FiU 1983/84:5

Finansutskottets betänkande
1983/84:5

om offentlig upphandling

I detta betänkande behandlar utskottet motionerna

1982/83:701 av Per-Richard Molén (m) om statens vattenfallsverks byggande
i egen regi,

1982/83:702 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) om offentlig upphandling,

1982/83:1072 av Gunnar Hökmark (m) om privatisering av offentlig
verksamhet,

1982/83:1152 av Barbro Evermo m. fl. (s) om den statliga städverksamheten,

1982/83:1159 av Eric Hägelmark m. fl. (fp, m, c) om den kommunala
egenregi verksamheten,

1982/83:1699 av Arne Fransson m. fl. (c) om översyn av upphandlingskungörelsen.

1. Motioner angående principen om affärsmässighet vid offentlig upphandling

I motion 702 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) hemställs att riksdagen begär
att regeringen låter utfärda anvisningar för tillämpning av upphandlingsförordning
i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motion 1699 av Arne Fransson m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär utredning om översyn av upphandlingskungörelsen.

Yttranden över motion 702 har inhämtats från statens vattenfallsverk,
Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Svenska konsultföreningen.

Motionerna

I motion 702 framhålls att den statliga liksom flertalet kommunala former
av upphandlingsförordningen förutsätter att samtliga omständigheter skall
bedömas då en myndighet antar ett anbud. Ändå visar erfarenheten att
affärsmässiga bedömningar i de flesta fall tillmäts den avgörande betydelsen.

En ökad inhemsk upphandling bör eftersträvas och kan sannolikt uppnås
utan att Sverige behöver komma i konflikt med internationella konventioner
och överenskommelser.

1 Riksdagen 1983/84. 5 sami. Nr 5

FiU 1983/84:5

Vid en offentlig upphandling bör därvid alla möjligheter undersökas att
främja vårt eget näringslivs konkurrenskraft, industriella nyskapande och
tekniska utveckling genom att förstärka samspelet mellan den offentliga
sektorn och våra inhemska företag.

Mot denna bakgrund anser motionärerna att nuvarande bestämmelser för
offentlig upphandling i tillämpliga delar bör omprövas och att normer för en
bedömning av de samhällsekonomiska effekterna av offentlig upphandling
och särskilda tillämpningsanvisningar utarbetas.

I motion 1699 framhålls att mot bakgrunden av nödvändigheten att skapa
ökad sysselsättning är det angeläget att kommunal, landstingskommunal
eller statlig upphandling i ökad utsträckning sker inom landet. Regional- och
arbetsmarknadspolitiska hänsyn skall därvid vägas in i bedömningen när
myndigheten placerar sina beställningar. För att kunna göra bedömningar,
som inte enbart utgår från strikt affärsmässiga grunder, förutsätts en ändring
av nu gällande upphandlingskungörelse.

Denna fråga bör därför bli föremål för utredning.

Yttrandena

Statens vattenfallsverk avråder i sitt yttrande över motion 702 från att
upphandlingsbestämmelserna förändras i den riktning som motionärerna
avser. Verket framhåller emellertid att även om upphandlingen styrs av en
företagsekonomisk bedömning kan man anta att svenska leverantörer vid
komplicerade upphandlingar har ett försteg på grund av närhet till kunden,
kunskap om servicekrav etc.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen avvisar bestämt förslaget att
samhällsekonomiska effekter skall beaktas vid upphandling. Skulle så ske
leder dessa till ett ”allmänt tyckande om lösliga samhällsekonomiska effekter
i stället för affärsmässighet vid offentlig upphandling".

Även Svenska konsultföreningen avstyrker motionen men föreslår ett
förtydligande av nuvarande anvisningar till upphandlingsförordningen så att
affärsmässiga bedömningar kan göras på ett mer nyanserat sätt.

Utskottet

Utskottet har vid flera tillfällen de senaste åren behandlat motioner med
krav att samhällsekonomiska överväganden skall vägas in vid den offentliga
upphandlingen (FiU 1976/77:1, 1977/78:4, 1978/79:1, 1979/80:4, 1979/80:23
och 1981/82:6).

Utskottet har vid dessa tillfällen uttalat att affärsmässighet skall vara den
grundläggande principen för den statliga upphandlingen. Det kan nämnas att
regeringen nyligen har gjort vissa förändringar i upphandlingskungörelsen
(1973:600) i syfte att bättre kunna ta till vara teknikupphandlingens

FiU 1983/84:5

möjligheter att ge leverantörerna tillfälle att satsa på nya produkter, tjänster
och system. Men även vid teknikupphandling skall de upphandlande
myndigheterna tillvarata konkurrensen mellan leverantörer inom och utom
landet och i övrigt handla affärsmässigt och objektivt.

Kravet på affärsmässighet kan i vissa fall stå i konflikt med andra av
statsmakterna uppställda mål - främst försvarspolitiska, sysselsättningspolitiska
och försörjningspolitiska. Denna avvägning mellan affärsmässiga och
andra hänsyn bör emellertid inte göras av de upphandlande myndigheterna
utan av regeringen.

I motion 702 anser man att vid offentlig upphandling skall samhällsekonomiska
effekter såsom sysselsättningspolitiska eller industripolitiska effekter
beaktas. Upphandlingskungörelsen bör ändras så, anser motionärerna, att
affärsmässiga bedömningar inte alltid bör tillmätas den avgörande betydelsen.
De förändringar som genomförts i upphandlingsförordningen och som
syftar till att klargöra myndigheternas möjligheter att teknikupphandla
innebär att motionärernas önskemål till viss del är tillgodosedda.

Vad gäller frågan om att i upphandlingen väga in samhällsekonomiska
aspekter, som tas upp även i motion 1699, anser inte utskottet att enskilda
myndigheter bör ges till uppgift att göra avvägningar mellan vad som är
affärsmässigt bäst resp. vad som är politiskt önskvärt. Enligt utskottets
mening bör det ankomma på regeringen att göra sådana bedömningar.
Någon ändring i upphandlingsförordningen utöver den som regeringen nu
vidtagit bör enligt utskottets mening inte ske. Motionerna 702 och 1699
avstyrks därför.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:702 och 1982/83:1699.

2. Motioner angående val av regiform

I motion 701 av Per-Richard Molén (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av statens vattenfallsverks principer vad gäller
dess egenregiverksamhet.

I motion 1159 av Eric Hägelmark m. fl. (fp, m, c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag till redovisning av den kommunala
egenregiverksamheten i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1152 av Barbro Evermo m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjerna för
den statliga städverksamheten i enlighet med 1972 års riksdagsbeslut.

Yttranden över motionerna 701 och 1159 har inhämtats från statens
vattenfallsverk, Svenska konsultföreningen och Svenska Byggnadsentreprenörföreningen.

FiU 1983/84:5

Motionerna

I motion 701 anförs att det av marknadsekonomiska skäl är fel av ett statligt
affärsverk som statens vattenfallsverk att gå ut på entreprenadmarknaden
med sina egenregi-resurser och bl. a. från andra entreprenörer ta över omoch
tillbyggnad av egna äldre anläggningar och även gå ut till andra statliga
och kommunala organ och marknadsföra sin egenregi- organisation. Det
leder till en snedvridning av konkurrensförhållandena, medför uppenbara
risker för ett sämre utnyttjande av verkets totala inkomstkällor i verksamheten
och påverkar affärsmässigheten.

Det kan inte heller vara riktigt att samhället övervältrar sina sysselsättningsproblem
på de privata företagen. Motionären begär därför en översyn
av principerna vad gäller egenregi-verksamheten.

I motion 1159 anförs att stat och kommun kan kringgå upphandlingskungörelsens
bestämmelser genom att låta bli att upphandla, då egenregin inte
omfattas av den statliga upphandlingskungörelsen och de reglementen som
kommunerna anslutit sig till. Därmed bortfaller också kravet på affärsmässighet,
samtidigt som detaljerade kostnadsberäkningar inte behöver göras.
Det är därför viktigt ur såväl skatte- som konkurrenssynpunkt att främst den
kommunala egenregi-verksamheten ges en ordentlig redovisning. Mot denna
bakgrund begär motionärerna en årlig redovisning av all kommunal egenregiverksamhet
och föreslår att regeringen stöder kommunerna i denna fråga
genom att framlägga ett förslag till redovisning av egenregi-verksamheten.

I motion 1152 behandlas den statliga städverksamheten. Motionärerna
framhåller att i den socialdemokratiska reservationen vid behandlingen av
detta ärende i december 1981 (FiU 1981/82:6) underströks att det inte fanns
någon anledning att pröva formerna för statens organisation när det gäller
städningen av statens lokaler. Trots de goda erfarenheterna som vid detta
tillfälle redovisades i remissvar från byggnadsstyrelsen och berörda fackliga
organisationer, beslöt riksdagsmajoriteten att staten i större utsträckning
skulle använda sig av anbudsförfarande. I motionen krävs en återgång till
1972 års riktlinjer och den praxis för den statliga städverksamheten som då
tillämpades.

Yttrandena

Statens vattenfallsverk hänvisar i sitt yttrande vad gäller motion 701 till
riksrevisionsverkets (RRV) vägledning för verk och myndigheter vid val
mellan produktion i egen regi och entreprenad. RRV framhåller att valet av
regiform skall grundas på en affärsmässig bedömning av direkta och
indirekta kostnader samt övriga relevanta faktorer. Med "relevanta faktorer”
avses t. ex. behov att utveckla egen kompetens eller att följa och
analysera utvecklingen inom ett för verket centralt område. Egenregi -

FiU 1983/84:5

organisationen bör i största möjliga utsträckning fungera som ett entreprenadföretag
inom verket. Statens vattenfallsverk framhåller att verket i stort
agerar i den anda som RRV förordar.

Vattenfallsverket delar den uppfattning som framförs i motion 1159 att den
kommunala egenregi-verksamheten bör ges en ordentlig redovisning.

Svenska konsultföreningen och Svenska Byggnadsentreprenörföreningen
tillstyrker hemställan i motion 701 om en översyn av vattenfallsverkets
principer vad gäller egenregi-verksamheten. Enligt Konsultföreningen bör
inte verket medverka i den kommunala energiplaneringen, eftersom kommunerna
i detta fall representerar ett konsumentintresse medan verket
representerar ett producentintresse.

Byggnadsentreprenörföreningen framhåller att det är allvarligt för landets
ekonomi att ett byggande verk av vattenfallsverkets storleksordning av
sysselsättningsskäl gör anspråk på att i konkurrensskyddad egen regi gå in på
områden där verket tidigare inte varit engagerat. Detta gäller speciellt,
poängterar föreningen, de anläggningar som krävs för nya energikällor.
Entreprenadföretagen får därigenom en otillräcklig hemmamarknad för
teknikutveckling och referensobjekt.

Utskottet

I motion 701 krävs en översyn av statens vattenfallsverks principer vad
gäller dess egenregi- verksamhet. Som nämns i motionen har RRV hösten
1982 givit ut en promemoria som behandlar avvägningsproblemen mellan
produktion i egen regi och upphandling från utomstående leverantörer
(Vägledning för beslut om egen regi och entreprenad, Dnr 1982:927).

I promemorian framhålls att valet mellan egen regi och upphandling ligger
i tiden före själva upphandlingen och att det inte regleras av upphandlingsförordningen
eller någon annan förordning. Ett syfte med vägledningen är bl. a.
att redan i beslutet om egenregi-verksamhetens omfattning, som är en fråga
inom ramen för den långsiktiga planeringen, föra in principerna affärsmässighet
och konkurrens. Den beslutsmodell som RRV presenterar innebär att
den långsiktiga dimensioneringen av resurser för egen regi skall vara
avklarad, när frågan om val av regiform blir aktuell i en upphandlingssituation.
Detta betyder bl. a. att faktorer som sysselsättning, kostnadskännedom
m. m. inte skall beaktas i anbudsprövningen av ett enskilt projekt utan
endast finnas med vid beslutet om dimensioneringen av egenregi-verksamheten.

Enligt utskottets mening bör de i RRV:s promemoria angivna principerna
för avvägning mellan egen regi och utomstående leverantörer kunna utgöra
en god vägledning för myndigheternas dimensionering av resurser för egen
regi. Avsikten är att erfarenheterna av vägledningen skall utvärderas av
RRV våren 1984. Det är av stor vikt att alla kostnader beaktas och att även de
faktorer som inte är direkt kvantifierbara är ekonomiskt försvarbara.

FiU 1983/84:5

Mot bakgrund av att statens vattenfallsverk i sitt remissvar framhåller att
verket i stort sett agerar i den anda som RRV förordar anser inte utskottet det
nu påkallat med några åtgärder från riksdagens sida.

Utskottet avstyrker motion 701.

I motion 1159 föreslås att den kommunala egenregi-verksamheten ges en
ordentlig redovisning, som är enhetlig för hela landet. Detta är viktigt ur
såväl skatte- som konkurrenssynpunkt.

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har utarbetat ett
normalförslag till kommunalt upphandlingsreglemente jämte anvisningar.
Dessa har samma sakliga innebörd som de statliga upphandlingsbestämmelserna.
Men inte heller på den kommunala sidan ger upphandlingsförordningen
någon vägledning för själva valet av regiform. Efter det att RRV:s nyligen
utarbetade anvisningar för val av regiform utvärderats kommer det att finnas
ett underlag för att bedöma om dessa anvisningar kan användas även för den
kommunala verksamheten. Utskottet förutsätter att kommunförbunden
noga följer detta arbete. Det finns anledning förmoda att också kommunerna
av eget intresse kommer att utnyttja dessa erfarenheter. Kommunförbunden
kommer härvid att ha en viktig uppgift att försöka åstadkomma enhetliga
principer för att värdera underlaget för val av regiform. I detta arbete bör
enligt utskottets mening RRV:s erfarenheter vara en god utgångspunkt även
för en förbättring av redovisningen av egenregi-verksamheten. Utskottet
finner emellertid inte anledning för riksdagen att ta initiativ till utarbetande
av en för alla kommuner gemensam redovisningsteknik inom detta område.
Motion 1159 avstyrks sålunda.

I motion 1152 anförs att vad gäller den statliga städverksamheten bör en
återgång till 1972 års riktlinjer och praxis snarast ske.

Riksdagens ställningstagande år 1972 till den statliga städverksamheten
innebar att städning i egen regi i de flesta fall var att föredra. Riksdagen
uttalade i samband härmed att behovet av trygga anställningsförhållanden
gjorde sig starkt gällande även för denna kategori anställda, en ståndpunkt
som det finns anledning att i dag upprepa. Riksdagens uttalande år 1981
innebar att valet mellan städning i egen regi och på entreprenad då och då av
kostnadsskäl bör prövas.

Kostnaderna för städning av statliga lokaler uppgår till ca 1 miljard kronor
per år. Ungefär 12 000 personer är engagerade i någon form av lokalvårdsarbete
inom statsförvaltningen. Byggnadsstyrelsen svarar för central planering
och utveckling av den statliga städverksamheten. Styrelsen har att bl. a.
verka för att effektiva städmetoder används. Det kan nämnas att genom en
successiv övergång från betingsstädning till städning efter behov har det varit
möjligt att efter hand sänka kostnaderna med närmare 25 kr. per kvadratmeter
och år från en nivå på ungefär 90 kr. per kvadratmeter och år.

Utskottet vill emellertid understryka att det i nuvarande ekonomiska läge
är utomordentligt angeläget att den statliga städverksamheten liksom all

FiU 1983/84:5

annan statlig verksamhet bedrivs så effektivt som möjligt. Möjligheterna att
mäta effektiviteten hos egen städverksamhet är dock begränsade, men
genom att t. ex. jämföra med kostnaderna för entreprenadverksamhet vid
reguljär städning kan bättre möjligheter till effektivitetsmätning skapas.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att 1972 års ställningstagande till
den statliga städverksamheten inte uteslöt möjligheterna till en sådan
kostnadsprövning av verksamheten. Utskottet vill framhålla att en mängd
andra faktorer än de rent företagsekonomiska måste uppmärksammas vid en
sådan kostnadsprövning. Som exempel kan nämnas behovet av säkerhetsåtgärder
för att myndigheterna skall kunna skydda sig från otillbörlig insyn.
Andra faktorer som bör beaktas är de speciella förhållanden som råder på
städservicemarknaden. Dessa belystes i remissvaret från Svenska
kommunalarbetareförbundet till utskottet vid behandlingen av denna fråga i
november 1981. Det finns anledning att upprepa vad förbundet då anförde:

”Tyvärr kan man konstatera att just städområdet erbjuder konkurrensmöjligheter
som, om de tillämpades i det privata näringslivet, skulle
betraktas som illojal konkurrens. Med detta avses möjligheten att underbetala
och överutnyttja anställd personal, ofta invandrare som har svårt att
tillvarata sina intressen.”

Inom byggnadsstyrelsen pågår en översyn av städverksamhetens organisationsformer
och styrsystem. Utskottet vill framhålla att vid en förändring av
nuvarande organisationsformer och styrsystem inom den statliga städverksamheten
måste de synpunkter som här nämnts beaktas.

Vad utskottet anfört beträffande den statliga städverksamheten bör ges
regeringen till känna.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motion 1982/83:701,

2. att riksdagen avslår motion 1982/83:1159,

3. att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1152 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Motion om privatisering av offentlig verksamhet

I motion 1072 av Gunnar Hökmark (m) hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i gällande
lagstiftning så att privata entreprenörer ges lika villkor i konkurrens med
offentliga verksamheter,

2. att riksdagen begär att regeringen låter tillsätta en utredning i enlighet
med vad som ovan anförts angående koncession, större utnyttjande av
marknadsmekanismen för offentliga tjänster samt bättre möjligheter för
frivilligt ideellt arbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statligt och
kommunalt stöd bör utgå likvärdigt till fristående alternativ till offentliga
verksamheter i enlighet med vad som anförts i motionen,

FiU 1983/84:5

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att offentliga
monopol bör undvikas.

Svenska konsultföreningen har beretts tillfälle att avge yttrande över
motion 1072.

Motionen

I motion 1072 anförs att den offentliga sektorn under 1970-talet har ökat
massivt. År 1983 kommer enligt motionären den offentliga sektorn att
motsvara 70 % av landets ekonomi. De som drabbas är de enskilda
människorna, som skattevägen berövas möjligheten att själva forma sin
vardag. Vidare framhålls att monopolsituationen skapar en brist på dynamik
och utveckling inom de tjänster som i dag förbehålls den offentliga sektorn
samt att detta monopol tenderar att skapa en okänslighet för vad vårt
samhälle har råd med.

Fristående alternativ och privatisering kan enligt motionären genomföras
inom en lång rad olika områden, varvid följande sätt kan användas:

-Entreprenad och offertförfarande. Exempel: Ambulanser och brandkårer,
skolmat, gatuförvaltning, museer, vårdhem, fritidsanläggningar.

- Koncessioner. Exempel: Trafikområdet, kommunala anläggningar.

- Likvärdigt stöd till fristående alternativ. Exempel: Fristående skolor,
sjukvård.

- Stöd till den enskilde. Exempel: Barnomsorg.

- Anlitande av marknaden. Exempel: Studiemedel, regionala utvecklingsfonder,
sophämtning och sotning.

- Frivilligt och ideellt arbete. Exempel: Museer, idrottsanläggningar.

Utskottet

Bakgrunden till de förslag till fristående alternativ och privatisering som
framförs i motion 1072 bygger på föreställningen att det råder en allmän
motsättning mellan verksamheten i den offentliga sektorn och de enskilda
människorna.

I motionen sägs nämligen att en ökning av den offentliga sektorns resurser
medför ”att de som drabbas är de enskilda människorna. Alla de som
skattevägen berövas möjligheten att själva forma sin vardag.”

Utskottet kan inte dela denna uppfattning. Inte heller anser utskottet att
den typ av verksamhet som beskrivs i motionen generellt sett skulle kunna
utföras bättre i privat regi än i offentlig. Emellertid vill utskottet understryka
behovet av att den offentliga sektorns tjänsteproduktion som all annan

FiU 1983/84:5

produktion i samhället givetvis fortlöpande måste effektiviseras och anpassas
till de behov som ständigt förändras. Utskottet avstyrker motion 1072.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1982/83:1072.

Stockholm den 10 november 1983

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Nils Åsling (c), Per-Axel
Nilsson (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s),
Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Hugo
Hegeland (m), Gunnar Nilsson i Eslöv (s), Gerd Engman (s), Anders
Andersson (m) och Hans Petersson i Hallstahammar (vpk).

Reservationer

1. Punkt 1. Motioner angående principen om affärsmässighet vid offentlig
upphandling

Nils Åsling (c), Rolf Rämgård (c) och Hans Petersson i Hallstahammar
(vpk) anser att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1699 och med anledning
av motion 1982/83:702 hos regeringen begär översyn av
upphandlingskungörelsen i enlighet med vad utskottet anfört.

2. Punkt 1. Motioner angående principen om affärsmässighet vid offentlig
upphandling

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser - under förutsättning av bifall
till reservation 1 - att

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Kravet på” och
slutar med ”av regeringen” bort utgå,

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Vad gäller” och
slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att sedan den socialdemokratiska regeringen
tillträdde har arbetslösheten alltmer förvärrats. Den öppna arbetslösheten
närmar sig nu 180 000 eller drygt 3,5 % av arbetskraften. För vissa större
kommuner innebär detta en arbetslöshet på över 5,5 % medan motsvarande
arbetslöshetstal för mindre kommuner kan ligga över 10 %. Enligt utskottets

FiU 1983/84:5

mening måste därför i rådande situation övervägas om offentlig upphandling
i viss utsträckning kan utnyttjas som ett regional- och arbetsmarknadspolitisk!
medel. Att förändra och klart utforma gällande upphandlingskungörelse
så att detta blir möjligt stöter givetvis på många andra svåra problem. Det
bör t. ex. utredas i vilken utsträckning våra internationella åtaganden
medger att sådana överväganden görs. Vidare finns det myndigheter som i
dag inte besitter den sakkunskap och överblick som krävs för att ta regionaleller
arbetsmarknadspolitiska hänsyn vid upphandling. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att en översyn av upphandlingskungörelsen bör
genomföras. Motion 1699 tillstyrks.

3. Punkt 1. Motioner angående principen om affärsmässighet vid offentlig
upphandling

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser-under förutsättning av bifall
till reservation 1 - att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med
”Kravet på” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Kravet på affärsmässighet kan i vissa fall stå i konflikt med andra av
statsmakterna uppställda mål, t. ex. försvars- eller försörjningspolitiska eller
sysselsättningspolitiska. Vid avgöranden som är av extra stor betydelse har
regeringen möjlighet att ta andra hänsyn än affärsmässiga, men tyvärr har så
inte alltid skett.

Utskottet anser emellertid att en omständighet som spelar en allt större roll
är den samhällsekonomiska effekten av större upphandlingar inom den
offentliga sektorn, och i rådande situation med stor arbetslöshet bör det
övervägas om inte offentlig upphandling kan utnyttjas också i regional- och
arbetsmarknadspolitiken.

Visserligen kan effekten på samhällsekonomin vid en upphandling vara
svår att bedöma, men det bör enligt utskottet inte vara så att affärsmässigheten
alltid sätts i första rummet, utan andra överväganden bör få ökad
betydelse. En medveten upphandling, där ett nära samarbete mellan
producent och slutlig användare etableras, kan ha mycket stor betydelse för
produktutveckling, rationell hantering och möjligheterna att på lång sikt
pressa kostnaderna för upphandlingen.

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motionerna 702 och 1699
att det bör göras en översyn av upphandlingskungörelsen och utarbetas
anvisningar i enlighet med vad som anförts i motionerna.

4. Punkt 2. Motioner angående val av regiform

Nils Åsling (c), Lennart Blom (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård
(c), Hugo Hegeland (m) och Anders Andersson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Enligt
utskottets” och på s. 6 slutar med ”motion 701” bort ha följande lydelse:

FiU 1983/84:5

Enligt utskottets mening kan de i RRV:s promemoria angivna principerna
mellan egen regi och utomstående leverantörer utgöra en viss vägledning för
myndigheternas dimensionering av resurser för egen regi. Statens
vattenfallsverk framhåller i sammanfattningen av sitt remissvar att verket i
stort agerar i den anda som RRV förordar. Det förefaller emellertid enligt
utskottets mening som om den kritik som framförs i motionen av verkets sätt
att upphandla har visst fog för sig. I den informationsbroschyr, som verket
bifogat till sitt remissvar, upprepas nämligen den beskrivning av verksamheten
som gavs i verkets företagstidning nr 8 1982 och som var utgångspunkt för
den kritik som framförs i motionen. Av informationsbroschyren framgår
klart att enheten byggproduktion skall agera som självständig byggentreprenör
och bl. a. göra anspråk på att bygga de anläggningar som krävs för nya
energikällor. Som motiv anges att man därigenom bättre kan trygga
sysselsättningen för vattenfallsverkets byggnadsarbetare.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen att om statens
vattenfallsverk på detta sätt går ut på entreprenadmarknaden, blir effekten
en snedvridning av konkurrensförhållandena. Enligt utskottets uppfattning
bör därför en översyn göras av verkets principer vad gäller dess egenregiverksamet.
Sålunda tillstyrks motion 701.

deb utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:701 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av en
översyn av statens vattenfallsverks principer vad gäller dess
egenregi-verksamhet,

5. Punkt 2. Motioner angående val av regiform

Björn Molin (fp), Nils Åsling (c), Lennart Blom (m). Filip Fridolfsson (m)
Rolf Rämgård (c), Hugo Hegeland (m) och Anders Andersson (m) anser att

deb den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Svenska
Kommunförbundet” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

FiU 1983/84:5

regiform. I detta arbete bör enligt utskottets mening RRV:s erfarenheter
vara en god utgångspunkt för en nödvändig förbättring av den kommunala
redovisningen av egenregi-verksamheten. Utskottet anser att regeringen i
sina överläggningar med kommunförbunden och kommunerna bör verka för
att få en enhetlig redovisning till stånd. Detta bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort lyda:

2. att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1159 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Punkt 2. Motioner angående val av regiform

Björn Molin (fp), Nils Åsling (c), Lennart Blom (m) Filip Fridolfsson (m),
Rolf Rämgård (c), Hugo Hegeland (m) och Anders Andersson (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Riksdagens
ställningstagande” och på s. 7 slutar med ”till känna” bort ha följande
lydelse:

Utskottet behandlade riktlinjerna för den statliga städverksamheten
senast hösten 1981 (FiU 1981/82:6). Vid detta tillfälle underströk utskottet
att det i nuvarande ekonomiska läge är utomordentligt angeläget att den
offentliga sektorns resurser utnyttjas så effektivt som möjligt. Det är därför
nödvändigt, framhöll utskottet, att man i de enskilda fallen då och då prövar
om städverksamheten kan bedrivas till lägre kostnad genom ändrad regiform.
Utskottet underströk vidare att en prövning av regiformen liksom en
övergång till att anlita privata städentreprenörer inte behöver innebära att
anställningstryggheten för de redan anställda rubbas.

Utskottet ser ingen anledning att i anslutning till aktuell motion ändra sitt
ställningstagande. Utskottet avstyrker motion 1152.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen avslår motion 1982/83:1152.

7. Punkt 3. Motion om privatisering av offentlig verksamhet

Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Anders Andersson
(alla m) anser att

dels utskottets yttrande på s. 8 och 9 bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att motionens förslag till fristående alternativ och
privatisering på en rad samhällsområden anvisar värdefulla och beaktansvärda
utvägar att effektivisera bl. a. den tjänsteproduktion som f. n. fullgörs i
offentlig regi. Av särskild betydelse är att privata entreprenörer ges lika
villkor vid konkurrens med offentliga verksamheter samt att offentliga

FiU 1983/84:5

monopol i princip undviks. Utskottet finner det vidare naturligt och önskvärt
att, på det sätt motionären diskuterar, offentlig verksamhet fortlöpande
prövas och vägs mot alternativ i enskild regi. Denna princip bör vara
vägledande för det arbete med avregleringar som pågår i regeringskansliet.

Vad här anförts bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1072 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
inriktningen av det pågående avregleringsarbetet.

FiU 1983/84:5

Innehåll

Inledning 1

1. Motioner angående principen om affärsmässighet vid offentlig

upphandling (1982/83:702 och 1699) 1

Utskottet 2

Hemställan 3

2. Motioner angående val av regiform (1982/83:701,1159och 1152) 3

Utskottet 5

Hemställan 7

3. Motionomprivatiseringavoffentligverksamhet(1982/83:1072) 7

Utskottet 8

Hemställan 9

Reservationer

Vid punkt 1 Motioner angående principen om affärsmässighet vid offentlig

upphandling

1. (c,vpk) 9

2- (c) 9

3. (vpk) 10

Vid punkt 2 Motioner angående val av regiform

4. (m,c) 10

5. (m,c,fp) 11

6. (m,c,fp) 12

Vid punkt 3 Motion om privatisering av offentlig verksamhet

7. (m) 12

minab/gotab Stockholm 1983 77065