JuU 1983/84:7

Justitieutskottets betänkande
1983/84:7

om rätten till offentlig försvarare (prop. 1983/84:23 jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1983/84:23 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta genom propositionen
framlagda förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare,

3. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 8.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1983/84:35 av Lars Werner m. fl. (vpk)
och 1983/84:40 av Hans Petersson i Röstånga (fp). Motionsyrkandena
redovisas på s. 8.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1983/84. 7 sami. Nr 7

JuU 1983/84:7

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 21 kap. 3, 6 och 10 §§, 23 kap. 5 § samt 31 kap. 1, 2 och 11 §§
skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i 21 kap. skall föras in en ny paragraf. 3 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 kap.

3 §'

Vid sin talans förberedande och utförande må den misstänkte biträdas
av försvarare.

Försvarare utses av den misstänkte. Är den misstänkte under aderton år
eller sinnessjuk eller sinnesslö, utses försvarare av den som har vårdnaden
om honom. Har den misstänkte för sig ställt rättegångsombud, anses
ombudet som försvarare.

En person får inte vara försvarare, om han har eller har haft uppdrag åt
den misstänkte eller ekonomiska förbindelser med denne och omständigheterna
är ägnade att minska förtroendet för hans förmåga att iaktta vad
som åligger en försvarare enligt 7 § första stycket. Om försvarare gäller i
övrigt 12 kap. 2-5 §§ samt 6 § andra stycket.

Har den misstänkte ej utsett försvarare
eller avvisas av honom utsedd
försvarare och finnes på
grund av sakens beskaffenhet eller
eljest hans rätt icke kunna utan biträde
tillvaratagas, skall offentlig
försvarare förordnas för honom. Är
den misstänkte anhållen eller häktad,
skall även eljest, om han begär
det, offentlig försvarare Jörordnas.

3 a §

Är den misstänkte anhållen eller
häktad skall offentlig försvarare
förordnas för honom, om han begär
det. Offentlig försvarare skall
också på begäran förordnas för den
som är misstänkt för ett brott, för
vilket inte är stadgat lindrigare
straff än fängelse i sex månader.

Offentlig försvarare skall därutöver
förordnas

1 Senaste lydelse 1982:201.

Juli 1983/84:7

Nuvarande lydelse

Förordnande av offentlig försvarare
må av rätten återkallas, om
giltigt skäl därtill förekommer.
Utser den misstänkte själv annan
försvarare, skall förordnandet återkallas,
om ej därav skulle uppstå
synnerlig olägenhet.

Offentlig försvarare må ej utan
rättens medgivande sätta annan i
sitt ställe.

Offentlig försvarare har rätt til!
skälig ersättning av allmänna medel
för arbete, tidsspillan och utlägg
som uppdraget har krävt. Vid bedömningen
av vad som är skäligt
arvode skall uppdragets art och omfattning
beaktas. Hänsyn skall också
tas till andra omständigheter av
betydelse, såsom den skicklighet
och den omsorg som uppdraget har
utförts med samt den tid som har
lagts ned på uppdraget.

2 Senaste lydelse 1981:1289.

Föreslagen lydelse

1. om den misstänkte är i behov
av försvarare med hänsyn till utredningen
om brottet,

2. om försvarare behövs med
hänsyn till att det är tveksamt vilken
påföljd som skall väljas och det
finns anledning att döma till annan
påföljd än böter eller villkorlig dom
eller sådana påföljder i förening,
eller

3. om det i övrigt föreligger särskilda
skäl med hänsyn till den
misstänktes personliga förhållanden
eller till vad målet rör.

Om den misstänkte biträds av
försvarare som han själv har utsett,
skall inte vid sidan av denne någon
offentlig försvarare förordnas.

Ett förordnande av offentlig försvarare
får återkallas av rätten, om
behovet av offentlig försvarare
upphör eller något annat giltigt skäl
för återkallelse föreligger. Utser
den misstänkte själv annan försvarare,
skall förordnandet återkallas,
om det inte skulle uppstå synnerlig
olägenhet.

En offentlig försvarare får inte
utah rättens medgivande sätta någon
annan i sitt ställe.

§2

Offentlig försvarare har rätt till
skälig ersättning av allmänna medel
för arbete, tidsspillan och utlägg
som uppdraget har krävt. Vid bedömningen
av vad som är skäligt
arvode skall uppdragets art och omfattning
beaktas. Hänsyn skall också
tas till andra omständigheter av
betydelse, såsom den skicklighet
och den omsorg som uppdraget har
utförts med samt den tid som har
lagts ned på uppdraget. Har försvararen
lämnat den misstänkte rådgivning
i saken enligt rättshjälpslagen
(1972:429), skall avdrag göras
för den rådgivningsavgift som förs
varö ren uppburit.

2 Riksdagen 1983/84. 7 sami. Nr 7

JuU 1983/84:7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa
som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen.

Offentlig försvarare får inte förbehålla sig ytterligare ersättning av den
misstänkte. Om så ändå har skett, är förbehållet utan verkan.

23 kap.
5 §

Skall enligt 21 kap. 3 § offentlig
försvarare utses för den misstänkte,
åligge undersökningsledaren att
göra anmälan därom hos rätten.

Skall enligt 21 kap. 3 a § offentlig
försvarare utses för den misstänkte,
åligger det undersökningsledaren
att göra anmälan om det hos
rätten.

31 kap.

I §3

Dömes i mål, vari åklagare för talan, den tilltalade för brottet, skall han
till statsverket återgälda vad enligt rättens beslut av allmänna medel utgått
för hans inställelse vid rätten under förundersökningen, till vittne eller
sakkunnig eller eljest för bevisning under förundersökningen eller i rättegången
samt i ersättning till försvarare så ock statsverkets kostnad för hans
hämtande till rätten. Den tilltalade vare dock ej ersättningsskyldig för
kostnad, som icke skäligen varit påkallad för utredningen, eller för kostnad.
som vållats genom vårdslöshet eller försummelse av annan än den
tilltalade, hans ombud eller av honom utsedd försvarare. Han vare ej heller
i annat fall än som sägs i 4 § första stycket skyldig att betala mera än som
motsvarar det för honom gällande maximibeloppet för rättshjälpsavgift vid
allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429).

Om den tilltalade har haft offentlig
försvarare i målet, skall vid
tillämpning av första stycket sista
meningen hans maximibelopp för
rättshjälpsavgiften minskas med
vad han har betalat i rädgivningsavgift
till försvararen.

Vad den tilltalade enligt första Vad den tilltalade enligt första
stycket skall återgälda får jämkas stycket skall återbetala får jämkas

eller eftergivas, om skäl härtill före- eller efterges, om skäl härtill föreligger
med hänsyn till den tilltalades ligger med hänsyn till den tilltalades

brottslighet eller hans personliga brottslighet eller hans personliga

och ekonomiska förhållanden. och ekonomiska förhållanden.

Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersätta understiger
en viss av regeringen fastställd gräns, skall ersättningsskyldighet inte
åläggas.

1 Senaste lydelse 1983:154.

JuU 1983/84:7

Nuvarande lydelse

2 §4

Frikännes tilltalad i mål, vari
åklagare för talan, eller avvisas eller
avskrives av åklagare väckt åtal,
åge rätten av allmänna medel tillerkänna
den tilltalade ersättning för
hans kostnad för försvarare, för
vittne eller sakkunnig eller eljest för
bevisning under förundersökningen
eller i rättegången samt för delgivning
och för utskrift av protokoll
eller annat dylikt, såvitt kostnaden
skäligen varit påkallad för tillvaratagande
av hans rätt, så ock för
hans inställelse vid rätten.

Föreslagen lydelse

Frikänns tilltalad i mål, vari åklagare
för talan, eller avvisas eller avskrivs
av åklagare väckt åtal, kan
rätten av allmänna medel tillerkänna
den tilltalade ersättning för hans
kostnad för försvarare, för rådgivning
enligt rättshjälpslagen
(1972:429), för vittne eller sakkunnig
eller eljest för bevisning under
förundersökningen eller i rättegången
samt för delgivning och för utskrift
av protokoll eller annat dylikt,
såvitt kostnaden skäligen varit
påkallad för tillvaratagande av hans
rätt, så ock för hans inställelse vid
rätten.

Ersättning för tilltalads inställelse utgår i enlighet med vad som gäller för
tilltalad som åtnjuter rättshjälp.

11 §5

Om rättegångskostnad i mål, vari allenast målsägande för talan, gälle i
tillämpliga delar vad i 18 kap. är stadgat.

1 fråga om den tilltalades skyldig- I fråga om den tilltalades skyldighet
att ersätta statsverket kostnad het att ersätta staten kostnad för

för offentlig försvarare och för an- offentlig försvarare och för annan

nan rättshjälp åt honom själv äge rättshjälp åt honom själv tillämpas

dock 1 § första stycket tredje punk- dock 1 § första stycket sista metea
och andra stycket detta kapitel ningen samt andra och tredje styck motsvarande

tillämpning. ena detta kapitel.

1 fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt allmänt
åtal eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan för målsäganden,
ersätta rättegångskostnad och om hans rätt till ersättning för
sådan kostnad gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§, vad i 18 kap. 12 8
är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.1 fråga om offentliga försvarare
som har förordnats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

4 Senaste lydelse 1972:430.

5 Senaste lydelse 1972:430.

JuU 1983/84:7

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om
unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1964:167) med särskilda bestäm -

melser om unga lagöverträdare skall
Nuvarande lydelse

Saknar i fall, som sägs i 10 §, den
tilltalade försvarare, skall offentlig
försvarare förordnas för honom,
om det icke pä grund av sakens beskaffenhet
eller eljest finnes uppenbart.
att försvarare ej erfordras.

Denna lag träder i kraft den 1 j;

ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
§'

Om en tilltalad inte har fyllt arton
år och det Jinns anledning att
döma till annan påföljd än böter,
skall offentlig försvarare förordnas
för honom, om det inte är uppenbart
att han saknar behov av försvarare.

iri 1984.

1 Senaste lydelse 1969:163.

JuU 1983/84:7

3 Förslag till

Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)

Härigenom föreskrivs att 87 § militära rättegångslagen (1948:472) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

I militärt mål som handlägges av
åklagare eller domstol skall rätt att
på begäran erhålla offentlig försvarare
tillkomma, förutom anhållen
och häktad, jämväl den som är tagen
i förvarsarrest samt annan som
är misstänkt för brott, för vilket är
stadgat fängelse i mer än ett år eller
avsättning.

Föreslagen lydelse
§'

Utöver vad som annars är föreskrivet
om rätt till offentlig försvarare
har en misstänkt som är tagen
i förvarsarrest i ett militärt mål som
handläggs av åklagare eller domstol
rätt att få sådan försvarare, om
han begär det.

Den som är tilltalad eller misstänkt i sådant mål har rätt att erhålla nödig
ledighet från tjänstgöring vid försvarsmakten för att samråda med sin
försvarare och i övrigt förbereda sin talan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

1 Senaste lydelse 1976:512.

JuU 1983/84:7

Motionerna

I motion 1983/84:35 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:23,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett nytt lagförslag i enlighet
med vad som anförts i motionen.

I motion 1983/84:40 av Hans Petersson i Röstånga (fp) hemställs att
riksdagen förklarar att under begreppet särskilda skäl särskilt skall beaktas
sådana personliga förhållanden som att den misstänkte inte behärskar
svenska språket eller i övrigt har särskilda svårigheter att ta till vara sin rätt
på grund av att han är utlänning.

Utskottet

Inledning

Rättshjälpskommittén (Ju 1982:01) har enligt sina direktiv att göra en
allmän översyn av det allmännas åtaganden inom rättshjälpssystemet,
bl. a. i fråga om rätten till offentlig försvarare. Kommittén avgav i januari
1983 delbetänkandet (Ds Ju 1983:2) Rätten till offentlig försvarare. Betänkandet
har remissbehandlats.

De förslag som läggs fram i propositionen grundar sig på betänkandet
och remissyttrandena däröver.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de nuvarande reglerna i rättegångsbalken
(RB) om rätten till offentlig försvarare skärps något samtidigt som de får
en mer preciserad lydelse. I likhet med vad som redan gäller skall också i
fortsättningen en anhållen eller häktad person alltid få en offentlig försvarare
om han begär det. På begäran skall vidare enligt förslaget offentlig
försvarare förordnas för den som är misstänkt för ett brott för vilket inte
är stadgat lindrigare straff än fängelse i sex månader. Härutöver föreslås
att en misstänkt skall ha rätt till offentlig försvarare om det behövs med
hänsyn till utredningen om brottet eller med hänsyn tili att det är tveksamt
vilken påföljd som bör väljas och det kan bli aktuellt att döma till annan
påföljd än böter eller villkorlig dom. Förslaget innebär ytterligare att
offentlig försvarare skall förordnas om det annars Finns särskilda skäl till
det med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad
målet rör.

I propositionen föreslås vidare att lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare ändras på så sätt att den åldersgräns
under vilken det gäller speciellt generösa bestämmelser för förordnande av
offentlig försvarare sänks från 21 år till 18 år.

De särbestämmelser för rätt till offentlig försvarare i militära mål som
Finns i militära rättegångslagen (1948:472) föreslås i princip bli ersatta av
RB:s regler.

JuU 1983/84:7

Det föreslås i propositionen uttryckliga regler i RB om att förordnande
av offentlig försvarare får återkallas om det inte längre finns behov av
någon försvarare och att offentlig försvarare inte skall förordnas vid sidan
av en försvarare som den misstänkte själv har utsett.

Vissa nya regler föreslås i RB i syfte att i brottmål underlätta användningen
av rättshjälpsformen rådgivning.

Enligt propositionen medför förslagen besparingar avseende statens
kostnader för offentliga försvarare med uppskattningsvis 5 milj. kr. årligen.
En minst lika viktig effekt anges i propositionen vara att takten för
utgiftssökningarna bromsas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1984.

Utskottets överväganden

Samhällets kostnader för offentliga försvarare har ökat kraftigt under
senare år och uppgår till betydande belopp. Budgetåret 1973/74 uppgick
de till ca 30 milj. kr., 1976/77 till ca 42 milj. kr. och 1979/80 till ca 59 milj.
kr. Budgetåret 1980/81 hade kostnaderna stigit till 72 milj. kr., 1981/82 till
83 milj. kr. och under 1982/83 var de ca 92 milj. kr.

Den kraftiga kostnadsökningen har flera orsaker. Den allmänna kostnadsutvecklingen
har medfört en ökning av försvararkostnaderna. Härtill
kommer att de grövre brottmålen oftare än förr är svårutredda och därför
ställer krav på ökade försvararinsatser. Rättshjälpskommittén (se Ds Ju
1983:2 s. 37 ff) har på grundval av statistiska undersökningar kommit fram
till att det finns en klar tendens hos domstolarna att i ökande utsträckning
förordna offentlig försvarare. Departementschefen anför i propositionen
(s. 11) att andelen tilltalade som har offentlig försvarare har ökat under
senare år och att offentlig försvarare numera inte sällan förordnas även i
mål av enkel beskaffenhet. En i propositionen (s. 13 0 gjord redovisning
av högsta domstolens praxis i fråga om förordnande av offentlig försvarare
visar också på en alltmer frikostig tillämpning av reglerna.

Mot den nu angivna bakgrunden anser utskottet att det är befogat att
man inskrider mot den beskrivna utvecklingen. Särskilt statsfinansiella
skäl talar för detta. Utskottet vill därför uttala sin anslutning till tanken att
genom införande av något mer skärpta och preciserade lagregler få till
stånd en mer ingående prövning och en mer restriktiv praxis från domstolarnas
sida i fråga om att förordna offentliga försvarare. Såsom departementschefen
anför i propositionen bör riktmärket i princip vara att åstadkomma
en rättstillämpning som stämmer överens med vad som ursprungligen
avsetts gälla. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att regleringens
syfte självfallet måste vara att den som har ett verkligt behov av en
offentlig försvarare också skall få denna förmån. Det är väsentligt att
prövningen av om offentlig försvarare skall förordnas — i de fall då
förordnande inte är obligatoriskt — i varje enskilt fall sker med omsorg

JuU 1983/84:7

och på ett nyanserat sätt under hänsynstagande till både den misstänktes
behov och intresset av sparsamhet med statens medel. De lagändringar
som föreslås i propositionen i fråga om när en offentlig försvarare skall få
förordnas är enligt utskottets mening väl ägnade att tillgodose det angivna
syftet. I sammanhanget vill utskottet erinra om föreskriften i 21 kap. 5 § RB
om iakttagande av kostnadshänsyn vid förordnande av offentlig försvarare.

Utskottet kan, såsom framgår av det nyss sagda, inte instämma i den
kritik mot propositionen som framförs i motion 35. Utskottet delar således
inte motionärernas uppfattning att statsfinansiella skäl inte skall få inverka
på omfattningen av statens stöd genom offentlig försvarare och att
rådande praxis i fråga om förordnande av sådan bör bestå eller t. o. m.
utvidgas.

Såsom hittills skall den som är anhållen eller häktad alltid ha en ovillkorlig
rätt till offentlig försvarare. Detsamma skall, i enlighet med vad som
föreslås i propositionen, gälla den som är misstänkt för ett så allvarligt
brott att straffminimum är fängelse i sex månader. I andra fall är behovet
av offentlig försvarare generellt sett inte lika framträdande. Utskottet anser
det vara en lämplig avvägning som föreslås härvidlag; om den misstänkte
är i behov av offentlig försvarare med hänsyn till utredningen om brottet
eller om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken
påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annat än
böter eller villkorlig dom eller dessa påföljder i förening, skall offentlig
försvarare förordnas. Detta skall vidare ske om det i övrigt föreligger
särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden
eller till vad målet rör.

Vad gäller förslaget att offentlig försvarare skall få förordnas om det
finns särskilda skäl för det med hänsyn till de personliga förhållandena
uttalar departementschefen i propositionen (s. 18) som exempel att den
misstänkte har svårt att själv klara sitt försvar på grund av mycket hög
levnadsålder, psykisk eller allvarlig fysisk sjukdom, nedsatt syn eller hörsel
eller annat allvarligt handikapp. Dessutom framhåller han att offentlig
försvarare regelmässigt bör förordnas när rättspsykiatrisk undersökning
kommer i fråga.

I motion 40 anförs att till de personliga förhållanden som kan utgöra
särskilda skäl för förordnande av offentlig försvarare bör räknas inte bara
de av departementschefen angivna utan även sådana svårigheter som
föreligger för utlänningar utan förtrogenhet med det svenska rättssystemet
eller utan kunskaper i det svenska språket och vilka därför har särskilda
problem i fråga om att ta till vara sina intressen i en brottmålsrättegång.

I denna fråga vill utskottet först betona att det enligt den föreslagna
bestämmelsen är domstolens uppgift att i varje enskilt fall göra de bedömningar
beträffande den misstänktes behov av försvarare som hans personliga
förhållanden ger skäl till. De förhållanden av personlig natur som

JuU 1983/84:7

departementschefen har angett i propositionen tjänar endast som exempel;
någon uttömmande uppräkning är inte önskvärd eller ens lämplig att
eftersträva. Det nu sagda hindrar dock inte utskottet att uttala förståelse
för motionärens syn på utlänningars behov av offentlig försvarare. Onekligen
torde det oftare finnas skäl att förordna offentlig försvarare för den
person som står främmande inför svenska förhållanden och kanske inte
heller förstår det svenska språket än för den som inte har sådana speciella
svårigheter. Samtidigt bör man dock hålla i minnet att många problem som
har sin grund i språksvårigheter bör kunna avhjälpas genom att tolk anlitas
av rätten (5 kap. 6 § RB). Med dessa uttalanden får önskemålet i motion 40
anses vara tillgodosett.

1 sammanhanget vill utskottet också fästa uppmärksamheten på den
grupp av socialt gravt handikappade personer, exempelvis med svåra
missbruksskador eller andra sjukdomsliknande tillstånd, som många
gånger har sådana personliga förhållanden att det kan vara motiverat att
förordna offentlig försvarare enligt den nu berörda regeln.

Utskottet, som tillstyrker regeringens lagförslag, har utöver vad som
uttalats i det föregående inget att anföra med anledning av propositionen
eller motionerna.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1983/84:23
att riksdagen avslår motion 1983/84:35,

2. beträffande särskilda skäl för förordnande av offentlig försvarare
att riksdagen avslår motion 1983/84:40,

3. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken,

4. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser
om unga lagöverträdare,

5. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472).

Stockholm den 22 november 1983

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Hans
Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s), Arne Svensson (m), Gunilla
André (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke
(m), Hans Petersson i Röstånga (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran
Franck (s), Elving Andersson (c) och Göran Ericsson (m).

LiberTryck Stockholm 1983