JuU 1983/84:23

Justitieutskottets betänkande
1983/84:23

om anslag till domstolsväsendet m.m. (prop. 1983/84:100 bil. 4, D,
jämte motioner)
ANDRA HUVUDTITELN
Domstolsväsendet m. m.

1. Domstolsverket. Regeringen har i proposition 1983/84:100 bilaga 4 (justitiedepartementet)
under punkt D1 (s. 60 och 61) föreslagit riksdagen att till
Domstolsverket för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av
47 140 000 kr.

Motion

I motion 1983/84:1150 av Hans Petersson i Röstånga (fp) hemställs att
riksdagen anslår 4 milj. kr. till Domstolsverket utöver vad regeringen har
föreslagit att användas för särskilda behov inom domstolsväsendet.

Utskottet

Regeringens förslag till medelsberäkning för domstolsverket är beräknat
med utgångspunkt i huvudförslaget om besparing. Förslaget innebär en
ökning av anslaget med ca 1,8 milj. kr. i förhållande till innevarande
budgetår.

Önskemålet i motion 1150 om resursförstärkningar motiveras med att de
satsningar som gjorts och som görs för nästa budgetår när det gäller polis- och
åklagarväsendets resurser i bl. a. kampen mot narkotikabrottsligheten och
den ekonomiska brottsligheten ställer ökade krav på de allmänna domstolarna.
Enligt motionären kan man förutse en fortsatt ökning av antalet brottmål
vid domstolarna. Med tanke på det redan ansträngda arbetsläget vid
domstolarna anser motionären att resurser bör ställas till domstolsväsendets
förfogande så att verket kan tillgodose de särskilda behov av exempelvis
tillfällig personalförstärkning som kommer att uppstå vid domstolarna.

Utskottet vill för sin del först erinra om att arbetsläget vid de allmänna
domstolarna under senare år varit ansträngt. Antalet mål och ärenden har
fortlöpande ökat.

På brottmålssidan styrs arbetsbelastningen framför allt av polisens och
åklagarmyndigheternas möjligheter att uppdaga och utreda förekommande
brottslighet. En annan betydelsefull faktor är brottslighetens struktur och
omfattning. Redan förra året noterade utskottet att allt fler brottmål blivit
komplicerade och svårhanterliga; detta gäller inte minst mål rörande

1 Riksdagen 1983/84. 7sami. Nr 23

JuU 1983/84:23

ekonomisk brottslighet och grova narkotikabrott.

Polisens resurser för att bekämpa såväl den ekonomiska brottsligheten
som narkotikabrottsligheten har byggts ut på senare tid. Även för nästa
budgetår föreslås förstärkningar inom polisen (se JuU 1983/84:22). Också
åklagarväsendets resurser har ökat. För nästa budgetår tillförs åklagarna en
inte obetydlig förstärkning i kampen mot framför allt den ekonomiska
brottsligheten (se JuU 1983/84:17).

Den ökade arbetsmängden vid de allmänna domstolarna har hittills i stort
k kunnat mötas bl. a. genom rationaliseringar och omfördelningar av tillgängliga
resurser. Också genom ändringar på processlagstiftningens område kan
verksamheten vid domstolarna effektiviseras. I detta syfte har riksdagen på
grundval av förslag från rättegångsutredningen nyligen beslutat ett flertal
ändringar i rättegångsbalken som träder i kraft den 1 juli 1984 (prop.
1983/84:78, JuU 15, rskr 152). Förslag som innebär mera genomgripande
förändringar på området kan väntas bli framlagda för riksdagen om ca ett år.
Här skall också pekas på det värdefulla dimensioneringsarbete som domstolsverket
bedriver och som syftar till att åstadkomma en disponering av
resurserna så att arbetsbördan mellan domstolarna blir jämnt fördelad.

Utskottet har i annat sammanhang uttalat uppfattningen att bl. a. den
ekonomiska brottsligheten och narkotikabrottsligheten hör till de områden
som också i fortsättningen bör prioriteras vad gäller brottsbekämpning (se
JuU 1983/84:22). Samhällets åtgärder i sammanhanget måste givetvis
omfatta insatser från alla berörda myndigheter. Detta gäller inte bara polisen
och åklagarna utan också domstolarna.

Statsmakternas ställningstaganden om resursförstärkningar i syfte att
prioritera viss verksamhet sker givetvis med utgångspunkt i att de begränsade
resurser som finns skall användas där behovet bedöms vara störst. Det är mot
denna bakgrund som man skall se de resursförstärkningar som avses bli
tillförda polisen och åklagarväsendet för nästa budgetår. Detta ställer
naturligtvis domstolsväsendet inför ökade krav. Utskottet nödgas konstatera
att det med hänsyn till det statsfinansiella läget f. n. inte är möjligt att - vare
sig på det sätt som begärs i motion 1150 eller via annat anslag - tillföra de
allmänna domstolarna några nya resurser. Även för budgetåret 1984/85 får
ansträngningarna inriktas på att genom rationaliseringar och omfördelningar
stärka de allmänna domstolarnas möjlighet att möta den ökade arbetsmängden.
Utskottet hänvisar vidare till vad som sägs i det följande under punkt 2.

Utskottet, som inte har något att erinra mot regeringens förslag till
medelsberäkning under förevarande punkt, avstyrker bifall till motion 1150.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1983/84:1150 till Domstolsverket för budgetåret 1984/85
anvisar ett förslagsanslag av 47 140 000 kr.

JuU 1983/84:23

2. Allmänna domstolarna. Regeringen har under punkt D 2 (s. 61-73) dels
berett riksdagen tillfälle att ta del av vad chefen för justitiedepartementet i
propositionen anfört om notarietjänstgöring och om avdelningsindelning av
tingsrätt, dels föreslagit riksdagen att till Allmänna domstolarna för budgetåret
1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 889 390 000 kr.

Motioner

I motion 1983/84:391 av Gunilla André m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om den framtida utformningen av notarietjänstgöringen
med beaktande även av dess utbildningspolitiska aspekter, i
enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1983/84:603 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som uttalats i
motionen om tingsrätternas sammansättning.

I motion 1983/84:761 av Bertil Måbrink (vpk) föreslås att riksdagen hos
regeringen hemställer om förbättringar av nämndemannaarvodet i enlighet
med vad som har anförts i motionen.

I motion 1983/84:1155 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)
och Gullan Lindblad (m) hemställs att riksdagen beslutar om sådan ändring
av rättegångsbalken att också legitimerad psykolog och dennes biträde (icke
legitimerad psykolog i handledning hos legitimerad psykolog) omfattas av
den i 36 kap. 5 § andra stycket RB angivna tystnadsplikten.

I motion 1983/84:1351 av Gunilla André m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen beslutar att med verkan för nästa mandatperiod, de före
den 1 juli 1983 gällande reglerna beträffande lekmannamedverkan vid våra
domstolar åter skall gälla (yrkande 6 delvis).

I motion 1983/84:1523 av Ingrid Sundberg (m) hemställs att riksdagen
begär att regeringen vid ett konstaterat samband mellan begränsningen av
antalet nämndemän och överklaganden av tingsrättsdomar omprövar den
straffgräns vid vilken reducering av antalet nämndemän skall ske.

I motion 1983/84:2182 av Kerstin Nilsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
översyn och höjning av dagarvoden till nämndemän.

Utskottet

Medelsberäkningen m. m.

Regeringens förslag till medelsberäkning under denna punkt innebär en
ökning av anslaget med drygt 44 milj. kr. i förhållande till anslaget för
innevarande budgetår; totalt föreslås ett anslag av 889,3 milj. kr. Uppräk1*
Riksdagen 1983/84. 7sami. Nr 23

JuU 1983/84:23

ningen av anslaget hänför sig framför allt till ökade löne- och lokalkostnader.
Medel beräknas inte för inrättande av nya tjänster. I ett särskilt avsnitt
redovisar departementschefen sina överväganden med anledning av en
undersökning angående avdelningsindelning av tingsrätt som gjorts i syfte att
skapa en bättre organisation som medger en smidigare anpassning efter
skiftande förhållanden och ett mera effektivt resursutnyttjande.

Utskottet, som hänvisar till sina överväganden under punkt 1 ovan, ser
med oro på arbetsläget inom de allmänna domstolarna, vilket under senare
år varit ansträngt. Antalet mål och ärenden har fortlöpande ökat. Utskottet
finner sig emellertid böra godta att medel i år inte - liksom inte heller under
de två föregående åren - beräknas för inrättande av nya tjänster. Samtidigt
vill utskottet rent allmänt erinra om att kravet på rättssäkerhetens upprätthållande
sätter en gräns för möjligheterna att genom rationaliseringsåtgärder
och liknande åstadkomma lättnader i fråga om domstolarnas arbetsförhållanden.

Utskottet godtar regeringens förslag till medelsberäkning.

Vad departementschefen anfört om avdelningsindelning av tingsrätt
föranleder inget uttalande från utskottets sida.

Notarietjänstgöringen

Notarietjänstgöring, tidigare vanligen kallad tingstjänstgöring, är en
utbildningstjänstgöring som äger rum efter juris kandidatexamen eller
juristexamen och leder fram till notariemeritering. Sådan meritering krävs
för antagning till fortsatt tjänstgöring inom olika delar av rättsväsendet.
Enligt förordningen (1979:574) om notarietjänstgöring m.m. omfattar
notarietjänstgöring en tid av två år och sex månader och fullgörs vid tingsrätt
eller länsrätt eller vid båda slagen av myndigheter. En del av tjänstgöringen
får utföras som utbytestjänstgöring hos åklagarmyndighet, polischef, kronofogdemyndighet,
länsstyrelse eller advokat. Utbytestjänstgöring hos åklagarmyndighet
eller länsstyrelse får omfatta en tid av högst ett år och annan
utbytestjänstgöring högst sex månader. Efter särskild prövning kan som
utbytestjänstgöring även få räknas tjänstgöring under högst sex månader hos
annan myndighet än nyss sagts eller hos annan enskild arbetsgivare än
advokat. Frågor om notarietjänstgöring prövas av notarienämnden.

Utskottet har vid tidigare tillfällen fäst avseende vid hur notarietjänstgöringen
anordnas. Så skedde bl. a. vid 1975/76 års riksmöte då utskottet med
anledning av en motion förordade en översyn av reglerna om sådan
tjänstgöring. Riksdagen följde utskottet (JuU 1975/76:9, rskr21). Vid denna
begäran om översyn framhöll utskottet bl. a. både kraven på tjänstgöringens
omfattning och utbildningens kvalitet samtidigt som utskottet uttalade sig
positivt om de möjligheter som utbytestjänstgöringen ger för de nyutexaminerade
juristerna att inhämta värdefulla erfarenheter från flera verksamhetsgrenar
inom rättsväsendets område.

JuU 1983/84:23

Den av riksdagen begärda översynen har därefter genomförts av domstolsverket.
I 1980 års budgetproposition redovisade chefen för justitiedepartementet
resultatet av översynen och sina överväganden i anslutning därtill
(prop. 1979/80:100 bil. 5, s. 45 ff). Domstolsverket hade föreslagit bl. a. att
den sammanlagda tiden för notarietjänstgöring skulle minskas från två och
ett halvt år till två år. I huvudsak innebar departementschefens ställningstagande
att en sådan förändring av uppläggningen av notariemeriteringen som
hade föreslagits inte borde genomföras.

I anslutning till sin behandling av frågorna om anslag till domstolsväsendet
år 1980 tog utskottet upp också frågan om uppläggningen av notariemeriteringen.
Utskottet uttalade att utskottet inte hade något att erinra mot
departementschefens uttalande i ämnet (JuU 1979/80:27 s. 2).

I förra årets budgetproposition aktualiserade departementschefen frågan
om utbytestjänstgöring även i fortsättningen för notarier inom polis- och
åklagarväsendet och uttalade att utrymmet för utbytestjänstgöring inom
polis- och åklagarväsendet torde komma att minska som ett led i de
omfördelningar av resurserna som är nödvändiga. Den utbytestjänstgöring
som i övrigt förekommer var enligt departementschefen av mindre omfattning.
Han anmälde att han avsåg att senare ta upp frågan om en avkortning av
notarietjänstgöringen till två år, förlagd till tingsrätt eller länsrätt.

Med anledning av departementschefens uttalande och på grund av en
motion vari bl. a. förordades fortsatt utbytestjänstgöring hänvisade utskottet
(JuU 1982/83:24 s. 10) till en början till sina tidigare uttalanden om kraven på
tjänstgöringens omfattning och utbildningens kvalitet och om betydelsen av
de erfarenheter som en utbytestjänstgöring kan ge. Utskottet uttalade vidare
följande.

Det är enligt utskottets mening givet att regeringen vid de aviserade
övervägandena av frågan om en avkortning av tjänstgöringstiden och en
inskränkning av ordningen med utbytestjänstgöring beaktar dessa faktorer
liksom utbytestjänstgöringens betydelse för rekryteringen till polischefs- och
åklagarbanan. På ställningstagandet inverkar emellertid även andra omständigheter,
t. ex. det framtida antalet nyutexaminerade jurister och myndigheternas
behov av den arbetskraft dessa kan erbjuda. Av stor betydelse i
sammanhanget är också statens kostnader för tjänstgöringen; enbart utbytestjänstgöringen
inom polis- och åklagarväsendet drog under budgetåret
1981/82 en kostnad av i det närmaste 9 milj. kr., vilket belastade de båda
verksamheternas ordinarie löneanslag. Särskilt med beaktande av utbytestjänstgöringens
nyssnämnda betydelse från rekryteringssynpunkt anser sig
utskottet kunna utgå från att regeringen vid sitt ställningstagande noga
överväger möjligheten att behålla en ordning med utbytestjänstgöring.

Med dessa uttalanden avstyrkte utskottet bifall till den då föreliggande
motionen.

I årets budgetproposition återkommer departementschefen till ämnet och
redogör bl. a. för en inom justitiedepartementet upprättad promemoria om
utbytestjänstgöring för notarier m.m. och remissbehandlingen av den.

JuU 1983/84:23

Departementschefen uttalar för sin del uppfattningen att den utbytestjänstgöring
som kan förekomma i framtiden alltid bör föregå tjänstgöringen vid
tingsrätt eller länsrätt och omfatta högst sex månader och ett enda
verksamhetsområde. Möjligheterna till utbytestjänstgöring får enligt departementschefen
liksom nu bero på utbytesmyndigheternas behov av och
ekonomiska utrymme för notarier och notarienämndens prövning av utbytestjänstgöringens
kvalitet. I det sistnämnda hänseendet bör enligt departementschefen
bara sådan tjänstgöring godtas som är av värde för notariernas
fortsatta arbete vid huvudmyndigheterna. Vad gäller notariemeriteringens
längd stannar departementschefen för att inte förorda en avkortning av
tiden. - Departementschefen uttalar att han avser att senare återkomma till
regeringen med de förslag till ändringar i förordningen om notarietjänstgöring
m. m. som följer av hans överväganden.

Frågan om notarietjänstgöringens anordnande tas upp i motion 391.
Motionen mynnar ut i en begäran att regeringen skall lägga fram ett förslag
för riksdagen om den framtida utformningen av notarietjänstgöringen.
Motionärerna framhåller bl. a. att utbytestjänstgöringen är viktig för rekryteringen
till polis- och åklagarväsendet.

När frågan nu på nytt återkommer kan utskottet konstatera att departementschefens
överväganden ligger väl i linje med vad utskottet anförde förra
året, och utskottet har inte något att erinra mot hans uttalanden i ämnet. Mot
bakgrund av önskemålen i motion 391 vill utskottet tillägga att vid
bedömningen av utbytestjänstgöringens kvalitet avgörande bör vara den
ifrågasatta tjänstgöringens allmänna juridiska värde. 1 viss överensstämmelse
med önskemålen i motionen vill utskottet framhålla att utskottet
förutsätter att - därest i framtiden någon mera betydelsefull förändring av
ordningen för notarietjänstgöringen aktualiseras - saken underställs riksdagens
prövning. Utskottet avstyrker bifall till motion 391.

Nämndemän i tingsrätt
Antal nämndemän

Reglerna om tingsrätts sammansättning ändrades i vissa avseenden den 1
juli 1983 (prop. 1982/83:126, JuU 32, SFS 1983:370). Då infördes som
huvudregel att tingsrätt vid huvudförhandling i brottmål och i familjerättsliga
tvistemål och sådana ärenden som kräver medverkan av nämnd är domför
med en lagfaren domare och tre nämndemän i stället för som tidigare fem
nämndemän. I mål om brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än
fängelse i två år skall dock fortfarande fem nämndemän delta.

Flera motioner tar upp frågor som gäller nämndemän. I motionerna 603
och 1351 begärs att den gamla ordningen med fem nämndemän införs igen.
Därvid hävdas i motion 603 att varje nämndeman tjänstgör färre gånger nu
än tidigare och att möjligheterna för nämndemännen att hålla sig orienterade

JuU 1983/84:23

om lagstiftning m.m. därigenom minskats. I motion 1351 anförs att
allsidigheten och bredden bland nämndemännen har minskat efter lagändringen.

I motion 1523 uttalas att tecken tyder på att antalet överklagade
tingsrättsdomar har ökat efter det att nämndemännens antal sänkts; om ett
samband däremellan kan konstateras bör man enligt motionären sänka den
straffgräns under vilken nämndemännens antal behöver vara endast tre.

Vid sin behandling år 1983 av frågan om nämndemännens antal erinrade
utskottet (s. 19) om att det råder en bred enighet om att den lekmannamedverkan
som föreligger i våra domstolar är av stort värde av flera skäl.
Utskottet uttalade därvid att lekmannainflytandet först och främst utgör en
garanti för att domstolarnas avgöranden ligger i linje med allmänna
rättsuppfattningar i samhället. Av särskilt värde är, anförde utskottet,
lekmannamedverkan när det gäller bedömningsfrågor, t. ex. angående
påföljdsval eller bevisvärdering; lekmännens medverkan bidrar därigenom
till att medborgarnas förtroende för rättskipningen upprätthålls. Vidare
tillgodoser enligt utskottet lekmännen medborgarnas intresse av insyn i
domstolarnas verksamhet. Med anledning av motionskritik som gick ut på att
ett sänkt antal nämndemän skulle medföra minskad allsidighet och försämrad
representativitet bland nämndemännen framhöll utskottet att dessa
risker effektivt motverkas om även för framtiden det totala antalet nämndemän
i de olika domkretsarna behålls oförändrat och alltså även fortsättningsvis
ett stort antal lekmän kommer att vara engagerade i rättskipningen.
Utskottet uttalade sammanfattningsvis (s. 20) att en minskning av nämndemännens
antal till tre i mål av mer normal omfattning inte kunde antas leda
till någon försämring av tingsrätternas möjligheter att komma fram till en
sakligt riktig dom. Inte heller i övrigt fanns det enligt utskottets mening skäl
att befara att förslaget skulle innebära några negativa konsekvenser för
rättskipningen. Utskottet gjorde avslutningsvis det uttalandet (s. 32) att den
ändrade ordningen i fråga om tingsrätternas sammansättning borde utvärderas
sedan tillräcklig erfarenhet vunnits av den.

Vad gäller den i motion 1523 berörda ökningen av överklaganden av
tingsrättsdomar kan nämnas att måltillströmningen i hovrätterna har ökat
oavbrutet under i vart fall den senaste femårsperioden (se domstolsverkets
anslagsframställning för 1984/85 s.56).

När frågan om nämndemännens medverkan i rättskipningen i tingsrätt nu
aktualiseras endast kort tid efter riksdagens ställningstagande i ämnet anser
utskottet att det saknas anledning till annan bedömning än den utskottet gav
uttryck för i sitt betänkande JuU 1982/83:32. Utskottet avstyrker därför bifall
till motion 603, motion 1351 såvitt nu är i fråga och motion 1523.

JuU 1983/84:23

Ersättning till nämndemän

I motionerna 761 och 2182 begärs förbättrade dagarvoden till nämndemännen.
I båda motionerna anförs att ersättningsreglerna leder till att vissa
yrkesgrupper är underrepresenterade i nämndemannakåren. I motion 761
gör motionären dessutom gällande att nuvarande reglering innebär att, om
en domstolsförhandling inställs så kort tid i förväg att nämndemannen inte
har möjlighet att återgå till sitt ordinarie arbete, det inte finns möjlighet att
ersätta nämndemannen för den ekonomiska förlusten.

I det under föregående avsnitt nämnda lagstiftningsärendet år 1983
behandlade utskottet även frågor om nämndemännens tjänstgöringsförhållanden
och nämndemannarekryteringen. För en utförlig redogörelse i dessa
frågor hänvisas till utskottets betänkande JuU 1982/83:32 s. 26ff.

I det betänkandet anförde utskottet med anledning av motioner om
förbättrade ekonomiska villkor för nämndemännen bl. a. att utskottet ansåg
det nödvändigt att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder för att åstadkomma
en så allsidig sammansättning av nämndemannakåren som möjligt. En sådan
åtgärd var enligt utskottet att ändra ersättningsreglerna så att de inte leder till
en underrepresentation för industriarbetare och andra yrkesgrupper som får
vidkännas fullt löneavdrag när de tjänstgör som nämndemän. En viss höjning
av arvodena - 220 kr. om dagen - var därför enligt utskottets mening
nödvändig. Det uppdrogs åt regeringen att överväga utformningen av
höjningarna och att överväga även andra åtgärder i det angivna syftet, bl. a.
differentiering av arvodena med hänsyn till om löneavdrag sker eller inte.

I budgetpropositionen (prop. 1983/84:100, bil. 4 s.63) anför departementschefen
att frågan om ändrade ersättningsregler för nämndemän i
enlighet med riksdagens önskemål f. n. övervägs inom justitiedepartementet.

Såvitt gäller den i motion 761 berörda särskilda frågan om arvode till
nämndemän vid inställda domstolsförhandlingar kan följande nämnas.
Förordningen (1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra
uppdragstagare inom domstolsväsendet m. m. upptar i 7 § en bestämmelse
som ger domstolsverket rätt att betala arvode för sammanträden som ställs in
om det föreligger särskilda skäl för det. Enligt vad som upplysts från
domstolsverket har denna möjlighet att ersätta nämndemän för ett inställt
sammanträde utnyttjats ett antal gånger. Det finns således numera en
reglering som torde undanröja oskäliga effekter i de situationer som
motionären tar upp. Utskottet utgår från att domstolsverket på lämpligt sätt
informerar om denna ersättningsmöjlighet.

Som framgår av det sagda har utskottet nyligen tagit ställning i princip för
bättre ekonomiska villkor för nämndemännen, och överväganden i fråga om
lämpliga lösningar i denna riktning pågår inom regeringskansliet. Utskottet
anser på grund härav att någon riksdagens åtgärd inte påkallas med
anledning av motionerna. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
761 och 2182.

JuU 1983/84:23

Vittnesförhör med psykologer

I motion 1155 begärs att rättegångsbalkens föreskrifter att vittnesförhör
inte får ske med vissa yrkesgrupper utvidgas till att gälla också legitimerade
psykologer och deras biträden.

Att inställa sig som vittne vid domstol och där avlägga vittnesmål är en
allmän medborgerlig skyldighet. Vittnesplikten, som regleras i rättegångsbalken,
har i princip företräde framför den tystnadsplikt som kan åvila
vittnet. Från denna grundsats görs dock undantag i 36 kap. 5 § rättegångsbalken,
vari stadgas att vittnesförhör inte får ske med den som är underkastad
tystnadsplikt i vissa fall. Enligt paragrafens andra stycke får sålunda personer
tillhöriga där angivna yrkesgrupper inte höras om något som de i sin
yrkesutövning har blivit anförtrodda eller som de i samband därmed har fått
veta (frågeförbud). Vittnesförhör får dock ske om det är medgivet i lag eller
den till vilkens förmån tystnadsplikten gäller samtycker därtill. De yrkesgrupper
som omfattas av frågeförbudet är advokater, läkare, tandläkare,
barnmorskor, sjuksköterskor, kuratorer vid kommunala familjerådgivningsbyråer
och deras biträden. Annan än försvarare är dock alltid skyldig att avge
utsaga i mål om ansvar för mycket grova brott.

Frågeförbudet är uppställt huvudsakligen i syfte att ge skydd för de
enskilda personer som anlitar advokater, läkare m.fl. I förarbetena (SOU
1938:44 s. 392) till den aktuella bestämmelsen framhålls sålunda att vissa
yrkesutövare intar en sådan förtroendeställning i förhållande till allmänheten
att en viss tystnadsplikt till skydd för den enskilde är påkallad.

Hösten 1980 behandlade utskottet en motion, liknande den som nu är
aktuell, vari begärdes förbud mot vittnesförhör med psykologer i vissa fall.
Motionen hade remissbehandlats av utskottet.

Vid bedömningen av motionsspörsmålet uttalade utskottet att en utvidgning
av frågeförbudet till att omfatta också psykologer i och för sig kan synas
både sakligt och principiellt motiverad. Vid sidan av de lagtekniska
svårigheter som förelåg i ärendet och som talade emot en omedelbar
lagändring i angiven riktning hyste utskottet tveksamhet inför att göra
ytterligare inskränkning av vittnesplikten till förfång för rättskipningen. Ett
sådant ingrepp i rättsordningen bör, enligt vad utskottet underströk, inte
göras beträffande en enstaka yrkesgrupp utan att frågan prövats mera
allsidigt än som hade kunnat ske i det ärendet. Det kan nämligen, framhöll
utskottet, finnas andra yrkesgrupper vilka av sakliga eller principiella skäl
bör omfattas av frågeförbudet; eventuellt kan också sättas i fråga om
förbudet bör inskränkas till att gälla färre yrkesgrupper eller utformas på
annat sätt än f. n. De berörda frågorna borde enligt utskottets mening
närmare övervägas i lämpligt sammanhang. Vad utskottet sålunda anfört
rörande översyn av frågeförbudet i 36 kap. 5§ rättegångsbalken gavs
regeringen till känna (JuU 1980/81:2, rskr 17).

Riksdagens skrivelse i ärendet är ännu inte slutbehandlad av regeringen
(se skr 1983/84:80 s. 5). Enligt vad utskottet har erfarit är den av riksdagen

Juli 1983/84:23

begärda översynen alltjämt aktuell i regeringskansliet. Resultatet av de
överväganden som kan bli aktuella vid denna översyn avses bli redovisat i
samband med en proposition våren 1985 om ändringar i rättegångsbalken
grundade på betänkanden (SOU 1982:25 och 26) av rättegångsutredningen.

Med hänsyn till att den i förevarande motion väckta frågan av riksdagen
redan har aktualiserats i regeringskansliet anser utskottet att motionen inte
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Allmänna
domstolarna för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av
889 390 000 kr.,

2. beträffande notarietjänstgöringen

att riksdagen avslår motion 1983/84:391,

3. beträffande antalet nämndemän i tingsrätt

att riksdagen avslår motion 1983/84:603, motion 1983/84:1351 i
denna del (yrkande 6 delvis) och motion 1983/84:1523,

4. beträffande ersättning till nämndemän

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:761 och 1983/84:2182,

5. beträffande vittnesförhör med legitimerad psykolog
att riksdagen avslår motion 1983/84:1155.

3. Allmänna förvaltningsdomstolarna. Regeringen har under punkt D3
(s. 73-75) föreslagit riksdagen att till Allmänna förvaltningsdomstolarna för
budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 300 055 000 kr.

Motioner

I motion 1351 av Gunilla André m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i fråga, att
riksdagen beslutar att med verkan för nästa mandatperiod, de före den 1 juli
1983 gällande reglerna beträffande lekmannamedverkan vid våra domstolar
åter skall gälla (yrkande 6 delvis).

I motion 1983/84:1508 av Rune Backlund m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att kammarrätten i Jönköping tillförs en fjärde dömande avdelning
genom omfördelning inom anslaget D3.

I motion 1983/84:1521 av Birger Rosqvist (s) och Sven-Gösta Signell (s)
hemställs att riksdagen begär att regeringen prövar frågan om ändrad
benämning på regeringsrätten och ändrad tjänstebeteckning på dess ledamöter.

JuU 1983/84:23

Utskottet

Medelsberäkningen m. m.

Regeringens förslag under denna punkt innebär en ökning av anslaget med
drygt 10 milj. kr. i förhållande till innevarande budgetår. Departementschefen
säger i budgetpropositionen (s.75) beträffande kammarrätterna att
arbetsläget inger oro. Den sammanlagda målbalansen uppgår f. n. till drygt
25 000 mål och ökar stadigt. Orsaken till de höga balanssiffrorna är enligt
departementschefen i första hand den stora avverkningen i länsrätterna av
balanserade skattemål och av fastighetstaxeringsmål. Men även en ökad
besvärsfrekvens är enligt departementschefen en bidragande orsak. Departementschefen
bedömer emellertid att den allvarliga situationen i allt
väsentligt är av övergående natur. Enligt departementschefen står det dock
klart att kammarrätterna måste tillföras resurser budgetåret 1984/85; departementschefen
räknar med att det kan ske genom omfördelningar inom
anslaget.

Utskottet ansluter sig till departementschefens bedömningar.

I motion 1508 anförs att målutvecklingen vid kammarrätten i Jönköping
varit alarmerande under senare tid. Enligt motionärerna har kammarrättens
organisation inte varit tillräcklig för att möta den ökade måltillströmningen.
Motionärerna begär att kammarrätten i Jönköping tillförs ytterligare en
avdelning.

I organisationen med de allmänna förvaltningsdomstolarna ingår länsrätterna
och mellankommunala skatterätten, kammarrätterna och regeringsrätten.
Kammarrätt är överrätt i bl. a. mål som fullföljs från länsrätterna och
mellankommunala skatterätten. Kammarrättsorganisationen har sedan år
1972, då förvaltningsreformen trädde i kraft, byggts ut kraftigt. Sedan år 1977
finns fyra kammarrätter, nämligen i Stockholm, Göteborg, Sundsvall och
Jönköping. Kammarrättsorganisationen består sedan år 1979 av totalt 21
avdelningar; sju vid vardera av kammarrätterna i Stockholm och Göteborg,
fyra i Sundsvall och tre i Jönköping.

Antalet inkomna mål var vid kammarrätten i Jönköping 3 972 år 1980 och,
enligt preliminära siffror, 6 258 år 1983. Motsvarande siffror beträffande
övriga kammarrätter var för Stockholm 5 676 resp. 9 753, för Göteborg 7 070
resp. 10 661 och för Sundsvall 3 479 resp. 6 150. För kammarrätterna totalt
var motsvarande siffror 20 197 resp. 32 822. Ökningen av antalet inkomna
mål per år mellan de nämnda åren var således, i avrundade tal, i Jönköping
58%, i Stockholm 72%, i Göteborg 51% och i Sundsvall 77%; för
kammarrätterna totalt var ökningen 63 %.

Antalet balanserade mål var vid kammarrätten i Jönköping 1 299 år 1980
och, enligt preliminära siffror, 4 153 år 1983. Motsvarande siffror för övriga
kammarrätter var för Stockholm 4 168 resp. 9 072, för Göteborg 4 298 resp.
6 800 och för Sundsvall 2 637 resp. 4 855. För kammarrätterna totalt var

JuU 1983/84:23

motsvarande siffror 12 402 resp. 24 880. Ökningen av antalet balanserade
mål per år mellan de aktuella åren var således, i avrundade tal, i Jönköping
221%, i Stockholm 118%, i Göteborg 58% och i Sundsvall 84%; för
kammarrätterna totalt var ökningen 101 %.

Det bör påpekas att det inte finns något fixerat antal handlagda mål per år
som utgör en lämplig arbetsbörda för en kammarrättsavdelning samt att
enbart antalet mål inte kan användas för att ge en i allo rättvisande bild vid en
jämförelse mellan olika kammarrätter.

Av den redogörelse som här lämnats framgår enligt utskottets mening att
antalet balanserade mål per år vid kammarrätten i Jönköping under de
senaste åren visserligen ökat i högre grad än vid övriga kammarrätter.
Redogörelsen visar emellertid samtidigt att ökningen av antalet inkomna mål
per år under samma tid vid kammarrätten i Jönköping inte avviker från
utvecklingen vid övriga kammarrätter. Det kan enligt utskottets mening
därför inte med hänsyn till målutvecklingen sägas att kammarrätten i
Jönköping från resurssynpunkt bör behandlas annorlunda än övriga kammarrätter.
Med hänsyn härtill och till den bedömning som kan göras av
målutvecklingen i kammarrätterna på någon sikt finns det enligt utskottets
mening inte skäl att nu inrätta ytterligare en avdelning vid kammarrätten i
Jönköping. Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1508.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag till medelsberäkning
under förevarande anslag.

Den högsta förvaltningsdomstolens benämning, m. m.

I motion 1521 förs fram tanken att benämningen regeringsrätten och
benämningen på dess ledamöter bör ändras med hänsyn till den risk för
missförstånd som föreligger på grund av namnlikheten mellan regeringen och
regeringsrätten.

Regeringsrätten inrättades år 1909 som en administrativ högsta domstol
med uppgift att utöva konungens domsrätt i vissa särskilt angivna besvärsmål
som enligt författningarna skulle fullföljas i statsdepartementen. Domstolens
ledamöter gavs benämningen regeringsråd.

111 kap. 1 § första stycket regeringsformen stadgas bl. a. att regeringsrätten
är högsta förvaltningsdomstol. Närmare bestämmelser om regeringsrätten
ges numera i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Enligt
3§ denna lag kallas domstolens ledamöter regeringsråd.

Den fråga motionärerna tar upp prövades vid 1975/76 års riksmöte. Då
avslogs ett enahanda motionsyrkande som det nu förevarande (KU 1975/
76:2). I likhet med vad då uttalades finner utskottet att ifrågavarande
benämningar på domstolen och dess ledamöter är så vedertagna att den av
motionärerna påtalade namnlikheten får godtas. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionen.

JuU 1983/84:23

Antalet nämndemän i länsrätt

Enligt en ändring år 1983 i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar är
länsrätt domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. Endast om det
behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild
omständighet får fyra nämndemän sitta i rätten (prop. 1982/83:126, JuU 32,
SFS 1983:372). Den dessförinnan gällande ordningen innebar att tre
nämndemän vid sidan av den lagfarne domaren var tillräckligt för att
länsrätten skulle vara domför men den medgav samtidigt utan begränsning
att fyra nämndemän fick ingå i rätten. Det var vanligt att fyra nämndemän
anlitades.

1 motion 1351 begärs att den gamla ordningen återinförs.

I lagstiftningsärendet år 1983 uttalade utskottet bl. a. att fyra nämndemän i
fortsättningen borde medverka endast när det av sakliga skäl är motiverat.

Utskottet finner inte skäl till annat ställningstagande i denna fråga än
utskottet gav uttryck för i fjol. Motionen avstyrks därför i förevarande del.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inrättande av avdelning vid kammarrätten i Jönköping
att riksdagen avslår motion 1983/84:1508,

2. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Allmänna
förvaltningsdomstolarna för budgetåret 1984/85 anvisar ett
förslagsanslag av 300 055 000 kr.,

3. beträffande den högsta förvaltningsdomstolens benämning, m. m.
att riksdagen avslår motion 1983/84:1521,

4. beträffande antalet nämndemän i länsrätt

att riksdagen avslår motion 1983/84:1351 i denna del (yrkande 6
delvis).

4. Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt D4 (s.75 och 76) och hemställer

att riksdagen till Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m. m. för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 35 170 000 kr.

5. Utrustning till domstolar m.m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt D5 (s. 77) och hemställer

att riksdagen till Utrustning till domstolar m. m. för budgetåret
1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 14 300 000 kr.

JuU 1983/84:23

6. Byggnadsarbeten för domstolsväsendet. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt D 6 (s. 77-79) och hemställer

att riksdagen till Byggnadsarbeten för domstolsväsendet för budgetåret
1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 28 500 000 kr.

Stockholm den 3 april 1984

På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s). Karin Söder (c), Arne
Nygren (s), Björn Körlof (m). Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge
Klöver (s), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s). Sven Munke (m). Hans
Petersson i Röstånga (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran Franck (s) och
Inger Wickzén (m).

Reservationer

1. Medelsberäkningen (punkt 1)

Hans Petersson i Röstånga (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Statsmakternas
ställningstaganden” och slutar med ”motion 1150” bort ha följande
lydelse:

Som nyss sagts har på senare tid såväl polisens som åklagarväsendets
resurser byggts ut kraftigt i syfte att stärka insatserna mot framför allt den
ekonomiska brottsligheten och narkotikabrottsligheten. Även för nästa
budgetår sker sådana förstärkningar.

Resursutbyggnaden beträffande polisen och åklagarväsendet ställer naturligtvis
domstolsväsendet inför allt större påfrestningar; de allmänna domstolarnas
arbetsbelastning styrs ju i hög grad av de brottsutredande myndigheternas
möjligheter att uppdaga och utreda förekommande brottslighet. De
ökade krav som ställs på de allmänna domstolarna har emellertid under de
senaste åren inte lett till att de fått däremot svarande ökning av sina resurser.

Den ökande arbetsbelastningen för de allmänna domstolarna har hittills
mötts genom framför allt rationaliseringar och omfördelningar av tillgängliga
resurser och naturligtvis genom uppoffringar och ansträngningar av personalen
vid domstolarna. Utskottet anser att det inte längre är godtagbart att gå
till väga på detta sätt för att möta den ökande arbetsmängden vid de allmänna
domstolarna. I själva verket är arbetsförhållandena nu sådana att såsom
föreslås i motion 1150 resursförstärkningar måste sättas in för nästa
budgetår. Om så inte sker sätts inte bara rättssäkerheten i fara utan man
riskerar även att de insatser som gjorts hos polisen och åklagarväsendet när

JuU 1983/84:23

det gäller särskilt den ekonomiska brottsligheten och narkotikabrottsligheten
inte får avsedd verkan.

I enlighet med vad som föreslås i motionen bör den resursförstärkning som
utskottet förespråkar ske till domstolsverket och användas för att tillgodose
de mera omedelbara behov av personalförstärkningar som föreligger vid de
allmänna domstolarna. Utskottet anser att det i motionen föreslagna
beloppet på 4 milj. kr. är lämpligt härför. - Det anförda innebär att utskottet
tillstyrker bifall till motion 1150. Med den ändring som betingas härav godtar
utskottet i övrigt regeringens förslag till medelsberäkning.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till
motion 1983/84:1150 till Domstolsverket för budgetåret 1984/85
anvisar ett förslagsanslag av 51 140 000 kr.

2. Antalet nämndemän i tingsrätt (punkt 2, mom. 3)

Karin Söder (c), Gunilla André (c) och Hans Petersson i Röstånga (fp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”När frågan"
och slutar med ”motion 1523” bort ha följande lydelse:

När utskottet nu på nytt behandlar frågan om antalet nämndemän i
tingsrätt vill utskottet framhålla att det från såväl allmänt demokratiska
synpunkter som av rättssäkerhetsskäl är angeläget att den i ett mål
medverkande nämndemannagruppen har en så bred förankring i samhället
som möjligt och en i politiskt hänseende allsidig sammansättning. Minskningen
av nämndemännens antal från fem till tre i de flesta mål innebär att
den önskvärda allsidigheten och bredden har försämrats. Mycket tyder på att
negativa konsekvenser av förändringen redan har börjat uppträda; antalet
överklaganden ökar, och det finns påtagliga risker för att allmänhetens
förtroende för rättskipningen minskar. Härtill kommer att varje nämndeman
numera tjänstgör i rätten så sällan att den nödvändiga rutinen och kunskapen
om lagändringar m. m. försämras hos nämndemannen.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att de före den 1 juli 1983
gällande reglerna för nämndemäns medverkan i tingsrätt bör återinföras.
Detta bör ske snarast möjligt och på ett sätt som föranleder minsta möjliga
praktiska övergångsproblem.

Vad utskottet nu med anledning av motion 603, motion 1351 såvitt nu är i
fråga och motion 1523 har anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande antalet nämndemän i tingsrätt
att riksdagen med anledning av motion 1983/84:603, motion
1983/84:1351 i denna del (yrkande 6 delvis) och motion 1983/

Juli 1983/84:23

84:1523 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i detta hänseende.

3. Antalet nämndemän i länsrätt (punkt 3, mom. 4)

Karin Söder (c) och Gunilla André (c) anser - under förutsättning av bifall
till reservation 2 -

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till de argument för en bred och allsidig lekmannamedverkan
som utskottet har redovisat i det föregående i fråga om tingsrätternas
sammansättning anser utskottet att även för länsrätternas vidkommande den
tidigare gällande ordningen bör återinföras. Detta bör ske på motsvarande
sätt som utskottet förordat beträffande tingsrätterna.

Vad utskottet nu med anledning av motion 1351 i denna del har anfört bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande antalet nämndemän i länsrätt
att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1351 i denna del
(yrkande 6 delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört i detta hänseende.

JuU 1983/84:23

Innehållsförteckning

Sid.

Domstolsverket 1

Motion 1

Utskottet 1

Allmänna domstolarna 3

Motioner 3

Utskottet 3

Medelsberäkningen m. m 3

Notarietjänstgöringen 4

Nämndemän i tingsrätt 6

Antal nämndemän 6

Ersättning till nämndemän 8

Vittnesförhör med psykologer 9

Utskottets hemställan 10

Allmänna förvaltningsdomstolarna 10

Motioner 10

Utskottet 11

Medelsberäkningen m.m 11

Den högsta förvaltningsdomstolens benämning, m. m 12

Antalet nämndemän i länsrätt 13

Utskottets hemställan 13

Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m.m 13

Utrustning till domstolar m. m 13

Byggnadsarbeten för domstolsväsendet 14

Reservationer 14

1. Medelsberäkningen (pkt. 1) (fp) 14

2. Antalet nämndemän i tingsrätt (pkt. 2, mom. 3) (c, fp) 15

3. Antalet nämndemän i länsrätt (pkt. 3, mom. 4) (c) 16

mlnab/gotab 78317 Stockholm 1984