Jordbruksutskottets betänkande
1983/84:29

om åtgärder mot försurningen (prop. 1983/84:100 bilaga 11)

NIONDE HUVUDTITELN
Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1983/84:100 bilaga 11 (jordbruksdepartementet)
såvitt avser punkt H12. Åtgärder mot försurningen. I anslutning
till anslagsprövningen tar utskottet upp ett antal motioner väckta i
januari 1984 om åtgärder mot försurningen, såväl på det nationella planet
som inom ramen för det nordiska och internationella samarbetet. Regeringens
förslag tillstyrks.

Nyligen har betydande skador konstaterats på skogen, skador som anses
hänga samman med försurningen i kombination med luftföroreningar m. m.
Flera motioner tar upp den problematiken. Utskottet framhåller i det
sammanhanget vikten av att ett arbete med inventering och kartläggning av
skogens kvalitet och uppkomna skogsskador som redan påbörjats resp.
planeras i anslutning till riksskogstaxeringen snarast förs vidare och fullföljs.
Ett särskilt tillkännagivande till regeringen föreslås härom, med anledning av
några motionsyrkanden.

Utskottet gör i anslutning till motionerna i övrigt en genomgång av de
åtgärder som planerats resp. redan vidtagits mot försurningen och som till en
del redovisas i propositionen. De försurningsskador som drabbat sjöar och
vattendrag har delvis kunnat minskas genom kalkning. En utvärdering av
dessa åtgärder liksom en försöksverksamhet vad beträffar mark och grundvatten
pågår. För den fortsatta planeringen av åtgärder mot försurningen har
regeringen tillsatt en aktionsgrupp med uppgift att utan dröjsmål förbereda
ytterligare åtgärder mot försurningen av mark, vatten och skog. Utskottet
erinrar vidare om att källorna till försurningen i stor utsträckning är att finna
utanför Sveriges gränser. Därför är det internationella samarbetet för att
motverka försurningsskador synnerligen viktigt. I betänkandet redogörs för
de aktiviteter som f. n. pågår i detta hänseende.

Med hänsyn till de åtgärder som vidtagits och planerats bör motionerna
utöver vad som nämnts i det föregående enligt utskottets mening icke
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Propositionen

Regeringen har under punkt H12 (s. 116-117) föreslagit riksdagen att till
Åtgärder mot försurningen för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag
av 85 000 000 kr.

1 Riksdagen 1983184.16 sami Nr 29

JoU 1983/84:29

Motioner

I motion 1983/84:319 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av ökade insatser för att begränsa försurningens effekter,
stoppa den begynnande skogsdöden samt utveckla inhemska energikällor för
bl. a. ökad sysselsättning i Kalmar län.

I motion 1983/84:504 av Anita Bråkenhielm och Blenda Littmarck (båda
m) yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att intensifiera det
internationella förhandlingsarbetet vad gäller försurningshotet.

I motion 1983/84:677 av Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om inventering och forskning om försurningens inverkan på
skogen, varvid ytterligare anslag om 10 milj. kr. skall utgå i enlighet med vad
som anges i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om internationella överenskommelser för ytterligare begränsning
av försurande utsläpp,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpta miljökrav vid
förbränning av kol,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om jord- och skogsbrukets betydelse för försurningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om alternativa fällningskemikalier för reningsverk.

I motion 1983/84:679 av Lars Hedfors m. fl. (s) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna de förslag om förebyggande åtgärder mot
försurningen och om kalkning som framförts i motionen.

I motion 1983/84:683 av Thure Jadestig och Berit Oscarsson (båda s) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om verksamheten med kalkning av sjöar m. m.

I motion 1983/84:840 av Eric Hägelmark (fp) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1 och 3),

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att åtgärder
vidtas i Blekinge län för att uppmärksamma utvecklingen av försurningen
och därmed sammanhängande tungmetallproblem,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett åtgärdsprogram
utformas och fullföljs i ett pilotprojekt.

I motion 1983/84:848 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om åtgärder i kampen mot försurningen i enlighet med
vad som anförts i motionen.

JoU 1983/84:29

I motion 1983/84:1296 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk försurningskommission
för att utarbeta ett handlingsprogram mot försurningen för
att bringa ned de utsläpp som påverkar Sverige enligt vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en utvidgning av
ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar så att
den även omfattar befintliga anläggningar,

3. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till överläggningar om den
nordiska konventionen för att få till stånd ytterligare begränsningar av
försurande utsläpp,

4. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en internationell mässa
om miljöförbättrande teknik enligt vad som anförts i motionen.

I motion 1983/84:1816 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) yrkas, såvitt
nu är i fråga (yrkandena 2-4, 6-9),

2. att riksdagen hos regeringen begär att europeiska förhandlingar om
skärpta miljökrav när det gäller gränsöverskridande luftföroreningar initieras,

3. att riksdagen hos regeringen begär en fortlöpande utvärdering av
kalkningsverksamheten,

4. att riksdagen hos regeringen begär att en vetenskaplig dokumentation
av de översiktligt registrerade försurningsskadorna i skog utförs,

6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheten för
ersättning till den enskilde för försurningsskador,

7. att riksdagen hos regeringen begär en omfattande utvärdering av
miljöeffekterna av olika energisatsningar och därvid bl. a. jämför securereaktorer
med fossileldade system,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid
lokalisering av nya värmeverk hänsyn tas till försurningskänsligheten i
området,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande avgasrening av fordon.

I motion 1983/84:1829 av Bertil Danielsson och Ewy Möller (båda m) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om dokumentation av försurningens verkningar och om en
intensifierad forskning på försurningsområdet,

2. att riksdagen begär att regeringen utser Blekinge, Kronobergs och
Kalmar län som försökslän i dessa hänseenden.

I motion 1983/84:1834 av Rune Evensson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
behovet av ökade åtgärder mot försurningen.

1* Riksdagen 1983/84.16 sami Nr 29

JoU 1983/84:29

I motion 1983/84:1835 av Ivar Franzén m. fl. (c, s, m, fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående åtgärder för att minska försurningen av mark och vatten.

I motion 1983/84:1839 av Stina Gustavsson och Rune Gustavsson (båda c)
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1, 2 och 4),

1. att riksdagen hos regeringen begär att ytterligare åtgärder vidtas för att
reducera de försurande utsläppen inom Sverige,

2. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas så att internationella
insatser kan komma till stånd för att reducera de globala försurande
utsläppen,

4. att riksdagen hos regeringen begär att av medel som ställs till förfogande
särskilt uppmärksamma behovet av att återställa de genom försurningen
kraftigast påverkade grundvattentäkterna, främst genom kalkning av vattentäkternas
tillrinningsområde.

I motion 1983/84:1849 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Kerstin
Andersson (båda c) yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge
regeringen till känna vad som anförts i motionen angående medel för
åtgärder mot försurning i sjöar och vattendrag i Älvsborgs län.

I motion 1983/84:1857 av Catarina Rönnung m. fl. (s) yrkas att riksdagen
anhåller att regeringen uppdrar åt naturvårdsverket att i samråd med
skogsstyrelsen kartlägga försurningseffekterna av skogsgödselmedel och vid
behov utfärda förbud mot dess användande.

I motion 1983/84:1864 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en
kartläggning av miljöskadorna på skogen.

I motion 1983/84:2018 av Karl Björzén och Anders Andersson (båda m)
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en särskild
kommission bör tillsättas med uppgift att föreslå lämpliga åtgärder för
bekämpning av den ekologiska katastrof som hotar landets skogar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hänvändelse till de stater som undertecknat konventionen om
långväga gränsöverskridande luftföroreningar.

I motion 1983/84:2334 av Ann-Cathrine Haglund och Bengt Wittbom
(båda m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående tillsättande av en kommitté som på såväl kort
som lång sikt skall dra upp riktlinjerna för ett åtgärdsprogram mot
försurningen.

I motion 1983/84:2335 av Jan Hyttring och Bertil Jonasson (båda c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av skyndsamma
motåtgärder för att hindra en utbredning av skogsskador genom
försurning.

JoU 1983/84:29

I motion 1983/84:2336 av Anders Högmark och Birgitta Källman (båda m)
yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i denna motion anförts om vikten av att Sverige
genom internationella överenskommelser erhåller väsentligt sänkta gränsvärden
för svavelutsläpp i fossilbränsleeldade anläggningar.

I motion 1983/84:2347 av Martin Olsson och Sven-Erik Nordin (båda c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behov av skyndsamma åtgärder för att stoppa
skogsgödsling med försurande gödselmedel.

Hearing

Inför behandlingen av förevarande punkt i budgetpropositionen har
utskottet anordnat en hearing där företrädare för vissa berörda verk och
forskningsinstitutioner redovisat läget i fråga om försurningen av mark,
vatten och skog samt vidtagna åtgärder.

Utskottet

Anslaget

Från anslaget bestrids kostnader för åtgärder mot försurningen såsom
statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag, uppföljning m.m. av
kalkningsverksamheten, försöksverksamhet med kalkning av mark och
grundvatten samt informationsinsatser. Ansvaret för bidragsgivningen avseende
kalkning av sjöar och vattendrag åvilar länsstyrelserna.

Jordbruksministern framhåller i propositionen att det är angeläget att
insatserna mot försurningen intensifieras. För att lösa de akuta problemen
måste kalkningsinsatserna ytterligare utökas. Anslaget bör i enlighet med det
program som riksdagen antagit våren 1982 (prop. 1981/82:151, JoU 1981/
82:35) om åtgärder mot försurningen höjas med 20 milj. kr. till 85 milj. kr. för
nästa budgetår. Kostnaderna för åtgärdsprogrammet finansieras genom den
särskilda avgiften på oljeprodukter.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag. Det tillstyrks således.

Enligt motion 683 av Thure Jadestig och Berit Oscarsson (båda s) kan det
finnas anledning överväga om inte statsbidrag för kalkningen av sjöar m. m.
skulle utgå med 100 % av godkända kostnader. Ansvaret för genomförandet
av kalkningen kunde i så fall läggas på länsstyrelserna.

Utskottet får erinra om att enligt gällande riktlinjer utgår bidrag till
kalkningsverksamheten med normalt 85 % av godkända kostnader. Om
särskilda skäl föreligger har länsstyrelse dock möjlighet att bevilja full
kostnadstäckning. Enligt vad utskottet inhämtat har det bidragssystem som
tillämpas fungerat väl. Utskottet finner icke anledning att ändra bidragssystemet.
Motionen avstyrks således.

JoU 1983/84:29

Allmänt om försurningsproblemet

Försurningen av mark och vatten och skog är ett av våra allvarligaste
miljöproblem. I Sverige med dess rikedom på sjöar och med dess ofta
kalkfattiga berggrund blev skadeverkningarna märkbara redan på ett tidigt
stadium. Försurningen av vattnen har drabbat fisklivet. Internationellt
presenterades problemet i en svensk rapport till 1972 års miljökonferens.
Den främsta orsaken till den ökade försurningen på senare år är utsläpp av
svaveldioxid och kväveoxider vid förbränning av fossila bränslen. I vårt land
har ansträngningar gjorts för att begränsa utsläppen av svavelföreningar.
Redan 1968 beslutades om generella regler för att begränsa svavelutsläppen
vid oljeeldning. År 1976 fastlades ett program om utsläppsbegränsning
genom att en särskild svavellag infördes. Målet var att utsläppen av
svaveldioxider under en 10-års period skulle halveras. Detta mål har nu
realiserats. 1976 års beslut innefattade även försökskalkning av sjöar och
vattendrag samt ett vidgat internationellt samarbete. Sedermera har genom
ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar ett
instrument skapats för mellanstatliga förhandlingar om begränsning av såväl
svavelutsläppen som andra luftföroreningar. I Sverige anses bortemot 80 %
av de försurande svavelnedfallen härröra från utomlands belägna anläggningar.

Riksdagen beslöt våren 1982 att anta en strategi mot försurningen (prop.
1981/82:151, JoU 1981/82:35). Enligt beslutet skulle kampen mot försurningen
föras såväl på det inhemska planet, genom minskade utsläpp av
försurande ämnen samt genom kalkning och andra åtgärder för att minska
försurningens skadeverkningar, som på det internationella planet genom att
verka för minskade utsläpp i andra - främst europeiska - länder. Forskningen
på området gavs ökade resurser. Riksdagen framhöll att kväveoxidernas roll
i försurningsproblematiken borde uppmärksammas mer än hittills.

Skador på skogen

För ett par år sedan konstaterades allvarliga skador på skogen i Västtyskland
vilka sattes i förbindelse med försurningen och med luftföroreningar.
Hösten 1983 rapporterades att omkring en tredjedel av den västtyska skogen
är svårt skadad. Särskilt hårt har ädelgranen drabbats. Under sommaren
1983 konstaterades även i Sverige skogsskador som inte enbart kunde skyllas
på torka och stormar. Utförda undersökningar tyder på att skadorna orsakas
av flera samverkande faktorer. Markförsurningen och därav föranledd
metallurlakning är en. Den direkta påverkan av svavel- och kväveoxider,
ozon m. m. på trädens barr och löv är en annan.

Sedan regeringen ställt medel till förfogande lät skogsstyrelsen under
november/december 1983 företa en enkätundersökning avseende förekomsten
av skogsskador i samtliga konsulentdistrikt i södra Sverige. Syftet var att

JoU 1983/84:29

dels sprida information om den här typen av skogsskador till den skogliga
fältpersonalen, dels få en översiktlig bild av omfattningen av skogsskadorna i
södra Sverige och dels få ett material för forskarna. Några långtgående
slutsatser kan enligt skogsstyrelsen inte dras av enkätens resultat. De
indikerar dock att relativt allvarliga skador förekommer på gran och även på
tall och vissa lövträd i många bestånd i södra och västra Sverige. De mest
omfattande skadorna har rapporterats från södra Bohuslän, norra Halland,
delar av Älvsborgs län samt västra delarna av Kronobergs län och norra delen
av Kristianstads län. I Värmlands län, norra delen av Örebro län samt
Kalmar län tycks skadorna vara mindre.

Skogsstyrelsen har tillsammans med statens naturvårdsverk och bl. a.
riksskogstaxeringen diskuterat olika former av inventeringar för att få
information om skogsskadornas omfattning såväl lokalt, regionalt som för
landet som helhet samt för att kunna följa utvecklingen i framtiden, s. k.
monitoring. För att pröva olika inventeringsmetoder planeras en omfattande
studie i Blekinge under kommande höst. Inom ramen för riksskogstaxeringen
genomförs en skadeklassificering av samtliga provträd i Svea- och
Götaland under fältarbetet 1984. Riksskogstaxeringens s. k. permanenta
provytor erbjuder enligt vad utskottet erfarit möjlighet till kvalificerad
miljökvalitetsövervakning. Förra året påbörjades ett arbete på kartering av
20000 ”fasta ytor” som beräknas pågå under åren 1983-1987.

De skador som konstaterats på skogen uppmärksammas i en rad motioner.
I tre motioner framställs yrkanden om medelstilldelning för en aktiv
inventering av skogen och en kartläggning av uppkomna skogsskador. Enligt
motion 677 av Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp) måste inventeringsarbetet
utföras noggrannare än vad som varit möjligt vid skogsstyrelsens
enkät. De bör innefatta uppföljning av konstaterad skadegörelse, provtagningar
samt beskrivning av hastigheten i pågående förändringar av skogsbeståndet.
Motionärerna föreslår att ytterligare anslag på 10 milj. kr. skall utgå
för forsknings- och inventeringsinsatser. I kommittémotion 1816 framhåller
Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) att en vetenskaplig dokumentation och
analys bör ske snabbt av de registrerade skador som konstaterats i aktuella
undersökningar. En mera systematisk undersökning med utgångspunkt i
riksskogstaxeringens material bör utföras för att ge ytterligare information
om tillståndet i våra skogar vad gäller försurningsskador. En kartläggning
begärs även i motion 1864 av Knut Wachtmeister m. fl. (m).

Skogen är av stor betydelse för det svenska välståndet och för miljön i vårt
land. Utskottet ser därför allvarligt på de skador som konstaterats på skogen.
Det är angeläget att den enkätundersökning som skogsstyrelsen företagit
följs upp så att det skapas en klarare bild av läget och den fortsatta
utvecklingen. Som framgår av den lämnade redovisningen planeras en
utveckling av en inventeringsmetodik som skall kunna användas i fortsättningen.
Regeringen har i den nyligen framlagda forskningspropositionen
1983/84:107 föreslagit en intensifierad forskning om de problem som rör

1** Riksdagen 1983/84. sami. Nr29

JoU 1983/84:29

skogsskadorna. Utskottet kommer att behandla nämnda proposition i ett
annat sammanhang. Utan att avvakta den behandlingen anser sig utskottet
emellertid redan nu böra framhålla att det är av stor vikt att de inventeringar
som kan göras och som redan inplanerats när det gäller att lägga en grund för
framtida bedömningar av utvecklingen av skogens tillstånd så snart som
möjligt genomförs. Enligt utskottets bedömning bör det vara möjligt att
genom omdispositioner inom oförändrad medelsram genomföra en planerad
genomgång av fasta ytor över hela riket som påbörjats i anslutning till
riksskogstaxeringen. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna
677 yrkande 1,1816 yrkande 4 och 1864 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

Enligt motion 1816 aktualiserar de skogsskador som konstaterats vid
skogsstyrelsens översiktliga inventering frågan om en eventuell kompensation
till den enskilde skogsägaren. Motionärerna yrkar att riksdagen skall
begära en utredning om möjligheten till ersättning till den enskilde för
försurningsskador.

Utskottet finner för sin del inte att en utredning av det slag som åsyftas i
motionen är påkallad. Motionen avstyrks alltså såvitt nu är i fråga
(yrkande 6).

Planering av ytterligare åtgärder mot försurningen

Centerpartiet kräver i motion 1296 av Thorbjörn Fälldin m. fl. att
hanteringen av försurningsfrågorna samordnas. En parlamentarisk kommission
mot försurningen bör nu få i uppdrag att ta fram ett handlingsprogram,
framhåller motionärerna. Kommissionens mandat bör bl. a. innefatta följande
uppgifter: begränsning av svavel- och kväveoxidutsläppen, avsvavling av
olja vid raffinaderierna, avvisande av regeringens planer på en omfattande
kolintroduktion, effektivare avgasrening av biltrafiken och krav på åtgärder
beträffande dieselbilar, övergång till mindre försurande gödselmedel i
jordbruket och ökad jordbrukskalkning, fortsatt kartering av skogen, ökad
forskning om försurningsprocesserna i såväl åkermark som skog. Lövskogens
betydelse måste klargöras, liksom effekterna av helträdsutnyttjande,
skogsgödsel som verkar försurande bör förbjudas och nya gödselmedel
prövas, samordning av forskningen kring skogsskador både inom och utom
Sverige bör initieras, kalkningen av sjöar och vattendrag måste fortsätta,
försöksverksamheten måste komma i gång beträffande kalkning av grundvatten
och skogsmark.

En särskild kommission för försurningen påyrkas även i motion 2018 av
Karl Björzén och Anders Andersson (båda m) yrkande 1, och i motion 2334
av Ann-Cathrine Haglund och Bengt Wittbom (båda m).

Utskottet finner att nya krafttag nu bör tas för att fullfölja de åtgärder mot
försurningen som inleddes genom 1976 års beslut. De skador som upptäckts
på skogen har ytterligare skärpt situationen.

JoU 1983/84:29

Regeringen har nyligen tillsatt en aktionsgrupp med uppgift att samordna
insatserna och föreslå ytterligare åtgärder som kan krävas för att begränsa
försurningens skadeverkningar. I gruppen som leds av jordbruksministern
ingår bl. a. generaldirektörerna för berörda centrala verk. Gruppen skall
arbeta snabbt. Naturvårdsverket har fått till uppgift att för aktionsgruppens
räkning ta fram underlag för ett samordnat åtgärdsprogram.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att regeringen tagit initiativet att
tillsätta en aktionsgrupp. Dess sammansättning bör enligt utskottets mening
möjliggöra att förslag till effektiva åtgärder kan framläggas snabbt och även
omsättas i praktiken. Utskottet är icke berett tillstyrka yrkandet i motion
1296 om en parlamentariskt sammansatt kommission. Motionen avstyrks
alltså såvitt nu är i fråga (yrkande 1). Utskottet avstyrker även motionerna
2018 såvitt nu är i fråga (yrkande 1) och 2334.

Ett samlat yrkande om olika åtgärder i kampen mot försurningen
framställs i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 848 av Lars Werner
m. fl. Enligt motionen bör en omfattande undersökning av våra vattendrag
startas omgående för att undersöka tungmetallförekomsten i fisk. Ett
program bör upprättas för att skydda grundvattnet och täkter utanför
tätorterna. Blyfri bensin bör införas och förslag läggas fram om effektiv
rening av bilavgaserna. Ytterligare medel bör ställas till förfogande och
åtgärder bör vidtas för att minska gödselmedlens bidrag till försurningen.
Den s. k. omdrevsgödslingen av skogsmark bör förbjudas.

Utskottet får även beträffande denna motion framhålla att dess innehåll
väl täcks av åtgärder som redan ingår i det åtgärdsprogram som behandlas
under förevarande punkt i propositionen resp. omfattas av mandatet för
regeringens aktionsgrupp mot försurningen. Vad gäller den i motionen
begärda undersökningen av tungmetallförekomsten i fisk avser naturvårdsverket
enligt sitt budgetäskande göra särskilda insatser beträffande kvicksilver
i fisk. Motionen bör icke föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Miljökrav vid förbränning av kol

I flera motioner anläggs synpunkter på spridning av försurande svavelföreningar
från koleldade anläggningar. Enligt motion 677 av Lars Ernestam och
Börje Stensson (båda fp), yrkande 3, bör riksdagen hos regeringen begära
förslag till skärpta miljökrav vid förbränning av kol. I motion 1296 av
Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) begärs (som en del av yrkande 1 vilket
behandlats i det föregående) att riksdagen avvisar regeringens planer på en
omfattande kolintroduktion. Moderata samlingspartiet yrkar i kommittémotion
1816 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (yrkande 8) att man vid
lokalisering av nya värmeverk tar hänsyn till försurningskänsligheten i
området. Sistnämnda motion innehåller en utförlig redovisning av Vattenfalls
utredning Kol Hälsa Miljö som för ett knappt år sedan lades fram på
regeringens uppdrag.

JoU 1983/84:29

Utskottet får med anledning av motionerna erinra att vissa huvuddrag av
KHM-utredningen återgivits av utskottet i samband med behandlingen av
motioner om försurningen hösten 1983 (JoU 1983/84:2). Regeringen har
numera avlämnat en särskild proposition om vissa kolfrågor, bl. a. de
miljökrav som bör ställas i samband med koleldning (prop. 1983/84:158).
Utskottet får anledning att återkomma till dessa frågor i sainband med
behandlingen av den propositionen. Motionerna avstyrks mot den bakgrunden.

Jord- och skogsbrukets medverkan till försurningen

I flera motioner diskuteras den källa till försurning som moderna jord- och
skogsbruksmetoder anses utgöra. I motion 677 av Lars Ernestam och Börje
Stensson (båda fp) anförs som exempel på försurande åtgärder vissa typer av
gödsling av marken, dikningsföretag, avverkning och skörd. Motionärerna
anser det angeläget att jordbrukets och skogsbrukets inverkan på försurningsprocessen
klarläggs genom intensifierade forskningsinsatser och åtföljande
förslag till åtgärder (yrkande 4). Catharina Rönnung m. fl. (s) begär i
motion 1857 att naturvårdsverket i samråd med skogsstyrelsen ges i uppdrag
att kartlägga försurningseffekterna av skogsgödselmedel och vid behov
utfärda förbud mot dess användande. I motion 2347 av Martin Olsson och
Sven-Erik Nordin (båda c) yrkas på skyndsamma åtgärder för att stoppa
skogsgödsling med försurande gödselmedel. Likartade synpunkter framläggs
som tidigare redovisats i centerns och vänsterpartiet kommunisternas
partimotioner 1296 resp. 848.

Utskottet erinrar om att frågan om jord- och skogsbrukets medverkan till
försurningen behandlats av riksdagen i olika sammanhang. I samband med
1982 års beslut om åtgärder mot försurningen framhölls behovet av kalkning
av åkermarken. Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna gavs i uppdrag
att i sin rådgivningsverksamhet särskilt betona försumingsriskerna för
växande grödor och vikten av att åkermarken kalkas.

De kvävegödselmedel som nu används, främst ammoniumnitrat, betecknas
som försurande till skillnad från den basiska kalkammonsalpetem vilken
tidigare varit dominerande.

Som inledningsvis nämnts har utskottet anordnat en hearing med bl. a.
forskare. Därvid framfördes misstanken att den ökade kvävegödselmedelanvändningen
i Västeuropa som helhet bidrar till en kväveöverbelastning i
nederbörden som verkar försurande.

Utredningen om användning av kemiska medel i jord- och skogsbruket har
tagit upp frågan om kvävebelastningen ur en något annorlunda synvinkel i
betänkandet Användning av växtnäring (SOU 1983:10). Utredningen framhåller
att växtnäringsförluster från åker mycket påtagligt kan påverka både
yt- och grundvattenkvaliteten. Utredningen föreslår att lantbruksnämndernas
insatser avseende gödslingsrådgivning ökas. Den föreslår även lagstift -

JoU 1983/84:29

ning som skall möjliggöra för länsstyrelsen att utfärda föreskrifter för
gödselhantering inom särskilt föroreningskänsliga områden. Utredningens
förslag bereds i regeringskansliet.

När det gäller försurningen av skogsmark gavs naturvårdsverket genom
1982 års beslut i uppdrag att pröva olika åtgärder att motverka försurningens
effekter på främst skogsmark och grundvatten. En försöksverksamhet med
kalkning inleddes år 1983. För nästa budgetår beräknas kostnaderna för
försöksverksamheten i detta avseende enligt propositionen uppgå till
8 milj. kr.

Skogsstyrelsen och naturvårdsverket utfärdade redan år 1977 vissa riktlinjer
för att minska skogsgödslingens bidrag till försurningen. Nyligen har de
båda myndigheterna i samråd antagit allmänna råd för skogsgödsling i syfte
att undanröja risken för försurningsskador på grund av skogsgödsling.
Därvid rekommenderas allmänna restriktioner beträffande gödsling under
vissa årstider och i vissa känsliga områden (på tjälad mark och snö, vid
vattentäkter, på känsliga jordar och inom skyddsvärda områden). Inom
tillrinningsområden till försurade sjöar bör kvävegödsling icke ske i form av
ammoniumnitrat. I stället bör kalkammonsalpeter eller urea användas.
Dessa rekommendationer gäller för hela Sverige. Vidare ges rekommendationer
för olika landsdelar. I södra och sydvästra Sverige bör kvävegödsling
över huvud taget icke ske medan i övriga Götaland och större delen av
Svealand gödslingen bör begränsas. Marker med hög bonitet bör inte gödslas
alls.

Skogsstyrelsen är f. n. i färd med att utarbeta regler beträffande helträdsutnyttjande
i skogsbruket.

Som framgår av det anförda har olika åtgärder sedan åtskilliga år vidtagits
för att minska jord- och skogsbrukets medverkan till försurningen. Utskottet
vill framhålla att även dessa frågor torde komma att beaktas av regeringens
aktionsgrupp mot försurningen när den skall lägga fram förslag om ytterligare
åtgärder. Med hänsyn till de åtgärder som sålunda redan vidtagits samt till
att såväl regeringen som berörda myndigheter följer situationen får motionernas
syfte till väsentlig del anses tillgodosett. Motionerna 677 såvitt nu är i
fråga (yrkande 4), 1857 och 2347 bör därför icke föranleda någon riksdagens
ytterligare åtgärd.

Bilavgasernas medverkan till försurningen

Luftföroreningar från bilavgaser har sedan länge utgjort ett problem,
främst i tätorterna. Sverige har sedan år 1976 bestämmelser om bilavgasrening
som är mer långtgående än något annat land i Europa. De svenska
avgaskraven når dock icke upp till de krav som ställs i USA och i Japan.
Bilavgasutredningen föreslog i sitt huvudbetänkande (SOU 1983:27) sommaren
1983 att avgasreningen skulle skärpas väsentligt och att bästa
tillgängliga teknik för avgasrening skulle införas i Sverige.

JoU 1983/84:29

Länge betraktades bilavgasproblemet som ett tätortsproblem. Bensinavgaserna
innehåller bl. a. kväveoxider medan dieselavgaserna innehåller både
svaveldioxid och kväveoxider. Svaveldioxiden ansågs länge vara den helt
dominerande källan till försurningen. Efter hand har emellertid kväveoxidernas
roll för försurningen alltmer uppmärksammats. Under de senaste
åren har forskarna ansett sig finna att svaveldioxid tillsammans med
kväveoxider och andra luftföroreningar från bilavgaserna som ozon skadar
tillväxten hos växter och träd mer än vad dessa skadliga ämnen var för sig i
samma koncentration skulle åstadkomma (s. k. synergism).

När vidden av skogsskadorna i Västtyskland insågs fattade förbundsregeringen
sommaren 1983 ett principbeslut om införande av avgasrening av bilar
för att minska kväveoxidutsläppen m. m. Förbundsrepubliken är dock som
medlem av EG bunden av att gemensamma regler på avgasreningsområdet
bör gälla för hela den europeiska gemenskapen. EG-kommissionen i Bryssel
beräknas komma att redovisa frågan under innevarande vår.

Frågan om bilavgasrening behandlades senast i riksdagen hösten 1983 med
anledning av motioner i frågan. Utskottet förklarade sig då (JoU 1983/84:3)
utgå från att, med hänsyn till de stora problem som bilavgaserna förorsakat,
frågan skulle komma att behandlas skyndsamt och att ett samlat åtgärdsprogram
enligt ett riksdagsbeslut från år 1979 (JoU 1978/79:22) skulle komma att
framläggas. Utskottet tog även fasta på en deklaration av jordbruksministern
i riksdagen att regeringen skulle tillvarata varje möjlighet att få en bred
internationell uppslutning bakom effektiva åtgärder för att komma till rätta
med bilismens luftföroreningsproblem. Jordbruksministern har senare återkommit
till frågan bl. a. i riksdagens allmänpolitiska debatt.

Moderata samlingspartiet har i kommittémotion 1816 av Arne Andersson i
Ljung m. fl. (yrkande 9) erinrat om att den borgerliga regeringen i Västtyskland
efter regeringsskiftet har vidtagit snabba och beslutsamma åtgärder för
att framtvinga övergång till ett tillfredsställande system för avgasrening.
Enligt motionärerna har Västtyskland stora möjligheter att påverka övriga
länder inom den europeiska gemenskapen till en för Europa gemensam
lösning. En svensk anslutning är då självklar. Enligt motionen bör detta ges
regeringen till känna. Centern och vänsterpartiet kommunisterna har som
tidigare framhållits i sina partimotioner 1296 resp. 848 även krävt effektiv
rening av bilavgaserna. Enligt centermotionen bör kraftfulla åtgärder även
vidtas när det gäller de dieseldrivna bilarna. Folkpartiet anför i motion 676 av
Lars Ernestam och Börje Stensson att det finns starka skäl att misstänka att
de skogsskador som rapporterats bl. a. från Västtyskland har samband med
förekomst av kväveoxider och oxidianter i luften. Motionärerna betonar mot
bl. a. den bakgrunden behovet av snabba åtgärder på bilavgasområdet. Då
motionen innehåller specificerade yrkanden om viss avgasrening tar utskottet
icke ställning till den nu utan avser att behandla den i annat sammanhang.

Utskottet erinrar om att bilavgasutredningens betänkande bereds i
regeringskansliet. Som riksdagen framhöll hösten 1983 finns det även

JoU 1983/84:29

anledning ta fasta på jordbruksministerns uttalande om att regeringen
kommer att ta till vara varje möjlighet att få en bred internationell
uppslutning bakom effektiva åtgärder för att komma till rätta med bilismens
avgasproblem. Den inverkan kväveavgaserna anses ha på skogstillväxten
bidrar till att skärpa vikten av en effektiv avgasrening. Med hänsyn till att
hithörande frågor således är föremål för prövning inom regeringskansliet
avstyrks motion 1816 såvitt nu är i fråga (yrkande 9).

Försurning av vatten

I några motioner yrkas på åtgärder för att skydda försurningshotade vatten
i anslutning till kalkningsprogrammet. Folkpartiet erinrar i motion 677 av
Lars Ernestam och Börje Stensson om att försurningen innebär ökad
rörlighet i mark och vatten för bl. a. aluminium. Detta utgör en miljörisk som
bör beaktas vid val av fällningskemikalier vid de kommunala avloppsreningsverken.
Enligt motionärerna bör kalk och järnsulfat tas fram i stället för
aluminiumföreningar.

Den i motionen väckta frågan beaktades redan i samband med 1982 års
riksdagsbeslut om åtgärder mot försurningen. Enligt vad utskottet erfarit har
naturvårdsverket frågan under observation. I vissa fall anses en åtgärd av det
slag som förordas i motionen vara verkningsfull, i andra fall inte. Något
uttalande med det innehåll som föreslås i motionen bör därför icke göras.
Motionen avstyrks såvitt nu är i fråga (yrkande 5).

Enligt motion 1816 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) (yrkande 3) bör
riksdagen hos regeringen begära en fortlöpande utvärdering av kalkningsverksamheten.
I motion 1839 av Stina Gustavsson och Rune Gustavsson
(båda c) framhålls såvitt nu är i fråga (yrkande 4) behovet av att de genom
försurningen kraftigast påverkade grundvattentäkterna återställs, främst
genom kalkning av vattentäkternas tillrinningsområde. Kalkningsfrågan
uppmärksammas även i motionerna 848 (vpk) och 1296 (c). I motion 848
krävs även ett program för skydd av grundvattnet.

Utskottet erinrar om att de åtgärder som förutses under förevarande
anslag innefattar en uppföljning av kalkningsverksamheten. Enligt propositionen
bör generella slutsatser kunna dras av de långsiktiga effekterna av
kalkningsverksamheten med hjälp av de undersökningar naturvårdsverket
och fiskeristyrelsen utför. Syftet med yrkande 3 i motion 1816 torde därmed
till väsentlig del vara uppfyllt. Yrkandet bör således icke föranleda någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

När det gäller försurningen av grundvattnet får utskottet hänvisa till att,
som framhålls i propositionen, en försöksverksamhet avseende kalkning av
bl. a. grundvatten har inletts under år 1983 i syfte att pröva olika åtgärder för
att motverka försurningens effekter. Försöksperioden kommer enligt naturvårdsverket
att behöva utsträckas under en relativt lång tidsperiod, varav en

Rättelse: S. 16, rad 4 Utgår: Tjeckoslovakien

JoU 1983/84:29

första del bör omfatta fem år. Utskottet förutsätter att, därest försöksverksamheten
skulle avsätta någorlunda säkra resultat, åtgärder kommer att
sättas in i en programmerad omfattning. Syftet med motion 1839 torde i allt
väsentligt vara tillgodosett genom en hänvisning till vad utskottet sålunda
anfört. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionen
påkallas således icke. ■

Olika energisatsningars miljöeffekter

I motion 1816 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) påtalas att vi i Sverige
främst baserar vårt energibehov på förbränning - av olja, kol och olika
inhemska bränslen. Förbränning ger alltid luftföroreningar. Kärnkraften
däremot ger enligt motionen en miljövänlig energiproduktion som möjliggör
väsentliga förbättringar vad gäller luftföroreningar och utsläpp av försurande
ämnen. De säkerhetsproblem som är förenade med kärnkraftens fredliga
användning bedöms i dag som mindre än bara för ett par år sedan.
Motionärerna yrkar att riksdagen begär en omfattande utvärdering av
miljöeffekterna av olika energisatsningar och därvid bl. a. jämför securereaktorer
med fossileldade system.

Utskottet får erinra om att kärnkraften enligt beslut med anledning av 1980
års folkomröstning skall avvecklas till år 2010 och att inga nya reaktorer skall
byggas. En sådan utvärdering som motionärerna efterlyser framstår mot
bakgrund härav inte motiverad. Motionen avstyrks därför såvitt nu är i fråga
(yrkande 7).

Förslag beträffande olika regioner

Försurningsskadorna har varit särskilt allvarliga i södra och sydvästra
Sverige. I ett antal motioner framställs yrkanden som inriktar sig på åtgärder
inom vissa län och regioner.

I motion 319 yrkar Sivert Carlsson och Agne Hansson (båda c) på ökade
insatser för att begränsa försurningens effekter, stoppa den begynnande
skogsdöden samt utveckla inhemska energikällor för bl. a. ökad sysselsättning
i Kalmar län. I motion 679 framlägger Lars Hedfors m. fl. (s) förslag om
förebyggande åtgärder mot försurningen och om kalkning mot bakgrund av
erfarenheter från Kronobergs län. Eric Hägelmark (fp) yrkar i motion 840 att
åtgärder vidtas i Blekinge län mot försurningen (yrkande 1) och att ett
åtgärdsprogram utformas och fullföljs i ett pilotprojekt (yrkande 3). Bertil
Danielsson och Ewy Möller (båda m) efterlyser i motion 1829 en dokumentation
av försurningsområdet (yrkande 1). Regeringen bör utse Blekinge,
Kronobergs och Kalmar län som försökslän i dessa hänseenden (yrkande 2).
Ivar Franzén m. fl. (c, s, fp) hänvisar i motion 1835 (delvis) till de stora
försurningsskador som åsamkats Hallands län och yrkar på stöd för att
säkerställa bl. a. godtagbart vatten. I motion 1839 (yrkande 1) yrkar Stina

JoU 1983/84:29

Gustavsson och Rune Gustavsson (båda c) att ytterligare åtgärder tas för att
reducera de försurande utsläppen inom Sverige (med utgångspunkt i
förhållandena i Kronobergs län). Yrkande om medel för åtgärder mot
försurning av sjöar och vattendrag i Älvsborgs län framställs i motion 1849 av
Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Kerstin Andersson (båda c). Slutligen begär
Jan Hyttring och Bertil Jonasson (båda c) i motion 2335 att riksdagen ger
regeringen till känna behovet av skyndsamma motåtgärder för att hindra en
utbredning av skogsskador genom försurning - med syftning på utvecklingen
främst i Värmland.

Utskottet får, när det gäller kalkningen, erinra om att länsstyrelserna har
att svara för kalkningsplanering och bidragsgivning i enlighet med de
riktlinjer som utformats för verksamheten. Fiskeristyrelsen och naturvårdsverket
har det centrala ansvaret för redovisningen av försurningsläget och
planeringen av kalkningsåtgärder i sjöar och vattendrag. Vid utläggning av
olika projekt för försök, undersökningar, kartering och forskning söker
naturvårdsverket enligt vad utskottet inhämtat dels åstadkomma en spridning
för att få fram representativa uppgifter från olika delar av landet, dels
också givetvis förlägga tyngdpunkten till områden som drabbats hårdast av
miljöföroreningar. Så kommer exempelvis den studie som naturvårdsverket
och skogsstyrelsen tillsammans planerar för att få fram lämpliga metoder för
skogsinventeringar, och som omnämnts i det föregående, att förläggas till
Blekinge. Även i övrigt har olika undersökningsprojekt i stor utsträckning
förlagts till de södra och sydvästra länen. I motsvarande mån har kalkningsverksamheten
varit mest intensiv i dessa län. Utskottet finner icke att
riksdagen har anledning att närmare gå in på den medelsfördelning mellan
olika regioner som de ansvariga myndigheterna har att besluta om. De här
aktuella motionernas innehåll i övrigt torde i allt väsentligt ha besvarats
genom vad utskottet uttalat om olika åtgärder mot försurningen. Motionerna
319,679, 840 yrkandena 1 och 3,1829,1835 delvis, 1839 yrkande 1,1849 och
2335 bör således icke föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Internationella aspekter

Försurningen är till stor del orsakad av miljöföroreningar som sprids över
gränserna. Av det svavel som faller ned över Sverige beräknas bortemot
80 % härröra från eldningsanläggningar utomlands. Källorna till kväveföroreningarna
är i betydligt större utsträckning att finna i det egna landet - icke
minst i bilarnas avgaser.

Från svensk sida har alltsedan 1972 års FN-konferens om miljövård i
Stockholm en betydande aktivitet utvecklats för att nå fram till internationella
överenskommelser om minskade utsläpp av föroreningar som riskerar att
påverka miljön i andra länder än det där utsläppskällan är belägen. 1979 års
ECE-konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar har
tillkommit under effektiv medverkan av Sveriges och övriga nordiska länders

JoU 1983/84:29

representanter. ECE omfattar Europa utom Albanien samt USA och
Canada. Sommaren 1982 hölls i Stockholm en uppföljningskonferens
”Miljö 82” på såväl ministernivå som expertnivå. Samtliga medlemsstater
utom Polen och Rumänien har numera ratificerat ECE-konventionen. Sedan
konventionen trätt i kraft hösten 1982 har det fortsatta arbetet på att utveckla
samarbetet mellan de deltagande länderna förlagts till ett särskilt verkställande
organ. Sveriges regering har tillsammans med Finlands och Norges
regeringar framlagt ett förslag i det verkställande organet att minska
svavelutsläppen med 30 % under en tioårsperiod. Detta förslag har nu fått
anslutning av sammanlagt tio länders regeringar (förutom förslagsställarna
även Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Canada, Österrike och
Schweiz, Frankrike och Holland). Miljöministrarna i dessa länder har
nyligen haft ett möte i Ottawa. Ett annat möte kommer att hållas i Munchen
på inbjudan av förbundsrepublikens regering. Till det har samtliga konventionsstater
inbjudits. Vidare är ett andra möte med det verkställande organet
planerat till september 1984. Som underlag för detta möte beräknas ett antal
expertrapporter föreligga med utvärdering av effekterna av luftföroreningarna
samt de tekniska och ekonomiska möjligheterna att minska utsläppen.

EG-kommissionen i Bryssel har för sin del föreslagit EG:s ministerråd att
medlemsländerna skall minska sina svavelutsläpp med 60% och sina
kväveutsläpp med 40% under en tioårsperiod. Vidare har Europarådets
parlamentariska församling vid sin januarisession i stor enighet antagit en
resolution med uppmaning till medlemsregeringarna att verka för en effektiv
utsläppsbegränsning.

Förslagen om minskning av svavelutsläppen har emellertid även mött
motstånd på olika håll. En brittisk utredning har nyligen föreslagit sin
regering att i avvaktan på ytterligare forskning skjuta en reell nedskärning av
de brittiska utsläppen framför sig i tiden. De nordiska miljöministrarna har i
en gemensam hänvändelse till den brittiska regeringen uttalat, att ett
godkännande av rapportens förslag skulle innebära ett svårt nederlag för det
internationella miljöarbetet. Storbritannien uppmanas att i stället ansluta sig
till det förslag om att reducera svavelutsläppen med 30 % som de nordiska
länderna lagt fram.

I motionerna framställs olika yrkanden med förslag till svenska initiativ för
att minska de internationella utsläppen. Enligt centerns partimotion 1296 av
Thorbjörn Fälldin m. fl. bör ECE-konventionen utvidgas så att den omfattar
även befintliga anläggningar (yrkande 2). Även den nordiska miljökonventionen
bör utvecklas för att få till stånd ytterligare begränsningar av
försurande utsläpp (yrkande 3). Ett motsvarande yrkande återfinns i motion
1835 av Ivar Franzén m. fl. (c, s, m, fp), delvis. Enligt den moderata
kommittémotionen 1816 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (yrkande 2) bör
förhandlingar förås för att skärpa den europeiska konventionen. Ett

JoU 1983/84:29

motsvarande yrkande framläggs av folkpartiet i motion 667 av Lars Ernestam
och Börje Stensson (yrkande 2). Även partimotion 848 av Lars Werner m. fl.
(vpk) vilken behandlats i det föregående innehåller förslag om åtgärder på
det internationella planet. En ny internationell konferens bör sammankallas,
anser motionärerna. Ytterligare yrkanden om åtgärder och initiativ på det
internationella planet, vilka i stora drag överensstämmer med de ovan
redovisade, framställs i motionerna 504 av Anita Bråkenhielm och Blenda
Littmarck (båda m) yrkande 1, 1834 av Rune Evensson m.fl. (s), 1839 av
Stina Gustavsson och Rune Gustavsson (båda c) yrkande 2, 2018 av Karl
Björzén och Anders Andersson (båda m) yrkande 2 samt 2336 av Anders
Högmark och Birgitta Källman (båda m) yrkande 1.

Utskottet instämmer med motionärerna i fråga om vikten av att det
internationella förhandlingsarbetet oavlåtligt måste fortgå i syfte att komma
till rätta med de försurande luftföroreningarna. Den senaste tidens utveckling
med omfattande skogsskador visar att frågan brådskar. Som framgår av
den föregående framställningen är man i stora delar av Europa numera
medveten om utsläppens skadeverkningar. Den utveckling som de tyska
skogarna genomgått har fått till följd att en ny attityd kommit att intas i flera
länder till de stora föroreningsproblem vars yttringar på grund av särskilda
geografiska och klimatiska förhållanden blev tydliga i Sveriges sjöar och
älvar redan för mer än ett decennium sedan.

De åtgärder som kortfattat redovisats i det föregående visar att den
svenska regeringen aktivt söker driva på utvecklingen och därvid söker
samarbete med andra länders regeringar med likartad syn. De åtgärder som
diskuteras i den nordiska kretsen gäller givetvis även de nordiska ländernas
egna utsläpp. Utskottet anser att redan vidtagna och planerade åtgärder är
ägnade att i allt väsentligt tillgodose syftet med motionerna. Någon
ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionerna är enligt utskottets
mening icke påkallad.

I motion 1296 av Thorbjörn Fälldin m. fl. erinras om att det finns ett stort
kunnande i Sverige när det gäller teknik för miljöförbättrande åtgärder. För
att stimulera andra länder att snarast vidta erforderliga åtgärder för att
minska utsläppen bör Sverige ta initiativ till en internationell mässa där
senaste och bästa miljöteknik presenteras.

Utskottet har i och för sig ingen invändning mot en mässa av det slag som
anges i motionen. Det finns dock knappast någon anledning för riksdagen att
ta initiativ i detta avseende. Motionen avstyrks på den grunden, såvitt nu är i
fråga (yrkande 4).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Åtgärder mot
försurningen för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag
av 85000000 kr.,

JoU 1983/84:29

2. beträffande kalkning

att riksdagen avslår motion 1983/84:683,

3. beträffande inventering av skador på skog

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motionerna 1983/84:677
yrkande 1, 1983/84:1816 yrkande4 och 1983/84:1864,

4. beträffande kompensation för skogsskador

att riksdagen avslår motion 1983/84:1816 yrkande 6,

5. beträffande inrättande av en kommission
att riksdagen avslår

a) motion 1983/84:1296 yrkande 1,

b) motion 1983/84:2018 yrkande 1,

c) motion 1983/84:2334,

6. beträffande ätgärdsprogram

att riksdagen lämnar motion 1983/84:848 utan ytterligare åtgärd,

7. beträffande miljökrav vid förbränning av kol
att riksdagen avslår

a) motion 1983/84:677 yrkande3,

b) motion 1983/84:1816 yrkande 8,

8. beträffande jord- och skogsbrukets medverkan till försurningen
att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd

a) motion 1983/84:677 yrkande 4,

b) motion 1983/84:1857,

c) motion 1983/84:2347,

9. beträffande bilavgasernas medverkan till försurningen
att riksdagen avslår motion 1983/84:1816 yrkande 9,

10. beträffande fällningskemikalier

att riksdagen avstyrker motion 1983/84:677 yrkande 5,

11. beträffande utvärdering av kalkningsverksamheten

att riksdagen lämnar motion 1983/84:1816 yrkande 3 utan ytterligare
åtgärd,

12. beträffande återställande av försurade grundvattentäkter

att riksdagen lämnar motion 1983/84:1839 yrkande 4 utan ytterligare
åtgärd,

13. beträffande olika energisatsningars miljöeffekter

att riksdagen avslår motion 1983/84:1816 yrkande 7,

14. beträffande förslag som rör olika regioner
att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd

a) motion 1983/84:319,

b) motion 1983/84:679,

c) motion 1983/84:840 yrkandena 1 och 3,

d) motion 1983/84:1829,

e) motion 1983/84:1835 (delvis),

f) motion 1983/84:1839 yrkande 1,

JoU 1983/84:29

g) motion 1983/84:1849,

h) motion 1983/84:2335,

15. beträffande internationella initiativ

att riksdagen lämnar utan ytterligare åtgärd

a) motion 1983/84:504 yrkande 1,

b) motion 1983/84:677 yrkande 2,

c) motion 1983/84:1296 yrkandena 2 och 3,

d) motion 1983/84:1816 yrkande 2,

e) motion 1983/84:1834,

f) motion 1983/84:1835 (delvis),

g) motion 1983/84:1839 yrkande 2,

h) motion 1983/84:2018 yrkande 2,

i) motion 1983/84:2336 yrkande 1,

16. beträffande en internationell mässa

att riksdagen avslår motion 1983/84:1296 yrkande 4.

Stockholm den 12 april 1983

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad (s),
Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson (s), Martin Segerstedt (s), Sven
Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Jens Eriksson (m), Lennart Brunander
(c), Bo Arvidson (m), Inga-Britt Johansson (s), Wivi-Anne Radesjö (s),
Lars Ernestam (fp) och Paul Lestander (vpk).

Reservationer

1. Inventering av skador på skog (mom. 3)

Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Gunnar Olsson, Martin Segerstedt,
Jan Fransson, Inga-Britt Johansson och Wivi-Anne Radesjö (samtliga s)
anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Skogen är” och
på s. 8 slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Skogen är (lika med utskottet) till riksskogstaxeringen. Vad

utskottet sålunda anfört torde vara ägnat att i väsentlig utsträckning
tillgodose syftet med motionerna 677 yrkande 1, 1816 yrkande 4 och 1864.
Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionerna påkallas
således icke.

JoU 1983/84:29

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande inventering av skador på skog

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:677 yrkande 1, 1983/
84:1816 yrkande 4 och 1983/84:1864,

2. Kompensation för skogsskador (mom. 4)

Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Bo Arvidson
(samtliga m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”fråga (yrkande 6)” bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att vår kunskap om denna typ av skogsskador är
relativt ny. Redan den första enkätundersökning som företagits har givit
indicier om att skadorna på skogen kan vara betydande. Det finns även
anledning befara att denna negativa utveckling kan gå fort. I det läget anser
utskottet liksom motionärerna att en utredning bör tillsättas för att undersöka
möjligheterna att ge ersättning till enskilda som får vidkännas förluster till
följd av försurningsskador på skogen. Vad utskottet anfört med anledning av
motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 6) bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kompensation för skogsskador

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1983/84:1816 yrkande 6,

3. Inrättande av en kommission (mom. 5 a)

Einar Larsson (c), Lennart Brunander (c) och Lars Ernestam (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
hälsar” och slutar med ”fråga (yrkande 1)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att hanteringen av försurningsfrågorna
måste samordnas. Det gäller såväl utvärdering av tidigare åtgärder
som bedömning av vad som är möjligt att åstadkomma i Sverige, det
internationella agerandet och forskningen. Uppdraget att åstadkomma en
sådan samordning gav också den förra regeringen till miljövårdsberedningen.
Denna samordning har inte följts upp av den socialdemokratiska
regeringen.

Miljöskadorna till följd av försurning framstår som en av tidens mest
angelägna frågor för folkrörelser och politiska partier. Mot den bakgrunden
är det icke tillräckligt att som regeringen gjort tillsätta en grupp bestående av
generaldirektörer utan politisk förankring för att överväga de fortsatta
åtgärderna. Dessutom bör, som motionärerna framhåller, en parlamentarisk

JoU 1983/84:29

kommission mot försurningen nu få i uppdrag att ta fram ett handlingsprogram
i enlighet med vad som anförts i motionen, såväl nationellt som
internationellt.

Vad utskottet sålunda yttrat med anledning av motion 1296 såvitt nu är i
fråga (yrkande 1) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 5 a) bort ha följande lydelse:

5. beträffande inrättande av en kommission

a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1983/84:1296 yrkande 1,

4. Åtgärdsprogram (mom. 6)

Paul Lestander (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet får”
och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att Sverige har gjort en hel del i kampen mot
försurningen. Vi har bl. a. halverat våra utsläpp på tio år, men vi måste
skyndsamt gå vidare. Olika vägar måste prövas. I motionen har en del av
försumingsproblemen berörts. Utskottet anser liksom motionärerna att
följande åtgärder och initiativ bör vidtas:

- En ny internationell konferens sammankallas för upprättande av ett
målinriktat åtgärdsprogram och aktualisering av frågan om en internationell
miljöavgift.

- En omfattande undersökning av våra vattendrag startas omgående för att
undersöka tungmetallförekomsten i fisk.

- Ett program upprättas för att skydda grundvattnet och system införs för
kontroll av konsumtionsvattnet i brunnar och vattentäkter utanför tätorterna.

- Blyfri bensin införs och förslag läggs om effektiv rening av bilavgaserna.

- Ytterligare medel ställs till förfogande i händelse av att kalkning av våra
vattendrag kraftigt behöver ökas.

- Åtgärder vidtas för att minska gödselmedlens bidrag till försurningen. Den
s. k. omdrevsgödslingen av skogsmark bör förbjudas.

Vad utskottet sålunda anför med anledning av motion 848 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande åtgärdsprogram

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1983/84:848,

JoU 1983/84:29

5. Bilavgasernas medverkan till försurning (mom. 9)

Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Bo Arvidson
(alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
erinrar” och på s. 13 slutar med ”fråga (yrkande 9)” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner liksom motionärerna att oavsett vilka åtgärder som vidtas
inom landet för att minska de försurande nedfallen är vi under de närmaste
åren helt beroende av de insater som görs i vår omvärld. Därvid är det på
bilavgasreningens område som de största förhoppningarna om snabba
överenskommelser kan ställas. En lösning på dessa frågor bör som motionärerna
framhåller sökas i samråd med EG. Den borgerliga regeringen i
Västtyskland har vidtagit beslutsamma åtgärder för en bättre avgasrening.
Enligt utskottets mening finns det nu goda möjligheter att man inom den
europeiska gemenskapen eller delar därav skall nå fram till en lösning med en
reningsgrad i nivå med gällande USA-krav. En svensk anslutning är då
självklar. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1816 såvitt
nu är i fråga bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande bilavgasernas medverkan till försurningen

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1983/84:1816 yrkande 9,

6. Fällningskemikalier (mom. 10)

Lars Emestam (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Den i” och
slutar med ”fråga (yrkande 5)” bort ha följande lydelse:

Stora insatser måste genomföras för att restaurera sjöar och vattendrag i
skilda delar av landet. På senare tid har också, som motionärerna framhåller,
ifrågasatts om användningen av aluminiumföreningar som fällningskemikalier
i reningsverk kan medföra skadeverkningar för vattendragen. Det är
angeläget att alternativa fällningskemikalier tas fram, exempelvis kalk och
jämsulfat som utan skadeverkningar kan användas vid rening av avloppsvatten.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen såvitt nu är
ifråga (yrkande 5) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande fällningskemikalier

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1983/84:677 yrkande5,

JoU 1983/84:29

7. Olika energisatsningars miljöeffekter (mom. 13)

Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Bo Arvidson
(alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet får”
och slutar med ”fråga (yrkande7)” bort ha följande lydelse:

Utskottet får med anledning av denna del av motionen anföra följande:

När det gäller att minska trycket på miljön, som åstadkoms genom framför
allt fossil eldning, intar värmepumpen en unik ställning. Elström från
vattenkraft är miljömässigt överlägsen vad gäller luftföroreningar eller
försurande utsläpp. En fortsatt utbyggnad kan emellertid förmodas möta
politiskt motstånd.

Kärnkraften ger en miljövänlig energiproduktion, som möjliggör väsentliga
förbättringar vad gäller luftföroreningar och utsläpp av surgörande
ämnen. Med den ökade kunskap som nu finns kan vi konstatera att riskerna
har minskat. En utveckling sker också inom reaktorteknologin. Asea-Atom
har tagit fram reaktorer för såväl el- som värmeproduktion med extremt hög
säkerhet (typ Secure). Dessa reaktorer kan byggas i storlekar som möjliggör
en ökad decentralisering av Sveriges energiproduktion och uppfylla mycket
högt ställda miljökrav.

I Europa är kolet den dominerande energikällan. Kolet ger också de
största miljöproblemen. Luftföroreningarna dominerar.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att motionärernas krav på
en omfattande utvärdering av olika energisatsningars miljöeffekter är
berättigade. Riksdagen bör således hos regeringen begära en sådan utvärdering.

dels utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande olika energisatsningars miljöeffekter

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1816 yrkande 7 hos
regeringen begär en omfattande utvärdering av miljöeffekterna av
olika energisatsningar och därvid bl. a. jämför securereaktorer
med fossileldade system,

8. Internationella initiativ (morn. 15 c)

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”De åtgärder”
och slutar med ”icke påkallad” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att ECE-konventionen bidragit till att göra de berörda
länderna uppmärksamma på försumingsproblemen. Den är en bra grund att
stå på i det fortsatta internationella arbetet. Som framhålls i motion 1296 (c)
omfattar den emellertid inte bindande krav när det gäller befintliga
anläggningar. Utskottet anser därför att det nu är tid att den svenska

JoU 1983/84:29

regeringen tar initiativ till att vidga konventionen till att också omfatta dessa
anläggningar.

Det finns enligt utskottets mening anledning att nu aktualisera även den
nordiska konventionen från 1974. Regeringen bör försöka nå överenskommelse
om gränser för högsta tillåtna utsläpp och en målsättning att halvera
utsläppen av svaveldioxid samt att kraftigt minska utsläppen av kväveoxider
fram till år 2000. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1296
såvitt nu är i fråga (yrkandena 2 och 3) bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Därigenom tillgodoses även motion 1835 i de delar som
rör den nordiska konventionen.

Även övriga motioner med yrkanden om åtgärder på det internationella
planet torde i stort sett vara tillgodosedda genom utskottets ställningstagande.
De påkallar därför icke någon riksdagens ytterligare åtgärder.

dels utskottets hemställan under 15c) och f) bort ha följande lydelse:

c) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1983/84:1296 yrkandena
2 och 3 samt motion 1983/84:1835 delvis,

9. En internationell mässa (mom. 16)

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med "träga (yrkande 4)” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner liksom motionärerna att det finns ett stort kunnande i
Sverige när det gäller teknik för miljöförbättrande åtgärder. För att stimulera
andra länder att snarast vidta erforderliga åtgärder och för att minska
utsläppen bör Sverige ta initiativ till en internationell mässa där senaste och
bästa miljöteknik presenteras. Mässan kan sedan följas upp med tekniska
samarbetsavtal med de berörda länderna. Riksdagen bör sålunda begära att
regeringen tar initiativ till en internationell mässa enligt vad som föreslås i
motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 4).

dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande en internationell mässa

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1296 yrkande 4 begär
att regeringen tar initiativ till en internationell mässa om miljöförbättrande
teknik.

JoU 1983/84:29

Särskilda yttranden

1. Inventering av skador pä skog (mom. 3)

Lars Emestam (fp) anför:

Jag har uppmärksammat att i budgetpropositionen redovisas inkomster
från försurningsavgifter uppgående till ca 100 milj. kr. Endast 85 milj. kr. har
anslagits till åtgärder mot försurning.

I motion 677 yrkande 1 har folkpartiets representanter yrkat på en
anslagshöjning om 10 milj. kr. för att finansiera de extra utgifter som kan
förutses för den ytterligare forskning och inventering av skogen som blir
nödvändig. Utskottsmajoriteten har inte velat biträda anslagsyrkandet men i
övrigt till väsentlig del anslutit sig till motionskravet. Då anslagsyrkandet
numera även framförts i ett annat sammanhang, med anledning av proposition
1983/84:107 om forskning, har jag inte ansett nödvändigt att i detta
betänkande avvika från utskottsmajoritetens linje. Jag kommer vid behandlingen
av forskningspropositionen att ställa yrkande om anslagshöjning med
10 milj. kr.

2. Bilavgasernas medverkan till försurningen (mom. 9)

Lars Emestam (fp) anser:

Bilavgasernas betydelse för luftföroreningarna och dess medverkan i
försurningsprocessen gör att Sverige måste införa skärpta krav för bilavgasrening.
Jag anser att samtliga bilavgasmotioner borde ha realbehandlats i
samband med detta betänkande så att riksdagen samtidigt hade kunnat
diskutera alla effekter i samband med luftföroreningar och försurningen.

3. Utvärdering av kalkningsverksamheten m. m. (mom. 11-12)

Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Bo Arvidson
(alla m) anför:

Moderata samlingspartiet har tidigare framhållit vikten av att den kalkningsverksamhet
som påbörjades år 1976 följdes upp. Vi har i år upprepat
detta yrkande, som emellertid utskottet anser vara till väsentlig del tillgodosett.
Vi kan inte ansluta oss till denna åsikt. Kalkning är nämligen enligt vår
mening en mångsidigare verksamhet än bara spridning av kalk, en missuppfattning
man annars lätt får vid studiet av till utskottets förfogande stående
material.

Vi vill t. ex. fästa uppmärksamheten på grundvattentillgångama, främst i
våra glesbygder, där brunnarnas vatten i skrämmande utsträckning blivit
oanvändbart. Vem ersätter i sådana fall befolkningen för de kostnader som
försurningen vållat? De boende själva är ju helt oskyldiga därtill.

JoU 1983/84:29

Vi delar utskottets åsikt att kalkning är det bästa botemedlet men på kort
sikt. På längre sikt innebär den bara ett uppehållande försvar. Därtill
kommer att vi inte har klart för oss de verkningar som kan uppstå, när kalk
tillförs i ett ekosystem, där detta mineral annars inte finns. Det kan då
inträffa, att den andra villan blir värre än den första.

Vi vill därför framföra kravet att man även framgent med stor noggrannhet
följer utvecklingen inom kalkade områden.

4. Regionala förslag (mom. 14)

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

I ett flertal centermotioner tar man upp de lokala problem som försurningen
innebär. Det gäller motionerna 319, 1835, 1839, 1849 och 2335. Dessa
problem behandlas också i några övriga motioner.

I anslutning till detta betänkande har i reservationer från centerpartiet
föreslagits åtgärder som på ett avgörande sätt skulle förbättra försurningssituationen
i dessa regioner liksom i landet i övrigt. Vi vill också peka på andra
centerförslag vilka har stor betydelse för att minska försurningen. I andra
sammanhang behandlas frågan om skärpta regler för bilavgaser vilket på ett
avgörande sätt skulle minska de försurande utsläppen. Energipolitiken har
också en mycket viktig roll när det gäller storleken på svavelutsläppen.
Centerpartiet har därför motsatt sig den av regeringen föreslagna kolintroduktionen.
I den mån ändå kol kommer att användas skall hårda reningskrav
gälla. För samtliga i motionerna angivna regioner finns goda förutsättningar
att i betydligt större utsträckning än i dag utnyttja vedråvara för framför allt
uppvärmning. Centerpartiet har vid återkommande tillfällen lagt fram
förslag med en sådan inriktning av energipolitiken. Därmed skulle de
försurande utsläppen minska radikalt.

5. Regionala förslag (mom. 14)

Lars Emestam (fp) anför:

I motion 840 yrkar Eric Hägelmark (fp) att åtgärder vidtas i Blekinge län
mot försurningen och att ett åtgärdsprogram utformas och fullföljs i ett
pilotprojekt. Utskottsmajoriteten har inte velat biträda motionen. Enligt
min mening kommer de däri framställda kraven till stor del att kunna
förverkligas genom att folkpartiet i motion med anledning av proposition
1983/84:107 om forskning föreslagit att 10 milj. kr. anslås för inventeringar i
samband med skogsbruk och försurning, utöver det belopp som regeringen
föreslår för miljövårdsforskning.

mlnab/gotab 78336 Stockholm 1984