JoU 1983/84:8
Jordbruksutskottets betänkande
1983/84:8
om vissa frågor i anslutning till skogsbruk
Motioner
I motion 1981/82:865 av John Andersson m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
hemställer hos regeringen om att förslag till åtgärder för upptagning av
sjunkvirket i landets älvar och sjöområden snarast föreläggs riksdagen.
I motion 1982/83:1458 av Marianne Karlsson (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär utredning med förslag om skydd för samekulturens
fornlämningar och att den befintliga fjällnaturens ekologiska balans bevaras.
Utskottet
I betänkandet behandlar utskottet två motioner med anknytning till
skogsbruket. Den ena, som handlar om tillvaratagande av sjunktimmer,
väcktes i januari 1982 medan den andra, som tar upp frågan om avverkning
av fjällnära skogar från en särskild aspekt, väcktes i januari 1983.
Tillvaratagande av sjunktimmer
Enligt motion 1981/82:864 skulle de många miljoner timmerstockar som
ligger på sjö- och älvbottnar, om de utnyttjades, betyda ett väsentligt tillskott
till råvaruförsörjningen och även till sysselsättningen. Med hänvisning härtill
yrkas i motion 1981/82:865 att regeringen snarast skall lägga fram förslag till
åtgärder för upptagning av sjunktimret i landets älvar och sjöområden.
Utskottet får med anledning av motionen anföra följande.
Gällande lagstiftning begränsar starkt möjligheterna att på ett mer
systematiskt sätt ta till vara sjunktimmer. Problemet har behandlats av
fyndlagstiftningsutredningen i dess betänkande (Ds Ju 1980:11). Utredningen
har föreslagit att den ändringen görs i lagen (1919:426) om flottning i
allmän flottled, att var och en får ta upp virke i flottled som har blivit avlyst
samt får rätt att fritt förfoga över virket. Förslaget bereds i regeringskansliet.
Som motionärerna påpekat utgör sjunktimret en resurs som bör tas till
vara. Även sysselsättningsskäl talar härför. Utskottet finner mot den
bakgrunden angeläget att åtgärder kan vidtas för att bärga det sjunktimmer
som finns i de nedlagda flottlederna. Frågan bör enligt utskottets mening
kunna få sin lösning så snart de rättsliga problem lösts som nämnts i det
föregående. Enligt vad utskottet erfarit beräknas en proposition i ämnet
komma att föreläggas riksdagen under innevarande riksmöte. Motionens
syfte synes därigenom väsentligen tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens
åtgärd med anledning av motionen påkallas således icke.
1 Riksdagen 1983/84.16 sami. Nr 8
JoU 1983/84:8
2
Skydd för samekulturens fornlämningar
Enligt motion 1982/83:1458 är det risk för att fornlämningar som vittnar
om samekulturens historia går förlorade genom skogsplöjning och skogsharvning
i svårodlade fjällområden. Därför bör all skogsplöjning förbjudas
tills en utförlig inventering i arkeologiskt hänseende gjorts och tills naturvårdsforskning
genomförts. Statliga medel bör under tiden inte utgå för
skogsåtgärder inom de berörda områdena.
I olika författningar lämnas bestämmelser om skydd för kulturminnen och
naturvårdsobjekt.
Enligt fomminneslagen (1942:350) är fasta fornlämningar, bevarande
minnet av fäderneslandets tidigare inbyggare, ställda under lagens hägn.
Ingen får utan tillstånd som meddelats enligt samma lag utgräva, rubba,
överhölja eller eljest genom plantering eller bebyggelse eller på annat sätt
förändra eller skada eller borttaga fast fornlämning.
Bestämmelser om skogsbrukets hänsynstagande till naturvårdens intressen
lämnas i 21 § skogsvårdslagen (1979:429). Enligt 20 § naturvårdslagen
har länsstyrelsen möjlighet att föreskriva samråd om vissa arbetsföretag som
kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, t. ex. våtmarksdikning och
hyggesplöjning. Enligt 7 § förordningen (1979:792) om statligt stöd till
skogsbruket skall hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna intressen i
samband med prövningen av stöd.
Skogsstyrelsen har efter samråd med naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet
utarbetat ett handlingsprogram för hur naturvårdsfrågorna och
kulturminnesfrågorna skall kunna beaktas i samband med avverkningen av
lågproducerande bestånd. Därvid har upprättats en lista med kriterier för
sådana typer av områden som kan vara av särskild betydelse för bl. a.
kulturminnesvården. Enligt listan bör bestånd i bl. a. skog med fornlämningar
eller i anslutning till äldre kulturmiljöer, såsom bosättningar, odlingsspår
m. m., ägnas särskild uppmärksamhet. Vid behov bör samråd ske med
länsstyrelsen och i vissa fall kommun innan beslut fattas om beståndens
behandling. Länsstyrelsen kan förse skogsvårdss ty reisen med underlagsmaterial
på grundval av inventeringar, naturvårdsplaner och kulturminnesvårdsprogram.
Riksdagen har i olika sammanhang uppmärksammat natur- och kulturvårdsproblemen
i samband med planerad avverkning inom de fjällnära
skogarna. Våren 1983 framhöll utskottet att det var naturligt att avvakta
resultatet av den pågående urskogsinventeringen innan mera ingripande
skogsbruksåtgärder vidtas på berörda arealer (JoU 1982/83:2 y). I samband
med behandlingen av den skogspolitiska propositionen våren 1983 uttalades
att bidraget till skogsvård i viss utsträckning bör kunna utnyttjas för att
bekosta undersökningar av naturvärdena hos aktualiserade bidragsobjekt i
samband med avveckling av glesa skogar, då osäkerhet om dessa värden
råder (prop. 1982/83:145, JoU 1982/83:34).
JoU 1983/84:8
3
Jordbruksministern har nyligen i svar på en fråga i riksdagen framhållit att
det bör vara möjligt att utarbeta samordnade markanvändningsplaner eller
handläggningsprogram för fjällen och skogen närmast fjällen som ett led i
den fysiska riksplaneringen. I avvaktan på en sådan planering måste, såsom
också framgår av riksdagens uttalande, restriktivitet iakttas i fråga om
avverkning i fjällnära skogar. Detta har enligt jordbruksministern bl. a. lett
till ökat samråd från domänverkets sida med andra myndigheter och
sammanslutningar.
Riksantikvarieämbetet har bedrivit en fornminnesinventering av Sverige
kontinuerligt sedan 1938. Inventeringsarbetet utförs efter ett riksdagsbeslut
år 1937, parallellt med framställningen av den ekonomiska kartan över
Sverige i skala 1:10 000 eller 1:20 000. Stora arealer i Norrlands inland och
fjälltrakter har hittills icke kartlagts. Riksantikvarieämbetet har upplyst att
ämbetets kännedom om de i fjällområdena befintliga fornlämningarna
därför är ganska begränsade. Vid riksantikvarieämbetets inventeringar har
det på grund av medelstillgång och areella och topografiska förhållanden i
Norrlands skogsland och fjällområden varit nödvändigt att koncentrera
arbetsresurserna till ett begränsat fornlämningsurval, i stort sett bestående av
fångstboplatser av stenålderskaraktär, fångstgropar, fornhistoriska och
samiska gravar samt samiska kultplatser.
Fornlämningsinventering i rent samiska områden har i form av forskningsoch
utvecklingsarbeten skett med stöd från riksantikvarieämbetet på mycket
begränsade arealer. Terränggranskningen har för dessa provområden varit
ca åtta-tio gånger intensivare än vid riksantikvarieämbetets inventeringar för
ekonomiska kartan i motsvarande terräng. Dessa avsevärt mera vältäckande
rekognoseringar har också resulterat i ett mycket stort antal registreringar av
samiska lämningar, såsom kåtatomter, s. k. stalotomter, härdar, rengärden
och renvallar, förvaringsplatser, kultplatser och fångstgropar. Ämbetet har
uppgift att förekomsten av samiska lämningar bedöms vara likartad i stora
delar av övre Norrlands fjälltrakter. Även om majoriteten är belägen i
kalfjäll och fjällbjörkskog finns det också gott om lämningar i högre belägen
barrskog - t. ex. längs äldre flyttningsleder.
Samtliga ovan anförda fornlämningstyper är lagskyddade och får ej
utsättas för åverkan vid t. ex. skogsavverkning och skogsplöjning. Ett flertal
av de samiska lämningarna uppges vara av sådan art att de vid en eventuell
markberedning av anfört slag i det närmaste skulle utplånas. En väl täckande
terrängrekognosering genom fornminnesinventering i områden berörda av
skogsharvning och skogsplöjning utgör därför enligt riksantikvarieämbetet
en förutsättning för att kunna bevara dessa kulturlämningar åt eftervärlden.
Även de åldriga barrskogsbestånd det här är fråga om utgör enligt
riksantikvarieämbetet i sig ett kulturhistoriskt och miljöhistoriskt källmaterial
av stort värde - inte minst för kunskapen om äldre samiskt markutnyttjande.
Utskottet får för sin del framhålla att det givetvis icke bör komma i fråga att
JoU 1983/84:8
4
fornminnen som är skyddade enligt fornminneslagen förintas eller skadas
genom avverkning eller skogsvårdsåtgärder som vidtas för återbeskogning av
de fjällnära skogarna. Utskottet finner att de lagregler som åberopats i det
föregående tillsammans med skogsstyrelsens handlingsprogram beträffande
bl. a. kulturminnesfrågorna och uttalanden i riksdagen om restriktivitet och
samråd bör utgöra tillräcklig grund för att berörda myndigheter och
markägare skall ta vederbörlig hänsyn till fornminnesvården i samband med
skogsbruksåtgärder i de fjällnära skogarna. Något särskilt uttalande härom
från riksdagens sida är enligt utskottets mening icke påkallat. Motionen
avstyrks således med hänvisning till vad utskottet anfört.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande tillvaratagande av sjunktimmer
att riksdagen avslår motion 1981/82:865,
2. beträffande skydd för samekulturens fornlämningar
att riksdagen avslår motion 1982/83:1458.
Stockholm den 22 november 1983
HÅKAN STRÖMBERG
Närvarande: Håkan Strömberg, (s), Arne Andersson i Ljung (m), Grethe
Lundblad (s), Hans Wachtmeister (m), Martin Segerstedt (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c), Jan Fransson (s), Margareta Winberg
(s), Börje Stensson (fp), John Andersson (vpk), Åke Selberg (s), Bengt
Kronblad (s), Bo Arvidson (m) och Bertil Jonasson (c).
Reservation
Tillvaratagande av sjunktimmer
John Andersson (vpk) anser att
dels att den del av utskottets yttrande på s. 1 som börjar med ”Sorn
motionärerna” och slutar med ”således icke” bort ha följande lydelse:
Som motionärerna lika med utskottet nedlagda flottlederna.
Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen under innevarande riksmöte
lägga fram förslag om förfoganderätten till sjunktimmer i linje med den
lösning som förordats av fyndlagstiftningsutredningen. Därigenom kommer
de hinder av rättslig natur som nu försvårar en organiserad upptagning av
sjunktimmer att undanröjas. Arbetet med att ta upp sjunket timmer bör
JoU 1983/84:8
5
lämpligen utföras av eller åtminstone under överinseende av f. d. flottare
som känner väl till vederbörande flottled. Av resurs- och arbetsmarknadsskäl
är det angeläget att en organiserad upptagning av sjunkvirke kommer
igång snarast, t. ex. som objekt för beredskapsarbeten inom AMS-verksamheten.
Planeringen härför bör starta omgående så att verksamheten kan
påbörjas så snart de lagliga förutsättningarna föreligger. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motionen bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande tillvaratagande av sjuktimmer
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1981/82:865,
minab/gotab Stockholm 1983 77229