FiU 1983/84:12

Finansutskottets betänkande
1983/84:12

om förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236)
(prop. 1983/84:32)

I detta betänkande behandlar utskottet

proposition 1983/84:32 om förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen
(1956:236) samt

de med anledning av propositionen väckta motionerna

1983/84:38 av Lars Tobisson m. fl. (m) och

1983/84:42 av Kjell Johansson (fp).

Propositionen

1 proposition 32 har regeringen (finansdepartementet) efter föredragning
av statsrådet Kjell-Olof Feldt föreslagit riksdagen att godkänna att regeringen
förordnar om fortsatt tillämpning av 2-4, 6, 8 och 9 §§ allmänna
prisregleringslagen (1956:236) under tiden den 21 december 1983-den 20
december 1984.

Det allmänna prisstoppet, som inledningsvis gällde t. o. m. den 20
december 1982, förlängdes och gällde, med vissa ändringar (SFS 1982:891
och 1983:25) t. o. m. den 28 februari 1983. Det ersattes då övergångsvis av en
skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar på viktigare varu- och tjänsteområden
(SFS 1983:78). Mot bakgrund av att prisutvecklingstakten kunde
bedömas som lugn avvecklades skyldigheten att förhandsanmäla prishöjningar
med verkan fr. o. m. den 24 september 1983 (SFS 1983:783).

I propositionen framhålls att den av regeringen förda ekonomiska
politiken förutsätter att åtgärder kan vidtas på ett brett fält, bl. a. i form av
ingripanden mot prisstegringar. 1 årets finansplan (prop. 1982/83:100
bilaga 1) underströks det angelägna i att motverka att den prishöjning som är
en ofrånkomlig följd av devalveringen i oktober 1982 leder till en varaktigt
hög inflationstakt och att det är en central uppgift att bryta de inflationsförväntningar
som vuxit sig fast i den svenska ekonomin under det senaste
decenniet. 1 den reviderade finansplanen (prop. 1982/83:150 bilaga 1)
redovisades målet att nedbringa den svenska inflationstakten till nivån 4 %
under är 1984. Det är av utomordentligt stor betydelse att företagen anpassar
sina investerings- och kostnadskalkyler till detta mål. Av propositionen
framgår vidare att regeringen, genom bl. a. SPK, kommer att noga följa hur
prissättningen utvecklas och inte tveka att vid behov tillgripa erforderliga
åtgärder, om priserna skulle höjas på ett sådant sätt att det uppställda målet

1 Riksdagen 1V83/84. 5 sami. Yr 12

Rättelse: S. 1, rubriken Står 1956:326 Rättat till: 1956:236

FiU 1983/84:12

äventyras. Att förhandsanmälningsskyldigheten nu har avvecklats bygger
således på förutsättningen att företagen visar ansvar och iakttar stor
återhållsamhet i prissättningen framöver.

Mot bakgrund av den synnerliga vikt som inflationsbekämpningen nu har
måste således, liksom tidigare, vid behov olika former av prisregleringar
snabbt kunna tillgripas som ett led i den samlade ekonomiska politiken.
Giltighetstiden för den allmänna prisregleringslagen bör därför förlängas.

Motionerna

I motion 38 av Lars Tobisson m. fl. (m) och motion 42 av Kjell Johansson
(fp) hemställs

att riksdagen avslår proposition 32.

1 motion 38 framhålls att svenska och internationella undersökningar visar
att prisregleringar praktiskt taget alltid har negativa verkningar på det
marknadsekonomiska systemets funktionssätt och aldrig varaktigt kan hälla
ned prisstegringen. Genom att störa marknadsprisbildningen verkar prisregleringar
snarare långsiktigt uppdrivande på inflationstakten.

Det bästa sättet att hålla tillbaka prisstegring är i stället en effektiv
konkurrens. Den gällande prisregleringslagens utformning - men inte dess
tillämpning - innebär ett förord för konkurrenslinjen framför regleringsmetoden.
Karaktären av beredskapslag är ett tecken härpå. Under normala
förhållanden kan konkurrensen utgöra prisregulator, medan prisreglering
bör tillämpas endast i undantagsfall.

I motionen understryks att om det finns en tilltro till regeringens vilja och
förmåga att föra en restriktiv stabiliseringspolitik, behövs knappast någon
priskontroll. Om regeringens stabiliseringspolitiska trovärdighet däremot är
låg, kommer inte prisreglering att kunna påverka inflationen på lång sikt.

Slutsatsen blir att en förlängning av prisregleringslagen ej är något
effektivt medel för att bekämpa inflationen. Den allmänna prisregleringslagen
bör därför inte förlängas ytterligare ett år.

I motion 42 anförs att prisreglering inte tjänar syftet att hålla tillbaka
prishöjningar, annat än som selektivt prisstopp under en mycket kort tid. En
längre tid av prisreglering har tvärtom negativa effekter på företagsamheten
och konkurrensläget mellan olika företag.

Regeringen motiverar sitt förslag med att det kan bli nödvändigt att med
kort varsel kunna införa olika former av prisregleringar som ett led i den
ekonomiska politiken. Denna bör i stället föras med mer generella instrument
och inte olika typer av administrativa regleringar.

Motionären anser därför att det inte finns någon anledning att ytterligare
förlänga tillämpningen av den allmänna prisregleringslagen. I stället bör
regeringen, om behov av sådana regleringar skulle inträffa, begära riksda -

FiU 1983/84:12

gens godkännande. Detta kan ske med kort varsel genom förslag till
riksdagen i vanlig ordning.

Utskottet

I motion 38 anförs att en förlängning av tillämpningstiden för prisregleringslagen
inte är något effektivt mede! för att bekämpa inflationen.
Motionärerna hänvisar bl. a. till de resonemang om prisregleringars negativa
effekter som redovisas i prisregleringskommitténs betänkande.

Aven i motion 42 avvisas en förlängning av tillämpningstiden för den
allmänna prisregleringslagen. Motiven för detta är i stort desamma som
anges i motion 38.

Utskottet behandlade i november 1982 en motion med liknande innebörd
som i nu aktuella motioner. Utskottet ansåg då att prisregleringar i första
hand är ett medel i stabiliseringspolitiken. För att långsiktigt kunna bekämpa
prisstegringarna behövs det såväl en målmedveten ekonomisk politik som en
effektiv konkurrenslagstiftning.

Utskottet anser alltjämt att enbart prisregleringar inte kan användas för att
på längre sikt hålla tillbaka prisstegringarna. Under begränsade perioder kan
de emellertid vara ett verkningsfullt komplement till andra ekonomiskpolitiska
åtgärder. Utskottet tillstyrker därför att tillämpningstiden för
prisregleringslagen förlängs.

Det finns emellertid skäl att göra en modernisering och en allmän översyn
av prisregleringslagen. Enligt vad utskottet erfarit kommer en sådan översyn
att påbörjas under hösten 1983. Utskottet förutsätter att utredningsverksamheten
sker utan onödiga dröjsmål.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna 38
och 42.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:32 och med avslag
på motionerna 1983/84:38 och 1983/84:42 godkänner att regeringen
förordnar om fortsatt tillämpning av 2-4, 6, 8 och 9 §§
allmänna prisregleringslagen (1956:236) under tiden den 21
december 1983-den 20 december 1984.

Stockholm den 10 november 1983

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

FiU 1983/84:12

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Paul
Jansson (s), Nils Åsling (c), Per-Axel Nilsson (s), Lennart Blom (m), Roland
Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Filip Fridolfsson (m). Rolf Rämgård (c),
Torsten Karlsson (s), Flugo Hegeland (m). Gerd Engman (s) och Hans
Petersson i Hallstahammar (vpk).

Reservationer

1. Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland
(alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”och 42” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motionerna framförda uppfattningen att det inte
finns någon anledning att förlänga tillämpningstiden för prisregleringslagen.

Enligt utskottets mening är det hög tid att avbryta den nära nog
automatiska årliga förlängningen av tillämpningstiden för denna lag. Redan
det förhållandet att en beredskapslagstiftning, avsedd för extraordinära
krislägen, varit i oavbruten tillämpning i elva års tid är egentligen anledning
nog. Genom att kontinuerligt och slentrianmässigt förlänga tillämpningstiden
ger nämligen riksdagen regeringen ett förhandsgodkännande att utnyttja
olika former av prisregleringar, som den vid ett givet tillfälle finner lämpligt.

Utskottet vill i detta sammanhang klarlägga att även om lagen inte är i
tillämpning, kan ändå regeringen utan riksdagens godkännande införa
exempelvis ett allmänt prisstopp. Regeringen skall därefter underställa
riksdagen beslutet för godkännande.

Genom att avslå regeringens förslag om förlängning förhindras alltså inte
regeringens möjligheter att använda prisreglering. Från denna synpunkt är
en förlängning av tillämpningstiden både en onödig och obegriplig åtgärd.

Vad sedan gäller prisregleringar som stabiliseringspolitiskt instrument vill
utskottet anföra följande.

Svenska och internationella undersökningar visar att prisregleringar
praktiskt taget alltid har negativa verkningar på det marknadsekonomiska
systemets funktionssätt med bl. a. negativa effekter på resursallokeringen
och aldrig varaktigt kan hålla ned prisstegringen. Genom att störa marknadsprisbildningen
verkar prisregleringar snarare långsiktigt uppdrivande på
inflationstakten. Dessa erfarenheter bekräftas i en utvärdering av den
svenska prispolitiken under 1970-talet, som utförts av prisregleringskommittén.
I sitt slutbetänkande. Prisreglering mot inflation? (SOU 1981:40),
konstaterar kommittén att för att en prisregleringspolitik skall ha en chans till
framgång, måste det röra sig om ett sällan förekommande ingrepp av
extraordinär karaktär i kombination med omfattande stabiliseringspolitiska
åtgärder av annat slag. Utredningen konstaterar vidare att det svenska
systemet med prisreglering och prisövervakning efter år 1972 inte haft sådan
undantagskaraktär.

FiU 1983/84:12

Efter en bedömning av den förda prispolitikens effekter ger prisregleringskommittén
följande rekommendation (s. 126):

”En huvudslutsats blir därvid att prispolitiken inte bör fortsätta i sin
nuvarande form. Detta innebär i första hand att formella prisregleringar
enligt prisregleringslagen inte bör tillämpas som ett reguljärt inslag i den
ekonomiska politiken.”

Enligt utskottets uppfattning kan prisreglering aldrig vara ett effektivt
medel att bekämpa inflationen. Mot här angiven bakgrund anser inte
utskottet att tillämpningstiden för prisregleringslagen skall förlängas.

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:38 och 1983/84:42
avslår proposition 1983/84:32 om fortsatt tillämpning av 2-4,6,
8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen (1956:236) under tiden
den 21 december 1982-den 20 december 1983.

2. Björn Molin (fp), Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att den del
av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar
med ”prisregleringslagen förlängs” bort ha följande lydelse:

Prisregleringskommittén har i sitt betänkande Prisreglering mot inflation?
(SOU 1981:40) visat att prisregleringar i sig inte bidrar till en lägre
inflationstakt. I undantagsfall och under begränsade perioder kan prisstopp
användas som ett komplement till andra ekonomisk-politiska åtgärder.
Utskottet anser det angeläget att tillämpningstiden för den allmänna
prisregleringslagen förlängs med ett år.

minab/gotab Stockholm 1983 77278