JoU 1983/84:37

Jordbruksutskottets betänkande
1983/84:37

om vissa frågor rörande jordbruksprisregleringen, m. m. (prop.
1983/84:191)

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1983/84:191 om vissa frågor rörande jordbruksprisregleringen,
m. m.,

dels sju motioner som väckts med anledning av propositionen,

dels ett motionsyrkande som väckts med anledning av proposition
1983/84:150 med förslag till statlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1984/85, m. m. (kompletteringsproposition),

dels - helt eller delvis - 22 under allmänna motionstiden år 1984 väckta
motioner i olika livsmedelspolitiska frågor.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet de förslag som har lagts fram i
proposition 1983/84:191 om vissa frågor rörande jordbruksprisregleringen,
m. m. Förslagen rör bl. a. användningen av införselavgiftsmedel på jordbrukets
område och behovet av rörliga krediter för olika ändamål inom
jordbruksprisregleringen, m. m. Vidare behandlas den statliga rådgivningen
till jordbruket och statens utsädeskontroll. Dessutom tas upp anslag bl. a.
rörande skördeskadeskyddet, växtförädlingen, djurens hälso- och sjukvård
och Norrvikens trädgårdar.

Utskottet tillstyrker propositionen utom i vad avser utsädeskontrollens
framtida organisation där utskottet vänder sig mot ett förslag av regeringen
att tillstånden för statsplombering av utsäde bör återkallas för de lokala
frökontrollanstalterna i Linköping och Örebro. Enligt utskottets mening bör
anstalternas plomberingsrätt i avvaktan på erfarenheterna av vissa tekniska
förändringar i systemet tills vidare bibehållas.

De fristående motioner i olika livsmedelspolitiska frågor som behandlas i
detta sammanhang föreslås med hänvisning till framför allt 1983 års
livsmedelskommittés kommande förslag böra lämnas utan ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.

Till betänkandet är fogat nio reservationer och två särskilda yttranden. I
ett par reservationer (m, fp) och (c) yrkas avslag på regeringens förslag om
ökad avgiftsfinansiering av den statliga rådgivningen till jordbruket, och i en
reservation (m, c, fp) begärs motsvarande uppräkning av lantbruksnämndernas
anslag. Livsmedelssubventionerna berörs i tre reservationer (m, fp, resp.
vpk). I ett antal reservationer (c) framläggs vidare yrkanden i fråga om
finansiering av utsädeskontrollen, styrelserepresentation i Norrvikens trädgårdar
och en utredning om jord- och skogsbrukets utvecklingsmöjligheter. I
1 Riksdagen 1983184.16 sami. Nr37

JoU 1983/84:37

de särskilda yttrandena berörs dels den statliga rådgivningen till jordbruket
(fp), dels sockernäringens omfattning och behovet av åtgärder som främjar
exporten av högförädlade livsmedel (m, c, fp).

Propositionen

I proposition 1983/84:191 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit
riksdagen att

1. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område,

2. anta förslaget till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

3. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om användningen av
avgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret 1984/85 eller har influtit
under tidigare regleringsår,

4. medge att statens jordbruksnämnd för säsongsmässig lagring av jordbruksprodukter
under budgetåret 1984/85 får disponera en rörlig kredit på
högst 250 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

5. medge att regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens
jordbruksnämnd för ändamål inom jordbruksprisregleringen och regleringen
av sockernäringen för budgetåret 1984/85 får disponera en rörlig kredit på
högst 120 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

6. medge att statens jordbruksnämnd för råvarukostnadsutjämning under
budgetåret 1984/85 får disponera en rörlig kredit på högst 20 000 000 kr. i
riksgäldskontoret,

7. återkalla medgivandet att Svensk spannmålshandel för handhavande av
brödsädsregleringen får disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på
högst 35 000 000 kr.,

8. godkänna vad i propositionen anförts i fråga om finansieringen av den
statliga rådgivningen till jordbruket,

9. godkänna vad i propositionen anförts om statligt huvudmannaskap för
utsädeskontrollen och om de riktlinjer i övrigt för organisationen av denna
som förordats i propositionen,

10. bemyndiga regeringen att ikläda sig de förpliktelser som följer av
avtalet med Skaraborgs läns hushållningssällskap,

11. godkänna vad i propositionen förordats om lån med uppskjuten ränta,

12. till Lantbruksnämnderna för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag
av 212 781 000 kr.,

13. till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 2 968 000 000 kr.,

14. till Bidrag till permanent skördeskadeskydd för budgetåret 1984/85
anvisa ett anslag av 1 000 kr.,

15. till Administration av permanent skördeskadeskydd m. m. för budgetåret
1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 23 898 000 kr.,

JoU 1983/84:37

16. till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1984/
85 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

17. till Bidrag till statens utsädeskontroll för budgetåret 1984/85 anvisa ett
reservationsanslag av 2 000 000 kr.,

18. med ändring av riksdagens tidigare beslut till Bidrag till djurens hälsooch
sjukvård för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag av
40 470 000 kr.,

19. till Bidrag till växtförädling för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag
av 28 590 000 kr.,

20. bemyndiga regeringen att ikläda sig de ekonomiska förpliktelser som
följer av det avtal angående bidrag till Norrvikens trädgårdar som nämnts i
propositionen,

21. till Bidrag till Norrvikens trädgårdar för budgetåret 1984/85 anvisa ett
reservationsanslag av 3 000 000 kr.

Motioner

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1984

I motion 1983/84:418 av Bertil Danielsson (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om sockerbetsarealens
storlek.

I motion 1983/84:507 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen under
bil. 11 C 3 Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område beslutar anvisa ett
med 870 000 000 kr. till 3 838 000 000 kr. förhöjt belopp.

I motion 1983/84:556 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) yrkas
att riksdagen uttalar sig för en 95-procentig självförsörjningsgrad beträffande
den svenska sockernäringen för att därigenom bl. a. säkra fortsatt drift vid
Mörbylånga sockerbruk på Öland.

I motion 1983/84:843 av Barbro Nilsson i Visby (m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sockerbetsarealens storlek på Gotland och vid övriga sockerbruk samt vikten
av forsknings- och utvecklingsarbete inom sockernäringen.

I motion 1983/84:846 av Sten Svensson och Sven Eric Lorentzon (båda m)
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat åtgärdsprogram för att öka
den svenska exporten av livsmedel,

2. att riksdagen hos regeringen begär en undersökning av möjligheterna
att vidga förädlingsgraden av produkter från det svenska jordbruket i
enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1983/84:1022 av Per Israelsson m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 1), att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för avveckling
av de svenska ”djurfabrikerna” och dessas integrering med det svenska
jordbruket i enlighet med vad i motionen anförts.

Rättelse: S. 4, rad 19 Tillkommer:, såvitt nu är i fråga (yrkande 1),

S. 4, raderna 23-24 Utgår: 2. att riksdagen områden.

S. 5, efter rad 12 Tillkommer: I motion 1983/84:2329 till miljön.

JoU 1983/84:37

I motion 1983/84:1818 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att anslå ett i förhållande till regeringens förslag i
budgetpropositionen 1984/85:100 minskat anslag med 185 milj. kr. avseende
livsmedelssubventioner.

I motion 1983/84:1831 av Ingvar Eriksson och Bo Arvidson (båda m) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om den svenska sockerbetsodlingen
och sockernäringens omfattning i enlighet med sockernäringskommitténs
förslag.

I motion 1983/84:1833 av Ingvar Eriksson och Jan-Eric Virgin (båda m)
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
angående nytt skördeskadeskydd och skördeskadefond för framtida användning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om någon form av katastrofskydd
för den fältmässiga grönsaksodlingen.

I motion 1983/84:1845 av Börje Hörnlund (c) yrkas att riksdagen beslutar
att minst två försöksgårdar av normal storlek får drivas med statligt anställda
som i sin helhet avlönas efter avtal.

I motion 1983/84:1852 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1), att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att belysa jord- och skogsbrukets utvecklingsmöjligheter, i enlighet
med vad som i motionen anförts.

I motion 1983/84:1859 av Bengt Silfverstrand och Egon Jacobsson (båda s)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om reducering av fettvaruavgiften i syfte att befrämja
produktutveckling på matfettsområdet och en sundare kosthållning.

I motion 1983/84:1861 av Christer Skoog (s) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att inrätta en tjänst som konsulent för pälsdjursnäringen
i Blekinge med placering i Sölvesborg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla ärenden
rörande pälsdjursnäringen bör flyttas från industri- till jordbruksdepartementet.

I motion 1983/84:2081 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) yrkas med
hänvisning till vad som anförts i motion 1983/84:2078 att riksdagen beslutar
att finansiera merutgifterna enligt yrkandena 1-2 i motion 2078 och yrkandet
i motion 2080 med neddragning av livsmedelssubventionerna om 1 000 milj.
kr.

I motion 1983/84:2084 av Börje Stensson m. fl. (fp) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts

a) om export av högförädlade livsmedelsprodukter

JoU 1983/84:37

b) om verksamheten inom det särskilda livsmedelssekretariatet (SFP) inom
Exportrådet,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om omprioritering av
regleringsmedel från statens jordbruksnämnd enligt vad som anförts i
motionen.

1 motion 1983/84:2119 av Per Stenmarck m. fl. (m) yrkas under hänvisning
till vad som anförts i motion 1983/84:2116, såvitt nu är i fråga (yrkande 1), att
riksdagen hos regeringen anhåller att livsmedelskommittén får i uppdrag att
beakta de i motionen framförda synpunkterna dels angående exportstimulerande
åtgärder på livsmedelssidan och översynen av Swedish Food Promotion,
dels möjligheterna att ersätta en del av det importerade proteinfodret
med foder producerat inom landet.

I motion 1983/84:2329 av Ulla Ekelund yrkas att riksdagen uttalar sig för
att den eventuella utbyggnaden i och vid Norrvikens trädgårdar skall ske
under största hänsyn till miljön.

I motion 1983/84:2330 av Ingvar Eriksson (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om prisstödet till
slaktsvinsproduktionen.

I motion 1983/84:2331 av Ingvar Eriksson och Bo Arvidson (båda m) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär skyndsamma åtgärder för ökade möjligheter
till export av dräktiga kvigor.

I motion 1983/84:2332 av Ingvar Eriksson (m) och Lars Ernestam (fp)
yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen överlämnar motionen till
den livsmedelspolitiska kommittén.

I motion 1983/84:2344 av Bo Lundgren m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen beslutar uttala sig för att sockerbetsarealen skall vara
minst 53 000 ha och högst 54 400 ha,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sveriges
åtagande beträffande importutrymme för socker bör vara högst 5 %.

I motion 1983/84:2486 av Börje Stensson och Lars Ernestam (båda fp)
yrkas, såvitt nu är fråga (yrkande 8), att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av livsmedelssubventionerna
med 1 050 milj. kr.

Motioner väckta med anledning av proposition 1983184:191

I motion 1983/84:2916 av Per Israelsson och Nils Berndtson (båda vpk)
yrkas att riksdagen med avslag på proposition 1983/84:191 i motsvarande del
och med bifall till denna motion beslutar att frökontrollanstalterna i
Linköping och Örebro skall få behålla sin nu gällande rätt till statsplombering
av utsäde och att den lagstiftning som denna rätt stöder sig på också behålls.

I motion 1983/84:2917 av John Andersson och Paul Lestander (båda vpk)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lantbruksnämndernas verksamhet.

I motion 1983/84:2918 av andre vice talman Anders Dahlgren m. fl. (c, m,
fp) yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen i berörda delar,

♦ iHWtl" • ■* tr t %T.. m

JoU 1983/84:37

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge till känna vad som i motionen
anförts.

I motion 1983/84:2919 av Larz Johansson (c) yrkas att riksdagen avslår
proposition 1983/84:191 i den del som avser finansieringen av den statliga
rådgivningen till jordbruket.

I motion 1983/84:2920 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen avslår
regeringens proposition 1983/84:191 i den del som avser finansieringen av
den statliga rådgivningen till jordbruket.

I motion 1983/84:2921 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar att avvisa vad regeringen anfört beträffande avgift
på stärkelse eller stärkelseprodukt från annan vara än potatis,

2. att riksdagen beslutar att begära att regeringen återkommer med förslag
om att avskaffa avgiften på stärkelse eller stärkelseprodukter från potatis,

3. att riksdagen beslutar att avslå vad regeringen anfört beträffande nytt
statsplomberingssystem för utsädeskontrollen,

4. att riksdagen beslutar att avslå vad i propositionen anförts beträffande
organisation av utsädeskontrollen och i enlighet med vad i motionen anförts,
samt

5. att riksdagen beslutar anvisa ett reservationsanslag på 4,5 milj. kr. för
budgetåret 1984/85 till anslaget F 7 Bidrag till statens utsädeskontroll.

I motion 1983/84:2922 av Jan-Eric Virgin m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:191 såvitt avser finansieringen
av den statliga rådgivningen till jordbruket,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de förändringar
beträffande mål och riktlinjer som följer av en ökad avgiftsfinansiering av
lantbruksnämndernas verksamhet.

Motion väckt med anledning av proposition 1983184:150

I motion 1983/84:2956 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 17), att riksdagen beslutar att finansiera merutgiftema för i
motionen redovisad familjepolitisk reform med neddragning av livsmedelssubventionema
om 1 000 milj. kr.

Utskottet

I propositionen läggs fram förslag om användningen av införselavgiftsmedel
på jordbrukets område. Vidare behandlas den statliga rådgivningen till
jordbruket och statens utsädeskontroll. Dessutom tas upp anslag bl. a.
rörande skördeskadeskyddet, växtförädlingen, djurens hälso- och sjukvård
och Norrvikens trädgårdar.

Utskottet behandlar först propositionen och tillhörande motionsyrkanden
och därefter de under allmänna motionstiden väckta motionsyrkandena
rörande olika frågor på det livsmedelspolitiska området. Till den del
regeringsförslaget inte närmare kommenteras har det inte föranlett någon
erinran från utskottets sida.

JoU 1983/84:37

Införselavgiftsmedel m. m.

Riksdagen godkände nyligen grunderna för reglering av priserna på
jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker för regleringsåret 1984/85.
Riksdagens beslut stod i överensstämmelse med förslag som på regeringens
uppdrag utarbetats av en särskild kommitté efter överläggningar och i
samförstånd med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation (prop. 1983/84:182,
JoU 1983/84:32, rskr 1983/84:252).

I nu föreliggande proposition redovisas användningen av införselavgiftsmedel
m. m. under regleringsåret 1982/83 liksom också en beräkning av
införselavgiftsmedel som inflyter under regleringsåren 1983/84 och 1984/85.
Den huvudsakliga medelsdispositionen för regleringsåret 1982/83 framgår av
följande tabell, i vilken även den preliminära dispositionen för regleringsåret
1983/84 redovisas.

Huvudsaklig medelsdisposition av införselavgiftsmedel m. m. regleringsåren 1982/83
och 1983/84

1982/83 1983/84

1 000-tal kr. 1 000-tal kr.

prel.

Inkomster

Från föregående regleringsår kvarstående
införselavgifter 209211 25 342'

Under resp. regleringsår influtna införselavgifter
exkl. fodermedel 299998 292600

fodermedel 264940 160000

Summa 585 859 477 942

Utgifter

a) Av medel inom fördelningsplanen

Svensk spannmålshandel Al 219 2000

Sveriges potatisintressenter 29500 29500

Sveriges oljeväxtintressenter 0 0

Svensk kötthandel 80761 0

Svensk kötthandel, utbyteshandel 50000 50000

Föreningen för mejeriprodukter 173 000 167000

Svensk ägghandel 71000 73000

Regleringskassan för fågelkött 0 0

Regionalt kostnadsbidrag, norra Sverige

-mjölk 33 500 20500

-kött 5000 5000

- ägg 1400 1700

Upplysningsverksamhet och utvecklingsarbete 8650 10850

Djurhälsovård, kontrollverksamhet m. m. 25000 29000

Stöd till odling av konservärter och
andra köksväxter 2 500 4 500

Stöd till odling av bruna bönor 1 400 1 700

Stöd till odling av vallväxtfrö 2000 2000

Fonden för kollektiva åtgärder inom biodlingen 500 500

Sveriges exportråd 500 1500

Fraktstöd för foder till Norrland 150 0

Reserv till jordbruksnämndens förfogande 0 28450

Summa 532140 427 200

1 Intäktsräntor från föregående år.

JoU 1983/84:37

1982/83 1000-tal kr.	1983/84 1000-tal kr. prel.
b) Av medel utanför fördelningsplanen
Utbyteshandel nötkött, öststaterna	15 124	15000
Utbyteshandel kött och fläsk	0	0
Pristillägg får- och lammkött	17173	15 500
Svensk matpotatiskontroll	5067	5 378
Sveriges potatisodlares riksförbund	2634	2799
Bidrag till Stiftelsen för ackordhästorganisationens
bevarande	475	475
Bidrag till fraktkostnader för mjölk och grädde	300	300
Prisåterbäring till pälsdjursuppfödare	4000	6000
Stöd till odling av vallväxtfrö	6000	6000
Fonden för kollektiva åtgärder inom biodlingen	300	300
Kollektiva åtgärder inom odlingen av
konsumtionsfisk	0	300
Restitution av införselavgifter för stycknings-
detaljer av kött och fläsk samt av införsel-
avgifter för ost	20739	9500
Stöd till maltproduktionen	2000	2000
Sveriges exportråd	500	1500
Summa	74312	65052
Summa utgifter	606452	492 252
Saldo vid utgången av resp. regleringsår	./.20593	./.14310

Utskottet har inte något att erinra mot vad i propositionen anförts rörande
införselavgiftsmedlens disposition under regleringsåren 1982/83 och 1983/84.

I proposition 1983/84:191 föreslås att fördelningsplanen för regleringsåret
1984/85 bör omfatta 267,2 milj. kr. jämte inflytande fodermedelsavgifter
vilket totalt ger 517,2 milj. kr. Utskottet biträder regeringens förslag.

Regeringen uppdrog den 26november 1981 åt jordbruksnämnden att
närmare överväga och lägga fram förslag om användningen av införselavgiftsmedel
inom och utanför fördelningsplanen. Med hänsyn till underskottet
i fråga om sådana medel under regleringsåren 1982/83 och 1983/84 och
de små utsikterna till överskott de närmaste åren har nämnden gjort en
genomgång och omprövning av de olika posterna utanför fördelningsplanen.
För vissa poster har nämnden härvid funnit sakliga skäl till en
annan finansiering. Förslagen är emellertid av sådan omfattning och tar
upp anslag som varit föremål för prövning vid tidigare prisöverläggningar
att nämnden med anledning härav föreslagit att vissa poster borde tas upp
vid överläggningarna om jordbruksprisregleringen efter den 30juni 1984.
Jordbruksnämnden har hemställt att frågan om medel utanför fördelningsplanen
för regleringsåret 1984/85 överlämnas till den kommitté som skall
lägga fram förslag om jordbruksprisregleringen för tiden efter den 30 juni
1984.

Regeringen beslutade den 1 mars 1984 att jordbruksnämndens skrivelse i
här berört hänseende skulle överlämnas till den tidigare nämnda kommittén

JoU 1983/84:37

för överläggningar om jordbruksprisregleringen för att övervägas inom
ramen för det förslag som kommittén skulle avge. Kommitténs förslag var
fogat som bilaga till proposition 1983/84:182.

På grundval av jordbruksnämndens skrivelse och kommitténs förslag
anges i proposition 1983/84:191 medelsbehovet under regleringsåret 1984/85
för de ändamål som bör täckas av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen.
Utskottet har inte något att invända vad i propositionen anförts i nu
berörda avseende.

Utskottet ansluter sig likaså till de i propositionen gjorda bedömningarna i
fråga om behovet av rörliga krediter m. m. i riksgäldskontoret för olika
ändamål under nästkommande budgetår.

Den statliga rådgivningen till jordbruket

Riksdagen behandlade år 1979 riktlinjer för den statliga rådgivningsverksamheten
för jordbruket (prop. 1978/79:100 bil. 13, JoU 1978/79:20, rskr
1978/79:253).

Med stöd av regeringens bemyndigande den 25 mars 1982 tillkallade
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en särskild utredare med
uppdrag att utreda frågan om samordning av vissa resurser vid lantbruksnämnderna,
skogsvårdsstyrelserna och den lokala fiskeriadministrationen.
Mot bakgrund av att förutsättningarna för rådgivningen ändrats och det
statsfinansiella läget uppdrog regeringen åt utredaren genom tilläggsdirektiv
den 21 april 1983 att göra en översyn av den statliga rådgivningen till
jordbruket samt finansieringen härav. Som utgångspunkt för översynen
angavs att rådgivningen liksom f. n. skall ses som ett led i jordbrukets och
skogsbrukets rationalisering.

Utredningen avlämnade i september 1983 delbetänkandet (Ds Jo 1983:14)
Den statliga rådgivningen till jordbruket - inriktning, omfattning och
finansiering.

Kommittén konstaterar beträffande den statliga rådgivningens inriktning
och omfattning att de av statsmakterna fastställda riktlinjerna för verksamheten
bör tillämpas även i fortsättningen. Enligt kommitténs bedömning är
det av väsentlig betydelse att rådgivningen som hittills ingår som en
integrerad del i övriga statliga insatser för att främja jordbruket och
jordbrukets rationalisering. Lantbruksnämndernas basresurser för rådgivning
bör i enlighet med de riktlinjer som fastställts av statsmakterna
användas för sådan rådgivning som är ett jordbrukspolitiskt medel för att
främja jordbruket och jordbrukets rationalisering. Lantbruksnämnderna
bör liksom hittills mot avgift också utföra sådana uppdrag som är angelägna
från rationaliseringssynpunkt om inte behovet kan bli tillgodosett utan
statliga insatser. Lantbruksnämnderna bör ha ett övergripande ansvar för att
jordbruksföretagens behov av konsulthjälp/rådgivning skall kunna tillgodoses.

JoU 1983/84:37

Kommittén har inte funnit anledning att ifrågasätta rådgivningens inordning
i den nuvarande lantbruksnämndsorganisationen. Det bör ankomma på
lantbruksstyrelsen att inom ramen för nuvarande organisation genomföra de
förändringar och omprioriteringar av resurser m. m. som kan föranledas av
förändrade förutsättningar för verksamheten. För att tillgodose behovet av
en ökad avnämarorientering av forskningsinformationen bör samarbetet
mellan lantbruksverket och lantbruksuniversitetets konsulentavdelning
breddas och fördjupas. Vidare bör lantbruksnämnderna i sina kontakter med
jordbrukets föreningsrörelse, hushållningssällskapen och andra rådgivande
organ svara för samordning av rådgivningsinsatserna på det regionala och
lokala planet.

Enligt kommittén beräknas de totala kostnaderna för rådgivnings- och
uppdragsverksamhet uppgå till 50-60 milj. kr. Härav härrör ca 8-10 milj. kr.
från jordbrukarnas initiativ, ca 20 milj. kr. från lantbruksnämndernas
initiativ och ca 30 milj. kr. från nämndernas myndighetsutövning.

Kommittén bedömer att det på grund av det statsfinansiella läget i
fortsättningen kan bli svårt att tillgodose lantbruksverkets hela behov av
resurser för rådgivning med medel från statsbudgeten.

Som alternativ till finansiering över statsbudgeten finns det därför enligt
kommitténs uppfattning skäl att för viss rådgivning pröva andra finansieringsvägar.
Kommittén föreslår att man i samband med överläggningarna
om prisregleringen på jordbrukets produkter avdelar 5 milj. kr. att ställas till
lantbruksstyrelsens förfogande för rådgivningsverksamhet. Vidare föreslås
att avgifterna på handelsgödsel anpassas så att förslagsvis ytterligare 5 milj.
kr. kan ställas till lantbruksstyrelsens förfogande för rådgivning.

I norra Sverige bedöms de regionala förutsättningarna sådana att det inte
är sannolikt att rådgivning där kan tillgodoses på annat sätt än genom statliga
insatser. Enligt kommittén bör lantbruksverket prioritera rådgivningsresurserna
på ett sådant sätt att behovet av rådgivning till jordbruket i norra
Sverige tillgodoses.

Utredningen har remissbehandlats.

Mot bakgrund av kommitténs förslag uppdrog regeringen åt kommittén
för överläggningar om jordbruksprisregleringen att ta upp frågan om
finansiering av viss del av den statliga rådgivningen till jordbruket.

För egen del biträder jordbruksministern det förslag som lagts fram av
kommittén, vilket innebär att 10 milj. kr. av kostnaderna för den statliga
rådgivningen till jordbruket skall avlastas statsbudgeten genom ökad individuell
avgiftsfinansiering. Detta förslag har lagts fram i samförstånd med
Lantbrukarnas förhandlingsdelegation. Det ankommer på regeringen att
besluta om den närmare utformningen av de taxebestämmelser som förslaget
föranleder.

I flera motioner riktas invändningar mot förslaget om ökad avgiftsfinansiering
av lantbruksnämndernas rådgivningsverksamhet. I centerpartiets
kommittémotion 2920 av Einar Larsson m. fl. (c) framhålls sålunda att en

JoU 1983/84:37

sådan finansiering kan få icke önskade effekter. Enligt motionärerna kan nog
de stora jordbruksföretagen och de som är specialiserade på en ensidig
animalieproduktion i stor skala förväntas betala även betydande avgifter.
Däremot kan man befara att familjejordbruket, av kostnadsskäl, tvingas
avstå från en önskvärd rådgivning och på det sättet riskera att halka efter i
utvecklingen. Motionärerna, som påpekar att regeringens förslag kommer i
ett läge när behovet av och kraven på rådgivningsinsatser från lantbruksnämnderna
på vissa områden kommit att öka, yrkar därför avslag på
propositionen i förevarande del. Detta gör även Jan-Eric Virgin m. fl. (m) i
motion 2922. Sistnämnda motionärer anser visserligen att en besparing
genom ökad individuell avgiftsfinansiering på sikt är en nödvändig åtgärd för
att nå den totala besparingseffekten för vårt lands statsbudget. I motionen
framhålls dock att nu föreliggande förslag innebär så stora ingrepp i
verksamheten att hittills uppställda mål och riktlinjer helt förändras.
Motionärerna anför att det uppstår stora svårigheter att bryta ut rådgivningen
och särbehandla denna utan starka funktionsstörningar i hela verksamheten.
Därför anser motionärerna att en särskild utredning snarast behöver
göras om lantbruksnämndernas roll i rådgivningsarbetet vid en omfinansiering
av sådan omfattning som föreslås i propositionen.

Förslaget om ökad avgiftsfinansiering i lantbruksnämndernas verksamhet
berörs också i motion 2917 av John Andersson och Paul Lestander (båda
vpk). Eftersom förslaget lagts fram i samförstånd med Lantbrukarnas
förhandlingsdelegation föreslår motionärerna inte någon ändring i detta,
men de vill redovisa vissa synpunkter på frågeställningar som bör uppmärksammas
i sammanhanget. Rent allmänt måste man enligt motionen ställa sig
tveksam till en fortsatt minskning av personalen på lantbruksnämnderna.
Nämnderna har fått ökade arbetsuppgifter, och områden som gäller miljö
och naturvårdshänsyn, arbetsmiljöfrågor och kulturminnesvård får allt
större betydelse. Motionärerna erinrar också om de förslag om en förstärkning
av lantbruksnämndernas resurser som utredningen om kemiska medel i
jord- och skogsbruket lade fram. En ökad individuell avgiftsfinansiering kan
också medföra icke önskvärda konsekvenser för jordbruksnäringen. För det
första är det jordbrukare som har problem t. ex. ekonomiska, som söker
rådgivning hos nämnderna. En kostsam avgift i ett sådant sammanhang kan
enligt motionärernas mening inte vara till hjälp för dessa jordbrukare,
tvärtom kan det ju bli tuvan som stjälper lasset. Det finns också en risk för
att, om den allmänna rådgivningen blir kostsam för jordbrukaren, den
kommersiella rådgivningen, som ofta är helt gratis, får ett ännu större
inflytande på jordbruksnäringen. Enligt motionärernas mening är inte en
sådan utveckling acceptabel. Motionärerna vill också i detta sammanhang
erinra om att de har accepterat en avgift på gödsel- och bekämpningsmedel
och att de även då framfört att inkomsterna därav bör användas bl. a. till
rådgivning.

Utskottet har tidigare gett uttryck för åsikten att lantbruksnämndernas

JoU 1983/84:37

rådgivning är ett av de viktigaste medlen för att främja jordbrukets
rationalisering. Det finns anledning att ånyo understryka denna uppfattning.
I överensstämmelse härmed finner utskottet angeläget att rådgivningen
liksom hittills ingår som en integrerad del av de statliga insatserna för
rationaliseringen och att alla möjligheter tas till vara när det gäller att
samordna och effektivisera sagda verksamhet. Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla att det i första hand ankommer på lantbruksstyrelsen att inom
givna anslagsramar leda och övervaka verksamheten vid lantbruksnämnderna
och ta de initiativ som erfordras för att tillse att densamma utformas så
rationellt och effektivt som möjligt.

Utskottet, som utgår från att man från lantbruksverkets sida med
uppmärksamhet följer utvecklingen på hithörande område, biträder för sin
del det förslag som har lagts fram i propositionen och som innebär att 10 milj.
kr. av kostnaderna för den statliga rådgivningen skall avlastas statsbudgeten
genom ökad individuell avgiftsfinansiering. Som tidigare angivits överensstämmer
propositionen i denna del med vad kommittén för överläggningar
om jordbruksprisregleringen i samförstånd med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation
förordat. Av i det föregående redovisade kostnadsuppgifter
framgår att en betydande del av lantbruksnämndernas rådgivningsverksamhet
även i fortsättningen kommer att vara avgiftsfri.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker bifall till de
avslags- resp. uppskovsyrkanden som i nu förevarande hänseende förts fram i
motionerna 2919 (c), 2920 (c) och 2922 (m). Motion 2917 (vpk) synes mot
bakgrund av vad utskottet nyss anfört inte påkalla någon ytterligare
riksdagens åtgärd.

Utsädeskontroll

Efter framställningar från Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Svenska
lantmännens riksförbund (SLR) uppdrog regeringen år 1980 åt lantbruksstyrelsen
att i samråd med statens utsädeskontroll (SUK) utreda möjligheterna
till kostnadsbesparingar inom systemet för godkännande av utsäde. Lantbruksstyrelsen
redovisade detta uppdrag den 2 september 1982. Styrelsen
föreslår dels vissa tekniska ändringar i statsplomberingssystemet, dels vissa
ändringar i utsädeskontrollens organisation. I föreliggande proposition
redovisar jordbruksministern de förslag till tekniska förändringar i statsplomberingssystemet
som han senare ämnar föreslå regeringen att besluta om.

Jordbruksministern biträder i likhet med flertalet remissinstanser lantbruksstyrelsens
förslag till ändringar i statsplomberingen av fröutsäde.
Förslaget innebär att ett utsädesföretag efter ansökan hos SUK kan få
tillstånd att leverera utsäde till odlarna, innan det slutliga analysresultatet
föreligger. För att sådant tillstånd skall kunna lämnas krävs att företaget
bl. a. har en väl fungerande produktionskontroll. Ett tillstånd bör kunna
förenas med villkor. Bl. a. måste odlarna tillförsäkras möjligheter att få

JoU 1983/84:37

ersättning om det vid slutanalysen visar sig att den vara som levererats inte
uppfyllt de kvalitetskrav som gäller vid statsplomberingen.

Jordbruksministerns planer på en omläggning av statsplomberingssystemet
avvisas av centerpartiet i dess kommittémotion 2921 av Einar Larsson
m. fl. och i motion 2918 av andre vice talman Anders Dahlgren m. fl. (c, m,
fp). Motionärerna erinrar om att det nuvarande statsplomberingssystemet,
som i sin huvudprincip tillämpats alltsedan verksamhetens start, helt kort
innebär att endast en godkänd vara har försetts med plomberingsbevis - en
märksedel, där utsädets viktigaste egenskaper deklarerats enligt analyser
gjorda antingen vid SUK eller en lokal frökontrollanstalt. Detta plomberingssystem
ger enligt motionärerna köparen en hög grad av säkerhet för
varans kvalitet och ger honom möjlighet att t. ex. rätta såmängden efter
partiets verkliga grobarhet. Nackdelen med systemet är att man måste
invänta resultatet av slutanalysen - ett par veckor - innan slutlig plombering
sker och partiet kan levereras ut.

Det föreslagna systemet - s. k. modifierat danskt system - innebär att
utsädet kan levereras ut omedelbart efter rensningen, endast försett med en
identifieringsmärkning och uppgifter om vilka minimivärden som gäller för
den aktuella plomberingsklassen. Systemet har dock, framhålls det i
motionen, betydande nackdelar. Prov skall visserligen tas ut för analys vid
frökontrollanstalt, men denna analys kan göras långt efter det att partiet
levererats och kanske redan sålts. Det svenska system som hittills tillämpats
har fungerat bra och har efter hand anpassats till förändrade villkor. Köparna
har stort förtroende för varan. Den vinst man kan göra på den snabbare
hanteringen i det föreslagna systemet går enligt motionärerna troligen
förlorad i den sämre säkerheten och i avsaknaden av aktuella analysvärden.
Motionärerna finner det mot angiven bakgrund högst tveksamt om ett sådant
system bör införas i Sverige.

Vad jordbruksministern anfört i fråga om tekniska förändringar i statsplomberingssystemet
föranleder ingen principiell invändning från utskottets
sida. Ett genomförande av den förordade ändringen i systemet får betydelse
både för utsädeskontrollens organisation och för de utsädesföretag som
kommer att utnyttja det nya systemet. För utsädeskontrollen innebär det nya
systemet att de nu mycket besvärliga arbetstopparna kan jämnas ut.
Slutanalyserna behöver inte vara färdiga tills dess utsädet skall levereras eller
användas. För utsädesföretagen medför det förhållandet att de inte behöver
vänta på slutanalysen innan de kan leverera utsäde att hanteringen i
magasinen i betydande omfattning kan rationaliseras med kostnadsbesparingar
som följd.

I propositionen anförs att det på sikt kan finnas möjligheter att gå över till
stickprovskontroll. Frågan om en övergång till sådan kontroll kräver dock
enligt utskottets mening vidare överväganden.

1** Riksdagen 1983184.16sami. Nr37

JoU 1983/84:37

Utskottet finner mot bakgrund av vad i det föregående anförts att
motionerna 2918 (c, m, fp) i denna del och 2921 (c) yrkande 3 inte bör
föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Mot bakgrund av planerade ändringar i det tekniska systemet för
statsplombering framläggs i propositionen vissa förslag rörande utsädeskontrollens
framtida organisation. Jordbruksministern föreslår bl. a. en ändring i
fråga om huvudmannaskapet för utsädeskontrollen och förordar även i övrigt
vissa ändrade riktlinjer för organisationen av kontrollen.

I lantbruksstyrelsens tidigare omnämnda utredning anförs att den nuvarande
organisationen av den officiella utsädeskontrollen är oenhetlig,
eftersom statsplombering utförs av både staten och enskilda. Enligt styrelsen
är överkapaciteten stor för analysering av utsäde såväl lokal- som utrustningsmässigt.
Denna överkapacitet kan dessutom komma att förstärkas vid
införandet av de föreslagna ändringarna av det tekniska systemet. I
lanbruksstyrelsens utredning har redovisats olika alternativ till organisationsförändringar.
Remissutfallet i organisationsfrågan är mycket splittrat.

För egen del anför jordbruksministern följande. Kontrollen av utsäde får
anses vara en betydelsefull uppgift för samhället. På den organisation som
fullgör denna uppgift bör enligt jordbruksministerns mening ställas krav på
samma effektivitet som gäller för annan statlig kontrollverksamhet. Statsplombering
av utsäde är en myndighetsuppgift som i princip är av samma slag
som den officiella provning som enligt lagen (1974:896) om riksprovplatser
utförs vid sådan provplats. Med hänsyn härtill anser jordbruksministern att
utsädeskontrollen måste bedrivas inte bara med krav på effektivitet utan
också på opartiskhet och oberoende. Den föreslagna nya ordningen inom
statsplomberingssystemet kommer att förstärka dessa krav. Att bedriva
offentlig utsädeskontroll i de tre lokala frökontrollanstalterna får enligt
jordbruksministerns uppfattning anses stå i mindre god överensstämmelse
med de principer som ligger till grund för lagstiftningen om officiell provning.
Med hänvisning till nu anförda omständigheter samt svårigheterna att med
delat huvudmannaskap för laboratorieenheterna anpassa kontrollkapaciteten
till behovet talar nu flera skäl för att utsädeskontrollen i sin helhet läggs
under statligt huvudmannaskap.

Med hänsyn till uppgifter som närmare redovisas i propositionen och med
beaktande av att analysverksamheten framdeles kan bedömas komma att
minska i omfattning måste enligt jordbruksministerns mening en betydande
reduktion av den nuvarande laboratoriekapaciteten genomföras. Utredningen
i ärendet visar på ett övertygande sätt att av de fyra laboratorierna i
Mellansverige - Linköping, Skara, Solna och Örebro - endast ett behövs i
den framtida organisationen. En samlad bedömning ger enligt propositionen
vid handen att det är laboratoriet i Skara som lämpligen bör behållas.

Med utgångspunkt i vad nu redovisats har för statens räkning med
Skaraborgs läns hushållningssällskap träffats ett avtal som innebär att staten
fr. o. m. den 1 juli 1984 anställer frökontrollanstaltens personal, övertar

JoU 1983/84:37

anstaltens utrustning och inventarier samt förhyr de lokaler i vilka verksamheten
f. n. bedrivs. Avtalet har ingåtts under förutsättning av att riksdagen
bifaller det förslag till omorganisation av utsädeskontrollen som här är i fråga
och med förbehåll för regeringens godkännande. Övertagandet avses
komma att finansieras med medel som disponeras av SUK.

Av det ställningstagande som gjorts rörande laboratoriebehovet följer
enligt jordbruksministern att laboratorieverksamheten vid enheten i Solna
bör avvecklas. SUK:s ledning och kansli bör då lämpligen omlokaliseras till
Lund, där erforderliga lokaler finns.

En ytterligare konsekvens av ställningstagandet är enligt propositionen att
tillstånden till statsplombering vid anstalterna i Linköping och Örebro bör
återkallas. Anstalterna i Linköping och Örebro har i dag 18 heltidsanställda
och 14 deltidsanställda. Jordbruksministern bedömer att flertalet av dessa
kan beredas fortsatt sysselsättning med frökontrollverksamhet hos hushållningssällskapen,
om dessa väljer att driva anstalterna vidare med verksamheten
inriktad på analyser åt utsädesföretag och jordbrukare, eller hos
utsädesföretag som med anledning av det nya tekniska systemet behöver
förstärka sin produktionskontroll.

Efter överläggningar med SUK:s ledning, företrädare för berörd personal
och hushållningssällskapen har jordbruksministern bedömt att de föreslagna
förändringarna främst med hänsyn till personalen bör ske under en övergångstid
på två år.

Såväl i centerns kommittémotion 2921 av Einar Larsson m.fl. som i
trepartimotion 2918 av andre vice talman Anders Dahlgren m. fl. (c, m, fp)
och i motion 2916 av Per Israelsson och Nils Berndtson (båda vpk) riktas
kritik mot vissa delar av regeringens förslag rörande utsädeskontrollens
framtida organsation. I den sistnämnda motionen konstateras t. ex. att
konsekvensen av förslaget blir att de av resp. hushållningssällskap drivna
frökontrollanstalterna i Linköping och Örebro förlorar sin nuvarande rätt till
statsplombering av utsäde. Motionärerna vill för sin del vända sig mot detta
av bl. a. följande skäl. Verksamheterna i Linköping och Örebro är självbärande
och uppbär inte några statliga medel. Den i propositionen åberopade
överkapaciteten inom frökontrollen beror enligt motionärerna inte på dessa
anstalter utan på de statliga anstalterna. Anstalterna i Linköping och Örebro
har funnits i över 100 år under det att den statliga frökontrollen började först i
mitten av 1920-talet. Motionärerna anser att statens problem inte kan lösas
på bekostnad av en självbärande icke kommersiell verksamhet som inte är
skuld till de uppkomna problemen.

Det påpekas i motionen att det vid de frökontrollanstalter som hotas av
nedläggning utöver statsplombering också utförs råvaruanalysering som är
avräkningsgrundande. Kan anstalterna inte upprätthållas försvinner denna
möjlighet och alternativa resurser måste kanske upprätthållas på annat håll,
vilket knappast torde bli billigare. Förlorad plomberingsrätt vid frökontrollanstalterna
i Linköping och Örebro innebär vidare att mer än hälften av

JoU 1983/84:37

arbets- och inkomstunderlaget försvinner där. Det torde innebära att fortsatt
drift inte blir möjlig vid någon av de här nämnda anstalterna. Enligt
propositionen berörs då 18 heltidsanställda och 14 deltidsanställda på de två
orterna. Redan detta är betänkligt och onödigt. Men ännu allvarligare är att
servicen till jordbrukarna i flera län runt Linköping och Örebro kraftigt
försämras.

Motionärerna anser att övervägande skäl talar för att frökontrollanstalterna
i Linköping och Örebro får behålla sin rätt till statsplombering.
Motsvarande yrkande framläggs i motionerna 2918 i denna del och 2921
yrkande 4. Det framhålls i dessa motioner att den i propositionen förordade
nedläggningen skulle få allvarliga konsekvenser. Hela östra Syd- och
Mellansverige samt södra Norrland skulle komma att sakna en oberoende
frökontroll, eftersom de båda statliga anstalterna i syd och väst torde få full
sysselsättning med statsplomberingssystemet. Motionärerna stödjer emellertid
den del av propositionens förslag, som innebär en nedläggning av
Solnaenheten och fördelning av dess uppgifter på enheten i Lund, dit alltså
ledningsfunktionen föriäggs, och på de lokala anstalterna, som därvid blir
bättre utnyttjade och får ett stabilare underlag.

Utskottet anser i likhet med jordbruksministern att nuvarande organisation
inom utsädeskontrollen karaktäriseras av en överkapacitet som i och för
sig motiverar en reduktion av laboratorieverksamheten. Regeringens förslag
innebär bl. a., som framgår av det föregående, att statsplombering av utsäde
förbehålls staten, de lokala anstalterna i Linköping och Örebro fråntas sin
plomberingsrätt och Skaraanstalten förstatligas samtidigt som Solnaanstalten
läggs ned. Utskottet biträder förslaget såvitt avser avvecklingen av
laboratorieverksamheten vid enheten i Solna och omlokalisering av SUK:s
ledning och kansli till Lund. Vidare ansluter sig utskottet till förslaget om att
staten övertar ansvaret för verksamheten vid laboratoriet i Skara. Däremot
anser utskottet att det krävs ytterligare överväganden innan beslut fattas
rörande den framtida verksamheten vid anstalterna i Linköping och Örebro.
Det finns enligt utskottets mening bl. a. starka skäl att avvakta erfarenheterna
av den förordade omläggningen av det tekniska systemet för statsplomberingen
före ställningstagandet. Mot bakgrund härav ansluter sig utskottet till
de förslag som framförts i motionerna 2916 (vpk), 2918 (c, m, fp) och 2129 (c)
om att anstalterna i Linköping och Örebro får behålla sin plomberingsrätt,
vilket alltså även innebär att huvudmannaskapet för utsädeskontroll t. v.
liksom hittills enligt utskottets mening bör delas mellan staten och enskilda.
F. ö. biträder utskottet regeringens förslag i organisationsfrågan samt
avstyrker nyssnämnda motioner i den mån de ej berörts i det föregående.

Övriga frågor

Under angiven rubrik behandlas i propositionen frågan om skördeskadeskyddet,
om ändring av reglerna för lån med uppskjuten ränta och om

JoU 1983/84:37

inhemsk tillverkning av spannmålsstärkelse.

I fråga om skördeskadeskyddet erinras om att kommittén för överläggningar
om jordbruksprisregleringen skulle ta upp frågan om huvudmannaskapet
m. m. för sagda skydd. Vid de överläggningar om jordbruksprisregleringen
som kommittén hållit med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation har enighet
uppnåtts om att arbetet med frågan om skördeskadeskyddet skall
fortsätta i en särskild grupp, och syftet är att förslag om ändrat huvudmannaskap
för skyddet skall föreligga i sådan tid att proposition kan läggas fram
under 1984/85 års riksmöte.

Utskottet har i likhet med jordbruksministern inte något att erinra mot vad
parterna sålunda kommit överens om. Med anledning härav vill utskottet
inte nu påkalla någon riksdagens ytterligare åtgärd med anledning av de
yrkanden om komplettering av skördeskadeskyddet i olika avseenden som
lagts fram i motion 1833 av Ingvar Eriksson och Jan-Eric Virgin (båda m).
Utskottet vill erinra om att riksdagen föregående år lämnade några likartade
motionsyrkanden utan åtgärd i avvaktan på resultatet av pågående överväganden
i ämnet (JoU 1982/83:24, p. 14). Enligt utskottets mening framstår
det naturligt att jämväl frågor som berörs i motionerna kommer att omfattas
av dessa överväganden.

Frågan om ändring av reglerna för lån med uppskjuten ränta tas upp med
anledning av en framställning av lantbruksstyrelsen. Mot bakgrund av den
riskkänsklighet som karaktäriserar nystartade företag samt det faktum att
kapitalskulden ökat kraftigt på grund av att låneformen infördes vid en tid
med betydligt lägre räntenivå än som senare kommit att råda bedömer
lantbruksstyrelsen att många jordbrukare kommer att få svårighet att klara
sin ekonomi när nu räntebetalningen skall påbörjas. För flera av dessa
företag torde en skuldminskning vara enda möjligheten till fortlevnad.

Lantbruksstyrelsen får biträda ackord eller eljest efterge statens rätt i
samband med lån i lägen där jordbruksföretag befinner sig i en obeståndssituation.
Lantbruksstyrelsen hemställer i sin skrivelse att åtgärder vidtas för
att klara de aktuella företagens fortlevnad innan de hamnar i en sådan
situation. Många företag klarar i dag de nuvarande kapitalutgifterna men
bedöms inte klara den ökning som uppkommer i och med att räntebetalningen
avseende lån med uppskjuten ränta påbörjas. Detta torde i all synnerhet
gälla företagen i norra Sverige men även för företag i andra delar av landet
kan svårigheter uppstå.

Lantbruksstyrelsen bör enligt jordbruksministerns mening få bemyndigande
att medge ändring av ränte- och amorteringsvillkor för angivna lån. Sådan
åtgärd bör kunna sättas in efter prövning i varje enskilt fall och endast då
detta bedöms nödvändigt för att skapa förutsättningar för berörda företags
fortbestånd och där sådana förutsättningar i övrigt bedöms föreligga.
Jordbruksministern förordar därför att regeringen inhämtar riksdagens
bemyndigande att medge sådana ändringar av villkoren för lån med
uppskjuten ränta.

JoU 1983/84:37

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning och föreslår därför att
riksdagen ger regeringen det begärda bemyndigandet.

I skrivelse till regeringen har jordbruksnämnden tagit upp frågan om
inhemsk tillverkning av spannmålsstärkelse. Med hänsyn till spannmålsöverskottet
har nämnden beslutat att medel inom spannmålsregleringen får
användas för rabattering av spannmål för sådan tillverkning. Avsikten är att
spannmålsstärkelsen skall avsättas till den tekniska industrin, men en del
spannmålsstärkelse kan också komma att användas inom livsmedelsindustrin.
För att prismässig konkurrensneutralitet skall råda mellan stärkelse
från spannmål resp. potatis måste enligt nämnden en tillverkningsavgift tas ut
på spannmålsstärkelse. En sådan avgift kan också behövas för att finansiera
de rabatter som utgår på potatisstärkelse till teknisk industri. Avgiften bör
kunna differentieras med avseende på slag av råvara och användning av
stärkelsen.

Utskottet delar jordbruksministerns bedömning att behov nu föreligger av
att kunna ta ut en tillverkningsavgift på spannmålsstärkelse. Enligt lagen
(1967:340) om prisreglering på jordbrukets område (7 § punkt f) erlägger
tillverkare avgift för majs och maniokrot eller ämne som innehåller majs eller
maniokrot samt annan väsentligen lika stärkelserik vara, som används vid
tillverkning av stärkelse eller stärkelseprodukt. Avgiften bestäms således av
råvaruinnehållet. Som anförs i propositionen bör avgiften kunna differentieras
med avseende på användningen. Utskottet biträder därför förslaget att
bestämmelsen ändras så att avgift erläggs av tillverkare för stärkelse eller
stärkelseprodukt som erhålls ur annan vara än potatis. Det bör ankomma på
regeringen eller efter regeringens bemyndigande jordbruksnämnden att
bestämma avgiftens storlek. Förslaget föranleder viss ändring i lagen om
prisreglering på jordbrukets område.

Utskottets här redovisade ställningstagande innebär att utskottet ej anser
sig böra tillstyrka de förslag som framläggs i yrkandena 1 och 2 i motion 2921

(c).

Anslagsfrågor

I propositionen tas upp anslag rörande lantbruksnämnderna, prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, skördeskadeskyddet, utsädeskontrollen,
djurens hälso- och sjukvård, växtförädlingen och Norrvikens trädgårdar.
Utskottet, som behandlar anslagen i den ordning de redovisas i propositionen,
tar i samband härmed också upp vissa motionsvis väckta förslag i
hithörande frågor.

Medel för lantbruksnämndernas verksamhet föreslås för nästa budgetår
beräknas med utgångspunkt i huvudförslaget. Därvid har beräknats 0,4 milj.
kr. för vissa uppgifter inom det ekonomiska försvaret. Vidare har beräknats
en engångsanvisning av 325 000 kr. för flyttning av lantbruksnämden i
Östersund. Med hänvisning till vad som tidigare anförts beträffande energi -

Joll 1983/84:37

rådgivningen till jordbruks- och trädgårdsnäringarna (prop. 1983/84:62 och
prop. 1983/84:100 bil. 11) beräknas 2 300 000 kr. under förevarande anslag.

Som i det föregående förordats bör 10 milj. kr. av kostnaderna för den
statliga rådgivningen till jordbruket avlastas statsbudgeten genom ökad
individuell avgiftsfinansiering. Medlen föreslås liksom övriga avgiftsinkomster,
vilka f. n. redovisas på statsbudgetens inkomstsida, föras upp som
inkomst under anslaget. Totalt beräknas dessa uppgå till 16,9 milj. kr. för
budgetåret 1984/85.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag och förordar
med hänvisning till i propositionen redovisad sammanställning att till
Lantbruksnämnderna för nästa budgetår anvisas ett förslagsanslag av
212 781 000 kr.

I motion 1861 av Christer Skoog (s) hemställs att riksdagen uttalar sig för
att en tjänst som konsulent för pälsdjursnäringen i Blekinge inrättas med
placering i Sölvesborg. Ifrågavarande befattningshavare skulle bl. a. svara
för viss rådgivningsverksamhet som komplettering till planerad gymnasieutbildning
på området.

Utskottet får med anledning härav erinra om att riksdagen förra året i
samband med budgetbehandlingen för innevarande budgetår hade att pröva
ett motsvarande yrkande. Det framhölls i nämnda sammanhang att pälsdjursuppfödningen
enligt gällande regler ej räknas till jordbruksproduktion
och därför inte faller inom ramen för lantbruksorganisationens normala
rådgivningsverksamhet. Motionen avslogs av riksdagen (JoU 1982/83:24,
p.3).

Utskottet, som vill nämna att det inom ramen för utvecklingsfondens
verksamhet bör vara möjligt att pröva frågor av det slag som anges i
motionen, finner för sin del inte anledning att förorda någon ytterligare
åtgärd med anledning av den ånyo väckta motionen i ämnet. Det bör i
sammanhanget erinras att motionärens förslag om att ärenden rörande
pälsdjursnäringen bör flyttas från industri- till jordbruksdepartementet
gäller en fråga som faller inom regeringens beslutsområde.

Under anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anvisas
medel för olika prisreglerande åtgärder. Från anslaget bestrids kostnaderna
för livsmedelssubventioneringen. Vidare utgår medel till låginkomstsatsningen,
avbytarverksamheten och andra sociala satsningar inom jordbruket
samt medel som ersättning för införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen.
Från anslaget bestrids även vissa kostnader för prisutjämning.

För nästa budgetår beräknas anslaget till 2 968 milj. kr. Av beloppet avser
ca 2 475 milj. kr. livsmedelssubventionerna för mjölk, vilken numera är den
enda produkt för vilken sådana subventioner utgår. Regeringens förslag i nu
ifrågavarande avseende står i överensstämmelse med de uttalanden som
gjordes i proposition 1983/84:40 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder
(bilaga 7) och som utskottet för sin del inte fann anledning till erinran mot
(JoU 1983/84:15). Mot nu angiven bakgrund finner utskottet sig böra

JoU 1983/84:37

tillstyrka propositionen i denna del. Även i övrigt anser sig utskottet kunna
biträda de förslag som framlagts beträffande förevarande anslag. I enlighet
med vad som redovisas i propositionen bör sålunda bl. a. för låginkomstsatsning
m. m. inom jordbruket beräknas 435 milj. kr. och i fråga om ersättning
för införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen beräknas 55 milj. kr.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker de yrkanden om
minskning av livsmedelssubventionerna som lagts fram i motionerna 1818 av
Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), 2081 och 2956 av Jan-Erik Wikström
m. fl. (fp) och 2486 av Börje Stensson och Lars Ernestam (båda fp) yrkande

8. Likaså avstyrks det yrkande om ökning av subventionerna som framförts i
motion 507 av Lars Werner m. fl. (vpk).

Riksdagen har i december 1983 godkänt att kostnaderna för skördeskadeskyddets
administration för budgetåret 1984/85 bestrids av medel ur skördeskadefonden
(prop. 1983/84:40, JoU 1983/84:15, rskr 1983/84:93). I nu
föreliggande proposition beräknas dessa kostnader till 15 milj. kr.

Utskottet har inget att invända mot i propositionen gjord beräkning. Inte
heller i övrigt finner utskottet anledning till erinran mot regeringsförslaget i
vad avser medel till administration av permanent skördeskadeskydd m. m.
Utskottet föreslår alltså att anslaget för nämnda ändamål tas upp med
23 898 000 kr.

I avvaktan på de fortsatta övervägandena rörande skördeskadeskyddets
framtida utformning finner utskottet inte anledning nu föreslå något sådant
riksdagsuttalande om skördeskadefondens användning som förordas i motion
1833 (m) yrkande 1 i förevarande del.

Fondens behållning uppgår f. n. till ca 556 milj. kr. Skördeskadeersättning
för 1983 års skörd har beräknats till ca 150 milj. kr. Med hänsyn härtill
behöver, som framhålls i propositionen, inte några ytterligare medel, utöver
räntan, tillföras fonden för nästa budgetår.

Under anslaget till uppdragsverksamhet vid statens utsädeskontroll bör
som anförs i propositionen tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr.

SUK:s verksamhet finansieras dels med inkomster från uppdragsverksamhet,
dels med medel över statsbudgeten. Vid anslagsberäkningen för
budgetåret 1984/85 har jordbruksministern räknat med att utsädeskontrollen
i ökad utsträckning skall finansieras med avgifter. Han föreslår därför att
reservationsanslaget Bidrag till statens utsädeskontroll minskas med 3 milj.
kr. till 2 milj. kr. Förslaget föranleder ingen erinran från utskottets sida. Som
anförs i propositionen bör de ändringar som i det föregående föreslagits i det
tekniska systemet för statsplomberingen ge möjligheter till inte oväsentliga
kostnadsbesparingar hos utsädesföretagen genom en rationellare hantering
av utsädet. Även de redovisade organisatoriska ändringarna av utsädeskontrollen
verkar i samma riktning.

Utskottet avstyrker i överensstämmelse med det anförda motion 2921 av
Einar Larsson m. fl. (c) i vad avser uppräkning av anslaget med 2,5 milj. kr.
utöver regeringens förslag (yrkande 5).

JoU 1983/84:37

Regeringens förslag beträffande anslagen till bidrag till djurens hälso- och
sjukvård samt till växtförädling tillstyrks av utskottet. Anslagen bör sålunda
enligt utskottets mening tas upp med 40 470 000 kr. resp. 28 590 000 kr.

Norrvikens trädgårdar, som är belägna i Båstads kommun, ägs av Stiftelsen
Norrvikens trädgårdar. Stiftelsens huvudsakliga ändamål är att främja
driften och förvaltningen av trädgårdarna och tillse att anläggningen hålls
tillgänglig för allmänheten samt främja verksamhet med naturlig anknytning
till trädgårdarna. Stiftelsens styrelse utses av staten, landstingen i Kristianstads
resp. Malmöhus län, Båstads kommun, Nordstjernan AB och Trädgårdsnäringens
riksförbund. Staten utser ordföranden.

Sedan ett mellan staten och övriga intressenter år 1971 träffat avtalet
rörande driften vid Stiftelsen Norrvikens trädgårdar upphört att gälla har en
särskild förhandlingsgrupp lagt fram förslag om den fortsatta verksamheten
vid trädgårdarna (Ds Jo 1983:7). Med anledning därav har ett avtal träffats
mellan staten och stiftelsen som bl. a. innebär att staten framdeles inte skall
bära ansvar för verksamheten med hänsyn till att denna i allt väsentligt får
anses vara av regional och lokal betydelse. I samband med att ansvaret
upphör har det ansetts skäligt att stiftelsen erhåller ett bidrag från staten för
att sätta nuvarande anläggningar i gott skick.

Staten utfäster sig därför att till stiftelsen lämna ett engångsbidrag av 3
milj. kr. Bidraget skall användas för upprustning av trädgårdsanläggningar
och befintliga byggnader. Beloppet får lyftas med högst halva beloppet den 1
juli 1984 och återstoden tidigast den 1 juli 1985.

Utskottet har inte något att invända mot vad i propositionen anförts under
ifrågavarande punkt och föreslår därför att riksdagen bemyndigar regeringen
att ikläda sig de ekonomiska förpliktelser som följer av det avtal angående
bidrag till Norrvikens trädgårdar som nämnts i det föregående. Under ett
nytt anslag bör anvisas 3 milj. kr. för ändamålet.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 2329 begär Ulla
Ekelund (c) att riksdagen uttalar sig för att den eventuella utbyggnaden i och
vid Norrvikens trädgårdar skall ske under största hänsyn till miljön.

Enligt utskottets mening bör det ankomma på stiftelsen att i samråd med
berörda kommunala och regionala myndigheter lösa hithörande problem
under vederbörligt hänsynstagande till miljöns krav. Någon särskild åtgärd
från riksdagens sida med anledning av motionen är utskottet därför inte
berett förorda.

Vissa livsmedelspolitiska frågor

I ett flertal motioner väckta under den allmänna motionstiden i år har
tagits upp frågor som rör olika avsnitt av livsmedelspolitiken. I motionerna
behandlas bl. a. sockernäringens framtida omfattning, åtgärder i syfte att
åstadkomma en ökad export av högförädlade livsmedel, animalie- och
foderproduktionens omfattning, fettvaruregleringen samt jord- och skogs -

JoU 1983/84:37

brukets utvecklingsmöjligheter m. m.

Utskottet har funnit lämpligt att redovisa sina ställningstaganden till
nämnda motioner i nu föreliggande betänkande. Motionerna och motionsyrkandena
har därvid prövats mot bakgrund av det arbete som bedrivs och
bedrivits inom 1983 års livsmedelskommitté. Det har därvid konstaterats att
de frågor som här aktualiserats är av den arten att de antingen ingår bland de
frågeställningar som prövas av kommittén eller nära berörs av kommitténs
överväganden. Enligt direktiven för livsmedelskommittén (Dir. 1982:103)
skall kommitténs slutliga förslag rörande utformningen av en livsmedelspolitik
föreligga senast den 1 oktober i år. Utskottet har funnit att åtskilliga av de
motioner eller motionsyrkanden, varom här är fråga, tar upp viktiga frågor
men att de ändå i avvaktan på resultatet av nyssnämnda överväganden inte
nu bör föranleda något särskilt initiativ eller någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida.

I anslutning till en närmare presentation av de olika motionsyrkandena
utvecklar utskottet i det följande de närmare skälen för sitt sålunda gjorda
ställningstagande.

Sockernäringens framtida omfattning diskuteras i fem motioner. I dessa
uttrycks oro för att ökade importåtaganden och minskad betareal kommer
att skapa sysselsättningssvårigheter och andra olägenheter inom berörda
regioner för såväl odlare som de vid sockerbruken anställda. I motionerna
yrkas därför på ett uttalande från riksdagens sida som fastställer en
95-procentig självförsörjningsgrad som riktmärke för vår inhemska sockerproduktion.
Förslagen överensstämmer med vad den år 1980 tillsatta
sockernäringskommittén angav i sitt betänkande (SOU 1982:6) Sockernäringen.
De olika motionsyrkandena innebär konkret följande. Bertil Danielsson
(m) framhåller i motion 418 att riksdagen bör uttala att de beslut som
våren 1983 fattades om sockerbetsarealens storlek fortfarande gäller samt att
fortsatt drift vid samtliga sockerbruk är säkerställd. Enligt motion 556 av
Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) bör riksdagen uttala sig för en
95-procentig självförsörjningsgrad beträffande den svenska sockernäringen
för att därigenom bl. a. säkra fortsatt drift vid Mörbylånga sockerbruk på
Öland. Barbro Nilsson i Visby (m) anser enligt motion 843 bl. a. att det i
nuläget är mycket viktigt att minst nuvarande försörjningsgrad bibehålls för
att driften vid Roma sockerbruk och övriga sockerbruk skall säkerställas,
men att ett återställande av nivån 54 400 ha bör vara målsättningen och att
forsknings- och utvecklingsarbete bedrivs, baserat bl. a. på socker/kolhydrater.
Enligt motion 1831 av Ingvar Eriksson och Bo Arvidson (båda m) finns
starka skäl att nu besluta om en förändring av ram för sockerbetsarealen till
den nivå, 54 400 ha, som sockernäringskommittén enigt föreslog våren 1982.
Bo Lundgren m. fl. (m) framhåller slutligen i motion 2344 att riksdagen bör
uttala sig för att sockerbetsarealen skall vara minst 53 000 ha och högst
54 400 ha och att Sveriges åtagande beträffande importutrymme för socker
bör vara högst 5 %.

JoU 1983/84:37

Utskottet vill med anledning av det anförda erinra om att riksdagen i
samband med 1977 års jordbrukspolitiska beslut fastställde att den inhemska
sockerbetsarealen skall avpassas så att den vid normal skörd ger ett
importutrymme på 10-15 % av vår totala sockerkonsumtion. Det angivna
importutrymmet bör, enligt riksdagens beslut år 1978, ses som ett riktmärke
för de genomsnittliga förhållandena under en följd av år. Våren 1983 fattade
riksdagen beslut om prisregleringen för sockerbetor och socker för tiden till
den 30 juni 1985. Beslutet, som föregicks av överläggningar mellan jordbruksnämnden
såsom företrädare för staten och representanter för betodlarna
och sockerbolaget, innebär bl. a. att betarealen skall minska från 53 000
ha 1982 med 500 ha per år med sikte på en areal av högst 51 500 ha år 1985.

I förhandlingarna om ett nytt internationellt sockeravtal har Sverige under
hösten 1983 förklarat sig berett att på sikt sträva efter att skapa utrymme för
en import av socker motsvarande 10-15 % av konsumtionsbehovet. Åtgärden
syftar till att underlätta utvecklingsländernas sockerexport. Samtidigt
har emellertid understrukits att hänsyn måste tas till de arbetstillfällen som
sockerproduktionen ger i Sverige och som är värdefulla inte minst från
regional synpunkt.

I 1983 års livsmedelskommittés uppdrag ingår att bl. a. pröva om de
bedömningar som gjordes i fråga om produktionsmålet i samband med 1977
års jordbrukspolitiska beslut alltjämt kan utgöra grund för produktionsmålets
utformning eller om utvecklingen sedan 1977 kräver förändringar av
inriktningen av produktionsmålet. Kommitténs förslag kan väntas ge underlag
för överväganden om den svenska sockerproduktionens framtida storlek.
Skäl föreligger inte att nu föregripa kommitténs ställningstagande genom
bindande uttalande från riksdagen i frågan.

Frågan om stöd till den svenska exporten av högförädlade livsmedel,
framför allt på animalieområdet, berörs i några motioner. I motion 446 av
Sten Svensson och Sven Eric Lorentzon (båda m) begärs sålunda ett samlat
åtgärdsprogram för att öka den svenska exporten av livsmedel. Möjligheterna
att vidga förädlingsgraden av produkter från det svenska jordbruket bör
enligt motionärernas mening också undersökas. Motion 2119 av Per Stenmarck
m. fl. (m) innehåller förslag om att livsmedelskommittén får i uppdrag
att beakta vissa i motionen framförda synpunkter dels angående exportstimulerande
åtgärder på livsmedelssidan och översynen av Swedish Food
Promotion, dels möjligheterna att ersätta en del av det importerade
proteinfodret med foder producerat inom landet. Även i motion 2084 av
Börje Stensson m. fl. (fp, m, c) yrkas på olika åtgärder i syfte att främja
exporten av högförädlade livsmedel och effektivisera verksamheten inom det
särskilda livsmedelssekretariatet (Swedish Food Promotion) inom Exportrådet.

Riksdagen har tidigare flera gånger behandlat motioner av motsvarande
innebörd (senast JoU 1982/83:35). Därvid har bl. a. hänvisats till vissa under
senare år vidtagna förstärkningar av Sveriges exportråds resurser för

JoU 1983/84:37

ändamålet. Vad gäller åtgärder i övrigt i syfte att främja en ökad förädlingsgrad
på livsmedelsområdet, bl. a. i fråga om forskningsinsatser, har utskottet
erinrat om att forskningen inom livsmedelsområdet tillhör det som särskilt
prioriterats i de allmänna riktlinjer för forskningsverksamheten m. m. inom
jordbruksdepartementets verksamhetsområde som angavs i proposition
1981/82:106 om forskning m.m. Utskottet anslöt sig därvid också till
synpunkten att forskningsplaneringen i ökad utsträckning borde avse hela
kedjan från råvaran via förädlingsindustrin till marknaden osv. Motionerna
har mot bakgrund av det anförda inte ansetts påkalla någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.

Utskottet vill med anledning av de ånyo väckta motionerna i frågan
hänvisa till att Sveriges exportråd i den nu framlagda propositionen för
kommande regleringsår föreslås få 2 milj. kr. av införselavgiftsmedel utanför
fördelningsplanen för att stimulera export av högförädlade livsmedel. Det
förutsätts att 2 milj. kr. också kommer att ställas till Exportrådets förfogande
av medel inom fördelningsplanen.

Frågan om utrikeshandelns roll för vår livsmedelsförsörjning intar en
framträdande plats i livsmedelskommitténs arbete. I direktiven till utredningen
sägs att det blir en viktig uppgift för kommittén att beakta våra
handelspolitiska intressen och åtaganden vid utformningen av livsmedelspolitiken.
Detta kan ske bl. a. genom en politik som inte leder till överskott som
måste avsättas till priser som av andra länder kan uppfattas som subventionerade.

Ett viktigt led i detta sammanhang utgör också ett aktivt tillvaratagande av
möjligheterna till export av bearbetade varor. Kommittén har därför till
uppgift att med beaktande av internationella handelspolitiska regler analysera
möjligheterna från olika utgångspunkter att främja exporten av högförädlade
livsmedel. Någon anledning att under angivna förhållanden vidta något
särskilt initiativ från riksdagens sida till följd av nu behandlade motioner
föreligger enligt utskottets mening inte.

I ett antal motioner framförs olika förslag till åtgärder på animalie- och
foderproduktionens område. Förslag om avveckling av de s. k. djurfabrikerna
och om integrering av deras produktion med det svenska jordbruket läggs
fram i motion 1022 av Per Israelsson m.fl. (vpk). Motionärerna anser att
nackdelarna med att koncentrera produktionen av kött och ägg till dylika
fabriker talar för att nya sådana inte skall få byggas i Sverige. Befintliga
anläggningar skall heller inte få utvidgas. Den formellt högre produktionskostnad
som kan uppstå vid en sådan omläggning kompenseras enligt
motionärernas mening av mindre stödbehov till jordbruket i främst skogsoch
mellanbygder och genom att landets beredskap kan uppehållas till en
lägre kostnad.

Utskottet vill erinra om att motioner med liknande innebörd vid flera
tillfällen tidigare prövats av riksdagen, bl. a. vid 1981/82 års riksmöte i
samband med behandlingen av jordbruksprisregleringen (JoU 1981/82:42). I

JoU 1983/84:37

fråga om djurhälso- och miljöeffekter av den storskaliga animalieproduktionen
har understrukits att utvecklingen lett till ett ökat medvetande om att en
alltför högt driven rationalisering kan få negativa bieffekter i olika hänseenden.
Från statsmakternas sida har åtgärder vidtagits, bl. a. i form av skärpta
bestämmelser rörande förprövning från miljö- och djurskyddssynpunkt av
nybyggda djurstallar. Vidare har den etologiska forskningen erhållit ökade
resurser över budgeten. I sammanhanget har påpekats att den allmänna
utvecklingen mot en högt driven rationalisering till stor del skett i överensstämmelse
med gällande jordbrukspolitiska riktlinjer och ansetts förenlig
med både konsument- och producentintressen. Samtidigt har framhållits att
detta självfallet inte får innebära att man okritiskt accepterar produktionsformer
som är ägnade att inge starka betänkligheter från djurskyddssynpunkt,
bl. a. genom att de framtvingar avvikelser från djurens normala
biologiska beteende. Utskottet har förutsatt att en sådan utveckling kan
motverkas genom en tillämpning av nu gällande författningar, däri inbegripet
lantbruksstyrelsens anvisningar för djurskyddstillsyn. Av betydelse i
sammanhanget har också ansetts vara de av riksdagen godkända riktlinjerna
för styrning av den storskaliga animalieproduktionen, innefattande bl. a.
differentierade avgifter inom äggproduktionen och differentierade pristillägg
inom fläskproduktionen. Utöver dessa uttalanden har motionerna i
ämnet inte föranlett någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Frågan om styrning av animalieproduktionen behandlas också i motion
2330 av Ingvar Eriksson (m) som anser det vara befogat att utvärdera
prisstödets hittillsvarande funktion och effekt. På goda grunder kan antas att
det är tid att göra vissa förändringar i systemet. Då bör enligt motionärens
mening övervägas ytterligare en nivå - en lägre för antalet levererade svin -förslagsvis på upp till 1 500 svin per besättning. Ändring av pristilläggens
storlek bör också i sammanhanget övervägas. System med pristrappa bedöms
vara en acceptabel metod. Förslag som syftar till en bättre balans inom
animalieproduktionen läggs också fram i motionerna 2331 av Ingvar
Eriksson och Bo Arvidson (båda m) och 2332 av Ingvar Eriksson (m) och
Lars Ernestam (fp). I den förstnämnda motionen framhålls att försäljning av
dräktiga kvigor på export är ett bra sätt att både på kort och litet längre sikt
begränsa produktionen. Såväl kvigan med dess förväntade produktion av
mjölk som kalven är en betydande produktionsresurs som därmed bortfaller.
Det är angeläget att i nuvarande situation göra detta möjligt i ökad
utsträckning och få en viss begränsning av såväl mjölk- som köttöverskott. I
den senare motionen föreslås att livsmedelskommittén får i uppdrag att
särskilt granska möjligheterna att genom världsmarknadsprissättning på
fodermedel - spannmål och kraftfoder etc. - göra det möjligt för fläskproduktionen
att på internationellt sett konkurrensneutrala villkor öka sin
export.

Utskottet vill erinra om att 1983 års livsmedelskommitté har till uppgift att
utvärdera de åtgärder för styrning av animalieproduktionen i form av

Joll 1983/84:37

differentierade avgifter och pristillägg som har tillämpats under senare år.
Kommittén skall också överväga möjligheterna att ytterligare differentiera
prisstödet till olika kategorier jordbrukare. Kommittén har vidare i uppdrag
att analysera konsekvenserna av överproduktionen för konsumenterna och
för samhällsekonomin samt att lämna förslag till åtgärder som kan åstadkomma
bättre balans mellan produktion och konsumtion. Dessutom skall
kommittén överväga produktionsmålets utformning.

Vidare kan nämnas att regeringen i den forskningspolitiska propositionen
(1983/84:107 bil. 6) har föreslagit forsknings- och utvecklingsinsatser när det
gäller alternativa produktionsformer inom jordbruket och trädgårdsnäringen.
Dessa insatser skall genomföras i ett sammanhållet program som avser att
skaffa oss ökade och bättre kunskaper om alternativen till dagens produktionsformer.
I propositionen framhålls bl. a. att produktionstekniken inom
djurhållningen bör inriktas på att minska sjukdomsfrekvensen genom bättre
stallmiljöer. Därmed tillgodoses djurskyddet samtidigt som förutsättningar
för bättre livsmedelskvalitet skapas. Utskottet har nyligen (JoU 1983/84:30)
ställt sig bakom vad i propositionen anförts om de allmänna riktlinjerna för
forsknings- och utvecklingsverksamheten inom jordbruksdepartementets
verksamhetsområde.

I sammanhanget kan också nämnas att regeringen har gett lantbruksstyrelsen
i uppdrag att utreda utformningen av ett ekonomiskt styrmedel som kan
främja förbättrad djurhälsa och djurskydd inom främst svinskötseln.

Något initiativ från riksdagens sida synes mot bakgrund av vad här anförts
inte heller i detta fall påkallat av motionerna.

Vad nu sagts gäller också motion 1859 av Bengt Silfverstrand och Egon
Jacobsson (båda s) vari yrkas på en reducering av fettvaruavgiften i syfte att
befrämja produktutveckling på matfettsområdet och en sundare kosthållning.

Även denna fråga faller inom ramen för livsmedelskommitténs arbete.
Enligt direktiven skall kommittén beakta konsumenternas intresse av att det
finns utrymme för nya produkter och metoder. Den skall också redovisa om
förändringar är önskvärda av konsumtionen med hänsyn till folkhälsoaspekter
och i så fall vilka möjligheter som finns att påverka konsumtionen och
därmed också produktionsinriktningen.

Enligt motion 1852 av Einar Larsson m. fl. (c) bör tillsättas en utredning
med uppgift att belysa jord- och skogsbrukets utvecklingsmöjligheter inom
bl. a. följande områden: fytokemisk produktion (produktion som bygger på
kemisk teknologi som utnyttjar råvaror från växtvärlden), ökad proteinodling,
energiproduktion, export av högförädlade livsmedel och alternativ
odling.

Utskottet vill erinra om att förutom livsmedelskommittén flera utredningar
arbetar eller nyligen har avslutat arbetet med frågor som berörs i
motionen. Bland avslutade utredningar kan nämnas utredningen om kemikalieanvändningen
och en delutredning om svensk livsmedelsforskning, som

JoU 1983/84:37

båda är föremål för beredning inom regeringskansliet. I sammanhanget kan
vidare nämnas den förra året tillsatta kemikommissionen. Utskottet finner i
avvaktan på resultatet av de pågående övervägandena inte motiverat att
påkalla någon sådan ytterligare utredning som förordas i motion 1852.

Inte heller den försöksverksamhet med statliga jordbruk som förordas i
motion 1845 av Börje Hörnlund (c) synes vara ägnad att ge något mera
betydande komplement till den information som lämnas genom lantbruksuniversitetets
forsknings- och försöksverksamhet på jordbrukets område och
genom de utredningar i övrigt som företagits på bl. a. rådgivningsområdet.
Även denna motion bör därför kunna lämnas utan åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

Införselavgiftsmedel m. m.

1. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga om
användningen av avgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret
1984/85 eller har influtit under tidigare regleringsår,

Rörliga krediter

2. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för säsongsmässig
lagring av jordbruksprodukter under budgetåret 1984/85 får
disponera en rörlig kredit på högst 250 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

3. att riksdagen medger att regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
statens jordbruksnämnd för ändamål inom jordbruksprisregleringen
och regleringen av sockernäringen för budgetåret
1984/85 får disponera en rörlig kredit på högst 120 000 000 kr. i
riksgäldskontoret,

4. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för råvarukostnadsutjämning
under budgetåret 1984/85 får disponera en rörlig
kredit på högst 20 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

5. att riksdagen återkallar medgivandet att Svensk spannmålshandel
för handhavande av brödsädsregleringen får disponera en rörlig
kredit i riksgäldskontoret på högst 35 000 000 kr.,

Den statliga rådgivningen till jordbruket

6. att riksdagen med bifall till regeringen förslag samt med avslag på
motionerna 1983/84:2919,1983/84:2920 och 1983/84:2922 godkänner
vad i propositionen anförts i fråga om finansieringen av den
statliga rådgivningen till jordbruket,

7. att riksdagen lämnar motion 1983/84:2917 utan ytterligare åtgärd,

JoU 1983/84:37

Utsädeskontroll

8. beträffande tekniska förändringar i statsplomberingssystemet

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd motionerna 1983/
84:2918 i förevarande del och 1983/84:2921 yrkande 3,

9. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i utsädeslagen
(1976:298),

10. beträffande utsädeskontrollens framtida organisation

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1983/84:2916, 1983/84:2918 i förevarande del och 1983/84:2921
yrkande 4 godkänner vad utskottet anfört om huvudmannaskapet
för utsädeskontrollen och om de riktlinjer i övrigt för organisationen
av denna som utskottet har förordat i det föregående,

11. att riksdagen bemyndigar regeringen att ikläda sig de förpliktelser
som följer av avtalet med Skaraborgs läns hushållningssällskap,

Övriga frågor

12. beträffande skördeskadeskyddels framtida utformning

att riksdagen lämnar motion 1983/84:1833 i förevarande del utan
ytterligare åtgärd,

13. beträffande lån med uppskjuten ränta

att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats,

14. beträffande spannmålsstärkelse

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1983/84:2921 yrkandena 1 och 2 antar förslaget till lag om
ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område,

Anslagsfrågor

15. att riksdagen till Lantbruksnämnderna för budgetåret 1984/85
anvisar ett förslagsanslag av 212 781 000 kr.,

16. beträffande tjänst som konsulent för pälsdjursnäringen i Blekinge,
m. m.

att riksdagen avslår motion 1983/84:1861,

17. att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på
motionerna 1983/84:507, 1983/84:1818, 1983/84:2081, 1983/
84:2486 yrkande 8 samt 1983/84:2956 yrkande 17 till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1984/85 anvisar ett
förslagsanslag av 2 968 000 000 kr.,

18. att riksdagen till Bidrag till permanent skördeskadeskydd för
budgetåret 1984/85 anvisar ett anslag av 1 000 kr.,

19. att riksdagen till Administration av permanent skördeskadeskydd
m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av
23 898 000 kr.,

20. beträffande skördeskadefonden

att riksdagen avslår motion 1983/84:1833 i förevarande del,

JoU 1983/84:37

21. att riksdagen till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

22. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1983/84:2921 yrkande 5 till Bidrag till statens utsädeskontroll
för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av
2 000 000 kr.,

23. att riksdagen med ändring av riksdagens tidigare beslut till Bidrag
till djurens hälso- och sjukvård för budgetåret 1984/85 anvisar ett
reservationsanslag av 40 470 000 kr.,

24. att riksdagen till Bidrag till växtförädling för budgetåret 1984/85
anvisar ett reservationsanslag av 28 590 000 kr.,

25. att riksdagen bemyndigar regeringen att ikläda sig de ekonomiska
förpliktelser som följer av det avtal angående bidrag till Norrvikens
trädgårdar som nämnts i propositionen,

26. att riksdagen till Bidrag till Norrvikens trädgårdar för budgetåret
1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.,

27. beträffande utbyggnad av Norrvikens trädgårdar
att riksdagen avslår motion 1983/84:2329,

Livsmedelspolitiska frågor

28. beträffande sockernäringen

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:418, 1983/84:556, 1983/
84:843, 1983/84:1831 och 1983/84:2344,

29. beträffande export av högförädlade livsmedel m. m.

att riksdagen lämnar motionerna 1983/84:846, 1983/84:2084 och
1983/84:2119 yrkande 1 utan ytterligare åtgärd,

30. beträffande animalie- och foderproduktion

att riksdagen lämnar motionerna 1983/84:1022, 1983/84:2330,
1983/84:2331 och 1983/84:2332 utan ytterligare åtgärd,

31. beträffande sänkning av fettvaruavgiften

att riksdagen lämnar motion 1983/84:1859 utan ytterligare åtgärd,

32. beträffande utredning om jord- och skogsbrukets utvecklingsmöjligheter att

riksdagen avslår motion 1983/84:1852 yrkande 1,

33. beträffande försöksverksamhet med statliga jordbruk
att riksdagen avslår motion 1983/84:1845.

Stockholm den 22 maj 1984

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

JoU 1983/84:37

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Gunnar Olsson (s), Martin Segerstedt (s),
Sven Eric Lorentzon (m), Margareta Winberg (s), Jens Eriksson (m), Börje
Stensson (fp), John Andersson (vpk), Bengt Kronblad (s), Lennart Brunander
(c), Ulf Lönnqvist (s) och Bo Arvidson (m).

Reservationer

1. Den statliga rådgivningen till jordbruket (mom. 6 och 7)

Arne Andersson i Ljung (m), Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson (m),
Börje Stensson (fp) och Bo Arvidson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med flera av motionärerna att förslaget om en ökad
avgiftsfinansiering av den statliga rådgivningen till jordbruket med 10 milj.
kr. innebär en viktig principiell förändring av lantbruksnämndernas verksamhet
och rådgivning, som ställer delvis nya krav på verksamhetens
inriktning och marknadsföring. Naturligtvis medför detta i så fall omställningsproblem
i olika avseenden dels för nämndernas personal, dels för
jordbrukarna, som sedan länge kostnadsfritt fått rådgivning av konsulenterna.

Nu föreliggande förslag för finansieringen innebär enligt utskottets mening
så stora ingrepp i verksamheten att hittills uppställda mål och riktlinjer helt
förändras. Utskottet fruktar att det kommer att uppstå stora svårigheter att
bryta ut rådgivningen och särbehandla denna utan starka funktionsstörningar
i hela verksamheten. De problem som kan uppstå under en övergångstid
har också påtalats av företrädare för lantbruksdirektörema i en skrivelse till
lantbruksstyrelsen. Den uppdelning mot avgiftsbeläggning av viss verksamhet
som nu förutsätts ske befaras inte kunna organiseras under den relativt
knappa tid som står till nämndernas förfogande.

Utskottet finner dessa invändningar mot ett genomförande fr. o. m.
halvårsskiftet 1984 berättigade och anser i likhet med vad som framförts i
motion 2922 att den föreslagna organisationsförändringen bör senareläggas
ett år. Detta ser utskottet mera som en ändamålsenlig anpassning i anledning
av de påtalade problemen än som en principiell invändning gentemot denna
del av förhandlingsuppgörelsen.

Mot nu angiven bakgrund bör propositionen i vad den avser finansieringen
av den statliga rådgivningen till jordbruket avslås. Detta innebär att utskottet
ställer sig bakom de yrkanden härom som förts fram i motionerna 2919 (c),
2920 (c) och 2922 (m). Yrkandet i motion 2917 (vpk) blir inte längre aktuellt
om riksdagen bifaller utskottets förslag och bör därför avslås.

JoU 1983/84:37

dels utskottets hemställan under 6 och 7 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:2919 och
1983/84:2920 samt med bifall till motion 1983/84:2922 avslår
regeringens förslag i fråga om finansieringen av den statliga
rådgivningen till jordbruket,

7. att riksdagen avslår motion 1983/84:2917,

2. Den statliga rådgivningen till jordbruket (mom. 6 och 7)

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med flera av motionärerna att förslaget om en ökad
avgiftsfinansiering av den statliga rådgivningen till jordbruket med 10 milj.
kr. innebär en viktig principiell förändring av lantbruksnämndernas verksamhet
och rådgivning, som ställer delvis nya krav på verksamhetens
inriktning och marknadsföring. Naturligtvis medför detta i så fall omställningsproblem
i olika avseenden, dels för nämndernas personal samt dels för
jordbrukarna, som sedan länge kostnadsfritt fått rådgivning av konsulenterna.

Nu föreliggande förslag för finansieringen innebär enligt utskottets mening
så stora ingrepp i verksamheten att hittills uppställda mål och riktlinjer helt
förändras. Utskottet fruktar att det kommer att uppstå stora svårigheter att
bryta ut rådgivningen och särbehandla denna utan starka funktionsstörningar
i hela verksamheten. Bl. a. kan man befara att familjejordbruket, av
kostnadsskäl, tvingas avstå från en önskvärd rådgivning och på det sättet
riskera att halka efter i utvecklingen.

dels utskottets hemställan under 6 och 7 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2919 och 1983/
84:2920 samt med anledning av 1983/84:2922 avslår regeringens
förslag i fråga om finansieringen av den statliga rådgivningen till
jordbruket,

7. att riksdagen avslår motion 1983/84:2917,

3. Lantbruksnämnderna (mom. 15)

Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Sven Eric Lorentzon (m),
Jens Eriksson (m), Börje Stensson (fp), Lennart Brunander (c) och Bo
Arvidson (m) anser att

JoU 1983/84:37

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Sorn i” och
slutar med ”av 212 781 000 kr.” - under förutsättning av att riksdagen
bifaller reservation 1 eller 2 - bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående avvisat tanken på en ökad avgiftsfinansiering
av den statliga rådgivningen till jordbruket. I överensstämmelse
härmed förordar utskottet att till Lantbruksnämnderna för nästa budgetår
anvisas ett förslagsanslag av 222 781 000 kr.

dels utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. att riksdagen till Lantbruksnämnderna för budgetåret 1984/85
anvisar ett förslagsanslag av 222 781 000 kr.

4. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område (mom. 17)

Arne Andersson i Ljung, Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Bo
Arvidson (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”För nästa” och
på s. 20 slutar med ”m. fl. (vpk)” bort ha följande lydelse:

För nästa (= utskottet) subventioner utgår. Utöver dessa direkta

subventioner avses av budgetmedel utgå 435 milj. kr. till låginkomstsatsning
m. m. inom jordbruket. Vidare beräknas 55 milj. kr. i fråga om ersättning för
införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. De totala livsmedelssubventionerna
uppgår därmed till ca 3 miljarder kronor.

Utskottet anser att principiella invändningar kan riktas mot en fortsatt
livsmedelssubventionering i den omfattning som hittills skett. Erfarenheterna
från livsmedelsområdet visar att statsmakterna måste iaktta återhållsamhet
med åtgärder syftande till konstlade relationer mellan producent- och
konsumentpriser. Gjorda expertutredningar rörande inkomstomfördelningseffektema
av livsmedelssubventionerna visar också att dessa subventioner
från fördelningspolitisk synpunkt kan sättas starkt i fråga. Av bl. a.
angivna skäl anser utskottet att livsmedelssubventionerna på sikt bör
avvecklas.

Önskvärt vore att avvecklingen kunde ske då landets ekonomiska tillväxt
är stark och då jordbruksnäringen har en sund ekonomisk utveckling baserad
på en god produktionsbalans. Även om sådana förutsättningar inte föreligger
f. n. finner utskottet skäl att nu föreslå en ytterligare neddragning av
livsmedelssubventionerna. Regeringens beslut att ta bort livsmedelssubventionerna
på kött, fläsk och ost fr. o. m. den 1 december förra året medförde
en minskning av kostnaderna för ändamålet med 850 milj. kr. för år räknat. I
enlighet med vad som föreslås i motion 1818 av Arne Andersson i Ljung m. fl.
(m) borde livsmedelssubventionerna ha minskats med 1 035 milj. kr.
Riksdagen bör i enlighet härmed för nästa budgetår anslå ett belopp som
alltså är 185 milj. kr. lägre än det regeringen föreslår. Utskottet har således
ansett sig kunna delvis biträda de förslag om minskning av livsmedelssubven -

JoU 1983/84:37

tionema som förs fram i motionerna 2081 och 2956 av Jan-Erik Wikström
m.fl. (fp) och 2486 av Börje Stensson och Lars Ernestam (båda fp). I
överensstämmelse med vad nu anförts avstyrks det yrkande om ökning av
subventionerna som läggs fram i motion 507 av Lars Werner m. fl. (vpk).

dels utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1983/84:2081,1983/84:2486 yrkande 8 och 1983/84:2956 yrkande 17
samt med bifall till motion 1983/84:1818 ävensom med avslag på
motion 1983/84:507 till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av
2 783 000 000 kr.,

5. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område (mom. 17)

Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”För nästa” och
på s. 20 slutar med ”m. fl. (vpk)” bort ha följande lydelse:

För nästa (= utskottet) subventioner utgår.

Utskottet delar den i flera folkpartimotioner uttryckta uppfattningen att
det finns bättre sätt att stödja utsatta grupper när levnadskostnaderna stiger
än att genomföra höjningar av livsmedelssubventionerna. Framför allt bör
höjda barnbidrag och flerbarnstillägg kunna utnyttjas för ändamålet. Detta
överensstämmer också med slutsatserna från en rapport till expertgruppen
för studier i offentlig ekonomi, Inkomstomfördelningseffekter av livsmedelssubventioner
(Ds B 1982:7). Livsmedelssubventionerna tillkom i första hand
som ett stöd till barnfamiljerna. Senare undersökningar har emellertid visat
att bara hälften av stödet verkligen kommer barnfamiljerna till godo.
Utskottet föreslår därför att livsmedelssubventionerna minskas med 1 000
milj. kr. i två etapper, hälften den 1 juli 1984 och hälften den 1 januari 1985.
Detta innebär att utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna
2081 och 2956 yrkande 17 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) och med
anledning av motion 2486 av Börje Stensson och Lars Ernestam (båda fp)
under anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för nästa
budgetår anvisar 1 968 milj. kr. Utskottet är alltså på denna punkt berett att
gå längre än vad som förordas i motion 1818 av Arne Andersson i Ljung m. fl.
(m) när det gäller neddragning av livsmedelssubventionerna. I överensstämmelse
med utskottets sålunda redovisade ställningstagande avstyrks i motion
507 av Lars Werner m. fl. (vpk) framfört yrkande om ökning av livsmedelssubventionerna.

dels utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1983/84:1818 och 1983/84:2486 yrkande 8 samt med bifall till

JoU 1983/84:37

motionerna 1983/84:2081 och 1983/84:2956 yrkande 17 ävensom
med avslag på motion 1983/84:507 till Prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 1 968 000 000 kr.

6. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område (mom. 17)

John Andersson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”För nästa” och
på s. 20 slutar med ”m. fl. (vpk)” bort ha följande lydelse:

Regeringen beslutade att ta bort livsmedelssubventionerna på kött, fläsk
och ost fr. o. m. den 1 december 1983. Sänkningen av livsmedelssubventionerna
skedde nästan på dagen ett år efter det att en motsvarande höjning
hade skett. Det var i samband med den s. k. momsuppgörelsen som
livsmedelssubventionerna höjdes för att lindra verkningarna för utsatta
grupper vid den företagna höjningen av mervärdeskatten. Noteras bör,
vilket gör den vidtagna sänkningen ur flera aspekter märklig, att höjningen
av livsmedelssubventionerna finansierades fullt ut med en höjning av
tobaksskatten. Nu har alltså subventionerna sänkts utan att t. ex. barnfamiljerna
har kompenserats.

I motion 507 av Lars Werner m. fl. framhålls att man från vänsterpartiet
kommunisternas sida under en följd av år fört fram hård kritik mot momsen
på mat, som i sin konstruktion som regressiv skatt drabbar dem hårdast som
har den minsta disponibla inkomsten, dvs. låginkomsttagare, barnfamiljer,
pensionärer och handikappade. Man har också sagt att man, om riksdagen
inte är beredd att slopa matmomsen, kan godta att hela effekten av skatten på
matpriserna, eller delar därav, kompenseras genom livsmcdelssubventioner.

I motionen understryks att vänsterpartiet kommunisterna aldrig kan
acceptera åtgärder som sänkning av matsubventioner, samtidigt som mångmiljardbelopp
årligen undantas beskattning. Motionärerna hävdar att det
från fördelningspolitisk synpunkt finns andra källor att stärka det finansiella
läget än att ta bort matsubventioner. Motionen utmynnar i en hemställan om
ökning av anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område med
870 milj. kr. utöver regeringens förslag.

Utskottet kan i allt väsentligt instämma i motionärernas synpunkter och
föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag under förevarande punkt
med den ändring som betingas av ett bifall till motionärernas förslag. Detta
innebär att utskottet avstyrker de förslag om anslagsreduktioner som läggs
fram i motionerna 1818 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), 2081 och 2956
av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) samt 2486 av Börje Stensson och Lars
Ernestam (båda fp).

JoU 1983/84:37

dels utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1983/84:507 samt med avslag på motionerna 1983/
84:1818, 1983/84:2081, 1983/84:2486 yrkande 8 och 1983/84:2956
yrkande 17 till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 3 838 000 000 kr.,

7. Bidrag till statens utsädeskontroll (mom. 22)

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”SUK:s
verksamhet” och slutar med ”(yrkande 5)” bort ha följande lydelse:

SUK:s verksamhet (= utskottet) 2milj. kr. Förslaget innebär att

den allmännyttiga verksamheten vid SUK till drygt hälften skall finansieras
med höjda avgifter i uppdragsverksamheten. Den allmännyttiga verksamheten
omfattar ledningsfunktioner, rådgivning och upplysning, tillsyn av
efterlevnad av lagar och förordningar, uppbörd av växtförädlingsavgifter och
internationellt samarbete. Man medverkar även i biståndsverksamhet. Det
kan knappast anses motiverat att den här typen av uppgifter i fortsättningen
skall belasta det statsplomberade utsädet med kostnader. Andelen handelsfört,
statsplomberat utsäde har successivt minskat under senare år och
uppgår nu till ca 60 % av utsädesbehovet. Det är ett allmänt samhälleligt
intresse, liksom ett intresse för jordbruket, att denna andel kan hållas på
åtminstone oförändrad nivå. Utskottet föreslår därför att till anslaget F7.
Bidrag till statens utsädeskontroll anvisas ett reservationsanslag av 4,5 milj.
kr. för budgetåret 1984/85.

Utskottet tillstyrker i överensstämmelse med det anförda motion 2921 av
Einar Larsson m. fl. (c) i vad avser uppräkning av bidragsanslaget med 2,5
milj. kr. utöver regeringens förslag (yrkande 5).

dels utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall
till motion 1983/84:2921 yrkande 5 till Bidrag till statens utsädeskontroll
för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av
4 500 000 kr.,

8. Norrvikens trädgårdar (mom. 25 och 27)

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”berett förorda” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ingen erinran mot förslaget att det statliga engagemanget i
Norrvikens trädgårdar avvecklas i sin nuvarande form. Som i propositionen

JoU 1983/84:37

anförts får driften och förvaltningen av trädgårdarna i allt väsentligt anses
vara en regional och lokal angelägenhet. Utskottet vill dock understryka att
avvecklingen av det statliga engagemanget inte bör innebära att kvalitetskraven
på verksamheten vid Norrvikens trädgårdar ställs lägre än som hittills
varit fallet. Med hänsyn till de intressen som är knutna till den fortsatta
verksamheten och till villkoren i avtalet hade det vidare, enligt utskottets
mening, varit naturligt att staten garanterats ett större inflytande i den
nybildade stiftelsen än som framgår av avtalet. Utskottet vill härvidlag peka
på några av de synpunkter som framförts i motion 2329 av Ulla Ekelund (c)
och vill för sin del framhålla det önskvärda i att frågan om visst statligt
inflytande över verksamheten blir föremål för fortsatta överväganden. Enligt
utskottets mening bör önskemålet om statligt inflytande m.m. kunna
tillgodoses t. ex. genom att regeringen får utse en representant i stiftelsens
styrelse. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av föreliggande regeringsförslag, som i övrigt biträds
av utskottet.

I den nyssnämnda motionen 2329 begärs att riksdagen uttalar sig för att
den eventuella utbyggnaden i och vid Norrvikens trädgårdar skall ske under
största hänsyn till miljön. Enligt utskottets mening bör det ankomma på
stiftelsen att i samråd med berörda kommunala och regionala myndigheter
lösa hithörande problem under vederbörligt hänsynstagande till miljöns
krav. Utskottet, som vill hänvisa till vad utskottet anfört rörande statlig
styrelserepresentation i stiftelsen, anser att motionen inte påkallar någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

dels utskottets hemställan under 25 och 27 bort ha följande lydelse:

25. att riksdagen bemyndigar regeringen att ikläda sig de ekonomiska
förpliktelser som följer av det avtal angående bidrag till Norrvikens
trädgårdar som förordats i propositionen samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om statlig representation
i stiftelsens styrelse,

27. beträffande utbyggnad av Norrvikens trädgårdar

att riksdagen lämnar motion 1983/84:2329 utan ytterligare åtgärd,

9. Utredning om jord- och skogsbrukets utvecklingsmöjligheter (mom. 32)

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 27 slutar med ”motion 1852” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner liksom motionärerna naturligt att nya aspekter kommer in
i bilden när det gäller att bedöma jord- och skogsbrukets utvecklingsmöjligheter.
När man närmare studerar riktlinjerna för livsmedelskommitténs
arbete kan man konstatera att ifrågavarande utredning tillsatts från en alltför
negativ utgångspunkt. Utskottet anser att de areella näringarna i stället bör

JoU 1983/84:37

bedömas från den utgångspunkten att de är de näringar som kanske har de
bästa utvecklingsmöjligheterna. Det finns inom det konventionella jord- och
skogsbruket goda förutsättningar för råvaruproduktion för en fytokemisk
industri, produktion av energigrödor, ökad proteinodling för export m. fl.
områden. Jord- och skogsbrukets utvecklingsmöjligheter måste därför också
vara utgångspunkter för bedömningarna. En särskild utredning bör få i
uppgift att studera ifrågavarande områden. Vid den närmare utformningen
av utredningsdirektiven bör de synpunkter som framförs i motion 1852 vara
vägledande.

dels utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande utredning om jord- och skogsbrukets utvecklingsmöjligheter att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1983/84:1852 yrkande 1.

Särskilda yttranden

1. Den statliga rådgivningen till jordbruket (mom. 6)

Börje Stensson (fp) anför:

Även om förslaget om ökad avgiftsfinansiering av lantbruksnämndernas
rådgivningsverksamhet överensstämmer med vad kommittén för överläggningar
om jordbruksprisregleringen lagt fram i samförstånd med Lantbrukarnas
förhandlingsdelegation har jag inte ansett mig kunna biträda förslaget.

Som utskottet framhåller får lantbruksnämndernas rådgivning anses
utgöra ett av de viktigaste medlen för att främja jordbrukets rationalisering.
Det är angeläget att rådgivningen liksom hittills ingår som en integrerad del
av de statliga insatserna för rationaliseringen och att alla möjligheter tas till
vara när det gäller att samordna och effektivisera verksamheten.

Mot angiven bakgrund förefaller det mig en smula ologiskt att i ett
kostnadsmässigt ansträngt skede, då behovet av rådgivningsinsatser starkt
ökar, lägga på dem som kanske bäst behöver rådgivningen ytterligare
pålagor, som kan leda till att ifrågavarande resurser inte till fullo kan
utnyttjas. Jag ämnar därför, om en ökad avgiftsfinansiering kommer till
stånd och om så befinns erforderligt, i lämpligt sammanhang återkomma till
riksdagen i frågan.

2. Vissa livsmedelspolitiska frågor (mom. 28 och 29)

Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Sven Eric Lorentzon (m),
Jens Eriksson (m), Börje Stensson (fp), Lennart Brunander (c) och Bo
Arvidson (m) anför:

JoU 1983/84:37

Våren 1983 beslöt riksdagen att sockerbetsarealen skulle omfatta 53 000
ha 1983 och att arealen skall minskas med 500 ha per år till 1985. Därmed
avsågs att säkra driften vid samtliga sockerbruk.

Sockemäringskommittén förordade 1982 ett fullt utnyttjande av våra
nuvarande sockerbruk och en självförsörjningsgrad vid normalskörd om ca
95 % eller 54 400 ha/årligen. 1985 blir arealen 51 500 ha enligt riksdagsbeslutet
1983. Det finns många skäl som talar för en ökning av arealen till den nivå,
54 400, som sockemäringskommittén våren 1982 föreslog, bl. a. produktionsbalansproblemen
inom jordbruket.

Uttalanden från regeringen hösten 1983 om en kraftigt ökad import av
socker har väckt berättigad oro hos såväl odlare som hos de anställda vid
sockerbruken. Denna oro kommer till starkt uttryck bl. a. i de nu i
förevarande sammanhang behandlade motionerna. Enligt vår mening föreligger
starka skäl för att riksdagen redan nu skulle ha uttalat sig för en
95-procentig självförsörjningsgrad som riktmärke för vår inhemska sockerproduktion.
Med hänsyn till att 1983 års livsmedelskommitté redan i höst
framlägger sina överväganden rörande bl. a. produktionsmålet har vi avstått
från att nu framställa något yrkande om bifall till de motioner som behandlar
sockernäringen.

Vi delar vidare de synpunkter som framförts i flera motioner rörande
värdet av en ökad export av högförädlade livsmedel. De åtgärder som hittills
vidtagits för att förstärka statens exportråds resurser är visserligen välkomna
men alltför otillräckliga. Som exempelvis framhålls i motion 846 (m) är det
synnerligen önskvärt att bl. a. ett samlat åtgärdsprogram snarast utformas för
ändamålet och att det i samband härmed också företas en undersökning av
möjligheterna att vidga förädlingsgraden av produkter från det svenska
jordbruket.

Mot bakgrund av att resultatet av livsmedelskommitténs arbete som nyss
nämnts kommer att presenteras inom kort har vi funnit det inte heller vara
meningsfullt att nu yrka på någon direkt åtgärd från riksdagens sida med
anledning av de motioner som tar upp problemen med livsmedelsexporten.

minab/gotab 78846 Stockholm 1984

minab/gotab 78630 Stockholm 1984