JuU 1983/84:17
Justitieutskottets betänkande
1983/84:17
om anslag till åklagarväsendet (prop. 1983/84:100 bil. 4, C, jämte
motioner)
ANDRA HUVUDTITELN
1. Riksåklagaren. Regeringen har i proposition 1983/84:100 bilaga 4 (justitiedepartementet)
under punkt C1 (s. 54 och 55) föreslagit riksdagen att till
Riksåklagaren för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 10371000
kr.
Motion
I motion 1983/84:1511 av Nic Grönvall (m) hemställs att riksdagen begär
att regeringen lägger fram förslag om att i rättegångsbalken införs åklagaretiska
regler i enlighet med vad som har anförts i motionen.
Utskottet
Medelsberäkningen
Regeringens förslag till medelsanvisning för nästa budgetår för riksåklagarens
verksamhet har beräknats med utgångspunkt i huvudförslaget om
besparing. Utskottet har inte någon erinran mot förslaget.
Information om förundersökning
Önskemålet i motion 1511 går ut på att begränsa åklagarens möjlighet att
till massmedierna lämna ut information om pågående förundersökning.
Enligt motionären bör inte sådan information få lämnas ut som kan avslöja
vem som är misstänkt i målet. Anses det ändå nödvändigt att lämna ut sådan
information bör i alla händelser genom åklagarens försorg den misstänkte
samtidigt ges tillfälle att för massmedierna framlägga sin syn på förundersökningen.
Den fråga som tas upp i motionen berör reglerna om yttrandefrihet,
sekretess och meddelarfrihet för offentliga funktionärer. De grundläggande
reglerna om meddelarfrihet finns i 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen
och de innebär att det i princip står var och en fritt att meddela
uppgifter i vilket ämne som helst för publicering i tryckta skrifter. Grundsatsen
om meddelarfrihet, som har gamla anor i svensk lagstiftning, har
utvecklats ur principen att bara en person (i regel utgivaren då fråga är om en
periodisk skrift) har det straff- och skadeståndsrättsliga ansvaret för en tryckt
1 Riksdagen 1983184. 7sami. Nr 17
JuU 1983/84:17
2
skrift. Reglerna innebär att uppgiftslämnaren går fri från ansvar och
skadeståndsskyldighet, även om han är underkastad tystnadsplikt beträffande
de uppgifter som lämnas. Meddelarfriheten är emellertid inte undantagslös.
Undantagsreglerna finns i 7 kap. 3§ tryckfrihetsförordningen. De
innebär att meddelarfrihet inte föreligger i fråga om meddelanden som
innebär att någon gör sig skyldig till spioneri eller annat allvarligt brott mot
rikets säkerhet. Undantag görs också för uppsåtligt utlämnande av allmän
handling som inte är tillgänglig för envar.
Vidare kan utan hinder av reglerna om meddelarfrihet den straffas som gör
sig skyldig till uppsåtligt brott mot tystnadsplikt i de fall som särskilt anges i
sekretesslagen (1980:100). - De bestämmelser om sekretess beträffande
förundersökning m. m. till skydd för enskildas intressen som finns i 9 kap. 17
och 18 §§ sekretesslagen innebär inte någon begränsning i meddelarfriheten
på området. Även sekretessen till skydd för det allmännas intressen
genombryts av meddelarfriheten utom när det gäller vissa uppgifter om
tvångsmedelsanvändning.
Angående de närmare övervägandena rörande meddelarfrihet och tystnadsplikt
kan här hänvisas till prop. 1975/76:204 om grundlagsändringar
angående tryckfriheten s. 93 ff och till prop. 1979/80:2 med förslag till
sekretesslag m. m. del A s. 104 ff. Frågor rörande meddelarfriheten har också
varit föremål för överväganden av yttrandefrihetsutredningen i betänkandet
(SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten.
Vid ställningstagande till motionsspörsmålet vill utskottet till att börja med
erinra om att meddelarfriheten utgör ett viktigt led i det regelsystem som
syftar till att förverkliga den s. k. offentlighetsprincipen. Reglerna om
meddelarfrihet är avsedda att bl. a. motverka att bestämmelserna om
sekretess hindrar en från mera allmänna synpunkter berättigad insyn i
myndigheternas sätt att fullgöra sina uppgifter.
Av vad nu sagts om ändamålet med meddelarfriheten följer att denna i och
för sig inte är till för att uppgifter om enskilda personer skall kunna spridas.
Det är emellertid ofrånkomligt att meddelarfriheten kan leda till oönskade
konsekvenser i form av publicitetsskador för enskilda. Inte minst när det
gäller brottsutredningar är det uppenbart att röjandet av den misstänktes
identitet många gånger kan vara till betydande men för denne; grundsatsen
att en misstänkt skall betraktas som oskyldig till dess att skuld har
konstaterats av domstol kan alltså komma att trädas för när.
Regleringen rörande meddelarfriheten innebär att det har anförtrotts åt de
offentliga funktionärerna att efter eget omdöme göra avvägningen mellan
sekretessbehovet och motstående intressen, och någon skyldighet att begagna
sig av meddelarfriheten föreligger inte.
Som nyss sagts är regelsystemet förenat med risker för publicitetsskador
och liknande på förundersökningens område. Dessa risker motverkas
emellertid enligt utskottets uppfattning av den omdömesgillhet varmed
åklagarna och polisen i allmänhet tillämpar reglerna. I samma riktning
verkar också de pressetiska regler som finns på området.
JuU 1983/84:17
3
Sammantaget finner utskottet att det saknas skäl att i det hänseende som
föreslås i motionen gå ifrån den ordning som gäller. Utskottet avstyrker bifall
till motion 1511.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande medelsberäkningen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Riksåklagaren
för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 10 371 000 kr.,
2. beträffande åklagares möjlighet att lämna information om förundersökning
att
riksdagen avslår motion 1983/84:1511.
2. Läns- och distriktsåklagarmyndigheterna. Regeringen har under punkt
C 2 (s. 55-59) föreslagit riksdagen att till Läns- och distriktsåklagarmyndigheterna
för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 248 609 000 kr.
Motion
I motion 1983/84:1351 av Gunilla André m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen beslutar uttala sig för att den beslutade förändringen av
åklagarväsendets regionala organisation inte bör komma till stånd (yrkande
5).
Utskottet
Medelsberäkningen
Regeringens förslag till medelsberäkning under denna punkt innebär en
ökning av anslaget med drygt 21,5 milj. kr.; totalt föreslås ett anslag av ca
248,6 milj. kr.
I budgetpropositionen uppger departementschefen att regeringen har för
avsikt att under hösten 1984 lägga fram ett samlat program med förslag till
inriktning av bekämpningen av narkotika och narkotikabrottslighet samt
ekonomisk kriminalitet och till resursanvändningen på områdena. Redan i
förevarande budgetförslag föreslås emellertid en förstärkning av åklagarväsendets
resurser för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten; sålunda
beräknas medel för tolv nya åklagartjänster. Vidare beräknas medel för
inrättande av fyra tjänster för revisorer.
Mot bakgrund av den förslagna satsningen på nya tjänster för bekämpning
av ekonomisk brottslighet beräknas 550 000 kr. för erforderlig specialutbildning
av åklagare. För inköp av persondatorer avsedda att användas i kampen
mot den ekonomiska brottsligheten beräknas 280 000 kr.
JuU 1983/84:17
4
Främst med hänsyn till den ökande våldsbrottsligheten föreslås medel för
inrättande av ytterligare fem åklagartjänster.
Av budgetförslaget framgår vidare att fyra tjänster för distriktsåklagare
bör inrättas i utbyte mot fyra tjänster för assistentåklagare.
Enligt utskottets mening är det särskilt angeläget att åklagarväsendet, i
likhet med vad som skett under innevarande budgetår, tillförs resurser för att
effektivt kunna medverka i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Utskottet finner budgetförslaget tillfredsställande i detta hänseende.
I fråga om insatser mot narkotikabrottsligheten föreslås inga särskilda
åtgärder under förevarande anslag. Departementschefen hänvisar till det
nyss nämnda samlade program för insatserna mot narkotikan som regeringen
avser att lägga fram senare i år samt till att - i likhet med vad som skett för
innevarande budgetår - medel för olika narkotikabekämpande projekt
beräknas under anslaget A 2. Justitiedepartementet.
Av vad departementschefen anför under förevarande anslag framgår att
han anser att läget är oroande när det gäller åklagarväsendets resurser att
bekämpa narkotikabrottsligheten. Utskottet delar denna uppfattning. Frågan
om särskild förstärkning av åklagarväsendets resurser för ändamålet får
emellertid prövas i samband med utskottets beredning av förslaget till anslag
under A 2.
Med det anförda godtar utskottet regeringens förslag till medelsberäkning
under förevarande punkt.
Åklagarväsendets regionala organisation
Under hösten 1983 beslutade riksdagen riktlinjer för en ändrad regional
organisation m.m. inom åklagarväsendet (prop. 1982/83:158, JuU 1983/
84:6, rskr 35). Beslutet innebär bl. a. att nuvarande 21 länsåklagarområden
fr. o. m. den 1 juli 1985 skall bilda 13 nya regionala verksamhetsområden.
Vid ärendets beredning framhöll utskottet bl. a. att det var uppenbart att de
behov av ökad effektivitet och flexibilitet som kännetecknar den regionala
åklagarverksamheten inte kan tillgodoses enbart genom personalförstärkningar,
något som f. ö. det rådande budgetläget inte medger; framför allt
fordrades det rationaliseringar genom sådana organisatoriska förändringar
som riktlinjerna syftade till.
I motion 1351 begärs att riksdagen skall uttala sig för att den beslutade
förändringen av åklagarväsendets regionala organisation inte skall ske.
Enligt utskottets mening saknas skäl att föreslå några ändringar i de av
riksdagen för kort tid sedan beslutade riktlinjerna rörande åklagarväsendets
regionala organisation. Utskottet avstyrker bifall till motion 1351 i denna del.
JuU 1983/84:17
5
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande medelsberäkningen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Läns- och
distriktsåklagarmyndigheterna för budgetåret 1984/85 anvisar ett
förslagsanslag av 248 609 000 kr.,
2. beträffande åklagarväsendets regionala organisation
att riksdagen avslår motion 1983/84:1351 i denna del (yrkande 5).
Stockholm den 13 mars 1984
På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON
Närvarande: Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Karin Söder (c), Björn
Körlof (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s), Arne
Svensson (m), Gunilla André (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Ulla-Britt
Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp), Lars-Erik
Lövdén (s) och Hans Göran Franck (s).
Reservation
Åklagarväsendets regionala organisation (punkt 2 morn. 2)
Karin Söder (c) och Gunilla André (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Enligt
utskottets mening saknas” och slutar med ”denna del” bort ha följande
lydelse:
Utskottet får först konstatera att riksdagens beslut leder - om det
genomförs-till en inte önskvärd centralisering av den regionala åklagarverksamheten.
De negativa verkningar i olika avseenden som blir följden av
centraliseringen har närmare beskrivits i reservation 1 till justitieutskottets
betänkande 1983/84:6. Utskottet ansluter sig till den i reservationen redovisade
bedömningen i detta hänseende.
Vid ställningstagande till motionsyrkandet fäster utskottet vidare avseende
vid det samband som råder mellan åklagarverksamheten på regional nivå
och den på central och lokal nivå. Beträffande riksåklagaren har nyligen lagts
fram ett betänkande (Ds Ju 1983:19) med förslag till vissa organisatoriska
förändringar. Betänkandet remissbehandlas f. n. I fråga om den lokala
åklagarorganisationen aviseras en översyn i budgetpropositionen. Enligt
utskottets mening är det inte lämpligt att såsom skett genom riksdagens
beslut förra året lägga fast en organisation för den regionala nivån utan att
avvakta resultatet av översynsarbetet beträffande åklagarverksamheten på
central och lokal nivå.
JuU 1983/84:17
6
Det anförda innebär att utskottet delar den i motion 1351 framförda
uppfattningen att den av riksdagen förra året beslutade förändringen av
åklagarväsendets regionala organisation inte bör genomföras. Riksdagens
beslut såvitt gäller inrättande av en statsåklagarmyndighet för speciella mål
bör dock inte ändras. Såsom närmare har utvecklats i den nyss nämnda
reservationen bör hela åklagarväsendet bli föremål för en samlad översyn.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motion 1351 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande åklagarväsendets regionala organisation
att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1351 i denna del
(yrkande 5) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i detta hänseende.
minab/gotab 78041 Stockholm 1984