FiU 1983/84:45

Finansutskottets betänkande
1983/84:45

om vissa åtgärder för att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen
(prop. 1983/84:200)

I detta betänkande behandlar utskottet

proposition 1983/84:200 om vissa åtgärder för att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen,

de med anledning av propositionen väckta motionerna
1983/84:2958 av Nic Grönvall (m),

1983/84:2959 av Rune Torwald m. fl. (c, m, fp),

1983/84:2960 av Ulf Adelsohn m.fl. (m),

1983/84:2961 av Stig Josefson m. fl. (c),

1983/84:2962 av Lars Svensson m. fl. (s),

1983/84: 2963 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1983/84:2964 av Helge Hagberg (s) och Sture Ericson (s),

1983/84:2965 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp).

Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen och Svenska sågverksoch
trävaruexportföreningen har inkommit med gemensam skrivelse i
ärendet. Svenska sågverks- och trävaruexportföreningen har dessutom
inkommit med en egen skrivelse. Vidare har skrivelser inkommit från
Svenska tidningsutgivareföreningen och Svenska pappersindustriarbetareförbundet.

Propositionen

1 proposition 200 har regeringen (finansdepartementet) - efter föredragning
av statsrådet Kjell-Olof Feldt - föreslagit riksdagen att anta följande
av lagrådet granskade lagförslag med vidtagna ändringar:

1. förslag till lag om inbetalning på likviditetskonto,

2. förslag till lag om exportdepositioner för skogsprodukter,

3. förslag till lag om tillfälligt förbud mot höjning av vinstutdelning i vissa
aktiebolag.

De i propositionen framlagda lagförslagen återfinns som bilaga till detta
betänkande.

I Riksdagen 1983184. 5 sand. Nr 45

FiU 1983/84:45

Föredraganden konstaterar att resultatet av årets lönerörelse tyder på
att det finns allvarlig risk för att prisutvecklingen inte kan hållas på den
eftersträvade nivån. De träffade avtalen innebär vidare att en betydande
del av det under år 1985 tillgängliga löneutrymmet har intecknats. Regeringen
har därför bedömt det nödvändigt att omedelbart vidta åtgärder i
syfte att begränsa kostnadstrycket och löneglidningen. Regeringen har
sålunda nyligen beslutat om ett allmänt prisstopp. I den reviderade finansplanen
aviseras även en rad andra åtgärder. Några av dessa kräver lagstiftning.
Dessa redovisas i denna proposition.

Förslagen är likviditetsindragning från företag och kommuner, en särskild
likviditetsindragning från skogsindustrin samt stopp för höjning av
utdelningen på aktier i vissa bolag för verksamhetsåret 1984. Bakgrunden
till åtgärderna har närmare behandlats i den reviderade finansplanen.

De två förstnämnda lagförslagen har till syfte att begränsa den omfattande
likviditeten i den svenska ekonomin och minska inflationstrycket.
Det ena förslaget avser likviditetsindragning från företag och kommuner.
Den sker genom att arbetsgivare blir skyldiga att betala in medel på
likviditetskonto i riksbanken. Landstingskommuner, kommuner och kyrkliga
kommuner skall senast den 31 januari 1985 betala in ett belopp motsvarande
3% av den del av 1983 års lönesumma som överstiger 20 milj. kr.
Övriga arbetsgivare, staten undantagen, skall betala in 6% av motsvarande
belopp. Hälften skall betalas in senast den 31 augusti 1984 och återstoden
senast den 31 januari 1985. Medlen skall stå kvar på likviditetskontot till
årsskiftet 1986/87. Ränta utgår med 7%.

Det andra förslaget avser en särskild likviditetsindragning från skogsindustrin.
Depositioner motsvarande 3% av exportvärdet av skogsprodukter
som förs ut ur Sverige under tiden den i juli 1984-den 30 juni 1985 skall
betalas in på konto i riksbanken. Medlen skall stå kvar på kontot till den I
juli 1987 mot en ränta som motsvarar gällande diskonto.

Likviditetsindragningen från kommuner och landsting beräknas uppgå
till ca 2 miljarder kronor. De likvida medlen i kommunsektorn uppgick per
den 31 december 1983 till närmare 30 miljarder kronor. För näringslivets
del beräknas indragningen uppgå till 8 miljarder kronor. De totala likvida
medlen i denna sektor var 150 miljarder kronor.

Om det finns synnerliga skäl får regeringen medge befrielse från skyldighet
att betala in medel på likviditetskonto. En motsvarande dispensmöjlighet
finns i fråga om exportdeposition. Regeringen får även föreskriva
eller i särskilda fall besluta att medel som står inne på likviditetskonto och
exportdepositioner skall betalas tillbaka före de tidpunkter som ovan angivits.

Vidare föreslås ett tillfälligt förbud mot höjning av utdelningen på vissa
aktier. Förbudet avser svenska aktiebolag med aktier inregistrerade vid
Stockholms fondbörs och svenska aktiebolag vars aktier är föremål för
handel på den s.k. OTC-marknaden. Det sammanlagda belopp som delas

FiU 1983/84:45

ut för verksamhetsåret 1984 får inte överstiga den utdelning som lämnades
för närmast föregående räkenskapsår.

Motionerna

Med anledning av propositionen har följande motionsyrkanden väckts

beträffande avslag pä proposition 200

2959 av Rune Torwald m. fl. (c. m, fp) vari hemställs

1. att riksdagen i första hand avslår proposition 1983/84: 200,

2960 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari - med hänvisning till motiveringen i
motion 1983/84:2933 - hemställs att riksdagen avslår proposition
1983/84: 200,

2961 av Stig Josefson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå
proposition 1983/84:200,

2965 av Jan-Erik Wikström m.tl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:200,

beträffande förslag till lag om inbetalning på likviditetskonto

2962 av Lars Svensson m.tl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
åtgärder för att bevara lika konkurrensvillkor inom handeln,

2963 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen med godkännande av proposition 1983/84:200 i övrigt
beslutar att kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner ej
skall omfattas av lag om inbetalning på likviditetskonto,

2. att riksdagen beslutar att förutsättningen för återbetalning av medel
från likviditetskonto skall vara att medlen används för investeringar i
enlighet med vad som anförs i motionen,

2964 av Helge Hagberg (s) och Sture Ericson (s) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om dispens för vissa kommuner från skyldigheten att sätta in medel på
särskilt konto i riksbanken,

beträffande förslag till lag om exportdepositioner för skogsprodukter

2958 av Nic Grönvall (m) vari hemställs att riksdagen beslutar, för den
händelse bifall ej lämnas till moderata samlingspartiets partimotion i denna
fråga, att handelshus, som förvärvar skogsprodukter i eget namn för exportförsäljning.
icke skall träffas av reglerna i den föreslagna lagen. Det får
ankomma på utskottet att omarbeta lagtext i ii 2 i förslaget i överensstämmelse
härmed.

tl Riksdagen 1983184. 5 sami. Nr 45

FiU 1983/84:45

2959 av Rune Torwald m. fl. (c, m, fp) vari hemställs

2. att riksdagen i andra hand måtte uttala sig för att depositionsskyldighet
vid exportförsäljning av skogsprodukter måtte åvila tillverkaren
även i de fall ett svenskt handelshus förmedlar affären,

beträffande behovet av stabila spelregler

2965 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) vari hemställs

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om behovet av stabila spelregler.

I motion 2960 (m) anförs, med motivering i 2933 (m), att det inte finns
någon rationell ekonomisk-politisk förklaring till regeringens panikpäket.
Gemensamt för åtgärderna är att de angriper symptomen och inte orsakerna
till pris- och kostnadsstegringarna. 1 motionen tillbakavisas påståendet
att likviditetsdepositionerna skulle påverka löneglidningen. Denna är i
stället en effekt av bl. a. företagens behov att rekrytera arbetskraft, anför
motionärerna. Tvångsdepositionerna kan däremot ses som ett icke marknadskonformt
sätt att dämpa den totala likviditetsutvecklingen i ekonomin.
En tänkbar effekt härav, enligt motionärerna, är att de i vissa företag
kommer att drabba investeringsmedel.

Påståendet att förbudet att höja aktieutdelningarna nästa år skulle stödja
inflationsbekämpningen på det fördelningspolitiska planet tillbakavisas av
motionärerna som ett rent nonsensargument. Aktieutdelningarna är obetydliga
jämfört med totala lönesumman. Det finns inte något samband
mellan aktieutdelning och inflation. Ingrepp av det slag regeringen föreslår
förkortar och försvårar företagens planering. Paketet strider därför mot
näringslivets berättigade önskan om fasta spelregler.

I motion 2965 (fp) anförs att vad beträffar kommunerna torde den restriktiva
effekten av den föreslagna likviditetsindragningen bli mycket
liten. Åtgärden begränsar endast tillfälligt dispositionen av medlen. Kontona
kan t. ex. belånas så att andra likvida medel skaffas i stället.

Vad beträffar likviditetsindragningen från företagen, och särskilt den
extra indragningen genom exportdepositioner från skogsindustrin, synes
den enligt motionärerna innebära ett indirekt erkännande av att devalveringen
hösten 1982 var för stor. Genom depositionerna neutraliseras devalveringens
effekter. Den önskvärda expansionen inom export- och importkonkurrerande
industri främjas inte av en sådan ryckighet i den förda
politiken. Det finns ett stort behov av mera stabila spelregler inom den
ekonomiska politiken. Exportdepositionerna slår dessutom mycket ojämnt
mellan olika förelag och kan medföra att exportförsäljningen hålls tillbaka.

Motionärerna anför att påståendet att det tillfälliga förbudet att höja
aktieutdelningen skulle vara motiverat av fördelningspolitiska skäl saknar
helt grund i både ekonomiska teorier och praktisk erfarenhet.

FiU 1983/84:45

I motion 2961 av Stig Josefson m. fl. (c) anförs att de åtgärder regeringen
föreslår i stort sett är verkningslösa i den nu etablerade situationen. Förslagen
avvisas därför.

Utskottet

Möjligheterna att kunna hålla tillbaka pris- och lönekostnadsutvecklingen
är avgörande för våra förutsättningar att bibehålla det svenska näringslivets
konkurrensförmåga såväl på utlandsmarknaderna som på hemmamarknaden.
Utskottet redovisar i betänkande FiU 1983/84:40 sin syn på
det samhällsekonomiska läget och förslag till inriktning av den ekonomiska
politiken. Det står emellertid klart att förutsättningarna att nå det inflationsmål
som riksdagen antagit för år 1984 på 4% kraftigt har försämrats i
och med de löneavtal som slutits på arbetsmarknaden. Framför allt hotas
det mål om 3% som regeringen uppställt för år 1985. Utskottet redovisar i
nämnda betänkande sin syn på behovet att hålla tillbaka inflationen. Utskottet
anser i likhet med vad som anförs i den reviderade finansplanen att
det nu är nödvändigt att omedelbart vidta åtgärder i syfte att begränsa
kostnadstrycket och löneglidningen.

I motionerna 2959, 2960, 2961 och 2965 avvisas regeringens förslag till
likviditetsindragningar för företag och kommuner samt förslaget om tillfälligt
förbud mot höjning av utdelning på aktier.

I motion 2965 anförs att likviditetskontona och exportdepositionerna
endast får begränsade effekter, eftersom de kan belånas så att andra
likvida medel skaffas i stället.

Det finns inte något förbud för företagen att pantförskriva tillgångarna i
riksbanken och utnyttja dem som underlag för kredit. Genom att belåna
dem i bank kan företagen således få likvida medel. Det bör dock uppmärksammas
att riksbanken satt ett tak för bankernas totala utlåningsökning till
företag och hushåll för 1984 på 4%. En belåning av medlen på kontona i
riksbanken skulle således minska bankernas övriga utlåning. Den totala
likviditetsökningen kommer således inte att öka genom att företagen utnyttjar
dessa möjligheter. Utskottet tillbakavisar således påståendet att
åtgärderna inte skulle få någon likviditetsindragande effekt.

I motion 2960, med motivering i motion 2933, hävdas däremot att förslagen
får effekter för företagen, nämligen att de kan drabba investeringarna.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande. Syftet med
åtgärderna är att de skall dämpa företagens vilja att acceptera alltför
snabba kostnadsökningar. Därigenom kan företagen bidra till att hålla
tillbaka kostnadsutvecklingen. Skulle investeringar som är av stor betydelse
för ett företags utveckling och för sysselsättningen där äventyras, finns
det enligt förslaget i propositionen möjligheter att få dispens från att
deponera medel eller att få använda insatta medel vid en tidigare tidpunkt.

FiU 1983/84:45

Motionärerna hävdar också angående förslaget om förbud mot höjning
av aktieutdelningar 1985 att det inte finns något samband mellan aktieutdelningar
och inflation. Något sådant samband har emellertid inte anförts i
propositionen. Avsikten med förslaget är att den återhållsamhet som regeringen
nu kräver av löntagarna också skall kunna krävas av kapitalägarna.
Dessutom kommer överskottet i företagen, om det inte delas ut till aktieägarna,
att stanna kvar där och kunna användas för produktiva investeringar,
vilket kommer både löntagare och kapitalägare till godo.

Utskottet tillstyrker med det anförda att likviditetsbegränsningar och
exportdepositioner genomförs samt att ett tillfälligt förbud införs att höja
aktieutdelningen 1985. Utskottet avstyrker således motionerna 2959 yrkande
1, 2960, 2961 och 2965 yrkande 1.

Utskottet övergår nu till att behandla utformningen av förslagen och de
motioner som väckts med anledning därav.

Förslag lill lag om inbetalning på likviditetskonto

I 1 § anges att staten inte är skyldig att betala in medel på likviditetskonto.
Av specialmotiveringen i propositionen till nämnda paragraf framgår
att undantaget även omfattar de affärsdrivande verken och de allmänna
försäkringskassorna men däremot inte av staten ägda bolag. Enligt utskottets
mening bör bl. a. av konkurrensneutralitetsskäl antalet undantag vara
så få som möjligt. Det finns emellertid staten närstående organ, exempelvis
Samhällsföretag. för vilka undantag kan övervägas. Avsikten med de föreslagna
stabiliseringspolitiska åtgärderna är självfallet inte att åsidosätta de
sociala uppgifterna för Samhällsföretag. Utskottet vill i detta sammanhang
peka på de dispensmöjligheter som anges i propositionen. Företag som
erhåller stöd av samhället i någon form, t. ex. vissa tidningsföretag, bör.
anförs det i propositionen, kunna befrias från skyldighet att betala in medel
på likviditetskonto. Utskottet delar denna uppfattning.

I två motioner uppmärksammas konsekvenserna för kommunerna av
den föreslagna likviditetsindragningen.

1 motion 2963 (vpk) yrkas att kommunerna skall undantas från skyldigheten
att betala in medel på likviditetskonto. Motionärerna anför att om
indragningen genomförs får kommunerna än svårare att klara sina uppgifter.
Det kommer att bli omöjligt för dem att utveckla sin verksamhet på
ett sätt som vore önskvärt med tanke på den fortsatt höga arbetslösheten.

I motion 2964 anförs att, även om likviditeten i den kommunala sektorn
som helhet är god, likviditeten varierar mycket mellan olika kommuner. 1
motionen föreslås därför att regeringen bör ha möjlighet att ge dispens från
insättning på likviditetskonto i de fall kommunens eget finansieringskapital
är särskilt litet i förhållande till de externa utgifterna.

FiU 1983/84:45

De likvida medlen i kommunsektorn uppgick per den 31 december 1983
till närmare 30 miljarder kronor. I propositionen beräknas den föreslagna
likviditetsindragningen för kommunsektorns del uppgå till 2 miljarder kronor.

Enligt utskottets bedömning kommer den finansiella utvecklingen i den
kommunala sektorn åren 1984 och 1985 att vara god. Utskottet behandlar
den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn i ett särskilt betänkande
(FiU 1983/84:39).

De åtgärder som nu bör vidtas för att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen
bör, för att undvika snedvridande effekter och kompensationskrav,
vara så generellt verkande som möjligt. Utskottet ser det därför som
nödvändigt att också den kommunala sektorn omfattas av kravet på likviditetsindragning.
Genom att likviditetsindragningen är tillfällig och kommer
att återbetalas senast den 30 december 1986 kommer en del av inkomstöverskottet
år 1985 att sättas av till framtida utgifter. Därigenom
kommer inkomst- och utgiftsökningarna att utvecklas mer i paritet med
varandra. Utskottet avstyrker motion 2963 yrkande 1.

Som påpekas i motion 2964 varierar emellertid likviditeten mycket från
kommun till kommun. Vissa kommuner har mycket låg likviditet. I propositionen
anges att det krävs synnerliga skäl för att medge befrielse helt eller
delvis från skyldighet att betala in medel på likviditetskonto. Som exempel
på tänkbara dispensfall anges endast företag som riskerar att hamna på
obestånd eller få andra allvarliga ekonomiska svårigheter.

Dessa kriterier kan inte tillämpas på kommuner. De kan i ett ekonomiskt
besvärligt läge som yttersta åtgärd höja skatten, om inga andra utvägar
finns som t. ex. att begränsa utgifterna för delar av verksamheten. Med
hänsyn till de negativa effekter på marginalskatter och totalt skattetryck
som en höjning av kommunalskatten har finns det emellertid starka skäl att
försöka undvika sådana höjningar.

Regeringen har i kompletteringspropositionen föreslagit att ramen för
extra skatteutjämningsbidrag skall utvidgas med 90 milj. kr. för år 1985.
Avsikten är att dessa medel skall användas för att mildra effekten för de
kommuner som har en utsatt finansiell situation. Utskottet anser mot
denna bakgrund att det inte finns behov att utvidga möjligheterna till
dispens från skyldigheten att sätta in medel på likviditetskonto. Motion
2964 avstyrks därmed.

I motion 2962 anförs att förslaget om likviditetsindragningar innebär att
konkurrensneutraliteten bryts för de konsumentföreningar som har flera
försäljningsställen och därigenom har en lönesumma som överstiger 20
milj. kr. De konkurrerande företag som har en varuförsöijning uppbyggd
på motsvarande sätt men är enskilda enheter har i regel inte en lönesumma
som överstiger 20 milj. kr. De blir därmed inte skyldiga att deponera medel
på likviditetskonton. Enligt motionärerna bör åtgärder vidtas för att bevara
lika konkurrensvillkor inom handeln.
t2 Riksdagen 1983/84. 5 sami. Nr 45

FiU 1983/84:45

Som utskottet anfört bör likviditetsindragningen tillämpas över sä stora
områden som möjligt. Av praktiska oeh administrativa skäl bör emellertid
mindre företag kunna undantas från kravet att sätta in medel på likviditelskonton.
Dessa kan också förmodas ha en mindre betydande roll för kostnadsutvecklingen.
Utskottet anser därför att beloppsgränsen pä 20 milj. kr.
i lönesumma är väl avvägd.

Att vissa företag med lägre lönesumma undantas från kravet pä likviditetsdepositioner
innebär samtidigt att de mindre företagen får konkurrensfördelar
jämfört med de större företagen. Skulle, som antyds i motion
2962, detta leda till en påtaglig konkurrenssnedvridning i detaljhandelsbranschen
av det skälet att företagen ingår i en viss organisationsform men
i övrigt konkurrerar på lika villkor, bör detta särskilt uppmärksammas.
Ekonomisk-politiska åtgärder som vidtas i ett konjunkturpolitiskt syfte
måste ofta med nödvändighet tillgripas med kort varsel. De kan därvid
uppfattas som trubbiga och för enskilda företag eller branscher ge upphov
till icke avsedda effekter. Utskottet förutsätter att de generella åtgärdernas
effekter i dessa avseenden noga följs av regeringen och att kompletterande
åtgärder vidtas för att för framtiden undvika uppenbara snedvridningseffekter.
Det bör i detta sammanhang noteras att depositionerna är tillfälliga.
De kan således inte få några varaktiga effekter på konkurrensvillkoren i
branschen. Utskottet avstyrker med det anförda motion 2962.

I motion 2963 (vpk) anförs också att återbetalningen av de indragna
medlen bör villkoras så att de används för investeringar med syfte att
utveckla svensk industri och varaktigt minska arbetslösheten. Om investeringsplaner
inte presenteras vid återbetalningen, bör medlen tillfalla statskassan,
anser motionärerna.

Utskottet vill i detta sammanhang också redovisa vad Svenska cellulosaoch
pappersbruksföreningen samt Svenska sågverks- och trävaruexportföreningen
gemensamt anfört i skrivelse till utskottet. Föreningarnas skrivelse
är föranledd främst av förslaget om exportdepositioner. Av den
totala likviditetsindragningen från skogsindustrin på närmare 2 miljarder
kronor torde uppemot 1,2-1,5 miljarder kronor utgöra exportdepositioner.
Föreningarna anför att för att inte motverka skogsindustrins vidareutveckling,
dess investeringar och fortsatta sysselsättning till gagn för
Sveriges ekonomi synes det nödvändigt att utvidga regeringens befogenheter
att besluta om förtida återbetalning av erlagda exportdepositioner till
skogsindustriföretag i syfte att användas till specificerade investeringsändamål.
Skogsindustrin befinner sig i ett skede med stigande investeringar
och fortsatt vidareförädling. Investeringarna uppgår många gånger till miljardbelopp
och kräver ofta betydande extern upplåning. Det framstår
därför som rimligt, anför föreningarna, att företagen bereds möjlighet att
för pågående eller nya investeringar kunna ta i anspråk medel från exportdepositioner
som innestår på konto i riksbanken.

FiU 1983/84:45

Eftersom villkoren för beslut om förtida återbetalning enligt förslaget i
propositionen är desamma för insättningarna på likviditetskonto som för
exportdepositionerna, behandlar utskottet dessa i ett sammanhang.

I likhet med vad som anförs i motion 2963 och i föreningarnas skrivelse
anser utskottet det angeläget att de överskott som genereras i företagen
och den likviditet de skapar kommer till användning för investeringar,
kapacitetsutvidgningar, ökad produktion och sysselsättning. Det finns därför
enligt utskottet skäl att överväga hur de medel som deponeras i riksbanken
skall kunna användas för dessa syften.

1 propositionen sägs beträffande tidigare utbetalning av deponerade
belopp att det krävs synnerliga skäl för att en sådan dispens skall ges.
Dispensgivningen skall vara mycket restriktiv. Återbetalningsmöjligheterna
har lagtekniskt knutits till förutsättningarna för att lämna befrielse,
helt eller delvis, från att deponera medel. Några självständiga skäl för att
kunna återbetala exempelvis exportdepositioner har således inte angivits. I
propositionen anges som exempel på tänkbara dispensfall följande. Om en
inbetalning skulle äventyra investeringar av stor betydelse för ett företags
utveckling och för sysselsättningen där, bör dispens kunna ges.

Föreningarna gör i sin skrivelse bedömningen att uttalandet i propositionen
inte är tillräckligt såsom generell grund för ett beslut om förtida
återbetalning av exportdepositioner för investeringsändamål, när ekonomiska
svårigheter av närmast obeståndskaraktär inte föreligger.

Enligt utskottets mening bör den tolkningen kunna göras att dispensmöjligheterna
också gäller, om en inbetalning eller utebliven förtidsåterbetalning
skulle äventyra stora investeringar av avgörande betydelse för företagets
utveckling och för bibehållande eller stärkande av dess internationella
konkurrenskraft. Med en sådan tolkning synes någon utvidgning av dispensmöjligheterna
inte nödvändig.

Förslaget i motion 2963 att återbetalningen alltid, även efter deponeringstidens
utgång, skall användas för investeringar skulle, som utskottet
ser det, ge åtgärderna ett väsentligt annat innehåll. Möjligheterna att
pantförskriva tillgångarna i riksbanken skulle sannolikt inte finnas på samma
sätt, eftersom tillgångarna inte längre kan betraktas som företagens
egna. Enligt motionärernas förslag skall de tillfalla staten, om inte specificerade
investeringsplaner redovisas. Motionärernas förslag innebär enligt
utskottets mening ett alltför stort ingrepp i de framlagda förslagen. Ett
tillstyrkande av förslagen skulle medföra att regeringen måste utarbeta ett
nytt förslag och företa en ny lagrådsgranskning. Detta skulle allvarligt
försena åtgärdernas genomförande och därmed omintetgöra den avsedda
effekten att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen åren 1984 och 1985. För
företagens del skulle ett genomförande av motionärernas förslag innebära
att förfoganderätten över tillgångarna på kontona i riksbanken kraftigt
begränsades. Kravet att medlen alltid skall användas för investeringar kan

FiU 1983/84:45

dessutom vara olämpligt i vissa företag, i vissa branscher eller vid vissa
tillfällen. De deponerade medlen kan användas även på annat sätt och ändå
vara till gagn för företagen och samhället. Utskottet avstyrker således
motion 2963 yrkande 2.

Förslag lill lag om exportdepositioner för skogsprodukter

I motionerna 2958 och 2959 uppmärksammas det sätt på vilket de s.k.
handelshusen påverkas av förslaget om exportdepositioner för skogsprodukter.
I motion 2959 krävs att riksdagen gör ett uttalande med innebörd
att depositionsskyldighet vid exportförsäljning av skogsprodukter måtte
åvila tillverkaren även i det fall ett svenskt handelshus förmedlar affären. I
motion 2958 yrkas att lagtexten arbetas om så att det av den framgår att
handelshus, som förvärvar skogsprodukter i eget namn för exportförsäljning,
inte skall vara depositionsskyldiga.

Enligt utskottets mening kan något generellt undantag för vissa exportörer,
som föreslås i motionerna, inte komma i fråga. Ett sådant undantag
skulle kunna leda till att en stor del av exporten av skogsprodukter skulle
ske utan att exportdepositioner inbetalades. Åtgärdens huvudsakliga syfte
skulle därmed omintetgöras. Utskottet har emellertid förståelse förde s. k.
handelshusens problem. Med den utformning förslaget har kommer handelshusen
att drabbas på ett sätt som inte varit avsett. Enligt utskottets
mening bör därför de s.k. handelshusen ha möjlighet att av tillverkaren
eller bearbetaren erhålla ett belopp som motsvarar det belopp som deponerats.
Detta bör framgå genom ett tillägg till 2 §. Utskottet föreslår därför
ett sådant tillägg. Motionerna 2958 och 2959 får anses tillgodosedda därmed.

Av 3§ i förslaget till lag om exportdepositioner för skogsprodukter
framgår att om försäljningspriset bestämts i utländskt myntslag skall det
omräknas till svenska kronor enligt bankernas noterade säljkurs den femtonde
i den månad under vilken exporten skedde. Även om avsikten med
att ange en bestämd dag i månaden är tänkt som en förenkling bör enligt
utskottets mening t. ex. också en rutin som nu används av tullverket för
valutaomräkning kunna tillämpas. Därigenom blir depositionsunderlaget
beräknat på samma sätt som det statistiska värdet i exportanmälan i det fall
fakturering sker i utländskt mynt. Härigenom underlättas såväl exportörernas
som tullverkets rutiner. Utskottet föreslår därför att 3 § får en ny tredje
mening med följande lydelse: Om särskilda skäl föreligger får generaltullstyrelsen
föreskriva annan grund för omräkningen.

Enligt vad utskottet erfarit kan exportörerna få mycket svårt att få fram
underlag för en riktig deklaration redan till den tionde i månaden efter
exportmånaden som anges i 7 §. Det finns risk att tullverket i stor utsträckning
måste debitera förseningsränta enligt 14 §. Detta skulle innebära olä -

FiU 1983/84:45

genheter såväl för exportörerna som för tullverket. Utskottet föreslår
därför att tidpunkten för deposition och avlämnande av deklaration förlängs
till den 20 i månaden efter exportmånaden.

1 en skrivelse till utskottet anför Svenska sågverks- och trävaruexportföreningen
att det är felaktigt att — som regeringen föreslagit — lägga
exportdepositioner även på exporten av granvaror, som svarar för över
50% av den svenska trävaruexporten. Sågverksindustrin och trävaruexporten
nådde goda resultat år 1983. Sedan januari 1984 föreligger en klar
eftersläpning i orderingången jämfört med motsvarande månader 1983.
Speciellt granmarknaden är utsatt för stora påfrestningar. Orderingången
har minskat kraftigt och priserna har varit oförändrade sedan oktober
1983.

Föreningen anför vidare att ur nationell ekonomisk synpunkt torde ett
undantag för granvaror vara av jämförelsevis ringa betydelse, medan de
sågverk som till övervägande delen är inriktade på granproduktion drabbas
av betydande ekonomiska svårigheter - svårigheter som kan påverka
sysselsättningsläget negativt. Föreningen yrkar därför att lagtexten ändras
så att berörda varuslag av gran undantas från depositionsskyldigheten.

Utskottet har tidigare redovisat de krav som ställs för att företag skall
undantas från depositionsskyldighet. Som nämnts bör dispens kunna komma
i fråga, om arbetsgivarens ekonomiska ställning är så svag att en
inbetalning på konto i riksbanken skulle leda till obestånd eller andra
allvarliga ekonomiska svårigheter för honom. Som framgår av Svenska
sågverks- och trävaruexportföreningens skrivelse har utvecklingen för sågverksindustrin
under år 1983 som helhet varit mycket gynnsam. För de
sågverk som till övervägande delen är inriktade på granproduktion kan
emellertid ekonomiska svårigheter uppstå. Med hänsyn till att antalet
sågverk med endast granproduktion är mycket litet torde det enligt utskottets
mening vara rimligare att i dessa fall pröva dispensvägen i stället för att
generellt undanta granprodukterna från depositionsskyldigheten. En sådan
särbehandling skulle dessutom orsaka trävaruexportörer och tullmyndigheter
betydande administrativa svårigheter.

Utskottet anser således att någon ändring inte bör vidtas i lagtexten med
anledning av vad som anförts om granprodukter.

Förslag till lag om tillfälligt förbud mot höjning av vinstutdelning i vissa
aktiebolag

Utskottet har inte något att erinra mot det framlagda förslaget.

Stabila spelregler för den ekonomiska politiken

I motion 2965 (fp) anförs att regeringens åtgärder skapar ryckighet i
politiken, vilket skapar svårigheter för den export- och importkonkurrerande
industrin. Det finns, anser motionärerna, ett stort behov av mera

FiU 1983/84:45

stabila spelregler inom den ekonomiska politiken. Liknande tankegångar
redovisas också i motion 2960 (2933) (m).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att stabila spelregler skapar
goda förutsättningar för och underlättar planeringen av näringslivets utveckling.
Det är således inte ett självändamål för statsmakterna att vidta
åtgärder som påverkar utvecklingen i samhället. I motion 2956 (fp), som
behandlas i betänkande FiU 1983/84:40, uttrycker samma motionärer viss
förståelse för detta. I motionen redovisas följande slutsatser.

Regeringen bör ange ramarna för den ekonomiska politiken inför avtalsförhandlingarna.
Det är bra som den nuvarande regeringen gjort att ange
ett inflationsmål. Men detta måste understödjas av en stram finanspolitik
som ger det trovärdighet. Varje regering måste förbehålla sig rätten att
korrigera den ekonomiska politiken om resultatet av avtalsförhandlingarna
eller yttre omständigheter kräver det. I princip är det inte fel att regeringen
nu vidtagit åtgärder även om de konkreta stegen liksom tidpunkten kan
kritiseras.

Utskottet har samma principiella inställning som motionärerna uttrycker
i sistnämnda motion. Utskottet avstyrker med det anförda motion 2965
yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på proposition 1983184:200

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2959 yrkande I,
1983/84:2960, 1983/84:2961 och 1983/84:2965 yrkande I.

2. beträffande inbetalning av medel på likviditet skonto

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:2962,
1983/84:2963 och 1983/84:2964 antar i proposition 1983/84:200
framlagt förslag till lag om inbetalning på likviditetskonto,

3. beträffande exportdepositioner för skogsprodukter

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:2958 och
1983/84:2959 yrkande 2 samt med bifall till vad utskottet anfört
antar i proposition 1983/84:200 framlagt förslag till lag om exportdepositioner
för skogsprodukter med den ändringen att 2, 3 och
7 §§ erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §

Skyldig att ställa depositionen är den för vars räkning varan förs ut ur
landet. Har varan överlåtits till någon som inte är bosatt här i landet och
som för ut den ur landet, skall depositionen ställas av överlåtaren eller, om
inte heller denne är bosatt här i landet, den senaste överlåtaren i överlåtelsekedjan
som är bosatt här i landet. Depositionsskyldighet föreligger inte
när depositionsunderlaget enligt 3§ uppgår till högst 25000 kronor under
en kalendermånad.

FiU 1983/84:45

Regeringens försitt};

Utskottets förslaa

3 §

Om elen som är depositionsskylclif!
inte tillverkat eller bearbetat
varan äger han rätt att av tillverkaren
eller bearhetaren erhålla ett
belopp som motsvarar det belopp
som deponerats. Belopp som den
depositionsskyldige får tillgång till
enligt denna bestämmelse skall
jämte ränta betalas tillbaka, rundel
deponerade beloppet återbetalas.
Räntan löper från den dag beloppet
erlagts till den depositionsskyldige.
/ övrigt gäller för räntan
föreskrifterna i 12 §.

Dcpositionsbeloppet är 3 procent
av varans försäljningspris med tilllägg
av fraktkostnader, försäkringspremier
och andra omkostnader för
varan före avgång från gränsort i
Sverige (depositionsunderlaget).
Om försäljningspriset bestämts i utländskt
myntslag skall det omräknas
till svenska kronor enligt bankernas
noterade säljkurs den femtonde
i den månad under vilken exporten
skedde. Om särskilda skäl
föreligger får generaltullstyrelsen
föreskriva annan grund för omräkningen.
Har varan inte överlåtits
utgörs depositionsunderlaget av
marknadspriset på avsändningsorten
med motsvarande tillägg.

Om särskilda skäl föreligger får depositionsunderlaget utgöras av tillverkarens
försäljningspris jämte tillägg som anges i första stycket.

7 §

Depositionsbelopp fastställs av tullmyndigheten.

Dcpositionsbeloppet är 3 procent
av varans försäljningspris med tilllägg
av fraktkostnader, försäkringspremier
och andra omkostnader för
varan före avgång från gränsort i
Sverige (depositionsunderlaget).
Örn försäljningspriset bestämts i utländskt
myntslag skall det omräknas
till svenska kronor enligt bankernas
noterade säljkurs den femtonde
i den månad under vilken exporten
skedde. Har varan inte överlåtits
utgörs depositionsunderlaget
av marknadspriset på avsändningsorten
med motsvarande tillågg.

Den som är depositionsskyldig
enligt 2 8 skall till ledning för tullmyndighetens
beslut lämna deklaration
för kalendermånad under vilken
utförsel ägt rum. Deklarationen
skall ha kommit in till tullmyndigheten
senast den tionde i månaden
närmast efter den månad då utförseln
ägde rum eller, i fall som avses
i 2 8 första stycket andra meningen,
då den depositionsskyldige fick
kännedom om att utförseln skett.

Den som är depositionsskyldig
enligt 2 8 skall till ledning för tullmyndighetens
beslut lämna deklaration
för kalendermånad under vilken
utförsel ägt rum. Deklarationen
skall ha kommit in till tullmyndigheten
senast den tjugonde i månaden
närmast efter den månad då utförseln
ägde rum eller, i fall som
avses i 2 8 första stycket andra meningen,
då den depositionsskyldige
fick kännedom om att utförseln
skett.

FiU 1983/84:45

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 deklarationen skall redovisas de varor enligt 1 § som förts ut ur landet
under månaden med angivande av varuslag, tulltaxenummer, kvantitet,
värde enligt 3 § samt depositionsbeloppet.

4. beträffande förbud mot vinstutdelning i vissa aktiebolag

att riksdagen antar i proposition 1983/84:200 framlagt förslag till
lag om tillfälligt förbud mot höjning av vinstutdelning i vissa
aktiebolag,

5. beträffande behovet av stabila spelregler

att riksdagen avslår motion 1983/84:2965 yrkande 2.

Stockholm den 22 maj 1984

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m). Paul
Jansson (s), Nils Åsling (c). Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s),
Christer Nilsson (s), Rolf Rämgård (c). Torsten Karlsson (s). Hugo Hegeland
(m). Gunnar Nilsson i Eslöv (s). Margit Gennser (m). Gerd Engman
(s) och Hans Petersson i Hallstahammar (vpk).

Reservationer

1. Avslag på proposition 1983/84:200

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils Åsling (c). Lennart Blom (m),
Rolf Rämgård (c). Hugo Hegeland (m) och Margit Gennser (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Möjligheterna
att” och på s. 6 slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Prisstegringstakten i den svenska ekonomin ligger alltjämt kvar på en
hög nivå, ca 9% i årstakt, trots att den internationella prisstegringstakten
successivt avtagit. Prisökningen i år t. o. m. april månad uppgår till 3,1 %.
Regeringen har som mål för helåret satt 4%. Det står klart att regeringen
kommer att misslyckas med sin inflationspolitik. Lönekostnadsökningarna
beräknas nu, trots att alla avtal ännu inte är klara, bli minst 2 procentenheter
större än vad regeringen angav som mål i finansplanen i januari.
Regeringens åtgärder för att försöka dämpa pris- och löneutvecklingen,
nämligen pris- och hyresstopp, likviditetsindragningar från företag och
kommuner samt förbud för höjda aktieutdelningar 1985, anser utskottet
vara verkningslösa. De utvärderingar som gjorts av tidigare prisstopp har
visat att denna typ av åtgärder inte får någon varaktig prisdämpande
effekt. Prisstegringarna riskerar i stället att i det långa loppet bli högre. Det

FiU 1983/84:45

inflationsmål om 3 % som regeringen nu ställer upp för 1985 blir därför inte
mer trovärdigt genom prisstoppet för 1984. I likhet med vad som anförs i
motionerna 2960, 2965 och 2961 anser utskottet att de åtgärder regeringen
föreslår snarare är riktade mot symptomen än mot orsakerna till pris- och
kostnadsstegringen.

Utskottet anser det inte särskilt sannolikt att de tillfälliga likviditetsindragningar
som regeringen föreslår skall få någon effekt på lönekostnadsutvecklingen.
Avtalsrörelsen avseende 1984 och i viss mån 1985 är till
stora delar redan avslutad. Likviditetsindragningar och exportdepositioner
torde i efterhand inte kunna påverka resultatet av avtalsförhandlingarna.
Utskottet skulle för sin del hellre sett att regeringen fört en stramare
finanspolitik genom utgiftsbesparingar. Detta hade lett till lägre penningmängdstillväxt,
lägre inflation och lägre räntor. Sådana åtgärder är, som
utskottet ser det, en nödvändig beståndsdel i en politik för långsiktig
ekonomisk utveckling och balans.

Förslaget att förbjuda höjda vinstutdelningar i aktiebolagen 1985 måste
betraktas som kosmetika. Påståendet att åtgärden skulle stödja inflationsbekämpningen
på det fördelningspolitiska planet saknar all grund i både
ekonomiska teorier och praktisk erfarenhet. Utskottet avstyrker därför
förslaget.

Enligt utskottets mening förrycker och försvårar de föreslagna åtgärderna
och regleringarna företagens planering och agerande. De strider mot
näringslivets berättigade krav på fasta spelregler.

Utskottet avstyrker med det anförda regeringens förslag till likviditetsindragningar,
exportdepositioner och stopp för höjda aktieutdelningar.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på proposition 1983184:200

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2959 yrkande 1,
1983/84:2960, 1983/84:2961 och 1983/84:2965 yrkande i avslår
proposition 1983/84:200,

2. Avslag på proposition 1983/84: 200

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 5 börjar med ”Möjligheterna att” och på s. 6 slutar med
”till godo" bort ha följande lydelse:

Efter många år av omvänd fördelningspolitik, där de arbetande tvingats
stå tillbaka till förmån för en vinst- och förmögenhetsutveckling inom
industri och storfinans, har nu det svenska näringslivet en mycket god
likviditet. I propositionen nämns en summa av ca 150 miljarder kronor,
vilket motsvarar ungefär det dubbla statliga budgetunderskottet för inne -

FiU 1983/84:45

varande år. Denna goda likviditet kan hänföras till gjorda rekordvinster
och en mycket låg investeringsvilja. Mot denna bakgrund finns det enligt
utskottet skäl för likviditetsindragningar och exportdepositioner av minst
den storleksordning som föreslås i propositionen. Kommuner och landstingskommuner
bör emellertid undantas från kravet på att placera medel
på likviditetskonton.

3. Inbetalning av medel på likviditetskonto

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "De likvida”
och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

Regeringens ekonomiska politik går ut på att i första hand prioritera
ökade vinster inom industrin medan den offentliga sektorn tvingas till
återhållsamhet som direkt och indirekt ökar arbetslösheten. Den kommunala
sektorn har genom indragningarna av beskattningsrätten för juridiska
personer t. o. m. innevarande år berövats över 6 miljarder kronor. De nu
föreslagna likviditetsindragningarna skulle minska kommunernas tillgångar
med ytterligare 2 miljarder kronor. Utskottet vill bestämt avvisa detta
förslag. Det skulle, som anförs i motion 2963, leda till att kommunerna får
ännu svårare att klara de uppgifter som åligger dem. Därmed kommer
också sysselsättningen i den kommunala sektorn att minska. Enligt utskottets
mening bör kommunerna ges möjlighet att på ett aktivt sätt medverka
till en rättvisare fördelningspolitik och bidra till att genomföra en politik för
full sysselsättning. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion 2963 att
kommunerna undantas från likviditetsindragningen.

Yrkandet i motion 2964 om undantag för vissa kommuner blir också
tillgodosett genom detta ställningstagande.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet
vill” och på s. 10 slutar med "yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Det finns starka skäl att se till att de vinster som genereras i företagen
kommer till användning för att öka investeringarna, produktionskapaciteten,
produktionen och sysselsättningen i industrisektorn. Därför bör, som
föreslås i motion 2963, villkor ställas att investeringsplaner skall presenteras
i samband med återbetalningen av de medel som deponerats på likviditetskontot.
Om sådana investeringsplaner inte presenteras bör medlen i
stället tillfalla staten och användas för en samhälleligt styrd investeringspolitik.
En sådan politik bör, som föreslås i motion 2963. utformas för att
fylla de strategiska målsättningar för den ekonomiska politiken som angetts
i motion 2957.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion 2963 yrkande 2.

FiU 1983/84:45

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande inbetalning av medel på likviditetskonto

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2962 samt med
anledning av motion 1983/84:2964 och med bifall till motion
1983/84:2963 antar i proposition 1983/84:200 framlagt förslag till
lag om inbetalning på likviditetskonto med den ändringen att 1, 3
och 7 §§ erhåller följande som Reservantens förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag Reservantens förslag

1 §

Arbetsgivare skall betala in medel på räntebärande konto (likviditetskonto)
i riksbanken enligt bestämmelserna i denna lag.

Staten är inte skyldig att betala in Staten, landstingskommuner,

medel på likviditetskonto. kommuner och kyrkliga kommuner

är inte skyldiga att betala in medel
på likviditetskonto.

Om det finns synnerliga skäl får regeringen medge befrielse, helt eller
delvis, från skyldighet att betala in medel på likviditetskonto.

3 §

Landstingskommuner, kommu- (Denna paragraf utgår)
ner och kyrkliga kommuner skall
senast den 31 januari 1985 på likviditetskonto
betala in ett belopp
motsvarande 3 procent av den del
av lönesumman för år 1983 som
överstiger 20 miljoner kronor. Med
lönesumman avses det underlag för
arbetsgivaravgift som anges i 2 §
första stycket. Om beloppet inte
uppgår till minst 10000 kronor skall
inbetalning på likviditetskonto inte
göras.

7 §

Det belopp som en arbetsgivare har betalat in på likviditetskonto skall
med ränta enligt 6 § av riksbanken betalas tillbaka till arbetsgivaren den 30
december 1986 eller den tidigare dag som regeringen föreskriver eller
beslutar i särskilda fall.

För att medel skall återbetalas
krävs att investeringsplan redovisas
av arbetsgivaren för hur medlen
skall utnyttjas. Planen skall
godkännas av regeringen eller av
den myndighet regeringen utser.

FiU 1983/84:45

4. Behovet av stabila spelregler

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils Åsling (c), Lennart Blom (m),
Rolf Rämgård (c), Hugo Hegeland (m) och Margit Gennser (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Ingrepp och regleringar av den typ regeringen nu föreslagit skadar och
försvårar företagens planering. Den för svensk industri nödvändiga expansionen
hämmas av ryckigheten i den förda ekonomiska politiken. En
regering måste alltid ha rätt att vidta åtgärder, om exempelvis resultatet av
avtalsförhandlingar eller yttre omständigheter kräver det. Men när regeringen
genom att vidta fel åtgärder eller underlåta att vidta lämpliga åtgärder
tvingas att komma tillbaka för att korrigera sina egna misstag, uppstår
en osäkerhet hos de ekonomiska aktörerna som försvårar eller omöjliggör
ett rationellt beslutsfattande.

Utskottet anser att näringslivet har rätt att av en regering kräva stabila
spelregler för den ekonomiska politiken. Vad utskottet här anfört med
anledning av motion 2165 (fp) bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande behovet av stabila spelregler

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2965 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

FiU 1983/84:45

Bilaga

1 Förslag till

Lag om inbetalning på likviditetskonto

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Arbetsgivare skall betala in medel på räntebärande konto (likviditetskonto)
i riksbanken enligt bestämmelserna i denna lag.

Staten är inte skyldig att betala in medel på likviditetskonto.

Om det finns synnerliga skäl får regeringen medge befrielse, helt eller
delvis, från skyldighet att betala in medel på likviditetskonto.

2 § Andra arbetsgivare än landstingskommuner, kommuner och kyrkliga
kommuner skall på likviditetskonto betala in ett belopp motsvarande 6
procent av den del av lönesumman för år 1983 som överstiger 20 miljoner
kronor. Med lönesumman avses underlaget för år 1983 för arbetsgivaravgift
till folkpensioneringen enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Om
beloppet inte uppgår till minst 10000 kronor skall inbetalning inte göras.

För inbetalning enligt första stycket gäller följande. Senast den 31 augusti
1984 skall arbetsgivaren, i avräkning på det slutliga beloppet, betala in ett
belopp motsvarande 3 procent av avgiftsunderlaget för preliminär arbetsgivaravgift
för år 1983 till folkpensioneringen (preliminär inbetalning). Om
detta belopp inte uppgår till minst 5000 kronor skall någon preliminär
inbetalning på likviditetskonto inte göras. Återstoden av beloppet enligt
första stycket skall betalas in senast den 31 januari 1985 (slutlig inbetalning).

Om den preliminära inbetalningen överstiger vad arbetsgivaren enligt
första stycket skall betala in på likviditetskonto skall riksbanken betala
tillbaka överskjutande belopp jämte 7 procent årlig ränta därå från inbetalningsdagen.
Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

3 § Landstingskommuner, kommuner och kyrkliga kommuner skall senast
den 31 januari 1985 på likviditetskonto betala in ett belopp motsvarande
3 procent av den del av lönesumman för år 1983 som överstiger 20
miljoner kronor. Med lönesumman avses det underlag för arbetsgivaravgift
som anges i 2 § första stycket. Om beloppet inge uppgår till minst 10000
kronor skall inbetalning på likviditetskonto inte göras.

4 § Riksförsäkringsverket skall i god tid före den 31 augusti 1984 och den
31 januari 1985 underrätta varje arbetsgivare om hans skyldighet enligt 2
eller 3 § och därvid ange det belopp som skall inbetalas. Avskrift av sådan
underrättelse skall tillställas riksbanken.

Belopp som skall betalas in på likviditetskonto avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.

5 § På medel som står inne på likviditetskonto utgår årlig ränta med 7
procent, vilken läggs till kapitalet vid utgången av kalenderår. Öretal som
uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

6 § Om inbetalning på likviditetskonto inte sker inom föreskriven tid
skall arbetsgivaren betala ränta på beloppet till statsverket. Räntan är 2
procent för varje påbörjad kalendermånad efter den månad då beloppet

FiU 1983/84:45

rätteligen skulle ha betalats till dess inbetalning sker, dock längst till och
med december 1986.

Ränta enligt första stycket fastställs av riksbanken och skall betalas
inom den tid som riksbanken bestämmer i vaije särskilt fall. Ränta som
inte betalas inom föreskriven tid får omedelbart drivas in i den ordning som
gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Restavgift
utgår dock inte.

7 § Det belopp som en arbetsgivare har betalat in på likviditetskonto
skall med ränta enligt 6 § av riksbanken betalas tillbaka till arbetsgivaren
den 30 december 1986 eller den tidigare dag som regeringen föreskriver
eller beslutar i särskilda fall.

8 § Riksbankens beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

FiU 1983/84:45

2 Förslag till

Lag om exportdepositioner för skogsprodukter

Härigenom föreskrivs följande.

1 § För skogsprodukter som förs ut ur landet under tiden den 1 juli
1984-den 30 juni 1985 skall en deposition ställas hos staten enligt denna
lag.

Med skogsprodukter avses varor hänförliga till tulltaxenummer 44.05—
44.15,47.01 och 48.01-48.08.

2 § Skyldig att ställa depositionen är den för vars räkning varan förs ut ur
landet. Har varan överlåtits till någon som inte är bosatt här i landet och
som för ut den ur landet, skall depositionen ställas av överlåtaren eller, om
inte heller denne är bosatt här i landet, den senaste överlåtaren i överlåtelsekedjan
som är bosatt här i landet.

Depositionsskyldighet föreligger inte när depositionsunderlaget enligt

3 § uppgår till högst 25000 kronor under en kalendermånad.

3 § Depositionsbeloppet är 3 procent av varans försäljningspris med
tillägg av fraktkostnader, försäkringspremier och andra omkostnader för
varan före avgång från gränsort i Sverige (depositionsunderlaget). Om
försäljningspriset bestämts i utländskt myntslag skall det omräknas till
svenska kronor enligt bankernas noterade säljkurs den femtonde i den
månad under vilken exporten skedde. Har varan inte överlåtits utgörs
depositionsunderlaget av marknadspriset på avsändningsorten med motsvarande
tillägg.

Om särskilda skäl föreligger får depositionsunderlaget utgöras av tillverkarens
försäljningspris jämte tillägg som anges i första stycket.

4 § Frågor om depositionsskyldighet enligt denna lag prövas av tullmyndighet,
som också kontrollerar efterlevnaden av lagen. Med tullmyndighet
avses generaltullstyrelsen eller den underlydande myndighet som är behörig
enligt vad generaltullstyrelsen bestämmer.

Bestämmelserna i 35-37 §8 tullagen (1973:670) skall tillämpas.

5 8 Den för vars räkning en vara som avses i I 8 förs ut under där
angiven tidsperiod skall i exportanmälan uppge huruvida han är bosatt här
i landet och, om så inte är fallet, från vem han förvärvat varan.

Tullmyndigheten får anmoda även överlåtare som inte är bosatt här i
landet att lämna upplysning om från vem en vara enligt första stycket
förvärvats.

6 8 I fall sorn avses i 2 8 första stycket andra meningen skall myndigheten
skyndsamt underrätta den som kan vara depositionsskyldig om utförseln.

7 8 Depositionsbelopp fastställs av tullmyndigheten.

Den som är depositionsskyldig enligt 2 8 skall till ledning för tullmyndighetens
beslut lämna deklaration för kalendermånad under vilken utförsel
ägt rum. Deklarationen skall ha kommit in till tullmyndigheten senast
den tionde i månaden närmast efter den månad då utförseln ägde rum eller.

FiU 1983/84:45

i fall som avses i 2 § första stycket andra meningen, då den depositionsskyldige
fick kännedom om att utförseln skett.

I deklarationen skall redovisas de varor enligt 1 § som förts ut ur landet
under månaden med angivande av varuslag, tulltaxenummer, kvantitet,
värde enligt 3 § samt depositionsbeloppet.

8 § Depositionsbeloppet skall erläggas till tullmyndigheten senast den
dag då deklarationen skall ha kommit in.

9 § Om den depositionsskyldige inte avger deklaration eller om uppgifterna
i deklarationen är så bristfälliga att de inte kan läggas till grund för en
tillförlitlig beräkning av depositionsbeloppet, får detta bestämmas efter
skälig grund.

10 § Tullmyndigheten skall meddela nytt beslut om fastställande av depositionsbeloppet,
om verkställd utredning, granskning eller något annat
förhållande ger anledning till det. Sådant beslut får inte meddelas efter
utgången av år 1985.

11 § Tullmyndigheten skall snarast sätta in erlagda depositionsbelopp på
konto i riksbanken.

12 § Deponerade belopp skall betalas tillbaka av riksbanken den 1 juli
1987 eller den tidigare dag som regeringen föreskriver eller i särskilda fall
beslutar.

På deponerat belopp löper ränta från dagen för inbetalningen till tullmyndigheten
till dess beloppet betalas tillbaka. Räntan betalas ut i samband
med återbetalning av det deponerade beloppet. Den beräknas för år
efter den räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid vaije
tid gällande diskontot och läggs till det deponerade beloppet vid utgången
av kalenderår. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

13 § Om synnerliga skäl föreligger får regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, generaltullstyrelsen medge befrielse, helt eller delvis, från
skyldigheten att ställa deposition.

14 § Om depositionsbelopp inte betalas inom föreskriven tid skall den
depositionsskyldige erlägga ränta till staten. Räntan är 2 procent av felande
belopp för varje påbörjad kalendermånad räknat från och med den månad
då beloppet rätteligen skulle ha betalats till dess inbetalning sker, dock
längst till dess deponerat belopp skulle ha betalats tillbaka.

Generaltullstyrelsen får medge befrielse, helt eller delvis, från skyldighet
att erlägga ränta, när särskilda skäl föreligger.

15 § Har den som är depositionsskyldig, i deklaration eller annat skriftligt
meddelande om sin skyldighet att ställa deposition, lämnat en uppgift
som befinns vara oriktig, skall den depositionsskyldige påföras en avgift
som uppgår till 20 procent av det depositionsbelopp som ytterligare rätteligen
skall ställas.

I fall som avses i 9 § skall den depositionsskyldige påföras en avgift som
uppgår till 20 procent av depositionsbeloppet till den del det överstiger det
depositionsbelopp som skulle ha fastställts enligt de skriftliga uppgifter
som lämnats.

FiU 1983/84:45

Har depositionsskyldig, som lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att
lämna deklaration, frivilligt rättat felet skall avgift inte påföras. Avgift
påförs inte heller i samband med rättelse av felräkning eller skrivfel, som
uppenbart framgår av deklaration eller annat skriftligt meddelande från
den depositionsskyldige.

16 § Avgift enligt 15 § får efterges om oriktigheten eller underlåtenheten
med hänsyn till omständigheterna framstår som ursäktlig eller om depositionen
avser ett ringa värde.

Bestämmelserna i första stycket beaktas även utan yrkande, när omständigheterna
i ärendet föranleder det.

17 § Frågor om ränta enligt 14 § och avgift enligt 15 § prövas av tullmyndigheten.

18 § Ränta enligt 14 § och avgift enligt 15 § får omedelbart drivas in i den
ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272).
Restavgift utgår dock inte.

19 § Beslut enligt denna lag som meddelas av någon annan tullmyndighet
än generaltullstyrelsen får överklagas hos generaltullstyrelsen genom besvär.

20 § Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos
kammarrätten genom besvär. Kammarrättens beslut får inte överklagas.

21 § Vid besvär förs det allmännas talan hos besvärsmyndigheten av den
tjänsteman (allmänt ombud) vid generaltullstyrelsen, som regeringen utsett.

22 § Beslut enligt denna lag får överklagas endast av den depositionsskyldige
eller av det allmänna ombudet.

23 § Har en part överklagat ett beslut enligt denna lag får också motparten
överklaga beslutet, även om den för honom föreskrivna besvärstiden
har gått ut. Motpartens besvär skall ha kommit in till den myndighet eller
domstol som har att pröva besvären inom två veckor från utgången av den
tid inom vilken de först anförda besvären senast skulle ha anförts.

Återkallas eller förfaller på annat sätt den första besvärstalan är även
den senare besvärstalan förfallen.

24 § Har deposition ställts eller ränta enligt 14 § eller avgift enligt 15 §
erlagts med för högt belopp återbetalas det överskjutande beloppet. Därvid
tillämpas 22 § första och andra styckena tullagen (1973:670).

25 § Avgift som avses i 15 8 är inte avdragsgill vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984. 1 fall som avses i 2 8 första
stycket andra meningen föreligger dock ej depositionsskyldighet om överlåtelsen
skett före den 25 april 1984.

FiU 1983/84:45

3 Förslag till

Lag om tillfälligt förbud mot höjning av vinstutdelning i vissa aktiebolag Härigenom

föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller svenska aktiebolag vilka utgett aktier, som under
verksamhetsåret 1984 eller del därav,

1. är eller har varit inregistrerade vid Stockholms fondbörs, eller

2. är eller har varit föremål för handel enligt ett avtal som bolaget har
träffat med en svensk fondkommissionär med skyldighet för denne att på
begäran av envar ange kurser på aktierna och att till dessa kurser köpa och
sälja sådana aktier.

Med verksamhetsåret 1984 avses i denna lag det räkenskapsår som
inleds närmast efter den 1 juli 1983. Är detta verksamhetsår kortare än åtta
månader skall verksamhetsåret 1984 anses omfatta även det följande räkenskapsåret.

2 § Aktiebolag som avses i 1 § får inte lämna utdelning för verksamhetsåret
1984 med större sammanlagt belopp än som lämnades för det räkenskapsår
som närmast föregick verksamhetsåret 1984. Har fondemission
eller ändringar av akties nominella belopp skett under verksamhetsåret får
utdelningen på en aktie avrundas uppåt till närmast högre tiotal ören.

Är verksamhetsåret 1984 inte av samma längd som det närmast föregående
räkenskapsåret skall vid beräkning av det belopp som får delas ut
omräkning ske med hänsyn härtill.

3 § Utan hinder av 2 § får utdelning lämnas på nyemitterade aktier om
nyemission har skett i samband med en ökning av bolagets aktiekapital
som har anmälts för registrering under verksamhetsåret 1984. Sådan utdelning
får dock för nyemitterad aktie inte överstiga utdelningen på aktie
under det närmast föregående räkenskapsåret. Finns aktier av olika slag
och är de nyemitterade aktierna av ett slag som redan finns görs jämförelsen
enbart med aktier av samma slag. Avser nyemissionen ett nytt slag av
aktier får utdelningen på varje sådan aktie inte överstiga genomsnittet av
utdelningen på tidigare utgivna aktier.

Vad som nu sagts om utdelning på nyemitterade aktier får också tillämpas
på aktier som under verksamhetsåret 1984 getts ut vid utbyte av
konvertibla skuldebrev eller på grund av skuldebrev med optionsrätt till
nyteckning.

4 § Med utdelning avses vinstutdelning genom utbetalning av pengar till
aktieägarna enligt 12 kap. aktiebolagslagen (1975: 1385), 52 § lagen
(1955: 183) om bankrörelse eller 12 kap. försäkringsrörelselagen
(1982:713).

5 § Aktiebolag som lämnar utdelning i strid mot denna lag skall till
statsverket inbetala en avgift motsvarande vad som utdelats för mycket.
Avgiften fastställs av bankinspektionen. Den får omedelbart drivas in i den
ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272).
Restavgift utgår dock inte.

FiU 1983/84:45

Avgiften får efterges, helt eller delvis, om ett bolag på grund av ursäktligt
misstag kommit att dela ut för högt belopp.

Avgiften är inte avdragsgill vid inkomsttaxering.

6 § Om det finns särskilda skäl får bankinspektionen medge att utdelning
får ske med ett högre belopp än som följer av bestämmelserna i 2 eller 3 §.

7 § Bankinspektionens beslut enligt 5 § får överklagas hos kammarrätten
genom besvär. Kammarrättens beslut får inte överklagas.

Bankinspektionens beslut enligt 6 § får överklagas hos regeringen genom
besvär.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

FiU 1983/84:45

Innehåll

Inledning 1

Propositionen I

Motionerna 3

Utskottet 5

Förslag till lag om inbetalning på likviditetskonto 6

Förslag till lag om exportdepositioner för skogsprodukter 10

Förslag till lag om tillfälligt förbud mot höjning av vinstutdelning

i vissa aktiebolag II

Stabila spelregler för den ekonomiska politiken 11

Hemställan 12

Reservationer

1. Avslag på proposition 1983/84: 200 (m, c, fp) 14

2. Avslag på proposition 1983/84: 200 (vpk) (motiveringsreser vation)

3. Inbetalning av medel på likviditetskonto (vpk) 16

4. Behovet av stabila spelregler (m, c, fp) 18

Bilaga

Propositionens förslag till

1. Lag om inbetalning på likviditetskonto 19

2. Lag om exportdepositioner för skogsprodukter 21

3. Lag om tillfälligt förbud mot höjning av vinstutdelning i vissa
aktiebolag 24

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984