FiU 1983/84:42

Finansutskottets betänkande
1983/84:42

om fortsatt valutareglering (prop. 1983/84:151)

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1983/84:151 om fortsatt valutareglering,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1983/84:2779 av Lars Tobisson m. fl. (m),

1983/84:2780 av Björn Molin m. fl. (fp),

1983/84:2781 av Stig Josefson m.fl. (c),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1983/84:939 av Lars Wemer m.fl. (vpk) om åtgärder för att begränsa
svenska företagsinvesteringar i utlandet,

1983/84:1123 av Lars Werner m.fl. (vpk) om skärpta regler för utlännings
aktieförvärv i svenska företag,

1983/84:1438 av Nils Åsling (c) om en gemensam nordisk aktiemarknad,
1983/84:2120 av Per Stenmarck m. fl. (m) om utveckling av näringslivet i
Malmöhus län, m. m., i vad avser yrkande 1.

Propositionen

I proposition 151 har regeringen (finansdepartementet) efter föredragning
av statsrådet Kjell-Olof Feldt
dels föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagt förslag till (1)
lag om tillämpning av valutalagen (1939:350),
dels lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över i propositionen framlagt
förslag till (2) förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959:264).

Lagförslagen har följande lydelse:

1 Förslag till

Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket 1, 2 och 4-9 samt 5 § 1 och 3
valutalagen (1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1984-den 30
juni 1985.

1 Riksdagen 1983/84. 5 sami. Nr 42

FiU 1983/84:42

■>

2 Förslag till

Förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264)

Härigenom föreskrivs att valutaförordningen (1959:264), som enligt förordning
(1983:389) gäller till utgången av juni 1984, skall fortsätta att gälla
till utgången av juni 1985.

Enligt valutalagen (1939:350, ändrad senast 1981: 1086) gäller i fredstid
att fullmäktige i riksbanken skall göra framställning till regeringen om
valutareglering, om det prövas nödvändigt för att nå de centrala mål som
har fastställts för den ekonomiska politiken. Fullmäktige skall därvid begära
att regeringen föreslår riksdagen en lag om tillämpning av valutalagen
för högst ett år.

I skrivelse den 26 januari 1984 har fullmäktige i riksbanken anfört att
anledning alltjämt föreligger att ta i anspråk gällande fullmakter i valutalagen
och samtidigt ge valutaförordningen fortsatt giltighet. Fullmäktige
hemställer därför att regeringen föreslår riksdagen att anta lag om tillämpning
av 2 § första stycket 1, 2 och 4-9 samt 5 § I och 3 valutalagen att gälla
under tiden den I juli 1984 — den 30 juni 1985 och att regeringen förordnar
om fortsatt giltighet av valutaförordningen.

Föredragande statsrådet anför att valutaregleringen är ett medel i penningpolitiken.
Den syftar till att öka möjligheterna att föra en oberoende
penningpolitik. Regleringen omfattar huvudsakligen sådana transaktioner
som saknar direkt samband med utrikeshandeln. Vittgående undantag har
nämligen gjorts för löpande betalningar. Vidare är in- och utgående direkta
investeringar fria. Regleringens syfte är numera främst att hindra rena
finansiella placeringar i utlandet. Inom ramen för valutalagen och valutaförordningen
ankommer det på riksbanken att utforma de närmare bestämmelserna
rörande kapitaltransaktionerna.

Som framhölls i proposition 1982/83:121 har obalanserna i den svenska
ekonomin fått till följd att penningpolitiken i allt högre grad utformats med
hänsyn till betalningsbalansen. Försvaret av växelkursen står därvid i
centrum och valutaregleringen gör det möjligt att vid tendenser till valutaoro
försvara växelkursen utan så kraftiga räntehöjningar som annars
skulle erfordras. Därigenom ökar möjligheterna att avväga penningpolitiken
också efter det inhemska konjunkturläget. Vad som uttalades i
nämnda proposition gäller fortfarande.

Frågan om valutaregleringens roll för utformningen av penning- och
valutapolitiken utreds av valutakommittén (E 1977:03). Något beslut om
ändringar i den nuvarande ordningen bör inte fattas innan resultatet av
kommitténs översyn av hela valutaregleringen föreligger. Kommittén förväntas
slutföra sitt uppdrag under år 1984.

I avvaktan på de åtgärder som kan komma att vidtas i anledning av
valutakommitténs utredningsarbete är det nödvändigt att valutaregleringen
i sin nuvarande utformning förlängs. En eventuell ny valutalagstiftning kan

FiU 1983/84:42

inte träda i kraft före den 1 juli 1985. Regeringen begär därför riksdagens
godkännande att förlänga valutaregleringen ytterligare ett år, dvs. för tiden
den 1 juli 1984-den 30 juni 1985.

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motionsyrkanden:

beträffande fortsatt valutareglering

2779 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1983/84:151 beslutar att
tillämpningen av valutalagen skall gälla t. o. m. den 31 december 1984 och
uttalar att valutaförordningen skall äga fortsatt giltighet till den 31 december
1984,

2780 av Björn Molin m.fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1983/84:151 beslutar att
valutalagen (1939:350) skall gälla t. o. m. 31 december 1984 samt uttalar att
samma tid skall gälla för giltigheten av valutaförordningen (1959:264),

2781 av Stig Josefson m. fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar anta regeringens förslag till lag om tillämpning
av valutalagen med den ändringen att tillämpningstiden ändras till 1 juli—
31 december 1984,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att valutaförordningen
endast bör fortsätta att gälla till utgången av år 1984,

beträffande liberalisering av valutalagstiftningen

2779 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari hemställs

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om liberalisering av valutalagstiftningen
i enlighet med vad som anförts i motionen,

2780 av Björn Molin m. fl. (fp) vari hemställs

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om liberaliseringar i valutalagstiftningen
i enlighet med vad som anförs i motionen,

2781 av Stig Josefson m. fl. (c) vari hemställs

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om önskvärdheten av en liberaliserad valutalagstiftning i
synnerhet vad gäller inom Norden,

beträffande gemensam nordisk aktiemarknad

1438 av Nils Åsling (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär
att sådana åtgärder vidtas att Sverige aktivt kan medverka till en succes -

FiU 1983/84:42

sivt ökad handel med aktier mellan de nordiska länderna med målet att
skapa en gemensam nordisk aktiemarknad,

2120 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari - med hänvisning till motiveringen
i motion 1983/84:2116 — hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående åtgärder för att underlätta börsnotering av
aktier i de nordiska länderna,

beträffande begränsning av svenska företagsinvesieringar i utlandet

939 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att riksbanken omprövar sitt beslut att inte
längre pröva svenska direktinvesteringar i utlandet ur bytesbalanssynpunkt,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att utlandsinvesteringar endast skall godkännas om det kan
påvisas att de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt intresse,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att de i ett företag/en koncern anställdas godkännande
krävs för utlandsinvesteringar,

beträffande regler för utlännings aktieförvärv i svenska företag

1123 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att riksbanken återgår till tidigare restriktiva
praxis när det gäller tillstånd för utlänningar att köpa aktier i svenska
företag,

2. att riksdagen uttalar sig för att de fackliga organisationernas företrädare
också får delta i beslut i valutastyrelsen om tillstånd till utländska köp av
svenska aktier.

Utskottet

Fortsatt valutareglering

Alltjämt gäller att den ekonomiska politiken i hög grad måste utformas
med hänsyn till vårt beroende av utlandet. Genom valutaregleringen styrs
de transaktioner över landets gränser som inte har direkt samband med
utrikeshandeln. Regleringens syfte är att underlätta möjligheterna att föra
en självständig penningpolitik. Vid tendenser till valutaoro gör regleringen
det möjligt att försvara växelkursen utan så kraftiga räntehöjningar som
annars skulle erfordras. Utskottet delar riksbanksfullmäktiges uppfattning
och den syn som kommer till uttryck i propositionen att valutaregleringen
med hänsyn till obalanserna i vår ekonomi bör förlängas.

I motionerna 2779, 2780 och 2781 begärs att valutaregleringen endast

FiU 1983/84:42

förlängs till utgången av 1984 medan propositionen föreslår förlängning till
den 1 juli 1985. I motionerna anförs att valutakommittén mycket snart, på
grundval av tidigare framlagda expertrapporter, bör kunna lägga fram
förslag om omfattande liberaliseringar och avskaffande av nuvarande valutalagstiftning.
Det borde vara möjligt att avsluta kommitténs arbete redan
under försommaren. Detta skulle möjliggöra såväl remissbehandling som
riksdagsbeslut under andra halvåret i år. Valutaregleringen bör därför
enligt motionärerna inte förlängas längre än till den 31 december 1984.

I propositionen anförs att valutakommittén väntas slutföra sitt uppdrag
under år 1984. Enligt vad utskottet erfarit är arbetsläget i kommittén
sådant att det inte är möjligt att avsluta arbetet under försommaren 1984.
De rapporter som hittills överlämnats från valutakommittén har belyst
några av valutaregleringens samhällsekonomiska verkningar. De har utarbetats
av experter utan att kommittén tagit ställning till rapporternas
innehåll. De kan således inte utan vidare ligga till grund för en ny lagstiftning.
Det torde därför inte vara realistiskt att räkna med att en eventuell ny
lagstiftning kan träda i kraft före den 1 juli 1985. Mot bakgrund härav
tillstyrker utskottet att valutaregleringen förlängs till utgången av juni
1985. Därmed avstyrker utskottet motionerna 2779 yrkande I, 2780 yrkande
1 och 2781 yrkandena 1 och 2.

Liberalisering av valutalagstiftningen

I motionerna 2179, 2780 och 2781 yrkas även att valutalagstiftningen
skall liberaliseras. Utskottet vill erinra om att enligt sina direktiv bör
valutakommittén (Dir 1977:85) värdera betydelsen av tillämpade valutarestriktioner
och bedöma i vad mån det går att undvara sådana restriktioner
eller byta ut dem mot andra medel inom den ekonomiska politiken. Det bör
dock noteras att dåvarande ekonomiministern Gösta Bohman i direktiven
till kommittén också anförde följande: "Enligt min mening är det sannolikt
att det även framdeles kommer att föreligga behov av en särskild valutalagstiftning
- inte enbart i krigstid — som ger möjlighet till erforderliga
valutapolitiska ingripanden.”

Mot bakgrund av att valutakommittén beräknas avsluta sitt arbete under
år 1984 ser utskottet inte skäl att nu hos regeringen begära förslag om
sådana ändringar i valutalagstiftningen som föreslås i motionerna. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna 2779 yrkande 2, 2780 yrkande 2
och 2781 yrkande 3.

Gemensam nordisk aktiemarknad

I motionerna 1438 och 2120 anförs att en liberalisering av kapitalrörelserna
och skapandet av en fri nordisk aktiemarknad skulle främja ett
närmare industriellt samarbete i Norden.

Utskottet behandlade hösten 1983 motioner med liknande yrkanden
(FiU 1983/84: I). I anslutning till denna behandling anförde riksbanksfull -

FiU 1983/84:42

mäktige att de områden som berörs i motionerna har varit eller är föremål
för ett flertal utredningar inom ramen för det nordiska eller norsk-svenska
samarbetet. Fullmäktige redovisade flera av dessa i sitt yttrande till utskottet.
Enligt fullmäktiges mening finns det inte anledning att sätta igång
ytterligare utredningar av de frågor som tas upp i motionerna, i vaije fall
inte innan pågående studier slutförts eller framlagts. Fullmäktige ifrågasatte
dessutom lämpligheten av att ett nordiskt samarbete i olika former
utreds ensidigt på svenskt håll.

En liberalisering av kapitalrörelserna i Norden och en gemensam nordisk
aktiemarknad hindras av de nordiska ländernas OECD-åtaganden. I
den kapitalliberaliseringsstadga som antagits inom OECD och som länderna
undertecknat uttalas klart och entydigt att ett medlemsland inte har
rätt att diskriminera i sin behandling av andra till stadgan anslutna länder i
fråga om sådana kapitalöverföringar som täcks av stadgan, dvs. bl. a.
handel av aktier. Principen om icke-diskriminering har varit av grundläggande
betydelse för uppbyggnaden av det ekonomiska samarbetet mellan
industriländerna under efterkrigstiden, som varit så viktigt för vår egen
välståndsutveckling. Inte minst små och utrikeshandelsberoende länder,
som Sverige, har all anledning att slå vakt om denna princip.

En liberalisering av aktiehandeln som begränsas till Sverige och Norge
skulle innebära att de båda länderna skulle ge samtliga andra medlemsländer
en mindre förmånlig och därmed diskriminerande behandling.

Som ett led i det nordiska utredningsarbetet har kontakter tagits med
OECD i denna fråga. Dessa kontakter har bekräftat att OECD: s kapitalliberaliseringsstadga
lägger hinder i vägen. En ömsesidig förmånsbehandling
i valutaregleringshänseende de nordiska länderna emellan skulle utgöra
en diskriminering som strider mot stadgan. De nordiska länderna kvalificerar
inte för de undantagsmöjligheter stadgan erbjuder länder som ingår i
tullunioner eller monetära sammanslutningar. Enligt vad riksbanksfullmäktige
anförde i samband med den tidigare nämnda behandlingen av
denna fråga ter det sig föga troligt att ytterligare utredningar eller överläggningar
i OECD skulle förändra dessa slutsatser.

De nordiska regeringarna har också tagit konsekvenserna av detta och
gemensamt dragit slutsatsen att eventuella liberaliseringsåtgärder när det
gäller kapitalrörelser inte kan begränsas till Norden utan måste införas på
ett icke-diskriminerande sätt gentemot samtliga länder som anslutit sig till
OECD-stadgan. Detta tillkännages också i det ministerrådsyttrande till
Nordiska rådet som antogs vid det nordiska finansministermötet i Köpenhamn
den 16 november förra året, och vars budskap de nordiska statsministrarna
bekräftade vid sitt möte i Stockholm den 29 november. De
förklarade då att det fortsatta arbetet på en liberalisering av kapitalrörelserna
i Norden måste ske inom ramen för de regler som gäller enligt
OECD: s kapitalliberaliseringskod.

FiU 1983/84:42

Utskottet delar den positiva grundsyn på det nordiska samarbetet som
kommer till uttryck i motionerna. Mot bakgrund av vad utskottet här
anfört anser utskottet att det inte i första hand är den väg för ökat nordiskt
samarbete som föreslås i motion 1438 som bör väljas, nämligen förhandlingar
med OECD om undantag från kapitalliberaliseringsstadgan.

Utskottet vill slutligen understryka att såväl de nordiska som norsksvenska
utredningarna kommit fram till att valutaregleringarna i de nordiska
länderna knappast innebär några mer betydande hinder för nordiskt
industriellt samarbete. En fortsatt integration i Norden, som enligt utskottet
är önskvärd och bör kunna intensifieras, bör med andra ord kunna ske
även med nuvarande regler på kapitalrörelseområdet. Med det anförda
avstyrker utskottet motionerna 1438 och 2120 yrkande I.

Begränsning av svenska företansinvesteringar i utlandet

I motion 939 anförs att de svenskägda företagens stora investeringar i
utlandet försvårar ansträngningarna att öka investeringarna och sysselsättningen
inom Sverige. De försvårar utvecklingen av den svenska industrin.
Därför krävs åtgärder för att begränsa de svenska företagens investeringar
i utlandet.

Enligt motionärerna bör valutalagstiftningen skärpas och tillämpas mera
restriktivt. Ett minimikrav är att den tidigare ordningen återinförs att
direktinvesteringarna prövas inom ramen för valutaregleringen utifrån effekten
på bytesbalansen. Dessutom bör utlandsinvesteringarna godkännas
endast om det kan påvisas att de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt
intresse för de berörda länderna. Vidare bör de anställda i företag och
koncerner kunna påverka utlandsinvesteringarna genom att de ges vetorätt.

De svenska företagens invésteringar i utlandet har ökat kraftigt under
senare år. Enligt riksbankens tillståndsstatistik nära nog fördubblades
investeringarna i utlandet från 1980 till 1981. då de uppgick till 6.5 miljarder
kronor. Under 1982 och 1983 uppgick de till 8.7 resp. 11,9 miljarder
kronor. De har fortsatt att öka även under 1984. Första kvartalet i år var de
3.4 miljarder mot 2,1 miljarder kronor samma period förra året.

Den prövning av direktinvesteringarna ur bytesbalanssynpunkt som tidigare
gjordes har avskaffats. Det hade visat sig att endast i ett mycket ringa
antal fall ledde kriteriet till avslag. Fallen uppgick under åren 1975-1979
till I 1/2% i antal och I % i belopp av behandlade ansökningar. De gällde
praktiskt taget aldrig industriinvesteringar utan smärre investeringar inom
servicenäringen och mark- och fastighetsprojekt utan anslutning till industriell
verksamhet.

Direktinvesteringarnas omfattning och effekter har analyserats av direktinvesteringskommittén.
Utskottet lämnade i ett betänkande i höstas
(FiU 1983/84:1) ett referat av kommitténs sammanfattande slutsatser i

FiU 1983/84:42

betänkandet Näringspolitiska effekter av internationella investeringar
(SOU 1983:17). Remisstiden har gått ut och sammanställningen av och
ställningstagandet till remissvaren pågår.

Genom kommitténs arbete har ett som utskottet ser det värdefullt material
tagits fram som kan ligga till grund för att bedöma direktinvesteringarnas
effekter i olika avseenden. Det bör dock noteras att kraftiga förändringar
skett även efter det att kommittén avslutat sitt arbete. Utskottet
förutsätter att även konsekvenserna härav uppmärksammas i det fortsatta
arbetet och vid ställningstagande till kommitténs förslag. En mer samlad
bedömning av de svenska företagens direktinvesteringar i utlandet kommer
att kunna göras först när detta arbete avslutats och när valutakommitténs
förslag föreligger. Utskottet ser inte anledning att därför tillstyrka
motion 939.

Regler för utlännings aktieförvärv i svenska företag

I motion 1123 anförs att en kraftig försäljning av svenska aktier till
utlandet har ägt rum sedan 1979. Nettoförsäljningen var 6,2 miljarder
kronor 1983 jämfört med 1,4 miljarder kronor 1982. Motionärerna anser att
denna utveckling är betänklig. Det måste bedömas som ett nationellt
intresse att de svenska storföretagen behålls i svensk ägo.

Motionärerna befarar att den översyn av 1982 års lag om utländska
förvärv av svenska företag som riksdagen begärde hösten 1983 med anledning
av motioner i denna fråga kan ta relativt lång tid. Med hänsyn till den
explosionsartade ökning som skett de senaste åren måste det enligt motionärerna
anses nödvändigt att en återgång sker till tidigare restriktiva praxis
inom valutastyrelsen när det gäller att bevilja tillstånd för aktieförsäljningar
till utlandet. Dessutom bör de fackliga organisationernas företrädare i
valutastyrelsen få delta i dessa beslut.

Den kraftiga ökningen av försäljningen av svenska aktier till utlandet
som ägde rum 1983 tycks ha avtagit 1984. Under första kvartalet 1984 var
tvärtemot tidigare köpen av svenska aktier från utlandet större än motsvarande
försäljning till utlandet. Nettoköpen uppgick till drygt 600 milj. kr.

Underskotten i de löpande betalningarna med utlandet under senare år
har tvingat staten till omfattande upplåning utomlands. De ansträngningar
som gjorts för att skapa ett privat kapitalinflöde har inte varit framgångsrika.
Företagen har visat en växande ovilja att ta upp lån utomlands och
därmed utsätta sig för ytterligare risker genom kursförluster. Mot bakgrund
av svårigheterna att åstadkomma en privat upplåning utomlands ser
utskottet i och för sig positivt på den kapitalexport som en försäljning av
svenska värdepapper kan leda till.

Som utskottet framhöll vid behandlingen av liknande frågor hösten 1983
finns det emellertid skäl att närmare följa förändringarna av det utländska
ägarinflytandet i de svenska företagen.

FiU 1983/84:42

Utskottet ifrågasatte emellertid då om det utländska inflytandet i svenska
företag skulle regleras genom valutalagstiftningen. En annan typ av
reglering är den som görs i lagstiftningen om utländska förvärv av svenska
företag. Utskottet ansåg i likhet med riksbanksfullmäktige att ett bättre
täckande skydd borde skapas mot oönskat utländskt inflytande i svenska
företag. Mot denna bakgrund föreslog utskottet, vilket riksdagen godtog,
att en översyn borde göras av 1982 års lag i syfte att åstadkomma ett mera
fullständigt skydd mot oönskat utländskt inflytande.

I proposition 1983/84:171 som överlämnats till riksdagen våren 1984
föreslås en ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska
företag m.m., som innebär att utländska bolags förvärv av aktier som
avser aktier inom samma koncern blir tillståndspliktiga. Ändringen syftar
till att försvåra ett kringgående av lagen och att motverka en urholkning av
förvärvskontrollen. Denna utvidgning av förvärvskontrollen är huvudsakligen
av teknisk natur och i enlighet med lagens grundläggande intentioner.
I propositionen anmäls också att det inom industridepartementet f. n.
pågår en utredning och en översyn av företagsförvärvslagen i sin helhet.

Utskottet anser att resultatet av denna översyn bör avvaktas innan några
åtgärder vidtas från riksdagens sida i syfte att förändra det utländska
ägarinflytandet. Det finns inte heller anledning att nu återgå till en mer
restriktiv tillämpning inom valutaregleringen i fråga om utlänningars aktieförvärv.
Motion 1123 yrkande 1 avstyrks därmed.

Frågan om de fackliga representanternas deltagande i valutastyrelsens
beslut om aktieförsäljning till utlandet regleras i valutalagen. Valutakommittén
kommer att lägga fram förslag till förändringar av valutalagen liksom
förslag till kompetensfördelning mellan riksbanksfullmäktige och valutastyrelsen.
Eftersom kommittén inom kort kommer att framlägga vissa
förslag finns det enligt utskottet inte anledning att nu företa några förändringar.
Motion 1123 yrkande 2 avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fortsatt tillämpning av valutalagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:2779 yrkande 1 i
denna del, 1983/84: 2780 yrkande 1 i denna del och 1983/84:2781
yrkande 1 antar i proposition 1983/84:151 framlagt förslag till lag
om tillämpning av valutalagen (1939:350),

2. beträffande fortsatt giltighet av valutaförordningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:2779 yrkande 1 i
denna del, 1983/84:2780 yrkande I i denna del och 1983/84:2781
yrkande 2 lämnar utan erinran i proposition 1983/84:151 intaget
förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen
(1959:264),

FiU 1983/84:42

3. beträffande liberalisering av valutalagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2779 yrkande 2,
1983/84:2780 yrkande 2 och 1983/84:2781 yrkande 3,

4. beträffande gemensam nordisk aktiemarknad

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1438 och 1983/84:2120
yrkande 1,

5. beträffande begränsning av svenska företagsinvesteringar i utlandet att

riksdagen avslår motion 1983/84:939,

6. beträffande regler för utlännings aktieförvärv i svenska företag
att riksdagen avslår motion 1983/84:1123.

Stockholm den 8 maj 1984

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Lars Tobisson (m), Per-Axel Nilsson (s).
Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s). Filip Fridolfsson (m). Rolf
Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Hugo Hegeland (m). Margit Gennser
(m), Gerd Engman (s), Karl-Anders Petersson (c). Hans Petersson i Hallstahammar
(vpk), Kenth Skårvik (fp) och Bo Krogvig (s).

Reservationer

1. Fortsatt valutareglering

Lars Tobisson (m), Filip Fridolfsson (m). Rolf Rämgård (c). Hugo Hegeland
(m). Margit Gennser (m), Karl-Anders Petersson (c) och Kenth Skårvik
(fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”1 propositionen”
och slutar med ”1 och 2" bort ha följande lydelse:

Valutakommittén har arbetat i snart sju år utan att presentera ett slutbetänkande.
Ett sådant har utlovats för länge sedan. Vid varje förlängning av
valutaregleringen de senaste åren har det anmälts att kommitténs uppdrag
skulle vara slutfört inom en snar framtid. Så görs också i år. Enligt
utskottets mening bör valutakommittén nu åläggas att lägga fram ett slutbetänkande
före halvårsskiftet 1984. De omfattande analyser och entydiga
slutsatser som framkommit i de hittills avlämnade expertrapporterna bör
kunna ligga till grund för denna slutrapport. Med en sådan tidplan bör det
vara möjligt att remissbehandla förslagen och lägga fram en proposition
under hösten 1984. Utskottet anser därför att valutaregleringen i likhet

FiU 1983/84:42

med vad som föreslås i motionerna 2779, 2780 och 2781 inte bör förlängas
längre än till årets slut. Vad utskottet anfört om valutakommitténs arbete
bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fortsatt tillämpning av valutalagen

att riksdagen med anledning av proposition 1983/84:151 moment

1 samt med bifall till motionerna 1983/84:2779 yrkande 1 i denna
del, 1983/84:2780 yrkande 1 i denna del och 1983/84:2781 yrkande
1 antar följande

Förslag till

Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 2§ första stycket 1, 2 och 4-9 samt 5 § 1 och 3
valutalagen (1939:350) skall tillämpas under tiden den 1 juli 1984-den 31
december 1984,

2. beträffande fortsatt giltighet av valutaförordningen

att riksdagen med anledning av proposition 1983/84:151 moment

2 samt med bifall till motionerna 1983/84:2779 yrkande 1 i denna
del, 1983/84:2780 yrkande 1 i denna del och 1983/84:2781 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna att valutaförordningen
(1959:264) börfortsätta att gälla till utgången av december
1984,

2. Liberalisering av valutalagstiftningen

Lars Tobisson (m), Filip Fridolfsson (m). Rolf Rämgård (c), Hugo Hegeland
(m), Margit Gennser (m), Karl-Anders Petersson (c) och Kenth Skårvik
(fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”1 motionerna
2779” och slutar med "yrkande 3” bort ha följande lydelse:

I motionerna 2779, 2780 och 2781 yrkas att valutaregleringen avskaffas i
sin nuvarande form och att regeringen bör framlägga förslag om en liberaliserad
valutalagstiftning.

Valutaregleringens effektivitet som medel i penningpolitiken har minskat
avsevärt de senaste tio åren. De slutsatser som dras i valutakommitténs
expertrapporter är att valutaregleringen har skadliga effekter på samhällsekonomin
och att den därigenom försvårar möjligheterna att uppnå
ekonomisk balans. Det finns därför enligt utskottets mening starka skäl för
att snarast genomföra förändringar av valutalagstiftningen i liberaliserande
riktning.

FiU 1983/84:42

Det bör också uppmärksammas att flera länder i vår omvärld avskaffat
eller avsevärt liberaliserat tidigare regleringar av kapitalströmmen över
gränserna. I England avskaffades valutaregleringen för några år sedan.
Danmark har i år genomfört omfattande liberaliseringar i valutapolitiken,
bl. a. vad gäller handeln med utländska värdepapper. I Norge har en
offentlig utredning lagt fram förslag om betydande valutaliberaliseringar.

Enligt utskottets uppfattning bör regeringen därför snarast lägga fram
förslag om omfattande liberaliseringar av valutaregleringen så att valutalagstiftningen
i Sverige i allt väsentligt överensstämmer med utvecklingen i
Danmark och Norge. I annat fall torde det nordiska ekonomiska samarbetet
komma att bli lidande. Vad utskottet anfört om liberaliseringen av
valutalagstiftningen med anledning av motionerna 2779, 2780 och 2781 bör
ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande liberalisering av valutalagstiftningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:2779 yrkande
2, 1983/84:2780 yrkande 2 och 1983/84:2781 yrkande 3 hos
regeringen begär förslag i enlighet med vad utskottet anfört,

3. Gemensam nordisk aktiemarknad

Rolf Rämgård (c), Karl-Anders Petersson (c) och Kenth Skårvik (fp)
anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Utskottet
behandlade” och på s. 7 slutar med ”yrkande I” bort ha följande lydelse:

För att ytterligare utveckla samarbetet mellan de nordiska länderna på
det industriella området måste enligt utskottets mening en liberalisering
ske av kapitalrörelserna inom Norden. Hittills har åberopats att OECD:s
kapitalliberaliseringsstadga lägger hinder i vägen för detta. En ömsesidig
förmånsbehandling i valutaregleringshänseende de nordiska länderna
emellan anses utgöra en diskriminering som strider mot stadgan. Enligt
utskottets mening bör emellertid de nordiska länderna gemensamt försöka
påverka OECD att acceptera att en nordisk liberalisering är ett steg på
vägen mot en bredare liberalisering inom OECD-området. Vad utskottet
anfört om åtgärder för en liberalisering av kapitalrörelserna i Norden med
anledning av motionerna 1438 och 2120 borges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande gemensam nordisk aktiemarknad

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:1438 och
1983/84:2120 yrkande I som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

FiU 1983/84:42

4. Begränsning av svenska företagsinvesteringar i utlandet

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Den prövning”
och på s. 8 slutar med ”motion 939” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser med oro på denna utveckling. Samtidigt som industriinvesteringarna
i utlandet ökat kraftigt och antalet anställda i svenskägda företag
i utlandet från mitten av 1970-talet har ökat från 250 000 till i dag 400 000
har antalet sysselsatta i den svenska industrin minskat kraftigt - med
omkring 120000 personer. Det finns därför starka skäl för att som föreslås i
motion 939 endast godkänna utlandsinvesteringar, om det kan påvisas att
de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt intresse för Sverige och det
land i vilket investeringarna sker. För att få en allsidig belysning inför
dessa beslut bör också som motionärerna föreslår de anställda i ett företag
eller i en koncern som gör investeringar i utlandet ge sitt godkännande
innan sådana investeringar görs.

Direktinvesteringskommitténs slutbetänkande Näringspolitiska effekter
av internationella investeringar (SOU 1983:17). som nu varit ute på remiss,
innehåller flera uppgifter som pekar på att direktinvesteringarna är
en del av den internationella strukturomvandlingen som leder till att företagskoncentrationen
ökar. Kommittén anför att 24 företag 1978 hade mer
än 40% av sin produktion utomlands jämfört med bara 10 företag 1970.
Den andel av utlandsförsäljningen som också produceras utomlands har
ökat från 42% år 1970 till 52% år 1978. Direktinvesteringskommittén drar
slutsatsen att för de svenska multinationella företagen är utlandsproduktion
nu viktigare än export för försörjning av utländska marknader. 1
avvaktan på att direktinvesteringskommitténs förslag slutbehandlats anser
utskottet i likhet med motionärerna att valutastyrelsen bör återgå till
tidigare ordning att pröva direktinvesteringar i utlandet ur bytesbalanssynpunkt.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande begränsning av svenska företagsinvesteringar i utlandet att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:939

a) som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet anfört om omprövning av beslutet att inte längre pröva
svenska direktinvesteringar i utlandet ur bytesbalanssynpunkt,

b) hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att utlandsinvesteringar endast skall godkännas om det
kan påvisas att de utgör ett ömsesidigt samhällsekonomiskt intresse.

FiU 1983/84:42

c) hos regeringen begär förslag till sådan ändring i valutaförfattningarna
att de anställdas godkännande krävs för ett företags/en
koncerns utlandsinvesteringar,

5. Regler för utlännings aktieförvärv i svenska företag

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Den kraftiga”
och på s. 9 slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att utvecklingen av försäljningen
av svenska aktier till utlandet inger oro. De utländska kapitalplacerarna
har under 1983 kraftigt ökat sin ägarandel i svenska exportföretag.
Det gör att utländska intressen i ökad grad får makten inom svenskt
näringsliv. Det måste emellertid enligt utskottet vara en nationell angelägenhet
att behålla svenska storföretag i svensk ägo. Den översyn av
lagstiftningen om utländska fövärv av svenska företag som riksdagen begärde
i höstas förutsätter utskottet kommer att leda till förslag om ökad
kontroll av oönskat utländskt inflytande. I avvaktan på att denna översyn
slutförts anser emellertid utskottet att Sverige bör återgå till samma restriktiva
praxis inom valutastyrelsen som tidigare när det gäller att bevilja
tillstånd för aktieförsäljningar till utlandet.

Vidare bör enligt utskottet de fackliga organisationernas företrädare i
valutastyrelsen få delta i beslut om utländska köp av aktier. Utskottet
tillstyrker således motion 1123 i sin helhet.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande regler för utlännings aktieförvärv i svenska företag
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1123

a) som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet anfört om återgång till tidigare restriktiva praxis när det
gäller tillstånd för utlänningar att köpa aktier i svenska företag,

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om deltagande av fackliga organisationers företrädare i valutastyrelsen
vid beslut om tillstånd till utländska köp av svenska aktier.

FiU 1983/84:42

Särskilda yttranden

1. Gemensam nordisk aktiemarknad

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson, Hugo Hegeland och Margit Gennser
(alla m) anför:

Vi instämmer i vad som anförs i motionerna 1438 och 2120 om det
angelägna i en vidgad aktiehandel över gränserna i Norden. Samma liberalisering
av kapitalrörelserna vill vi emellertid få till stånd även i förhållande
till andra OECD-länder. Vi ser därför ingen anledning att eftersträva en
särlösning inom Norden.

2. Regler för utlännings aktieförvärv i svenska företag

Lars Tobisson (m). Filip Fridolfsson (m). Rolf Rämgård (c). Hugo Hegeland
(m). Margit Gennser (m), Karl-Anders Petersson (c) och Kenth Skårvik
(fp) anför:

Vi anser i likhet med utskottet att nuvarande tillämpning av valutaregleringen
i fråga om utlänningars aktieförvärv bör bibehållas liksom att frågan
om det utländska inflytandet i svenska företag inte bör lösas genom valutalagstiftningen.
Det utländska inflytandet regleras genom lagstiftningen om
utländska förvärv av svenska företag som infördes 1982. Vi motsatte oss
den översyn av denna lagstiftning som riksdagen begärde hösten 1983. Vi
anser alltjämt att nuvarande lagstiftning är till fyllest på denna punkt.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984