FiU 1983/84:39

Finansutskottets betänkande
1983/84:39

om kommunalekonomiska frågor inför år 1985, m. m. (prop.
1983/84:133 och 1983/84:150 bil. 1 mom. 8 och 17)

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1983/84:133 om kommunalekonomiska frågor inför år
1985,

dels de med anledning av proposition 133 väckta motionerna
1983/84:2685 av Rolf Rämgård (c) och Ingemar Hallenius (c),

1983/84:2686 av Lars Tobisson m. fl. (m),

1983/84:2687 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1983/84:2688 av Kjell Mattsson (c) och Elving Andersson (c),

1983/84:2689 av Karin Söder m.fl. (c),

1983/84:2690 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1983/84:589 av Anders Svärd (c) och Gunnar Björk i Gävle (c) om
förenklad statsbidragsgivning till kommuner och landsting,

1983/84:890 av Agne Hansson (c) och Sivert Carlsson (c) om fördelningen
av statsbidrag till kommuner och landsting,

1983/84:1354 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) om generella statsbidrag till
kommunerna,

1983/84:1425 av Lars-Erik Lövdén m. fl. (s) om ändrad skatteutjämning,
1983/84:1430 av Per Petersson m.fl. (m) om rätt för vattenkraftskommun
till del i vattenkraftsanläggnings vinst,

1983/84:2143 av Ivar Franzén (c) om ett generellt statsbidrag till kommunerna,

1983/84:2501 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) om förslaget om avskaffande
av kommunalskatten för juridiska personer,

dels proposition 1983/84:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1984/85, m. m. (kompletteringspropositionen) i
vad avser bilaga 1 momenten 8 och 17 i hemställan,

dels de med anledning av proposition 150 väckta motionerna
1983/84:2933 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), i vad avser yrkande 4,

1983/84:2941 av Karin Söder m. fl. (c), i vad avser yrkande 19,

1983/84:2953 av Kenth Skårvik (fp),

1983/84:2956 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp), i vad avser yrkande 4,
1983/84:2957 av Lars Werner m.fl. (vpk), i vad avser yrkande 3.

1 Riksdagen 1983184. 5 sami. Nr 39

FiU 1983/84:39

De i proposition 133 framlagda lagförslagen återfinns i bilaga 1 och
bilaga 2 till betänkandet.

Utskottet har inhämtat yttrande från kulturutskottet över proposition
133 bilaga 2 Kyrkliga ändamål och motion 2689 yrkande 5. Yttrandet (KrU
1983/84:4 y) återfinns som bilaga 3 till betänkandet.

Propositionerna

I proposition 100 bilaga 9 (finansdepartementet) har regeringen under
punkt E2 föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i
ämnet, till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret
1984/85 beräkna ett förslagsanslag av 10811000000 kr.

I proposition 133 bilaga 1 (finansdepartementet) har regeringen efter
föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt

dels föreslagit riksdagen att

1. anta vid propositionen fogade förslag till

a. lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående
det kommunala skatteunderlaget m. m.,

b. lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag,

c. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

d. lag om ändring i kommunallagen (1977:179),

e. lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga
samfälligheter,

2. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret
1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 11 121000000 kr.,

3. till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala
företagsbeskattningen för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag
av 900000000 kr.,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om

4. den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn, m. m.,

5. enhetliga redovisningsprinciper för kommuner och landstingskommuner,

6. de kommunala taxorna.

I proposition 133 bilaga 2 (civildepartementet) har regeringen efter föredragning
av statsrådet Bo Holmberg föreslagit riksdagen att

1. till Vissa ersättningar till kyrkofonden för budgetåre: 1984/85 under
trettonde huvudtiteln utöver vad som föreslagits i proposition 1983/84:100
anvisa ett anslag av 42 500 000 kr.,

2. anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1970:940) om kyrkliga kostnader.

FiU 1983/84:39

Därefter har regeringen i proposition 150 bilaga 1 (finansdepartementet)
efter föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt
dels föreslagit riksdagen att

8. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret
1984/85 under sjunde huvudtiteln utöver i proposition 1983/84:133 begärda
medel anvisa ytterligare 45000000 kr.,
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om

17. kommunsektorn.

I proposition 133 framhålls inledningsvis att en låg pris- och kostnadsutveckling
framöver är av avgörande betydelse för att den nu inledda återhämtningen
i ekonomin skall bli bestående. Det är viktigt att samtliga
samhällssektorer tar ett ansvar för att kostnadsutvecklingen hålls nere.
För kommunsektorn kommer den framtida löneutvecklingens effekter på
de kommunala utgifterna att vara av största vikt för förutsättningarna att
finansiera den kommunala verksamheten och därmed att upprätthålla och
öka sysselsättningen.

För innevarande år förutses ett relativt gynnsamt finansiellt läge för
kommunsektorn, förutsatt att pris- och kostnadsutvecklingen kan hållas
nere på en nivå som är förenlig med regeringens inflationsmål. Antalet
sysselsatta i kommuner och landstingskommuner väntas öka med ca 15 000
personer, varav 10000 får sysselsättning genom arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som beredskapsarbeten och ungdomslag.

Den rapport som utarbetats av den särskilda arbetsgruppen om kommunernas
ekonomi (KEA) redovisas i propositionen.

Totalbefolkningen kommer att vara i stort oförändrad under den period
KEA:s kalkyler täcker dvs. åren 1983-1986. Utvecklingen varierar dock
för olika åldersgrupper.

För kommunsektorn innebär de totala krav, under förutsättning av oförändrad
standard på verksamheten, som befolkningsutvecklingen ställer en
ökning av verksamhet svolymen under åren 1985 och 1986 med 0,2% per
år.

Den totala volymförändringen i den kommunala verksamheten framgår
av följande tabell.

Total volymförändring i den kommunala verksamheten enl. KEA-kalkylen

Volymföränd- varav p.g.a.

ring befolknings förändringar -

	1985	1986	1985	1986
Kommuner	0,5	0,5	-0,1	-0,1
Landstingskommuner	1,3	1,2	0,8	0,8
Totalt	0,8	0,8	0,2	0,2

FiU 1983/84:39

För åren 1985 och 1986 bedöms sysselsättningen öka med 0 resp. 9000
personer per år.

KEA:s beräkningar vad gäller den finansiella utvecklingen för åren 1985
och 1986 illustrerar hur beroende den kommunala ekonomin är av hur
priser och löner utvecklas.

Med en snabbare kostnadsutveckling (7 %) försämras de finansiella perspektiven
påtagligt. I förhållande till KEA:s lågkostnadsaltemativ uppgår
försämringen i finansiellt sparande till 6 miljarder kronor år 1985 och till 10
miljarder kronor år 1986.

I propositionen understryks att utöver de ökningar i transfereringarna
till kommunsektorn som följer av automatiken och volymförändringarna i
verksamheten medger det statsfinansiella läget inte några nya beslut om
ökade statliga transfereringar till kommunsektorn för år 1985. I stället är
det nödvändigt att ytterligare åtgärder vidtas för att begränsa den automatiska
utgiftsökning för staten som annars tenderar att uppkomma.

De i propositionen angivna förslagen innebär för år 1985 sammantaget
att de finansiella resurserna för kommunsektorn som helhet blir i stort sett
oförändrade i förhållande till KEA:s kalkyler.

Den kommunala beskattningen av juridiska personer medför problem i
flera hänseenden. Den kommunala taxeringen av juridiska personer bör
därför avskaffas och företagsbeskattningen göras helt statlig. För att stabilisera
kommunernas ekonomiska situation och ge rimliga planeringsförutsättningar
bör slopandet av den kommunala företagsbeskattningen åtföljas
av viss kompensation till kommunerna och de kyrkliga kommunerna.
Ingen kompensation bör emellertid lämnas till landstingskommunerna som
under åren 1983 och 1984 inte har haft något skatteunderlag från juridiska
personer.

Eftersom detta får automatisk verkan på utbetalningarna av kommunalskattemedel
och skatteutjämningsbidrag först fr. o. m. år 1987 måste en
särskild reglering ske rörande förskotten för åren 1985 och 1986 samt
skatteutjämningsbidragen för dessa år. Syftet med att slopa den kommunala
beskattningen av juridiska personer är inte att ge skattelättnader för
företagen.

Ett avskaffande av den kommunala beskattningen utan åtföljande kompensation
för kommunerna skulle innebära en ytterligare begränsning av
inkomsterna år 1985 med ca 2 miljarder kronor motsvarande ca 0:50
kr./skr. Av bortfallet är ca 430 milj. kr. hänförbart till skatteutjämningsbidraget
till kommunerna. För de kyrkliga kommunerna kan det finansiella
bortfallet för år 1985 beräknas till ca 170 milj. kr.

För år 1985 kan bidraget beräknas komma att uppgå till ca 1800 milj. kr.
Därvid har även tagits hänsyn till den avräkning om 70 kr. per invånare
som bör ske för kommuner som inte erhåller skatteutjämningsbidrag.
Hälften av beloppet för kalenderåret 1985, dvs. 900 milj. kr., kommer att
utbetalas under budgetåret 1984/85.

FiU 1983/84:39

De kyrkliga kommunerna bör ges viss kompensation via tillskott av
medel till kyrkofonden. Föredraganden föreslår att kompensation utgår
med 85 milj. kr. för helt år.

Ett av de beloppsmässigt största statsbidragen till kommunsektorn -skatteutjämningsbidraget - kännetecknas genom sin konstruktion fortfarande
av en automatik som i vissa lägen kan leda till kraftiga ökningar av
bidraget. I avvaktan på skatteutjämningskommitténs översyn av bidragssystemet
bör vissa åtgärder vidtas inom ramen för nuvarande system i
syfte att minska skatteutjämningsbidragens ökningstakt till en nivå som
bättre överensstämmer med målen för kostnadsutvecklingen i samhället.

Grundgarantin bör minskas med en procentenhet för både kommuner
och landstingskommuner. Som en följd härav kan bidraget beräknas öka
med inemot 300 milj. kr. i stället för med 1 miljard kronor för år 1985.

För kommunerna utom skatteutjämningen bör en motsvarande minskning
ske med 70 kr. per invånare. Detta belopp motsvarar den begränsning
som sker för kommuner inom skatteutjämningen räknat i kronor per invånare.
Genom denna åtgärd minskar det kompensationsbidrag för den slopade
kommunala företagsbeskattningen som annars skulle ha lämnats med
inemot 200 milj. kr. för helår.

Riksdagen har med anledning av en motion gett regeringen till känna
(FiU 1982/83:45, rskr 397) att den bör ta initiativ till att på lämpliga sätt
undersöka möjligheterna att införa enhetligare redovisningsregler för kommunerna.

I avvaktan på resultatet av Svenska kommunförbundets och Landstingsförbundets
gemensamma utvecklingsprojekt, som syftar till en enhetligare
och enklare kommunal redovisning, bör enligt föredragandens mening
ingen åtgärd vidtas från statsmakternas sida.

Vad gäller utvecklingen inom taxe- och avgiftsområdet anförs följande i
propositionen. Mot bakgrund av önskemålet att minska automatiken i
kostnadsutvecklingen har statens pris- och kartellnämnd (SPK) på regeringens
uppdrag nyligen gjort en undersökning av indexbindningar på olika
områden i den privata och offentliga sektorn. Kartläggningen visar att
konsumentprisindex ofta tillämpas för att reglera olika taxor och avgifter
på det kommunala området.

Svenska kommunförbundet har inlett en diskussion med SPK om hur en
alternativ taxereglering kan se ut. Därvid har förbundet åtagit sig att verka
för en icke slentrianmässig användning av konsumentprisindex vid taxereglering.

Ett utredningsarbete har påbörjats inom stat-kommunberedningen i syfte
att kartlägga och analysera de administrativa och institutionella hinder
som finns för en mer aktiv kommunal avgiftspolitik.

FiU 1983/84:39

RSV har i en skrivelse till regeringen den 7 februari 1984 påpekat att
föreskrifterna om att den preliminära skatten skall beräknas med hänsyn
till den skattesats som först bestämts - när två skattesatser fastställts -medför inte önskvärda konsekvenser.

Föredraganden framhåller att det är angeläget att bestämmelserna om
tillämplig skattesats är utformade så att tabelluppgifterna på skattsedlarna
och i skatteförfrågningsregistret så långt möjligt är grundade på de senast
fastställda skattesatserna. En ändring i denna riktning av nuvarande bestämmelser
föreslås i propositionen.

I proposition 150 anförs följande om utvecklingen i kommunerna. Enligt
proposition 133 skall skatteutjämningsbidragen m. m. inte längre räknas
upp i samma takt som tidigare. Därvid förutsätts att merparten av de medel
som frigörs skall användas för att stimulera sysselsättningen i kommunsektorn.

De nya insatser som föreslås i proposition 150 på familjepolitikens och
arbetsmarknadspolitikens områden innebär betydande finansiella lättnader
för kommunerna.

Mot denna bakgrund finner föredraganden att det inte är aktuellt, som
förutskickades i proposition 133, att i särskild ordning tillföra kommunsektorn
ytterligare medel.

För att mildra effekten av den i proposition 1983/84:200 föreslagna
likviditetsindragningen, som skall gälla även för kommunsektorn, föreslås
att ramen för det extra skatteutjämningsbidraget vidgas från 110 milj. kr.
till 200 milj. kr. för 1985.

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motionsyrkanden:

beträffande den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m. m.

2686 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari hemställs

10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till kännna
vad som i motionen anförts om den kommunala ekonomin,

2687 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

3. att riksdagen beslutar att med anledning av regeringens yttrande om
den kommunal-ekonomiska utvecklingen uttala vad som därom anförs i
motionen,

FiU 1983/84:39

2689 av Karin Söder m. fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att godkänna vad som i motionen anförts om
inriktningen av den kommunalekonomiska politiken,

2690 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga hemställs

3. att riksdagen med anledning av propositionens hemställan under

punkterna 4, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs,

2957 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

3. att riksdagen beslutar att uttala sig för vad som i motionen anförs om
den kommunala ekonomin,

beträffande temporärt skattestopp

2686 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari hemställs

9. att riksdagen beslutar att anta i bilaga 1 till motionen intaget förslag till
lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt att ta ut skatt
för åren 1985 och 1986 m. m.,

beträffande den kommunala beskattningen av juridiska personer

2687 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs

1. att riksdagen beslutar att med avslag på vad som därom anförs och
föreslås i propositionen godkänna vad som i motionen anförs om den
kommunala beskattningsrätten av juridiska personer och hos regeringen
hemställa om nytt förslag i enlighet därmed,

beträffande anslag till kommunerna med anledning av avskaffandet av
den kommunala företagsbeskattningen

2686 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari hemställs

2. att riksdagen beslutar att avslå förslaget att till Bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffande av kommunala företagsbeskattningen för
budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 900000000 kr.,

2687 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs

2689 av Karin Söder m. fl. (c) vari hemställs

2. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om Bidrag till
kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen,

2690 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) vari hemställs

4. att riksdagen avslår förslaget om förslagsanslag på 900000000 kr. till

FiU 1983/84:39

Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala
företagsbeskattningen förbudgetåret 1984/85,

beträffande vissa ersättningar till kyrkofonden

2689 av Karin Söder m. fl. (c) vari hemställs

5. att riksdagen beslutar att till Vissa ersättningar till kyrkofonden för
budgetåret 1984/85 anvisa ett anslag av 90051 000 kr.,

beträffande den kommunala garantibeskattningen av fastigheter

2688 av Kjell Mattsson (c) och Elving Andersson (c) vari hemställs att
riksdagen beslutar att reformen om juridiska personers kommunala skattskyldighet
utformas så att garantiskatten på taxeringsvärdet bibehålls som
en kommunal skatt och att det blir en av kommunen verkställd debitering
och uppbörd,

beträffande konsekvenserna för stockholmsregionens kommuner vid slopad
kommunal företagsbeskattning

2501 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) vari - med hänvisning till motiveringen
i motion 1983/84:2500 - hemställs att riksdagen beslutar som sin
mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om de kommunalekonomiska
förutsättningarna för stockholmsregionens kommuner vid en
eventuell omläggning av företagsbeskattningen,

beträffande konsekvenserna för Stenungsunds kommun vid slopad kommunal
företagsbeskattning

2953 av Kenth Skårvik (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att
Stenungsunds kommuns extraordinära beroende av skatteintäkter från
juridiska personer beaktas vid regeringens fördelning av det extra skatteutjämningsbidraget,

beträffande begränsningar i statsbidragen till kommunerna

1354 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) vari — med hänvisning till motiveringen
i motion 1983/84:1353 — hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs rörande minskad statlig styrning
av kommunerna och behovet av mer generella statsbidragsformer,

2143 av Ivar Franzén (c) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till generella statsbidrag
enligt de riktlinjer som angivits i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om drastiskt minskad
statlig styrning av den kommunala verksamheten,

2686 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari hemställs

3. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till lag om ändring i lagen
(1979: 362) om skatteutjämningsbidrag,

FiU 1983/84:39

4. att riksdagen beslutar att med ändring av tidigare beslut till Bidrag till
driften av kliniker för psykiskt sjuka m.m. för budgetåret 1984/85 anvisa
ett med 2258000 kr. reducerat förslagsanslag,

5. att riksdagen beslutar att med ändring av tidigare beslut till Bidrag till
driften av särskolor för budgetåret 1984/85 anvisa ett med 225000000 kr.
reducerat förslagsanslag,

6. att riksdagen beslutar att med ändring av tidigare beslut till Ersättning
av lokal och regional kollektiv persontrafik för budgetåret 1984/85 anvisa
ett med 126000000 kr. reducerat förslagsanslag,

7. att riksdagen beslutar att med ändring av tidigare beslut till Bidrag till
färdtjänst för budgetåret 1984/85 anvisa ett med 163000000 kr. reducerat
förslagsanslag,

8. att riksdagen beslutar att till Bidrag till kommunerna med anledning av
avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen och besparingarna i de
specialdestinerade statsbidragen för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag
av 1000000000 kr.,

2687 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs

2. att riksdagen beslutar att avslå förslaget i propositionen till ändring av
lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag,

2689 av Karin Söder m. fl. (c) vari hemställs

3. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till lag om ändring i lagen
(1979:362) om skatteutjämningsbidrag,

6. att riksdagen beslutar begära att regeringen framlägger förslag i enlighet
med vad som i motionen anförs om överföring av vissa delar av de
specialdestinerade bidragen till ett generellt bidrag,

2690 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning av ett avgiftssystem
för finansiering av det kommunala skatteutjämningssystemet
enligt vad som anförs i motionen,

beträffande anslag till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.

2686 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m. m. för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 11471 000000 kr.,

2689 av Karin Söder m. fl. (c) vari hemställs

4. att riksdagen beslutar att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m. m. för budgetåret 1984/85 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag
med 364000000 kr. förhöjt förslagsanslag av 11485000000 kr.,

FiU 1983/84:39

2690 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) vari hemställs

5. att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 9871000000 kr.,

2933 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari hemställs

4. att riksdagen avslår propositionens förslag om 45000000 kr. till Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m. m. för budgetåret 1984/85,

2941 av Karin Söder m.fl. (c) vari hemställs

19. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att anvisa ytterligare
45 milj. kr. till extra ”Skatteutjämningsbidrag till kommunerna”,

2956 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) vari hemställs

4. att riksdagen avslår förslaget att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m. m. anvisa ytterligare 45 milj. kr.,

beträffande utredning om översyn av bidrag till kommunerna

589 av Anders Svärd (c) och Gunnar Björk i Gävle (c) vari hemställs att
riksdagen begär att regeringen utreder och på lämpligt sätt prövar former
för förenkling av statsbidragsgivningen till kommuner och landsting,

890 av Agne Hansson (c) och Sivert Carlsson (c) vari - med hänvisning
till motiveringen i motion 1983/84:889 - hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en särskild utredning om en inordning av alla specialdestinerade
statsbidrag i en skatteutjämningsreform byggd på den nuvarande
kommunalskatteutjämningens principer, som innebär en rättvisare fördelning
av de statliga resurserna till Kalmar län och andra utsatta områden,

1425 av Lars-Erik Lövdén m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om tilläggsdirektiv
till skatteutjämningskommittén,

1430 av Per Petersson m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att en utredning bör företas i syfte att ge
vattenkraftskommuner skälig del av vattenkraftsanläggningarnas vinster,

beträffande enhetliga redovisningsprinciper för kommuner och landstingskommuner 2690

av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga hemställs

3. att riksdagen med anledning av propositionens hemställan under
punkterna 4, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs,

beträffande de kommunala taxorna

2687 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs

4. att riksdagen beslutar att med anledning av regeringens yttrande om
de kommunala taxorna uttala vad som därom sägs i motionen,

FiU 1983/84:39

2690 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga hemställs

3. att riksdagen med anledning av propositionens hemställan under
punkterna 4, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs,

beträffande snabbare utbetalning av kommunernas skattemedel

2685 av Rolf Rämgård (c) och Ingemar Hallenius (c) vari hemställs att
riksdagen beslutar begära att regeringen låter utreda möjligheterna till
snabbare utbetalning av kommunernas skattemedel.

I motion 2686 (m) framhålls att vår ekonomis inre och yttre balans inte
kan återvinnas om den offentliga sektorn får fortsätta att växa på bekostnad
av den enskilda.

I motion 1983/84:2031 (m) krävdes att kommunsektorn under år 1985
skall kännetecknas av nolltillväxt. Detta krav vidhålles. Vidare bör en
mera permanent utformning av ett kommunalt skattetak utredas. Enligt
motionärernas mening behövs emellertid åtgärder av detta slag redan 1985,
varför en lagstiftning om temporärt skattestopp 1985 och 1986 är synnerligen
angelägen.

Motionärerna vidhåller även förslagen i motion 2031 om indragning av
specialdestinerade statsbidrag till kommunsektorn på drygt 5,5 miljarder
kronor för år 1985. Samtidigt måste den statliga detaljregleringen av kommunerna
minska radikalt. Härigenom ges kommunerna möjlighet att förfoga
över sina resurser på ett mera rationellt sätt. En miljard kronor avsätts
som riktat stöd till sådana kommuner, som drabbas speciellt hårt av
indragningar under år 1985.

Indragningen av vissa bidrag är enbart att se som den tekniska konstruktion
som varit mest närliggande att välja. Till ingen del innebär den någon
anvisning till kommuner och landsting hur den kommunala verksamheten
skall anpassas till en lägre total utgiftsnivå.

Det långsiktiga målet bör vara en successiv minskning av de specialdestinerade
bidragen i syfte att öka kommunernas självständighet och minska
den finansiella belastningen på statsbudgeten.

Nuvarande skatteutjämningssystem är föremål för översyn av en parlamentarisk
kommitté. Skatteutjämningssystemet är förknippat med vissa
brister. Men motionärerna anser inte att det i nuläget är riktigt att förändra
skatteutjämningssystemet utan finner att resultaten av den parlamentariska
kommitténs översynsarbete skall avvaktas.

Motionärerna stöder förslaget i propositionen att avskaffa den kommunala
företagsbeskattningen. De motsätter sig emellertid regeringens principförslag
att indragningen av skatteunderlaget från de juridiska personerna
i huvudsak skall kompenseras med motiveringen att detta leder till
alltför rymliga finansiella ramar för kommunsektorn år 1985.

FiU 1983/84:39

I motion 2689 (c) framhålls att i det svåra arbetet att minska budgetunderskottet
måste självfallet också kommuner och landsting delta. Besparingsutrymme
måste skapas genom att kommunerna själva gör omprioriteringar,
effektiviseringar och strävar efter bättre hushållning med tillgängliga
resurser. Besparingarna inom den kommunala sektorn får emellertid
inte leda till en ökad regional obalans.

Den ryckighet som enligt motionärerna präglat den socialdemokratiska
kommunalekonomiska politiken har allvarligt försvårat kommunernas och
landstingens planeringsförutsättningar.

Centerpartiet har sedan länge av rättviseskäl föreslagit att all beskattning
av juridiska personer skall ske via statsskatten. Regeringens proposition
biträds i denna del. Däremot anser motionärerna att huvudsyftet med
en sådan omläggning - ökad ekonomisk utjämning kommuner emellan -förfelas om kompensation utgår i relation till respektive kommuns och
landstings nuvarande skatteinkomster från juridiska personer. Motionärerna
medger dock att i vissa enstaka fall kan en indragning av den kommunala
beskattningsrätten slå orimligt hårt. Detta problem bör dock enligt
motionärernas mening lösas inom ramen för det förhöjda stödet till extra
skatteutjämningsbidrag.

För vissa kyrkliga kommuner kan slopandet av den kommunala beskattningen
av juridiska personer bli särskilt besvärande, eftersom de kyrkliga
kommunerna regelmässigt är betydligt mindre än primärkommunerna. Motionärerna
anser att hela beloppet 170 milj. kr. bör återgå till kyrkofonden.

Trots reformsträvanden inom den statliga skatteutjämningen, som var
särskilt markerade under perioden 1976—1982, kvarstår fortfarande stora
skillnader mellan kommunerna i fråga om skattekraft.

Centerpartiet avvisar regeringens förslag att grundgarantin i skatteutjämningssystemet
generellt skall minskas med en procentenhet.

Strävan bör i stället vara att etappvis omfördela de specialdestinerade
bidragen till ett system med mer generellt utgående statsbidrag, dvs.
bidrag i förhållande till t. ex. folkmängd, åldersfördelning, geografiska
avstånd, klimat. I motionen föreslås att samtliga specialdestinerade statsbidrag,
utom dem som gäller utbildningssektom, fr. o. m. den 1 januari
1985 minskas med 10% jämfört med statsbudgetens förslag. Detta innebär
att ca 2 miljarder kronor frigörs. Därav bör hälften avsättas till ett nytt
generellt statsbidragssystem med den inriktning som ovan skisserats.

Inledningsvis påpekas i motion 2690 (fp) att i propositionen redovisas
bedömningar av kommunernas ekonomi, vilka inte utgör ett tillfredsställande
underlag för riksdagsbeslut. Det saknas en samhällsekonomisk totalbild
för dessa år, i vilken den kommunalekonomiska analysen borde sättas
in. Enligt motionärerna är en volymexpansion på ca 1 % under de närmaste
åren för kraftig. I stället föreslås en indragning av kommunernas finansiella
medel med 4,5 miljarder kronor, som enligt folkpartiets beräkningar

FiU 1983/84:39

medger just så stor volymexpansion som KEA:s beräkningar om befolkningsförändringarnas
effekter vid oförändrad standard innebär — dvs. en
kommunal volymökning på 0,2%.

Den metod som föreslås för att uppnå denna indragning är densamma
som folkpartiet tidigare anvisat. Den innebär att en avgift på 0,45% läggs
på hela kommunsektorns skatteunderlag.

Avskaffandet av kommunernas beskattning av juridiska personer accepteras.
Eftersom den totala nödvändiga minskningen av statsbidragen till
kommunsektorn enligt motionärernas uppfattning uppgår till ca 4,5 miljarder
kronor, föreslås inte någon kompensation för den slopade beskattningsrätten
av juridiska personer.

Därutöver föreslås en minskning av statsbidragen till kommunerna på
netto 2,5 miljarder kronor. Detta bör ske genom den tidigare nämnda
avgiften på 0,45%, som läggs på hela skatteunderlaget. En sådan avgift
inbringar drygt 2,6 miljarder kronor, varav ca 100 milj. kr. bör återgå till
speciellt utsatta kommuner och landsting.

Regeringens förslag om minskning av grundgarantin inom skatteutjämningssystemet
i syfte att begränsa effekterna av automatiken i bidragssystemet
avvisas i motionen.

I motionen framhålls vidare att en enig riksdag förra året gav regeringen i
uppdrag att undersöka möjligheterna att införa enhetligare redovisningsregler
för kommunerna. Regeringen har emellertid inte tagit något initiativ
för att åstadkomma förändringar gentemot dagens situation. Motionärerna
anser att regeringen i sina överläggningar med kommunförbunden måste
påtala vikten av att det påbörjade utvecklingsarbetet snarast når resultat.

I motionen framhålls slutligen att kommunerna framöver måste använda
taxor och avgifter mera aktivt som styrmedel i sin verksamhet. Det utredningsarbete
inom detta område som genomförs av stat-kommunberedningen
måste bedrivas med skyndsamhet och utifrån ett klart ställningstagande
från riksdagen att en vidare användning av taxor och avgifter inom fler
områden än f. n. är önskvärt. Detta bör ges regeringen till känna.

I motion 2687 (vpk) anförs att de som är mest beroende av en fungerande
kommunal verksamhet är de sämst avlönade och de mest utsatta grupperna.
Överklassen har bättre råd och mera kontakter att utnyttja de ”privata”
eller kommersiella alternativen.

I motionen understryks att kommunal expansion måste ses som ett
viktigt led i kampen mot arbetslösheten — och arbetslösheten är ett avgörande
problem i den svenska ekonomin. Regeringens proposition om den
kommunala ekonomin strider enligt motionärerna mot kampen mot arbetslöshet.

I motionen avvisas förslaget i propositionen att slopa den kommunala
beskattningen av juridiska personer. I stället bör den beskattningen reformeras_.
Själva uttaxeringen av den kommunala skatten på juridiska perso -

FiU 1983/84:39

ner bör genomföras till en och samma skattesats, den för riket genomsnittliga
kommunalskatten. Hela den summa som tas in i kommunal skatt från
juridiska personer bör återföras till den kommunala sektorn.

En del - omkring hälften - bör gå till de kommuner i vilka beskattningsobjekten
har sin verksamhet enär företagens verksamhet ofta åsamkar
kommunerna infrastrukturella utgifter. En andra hälft bör föras över till de
mest utsatta kommunerna för att bidra till en utjämning mellan kommunerna.
En särskild utredning bör snabbt tillsättas som ger ett konkret lagförslag
i denna riktning.

Regeringen vill också minska på grundgarantin i skatteutjämningssystemet.
Detta ses av motionärerna som ett led i en nedskärningsfilosofi som
inte kan accepteras.

När det gäller taxepolitiken är regeringens hållning mycket passiv. Tendenserna
i dag är att man i många kommuner alltmer uttalat bedriver en
taxepolitik som skärper sociala skillnader eller som försvårar t. ex. viktiga
kulturpolitiska mål. Denna inkomstfördelningsmässigt regressivt verkande
taxepolitik måste bekämpas, och om detta borde den centrala statsmakten
ha en vägledande mening.

Förslagen i motionen innebär att den kommunala sektorn från årsskiftet
1984/85 förstärks med 7,2 miljarder kronor, vilket för budgetåret 1984/85
kommer att påverka statsbudgeten med 3,6 miljarder kronor. Motionärerna
avser att återkomma till finansieringen av förslagen vid behandlingen av
regeringens kompletteringsproposition.

Av motionerna 2933 (m), 2941 (c) och 2956 (fp) som väckts i anslutning
till proposition 150 framgår att motionärerna i särskilda motioner yrkar
avslag på förslaget i proposition 200 om likviditetsindragning från kommunerna.
Mot denna bakgrund yrkas i här nämnda motioner avslag på propositionens
förslag att med 90 milj. kr. för år 1985 höja skatteutjämningsbidraget
till kommunerna.

I motion 2957 (vpk), som väckts i anslutning till proposition 150, sammanfattas
vad som framförts i motion 2687. Särskilt understryks att beskattningsrätten
av juridiska personer bör återföras till kommunerna.

Utskottet

Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m.m.

Den svenska ekonomin är inne i en återhämtningsfas. Enligt utskottet
måste den ekonomiska politiken i detta läge ha en sådan stramhet att
budgetunderskottet förhindras att driva upp räntor och inflation och därigenom
förhindrar en ökning av tillväxten och sysselsättningen i ekono -

FiU 1983/84:39

min. Utskottet vill understryka att en låg pris- och kostnadsutveckling är
av avgörande betydelse om återhämtningen skall bli bestående.

För kommunernas del kommer den finansiella situationen att utvecklas
gynnsamt, under förutsättning av en låg pris- och kostnadsutveckling.
Sysselsättningen i kommunsektorn väntas under innevarande år, bl. a. till
följd av arbetsmarknadspolitiska insatser, öka med omkring 15000 personer.
För åren 1985 och 1986 visar KEA:s kalkyler en konsumtionsutveckling
på strax under 1 % per år. I denna ökning av konsumtionen inryms de
krav som ställs på kommunerna främst genom befolkningsförändringar och
tidigare fattade statliga beslut.

Utskottet måste emellertid konstatera att nu pågående avtalsrörelse kan
göra det omöjligt att uppnå regeringens mål att nedbringa inflationen under
år 1984 till 4%. Om inga åtgärder vidtas är det stor risk att inflationen i
Sverige kommer att ligga på en oacceptabelt hög nivå. I proposition 133
visas att i ett högkostnadsalternativ, som blir verklighet vid en alltför hög
inflation, hamnar kommunerna i en mycket svår finansiell situation, som i
sin tur kan tvinga fram betydande neddragningar av verksamheten. Kraftiga
negativa effekter på sysselsättningen blir då oundvikliga.

Utskottet delar därför föredragandens uppfattning i proposition 150 att
det i den nu uppkomna situationen är nödvändigt att vidta ytterligare
åtgärder för att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen. Utskottet behandlar
dessa förslag i betänkandena FiU 1983/84:40 och 45.

I motion 2686 (m) framhålls att ekonomins inre och yttre balans inte kan
återvinnas om den offentliga sektorn får fortsätta att växa. Volymtillväxten
på grund av befolkningsförändringar är obetydlig. Motionärerna kräver
därför nolltillväxt för kommunsektorn. I motionen föreslås indragningar
som är nära 7500 milj. kr. större än som föreslås i proposition 133. Utöver
dessa förslag föreslås i motionen ett temporärt skattestopp för åren 1985
och 1986 och att en utredning om en permanent utformning av ett kommunalt
skattetak genomförs.

Enligt utskottets mening är kravet i motion 2686 på nolltillväxt i kommunsektorn
oacceptabelt. Utskottet har vid ett flertal tillfällen understrukit
att arbetet med att minska statens budgetunderskott inte får drivas så
långt att det kväver tillväxten och ökar arbetslösheten. En neddragning av
kommunernas inkomster med 7400 milj. kr., vilket blir följden om förslagen
i motion 2686 genomförs, måste ofrånkomligen få negativa effekter på
sysselsättningsutvecklingen och den kommunala servicen. De fördelningseffekter
som blir följden av en markant minskning av standarden på den
kommunala verksamheten kan inte accepteras av utskottet.

Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet motion 2686 yrkande 10.

I motion 2690 (fp) föreslås indragningar från kommunerna som är mindre
än vad som föreslås i motion 2686 (m). I jämförelse med proposition 133
innebär förslagen i motion 2690 en ytterligare neddragning med 4500 milj.
kr.

FiU 1983/84:39

Även i motion 2689 (c) föreslås begränsningar av kommunernas inkomster.
Totalt ger förslagen i motionen en indragning av kommunala medel
som är 3000 milj. kr. större än vad som föreslås i proposition 133.

Som utskottet anförde inledningsvis förefaller kommunernas ekonomiska
situation generellt sett bli relativt tillfredsställande under år 1984. Enligt
KEA:s kalkyler för åren därefter blir den finansiella situationen under åren
1985 och 1986 också tämligen stabil vid låga pris- och löneökningar. Utskottet
har i betänkandet FiU 1983/84:45 tillstyrkt vissa åtgärder för att
dämpa pris- och kostnadsutvecklingen.

Det finns alltjämt stora behov av förbättringar i den kommunala servicen,
men det statsfinansiella läget medger inte någon generell ökning av
de statliga transfereringarna till kommunsektorn. Tvärtom är det angeläget
att den automatiska tillväxten i statens utgifter till kommunerna ytterligare
begränsas. Mot bakgrund av de effekter på sysselsättningen som förändringar
i statsbidragssystemet kan få är det i nuvarande läge nödvändigt att
de medel som kan frigöras för staten genom en minskad automatik i
bidragen till kommunerna används för att främja sysselsättningen och
underlätta verksamheten i den kommunala sektorn. Den sammantagna
effekten av de åtgärder som bör vidtas, som utskottet återkommer till, får
därför inte leda till alltför stora förändringar i det finansiella sparandet i
förhållande till KEA-kalkylerna.

Utskottet har vidare uppmärksammat att regeringen i kompletteringspropositionen
föreslagit avsevärt vidgade insatser på det arbetsmarknadspolitiska
området, bl. a. insatser för att stimulera kommunala investeringar.
I särskilda propositioner har förslag lagts fram om ersättningar till
landstingen för åren 1985 och 1986 för att stimulera en utbyggnad av
hemsjukvård och öppen psykiatrisk vård. Kommunernas medverkan för
att underlätta utsatta barnfamiljers ekonomiska situation påverkas även av
de familjepolitiska åtgärder regeringen lägger fram i kompletteringspropositionen.
Sammantaget torde den finansiella situationen i kommunerna
komma att stabiliseras ytterligare av de föreslagna åtgärderna. Därmed
skulle ett visst utrymme kunna finnas för att begränsa den automatiska
tillväxten i statsbidragen och därmed minska de statliga utgifterna. Åtgärder
av den storleksordning som föreslås i motion 2689 (c) och i än högre
grad i motion 2690 (fp) torde emellertid få alltför stora negativa konsekvenser
för den kommunala verksamheten. Utskottet kan därför inte tillstyrka
den inriktning av den kommunala ekonomiska verksamheten som föreslås
i motion 2690 yrkande 3 i berörd del och 2689 yrkande 1.

Det bör i sammanhanget nämnas att de likviditetsindragningar som
föreslås i proposition 200 för kommunsektorn beräknas uppgå till ca 2
miljarder kronor. De kommer under två år att vara deponerade i riksbanken.
Dessa åtgärder förväntas få en tidsbegränsad effekt men får inte på
längre sikt samma negativa effekt på den kommunala verksamheten som
permanenta indragningar av samma storleksordning.

FiU 1983/84:39

I motion 2687 (vpk) framhålls att man av fördelningspolitiska skäl inte
kan dra ner bidragen till kommunerna. Enligt motionärerna innebär förslagen
i propositionen även att skillnaderna mellan kommunerna skärps.
Förslagen i motion 2687 innebär en förstärkning av den kommunala sektorn
med 7200 milj. kr. I motion 2957 (vpk) upprepas i en kort sammanfattning
vad som anförts i motion 2687.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion 2687 att nedskärningar
av den kommunala sektom kan medföra att svåra fördelningspolitiska
problem uppstår. Utskottet vill emellertid erinra om att de bedömningar
som nu kan göras för åren 1984 och 1985 innefattar en viss expansion av
kommunernas verksamhet. En expansion av kommunernas verksamhet i
den storleksordning som förslagen i motion 2687 skulle leda till kan emellertid
inte tillstyrkas vare sig av stabiliseringspolitiska eller av statsfinansiella
skäl. Utskottet avstyrker sålunda motion 2687 yrkande 3 samt motion
2957 yrkande 3.

Temporärt skattestopp
Vad gäller kravet på skattestopp för åren 1985 och 1986 för kommuner
vill utskottet hänvisa till vad utskottet anförde i betänkandet FiU
1982/83:45. Utskottet avvisade vid detta tillfälle kravet på skattestopp och
noterade att konstitutionsutskottet i betänkande KU 1980/81:22 har klarlagt
att grundlagsregleringen av den kommunala självbeskattningen innebär
att kommunerna ges reell frihet att bestämma beskattningens storlek.
Konstitutionsutskottet drog därför slutsatsen att ingrepp i kommunernas
beskattningsrätt bör undvikas. Finansutskottet har alltjämt samma uppfattning
och avstyrker motion 2686 (m) yrkande 9.

Den kommunala beskattningen av juridiska personer

I proposition 133 föreslås att den kommunala taxeringen av juridiska
personer avskaffas och att företagsbeskattningen görs helt statlig. Härigenom
kan stora administrativa vinster uppnås. För att stabilisera kommunernas
ekonomiska situation och ge rimliga planeringsförutsättningar bör
viss kompensation ges till primärkommuner och kyrkliga kommuner. Ingen
kompensation föreslås till landstingskommunerna som under åren 1983
och 1984 inte har haft något skatteunderlag från juridiska personer. Skattebortfallet
för kommunerna innebär en begränsning av inkomsterna med ca
2000 milj. kr. och för de kyrkliga kommunerna med 170 milj. kr. Vid
utformningen av kompensationsmetoden har inriktningen varit att finna en
metod vars resultat väl ansluter sig till vad den enskilda kommunen får i
inkomster från juridiska personer i dagsläget. För kommuner utanför skatteutjämningen
bör en reduktion av kompensationen ske med 70 kr. per
invånare eller sammantaget 200 milj. kr. för år 1985. Kompensationen till
kommunerna för år 1985 kommer därmed att uppgå till 1 800 milj. kr. eller
900 milj. kr. för budgetåret 1984/85.

2 Riksdagen 1983184. 5 sami. Nr 39

FiU 1983/84:39

I motionerna 2686 (m), 2689 (c) och 2690 (fp) yrkas bifall till förslaget i
propositionen att avskaffa den kommunala företagsbeskattningen. I motion
2687 (vpk) avstyrks förslaget.

Förslaget till kompensation för inkomstbortfallet i kommunerna avstyrks
emellertid i de tre här först nämnda motionerna. I motionerna 2686
och 2690 anförs att förslaget till kompensation innebär att alltför rymliga
ramar skapas för kommunsektorn år 1985.1 stället bör, hävdar motionärerna,
särskilda medel avsättas för bidrag till primärkommuner som drabbas
hårt av indragningar av medel till staten.

I motion 2689 (c) anförs att huvudsyftet med omläggningen av den
kommunala företagsbeskattningen går förlorat - dvs. ökad ekonomisk
utjämning mellan kommuner — om kompensation sker i enlighet med
propositionens förslag. Problemet att vissa kommuner drabbas hårt av
indragning av medel till staten bör lösas inom ramen för det förhöjda stödet
till extra skatteutjämningsbidrag.

I motion 2687 (vpk) framhålls att den kommunala beskattningsrätten av
företag bör behållas. Men uttaxeringen av den kommunala skatten från
juridiska personer bör grundas på en för riket genomsnittlig kommunalskatt.
Hela den summa som tas in i kommunal skatt bör sedan återföras till
den kommunala sektorn.

Förslaget i motionen innebär att kommunerna återfår de skattemedel
från juridiska personer som under senare år i olika etapper har överförts
från kommunerna till staten. Förändringarna har motiverats av statsfinansiella
skäl. Den kommunala beskattningen av juridiska personer har vidare
medfört problem i flera hänseenden. Inkomsterna från juridiska personer
har varierat kraftigt från kommun till kommun. För företagen har skillnaderna
i utdebitering påverkat valet av lokaliseringsort, vilket medfört
olämpliga effekter ur regionalpolitisk synpunkt. Den kommunala beskattningen
av företagen har verkat betungande för beskattningsmyndighetema,
framför allt när det gäller företag med verksamhet i flera kommuner.

I proposition 133 gör föredraganden bedömningen att möjligheterna att
förenkla regelsystemet inom ramen för en fortsatt kommunal taxering är
mycket små. Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker därför att
den kommunala taxeringen av juridiska personer avskaffas. Förslaget innebär
emellertid inte att omfattningen av företagens totala beskattning
skall påverkas. Företagens statliga skatt förutsätts bli höjd i motsvarande
grad. Regeringen avser att återkomma med förslag härom till hösten 1984.
Utskottet avstyrker med det anförda motion 2687 yrkande 1 i berörd del.

Anslag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala
företagsbeskattningen

Utskottet övergår nu till att diskutera behovet av att kompensera kommunerna
för det skattebortfall som ett slopande av den kommunala företagsbeskattningen
innebär. Utskottet har tidigare i avsnittet om den ekono -

FiU 1983/84:39

miska utvecklingen i kommunerna redovisat sitt ställningstagande till nivån
på de totala indragningarna av medel från kommunerna.

I motionerna 2686 (m), 2989 (c) och 2690 (fp) anförs att någon kompensation
inte bör utgå. Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen
att kommunerna måste ges rimliga planeringsförutsättningar. Enligt
utskottets mening är det därför lämpligt att en kompensation ges som så
nära som möjligt ansluter till vad resp. kommun erhåller med nu gällande
regler. Det bör dock uppmärksammas, vilket också framhålls i motion
2689, att en permanentning av kompensationen enligt den i propositionen
beskrivna modellen på längre sikt kan leda till orättvisor eftersom företagens
lokalisering inte är statisk utan ändras över tiden.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till vad som här anförts förslaget i
propositionen att dels avskaffa kommunernas beskattning av juridiska
personer, dels anslå 900 milj. kr. till kompensation för kommuner för det
därvid uppkomna inkomstbortfallet. Utskottets ställningstagande innebär
att utskottet avstyrker yrkande 2 i motion 2686, yrkande 1 i berörd del i
motion 2687, yrkande 2 i motion 2689 och yrkande 4 i motion 2690.

Vissa ersättningar till kyrkofonden

För de kyrkliga kommunerna innebär förslaget i propositionen ett inkomstbortfall
på 170 milj. kr. för år 1985. I propositionen föreslås att de
kyrkliga kommunerna kompenseras för hälften av detta belopp dvs. med
85 milj. kr.

I motion 2689 (c) anförs att denna indragning i vissa fall kan bli särskilt
besvärande för de kyrkliga kommunerna eftersom dessa regelmässigt är
betydligt mindre än primärkommunerna. Motionärerna anser därför att
hela beloppet bör återgå till kyrkofonden.

I ett yttrande till finansutskottet framhåller kulturutskottet (KrU
1983/84:4 y) att de kyrkliga kommunerna bör ges viss kompensation för det
inkomstbortfall som uppkommer genom att den kommunala beskattningen
av juridiska personer avskaffas. Kulturutskottet kan dock inte tillstyrka att
kompensationen blir större än den av regeringen föreslagna. Kulturutskottet
erinrar i sammanhanget om att, som förutskickas i propositionen, 1982
års kyrkokommitté (Kn 1982:05) fått i uppdrag att i sina överväganden
också ta hänsyn till den nya situation som uppstår när den kommunala
beskattningen av juridiska personer avskaffas.

Utskottet har inget att erinra mot kulturutskottets ställningstagande och
avstyrker sålunda motion 2689 yrkande 5 och tillstyrker bifall till det
föreslagna anslaget i propositionen och den föreslagna ändringen i lagen
(1970:940) om kyrkliga kostnader.

Den kommunala garantibeskattningen av fastigheter

I motion 2688 av Kjell Mattsson (c) och Elving Andersson (c) begärs att
garantiskatten på taxeringsvärdet bibehålls som en kommunalskatt vid

FiU 1983/84:39

slopandet av den kommunala beskattningen av företag och att det blir en
av kommunen verkställd debitering och uppbörd.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande. Den kompensationsmetod
som valts kommer att ge kommunerna belopp under övergångsåret
som överensstämmer väl med vad kommunerna erhåller med
nuvarande regler. På längre sikt kan den använda metoden naturligtvis
leda till orättvisor, eftersom företagens lokalisering kan förändras över
tiden. Motionärernas förslag att låta kommunerna debitera och svara för
uppbörden av den kommunala garantibeskattningen vid sidan av den statliga
uppbörden förefaller emellertid vara en onödig och för kommunerna
alltför betungande administrativ uppgift. Motion 2688 avstyrks därför.

Konsekvenserna för stockholmsregionens kommuner vid slopad kommunalföretagsbeskattning I

motion 2501 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) framhålls att beslutet att
avskaffa den kommunala företagsbeskattningen måste åtföljas av en reformering
av nu gällande skatteutjämningssystem. Förslaget drabbar stockholmsregionen
särskilt hårt. Motionärerna förutsätter att detta beslut åtföljs
av studier som visar hur en förändring av kommunalskattereglerna
påverkar olika regioner och typer av kommuner.

Som utskottet anfört kan den kompensationsmetod för kommunernas
skattebortfall som föreslås i propositionen komma att medföra snedvridningar
på sikt. Inom ramen för skatteutjämningskommitténs arbete skall
särskilt beaktas vilka förändringar som kan bli nödvändiga att vidta i
skatteutjämningssystemet på grund av att den kommunala företagsbeskattningen
slopas. Mot bakgrund av det anförda avstyrks motion 2501.

Konsekvenserna för Stenungsunds kommun vid slopad kommunal företagsbeskattning I

motion 2953 av Kenth Skårvik (fp), som väckts i anslutning till proposition
150, anförs att Stenungsunds kommun kommer att drabbas särskilt
hårt av överföringen till staten av hela skatteunderlaget från juridiska
personer. Motionären framhåller att kompletteringspropositionen inte ger
besked om hur stor den i proposition 133 föreslagna kompensationen blir
för Stenungsunds del. En utebliven kompensation kommer att leda till en
kraftig skattehöjning för kommunens del. Motionären vill att riksdagen
beslutar att Stenungsunds kommuns extraordinära beroende av skatteintäkter
från juridiska personer beaktas vid regeringens fördelning av det
extra skatteutjämningsbidraget.

Med anledning av motion 2953 vill utskottet anföra följande. Stenungsunds
kommun ingår i skatteutjämningen. Regeringens förslag till kompensation
innebär att inkomstbortfallet vid slopandet av den kommunala företagsbeskattningen
ersätts på så sätt att resultatet av kompensationen väl
ansluter sig till vad den enskilda kommunen erhåller i inkomster från

FiU 1983/84:39

juridiska personer i dagsläget. Detta gäller även för Stenungsunds kommun.
Det extra skatteutjämningsbidrag som föreslås i proposition 150 är
motiverat av förslaget om likviditetsindragningar för kommunerna. Fördelningen
av detta bidrag ankommer på regeringen. Med det anförda avstyrker
utskottet motion 2953.

Begränsningar i statsbidragen till kommunerna

Som tidigare redovisats i betänkandet finnér utskottet det nödvändigt att
som ett led i regeringens antiinflationspolitik för år 1985 begränsa den
automatiska ökningen i statsbidragen till kommunerna. I propositionen
föreslås en neddragning av skatteutjämningsbidragen för år 1985. Den
förutses ske genom att grundgarantin minskas med en procentenhet för
kommuner och landsting. Spärreglerna anknutna till systemet bör därvid
också minskas med en procentenhet.

I motion 2686 (m) framhålls att skatteutjämningssystemet är förknippat
med vissa brister. Motionärerna hävdar att systemets konstruktion har
innebörden att samtidigt som det lockar till skattehöjning medverkar det
även till att hindra skattesänkningar i kommuner som får skatteutjämningsbidrag.
Men även om systemet har dessa brister vill motionärerna att den
parlamentariska kommitté som utför en översyn av skatteutjämningssystemet
(Dir. 1983:46) bör avvaktas. Som alternativ till den föreslagna indragningen
av medel anvisar motionärerna kraftiga nedskärningar av vissa
specialdestinerade bidrag. Reduktionen av medelsöverföringen till den
kommunala sektorn skall enligt motionen ske främst genom ett borttagande
av statsbidragen till driften av kliniker för psykiskt sjuka, driften av
särskolor, ersättning för lokal och regional kollektiv persontrafik och till
färdtjänst. Sammantaget innebär dessa förslag en neddragning av angivna
specialdestinerade bidrag med mer än 5,5 miljarder kronor.

Utskottet har tidigare i betänkandet avvisat en neddragning av denna
storleksordning med hänvisning till de starka negativa effekterna på den
kommunala verksamheten och sysselsättningen. Utskottet vill här göra det
tillägget att, även om det nuvarande statsfinansiella läget kräver en noggrann
prövning av alla utgifter över statsbudgeten, de besparingsområden
som utpekas i motion 2686 från fördelningssynpunkt är synnerligen illa
valda. Utskottet avstyrker följaktligen motion 2686 yrkandena 3-8.

Även i motion 2690 (fp) avvisas förslaget i propositionen att dra ner
ökningen i skatteutjämningsbidraget. Motionärerna föreslår som alternativ
en indragning av medel från kommunsektorn genom att en avgift på 0,45 %
läggs på hela det kommunala skatteunderlaget.

Förslaget att införa en sådan avgift har utskottet tidigare tillbakavisat
(FiU 1982/83:45 s. 24). Utskottet framhöll vid detta tillfälle att flera betänkligheter
kan anföras mot ett sådant förfarande. Förslaget har samma innebörd
som en begränsning av skatteunderlaget för fysiska personer. Utskot -

FiU 1983/84:39

tet ser ingen anledning att nu ändra sitt ställningstagande. Utskottet avstyrker
motion 2690 yrkandena 1 och 2.

Liksom i motionerna 2686 och 2690 avvisas i motion 2689 (c) förslaget
om nedskärning av skatteutjämningsbidraget. I motionen föreslås att samtliga
specialdestinerade bidrag med undantag för dem som används inom
utbildningssektom fr. o.m. den 1 januari 1985 skall minskas med 10%
jämfört med statsbudgetens förslag. Enligt motionen innebär detta att ca 2
miljarder kronor frigörs. Hälften av detta belopp vill motionärerna avsätta
till ett nytt generellt statsbidragssystem. Motiven till att införa ett sådant
system utvecklas närmare i motion 2143 av Ivar Franzén (c) samt i motion
1353 med hemställan i motion 1354 (c).

Genom att avveckla de specialdestinerade bidragen och övergå till ett
generellt bidragssystem stärks, menar motionärerna, den kommunala
självstyrelsen, samtidigt som det bidrar till att den kommunala verksamheten
effektiviseras. I motion 2143 anges riktlinjer för hur ett sådant system
kan utformas. Utgångspunkten skall vara de allmänna principer som gäller
för den kommunala skatteutjämningen.

Utskottet delar den uppfattningen som uttalas i motion 2689 att av
fördelningspolitiska skäl måste skattefinansieringen framgent vara den helt
dominerande finansieringskällan för kommunala tjänster.

Utskottet har heller inget att erinra mot målsättningen att minska detaljregleringen
i det nuvarande statsbidragssystemet. Utskottet vill understryka
att förslagen i propositionen att begränsa automatiken i skatteutjämningsbidraget
inte innebär ett ställningstagande mot en generalisering i
statsbidragsgivningen. Det kan nämnas att målet att öka schabloniseringen
inte enbart uppnås genom allmänna bidrag som skatteutjämningsbidraget.
Av avgörande betydelse är även det fortsatta arbetet med att förändra de
specialdestinerade bidragen.

Det bör också påpekas att flera av de specialdestinerade bidrag som
motionärerna föreslår skall reduceras med 10% är reglerade genom avtal
för kortare eller längre tid, vilka inte ensidigt kan brytas av den statliga
parten.

I skatteutjämningskommitténs uppdrag ingår att undersöka möjligheterna
och konsekvenserna av att överföra vissa specialdestinerade statsbidrag
till skatteutjämningssystemet. Med hänvisning till vad som här anförts
och till det pågående arbetet med att reformera nuvarande statsbidragssystem
avstyrker utskottet motionerna 1354, 2143 och 2689 yrkandena
3 och 6.

Vänsterpartiet kommunisterna motsätter sig i motion 2687 nedskärningen
i skatteutjämningssystemet av fördelningspolitiska skäl.

Utskottet vill emellertid här hänvisa till de insatser som föreslås i proposition
150. I kompletteringspropositionen föreslås sålunda en betydande
ökning av insatser på det arbetsmarknadspolitiska området. Vidare föreslås
i denna proposition vissa familjepolitiska åtgärder, som innebär att

FiU 1983/84:39

barnfamiljerna får en kraftig ökning av sin köpkraft. De medel som frigjorts
genom sänkningen av grundgarantin i skatteutjämningen har använts till att
finansiera dessa åtgärder. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion
2687 yrkande 2.

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna

Skatteutjämningsbidrag åren 1984 och 1985

Milj. kr.

	1984	1985
Kommuner	6259	5986
Landstingskommuner	4691	4811
Extra skatteutjämningsbidrag	85	200
Särskilt riktat stöd	300	-
	11335	10997

Sammantaget beräknas bidragen för år 1984 uppgå till 11335 milj. kr.
och 10997 milj. kr. för år 1985.

Utskottet har i betänkande FiU 1983/84:45 tillstyrkt denna likviditetsindragning.
Enligt utskottets mening är det därför rimligt att skatteutjämningsbidraget
tillförs ytterligare 90 milj. kr. år 1985 för att mildra problemen
i de kommuner som drabbas hårdast av denna indragning. Mot
bakgrund av vad utskottet anfört om skatteutjämningsbidragen yrkar utskottet
bifall till förslagen i propositionerna 133 och 150 och avstyrker
motionerna 2686 yrkande 1, 2689 yrkande 4 och 2690 yrkande 5 samt
motionerna 2933 yrkande 4, 2941 yrkande 19 och 2956 yrkande 4.

Utredning om översyn av bidrag till kommunerna
I motion 589 av Anders Svärd (c) och Gunnar Björk i Gävle (c) och i
motion 890 av Agne Hansson (c) och Sivert Carlsson (c) begärs en utredning
om översyn av bidrag till kommunerna.

I motion 589 framhålls att det nuvarande systemet i många fall är onödigt
detalj styrande. En utredning om ett förenklat system bör enligt motionärerna
som utgångspunkt ha gällande principer för den allmänna skatteutjämningen.

FiU 1983/84:39

Motiveringen till yrkandet i motion 890 återfinns i motion 889. Motionärerna
anför att den fördelning av statsmedel som sker genom de olika
transfereringssystemen missgynnar de svaga regionerna i landet — däribland
Kalmar län — och gynnar de ekonomiskt starka. I likhet med
yrkandet i motion 589 begärs en utredning om en skatteutjämningsreform
byggd på den nuvarande skatteutjämningens principer.

Utskottet har tidigare i betänkandet framhållit att en översyn av det
nuvarande statsbidragssystemet med utgångspunkt från de principer som
nämns i motionerna pågår. Utskottet avstyrker motionerna 589 och 890.

I motion 1425 av Lars-Erik Lövdén m. fl. (s) anförs att ökningen av
socialbidragskostnaderna låser allt större ekonomiska och personella resurser
i kommunerna till utbetalning av individuell behovsprövad ekonomisk
hjälp. Motionärerna vill att skatteutjämningskommittén genom tillläggsdirektiv
åläggs att pröva om inte ett socialförsäkringstillägg kan finansieras
genom en samtidig förändring av nuvarande skatteutjämningssystem.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande. I skatteutjämningskommitténs
uppdrag ingår att pröva om faktorer - såsom kostnader
till följd av invandring och arbetslöshet - bör beaktas i skatteutjämningssystemet.
Frågan om att ersätta individuellt behovsprövad ekonomisk
hjälp med generella socialförsäkringstillägg är emellertid inte i första hand
en fråga om att utjämna kostnader mellan olika kommuner utan en socialpolitisk
fråga. Den bör därför inte utredas av skatteutjämningskommittén.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 1425.

I motion 1430 av Per Petersson m. fl. (m) anförs att riksdagen bör ge
regeringen till känna att en utredning i syfte att ge vattenkraftskommuner
skälig del av vattenkraftsanläggningarnas vinster bör genomföras.

Yrkandet i motion 1430 innebär enligt utskottets mening att en utredning
bör undersöka möjligheterna att skapa en särskild lagstiftning för skatteutjämning
till vattenkraftskommuner. Utskottet har tidigare (FiU 1981/82:21)
behandlat en motion med liknande innehåll. Vid detta tillfälle motsatte sig
utskottet att en särskild skattelagstiftning skulle tillämpas för enskilda
kommuner.

Kommuner som drabbas särskilt hårt av förslag om indragning av kommunalskattemedel
och som bedöms ha en särskilt ekonomiskt svag situation
kan erhålla kompensation för detta inom den utvidgade ram för det
extra skatteutjämningsbidraget som föreslås i propositionerna 133 och 150.
Det får ankomma på regeringen att göra den nödvändiga prövningen. Det
bör också nämnas att Jokkmokks kommun liksom andra kommuner genom
skatteutjämningsgarantin tillförsäkras viss skattekraft.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1430.

FiU 1983/84:39

Övriga frågor

Riksdagen har med anledning av motion 1982/83:1155 gett regeringen till
känna (FiU 1982/83:45) att den bör ta initiativ till att undersöka möjligheterna
att införa enhetligare redovisningsregler för kommunerna. Avsaknaden
av enhetliga redovisningsregler försvårar jämförelser mellan olika
kommuner. I proposition 133 framhålls att i ett läge då den statliga detaljregleringen
avtrappas är det angeläget att redovisningen mellan olika kommuner
blir jämförbar. Enligt propositionen har Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet startat ett utvecklingsprojekt som syftar till en
enhetligare och enklare kommunal redovisning.

I motion 2690 (fp) begärs att regeringen i sina överläggningar med
kommunförbunden påtalar vikten av att det påböijade utvecklingsarbetet
snarast når resultat.

Med hänvisning till att resultatet av översynen torde föreligga under år
1985 finns det enligt utskottets mening inget motiv för riksdagen att, som
föreslås i motionen, göra ett tillkännagivande i denna fråga. Utskottet
avstyrker följaktligen motion 2690 yrkande 3 i berörd del.

Mot bakgrund av målet att dämpa kostnadsökningen i ekonomin har
frågan uppstått om bl.a. vilka höjningar av de kommunala taxorna som är
förenliga med denna övergripande målsättning. Statens pris- och kartellnämnd
(SPK) har nyligen undersökt indexbindningen på olika områden i
den privata och offentliga sektorn. Undersökningen visar att konsumentprisindex
ofta tillämpas för att reglera olika taxor och avgifter på det
kommunala området. Mot denna bakgrund har Svenska kommunförbundet
inlett en diskussion om hur en alternativ taxereglering kan se ut. I propositionen
understryks emellertid att det ankommer på resp. kommun att själv
avgöra hur mycket av en viss verksamhet som skall finansieras via kommunalskatten
och hur mycket som skall finansieras via avgifter. Avgifterna
får dock inte vara högre än självkostnadema.

Det bör i detta sammanhang även erinras om att ett utredningsarbete har
påböijats inom stat-kommunberedningen i syfte att kartlägga och analysera
de administrativa och institutionella hinder som finns för en mer aktiv
kommunal avgiftspolitik.

I motion 2690 (fp) framhålls att kommunerna framöver måste använda
taxor och avgifter mer aktivt som styrmedel i sin verksamhet. Motionärerna
vill att riksdagen ger regeringen till känna att stat-kommunberedningens
arbete skall bedrivas skyndsamt.

Utskottet har erfarit att den ovan nämnda utredningen enligt föreliggande
planer kommer att redovisa sina förslag vid årsskiftet 1984-1985. Mot
denna bakgrund avstyrker utskottet motion 2690 yrkande 3 i berörd del.

I motion 2687 (vpk) anförs att regeringens hållning när det gäller taxepolitiken
är mycket passiv. Enligt motionärerna bör riksdagen uttala att
tendenserna att i allt större utsträckning bedriva en inkomstfördelningsmässigt
regressi vt verkande taxepolitik måste bekämpas.

FiU 1983/84:39

Utskottet delar uppfattningen att taxepolitiken måste utformas på ett
fördelningspolitiskt acceptabelt sätt. Inom ramen för stat-kommunberedningens
utredning rörande den kommunala avgiftspolitiken skall också
fördelningspolitiska aspekter beaktas. Det bör emellertid påpekas i detta
sammanhang att en övergång från skattefinansiering till avgiftsfinansiering
för vissa kommunala tjänster inte generellt innebär att effekten blir inkomstfördelningsmässigt
regressiv. Något initiativ från riksdagens sida
med anledning av motionen anser inte utskottet påkallat.

Mot bakgrund av vad utskottet här anfört avstyrker utskottet motion
2687 yrkande 4.

I proposition 133 föreslås en ändring av nuvarande bestämmelser om
tillämplig kommunal skattesats vid beräkning av preliminär skatt. Ändringen
innebär att tabelluppgifterna på skattsedlarna och i skatteförfrågningsregistret
så långt möjligt skall utgå från de senast fastställda skattesatserna.
Detta kräver vissa lagändringar som redovisas i propositionen.
Utskottet har inget att erinra mot förslagen i propositionen.

I motion 2685 av Rolf Rämgård (c) och Ingemar Hallenius (c) begärs en
utredning om möjligheterna till snabbare utbetalning av kommunernas
skattemedel. Motionärerna framhåller att systemet med eftersläpande
skatteutbetalningar försvårar en vettig planering och resurshållning för
kommunerna. Även stabiliseringspolitiska skäl talar för att nuvarande
system ändras.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. Genom nuvarande ordning
för utbetalning av kommunalskattemedel kan inkomsterna för det
kommande kalenderåret beräknas med god säkerhet redan tidigt under
hösten året före verksamhetsåret. Beräkningen baseras på taxeringsutfallet.
Denna beräkning ligger till grund för beslutet om utdebitering av skatt.

Med den ordning motionärerna föreslår skulle beräkningen av inkomsterna
innehålla samma osäkerhet som exempelvis beräkningen av statsinkomsterna.
Den skulle vara avhängig av exempelvis avtalsutfall, löneglidning
och sysselsättningsförändringar. Dessa faktorer är mycket svåra att
förutse. Det slutliga utfallet av dessa föreligger först i samband med att
taxeringsutfallet blir känt. Det är uppenbart att den kommunala planeringen
skulle avsevärt försvåras med en sådan ordning som motionärerna
föreslår. Utskottet ser därför inte skäl att tillstyrka motionärernas förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn
m. m.

att riksdagen med anledning av propositionerna 1983/84:133 bilaga
1 moment 4 och 1983/84:150 bilaga 1 moment 17 samt med

FiU 1983/84:39

avslag på motionerna 1983/84:2686 yrkande 10, 1983/84:2687 yrkande
3, 1983/84:2689 yrkande 1, 1983/84:2690 yrkande 3 såvitt
nu är i fråga och 1983/84:2957 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande temporärt skatte stopp

att riksdagen avslår motion 1983/84:2686 yrkande 9,

3. beträffande den kommunala beskattningen av juridiska personer
att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2687 yrkande 1 såvitt
nu är i fråga antar i proposition 1983/84:133 bilaga 1 moment 1 a
framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda
bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget
m. m.,

4. beträffande anslag till kommunerna med anledning av avskaffandet
av den kommunala företagsbeskattningen

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:133 bilaga 1 moment
3 samt med avslag på motionerna 1983/84:2686 yrkande 2,
1983/84:2687 yrkande 1 såvitt nu är i fråga, 1983/84:2689 yrkande
2 och 1983/84:2690 yrkande 4 till Bidrag till kommunerna med
anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen
för budgetåret 1984/85 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 900000000 kr.,

5. beträffande vissa ersättningar till kyrkofonden

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:133 bilaga 2 moment
1 och med avslag på motion 1983/84:2689 yrkande 5 till
Vissa ersättningar till kyrkofonden för budgetåret 1984/85 under
trettonde huvudtiteln - utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp1
- anvisar ett anslag av 42500000 kr.,

6. beträffande lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader att

riksdagen antar i proposition 1983/84:133 bilaga 2 moment 2
framlagt förslag,

7. beträffande den kommunala garantibeskattningen av fastigheter
att riksdagen avslår motion 1983/84:2688,

8. beträffande konsekvenserna för stockholmsregionens kommuner
vid slopad kommunal företagsbeskattning

att riksdagen avslår motion 1983/84:2501,

9. beträffande konsekvenserna för Stenungsunds kommun vid slopad
kommunal företagsbeskattning

att riksdagen avslår motion 1983/84:2953,

10. beträffande begränsningar i statsbidragen till kommunerna
att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:1354,
1983/84:2143, 1983/84:2686 yrkandena 3-8, 1983/84:2687 yrkande
2, 1983/84:2689 yrkandena 3 och 6 och 1983/84:2690 yrkandena
1 och 2 antar i proposition 1983/84:133 bilaga 1 moment 1 b
1 Prop. 1983/84:100 bil. 15 p. C3,KrU 14, rskr225.

FiU 1983/84:39

framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag,

11. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
att riksdagen med bifall till propositionerna 1983/84:133 bilaga 1
moment 2 och 1983/84:150 bilaga 1 moment 8 samt med avslag på
motionerna 1983/84:2686 yrkande 1, 1983/84:2689 yrkande 4,
1983/84:2690 yrkande 5, 1983/84:2933 yrkande 4, 1983/84:2941
yrkande 19 och 1983/84:2956 yrkande 4 till Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m. m för budgetåret 1984/85 under sjunde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 11166000000 kr.,

12. beträffande utredning om översyn av bidrag till kommunerna

a. att riksdagen avslår motion 1983/84:589,

b. att riksdagen avslår motion 1983/84:890,

c. att riksdagen avslår motion 1983/84:1425,

d. att riksdagen avslår motion 1983/84:1430,

13. beträffande enhetliga redovisningsprinciper för kommuner och
landstingskommuner

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:2690 yrkande 3 såvitt
nu är i fråga utan erinran lägger till handlingarna vad som anförts
i proposition 1983/84:133 bilaga 1 moment 5,

14. beträffande de kommunala taxorna

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:2687 yrkande 4
och 1983/84:2690 yrkande 3 såvitt nu är i fråga utan erinran lägger
till handlingarna vad som anförts i proposition 1983/84:133 bilaga
1 moment 6,

15. beträffande kommunal skattesats vid beräkning av preliminär
skatt

att riksdagen antar i proposition 1983/84:133 bilaga 1 momenten 1
c, d och e framlagda

a. förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

b. förslag till lag om ändring i kommunallagen (1977:179),

c. förslag till lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar
och kyrkliga samfälligheter,

16. beträffande snabbare utbetalning av kommunernas skattemedel
att riksdagen avslår motion 1983/84:2685.

Stockholm den 22 maj 1984
På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Paul
Jansson (s), Nils Åsling (c), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s),
Christer Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Hugo Hegeland
(m), Gunnar Nilsson i Eslöv (s), Margit Gennser (m), Gerd Engman
(s) och Hans Petersson i Hallstahammar (vpk).

FiU 1983/84:39

Reservationer

1. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m. m.

Lars Tobisson, Lennart Blom, Hugo Hegeland och Margit Gennser (alla
m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 boljar med ”Den
svenska” och på s. 17 slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Underskott i bytesbalans och statsbudget påverkar inriktningen även av
den kommunala ekonomin. I dagsläget kan visserligen en konjunkturåterhämtning
skönjas, men de underliggande ekonomiska problemen finns
kvar och förvärras. Redan i dag verkar den offentliga sektorn hämmande
på vår ekonomi. Om detta vittnar både ett budgetunderskott på 11-12%
av BNP och ett alldeles för högt skattetryck. Vår ekonomis inre och yttre
balans kan inte återvinnas om den offentliga sektorn får fortsätta att växa
på bekostnad av den enskilda.

En låg pris- och kostnadsutveckling i framtiden är av avgörande betydelse
för att vår ekonomi skall bringas i balans. Det förefaller som om hittills
träffade löneavtal knappast är förenliga med denna förutsättning.

Den kommunala sektorns avtal, på en väl hög nivå och med skilda
garantiklausuler inbyggda, framstår som svårförenliga med regeringens
inflationsmål.

I motion 2686 (m) framhålls att en förutsättning för att den svenska
ekonomin åter skall komma i balans är att den offentliga sektom inte
fortsätter att växa. Volymtillväxten på grund av befolkningsförändringar
är obetydlig. Motionärerna kräver därför nolltillväxt för kommunsektorn. I
motionen föreslås indragningar av de specialdestinerade bidragen till kommunerna
på drygt 5,5 miljarder kronor och att den kommunala beskattningen
av juridiska personer avskaffas. För de kommuner som drabbas
särskilt hårt av dessa åtgärder bör ett bidrag om en miljard kronor avsättas.
Nettoeffekten blir en samlad neddragning av kommunernas inkomster med
ca 7400 milj. kr. Utöver dessa förslag föreslås i motionen ett temporärt
skattestopp för åren 1985 och 1986.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Befolkningsutvecklingen
totalt och i olika åldersklasser är av central betydelse för den
kommunala ekonomin. Den senare delen av 1980-talet kommer att — till
skillnad från förhållandena under 1960- och 1970-talen — kännetecknas av
att totalbefolkningen är oförändrad. De totala kraven på volymtillväxt
enligt propositionen på grund av befolkningsförändringar beräknas till
+ 0,2%.

Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med vad som anförs i
motionen att det inte finns några skäl för en fortsatt kommunal expansion.
Antalet skolelever kommer att minska dramatiskt de närmaste 15 åren.

FiU 1983/84:39

Även om antalet äldre pensionärer ökar, kommer servicebehovet sannolikt
inte att öka. Hälsotillståndet hos vaije åldersklass jämfört med tidigare
åldersklasser förbättras fortlöpande.

Det finns därför skäl att kraftigt minska de statliga transfereringarna till
kommunsektorn. Behovet att sanera statsfinanserna talar också för detta. I
likhet med motionärerna anser utskottet att minskningen bör avse de
specialdestinerade bidragen och inte — som regeringen föreslagit - de
generella bidragen. De specialdestinerade bidragen syftar ofta till att stimulera
utbyggnaden av den offentliga sektom och en likformig standard
oberoende av lokala förhållanden.

För att inte kommunerna skall kompensera bortfallet av bidrag med
skattehöjningar bör som föreslås i motionen ett temporärt skattestopp
införas för åren 1985 och 1986.

Utskottet tillstyrker med det anförda vad som anförs i motion 2686
yrkande 10.

I motion 2690 (fp) föreslås indragningar från kommunerna i storleksordningen
4500 milj. kr. Även i motion 2689 (c) föreslås begränsningar av
kommunernas inkomster. Totalt uppgår dessa till ca 3 miljarder kronor.

Enligt utskottets mening är dessa indragningar otillräckliga. De har inte
heller en utformning som ligger i linje med målet att radikalt nedbringa det
statliga budgetunderskottet. Utskottet noterar emellertid att inriktningen
av indragningarna i motion 2689 - att begränsa de specialdestinerade
kommunbidragens storlek — överensstämmer med vad utskottet anser
vara lämpligt.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2689 yrkande 1 och
2690 yrkande 3.

Enligt utskottets mening kan en expansion av kommunernas verksamhet
i den storleksordning som förordas i motionerna inte tillstyrkas vare sig av
stabiliseringspolitiska eller statsfmansiella skäl. Utskottet avstyrker därför
motionerna 2687 yrkande 3 och 2957 yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn
m. m.

att riksdagen med anledning av propositionerna 1983/84:133 bilaga
1 moment 4 och 1983/84:150 bilaga 1 moment 17 samt med
avslag på motionerna 1983/84:2687 yrkande 3, 1983/84:2689 yr -

FiU 1983/84:39

kande 1, 1983/84:2690 yrkande 3 såvitt nu är i fråga och 1983/
84:2957 yrkande 3 samt med bifall till motion 1983/84: 2686 yrkande
10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m. m.

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Den
svenska” och på s. 17 slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en avgörande orsak till Sveriges ekonomiska problem
är den internationellt sett unikt stora ökning som sedan 1960-talet
skett av de offentliga utgifterna och skatterna. Syftet har varit att lösa olika
samhällsproblem och åstadkomma en rättvis fördelning av välståndet.
Men en offentlig sektor som blir så stor att medborgarna inte längre är
beredda att betala dess kostnader riskerar istället att bli ett hot mot just
dessa ambitioner.

Det stora statliga budgetunderskottet, som direkt är orsakat av den
offentliga — statliga såväl som kommunala - utgiftsexpansionen, utgör
enligt utskottet det allvarligaste hotet mot den svenska ekonomin. Budgetunderskottet
ökar inflationsrisken, driver upp räntenivån och minskar
utrymmet på kapitalmarknaden för industrins investeringar.

I det svåra arbetet att minska budgetunderskottet måste självfallet också
kommuner och landsting delta. Besparingsutrymme måste skapas genom
omprioriteringar, effektiviseringar och bättre hushållning med tillgängliga
resurser. Med hänsyn till den kraftiga expansionen under 1970-talet bör det
rimligen finnas ett gott utrymme för sådana åtgärder. För övrigt är likviditetssituationen
för den totala kommunala sektorn för närvarande mycket
god. Kommunernas och landstingens samlade likvida medel uppgick 1983
till 30 miljarder kronor.

Ansvaret för den nödvändiga omprövningen bör i första hand ligga på
kommunerna och landstingen själva. Ett sådant ansvar måste förenas med
större frihet att använda resurserna på mest effektiva sätt. Därför måste
den avveckling av statliga detaljregleringar som inleddes under mittenregeringens
tid fullföljas. Den bör också kompletteras av en successiv överföring
av de specialdestinerade statsbidragen till ett mer generellt statsbidrag.
Genom en sådan bidragskonstruktion skulle staten, förutom minskad
detaljstyrning, skapa större rättvisa mellan olika kommuner och landsting
när det gäller fördelningen av statsbidrag.

Inom den offentliga sektorn finns inte bara underskottsproblem utan
även behov av ökad effektivitet och valfrihet. Därför är det viktigt att ett
visst mått av konkurrens införs inom den offentliga sektorns verksamhetsområden.
Inom den kommunala sektorn bör effektiviteten kunna ökas

FiU 1983/84:39

genom bl. a. större inslag av anbudsförfarande och privata entreprenader.
Detta har också betydelse för den mindre företagsamheten. Utskottet
anser därför att det är väsentligt att privata initiativ uppmuntras inom
områden som hittills huvudsakligen förbehållits den kommunala sektorn.

Besparingarna inom den kommunala sektorn får inte leda till en ökad
regional obalans.

Den direkta inkomstbeskattningen för fysiska personer har sin helt dominerande
tyngdpunkt i kommunalskatten. Kommunerna och landstingen
utdebiterar 1984 sammanlagt över 110 miljarder kronor. Det skall jämföras
med den statliga inkomstskatten som uppgår till bara drygt 30 miljarder
kronor för fysiska personer (därutöver ca 10 mdr. kr. för juridiska personer).
Kommunalskatten är därför den verkligt tunga skatten för alla lågoch
medelinkomsttagare. Mot den bakgrunden anser utskottet att ytterligare
kommunalskattehöjningar inte är någon framkomlig väg att möta den
nödvändiga minskningen av statens finansiella överföring till kommunsektorn.

Avgiftsfinansiering kan i vissa fall innebära större rättvisa och högre
effektivitet i den kommunala verksamheten. I många fall är det annars
svårt att veta om medborgarna verkligen värderar tjänsten lika högt som
den resursförbrukning som krävs för att producera den. Detta blir sannolikt
än viktigare i framtiden, eftersom utvecklingen av konsumtionsmönstret
troligen innebär en förskjutning mot ett ökat inslag av tjänster. Den helt
dominerande delen av kommunala tjänster måste dock av sociala skäl även
framgent finansieras skattevägen.

Regeringen har i proposition 133 föreslagit vissa omfördelningar inom
den kommunalekonomiska sektorn. Utskottet kommer nedan att behandla
dem närmare. Som förslagen var utformade i proposition 133 innebar de
ingen nettoförändring av statens finansiella överföringar till kommunsektorn.
I proposition 150 har emellertid regeringen ändrat sig och föreslår att
de 900 milj. kr., som främst skatteutjämningen minskas med, skall användas
för delfinansiering av den föreslagna bambidragshöjningen med 1 500
kr. från 1 januari 1985.

I motion 2686 (m) föreslås indragningar från den kommunala sektorn till
staten med 7500 milj. kr.

I motion 2690 (fp) föreslås indragningar med 4500 milj. kr.

I motion 2689 (c) biträds regeringens förslag om slopande av beskattningen
av juridiska personer, men avvisas att kompensation skall utgå
annat än i särskilda fall och då inom ramen för den extra skatteutjämningen.
Motionens förslag innebär i denna del en statsfinansiell förstärkning på
2 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag. I samma motion föreslås
en omfördelning av statens bidrag till kommunsektorn från specialdestinerade
bidrag till ett generellt bidrag. Netto innebär förslaget såsom det
är utformat en ytterligare förstärkning av statskassan med ca 1 miljard
kronor.

FiU 1983/84:39

I motion 2687 (vpk) och 2957 (vpk) föreslås en förstärkning av den
kommunala sektom med 7200 milj. kr.

Utskottet anser mot bakgrund av å ena sidan kommunernas goda likviditet
och å andra sidan statens behov av budgetförstärkningar att statens
finansiella överföring till kommunerna bör minskas med ca 3 miljarder
kronor. Utskottet tillstyrker motion 2689 yrkande 1 vad gäller inriktningen
av den kommunalekonomiska politiken och avstyrker motionerna 2686
yrkande 10, 2690 yrkande 3, 2687 yrkande 3 och 2957 yrkande 3.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn
m. m.

att riksdagen med anledning av propositionerna 1983/84:133 bilaga
1 moment 4 och 1983/84:150 bilaga 1 moment 17 samt med
avslag på motionerna 1983/84:2686 yrkande 10, 1983/84:2687
yrkande 3, 1983/84:2690 yrkande 3 såvitt nu är i fråga och 1983/
84:2957 yrkande 3 samt med bifall till motion 1983/84:2689 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m. m.

Björn Molin (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 böljar med ”Den
svenska” och på s. 17 slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Den snabba kommunala volymexpansionen under 1960- och 70-talen var
en bidragande orsak till nuvarande samhällsekonomiska obalans. Det är
därför nödvändigt att nu och fortsättningsvis begränsa kommunsektorns
tillväxt. Detta är också möjligt genom att den tidigare expansionen skapat
utrymme för och möjligheter till rationaliseringar och besparingar inom
den kommunala organisationen.

En minskning av statsbidragen till kommunerna är nödvändig både för
att åstadkomma den nödvändiga begränsningen av kommunernas expansion
och besparingar i statens utgifter.

I motion 2690 (fp) föreslås en minskning av kommunsektorns inkomster
med totalt 4,5 miljarder kronor från den 1 januari 1985. Slopandet av
beskattningen av juridiska personer innebär en indragning på ca 2 miljarder
kronor. Därutöver föreslås att en avgift på 0,45 % läggs på hela skatteunderlaget,
vilket innebär en indragning av medel från kommunerna på ca 2,6
miljarder kronor. Av dessa föreslås att ca 100 milj. kr. återgår till särskilt
utsatta kommuner och landsting.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Befolkningsutveck3
Riksdagen 1983184. 5 sami. Nr 39

FiU 1983/84:39

lingen totalt och i olika åldersklasser är av central betydelse för den
kommunala ekonomin. Den senare delen av 1980-talet kommer att - till
skillnad från förhållandena under 1960- och 1970-talen — kännetecknas av
att totalbefolkningen är oförändrad. De totala kraven på volymtillväxt
enligt propositionen på grund av befolkningsförändringar beräknas till +
0,2%.

Den volymexpansion i kommunerna på ca 1 %, som föreslås i propositionen
är ur samhällsekonomisk synpunkt alltför kraftig. Enligt utskottet är
en begränsad volymexpansion av ungefär den omfattningen som ger oförändrad
standard, om hänsyn tas till befolkningsändringar, godtagbar.

En sådan volymökning på ca 0,2 % är utifrån de bedömningar, som nu
kan göras av kommunernas finansiella situation förenlig med en minskning
av statsbidragen i den storleksordning som anges i motion 2690 dvs. med
ca 4,5 miljarder. Dessa beräkningar bygger på det faktum att kommunsektorn
förutses få ett relativt gynnsamt finansiellt läge under de närmaste
åren. Med den ekonomiska politik som förordas i motion 2690 kan inflationstakten
väntas bli lägre än vad regeringens politik innebär, vilket
ytterligare förbättrar kommunernas situation.

Utskottet har mot här angiven bakgrund inga invändningar mot de
överväganden och förslag till åtgärder som framförs i motion 2690. Utskottet
tillstyrker yrkande 3 i motionen.

I motion 2686 (m) föreslås indragningar från kommunerna som är 3
miljarder kronor högre än de som föreslås i motion 2690. Enligt utskottets
mening medför förslagen i motion 2686 en alltför kraftig begränsning av
kommunernas verksamhet. Utskottet avstyrker därför motion 2686 yrkande
10.

I motion 2689 (c) föreslås begränsningar av kommunernas inkomster
med i storleksordningen 3 miljarder kronor. Begränsningarna innebär en
minskning av de specialdestinerade kommunbidragens storlek. Utskottet
anser emellertid att indragningarna bör göras lika för alla kommuner och
landsting genom att en avgift läggs på hela skatteunderlaget. Enligt utskottets
mening är dessutom inte indragningen som föreslås i motion 2689
tillräckligt stor med hänsyn till det statsfinansiella läget. Av denna anledning
avstyrker utskottet motion 2689 yrkande 1.

I motion 2687 (vpk) föreslås en förstärkning av den kommunala sektorn
med 7,2 miljarder kronor. I motion 2957 (vpk) upprepas i en kort sammanfattning
vad som anförts i motion 2687.

Enligt utskottets mening kan en expansion av kommunernas verksamhet
i den storleksordning som förordas i motionerna inte tillstyrkas vare sig av
stabiliseringspolitiska eller statsfinansiella skäl. Utskottet avstyrker därför
motionerna 2687 yrkande 3 och 2957 yrkande 3.

FiU 1983/84:39

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn
m. m.

att riksdagen med anledning av propositionerna 1983/84:133 bilaga
1 moment 4 och 1983/84:150 bilaga 1 moment 17 samt med
avslag på motionerna 1983/84:2686 yrkande 10, 1983/84:2687
yrkande 3, 1983/84:2689 yrkande 1 och 1983/84:2957 yrkande 3
samt med bifall till motion 1983/84:2690 yrkande 3 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m. m.

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 böljar med ”Den
svenska” och på s. 17 slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Förslagen i proposition 150 angående kommunernas ekonomi har en
negativ verkan för kommunernas möjligheter att fylla sina uppgifter vad
gäller rättvis fördelningspolitik och en politik för full sysselsättning. Genom
indragningen av den kommunala beskattningsrätten av juridiska personer
fullföljs en politik som av socialdemokraterna i opposition kritiserades
hårt. Tillsammans med likviditetsindragningar från kommunerna
som föreslås i proposition 200 försämras kommunernas läge väsentligt. De
förslag som i kompletteringspropositionen läggs för att stimulera kommunala
investeringar och den förbättring som sker för barnfamiljerna är inte
tillräckliga för att på något avgörande sätt förbättra kommunernas ekonomiska
situation.

Utskottet anser att inriktningen av den ekonomiska politiken som nu
föreslås av regeringen vad gäller kommunerna, är en eftergift gentemot en
borgerlig politik som ser det som en utväg ur den ekonomiska ”krisen” att
bekämpa den offentliga sektorns tillväxt. Utskottet förordar i stället en
politik i enlighet med vad som anförs i motion 2687 (vpk) och 2957 (vpk).

Den kommunala sektorn har ansvaret för många viktiga uppgifter som
griper direkt in i människornas liv. Barnomsorg, skola, äldreomsorg, fritidsaktiviteter
och sjukvård, vatten, avlopp, kultur, social trygghet och
bostadsförsöijning är alla viktiga uppgifter för den kommunala sektorn.
Mest beroende av en fungerande kommunal verksamhet är de sämst avlönade
och de mest utsatta grupperna. Överklassen har bättre råd och mera
kontakter att utnyttja de ”privata” eller kommersiella alternativen. Nedskärningar
eller dämpad utveckling av den kommunala sektorn slår därför
klassmässigt mot de svagare i samhället. De ekonomiskt starka har intresse
av ökad privatisering både som spekulationsobjekt, som ideologisk

FiU 1983/84:39

vägröjare för deras borgerliga ideal och för att deras kontakter och ekonomiska
överlägsenhet också där kan ge ökade förturer och privilegier.

Den offentliga sektorn kan genom en långsiktig och väl övervägd utbyggnad
bli ett aktivt arbetsskapande element. Dels genom att skapa en förbättrad
infrastruktur som ger framtida sysselsättning, dels genom direkt arbetsskapande
verksamhet som fyller viktiga behov i samhället samtidigt
som kostnaderna för arbetslösheten minskar.

Utskottet delar uppfattningen som förs fram i motion 2687 (vpk) att en
kommunal expansion måste ses som ett viktigt led i kampen mot arbetslösheten
- och arbetslösheten är ett avgörande problem i den svenska ekonomin.
Att som regeringen föreslå att kommunernas utveckling skall fortsätta
att strypas åt för att skapa utrymme för ökad sysselsättning inom den
”konkurrensutsatta sektorn” är därför direkt självmotsägande. Regeringens
proposition om den kommunala ekonomin strider mot kampen mot
arbetslösheten.

Saken har också en djupgående ideologisk sida med allvarliga följder för
folkets levnadsförhållande. Kommunernas ekonomi ser ut att vara relativt
god — men detta är främst ett resultat av ofta hårdhänta nedskärningar.
Detta leder till försämrad service, längre köer, sänkt standard för folket
och många gånger försämrad effektivitet. Detta skapar utrymme för krav
om privatkapitalistiska lösningar, vilka i sin tur - såsom visats - leder till
ökade sociala skillnader.

I motion 2686 (m) framhålls att ekonomins inre och yttre balans inte kan
återvinnas om den offentliga sektorn får fortsätta att växa. Volymtillväxten
på grund av befolkningsförändringar är obetydliga. Motionärerna kräver
därför nolltillväxt för kommunsektorn. I motionen föreslås indragningar
som är nära 7500 milj. kr. större än som föreslås i proposition 133.
Utöver dessa förslag föreslås i motionen ett temporärt skattestopp för åren
1985 och 1986 och att en utredning av en permanent utformning av ett
kommunalt skattetak genomförs.

Enligt utskottets mening är kravet i motion 2686 på nolltillväxt i kommunsektorn
än mer oacceptabelt än regeringsförslagen. En ännu större
neddragning av kommunernas inkomster med 7400 milj. kr. som föreslås i
motion 2686 skulle bädda för en direkt reaktionär politik som obönhörligen
slår mot de som mest behöver stöd och service via den offentliga sektorn.
Vidare skulle sysselsättningen inom kommunsektorn drastiskt försämras
vilket är katastrofalt i rådande arbetsmarknadsläge. Mot här angiven bakgrund
avstyrker utskottet motion 2686 yrkande 10.

FiU 1983/84:39

Åtgärder av den storleksordning som föreslås i motion 2689 (c) och i
motion 2690 (fp) torde emellertid i likhet med de moderata förslagen få
ännu större negativa konsekvenser för den kommunala verksamheten än
regeringspolitikens förslag innebär. Utskottet kan därför inte heller tillstyrka
den inriktning av den kommunala ekonomiska verksamheten som föreslås
i motion 2690 yrkande 3 såvitt nu är i fråga och 2689 yrkande 1.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn
m. m.

att riksdagen med anledning av propositionerna 1983/84:133 bilaga
1 moment 4 och 1983/84:150 bilaga 1 moment 17 samt med
avslag på motionerna 1983/84:2686 yrkande 10, 1983/84:2689
yrkande 1, 1983/84:2690 yrkande 3 såvitt nu är i fråga och med
bifall till motionerna 1983/84:2687 yrkande 3 och 1983/84:2957
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

5. Temporärt skattestopp

Lars Tobisson, Lennart Blom, Hugo Hegeland och Margit Gennser (alla
m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”yrkande 9” bort ha följande lydelse:

I motion 2686 (m) begärs skattestopp för åren 1985 och 1986. Ett dylikt
skattestopp är ett nödvändigt komplement till den av utskottet förordade
politiken i syfte att begränsa den kommunala sektorns expansion.

Utskottet noterar att konstitutionsutskottet i betänkande 1980/81:22 har
klarlagt att grundlagsregleringen av den kommunala självbeskattningen
innebär att kommunerna ges en reell frihet att bestämma beskattningens
storlek. Konstitutionsutskottet drog därför slutsatsen att ingrepp i kommunernas
beskattningsrätt i och för sig bör undvikas men att något direkt
hinder mot lagstiftning om skattetak icke föreligger.

Mot bakgrund av vad konstitutionsutskottet anfört och utskottets ställningstagande
i övrigt finner utskottet att förslaget i motion 2686 yrkande 9
till lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt att ta ut
skatt för åren 1985 och 1986, m. m., bör kunna tillstyrkas.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande temporärt skattestopp

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2686 yrkande 9 antar
följande

FiU 1983/84:39

Förslag till

Lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt att ta ut skatt
för åren 1985 och 1986, m. m.

Härigenom föreskrivs följande:

1 § Vid fastställande av skattesats för åren 1985 och 1986 får kommun
eller landstingskommun ej överskrida den skattesats som kommunen eller
landstingskommunen har bestämt för år 1984.

2 § Om särskilda förhållanden i kommun eller landstingskommun påkallar
det, får regeringen efter ansökan bevilja undantag från 1 §. Ansökan inges
till länsstyrelsen senast den 15 september året före det år ansökan avser.

3 § Högre skattesats än vad som är medgivet enligt 1 § får ej tillämpas vid
debitering av kommunalskatt eller landstingsskatt för åren 1985 och 1986
enligt uppbördslagen (1953:272) eller vid utbetalning av sådan skatt för
något av dessa år enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., om ej regeringen
har beviljat undantag enligt 2 §.

6. Den kommunala beskattningen av juridiska personer

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 18 som böljar med ”Förslaget i”
och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening innebär, som också framhålls i motion 2687,
regeringens förslag en slutlig konfiskering av den kommunala beskattningsrätten
av juridiska personer. Denna gång skall kommunerna i huvudsak
kompenseras — men likväl är förslaget i denna del en fortsatt strypning
av den kommunala sektorns expansiva möjligheter.

Det finns naturligtvis vissa problem med den kommunala beskattningen
av juridiska personer därför att den betyder mycket för vissa kommuner —
i synnerhet kommuner där många företag har sina huvudkontor. Men det
betyder ju också att dessa kommuner drabbas särskilt hårt av slopandet.
Problem finns också av en annan natur: företagen kan välja att lokalisera
sin verksamhet av skatteskäl - vilket särskilt missgynnar kommuner som
tvingas ta ut förhållandevis höga skattesatser. Detta motiverar att själva
uttaxeringen av den kommunala skatten på juridiska personer bör genomföras
till en och samma skattesats, den för riket genomsnittliga kommunalskatten.
Därigenom verkar skatten ”konkurrensneutralt”. Emellertid bör
hela den summa som tas in i kommunal skatt från juridiska personer
återföras till den kommunala sektorn. Man kan diskutera hur detta återförande
skall ske.

FiU 1983/84:39

En del - omkring hälften — bör gå till de kommuner i vilka beskattningsobjekten
har sin verksamhet enär företagens verksamhet ofta åsamkar
kommunerna infrastrukturella utgifter. Det handlar ju också om inkomster
som huvudsakligen skapats på orten. En andra hälft bör föras över till de
mest utsatta kommunerna för att bidra till en utjämning mellan kommunerna.
En särskild utredning bör snabbt tillsättas som ger ett konkret lagförslag
i denna riktning.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

Med det sagda tillstyrker utskottet yrkande 1 i motion 2687.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande den kommunala beskattningen av juridiska personer
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2687 yrkande 1 såvitt
nu är i fråga avslår i proposition 1983/84:133 bilaga 1 moment 1 a
framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda
bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget
m. m.,

7. Den kommunala beskattningen av juridiska personer

Lars Tobisson, Lennart Blom, Hugo Hegeland och Margit Gennser (alla
m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 18 som böijar med
”Förslaget i” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Den kommunala beskattningen av juridiska personer har medfört problem
i flera hänseenden.

Inkomsterna från juridiska personer har varierat kraftigt från kommun
till kommun. För företagen har skillnaderna i utdebitering påverkat valet
av lokaliseringsort, vilket medfört olämpliga effekter ur regionalpolitisk
synpunkt. Den kommunala beskattningen av företagen har verkat betungande
för beskattningsmyndigheterna, framför allt när det gäller företag
med verksamhet i flera kommuner.

Mot bakgrund härav och att utskottet anser att den kommunala utgiftsvolymen
inte bör öka ytterligare tillstyrker utskottet att den kommunala
företagsbeskattningen avskaffas. Utskottet avstyrker med det anförda motion
2687 yrkande 1 i berörd del.

8. Anslag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala
företagsbeskattningen

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils Åsling (c), Lennart Blom (m),
Rolf Rämgård (c), Hugo Hegeland (m) och Margit Gennser (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som böijar med ”1 motionerna”
och slutar med ”motion 2690” bort ha följande lydelse:

FiU 1983/84:39

I motionerna 2686 (m), 2689 (c) och 2690 (fp) anförs att någon kompensation
inte bör utgå. Utskottet delar denna uppfattning. För att bl. a. begränsa
tillväxten av den kommunala verksamheten samt för att stärka statsfinanserna
bör någon kompensation inte utgå för den slopade kommunala
företagsbeskattningen. Utskottet tillstyrker således motionerna 2686 yrkande
2, 2689 yrkande 2, 2690 yrkande 4 samt hemställan i motion 2687
yrkande 1 såvitt nu är i fråga.

Utskottet kan emellertid inte ställa sig bakom motivet i motion 2687 för
att avslå anslaget, nämligen att den kommunala företagsbeskattningen
skall bibehållas. Utskottet avstyrker med det anförda förslaget i propositionen
om bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den
kommunala företagsbeskattningen.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande anslag till kommunerna med anledning av avskaffandet
av den kommunala företagsbeskattningen
att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84: 2686 yrkande 2,
1983/84:2687 yrkande 1 såvitt nu är i fråga, 1983/84:2689 yrkande
2 och 1983/84: 2690 yrkande 4 avslår i proposition 133
bilaga 1 moment 3 framlagt förslag om anslag till Bidrag till
kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala
företagsbeskattningen,

9. Anslag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala
företagsbeskattningen

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser - under förutsättning av
bifall till reservation 6 - att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
övergår” och på s. 19 slutar med ”motion 2690” bort ha följande lydelse:

Då utskottet anser att kommunernas beskattningsrätt av företag bör
behållas avstyrker utskottet det i propositionen begärda anslaget för kompensation
till kommunena på 900 milj. kr.

Även i motionerna 2686 yrkande 2, 2689 yrkande 2 och 2690 yrkande 4
yrkas avslag på detta anslag. Utskottet kan emellertid inte ställa sig bakom
de i dessa motioner angivna motiveringarna till avslagsyrkandena.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

FiU 1983/84:39

bilaga 1 moment 3 framlagt förslag om anslag till Bidrag till
kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala
företagsbeskattningen,

10. Vissa ersättningar till kyrkofonden

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”1 ett” och
slutar med ”kyrkliga kostnader” bort ha följande lydelse:

Riksdagen har nyligen beslutat att kyrkofonden för nästa budgetår skall
erhålla bidrag på grund av indragna skatteutjämningsmedel med endast 44
milj. kr. Bidraget skall därefter upphöra. Då beslut fattades om det nya
skatteutjämningssystemet var avsikten att det årligen skulle utgå ett bidrag
med 88 milj. kr. till kyrkofonden. Såväl 1983 års som 1984 års kyrkomöte
har ansett att statsbidraget borde utgå med detta belopp tills vidare.

- skall utgå med endast 85 milj. kr. under år 1985, vilket är 50% av det
beräknade årliga inkomstbortfallet. Det är emellertid att märka att inkomstbortfallet
beräknats enligt 1984 års taxering och det kan därför med
fog antas att förlusten för församlingarna kommer att bli större än de 85
milj. kr. som regeringens förslag innebär. Det totala inkomstbortfallet för
kyrkofonden och församlingarna som i enlighet med det sagda kan uppstå
kan enligt utskottets mening äventyra förutsättningarna för den skatteutjämning
till förmån för små och ofta inkomstsvaga församlingar som sker
över kyrkofonden. Utskottet kan på grund av det anförda inte godta
regeringens förslag. Detta bör ändras i enlighet med vad som föreslås i
motion 2689 (c) yrkande 5. Till kyrkofonden bör därför för nästa budgetår

— utöver vad riksdagen redan har anvisat, 5051000 kr. — 85 milj. kr.
anvisas.

Utskottet biträder den föreslagna ändringen i lagen (1970:940) om kyrkliga
kostnader.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande vissa ersättningar till kyrkofonden

att riksdagen med anledning av proposition 1983/84:133 bilaga 2
moment 1 samt med bifall till motion 1983/84:2689 yrkande 5 till
Vissa ersättningar till kyrkofonden för budgetåret 1984/85 under
trettonde huvudtiteln — utöver av riksdagen tidigare anvisat
belopp1 - anvisar ett anslag av 90051000 kr.,

1 Prop. 1983/84:100 bil. 15 p. C 3, KrU 14, rskr 225.

FiU 1983/84:39

11. Den kommunala garantibeskattningen av fastigheter

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 20 som böljar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

För taxerad fastighet erlägger ägaren idag kommunal skatt på ett intäktsbelopp
av 2% på taxeringsvärdet. Även om det inte klart utsäges i proposition
133 blir resultatet av att den kommunala beskattningen av juridiska
personer slopas, att även garantiskatten från fastigheter ägda av juridiska
personer försvinner. Utskottet anser att den kommunala garantibeskattningen
av fastigheter ägda av juridiska personer bör finnas kvar, eftersom
kommunerna ofta måste göra stora åtaganden för samhällsutbyggnaden i
samband med industrilokaliseringar. Debitering och uppbörd bör kunna
administreras av respektive kommun. Utskottet tillstyrker således motion
2688.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande den kommunala garantibeskattningen av fastigheter
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2688 hos regeringen
begär förslag om att juridiska personers garantiskatt på taxeringsvärdet
bibehålls som en kommunal skatt och att det blir en
av kommunen verkställd debitering och uppbörd,

12. Konsekvenserna för stockholmsregionens kommuner vid slopad kommunal
företagsbeskattning

Lars Tobisson, Lennart Blom, Hugo Hegeland och Margit Gennser (alla
m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 20 som böijar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”motion 2501” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att av den budgetmässiga förstärkning som indragningarna
av de specialdestinerade bidragen till kommunerna och den slopade
kommunala företagsbeskattningen innebär och som utskottet förordar, bör
1 miljard kronor återföras till de kommuner som drabbas särskilt hårt.
Utskottet vill också peka på att inom ramen för skatteutjämningskommitténs
arbete skall särskilt beaktas vilka förändringar som kan bli nödvändiga
att vidta i skatteutjämningssystemet på grund av att den kommunala
företagsbeskattningen slopas. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet
motion 2501.

FiU 1983/84:39

13. Konsekvenserna för stockholmsregionens kommuner vid slopad kommunal
företagsbeskattning

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 20 som börjar med ”Sorn utskottet” och slutar med ”motion
2501” bort ha följande lydelse:

14. Konsekvenserna för Stenungsunds kommun vid slopad kommunal företagsbeskattning Lars

Tobisson, Lennart Blom, Hugo Hegeland och Margit Gennser (alla
m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 20 böijar med ”Med
anledning” och på s. 21 slutarmed ”motion 2953” bort ha följande lydelse:

15. Konsekvenserna för Stenungsunds kommun vid slopad kommunal företagsbeskattning Nils

Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 20 böijar med ”Med anledning” och på s. 21 slutar med
”motion 2953” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör den kommunala garantibeskattningen bibehållas
för fastigheter ägda av juridiska personer. Det innebär att motionens
syfte till viss del blir tillgodosett. För övrigt anser utskottet att i de fall en
kommun drabbas speciellt hårt av slopandet av den kommunala beskattningen
av juridiska personer, bör detta problem lösas inom ramen för det
förhöjda stödet till extra skatteutjämningsbidrag. Med det anförda avstyrker
utskottet motion 2953.

FiU 1983/84:39

16. Konsekvenserna för Stenungsunds kommun vid slopad kommunal företagsbeskattning Björn

Molin (fp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med ”Med anledning” och på s. 21 slutar med ”motion 2953” bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser att den av samhällsekonomiska orsaker nödvändiga
minskningen av statsbidragen till kommunerna bör uppgå till totalt 4,5
miljarder kronor. Kommunernas inkomstbortfall till följd av den slopade
kommunala företagsbeskattningen uppgår till 2 miljarder kronor. Den ytterligare
nödvändiga minskningen av bidragen bör enligt utskottets mening
ske genom att en avgift på 0,45% läggs på hela skatteunderlaget. Denna
avgift inbringar 2,6 miljarder kronor varav 100 milj. kr. bör återgå till
kommuner som drabbas särskilt hårt av här föreslagna minskningar i
statsbidragen.

Vad gäller konsekvenserna för Stenungsunds kommun vill utskottet
emellertid framhålla, att det åligger regeringen att bedöma vilka kommuner
som skall få del av det extra bidraget på 100 milj. kr. Denna bedömning
skall ske med hänsyn till hur stort inkomstbortfall de föreslagna åtgärderna
medför för olika kommuner.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 2953.

17. Begränsningar i statsbidragen till kommunerna

Lars Tobisson, Lennart Blom, Hugo Hegeland och Margit Gennser (alla
m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Sorn
tidigare” och på s. 23 slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås en neddragning av skatteutjämningsbidragen för
år 1985. Den förutses ske genom att grundgarantin minskas med en
procentenhet för kommuner och landsting. Spärreglerna anknutna till systemet
minskar också med en procentenhet.

FiU 1983/84:39

Reduktionen av medelsöverföringen till den kommunala sektorn föreslås
få formen av ett borttagande av statsbidragen till driften av kliniker för
psykiskt sjuka (4516 miljoner), till driften för särskolor (449 miljoner), till
ersättning av lokal och regional kollektiv persontrafik (252 miljoner) och
till färdtjänst (325 miljoner), tillsammans ca 5,5 miljarder kronor. Därutöver
föreslås i olika separata motioner minskningar av statsbidrag i storleksordningen
0,9 miljarder kronor.

Indragningen av nämnda bidrag är enbart att se som den tekniska konstruktion
som varit mest närliggande att välja. Till ingen del innebär den
någon anvisning till kommuner och landsting hur den kommunala verksamheten
skall anpassas till en lägre total utgiftsnivå. Inom den kommunala
självstyrelsens ram ankommer det på kommuner och landsting att fördela
tillgängliga medel på olika ändamål.

Det långsiktiga målet bör vara en successiv minskning av de specialdestinerade
bidragen i syfte att öka kommunernas självständighet och minska
den finansiella belastningen på statsbudgeten, anför motionärerna.

Liksom i motion 2686 avvisas i motionerna 2689 (c) och 2690 (fp)
förslaget i propositionen att dra ned ökningen i skatteutjämningsbidraget.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att minskningarna av statsbidragen
till kommuner bör ske bland de specialdestinerade och inte, som
regeringen föreslår, genom förändringar i skatteutjämningssystemet. De
specialdestinerade bidragen medför en omfattande statlig styrning av kommuner
och landsting. Bidragen har därför ofta varit förbundna med villkor
om enhetlig standard. I många fall är de statliga föreskrifterna mycket
detaljerade. Utskottet anser därför att den statliga detaljregleringen av
kommunerna måste minska radikalt. Härigenom ges kommunerna möjlighet
att förfoga över sina resurser på ett mera rationellt sätt, vilket underlättar
en eftersträvansvärd produktivitetshöjning.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna 2686 yrkande 3, 2689
yrkande 3 och 2690 yrkande 1. Utskottet tillstyrker dessutom det formella
yrkandet i motion 2687 om avslag på propositionens förslag att förändra
skatteutjämningssystemet.

Kommunernas och landstingskommunernas finansiella ställning och likviditet
är genomsnittligen god. Det finns dock ett mindre antal kommuner
och landsting, som befinner sig i ett finansiellt utsatt läge. Det finns därför
skäl att som föreslås i motion 2686 anvisa en miljard kronor som riktat stöd
till sådana kommuner som drabbas speciellt hårt av indragningar av de
specialdestinerade statsbidragen, liksom till kommuner som drabbas hårt,
när skatteunderlaget från de juridiska personerna dras in.

Utskottet avstyrker med det anförda regeringens förslag till förändringar
av skatteutjämningsbidragen och tillstyrker förslagen i motion 2686 yrkandena
4—8.

I motion 2690 (fp) föreslås som alternativ till förslaget i propositionen att

FiU 1983/84:39

dra ner ökningen i skatteutjämningsbidraget, en indragning av medel från
kommunsektorn genom att en avgift på 0,45 % läggs på hela det kommunala
skatteunderlaget.

Förslaget att införa en sådan avgift har utskottet tidigare tillbakavisat
(FiU 1982/83:45 s. 24). Utskottet framhöll vid detta tillfälle att flera betänkligheter
kan anföras mot ett sådant förfarande. Förslaget har samma
innebörd som en begränsning av skatteunderlaget för fysiska personer.
Utskottet ser ingen anledning att nu ändra sitt ställningstagande. Utskottet
avstyrker motion 2690 yrkande 2.

I motion 2689 (c) föreslås att samtliga specialdestinerade bidrag med
undantag för dem som används inom utbildningssektom fr. o. m. den 1
januari 1985 skall minskas med 10% jämfört med statsbudgetens förslag.
Enligt motionen innebär detta att ca 2 miljarder kronor frigörs. Hälften av
detta belopp vill motionärerna avsätta till ett nytt generellt statsbidragssystem.
Motiven till att införa ett sådant system utvecklas närmare i motion
2143 av Ivar Franzén (c) samt i motion 1353 med hemställan i motion 1354
(c).

I skatteutjämningskommitténs uppdrag ingår att undersöka möjligheterna
och konsekvenserna av att överföra vissa specialdestinerade statsbidrag
till skatteutjämningssystemet. Med hänvisning till vad som här anförs
och till det pågående arbetet med att reformera nuvarande statsbidragssystem
avstyrker utskottet motionerna 1354, 2143 och 2689 yrkande 6.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande begränsningar i statsbidragen till kommunerna

a. att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2686 yrkande
3, 1983/84:2687 yrkande 2, 1983/84:2689 yrkande 3 och 1983/
84:2690 yrkande 1 avslår i proposition 1983/84:133 bilaga 1 moment
1 b framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag,

b. att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1354, 1983/84:2143,
1983/84:2689 yrkande 6 och 1983/84:2690 yrkande 2,

c. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2686 yrkandena
4-8

dels beslutar att med ändring av tidigare beslut till Bidrag till
driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. för budgetåret 1984/
85 anvisa ett med 2258000 kr. reducerat förslagsanslag,

FiU 1983/84:39

dels beslutar att med ändring av tidigare beslut till Bidrag till
driften av särskolor för budgetåret 1984/85 anvisa ett med
225000000 kr. reducerat förslagsanslag,

dels beslutar att med ändring av tidigare beslut till Ersättning av
lokal och regional kollektiv persontrafik för budgetåret 1984/85
anvisa ett med 126000000 kr. reducerat förslagsanslag,
dels beslutar att med ändring av tidigare beslut till Bidrag till
färdtjänst för budgetåret 1984/85 anvisa ett med 163000000 kr.
reducerat förslagsanslag,

dels beslutar att till Bidrag till kommunerna med anledning av
avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen och besparingarna
i de specialdestinerade statsbidragen för budgetåret
1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 1000000000 kr.

18. Begränsningar i statsbidragen till kommunerna

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Sorn tidigare”
och på s. 23 slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

I proposition 133 föreslås en neddragning av skatteutjämningsbidragen
för år 1985 genom att grundgarantin minskas med en procentenhet för
kommuner och landsting. Spärreglerna anknutna till systemet föreslås
därvid också minskas med en procentenhet.

Regeringens förslag avvisas i motion 2686 (m), motion 2689 (c), motion
2690 (fp) och motion 2687 (vpk).

Utskottet anser att kommunerna bör ges likvärdiga ekonomiska arbetsförutsättningar.
Detta arbete bedrivs inom ramen för skatte kraftsutjämningen.

Åtskilligt har under de två senaste årtiondena gjorts för att ge kommunerna
mer jämlika ekonomiska arbetsförutsättningar. Det har skett genom
etappvisa förbättringar av skattekraftsutjämningen.

Reformsträvandena inom den statliga skattekraftsutjämningen var särskilt
markerade under perioden 1976—1982. Skatteutjämningsbidragen
ökade från drygt 2,5 miljarder kronor år 1976 till ca 10 miljarder kronor år
1982.

Trots dessa förstärkningar av den statliga skatteutjämningen kvarstår
fortfarande stora skillnader mellan kommunerna ifråga om skattekraft.

Utskottet avvisar därför i enlighet med motionerna 2686 yrkande 3, 2689
yrkande 3, 2690 yrkande 1 och 2687 yrkande 2 regeringens förslag att
grundgarantin i skatteutjämningssystemet generellt skall minskas med en
procentenhet. I analogi härmed avvisar utskottet också indragningen av 70
kr. per invånare för kommunerna utanför skatteutjämningssystemet.

FiU 1983/84:39

Statsbidragen i övrigt till kommunerna

I motion 2686 (m) föreslås kraftiga nedskärningar av vissa specialdestinerade
bidrag. Reduktionen av medelsöverföringen till den kommunala
sektorn skall enligt motionen ske främst genom ett borttagande av statsbidragen
till driften av kliniker för psykiskt sjuka, driften av särskolor,
ersättning för lokal och regional kollektiv persontrafik och till färdtjänst.
Sammantaget innebär dessa förslag en neddragning av angivna specialdestinerade
bidrag med mer än 5,5 miljarder kronor.

Utskottet avvisar en neddragning av denna storleksordning och vill här
göra det tillägget att, även om det nuvarande statsfinansiella läget kräver
en noggrann prövning av alla utgifter över statsbudgeten, är de besparingsområden
som utpekas i motion 2686 från fördelningssynpunkt illa valda.
Utskottet avstyrker följaktligen motion 2686 yrkandena 4-8.

I motion 2690 (fp) föreslås indragning av medel från kommunsektorn
genom att en avgift på 0,45 % läggs på hela det kommunala skatteunderlaget.
Utskottet förespråkar en annan metod för minskad finansiell överföring
från staten till kommunsektorn nämligen att begränsa de specialdestinerade
bidragen. Utskottet avstyrker därför motion 2690 yrkande 2.

I motion 2143 skisseras ett förslag till utformning av ett mer generellt
system.

Ett avgörande inslag i strävandena att stärka den kommunala självstyrelsen
och att effektivisera den kommunala verksamheten måste enligt utskottet
bli en begränsning av kostnadsdrivande statlig reglering. De specialdestinerade
statsbidragen som idag utgår till ca 90 olika kommunala
och landstingskommunala verksamheter, belöper sig sammantaget till över
40 miljarder kronor. Strävan bör vara att etappvis omfördela dessa resurser
till ett system med mer generellt utgående statsbidrag, dvs. i förhållande
till t ex folkmängd, åldersfördelning, geografiska avstånd, klimat.
Med ett sådant system skulle lokala och regionala anpassningar underlättas
och därigenom statsbidragspengarna bli ”drygare”. Samhällsekonomiskt
orationella beslut på grund av bidragstänkande skulle undvikas.

Utskottet anser att det nu är dags att ta första steget i denna reformering
av statsbidragssystemet. Utskottet föreslår därför att regeringen får i uppdrag
att framlägga förslag om att samtliga specialdestinerade statsbidrag,
utom dem som gäller utbildningssektom, fr. o. m. 1 januari 1985 minskas
med 10% jämfört med statsbudgetens förslag. Inom utbildningsområdet

FiU 1983/84:39

sker fördelningen redan idag relativt jämnt varför detta område åtminstone
tillsvidare kan undantas. Detta skulle innebära att ca 2 miljarder kronor
frigörs. Därav bör hälften avsättas till ett nytt generellt statsbidragssystem
med den inriktning som ovan skisserats. Utskottets förslag har samma
motiv men annan teknik jämfört med förslaget i motion 2143. Utskottet
tillstyrker således motion 1354 och motion 2689 yrkande 6 men avstyrker
motion 2143.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande begränsningar i statsbidragen till kommunerna

a. att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2686 yrkande

3. 1983/84:2687 yrkande 2, 1983/84:2689 yrkande 3 och 1983/
84: 2690 yrkande 1 avslår i proposition 1983/84: 133 bilaga 1 moment
1 b framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1979:362) om
skatteutjämningsbidrag,

b. att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2143, 1983/84:2687
yrkandena 4-8 och 1983/84: 2690 yrkande 2,

c. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1354 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande
minskad statlig styrning av kommunerna och behovet av mer
generella statsbidragsformer,

d. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2689 yrkande 6
hos regeringen begär förslag i enlighet med vad utskottet anfört
om överföring av vissa delar av de specialdestinerade bidragen
till ett generellt bidrag,

19. Begränsningar i statsbidragen till kommunerna

Björn Molin (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Sorn
tidigare” och på s. 23 slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås en neddragning av skatteutjämningsbidragen för
år 1985. Den förutses ske genom att grundgarantin minskas med en procentenhet
för kommuner och landsting. Spärreglerna anknutna till systemet
minskar också med en procentenhet.

I motion 2690 (fp) avvisas förslaget i propositionen att dra ner ökningen i
skatteutjämningsbidraget. Motionärerna föreslår som alternativ en indragning
av medel från kommunsektorn genom att en avgift på 0,45% läggs på
hela det kommunala skatteunderlaget.

Liksom i motion 2690 avvisas i motionerna 2686 (m) och 2689 (c)
förslaget att dra ner ökningen i skatteutjämningsbidraget.

4 Riksdagen 1983184. 5 sami. Nr 39

Fil! 1983/84:39

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna 2686. 2689
och 2690 att regeringens förslag till förändringar i skatteutjämningssystemet
bör avvisas. Utskottet tillstyrker därför motionerna 2686 yrkande 3,
2689 yrkande 3 och 2690 yrkande 1. Utskottet tillstyrker dessuton det
formella yrkandet i motion 2687 om avslag på propositionens förslag att
förändra skatteutjämningssystemet.

Med anledning av motionerna 2686, 2689 och 2690 vill utskottet därutöver
anföra följande.

I stället för att, som föreslås i propositionen, dra in medel från kommunerna
genom en provisorisk förändring av skatteutjämningssystemet, föreslås
i motion 2690 följande metod.

En avgift läggs på hela kommunsektorns skatteunderlag. Indragningen
slår därmed lika för alla kommuner och landsting, vilket utskottet anser
vara en stor fördel. Med denna metod kan på sikt det kommunala skatteutjämningssystemet
göras om tili ett inomkommunalt utjämningssystem,
efter modell från systemet för de kyrkliga kommunerna. Inkomsterna från
avgiften bör således gå till staten och användas för de skatteutjämningsbidrag
som utbetalas på grundval av skillnader i skattekraft på grund av olika
befolkningsstruktur m. m.

Enligt utskottets mening är i jämförelse med förslaget i propositionen
detta tillvägagångssätt att föredra. Utskottet föreslår därför att en avgift på
0,45% läggs på hela skatteunderlaget. En sådan avgift inbringar något mer
än 2,6 miljarder kronor varav ca 100 milj. kr. bör återgå till kommuner som
i särskilt hög grad drabbas av de föreslagna förändringarna i statsbidragssystemet
och av den slopade kommunala beskattningen av juridiska personer.

Mot bakgrund av vad utskottet här anfört tillstyrker utskottet yrkande 2
i motion 2690.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna 1354 (c),
2143 av Ivar Franzén (c) och 2689 (c) att genom att avveckla de specialdestinerade
bidragen och övergå till ett generellt bidragssystem stärks den
kommunala självstyrelsen, samtidigt som det bidrar till att den kommunala
verksamheten effektiviseras.

I skatteutjämningskommitténs uppdrag ingår emellertid att undersöka
möjligheterna och konsekvenserna av att överföra vissa specialdestinerade
statsbidrag till skatteutjämningssystemet. Med hänvisning till det pågående
arbetet med att reformera nuvarande statsbidragssystem avstyrker
utskottet motionerna 1354, 2143 och 2689 yrkande 6.

I motion 2686 (m) framhålls att skatteutjämningssystemet är förknippat
med vissa brister. Men enligt motionärerna bör den parlamentariska kommitté
avvaktas som utför en översyn av skatteutjämningssystemet (Dir.
1983:46). Som alternativ till den föreslagna indragningen av medel anvisar
motionärerna kraftiga nedskärningar av vissa specialdestinerade bidrag.

FiU 1983/84:39

Sammantaget innebär dessa förslag en neddragning av angivna specialdestinerade
bidrag med 5,5 miljarder kronor.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion 2686 att statsbidragen
till kommunerna måste minska av främst budgetpolitiska skäl.
Enligt utskottets mening är emellertid omfattningen av neddragningen som
föreslås alltför hög. Utskottet anser också att flera av de områden som
skulle drabbas av denna minskning i statsbidraget är mindre väl valda.
Utskottet avstyrker därför motion 2686 yrkandena 4-8.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande begränsningar i statsbidragen till kommunerna

a. att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84: 2686 yrkande

3. 1983/84:2687 yrkande 2. 1983/84:2689 yrkande 3 och 1983/
84:2690 yrkande I avslår i proposition 1983/84: 133 bilaga I moment
I b framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1979: 362) om
skatteutjämningsbidrag,

b. att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1354, 1983/84:2143,
1983/84: 2686 yrkandena 4-8 och 1983/84: 2689 yrkande 6.

c. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2690 yrkande 2
hos regeringen begär förslag till utformning av ett avgiftssystem
för finansiering av det kommunala skatteutjämningssystemet enligt
vad utskottet anfört.

20. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna

Lars Tobisson, Lennart Blom. Hugo Hegeland och Margit Gennser(alla
m) anser - under förutsättning av bifall till reservation 17 - att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Medelsbehovet
för” och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Medelsbehovet för anslaget till skatteutjämningssystemet under budgetåret
1984/85 avser bidrag som utbetalas under andra hälften av år 1984 och
första hälften av år 1985. Storleken av de skatteutjämningsbidrag, som
utskottet föreslår för år 1984 och de beräknade bidragen för år 1985
framgår av följande sammanställning. Någon sänkning av grundgarantin,
som regeringen föreslagit men utskottet avstyrkt, finns alltså ej inräknad i
beloppen. Å andra sidan finns ej heller inlagt någon höjning av den extra
skatteutjämningen på grund av den av regeringen föreslagna likviditetsindragningen
från kommuner och landsting.

FiU 1983/84:39

Skatteutjämningsbidrag åren 1984 och 1985

Milj. kr.

	1984	1985
Kommuner	6 259	6 389
Landstingskommuner	4691	5 136
Extra skatteutjämningsbidrag	85	85
Särskilt riktat stöd	300	-
	11335	11610

Sammantaget beräknas bidragen för år 1984 uppgå till 11 335 milj. kr.
och 11610 milj. kr. för år 1985. För budgetåret 1984/85 föreslår utskottet
att 11 473 milj. kr. anvisas till skatteutjämningssystemet.

Mot bakgrund av att såväl moderata samlingspartiet som folkpartiet och
centerpartiet avvisar förslaget i proposition 200 att genomföra en temporär
likviditetsindragning från kommunerna avstyrks i motion 2933 (m), motion
2956 (fp) och motion 2941 (c) förslaget i proposition 150 att ytterligare
förstärka anslaget till skatteutjämningsbidraget. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att likviditetsindragningen bör avvisas och anser därför
att någon ytterligare förstärkning av skatteutjämningsbidragen med 90
milj. kr. för 1985 ej behövs.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört om skatteutjämningsbidragen
yrkar utskottet bifall till motionerna 2686 yrkande I. 2933 yrkande 4, 2941
yrkande 19 och 2956 yrkande 4. Utskottet avstyrker således förslaget i
proposition 150 samt i motionerna 2689 yrkande 4 och 2690 yrkande 5.

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
att riksdagen med anledning av proposition 1983/84: 133 bilaga 1
moment 2 och med bifall till motionerna 1983/84:2686 yrkande 1,
1983/84:2933 yrkande 4, 1983/84:2941 yrkande 19 och 1983/
84:2956 yrkande 4 samt med avslag på proposition 1983/84: 150
bilaga 1 moment 8 och motionerna 1983/84:2689 yrkande 4 och
1983/84:2690 yrkande 5 till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m. för budgetåret 1984/85 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 11 471 000000 kr.,

21. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser - under förutsättning av
bifall till reservation 18 - att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "Medelsbehovet
för” och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:

FiU 1983/84:39

Medelsbehovet för anslaget till skatteutjämningssystemet under budgetåret
1984/85 avser bidrag som utbetalas under andra hälften av år 1984 och
första hälften av år 1985. Storleken av de skatteutjämningsbidrag, som
utskottet föreslår för år 1984 och de beräknade bidragen för år 1985
framgår av följande sammanställning. Någon sänkning av grundgarantin,
som regeringen föreslagit men utskottet avstyrkt, finns alltså ej inräknad i
beloppen. A andra sidan finns ej heller inlagt någon höjning av den extra
skatteutjämningen på grund av den av regeringen föreslagna likviditetsindragningen
från kommuner och landsting.

Skatteutjämningsbidrag åren 1984 och 1985

Milj. kr.

	1984	1985
Kommuner	6259	6389
Landstingskommuner	4691	5 136
Extra skatteutjämningsbidrag	85	110
Särskilt riktat stöd	300	-
	11335	11635

Sammantaget beräknas bidragen för år 1984 uppgå till II 335 milj. kr.
och 11 635 milj. kr. för år 1985. För budgetåret 1984/85 föreslår utskottet
att 11 485 milj. kr. anvisas till skatteutjämningssystemet.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört om skatteutjämningsbidragen
yrkar utskottet bifall till motionerna 2689 yrkande 4, 2933 yrkande 4, 2941
yrkande 19 och 2956 yrkande 4. Utskottet avstyrker således förslaget i
proposition 150 samt i motionerna 2686 yrkande 1 och 2690 yrkande 5.

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande anslag lill skatteutjämningsbidrag till kommunerna
att riksdagen med anledning av proposition 1983/84:133 bilaga 1
moment 2 och med bifall till motionerna 1983/84: 2689 yrkande 4.
1983/84:2933 yrkande 4. 1983/84:2941 yrkande 19 och 1983/
84: 2956 yrkande 4 samt med avslag på proposition 1983/84: 150
bilaga 1 moment 8 och motionerna 1983/84:2686 yrkande 1 och
1983/84: 2690 yrkande 5 till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m. för budgetåret 1984/85 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 11 485 000000 kr.,

5 Riksdagen 1983184. 5 sunil. Nr 39

FiU 1983/84:39

22. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna

Björn Molin (fp) anser - under förutsättning av bifall till reservation 19
- att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Medelsbehovet
för” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Skatteutjämningsbidrag åren 1984 och 1985

Milj. kr.

	1984	1985
Kommuner	6259	6389
Landstingskommuner	4691	5 136
Extra skatteutjämningsbidrag	85	110
Särskilt riktat stöd	300	-
	11335	11635
Avgår inkomster	-	2 500
	11335	9135

Sammantaget beräknas bidragen för år 1984 uppgå till 11335 milj. kr.
och 9 135 milj. kr. för år 1985. För budgetåret 1984/85 föreslår utskottet att
10236 milj. kr. anvisas till skatteutjämningssystemet.

Mot bakgrund av att såväl moderata samlingspartiet som folkpartiet och
centerpartiet avvisar förslaget i proposition 200 att genomföra en temporär
iikviditetsindragning från kommunerna avstyrks i motion 2933 (m), motion
2956 (fp) och’ motion 2941 (c) förslaget i proposition 150 att ytterligare
förstärka anslaget till skatteutjämningsbidraget. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att likviditetsindragningen bör avvisas och anser därför
att någon ytterligare förstärkning av skatteutjämningsbidragen med 90
milj. kr. för 1985 ej behövs.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört om skatteutjämningsbidragen
yrkar utskottet bifall till motionerna 2690 yrkande 5, 2933 yrkande 4, 2941
yrkande 19 och 2956 yrkande 4. Utskottet avstyrker således förslaget i
proposition 150 samt i motionerna 2686 yrkande 1 och 2689 yrkande 4.

FiU 1983/84:39

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna att

riksdagen med anledning av proposition 1983/84: 133 bilaga
1 moment 2 och med bifall till motionerna 1983/84:2690 yrkande
5, 1983/84:2933 yrkande 4, 1983/84:2941 yrkande 19
och 1983/84:2956 yrkande 4 samt med avslag på proposition
1983/84:150 bilaga 1 moment 8 och motionerna 1983/84:2686
yrkande 1, och 1983/84:2689 yrkande 4 till Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m.m. för budgetåret 1984/85 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 10236000000
kr.,

23. Utredning om översyn av bidrag till kommunerna

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Utskottet
har” och slutar med ”och 890” bort ha följande lydelse:

En översyn pågår av det nuvarande statsbidragssystemet med utgångspunkt
från de principer som nämns i motionerna. Enligt utskottet bör ett
första steg nu tas för att överföra en del medel från de specialdestinerade
bidragen till ett mer generellt system. Utskottet anser därmed motionärernas
syften i stort sett tillgodosedda och avstyrker därför motionerna 589
och 890.

dels den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Kommuner
som” och slutar med ”motion 1430” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den kommunala garantibeskattningen bör bibehållas
för fastigheter ägda av juridiska personer. Därmed torde till viss del motionens
syfte vara tillgodosett.

Kommuner som drabbas särskilt hårt av förslag om indragning av kommunalskattemedel
och som bedöms ha en särskilt ekonomiskt svag situation
kan för övrigt erhålla kompensation för detta inom den utvidgade
ramen för det extra skatteutjämningsbidraget. Det bör också nämnas att
Jokkmokks kommun liksom andra kommuner genom skatteutjämningsgarantin
tillförsäkras viss skattekraft.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1430.

FiU 1983/84:39

24. Utredning om översyn av bidrag till kommunerna

Lars Tobisson, Lennart Blom, Hugo Hegeland och Margit Gennser(alla
m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med
"Kommuner som” och slutar med "viss skattekraft” bort ha följande
lydelse:

Kommuner som drabbas särskilt hårt av förslag om indragning av kommunalskattemedel
och som bedöms ha en särskilt ekonomiskt svag situation
kan erhålla kompensation för detta genom det kompensationsbidrag
om 1 miljard kronor som utskottet anser bör utgå till följd av de indragningar
om totalt 7,5 miljarder kronor som utskottet anser bör göras. Det får
ankomma på regeringen att göra den nödvändiga prövningen. Det bör
också nämnas att Jokkmokks kommun liksom andra kommuner genom
skattekraftsgarantin tillförsäkras viss skattekraft.

25. Enhetliga redovisningsprinciper för kommuner och landstingskommuner

Björn Molin (fp). Lars Tobisson (m). Lennart Blom (m). Hugo Hegeland
(m) och Margit Gennser (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Med
hänvisning" och slutar med "följaktligen motion 2690 yrkande 3 i berörd
del" bort ha följande lydelse:

Med anledning av motionen vill utskottet anföra följande.

En enig riksdag gav förra året regeringen i uppdrag att på lämpliga sätt
undersöka möjligheterna att införa enhetligare redovisningsregler för kommunerna.

Regeringen har emellertid inte behandlat frågan tillräckligt skyndsamt.
Finansministern nöjer sig med att hänvisa till ett utvecklingsprojekt som
Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet nyligen gemensamt
påbörjat.

Utskottet vill för sin del understryka behovet av att så snabbt som
möjligt åstadkomma mera enhetliga redovisningsprinciper inom kommunsektorn.
Detta skulle göra det avsevärt mycket lättare att göra användbara
jämförelser mellan de olika kommunerna och landstingen och kraftigt
underlätta för kommunerna att via jämförelser kommunerna emellan finna
de områden inom sin verksamhet där rationaliseringsmöjligheter kan föreligga.

Utskottet anser att regeringen i sina överläggningar med kommunförbunden
måste påtala vikten av att det påbörjade utvecklingsarbetet snarast
når resultat.

Vad utskottet anfört med anledning av motion 2690 yrkande 3 i berörd
del bör ges regeringen till känna.

FiU 1983/84:39

dels utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande enlicl liga redovisningsprinciper för kont maner och
landstingskommuner

att riksdagen med anledning av vad som anförts i proposition
1983/84: 133 bilaga 1 moment 5 och med bifall till motion 1983/
84: 2690 yrkande 3 såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

26. De kommunala taxorna

Björn Molin (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Utskottet
har" och på s. 26 slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste kommunerna framöver använda
taxor och avgifter mera aktivt som styrmedel i sin verksamhet. Regeringens
inställning förefaller vara mera ambivalent, så till vida att man i
propositionen dels talar om en mera aktiv kommunal avgiftspolitik, dels
talar om statsmakternas intentioner och "strikt tillämpning av en centralt
fastställd princip".

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 2690, att statkommunberedningens
i propositionen nämnda utredning måste bedrivas
utifrån ett klart ställningstagande från riksdagen att en vidare användning
av taxor och avgifter inom flera områden än f. n. är önskvärt. Utredningens
resultat bör föreligga vid årsskiftet 1984/85.

Utskottet tillstyrker motion 2690 yrkande 3 i berörd del.

Yrkandet i motion 2687 synes utgå från den felaktiga föreställningen att
en ökad användning av taxor och avgifter är liktydigt med en regressiv
inkomstpolitik. Utskottet kan givetvis inte dela denna uppfattning och
avstyrker yrkande 4 i motion 2687.

dels utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande de kommunala taxorna

att riksdagen med anledning av vad som anförts i proposition
1983/84: 133 bilaga I moment 6 samt med avslag på motion 1983/
84:2687 yrkande 4 och med bifall till motion 1983/84:2690 yrkande
3 såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

FiU 1983/84:39

• 27. De kommunala taxorna

Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”1 motion
2690 (fp) framhålls" och på s. 26 slutar med ”yrkande 4” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att taxepolitiken måste utformas
på ett fördelningspolitiskt acceptabelt sätt.

Regeringen har i denna fråga förhållit sig mycket passiv. Den konstaterar
bara att den s. k. självkostnadsprincipen bör gälla. Men tendenserna nu
är att man i många kommuner alltmer uttalat bedriver en taxepolitik som
skärper sociala skillnader eller som försvårar t. ex. viktiga kulturpolitiska
mål. Denna inkomstfördelningsmässigt regressivt verkande taxepolitik
måste enligt utskottet förändras.

Det utredningsarbete som pågår inom stat-kommunberedningen bör därför
åläggas att belysa omfattningen av förekomsten av regressivt verkande
taxor och föreslå åtgärder som hindrar att en sådan taxepolitik bedrivs av
kommunerna.

Utskottet tillstyrker motion 2684 yrkande 4 och föreslår att riksdagen
som sin mening uttalar vad utskottet anfört.

I motion 2690 (fp) framhålls att taxor och avgifter skall utnyttjas i större
utsträckning av kommunerna. Mot bakgrund av vad utskottet här anfört
om taxepolitiken avstyrks yrkande 3 i motion 2690.

dels utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande de kommunala taxorna

att riksdagen med anledning av vad som anförts i proposition
1983/84: 133 bilaga 1 moment 6 samt med avslag på motion 1983/
84: 2690 yrkande 3 såvitt nu är i fråga och med bifall till motion
1983/84:2687 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

28. Snabbare utbetalning av kommunernas skattemedel

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 26 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med
”motionärernas förslag” bort ha följande lydelse:

Den tvååriga eftersläpningen i utbetalningen av kommunala skatter.

FiU 1983/84:39

tidigare ansedd som en garanti för kommunal konjunkturstabilisering,
torde med de mer ojämna konjunkturcykler Sverige haft på senare år
numera främst medverka till tröghet i långsiktig anpassning. Kommunerna
blir extremt inflationskänsliga och hamnar omväxlande i situationer med
kostnadskris eller överlikviditet. Detta minskar kommunernas anpassningsförmåga
och försvårar framför allt en dämpning av den kommunala
expansionstakten i situationer där en sådan varit önskvärd av
stabiliseringspolitiska skäl. Som redan den kommunalekonomiska utredningen
betonade, kan nämligen skatteeftersläpningen antas pressa upp
såväl utdebiteringar som utgifter. Under år med hög inflationstakt framtvingar
likviditetsåtstramningen behov av utdebiteringshöjningar för att
kunna betala de ökade kostnaderna. Tidigare höjd utdebitering plus ytterligare
likviditetspåspädning genom skatteeftersläpningen skapar å andra
sidan en överlikviditet vid minskande inflationstakt. Detta kan framkalla
en expansion av den kommunala verksamheten som annars inte skulle ha
kommit till stånd. Dessa nackdelar av skatteeftersläpningen tenderar att
kraftigt öka med en hög och samtidigt varierande inflationstakt som under
1970-talet.

En omläggning av statens utbetalning av skattemedel till kommunerna
får emellertid sådana omedelbara konsekvenser för statens kassahållning
att utskottet för närvarande inte är berett tillstyrka motion 2685.

Fill 1983/84:39

Bilaga I

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser
angående det kommunala skatteunderlaget m. ni.

Härigenom föreskrivs att i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser
angående det kommunala skatteunderlaget m.m. skall införas två nya
paragrafer, 1 b och 5 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I b

Vid bestämmandet av det förskott
på kommunalskatt, landstingsskatt
oell församlingsskatt enligt
4 oell 4 a §S lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om
kommuns oell annan menighets utdebitering
av skatt m. m. som skall
utbetalas under år 1985 oell följande
år samt av skatteunderlag för
bidragsåret 1985 oell följande år
enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag
skall antalet
skattekronor oell skatteören enligt
taxeringsnämndens beslut vid närmast
föregående års taxering minskas
med det antal skattekronor oell
skatteören som Ilar påförts andra
skattskyldiga än sådana som avses
i 10 § I mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.

Vid bestämmandet av skattesats
för år 1985 oell följande år skall
bestämmelserna i denna paragraf
beaktas.

5 S

I fråga om slutavräkning under
år 1987 oell följande år skall antalet
skattekronor oell skatteören justeras
på sätt anges i I b §.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984.

FiU 1983/84:39 61

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom föreskrivs att 5, 6 och 8 §§ lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

För landstingskommun gäller nedan angiven skattekraft i procent av
medelskattekraften som grundgaranti, nämligen

136 %: Norrbottens läns landstings- 135 %: Norrbottens läns landstingskommun
kommun

127%: Västerbottens läns lands- 126%: Västerbottens läns landstingskommun
tingskommun

124 %: Jämtlands läns landstings- 123 %: Jämtlands läns landstingskommun
kommun

115 %: Västernorrlands läns lands- 114 %: Västernorrlands läns landstingskommun
tingskommun

106%: Värmlands, Kopparbergs 105%: Värmlands, Kopparbergs

och Gävleborgs läns lands- och Gävleborgs läns landstingskommuner
tingskommuner

103%: Övriga landstingskommuner 102%: Övriga landstingskommuner

Nuvarande lydelse

6 §'

För kommun gäller nedan angiven skattekraft i procent av medelskattekraften
som grundgaranti.

Län	Grundgaranti: skattekraft i procent av medel-skattekraften	Kommuner
Stockholms	106	Samtliga
Uppsala	103	Enköping och Uppsala
	106	Håbo, Tierp, Älvkarleby och Östhammar
Södermanlands	103	Samtliga Finspång, Linköping, Mjölby, Mo-tala, Norrköping, Söderköping, Vadstena, Åtvidaberg och Ödeshög
Östergötlands	103
	106	Boxholm, Kinda och Valdemarsvik
	109	Ydre
Jönköpings	103	Jönköping, Nässjö, Tranås, Vet-landa och Värnamo
	106	Aneby, Eksjö, Gislaved, Gnosjö, Sävsjö och Vaggeryd
Kronobergs	103	Alvesta, Ljungby, Växjö och Älm-hult
	106	Markaryd
	109	Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge
Kalmar	103	Samtliga utom Högsby
	106	Högsby

1 Senaste lydelse 1982:631.

6 Riksdagen 1983/84. 5 sami. Nr 39

Fil) 1983/84:39

Län Grundgaranti: Kommuner

skattekraft i
procent av medelskattekraften -

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus
Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

115

103

106

103

112

103

106

103

106

103

106

112

103

106

103

106

109

103

106

109

115

127

103

106

109

112

109

112

115

118

112

118

121

124

112

115

118

124

127

130

Gotland

Samtliga

Samtliga utom Hylte
Hylte

Samtliga utom Öckerö
Öckerö

Samtliga utom Bengtsfors, Dals-Ed
och Färgelanda

Bengtsfors, Dals-Ed och Färgelanda
Essunga, Falköping, Grästorp, Götene,
Hjo, Lidköping, Mariestad,
Skara, Skövde, Tibro, Tidaholm,
Töreboda och Vara
Gullspång, Habo, Karlsborg och
Mullsjö

Hammarö, Karlstad och Kristinehamn Arvika,

Eda, Filipstad, Forshaga,
Grums, Hagfors, Kil, Munkfors,
Storfors, Sunne, Säffle och Årjäng
Torsby

Askersund, Degerfors, Hallsberg,
Karlskoga, Kumla, Laxå och Örebro Hällefors,

Lindesberg, Ljusnarsberg
och Nora

Samtliga utom Norberg och SkinnskattebergNorbergSkinnskattebergBorlänge

och Falun
Avesta, Hedemora, Ludvika, Smedjebacken
och Säter
Gagnef, Leksand, Mora, Orsa, Rättvik
och Vansbro
Malung
Älvdalen

Gävle och Sandviken
Hofors och Ockelbo
Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig,
Ovanåker och Söderhamn
Ljusdal

Härnösand, Sundsvall och Timrå

Kramfors och Örnsköldsvik

Ånge

Sollefteå

Östersund

Bräcke

Berg, Krokom, Ragunda och Åre
Härjedalen och Strömsund
Umeå

Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå Bjurholm,

Vindeln och Vännäs

Malå och Norsjö

Dorotea och Åsele

Lycksele, Sorsele, Stomman och

Vilhelmina

FiU 1983/84:39

Län	Grundgaranti: skattekraft i procent av medel-skattekraften	Kommuner
Norrbottens	121	Luleå och Piteå
	127	Boden, Haparanda, Kalix och Älvs-byn
	130	Gällivare och Kiruna
	133	Överkalix
	136	Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Pajala och Övertorneå
	Föreslagen lydelse 6 §
För kommun gäller nedan angiven skattekraft i procent av medelskatte-
kraften som grundgaranti.
Län	Grundgaranti: skattekraft i procent av medel-skattekraften	Kommuner
Stockholms	105	Samtliga
Uppsala	102	Enköping och Uppsala
	105	Håbo, Tierp, Älvkarleby och Öst-hammar
Södermanlands	102	Samtliga
Östergötlands	102	Finspång, Linköping, Mjölby, Mo-tala, Norrköping, Söderköping, Vadstena, Åtvidaberg och Ödeshög
	105	Boxholm, Kinda och Valdemarsvik
	108	Ydre
Jönköpings	102	Jönköping, Nässjö, Tranås, Vet-landa och Värnamo
	105	Aneby, Eksjö, Gislaved, Gnosjö, Sävsjö och Vaggeryd
Kronobergs	102	Alvesta, Ljungby, Växjö och Älm-hult
	105	Markaryd
	108	Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge
Kalmar	102	Samtliga utom Högsby
	105	Högsby
Gotlands	114	Gotland
Blekinge	102	Samtliga
Kristianstads	102	Samtliga
Malmöhus	102	Samtliga
Hallands	102	Samtliga utom Hylte
	105	Hylte
Göteborgs och Bohus	102	Samtliga utom Öckerö
lil	Öckerö
Älvsborgs	102	Samtliga utom Bengtsfors, Dals-Ed och Färgelanda
	105	Bengtsfors, Dals-Ed och Färgelanda
Skaraborgs	102	Essunga, Falköping, Grästorp, Gö-tene, Hjo, Lidköping, Mariestad, Skara, Skövde, Tibro, Tidaholm, Töreboda och Vara
	105	Gullspång, Habo, Karlsborg och Mullsjö

FiU 1983/84:39

Län Grundgaranti: Kommuner

skattekraft i
procent av medelskattekraften -

Värmlands

102

105

lil

Hammarö, Karlstad och Kristinehamn Arvika,

Eda, Filipstad, Forshaga,
Grums, Hagfors, Kil, Munkfors,
Storfors, Sunne, Säffle och Åijäng
Torsby

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

102

105

102

105

108

102

105

108

114

126

102

105

108

lil

108

lil

114

117

lil

117

120

123

lil

114

117

123

126

129

120

126

129

132

135

Askersund, Degerfors, Hallsberg,
Karlskoga, Kumla, Laxå och Örebro Hällefors,

Lindesberg, Ljusnarsberg
och Nora

Gävle och Sandviken

Hofors och Ockelbo

Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig,

Ovanåker och Söderhamn

Ljusdal

Härnösand, Sundsvall och Timrå

Kramfors och Örnsköldsvik

Ånge

Sollefteå

Östersund

Bräcke

Berg, Krokom, Ragunda och Åre
Härjedalen och Strömsund
Umeå

Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå Bjurholm,

Vindeln och Vännäs

Malå och Norsjö

Dorotea och Åsele

Lycksele, Sorsele, Stomman och

Vilhelmina

Luleå och Piteå

Boden, Haparanda, Kalix och Älvsbyn Gällivare

och Kiruna
Överkalix

Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk,
Pajala och Övertorneå

FiU 1983/84:39

Nuvarande lydelse

Oaktat vad som följer av 7 § skall
den tillförsäkrade skattekraften inte
i något fall understiga 100% av medelskattekraften.

Den tillförsäkrade skattekraften
enligt 7 § får inte heller understiga
vad som motsvarar den tillförsäkrade
procent av medelskattekraften,
avrundad till närmast hela tal,
som gäller för bidragsåret 1979,
ökad med tre procentenheter.

Föreslagen lydelse

Oaktat vad som följer av 7 § skall
den tillförsäkrade skattekraften inte
i något fall understiga 99% av medelskattekraften.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tillämpas från och med
bidragsåret 1985.

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 24 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall
ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
24 §

Nuvarande lydelse

1 mom./ fråga om preliminär
A-skatt skall bestämmas den skattetabell
och kolumn i tabellen, som
jämlikt 4 § 2 mom. och 5 § skola
tillämpas, eller, i förekommande
fall, den särskilda beräkningsgrund
efter vilken skatten skall utgå enligt
den lokala skattemyndighetens beslut.

1 mom. För varje skattskyldig,
som skall betala preliminär Askatt,
skall bestämmas tillämplig
skattetabell och kolumn i enlighet
med bestämmelserna i 4 § 2 mom.
och 5 § eller, i förekommande fall,
den särskilda beräkningsgrund efter
vilken skatten skall utgå.

Har för kommunal inkomstskatt
fastställd skattesats ändrats genom
beslut som meddelats så sent under
december månad året före inkomståret
att ändringen inte kan beaktas
vid beräkningen av den preliminära
skatten, skall den först fastställda
skattesatsen tillämpas.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift
på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

1 Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

FiU 1983/84:39

4 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 § kommunallagen (1977:179) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

2 §‘

Skattesatsen för kommunalskatt och landstingsskatt bestäms enligt de
grunder som anges i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Den skattesats som har bestämts
för visst år skall tillämpas vid fastställandet
av dels sådan kommunalskatt
och landstingsskatt som
ingår i preliminär skatt för inkomst
under detta år, dels sådan kommunalskatt
och landstingsskatt
som ingår i slutlig skatt på grund av
det följande årets taxering.

Om enligt 4 kap. 4 § andra
stycket annan skattesats slutligt
har fastställts än den som har bestämts
tidigare, skall den kommunalskatt
eller landstingsskatt, som
ingår i den preliminära skatten för
inkomst under det följande året,
utgå efter den tidigare bestämda
skattesatsen. Den kommunalskatt
och landstingsskatt, som ingår i
slutlig skatt på grund av det därnäst
följande årets taxering, skall
utgå efter den skattesats som har
bestämts i samband med att budgeten
fastställdes.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift
på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1980:85.

FiU 1983/84:39

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga
samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § lagen (1982:1052) om församlingar
och kyrkliga samfälligheter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

2 §

Skattesatsen för församlingsskatt bestäms enligt de grunder som anges i
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m. m.

Den skattesats som har bestämts
för ett visst år skall tillämpas vid
fastställandet av dels sådan församlingsskatt
som ingår i preliminär
skatt för inkomst under detta
år, dels sådan församlingsskatt
som ingår i slutlig skatt på grund av
det följande årets taxering.

Om enligt 6 kap. 4 § tredje
stycket annan skattesats slutligt
har fastställts än den som har bestämts
tidigare, skall den församlingsskatt
som ingår i den preliminära
skatten för inkomst under det
följande året utgå efter den tidigare
bestämda skattesatsen. Den församlingsskatt
som ingår i slutlig
skatt på grund av det därnäst följande
årets taxering skall utgå efter
den skattesats som har bestämts i
samband med att budgeten fastställdes.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift
på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

FiU 1983/84:39

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Med bidragsår förstås det år under vilket utjämningsbidrag utgår enligt
15—21 §§.

Med skatteunderlag förstås anta- Med skatteunderlag förstås antalet
skattekronor enligt taxerings- let skattekronor enligt taxeringsnämnds
beslut rörande taxeringen nämnds beslut rörande taxeringen

till kommunal inkomstskatt året till kommunal inkomstskatt året

före bidragsåret, minskat med 20 före bidragsåret, minskat med det

procent av det antal skattekronor antal skattekronor som har påförts

som har påförts andra skattskyldiga andra skattskyldiga än sådana som

än sådana som avses i 10 § 1 mom. avses i 10 § 1 mom. lagen

lagen (1947:576) om statlig in- (1947:576) om statlig inkomstskatt,

komstskatt.

Med skattekraft förstås kvoten mellan den kyrkliga kommunens skatteunderlag
och antalet i samma kommun kyrkobokförda invånare vid
ingången av året före bidragsåret.

Med medelskattekraft förstås kvoten mellan skatteunderlaget för riket
och antalet i riket kyrkobokförda invånare vid ingången av året före
bidragsåret.

Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den 31 december
året före bidragsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tillämpas från och med
bidragsåret 1985.

1 Lagen omtryckt 1982: 379.

FiU 1983/84:39

Bilaga 3

Kulturutskottets yttrande
1983/84:4y

om vissa ersättningar till kyrkofonden, m. m. (prop. 1983/84:133 bil.
2)

Till finansutskottet

Genom beslut den 29 mars 1984 har finansutskottet berett kulturutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1983/84:133 om kommunalekonomiska
frågor inför 1985 i vad avser bilaga 2 Kyrkliga ändamål och motion
1983/84:2689 yrkande 5.

Kulturutskottet

Under år 1984 uppbär de kyrkliga kommunerna bl. a. inkomster motsvarande
80 % av skatteunderlaget från juridiska personer. Lagreglerna härom
är tidsbegränsade till år 1984. I propositionen föreslås att den kommunala
beskattningen av juridiska personer skall avskaffas fr. o. m. år 1985. Förslaget
beräknas medföra ett årligt inkomstbortfall för de kyrkliga kommunerna
av ca 170 milj. kr. beräknat enligt 1984 års taxering.

I propositionen framhålls att, för en del kyrkliga kommuner där skatteunderlaget
från juridiska personer utgör en stor andel av det totala skatteunderlaget,
en sådan inkomstminskning skulle bli mycket kännbar.

Föredragande statsrådet finner det rimligt att de kyrkliga kommunerna
totalt sett ges viss kompensation för det inkomstbortfall som uppkommer
genom att den kommunala beskattningen av juridiska personer avskaffas.
Kompensationen bör tillföras kyrkofonden. Ur fonden kan sedan utgå extra
utjämningsbidrag till vissa kyrkliga kommuner efter beslut av kyrkofondens
styrelse. Som riktlinjer för bedömningen av sådant bidrag bör främst gälla
behovet av bidrag men övergångsvis också bortfallet av skatteinkomster från
juridiska personer i resp. kyrkliga kommun.

I propositionen föreslås att kompensation utgår med 85 milj. kr. för helt år.
För första halvåret 1985 bör anvisas hälften av detta belopp. Det i proposition
1983/84:100 bilaga 15 under anslaget C3 Vissa ersättningar till kyrkofonden
begärda beloppet bör därför räknas upp till 47 551 000
(5 051 000 + 42 500 000) kr. I anslutning härtill vill utskottet erinra om att
riksdagen numera anvisat beloppet 5 051 000 kr. (KrU 1983/84:14, rskr
1983/84:225).

I motion 2689 (c) anförs att för vissa kyrkliga kommuner kan slopandet av
den kommunala beskattningen av juridiska personer bli särskilt besvärande
eftersom de kyrkliga kommunerna regelmässigt är betydligt mindre än
primärkommunema. Motionärerna anser därför att hela beloppet 170

FiU 1983/84:39

milj. kr. bör återgå till kyrkofonden att användas dels till en ordinarie
kyrkliga skatteutjämningen, dels till den extra skatteutjämning i de fall
borttagande av den kommunala beskattningen av juridiska personer slår
särskilt hårt. I motionen yrkas att det till kyrkofonden för nästa budgetår
skall anvisas 90 051 000 kr. eller således 42,5 milj. kr. mer än vad regeringen
föreslagit.

Även kulturutskottet anser att de kyrkliga kommunerna bör ges viss
kompensation för det inkomstbortfall som uppkommer genom att den
kommunala beskattningen av juridiska personer avskaffas. Utskottet kan
dock inte tillstyrka att kompensationen blir större än den av regeringen
föreslagna. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker
motionsyrkandet. Utskottet erinrar i sammanhanget om att, som förutskickats
i propositionen, 1982 års kyrkokommitté (Kn 1982:05) fått i uppdrag att i
sina överväganden också ta hänsyn till den nya situation som uppstår när den
kommunala beskattningen av juridiska personer avskaffas. Kommittén har
att utarbeta förslag om användningen av det kompensationsbelopp som
förordats i propositionen (Dir 1984:11).

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader. Förslaget till lagändring är
en konsekvens av att skatteunderlaget från juridiska personer helt bortfaller.

Stockholm den 10 april 1984

På kulturutskottets vägnar
INGRID SUNDBERG

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Ing-Marie Hansson (s), Tyra Johansson
(s), Karl Boo (c), Lars-Ingvar Sörenson (s), Tore Nilsson (m), Catarina
Rönnung (s), Maja Bäckström (s), Lars Ahlmark (m), Stina Gustavsson (c),
Berit Oscarsson (s), Gunnar Thollander (s), Gunnel Liljegren (m), Jan-Erik
Wikström (fp) och Carl-Henrik Hermansson (vpk).

Avvikande mening

Karl Boo och Stina Gustavsson (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som på denna sida börjar ”Även kulturutskottet” och slutar
”propositionen (Dir 1984:11)” bort ha följande lydelse:

Riksdagen har nyligen beslutat att kyrkofonden för nästa budgetår skall
erhålla bidrag på grund av indragna skatteutjämningsmedel med endast 44
milj. kT. Bidraget skall därefter upphöra. Då beslut fattades om det nya
skatteutjämningssystemet var avsikten att det årligen skulle utgå ett bidrag
med 88 milj. kr. till kyrkofonden. Såväl 1983 års som 1984 års kyrkomöte har

FiU 1983/84:39

ansett att statsbidraget borde utgå med detta belopp t. v. (se bl. a. KrU
1983/84:14).

Mot denna bakgrund innebär ett genomförande av det nu aktuella
regeringsförslaget ytterligare ett hårt slag för de små församlingarna. Som
ovan redovisats föreslås att kompensation till församlingarna - via kyrkofonden
- skall utgå med endast 85 milj. kr. under år 1985, vilket är 50 % av det
beräknade årliga inkomstbortfallet. Det är emellertid att märka att inkomstbortfallet
beräknats enligt 1984 års taxering, och det kan därför med fog antas
att förlusten för församlingarna kommer att bli större än de 85 milj. kr. som
regeringens förslag innebär. Det totala inkomstbortfallet för kyrkofonden
och församlingarna som i enlighet med det sagda kan uppstå kan enligt
utskottets mening äventyra förutsättningarna för den skatteutjämning till
förmån för små och ofta inkomstsvaga församlingar som sker över kyrkofonden.
Utskottet kan på grund av det anförda inte godta regeringens förslag i
oförändrat skick. Detta bör ändras i enlighet med vad som föreslås i motion
2689 (c) i här aktuell del (yrkande 5). Till kyrkofonden bör därför för nästa
budgetår - utöver vad riksdagen redan har anvisat, 5 051 000 kr. - 85 milj. kr.
anvisas.

FiU 1983/84:39

Innehåll

Inledning 1

Propositionerna 2

Motionerna 6

2686 (m) 11

2689 (c) 12

2690 (fp) 12

2687 (vpk) 13

2933 (m), 2941 (c), 2956 (fp) och 2957 (vpk) 14

Utskottet 14

Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m. m 14

Temporärt skattestopp 17

Den kommunala beskattningen av juridiska personer 17

Anslag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den

kommunala företagsbeskattningen 18

Vissa ersättningar till kyrkofonden 19

Den kommunala garantibeskattningen av fastigheter 19

Konsekvenserna för stockholmsregionens kommuner vid slopad

kommunal företagsbeskattning 20

Konsekvenserna för Stenungsunds kommun vid slopad kommunal

företagsbeskattning 20

Begränsningar i statsbidragen till kommunerna 21

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna 23

Utredning om översyn av bidrag till kommunerna 23

Övriga frågor 25

Hemställan 26

Reservationer

1. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m. m. (m) .... 29

2. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m. m. (c) 31

3. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m. m. (fp) 33

4. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m. m. (vpk) .. 35

5. Temporärt skattestopp (m) 37

6. Den kommunala beskattningen av juridiska personer (vpk) 38

7. Den kommunala beskattningen av juridiska personer (m) (motiveringsreservation)
39

8. Anslag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den
kommunala företagsbeskattningen (m, c, fp) 39

9. Anslag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den
kommunala företagsbeskattningen (vpk) (under förutsättning av
bifall till res. 6) 40

10. Vissa ersättningar till kyrkofonden (c) 41

11. Den kommunala garantibeskattningen av fastigheter (c) 42

12. Konsekvenserna för stockholmsregionens kommuner vid slopad
kommunal företagsbeskattning (m) (motiveringsreservation) ... 42

13. Konsekvenserna för stockholmsregionens kommuner vid slopad
kommunal företagsbeskattning (c) (motiveringsreservation) .... 43

14. Konsekvenserna för Stenungsunds kommun vid slopad kommunal
företagsbeskattning (m) (motiveringsreservation) 43

15. Konsekvenserna för Stenungsunds kommun vid slopad kommunal
företagsbeskattning (c) (motiveringsreservation) 43

FiU 1983/84:39 73

16. Konsekvenserna för Stenungsunds kommun vid slopad kommunal
företagsbeskattning (fp) (motiveringsreservation) 44

17. Begränsningar i statsbidragen till kommunerna (m) 44

18. Begränsningar i statsbidragen till kommunerna (c) 47

19. Begränsningar i statsbidragen till kommunerna (fp) 49

20. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna (m) 51

21. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna (c) 52

22. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna (fp) 54

23. Utredning om översyn av bidrag till kommunerna (c) (motiveringsreservation)
55

24. Utredning om översyn av bidrag till kommunerna (m) (motiveringsreservation)
56

25. Enhetliga redovisningsprinciper för kommuner och landstingskommuner
(m, fp) 56

26. De kommunala taxorna (fp) 57

27. De kommunala taxorna (vpk) 58

28. Snabbare utbetalning av kommunernas skattemedel (c) (motiveringsreservation)
58

Bilaga 1

1. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda
bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m. m. 60

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag
61

3. Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 65

4. Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1977:179) 66

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar

och kyrkliga samfälligheter 67

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader
68

Bilaga 3

Yttrande från kulturutskottet (KrU 1983/84:4 y) 69

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984