JuU 1983/84:6

Justitieutskottets betänkande
1983/84:6

om åklagarväsendets regionala organisation m. m. (prop.
1982/83:158 jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1982/83:158 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen dels att anta ett genom propositionen framlagt förslag till
lag om ändring i rättegångsbalken, dels att godkänna av chefen för justitiedepartementet
i propositionen förordade riktlinjer för åklagarväsendets
regionala organisation och dels att godkänna att en statsåklagarmyndighet
för speciella mål inrättas den 1 juli 1984.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 5.

I samband med propositionen behandlar utskottet 26 motioner som
väckts med anledning av propositionen. Motionsyrkandena redovisas på
s. 3.

Under ärendets beredning har till utskottet inkommit dels ett remissyttrande
från Föreningen Sveriges statsåklagare över den till grund för förslagen
i propositionen liggande promemorian (1982-04-22) Åklagarväsendets
organisation och riksåklagarens yttrande däröver, dels en skrift från
Nyköpings kommun.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

1 Riksdagen 1983/84. 7 sami. Nr 6

JuU 1983/84:6

Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
dels att 7 kap. 7 § skall upphöra att gälla1,
dels att 7 kap. 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

5 §2

Riksåklagaren så ock statsåkla- Riksåklagaren och statsåklagare
gare må övertaga uppgift, som till- får överta uppgifter som tillkommer

kommer lägre åklagare. Riksåkla- lägre åklagare. Riksåklagaren och,

garen åge även förordna extra åkia- i den omfattning regeringen bestäm gare

att föra talan vid underrätt el- mer, statsåklagare får förordna ex ler

hovrätt eller, då talan fullföljts tra åklagare att föra talan vid un allenast

av enskild part, vid högsta derrätt eller hovrätt. Riksåklagaren

domstolen. får vidare förordna extra åklagare

att föra talan vid högsta domstolen,
om talan fullföljts endast av enskild
part.

Biträdande åklagare må i den omfattning, som bestämmes i instruktion,
utföra uppgift, som tillkommer åklagare, hos vilken han är anställd. Väckande
eller fullföljande av åtal i högsta domstolen må dock ej beslutas av
annan än riksåklagaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

1 Senaste lydelse 1964:330.

2 Senaste lydelse 1947:616.

JuU 1983/84:6

Motionerna

I motion 1982/83:2356 av Claes Elmstedt (c) yrkas att riksdagen avslår
proposition 1982/83:158 i den del som behandlas i motionen (betr. Blekinge
län).

I motion 1982/83:2357 av Ingemar Hallenius m. fl. (c, fp) yrkas att
riksdagen beslutar att avslå proposition 1982/83.158 i den del som behandlas
i motionen (betr. Skaraborgs län).

I motion 1982/83:2358 av Larz Johansson (c) och Tage Sundkvist (c)
yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1982/83:158 (betr. Södermanlands
län).

1 motion 1982/83:2362 av Gunilla André m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen i den del som behandlas i
motionen (betr. den regionala organisationen),

2. att riksdagen hos regeringen begär en samlad översyn av åklagarväsendet
i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1982/83:2363 av Kerstin Göthberg (c) yrkas att riksdagen
avslår regeringens proposition 1982/83:158 (betr. Uppsala län och Västmanlands
län).

I motion 1982/83:2364 av Britta Hammarbacken m. fl. (c, m, fp) yrkas
att riksdagen beslutar avslå proposition 1982/83:158 i den del som behandlas
i motionen (betr. Örebro län).

I motion 1982/83:2365 av Bo Lundgren m. fl. (m) yrkas att riksdagen
avslår proposition 1982/83:158 (betr. Kristianstads län).

I motion 1982/83:2366 av Sten Svensson m. fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar att med avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening
ge regeringen till känna vad som i motionen har anförts om organisationsformen
för det regionala åklagarväsendet.

I motion 1982/83:2380 av Elving Andersson (c) och Kjell A. Mattsson
(c) yrkas att riksdagen beslutar avslå propositionen angående ny regional
indelning av åklagarväsendet i den del som berörts i motionen (betr.
Göteborgs och Bohus län).

I motion 1982/83:2381 av Karl Boo m. fl. (c) yrkas att riksdagen beslutar
avslå proposition 1982/83:158 i den del som behandlas i motionen (betr.
Kopparbergs län).

I motion 1982/83:2382 av Jan Fransson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
avslår förslaget i propositionen vad gäller att Jönköpings län och Skaraborgs
län sammanförs till en statsåklagarmyndighet/region.

I motion 1982/83:2383 av Helge Hagberg m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar att Örebro skall vara kansliort även i den framtida länsåklagarorganisationen.

I motion 1982/83:2384 av Rune Johansson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
avslår proposition 1982/83:158 vad gäller förslaget om sammanslagning
av länsåklagarmyndigheten i västra Sverige samt att Älvsborgs län bibehålls
som en åklagarregion.

Juli 1983/84:6

I motion 1982/83:2385 av Ella Johnsson (c) och Ivar Franzén (c) yrkas
att riksdagen beslutar avslå proposition 1982/83:158 i den del som behandlas
i motionen (betr. Hallands län).

I motion 1982/83:2386 av Bertil Jonasson (c) och Jan Hyttring (c) yrkas
att riksdagen beslutar avslå propositionen angående ny regional indelning
av åklagarväsendet i den del som berörts i motionen (betr. Värmlands län).

I motion 1982/83:2387 av Elver Jonsson (fp) yrkas att riksdagen avslår
proposition 1982/83:158 i vad avser den regionala organisationen (betr.
Älvsborgs m. fl. län).

I motion 1982/83:2388 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors m. fl. (c) yrkas
att riksdagen beslutar avslå proposition 1982/83:158 i vad gäller Älvsborgs
län.

I motion 1982/83:2389 av Björn Körlof (m) och Margareta Gard (m)
yrkas att riksdagen uttalar att kansliort för den regionala åklagarmyndigheten
i Kopparbergs och Gävleborgs län bör vara Falun.

I motion 1982/83:2390 av Börje Nilsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
avslår förslaget i propositionen om ändrad regional indelning av åklagarväsendet
i vad avser Skåne.

I motion 1982/83:2391 av Hans Nyhage m. fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar att Älvsborgs län skall utgöra ett eget statsåklagarområde.

I motion 1982/83:2392 av Yngve Nyquist m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att Falun bör bli kansliort i sin
åklagarregion.

I motion 1982/83:2393 av Karl Erik Olsson (c) och Einar Larsson (c)
yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1982/83:158 (betr. Kristianstads
län).

I motion 1982/83:2394 av Yvonne Sandberg-Fries m. fl. (s, m) yrkas att
riksdagen beslutar att Karlskrona skall vara kansliort i den framtida länsåklagarorganisationen.

I motion 1982/83:2395 av Olle Svensson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
avslår proposition 1982/83:158 vad gäller förslaget om sammanslagning
av länsåklagarmyndigheterna i Östergötlands och Södermanlands län.

I motion 1982/83:2396 av Ulla-Britt Åbark m. fl. (s, fp, c) yrkas att
riksdagen avslår förslaget i propositionen vad gäller att Älvsborgs län,
Göteborgs och Bohus län samt Hallands län sammanförs till en statsåklagarmyndighet/region.

I motion 1982/83:2397 av Rosa Östh (c) och Sture Korpås (c) yrkas att
riksdagen beslutar avslå proposition 1982/83:158 i den del som behandlas
i motionen (betr. Uppsala län).

Utskottet

Inledning

Åklagarväsendet förstatligades år 1965 (prop. 1964:100, SU 114, rskr
259). Den organisation som beslutades då har i stort sett behållits oföränd -

JuU 1983/84:6

rad. De grundläggande bestämmelserna om åklagarväsendet finns i 7 kap.
rättegångsbalken, åklagarinstruktionen (1974:910) och kungörelsen
(1964:345) om rikets indelning i åklagardistrikt.

Åklagarväsendet är organiserat i tre nivåer. Centralt finns riksåklagaren
(RÅ), regionalt länsåklagarmyndigheterna och lokalt distriktsåklagarmyndigheterna.

RÅ är den högste åklagaren och leder åklagarverksamheten i landet. RÅ
biträds av ett kansli.

Det finns 21 länsåklagarmyndigheter varav tre är gemensamma för
vardera två län. Chefen för en länsåklagarmyndighet, länsåklagaren, leder
— under RÅ — åklagarväsendet inom sitt verksamhetsområde. Det finns
också fyra länsåklagare för speciella mål med hela landet som verksamhetsområde.

Landet är indelat i 86 åklagardistrikt. De tre största åklagardistrikten,
Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt, ingår inte i någon
länsåklagarmyndighets verksamhetsområde. Chefer för åklagarmyndigheterna
i dessa distrikt är överåklagare. De är, liksom länsåklagarna, statsåklagare
och har i stort sett samma uppgifter som cheferna för länsåklagarmyndigheterna.
Åklagarmyndigheterna i de övriga 83 åklagardistrikten
lyder under länsåklagarmyndigheterna och har som chef en chefsåklagare.

Det har länge stått klart att organisationen såväl lokalt som regionalt är
behäftad med svagheter som med tiden blivit alltmer framträdande.

RÅ tillsatte år 1979 en arbetsgrupp (åklagarutredningen) med uppdrag
att bl. a. utreda möjligheterna att åstadkomma en större flexibilitet i åklagarverksamheten.
År 1981 utvidgades uppdraget till att avse även frågan
om en ändring av indelningen i länsåklagarområden och effekterna därav.
Utredningen överlämnade i april 1982 till RÅ promemorian (1982-04-22)
Åklagarväsendets organisation. RÅ har med eget yttrande överlämnat
promemorian till regeringen och därvid hemställt om ändringar i enlighet
med utredningens förslag.

Förslagen i propositionen bygger på promemorian och RÅ:s yttrande
samt remissbehandlingen av dem.

En översyn av den lokala åklagarorganisationen är aviserad (se prop.
1982/83:100, bil. 4 s. 63 och prop. 1982/83:158 s. 6), och en översyn av
RÅ:s kansli utförs av en särskild utredare (Ju 1982:04).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås riktlinjer för en ändrad regional indelning inom
åklagarväsendet. De regionala åklagarmyndigheterna föreslås få en bredare
bas och större flexibilitet för att kunna bemästra de ökade problemen
med omfattande, komplicerade och tidskrävande mål, särskilt mål om
ekonomisk brottslighet. Områdena för verksamheten föreslås bli större
samtidigt som myndigheterna förstärks, bl. a. genom att varje myndighet,

JuU 1983/84:6

med undantag av Västerbottens län, får underlag för två eller flera statsåklagare.
Nuvarande 21 länsåklagarområden föreslås bilda tolv regioner.

Ändrade tjänstebenämningar föreslås samtidigt. Cheferna för de regionala
myndigheterna föreslås fortsättningsvis benämnas överåklagare, medan
övriga länsåklagare föreslås få tjänstebenämningen statsåklagare.

Den verksamhet som bedrivs av länsåklagarna för speciella mål, vilka
huvudsakligen handlägger mål om mycket kvalificerad ekonomisk brottslighet
som berör flera regionala områden, föreslås få en permanent form
genom att en särskild myndighet för denna verksamhet inrättas.

I propositionen behandlas också vissa frågor om åklagarnas behörighet.
I denna del föreslås att i 7 kap. 5 § rättegångsbalken tas in ett bemyndigande
för regeringen att utfärda bestämmelser om statsåklagarnas rätt att
förordna distriktsåklagare att fullgöra arbetsuppgifter i vissa fall.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.

Den regionala organisationen
Förslag

Regeringens förslag beträffande den regionala organisationen innebär
främst att åklagarverksamheten på det regionala planet skall vara indelad
i följande regioner (kansliort anges inom parentes).

1. Stockholms län och Gotlands län (Stockholm)

2. Södermanlands län och Östergötlands län (Linköping)

3. Kronobergs län, Kalmar län och Blekinge län (Kalmar)

4. Kristianstads län och Malmöhus län (Malmö)

5. Hallands län, Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län (Göteborg)

6. Jönköpings län och Skaraborgs län (Jönköping)

7. Värmlands län och Örebro län (Karlstad)

8. Uppsala län och Västmanlands län (Västerås)

9. Kopparbergs län och Gävleborgs län (Gävle)

10. Västernorrlands län och Jämtlands län (Härnösand)

11. Västerbottens län (Umeå)

12. Norrbottens län (Luleå).

Förslaget innebär ingen ändring i förhållande till nuläget för Stockholms
län och Gotlands län, för Västernorrlands län och Jämtlands län, för
Västerbottens län eller för Norrbottens län.

Ett viktigt syfte med förslaget är att man därigenom — utom beträffande
Västerbottens län — eliminerar de svagheter som är förknippade med de
nuvarande s. k. enmansregionerna, dvs. länsåklagarmyndigheter med endast
en länsåklagare. Sådana finns f. n. i 13 län. De föreslagna regionerna
ger samtliga — utom i ett fall — underlag för två eller flera statsåklagare.
Som ett särskilt skäl för starka regionala åklagarmyndigheter anger departementschefen
att sådana är nödvändiga för att bemästra de problem som

JuU 1983/84:6

är förenade med bl. a. bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Departementschefen
framhåller vidare betydelsen av att lednings- och planeringsfunktionen
förstärks genom förslaget samtidigt som underlaget för regional
verksamhet breddas. Han betonar också att de kostnadsbesparingar
som förslaget medför kan användas för att tillgodose angelägna behov
inom det hårt ansträngda åklagarväsendet.

Vid utformningen av regionerna är det enligt vad departementschefen
vidare uttalar viktigt att vid sidan av de berörda synpunkterna på arbetsunderlaget
också beakta brottslighetens inriktning i ett visst område liksom
den geografiska utformningen av regionerna. En i övrigt väl sammanhållen
enhet med goda kommunikationer kan enligt departementschefen
mycket väl bilda en region, även om antalet statsåklagare den sysselsätter
skulle bli tre eller eventuellt flera.

I samtliga de motioner som har väckts med anledning av propositionen
riktas kritik mot regeringens förslag till framtida regional indelning av
åklagarväsendet. Kritiken mynnar i de flesta fall ut i avslagsyrkanden
beträffande de åklagarregioner som föreslås bli nybildade. Samtliga de
nya regionbildningar som föreslås träffas av sådana yrkanden. Några
motionärer förordar andra kansliorter än regeringsförslaget. I några motioner,
2362 och 2366, yrkas avslag på förslaget beträffande samtliga
regioner från mera principiella utgångspunkter samtidigt som det föreslås
en vidgad och fördjupad översyn av åklagarverksamheten.

I motionerna framhålls allmänt att åklagarväsendet behöver förstärkningar
i kampen mot den allvarliga brottsligheten, särskilt den ekonomiska
brottsligheten. Det anförs att regeringsförslaget leder till minskade
möjligheter för de regionalt verksamma åklagarna till nödvändiga kontakter
med övriga regionala myndigheter och med allmänheten. Dessa åklagare
får enligt motionärerna genom regeringsförslaget också svårare att
utföra uppgiften som förundersökningsledare, och cheferna för regionerna
får svårigheter att utöva tillsyn över de underordnade åklagarna i
distrikten. Ett vanligt påpekande är vidare att kostnaderna för den regionala
verksamheten torde komma att öka till följd av att de geografiska
avstånden ökar.

Utskottets överväganden

I ärendet råder enighet om att åklagarväsendet behöver effektiva förstärkningar
särskilt på det regionala planet. Detta behov har vuxit fram i
takt med samhällsutvecklingen och utvecklingen av brottsligheten mot
grövre och mera komplicerade brott samtidigt som de personella förstärkningarna
och de organisatoriska förändringarna inom åklagarväsendet
efter förstatligandet år 1965 har varit mycket begränsade. Såsom särskilt
angelägen framstår enligt utskottets mening en reform för att råda bot på
sårbarheten och den bristande flexibiliteten vid de nuvarande s. k. enmansmyndigheterna.

JuU 1983/84:6

Utskottet finner det uppenbart att de behov av ökad effektivitet och
flexibilitet som sålunda kännetecknar den regionala åklagarverksamheten
inte kan tillgodoses enbart genom personalförstärkningar, något som f. ö.
det rådande budgetläget inte medger; här fordras framför allt rationaliseringar
genom organisatoriska förändringar. I likhet med departementschefen
finner utskottet att en omorganisation efter de riktlinjer som anges i
propositionen har sådana förtjänster — inte minst från statsfinansiella
synpunkter — att den i princip bör genomföras, och det står härvidlag
enligt utskottets mening föga att vinna med att dröja med beslut i saken till
dess åklagarväsendets lokala och centrala nivåer har setts över.

Utskottet är således berett att i princip tillstyrka regeringens förslag
beträffande åklagarväsendets regionala organisation och att avstyrka bifall
till de motionsyrkanden som riktats häremot.

Emellertid har utskottet beträffande ett av de föreslagna nya regionala
verksamhetsområdena en annan syn än regeringen. Det gäller Göteborgsregionen
som föreslås bestå av Hallands län, Göteborgs och Bohus län
samt Älvsborgs län. De båda förstnämnda länen har två resp. tre lokala
åklagarmyndigheter med 11 resp. 13 åklagare medan Älvsborgs län har
fyra lokala myndigheter med 22 åklagare.

Utskottet anser att den föreslagna Göteborgsregionen, omfattande tre
län med nio lokala åklagarmyndigheter, med avseende på arbetsunderlag
och geografisk utbredning skulle bli väl stor. Övervägande skäl talar enligt
utskottets uppfattning för en uppdelning av den västsvenska regionen på
två, den ena omfattande Hallands län samt Göteborgs och Bohus län med
Göteborg som kansliort och den andra utgörande Älvsborgs län med
Vänersborg som kansliort.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna 2384, 2387, 2388, 2391
och 2396 uttalat om regionindelningen i Västsverige bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande beträffande
den regionala organisationen i övrigt innebär att utskottet avstyrker bifall
till motionerna 2356, 2357, 2358, 2362, 2363, 2364, 2365, 2366, 2380, 2381,
2382, 2383, 2385, 2386, 2389, 2390, 2392, 2393, 2394, 2395 och 2397 samt
tillstyrker bifall till regeringens förslag.

Övrigt

Utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen i rättegångsbalken samt
förordar att en statsåklagarmyndighet för speciella mål inrättas. Utskottet
finner i övrigt inte skäl till annat uttalande med anledning av förslagen i
propositionen än att de föreslagna ändringarna bör träda i kraft först den
1 juli 1985.

JuU 1983/84:6

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för åklagarväsendets regionala organisation att

riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:2362 och
1982/83:2366 godkänner de av chefen för justitiedepartementet
i proposition 1982/83:158 förordade riktlinjerna för den
regionala indelningen,

2. beträffande Linköpingsregionen

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:2358 och 1982/
83:2395,

3. beträffande Kalmarregionen

att riksdagen avslår motion 1982/83:2356,

4. beträffande kansliort i Kalmarregionen
att riksdagen avslår motion 1982/83:2394,

5. beträffande Malmöregionen

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:2365, 1982/83:2390
och 1982/83:2393,

6. beträffande Alvsborgs län

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall
till motion 1982/83:2384 i denna del, motion 1982/83:2387 i
denna del, motion 1982/83:2388, motion 1982/83:2391 och
motion 1982/83:2396 i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört i detta hänseende,

7. beträffande Hallands län samt Göteborgs och Bohus län

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag
på motion 1982/83:2380, motion 1982/83:2384 i denna del,
motion 1982/83:2385, motion 1982/83:2387 i denna del och
motion 1982/83:2396 i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört i detta hänseende,

8. beträffande Jönköpingsregionen

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:2357 och 1982/
83:2382,

9. beträffande Karlstadsregionen

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:2364 och 1982/
83:2386,

10. beträffande kansliort i Karlstadsregionen
att riksdagen avslår motion 1982/83:2383,

11. beträffande Västeråsregionen

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:2363 och 1982/
83:2397,

12. beträffande Gävleregionen

att riksdagen avslår motion 1982/83:2381,

JuU 1983/84:6

13. beträffande kansliort i Gävleregionen

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:2389 och 1982/
83:2392,

14. beträffande riktlinjer för den regionala organisationen i övrigt
att riksdagen godkänner vad departementschefen i propositionen
anfört i detta hänseende i den mån det inte omfattas av
utskottets hemställan ovan, dock med den ändringen att genomförandet
bör ske den 1 juli 1985,

15. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken, dock med den ändringen
att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli
1985,

16. att riksdagen godkänner att en statsåklagarmyndighet för speciella
mål inrättas den 1 juli 1985.

Stockholm den 15 november 1983

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Björn
Körlof (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s), Arne
Svensson (m), Gunilla André (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Ulla-Britt
Åbark (s), Sven Munke (m). Hans Petersson i Röstånga (fp), Lars-Erik
Lovden (s), Birthe Sörestedt (s) och Elving Andersson (c).

Reservationer

1. Åklagarväsendets regionala organisation (moni. 1)

Gunilla André (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”1 ärendet”
och slutar på s. 8 med ”juli 1985” bort ha följande lydelse:

I likhet med departementschefen anser utskottet att den regionala åklagarverksamhetens
behov av ökad effektivitet och flexibilitet inte kan tillgodoses
enbart genom personalförstärkningar; här fordras också rationaliseringar
genom organisatoriska förändringar.

Utskottet kan emellertid inte ställa sig bakom de förslag i detta hänseende
som förts fram i propositionen. Som framhålls i flera av de motioner

JuU 1983/84:6

som regeringsförslaget föranlett, särskilt motion 2362, leder förslagen
nämligen till en inte önskvärd centralisering. Denna medför allvarligt
försämrade möjligheter för de regionalt verksamma åklagarna när det
gäller att hålla nödvändiga kontakter med övriga regionala myndigheter
och med allmänheten. Dessa åklagare skulle med regeringsförslaget också
få det svårare att utföra uppgiften som förundersökningsledare, och cheferna
för regionerna skulle få svårigheter att utöva tillsyn över de underordnade
åklagarna i distrikten. I sammanhanget kan enligt utskottets
mening inte heller bortses från att kostnaderna för den regionala åklagarverksamheten
enligt regeringsförslaget måste komma att stiga till följd av
att de geografiska avstånden ökar.

Vad utskottet nyss sagt om regeringsförslagets negativa verkningar i fråga
om möjligheterna till kontakter med övriga regionala myndigheter har
enligt utskottets mening en speciell betydelse när det gäller samhällets
insatser mot den ekonomiska och den organiserade brottsligheten. I detta
avseende är det särskilt angeläget att inte — såsom fallet blir om regeringens
förslag genomförs — bryta ner det system för samarbete och kontakter
som redan byggts upp.

Vid sitt ställningstagande fäster utskottet vidare avseende vid det samband
som råder mellan åklagarverksamheten på regional nivå och den på
central och lokal nivå. Som anges i det föregående är översynsarbete
aktuellt i de båda sistnämnda avseendena. Enligt utskottets mening kan det
inte vara lämpligt att statsmakterna nu lägger fast en organisation för den
regionala nivån utan att avvakta resultatet av det nyssnämnda översynsarbetet
beträffande åklagarverksamheten på central och lokal nivå.

Det anförda leder utskottet till uppfattningen att riksdagen bör avslå
regeringens förslag — med ett undantag som utskottet återkommer till
under rubriken Övrigt — samt begära att en samlad översyn av hela
åklagarväsendet görs.

Vid en sådan översyn bör enligt utskottets mening beaktas det värde som
ligger i en väl decentraliserad organisation. Vidare bör därvid även andra
lösningar prövas än dem som behandlats av åklagarutredningen. Som
anförs i motion 2362 gäller detta t. ex. en samförläggning av länsåklagarmyndigheterna
med distriktsåklagarmyndigheten på kansliorten och —
beträffande de s. k. enmansmyndigheterna — en förening av tjänsten som
chefsåklagare i distriktet där länsåklagarmyndigheten är förlagd med
tjänst som biträdande länsåklagare.

Som inledningsvis anförts råder inom åklagarväsendet ett starkt behov
av resursförstärkningar, särskilt på det regionala planet. Det är enligt
utskottets mening angeläget att söka olika vägar att möta detta behov också
under tiden fram till dess en framtida omorganisation har verkställts. Vad
nu sagts gäller inte minst sådana insatser som påkallas i kampen mot den
ekonomiska och den organiserade brottsligheten. Detta torde få beaktas
vid den årliga budgetbehandlingen inom justitiedepartementet.

JuU 1983/84:6

Vad utskottet anfört om en samlad översyn av hela åklagarväsendet,
m. m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att något särskilt uttalande inte
påkallas med anledning av de motionsyrkanden som går ut på andra
regionindelningar eller andra kansliorter än vad regeringen föreslagit.

Övrigt

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att en statsåklagarmyndighet för
speciella mål inrättas. Detta bör ske fr. o. m. den 1 juli 1985.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktliner för åklagarväsendets regionala organisation
att riksdagen med avslag på proposition 1982/83:158 i denna del
samt med anledning av motionerna 1982/83:2362 och 1982/
83:2366 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om en samlad översyn av hela åklagarväsendet, m. m.

2. Älvsborgs län (mom. 6)

Gunilla André (c) och Elving Andersson (c) anser under förutsättning av
bifall till reservation 1 att utskottets hemställan under moment 6 bort ha
följande lydelse:

6. beträffande Alvsborgs län

att riksdagen avslår motion 1982/83:2384 i denna del, motion
1982/83:2387 i denna del, motion 1982/83:2388, motion 1982/
83:2391 och motion 1982/83:2396 i denna del.

3. Hallands län samt Göteborgs och Bohus län (mom. 7)

Gunilla André (c) och Elving Andersson (c) anser under förutsättning av
bifall till reservation 1 att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:

7. beträffande Hallands län samt Göteborgs och Bohus län

att riksdagen avslår motion 1982/83:2380, motion 1982/83:2384
i denna del, motion 1982/83:2385, motion 1982/83:2387 i denna
del och motion 1982/83:2396 i denna del.

4. Riktlinjer för den regionala organisationen i övrigt (mom. 14)

Gunilla André (c) och Elving Andersson (c) anser under förutsättning av
bifall till reservation 1 att utskottets hemställan under moment 14 bort ha
följande lydelse:

JuU 1983/84:6

14. beträffande riktlinjer för den regionala organisationen i övrigt
att riksdagen avslår propositionen i denna del i den mån den
inte omfattas av utskottets hemställan ovan.

5. Lagförslag (mom. 15)

Gunilla André (c) och Elving Andersson (c) anser under förutsättning av
bifall till reservation 1 att utskottets hemställan under moment 15 bort ha
följande lydelse:

15. att riksdagen avslår det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i rättegångsbalken.

Särskilt yttrande

Kansliort i Gävleregionen

Björn Körlof (m) anför:

Frågor om lokalisering av statliga myndigheter anses i princip tillhöra
regeringens beslutsområde, vilket i och för sig inte hindrar riksdagen att
uttala annan mening än regeringen. I förevarande ärende har väckts flera
motioner som avser lokaliseringsorten för de nya regionala åklagarmyndigheterna.
Skäl hade enligt min mening funnits för vissa ändringar i
förhållande till propositionen vad gäller lokaliseringsorterna. Den övergripande
synpunkten att inte rubba kompetensfördelningen mellan riksdag
och regering får dock anses väga tungt i synnerhet som det inte funnits
möjlighet att skapa enighet i utskottet om vissa ändringar vad gäller
lokaliseringsorterna. På dessa grunder avstår jag från att reservera mig
oaktat jag anser att sakskäl talat för att Falun bort bli lokaliseringsort för
den nya regionen för Gävleborgs län och Kopparbergs län.

LiberTryck Stockholm 1983