KU 1983/84:1

Konstitutionsutskottets betänkande
1983/84:1

om vissa frågor ang. beredning av regeringsärenden m. m.

De motioner som behandlas i förevarande betänkande tar upp följande
ämnen:

1. redovisning av konsekvenserna av reformförslag - 1982/83:520

2. den statliga utredningsverksamheten - 1982/83:416

3. krav på beredning av lagstiftningsärenden - 1982/83:1133

4. fasta besökstider för allmänhet hos statsråd - 1982/83:1677

5. distributionen av SFS - 1982/83:526.

Redovisning av konsekvenserna av reformförslag

I motion 1982183:520 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motion
1982/83:562 om nödvändigheten av att förslag från regeringen generellt skall
innehålla bedömningar av framtida ekonomiska, legislativa och förvaltningsmässiga
konsekvenser av förslagen i fråga.

Motion 562, till vilken motion 520 hänvisar, tar upp frågan om möjligheten
att i framtiden bemästra de samhällsekonomiska problemen. Motionens
yrkande innehåller krav på en omprövning av finansieringsformerna för den
allmänna försäkringen och sjukförsäkringen. I motionen framhålls bl. a.
vikten av att riksdagen mer effektivt än hittills försöker bedöma konsekvenserna
på sikt av fattade beslut.

Frågans tidigare behandling m. m.

Vid 1979/80 års riksmöte behandlade utskottet (KU 1979/80:44) en motion
av likaså Gunnar Biörck i Värmdö (m) vari begärdes att riksdagen skulle
utreda frågan om inrättandet av ett riksdagens konsekvensinstitut. Utskottet
avstyrkte motionen med följande motivering.

Utskottet delar den uppfattning som motionen ger uttryck för, nämligen
vikten av att bredaste möjliga beslutsunderlag självfallet bör stå till buds i
fråga om långsiktiga effekter av riksdagsbeslut i olika samhällsfrågor.
Utskottet vill vad gäller riksdagens utredningsresurser framhålla att riksdagen
till sitt förfogande har en väl utbyggd utskottsorganisation, inom vilken
stora möjligheter till belysning av ärendena finns, t. ex. genom inhämtande
av upplysningar från expertis utanför riksdagen. Ett annat organ som har
betydelse i sammanhanget är riksdagens upplysningstjänst som under senare
år fått ökade utredningsresurser. Det bör i sammanhanget erinras om att
riksdagen på grundval av förslag från den s. k. arbetsformsutredningen

1 Riksdagen 1983184. 4sami Nr 1

KU 1983/84:1

under förra riksmötet beslöt en ganska kraftig uppräkning av det s. k.
partigruppstödet i syfte att bereda partierna större möjligheter än hittills att
få olika frågor allsidigt belysta. Som ett resultat av arbetsformsutredningens
verksamhet kan vidare nämnas, att riksdagens revisorer fått en närmare
anknytning till riksdagsutskotten på det sättet att regelbundet samråd
numera äger rum mellan utskotten och revisorerna. Avsikten härmed är
bl. a. att utskotten skall ha möjlighet att initiera granskning och uppföljning
från revisorernas sida av effekterna av riksdagsbeslut på olika områden.

Allmänt sett är det som nyss framhållits angeläget att riksdagen i ökad
utsträckning ägnar sig åt frågor av långsiktig karaktär. Det bör därvid pekas
på det förhållandet att det i vårt land förekommer en långsiktig planering på
skilda områden av den offentliga verksamheten - en planering som också
redovisas för riksdagen och vars resultat riksdagen tar ställning till. Genom
det i Sverige mycket utvecklade kommittéväsendet, ges möjlighet för de
politiska partierna att på ett tidigt stadium innan reformer beslutas få till
stånd analyser av framtidseffekterna i fråga om de åtgärder som planeras.
Nämnas bör också de ekonomiska långtidsutredningarna som förekommit
alltsedan andra världskrigets slut och som syftar till att ge statsmakterna
underlag för den framtida planeringen inom skilda samhällsområden.
Utskottet vill slutligen understryka, att regeringen självfallet har ett stort
ansvar när det gäller att för riksdagen redovisa effekterna på lång sikt av de
förslag regeringen lägger fram.

Det bör i sammanhanget nämnas, att regeringen den 13 mars 1980 gav
direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering
av reformer. Enligt dessa skall utgångspunkten vara att alla förslag
som kommittéerna lägger fram skall kunna genomföras inom ramen för
oförändrade resurser på det område som förslagen avser. Om kostnadskrävande
förslag läggs fram, måste således samtidigt visas hur förslagen kan
finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprövning av
pågående verksamhet inom utredningsområdet. Kostnadsberäkningarna
skall, sägs det, vara väl genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som
kan uppstå oavsett om de drabbar staten, kommuner eller enskilda.
Kommittéerna bör vidare enligt förslaget så omsorgsfullt som möjligt belysa
de indirekta effekterna i form av exempelvis ökad administration och ökat
krångel, som förslagen kan medföra för myndigheter och enskilda (dir.
1980:20).

Den statliga utredningsverksamheten

I motion 1982183:416 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) hemställs, att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
angetts om inriktningen av utredningsverksamheten.

Mot bakgrund av den förändrade inriktning av den statliga utredningsverksamheten
som regeringen aviserade efter sitt tillträde hösten 1982 pekas
i motionen på vissa krav som motionärerna anser att utredningsväsendet
måste uppfylla. Mot regeringens syfte att nå ökad snabbhet och effektivitet
riktas inga erinringar liksom inte heller mot den av regeringen angivna

KU 1983/84:1

tidsramen - normalt två år. Man bör också enligt motionen bibehålla den
ordning som införts under senare år, att utredningarna skall göra beräkningar
över vad utredningsförslagen kan komma att kosta. Vidare bör utredningarna
- såsom under de senare åren skett i några fall - presentera alternativa
förslag som underlag för remissbehandling och debatt. Däremot uttalas i
motionen kritik mot det som sägs vara det huvudsakliga inslaget i regeringens
ambitioner, nämligen att en allt större del av utredningsverksamheten skall
ske internt i departement och ämbetsverk. En ökad centralisering till
kanslihuset innebär enligt motionen att förslag som föreläggs riksdagen
knappast alls är utredda och att remissbehandling och lagrådsgranskning
försummas. Med den betydelse utredningarna vanligen har för de kommande
besluten är det enligt motionen mycket viktigt att verksamheten i större
frågor bedrivs av fristående utredningar under medverkan av olika åsiktsinriktningar
och intressen i samhället. Detta inte bara tillför utredningsarbetet
kunskaper och erfarenheter av annat slag än vad som representeras av
byråkratin utan ger också en effektiv insyn i och fördjupade kunskaper om
olika verksamhetsområden och samhällsproblem, vilket givetvis är av stor
betydelse för riksdagsbehandlingen och samhällsdebatten.

Frågans tidigare behandling

Konstitutionsutskottet har tidigare vid flera tillfällen berört frågan om
sammansättningen av offentliga utredningar. I betänkanden från 1970-talets
början underströk de dåvarande oppositionspartierna i utskottet (m, c och
fp) bl. a. vikten av att offentliga utredningar rörande frågor av principiell
betydelse fick en parlamentarisk sammansättning (KU 1970:24, 1971:18 och
1982:36).

I grundlagspropositionen (1973:90) berördes i anslutning till reglerna om
regeringsarbetet (s. 288) också frågor om de offentliga utredningarnas
sammansättning. Departementschefen framhöll, att det ytterst ankommer
på regeringen att avgöra hur den utredning borde bedrivas som anses
behövlig som grundval för förslagen men att utredning genom parlamentariskt
sammansatta kommittéer var ett utomordentligt värdefullt inslag vid
beredningen av lagstiftningsfrågor och andra likartade viktigare ärenden.
Liksom dittills ansåg han att denna utredningsform borde utnyttjas i
betydande omfattning.

Utskottet har därefter i en rad betänkanden behandlat det statliga
utredningsväsendet dels med anledning av motioner, dels i granskningsarbetet.
Se t. ex. KU 1973:44, 1974:51, 1975:12, 1975/76:3, 1976/77:5 och
1980/81:8.

I sistnämnda betänkande uttalade ett enhälligt utskott följande i anledning
av en motion (1 fp) om bl. a. en vidgad användning av konsulter i
utredningsverksamheten.

1 * Riksdagen 1983/84. 4 sami. Nr 1

KU 1983/84:1

Kommittéväsendets starka ställning i den svenska politiska beslutsprocessen
är framför allt en följd av den grundlighet och saklighet som av tradition
präglar arbetet i de offentliga utredningarna. Genom att kommittéerna i så
stor utsträckning har parlamentariskt inslag är det också ofta möjligt att
åstadkomma en bred politisk förankring inför viktiga samhällsreformer.
Enligt utskottet är det angeläget att slå vakt om det värdefulla inslag i
beslutsprocessen som kommittéväsendet utgör.

Under 1970-talet har kommittéväsendet förändrats i olika hänseenden.
Dessa förändringar har bl. a. syftat till att effektivisera arbetet inom
utredningarna. Ett fortsatt arbete i denna riktning är enligt utskottet
angeläget. Något initiativ från riksdagens sida i denna fråga är dock inte
erforderligt. I sammanhanget bör också framhållas att utskottet i sin
granskning av regeringen även i fortsättningen avser att uppmärksamma
frågor som rör kommittéväsendet. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionen.

Krav på beredning av lagstiftningsärenden

I motion 1982/83:1133 av Göthe Knutson m. fl. (m) hemställs, att
riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning i syfte att förstärka
regeringsformens beredningskrav i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motionen framhålls den stora betydelse för den demokratiska beslutsprocessen
som en grundlig beredning av regeringsärendena har. På grundval av
ett exempel från det praktiska lagstiftningsarbetet ifrågasätts i motionen om
regeringsformen ger ett tillräckligt skydd för beredningskravet. Frågan bör
enligt motionen bli föremål för utredning.

Gällande rätt

Frågan om beredning av regeringsärenden regleras i 7 kap. 2 § regeringsformen.
Enligt stadgandet skall vid beredningen av regeringsärenden
behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I
den omfattning som behövs skall tillfälle lämnas sammanslutningar och
enskilda att yttra sig.

Enligt förarbetena till regeringsformen (prop. 1973:90 s. 287) borde
formerna för regeringens beredning av olika slags regeringsärenden i princip
inte regleras i grundlag. Undantag gjordes dock för det moment i regeringsarbete!
som brukar kallas remissförfarandet. Bakgrunden härtill är att
inhämtande av yttranden från myndigheter, organisationer och andra
enskilda sammanslutningar betraktas som ett så viktigt led i den svenska
demokratiska beslutsordningen att det kommer till uttryck i regeringsformen.

Regeringens skyldighet att i lagstiftningsärenden höra lagrådet är särskilt
reglerad i 8 kap. 18 § regeringsformen.

Det bör i sammanhanget nämnas, att riksdagsutskotten i 4 kap. 10 §
riksdagsordningen tillagts en rätt att infordra yttranden och upplysningar
från statliga myndigheter. Vid riksdagsbehandlingen av ett regeringsförslag

KU 1983/84:1

kan således riksdagen komplettera den information som regeringsförslaget
innehåller.

Vidare kan pekas på några former av intern beredning som enligt praxis
förekommer. Allmän beredning med samtliga statsråd hålls regelbundet
veckovis i anslutning till regeringssammanträdena. Gemensam beredning -samråd mellan två eller flera statsråd - är också vanligt förekommande
liksom informella överläggningar mellan statsråden, t. ex. s. k. lunchberedningar.
En form för samarbete mellan olika departement är s. k. delning av
viktigare regeringsbeslut, varigenom statsråd och tjänstemän i andra departement
får tillfälle att lämna synpunkter. En konstitutionell granskning av
författningsförslag från alla departement sker i statsrådsberedningen.

Beredningen av regeringsärenden är från skilda utgångspunkter ofta
föremål för utskottets uppmärksamhet i samband med granskningen av
statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. 11977/78
års granskningsbetänkande (KU 1977/78:35) lämnades en redogörelse för
beredningen av regeringsärendena och de olika beredningsformerna. Utskottet
har också vid sin granskning av regeringen i åtskilliga fall studerat
beredningen av särskilda ärenden.

Fasta besökstider för allmänheten hos statsråd

I motion 1982183:1677 av Karin Ahrland (fp) hemställs, att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fasta
besökstider för allmänheten hos statsråden.

Motionen tar upp problemet med allmänhetens möjligheter att få personlig
kontakt med ett statsråd. Det framhålls att med hänsyn till statsrådens
alltid lika pressade tidsscheman blir det ofta beroende på tillfälligheter om en
enskild medborgare kan nå fram till statsrådet personligen. I motionen
föreslås att statsråden efter dansk förebild skulle ha en mottagningstid för
allmänheten. I Danmark finns det sedan 1890-talet en tradition att statsråden
har besökstid för allmänheten på sina resp. tjänsterum varje torsdag kl.
10-11. Är ett statsråd förhindrad meddelas detta i pressen. Motionären
kräver inte lagstiftning i frågan men anser att riksdagen bör ge en
rekommendation i enlighet med motionens förslag.

Distributionen av Svensk författningssamling

I motion 1982183:526 av Erik Olsson och Elisabeth Fleetwood (båda m)
hemställs, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skyndsam distribution av Svensk författningssamling
till berörda myndigheter.

I motionen påtalas fall där berörda myndigheter inte kunnat tillämpa ny
lagstiftning på grund av att de inte fått del av tillämpningsföreskrifterna till
lagen. Som exempel pekas på vapenlagstiftningen och skrotlagstiftningen.

KU 1983/84:1

Statsrådsberedningen har i en den 28 september 1983 dagtecknad promemoria
lämnat följande upplysningar om de i motionen aktualiserade lagarna
och om rutinerna vid distributionen av SFS:

Riksdagen beslutade den 2 december 1981 omfattande ändringar i
vapenlagstiftningen. De ändringar som var föranledda av Sveriges anslutning
till en europeisk vapenkonvention skulle träda i kraft den dag regeringen
bestämde. Övriga ändringar skulle träda i kraft den 1 april 1982. Den 17
december 1981 beslutade regeringen utfärda lagen (1981:1360) om ändring i
vapenlagen (1973:1176). Lagen utkom från trycket i SFS den 7 januari 1982.1
anledning av den ändrade lagstiftningen utfärdade regeringen den 11
februari 1982 förordningen (1982:66) om ändring i vapenkungörelsen
(1974:123). Förordningen utkom från trycket i SFS den 2 mars 1982 och
trädde i kraft den 1 april. Det fåtal ändringar som hade samband med den
europeiska vapenkonventionen trädde i kraft den 1 juli 1982. Detta skedde
sedan regeringen den 15 april 1982 beslutat utfärda en förordning om
ikraftträdande av ändringarna. Förordningen (SFS 1982:215) utkom från
trycket i SFS den 4 maj 1982.

Lag (1981:2) om handel med skrot och begagnade varor trädde i kraft den 1
juli 1981. Den utfärdades av regeringen den 8 januari 1981 och utkom från
trycket i SFS den 22 januari 1981. Inför ikraftträdandet av lagen utfärdade
regeringen den 14 maj 1981 förordningen (1981:402) om handel med skrot.
Den utkom från trycket i SFS den 3 juni 1981 och trädde i kraft den 1 juli
1981.

Inte i något av dessa fall har författningarna kommit ut från trycket senare
än fyra veckor före ikraftträdandet. Den löpande upplagan av SFS sänds till
abonnenterna samma dag som författningarna kommer ut från trycket och
når dem vanligtvis dagen därefter. Enligt uppgift från SFS-expeditionen vid
Liber/Allmänna Förlaget erhåller samtliga polisdistrikt den löpande upplagan
av SFS.

De problem motionärerna pekar på torde inte ha något samband med
distributionen av SFS och en lösning på dem måste därför sökas på andra
vägar.

Utskottet

De motioner som behandlas i detta betänkande avser i huvusak handläggningsordningen
inom regeringskansliet, alltså frågor som utskottet regelmässigt
ägnar stort intresse vid sin granskning av statsrådens ämbetsutövning och
regeringsärendenas handläggning. Utskottet vill därför allmänt framhålla att
många av de frågor som motionerna tar upp kan utskottet förväntas
återkomma till i samband med den årliga granskningen.

Motion 520 av Gunnar Biörck i Värmdö syftar till att regeringens förslag
till riksdagen i ökad utsträckning skall innehålla bedömningar av de framtida
konsekvenserna av förslaget.

Utskottet har tidigare med anledning av en motion av samme motionär
(KU 1979/80:44) framhållit regeringens ansvar att redovisa effekterna på
lång sikt av de förslag som föreläggs riksdagen. I betänkandet pekade
utskottet på olika medel som står till förfogande för den planering som då
efterlystes. Utskottet vill tillägga att genom regeringsdirektiv i mars 1980,

KU 1983/84:1

riktade till samtliga kommittéer och särskilda utredare, skall utgångspunkten
vara att alla förslag skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade
resurser. Vid kostnadskrävande förslag måste således visas, att de kan
finansieras genom besparingar i form av t. ex. rationaliseringar. Kostnadsberäkningarna
skall omfatta alla kostnader som kan uppstå oavsett om de
drabbar staten, kommuner eller enskilda. Också indirekta effekter skall
belysas.

Det bör vidare erinras om att inom statsrådsberedningen finns en särskild
planeringsgrupp med uppgift att särskilt ägna sig åt politisk planering och
framtidsfrågor.

Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till de allmänna krav på
utgiftsplanering som föranleds av ett kärvare ekonomiskt läge kan det enligt
utskottets mening förutsättas att regeringen är medveten om vikten av att i
sina reformförslag göra sådana framtidsbedömningar som motionen tar sikte
på. Utskottet finner det därför inte påkallat med ett tillkännagivande till
regeringen av den innebörd som föreslås i motionen. Motionen avstyrks
därför.

Motion 416 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) tar upp den statliga utredningsverksamheten
och understryker värdet av parlamentariskt sammansatta
utredningar.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat frågan om sammansättningen
av offentliga utredningar och därvid framhållit betydelsen av att i
kommittéerna i stor utsträckning ingår representanter för riksdagspartierna.
Utskottet har fortfarande samma uppfattning. Det är naturligtvis viktigt att
kommittéerna arbetar snabbt och effektivt. I effektivitetskravet ingår
emellertid att ämnet blir föremål för en allsidig belysning. Denna tillgodoses
enligt utskottets mening i de flesta fall bäst av att - som sker i parlamentariskt
sammansatta utredningar - skilda politiska meningsriktningar får påverka
utredningsarbetet.

Det ankommer på regeringen att från fall till fall avgöra vilken utredningsform
som bör användas. Utskottet utgår ifrån att regeringen inte har någon
annan uppfattning om värdet av parlamentariskt sammansatta utredningar
än utskottet. Någon särskild åtgärd med anledning av motionen är enligt
utskottets mening inte erforderlig. Motionen avstyrks följaktligen.

I motion 1133 av Göthe Knutson m. fl. (m) krävs en utredning i syfte att
förstärka grundlagens krav på beredning av regeringsärenden.

Enligt 7 kap. 2 § regeringsformen skall vid beredning av regeringsärenden
behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter
och i den omfattning som behövs tillfälle lämnas sammanslutningar och
enskilda att yttra sig. I övrigt lämnar grundlagen - förutom reglerna om
lagrådets hörande - frågan om formerna för beredningen av regeringsärenden
oreglerad.

Utskottet delar den uppfattning som gavs uttryck för i grundlagspropositionen
(1973:90) att de närmare formerna för regeringens beredning av olika

KU 1983/84:1

regeringsärenden i princip inte bör regleras mer ingående än som skett i
grundlagen. En regerings arbetsformer kan variera beroende t. ex. på om det
är en enpartiregering eller en koalitionsregering och det är enligt utskottets
mening viktigt att varje regering själv får närmare bestämma om sina
arbetsformer liksom det får ankomma på resp. föredragande statsråd att i
första hand avgöra sättet för och omfattningen av beredningsprocessen i det
enskilda ärendet.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1133.

Frågan om införande av fasta besökstider för allmänheten hos statsråd
behandlas i motion 1677 av Karin Ahrland (fp).

Utskottet är självfallet positivt till motionens syfte att skapa ett så rättvist
system som möjligt för medborgarna att nå fram till statsråden. Formerna för
statsrådens kontakter med allmänheten är emellertid, liksom de närmare
reglerna beträffande regeringens arbetsformer, enligt utskottets mening ett
område som regeringen och de enskilda statsråden själva skall ha rätt att
bestämma över. Utskottet avstyrker därför motionen.

Distributionen av Svensk författningssamling (SFS) tas upp i motion 526 av
Erik Olsson och Elisabeth Fleetwood (båda m).

I motionen anges som exempel två fall där distributionen av tillämpningsföreskrifter
till vissa lagar utfärdade av regeringen inte kommit berörda
myndigheter till handa förrän efter lagstiftningens ikraftträdande. De båda
exemplen har kommenterats i en promemoria från statsrådsberedningen, av
vilken framgår att förseningarna inte kan ha berott på en fördröjd distribution.

Frågan om utgivningen av SFS hör till de ämnen som kontinuerligt
behandlas vid utskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning och
regeringsärendenas handläggning. I detta sammanhang görs en systematisk
genomgång av förhållandet mellan författningarnas ikraftträdande och
tidpunkten då de utkommit från trycket. Senast granskades ämnet år 1982
(KU 1981/82:35) och utskottet konstaterade då att förbättringar enligt
utskottets mening kunde uppnås genom ökade ansträngningar inom regeringskansliet.
Utskottet har för avsikt att återkomma till frågan under
innevarande riksmöte. Härutöver anser utskottet det inte vara påkallat med
någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motion 1982/83:520,

2. att riksdagen avslår motion 1982/83:416,

3. att riksdagen avslår motion 1982/83:1133,

4. att riksdagen avslår motion 1982/83:1677,

5. att riksdagen avslår motion 1982/83:526.

Stockholm den 8 november 1983

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

KU 1983/84:1

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),
Bertil Fiskesjö (c), Flans Nyhage (m), Kurt Ove Johansson (s), Gunnar
Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c), Sture Thun (s), Karin Ahrland
(fp), Ove Eriksson (m), Ingvar Björk (s), Lahja Exner (s), Sören Lekberg (s)
och Marie-Ann Johansson (vpk).

Reservation av

Bertil Fiskesjö (c), Sven-Erik Nordin (c) och Karin Ahrland (fp) som ansett
att utskottet beträffande motion 1982/83:416 bort anföra och hemställa
följande:

Motion 416 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) tar upp den statliga utredningsverksamheten
och understryker värdet av parlamentariskt sammansatta
utredningar.

Enligt utskottets mening är regeringens uttalade avsikter att lägga en allt
större del av utredningsverksamheten internt i departementen och ämbetsverken
mycket betänkliga. Följden härav kan befaras bli, att regeringen
förelägger riksdagen dåligt förberedda förslag. En ökad centralisering och en
ökad avskärmning bl. a. för den politiska oppositionen kan bli ytterligare
negativa effekter härav.

Utskottet vill med hänsyn till det anförda förorda att riksdagen riktar ett
tillkännagivande till regeringen av den innebörd som föreslås i motion 416.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:416 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om medverkan av
representanter för de politiska partierna i offentliga utredningar.

KU 1983/84:1

Särskilt yttrande angående motion 1982/83:1677.

av Karin Ahrland (fp)

Jag delar utskottets uppfattning att regeringen och de enskilda statsråden
själva måste bestämma om kontakterna med allmänheten. Jag har därför inte
heller begärt lagstiftning utan endast rekommendationer från riksdagen.
Även om utskottet avstyrkt motionen tar jag fasta på att utskottet är positivt
till syftet med motionen, och jag utgår från att regeringen noterar detta.

minab/gotab Stockholm 1983 77088