Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Justitieutskottets betänkande

1983/84:7

om rätten till offentlig försvarare (prop. 1983/84:23 jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1983/84:23 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta genom propositionen framlagda förslag till

1.  lag om ändring i rättegångsbalken,

2.  lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,

3.  lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 8.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av propositionen väckta motionerna 1983/84:35 av Lars Werner m. fl. (vpk) och 1983/84:40 av Hans Petersson i Röstånga (fp). Motionsyrkandena redovisas på s. 8.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1    Riksdagen 1983/84. 7 saml. Nr 7

JuU 1983/84:7

 

JuU 1983/84:7                                                                      2

1    Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels au 21 kap. 3, 6 och 10 §§, 23 kap. 5 S samt 31 kap. 1, 2 och 11 S§ skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i 21 kap. skall föras in en ny paragraf. 3 a §. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

21 kap. 3§'

Vid sin talans förberedande och utförande må den misstänkte biträdas av försvarare.

Försvarare utses av den misstänkte. Är den misstänkte under aderton år eller sinnessjuk eller sinnesslö, utses försvarare av den som har vårdnaden om honom. Har den misstänkte för sig ställt rättegångsombud, anses ombudet som försvarare.

En person får inte vara försvarare, om han har eller har haft uppdrag åt den misstänkte eller ekonomiska förbindelser med denne och omständig­heterna är ägnade att minska förtroendet för hans förmåga att iaktta vad som åligger en försvarare enligt 7 8 första stycket. Om försvarare gäller i övrigt 12 kap. 2-5 §§ samt 6 § andra stycket.

Har den misstänkte ej utsett för­svarare eller avvisas av honoin ut­sedd försvarare och finnes på grund av sakens beskaffenhet eller eljest hans rätt icke kunna utan bi­träde tillvaratagas, skall offentlig försvarare förordnas för honom. År den misstänkte anhållen eller häk­tad, skall även eljest, om han begär det, offen ti ig förs vara re förordnas.

3a§

År den misstänkte anhållen eller häktad skall offentlig försvarare förordnas för honom, om han be­gär det. Offentlig försvarare skall också på begäran förordnas för den som är misstänkt för ett brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i sex månader.

Offentlig försvarare skall därut­över förordnas

' Senaste lydelse 1982:201.

 

JuU 1983/84:7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1. om den misstänkte är i behov
av försvarare med hänsyn till utred­
ningen om brottet,

2.  om försvarare behövs med
hänsyn till att det är tveksamt vil­
ken påföljd som skall väljas och det
finns anledning att döma till annan
påföljd än böter eller villkortig dom
eller sådana påföljder i förening,
eller

3. om del i övrigt föreligger sär­
skilda skäl med hänsyn till den
misstänktes personliga förhållan­
den eller till vad målet rör.

Om den misstänkte biträds av försvarare soni han själv har utsett, skall inte vid sidan av denne någon offentlig försvarare förordnas.

6§

Förordnande av offentlig försva­rare tnå av rätten återkallas, om giltigt skäl därtill förekommer. Utser den misstänkte själv annan försvarare, skall förordnandet åter­kallas, om ej därav skulle uppstå synnertig olägenhet.

Offentlig försvarare må ej utan rättens medgivande sätta annan i sitt ställe.

Ett förordnande av offentlig för­svarare/år återkallas av rätten, om behovet av offentlig försvarare upphör eller något annat giltigt skäl för återkallelse föreligger. Utser den misstänkte själv annan försva­rare, skall förordnandet återkallas, om det inte skulle uppstå synnerlig olägenhet.

En offentlig försvarare får inte Utah rättens medgivande sätta nå­gon annan i sitt ställe.

10 §'

Offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid be­dömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och om­fattning beaktas. Hänsyn skall ock­så tas fill andra omständigheter av betydelse, såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med samt den tid som har lagts ned på uppdraget.

Offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid be­dömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och om­fattning beaktas. Hänsyn skall ock­så tas till andra omständigheter av betydelse, såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med samt den tid som har lagts ned på uppdraget. Har försva­raren lämnat den misstänkte råd­givning i saken enligt rättshjälpsla­gen (1972:429), skall avdrag göras för den rådgivningsavgift som för­svararen uppburit.

 Senaste lydelse 1981:1289.

2    Riksdagen 1983/84. 7 saml. Nr 7

 

JuU 1983/84:7

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen.

Offentlig försvarare får inte förbehålla sig ytterligare ersättning av den misstänkte. Om så ändå har skett, är förbehållet utan verkan.

23 kap.
5§
Skall enligt 21 kap. 3 § offentlig     Skall enligt 21 kap. 3 a § oflentlig

försvarare utses för den misstänk- försvarare utses för den misstänk­
te, «/i|,')?e undersokningsledaren att te, åligger det undersökningsle-
göra anmälan därom hos rätten.         dåren att göra anmälan om det hos

rätten.

31 kap. IS' Dömes i mål, vari åklagare för talan, den tilltalade för brottet, skall han till statsverket återgälda vad enligt rättens beslut av allmänna medel utgått för hans inställelse vid rätten under förundersökningen, till vittne eller sakkunnig eller eljest för bevisning under förundersökningen eller i rätte­gången samt i ersättning till försvarare så ock statsverkets kostnad för hans hämtande till rätten. Den tilltalade vare dock ej ersättningsskyldig för kostnad, som icke skäligen varit påkallad för utredningen, eller för kost­nad, som vållats genom vårdslöshet eller försummelse av annan än den tilltalade, hans ombud eller av honom utsedd försvarare. Han vare ej heller i annat fall än som sägs i 4 § första stycket skyldig att betala mera än som motsvarar det för honom gällande maximibeloppet för rättshjälpsavgift vid allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429).

Om den tilltalade har haft offent­
lig försvarare i målet, skall vid
tillämpning av första stycket sista
meningen hans ma.ximibelopp för
rättshjälpsavgiften minskas med
vad han har betalat i rådgivnings­
avgift till försvararen.
Vad den tilltalade enligt första       Vad. den tilltalade enligt första

stycket skall återgälda får jämkas stycket skall återbetala får jämkas
eWer eftergivas, om skäl härtill före- eller efterges, om skäl härtill före­
ligger med hänsyn till den tilltalades ligger med hänsyn till den tilltalades
brottslighet eller hans personliga brottslighet eller hans personliga
och ekonomiska förhållanden.    och ekonomiska förhållanden.

Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersätta under­stiger en viss av regeringen fastställd gräns, skall ersättningsskyldighet inte åläggas.

' Senaste lydelse 1983:154.

 

JuU 1983/84:7                                                   5

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

.   '      2 §

Frikännes tilltalad i mål. vari Fr/A:ä«/7s tilltalad i mål, vari åkla-
åklagare för talan, eller avvisas el- gare för talan, eller avvisas eller av-
ler a vs/cni'es av åklagare väckt åtal, skrivs av åklagare väckt åtal, kan
äge rätten av allmänna medel tiller- rätten av allmänna medel tillerkän-
känna den tilltalade ersättning för na den tilltalade ersättning för hans
hans kostnad för försvarare, för kostnad för försvarare, för råd-
vittne eller sakkunnig eller eljest för givning enligt rättshjälpslagen
bevisning under förundersökningen (1972:429), för vittne eller sakkun-
eller i rättegången samt för delgiv- nig eller eljest för bevisning under
ning och för utskrift av protokoll förundersökningen eller i rättegång-
eller annat dylikt, såvitt kostnaden en samt för delgivning och för ut-
skäligen varit påkallad för tillvara- skrift av protokoll eller annat dy-
tagande av hans rätt, så ock för likt, såvitt kostnaden skäligen varit
hans inställelse vid rätten. påkallad för tillvaratagande av hans

rätt, så ock för hans inställelse vid

rätlen.

Ersättning för tilltalads inställelse utgår i enlighet med vad som gäller för tilltalad som åtnjuter rättshjälp.

11§ Om rättegångskostnad i mål, vari allenast målsägande för talan, gälle i tillämpliga delar vad i 18 kap. är stadgat.

1 fråga om den tilltalades skyldig- I fråga om den tilltalades skyldig­
het att ersätta statsverket kostnad het att ersätta staten kostnad för
för offentlig försvarare och för an- offentlig försvarare och för annan
nan rättshjälp åt honom själv äge rättshjälp åt honom själv tillämpas
dock 1 § första stycket tredje punk- dock 1 § första stycket sista me-
ten och andra stycket detta kapitel ningen samt andra och tredje styck-
motsvarande tillämpning..                             ena detta kapitel.

1 fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt allmänt åtal eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan för måls-äganden, ersätta rättegångskostnad och om hans rätt till ersättning för sådan kostnad gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§, vad i 18 kap. 12 § är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. 1 fråga om offentliga försvara­re som har förordnats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

" Senaste lydelse 1972:430. ' Senaste lydelse 1972:430,

 

JuU 1983/84:7                                                                      6

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om

unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs att 11 S lagen (1964:167) med särskilda bestäm­melser om unga lagöverträdare skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

11§'
Saknar ifall, som sägs i 10 §, den    Otn en tilltalad inte har fyllt ar-

tilltalade försvarare, skall offentlig. ton år och del finns anledning att
försvarare förordnas för honom, döma till annan påföljd än böter,
om det icke på grund av sakens be- skall offentlig försvarare förordnas
skaffenhet eller eljest finnes uppen- för honotn, om det inte är uppen­
bart, att försvarare ej erfordras.    bart alt han saknar behov av för­
svarare.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984.

Senusle lydelse 1969:163.

 

JuU 1983/84:7                                                                      7

3    Förslag till

Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)

Härigenom föreskrivs att 87 § militära rättegångslagen (1948:472) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

87 §'
/ militärt mål som handlägges av Utöver vad som annars är före­
åklagare eller domstol skall rätt att  skrivet om rätt till offentlig försva-
på begäran erhålla offentlig försvå-  rare har en misstänkt som är tagen
rare tillkomma, förutom anhållen iförvarsarrest i ett militärt mål som
och häktad. Jämväl den som är ta-  handläggs av åklagare eller dom­
gen iförvarsarrest samt annan som stol rätt att få sådan försvarare, om
är misstänkt för brott, för vilket är   han begär det.
stadgat fängelse i mer än ett år el­
ler avsättning.

Den som är tilltalad eller misstänkt i sådant mål har rätt att erhålla nödig ledighet från tjänstgöring vid försvarsmakten för att samråda med sin försvarare och i övrigt förbereda sin talan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Senaste lydelse 1976:512.

 

JuU 1983/84:7

Motionerna

I motion 1983/84:35 av Lars Werner m. fl, (vpk) hemställs

1,  att riksdagen avslår proposition 1983/84:23,

2.     att riksdagen hos regeringen hemställer om ett nytt lagförslag i enlig­
het med vad som anförts i motionen,

I motion 1983/84:40 av Hans Petersson i Röstånga (fp) hemställs att riksdagen förklarar att under begreppet särskilda skäl särskilt skall beaktas sådana personliga förhållanden söm att den misstänkte inte behärskar svenska språket eller i övrigt har särskilda svårigheter att ta till vara sin rätt på grund av att han är utlänning.

Utskottet

Inledning

Rättshjälpskommittén (Ju 1982:01) har enligt sina direktiv att göra en allmän översyn av det allmännas åtaganden inom rättshjälpssystemet, bl, a, i fråga om rätten fill offentlig försvarare. Kommittén avgav i januari 1983 delbetänkandet (Ds Ju 1983:2) Rätten till offentlig försvarare. Betän­kandet har remissbehandlats.

De förslag som läggs fram i proposifionen grundar sig på betänkandet och remissyttrandena däröver.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de nuvarande reglerna i rättegångsbalken (RB) om rätten till offentlig försvarare skärps något samtidigt som de får en mer preciserad lydelse. I likhet med vad som redan gäller skall också i fortsättningen en anhållen eller häktad person alltid få en offentlig försva­rare om han begär det. På begäran skall vidare enligt förslaget offentlig försvarare förordnas för den som är misstänkt för ett brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i sex månader. Härutöver föresläs att en misstänkt skall ha rätt till offentlig försvarare om det behövs med hänsyn till utredningen om brottet eller med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som bör väljas och det kan bli aktuellt att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom. Förslaget innebär ytterligare att offentlig försvarare skall förordnas om det annars finns särskilda skäl till det med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.

I propositionen föreslås vidare att lagen (1964:167) med särskilda be­stämmelser om unga lagöverträdare ändras på så sätt att den åldersgräns under vilken det gäller speciellt generösa bestämmelser för förordnande av offentlig försvarare sänks från 21 år till 18 år.

De särbestämmelser för rätt fill offentlig försvarare i militära mål som finns i militära rättegångslagen (1948:472) föreslås i princip bli ersatta av RB:s regler.

 

JuU 1983/84:7                                                          9

Det föreslås i propositionen uttryckliga regler i RB om att förordnande av offentlig försvarare får återkallas om det inte längre finns behov av någon försvarare och att offentlig försvarare inte skall förordnas vid sidan av en försvarare som den misstänkte själv har utsett.

Vissa nya regler föreslås i RB i syfte att i brottmål underlätta använd­ningen av rättshjälpsformen rådgivning.

Enligt propositionen medför förslagen besparingar avseende statens kostnader för offentliga försvarare med uppskattningsvis 5 milj, kr, årli­gen. En minst lika viktig effekt anges i propositionen vara att takten för utgiftssökningarna bromsas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1984,

Utskottets överväganden

Samhällets kostnader för offentliga försvarare har ökat kraftigt under senare år och uppgår till betydande belopp. Budgetåret 1973/74 uppgick de fill ca 30 milj, kr,, 1976/77 till ca 42 milj, kr, och 1979/80 till ca 59 milj, kr. Budgetåret 1980/81 hade kostnaderna stigit fill 72 milj, kr,, 1981/82 fill 83 milj, kr, och under 1982/83 var de ca 92 milj, kr.

Den kraftiga kostnadsökningen har flera orsaker. Den allmänna kost­nadsutvecklingen har medfört en ökning av försvararkostnaderna. Härtill kommer att de grövre brottmålen oftare än förr är svärutredda och därför ställer krav på ökade försvararinsatser. Rättshjälpskommittén (se Ds Ju 1983:2 s, 37 ff) har på grundval av statistiska undersökningar kommit fram till att det finns en klar tendens hos domstolarna att i ökande utsträckning förordna offentlig försvarare. Departementschefen anför i propositionen (s. 11) att andelen filltalade som har offenfiig försvarare har ökat under senare år och att-offentlig försvarare numera inte sällan förordnas även i mål av enkel beskaffenhet. En i propositionen (s. 13 f) gjord redovisning av högsta domstolens praxis i fråga om förordnande av offentlig försvara­re visar också på en alltmer frikostig tillämpning av reglerna.

Mot den nu angivna bakgrunden anser utskottet att det är befogat att man inskrider mot den beskrivna utvecklingen. Särskilt statsfinansiella skäl talar för detta. Utskottet vill därför uttala sin anslutning till tanken att genom införande av något mer skärpta och preciserade lagregler få till stånd en mer ingående prövning och en,mer restriktiv praxis från domsto­larnas sida i fråga om att förordna offentliga försvarare. Såsom departe­mentschefen anför i propositionen bör riktmärket i princip vara att åstad­komma en rättsfillämpning som stämmer överens med vad som ursprung­ligen avsetts gälla. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att regle­ringens syfte självfallet måste vara att den som har ett verkligt behov av en offentlig försvarare också skall få denna förmån. Det är väsentligt att prövningen av om offentlig försvarare skall förordnas — i de fall då förordnande inte är obligatoriskt — i varje enskilt fall sker med omsorg

 

JuU 1983/84:7                                                         10

och på ett nyanserat sätt under hänsynstagande till både den misstänktes behov och intresset av sparsamhet med statens medel. De lagändringar som föreslås i propositionen i fråga om när en offentlig försvarare skall få förordnas är enligt utskottets mening väl ägnade att tillgodose det angivna syftet. 1 sammanhanget vill utskottet erinra om föreskriften 121 kap. 5 § RB om iakttagande av kostnadshänsyn vid förordnande av offentlig försvara­re.

Utskottet kan, såsom framgår av det nyss sagda, inte instämma i den kritik mot propositionen som framförs i motion 35. Utskottet delar således inte motionärernas uppfattning att statsfinansiella skäl inte skall få inver­ka på omfattningen av statens stöd genom offentlig försvarare och att rådande praxis i fråga om förordnande av sådan bör bestå eller t. o. m. utvidgas.

Såsom hitfills skall den som är anhållen eller häktad alltid ha en ovill­korlig rätt fill offentlig försvarare. Detsamma skall, i enlighet med vad som föreslås i propositionen, gälla den som är misstänkt för ett så allvarligt brott att straffminimum är fängelse i sex månader. I andra fall är behovet av offentlig försvarare generellt sett inte lika framträdande. Utskottet anser det vara en lämplig avvägning som föreslås härvidlag; om den misstänkte är i behov av offentlig försvarare med hänsyn till utredningen om brottet eller om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annat än böter eller villkorlig dom eller dessa påföljder i förening, skall offentlig försvarare förordnas. Detta skall vidare ske om det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.

Vad gäller förslaget att offentlig försvarare skall få förordnas om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till de personliga förhållandena uttalar departementschefen i propositionen (s. 18) som exempel att den misstänkte har svårt att själv klara sitt försvar på grund av mycket hög levnadsålder, psykisk eller allvarlig fysisk sjukdom, nedsatt syn eller hör­sel eller annat allvarligt handikapp. Dessutom framhåller han att offentlig försvarare regelmässigt bör förordnas när rättspsykiatrisk undersökning kommer i fråga.

I mofion 40 anförs att till de personliga förhållanden som kan utgöra särskilda skäl för förordnande av offentlig försvarare bör räknas inte bara de av departementschefen angivna utan även sådana svårigheter som föreligger för utlänningar utan förtrogenhet med det svenska rättssystemet eller utan kunskaper i det svenska språket och vilka därför har särskilda problem i fråga om att ta till vara sina intressen i en brottmålsrättegång.

I denna fråga vill utskottet först betona att det enligt den föreslagna bestämmelsen är domstolens uppgift att i varje enskilt fall göra de bedöm­ningar beträffande den misstänktes behov av försvarare som hans person­liga förhållanden ger skäl till. De förhållanden av personlig natur som

 

JuU 1983/84:7                                                         11

departementschefen har angett i propositionen tjänar endast som exem­pel; någon uttömmande uppräkning är inte önskvärd eller ens lämplig att eftersträva. Det nu sagda hindrar dock inte utskottet att uttala förståelse för motionärens syn på utlänningars behov av offentlig försvarare. Onek­ligen torde det oftare finnas skäl att förordna offentlig försvarare för den person som står främmande inför svenska förhållanden och kanske inte heller förstår det svenska språket än för den som inte har sådana speciella svårigheter. Samtidigt bör man dock hålla i minnet att många problem som har sin grund i språksvårigheter bör kunna avhjälpas genom att tolk anlitas av rätten (5 kap, 6 § RB), Med dessa uttalanden får önskemålet i motion 40 anses vara tillgodosett,

I sammanhanget vill utskottet också fästa uppmärksamheten på den grupp av socialt gravt handikappade personer, exempelvis med svåra missbruksskador eller andra sjukdomsliknande tillstånd, som många gånger har sådana personliga förhållanden att det kan vara motiverat att förordna offentlig försvarare enligt den nu berörda regeln.

Utskottet, som tillstyrker regeringens lagförslag, har utöver vad som uttalats i det föregående inget att anföra med anledning av propositionen eller motionerna.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1,    heXvMfanåe avslag på proposition 1983/84:23 att riksdagen avslår motion 1983/84:35,

2,    beträffande särskilda skäl för förordnande av offentlig försvarare att riksdagen avslår motion 1983/84:40,

3,    att riksdagen antar det genom propositionen framlagda försla­get till lag om ändring i rättegångsbalken,

4,    att riksdagen antar det genom propositionen framlagda försla­get till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestäm­melser om unga lagöverträdare,

5,    att riksdagen antar det genom propositionen framlagda försla­get till lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472),

Stockholm den 22 november 1983

På justitieutskottets vägnar BERTIL LIDGARD

Närvarande: Bertil Lidgard (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s), Arne Svensson (m), Gunilla André (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran Franck (s), Elving Andersson (c) och Göran Ericsson (m).

 

LiberTryck Stockholm 1983