JoU 1983/84:38

Jordbruksutskottets betänkande
1983/84:38

om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske (prop. 1983/84:159)
Propositionen

I proposition 1983/84:159 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta förslag till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt
till fiske. Lagrådet har yttrat sig i ärendet.

I propositionen föreslås flera skärpningar i fråga om sanktionerna vid brott
mot fiskelagstiftningen. Vid överträdelse av bestämmelser som gäller
trålfiske - t. ex. om sådant fiske bedrivs utan tillstånd i den svenska
fiskezonen - föreslås påföljden kunna bli normerade böter, vilka bestäms
med hänsyn till motorstyrkan i det fiskefartyg som använts vid brottet. Är
motorstyrkan 1 000 hästkrafter, kan ett högsta bötesstraff på 100 000 kr.
dömas ut. Vidare föreslås vidgade möjligheter till förverkande av fångst och
fiskeredskap, ändrade beslagsbestämmelser, delvis nya bestämmelser om
förordnande av fisketillsynsmän samt ändrade besvärsregler.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1984.

Lagförslaget

Det till propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till

Lag om ändring I lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950: 5%) om rätt till fiske
dels att 34,35 a, 36,36 a, 37,39 och 41 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 35c, 36b, 36c och
37a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §'

Den som uppsåtligen eller av Den som med uppsåt eller av

oaktsamhet oaktsamhet

1. utan lov bedriver fiske som hör 1. utan lov bedriver fiske som hör

under annans enskilda fiskerätt el- under annans enskilda fiskerätt eller
enligt denna lag må bedrivas en- ler enligt denna lag får bedrivas endast
efter tillstånd av myndighet, dast efter tillstånd av myndighet,

eller eller

1 Senaste lydelse 1969: 339.

1 Riksdagen 1983184.16 sami. Nr 38

JoU 1983/84:38

Nuvarande lydelse

2. bryter mot föreskrift, som
meddelats med stöd av 16, 22 eller
24 §, dömes för olovligt fiske till
böter eller fängelse i högst sex månader.

Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter
mot

1. föreskrift som meddelats med
stöd av 33f§, i de fall som särskilt
anges i sålunda meddelad föreskrift,

2. fiskeförbud som meddelats för
visst område i anledning av företag
enligt vattenlagen (1983:291) eller
motsvarande äldre lag.

Den som gör sig skyldig till försök
eller förberedelse till brott, för
vilket föreskrivits påföljd enligt
första stycket 1, dömes, i de fall
som särskilt anges i föreskrift meddelad
med stöd av 33 f §, till ansvar
enligt 23 kap. brottsbalken.

Föreslagen lydelse

2. bryter mot föreskrift, som
meddelats med stöd av 16, 22 eller
24 §,

döms för olovligt fiske till böter
eller fängelse i högst sex månader,
om inte annat följer av 35 c §.

Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet bryter
mot

1. föreskrift som meddelats med
stöd av 33f§, i de fall som särskilt
anges i sålunda meddelad föreskrift,
om inte annat följer av35c§,

2. fiskeförbud som meddelats för
visst område i anledning av företag
enligt vattenlagen (1983:291) eller
motsvarande äldre lag.

Den som gör sig skyldig till försök
eller förberedelse till brott, för
vilket föreskrivits påföljd enligt
första stycket 1, döms, i de fall som
särskilt anges i föreskrift meddelad
med stöd av 33f §, till ansvar enligt
23 kap. brottsbalken.

35 c §

Den som med uppsåt eller av
oaktsamhet bedriver trålfiske i strid
mot meddelade föreskrifter eller
utan tillstånd av myndighet ifall då
sådant krävs döms till böter, lägst
ettusen kronor och högst ett krontal
motsvarande etthundra gånger antalet
hästkrafter (DIN) i motorn på
det fiskefartyg som använts för
bogsering av trålen, eller fängelse i
högst sex månader.

36 §3

Fångst som någon har erhållit ge- Fångst som någon har erhållit genom
annat brott enligt denna lag än nom annat brott enligt denna lag än

överträdelser av 33 a, 33 b eller överträdelser av 33 a, 33 b eller

33 d § och som ej enligt 37 § tredje 33 d § och som ej enligt 37 § sjätte

stycket behållits av fiskerättsha- stycket behållits av fiskerättsha 2

Senaste lydelse 1983:652.

3 Senaste lydelse 1975:176.

JoU 1983/84:38

Nuvarande lydelse

varén skall förklaras förverkad, om
del ej är uppenbart obilligt.

Fiskeredskap, som har använts
som hjälpmedel vid annat brott enligt
denna lag än överträdelse av
33 a § första stycket eller 33 b § får
förklaras förverkat, om det är påkallat
till förebyggande av brott eller
eljest särskilda skäl föreligga.
Vad som nu har sagts skall äga
motsvarande tillämpning på förankringsanordning
eller annat föremål
som använts vid överträdelse
av 33a § andra stycket.

Första och andra styckena skola.
i de fall som särskilt angivas i föreskrift
meddelad med stöd av 33 f §,
äga motsvarande tillämpning i fråga
om fångst som erhållits genom
brott mot sålunda meddelad föreskrift
samt i fråga om fiskeredskap
som använts som hjälpmedel vid
sådant brott.

Påträffas i ett parti fisk sådan
fisk som enligt föreskrift meddelad
med stöd av 33f§ skall förklaras
förverkad på den grund att den
fångats under otillåten tid eller icke
håller föreskrivet minimimått, skall
hela partiet förklaras förverkat.
Vad som nu har sagts gäller dock
ej, om innehavaren av partiet genast
på egen bekostnad låter trovärdig
person sortera bort den övriga
fisken eller om förverkande av
hela partiet skulle vara uppenbart
obilligt.

I stället för fångsten eller redskapet
kan dess värde förklaras förverkat.

Föreslagen lydelse

varén skall förklaras förverkad, om
det inte är uppenbart oskäligt.

Fiskeredskap, som har använts
som hjälpmedel vid annat brott enligt
denna lag än överträdelse av
33 a § första stycket eller 33 b § skall
förklaras förverkat, om det inte är
oskäligt. Vad som nu har sagts skall
tillämpas även på förankringsanordning
eller annat föremål som använts
vid överträdelse av 33 a §
andra stycket.

Första och andra styckena skall,
i de fall som särskilt anges i föreskrift
meddelad med stöd av 33f§,
tillämpas även i fråga om fångst
som erhållits genom brott mot sålunda
meddelad föreskrift samt i
fråga om fiskeredskap som använts
som hjälpmedel vid sådant brott.

I stället för fångsten eller redskapet
kan dess värde helt eller delvis
förklaras förverkat. Kan bevisning
om värdet inte alls eller endast med
svårighet föras, får värdet uppskattas
till ett belopp som är skäligt
med hänsyn till omständigheterna.

36 a §4

Har någon i strid mot föreskrift Har någon i strid mot föreskrift
som meddelats med stöd av 33 f§ som meddelats med stöd av 33 f§

4 Senaste lydelse 1975: 176.

1* Riksdagen 1983184.16 sami. Nr38

JoU 1983/84:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

till riket infört eller sökt införa fisk till riket infört eller försökt införa

eller inom riket saiuhållit, utbjudit, fisk elier inom riket saluhållit, utsålt
eller i återförsäljningssyfte köpt bjudit, sålt eller i återförsäljnings fisk

som icke håller föreskrivet mi- syfte köpt fisk som inte håller före nimimått,

skola 36 § första, fjärde skrivet minimimått, skall fisken för och

femte styckena äga motsvaran- klaras förverkad om del inte är

de tillämpning. Härvid skall den uppenbart oskäligt. I sådana fall

fisk som varit föremål för olovlig får bestämmelserna i 36 § förde

befattning anses såsom olagligen stycket och 36 b § första och andra

fångad.

styckena tillämpas.

36b §

Skall förverkande enligt 36 § ske
av fångst, som påträffas ombord
på ett fiskefartyg som använts till
fisket, får hela fångsten förklaras
förverkad, om det inte kan utredas
hur stor del av fångsten som har
tagits olagligt eller olovligt.

Påträffas i annat fall i ett parti
fisk sådan fisk som enligt föreskrift
meddelad med stöd av 33f§ skall
förklaras förx erkad på den grund
att den fångats under otillåten tid
eller inte håller föreskrivet minimimått,
skall hela partiet förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart
oskäligt.

Bestämmelserna i 36 § förde
srycket får tillämpas även i de fall
som anges i första och andra styckena.

1 mål om förmörkande enligt denna
lag är befälhavaren på ett fiskefartyg
som använts vid brott mot
lagen eller mot föreskrifter som
meddelats med stöd av denna behörig
att föra talan på ägarens vägnar
ifråga om egendom som ägs av
någon annan än befälhavaren.

36c §

37 §5

Ertappas någon å bar gärning, då
han bryter mot denna lag, eller anträffas
redskap, som använts vid
sådant brott, utsatt i vattnet, må

Ertappas någon på bar gärning,
då han bryter mot denna lag, eller
anträffas redskap, som använts vid
sådant brott, utsatt i vattnet, får

5 Senaste lydelse 1970: 193.

JoU 1983/84:38

Nuvarande lydelse

fisketillsynsman som förordnats av
länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen,
befälhavare å statens fartyg, vilket
blivit utsänt för att övervaka ordningen
å fiskeplats, samt befattningshavare
vid tullverkets kustbevakning
beslagtaga fångsten och
redskapet ävensom båt eller annat,
som kan antagas äga betydelse för
utredning om brottet. Enahanda
befogenhet tillkommer, där fisket
kränker enskild fiskerätt, vederbörande
rättsägare eller hans folk.

Har egendom tagits i beslag enligt
första stycket, skall anmälan
därom göras till vederbörande polis-
eller åklagarmyndighet. Den
som erhållit sådan anmälan har att
förfara som om han själv gjort beslaget.

Fångst, som tagits i beslag av innehavaren
av enskild fiskerätt eller
hans folk, må dock, därest för beslaget
ej tillika föreligger annan
grund än i denna lag är stadgad,
utan anmälan behållas av fiskerättsha
varén.

Föreslagen lydelse

fångst och redskap samt fiskefartyg
eller annat, som kan antas ha betydelse
för utredning om brottet eller
bli föremål för förverkande, tas i
beslag.

För att kontrollera efterlevnaden
av denna lag och föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen
får undersökning ske av fisk, fiskeredskap,
fisksump eller fiskefartyg
som använts vid fisket.

Befogenheterna enligt första och
andra styckena tillkommer därtill
behörig tjänsteman vid tullverkets
kustbevakning och därtill förordnad
fisketillsynsman.

Om fisket kränker enskild fiskerätt,
tillkommer befogenheten enligt
första stycket även vederbörande
rättsägare eller den som handlar
på hans uppdrag.

Överträdelser av fiskeförfattningar
skall skyndsamt anmälas till
polis- eller åklagarmyndigheten.
Därvid skall anges om egendom tagits
i beslag enligt första stycket
eller om en undersökning enligt
andra stycket har gjorts. Gäller en
sådan anmälan beslag, skall den
som tar emot anmälan förfara som
om han själv gjort beslaget.

Fångst, som tagits i beslag av innehavaren
av enskild fiskerätt eller
den som handlar pä hans uppdrag,
får dock, om det för beslaget inte
finns någon annan grund än som
föreskrivs i denna lag, utan anmälan
behållas av fiskerättshavaren.

37 a §

För tillsyn över efterlevnaden av
denna lag och föreskrifter, som har
meddelats med stöd av lagen, får
regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer utse fisketillsynsmän.

En fisketillsynsman får förordnas
att ta egendom i beslag och att utföra
sådana undersökningar som
avses i37§ andra stycket.

JoU 1983/84:38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39 §6

Finnes uppenbart att fiskeredskap utsatts eller anordning vidtagits i strid
med vad som gäller om fiskådra, och följer ej rättelse genast efter det
tillsägelse skett, får på ansökan av den som lider skada kronofogdemyndigheten
i orten, sedan myndigheten med trovärdig person hållit syn på
stället, meddela nödig handräckning på den tredskandes bekostnad. Kostnaden
får tas ut med tillämpning av vad i utsökningsbalken sägs om
uttagande av förrättningskostnader.

Detsamma skall gälla, om någon begagnar av länsstyrelsen fastställt
märke för redskap eller notvarp på sätt som är ägnat att obehörigen avhålla
annan från att fiska.

Beröres allmänt fiskeriintresse,
må även allmän åklagare, statens
fiskeritjänsteman eller av länsstyrelsen
eller fiskeristyrelsen förordnad
fisketillsynsman göra ansökan
om handräckning.

Länsstyrelsens beslut i sådana
ärenden som avses i 24, 28 eller 29 §
överklagas hos kammarrätten genom
besvär inom två månader efter
del klaganden fick del av beslutet.

Fiskenämndens beslut i sådant
ärende som avses i 30 § överklagas
hos fiskeristyrelsen genom besvär
inom tre veckor efter det klaganden
fick del av beslutet. Fiskeristyrelsens
beslut överklagas hos regeringen
genom besvär.

Beslut enligt denna lag av en förvaltningsmyndighet
överklagas i
övriga fall inom den tid som anges i
första stycket hos regeringen genom
besvär.

Vederbörande fiskeriintendent är
på grund av sin befattning behörig
att föra talan i ärende som avses i
första, andra eller tredje stycket.

Då beslut som en myndighet
meddelar enligt denna lag angår så
många att en avskrift av beslutet
inte lämpligen kan tillställas var och
en av dem, skall delgivning ske enligt
17 § delgivningslagen (1970:
428).

Berörs allmänt fiskeriintresse,
får även allmän åklagare, statens
fiskeritjänsteman eller en därtill
förordnad fisketillsynsman göra ansökan
om handräckning.

Länsstyrelsens beslut i sådana
ärenden som avses i 24, 28 eller 29 §
får överklagas hos kammarrätten
genom besvär.

Fiskenämndens beslut i sådant
ärende som avses i 30 § får överklagas
hos fiskeristyrelsen genom besvär.
Fiskeristyrelsens beslut får
överklagas hos regeringen genom
besvär.

Vederbörande fiskeriintendent är
på grund av sin befattning behörig
att föra talan i ärende som avses i
första eller andra stycket.

Då ett beslut som en myndighet
meddelar enligt denna lag angår så
många att en avskrift av beslutet
inte lämpligen kan tillställas var och
en av dem, skall delgivning ske enligt
17 § delgivningslagen (1970:
428).

6 Senaste lydelse 1981:855.

7 Senaste lydelse 1981:534.

JoU 1983/84:38

Nuvarande lydelse

Beslut, som avses i 22, 28 och

29 §§, skal! gälla utan hinder av att
det har överklagats, om inte annat
förordnas. Om det finns särskilda
skäl, får fiskenämnden förordna att
även sådant beslut, som avses i

30 §, skall gälla med omedelbar verkan.

Föreslagen lydelse

Beslut, som avses i 28 och 29§§,
skall gälla utan hinder av att det har
överklagats, om inte annat förordnas.
Om det finns särskilda skäl, får
fiskenämnden förordna att även sådant
beslut, som avses i 30§, skall
gälla med omedelbar verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Lagen gäller ej beträffande
gärning som har begåtts före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före den
1 juli 1984.

Motion

I motion 1983/84:2872 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen beslutar att 35 c § i lagen (1950:596) om rätt till fiske får
följande lydelse:

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver fiske i strid mot
meddelade föreskrifter eller utan tillstånd av myndighet i fall då sådant krävs
döms till böter, lägst ettusen kronor och högst ett krontal motsvarande
etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på det fiskefartyg som
använts för fisket, eller fängelse i högst sex månader, samt

2. att riksdagen beslutar att trålfisket skall anses avslutat när tyngderna är
upphissade i galgen.

Utskottet

Den fiskerättsliga lagstiftningen får alltmer en internationell betydelse.
Kuststaterna har under senare åt upprättat fiskezoner eller ekonomiska
zoner utanför det egna territorialvattnet. Yrkesfisket i dessa zoner, i den mån
det bedrivs av utländska fiskare, grundas på överenskommelser som ger
fiskare från ett land möjlighet att fiska på vatten som omfattas av ett annat
lands fiskeri jurisdiktion. Den svenska fiskezonen omfattar vissa havsområden
utanför Sveriges sjöterritorium. Gränserna för den svenska fiskezonen
anges i förordningen (1977:642) om den svenska fiskezonens omfattning.

Ett uppmärksammat inslag i utvecklingen under de senaste åren har varit
att antalet överträdelser av fiskelagstiftningen ökat. Detta gäller särskilt
olovligt fiske i den svenska fiskezonen. Av hänsyn till vården om fiskbestånden
är det synnerligen angeläget att trålfiske bedrivs i enlighet med gällande
regler.

Jämfört med motsvarande utländska sanktionssystem leder de svenska
reglerna om dagsböter i allmänhet till i sammanhanget obetydliga påföljder.

JoU 1983/84:38

Sverige har föreslagit nordiska överläggningar för att samordna sanktionsreglerna
på fiskets område. Sådana överläggningar har dock inte kommit till
stånd.

Vid flera tillfällen har krav framförts - i riksdagen, från yrkesfiskarna och
deras organisationer samt från myndigheter som är verksamma på området -om strängare och effektivare sanktioner vid allvarliga överträdelser av den
fiskerättsliga lagstiftningen.

Jordbruksministern har bl. a. i riksdagen framfört uppfattningen att
tillsyn, sanktioner och faktiska ingripanden så långt som möjligt bör vara
likartade i de länder vilkas fiskare fiskar i ländernas fiskezoner. Enligt
propositionen är det motiverat att skärpa såväl de svenska bestämmelserna
som tillämpningen av dem.

Mot den sålunda tecknade bakgrunden har en departementspromemoria
upprättats i jordbruksdepartementet (Ds Jo 1983:16) om skärpta sanktioner
vid brott mot fiskelagstiftningen. Däri föreslås att bestämmelser om normerade
böter vid olovligt eller olaga trålfiske samt ändrade regler om
förverkande och beslag och om fisketillsyn införs i lagen (1959:596) om rätt
till fiske (FL). Promemorian har remissbehandlats.

Propositionen bygger på förslagen i departementspromemorian. Regeringen
föreslår en skärpning av sanktionerna inom ramen för den gällande
lagstiftningen. Dagsböter bör inte längre användas som påföljd vid olovligt
och olaga trålfiske. Den som begår ett sådant brott föreslås i stället bli dömd
att betala normerade böter, beräknade på grundval av motorstyrkan i det
fiskefartyg som används vid brottet. Förslaget innebär att bötesbeloppen
kommer att bli betydligt högre i fortsättningen.

Jordbruksministern framhåller i propositionen att de nya ansvarsbestämmelserna
endast bör avse olaga eller olovligt trålfiske. De överträdelser som
givit anledning att överväga skärpta sanktioner vid brott mot fiskelagstiftningen
har nämligen skett i samband med trålfiske. Genom att reglerna
utformas så att de träffar trålfisket kommer det viktigaste syftet med
lagändringen att uppnås, framhåller han, nämligen att öka respekten för den
svenska lagstiftningen. Trålfisket är mycket effektivt som fiskemetod och
kan utgöra ett hot mot utfiskning eller beståndshotande överfiskning om det
inte hålls under kontroll. Det bör även finnas en enhetlig beräkningsgrund
för de brott som omfattas av reglerna om normerade böter. För trålfiske finns
det sedan länge en tillämpad definition. Den återfinns numera i 12 §
fiskeriförordningen. Motsvarande definitioner finns inte för andra redskapstyper.

Böterna skall enligt förslaget bestämmas till lägst ettusen kronor och högst
ett krontal motsvarande etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn
på det fiskefartyg som använts för bogsering av trålen. Motorstyrkan är
nämligen av avgörande betydelse för hur stor trål som ett fartyg förmår
bogsera och därmed också för resultatet av fisket. Genom att motorstyrkan
är avgörande för infiskningskapaciteten kan straffet bestämmas i direkt

JoU 1983/84:38

förhållande till vinst som varit åsyftad eller möjlig vid varje tillfälle. Det
fångstredskap som vid olaglig användning innebär eller kan innebära störst
skada på fiskbestånden medför med detta system också det strängaste
straffet.

I propositionen föreslås även skärpning av förverkandereglerna i FL.
Dessa regler har avseende även på andra brott än olagligt trålfiske. Slutligen
föreslås vissa ändringar av reglerna om fisketillsyn.

Utskottet vill för sin del framhålla att det är angeläget att de bestämmelser
som utfärdats till skydd för fiskbestånden i Sveriges territorialvatten och den
svenska fiskezonen efterlevs. Utskottet instämmer därför i den bedömning
som görs i propositionen att det är motiverat att skärpa såväl de svenska
sanktionsbestämmelserna som tillämpningen av dem. Den föreslagna straffskärpningen
bör vara ägnad att förbättra efterlevnaden av fiskereglerna.

Enligt utskottets mening hade det varit önskvärt att de nordiska länderna
samordnat sina sanktionsregler på fiskets område. Som framgår av propositionen
har Sverige föreslagit nordiska överläggningar i detta syfte. Utskottet
utgår från att regeringen, sedan de nya reglerna prövats någon tid, tar ett
förnyat initiativ till nordisk samordning.

EG-kommissionen i Bryssel har enligt vad utskottet erfarit informerats om
huvudpunkterna i propositionen.

Som framgår av den lämnade översikten föreslås i propositionen att
normerade böter införs som påföljdsform vid otillåtet trålfiske i vissa fall.
Bestämmelser härom föreslås upptagna i en ny 35 c § i lagen om rätt till fiske.
Lagrådet har inte haft något att erinra mot förslaget om normerade böter i
och för sig men anser att det hade varit värdefullt att få belyst i vad mån
förutsättningar saknas för att i fiskelagen införa en sanktionsavgift liknande
vattenföroreningsavgiften.

De grundläggande bestämmelserna om böter finns i brottsbalken, främst
25 kap. Enligt bestämmelserna skall böter som huvudregel ådömas i
dagsböter. Har det i en straffskala satts ut ett maximibelopp som inte
överstiger 1 000 kr. skall böterna ådömas omedelbart i pengar (penningböter).
En särskild form av penningböter utgör normerade böter. Sådana böter
bestäms efter en särskild beräkningsgrund. Normerade böter förekommer
numera bara i någon enstaka författning, bl. a. lagen (1919:426) om flottning
i allmän flottled (77 §). Som ett alternativ till bötesstraffet har på senare tid
införts ett system med sanktionsavgifter på olika områden. En sanktionsavgift
kan, till skillnad mot bötesstraffet, riktas också mot juridiska personer,
och den syftar till att eliminera det intresse av att skaffa sig obehöriga vinster
som kan ligga bakom regelöverträdelser av olika slag (se JuU 1981/82:53).
Exempel på författningar där sanktionsavgift har införts erbjuder miljöskyddslagen
(1969:387) som innehåller stadgande om miljöskyddsavgift och
lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg (vattenföroreningsavgift).

När det gäller ansvarsbestämmelserna mot olaga eller olovligt trålfiske vill

JoU 1983/84:38

utskottet först och främst slå fast att dessa bör utformas som ett straffstadgande;
sanktionsavgift bör således inte övervägas som huvudpåföljd. Dagsböter
är inte alltid en effektiv påföljd när det gäller brott som begåtts i
näringsverksamhet. Det sagda gäller i än högre grad rena penningböter,
eftersom dessa ju kan bestämmas till högst 1 000 kr. Däremot kan enligt
utskottets mening normerade böter utgöra en ändamålsenlig påföljd på det
område som här är aktuellt. Den beräkningsgrund för böterna som anges i
lagförslaget anser utskottet vara rättvisande och torde ge möjlighet att
utdöma ett straff som är ekonomiskt kännbart.

Med det anförda godtar utskottet det förslag till straffbestämmelse som
föreslås i propositionen.

I kommittémotion 2872 framhåller Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) att
det är angeläget att en ändring kommer till stånd beträffande straffsatsernas
storlek. En brist i det nya förslaget är dock enligt motionen att det olaga
fritidsfiske som pågår inte blir föremål för straffskärpning. Skärpta straff
endast vid trålfiske medför även att hotet mot Östersjöns laxbestånd består.
Motionärerna föreslår därför en ändring av förslaget av innebörd att de nya
skärpta bötesreglerna även skall gälla vid olaga och olovligt fiske med andra
redskap än trål (yrkande 1). Motionärerna yrkar även att nu gällande regler
ändras vad gäller när trålfisket skall anses avslutat. Fisket skall enligt
motionen anses avslutat när tyngderna är upphissade i galgen, dvs. när trålen
inte längre fångar (yrkande 2). Det kan ta flera timmar att bärga fångsten
efter det. Fartyget, som då ej är manöverfärdigt, kan med vind och stömmar
driva tiotals sjömil, framhåller motionärerna.

Som motionärerna påpekar omfattar de föreslagna straffskärpningarna
endast trålfiske. Någon motsvarande skärpning föreslås icke vid annat
otillåtet fiske såsom fritidsfiske eller laxfiske. När det gäller otillåtet laxfiske
anser utskottet att åtgärder bör vidtas utan omgång för att skydda bestånd
som hotas av utfiskning. Som jordbruksministern påpekar inrymmer emellertid
frågan om laxfisket ett betydligt större problemkomplex än vad som
kan lösas genom ansvarsbestämmelser om normerade böter. Frågan om
förutsättningarna för det svenska laxfisket har varit föremål för en utredning
av en särskild utredare som nyligen redovisat sina överväganden och förslag
till åtgärder i en departementspromemoria (Ds Jo 1984:5) Lax. Utskottet
utgår från att regeringen efter beredning lägger fram förslag i syfte att skydda
laxbeståndet. När det gäller sanktioner mot olaga och olovligt fritidsfiske
konstaterar utskottet att förutsättning torde saknas för att utdöma normerade
böter vid sådant fiske.

I motionen yrkas även på ändring av reglerna för trålfiske. Enligt 5 kap. 1 §
fiskeristyrelsens kungörelser om fisket i Östersjön resp. i Kattegatt och
Skagerrak m. m. (FIFS 1983:8 och 9) skall trålfiske anses pågå från det att
redskapet utlagts i vattnet till dess att fångsten och redskapet bärgats
ombord. Motionärerna anser som tidigare nämnts att fisket skall vara
avslutat så snart tyngderna är upphissade i galgen. Då kan ytterligare fisk ej

JoU 1983/84:38

fångas, men bärgningen av trålen kan ta flera timmar varunder fartyget kan
driva flera sjömil.

Utskottet hade hösten 1983 att ta ställning till en liknande motion. Den
avslogs med motiveringen att det framför allt är angeläget att fasta regler
gäller för fisket nära trålfiskegränsen. Utskottet åberopade även ett uttalande
av fiskeristyrelsen som understrukit att fiskegränsen fastställts i fiskets
långsiktiga intresse, för att bevara fiskbestånden. För att underlätta tillsynen
av fisket var det angeläget att lägga fast den anförda regeln (JoU 1983/84:4).

Utskottet finner liksom tidigare icke anledning att frångå fiskeristyrelsens
ståndpunkt i denna fråga. Motionen avstyrks således i sin helhet.

Vad som i övrigt anförs i propositionen föranleder inget särskilt yttrande
från utskottets sida. Regeringens förslag tillstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1983/84:2872 yrkande 1 antar förslaget till lag om ändring i
lagen (1950:596) om rätt till fiske,

2. att riksdagen avslår motion 1983/84:2872 yrkande 2.

Stockholm den 17 maj 1984

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad (s),
Hans Wachtmeister (m), Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m),
Jan Fransson (s), Margareta Winberg (s), Jens Eriksson (m), John Andersson
(vpk), Åke Selberg (s), Bengt Kronblad (s), Lennart Brunander (c), Bo
Arvidson (m) och Lars Ernestam (fp).

Reservationer

1. Otillåtet fiske med andra redskap än trål

Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Bo Arvidson
(alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Sorn
motionärerna” och slutar med ”sådant fiske” bort ha följande lydelse:
Som motionärerna påpekar är det en brist i förslaget att det olaga
fritidsfiske som pågår inte blir föremål för straffskärpning. Här försiggår
otillåtet fiske med nät och handredskap både av svenska och utländska
medborgare, ett fiske som i verkligheten inte får några påföljder eller
tillräckligt avskräckande sådana.

JoU 1983/84:38

Skärpta straff endast vid olaga och olovligt trålfiske medför vidare att hotet
mot Östersjöns laxbestånd består. Innebörden härav är att det även i
fortsättningen kan bli lönsamt för utländska fiskare att tjuvfiska i den svenska
zonen. Utskottet tillstyrker således att riksdagen antar den nya 35 c § FL i
den lydelse som föreslås i motionen.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1983/84:2872 yrkande 1 antar förslaget till lag om
ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske med den ändringen att
35 c § erhåller följande som reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag

Den som med uppsåt eller av
oaktsamhet bedriver trålfiske i strid
mot meddelade föreskrifter eller utan
tillstånd av myndighet i fall då
sådant krävs döms till böter, lägst
ettusen kronor och högst ett krontal
motsvarande etthundra gånger antalet
hästkrafter (DIN) i motorn på det
fiskefartyg som använts för bogsering
av trålen, eller fängelse i högst
sex månader.

35 c §

Reservanternas förslag

Den som med uppsåt eller av
oaktsamhet bedriver fiske i strid mot
meddelade föreskrifter eller utan
tillstånd av myndighet i fall då sådant
krävs döms till böter, lägst ettusen
kronor och högst ett krontal motsvarande
etthundra gånger antalet hästkrafter
(DIN) i motorn på det fiskefartyg
som använts för fisket, eller
fängelse i högst sex månader.

2. Trålfiskes avslutande

Einar Larsson (c), Hans Wachtmeister (m), Sven Eric Lorentzon (m), Jens
Eriksson (m), Lennart Brunander (c), Bo Arvidson (m) och Lars Ernestam
(fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. II som börjar med ”Utskottet
hade” och slutar med ”JoU 1983/84:4)” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att den av motionärerna förfäktade åsikten om när fisket
skall anses vara avslutat är både rimlig och ur kontrollaspekter acceptabel.
Den har f. ö. hävdats även av Sveriges Fiskares Riksförbund. Enligt
utskottets uppfattning bör regeringen verka för en sådan ändring av
fiskeförfattningarna som påyrkas i motionen. Vad utskottet sålunda anfört
med anledning av motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1983/84:2872 yrkande 2.

minab/gotab 78584 Stockholm 1984