KrU 1983/84:13
Kulturutskottets betänkande
1983/84:13
om stöd till idrotten (prop. 1983/84:100 bil. 11 delvis)
NIONDE HUVUDTITELN
Stöd till idrotten. Regeringen har i proposition 1983/84:100 bilaga 11
(jordbruksdepartementet) under punkt I 1 (s. 124— 126) föreslagit riksdagen
att till Stöd till idrotten för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag
av 188 290 000 kr.
Motioner
I motion 1983/84:1237 av Rune Ångström (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär den organisationsförändring beträffande vissa organisationer
av folkrörelsekaraktär som omtalas i motionen.
I motion 1983/84:1652 av Lars-Ove Hagberg (vpk) och Hans Petersson
i Hallstahammar (vpk) yrkas
1. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att motverka
kommersialismen inom idrotten enligt motionens riktlinjer,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en snabbutredning om
användningen av tipsmedlen inom idrotten enligt vad i motionen anförs.
I motion 1983/84:1653 av Ann-Cathrine Haglund (m) och Birgitta Rydle
(m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för att främja kvinnors idrottsutövande.
Utskottet
Från detta anslag utgår bidrag till den verksamhet som bedrivs av
Sveriges riksidrottsförbund (RF) och till förbundet anslutna organisationer.
Vidare får flera organisationer som står utanför RF, de s. k. främjandeorganisationerna,
bidrag från anslaget liksom även riksanläggningar för
den samlade idrottens behov och mindre föreningsanläggningar för idrott
och friluftsliv.
Idrottsrörelsen har, framhålls det i propositionen, viktiga uppgifter i
dagens samhälle. Föredragande statsrådet nämner särskilt att motion och
rekreation är viktiga inslag i friskvårdsarbetet samt att idrottsrörelsen
engagerar stora ungdomsgrupper. Den bör därför ges möjlighet till fortsatta
insatser för att aktivera allt fler människor i olika former av idrott. Han
framhåller att särskilda insatser bör göras för att i idrottsrörelsen få med
kvinnor, invandrare och handikappade, grupper som nu är underrepresenterade
inom idrotten. Ett annat område som bör prioriteras är ungdomens
idrottsutövande.
I Riksdagen 1983/84. 13 sami. Nr 13
KrU 1983/84:13
2
Den medelsanvisning som föreslås i propositionen innebär att anslaget
räknas upp med 26,4 milj. kr. till totalt 188 290 000 kr. Häri ingår bl. a.
kostnader för deltagande från svensk sida i såväl handikappolympiaden
som sommarolympiaden i Los Angeles. Vidare ingår kompensation för det
inkomstbortfall som följer av ändrade utbetalningsregler för organisationsstödet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåret
1984/85.
I motion 1652 (vpk) förespråkas att idrottsrörelsen skall tillföras ytterligare
ekonomiskt stöd från det allmänna genom att man låter överskottet
av tipsmedlen gå till idrotten. Härigenom skulle den nuvarande utvecklingen
mot kommersialisering av idrotten kunna brytas. Motionärerna önskar
att frågan om hur tipsmedlen kan användas i idrottsrörelsen skall bli
föremål för en snabb utredning.
Förslag i samma riktning har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen
under perioden 1976—1983. Vid sin behandling av motionsförslag om
tipsmedlen år 1977 erinrade utskottet (KrU 1976/77:33) om att en grundläggande
utgångspunkt för riksdagsbeslutet 1970 om formerna för och
inriktningen av idrottsstödet var idrottsrörelsens ställning som en bred
folkrörelse med stor frihet att genom sina organisationer fatta beslut i egna
angelägenheter.
Utskottet uttalade vidare följande:
Utskottet har inte kunnat finna att det föreligger några uttalade önskemål
inom idrottsrörelsen och dess huvudorganisation, Sveriges riksidrottsförbund,
att relatera det statliga idrottsstödet till tipsmedlen. Detta utgör
enligt utskottets uppfattning i och för sig tillräcklig grund för ett avvisande
av en anslagsberäkning av det slag som föreslås i motionen. Utskottet vill
emellertid även erinra om att riksdagen tidigare på förslag av bevillningsutskottet
(BeU 1967:22 och 1968:12) avslagit motioner om finansiering av
idrottsverksamheten genom tipsmedel. Några tankar i den riktning motionärerna
ger uttryck för redovisas heller inte i 1965 års idrottsutrednings
ingående överväganden beträffande statens stöd till idrotten och därmed
sammanhängande frågor.
Idrotten har rätt till ett betydande samhällsstöd oberoende av att den via
tipsmedlen tillför statsverket inkomster. Enligt utskottets uppfattning bör
samhällets stöd till idrotten på sedvanligt sätt avvägas vid bedömning av
anslagsbelopp för andra ändamål. Det bör också uppmärksammas att en
ingående bedömning av frågan om specialdestinering av tipsmedel kräver
överväganden avseende särskild disposition av andra inkomsttitlar på
driftbudgeten såsom Skatt på spel och Totalisatoravgift.
Även vid behandlingen år 1981 lämnade utskottet (KrU 1980/81:24) en
redogörelse för tidigare ställningstaganden samt för användningen av
tipsmedlen.
Utskottet noterar att idrottsrörelsen sedan oktober 1979 har erhållit
behållningen från fem tipsomgångar och i april 1984 kommer att få behåll
-
KrU 1983/84:13
3
ningen från ytterligare en omgång. Dessa tipsmedel har utgått till speciella
ändamål som t. ex. stöd till handikappidrott och verksamhet inom Fotbollförbundet,
Fri-idrottsförbundet, Korporationsidrottsförbundet. Utskottet
vill också påpeka att RF inte någon gång under den här aktuella perioden
har framfört önskemål om att överskottet av tipsmedlen helt skall komma
idrottsrörelsen till godo.
Utskottet anser att tidigare, ovan återgivna motivering för avslag alltjämt
äger full giltighet. Med hänsyn härtill och med erinran om att riksdagen
avslagit motionsyrkanden om att använda hela behållningen av
tipsmedlen för idrottsstöd avstyrker utskottet yrkande 2 i motionen.
Motionärerna hemställer vidare om åtgärder för att motverka kommersialismen
inom idrotten. De tar särskilt upp förhållandena inom elitidrotten.
Idrottsklubbarnas och enskilda idrottsmäns framgångar ökar, sägs
det, deras reklamvärde vilket i sin tur avgör möjligheterna att få bidrag
från näringslivet. Motionärerna anser att man på hög nivå inom idrottsrörelsen
mera tycks intressera sig för att skaffa sponsorer än för att fullfölja
idrottens mål som ideell folkrörelse.
Vid sin behandling år 1983 av motionsyrkanden med samma syfte
hänvisade utskottet (KrU 1982/83:25) till att frågor rörande idrottens
finansiering behandlas i idéprogrammet Idrott 80 samt till att RF låtit
genomföra en utredning om idrottens kommersialisering. Riksidrottsstyrelsen
har i oktober 1983 fastställt vissa riktlinjer för samverkan mellan
idrottsrörelsen och näringslivet. Utskottet, som konstaterar att idrottsrörelsen
själv noga följer utvecklingen, anser inte att någon framställning
från riksdagen enligt motionsförslaget är påkallad (yrkande 1).
Insatser för att främja kvinnors idrottsutövande önskas i motion 1653 (m).
Motionärerna anser att det finns all anledning att särskilt stimulera kvinnoidrotten
så att den får samma omfattning och ställning som mansidrotten.
De anger följande riktlinjer för hur insatserna bör utformas. Kvinnors
idrottsutövande behöver inte och bör i många avseenden inte heller bedrivas
efter exakt samma mönster som männens. Möjligheten att träna bör
förbättras såväl med avseende på lokaler som träningstider. Ekonomiskt
stöd skall utgå på lika villkor. I skolan skall flickor uppmuntras att idrotta.
Fler kvinnliga ledare och tränare skall rekryteras. Fler tävlingstillfällen
och ökat internationellt idrottsutbyte bör komma till inom kvinnoidrotten.
Som framgår av propositionen råder det allmän enighet om att det
behövs särskilda insatser för att få med fler kvinnor i idrottsverksamhet.
Sedan år 1978 har RF avsatt speciella medel för satsning på kvinnlig idrott.
År 1981 beslöt också riksidrottsmötet att kvinnoidrott var ett område som
särskilt skulle prioriteras. En rad projekt som syftar till att på olika sätt
stimulera kvinnor att idrotta pågår eller har just genomförts inom specialförbunden.
Fyra rapporter av betydelse för kvinnoidrottens utveckling har
färdigställts under år 1983. Dessa rapporter behandlar tonårsflickors inställning
till idrott, flickors träning, jämställd idrott, bättre utnyttjande av
KrU 1983/84:13
4
lokaler och anläggningar samt projektet ”Justa Josefin” där man bl. a.
undersökt tonåringars erfarenheter av idrott på fritiden och i skolan. I stort
sett överensstämmer de riktlinjer som RF utfärdat och de synpunkter och
förslag som läggs fram i rapporterna med motionärernas förslag. Utskottet
utgår därför från att insatserna framöver för att utveckla kvinnoidrotten i
allt väsentligt kommer att ligga i linje med önskemålen i motionen. Utskottet
anser det därför inte erforderligt med någon riksdagens åtgärd med
anledning av motion 1653.
Förslaget i motion 1237 (fp) går ut på att lösgöra de s. k. främjandeorganisationerna
från den organisatoriska anknytningen till RF. Enligt beslut
av 1970 års riksdag erhåller tio förbund med verksamhet inom idrottsoch
friluftslivets område, vilka inte tillhör RF, sitt statsbidrag genom RF.
Dessa organisationer, de s. k. främjandeorganisationerna, lämnar in sina
anslagsframställningar till RF. Efter viss granskning lägger RF fram förslag
i sin årliga anslagsframställning till regeringen. RF har alltså ett
övergripande myndighetsansvar gentemot organisationerna. För att bl. a.
tillvarata främjandeorganisationernas intresse finns i RF:s styrelse två av
regeringen utsedda ombud. Den närmare fördelningen av det statliga
.bidraget till organisationerna sker efter förslag från Riksidrottsstyrelsen.
Detta beslut grundas på anslagsframställningarna samt överläggningar
mellan de statliga ombuden och resp. organisation.
I motionen kritiseras det förhållandet att RF kan ha möjligheter att
påverka främjandeorganisationernas statsbidrag. Motionären anser att
Riksidrottsstyrelsens myndighetsansvar beträffande främjandeorganisationerna
bör upphävas och att beredningen av organisationernas anslagsframställning
bör ske direkt i jordbruksdepartementet.
Frågan om främjandeorganisationernas anknytning till RF har under de
senaste två åren vid tre tillfällen behandlats av riksdagen (KrU 1981/
82:19, 1982/83:1 och 1982/83:25). En förändring av nuvarande gällande
ordning har härvid avvisats. Utskottet vill erinra om att den nuvarande
myndighetsorganisationen bygger på förslag från idrottsutredningen
(SOU 1969:29) som ansåg att denna ordning skulle innebära en organisatorisk
rationalisering och ge bäst garanti mot en splittring av idrottsrörelsen,
vilken skulle försvåra samordning och effektivitet. Med hänsyn
härtill och till tidigare ställningstaganden avstyrker utskottet motion 1237.
Utskottet hemställer
1. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:100 till Stöd till
idrotten för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av
188 290 000 kr.,
2. beträffande tipsmedlens användning inom idrotten
att riksdagen avslår motion 1983/84:1652 yrkande 2,
3. beträffande kommersialismen inom idrotten
att riksdagen avslår motion 1983/84:1652 yrkande 1,
KrU 1983/84:13
5
4. beträffande kvinnoidrott
att riksdagen avslår motion 1983/84:1653,
5. beträffande det statliga stödet till främjandeorganisationerna
att riksdagen avslår motion 1983/84:1237.
Stockholm den 20 mars 1984
På kulturutskottets vägnar
INGRID SUNDBERG
Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Tyra Johansson
(s), Karl Boo (c), Lars-Ingvar Sörenson (s), Tore Nilsson (m), Catarina
Rönnung (s), Lars Ahlmark (m), Stina Gustavsson (c), Berit Oscarsson (s),
Gunnel Liljegren (m), Jan-Erik Wikström (fp), Eva Hjelmström (vpk),
Mona Sahlin (s) och Anders Nilsson (s).
Reservationer
1. Tipsmedlens användning inom idrotten (mom. 2)
Eva Hjelmström (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”Utskottet
anser” och slutar ”i motionen” bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna anser utskottet att det är nödvändigt med
kraftfulla insatser från samhällets sida för att motverka utvecklingen mot
kommersialism inom idrotten. Den pressade ekonomiska situation som
många idrottsklubbar nu befinner sig i medför ett ökat beroende av reklamintäkter.
Med insatser från RF och ett helt annat ekonomiskt stöd till
idrotten skulle de kommersiella krafternas grepp över idrotten kunna
bromsas.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att en sådan ekonomisk satsning
bör komma till stånd genom att på sikt hela behållningen av tipsmedlen
lämnas till idrottsrörelsen. Det bör därför snarast utredas hur tipsmedlen
kan användas inom idrottsrörelsen för att motverka de kommersiella
intressena bl. a. inom elitidrotten. Vidare är det angeläget att småklubbar,
kvinno- och handikappidrotten samt idrottsanläggningar i kommunerna
får stöd från tipsmedlen.
Med hänsyn till vad som anförts tillstyrker utskottet yrkande 2 i motion
1652.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande tipsmedlens användning inom idrotten
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1652 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
KrU 1983/84:13
6
2. Kommersialismen inom idrotten (mom. 3)
Eva Hjelmström (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”Vid sin” och
slutar ”(yrkande 1)” bort ha följande lydelse:
Idrottsrörelsen är en folkrörelse med bred anslutning. Den har en betydelsefull
social funktion genom att skapa möjligheter till gemenskap,
kamratskap och vänskap. Idrott som utövas på ett riktigt sätt kan befordra
folkhälsan och dämpa klassamhällets utslagningsmekanismer. Det finns
dock vissa negativa tendenser inom idrotten som t. ex. utvecklingen inom
elitidrotten. Motionärerna pekar med rätta på att vissa idrottsutövare som
är speciellt intressanta för massmedierna kommer i allt större motsättning
till massrörelsens villkor, ideal och sociala funktioner. Dessa elitidrottsutövares
ställning inom idrotten främjar elitiska föreställningar. De sätter
pengarna i centrum, på bekostnad av kamratskap och gemenskap. Idrottens
kommersialisering kan ödelägga dess roll som demokratisk massrörelse.
Utskottet delar motionärernas kritik av elitidrotten som fostrare av
ungdom och idrottsutövare. Kommersialismens grepp över elitidrotten
förvränger hela idrottens syfte.
Det är därför nödvändigt att åtgärder snarast vidtas för att motverka
kommersialismen inom idrotten. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet
motionen i denna del (yrkande 1).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande kommersialismen inom idrotten
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1652 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Det statliga stödet till främjandeorganisationerna (mom. 5)
Ingrid Sundberg (m), Tore Nilsson (m), Lars Ahlmark (m), Gunnel
Liljegren (m) och Jan-Erik Wikström (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar ”Frågan om” och
slutar ”motion 1237” bort ha följande lydelse:
Förslag om en förändring av främjandeorganisationernas organisatoriska
anknytning till RF har tidigare behandlats av riksdagen (KrU 1981/
82:19 och 1982/83:25). Förslagen har därvid avvisats. Utskottet delar
motionärens uppfattning att den nuvarande organisationen inte är tillfredsställande.
Främjandeorganisationerna själva har påtalat att det inte
är lämpligt att RF skall ha möjligheter att påverka organisationernas
bidrag. Det finns risk för att det kan uppstå viss konkurrens mellan idrott
och andra former för friluftsliv och friskvård.
KrU 1983/84:13
7
Utskottet finner därför att den organisation som förordas i motionen —
och som innebär att främjandeorganisationernas anknytning till RF upphör
— bör genomföras.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande det statliga stödet till främjandeorganisationerna
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1237 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Liber Tryck Stockholm 1984