Justitieutskottets betänkande 1983/84:26

om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt m.m. (prop. 1983/

84:148 jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1983/84:148 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta av lagrådet granskade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

2. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl.,

3. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till

vad som anförts i det följande under rubriken Utskottet på s. 9.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av propositionen väckta motionerna 1983/84:2777 av Lars Werner m. fl. (vpk) och 1983/84:2778 av Bertil Lidgard m.fl. (m) samt den under allmänna motionstiden väckta motionen 1983/84:1351 (yrkande 10) av GuniUa André m.fl. (c). Motionsyrkandena redovisas på s. 8.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

I Riksdagen 1983/84. 7 saml. Nr 26

JuU 1983/84:26

Den som undergår fängelse i högst ett år skall företrädesvis vara placerad i lokalanslall.

Den som undergår fängelse i högst ett år skall företrädesvis vara placerad i lokalanslall, om inte annan placering är påkallad ined hänsyn tdl föreliggande fara för att den dömde allvarligt stör ordningen genom att nyttja etter förfara olagligt med narkotika eller annars av säkerhetsskäl.

Den som undergår fängelse i mer än elt år placeras företrädesvis i riksanstalt. När så behövs för en ändamålsenlig förberedelse av frigivning, färden intagne överföras till lokalanslall.

Placering i sluten anstalt enligt 7 S tredje stycket skall, om inle annat föranleds av synnerliga skäl, ske i riksanstalt och därvid företrädesvis i sådan anstalt eller avdelning av anstalt som är särskilt lämpad alt tillgodose kraven på hög säkerhet.

7 f-Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter iakiiages följande.

Intagen bör placeras i öppen an-stall, om icke annan placering är påkallad med hänsyn till föreliggande fara för att han avviker etter eljest av säkerhetsskäl eller med hänsyn lill all möjlighet bör beredas honom till sådant arbete eller sådan undervisning, utbildning eller särskild behandling som icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt.

Inlagen bör placeras i öppen anstalt, om icke annan placering är påkallad med hänsyn till säkerhetsskäl eller med hänsyn lill alt möjlighet bör beredas honom lill sådant arbete eller sådan undervisning, utbildning eller särskild behandling som icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt. Vid bedömningen av om säkerhetsskäl påkallar annan placering skall bland andra omständigheter beaktas om fara föreligger för att den intagne skatt avvika eller allvarligt störa ordningen genom att nyttja eller förfara olagligt ined narkotika.

Nuvarande lydelse

Den som har dömts lill fängelse i lägst två år för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika skall placeras i sluten anstalt, om del med hänsyn till arten av hans brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär innan verkställigheten i anstalt har avslutats.

Förestagen lydelse

Den som har dömts till fängelse i lägst två år för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika eller för försök, förberedelse, stämpting eller medverkan titt brott som nu angetts skall placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn till arten av hans brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär innan verkställigheten i anstalt har avslutats.

Tredje stycket gäller ej, om annan placering krävs för en ändamålsenlig förberedelse av förestående frigivning eller annars synnerliga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

20 § En intagen får hållas avskild från andra intagna, om det är nödvändigt

1. med hänsyn till rikets säkerhet eller föreliggande fara för den intagnes
eller annans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig skadegörelse på
anstaltens egendom,

2. för att hindra att den intagne påverkar någon annan intagen att allvarligt störa ordningen inom anstalten,

3. för att hindra att den intagne medverkar till att en annan intagen får tillgång till berusningsmedel,

4. för att hindra att den intagne allvarligt ofredar en annan intagen.

Intagen som avses i 7 § tredje stycket och på skäl som där anges år placerad i sluten anstalt får hållas avskild från andra intagna, om det kan befaras att han planlägger rymning eller att annan planlägger fritagningsförsök och avskildheten är nödvändig för att hindra att sådan plan sättes i verket.

Intagen som har dömts till fängelse i lägst två år och är placerad i sluten anstalt får hållas avskild från andra intagna, om det kan befaras att han planlägger rymning eller att annan planlägger fritagningsförsök och avskildheten är nödvändig för att hindra att sådan plan sättes i verket samt det med hänsyn till den intagnes brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär.

Ett beslut enligt första eller andra stycket skall omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst var tionde dag.

37 §

lämplig vård.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt första eller andra stycket vistas utom anstalt stå under bevakning eller vara underkastad särskilda föreskrifter.

Nuvarande lydelse

ske inom anstalten bör den allmänna sjukvården anlitas. Om det behövs, fär intagen föras över lill allmänt sjukhus.

Förlossning av inlagen kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus etter förlossningshem. Om del behövs, skall kvinnan i god tid före förlossningen överföras dit eller lill annat hem där hon kan erhålla

Föreslagen lydelse

och behandling ej lämpligen ske inom anstalten bör den allmänna sjukvärden anlitas. Om del behövs, får inlagen föras över lill allmiinl sjukhus.

Förlossning av inlagen kvinna skall såvitt möjligt ske pä sjukhus. Om det behövs, skall kvinnan i god tid före förlossnitigen överföras dit eller lill annan institution där hon kan erhålla lämplig värd.

Intagen skall erhålla ersättning, enligt normer som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, för arbete som han utfört, om detta ej skett för egen räkning eller ål arbetsgivare utom anstalten. Ersättning skall utgå även när intagen, enligt vad som bestämts rörande honom, under arbetstid deltager i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet eller behandling eller bedriver enskilda studier. Kan arbete eller annan verksamhet som berättigar till ersättning ej beredas intagen eller är denne helt eller delvis oförmögen till sådan verksamhet, skall ersättning ändå utgå.

Inlagen skall erhålla ersättning, enligt normer som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, för arbete som han utfört, om detta ej skeil för egen räkning eller ål arbetsgivare utom anstalten. Ersättning skall utgå även när inlagen, enligt vad som beslämis rörande honom, under arbetstid dellager i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet eller behandling eller bedriver,enskilda studier. Kan arbete eller annan verksamhet som berättigar lill ersättning ej beredas intagen eller är denne helt eller delvis oförmögen till sådan verksamhet, skall ersätining ändå utgå / den mån den intagne inte erhåller ålders- etter förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Bryter intagen mot anbefalld ordning eller meddelade anvisningar när han befinner sig inom anstalten eller utanför anstalten under tillsyn av anstaltspersonal, får disciplinär bestraffning åläggas honom enligt andra stycket, om det ej föreligger anledning att han skall låta sig rätta av anvisning eller tillsägelse eller om gärningen är av sådan beskaffenhet att bestraffning är påkallad av hänsyn till ordningen eller säkerheten inom anstalten.

Bryter intagen mot anbefalld ordning eller meddelade anvisningar när han befinner sig inom anstalten eller utanför anstalten under tillsyn av personal inom kriminalvården, får disciplinär bestraffning åläggas honom enligt andra stycket, om det ej föreligger anledning att han skall låta sig rätta av anvisning eller tillsägelse eller om gärningen är av sådan beskaffenhet att bestraffning är påkallad av hänsyn till ordningen eller säkerheten inom anstalten.

JuU 1983/84:26 6

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och

anhållna m.fl.

Härigenom föreskrivs all 4 S lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. skall ha nedan angivna lydelse.

Niivartinde lydelse Föreslagen lydelse

4                                                  S'
Vid behandlingen av häktad skall Vid behandlingen av häkuid skall
hänsyn lagas till hans hälsolill-   hänsyn lagas lill hans hälsotill
stånd. Häktad som företer tecken stånd. Häktad som bedöms behöva
till sjukdom eller begär all läkare /(///.vo-(«7i ,v///Ar(;y(/eller ,v()//j begär
skall tillkallas, skall så snart del kan alt läkare skall tillkallas, skall så
ske undersökas av läkare, om ej sä- snart del kan ske undersökas av lä-
dan undersökning uppenbarligen är käre, om ej sädan undersökning up-
obehövlig,                                         penbarligen är obehövlig.

Läkares anvisning rörande vården av häklad som är sjuk skall iakttagas. Behöver den häktade sjukhusvärd, skall sådan beredas honom sä snart del kan ske.

Kan det befaras all transport medför skada för den häktades hälsa, skall läkares medgivande till transporten inhämtas.

Föriossning av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske pä sjukhus.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt andra eller tjärde stycket vistas pä sjukhus slå under bevakning.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984,

' Senaste lydelse 1981: 1301,

JuU 1983/84: 26 7

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.

Härigenom föreskrivs all 10 S lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §' Är den som skall undergå fängelse icke hiiktad eller intagen i kriminalvärdsanstalt när domen enligt 2 S första stycket får verkställas, skall kriminalvårdsstyrelsen förelägga honom alt senast viss dag inställa sig vid den kriminalvårdsanstall. där domen skall verkställas.

Kan det befaras att den dömde Ont den dömde inte efterkommer

avviker eller efterkoinincr han icke eller inte kan nås av föreläggande

föreläggande enligt förslå stycket, enligt första stycket eller om fara

skall polismyndigheten i den ort där föreligger för detta, skall polismyn-

him vistas på begäran av kriminal- dighetcn i den ort där han vistas på

vårdsslyrelsen låta förpassa honom begäran av kriminalvårdsstyrelsen

lill anstalten. låta förpassa honom till anstalten.

Avger den dömde nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanstall eller föreståndare för allmänt häkte, skall den som tager emot förklaringen omedelbart befordra domen till verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring inför polismyndighet eller befattningshavare vid försvarsmakten, skall den som tager emot förklaringen låta förpassa den dömde till kriminalvårdsanstall enligt bestämmelser som kriminalvårdsstyrelsen meddelar. Befallningshavare vid försvarsmakten skall begära biträde av polismyndigheten i orten för att verkställa förpassningen.

Påträffas någon som avvikit från kriininalvårdsanstalt eller som annars enligt särskilt beslut skall återföras till kriininalvårdsanstalt för fortsatt verkställighet av ett,fängelsestraff, skall polismyndighet förpassa honoin till .sådan anstalt.

Om det bedöms kunna ske utan fara för alt den dömde avviker, får polismyndigheten förelägga honom all inställa sig vid kriminalvärdsanstal-len i stället för alt förpassa honom dit.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

Senaste Ivdelse 1981:212.

JuU 1983/84:26 8

Motionerna

I motion 1983/84:1351 av Gunilla André m.fl, (c) hemställs - såvitt nu är i fråga — att riksdagen beslutar att särbehandling av långtidsdömda skall kunna ske även av andra än dem som ägnat sig åt narkotikabrottslighet (yrkande 10),

I motion 1983/84:2777 av Lars Werner m,fl, (vpk) hemställs att riksdagen antar i proposition 1983/84:148 framförda förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt utom i vad avser 20 § vilken, med avslag på propositionen i motsvarande del, antas i enlighet med följande som Motionärernas förslag betecknade förslag:

Regeringen s förslag

En intagen får hållas avskild från andra intagna, om det är nödvändigt

1. med hänsyn till rikets säkerhet
eller föreliggande fara för den in
tagnes eller annans säkerhet till liv
eller hälsa eller för allvarlig skade
görelse på anstaltens egendom,

2. för att hindra att den intagne påverkar någon annan intagen att allvarligt störa ordningen inom anstalten,

3. för att hindra att den intagne medverkar till att en annan intagen får tillgång till berusningsmedel,

4. för att hindra att den intagne allvarligt ofredar en annan intagen.

Intagen .tom har dömts till fängelse i lägst två år och är placerad i sluten anstalt får hållas avskild från andra intagna, om det kan befaras att han planlägger rymning eller att han planlägger fritagningsförsök och avskildheten är nödvändig för att hindra att sådan plan sättes i verket samt det med hänsyn till den intagnes brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär.

Motionärernas förslag

En intagen får hållas avskild från andra intagna, om det är nödvändigt med hänsyn till påtaglig fara för den intagnes eller annans säkerhet till liv eller hälsa.

JuU 1983/84:26 9

1 motion 1983/84:2778 av Bertil Lidgard m,fl, (m) hemställs alt riksdagen hos regeringen begär förslag till ytterligare lagstiftning i syfte all eliminera narkofikaproblemen inom kriminalvården i enlighet med vad som i motionen anförts.

Utskottet

Inledning

De förslag lill lagändringar på kriminalvårdens område som propositionen innehåller har initierats från tre olika håll. Kriminalvårdsstyrelsen har i en skrivelse till regeringen hemställt om ändringar i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) med anledning av vissa problem i den praktiska tillämpningen. Allmänna häktet i Stockholm har, också i en skrivelse till regeringen, begärt handlingsregler och ansvarsbestämmelser för de situationer som uppkommer när intagna personer matstrejkar. Slutligen har vissa förslag lagts fram av narkotikakommissionen i en promemoria om åtgärder mot narkotika i fängelserna (PM nr 4).

Remissbehandling har skett beträffande framställningarna och promemorian. Förslagen i propositionen grundas på detta underlag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås vissa nya bestämmelser om bl. a, anslaltsplace-ring inom kriminalvården och placering i avskildhet eller på specialavdelning. Vidare tas upp kriminalvårdens ansvar vid mat- eller välskeslrejk.

Vad gäller anstaltsplacering innebär förslaget all del i KvaL las in uttryckliga bestämmelser om all fara för alt någon allvariigt skall störa ordningen genom all nyUja eller förfara olagligt med narkotika skall beaktas såväl när del gäller fördelning av intagna mellan lokalanslalter och riksansialter som vid fördelning mellan öppna och slutna anstalter. Den särskilda bestämmelsen i 7 S tredje stycket KvaL enligt vilken de som dömts till fängelse i lägst två är för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika särbehandlas när det gäller placering i sluten anstalt skall enligt förslaget utvidgas lill alt avse också dem som dömts för försök, förberedelse, stämpling eller medverkan lill sådana brott.

Vidare föresläs alt de särskilda bestämmelser om avskildhet och placering på specialavdelning som nu under vissa förutsättningar gäller för dem som dömts för grova narkotikabrott utvidgas lill att gälla också andra långtidsdömda som är särskilt ålerfallsbenägna.

Vad gäller mal- och vätskeslrejk förordas all ledningen för en kriminalvårdsanstall eller elt allmänt häkte skall se lill alt en intagen eller häklad som vägrar inta föda eller vätska på ett tidigt stadium ställs under uppsikt av läkare. Huruvida medicinska åtgärder skall vidtas för att hindra alt den mat- eller vätskestrejkande lar skada, får ankomma på läkaren. Någon skyldighet att tvångsvis tillföra näring eller vätska föreslås inte, men det

JuU 1983/84:26 10

konstateras att sådana åtgärder måste anses tillåtna enligt svensk rätt, om överhängande fara föreligger för vederbörandes liv eller hälsa.

Propositionen innehåller vidare förslag till bestämmelser bl. a. om polismyndighets skyldighet att till kriminalvårdsanstall förpassa bl. a, dem som enligt särskilt beslut skall återföras till anstalt för fortsatt verkställighet, om inräknande av viss vistelse utanför anstalt i verkslällighelsliden saml om förutsättningarna för disciplinär bestraffning i vissa fall.

De nya reglerna föresläs träda i kraft den I juli 1984.

Överväganden

Särbehandling av vissa långtidsdömda

Bestämmelser om hur kriminalvården i anstalt skall anordnas finns i KvaL, Kompletterande föreskrifter har meddelats i kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag,

Lagen skiljer mellan riksanstalter och lokalanstalter, Riksanslall och lokalanstalt, liksom även avdelning av anstalt, kan vara antingen öppen eller sluten. Dessutom finns s,k, specialavdelningar, dvs, slutna avdelningar med särskild övervakning och begränsad gemensamhel mellan de intagna.

Principerna för placeringen av de dömda anges i 6, 7 och 20a §§ KvaL, Vid val mellan riks- och lokalanslall är huvudregeln all den som undergår fängelse i högst ett år placeras i lokalanstalt och den som undergår fängelse för längre tid i riksanslall. Personer som från början placeras i riksanslall skall emellertid kunna föras över till lokalanstalt när det behövs för en ändamålsenlig förberedelse av frigivningen.

Vid valet mellan öppen och sluten anstalt gäller som huvudregel att en intagen skall placeras i öppen anstalt, om inle annan placering är påkallad med hänsyn till rymningsfara eller av andra säkerhetsskäl eller av behandlingsskäl.

För vissa intagna som dömts fill fängelse i lägst två år finns emellertid en särskild regel i 7 § tredje stycket KvaL, Den bestämmelsen, som fick sin nuvarande lydelse genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 oktober 1982 (prop, 1981/82:141, JuU 49 och 60, rskr 361), innebär att en intagen som har dömts till fängelse i lägst två år för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika skall placeras i sluten anstalt, om del med hänsyn till arten av hans brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av allvariig karaktär innan verkställigheten i anstalt har avslutals. Undanlag gäller enligt fjärde stycket om annan placering krävs för en ändamålsenlig förberedelse av förestående frigivning eller annars synnerliga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

Placering i sluten anstalt enligt 7 § tredje stycket KvaL skall, om inte annat föranleds av synnerliga skäl, ske i riksanslall och därvid företrädesvis i sådan anstalt eller avdelning av anstalt som är särskilt lämpad all

JuU 1983/84:26 ] 1

tillgodose kraven på hög säkerhet (6 § KvaL), Så länge en intagen hänförs till den kategori som avses med den aktuella bestämmelsen gäller också, under placering i sluten riksanstalt, särskilda begränsningar i fråga om permissioner och andra former av vistelse utanför anstalt (11 § andra stycket, 14 § tredje stycket, 32 § tredje stycket och 34 § andra stycket KvaL), För de intagna som det här gäller finns dessutom särskilda bestämmelser om avskildhet från andra intagna och om placering på specialavdelning (20 och 20a §§ KvaL),

De ändringar som år 1982 gjordes i kriminalvårdslagstiftningen syftade bl, a, till att motverka narkotikaproblemen i kriminalvårdsanstalterna. Del förtjänar anmärkas att den proposition som låg till grund för lagändringarna upptog ett förslag lill lydelse av det aktuella lagrummet som var mera generellt till sin utformning än den lydelse som kom att antas av riksdagen. Förslaget tog sålunda sikte även på vissa andra intagna än sådana som dömts för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika.

1 sin betänkande i lagstiftningsärendet (JuU 1981/82:49 s. 20) framhöll ulskoltet bl. a. att behovet av att skärpa verkslällighetsreglerna måste vägas mot intresset av all upprätthålla de principer som präglar svensk kriminalvård och som går ul på all, så långt del är möjligt med hänsyn lill kravet på samhällsskydd och differentiering, främja de intagnas samhälls-anpassning och motverka de skadliga följderna av fängelsestraffet. Vid en sådan avvägning ansåg utskottet att reglerna om särbehandling borde vara tillämpliga endast i sådana fall dä straffet avsåg grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling avseende narkotika. Att låta också vissa andra intagna omfattas av regleringen skulle enligt utskottet leda alltför långt. Inom utskottet förelåg skiljaktiga meningar.

Det förslag till ändring i 7 § tredje stycket KvaL som nu läggs fram i propositionen innebär att regeln utvidgas till att avse även dem som har dömts för försök, förberedelse, stämpling eller medverkan till grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika.

I motion 1351 begärs att bestämmelsen görs tillämplig även pä andra långtidsdömda än narkofikabrottslingar. Motionärerna vill att lagförslaget i propositionen i 1982 års lagstiftningsärende antas.

Utskottet vill för sin del framhålla all goda skäl talar för den i propositionen föreslagna lagändringen; såsom kriminalvårdsstyrelsen har påpekat har den aktuella bestämmelsens utformning lett lill en icke avsedd inkonsekvent tillämpning i praktiken. Utskottet ställer sig därför bakom förslaget, som står i överensstämmelse med del syfte som låg lill grund för riksdagens beslut år 1982, Av sädana skäl som anfördes i lagstiftningsärendet år 1982 kan utskottet inle ansluta sig till molionsönskemålet om en ytleriigare utvidgning av bestämmelsens tillämpningsområde. Del bör dock tilläggas att, genom den ändring i 20 § KvaL som utskottet behandlar i del följande, motionärernas önskemål i sak torde bli väsentligen tillgodosedda.

Utskottet tillstyrker alltså bifall till propositionen i nu berörd del och avstyrker bifall lill motion 1351 i motsvarande del.

JuU 1983/84:26 12

Placering i avskildhet

I 20 § KvaL regleras förutsättningarna för att placera en intagen i avskildhet från andra intagna. Enligt första stycket får sådan placering ske i vissa särskilt angivna situationer, bl, a, när del behövs med hänsyn lill rikets säkerhet eller föreliggande fara för den intagnes eller annans liv eller hälsa liksom när det är nödvändigt för att hindra alt den intagne påverkar någon annan intagen till att allvarligt störa ordningen inom anstalten. Enligt andra stycket får en intagen som är placerad i sluten anstalt enligt 7 § tredje stycket KvaL hållas avskild från andra intagna, om det kan befaras att han planlägger rymning eller alt annan planlägger frilagnings-försök och avskildheten är nödvändig för alt hindra alt sädan plan sätts i verket.

Enligt 20a § första stycket KvaL fåren inlagen placeras på specialavdelning, om det i fall som avses i 20 § andra stycket finns anledning anta all förhållanden som anges där kommer att bestå en längre lid. Enligt andra stycket får sådan placering också ske, om det finns särskild anledning anta att det är påkallat för att hindra den intagne från brottslig verksamhet av allvarligt slag under vistelsen i anstalt.

Bestämmelserna i 20 § andra stycket och 20a § första stycket lar alltså sikte enbart på narkotikabrollslingar. Förslaget i propositionen innebär alt bestämmelserna — under oförändrade krav på risk för rymning eller fritagning - skall kunna tillämpas på alla långtidsdömda som kan befaras vara särskilt benägna alt fortsätta brottslig verksamhet av allvariig karaktär,

I motion 2777 kritiseras den nuvarande och den föreslagna regleringen i 20 § KvaL. Motionärerna förklarar sig inte kunna godta andra grunder för placering av intagna i avskildhet än all det annars skulle föreligga påtaglig fara för den intagnes eller annans liv eller hälsa, Mofionärerna vänder sig särskilt mot att hänsynen lill rikets säkerhet utgör ett skäl för alt hålla en inlagen avskild från andra.

Vad gäller förslaget i propositionen vill utskottet uttala sin anslutning lill departementschefens bedömning i fråga om behovet av en utvidgning av 20 § KvaL, Såsom anmälts till regeringen av kriminalvårdsstyrelsen har det visat sig föreligga behov av en möjlighet all i vissa fall kunna placera även andra rymningsbenägna långtidsdömda än narkotikabrollslingar i avskildhet från andra intagna eller på specialavdelning. Del är enligt utskottets mening lämpligt alt såsom föreslås i propositionen utvidga de föreliggande möjligheterna till särskild placering lill all, med i övrigt oförändrade rekvisit, gälla dem som har dömts lill fängelse i lägst två år och som med hänsyn till sin brottslighet eller annars kan befaras vara särskilt benägna att fortsätta brottslig verksamhet av allvarlig karaktär. Syftet med skärpningen är att tillgodose berättigade säkerhetsinlressen. Vid sidan av personer som dömts för grov narkotikabrottslighet är det framför allt intagna som gjort sig skyldiga till våldsbrott och annan farlig eller hänsyns-

JuU 1983/84:26 13

lös brottslighet och som kan befaras rymma eller bli fritagna som omfattas av den föreslagna lydelsen.

Till vad nu har sagts vill utskottet göra det påpekandet att den ifrågavarande bestämmelsen, såsom också departementschefen framhåller i propositionen, är en undantagsregel och alltså skall tillämpas med återhållsamhet.

De ställningstaganden som utskottet nu har redovisat innebär att utskottet anser att det finns ett behov av de möjligheter fill särskild placering i vissa fall som 20 § KvaL kommer att ge; detta gäller inte minst punkten hänsynen till rikets säkerhet, som liksom övriga punkter har varit nödvändig att fillämpa i praktiken (se JuU 1980/81:8 s. 11),

Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen i denna del och avstyrker bifall till motion 2777,

Differentiering av intagna mellan anstalter m, m,

I propositionen föreslås ändringar i 6 och 7 §§ Kval av innebörd att det uttryckligen i lagen- anges att det vid avgörandet av om en intagen skall placeras i en öppen eller en sluten anstalt, liksom i en lokalanstalt eller en riksanstalt, skall tas hänsyn till om fara föreligger för att han allvarligt stör ordningen genom att nyttja eller förfara olagligt med narkotika, i

Departementschefen anför i anslutning till förslaget att, även om de insatser som gjorts under senare år har minskat omfattningen av narkotikaproblemen för kriminalvårdens del, problemen fortfarande är allvariiga. Ett av instrumenten i kampen mot narkotikan är, anför han, en aktiv och medveten planering av fördelningen av olika intagna mellan öppna och slutna anstalter och lokalanstalter och riksanstalter.

I motion 2778 anförs alt de regler som föreslås i propositionen inle är tillräckliga för'att få bukt med kriminalvårdens besvärliga narkotikasituation. Motionärerna anser alt ytterligare differentiering av de intagna bör komma till stånd.

Utskottet vill inledningsvis instämma i den av både departementschefen och motionärerna uttalade oron över narkotikasituationen på anstalterna. Såsom utskottet uttalat flerfaldiga gånger tidigare är det ett självklart riktmärke att intagna ulan narkotikaproblem inte skall behöva komma i kontakt med narkotika, att missbrukare avskärs från tillförseln av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället (se senast JuU 1983/84:20 s, 3),

En utförlig redogörelse för problemen och för de åtgärder som har vidtagits för att bekämpa narkotikan på anstalterna, för ansträngningarna att differentiera de intagna efter narkotikaberoende och behandlingsbehov m, m, och för resursbehovet inom kriminalvården för dessa ändamål finns i utskottets betänkande JuU 1983/84:20,1 betänkandet uttalade ulskoltet alt det under senare år har vidtagits en rad olika åtgärder som syftar till att förbättra narkotikasituationen inom kriminalvården.

JuU 1983/84:26 14

Utskottet ser det framlagda lagförslaget som ytterligare ell steg på vägen i ansträngningarna alt komma lill rätta med narkotikaproblemen på anstalterna och tillstyrker förslaget. Med hänvisning till de effekter som kan förväntas av denna lagändring och av nyligen genomförda åtgärder av annat slag och lill den uppmärksamhet som fortlöpande ägnas dessa frågor inom bl, a. kriminalvården anser utskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsönskemålet inte är påkallad,

Ulskoltet tillstyrker alltså bifall lill propositionen i berörd del och avstyrker bifall till motion 2778 i motsvarande del,

Särlagsliftning för vissa långtidsdömda

I motion 2778 förordas alt det av den s,k. permissionsuiredningen föreslagna särskilda verkställighelssystemet genomförs,

I permissionsulredningens betänkande (Ds Ju 1981: 14) Straffverkställighet för vissa långtidsdömda m,m. föreslogs bl.a. en särlagsliftning för vissa särskilt brottsbenägna långtidsdömda. Utredningen föreslog sålunda att det i brottsbalken skulle införas bestämmelser om s. k, särskild verkställighet. Tanken var all domstolen vid ådömande av fängelse i lägst fyra år skulle förordna om särskild verkställighet av straffet om den dömde hade gjort sig skyldig till särskilt allvarlig brottslighet som riktal sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa och del med hänsyn lill brottets art eller annars förelåg påtaglig risk för alt han under verkställigheten skulle komma all fortsätta en sädan brottslig verksamhet.

Den särskilda verkställigheten skulle innebära all den intagne särbehandlades såväl beträffande vistelse utanför anstalten som i fråga om kontakter med personer utanför anstalten i förhållande lill vad som skulle gälla för andra intagna. Utredningens förslag gick vidare ut på att särskilda riksansialter med hög säkerhet och stor personaltäthet skulle avdelas för dem som skulle undergå särskild verkställighet.

Något förslag i enlighet med utredningens betänkande i denna del har inte lagts fram av regeringen. Utskottet har dock haft all ta ställning till ämnet med anledning av motioner. UtskoUel har därvid (JuU 1981/82:49) ställt sig avvisande till tanken på att införa en sådan särskild verkställighetsform som permissionsutredningen föreslagit och anförde bl. a. alt utredningens förslag var förenat med icke obetydliga nackdelar från humanitär och behandlingsmässig synpunkt. Vidare framhöll ulskoltet all del fanns anledning all hysa tvekan i fråga om förslagels effektiviiet. Ulskoltet har även senare intagit motsvarande ståndpunkt (JuU 1982/83:25).

UtskoUel finner inle nu anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden i fråga om införande av en särskild verksiällighelsform för vissa, till långa frihetsstraff dömda personer. Det finns alltså enligt utskottets uppfattning inte skäl att införa en sä långtgående form av särbehandling av vissa dömda som i sak närmast innebär tillskapande av en ny påföljdsform. Bifall till motiönsyrkandet avstyrks således i berörd del.

JuU 1983/84: 26 15

Villkor för besök m. m.

Narkolikakommissionen har i PM nr 4 föreslagit bl. a. att i de fall där del föreligger risk all en inlagen skall nyttja eller förfara olagligt med narkotika inom anstalten, besök av annan än närstående skall få medges bara om besöket måsle antas vara till gagn för den intagne. Förslaget har vid remissbehandlingen fått ett blandat mottagande, och det har avvisats av bl, a. kriminalvårdsstyrelsen.

Något förslag i ämnet läggs inte fram i propositionen. Departementschefen förklarar att skärpningar av de nuvarande bestämmelserna bör komma i fråga endast om dessa har medfört några mer påtagliga problem; underlag för en sådan bedömning har enligt hans mening inle framkommit.

1 motion 2778 förespråkas all narkolikakommissionens förslag genomförs.

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 oktober 1982 (prop. 1981/ 82: 141, JuU 49 och 60, rskr 361) skärptes bl, a. bestämmelserna om besök i flera olika hänseenden. Avsikten var alt öka möjligheterna att komma lill rälla med narkotikamissbruk och brottslighet från de dömdas sida under anslallsvislelsen.

Som huvudregel gäller att en intagen får motta besök i den utsträckning som del lämpligen kan ske. Han fär emellertid inte motta besök som är ägnade all äventyra säkerheten i anstalten eller som kan motverka hans anpassning i samhället eller annars vara till skada för honom eller annan.

Beträffande dem som är intagna i sluten riksanstalt är föreskrivet att det vid bedömningen av om en inlagen i ett särskilt fall skall fä ta emot besök skall undersökas om den besökande har dömts eller är misstänkt för allvarlig brottslig verksamhet. Om det behövs, kan upplysningar om hans personliga förhållanden i övrigt också inhämtas.

Motsvarande regler gäller även för andra intagna, om det är påkallat av säkerhetsskäl. Om del är påkallat med hänsyn till säkerheten skall vidare, oavsett vilken typ av anstalt det gäller, en tjänsteman vid anstalten vara närvarande vid besöket.

Av säkerhetsskäl kan vidare som villkor för ett besök föreskrivas alt den besökande skall underkasta sig kroppsvisiiaiion eller ytlig kroppsbesiktning eller medge undersökning av väska, kasse eller annat dylikt som han vill medföra vid besöket.

Dessutom finns - vid sidan av den allmänna bestämmelsen att kroppsbesiktning får ske när anledning förekommer alt föremål som ej fär innehas skall anträffas på intagen - särskilda regler om möjligheter till kroppsvisiiaiion och kroppsbesiktning av en inlagen som haft obevakat besök. En intagen är också skyldig att på anmaning lämna urinprov för kontroll av huruvida han är påverkad av narkotika.

Utskottet finner i denna frågan inte skäl lill någon annan bedömning än den departementschefen har kommit fram till. Någon anledning all nu skärpa de för kort tid sedan åtstramade reglerna i fråga om besök föreligger

JuU 1983/84:26 16

alltså enligt utskottets uppfattning inte, och utskottet avstyrker därför bifall till motionsyrkandet i denna del,

I motion 2778 förespråkas vidare skärpta regler för granskning av brev till intagna på slutna lokalanslalter och användande av urinprov för kontroll av om häktade använt narkotika.

De berörda frågorna har diskuterats av narkotikakommissionen som dock inte lagt fram några direkta förslag. Remissinstanserna har i allmänhet ställt sig avvisande till lagstiftning. Frågorna tas upp tiil behandling i propositionen. Några förslag läggs emellertid inte fram av regeringen.

Inte heller utskottet anser att det finns anledning till de ifrågasatta skärpningarna. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen i denna del.

Övrigt

Vad gäller frågan om åtgärder med anledning av att intagna eller häktade personer mat- eller vätskestrejkar vill utskottet uttala sin tillfredsställelse med att problemen fått en genomlysning i propositionen från såväl praktisk som principiell synpunkt. Utskottet har inget att erinra mot de lagändringar som föreslås i sammanhanget,

I övrigt föranleder propositionen eller motionerna inte något uttalande från utskottets sida.

Hemställan Utskottet hemställer

1, beträffande särbehandling av vissa långtidsdömda

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:1351 i denna del (yrkande 10) antar 7 § tredje stycket i det genom proposition 1983/84: 148 framlagda förslaget om lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

2, beträffande placering i avskildhet

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2777 antar 20 § i det under moment I nämnda lagförslaget,

3, att riksdagen antar det under moment 1 nämnda lagförslaget i den mån det inle omfattas av utskottets hemställan ovan,

4, beträffande differentiering av intagna på anstalter m. m. att riksdagen avslår motion 1983/84:2778 i denna del,

5, beträffande särtagstiftning för vissa långtidsdömda att riksdagen avslår motion 1983/84:2778 i denna del,

6, beträffande villkor för besök m.m.

att riksdagen avslår motion 1983/84:2778 i denna del,

7, att riksdagen antar del genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1976: 371) om behandlingen av häktade och anhållna m, fl,,

8, att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m,m.

JuU 1983/84:26 17

Stockholm den 3 maj 1984

På justitieutskottets vägnar LISA MATTSON

Närvarande: Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Karin Söder (c), Björn Körlof (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s), Arne Svensson (m). Karl-Gustaf Mathsson (s), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstänga (fp), Lars-Erik,Lövdén (s), Inger Wickzén (m), Birthe Sörestedt (s) och Elving Andersson (c).

Reservationer

1. Differentiering av intagna på anstalter m. m. (mom. 4)

Björn Körlof (m), Arne Svensson (m). Sven Munke (m) och Inger Wickzén (m) anser

dels att den del av utskollets yttrande pä s. 14 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet ser det framlagda lagförslaget som ell steg pä vägen i ansträngningarna all komma lill rälla med narkotikaproblemen pä anstalterna. Ytterligare insatser utöver de nu föreslagna måsle emellertid till. Del är enligt utskollets mening nödvändigt all förverkliga målsättningen all göra anstalterna narkotikafria. 1 denna för samhället så angelägna fråga får ingen möda sparas. Såsom anförs i motion 2778 bör politiken inriktas ännu tydligare mot alt differentiera de intagna med hänsyn till narkoiikabelasl-ning. Del bör ankomma pä regeringen att överväga hur fortsatta åtgärder med detta syfte skall utformas saml skyndsaml lägga fram förslag för riksdagen om lagstiftning i ämnet.

Vad UtskoUel nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Ulskoltet tillstyrker med det sagda bifall lill motion 2778 i förevarande del.

dels all ulskotiels hemställan under moment 4 bon ha följande lydelse: 4. beträffande differentiering av intagna på anstalter m. m.

all riksdagen med bifall lill motion 1983/84: 2778 i denna del som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

2. Särlagsliftning för vissa långtidsdömda (mom. 5)

Björn Körlof (m), Arne Svensson (m), Sven Munke (m) och Inger Wickzén (m) anser

JuU 1983/84:26 18

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar erfarenheterna för att regleringen i fråga om särbehandling av vissa personer som dömts för grov narkotikabrottslighet bör kompletteras med regler om en särskild verkställighetsform för särskilt brottsbenägna farliga personer som dömts till lägst fyra års fängelse. En sådan reglering bör i huvudsak utformas i enlighet med det förslag som lades fram av permissionsutredningen. Mot en sådan verkställighetsform kan visserligen invändas att man i någon män gör avkall på de principer som normalt präglar svensk kriminalvård; delta är emellertid ofrånkomligt och får enligt utskottets uppfattning godtas med hänsyn till att de som berörs av ordningen är ett mycket litet antal dömda som medvetet har kalkylerat med risken för upptäckt och som är utomordentligt farliga för samhället och för många enskilda människor.

Utskottet anser att det från rättssäkerhetssynpunkt är vikfigt att förordnande om särskild verkställighet görs av domstol.

Den reglering rörande en särskild verksiällighelsform som ulskoltet förordar påkallar tämligen omfattande lagändringar. Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag till erforderlig författningstext. Ett lagförslag i ämnet bör snarast föreläggas riksdagen.

Vad UtskoUel nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker således bifall till motion 2778 i berörd del.

dels all utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande särtagstiftning för vissa långtidsdömda

all riksdagen med bifall till motion 1983/84:2778 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i delta hänseende.

3. Villkor för besök m. m. (mom. 6)

Björn Körlof (m), Arne Svensson (m), Sven Munke (m) och Inger Wickzén (m) anser

dels alt den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med "Utskottet finner" och slutar på s. 16 med "motionen i denna del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning talar starka skäl för att narkolikakommissionens förslag om en skärpning i vissa fall av besöksbeslämmelserna bör genomföras. Som kommissionen har anfört finns det många gånger anledning att ifrågasätta värdet av de s. k. kompisbesöken. Otvivelaktigt innebär dessa ofta stora risker för insmuggling av narkotika på anstalterna. Utskottet förordar en större restriktivitet rörande besök i sådana fall där det föreligger risk att den intagne skall nyttja eller förfara olagligt med narkotika inom anstalten. Den närmare lagreglering som erfordras bör utarbetas

JuU 1983/84:26 19

inom regeringskansliet, och ell förslag i ämnet bör snarast föreläggas riksdagen.

Också de motionsvägen framlagda önskemålen om skärpta regler för granskning av brev lill intagna på slutna lokalanslalter och användande av urinprov för kontroll av om häktade har använt narkotika motiveras med hänvisning lill den besvärliga narkofikasituationen. Vidare finns del anledning all i sammanhanget överväga skärpningar i kontrollen på anstalterna vad avser telefonsamtal.

Utskottet, som ser det som ytterst angeläget att kampen mot narkotikan på anstalterna förs aktivt och med ständigt förbättrade metoder, anser all skärpningar på de förevarande områdena är väl motiverade. Del bör ankomma på regeringen att överväga hur en ändrad lagstiftning lämpligen bör utformas saml därefter förelägga riksdagen ell förslag i ämnet.

Vad utskottet nu har anfört bör ges regeringen lill känna.

Det sagda innebär alt utskottet tillstyrker bifall till motion 2778 i aktuella delar.

dels alt utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande villkor för besök m.m.

att riksdagen med bifall lill motion 1983/84: 2778 i denna del som sin mening ger regeringen til/ känn/i vad utskottet anfört i detta hänseende.

JuU 1983/84:26 20

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen m. m............................................... 1

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i

anstalt ............................................................ 2

2 Förslag lill lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av

häktade och anhållna m.fl...................................... 6

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av

strafftid m. m...................................................... .... 7

Motionerna ........................................... ....... 8

Utskottet .......................................................... 9

Inledning ............................................. ....... 9

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... .... 9

Överväganden .................................................. 10

Särbehandling av vissa långtidsdömda ................... 10

Placering i avskildhet............................................ 12

Differentiering av intagna mellan anstalter m. m......... .. 13

Säriagsliftning för vissa långtidsdömda .................... 14

Villkor för besök m.m............................................. 15

Övrigt.................................................................................... 16

Hemställan.......................................................... .. 16

Reservationer ................................................ 17

1. Differentiering av intagna på anstalter m. m. (mom. 4) (m) .... 17

2. Säriagsliftning för vissa långtidsdömda (mom. 5) (m) 17

3. Villkor för besök m. m. (mom. 6) (m) .................... 18

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984