JulJ 1983/84:26

Justitieutskottets betänkande
1983/84:26

om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt m.m. (prop. 1983/
84:148 jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1983/84:148 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta av lagrådet granskade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

2. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m. fl.,

3. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till

vad som anförts i det följande under rubriken Utskottet på s. 9.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1983/84:2777 av Lars Werner m. fl. (vpk)
och 1983/84:2778 av Bertil Lidgård m.fl. (m) samt den under allmänna
motionstiden väckta motionen 1983/84:1351 (yrkande 10) av GuniUa André
m. fl. (c). Motionsyrkandena redovisas på s. 8.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

I Riksdagen 1983/84. 7 sami. Nr 26

Juli 1983/84:26

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt

dels att 35 § skall upphöra att gälla,

dels att 6, 7, 20, 37, 39, 44, 47 och 60 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid fördelning av de intagna mellan lokalanstalter och riksanstalter skall
följande allmänna riktlinjer vara vägledande.

Den som undergår fängelse i
högst ett år skall företrädesvis vara
placerad i lokalanstalt.

Den som undergår fängelse i
högst ett år skall företrädesvis vara
placerad i lokalanstalt, om inte annan
placering är påkallad med hänsyn
till föreliggande fara för att den
dömde allvarligt stör ordningen genom
att nyttja eller förfara olagligt
med narkotika eller annars av säkerhetsskäl.

Den som undergår fängelse i mer än ett år placeras företrädesvis i
riksanstalt. När så behövs för en ändamålsenlig förberedelse av frigivning,
får den intagne överföras till lokalanstalt.

Placering i sluten anstalt enligt 7 § tredje stycket skall, om inte annat
föranleds av synnerliga skäl. ske i riksanstalt och därvid företrädesvis i
sådan anstalt eller avdelning av anstalt som är särskilt lämpad att tillgodose
kraven på hög säkerhet.

7 §2

Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter iakttages
följande.

Intagen bör placeras i öppen anstalt,
om icke annan placering är
påkallad med hänsyn till föreliggande
fara för att han avviker eller
eljest av säkerhetsskäl eller med
hänsyn till att möjlighet bör beredas
honom till sådant arbete eller sådan
undervisning, utbildning eller särskild
behandling som icke lämpligen
kan anordnas i öppen anstalt.

Intagen bör placeras i öppen anstalt,
om icke annan placering är
påkallad med hänsyn till säkerhetsskäl
eller med hänsyn till att möjlighet
bör beredas honom till sådant
arbete eller sådan undervisning, utbildning
eller särskild behandling
som icke lämpligen kan anordnas i
öppen anstalt. Vid bedömningen av
om säkerhetsskäl påkallar annan
placering skall bland andra omständigheter
beaktas om fara föreligger
för att den intagne skall avvika
eller allvarligt störa ordningen
genom att nyttja eller förfara olagligt
med narkotika.

1 Senaste lydelse 1982:401.

: Senaste lydelse 1982:401.

JuU 1983/84:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som har dömts till fängelse i
lägst två år för grovt narkotikabrott
eller grov varusmuggling av narkotika
skall placeras i sluten anstalt,
om det med hänsyn till arten av
hans brottslighet eller annars kan
befaras att han är särskilt benägen
att fortsätta en brottslig verksamhet
av allvarlig karaktär innan verkställigheten
i anstalt har avslutats.

Den som har dömts till fängelse i
lägst två år för grovt narkotikabrott
eller grov varusmuggling av narkotika
eller för försök, förberedelse,
stämpling eller medverkan till brott
som nu angetts skall placeras i sluten
anstalt, om det med hänsyn till
arten av hans brottslighet eller annars
kan befaras att han är särskilt
benägen att fortsätta en brottslig
verksamhet av allvarlig karaktär innan
verkställigheten i anstalt har
avslutats.

Tredje stycket gäller ej, om annan placering krävs för en ändamålsenlig
förberedelse av förestående frigivning eller annars synnerliga skäl föreligger
för placering i öppen anstalt.

20 §3

En intagen får hållas avskild från andra intagna, om det är nödvändigt

1. med hänsyn till rikets säkerhet eller föreliggande fara för den intagnes
eller annans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig skadegörelse på
anstaltens egendom,

2. för att hindra att den intagne påverkar någon annan intagen att
allvarligt störa ordningen inom anstalten,

3. för att hindra att den intagne medverkar till att en annan intagen får
tillgång till berusningsmedel,

4. för att hindra att den intagne allvarligt ofredar en annan intagen.

Intagen som avses i 7 § tredje
stycket och på skäl som där anges
är placerad i sluten anstalt får hållas
avskild från andra intagna, om det
kan befaras att han planlägger
rymning eller att annan planlägger
fritagningsförsök och avskildheten
är nödvändig för att hindra att sådan
plan sättes i verket.

Intagen som har dömts till fängelse
i lägst två år och är placerad i
sluten anstalt får hållas avskild från
andra intagna, om det kan befaras
att han planlägger rymning eller att
annan planlägger fritagningsförsök
och avskildheten är nödvändig för
att hindra att sådan plan sättes i
verket samt det med hänsyn till den
intagnes brottslighet eller annars
kan befaras att han är särskilt benägen
att fortsätta en brottslig
verksamhet av allvarlig karaktär.

Ett beslut enligt första eller andra stycket skall omprövas så ofta det
finns anledning till det, dock minst var tionde dag.

37 §

Vid sjukdom skall intagen vårdas
enligt de anvisningar som ges av
läkare. Kan erforderlig undersökning
och behandling ej lämpligen

Om en intagen behöver hälsooch
sjukvård, skall han vårdas enligt
de anvisningar som ges av läkare.
Kan erforderlig undersökning

3 Senaste lydelse 1980:930.
tl Riksdagen I983i84. 7 sami. Nr 26

Juli 1983/84:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ske inom anstalten bör den allmänna
sjukvården anlitas. Om det
behövs, får intagen föras över till
allmänt sjukhus.

Förlossning av intagen kvinna
skall såvitt möjligt ske på sjukhus
eller förlossningshem. Om det behövs,
skall kvinnan i god tid före
förlossningen överföras dit eller till
annat hem där hon kan erhålla
lämplig vård.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt första eller andra
stycket vistas utom anstalt stå under bevakning eller vara underkastad
särskilda föreskrifter.

och behandling ej lämpligen ske
inom anstalten bör den allmänna
sjukvården anlitas. Om det behövs,
får intagen föras över till allmänt
sjukhus.

Förlossning av intagen kvinna
skall såvitt möjligt ske på sjukhus.
Om det behövs, skall kvinnan i god
tid före förlossningen överföras dit
eller till annan institution där hon
kan erhålla lämplig vård.

39 §

Tid varunder intagen enligt 37 §
eller enligt bestämmelse som avses
i 38 § vistas utom anstalten inräknas
i verkställiglietstiden, om ej
särskilda skäl talar däremot.

Tid för vistelse utanför anstalt
enligt II §. 14 tf andra stycket eller
32, 33, 34 eller 37 $ eller enligt bestämmelse
som avses i 38 § inräknas
i verkställiglietstiden. om inte
särskilda skäl talar mot det.

44 §4

Intagen skall erhålla ersättning,
enligt normer som meddelas av regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer, för arbete som
han utfört, om detta ej skett för
egen räkning eller åt arbetsgivare
utom anstalten. Ersättning skall
utgå även när intagen, enligt vad
som bestämts rörande honom, under
arbetstid deltager i undervisning,
utbildning eller annan särskilt
anordnad verksamhet eller behandling
eller bedriver enskilda studier.
Kan arbete eller annan verksamhet
som berättigar till ersättning ej beredas
intagen eller är denne helt eller
delvis oförmögen till sådan
verksamhet, skall ersättning ändå
utgå.

4 Senaste lydelse 1976:506.

JuU 1983/84:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ersättning för arbete skall bestämmas med hänsyn till den intagnes
arbetsinsats, om ej särskilda skäl föranleder annat. För annan verksamhet
skall ersättning i regel bestämmas enhetligt.

Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter
beträffande användningen av ersättning enligt första stycket och av
annan arbetsinkomst som intagen uppbär.

47 §5

Bryter intagen mot anbefalld ordning
eller meddelade anvisningar
när han befinner sig inom anstalten
eller utanför anstalten under tillsyn
av anstaltspersonal, får disciplinär
bestraffning åläggas honom enligt
andra stycket, om det ej föreligger
anledning att han skall låta sig rätta
av anvisning eller tillsägelse eller
om gärningen är av sådan beskaffenhet
att bestraffning är påkallad
av hänsyn till ordningen eller säkerheten
inom anstalten.

Bryter intagen mot anbefalld ordning
eller meddelade anvisningar
när han befinner sig inom anstalten
eller utanför anstalten under tillsyn
av personal inom kriminalvården,
får disciplinär bestraffning åläggas
honom enligt andra stycket, om det
ej föreligger anledning att han skall
låta sig rätta av anvisning eller tillsägelse
eller om gärningen är av sådan
beskaffenhet att bestraffning är
påkallad av hänsyn till ordningen
eller säkerheten inom anstalten.

Som disciplinär bestraffning kan

1. den intagne tilldelas varning eller

2. förordnande meddelas att viss bestämd tid, högst tio dagar, icke skall
inräknas i verkställighetstiden för den påföljd som den intagne undergår.

Regeringen kan förordna om
överflyttning till tjänsteman inom
kriminalvården av övervakningsnämnds
befogenhet enligt 54 och
55 §§ samt av kriminalvårdsstyrelsens
befogenhet enligt denna lag i
annat fall än som avses i 17 § första
stycket andra meningen, 20 § andra
stycket samt 20 a, 35 och 39 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

5 Senaste lydelse 1976:506.

6 Senaste lydelse 1980:930.

JuU 1983/84:26

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m. fl.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m. fl. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §'

Vid behandlingen av häktad skall Vid behandlingen av häktad skall
hänsyn tagas till hans hälsotill- hänsyn tagas till hans hälsotillstånd.
Häktad som företer tecken stånd. Häktad som bedöms behöva

till sjukdom eller begär att läkare hälso- och sjukvård eller sorn begär

skall tillkallas, skall så snart det kan att läkare skall tillkallas, skall så

ske undersökas av läkare, om ej så- snart det kan ske undersökas av lädan
undersökning uppenbarligen är kare. om ej sådan undersökning up obehövlig.

penbarligen är obehövlig.

Läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall iakttagas.
Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart det
kan ske.

Kan det befaras att transport medför skada för den häktades hälsa, skall
läkares medgivande till transporten inhämtas.

Förlossning av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt andra eller fjärde
stycket vistas på sjukhus stå under bevakning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

1 Senaste lydelse 1981:1301

JuU 1983/84:26

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid
m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §'

Är den som skall undergå fängelse icke häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt
när domen enligt 2 8 första stycket får verkställas, skall kriminalvårdsstyrelsen
förelägga honom att senast viss dag inställa sig vid den
kriminal vårdsanstalt, där domen skall verkställas.

Kan det befaras att den dömde Om den dömde inte efterkommer
avviker eller efterkommer han icke eller inte kan nås av föreläggande

föreläggande enligt första stycket, enligt första stycket eller om fara

skall polismyndigheten i den ort där föreligger för detta, skall polismyn han

vistas på begäran av kriminal- digheten i den ort där han vistas på

vårdsstyrelsen låta förpassa honom begäran av kriminalvårdsstyrelsen

till anstalten. låta förpassa honom till anstalten.

Avger den dömde nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårdsanstalt
eller föreståndare för allmänt häkte, skall den som tager emot förklaringen
omedelbart befordra domen till verkställighet. Avger den dömde
nöjdförklaring inför polismyndighet eller befattningshavare vid försvarsmakten.
skall den som tager emot förklaringen låta förpassa den dömde till
kriminalvårdsanstalt enligt bestämmelser som kriminalvårdsstyrelsen
meddelar. Befattningshavare vid försvarsmakten skall begära biträde av
polismyndigheten i orten för att verkställa förpassningen.

Påträffas någon som avvikit från
kriminalvårdsanstalt eller som annars
eldigt särskilt beslut skall återföras
till kriminalvårdsanstalt för
fortsatt verkställighet av ett fängelsestraff,
skall polismyndighet förpassa
honom till sådan anstalt.

Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får
polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårdsanstalten
i stället för att förpassa honom dit.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

' Senaste lydelse 1981: 212.

JuU 1983/84:26

Motionerna

I motion 1983/84:1351 av Gunilla André m.fl. (c) hemställs - såvitt nu
är i fråga --att riksdagen beslutar att särbehandling av långtidsdömda skall
kunna ske även av andra än dem som ägnat sig åt narkotikabrottslighet
(yrkande 10).

I motion 1983/84:2777 av Lars Wemer m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen
antar i proposition 1983/84:148 framförda förslag till lag om ändring i
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt utom i vad avser 20 § vilken,
med avslag på propositionen i motsvarande del, antas i enlighet med
följande som Motionärernas förslag betecknade förslag:

Regeringen r förslag Motionärernas förslag

20 §

En intagen får hållas avskild från
andra intagna, om det är nödvändigt 1.

med hänsyn till rikets säkerhet
eller föreliggande fara för den intagnes
eller annans säkerhet till liv
eller hälsa eller för allvarlig skadegörelse
på anstaltens egendom,

2. för att hindra att den intagne
påverkar någon annan intagen att
allvarligt störa ordningen inom anstalten,

3. för att hindra att den intagne
medverkar till att en annan intagen
får tillgång till berusningsmedel,

4. för att hindra att den intagne
allvarligt ofredar en annan intagen.

Intagen som har dömts till fängelse
i lägst två år och är placerad i
sluten anstalt får hållas avskild
från andra intagna, om det kan befaras
att han planlägger rymning
eller att han planlägger fritagningsförsök
och avskildheten är nödvändig
för att hindra att sådan plan
sättes i verket samt det med hänsyn
till den intagnes brottslighet eller
annars kan befaras att han är särskilt
benägen att fortsätta en
brottslig verksamhet av allvarlig
karaktär.

Ett beslut enligt första eller andra
stycket skall omprövas så ofta
det finns anledning till det, dock
minst var tionde dag.

En intagen får hållas avskild från
andra intagna, om det är nödvändigt
med hänsyn till påtaglig fara
för den intagnes eller annans säkerhet
till liv eller hälsa.

Ett beslut enligt första stycket
skall omprövas så ofta det finns anledning
till det, dock minst var tionde
dag.

Juli 1983/84:26

I motion 1983/84:2778 av Bertil Lidgård m.fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ytterligare lagstiftning i syfte att
eliminera narkotikaproblemen inom kriminalvården i enlighet med vad
som i motionen anförts.

Utskottet

Inledning

De förslag till lagändringar på kriminalvårdens område som propositionen
innehåller har initierats från tre olika håll. Kriminalvårdsstyrelsen har i
en skrivelse till regeringen hemställt om ändringar i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt (KvaL) med anledning av vissa problem i den praktiska
tillämpningen. Allmänna häktet i Stockholm har, också i en skrivelse
till regeringen, begärt handlingsregler och ansvarsbestämmelser för de
situationer som uppkommer när intagna personer matstrejkar. Slutligen
har vissa förslag lagts fram av narkotikakommissionen i en promemoria om
åtgärder mot narkotika i fängelserna (PM nr 4).

Remissbehandling har skett beträffande framställningarna och promemorian.
Förslagen i propositionen grundas på detta underlag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa nya bestämmelser om bl. a. anstaltsplacering
inom kriminalvården och placering i avskildhet eller på specialavdelning.
Vidare tas upp kriminalvårdens ansvar vid mat- eller vätskestrejk.

Vad gäller anstaltsplacering innebär förslaget att det i KvaL tas in
uttryckliga bestämmelser om att fara för att någon allvarligt skall störa
ordningen genom att nyttja eller förfara olagligt med narkotika skall beaktas
såväl när det gäller fördelning av intagna mellan lokalanstalter och
riksanstalter som vid fördelning mellan öppna och slutna anstalter. Den
särskilda bestämmelsen i 7 § tredje stycket KvaL enligt vilken de som
dömts till fängelse i lägst två år för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling
av narkotika särbehandlas när det gäller placering i sluten anstalt
skall enligt förslaget utvidgas till att avse också dem som dömts för
försök, förberedelse, stämpling eller medverkan till sådana brott.

Vidare föreslås att de särskilda bestämmelser om avskildhet och placering
på specialavdelning som nu under vissa förutsättningar gäller för dem
som dömts för grova narkotikabrott utvidgas till att gälla också andra
långtidsdömda som är särskilt återfallsbenägna.

Vad gäller mat- och vätskestrejk förordas att ledningen för en kriminalvårdsanstalt
eller ett allmänt häkte skall se till att en intagen eller häktad
som vägrar inta föda eller vätska på ett tidigt stadium ställs under uppsikt
av läkare. Huruvida medicinska åtgärder skall vidtas för att hindra att den
mat- eller vätskestrejkande tar skada, får ankomma på läkaren. Någon
skyldighet att tvångsvis tillföra näring eller vätska föreslås inte, men det

JuU 1983/84:26

konstateras att sådana åtgärder måste anses tillåtna enligt svensk rätt, om
överhängande fara föreligger för vederbörandes liv eller hälsa.

Propositionen innehåller vidare förslag till bestämmelser bl. a. om polismyndighets
skyldighet att till kriminal vårdsanstalt förpassa bl. a. dem som
enligt särskilt beslut skall återföras till anstalt för fortsatt verkställighet,
om inräknande av viss vistelse utanför anstalt i verkställighetstiden samt
om förutsättningarna för disciplinär bestraffning i vissa fall.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den I juli 1984.

Överväganden

Särbehandling av vissa långtidsdömda

Bestämmelser om hur kriminalvården i anstalt skall anordnas finns i
KvaL. Kompletterande föreskrifter har meddelats i kungörelsen
(1974:248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag.

Lagen skiljer mellan riksanstalter och lokalanstalter. Riksanstalt och
lokalanstalt, liksom även avdelning av anstalt, kan vara antingen öppen
eller sluten. Dessutom finns s. k. specialavdelningar, dvs. slutna avdelningar
med särskild övervakning och begränsad gemensamhet mellan de
intagna.

Principerna för placeringen av de dömda anges i 6, 7 och 20 a §§ KvaL.
Vid val mellan riks- och lokalanstalt är huvudregeln att den som undergår
fängelse i högst ett år placeras i lokalanstalt och den som undergår fängelse
för längre tid i riksanstalt. Personer som från början placeras i riksanstalt
skall emellertid kunna föras över till lokalanstalt när det behövs för en
ändamålsenlig förberedelse av frigivningen.

Vid valet mellan öppen och sluten anstalt gäller som huvudregel att en
intagen skall placeras i öppen anstalt, om inte annan placering är påkallad
med hänsyn till rymningsfara eller av andra säkerhetsskäl eller av behandlingsskäl.

För vissa intagna som dömts till fängelse i lägst två år finns emellertid en
särskild regel i 7 § tredje stycket KvaL. Den bestämmelsen, som fick sin
nuvarande lydelse genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 oktober 1982
(prop. 1981/82:141, JuU 49 och 60, rskr 361), innebär att en intagen som
har dömts till fängelse i lägst två år för grovt narkotikabrott eller grov
varusmuggling av narkotika skall placeras i sluten anstalt, om det med
hänsyn till arten av hans brottslighet eller annars kan befaras att han är
särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär
innan verkställigheten i anstalt har avslutats. Undantag gäller enligt fjärde
stycket om annan placering krävs för en ändamålsenlig förberedelse av
förestående frigivning eller annars synnerliga skäl föreligger för placering i
öppen anstalt.

Placering i sluten anstalt enligt 7 § tredje stycket KvaL skall, om inte
annat föranleds av synnerliga skäl, ske i riksanstalt och därvid företrädesvis
i sådan anstalt eller avdelning av anstalt som är särskilt lämpad att

JuU 1983/84:26

tillgodose kraven på hög säkerhet (6 § KvaL). Så länge en intagen hänförs
till den kategori som avses med den aktuella bestämmelsen gäller också,
under placering i sluten riksanstalt, särskilda begränsningar i fråga om
permissioner och andra former av vistelse utanför anstalt (11 § andra
stycket, 14 § tredje stycket, 32 § tredje stycket och 34 § andra stycket
KvaL). För de intagna som det här gäller finns dessutom särskilda bestämmelser
om avskildhet från andra intagna och om placering på specialavdelning
(20 och 20a §§ KvaL).

De ändringar som år 1982 gjordes i kriminalvårdslagstiftningen syftade
bl. a. till att motverka narkotikaproblemen i kriminalvårdsanstalterna. Det
förtjänar anmärkas att den proposition som låg till grund för lagändringarna
upptog ett förslag till lydelse av det aktuella lagrummet som var mera
generellt till sin utformning än den lydelse som kom att antas av riksdagen.
Förslaget tog sålunda sikte även på vissa andra intagna än sådana som
dömts för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika.

I sitt betänkande i lagstiftningsärendet (JuU 1981/82:49 s. 20) framhöll
utskottet bl. a. att behovet av att skärpa verkställighetsreglerna måste
vägas mot intresset av att upprätthålla de principer som präglar svensk
kriminalvård och som går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn till
kravet på samhällsskydd och differentiering, främja de intagnas samhällsanpassning
och motverka de skadliga följderna av fängelsestraffet. Vid en
sådan avvägning ansåg utskottet att reglerna om särbehandling borde vara
tillämpliga endast i sådana fall då straffet avsåg grovt narkotikabrott eller
grov varusmuggling avseende narkotika. Att låta också vissa andra intagna
omfattas av regleringen skulle enligt utskottet leda alltför långt. Inom
utskottet förelåg skiljaktiga meningar.

Det förslag till ändring i 7 § tredje stycket KvaL som nu läggs fram i
propositionen innebär att regeln utvidgas till att avse även dem som har
dömts för försök, förberedelse, stämpling eller medverkan till grovt narkotikabrott
eller grov varusmuggling av narkotika.

I motion 1351 begärs att bestämmelsen görs tillämplig även på andra
långtidsdömda än narkotikabrottslingar. Motionärerna vill att lagförslaget i
propositionen i 1982 års lagstiftningsärende antas.

Utskottet vill för sin del framhålla att goda skäl talar för den i propositionen
föreslagna lagändringen; såsom kriminalvårdsstyrelsen har påpekat
har den aktuella bestämmelsens utformning lett till en icke avsedd inkonsekvent
tillämpning i praktiken. Utskottet ställer sig därför bakom förslaget,
som står i överensstämmelse med det syfte som låg till grund för riksdagens
beslut år 1982. Av sådana skäl som anfördes i lagstiftningsärendet år
1982 kan utskottet inte ansluta sig till motionsönskemålet om en ytterligare
utvidgning av bestämmelsens tillämpningsområde. Det bör dock tilläggas
att, genom den ändring i 20 § KvaL som utskottet behandlar i det följande,
motionärernas önskemål i sak torde bli väsentligen tillgodosedda.

Utskottet tillstyrker alltså bifall till propositionen i nu berörd del och
avstyrker bifall till motion 1351 i motsvarande del.

JuU 1983/84:26

Placering i avskildhet

I 20 § KvaL regleras förutsättningarna för att placera en intagen i avskildhet
från andra intagna. Enligt första stycket får sådan placering ske i
vissa särskilt angivna situationer, bl. a. när det behövs med hänsyn till
rikets säkerhet eller föreliggande fara för den intagnes eller annans liv eller
hälsa liksom när det är nödvändigt för att hindra att den intagne påverkar
någon annan intagen till att allvarligt störa ordningen inom anstalten.
Enligt andra stycket får en intagen som är placerad i sluten anstalt enligt
7 § tredje stycket KvaL hållas avskild från andra intagna, om det kan
befaras att han planlägger rymning eller att annan planlägger fritagningsförsök
och avskildheten är nödvändig för att hindra att sådan plan sätts i
verket.

Enligt 20a § första stycket KvaL fåren intagen placeras på specialavdelning,
om det i fall som avses i 20 § andra stycket finns anledning anta att
förhållanden som anges där kommer att bestå en längre tid. Enligt andra
stycket får sådan placering också ske, om det finns särskild anledning anta
att det är påkallat för att hindra den intagne från brottslig verksamhet av
allvarligt slag under vistelsen i anstalt.

Bestämmelserna i 20 § andra stycket och 20a § första stycket tar alltså
sikte enbart på narkotikabrottslingar. Förslaget i propositionen innebär att
bestämmelserna — under oförändrade krav på risk för rymning eller fritagning
— skall kunna tillämpas på alla långtidsdömda som kan befaras
vara särskilt benägna att fortsätta brottslig verksamhet av allvarlig karaktär.

I motion 2777 kritiseras den nuvarande och den föreslagna regleringen i
20 § KvaL. Motionärerna förklarar sig inte kunna godta andra grunder för
placering av intagna i avskildhet än att det annars skulle föreligga påtaglig
fara för den intagnes eller annans liv eller hälsa. Motionärerna vänder sig
särskilt mot att hänsynen till rikets säkerhet utgör ett skäl för att hålla en
intagen avskild från andra.

Vad gäller förslaget i propositionen vill utskottet uttala sin anslutning till
departementschefens bedömning i fråga om behovet av en utvidgning av
20 § KvaL. Såsom anmälts till regeringen av kriminalvårdsstyrelsen har
det visat sig föreligga behov av en möjlighet att i vissa fall kunna placera
även andra rymningsbenägna långtidsdömda än narkotikabrottslingar i
avskildhet från andra intagna eller på specialavdelning. Det är enligt utskottets
mening lämpligt att såsom föreslås i propositionen utvidga de
föreliggande möjligheterna till särskild placering till att, med i övrigt oförändrade
rekvisit, gälla dem som har dömts till fängelse i lägst två år och
som med hänsyn till sin brottslighet eller annars kan befaras vara särskilt
benägna att fortsätta brottslig verksamhet av allvarlig karaktär. Syftet med
skärpningen är att tillgodose berättigade säkerhetsintressen. Vid sidan av
personer som dömts för grov narkotikabrottslighet är det framför allt
intagna sorn gjort sig skyldiga till våldsbrott och annan farlig eller hänsyns -

Jul) 1983/84:26

lös brottslighet och som kan befaras rymma eller bli fritagna som omfattas
av den föreslagna lydelsen.

Till vad nu har sagts vill utskottet göra det påpekandet att den ifrågavarande
bestämmelsen, såsom också departementschefen framhåller i propositionen,
är en undantagsregel och alltså skall tillämpas med återhållsamhet.

De ställningstaganden som utskottet nu har redovisat innebär att utskottet
anser att det finns ett behov av de möjligheter till särskild placering i
vissa fall som 20 § KvaL kommer att ge; detta gäller inte minst punkten
hänsynen till rikets säkerhet, som liksom övriga punkter har varit nödvändig
att tillämpa i praktiken (se JuU 1980/81:8 s. 11).

Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen i denna del och
avstyrker bifall till motion 2777.

Differentiering av intagna mellan anstalter m. m.

I propositionen föreslås ändringar i 6 och 7 §§ Kval av innebörd att det
uttryckligen i lagen anges att det vid avgörandet av om en intagen skall
placeras i en öppen eller en sluten anstalt, liksom i en lokalanstalt eller en
riksanstalt, skall tas hänsyn till om fara föreligger för att han allvarligt stör
ordningen genom att nyttja eller förfara olagligt med narkotika. *

Departementschefen anför i anslutning till förslaget att, även om de
insatser som gjorts under senare år har minskat omfattningen av narkotikaproblemen
för kriminalvårdens del, problemen fortfarande är allvarliga.
Ett av instrumenten i kampen mot narkotikan är, anför han, en aktiv och
medveten planering av fördelningen av olika intagna mellan öppna och
slutna anstalter och lokalanstalter och riksanstalter.

I motion 2778 anförs att de regler som föreslås i propositionen inte är
tillräckliga för'att få bukt med kriminalvårdens besvärliga narkotikasituation.
Motionärerna anser att ytterligare differentiering av de intagna bör
komma till stånd.

Utskottet vill inledningsvis instämma i den av både departementschefen
och motionärerna uttalade oron över narkotikasituationen på anstalterna.
Såsom utskottet uttalat flerfaldiga gånger tidigare är det ett självklart
riktmärke att intagna utan narkotikaproblem inte skall behöva komma i
kontakt med narkotika, att missbrukare avskärs från tillförseln av droger
och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstalterna
och ute i samhället (se senast JuU 1983/84:20 s. 3).

En utförlig redogörelse för problemen och för de åtgärder som har
vidtagits för att bekämpa narkotikan på anstalterna, för ansträngningarna
att differentiera de intagna efter narkotikaberoende och behandlingsbehov
m. m. och för resursbehovet inom kriminalvården för dessa ändamål finns i
utskottets betänkande JuU 1983/84:20.1 betänkandet uttalade utskottet att
det under senare år har vidtagits en rad olika åtgärder som syftar till att
förbättra narkotikasituationen inom kriminalvården.

JuU 1983/84:26

Utskottet ser det framlagda lagförslaget som ytterligare ett steg på vägen
i ansträngningarna att komma till rätta med narkotikaproblemen på anstalterna
och tillstyrker förslaget. Med hänvisning till de effekter som kan
förväntas av denna lagändring och av nyligen genomförda åtgärder av
annat slag och till den uppmärksamhet som fortlöpande ägnas dessa frågor
inom bl. a. kriminalvården anser utskottet att någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionsönskemålet inte är påkallad.

Utskottet tillstyrker alltså bifall till propositionen i berörd del och avstyrker
bifall till motion 2778 i motsvarande del.

Särlagstiftning för vissa långtidsdömda

I motion 2778 förordas att det av den s.k. permissionsutredningen
föreslagna särskilda verkställighetssystemet genomförs.

I permissionsutredningens betänkande (Ds Ju 1981:14) Straffverkställighet
för vissa långtidsdömda m. m. föreslogs bl. a. en särlagstiftning för
vissa särskilt brottsbenägna långtidsdömda. Utredningen föreslog sålunda
att det i brottsbalken skulle införas bestämmelser om s.k. särskild verkställighet.
Tanken var att domstolen vid ådömande av fängelse i lägst fyra
år skulle förordna om särskild verkställighet av straffet om den dömde
hade gjort sig skyldig till särskilt allvarlig brottslighet som riktat sig mot
eller medfört fara för liv eller hälsa och det med hänsyn till brottets art eller
annars förelåg påtaglig risk för att han under verkställigheten skulle komma
att fortsätta en sådan brottslig verksamhet.

Den särskilda verkställigheten skulle innebära att den intagne särbehandlades
såväl beträffande vistelse utanför anstalten som i fråga om
kontakter med personer utanför anstalten i förhållande till vad som skulle
gälla för andra intagna. Utredningens förslag gick vidare ut på att särskilda
riksanstalter med hög säkerhet och stor personaltäthet skulle avdelas för
dem som skulle undergå särskild verkställighet.

Något förslag i enlighet med utredningens betänkande i denna del har
inte lagts fram av regeringen. Utskottet har dock haft att ta ställning till
ämnet med anledning av motioner. Utskottet har därvid (JuU 1981/82:49)
ställt sig avvisande till tanken på att införa en sådan särskild verkställighetsform
som permissionsutredningen föreslagit och anförde bl. a. att utredningens
förslag var förenat med icke obetydliga nackdelar från humanitär
och behandlingsmässig synpunkt. Vidare framhöll utskottet att det
fanns anledning att hysa tvekan i fråga om förslagets effektivitet. Utskottet
har även senare intagit motsvarande ståndpunkt (JuU 1982/83: 25).

Utskottet finner inte nu anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden
i fråga om införande av en särskild verkställighetsform för vissa,
till långa frihetsstraff dömda personer. Det finns alltså enligt utskottets
uppfattning inte skäl att införa en så långtgående form av särbehandling av
vissa dömda som i sak närmast innebär tillskapande av en ny påföljdsform.
Bifall till motionsyrkandet avstyrks således i berörd del.

JuU 1983/84:26

Villkor för besök m. m.

Narkotikakommissionen har i PM nr 4 föreslagit bl. a. att i de fall där det
föreligger risk att en intagen skall nyttja eller förfara olagligt med narkotika
inom anstalten, besök av annan än närstående skall få medges bara om
besöket måste antas vara till gagn för den intagne. Förslaget har vid
remissbehandlingen fått ett blandat mottagande, och det har avvisats av
bl. a. kriminalvårdsstyrelsen.

Något förslag i ämnet läggs inte fram i propositionen. Departementschefen
förklarar att skärpningar av de nuvarande bestämmelserna bör
komma i fråga endast om dessa har medfört några mer påtagliga problem;
underlag för en sådan bedömning har enligt hans mening inte framkommit.

1 motion 2778 förespråkas att narkotikakommissionens förslag genomförs.

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 oktober 1982 (prop, 1981/
82: 141, JuU 49 och 60. rskr 361) skärptes bl. a. bestämmelserna om besök i
flera olika hänseenden. Avsikten var att öka möjligheterna att komma till
rätta med narkotikamissbruk och brottslighet från de dömdas sida under
anstaltsvistelsen.

Som huvudregel gäller att en intagen får motta besök i den utsträckning
som det lämpligen kan ske. Han får emellertid inte motta besök som är
ägnade att äventyra säkerheten i anstalten eller som kan motverka hans
anpassning i samhället eller annars vara till skada för honom eller annan.

Beträffande dem som är intagna i sluten riksanstalt är föreskrivet att det
vid bedömningen av om en intagen i ett särskilt fall skall få ta emot besök
skall undersökas om den besökande har dömts eller är misstänkt för
allvarlig brottslig verksamhet. Om det behövs, kan upplysningar om hans
personliga förhållanden i övrigt också inhämtas.

Motsvarande regler gäller även för andra intagna, om det är påkallat av
säkerhetsskäl. Om det är påkallat med hänsyn till säkerheten skall vidare,
oavsett vilken typ av anstalt det gäller, en tjänsteman vid anstalten vara
närvarande vid besöket.

Av säkerhetsskäl kan vidare som villkor för ett besök föreskrivas att den
besökande skall underkasta sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning
eller medge undersökning av väska, kasse eller annat dylikt som han
vill medföra vid besöket.

Dessutom Finns — vid sidan av den allmänna bestämmelsen att kroppsbesiktning
får ske när anledning förekommer att föremål som ej får innehas
skall anträffas på intagen - särskilda regler om möjligheter till kroppsvisitation
och kroppsbesiktning av en intagen som haft obevakat besök. En
intagen är också skyldig att på anmaning lämna urinprov för kontroll av
huruvida han är påverkad av narkotika.

Utskottet finnér i denna frågan inte skäl till någon annan bedömning än
den departementschefen har kommit fram till. Någon anledning att nu
skärpa de för kort tid sedan åtstramade reglerna i fråga om besök föreligger

JuU 1983/84:26

alltså enligt utskottets uppfattning inte, och utskottet avstyrker därför
bifall till motionsyrkandet i denna del.

1 motion 2778 förespråkas vidare skärpta regler för granskning av brev
till intagna på slutna lokalanstalter och användande av urinprov för kontroll
av om häktade använt narkotika.

De berörda frågorna har diskuterats av narkotikakommissionen som
dock inte lagt fram några direkta förslag. Remissinstanserna har i allmänhet
ställt sig avvisande till lagstiftning. Frågorna tas upp till behandling i
propositionen. Några förslag läggs emellertid inte fram av regeringen.

Inte heller utskottet anser att det finns anledning till de ifrågasatta
skärpningarna. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen i denna del.

Övrigt

Vad gäller frågan om åtgärder med anledning av att intagna eller häktade
personer mat- eller vätskestrejkar vill utskottet uttala sin tillfredsställelse
med att problemen fått en genomlysning i propositionen från såväl praktisk
som principiell synpunkt. Utskottet har inget att erinra mot de lagändringar
som föreslås i sammanhanget.

I övrigt föranleder propositionen eller motionerna inte något uttalande
från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande särbehandling av vissa långtidsdömda

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:1351 i denna del
(yrkande 10) antar 7 § tredje stycket i det genom proposition
1983/84: 148 framlagda förslaget om lag om ändring i lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt,

2. beträffande placering i avskildhet

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2777 antar 20 § i det
under moment 1 nämnda lagförslaget,

3. att riksdagen antar det under moment 1 nämnda lagförslaget i
den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

4. beträffande differentiering av intagna på anstalter m. m.
att riksdagen avslår motion 1983/84:2778 i denna del,

5. beträffande särlagstiftning för vissa långtidsdömda
att riksdagen avslår motion 1983/84:2778 i denna del,

6. beträffande villkor för besök m.m.

att riksdagen avslår motion 1983/84:2778 i denna del,

7. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1976: 371) om behandlingen av häktade
och anhållna m. fl.,

8. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid
m. m.

JuU 1983/84:26

Stockholm den 3 maj 1984

På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: Lisa Mattson (s). Eric Jönsson (s). Karin Söder (c), Björn
Körlof (m). Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s). Arne
Svensson (m), Karl-Gustaf Mathsson (s), Ulla-Britt Åbark (s), Sven
Munke (m). Hans Petersson i Röstånga (fp), Lars-F.rik,Lövdén (s), Inger
Wickzén (m). Birthe Sörestedt (s) och Elving Andersson (c).

Reservationer

1. Differentiering av intagna på anstalter m. m. (morn. 4)

Björn Körlof (m). Arne Svensson (m). Sven Munke (m) och Inger
Wickzén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
ser" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet ser det framlagda lagförslaget som ett steg på vägen i ansträngningarna
att komma till rätta med narkotikaproblemen på anstalterna.
Ytterligare insatser utöver de nu föreslagna måste emellertid till. Det är
enligt utskottets mening nödvändigt att förverkliga målsättningen att göra
anstalterna narkotikafria. I denna för samhället så angelägna fråga får
ingen möda sparas. Såsom anförs i motion 2778 bör politiken inriktas ännu
tydligare mot att differentiera de intagna med hänsyn till narkotikabelastning.
Det bör ankomma på regeringen att överväga hur fortsatta åtgärder
med detta syfte skall utformas samt skyndsamt lägga fram förslag för
riksdagen om lagstiftning i ämnet.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Utskottet tillstyrker med det sagda bifall till motion 2778 i förevarande
del.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande differentiering av intagna på anstalter nt. ni.

att riksdagen med bifall till motion 1983/84: 2778 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta
hänseende.

2. Särlagstiftning för vissa långtidsdömda (mom. 5)

Björn Körlof (m). Arne Svensson (m). Sven Munke (m) och Inger
Wickzén (m) anser

JuU 1983/84:26

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 sorn böljar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar erfarenheterna för att regleringen i fråga
om särbehandling av vissa personer som dömts för grov narkotikabrottslighet
bör kompletteras med regler om en särskild verkställighetsform för
särskilt brottsbenägna farliga personer som dömts till lägst fyra års fängelse.
En sådan reglering bör i huvudsak utformas i enlighet med det förslag
som lades fram av permissionsutredningen. Mot en sådan verkställighetsform
kan visserligen invändas att man i någon mån gör avkall på de
principer som normalt präglar svensk kriminalvård; detta är emellertid
ofrånkomligt och får enligt utskottets uppfattning godtas med hänsyn till
att de soin berörs av ordningen är ett mycket litet antal dömda som
medvetet har kalkylerat med risken för upptäckt och som är utomordentligt
farliga för samhället och för många enskilda människor.

Utskottet anser att det från rättssäkerhetssynpunkt är viktigt att förordnande
om särskild verkställighet görs av domstol.

Den reglering rörande en särskild verkställighetsform som utskottet
förordar påkallar tämligen omfattande lagändringar. Det bör ankomma på
regeringen att utarbeta förslag till erforderlig författningstext. Ett lagförslag
i ämnet bör snarast föreläggas riksdagen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Utskottet tillstyrker således bifall till motion 2778 i berörd del.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande särlagstiftning för vissa långtidsdömda

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2778 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta
hänseende.

3. Villkor för besök m. m. (mom. 6)

Björn Körlof (m), Arne Svensson (m), Sven Munke (m) och Inger
Wickzén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 16 med ”motionen i denna del” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning talar starka skäl för att narkotikakommissionens
förslag om en skärpning i vissa fall av besöksbestämmelserna bör
genomföras. Som kommissionen har anfört finns det många gånger anledning
att ifrågasätta värdet av de s. k. kompisbesöken. Otvivelaktigt innebär
dessa ofta stora risker för insmuggling av narkotika på anstalterna. Utskottet
förordar en större restriktivitet rörande besök i sådana fall där det
föreligger risk att den intagne skall nyttja eller förfara olagligt med narkotika
inom anstalten. Den närmare lagreglering som erfordras bör utarbetas

JuU 1983/84: 26

inom regeringskansliet, och ett förslag i ämnet bör snarast föreläggas
riksdagen.

Också de motionsvägen framlagda önskemålen om skärpta regler för
granskning av brev till intagna på slutna lokalanstalter och användande av
urinprov för kontroll av om häktade har använt narkotika motiveras med
hänvisning till den besvärliga narkotikasituationen. Vidare finns det anledning
att i sammanhanget överväga skärpningar i kontrollen på anstalterna
vad avser telefonsamtal.

Utskottet, som ser det som ytterst angeläget att kampen mot narkotikan
på anstalterna förs aktivt och med ständigt förbättrade metoder, anser att
skärpningar på de förevarande områdena är väl motiverade. Det bör ankomma
på regeringen att överväga hur en ändrad lagstiftning lämpligen bör
utformas samt därefter förelägga riksdagen ett förslag i ämnet.

Vad utskottet nu har anfört bör ges regeringen till känna.

Det sagda innebär att utskottet tillstyrker bifall till motion 2778 i aktuella
delar.

Jels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande villkor för besök in. m.

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2778 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta
hänseende.

JuU 1983/84:26 20

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen m. m 1

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i

anstalt 2

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av

häktade och anhållna m. fl 6

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av

strafftid m.m 7

Motionerna 8

Utskottet 9

Inledning 9

Propositionens huvudsakliga innehåll 9

Överväganden 10

Särbehandling av vissa långtidsdömda 10

Placering i avskildhet 12

Differentiering av intagna mellan anstalter m.m 13

Särlagstiftning för vissa långtidsdömda 14

Villkor för besök m. m 15

Övrigt 16

Hemställan 16

Reservationer 17

1. Differentiering av intagna på anstalter m. m. (mom. 4) (m) .... 17

2. Särlagstiftning för vissa långtidsdömda (mom. 5) (m) 17

3. Villkor för besök m. m. (mom. 6) (m) 18

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984