Finansutskottets betänkande

1983/84:20

om löntagarfonder (prop. 1983/84:50)

I delta belänkande behandlar utskottet proposition 1983/84:50 om löntagarfonder,

de med anledning av proposition 1983/84:50 väckta motionerna

1983/84: 164 av Allan Ekström (m),

1983/84:189 av Ivar Franzén (c) och Rolf Andersson (c),

1983/84; 190 av Nic Grönvall (m),

1983/84: 191 av Sven-Erik Nordin (c) och Martin Olsson (c),

1983/84: 204 av Ulf Adelsohn m. fl. (m),

1983/84:205 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c),

1983/84: 206 av Kerstin Andersson (c) och Ingvar Karlsson i Benglsfors

(c),

1983/84:207 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Gunnel Jonäng (c),

1983/84:208 av Gunhild Bolander (c),

1983/84:209 av Kari Boo m.fl. (c),

1983/84:210 av Lennart Brunander (c) och Inger Josefsson (c),

1983/84:211 av Claes Elmstedt (c),

1983/84: 212 av Arne Fransson m.fl. (c),

1983/84:213 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c),

1983/84:214 av Margit Gennser (m),

1983/84: 215 av Rune Gustavsson (c) och Stina Gustavsson (c),

1983/84:216 av Kerstin Gölhberg (c),

1983/84: 217 av Ingemar Hallenius m.fl. (c),

1983/84:218 av Erik Hovhammar m.fl. (m, c, fp),

1983/84:219 av Rolf Rämgård m.fl. (c, m. fp),

1983/84:220 av Tage Sundkvist (c) och Larz Johansson (c).

1983/84:221 av Anders Svärd (c) och Britta Hammarbacken (c),

1983/84:222 av Ulla Tilländer m. fl. (c),

1983/84: 223 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1983/84: 224 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp),

den med anledning av proposition 1983/84: 26 väckta motionen 1983/84: 34 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp), i vad avser yrkande 2.

Utskottet har inhämtat yttranden i ärendet frän konstitutionsulskottet (KU 1983/84:2 y), skaiteulskottet (SkU 1983/84:5 y), laguiskollel (LU 1983/84; 1 y), socialförsäkringsulskotiet (SlU 1983/84:3 y), näringsulskol-I Riksdagen 1983/84. 5 .uinil. Nr 20

FiU 1983/84:20

FiU 1983/84:20 2

tet (NU 1983/84:5 y) och arbetsmarknadsutskottet (AU 1983/84:1 y). Yttrandena återfinns som bilagorna 1—6 till detta betänkande.

Propositionen

I propositionen har regeringen (finansdepartementet) efter föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt föreslagit riksdagen all anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om vinstdelningsskatl,

2. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

3. lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

4. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

6. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

7. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

8. lag med reglemente för allmänna pensionsfonden,

9. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

10. lag om ändring i akfiebolagslagen (1975: 1385),

11. lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension.

Lagförslagen under 1-7, 8 såvitt avser 17, 27, 28, 31 saml 34-39 §§ och 9 har granskats av lagrådet som vidtagit vissa ändringar.

Lagförslaget under 7 om ändring i skattebrottslagen (1971:69) har av finansutskottet överlämnats till justitieutskottet, som behandlar del i betänkande JuU 1983/84:12.

De vid proposilionen fogade lagförslagen i de delar de behandlas i detta betänkande har följande lydelse:

FiU 1983/84:20 3

1 Förslag till

Lag om vinstdelningsskatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska spar
banker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter skall erlägga
vinstdelningsskatl enligt denna lag. Skatt skall dock inte erläggas av livför
säkringsanstalter och inte heller av bostadsföretag som avses i 24 § 3 mom.
kommunalskaltelagen (1928: 370) eller av företag som avses i 53 § 1 mom.
första stycket d nämnda lag.

Skallen tillfaller staten och förs till allmänna pensionsfonden.

2 § Vinstdelningsskalten är 20 procent av vinstdelningsunderlaget. Delta
underlag är företagels reala vinst till den del vinsten överstiger fribeloppei.

Fribeloppet är 6 procent av företagets lönekostnader (lönebaserat fribelopp) eller - om företaget sä önskar - 500000 kronor (fast fribelopp). Företag mellan vilka intressegemenskap råder (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning) får dock tillsammans tillgodoräknas högst ett fast fribelopp. Det fasta fribeloppet skall i första hand tillgodoräknas det företag inom gruppen som har den största reala vinslen såvida inte yrkande framställs om att fördelningen skall ske på annat sätt. Har det lönebaserade fribeloppet utnyttjats bortfaller rätten till fast fribelopp för övriga förelag inom gruppen.

Med real vinst avses förelagets nominella resultat sedan detla minskats med inflalionsavdrag för företagets inventarier, byggnader, markanläggningar och lager enligt 4 och 5 §§ saml justerats med hänsyn till inflations-effekter på företagels monetära tillgångar och skulder enligt 6 §.

Vid tillämpning av andra och tredje styckena skall, såvitt gäller företag som redovisar inkomst av handelsbolag, hänsyn tas till så stor andel av handelsbolagets lönekostnader, tillgångar och skulder som motsvarar företagets andel av handelsbolagets inkomst.

3 S Det nominella resultatet är företagets beskattningsbara inkomst eller
beräknade förlust vid taxeringen till statlig inkomstskatt sedan detta be
lopp minskats med beskattningsårets inkomstskatt samt, i den mån in
komsten eller förlusten påverkats av nedan angivna poster.

1. ökats med påförd kommunalskall,

2. minskats med restituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt.

3. ökats med avdrag för tidigare års förlust,

4. ökats med avdrag för aktieutdelning,

5. ökats med investeringsavdrag, särskilt forskningsavdrag och ex-porlkredilavdrag,

6. ökats med belopp varmed lagerreserv, resultaiutjämningsfond eller annan liknande reserv ökat samt

7. minskats med belopp varmed lagerreserv, resullatiitjämningsfond eller annan liknande reserv minskal.

Med beskattningsårets inkomstskatt avses summan av 32 proceni av företagets till statlig inkomstskatt beskaitningsbara inkomst och .0 procent av företagels till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomst.

4 S Inflationsavdragel för inventarier är inventariernas skattemässiga

FiU 1983/84:20 4

restvärde vid beskattningsårets ingång multiplicerat med det enligt 7 § fastställda inflationstalet för beskattningsåret. Med inventarier avses tillgångar som behandlas enligt bestämmelserna i punkterna 3-6 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370).

Inflationsavdragel för byggnader utgör skillnaden mellan realt beräknade värdeminsknings- och utrangeringsavdrag och de avdrag för byggnader som företagel tillgodoräknats enligt punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 22 §, punkterna 2 a och 4 av anvisningarna till 25 S och punkt 7 av anvisningarna till 29 § kommunalskaltelagen.

Inflationsavdragel för markanläggningar utgör skillnaden mellan realt beräknade värdeminsknings- och utrangeringsavdrag och de avdrag för markanläggningar som företaget tillgodoräknats enligt punkterna 4 och 6 av anvisningarna till 22 § och punkt 16 av anvisningarna till 29 § kommunalskaltelagen.

De reala avdragen beräknas genom all tillgodoräknade avdrag multipliceras med det enligt 7 § fastställda omräkningstalet avseende det beskattningsår då byggnaden eller markanläggningen anskaffades.

Inflationsavdrag enligt denna paragraf medges inte i fråga om egendom som utgör omsältningstillgång i rörelse.

5 § Inflationsavdragel för lager utgör lagrets värde vid beskattningsårets
ingång multiplicerat med beskattningsårets inflationsial. Med lagrets värde
avses det belopp varmed lagret och liknande omsättningstillgångar tagits
upp i räkenskaperna före avsättning till lagerreserv och liknande reserv.

Inflationsavdrag enligt första stycket medges inte i fråga om lager av obligationer, lånefordringar och andra monetära tillgångar. Sådana tillgångar skall, oavsett om de utgör omsätlningstillgångar eller inte. beaktas vid tillämpningen av 6 §.

6 § Vid beräkning av den reala vinsten skall det nominella resultatet

1. ökas med ett belopp motsvarande förelagets monetära skulder vid beskattningsårels ingång multiplicerat med beskattningsårets inflationsial och

2. minskas med ett belopp motsvarande företagels monetära tillgångar vid beskattningsårets ingång multiplicerat med beskattningsårets inflationsial.

De monetära skulderna är

1. växel-, leverantörs- och skalleskulder,

2. upplupna kostnader och förutbeialda intäkter,

3. förskoll från kunder,

4. avsättningar till pensioner.

5. avsättningar till investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och annan liknande fond saml

6. övriga skulder.

Som monetära skulder räknas belopp som under beskattningsåret utskiftats till företagets ägare.

De monetära lillgångarna är

1. kassa-och banktillgodohavanden.

2. obligationer, lånefordringar och liknande tillgångar.

3. växelfordringar och kundfordringar.

4. förutbeialda kostnader och upplupna intäkter,

5. Ibrskoii till leveraniörci.

6. v;irdel av inte färdigställda byggnader, markanläggningar och inven
tarier som inte Lngt)r onisättningslillgångar i rörelse samt

FiU 1983/84:20 5

7. övriga fordringar.

Som monetära tillgångar räknas beskattningsårets nominella resultat om det är positivt saml vad förelaget uppburit under beskattningsåret för aktier som ulgetts i samband med ökning av företagets aktiekapital. Råder intressegemenskap mellan ett företag som erlagl betalning för utgivna aktier och det företag som ökat sitt aktiekapital skall det erlagda beloppet dock inte räknas som monetär tillgäng. Vad nu sagts om vad som uppburits vid ökning av aktiekapital gäller också i fråga om ökning av insatskapital i ekonomisk förening.

De monetära skulderna får inte las upp till lägre värde och de monetära tillgångarna får inte las upp till högre värde än vad de tagits upp till vid räkenskapsårets ingång.

7 § Med beskallningsårets inflationstal avses det tal som uttrycker den
allmänna prisutvecklingen sedan föregående år. Omräkningstalet anger
förhållandet mellan beskattningsårets prisläge och prislägel under tidigare
beskattningsår.

Beräkningen av den allmänna prisutvecklingen skall göras med ledning av en på konsumentprisindex grundad indexserie. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer årligen inflationsial och omräkningstal.

Vid beräkning av inflationstal och omräkningstal skall även ett brutet räkenskapsår anses sammanfalla med året närmast före taxeringsåret. Omfattar beskattningsåret annan tid än tolv månader eller taxeras företagel för mer än ett beskattningsår skall dock inflationstalet justeras så alt det per månad motsvarar en tolftedel av det för helår fastställda talet. Motsvarande justering skall göras vid beräkning av fast fribelopp.

8 8 Vinstdelningsunderlagel avrundas nedåt till helt lusental kronor.
Vinstdelningsskatl utgår i helt antal kronor, varvid örelal bortfaller.
Beteckningar som används i kommunalskaltelagen (1928: 370) och lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt har samma betydelse i denna lag om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.

9 § Ett företag som enligt I § skall eriägga vinstdelningsskatt är skyldigt
att i sin självdeklaration lämna uppgifter till ledning för beräkning av
vinstdelningsunderlag. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt formu
lär som fastställs av riksskatteverket.

10 S Bestämmelserna i taxeringslagen (1956:623) om taxering för in
komst och förmögenhet skall gälla i fråga om bestämmande av vinstdel
ningsunderlagel. Bestämmelserna om särskilda avgifter i nämnda lag skall
dock inte tillämpas. Andras taxeringen till statlig inkomstskall genom dom
av länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten skall domstolen även besluta
om den ändring av vinstdelningsunderlagel som föranleds härav.

I fråga om debitering och uppbörd av skatten gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953: 272). Vidare tillämpas 51 S lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter pä vinstdelningsskalten. Riksförsäkringsverket får dock som förskott lillgodoföra sig 70 procent av summan av den vinstdelningsskatt som kan beräknas bli

Nuvarande lydelse

Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse enligt kommunalskaltelagen (1928: 370) och lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt har svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank rätt till avdrag enligt denna lag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till allmän investeringsfond. Sparbank får i balansräkningen ta upp allmän investeringsfond under benämningen investeringskonlo.

Föreslagen lydelse

1 §=

Vid beräkning av nettointäkt av fastighet eller av rörelse enligt kommunalskaltelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank och svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstalt rätt till avdrag enligt denna lag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till allmän investeringsfond. Sparbank får i balansräkningen ta upp allmän investeringsfond under benämningen investeringskonto.

Bostadsföretag som avses i 24 § 3 mom. kommunatskattelagen kan inte få avdrag för avsättning till investeringsfond.

Ett företag kan för visst beskaltni allmän investeringsfond i mer än en

ngsår inte få avdrag för avsättning till

förvärvskälla.

4 §' Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk kan besluta att allmän investeringsfond skall eller får tas i anspråk för ändamål som avses i 5 § första stycket. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industriverk kan vidare besluta alt belopp som framdeles avsätts till allmän investeringsfond får tas i anspråk. Beslut som nu sagts får avse endast den lid och skall förses med de villkor i övrigi som läget på arbetsmarknaden eller andra förhållanden motiverar. Beslut kan gälla samtliga företag, förelag av viss beskaffenhet eller visst eller vissa företag.

Allmän investeringsfond som har avsatts i viss förvärvskälla får tas i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens

Allmän investeringsfond som har avsatts i viss förvärvskälla får las i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom in-komslslagen jordbruksfastighet och rörelse. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens

' Senaste lydelse av 16 § 1983:668, = Senaste lydelse 1981:299. -' Senaste lydelse 1983:668.

/ mom.' Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs

1) intäkt som skatlskyldig hafl av annan förvärvskälla än förut har nämnts och som inte heller utgör intäkt av kapital.

2) sådan lolterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 S.

3) resiituerade. avkortade eller 3) reslituerade. avkortade eller avskrivna egenavgifter enligt lagen avskrivna egenavgifter enligt lagen

(1981:691) om socialavgifter, som inte utgör inläkl av jordbruksfastighet eller rörelse, i den män avdrag har medgetts för avgifterna. och

(1981:691) om socialavgifter, som inte utgör intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse, i den mån avdrag har medgetts för avgifierna.

4) vinst - i den omfattning som anges i 2-4 mom. - genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsvinst).

4) restituerad. avkortad eller avskriven vinstdetningsskalt i den mån avdrag har medgetts för skatten, och.

5) vinst - i den omfattning som anges i 2-4 mom. - genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsvinst).

Har sådan fusion mellan aktiebolag eller föreningar ägt rum. som avses i 28 S 3 mom., skall restituerad. avkortad eller avskriven skatt, som enligt vad ovan sagts skutte ha utgjort skattepliktig intäkt för dotterbolaget etter den överlåtande föreningen, utgöra skattepliktig intäkt Jör moderbolaget eller den övertagande föreningen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning vid fusion mellan sparbanker enligt 78 § lagen (1955:416) om sparbanker scunt då ett bankaktiebolags heta bankrörelse övertagits av ett annat hankbolag etter ett försäkringsbolags liela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsbolag och beloppet i fråga icke uppgetts till beskattning hos det överlåtande bolaget.

Senaste lydelse 1981: 1150.

FiU 1983/84:20 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

46 S

5 mom. I hemortskommunen får skattskytdig göra avdrag för vinstdelningsskatt som har påförts den skattskytdige under året före taxeringsåret. Bestämmelserna i 4 mom. gäller också i fråga om sådant avdrag.

Har sådan fusion mellan aktiebolag eller föreningar ägt rum. som avses i 28 § 3 mom., äger moderbolaget eller den övertagande föreningen åtnjuta avdrag för sådan bolagets eller den överlåtande föreningens skatt som skutte ha varit avdragsgill för dotterbolaget eller den överlåtande föreningen. Vad nu sagts skatt äga motsvarande tillämpning vid fusion mellan sparbanker enligt 78 § lagen (1955:416) om sparbanker samt då ett bankaktiebolags heta bankrörelse övertagits av ett annat bankbotag eller ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annaiför-säkringsbolag och det överlåtande bolaget avslår från att yrka avdraget i fråga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs alt 4 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

4 §

I mom . Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får. med iakttagande av föreskriften i 22 §. avdrag göras för underskott i förvärvskälla. Vidare får annan skattskyldig än fysisk person, dödsbo och familjestiftelse avdrag för allmän kommunalskatt som har påförts den skallskyldige under året före taxeringsåret. I fråga om underskott i förvärvskälla iakttas att

I mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 S. avdrag göras för underskoll i förvärvskälla. Vidare får annan skatlskyldig än fysisk person, dödsbo och familjestiftelse avdrag för allmän kommunalskatt och vinstdelningsskall som har påförts den skattskyldige under året före taxeringsåret. I fråga om underskott i förvärvskälla iakttas att

1) avdrag för realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst eller lolterivinst,

2) avdrag inte får göras för underskott av fastighet eller röielse i utlandet,

3) avdrag inte får göras för underskott på grund av avskrivning av skepp eller luftfartyg eller på köpekontrakt, som avser sådan tillgång, i vidare mån än som följer av 46 S I mom. kommunalskattelagen (1928: 370),

4) avdrag inte får göras för underskott i den mån hänsyn till del har tagits vid beräkning av sjömansskatt.

Skatlskyldig, som har varit bosall här i riket under hela beskattningsåret eller del av detla, får avdrag för periodiskt understöd, egenavgifter, försäkringspremier m. m. i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. kommunalskaltelagen.

Har sådan fusion mellan aktiebolag eller föreningar ägt rum, som i 28 § 3 mom. första eller andra stycket kommunalskaltelagen avses, äger moderbolaget eller den övertagande föreningen åtnjuta avdrag för sådan dotterbolagets eller den överlåtande föreningens skatt, vilken enligt första stycket skulle hava varit avdragsgill för dotterbolaget eller den övertalande föreningen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning vid fusion mellan sparbanker enligt 78 § lagen den 3 juni 1955 om sparbanker samt

Har sådan fusion mellan aktiebolag eller föreningar ägt rum, som avses i 28 § 3 mom. kommunalskaltelagen, äger moderbolaget eller den överlagande föreningen åtnjuta avdrag för sådan dotterbolagets eller den överlåtande föreningens skatt, vilken enligt första stycket skulle ha varit avdragsgill för dotterbolaget eller den överlåtande föreningen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning vid fusion mellan sparbanker enligt 78 § lagen (1955:416) om sparbanker saml då ett bankaktiebolags hela bankrö-

Med skatt förstås i denna lag, om inte annat anges, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskifiningsskati, ersäliningsskaii, kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, hyreshusavgift, skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) samt annuitet på avdikningslån.

Med skatt förstås i denna lag. om inte annat anges, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, uiskiftningsskatt, ersäliningsskaii, kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift , vinstdelningsskatl. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, hyreshusavgift, skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) samt annuitel på avdikningslån.

Regeringen får, om särskilda omständigheter föranleder det, föreskriva all i samband med uppbörden av skatt skall uppbäras även andra avgifter än sådana som anges i första stycket. Har sådan föreskrift meddelats skall, om inte annat anges, vad i denna lag stadgas angående skatt tillämpas beträffande den avgift som avses med föreskriften.

3 S

FiU 1983/84:20 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

(1946:324) om skogsvärdsavgift;

att hyreshusavgift uträknas enligt bestämmelserna i tagen i 1982:1194) om hyreshusavgift:

att kommunal inkomstskatt debileras med belopp som har uträknats av k)kal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen;

att egenavgifter debiteras med att egenavgifter enligt lagen

ledning av bestämmelserna i lagen (1981:691) om socialavgifter debi-
(1981: 691) om socialavgifter (;(;7i på teras på grundval av uppgifter om
grundval av uppgifter om försäk- försäkringsförhållanden som läm-
ringsförhållanden som lämnas av nas av den allmänna försäkrings-
den allmänna försäkringskassan, kassan, varvid öretal bortfaller;
varvid öretal bortfaller; samt samt

att i IS nämnd annuitet eller, om skatlskyldig har all erlägga flera annuiteler, summan av dessa påförs i helt antal kronor, varvid öretal bt)rtfaller.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984 och tillämpas första gången i fiåga om preliminär skatt för år 1984 saml slutlig skatt på grundval av 1985 års taxering.

/ mom.' Nedannämnda skattskyldiga äro, där ej annat följer av stadgan-del i 3 mom., skyldiga alt ulan anmaning till ledning för egen taxering avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen:

1) aktiebolag, ekonomisk förening och aktiefond ävensom sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

I) aktiebolag, ekonomisk för-

ening, sparbank, ömsesidig skade-försäkringsanslatt och aktiefond ävensom sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och under denna tid icke erlagl sjömansskatt, till sammanlagt minst 6000 kronor och eljest till sammanlagt minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art som anges i 3 S I mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårels utgång hafl ett värde överstigande 400000 kronor eller, såvitt angår sådan juridisk person som avses i 6 § I mom. b) nämnda lag, 25 000 kronor, saml

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garanlibelopp för fastighet skall upplagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller Vid bedömandet av fysisk eller

juridisk persons deklarationsskyl- juridisk persons deklarationsskyl-

dighet enligt punkterna 2)-4) skall hänsyn icke tagas till sädan inkomst eller förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skattskyldig enligt kommunalskaltelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskall eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskaiiningsäret och levt tillsammans under större

dighet enligt punkterna 2)-4) skall hänsyn icke lagas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skattskyldig enligt kommunalskattelagen, lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under

' Layen omtiyckl 1971:399,

Senaste lydelse ii\ kigens ruhrik 1974: 773.

- Senaste lydelse 1981: 1003.

FiU 1983/84:20 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

större delen därav, var för sig haft delen därav, var för sig haft in-
inkomsl eller förmögenhet, skall komsi eller förmögenhet, skall var-
vardera makens deklarationsskyl- dera makens deklarationsskyl
dighet bedömas med hänsyn till ma- dighet bedömas med hänsyn till ma
karnas och boets sammanlagda in- kärnas sammanlagda inkomst och
komst och förmögenhet. förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönai svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som pä grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses ha varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock sådan persons make, barn undei 18 år och enskilda tjänare, om de har bott hos honom och icke har varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke ha varit här i riket bosatta.

1 fråga om deklarationsskyldighet för dödsbo efter skattskyldig, som har avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skulle ha gälll för den avlidne.

Av taxeringsnämnd beslutade laxeringar skall för vaije skattskyldig införas i skattelängd.

I skattelängden antecknas särskilt

dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 11 S 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomsi eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskoll), medgivna allmänna avdrag som inte avser underskott i förvärvskälla, laxerad och beskattningsbar inkomst saml riintelillägg och underlag för tilläggsbelopp,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 S lagen (1958:295) om sjömansskatt och enligt I § 2 mom. niimnda lag skattepliktig dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skallskyldige har uppburit sådan inkomst under beskattningsåret, saml sjömansskallenämndens beslut om jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt.

dels i avseende på kommunal inkomstskatt laxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beslut i övrigi. som avser föruisällning för avdrag enligt 48 S 2 och 3 mom, kommunalskaltelagen (1928; 370) eller för skattereduktion enligt 2 S 4 mom. uppbördslagen (1953:272).

' Senaste lydelse 1983:444,

FiU 1983/84:20 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dels beslut, som avser förutsättning för skattereduktion enligt 2 § lagen (1978: 423) om skattelättnader för vissa sparformer.

dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progressionsbestämmelser enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning,

dels uppgift om underlag, varpå skogsvårdsavgift skall beräknas,

dels uppgift om underlag, varpå hyreshusavgift skall beräknas.

dels vinstdelningsunderlag.

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skatt skall utgå enligt 11 § lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskall.

Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade laxerade inkomsten till minst 6000 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 6000 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detla år levt tillsammans, skall den beräknade laxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den årliga laxeringen anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering.

2 Riksdagen 1983/84. 5 saml. Nr 20

FiU 1983/84:20 18

8 Förslag till

Lag med reglemente för allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs följande.

I Inledande bestämmelse

1 § De penningmedel, som enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om social
avgifter, 1 § lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt samt I S lagen
(1983:000) om vinstdelningsskatt skall ingå till allmänna pensionsfonden,
skall förvaltas av nio styrelser, nämligen första-fjärde fondstyrelserna
saml försla-femte löntagarfondstyrelserna.

Bestämmelser om första-lredje fondstyrelserna finns i 2-25 S§ samt om Qärde fondstyrelsen och lönlagarfondstyrelserna i 26-43 §§.

II Första—tredje fondstyrelserna

Medelstilldelning

2 § Riksförsäkringsverket skall varje år överföra

1. till första fondstyrelsens förvaltning tilläggspensionsavgifter som er-läggs av staten, kommuner och därmed jämförtiga samfälligheter samt av bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter har ett bestämmande inflytande,

2. till andra fondstyrelsens förvaltning tilläggspensionsavgifter som er-läggs av andra arbetsgivare än som har nämnts under I och som debiterats på grundval av ell avgiftsunderlag som överstiger 225 gånger det basbelopp som gäller enligt lagen (1962; 381) om allmän försäkring,

3. till tredje fondstyrelsens förvaltning övriga tilläggspensionsavgifter samt

4. till varje fondstyrelses förvaltning en tredjedel av vinsiskatten och av vinstdelningsskalten.

Vad som sägs i första stycket I -4 gäller med den begränsning som följer av bestämmelserna i 26 och 27 §

Till varje fondstyrelses förvaltning skall också hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvaltar.

Pensionsuthetalningur m. m.

3 S Pensionsuibelalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter av
seende försäkringen för tilläggspension skall, i den mån andra medel inte
slår till förfogande, betalas genom tillskott som riksförsäkringsverket er
håller från fondstyrelserna. De medel som behövs för ett kalenderår skall
tillskjutas av varje fondstyrelse i förhållande till de avgifter som under det
närmast föregående aret har överförts till dess förvaltning.

Varje fondstyrelse skall med de medel som den förvaltar betala kostnaderna för dess verksamhet och för revision iw dess förvaltning.

Organisalhm

4 S Vaije fondstyrelse skall bestå av nio ledamtiicr. som fiirotdnas a\
regeringen. Av ledamölerna utses

i första löndsiytelsen tre eller förslag av sammanslutningar, som foreträdet kommunerna och landstingskommunerna, och ire efter förslag av iikssatntnanslijtningar av arbelsiagate.

FiU 1983/84: 20 19

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutningar som företräder konsumentkooperationen och fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare samt

i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslulningar av arbetstagare och två efter förslag av sammanslutningar som företräder personer vilka erlåg-ger egenavgifter för tilläggspension.

Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå.

För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant.

Ledamöter och suppleanter skall vara myndiga och här i riket bosatta svenska medborgare.

5 § Ledamöter och suppleanter förordnas för tiden intill dess balansräk
ning har fastställts under tredje året efter det då förordnandet meddelades.

Regeringen får entlediga en ledamot eller suppleant även om den tid för vilken han är förordnad inte har gått ut.

Om en ledamot eller suppleant entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av annat skål upphör under den tid för vilken han förordnals, skall för den återstående tiden i hans ställe en ny ledamot respektive suppleant förordnas i den ordning som anges i 4 §.

6 § Av de utan förslag utsedda ledamöterna i första fondstyrelsen förordnar regeringen en till ordförande. I andra och tredje fondstyrelserna skall den utan förslag utsedde ledamoten vara ordförande. Varje fondstyrelse väljer inom sig vice ordförande.

7 § En fondstyrelse sammanträder på kallelse av ordföranden. Styrelsen skall också kallas samman om en ledamot begär det.

Styrelsen är beslulför om de närvarande vid sammanträdet är fler än hälften av antalet ledamöter. Ett ärende får dock inte tas upp till behandling om inte såvitt möjligt samtliga ledamöter eller, vid förfall för någon av dem, en suppleant för denne har fått tillfälle att delta i ärendets behandling.

Som styrelsens beslut gäller den mening som de flesta förenar sig om. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsrösl.

Vid styrelsesammanträden skall protokoll föras. Om någon ledamot i samband med beslutet anmäler skiljaktig mening, skall denna antecknas i protokollet.

8 § Varje fondstyrelse får uppdra åt enskilda ledamöter eller tjänstemän
hos styrelsen att var för sig eller två eller flera i förening avgöra ärenden
som annars ankommer på styrelsens egen prövning. Det åligger styrelsen
all meddela föreskrifter om den befogenhet som ett sådant uppdrag med
för. Om uppdraget avser beviljande av lån skall grunderna för långivningen
fastställas.

Uppdrag enligt första stycket får när som helst återkallas eller inskränkas. Utan hinder av sådant uppdrag får styrelsen själv avgöra ärenden av varje slag.

9 § Fondstyrelsen får anställa de tjänstemän som behövs saml bestamma
deras löner och övriga anställningsvillkor.

10 S Regeringen bestämmer arvoden och andra ersättningar till leda
möter och suppleanter i fondstyrelserna.

FiU 1983/84:20 20

Förvaltning

11 § Fondstyrelserna skall, inom ramen för vad som är förenligt med den
allmänna ekonomiska politiken och med beaktande av kreditmarknadens
funktionssätt, förvalta anförtrodda medel på sådant sätt att de blir till
största möjliga gagn för försäkringen för tilläggspension.

Fondmedlen skall placeras så att kraven på god avkastning, tillfredsställande betalningsberedskap och betryggande säkerhet tillgodoses.

12 § Varje fondstyrelse får placera de medel som styrelsen förvaltar

1. i obligationer utfärdade av staten, kommuner eller därmed jämförliga
samfälligheter, Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa. Svenska bosiadskreditkassan. Svenska skeppshypo-
tekskassan eller Skeppsfartens sekundärtånekassa eller av krediiaktiebo-
lag som står under tillsyn av bankinspektionen,

2. i obligationer garanterade av staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter,

3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldförbindelser som har offentligen ulbjudils av svenska bankaktiebolag, Sveriges investeringsbank aktiebolag eller Nordiska investeringsbanken med undantag av konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning och sådana obligationer med längre löptid än ett år, som har utfärdats av bankaktiebolag, sparbanker eller ceniralkassor för jordbrukskredit,

4. i andra skuldförbindelser utfärdade av staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter, riksbanken, bankaktiebolag, sparbanker, centralkassor för jordbrukskredit eller andra kreditinrättningar som regeringen godkänner, eller av bolag, föreningar eller stiftelser som i 2 § första stycket I sägs, såvida staten, en kommun eller en därmed jämföriig samfäl-lighet har iklätt sig borgen för förbindelserna,

5. i skuldförbindelser utfärdade av en annan fondstyrelse samt

6. i fordringar hos kreditinrättningar i enlighet med bestämmelserna om återlån.

13 § Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap eller
för att tillgodose kravet på ändamålsenlig förvaltning får fondmedel pla
ceras hos riksbanken, annan bank eller postgirot.

14 8 Om det ar uppenbart att allmänna pensionsfonden annars skulle lida en avsevärd förlust får en fondstyrelse, i avsikt att skydda en fordran, på offentlig auktion eller fondbörs köpa in egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen eller överta egendom som betalning för fordringen. Egendom som förvärvats på delta sätt skall avyttras så snart det är lämpligt och senast då det kan ske ulan förlust.

15 § För att tillgodose ett tilllalligi penningbehov får varje fondstyrelse ta upp kiedit hos en kreditinrättning eller hos en annan fondstyrelse.

16 § Fondstyrelsernas räkenskapsår är kalenderår.

Varje fondstyrelse skall före den 1 februari varje år redovisa för sin lurvalining under föregående räkenskapsår genom att lämna förvaltnings-beralielse med resultaträkning samt balansräkning avseende ställningen vid iiiels utgång.

I balansräkningen skall lillgångarna las upp lill anskafiiiingskosinaden.

FiU 1983/84:20 21

En osäker fordran skall dock tas upp till det belopp som kan beräknas komma att inflyta. En värdelös fordran får inte tas upp som tillgång.

17 S Första-tredje fondstyrelserna skall årligen gemensamt göra en
sammanställning av övriga fondstyrelsers verksamhetsberättelser. Sam
manställningen skall överlämnas till regeringen före den I april året efter
räkenskapsåret.

Atertån

18 § Riksbanken, bankaktiebolag, sparbanker, ceniralkassor för jord
brukskredit, Sveriges allmänna hypoteksbank. Svenska skeppshypoteks-
kassan och andra kreditinrätlningar som regeringen godkänner får varje år
mot bevis om fullgjord avgiftsbetalning bevilja den som erlagl avgift till
försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäk
ring återlån. Detta får ske med högst hälften av de avgifter som eriagts

1. under del närmast föregående året eller

2. under de fem närmast föregående åren, i den mån avgifisbetalningar-na inte redan utnyltjats som underiag för återiån.

Återlån får inte beviljas, om lånebeloppet skulle understiga femtiotusen kronor. Återlån enligt första stycket 2 får uppgå lill högst femhundratusen kronor.

19 § En kreditinrättning, som har lämnat återlån enligt 18 §, får i sam
band därmed till motsvarande belopp erhålla lån från en fondstyrelse.
Lånet skall lämnas av den fondstyrelse som enligt 2 § har all förvalla de
avgifter eller större delen av de avgifter för vilka återlånet beviljats. De lån
som kreditinrättningar erhåller under ett kalenderår på grund av återiån till
kommuner och landstingskommuner får uppgå lill sammanlagt högst etl-
hundra miljoner kronor.

Ränlesatsen för lån från fondstyrelser till kreditinrättningar enligt första stycket skall motsvara räntesatsen för det senaste i Sverige utgivna långfristiga statsobligationslånet, om inte regeringen har fastställt en annan räntesats. Ränlesalsen för lånet skall omprövas vart femte år under dess löptid. En fondstyrelse och en kreditinrättning kan komma överens om att den nya räntesatsen skall gälla även för övriga lån vilkas räntesats skall omprövas under samma kalenderår.

20 § Amortering skall varje år göras på återlån, som inte i sin helhet
återbetalas inom ett år från utlämnandet. Varje amortering skall göras med
minst en liondedel eller, såvitt avser återlån som beviljats med högre
belopp än hälften av närmast föregående års avgifter, minst en femtonde-
del av lånesumman.

Del lån som en kreditinrättning erhållit från en fondstyrelse enligt 19 § skall återbetalas i samma takt som återlånet. Återbetalningen får dock inte ske långsammare än som föreskrivits i villkoren för återlånet. Har ett återiån sagts upp lill betalning får kreditinrättningens lån hos fondstyrelsen ändå, lill den del det motsvarar obetald återlåneskuld, återbetalas på de villkor som gällde före uppsägningen.

Om långivaren och låntagaren är överens får ett återlån överföras till en annan kreditinrättning som har rätt att bevilja sådana län.

Revision

21 § För varje fondstyrelse förordnar regeringen fyra revisorer att grans
ka styrelsens förvaltning. Av revisorerna utses en på förslag av bankin-

FiU 1983/84:20 22

speklionen och två efter samråd med de sammanslutningar som enligt 4 § får föreslå ledamöter i fondstyrelsen. De revisorer som utses utan samråd skall vara gemensamma.

Den revisor som utsetts utan förslag eller samråd skall som ordförande leda revisionen.

Revisorerna får vid fullgörandet av sitt uppdrag anlita biträde.

22 § Revisorerna förordnas för tiden intill dess balansräkning har fast
ställts nästa gång.

Regeringen får entlediga en revisor, även om den tid för vilken han blivit utsedd inte har gått ut.

Om en revisor entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av annat skäl upphör under den tid för vilken han blivit utsedd, skall för den återstående tiden en ny revisor förordnas i hans ställe.

23 § Regeringen beslutar om arvoden och andra ersättningar till revisorerna.

24 § För varje kalenderår skall revisorerna avge en revisionsberättelse, som skall överlämnas lill fondstyrelsen inom en månad efter del att förvaltningsberättelsen enligt 16 § har kommit revisorerna till banda.

Revisionsberättelsen skall innehålla en redogörelse för omfattningen och resultatet av revisorernas granskning och inventering av de under styrelsens förvaltning stående tillgångarna saml uppgift om anmärkning föreligger mot förvaltningsberättelsen med resultaträkning, mot balansräkningen, mot fondstyrelsens bokföring eller i övrigt mot fondstyrelsens förvaltning. Om det föreligger anledning till anmärkning skall den anges i revisionsberättelsen. Revisorerna får också meddela de erinringar i berättelsen som de anser jjåkallade.

En revisor som är av skiljaktig mening eller i övrigt finner särskilt uttalande påkallat får ange detta i revisionsberättelsen, om han inte avger en särskild sådan berättelse.

25 § Sedan revisionsberättelsen har kommit fondstyrelsen till hända,
skall styrelsen genast överlämna förvaltningsberättelsen och revisionsbe
rättelsen till regeringen, som före den 1 maj samma år skall avgöra frågan
om fastsiällelse av balansräkningen.

III Fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna

.Medelstilldelning

26 § Riksförsäkringsverket skall till fjärde fondstyrelsens förvaltning
överföra de medel, som styrelsen rekvirerar hos verket. Medlen avräknas
på de medel som belöper på första, andra och tredje fondstyrelserna i
förhållande till kapitalbehållningarna enligt dessa styrelsers balansräk
ningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år.

Till fondstyrelsens förvaltning skall också, med den begränsning som följer av 28 §, hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvaltar.

De medel som överförs till fondstyrelsens förvaltning får uppgå lill högst 1 850 miljoner kronor.

27 § Riksförsäkringsverket skall till varje löntagarfondslyrelses förvalt
ning överföra de medel som styrelsen rekvirerar hos verket. Medlen avräk-

FiU 1983/84:20 23

nas på de medel som riksförsäkringsverket enligt 2 § första stycket 1 -4 skall överföra till första, andra och tredje fondstyrelserna med lika fördelning mellan dessa styrelser.

Till en löntagarfondslyrelses förvaltning får överföras dels en femtedel av vinstskatten och av vinstdelningsskatten, dels av tilläggspensionsavgif-terna ett belopp motsvarande 0,04 enheter av procentsatsen för uttag av tilläggspensionsavgifl. Summan av de medel som överförs till en löntagarfondstyrelses förvaltning får dock inte överskrida den medelsram som anges i fjärde stycket.

Till varje löntagarfondstyrelses förvaltning skall också, med den begränsning som följer av 28 §, hänföras avkastningen av de medel som styrelsen förvaltar.

För varje lönlagarfondstyrelse är medelsramen 400 miljoner kronor år 1984 och ökar därefter årligen till och med år 1990 med ett belopp motsvarande 20000 basbelopp för respektive år enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Avkastning m.m.

28 § Fjärde fondstyrelsen och löntagarfondstyrelserna skall varje år före
utgången av maj månad till första, andra och tredje fondstyrelsernas för
valtning överföra en avkastning för närmast föregående räkenskapsår be
räknad till tre procent av nuvärdet av förvaltade medel. Med nuvärdet av
förvallade medel avses summan av de medel som styrelsen intill räken
skapsårets slut rekvirerat hos riksförsäkringsverket, omräknad efter de
förändringar av konsumentprisindex som skett från det medlen tillställdes
styrelsen och fram till räkenskapsårets slut.

För medel som en fondstyrelse förvaltal under endast en del av räkenskapsåret skall den enligt första stycket beräknade avkastningen minskas i motsvarande mån.

Avkastningen från fjärde fondstyrelsen skall fördelas mellan första, andra och tredje fondstyrelserna i förhållande till de avräkningar som har skett enligt 26 § första stycket till och med det år som avkastningen avser. Avkastningen från löntagarfondstyrelserna skall fördelas lika mellan första, andra och tredje fondstyrelserna.

29 § Envar av fjärde fondstyrelsen och lönlagarfondstyrelserna skall
med de medel som styrelsen förvaltar betala kostnaderna för dess verk
samhet och för revisionen av dess förvaltning.

Organisation

30 § Fjärde fondstyrelsen skall beslå av tolv ledamöter som förordnas av
regeringen. Av ledamöterna utses två efter förslag av sammanslutningar
som företräder kommunerna, tre efter förslag av rikssammanslutningar av
arbetsgivare och fem efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstaga
re.

Om förslag inte avges, förordnar regeringen ledamöter ändå. För varje ledamot utses i samma ordning en suppleant. Ledamöter och suppleanter skall vara myndiga och här i riket bosatta svenska medborgare.

31 § Vaije löntagarfondstyrelse skall bestå av nio ledamöter. För leda
möterna skall finnas fyra suppleanter.

Regeringen förordnar ledamöter och suppleanter.

FiU 1983/84:20 24

Ledamöter och suppleanter skall vara myndiga och bosatta här i riket. Av ledamöterna skall minst fem och av suppleanterna minst tvä företräda löniagarintressen. Vid utseendet av ledamöter och suppleanter skall det tillses att löntagarfondstyrelserna får en regional anknytning.

32 § Ledamöter och suppleanter i fjärde fondstyrelsen förordnas för
liden intill dess balansräkning har fastställts under tredje året efter del då
förordnandet meddelades.

Ledamöter och suppleanter i lönlagarfondstyrelserna förordnas för liden intill dess balansräkning har fastslällls under årel efter det då förordnandet meddelades.

Om en ledamot eller suppleant entledigas eller avlider eller om hans uppdrag av annat skäl upphör under den lid för vilken han blivit förordnad, skall för den återstående tiden i hans ställe en ny ledamot respektive suppleant förordnas i den ordning som anges i 30 och 31 §§.

33 § Av de ulan förslag utsedda ledamöterna i fjärde fondstyrelsen för
ordnar regeringen en till ordförande och en till vice ordförande.

För varje lönlagarfondsiyrelse förordnar regeringen av ledamöterna en till ordförande och en till vice ordförande.

Förvaltning

34 § Fondstyrelserna skall, inom ramen för vad som gagnar försäkringen
för tilläggspension och är förenligt med den allmänna ekonomiska politiken
saml med beaktande av kreditmarknadens funktionssätt, förvalta anför
trodda medel genom placeringar på riskkapilalmarknaden. Placeringarna
skall syfta till att förbättra riskkapitalförsörjningen till gagn för svensk
produktion och sysselsättning.

Fondmedlen skall placeras så all kraven på god avkastning, långsik-lighet och riskspridning tillgodoses.

35 § Fjärde fondstyrelsen får placera de medel som styrelsen förvallar

1. i aktier i svenska aktiebolag med undantag av aktiebolag som driver bank- eller försäkringsrörelse,

2. i sädana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av aktiebolag som avses i I saml

3. i aktier i utländska aktiebolag saml i sådana konvertibla,skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av utländska aktiebolag.

Fondstyrelsen får inte förvärva värdepapper enligt första stycket 3 i sådan omfattning att värdepapperens sammanlagda värde kommer att överstiga en procent av värdet av de medel som styrelsen förvaltar.

36 § En löntagarfondstyrelse får placera de medel som styrelsen förval
tar

1. i aktier i svenska aktiebolag.

2. i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av aktiebolag som avses i I samt

3. som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar.

37 § Fjärde fondstyrelsen får inte förvärva mer än tio procent av aktierna
i ett aktiebolag, om aktierna är inregistrerade vid Stockholms fondbörs.
Har aktierna olika röstvärde, får fondstvrelsen inte förvärva större antal än

FiU 1983/84:20 25

att röstetalet för aktierna utgör högst tio procent av rösietalet för samtliga aktier i bolaget.

En lönlagarfondstyrelse får inte förvärva så många vid fondbörsen inregistrerade aktier i ett aktiebolag att dessa uppgår till åtta proceni eller mer av samtliga aktier i bolaget eller, om aklierna har olika röstvärde, att röstetalet för aktierna uppgår till åtta procent eller mer av röstetalet för samtliga aktier i bolaget.

38 § En lönlagarfondstyrelse skall pä begäran av en lokal facklig organi
sation vid ett aktiebolag i vilket fondstyrelsen har förvärvat aktier eller, om
bolaget ingår som moderbolag i en koncern, dess svenska dotterbolag
överlåta ål organisationen all för högst ett år i sänder utöva rösträtt för
hälften av aktiernas röstetal.

Om flera lokala fackliga organisationer vid ett bolag eiler inom en koncern begär att få utöva rösträtt för aktier skall lönlagarfondstyrelsen överlåta ät organisationerna att var för sig för högst ett år i sänder utöva rösträtt för sammanlagt hälften av aktiernas röstetal. Styrelsen skall därvid fördela rösträtten i enlighet med vad som överenskommits mellan organisationerna. Om någon överenskommelse inte har träffals. skall styrelsen fördela rösträtten med ledning av del antal medlemmar i respektive organisation som är anställda i bolaget och dess svenska dotterbolag.

39 § Om det behövs för en tillfredsställande betalningsberedskap eller
för att tillgodose kravet på ändamålsenlig förvaltning får fondmedel pla
ceras hos riksbanken, annan bank eller postgirot. 1 samma syfte får fond
medel placeras i statsskuldväxlar, skattkammarväxlar, bankcerlifikat och
företagscertifikat.

Revision

40 § För fjärde fondstyrelsen förordnar regeringen fyra revisorer alt
granska styrelsens förvaltning. Av revisorerna utses en på förslag av
bankinspektionen och ivå efter samråd med de sammanslutningar som
enligt 30 S får föreslå ledamöter i fondstyrelsen.

Om ordförande och om rätt att anlita biträde gäller vad som föreskrivs i 21 §.

4i s"~''För varje löntagarfondstyrelse förordnar regeringen tre revisorer att granska styrelsens förvaltning. Av revisorerna utses en på förslag av bankinspektionen. Revisorer får vara gemensamma för fjärde fondstyrelsen och en eller fiera löniagarfondslyrelser.

För varje lönlagarfondsiyrelse utser regeringen en av de utan förslag utsedda revisorerna alt som ordförande leda revisionen.

42 S Riksförsäkringsverket och riksrevisionsverkel skall årligen avge ut
låtande över fjärde fondstyrelsens och löntagarfondslyrelsernas förvalt
ning av medel. Utlåtandena skall överiämnas till regeringen före den I april
året efter räkenskapsåret.

Gemensamma bestämmelser

43 § Föreskrifterna i 5 § andra stycket, 7-10 och 14-16 §S samt 22-
25 §§ gäller också i fråga om fjärde fondstyrelsen och lönlagarfondstyrel
serna.

FiU 1983/84:20 26

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Genom lagen upphävs reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning.

2. Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i lagen (1983:000) med reglemente för allmänna pensionsfonden, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. I samband med att regeringen utser ledamöter och suppleanter i en löntagarfondstyrelse bestämmer regeringen vid vilken tidpunkt under år 1984 som styrelsen skall starta sin verksamhet.

4. 1 fråga om återlån, som avser avgifter betalda före den I januari 1978 eller som har beviljats före den 1 januari 1980, och lån lill kreditinrällning som har beviljat återlånet gäller fortfarande 14-16 §§ reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning i sin närmast föreden I januari 1980 gällande lydelse. I fråga om lån som kreditinrättning har erhållit enligt nu angivna 15 § första stycket får dock avtal träffas om tillämpning av 19 S andra stycket i den nya lagen,

5. I fråga om sådana lån från en fondstyrelse till en kreditinrättning, som hänför sig till återlån beviljade före den II april 1981, gäller fortfarande 15 !J andra stycket första meningen reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning i sin närmast före den I april 1981 gällande lydelse.

6. I andra fall än som avses i 4 och 5 gäller bestämmelserna i den nya lagen i fråga om återlån och lån till kreditinrättning på grund av återlån som har beviljats eller sökts före ikraftträdandet.

7. Summan av de medel som enligt 27 S andra stycket första meningen får överföras till en löntagarfondslyrelses förvaltning skall för år 1984 minskas med ett belopp om 20 miljoner kronor.

8. Bestämmelserna i 28 S skall tillämpas första gången för räkenskapsåret 1984.

9. Vid tillämpningen av 28 § skall de medel som tidigare överförts lill fjärde fondstyrelsens förvaltning beräknas lill ett nuvärde för augusti 1983 av 3042 miljoner kronor.

10. Innehar fjärde fondstyrelsen den 1 januari 1984 aktier i något eller
några aktiebolag utöver vad som medges i 37 §,, får fondstyrelsen även i
fortsättningen inneha högst samma andel av aktierna.

FiU 1983/84:20 27

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs alt i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall införas en ny paragraf, 19 kap. 3 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

i a §

Försäkringen för tilläggspension finansieras, förutom genom avgifter som avses i I §. av vinstskatt enligt lagen (1983:219) om tillfällig vinstskati saml vinstdelningsskatl enligt lagen (1983:000) om vinstdelningsskatl.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984.

FiU 1983/84:20 28

10 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs alt 9 kap. 2 och 3 S§ aktiebolagslagen (1975; 1385)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 2S Aktieägares rätt vid bolagsstämma utövas av aktieägaren personligen eller genom ombud med skriftlig, daglecknad fullmakt. Fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet.

Aktieägare kan vid bolagsstämma medföra ett biträde.

Innehar i enlighet med reglemen- Om två eller flera styrelser i all-

tet (1959:293) angående allmänna manna pensionsfonden förvaltar
pensionsfondens förvaltning fjärde aktier i ett visst aktiebotag får varje
fondstyrelsen aktier i visst aktiebo- styrelse för sig utöva rösträtt för de
lag. får efter fondstyrelsens bemyn- aktier styrelsen förvältar. En fond-
digande rösträtt för aktieinnehavet styrelse får för högst ett år i sänder
utövas genom ett eller flera ombud, överlåta åt en eller flera fackliga
som föreslagits av facktig organisa- organisationer med medlemmar
tion med medlemmar anställda hos anställda hos bolaget och. om bo-
bolaget, laget är moderbolag i en koncern,

hos dess dotterbolag att varför sig utöva rösträtt jör aktier som styrelsen förvaltar.

3 S

Ingen kan rösta för egna och andras aktier för sammanlagt mer än en femtedel av de på stämman företrädda aktierna, om ej annat följer av bolagsordningen.

.Aktieägare får icke själv eller genom ombud rösta i fråga om

1, talan mot honom.

2, hans befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse gentemot bolaget, eller

3, talan eller befrielse som avses i I och 2 beträffande annan, om aktieägaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets.

Bestämmelserna i första och andra styckena om aktieägare äger motsvarande tillämpning på ombud för aktieägare.

Om två eller flera styrelser i allmänna pensionsfonden förvaltar aktier i ett visst aktiebotag. anses varje styrelse för sig som aktieägare vid tillämpning av första och tredje styckena.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984.

Lagen omttycki 1982:739,

FiU 1983/84: 20 30

Sammanfattning av förslaget till löntagarfonder

I propositionen föresläs att fem nya fondstyrelser, benämnda löniagarfondslyrelser, inrättas inom ramen för allmänna pensionsfonden. Styrelsernas uppgift blir att förvalta en del av den allmänna pensionsfondens medel.

Löntagarfondstyrelserna, var och en beslående av nio ledamöter och fyra suppleanter, tillsätts av-regeringen. Av ledamölerna skall minst fem företräda löniagarintressen. Styrelsernas sammansättning skall återspegla en regional förankring. Styrelserna skall vara oberoende av varandra och var och en ha eget kansli.

Enligt förslaget skall löntagarfondstyrelserna i första hand använda medlen för köp av aktier i svenska förelag. Möjlighet skapas dock för fondstyrelserna alt tillskjuta riskkapital även till ekonomiska föreningar. Fondernas placeringskapacitet blir av storieksordningen 2 miljarder kronor per år. När del gäller fondernas placeringspoliiik framhålls alt förvärven i första hand bör avse företag med produktionskarakiär. När det gäller de stora, börsnoterade företagen bör placeringarna huvudsakligen göras i form av aktieförvärv direkt i dessa förelag. Vad gäller kapitalengagemang i de mindre och medelstora företagen torde det däremot i många fall vara mest ändamålsenligt all gå via investmentföreiag av typ tillväxiförelag, veniure-capitalföretag o.d. Fjärde fondstyrelsens principer för placeringspolitiken bör kunna tjäna som vägledning.

De fem löntagarfondstyrelserna skall enligt propositionen dela lika på de medel som inflyter dels från vinstdelning (inkl. den tillfälliga vinsiskatten), dels från en särskild del av tilläggspensionsavgiften. Denna avgift höjs därför fr. o. m. år 1984 med 0,2 procentenheter. För varje styrelse finns ett övre tak för medelstilldelningen. Taket är för år 1984 salt lill 400 milj. kr. och justeras sedan upp med 20000 basbelopp, motsvarande f. n. ca 400 milj. kr., varje år fram t. o.m. år 1990.

Lönlagarfondstyrelserna skall varje år överföra avkastning på del förvaltade kapitalet till de pensionsutbetalande fondstyrelserna (första-lredje styrelserna). Avkastningen skall motsvara 3% real förräntning, vilket innebär all lönlagarfondstyrelserna skall överföra 3% räknat på det förvaltade kapitalel sedan detta uppräknats med hänsyn till inflationen.

En löntagarfondstyrelse får inte förvärva aktier i ett börsnoterat aktiebolag om förvärvet medför att fonden får ett röstinflytande i bolaget som uppgår till 8% eller mer.

Om de lokala fackliga organisationerna i ett aktiebolag begär det, skall en löntagarfondstyrelse till organisationerna överföra 50% av rösträtten för de aktier i bolaget som styrelsen förvaltar.

De tre pensionsulbetalande fondstyrelserna får enligt förslaget i uppgift att åriigen göra en sammanställning av löntagarfondstyrelsernas verksamhet. Riksförsäkringsverket och riksrevisionsverket åläggs all var för sig göra en utvärdering.

FiU 1983/84: 20 31

Den föreslagna vinstdelningen är utformad som en särskild skatt och omfatlar aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanslaller. Underlaget för vinstdelningsskalten beräknas för varje företag för sig och bestäms av taxeringsnämnden i samband med den artiga inkomsttaxeringen.

Vid beräkningen av underlaget för vinstdelningsskalten tas hänsyn lill inflationen. Avdrag medges för årets inkomstskatt och för avsättning till investeringsfond men inte för ökning av lagerreserv och liknande reserveringar.

I propositionen föresläs att mindre vinster skall undantas från vinstdelningen. Vid fastställande av underlaget för vinstdelningen medges därför ett avdrag (fribelopp) på antingen 6% av företagets lönesumma eller 500000 kr. företaget får självt välja mellan det fasta och del lönebaserade fribeloppet. Närstående företag, t. ex. företag som tillhör samma koncern, betraktas som ett företag vid beräkning av del fasta fribeloppei.

Vinstdelningsskatten utgör 20% av undertaget. Skatten är avdragsgill vid nästa års inkomsttaxering.

De föreslagna reglerna om löntagarfonderna skall i princip träda i kraft den 1 januari 1984. Vinstdelningsskatten kommer enligt förslaget att las ut fr.o.m. 1985 års taxering eller - såvitt gäller företag med brutna räkenskapsår - fr. o. m. 1986 års taxering.

Den ekonomiska bakgrunden

I propositionen konstateras att det slabiliseringspolitiska problemet i dag är mer konfliktfyllt och mer komplicerat än del var under den snabba tillväxtens epok. Den internationella utvecklingen under del senaste decenniet kan ses som ett uttryck för en gradvis kapitulation inför den allt svårare stabiliseringspolitiska uppgiften - och som en ovilja alt pröva nya medel för att lösa upp motsättningarna i politiken.

Denna kapitulation kan schematiskt sägas äga rum i tre steg. I ett första skede koncentreras politiken mer och mer på all få upp vinsterna och samtidigt hålla tillbaka lönekostnaderna. I nästa skede uppges ambitionerna vad gäller arbetslösheten och fördelningen; dessa får bli vad de blir, när man skall skapa bästa möjliga förutsättningar för låga kostnader och höga vinster. I det tredje skedet används aktivt en hög arbetslöshet som medel för att få acceptans för höga vinster och låga löneökningar. Med några få undantag befinner sig samtliga OECD-länder i olika faser av denna utveckling.

I propositionen understryks all del är utomordentligt angeläget att undvika att också Sverige skulle slå in på en utveckling, där den logiska slutstationen är att arbetslösheten används som ett vapen mot inflationen. Det skulle skapa en växande arbetslöshet, med all den sociala misär och det konfrontationsklimat som följer med en sådan. Det skulle slå sönder

FiU 1983/84:20 32

hela den samförståndsanda som tidigare under så många decennier varit en bidragande orsak till värt välstånd.

Regeringen inledde del ekonomiska rekonstruktionsarbetet med en rad ätgiirder under hösten 1982 i syfte alt höja kapacitelsulnytljandet i näringslivet. Genom devalveringen förbättrades förutsättningarna för avsättningen av svenska varor och tjänster såväl på export som inom landet i konkurrens med utländska producenter. Vidare genomfördes ell omfattande investeringsprogram med tyngdpunkten i energiförsörjning, byggande och transportväsende, samtidigt som åtgärder sattes in mot arbetslösheten.

Sammantaget utgjorde dessa åtgärder under hösten och vintern 1982/83 det jörsta stegel i arbetet med att rekonstruera den svenska ekonomin.

Rekonstruktionsarbetets andra steg. vilket inleddes våren 1983, har inriktats pä att bryta senare års snabba inflation.

Med dessa båda steg jämnas vägen mot del primära målet förde ekonomisk-politiska ansträngningarna — en varaktig tillväxt av sysselsättning, produktion och export.

Förutom en tillfredsställande kostnads-och lönsamhetsutveckling måste ytterligare två förutsättningar vara uppfyllda om en sådan varaktig industriell tillväxt skall kunna säkerställas:

- Såväl de nödvändiga boidoriia och uppoiitir.gaina som de positiva resultaten av gjorda satsningar måste fördelas rättvist mellan olika med-borgargrupper. Endast en rättvis fördelning kan skapa en anda av delaktighet och gemensamt ansvar, där hela folket får visa sitt engagemang i uppgiften alt stärka svenskt näringsliv.

- En varaktig industriell tillväxt förutsätter ett stabilt utbud av riskvilligt invesieringskapilal. Huvuddelen av kapitalet bör ha en långsiktig inriktning, ha ett nationellt ursprung samt riktas mot de produktiva och utvecklingsbara delarna av svenskt näringsliv.

Löntagarfondernas väsentligaste uppgift i delta sammanhang är att medverka lill alt skapa en fördelningspoliliskt acceptabel tillväxt- och stabiliseringspolilik.

- Löntagarfonderna kan medverka lill att minska de fördelningspoliliska motsättningarna och därmed ge löntagarnas organisationer bättre förui-sällningar all medverka till att bevara en hög lönsamhet i näringslivet.

- Fonderna kan, i första hand genom sin vinstdelning, bidra till att bryta den onda cirkel som består i alt höga vinster alllid tenderar att följas av kraftig löneglidning, vilket i sin lur leder lill högre inflation och försämrad lillväxtkraft.

- Fondernas inträde på aktiemarknaden kan motverka att en ökad efterfrågan på riskkapital verkar uppressande på kapiialavkastningskravet, vilket skulle hämma förelagens expansionsförmåga.

- Fonderna innebär att löntagarna ges ett direkt ansvar för riskkapitalets användning och allokering samtidigt som de får del i framlida vinster

FiU 1983/84:20 33

och ell ökat inflytande i företagen. Delta bör kunna medverka till en utveckling som kan överbrygga vissa av de starka motsättningar som i dag finns mellan kapital och arbete.

Löntagarfonderna och marknadsekonomin

Debatten om löntagarfonder har i stor utsträckning handlat om fondernas eventuella effekter på den samhällsordning och det ekonomiska system vi i dag har. Framför allt har därvid under senare tid framförts uppfattningen att löntagarfonder innebär att marknadsekonomin skulle komma att successivt ersättas med en planekonomi. I förlängningen har t. o. m. utmålats farhågor för ett centralstyrt byråkratiserat samhälle som rent av skulle innebära risker för den politiska demokratin.

I propositionen avvisas de här återgivna synpunkterna.

En angreppslinje i debatten har varit alt hävda alt löntagarfonderna skulle komma att utvecklas till den helt dominerande ägargruppen i de svenska börsföretagen. En annan angreppslinje har varit att utmåla löntagarfondsreformen som ett hot mot marknadsekonomin.

I propositionen framhålls att löntagarfonderna kommer, när de nått sin maximala storlek, att sammanlagt inneha 5-10% i de svenska börsnoterade förelagen. Förvisso bör delta innebära en ägarposilion som ger dem möjlighet alt uppfylla en väsentlig roll som delägare i många av de svenska produktionsföretagen. De skall dock inte kunna dominera över alla övriga ägare. Detta omöjliggörs också av de instruktioner och genom den medelsram som de tilldelas. Löntagarfonderna skall ta sill ansvar och utöva sin ägarroll i samverkan med andra ägare och ägargrupper.

Vidare understryks i propositionen att det är uppenbart all en ekonomi som inte inbegriper de grundläggande marknadsekonomiska funktionerna är oförenlig med en politisk demokrati av vår typ. Inte minst utgör de östeuropeiska ekonomierna talande bevis för detta.

Löntagarfonderna förutsätter ett marknadssystem. Ulan en öppen och livaktig marknad kan de inte fungera.

I detta sammanhang framhålls i propositionen att del allvariigaste hotet mot marknadsekonomin är del som finns inbyggt i marknadsekonomins eget.sålt att fungera, nämligen marknadskrafternas oförmåga att ta sociala och mänskliga hänsyn. Denna inneboende konflikt har inte minst under 1970-lalet kommit klart till uttryck också i vårt samhälle. Det är i detla perspektiv som man bör bedöma frågan om löntagarfonderna och marknadsekonomin.

I all den utsträckning som löntagarfonderna kan medverka till alt minska de fördelningspolitiska konflikterna kommer den också att stärka marknadssystemets ställning.

I all den utsträckning de kan motverka maktkoncentrationen och göra nya grupper delaktiga i de ekonomiska besluten blir effekten densamma. 3 Riksdagen 1983/84. 5 saml. Nr 20

FiU 1983/84:20 34

I all den utsträckning de kan bredda förståelse för en sund och rationell kapitalanvändning, öka utbudet och mångfalden på riskkapitalmarknaden samt motverka spekulafion och stärka näringslivets inriktning mot produktion och sysselsättning kommer utvecklingen mot en till människornas krav anpassad marknadsekonomi att förslärkas.

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motionsyrkanden

beträffande regeringens beredning av förslaget titt löntagarfonder

164 av Allan Ekström (m) vari hemställs att riksdagen avslår proposition 1983/84:50,

204 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari hemställs

2. alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ärendets otillfredsställande beredning i regeringskansliet,

219 av Rolf Rämgård m.fl. (c, m, fp) vari hemställs all riksdagen begär en förutsättningslös grundlig utredning av de konstitutionella frågorna som löntagarfondsförslagel reser innan proposition 1983/84:50 angående löntagarfonder behandlas av riksdagen,

beträffande löntagarfonderna och deras allmänna effekter

34 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) vari hemställs 2. att riksdagen uttalar att kollekliva löntagarfonder är oförenliga med vår socialt inriktade marknadsekonomi,

204 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari hemställs I. att riksdagen avslår proposition 1983/84:50,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om effekterna av löntagarfonder på sysselsättningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om löntagarfondernas effekter på näringslivets utveckling,

9. all riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om effekterna av löntagarfonder på ATP-systemet,

213 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:50 angående löntagarfonder,

214 av Margit Gennser (m) vari hemställs att riksdagen avslår proposition 1983/84:50,

FiU 1983/84:20 35

218 av Erik Hovhammar m.fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen avslår regeringens proposition 1983/84:50,

223 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs alt riksdagen beslutar

1. alt uttala sig för vad som i motionen anförs om fonder som ett medel
att bryta kapitalets maktkoncentration och utveckla demokratin,

2. att godkänna vad som i motionen anförs om samhällsfonder och hos regeringen hemställa om förslag i enlighet därmed,

3. alt godkänna vad som i motionen anförs om lokala fackliga investeringsfonder och hos regeringen hemställa om förslag i enlighet därmed,

224 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) vari hemställs
I. alt riksdagen avslår proposition 1983/84:50,

beträffande löntagarfondernas regionala effekter och konsekvenser för den kommunala ekonomin

189 av Ivar Franzén (c) och Rolf Andersson (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att avslå proposition 1983/84:50,

191 av Sven-Erik Nordin (c) och Martin Olsson (c) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:50,

204 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari hemställs

8. all riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad som anförts om löntagarfondernas effekter på den kommunala ekonomin,

205 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c) vari hemställs alt riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:50 angående löntagarfonder,

206 av Kerstin Andersson (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) vari hemställs att riksdagen avslår proposition 1983/84:50,

207 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Gunnel Jonäng (c) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:50,

208 av Gunhild Bolander (c) vari hemställs att riksdagen avslår proposition 1983/84:50,

209 av Kari Boo m.fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:50 angående löntagarfonder,

210 av Lennart Brunander (c) och Inger Josefsson (c) vari hemställs att riksdagen avslår proposition 1983/84:50,

211 av Claes Elmstedt (c) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:50,

212 av Arne Fransson m.fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:50,

FiU 1983/84:20 36

215 av Rune Gustavsson (c) och Stina Gustavsson (c) vari hemställs att riksdagen avslår regeringens proposition 1983/84:50 angående införande av ett system med löntagarfonder,

216 av Kerstin Gölhberg (c) vari hemställs att riksdagen avslår proposition 1983/84:50,

217 av Ingemar Hallenius m.fl. (c) vari hemställs alt riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:50 angående löntagarfonder,

220 av Tage Sundkvist (c) och Larz Johansson (c) vari hemställs att riksdagen avslår proposition 1983/84:50 angående löntagarfonder,

221 av Anders Svärd (c) och Britta Hammarbacken (c) vari hemställs att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande införande av lönlagar-fonder,

222 av Ulla Tilländer m. fl. (c) vari hemställs all riksdagen avslår proposition 1983/84:50,

beträffande löntagarfonderna och anknytningen titt allmänna pensionsfonden

190 av Nic Grönvall (m) vari hemställs all riksdagen avslår regeringens proposition 1983/84:50,

223 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar

4. att beträffande en utvidgning av AP-fondsystemet med ytterligare fem
fonder godkänna vad som därom anförs i motionen, innebärande alt dessa
för att förskjuta kraftförhållandena i samhället till de arbetandes fördel
skall

a) användas för att främja samhällsekonomiska målsättningar,

b) användas för att främja regional balans,

c) kunna användas för alt stödja lönlagarkollekliva förelag och nya
samhälleliga industrier, som ett komplement till samhällsfonderna enligt
ovan,

d) användas för alt motverka transnationalisering och induslriutflytl-
ning,

e) t. v. ges styrelser som utses av riksdagen och som skall ha en majoritet
av löntagarföreträdare,

f) byggas upp oberoende av avtalsrörelserna,

5. att under förutsättning av ett bifall till punkt 4 godkänna förslaget i
proposition 1983/84:50 till lag med reglemente för allmänna pensionsfon
den med de förändringar däri som föranleds av ett bifall till punkt 4 ovan.

FiU 1983/84:20 37

beträffande åtgärder för att underlätta personligt ägande av aktier m. m.

204 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari hemställs

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om skattefondssparandet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad som anförts om företagsanknutna vinstandelssystem,

5. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag fill åtgärder för att underiätta ett personligt ägande av aktier i enlighet med vad som anförts i mofionen,

224 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) vari hemställs

2. att riksdagen återinför skaltereduktionen för akfieuldelningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av dubbelbeskattningen på aktier,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skattelättnader för
andel-i-vinst-system enligt vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar avskaffa den graderade rösträtten för nya börsaktier enligt vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar avskaffa förmögenhetsskatten på arbetande kapital i mindre och medelstora företag enligt vad som anförts i mofionen.

I motion 204 (m) framhålls att flera olika förslag till löntagarfonder har framförts av socialdemokraterna under årens lopp. Deras angivna syften har skiftat lika snabbt som de tekniska konstruktionerna. Motiven har bl. a. varit: dämpad lönekostnadsutveckling och stöd för den solidariska lönepolitiken, jämnare förmögenhetsfördelning och stärkt löntagarinflytande, förbättrad riskkapitalförsörjning, tryggade pensioner, tryggad sysselsättning och minskad spekulation. Alla dessa motiv har vid en närmare granskning visat sig ohållbara.

Del nu aktuella förslaget har samma innebörd som tidigare löntagarfondsförslag. Företagen skall via en särskild vinstskatt, kombinerad med löneskatt, finansiera fackligt och politiskt styrda fonders socialisering av de svenska förelagen. Men fonderna innebär inte bara alt det ekonomiska systemet ändras. Genom socialdemokraternas starka inflytande i ledningen för LO och TCO tillförsäkrar de sig i praktiken ett avgörande inflytande över näringslivet oavsett den politiska majoriteten.

Det är, sägs del i motionen, ansvarslöst av regeringen att i nuvarande ekonomiska kris splittra nationen genom löntagarfondsförslaget. Regeringen åstadkommer inte bara en djup klyfta mellan socialdemokraterna och det privata näringslivet utan omöjliggör också ett samarbete kring en ekonomisk politik som skulle kunna föra landet ut ur krisen.

Motionärerna förespråkar som alternativ till löntagarfonder en spridning

FiU 1983/84:20 38

av aktieägandet på ett sätt som stärker marknadsekonomin. Genom de framgångsrika aktiesparfonderna har aktiesparandet tillförts 380000 nya aktieägare på bara fem år. Fortsatt utvidgning av detta sparsystem kan öka aktieägandet ytterligare. Modellen med företagsanknutna vinslandelssy-slem förordas som ett sätt all sprida aktieägandet och öka förståelsen för näringslivets villkor.

I motionen kommenteras motiven för införandet av löntagarfonder på följande sätt:

o Dämpa löneutvecklingen och stödja den solidariska lönepolitiken.

Det finns varken teoretiskt eller empiriskt stöd för att en extra vinstskall ger lägre lönekrav vare sig lokalt eller centralt. Det är inte trovärdigt att medlemmarna i de fackliga organisationerna skulle vara beredda alt sänka sina löneanspråk för att facket och politikerna skall få disponera över fondmedel för aktieköp.

Vad gäller löntagarfondernas påstådda stöd för den solidariska lönepolitiken faller även detta argument i och med att vinstskatten inte påverkar löneglidningen.

o Bidra till jämnare förmögenhetsfördelning.

Kollektiva löntagarfonder sprider inget ägande och bygger inte upp någon förmögenhet hos enskilda löntagare. I stället centraliseras ägandet till anonyma institutioner, som styrs av fackliga ombudsmän och politiker.

Q Stärka löntagarinflytandet.

Löntagarfondsförslagel handlar inte om att den enskilde löntagaren skall få ett bättre inflytande i företagen utan om att fackliga ombudsmän och politiker får mer makt över näringslivet.

Fondförslaget innebär att facket även blir arbetsgivare. Därmed skapas en omöjlig dubbelroll som endast har sin motsvarighet i de östeuropeiska staterna.

o Förbättra kapitalförsörjningen.

Löntagarfondsförespråkarna har heller inte kunnat peka på ett enda ■ lönsamt projekt som omöjliggjorts på grund av brist på pengar. Löntagarfonderna innebär inte någon ökning av riskkapitalsparandel, eftersom fonderna huvudsakligen skall finansieras genom beskattning av förelagens riskkapital.

c Stärka ATP-systemet.

ATP-systemet är ett fördelningssystem. Ett års pensioner skall i princip läckas av samma års pensionsavgifter. Åven om så inte sker, betalas pensionerna alltid ut enligt det fastställda systemet. Pensionerna är inte beroende av avkastningen från AP- fonden. Genomförs löntagarfondsför-

FiU 1983/84:20 39

slaget urholkas i själva verket ATP-systemet genom de negativa konsekvenser som följer av förslaget vad gäller den ekonomiska utvecklingen. Löntagarfonderna kommer att bidra med maximalt 0,14% av dagens av-giftsunderiag.

o Trygga sysselsättningen.

Tryggad sysselsättning baseras på företagens möjligheter och vilja att ständigt skapa och utveckla produkter och marknader. En ökad beskattning av näringslivet kommer alt minska förelagens vilja och förmåga att öka produktion och sysselsättning.

o Motverka spekulation.

Det finns inte någon anledning att tro att löntagarfonderna i mindre utsträckning än andra börsaktörer kommer att göra så kallade börsklipp. För att kunna uppnå 3% realavkastning på riskkapitalet är löntagarfonderna tvingade att köpa och sälja aktier för att erhålla största möjliga vinst. Alt fonderna skall motverka spekulation är ett skenargument som endast syftar till alt dra fördel av den debatt om stora aktieaffärer som pågått under senare tid.

Vad gäller handläggningen av löntagarfondsförslaget anförs i motionen att regeringens förslag om kollekliva löntagarfonder inte beretts på ett godtagbart sätt. Bristerna i handläggningen är desto mer anmärkningsvärda som den åsyftade förändringen är av djupgående karaktär. Frågan gäller om Sverige skall byta ekonomiskt - och därmed i förlängningen även politiskt - system. Utformningen av förslaget har inte penetrerats i detalj, och dess följder har inte tillräckligt analyserats. Propositionen har utformats utan rimligt hänsynslagande till remissinstansernas synpunkter. Denna grundläggande kritik mot regeringens förfaringssätt bör enligt motionärerna riksdagen ge regeringen till känna.

I motionen understryks slutligen att moderata samlingspartiet alltid har och alllid kommer att bekämpa alla socialiseringsförslag av det slag som löntagarfonder är ett exempel pä. Om fonderna skulle genomföras, kommer partiet därför alt arbeta för deras avskaffande.

I motion 213 (c) anförs att ett av de mest karakteristiska dragen i hela den nu drygt 10-åriga löntagarfondsdebatten har varit att argumenten för fonder har skiftat allteftersom vad som för tillfället.varit mest aktuellt i den ekonomisk-politiska debatten. Detta tyder antingen på att det inte finns några bärande argument för fonderna, eller att det avgörande argumentet är sådant att man av politiska skäl anser det nödvändigt att omge del med diverse rökridåer.

Utan tvekan skulle maktkoncentration till fackföreningsrörelsen, som

FiU 1983/84:20 40

löntagarfonderna successivt kommer att leda till, påtagligt förändra vårt ekonomiska syslem i centralistisk, kollektivistisk och socialistisk riktning. LO har redan den helt dominerande fackliga maklen i Sverige. I motionen framhålls att skulle också makten över företagen koncentreras lill samma maktcentrum reser sig obönhöriigl ett antal allvariiga frågor;

- Hur går det med konkurrensen i näringslivet om ägarkontrollen av de flesta storföretagen ligger i ell och samma maktcentrum?

- Får vi ett producentslyrt i stället för konsumentsiyrl ekonomiskt syslem?

- Kommer nya företag att tillåtas konkurrera om det hotar de fackföre-ningskontrollerade storföretagen?

- Vem vågar kritisera den helt dominerande ägaren av näringslivet, om denne samtidigt är fackföreningsorganisation?

- Kan en av folkmajoriteten vald regering föra en ekonomisk politik som inte godkänts av landets dominerande både arbetsgivare och fackförening?

Olika utredningar har enligt motionärerna visat att med en målmedveten politik när det gäller aktieköp kan löntagarfonderna redan år 1990 ha tagit över centrala delar av svenskt näringsliv. Om övertagande definieras som ett ägande av minst 49% eller minst lika mycket som de i dag fem största ägarna har tillsammans kan flera av Sveriges stora företag år 1990 vara löntagarfondstyrda. Om fonderna nöjer sig.med att försöka bli största delägare kan man år 1990 ha hunnit uppnå detta i 75 börsföretag med tillsammans över 700000 anställda.

Centerpartiet har emellertid sedan länge påtalat behovet av en minskad maktkoncentration inom näringslivet och har anvisat flera vägar för delta, t. ex.

- Satsning pä de mindre företagen.

- Förbättrade förutsättningar för kooperativt ägande.

- Aktiesparfonderna som snart gett en halv miljon nya aktieägare här i landet.

- Företagsanknuten individuell vinstdelning som länge funnits t. ex. på Åkermans i Eslöv och numera också finns bl. a. på Volvo och i Handelsbanken.

-De i mitten av 1970-lalel antagna arbelsrätlsliga lagarna som styrelse-representation och MBL.

- Inrättande av privata investeringskonton.

Effekterna på sysselsättning, kapitaltillförsel, inflation och löner saml på ATP-systemet av att införa löntagarfonder kommenteras i motionen på följande sätt.

"Trygga jobben" har varit ett av slagorden för fonder. Men erfarenheten visar att förelag styrda av fackföreningsledare och politiker haft svårare att klara konkurrensen i näringslivet. 1 värsta fall kan fonderna bli ett system för att slussa pengar från framgångsrika förelag med expansionsmöjlighe-

FiU 1983/84:20 41

ler lill kroniska föriuslföretag där sysselsättningen i längden aldrig kan bevaras.

Ett argument som lyftes fram mycket under åren 1978-1980 var att fonderna skulle tillföra näringslivet riskvilligt kapital. Sedan aktiesparfonderna inrättats och åren 1981-1982 blivit en succé som varje år tillfört börsen ca 2 miljarder kronor i friska pengar har det argumentet förts rher i bakgrunden. För övrigt har löntagarfondsförespråkarna inte kunnat peka på ell enda lönsamt projekt som omöjliggjorts på grund av brist på pengar.

Det för dagen populäraste argumentet för löntagarfonder är. sägs det vidare i motionen, alt det skulle medverka till att hålla pris- och löneutvecklingen i schack. Men samma dag som löntagarfondsproposilionen lades på riksdagens bord presenterade LO lönekrav för 1984 på 7% vilket tillsammans med överhäng och löneglidning lär leda till en lönekostnadsökning nästa år på 10-11 %.

Ett relativt nytt argument är att löntagarfonderna skall trygga ATP-pen-sionerna. Någon reell förstärkning av AP-fondernas förmåga att betala ut pensioner kommer emellertid löntagarfonderna inte all få. Del föreslagna avkastningskravet (3% realt) kommer bara att tillföra fonderna ca 5 miljarder kronor fram till år 1990 samtidigt som pensionsulbetalningarna är nästan 400 miljarder kronor. Däremot kan fonderna undergräva pensions-betalningsförmågan genom all de leder till en förstelning av det svenska näringslivet i stort.

Centerpartiet kritiserar starkt regeringens handläggning av löntagarfondsfrågan. Trots att bl. a. statsministern fiera gånger upprepat vikten av en bred förankring för löntagarfondsförslaget har såväl utredningarna som remissförfarandet blivit rena hastverk. Lagrådet har ställt "sig kritiskt till att en fråga av så stor principiell betydelse och med så kontroversiella inslag beretts på sätt som skett."

Åven konstitutionella frågor tas upp i motionen. En av dem gäller om fondförslaget står i överensstämmelse med konstitutionens regler om expropriation (RF 2:18). Förslaget innebär ju all medel tvångsvis överförs från privata företag till löntagarfonder, medel som dessa fonder sedan skall använda för inköp av aktier delvis i samma förelag. Delta medför i realiteten att företagen tvingas finansiera sin egen socialisering. Enligt motionärernas uppfattning finns det därför skäl för riksdagens konstitutionsutskott alt noga överväga fondförslagel ur konstitutionell synvinkel.

I motion 224 (fp) anförs inledningsvis att fondförslagel betyder en socialisering och kollektivisering av ägandet och en förändring av vårt eko- . nomiska system. Detta är enligt motionärerna logiskt för socialdemokraterna, men naturligtvis helt oacceptabelt för folkpartiet, som bygger sin politik på marknadsekonomi, mångfald och privat ägande. Folkpartiet säger därför nej fill förslaget att införa kollektiva löntagarfonder.

I motionen framhålls emellertid alt folkpartiet sedan länge har verkat för

FiU 1983/84: 20 42

all sprida makt och ägande i näringslivet. Den marknadsekonomi som partiet vill slå vakt om skulle fungera bättre om konkurrensen blev större och ägandet mera spritt. Därför föreslås bl. a. att stimulanser för enskilt aktiesparande återinförs liksom stimulanser för andel-i-vinst-system, dvs. individuella andelar för de anställda i del egna företaget. Den graderade rösträtten på nya börsaktier bör även avskaffas.

Vad gäller kritiken av angivna motiv för kollektiva:löntagarfonder har, ' sägs det i motionen, LO och socialdemokraterna under de senaste tio åren fört fram en rad olika argument för de olika förslagen till kollekliva löntagarfonder.

En bättre kapitalförsörjning var länge det som starkast betonades av fondanhängarna. Fonderna skulle tillföra näringslivet riskvilligt kapital för att säkerställa den nödvändiga investeringsökningen i samhället.

I motionen sägs emellertid att detta problem har kunnat lösas ulan några kollekliva fonder och allt vad dessa skulle föra med sig i fråga om grundläggande systemförändringar i ekonomin. De icke-spcialisliska regeringarna introducerade det s.k. skatlesparandet. Även åtgärder vidtogs, exempelvis lindringen av dubbelbeskattningen av aklieuldelningar. Båda här nämnda faklorer har slarkl bidragit lill att den svenska börsen har börjat fungera som den skall igen.

Del ligger också i sakens natur att kapitalbildningen inte skulle förbättras med löntagartbnderna. Dessa skall ju framför allt finansieras med vinstmedel från företagen, pengar som annars skulle kunna användas till framlidssatsningar eller sparas tills tiderna blir sämre.

De i propositionen angivna stabiliseringspolitiska motiven är att löntagarfonderna skall utgöra ett stöd för den solidariska lönepolitiken och bidra till löneåterhållsamhet. Genom alt dra ner på vinsterna skulle löneglidningen hållas tillbaka.

Denna tanke är enligt motionärerna emellertid fel. Del finns inte några belägg för att del finns något klart samband mellan vinster och löneglidning. Tvärtom har olika studier, både empiriska och teoretiska, visat att det inte finns ett sådant samband.

När del gäller argumentet all åstadkomma en jämnare förmögenhetsfördelning konstaterar motionärerna all aktieförmögenheterna utgör en myckel liten del av hushållens samlade förmögenheter - i storleksordningen en ijugondel. Den helt dominerande delen av hushållens förmögenheter ligger i egna hem och varaktiga konsumtionsvaror, t. ex. bilar. Även om man anser att förmögenhetsfördelningen är orättvis är det därför irrelevant att gripa sig an just aktiefördelningen.

1 ell mera begränsat perspektiv kan dock hävdas att aktieägandet är snett fördelat. En mycket liten del av antalet hushåll äger en mycket stor del av aktiestocken. De kollektiva löntagarfonderna skulle emellertid inte, menar motionärerna, medföra någon spridning av aktieägandet till fler hushåll, ulan tvärtom ge en ytteriigare koncentration av aktieägandet till

FiU 1983/84:20 43

institutioner. Om fem fonder köper aktier av hundratusentals enskilda människor ökar ägarkoncentrationen i stället för att minska.

Motivet att stödja ATP-systemet har tillkommit sent och kan enligt motionen snabbt avfärdas. Riksförsäkringsverket har i sitt remissvar om delar av löntagarfondsförslagel gjort beräkningar över det bidrag till pensionsutbetalningarna som löntagarfonderna skulle komma att ge. Löntagarfondernas tillskott till pensionsutbetalningarna blir under gynnsamma förutsättningar (3% avkastning realt) knappt 0.5 miljarder kronor per år vilket motsvarar mindre än I % av de totala utbetalningarna.

Regeringens beredning av fondförslaget tas även upp i motionen. För att vara ett så stort ingrepp i det svenska ekonomiska systemet med innebörd att man inför helt nya rättssubjekt och helt nya skatteformer, är det. framhåller motionärerna, mycket förvånansvärt alt de konstitutionella aspekterna inte har diskuterats mera ingående.

Folkpartiet finner det anmärkningsvärt alt lagrådet i sitt yttrande till regeringen accepterat alt göra överväganden om förslagels grundlagsenlighet med så stor lidspress. Ett mera djupgående grundlagsresonemang kring löntagarfondernas grundläggande idé. nämligen att tvinga företagen alt tillhandahålla medel för vilka de sedan skall bli uppköpta, hade förtjänat ell större utrymme i lagrådets yttrande. Folkpartiet år även kritiskt mot lagrådets resonemang kring frågan huruvida förslaget strider mot Sveriges internationella åtaganden.

Det är därför, framhåller motionärerna, ett ininimikrav att riksdagen, innan en knapp majoritet driver igenom ett materiellt beslut, får ta del av en grundlig genomgång av de konstitutionella aspekterna i detta ärende.

Slutligen framhålls i motionen att folkpartiet tidigare har föreslagit alt de tre icke-socialistiska partierna bildar en gemensam arbetsgrupp som förbereder avvecklingen av löntagarfonderna vid en ändrad majoritet i riksdagen. Förslag om avveckling av fonderna kommer därefter att snarast presenteras för riksdagen.

I motion 223 (vpk) anförs alt när ett förslag om löntagarfonder nu läggs fram, måste man se det i ljuset av den allmänna samhälleliga situationen.

Kapitalismens kris har starkt påverkat förhållandet mellan samhällsklasserna i Sverige. Sedan en följd av år har Sverige ett växande skikt av arbetslösa och undersysselsalta. Reallönerna har fortlöpande sjunkit, samtidigt som förmögenhetsbildningen i ett fåtals händer starkt ökat.

Arbetarrörelsen borde arbeta för ett fondsystem som kan vara ett redskap för en samhällelig förändring, vägledd av jämlikhetens och demokratins idéer. Men socialdemokratins ledning tenderar att se fonderna utifrån systembevarande idéer, vilka döljer klasskonfliktens verkliga natur. Med en sädan utgångspunkt kan fonderna bli ett medel alt ytteriigare underordna de breda lönlagarskikten systemets hårdnande krav, storföretagens ledarfllosofier och styrmetoder samt en borgerligt inspirerad krispolitik.

FiU 1983/84:20 44

Förändringen av socialdemokratins argumentation för löntagarfonder har gått mycket långt, när fonddebatten utmynnat i regeringsförslag. I proposition 50 har fondfrågans maklaspekt, att låta de anställda "vara med och bestämma", reducerats till en "delaktighet i förmögenhetstillväxten" som ersättning för fortsatta reallönesänkningar.

I motionen konstateras att de förhoppningar som en gång skapats bland de arbetande, att löntagarfonder skall minska maktkoncentrationen och ge de arbetande ökad makt i samhället, att de skall bli ett effektivt medel i kampen mot arbetslösheten, alt de skall bli ett viktigt medel för ekonomisk demokrati och ge möjligheter till ökad samhällelig styrning av den ekonomiska utvecklingen, kommer icke att uppfyllas av detta förslag. De fem nya AP-fonderna föreslås få en uppbyggnad och en funktion som i huvudsak överensstämmer med den fjärde AP-fondens, som vare sig inneburit ökad makt för de anställda eller att arbetslöshetens utveckling påverkats.

De föreslagna AP-fonderna kommer inte heller att spela någon påvisbar roll för den ekonomiska aktiviteten. Företagens problem är nu inte brist pä kapital eller likvida tillgångar.

Vidare kommer enligt motionärerna de föreslagna fondernas fördelningspolitiska verkan långt ifrån entydigt att bli till de arbetandes fördel. Visserligen bestämmer fonderna över var tillgångarna skall investeras, men när de investerats i ett företags aktier utgör de ju en tillgång för detta företag. Om dessutom fonderna blir ett argument i avtalsrörelserna och negativt kommer att påverka löneutvecklingen, kan fonderna komma att stärka kapitalets position på de arbetandes bekostnad.

Bl. a. följande krav måste enligt motionen ställas på en fondkonstruk-lion. Fondernas pengar måsle satsas utifrån samhällsekonomiska kalkyler och överväganden. Detla innebär att fonderna bl. a. måsle ha inte bara en regional förankring i sin sammansättning, utan att de skall ha ell ullryckligl uppdrag att främja näringslivet inom varje region.

Fondernas medel måsle också kunna användas för att stödja lönlagarkollekliva företag och nya samhälleliga industrier.

Fondernas inflytande måsle utnyttjas för all motverka transnationalisering och industriulflyltning.

Fonderna måste också betraktas som oberoende av den löne-och fördelningspolitik som förs. Detta innebär att synen på fonderna som ett medel för alt åstadkomma alt de arbelande accepterar en återhållsam lönepolitik tillbakavisas. De bidrag som företagen får betala lill fonderna skall inte avräknas i avtalsrörelserna.

Tills frågan om hur fondstyrelserna skall väljas är utredd bör fondernas styrelser utses av riksdagen. Majoriteten bör dock ha förankring hos lönlagarna.

En utgångspunkt för hur ett fondsystem skall utformas måsle vara all fonderna inte ensamrna kan dominera försöken att skapa en motpol till den kapitalistiska maktstrukturen. Åven storbankerna måste överföras i sam-

FiU 1983/84:20 45

hällelig ägo. Del är också nödvändigt att nationalisera stiftelser och investmentbolag. Fonderna måste också kombineras med en skatte- och fördelningspolitik, som angriper de oförtjänta och spekulativa värde- och förmögenhetsökningarna, och som stärker sådana offentliga verksamheter, vilka har betydelse för de breda folklagrens levnadsförhållanden.

Mot denna bakgrund föreslår vänsterpartiet kommunisterna ell system av samhällsfonder kombinerade med lokala facktiga investeringsfonder.

Finansieringskällorna för fonderna skall vara sådana skaller och avgifter, vilka överför delar av den orättfärdiga förmögenhetsbildningen från privata och till stor del improduktiva verksamheter till produktiva och socialt nyttiga sädana under de lönarbelandes kontroll.

Samhällsfonderna skall i första hand inriktas på alt genomföra ell långsiktigt program för nyinduslrialisering i nationell skala.

Fonderna skall inte kopplas lill någon löne- och inkomstpolitik, vars syfte är alt hålla nere eller sänka reallönerna ytterligare lill förmån för de privata vinsterna. Fonderna skall överflytta resurser från storkapitalet lill de lönarbetande, inte tvärtom.

Fondernas investeringar skall medverka lill genomförandel av en de arbetandes självständiga teknologipolitik. De skall, med andra ord, främja sådana tekniska lösningar som gynnar en humanistisk syn på människan och arbetet.

Fonderna skall ingå i en politik, som syftar till att upphäva skillnaderna mellan landets olika regioner och som bryter den koloniala karaktär ekonomin fåll i de s. k. skogslänen. Fonderna skall också kunna sällas in för alt rehabilitera och utveckla krisdrabbade industrier saml i förekommande fall investera i nya på orter, där de gamla industrierna faller.

Fonderna skall byggas upp med en central fond - främst avsedd för större, övergripande satsningar på nationell nivå — och 24 länsfonder. Lokala fackliga investeringsfonder förutsätts få disponera medel ur länsfonderna.

Fondsystemet enligt av motionärerna skisserad modell förutsätts på alla nivåer styras av representanter som är demokratiskt valda och som har redovisningsskyldighet inför dem som valt dem.

FiU 1983/84:20 46

Utskottet

1. Regeringens beredning av förslaget till löntagarfonder

Löntagarfondsfrågan har varit föremål för omfattande utredningar och deball under det senaste decenniet. Såväl arbetslagar- som näringslivsorganisationer har gjort utredningar och utarbetat egna förslag till fond-syslem. Organisationerna liksom de politiska partierna har på olika sätt - i flertalet fall i organisationernas beslutande församlingar - tagit ställning till de frågor som löntagarfonderna aktualiserar. Åven en statlig lönlagar-fondsutredning har arbetat under flera år. Man kunde emellertid inte enas om något förslag. Det torde finnas få frågor där medborgarna, organisationerna och de politiska partierna hafl så stora möjligheter att analysera, debattera och ta ställning som just löntagartondsfrågan. Utskottet har därför mycket liten förståelse för den kritik som riktats mot regeringen för all man drivit frågan med alltför stor skyndsamhet.

Man kan möjligen hävda att debatten fortgått för länge ulan att del funnits ell konkret förslag alt ta ställning till. Detla kan ha bidragit lill alt man i många fall tagit ställning i frågan utan att riktigt veta vilket förslag, vilken utformning av ett löniagarfondsyslem man tagit ställning lill. Detta medförde måhända alt när förslag förelåg på försommaren 1983 var opinionerna i stor utsträckning redan låsta. Det var inte längre möjligt att få till stånd en fri och saklig debatt grundad på del framlagda förslaget. Debatten kom mer att kretsa kring andra frågor än själva förslaget.

Utskottet beklagar att utvecklingen gått därhän att en nyanserad och saklig debatt kring del nu framlagda förslaget inte har kunnat föras. 1 del myckel svåra ekonomiska läge som landet sedan några år tillbaka befinner sig behövs samarbete mellan olika intressen och en gemensam satsning på de möjligheter vi har. Den besvärliga ekonomiska situationen kräver genomgripande åtgärder och en stark vilja alt försöka klara landet ur krisen.

Samtidigt som utskottet beklagar all debattklimatet utvecklats på det sätt som-skett, gör utskottet bedömningen att en längre remisstid, bättre lid för remissbedömning inom regeringskansliet eller längre tid för behandling av regeringsförslagel i lagrådet eller i riksdagen inte skulle ha medfört någon förändring härvidlag. Denna bedömning styrks av den attityd flera näringslivsorganisationer visat vid de överläggningar regeringen inbjöd till under hösten.

I motion 204 (m) yrkande 2 anförs alt regeringens förslag om kollekliva löntagarfonder inte beretts på ett godtagbart sätt. Bristerna i handläggningen är enligt motionärerna anmärkningsvärda, eftersom den åsyftade förändringen är av djupgående karaktär. Frågan gäller om Sverige skall byta ekonomiskt - och därmed i förlängningen även politiskt — system. Utformningen av förslaget har enligt motionärerna inte penetrerats i detalj, och dess följder har inte tillräckligt analyserats. Uppsplittringen på tre

FiU 1983/84:20 47

departementspromemorior och den korta remisstiden har, anser man vidare, inte gett berörda instanser de möjligheter man kan kräva för att bedöma den föreslagna förändringens innebörd. Proposilionen har utformats utan rimligt hänsynstagande till remissinstansernas synpunkter. Denna grundläggande kritik mot regeringens förfaringssätt bör enligt moderata samhngspartiel ges regeringen lill känna.

Alt utredningsarbetet under senare delen av år 1982 och under år 1983 av praktiska skäl bedrevs i tre skilda arbetsgrupper och remissbehandlades i olika delar torde ha betytt mycket litet för remissinstansernas ställningstagande. Vid remissbehandlingen förelåg fullständiga och i detalj utformade lagförslag. Det framgår också av flera remissvar, bl. a. från LO och SAF, att man tagit ställning lill förslaget till löntagarfonder som helhet.

Beträffande remisstidens längd, tre—fyra månader, vill uiskollel anföra följande. Regeringen ser förslaget till löntagarfonder som en nödvändig del av en politik för alt återföra Sveriges ekonomi till en balans som präglas av rättvisa och stabilitet. Arbetet att föra Sverige ur den ekonomiska krisen kommer enligt regeringen att ta större delen av 1980-lalet i anspråk, och det är därför angeläget att de åtgärder som krävs vidtas så snart som möjligt. Förslaget till löntagarfonder är av sådan karaktär att det endast kan genomföras i samband med ett årsskifte. En ytterligare föriängning av remisstiden, propositionsarbetet eller riksdagsarbetet skulle därför oundvikligen leda lill att åtgärderna inte skulle kunna träda i kraft förrän under år 1985. Utskottet kommer längre fram i detta betänkande att redovisa sitt ställningstagande till själva förslaget till löntagarfonder men delar regeringens uppfattning alt de åtgärder som måsle vidtas för att föra Sveriges ekonomi mot balans bör genomföras så snart som möjligt. Utskottet finner del därför naturligt att arbetet bedrivits i den ordning.som skett. Utskottet avstyrker motion 204 (m) yrkande 2.

Del påslås i några motioner att förslaget lill löntagarfonder arbetats fram på ett sätt som inneburit att vissa konstitutionella aspekter åsidosatts.

I motion 164 av Allan Ekström (m) anförs att löntagarfondsförslagel i korthet innebär att medel tvångsvis överförs från våra svenska företag till löniagarfondslyrelser, medel som dessa fondstyrelser därefter skall använda för inköp av aktier i samma förelag. Förelagen tvingas alltså all finansiera sin egen socialisering. Fonderna ställs således enligt motionären under facklig hegemoni och kan med sina företagsförvärv föra en egen regionalpolitik, industripolitik eller arbetsmarknadspolitik helt vid sidan av regering och riksdag. Fonderna blir på så sätt en stal i staten eftersom de icke blir beroende av särskilda budgetbeslut från riksdagens sida. Offentlig makt kommer därmed att kunna utövas korporativt i Sverige i strid med grundsatsen om en effektiv parlamentarisk kontroll, anför motionären.

Det är i varje fall icke visat, anser motionären, att propositionen står i

FiU 1983/84:20 48

överensstämmelse med vår konstitution, tolkad med ledning av Europakonventionen. Någon bedömning av förslagets förenlighet med folkrättens grundsatser har för övrigi icke företagits av lagrådet. Redan av denna anledning bör förslaget avvisas, anser motionären.

I motionen anförs vidare att lönlagarfondstyrelserna. liksom övriga fondstyrelser, ingår i den statliga förvaltningsorganisationen. Behörighetsreglerna i 11 kap. 9S regeringsformen gäller i och med delta, innebärande att endast svensk medborgare får inneha uppdrag såsom styrelseledamot. Propositionen upptar i lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden emellertid icke någon motsvarande inskränkning för utlänning. Proposilionen är därmed enligt motionären icke heller här förenlig med regeringsformen.

I motion 219 av Rolf Rämgård m.fl. (fp, m, c) anförs med samma argumentation som i motion 164 att förslaget om löntagarfonder har utretts på ett hasligt och splittrat sätt. Förslaget har långtgående principiella konsekvenser för landets ekonomi och konstitutionella förhållanden. Förslaget innebär i korthet alt medel tvångsvis överförs från våra svenska förelag lill statsägda löntagarfonder, medel som dessa fonder därefter skall använda för inköp av aktier i olika bolag. Sett i ett större sammanhang tvingas förelagen att finansiera sin egen socialisering.

Motionärerna anför vidare att nationaliseringar i Västeuropa brukar betraktas som expropriation och ske under rättslig kontroll. Ingenting av detta återfinns i den svenska modellen för socialisering av företagen. Fonderna ställs under facklig hegemoni och kan föra en egen regionalpolitik, industripolitik eller arbetsmarknadspolitik med de företag de övertar. Fonderna blir på så sätt en stat i staten. Offentlig makt kommer därmed att kunna utövas korporativt i Sverige i strid med tankarna bakom regeringsformen.

Vidare anförs i motionen all någon konstitutionell beredning över huvud laget inte har skett av löntagarfondsproblematiken i Sverige. Med tanke på frågans ekonomiska räckvidd och utomordentligt vittgående konstitutionella konsekvenser måsle från riksdagens sida krävas att en inträngande analys kommer till stånd. Motionärerna begär därför en förutsättningslös, grundlig utredning av de konslilulionella frågor som löntagarfondsförslaget reser innan förslaget behandlas av riksdagen.

Den del av yrkandet som innebär att en utredning skall företas iniuin propositionen behandlas av riksdagen vill utskottet avstyrka. Enligt regeringsformen (RF 4:3) skall ärende som väcks av regeringen före avgörandet beredas av utskott (beredningstvångel).Enligt riksdagsordningen skall proposition hänvisas till utskott för beredning (RO 4:1). Utskottet har att avge betänkande i det ärende som hänvisats lill utskottet (behandlings-tvånget RO 4:8). Efter del all utskottets belänkande bordlagts vid två sammanträden i kammaren skall ärendet avgöras (RO 5:1). Del är således

FiU 1983/84:20 49

enligt riksdagsordningen inte möjligt för riksdagen alt besluta alt visst ärende inte får behandlas förrän efter del alt vissa av motionärerna uppställda villkor uppfyllts. Genom särskilt beslut kan riksdagen uppskjuta behandlingen av ett ärende till närmast följande lagtima riksmöte (RO .5:10). Något sådant yrkande har emellertid inte framförts.

Beträffande frågan om en förutsättningslös, grundlig utredning av de konstitutionella frågor förslaget lill löntagarfonder reser vill utskottet redovisa vad lagrådet anfört i delta hänseende.

Medlen tas ut av företagen genom statliga skatter fastställda i den ordning regeringsformen föreskriver, dvs. genom lag; även tilläggspensionsavgifterna torde få anses vara skatter. Skatterna är specialdestinerade till den allmänna pensionsfonden. Regeringsformen innehåller inga bestämmelser om begränsning av de ändamål för vilka statlig skatt får tas ut. Om användningen av statens medel bestämmer riksdagen, och huvudregeln är att delta sker genom budgetreglering. Enligt lagrådet föreligger inte något hinder att statens medel ställs lill förfogande för organ, i vilka en viss grupp av medborgare har tillförsäkrats ett avgörande inflyiande. Enligt lagrådets mening kan sålunda någon erinran mot del föreslagna löntagar-fondsystemel inte göras från grundlagsenlig synpunkt. Likaså finner lagrådet att förslaget inte strider mot våra internationella åtaganden. Kravet all ell ingripande måsle ha sin grund i "det allmännas intresse" får anses uppfyllt i och med alt medlen tillfaller den allmänna pensionsfonden och förvaltas av offeniligräiisligt reglerade organ. Del förhållandet att lagförslagen även har andra syften, såsom all slärka löntagarinflytandet i näringslivet, synes inte böra leda till en annan bedömning, anför lagrådet.

Konslitutionsutskoitet delar i sitt yttrande till finansutskottet (KU 1983/84:2 y) lagrådets uppfattning all förslaget inte strider mot våra internationella åtaganden och all någon erinran inle kan göras från grundlagsenlig synpunkt.

Finansutskottet vill med anledning av motionerna 164 och 219 därutöver anföra följande.

I motionerna hävdas att företagen får finansiera sin egen socialisering och att förslaget i propositionen innebären expropriation ulan att kompensation lämnas av statskassan.

Lönlagarfondstyrelserna finansieras både av vinstdelningsskatl och en höjning av lilläggspensionsavgifien. De köp av aktier som löntagarfond-styrelserna skall få göra är av samma slag som Ijärde fondstyrelsen gjort i närmare tio år. Köpen sker alltså på aktiemarknaden. Det finns inte något tvång all sälja aklier eller att emittera aktier till fjärde fondstyrelsen eller löntagartondsiyrelserna. Alt använda ordet expropriation, som innebär en tvångsvis överföring av egendom, är således oriktigt.

Beträffande påståendena att förslaget står i strid med internationella åtaganden finner utskottet ingen anledning att ifrågasätta de klarlägganden 4 Riksdagen 1983/84. 5 samt. Nr 20

FiU 1983/84:20 50

och konstateranden som lagrådet och konslitutionsutskoitet gör. Lagrådet ger inte någon som helst anledning förmoda, vilket motionärerna påstår, alt en längre beredningstid skulle kunnat innebära alt lagrådet skulle gjort en annortuiida bedömning.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 219 och 164 i här berörd del.

Till frågan om utländska medborgares deltagande i löntagartondsiyrelserna återkommer utskottet längre fram.

2. Bakgrund och allmänna överväganden

Den internationella ekonomiska situationen har under slutet av 1960-ta-let och 1970-talet försämrats i flera avseenden. Arbetslösheten för OECD-länderna steg från ett genomsnitt på ca 3% till en nivå som i dag ligger på drygt 11 %. Tillväxttakten i produktionen och den internationella handeln har under senare delen av 1970- talet och början av 1980-talei minskat markant. För många länder inom OECD och då främst de mindre länderna med ett starkt exportberoende har denna period inneburit stora underskott i bytesbalansen, lågt kapacitetsutnyttjande och i flera fall stora underskott i statsfinanserna.

Den industrialiserade väriden är i dag inne i en konjunkturuppgång, men detta har för Europa endast inneburit en relativt svag produktionsökning med fortsatt stor arbetslöshet. En stor osäkerhet råder alltjämt angående stabiliteten i uppgången. All under dessa yttre förutsättningar i ett litet land med stor ulrikeshandelsandel åter nå balans i ekonomin ställer stora krav på utformningen av slabiliseringspoliliken.

En återställd balans i den svenska ekonomin förutsätter en betydande tillväxt i industrisektorn och en hög vinstnivå i företagen. Härtill kommer att kraven på höjd lönsamhet i industrin har förstärkts av att sparandeun-derskotl och inflation har höjt lönsamheten i finansiella placeringar. För alt investeringarnas andel av produktionen skall öka måste tillväxten i konsumtionen hållas tillbaka. Uiskollel måsle därför konstatera att slabiliseringspoliliken står inför väsentligt mer komplicerade och konflikifyllda uppgifter än någonsin tidigare under efterkrigstiden. Detta betyder att den traditionella konjunkturpolitiska medelsarsenalen måste byggas ut med nya medel. Kraven på slabiliseringspoliliken blir främst alt förena en stigande vinstnivå, som bildar utgångspunkten för en successiv höjning av investeringsnivån, med en rättvis fördelning av produktionsresultatet, en lugn pris- och kostnadsutveckling och en låg arbetslöshet.

Det ekonomiska rekonstruktionsarbetet inleddes hösten 1982 med devalveringen och med del av riksdagen beslutade investeringsprogrammet som omfattade energi-, byggnads- och transportsektorn. Riktlinjerna för den fortsatta ekonomiska politiken slogs fast av riksdagen i böljan av mars

FiU 1983/84:20 51

1983. I enlighet härmed vidtogs flera åtgärder som syftar lill att bryta senare års alltför höga inflation. Ytterligare åtgärder med denna inriktning är emellertid nödvändiga för att nå de primära målen — en varaktig tillväxt av sysselsättning, produktion och export.

Två förutsättningar måste enligt utskottet vara uppfyllda för alt en varaktig industriell tillväxt skall kunna säkerställas. Den ena är att såväl bördorna och uppoffringarna som de positiva resultaten av gjorda satsningar måsle fördelas rättvist mellan olika medborgargrupper. Det andra vill-. koret är att en varaktig industriell tillväxt förutsätter en god lönsamhet och ett stabilt utbud av riskvilligt kapital.

Del ligger naturligtvis en fördelningspolitisk motsättning i dessa villkor. Det finns många exempel i vår omvärld på all regeringar i motsvarande situation kapitulerat och valt antingen den ena eller den andra vägen. Antingen satsar man på att främja förelagande och förstärka marknadskrafterna för att få till stånd en ökad ekonomisk tillväxt. Det sker då lill priset av ökad arbetslöshet och försvagad ekonomisk grundtrygghet för medborgarna genom uppluckring av socialförsäkringssystemet. Eller väljer man en expansionistisk linje med bortseende från de pmstrukture-ringsproblem som finns, vilket får katastrofala följder för produktionen, de offentliga budgetunderskotten och bytesbalanserna.

Del är för svensk politik, med de värderingar varom i varje fall hittills stor enighet rått, främmande att ensidigt välja endera av dessa två vägar. Vi bör utnyttja och stärka den grundläggande intressegemenskap som länge funnits i vårt land, när det gäller synen på arbete, produktion och sparande. Detta bör enligt utskottets uppfattning vara utgångspunkten för ansträngningarna att i en svår lid finna nya fördelningspoliliska och slabiliseringspolitiska ansatser för att möta problemen och bygga vidare på välfärdssamhället. Det är mot den bakgrunden som uiskollel nu lar ställning lill regeringens förslag lill löntagarfonder.

Förslaget i propositionen innebär att företagens vinster över en viss nivå beskattas med en särskild vinstdelningsskatl och alt dessa medel tillsammans med bidrag från löntagarna genom en höjning av tilläggspensionsavgiften används för alt köpa aklier i svenska förelag. Därmed beräknas aktiemarknaden tillföras 2 miljarder kronor per år räknat i 1983 års priser. Aktieköpen skall göras av fem varandra oberoende fondstyrelser, som knyts till allmänna pensionsfonden. 1 dessa styrelser skall flertalet företräda lönlagarna. Därigenom tillförsäkras löntagarna ett väsentligt inflyiande på hur vinsterna över en viss nivå i företagen används. Tillsammans med de bidrag man skjuter till genom ATP-avgifter får löntagarfondstyrelserna ett kapital, som kan användas för att förse näringslivet med riskkapital. Del ligger i lönlagarnas iniresse all detla styrs till förelag med produktions-karaktär. Lönlagarna blir genom lönlagarfondstyrelserna delägare i företagen, de får insyn i och inflytande över hur företagen sköts. De får del i ansvaret för företagets ekonomi och lönsamhet.

FiU 1983/84:20 52

Utskottet ser positivt på att ett system skapas för att långsiktigt förse näringslivet med stabil tillförsel av riskvilligt kapital. Därigenom motverkas att eftertVågan på kapital driver upp avkastningskraven, vilket skulle hämma investeringsviljan. Del är också, som utskottet ser det, viktigt att detta kapitaltillskott sker i former, över vilka de anställda i företagen har inflytande. Därigenom kan privat förmögenhetskonceniration motverkas och den ekonomiska demokratin stärkas. Del är också nödvändigt att åtgärder vidtas, som kan underlätta möjligheterna att förena god lönsamhet med låg kostnadsutveckling.

Del är således utskottets uppfattning att del är nödvändigt att åtgärder vidtas för att åstadkomma en utveckling i den riktning som utskottet här angett. Härom har tidigare också stor enighet rått. Man har, vilket utförligt redovisas i propositionen, inom såväl de politiska partierna som näringslivs- och arbetstagarorganisationerna arbetat med alt ta fram olika förslag till löntagarfonder. Det är därför beklagligt att det i motionerna inte diskuteras några alternativ till regeringens förslag. 1 vänsterpartiet kommunisternas motion anges riktlinjer för hur man anser att ett fondsystem bör se ut. Det sker emellertid från andra utgångspunkter och med andra syften än de utskottet här beskrivit. I de borgerliga motionerna yrkas genomgående avslag på propositionen. Moderata samlingspartiet och folkpartiet upprepar några yrkanden, som man framfört under våren och hösten 1983 och som syftar till alt stimulera enskilt ägande av aktier.

Utskottet konstaterar all del omfattande arbete som bedrivits på olika håll inom de politiska partierna och häringslivsorganisationerna under flera års tid inte resulterat i ett förslag till alternativ till löntagarfonderna. Del hade enligt utskottets uppfattning kunnat vara utgångspunkten för en konstruktiv debatt.

Utskottet övergår till att redovisa och ta ställning till de olika invändningar mot regeringens förslag som framförts i motionerna.

I pariimotionerna 204 (m), 213 (c) och 224 (fp) framförs en kritik med innebörden all införandel av lönlagarfonder leder lill omfattande syslem-förändringar i vårt land. Följden antas bli en gradvis övergång till ett socialistiskt samhälle och marknadsekonomin med dess mångfald, dynamik och valfrihet skulle därvid försvinna. Även i motion 214 av Margit Gennser (m) hävdas att ett införande av ett löntagartondsysiem medför obotliga skador på det marknadsekonomiska systemel, vilket antas innebära all en fortsatt välfärdstillväxl omöjliggörs.

I motion 223 (vpk) framförs én motsatt uppfattning. 1 motionen sägs nämligen alt, om fonderna som föreslås i propositionen väsentligen blir delägare med minoriletsposter och om de bedriver en placeringspoliiik helt på den kapitalistiska aktiemarknadens villkor, kan de inle förändra utvecklingen i de arbetandes intresse. I stället kan fonderna bli ett medel all ytterligare underordna de breda lönlagarskikten systemets hårdnande krav, siorföreiagens styrmetoder saml en borgeriigt inspirerad krispolitik.

FiU 1983/84: 20 53

Finansutskottet vill med anledning härav redovisa vad som anförs i arbetsmarknadsutskottets yttrande (AU 1983/84:1 y). I det sägs all ett ekonomiskt syslem som inte inbegriper de grundläggande marknadsekonomiska funktionerna är inte förenligt med en politisk demokrati av vår typ. Det är uppenbart att en väl fungerande marknadsekonomi är väsentlig, om man ser lill möjligheterna alt uppnå en stabil tillväxt i såväl produktion som sysselsättning. Det är emellertid nödvändigt att genom ett ständigt pågående reformarbete mildra de negativa effekter som skulle uppstå i en ekonomi som domineras av otyglade marknadskrafter, så att de strukturförändringar som är ofrånkomliga inslag i marknadsekonomin kan ske i socialt acceptabla former. Löntagarfonderna kan ses som en del av detta reformarbete i en lid då ökade ansträngningar måsle göras för att lösa de stora sysselsättningsproblemen.

Finansutskottet delar arbelsmarknadsutskotlels uppfattning att en väl fungerande marknadsekonomi är nödvändig för att åstadkomma en stabil tillväxt i såväl produktion som sysselsättning. Utskottet kan inte heller se att inrättandet av lönlagaifondstyrelser skulle innebära ett hot mot marknadsekonomin. Tvärtom förutsätter löntagarfondstyrelserna en marknadsekonomi. Det föreslagna löntagarfondsystemel kan också genom alt del medverkar lill att minska de fördelningspolitiska konflikterna bidra lill alt stärka det marknadsekonomiska systemets ställning.

I partimotionerna 204 (m), 213 (c) och 224 (fp) hävdas vidare all ell genomdrivande av löntagarfondsförslagel leder till en konfrontation som kommer att få utomordentligt allvartiga effekter på näringslivet och därför också på sysselsättningen. Det är, menar man, dessutom orealistiskt att tro att ett genomförande av fondförslagel leder till en dämpad löneutveckling och ett stöd för den solidariska lönepolitiken. I detla sammanhang hänvisas lill de lönebud som hillinlills lagts i den pågående avtalsrörelsen. Ej heller finns det, sägs det vidare i motionerna, i dag någon brist på riskkapital vilket enligt proposilionen utgör ett viktigt motiv för införande av löntagarfonder.

1 motion 223 (vpk) framhålls däremot att det föreslagna löntagarfondsystemet inle kommer att få någon påvisbar betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Även i denna motion framhålls att någon brist på riskkapital inle föreligger. Motionärerna avvisar också tanken att löntagarfonderna bör fungera som instrument för att åstadkomma återhållsamhet i avtalsrörelsen.

Som utskottet understrukit i samband med behandlingen av proposition 1983/84:40 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (FiU 1983/84:15) är en lugn pris- och kostnadsutveckling ett nödvändigt villkor för att nå balans i den svenska ekonomin. Detta är i sin tur en förutsättning för en stabil tillväxt i produktion och sysselsättning. Utskottet vill här också erinra om alt motivet för all i lönlagarfondsystemet inbegripa en löneba-

FiU 1983/84:20 54

serad avgift är att löntagarna - genom motsvarande avräkning i löneförhandlingarna - skall bidra till en ökad kapitalbildning. 1 här aktuella motioner hävdas emellertid att ett införande av ett system med löntagarfonder inte kan lämna något bidrag till en stabilisering av ekonomin. I de borgerliga motionerna understryks även att det samband mellan vinstutveckling och löneutveckling som anges i proposilionen inle existerar. Den grundsyn som motionärerna ger uttryck för i delta avseende visar alt de saknar vilja att föra en aktiv fördelningspolitik i samband med kraftigt förbättrade vinstlägen.

Enligt utskottet är det emellertid uppenbart att en markant ökning av företagens vinster kan utgöra ett hinder för en effektiv stabiliseringspolilik. Snabba vinstökningar kan nämligen lätt skapa instabila förhållanden för lönebildningen och påfrestningar på solidariteten mellan olika löntagargrupper. Åtgärder för att göra löntagarna delaktiga i företagens samlade vinster i kombination med ett ökat inflytande i förelagen spelar därför en central roll i strävandena att överbrygga motsättningarna och därigenom skapa forutsättningar för en återhållsam kostnadsutveckling.

I motionerna 204 (m). 213 (c) och 224 (fp) hävdas vidare att tillgången på riskkapital är säkrat ulan lönlagarfonder. Enligl utskottets mening är emellertid det grundläggande problemet i vår ekonomi att sparandet nu är alldeles för lågt för att långsiktigt bära upp den nödvändiga invesleringsök-ningen under åren framöver. Utskottet delar dock motionärernas uppfattning att tillgången på riskkapital är säkrat på kort sikt. Men det väsentliga är att löntagarfonderna i ett långsiktigt perspektiv kommer att ge ett stabilt utbud av sådant kapital oberoende av kortsiktiga fluktuationer på börsen, och alt de dessutom kan användas i de produktiva och utvecklingsbara delarna av svenskt näringsliv. Man bör inte heller förväxla den höga likviditeten i ekonomin med långsiktigl riskvillig kapitalbildning. Uiskollel vill betona alt löntagarfondernas påverkan på ekonomin i detta avseende utgör en viktig förutsättning för en höjning av investeringsnivån, en högre produktionstillväxt och därigenom en tillfredsställande sysselsättningsutveckling för resten av 1980-talet.

Vad utskottet här anfört har behandlat löntagarfondernas medverkan i den ekonomisk-politiska strategi som är nödvändig för en rekonstruktion av den svenska ekonomin. Det andra centrala motivet för ett införande av löntagarfonder är att fonderna skall utgöra en fortsättning och utveckling av 1970-talels politik när det gäller att öka löntagarinflytandet i företagen. Tidigare har de anställda givits rätt till medbestämmande över förhållanden på arbetsplatsen genom tillkomsten dels av lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, dels av lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL). Införandel av lönlagarfonder innebär alt de anställda ges möjlighet att även som ägare utöva sitt inflytande på bolagsstämman.

FiU 1983/84:20 55

1 motionerna 204 (m), 213 (c) och 224 (fp) anförs att löntagarfondsförslagel inte handlar om alt ge de enskilda löntagarna ett bättre inflytande utan om all ge fackliga förelrädare ökad makt över näringslivet. På sikt innebär fondförslaget att dessa fackföreningsdominerade fonder tar över inflytandet i förelagen. Samtidigt som detta sker skall fackföreningarna liksom hittills företräda de enskilda lönlagarnas intressen vid löneförhandlingar och i andra fackliga frågor. De fackliga organisationerna kommer därmed att tvingas fullgöra en dubbelroll, som kan leda till inlressekonflikler som myckel väl kan leda lill minskal löntagarinflytande, anför motionärerna.

I motion 223 (vpk) hävdas en motsatt uppfattning. Del ökade inflytandet och den fördjupade demokratin i näringslivet, som sägs vara förbundet med AP-fondernas aktieinnehav, är till stor del illusoriskt, menar motionärerna. Eftersom fonderna skall fungera som en del av aktiemarknaden med intresse av alt denna utvecklas efter kapitalistiska spelregler kan detta leda lill att fondernas styrelser - och representanterna för löntagarsidan i dessa - helt binds upp av det rådande systemet.

Enligt utskollels mening kommer den anställdes inflytande all ylteriiga-re förslärkas genom all lönlagarfonder införs. Det bör emellertid uppmärksammas, vilket utskottet gör mer ingående i avsnitt 4 i detta belänkande, alt avsikten inte är all fondstyrelserna skall la på sig ett fortlöpande huvudansvar för något företags förvaltning. Bl. a. av det skälet att fondstyrelserna inte skall tvingas in i en sådan situation har vissa begränsningar föreslagits i fondstyrelsernas aktieinnehav i ett och samma företag.

Det är vidare en självklarhet att lönlagarna måste ha ell instrument för sin samverkan. Som arbetsmarknadsutskollet framhåller i sill yttrande (AU 1983/84:1 y) görs i motionerna 204 (m), 213 (c) och 224 (fp) en oriklig åtskillnad mellan löntagarinflytande och inflytande utövat av fackliga organisationer. Löntagarinflytandet i fondstyrelserna behöver enligt den föreslagna organisationen inte kanaliseras genom de fackliga organisationerna. Utskottet har emellertid svårt att se att del skulle finnas ett bättre alternativ än en i demokratisk ordning vald klubbstyrelse i ett företag. I motionerna föreslås ej heller några alternativ.

När del gäller den påtalade dubbelrollen för de fackliga organisationerna som företrädare för både de anställda i företaget och ägaren kan, som framhålls i de borgerliga motionerna, del givetvis uppslå intressekonflikter. Men dessa måste enligt utskottet accepteras. Som framhålls av arbetsmarknadsutskottet år det naturligt all löntagarnas medbestämmande, efter del senaste decenniets utveckling inom detta område, nu kombineras med del ansvar som ägande genom löntagarfonder leder till.

I motion 218 av Erik Hovhammar m.fl. (m, c, fp) avstyrks regeringens förslag på grundval av ett resonemang om väntade negativa verkningar på småförelagen om löntagarfondsförslaget genomförs. Genom löntagarfond-

FiU 1983/84:20 56

styrelserna kommer, säger motionärerna, delar av makten i de större företagen alt koncentreras till företrädare förde fackliga organisationerna. Detta hotar alt allvarligt rubba de mindre företagens möjligheter alt konkurrera, anförs det, och hotar att avsevärt försvåra nyetableringen av småföretag.

1 denna motion framställs de fackliga organisationerna som närmast ett hot mot fri företagsamhet. Utskottet vill bestämt avvisa en sådan värdering av den fackliga rörelsen och avstyrker motionen.

Endast i motion 223 (vpk) presenteras ett alternativt fondförslag. 1 motionen skisseras ett syslem av samhällsfonder kombinerade med lokala fackliga investeringsfonder. Samhällsfonderna skall i första hand inriktas på att genomföra ett långsiktigl program för nyinduslrialisering i nationell skala. Dessa fonder skall inte uppträda som köpare på aktiemarknaden utan främst utnyttjas för att stärka den offentligtägda och kooperativa industrin.

Utskottet ser, liksom motionärerna, fonder som "ett medel att bryta kapitalets maktkoncentration". En förutsättning för det av regeringen föreslagna löntagarfondsyslemet är emellertid att fonderna får verka inom ramen för ett förbättrat marknadsekonomiskt system. Uiskollel har tidigare i betänkandet deklarerat sin anslutning till marknadsekonomins principer. 1 likhet med vad som framförts av de socialdemokratiska ledamöterna i en avvikande mening lill näringsulskottels yttrande (NU 1983/84:5 y) anser finansutskottet att vänsterpartiet kommunisternas fondförslag innebär ett steg bort från ett marknadsekonomiskt syslem. Finansutskottet avstyrker därför motion 223 (vpk) yrkandena 1 -3.

Sammanfattningsvis vill utskottet anföra följande.

Flera länder i vår omvärld har visat hur svårt det är att bemästra kraven pä en omstrukturering av produktionsapparaten och samtidigt hålla arbetslösheten på en låg nivå. Det är utskottels uppfattning all vi måste vara beredda alt pröva nya vägar för att ta oss ur den ekonomiska krisen. Del syslem för införande av lönlagarfonder som föreslås i proposition 50 bör enligt utskottets mening verksamt kunna bidra lill alt underlätta de svårigheter och minska de motsättningar som finns i en marknadsekonomi av vår modell.

Förslaget att införa lönlagarfonder bör ses i två sammanhang. För det första gäller det fondernas anknytning till den ekonomisk-poliliska strategi som skall föra Sverige ur krisen. För det andra gäller det att fortsätta 1970-talels demokratiseringsprocess och skapa delaktighet och löntagarinflytande i det ekonomiska livet samt motverka privat makt- och förmögenhetskonceniration.

Det är ofrånkomligt, när nödvändiga åtgärder vidtas som innebär att nya idéer prövas, att inle alla konsekvenser kan överblickas i förväg. Det torde därför vara en självklarhet att påstå alt löntagarfondernas effekter på samhällsekonomin i vissa avseenden är osäkra. Det är emellertid utskol-

FiU 1983/84:20 57

tets bestämda uppfattning alt införandel av del system med löntagarfonder som föreslås i propositionen inte leder till en utveckling bort från marknadsekonomin på det sätt som utmålas i de borgerliga motionerna. Beskrivningarna är delvis absurda och innehåller flera motsägelsefulla inslag. Sä t.ex. hävdas att ett flertal av de större och mest framgångsrika börsföretagen år 1990 kommer alt domineras av lönlagarfondstyrelserna samtidigt som en stor del av fondmedlen kommer att utnyttjas som stöd til) "förlustförelag med en förstelnad struktur" (motion 213). Det är utskottets mening all en mer sansad bedömning av fondernas ovedersägliga effekter hade varit en mer konstruktiv utgångspunkt för riksdagens ställningstagande till regeringens förslag lill löntagarfonder.

Det talas i flera motioner om att ett genomförande av regeringens förslag lill löntagarfonder skulle splittra nationen. Utskottet känner för sin del en betydligt större oro för att den osakliga debatt som förts tjärran från del konkreta förslaget har giort betydligt större skada. Det är emellertid utskottets övertygelse att löntagarfondstyrelserna, när de funnits en lid. kommer att vinna allmän aktning och accepteras som ett värdefullt inslag i den svenska biandekonomin.

Med del anförda tillstyrker utskottet den allmänna utformningen av systemet med lönlagarfonder som föreslås i proposition 50 och avstyrker motionerna 204 (m) yrkandena 1, 6. 7 och 9, 213 (c). 214, 218. 224 (fp) yrkande I samt motion 34 (fp) yrkande 2.

Utskottet övergår härefter till alt behandla den närmare utformningen av förslagen.

3. Finansiering av löntagarfondsystemet

Regeringen föreslår att fem löniagarfondslyrelser inrättas inom ramen för allmänna pensionsfonden. Fonderna skall förvalla medel som kommer från en speciell vinstdelningsskatl och från ATP-avgifter motsvarande ett avgiftsuttag om 0.2%.

Vins Idet ning SS kattens utformning

Förslaget till vinstdelningsskall innebär bl. a. alt svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanslaller - med vissa undantag - skall betala en skatt motsvarande 20% av den reala vinsten över viss nivå. En viktig nyhel är att vinstdelningen skall grundas på förelagens reala vinst. Denna beräknas med utgångspunkt i företagets statligt beskattningsbara inkomst. Denna inkomst ändras sedan i tre steg.

Först omvandlas den till ett belopp som bättre överensstämmer med det inkomstbelopp som i verkligheten tillfaller företagets ägare. Del sker genom att man ä ena sidan minskar beloppet med beskattningsårets inkomst-

FiU 1983/84:20 58

skall och å andra sidan ökar det med påförd kommunalskatt, förlustavdrag och s.k. slimulansavdrag (avdrag för aktieutdelning, invesleringsavdrag etc). Även förändringar i lagerreserv o.d. skall beaktas.

I det andra steget omvandlas det sålunda framräknade nominella beloppet lill ett realt resultat. Det sker genom att man gör dels ett mot årets inflation svarande avdrag på ingående lager, maskiner och andra inventarier, monetära tillgångar, årets nominella vinst och nyemitterat kapital, dels ett tillägg för årets inflationseffekter på ingående skulder inkl. avsält-, ningar ti|l investeringsfond.

Vid fastställande av underlaget för vinstdelningen medges i ett tredje steg ett avdrag (s.k. fribelopp) på antingen 6% av företagels lönekostnader (lönebaserat fribelopp) eller 500000 kr. (fast fribelopp). Företaget får självt välja mellan del lönebaserade och det fasta fribeloppet. Förelag som ingår i en koncern e. d. kan få högst ett fast fribelopp.

Vinstdelningsskatten utgör 20% av underlaget och är avdragsgill vid taxeringen året efter det den påförts.

Vinstdelningsskalten och höjningen av ATP-avgiften har i motionerna berörts endast på ett allmänt sätt. Man avstyrker införandet av skatten och avgiftshöjningen främst med hänvisning till effekterna av hela löntagarfondsystemel. Man påtalar emellertid att genom vinstdelningsskalten blir ell redan i dag invecklat och svåröverskådligt skattesystem än mer komplicerat. I ett femtontal motioner redovisas effekterna av löntagarfondernas finansiering på landstings- och kommunnivå. Förslagen i propositionen avvisas med hänsyn härtill. Utformningen eller omfattningen av vinstdelningsskalten har däremot inle berörts i motionerna.

Skatteutskottet anför (SkU 1983/84:5y) att när det gäller val av metod för all finansiera fondsystemet torde den valda modellen med ett reall vinstbegrepp i flertalet fall leda till ett för såväl del allmänna som företagen maleriellt tillfredsställande resultat.

Skatteutskottet vill inle bestrida vare sig all vinstdelningsskalten kommer alt leda till merarbele för såväl myndigheter som för ett icke obetydligt antal företag eller att bestämmelserna kommer att föranleda tillämpningssvårigheter i vart fall i inledningsskedet. Dessa bör emellertid inte överdrivas, anför skatteutskottet. Från administrativ synpunkt anser skatleul-skollet - i likhet med föredraganden - del vara en lämplig ordning att förfarandet i fråga om vinstdelningsskalten så nära som möjligt anknyter till inkomsttaxeringen. Frän rent redovisningsmässiga synpunkter torde några svårigheter inte uppkomma vid ett genomförande av propositionsförslaget .

Vinstdetningsskatlens omfattning

Flera förelag och organisationer har i skrivelser och vid uppvaktningar för finans- eller skatteutskottet anfört skäl för att undanta vissa förelags-

FiU 1983/84:20 59

former eller företag som arbetar under särskilda förhållanden från vinstdelningsskatten. Skatteutskottet har med anledning härav närmare berört investmentbolagens och fideikommissbolagens situation. Skatteutskottet anser att en pålaga av vinstdelningsskattens natur bör gälla med så få undantag som möjligt. Förvaltningsbolagen och fideikommissbolagen bör enligl skalteutskotlels mening inle undantas från vinstdelningsskalten. För motivering av ställningstagandet hänvisas till skatteutskottets yttrande (SkU 198.3./84;5 y) som redovisas i bilaga 2 lill betänkandet.

Sveriges hotell- och restaurangförbund (SHR) och PK-banken har redovisat vissa av vinstdelningsskatlens effekter för sin egen verksamhet. De utvecklas närmare i skatteutskottets yttrande. Skatteutskottet uttrycker viss förståelse för de framförda synpunkterna men anför alt det är för tidigt att nu bedöma hur reglerna i detalj kommer alt slå för olika branscher och hur de kommer att påverka konkurrenssituationen mellan olika företag. Enligt skalteutskotlels mening bör man avvakta de närmare erfarenheterna av bestämmelserna innan man inför dispensregler eller vidtar förändringar i systemet. Det är, framhåller skatteutskottet, naturligt att problem las upp till förnyad prövning efter någon lids erfarenhet av reglerna.

På grund av det anförda anser skatteutskottet sig böra förorda att finansutskottet tillstyrker förslaget om vinstdelningsskatt och avstyrker de motionsyrkanden som innebär avslag på proposilionen i denna del. Skaiteulskottet framhåller emellertid att med hänsyn till alt realbeskallning är en principiell nyhet i det svenska skatlesysiemet är del av naturliga skäl angelägel att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen av de nya bestämmelserna och efter någon lids erfarenhet lar upp förslagets olika detaljer till förnyad prövning. Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning i denna del.

Skatteutskottet anför dessutom att enligt 11 S e) lagen (1979:609) om allmän investeringsfond skall sådan fond återföras till beskattning om företaget vid beskattningsårets utgång inte driver jordbruk eller rörelse. Skalleutskottet anser att delta författningsrum bör ha samma lydelse som motsvarande bestämmelse i lagen (1982; 1185) om inbetalning på särskilt investeringskonlo. Denna fråga bör enligt skalleutskottets mening regleras samtidigt med de nu aktuella ändringarna i lagen.

Finansulskollet har inle något all erinra mot att så sker och tillstyrker den föreslagna ändringen.

Utskottet vill därtill uppmärksamma några av de problem som vinstdelningsskalten är förknippad med för de ekonomiska föreningarnas del. Kooperativa förbundet (KF) och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har vid uppvaktning i finansutskottet redovisat sin syn på vinstdelningsskatten.

För att en ekonomisk förening skall anses som kooperativ måste den vara öppen och tillämpa lika rösträtt. De kooperativa föreningarna har inte något vinstsyfte i traditionell mening. De har som ändamål all tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen i deras egenskap av leverantörer

FiU 1983/84:20 60

eller konsumenter. Uppkomna överskott delas därför i huvudsak ut i form av pristillägg (efterlikvid) eller rabatt (återbäring). 1 ett aktiebolag är utgångspunkten däremot alt varje delägare skall få del av bolagels vinst i förhållande lill sin andel av bolagets aktiekapital. Det kan inle hävdas att överskottet i den kooperativa föreningen förstärker den privata makt- och förmögenhetskoncenlrationen. Mot denna bakgrund kan det enligl utskottet ifrågasättas om inte kooperativa föreningar borde undantas från vinstdelningen, I propositionen anförs all mot ett sådant undantag talar kravet på konkurrensneutralitet, möjligheter till koncernbidrag och avsättningar till investeringssystemel. Vidare bör enligt propositionen beaktas att lönta-gatfondstyrelserna enligt förslaget kommer att ges möjlighet alt placera vinstdelningsmedel i kooperativa företag. Det anses mot den bakgrunden inte orimligt att de kooperativa föreningarna får bidra till systemets finansiering. Man har emellertid från KF och LRF anfört att kostnaderna för kooperativa företag att låna kapital från dessa fonder, med de avkastningskrav som ställs, sannolikt blir väsentligt högre än vad de blir när aktiebolag erhåller kapitaltillskott från fondstyrelserna. 1 sammanhanget bör också beaktas att vissa förändringar härvidlag har föreslagits i en lagrådsremiss om kooperationens kapitalförsörjning.

Utskottet anser sammanfattningsvis alt skäl talar för att de ekonomiska föreningarna skall undantas från vinstdelningsskatten. Utskottet är emellertid inte berett alt nu tillstyrka alt så sker innan närmare erfarenhet vunnits. Det bör ankomma på regeringen att med beaktande av vad utskottet anfört följa denna fråga och eventuellt återkomma lill riksdagen med förslag. Vad utskottet anfört om de ekonomiska föreningarna och vinstdelningsskalten bör ges regeringen till känna.

Det har i samband med behandlingen av förslaget lill vinsldelningsskatt vid hearings i utskottet framkommit att man från förelagarhåll hyst en stor oro för den ökade arbetsbelastning man kommer att drabbas av genom deklarationsförfarandel.

Utskottet vill i detla sammanhang framhålla att det totala antalet företag som förväntas komma att betala vinstdelningsskall uppgår till ca 5 000. Därtill kommer ca 5000-10000 företag som har verksamhet av sådan omfattning att de måsle lämna fullständiga uppgifter för att deras skattskyldighet skall kunna kontrolleras. Det totala antalet aktiebolag uppgår till 175 000. De sammanlagt berörda företagen utgör således mindre än 5% av samtliga akfiebolag. Del är alltså förhållandevis fä företag som behöver lämna mer omfattande upplysningar och vilkas uppgifter måste granskas närmare av skattemyndigheterna.

Löntagarfondernas regionala effekter och konsekvenser för den kommunala ekonomin

1 ett femtontal motioner redovisar företrädare för centerpartiet konsekvenserna av vinstdelningsskatten och den höjda ATP-avgiften för olika

FiU 1983/84:20 61

landsting och kommuner. De områden varifrån motioner väckts är: Halland, Västernorrland, Kalmar, Norra Älvsborg, Gävleborg, Gotland, Dalarna, Sjuhäradsbygden, Blekinge, Jönköping, Kronoberg, Västmanland, Skaraborg, Södermanland, Örebro, Malmöhus och Kristianstads län. Motionärerna anser alt dessa områden berövas stora resurser som kommer att användas i andra delar av landet. Detta kommer framför allt att drabba de små och medelstora förelagen. Några motionärer anser att detta är ett av de mest negativa beslut som drabbat befolkningen i länet i modern tid. Eftersom lönlagarna skall avstå sina löneökningar lill förmån för höjda avgifter kommer också kommunerna och landstingen all få sill beskattningsunderlag reducerat samtidigt som man får betala ökade avgifter för de anställda, anför motionärerna.

Uiskollel anser alt motionärerna beskriver effekterna av den höjda ATP-avgiften på ell felakligt sätt. För del första föreslås avgiftshöjningen bli endast 40% av den som motionärerna utgått från i sina beräkningar -0,2 procentenheter i stället för 0,5 procentenheter. För det andra kan inte avgiften både avräknas från löneökningarna och läggas till desamma. Om avgifterna, på det sätt regeringen förutsätter, avräknas från löneutrymmet, leder detla till, allt annat oförändrat, att det kommunala beskattningsunderlaget blir lägre än vad del annars skulle ha blivit. Då kan man emellertid inte, som flera av motionärerna gör, samtidigt hävda all kommunernas lönekostnader ökar med avgifternas storlek.

Några av motionärerna lägger dessutom ihop kostnaderna för skattebortfallet med kostnaderna för avgiftshöjningen för att summera kostnaderna för regionen. Del innebär all samma kostnad räknas dubbelt. Motionärerna bortser vidare från de lillväxtstimulerande effekter löntagarfonderna kan få på samhällsekonomin. Därtill kommer att de små och medelstora förelagen, enligl vad som aviseras i propositionen, skall tillföras 100 milj. kr. av de inflytande medlen. Detla avses ske via Investeringsbanken. Utskottet kan inte godta motionärernas beskrivning av konsekvenserna för skilda landsändar. Motionerna 189, 191, 205-212, 215-217 och 220-222 avstyrks därför.

Även i motion 204 (m) hävdas all kommuner och landsling kommer alt drabbas av ell inkomstbortfall. I denna motion gör man sig också skyldig till en dubbelräkning. Man hävdar nämligen samtidigt all företagens kostnader kommer all öka lill följd av finansieringsförslagen. Utskottet bedömer, som framgått, de samlade effekterna av förslaget som positiva och avstyrker därmed även motion 204 (m) yrkande 8.

4. Organisation

Anknytningen till ATP-systemet

Regeringens förslag innebär att löntagarfonderna ges en uppbyggnad och funktion som i huvudsak överensstämmer med fjärde AP-fondens styrelse. De skall sålunda ingå i AP-fonden och ges formen av särskilda styrelser.

FiU 1983/84: 20 62

Flera motiv anförs i proposilionen för denna koppling lill ATP-systemet.

Ell skäl utgår frän att ett av de grundläggande motiven bakom löntagarfonderna är att öka löntagarnas inflytande i näringslivet genom med-ägande. En naturiig utgångspunkt vid valet av förvaltningssystem är därför enligt föredraganden att förvaltningen av fondmedlen anförtros organ som har en nära anknytning lill löntagarna. Systemet bör också vara neutralt i den meningen all det inte skall gynna vissa grupper av löntagare framför andra. Enligt propositionen framstår del därför som naturligt att utnyttja ATP- systemel med dess väl beprövade organisationsform.

Utskottet delar denna uppfattning och finner den valda lösningen vara rationell även i andra avseenden. Såsom också framhålls i propositionen ges härigenom möjlighet lill en viss flexibilitet i aklieplaceringarnas volym. Medel som inte tas i anspråk av lönlagarfondstyrelserna kan nämligen förvaltas inom andra delar av ATP-systemet. Genom att löntagarfonderna knyls lill AP-fonden kommer de medel som lönlagarfondstyrelserna förvallar att ingå i AP-fondens samlade förmögenhet. De förvaltade medlen kommer också all i sin slutliga användning kunna nyttjas för pensionsuibelalningar. Socialförsäkringsulskottel tillstyrker från sina utgångspunkter förslaget och ser den valda konstruktionen som en förstärkning av ATP-systemet (SfU 1983/84:3 y).

Fjärde fondstyrelsen

AP-fondens tillgångar är statliga medel som i lag avsatts lill särskild förvaltning. Fonden förvaltas av fyra styrelser.

Till första, andra och tredje fondstyrelsernas förvaltning förs tilläggspen-sionsavgifter som eriäggs av arbetsgivare, medan fjärde fondstyrelsen får sina medelslillskolt via överföringar från de övriga fondstyrelserna.

Medan de tre första delfondstyrelserna får göra placeringar endast i vissa slag av obligationer och andra fordringar, skall Ijärde fondstyrelsen i första hand göra placeringar i svenska aklier, dock inte i bank- eller försäkringsbolagsaklier. Högst 10% av aktierna i ell bolag får förvärvas.

När Ijärde fondstyrelsen inledde sin verksamhet år 1974 uppgick rambe-loppel för fondstyrelsens placeringar till 500 milj. kr. Successivt har detta belopp höjts och ramen är f. n. 1 850 milj. kr.

Del samlade värdet av fjärde fondstyrelsens värdepapperslillgängar uppgick vid senaste årsskiftet till 3654 milj. kr. I grova drag motsvarar detta 2,5% av det samlade börsvärdet. Härtill kommer nettovärdet av fondstyrelsens likvida tillgångar som utgjorde drygt 200 milj. kr.

De förslag som regeringen nu lägger fram innehåller för fjärde fondstyrelsens del vissa nya föreskrifter, som inle har något direkt samband med löntagarfondstyrelsernas tillkomst. Del gäller bl. a. en bestämmelse som öppnar möjlighet för fondstyrelsen att göra begränsade placeringar i utländska aklier. Det gäller också ett stadgande som ger fondstyrelsen rätt lill nya typer av kortfristiga placeringar av likvida medel i bl. a. skaitkam-

FiU 1983/84:20 63

marväxlar och statsskuldväxlar. Till denna grupp hör också förslaget att icke börsnoterade företag inte skall omfattas av den 10- procentiga begränsningsregeln.

Utskottet kan för sin del tillstyrka att fjärde fondstyrelsen på delta sätt ges utökade placeringsmöjligheter. 1 likhet med föredraganden anser utskottet emellertid alt del finns starka skäl att vara återhållsam med placeringar i utländska värdepapper. För detla talar inte minst den omständigheten att syftet med såväl fjärde fondstyrelsens som löntagarfondstyrelsernas verksamhet är alt stödja svenskt näringsliv med riskkapital. Rätten all förvärva utländska aklier och vissa andra angivna utländska värdepapper bör därför, som föreslås i proposilionen, förbehållas fjärde fondstyrelsen och begränsas till I % av del av denna styrelse förvaltade kapitalet.

Likheter och olikheter mellan fjärde fondstyrelsen och löntagarjöndstyret-serna

De fem föreslagna löntagartondsiyrelserna skall verka enligl samma grundläggande principer som gäller för fjärde fondstyrelsen. I likhet med vad som är föreskrivet för denna skall sålunda löntagartondsiyrelserna förvalla anförtrodda medel genom placeringar på riskkapilalmarknaden till gagn för svensk produktion och sysselsättning. För såväl fjärde fondstyrelsen som löntagarfondstyrelserna gäller dessutom all fondmedlen skall placeras så alt kraven på god avkastning, längsiklighet och riskspridning tillgodoses.

1 samtliga med anledning av proposition 50 väckta motioner utom en yrkas att regeringens förslag om lönlagarfbnder skall avslås. Fjärde fondstyrelsen däremot är numera en av alla riksdagspartier helt accepterad institution. Med hänsyn härtill finner utskottet det motiverat att något beröra de skillnader och de likheter som föreligger mellan denna institution och löntagarfondstyrelserna.

Skillnaderna kommer framför allt lill uttryck i fondernas medelstilldelning, i sammansättningen av deras styrelser, i de mer detaljerade place-ringsföreskriflerna saml i reglerna om överföring av rösträtt till fackliga organisationer.

Vad medelstilldelningen beträffar skall överföringar till såväl Ijärde fondstyrelsen som lönlagarfondstyrelserna göras från de tre första fondstyrelserna. Fjärde fondstyrelsens rekvisitioner baseras därvid på tilläggs-pensionsavgifter och får sammanlagt inle översliga 1 850 milj. kr.

De medel som lönlagaifondsiyrelserna får rekvirera emanerar dels från den särskilda lilläggspensionsavgifien, dels från vinstdelningsskalten. Vardera lönlagarfondstyrelsen får lyfta högst en femtedel av de medel som varje år flyter in på detta sätt, dock högst 400 milj. kr. år 1984 och ett belopp motsvarande 20000 basbelopp under vart och ell av de sex därpå följande åren. Efter år 1990 kommer ylterligare överföringar till löntagarfondstyrelserna inte att göras. Den totala medelstilldelningen till resp.

FiU 1983/84:20 64

fondstyrelse kommer alltså alt begränsas till 400 milj. kr. plus sex gånger 20000 basbelopp, eller uttryckt i dagens penningvärde ca 2800 milj. kr.

1 propositionen framhälls all även om osäkerhet kan råda både om börsens samlade värdetillväxt fram t. o.m. är 1990 och om den andel av löntagaifondstyrelsernas placeringar som kommer alt riktas mot börsföretagen, kan man utgå från att styrelsernas samlade ägarandel i börsföretagen kommer att understiga 10%.

De viktigaste skillnaderna i fråga om fondstyrelsernas sammansättning framträder bl. a. i att olikartade behörighetskrav föreslås gälla. Av löntagarfondstyrelsernas nio ledamöter skall sålunda en majoritet, dvs. minst fem. företräda löniagarintressen genom engagemang i en facklig organisation eller på annat sätt. För Ijärde fondstyrelsen gäller i motsvarande hänseende att fem av dess tolv ledamöter skall utses efter förslag av rikssammanslulningar för löntagare. Antalet ledamöter i fjärde AP-fonden föreslås bli utökat till 14 i en lagrådsremiss om kooperationens kapitalförsörjning. De två nya ledamöterna skall enligt förslaget utses efter förslag av rikssammanslutning inom kooperationen. När ledamöter och suppleanter utses, skall det vidare tillses att lönlagarfondstyrelserna fåren regional anknytning. Något sådant krav föreskrivs inle för fjärde fondstyrelsen. Ledamölerna i denna utses för en lid av tre år och måsle vara svenska medborgare. För löntagarfondslyrelsernas ledamöter kommer däremot inle något krav på svenskt medborgarskap alt föreligga. Dessa ledamöter kommer dessutom att förordnas för endast ett år i tagel.

Propositionens förslag innebär också att något olika ptaceringsprinciper kommer att gälla för fjärde fondstyrelsen och för de fem lönlagarfondstyrelserna. Utskottet har nyss berört förslaget att endast fjärde fondstyrelsen skall få rätt att i begränsad utsträckning förvärva utländska aktier. Å andra sidan föreslås löntagarfondstyrelserna få förvärva aktier i alla typer av svenska aktiebolag, således även i bank- och försäkringsaktiebolag som förblir undantagna från fjärde fondstyrelsens placeringar. Det är också bara lönlagarfondstyrelserna som kommer att kunna placera medel som riskkapital i ekonomiska föreningar.

Fjärde fondslyrelsen får som nämnts inle förvärva fler aktier i ett börsnoterat bolag än vad som motsvarar 10% av röstvärdet för samtliga aklier i bolaget. För vardera lönlagarfondstyrelsen föreslås alt dess aktieinnehav i ett börsnoterat bolag skall understiga 8% av röstetalet. Fjärde fondstyrelsens och löntagarfondstyrelsernas samlade förvärv av aktier i ett enskilt börsnoterat bolag kan således aldrig uppgå till hälften av del totala röstvär-'del i bolaget.

Enligt förslag i propositionen skall en lönlagarfondstyrelse på begäran av lokal facklig organisation överlåta rösträtten för hälften av de aktier som fondslyrelsen förvaltar i delta bolag. Ell sådant bemyndigande föreslås kunna lämnas för högst ell år i sänder. Skyldigheten att överföra rösträtten föreslås inte omfatta fjärde fondslyrelsen.

FiU 1983/84: 20 65

Utskottet återkommer längre fram till denna fråga men vill redan här framhålla alt det inle är något principiellt nytt alt fackliga organisationer företräder AP-fondens aktier vid bolagsstämmor. På initiativ av centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna infördes år 1974 möjlighet för fjärde fondslyrelsen att bemyndiga en facklig organisation med medlemmar anställda hos ett aktiebolag att utöva rösträtt för de aktier som styrelsen innehar i bolaget. Fjärde fondstyrelsen har i betydande ulsiräckning läm-nai sådana bemyndiganden.

Huvudlinjerna i fjärde fondstyrelsens och de fem löntagarfondstyrelsernas verksamheikan således sammanfattas i följande punkter.

- Fjärde fondstyrelsen förvaltar aktier, vars värde motsvarar ca 2,5% av
det samlade börsvärdet. De fem löntagarfondslyrelsernas totala ägaran
del i börsföretagen kommer sannolikt att understiga 10%.

- Löntagarfondslyrelsernas medelstilldelning härrör liksom fjärde fond
styrelsens från lilläggspensionsavgifter. Dessutom kommer löntagar
fondslyrelsernas verksamhet att finansieras med en vinstdelningsskatt.
Uppskattningsvis 5000 företag kommer att påföras denna skall.

- Fjärde fondstyrelsen kan i dag förvärva högst 10% av aklierna i ell
börsnoterat aktiebolag. Trots tillkomsten av fem löniagarfondslyrelser
kommer dessas och tjärde fondsiyrelsens samlade innehav av aklier i ett
börsnoterat förelag aldrig att kunna uppgå till hälften av bolagets aklier.

- De nya reglerna för överförd rösträtt innebär att de anställda genom sina
fackliga organisationer inte bara som i dag kan bemyndigas att rösta för
AP-fondens aktier utan också kan begära att få företräda hälften av de
aktier som lönlagarfondstyrelsen förvallar i ett aktuellt bolag.

Dessa fyra punkter markerar, som uiskollel ser del, rågången i själva sakfrågan och i synen på lönlagarfonder. Ty fjärde fondslyrelsen är, såsom tidigare nämnts, inle bara allmänt accepterad av samtliga riksdagspartier utan dess verksamhet har även aktivt främjats av de borgerliga partierna. På förslag av de tidigare trepartiregeringarna har sålunda rambeloppet för fondstyrelsens placeringar utökats i olika etapper. Fjärde fondstyrelsens verksamhet får ånyo ett påtagligt stöd i del yttrande som näringsulskotiets borgeriiga ledamöter avgivit över löntagarfondsförslagel (NU 1983/84:5 y). Man förordar där all de föreslagna beslämmelserna om fjärde fondsiyrelsens ulökade placeringsmöjligheter skall föras in i reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning. Visserligen ställer sig den borgerliga gruppen bakom de avslagsyrkanden som förs fram i flertalet motioner. Men mot denna del av regeringens förslag har man alltså inte några erinringar.

Mot bakgrunden av del positiva gensvar som fjärde fondstyrelsens verksamhet numera möter finner utskottet kritiken mot löntagarfonderna vara inkonsekvent. Införandet av dessa fonder kommer att ge löntagarna ett vidgat inflytande över näringslivet och är därigenom ell betydelsefullt sleg

5 Riksdagen 1983/84. 5 saml. Nr 20

FiU 1983/84:20 66

mot ökad ekonomisk demokrati. Med de formella och faktiska begränsningar som skall gälla kommer de nya löntagarfondstyrelsernas verksamhet inte att leda till några omstörtande förändringar. I likhet med vad föredragande statsrådet ger uttryck för i propositionen är det utskottets övertygelse att lönlagarfondstyrelserna framdeles kommer all vinna ett allmänt förtroende och att de på ett aktivt sätt kommer att la ansvar för och medverka lill att utveckla det svenska näringslivet.

Löntagarfondernas rättsliga status

I motion 190 av Nic Grönvall (m) yrkas avslag på propositionen med motiveringen att löntagarfondernas rättsliga status inle har utretts. Samma konstaterande görs också i motion 164 av Allan Ekström (m) som utskottet har behandlat redan i del inledande avsnittet av detla betänkande.

I motion 190 framhålls att lagrådet påpekat alt lönlagarfondstyrelserna erhållit en ur svensk rättsordning säregen ställning. Enligt motionären synes lagrådet mena att lönlagarfondstyrelserna skall anses såsom "ställföreträdande ägare för allmänna pensionsfonden". Motionären framhåller, att något rättsligt begrepp motsvarande "ställföreträdande ägare" inte finns i svensk rätt.

Motionären anser vidare att förslaget kommer att leda till alt äganderätten överfors lill fondstyrelserna, vilka därefter fritt kan disponera över de medel som tillförs utan påverkan från riksdagens sida. Regeringens förslag strider i dessa delar mot regeringsformen, anser motionären.

I motion 224 (fp) erinras om att lagrådet konstaterat att specialdesiina-lion av statsinkomster är under avveckling. Enligt motionen bör inga nya specialdestinerade skatter införas, och i den mån sådana existerar bör de successivt omprövas.

Frågan om löntagarfondernas rättsliga status har tagits upp av lagutskottet i dess yttrande (LU 1983/84: I y). De båda övriga frågorna har på motsvarande sätt prövats av konstilulionsutskoltet.

Lagutskottet hänvisar lill vad lagrådet uttalat och slår sammanfattningsvis fast att den föreslagna ordningen innebär

- alt allmänna pensionsfonden blir ägare till de aklier som löntagarfondstyrelserna förvärvat,

- all fondstyrelserna är att anse som legala ställföreträdare för allmänna pensionsfonden,

- alt varje fondstyrelse har att i denna egenskap självständigt utöva de funktioner som enligt aktiebolagslagen följer med äganderätten till de aktier som styrelsen förvallar.

Enligl lagutskottets mening finns inget att invända mot den föreslagna ordningen som, påpekar utskottet, inte innebär någon nyhet, eftersom samma sak i dag gäller för fjärde fondstyrelsen.

Finansutskottet delar lagutskottets uppfattning. Detta innebär att finans-

FiU 1983/84:20 67

utskottet samtidigt ställer sig bakom de klarläggande uttalanden som föredragande statsrådet gör i propositionen med anledning av lagrådets synpunkter i denna fråga (prop. 50, s. 153).

I motion 190 påstås också att förslaget strider mot regeringsformen eftersom fondstyrelserna skall tillföras medel som de därefter fritt kan förfoga över utan påverkan från riksdagens sida.

Samma fråga har redan innan proposilionen lades fram prövats av lagrådet som därvid inte haft något att erinra. Konstitutionsutskottet har för sin del (KU 1983/84:2 y) instämt i denna bedömning.

Finansulskollet vill härutöver göra följande kommentar. Såsom lagrådet framhåller i sitt yttrande medger 9 kap. 2 § regeringsformen att riksdagen kan bestämma alt medel får las i anspråk i annan ordning än genom budgelregleringen. I 9 kap. 9 § föreskrivs emellertid också att riksdagen kan, i den omfattning som behövs, fastställa grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den. Genom att anta förslaget lill lag med reglemente för allmänna pensionsfonden anger riksdagen en yttre ram för hur medel som flyter in i form av särskild tilläggspensionsavgifl och vinstdelningsskall skall förvaltas. Motionärens påslående all fondstyrelserna utan påverkan från riksdagens sida äger fritt disponera över de medel som tillförs dem saknar således grund. Med del anförda avstyrks motion 190.

Såsom lagrådet påpekar finns del inte något konstitutionellt hinder mot specialdestinerade skatter. Riksdagen har emellertid tidigare uttalat att specialdeslinaiion av sialsinkomsier bör avvecklas.

Vinstdelningsskallen och den särskilda lilläggspensionsavgifien är att betrakta som skatter, som specialdestineras till den allmänna pensionsfonden. Dessa skatter kan ses som ett komplement till de lilläggspensionsavgifter som på motsvarande sätt förts till pensionsfonden alltsedan dess lillkomst. Att lönlagarfondstyrelserna nu inordnas i ATP-systemet är inte något skäl till att ompröva denna ordning. Utskottet delar inte de synpunkter som framförs i motion 224 i denna del utan tillstyrker den valda lösningen.

Röstkvotering och öveiföring av rösträtt

En grundläggande tanke med att tillskapa flera separata löntagarfond-styrelser är enligl propositionen att de som riskkapitalplacerare och som aktieförvallare skall vara av varandra oberoende och sinsemellan självständiga. Eftersom det är allmänna pensionsfonden som kommer att äga de aklier som lönlagarfondstyrelserna förvärvat, erfordras vissa ändringar i aktiebolagslagen för alt löntagarfondstyrelserna var för sig skall kunna utöva rösträtt för de aktier som styrelserna förvaltar. Enligl ett av de aktuella lagrummen (9 kap. 3 §) får nämligen ingen rösta för flera aktier.

FiU 1983/84: 20 68

egna och andras, än vad som motsvarar en femtedel av de på bolagsstämman företrädda aktierna, om inte något annat följer av bolagsordningen. 1 propositionen föreslås, alt vid tillämpningen av denna regel skall AP-fondens totala innehav av aktier inte räknas som en enhet i de fall då flera fondstyrelser förvaltar aktier i samma bolag. I stället skall var och en av styrelserna betraktas som en särskild aktieägare och varje styrelses innehav som en enhet.

Detla undanlag från den s. k. röstkvoisregeln kritiseras i motion 224 (fp). I den anförs alt genom ett gemensamt agerande hos de fem fondstyrelserna kommer löntagarfonderna tillsammans att kunna inneha 40% av aktiernas röstvärde, vilket torde komma att ge ett helt dominerande inflyiande. Lagrådet har prövat den föreslagna regeln och därvid förklarat sig kunna acceptera den, eftersom förslaget är en naturlig konsekvens av fondstyrelsernas självständiga ställning.

Utskottet vill för egen del framhålla följande. Det är angeläget all fondstyrelserna inte binds till varandra genom yttre regleringar. Varje fondstyrelse bör sålunda kunna agera självständigt och inte vara avhängig övriga styrelsers bedömningar och beslut. I konsekvens härmed bör. såsom föreslås i propositionen, fondstyrelserna tilldelas egna kanslier. Skall fondstyrelserna kunna uppträda som fristående institutioner även vid bolagsstämmor, är det nödvändigt alt de också i dessa sammanhang ges ställning som självständiga aktieförvaltare. Styrelserna kan naturligtvis då också rösta på olika sätt.

Den hotbild som målas upp i motion 224 rimmar enligt utskottets mening illa med de förutsättningar efter vilka fondstyrelserna kommer att verka. Hotbilden bygger nämligen helt på förutsättningen att fondstyrelserna kan göra samfällda placeringar, vilket med hänsyn till deras självständighet och olikartade regionala förankring ter sig mindre sannolikt.

Såsom tidigare berörts föreslås i propositionen att 50% av den rösträtt som en löntagarfondslyrelses aktieinnehav i ett visst bolag ger skall på begäran av lokal facklig organisation överföras till denna. Ell sådant bemyndigande skall kunna lämnas för högst ett är i tagel. Förslaget syftar till att ytterligare decentralisera ägarinflytandet och stärka de anställdas möjligheter att påverka sin egen situafion.

Den föreslagna ordningen är enligl vad lagutskottet anför i sitt yttrande (LU 1983/84:1 y) ingen principiell nyhel. Fjärde fondslyrelsen har redan i betydande utsträckning överlåtit rösträtten för sina aktier till fackliga organisationer.

Finansutskottet vill för egen del tillägga att denna delegering av rösträtten har tillkommit genom ett riksdagsiniliativ föranlett av motionsyrkanden som centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna förde fram i samband med bildandet av fjärde AP-fonden. De skäl som då förebars i

FiU 1983/84:20 69

t.ex. den cenlerparlisliska motionen var alt man genom att delegera rösträtten för AP- fondsaktierna till representanter för de anställda, valda av de anställdas organisationer på arbetsplatserna, skulle främja såväl företagsdemokratin som möjligheterna att bättre anpassa företagspolitiken efter varje enskilt förelags speciella förhållanden. Samma rätt föreslås nu i proposilionen gälla för lönlagarfondstyrelserna.

Lagutskottet har i sitt yttrande tillstyrkt de i propositionen föreslagna ändringarna av aktiebolagslagen.

Finansutskottet är inte av annan uppfattning och kan därför tillstyrka propositionens förslag i denna del. Utskottet vill emellertid göra följande förtydliganden.

Vid beräkning av röslkvot kan tillämpningssvärigheler uppstå,om en fondstyrelse själv röstar för en del av sina aktier medan rösträtten för återstoden utövas av flera fackliga organisationer. Fondstyrelsen får därvid tillsammans med organisationerna inte rösta för mer än en femtedel av de på bolagsstämman företrädda aktierna. I sådant fall bör, såsom lagrådet förordat, rösträttsbegränsningen bestämmas proportionellt först mellan styrelsen och de fackliga organisationerna och därefter mellan organisationerna inbördes.

Om en lokal facklig organisation begär att få utöva rösträtten för hälften av de aktier en lönlagarfondstyrelse innehar, får del vidare förutsättas att fondstyrelsen tar upp överläggning med övriga fackliga organisationer som finns företrädda vid bolaget innan fullmakt utfärdas.

Utseende av fondstyrelser

Enligl propositionens förslag skall varje löntagarfondstyrelse beslå av nio ledamöter som utses av regeringen för ett år i taget. Av ledamöterna skall minst fem företräda löniagarintressen. Även utländska medborgare bosalla i Sverige skall kunna ingå i en lönlagarfondstyrelse. I propositionen aviseras också alt en särskild utredning kommer att tillkallas för att överväga frågan om fondernas styrelseledamöter i framtiden bör utses genom direkta val.

I motion 223 (vpk) anförs att fondstyrelserna bör utses av riksdagen i avvaktan på att den aviserade utredningen har slutfört sitt arbete.

I motion 224 (fp) uttalas all det är otillfredsställande att riksdagen inte nu har möjlighet att la ställning till hur löntagarfondernas styrelser skall utses i framliden.

I motion 164 av Allan Ekström (m) framhålls att löntagarfondstyrelserna ingår i den statliga förvaltningsorganisationen och alt behörighetsreglerna i 11 kap. 9 § regeringsformen därmed gäller. 1 delta grundlagssladgande föreskrivs bl. a. att endast den som är svensk medborgare får inneha styrelseuppdrag i myndighet som lyder direkt under riksdagen eller regeringen.

Lagrådet har i sitt yttrande över propositionen tagit upp den sistnämnda

FiU 1983/84: 20 70

frågan. Enligl lagrådet motiveras kravet på svenskt medborgarskap främst av hänsyn till rikets säkerhet och av önskemålet att beslut som rör enskildas rättsliga ställning skall fattas av svenska medborgare. Allmänna pensionsfonden är en unikt utformad institution. Även om fondens förvallande organ, fondstyrelserna, skulle anses ingå i den statliga förvaltningsorganisationen, kan styrelserna enligl lagrådet inte jämställas méd de förvaltningsmyndigheter som anges i grundlagsstadgandel. De motiv som ligger till grund för stadgandet talar också enligl lagrådet emot all detta skulle vara tillämpligt på fondstyrelserna. Lagrådels slutsats är alt grundlagsstadgandet inle utgör hinder för utländsk medborgare att utses till ledamot i en löntagarfondstyrelse. Konstitutionsutskottet (KU 1983/84:2 y) har godtagit lagrådets uttalande på denna punkt. Även finansulskollet delar lagrådets upjjfattning. Motion 164 avstyrks således i denna del.

Vad beträffar frågan om fondernas styrelser tills vidare skall utses av riksdagen har konstitutionsutskottet i sitt yttrande inte funnit anledning att nu frångå propositionens förslag. Finansutskottet är av samma uppfattning. Motion 223 avstyrks i denna del (yrkande 4 e).

Löntagarfondernas regionala anknytning m. m.

I propositionen föreslås alt löntagarfondernas styrelser skall ha en regional anknytning för att bl. a. sprida inflytandet och att detta skall komma lill uttryck i rekryteringen av ledamöterna. Det sägs i propositionen att detta dock inle innebär att fondstyrelserna skall tilldelas ett regionalpolitiskl ansvar eller alt kapitalplaceringarna skall begränsas till vissa regioner. Däremot skall varje lönlagarfondstyrelse genom sin personsammansättning ges en klar förankring i en geografiskt sammanhållen region. Ledamöter och suppleanter bör enligt förslaget genom bosättning eller på annat sätt ha anknytning till den geografiska regionen.

Någon formell geografisk avgränsning av de fem regionerna görs inle. 1 propositionen anförs emellertid alt en region bör omfatta norra Sverige. Mellansverige bör indelas i två regioner. Västra och södra Sverige bör utgöra var sin region.

Frågan om kansliernas geografiska lokalisering skall avgöras av resp. fondstyrelse mot bakgrund av vad som kan bedömas som praktiskt möjligt och i övrigi lämpligt. I propositionen sägs dock alt del framstår som önskvärt att åtminstone på några års sikt uppnå en. även i detla avseende, decentraliserad förvaltning.

Arbetsmarknadsutskotlel fäster i sitt yttrande (AU 1983/84:1 y) stort avseende vid styrelsernas regionala anknytning som utskottet anser vara mycket betydelsefull. Det är enligt arbetsmarknadsutskottet riktigt att fondstyrelserna i sin placeringspolitik inte skall ha några uttalade regionalpolitiska mål. Men det betyder inle, framhåller arbetsmarknadsutskottet, att deras verksamhet saknar regionalpolitisk betydelse. Styrelsernas regionala anknytning innebär, säger utskottet, att resp. styrelse kommer att ha

FiU 1983/84:20 71

särskild kunskap om utvecklingsförutsättningarna i den egna regionen. Därigenom kommer det alt finnas bättre förutsättningar än vad annars skulle ha varit fallet att i en region, t.ex. i norra Sverige, finna sådana framlidsinriktade projekt som är en förutsättning för kapitalplacering.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om all del i proposilionen anges att kapitalplacering i mindre och medelstora förelag lämpligen kan ske via investmentbolag som t. ex. Tillväxtinvest. Med anledning härav framhåller arbetsmarknadsutskottet att det finns flera regionala investmentbolag och att det är naturligt om fondstyrelserna prövar möjligheterna att via dessa placera riskkapital i mindre och medelstora företag.

Finansutskottet har inget att erinra mot att löntagarfondstyrelsernas regionalpolitiska betydelse stärks genom att man prövar möjligheterna att kanalisera riskkapital via regionala investmentbolag. Såsom också arbetsmarknadsutskotlel påpekar får emellertid fondstyrelsernas placeringar inte förestavas av fastställda regionalpolitiska mål. Fondstyrelserna skall sålunda inte ses som ett nytt regionalpolitiskl instrument utan deras verksamhet bör ges den allmänna inriktning som finns angiven i proposilionen.

I motion 223 (vpk) hävdas alt fondernas pengar måste satsas utifrån samhällsekonomiska kalkyler och överväganden. Detta innebär, säger motionärerna, att fonderna bl. a. måsle ha inte bara en regional förankring i sin sammansättning, utan att de skall ha ett uttryckligt uppdrag att främja näringslivet inom varje region.

Fondernas medel måste också kunna användas för all stödja löntagar-kollektiva företag och nya samhälleliga industrier, framhåller motionärerna, som också anser all fonderna skall utnyttjas för alt motverka transnationalisering och industriulflyltning.

I motionen tillbakavisas tanken all lönlagarfonderna skall fungera som ell medel för all få de lönearbetande att acceptera en återhållsam lönepolitik. De bidrag som företagen får betala till fonderna skall alltså enligt motionärerna inte avräknas i avtalsrörelserna.

Näringsutskotlet har i sill yttrande till finansutskottet (NU 1983/84:5 y) förordat att samtliga yrkanden i motion 223 (vpk) avstyrks.

De yrkanden som förs fram i motionen innebär bl. a. att riksdagen mer i detalj skall föreskriva vilken inriktning fondstyrelsernas placeringspolitik skall ha. Utskottet delar inte denna uppfattning. Enligt utskottets mening får det förutsättas att fondstyrelserna genom sin löntagardominans och sin regionala förankring är väl så skickade att göra de bedömningar som erfordras för alt deras placeringar skall nå bästa samhälleliga effekt. Inget hindrar hefler att en lönlagarfondstyrelse, om så bedöms lämpligt i det enskilda fallet, kan stödja t. ex. lönlagarkollekliva förelag eller samhälleliga industrier. Utskottet avstyrker motion 223 yrkandena 4 (a, b, c, d och f) och 5.

FiU 1983/84:20 72

5. Övriga motionsyrkanden

Åtgärder för att underlätta personligt ägande av aktier

I motion 204 (m) ställs flera yrkanden som syftar till att underiätta personligt ägande av aktier. Sålunda begärs ett tillkännagivande av riksdagen om skattefondsparandets betydelse och om åtgärder för att underiätta tillkomsten av förelagsanknutna vinstandelssyslem. I motion 224 (fp) begärs att skattereduktion för aktieutdelning återinförs, alt dubbelbeskattning på aktier slopas och att förmögenhetsskatten på arbetande kapital i mindre och medelstora förelag avskaffas.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU 1983/84:5 y) att man nyligen har haft att ta ställning lill likartade motionsyrkanden. Skatteutskottet hänvisar lill dessa ställningstaganden (SkU 1983/84:55 och SkU 1983/84:1 y) och anför all skäl saknas att i detta sammanhang ompröva dessa frågor. Skatteutskottet anser således att finansutskottet bör avstyrka dessa motionsyrkanden.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker därmed motionerna 204 yrkandena 3, 4 och 5 och 224 yrkandena 2, 3. 4 och 6.

Avskaffande av den graderade rösträtten för nya börsaktier

1 motion 224 (fp) yrkas att riksdagen beslutar att avskaffa den graderade rösträtten för nya börsaktier enligt vad som anförts i motionen. Motionärerna framhåller att den faktiska maktkoncentrationen i vissa fall kan vara större än ägandekoncentralionen, beroende på systemel ined A- och B-ak-tier med olika röstvärde på bolagsstämman. Ett relativt litet aktieinnehav och följaktligen liten kapitalinsats kan genom den graderade rösträtten ges ett oproportionellt stort inflytande. Motionärerna framhåller alt den graderade rösträtten för nya aktier på A I- och A2-lislorna på börsen bör las bort. För familjeföretag, som går in på OTC-lislan, finns det enligt motionärernas uppfattning stort skäl att behålla gällande bestämmelser.

Lagutskottet påpekar i sitt yttrande (LU 1983/84:1 y) att aktiebolagslagens bestämmelser om olika röstvärde för aktier måste ses mot bakgrund av de regler som sedan länge gällt beträffande utlännings förvärv av aklier i svenskt aktiebolag och fast egendom i Sverige. Dessa regler har nyligen setts över. Översynsarbetet har resulterat i två nya lagar som trätt i kraft den 1 januari 1983. Enligl den ena lagen (1982:617), som rör utländska förvärv av svenska företag m. m., får s. k. kontrollsubjekt inte ulan särskilt tillstånd förvärva så många aktier i svenskt aktiebolag alt hans andel av aktiekapitalet eller av rösteialel för samtliga aktier i bolaget överstiger vissa gränsvärden. I den andra lagen (1982:618), som omfattar utländska förvärv av fast egendom m.m.. stadgas förbud för kontrollsubjekten att utan tillstånd förvärva fast egendom m. m.

Kontrollsubjekt är inle bara utländska medborgare och andra utländska rättssubjekt utan också vissa svenska juridiska personer, bl. a. aktiebolag som saknar s. k. utlänningsförbehåll i bolagsordningen.

FiU 1983/84: 20 73

Lagutskottet har vid ett flertal tillfällen prövat frågan om den graderade rösträtten. När laguiskollel senast behandlade frågan (LU 1982/83:36). förklarade sig utskottet i och för sig dela de då aktuella motionärernas uppfattning att huvudprincipen borde vara alt varje aktie skall ha en röst. Eftersom frågan om sambandet mellan bestämmelserna i aktiebolagslagen och reglerna om lillslåndspliktiga förvärv nyligen hade prövats, avstyrkte emellertid lagutskottet bifall till motionen. Riksdagen följde lagutskottets hemställan.

Riksdagen har nyligen efter förslag från finansutskottet (FiU 1983/84:1) givit regeringen i uppdrag att utreda om ett bättre läckande skydd mot utländskt inflytande i svenska företag kan ske genom en utvidgning av 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag m. m.

Finansminister Kjell-Olof Feldt har därefter i ell interpellationssvar den 24 oktober 1983 upplyst om att man inom regeringskansliet diskuterat en mjuk övergång från nuvarande system till en ordning där röstvärdesdiffe-renlieringen successivt minskar i bolagen. Det är med den inriktningen som frågan nu prövas, framhöll finansministern.

Finansutskottet har samma uppfattning som laguiskollel och anser således alt huvudprincipen bör vara att varje aktie skall ha en röst. Som framgår av det anförda är frågan om avskaffande av den graderade rösträtten redan föremål för prövning. Någon åtgärd från riksdagens sida är därför inte påkallad. Motion 224 avstyrks i denna del (yrkande 5).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande legeringens beredning av förstaget till löntagar
fonder

alt riksdagen avslår motionerna 1983/84; 164 i motsvarande del, 1983/84:204 yrkande 2 och 1983/84; 219,

2. beträffande inrättande av fem töntagarfondstyretser m. m.

alt riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:34 yrkande 2, 1983/84: 164 i motsvarande del, 1983/84: 189, 190, 191, 204 yrkandena I och 6-9, 1983/84:205, 206, 207, 208, 209, 210, 211, 212, 213, 214, 215, 216, 217, 218. 220, 221, 222, 223 yrkandena 4 och 5 samt 1983/84; 224 yrkande 1 antar i proposition 1983/84: 50 framlagda

a) förslag till lag om vinstdelningsskatl saml som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet anfört om vinstdelningsskatlens tillämpning beträffande de ekonomiska föreningarna,

b) förslag till lag om ändring i lagen (1979; 609) om allmän investeringsfond med den ändringen att ingressen och 11 § e) erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

FiU 1983/84:20 74

Regeringens förslag Ulskoltels förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om Härigenom föreskrivs i fråga om
lagen (1979:609) om allmän inves- lagen (1979:609) om allmän inves
teringsfond teringsfond

dels att i 16 § ordet "styrelsen" dels att i 16 § ordet "styrelsen"

skall bytas ut mot "verket", skall bytas ut mot "verket".

dels all I och 4 !)§ skall ha nedan dels all 1,4 och // §S skall ha

angivna lydelse. nedan angivna lydelse.

11 S

Allmän investeringsfond------------------------------ för investering.

e) företagel    vid    beskattnings-         e) företaget    vid    beskattnings
årels utgång inte driver jordbruk el-      årets utgång inte driver jordbruk,
ler rörelse.                                                  skogsbruk, fästighet.\förvattning el
ler rörelse.
O förelaget genom----------------------------------------- sådan fond.

c) förslag till lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928; 370),

d) förslag lill lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig in
komstskatt,

e) förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953; 272),

f) förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1956; 623).

g) förslag lill lag med reglemente för allmänna pensionsfonden,
h) förslag lill lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän för
säkring.

i) förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385). j) förslag till lag om ändring i lagen (1979: 648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 till försäkringen för tilläggspension,

3. beträffande samhällsfonder och lokala fackliga investerings
fonder

att riksdagen avslår motion 1983/84; 223 yrkandena 1, 2 och 3,

4. beträffande åtgärder för att underlätta personligt ägande av
aklier

alt riksdagen avslår motionerna,1983/84; 204 yrkandena 3. 4 och 5 samt 1983/84; 224 yrkandena 2, 3. 4 och 6. ■

5. beträffande avskaffande av den graderade rösträtten för nya
börsaktier

att riksdagen avslår motion 1983/84:224 yrkande 5.

Stockholm den 13 december 1983

På finansutskottets vägnar ARNEGADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Paul Jansson (s), Nils Åsling (c), Per-Axel Nilsson (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s). Christer Nilsson (s), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c). Torslen Karisson (s). Hugo Hegeland (m), Carl-Henrik Hermansson (vpk) och Gunnar Nilsson i Eslöv (s).

FiU 1983/84: 20 75

Reservationer

1. Regeringens beredning av förslaget till löntagarfonder

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m). Nils Åsling (c), Lennart Blom (m), Filip Fridolfsson (m). Rolf Rämgård (c) och Hugo Hegeland (m) anser alt

dels den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med "Löntagar-fondsfrägan har" och på s. 50 slutar med "längre fram" bort ha följande lydelse;

1 flera motioner väckta med anledning av propositionen om löntagarfonder anförs kritik mot det sätt på vilket propositionen arbetats fram och mot att det inte helt klarlagts om förslagen i propositionen står i överensstämmelse med grundlagen.

I motion 204 (m) yrkande 2 anförs alt regeringens förslag om kollektiva löntagarfonder inte beretts pä ett godtagbart sätt. Bristerna i handläggningen är enligl motionärerna anmärkningsvärda, eftersom den åsyftade förändringen är av djupgående karaktär. Frågan gäller om Sverige skall byta ekonomiskt — och därmed i förlängningen även politiskt - syslem. Utformningen av förslaget har enligt motionärerna inle penetrerats i detalj, och dess följder har inte tillräckligt analyserats. Uppsplittringen på tre departementspromemorior och den korta remisstiden har, anser man vidare, inte givit berörda instanser de möjligheter man kan kräva för alt bedöma den föreslagna förändringens innebörd. Propositionen har utformats utan rimligt hänsynstagande till remissinstansernas synpunkter. Denna grundläggande kritik mot regeringens förfaringssätl bör enligt moderata samlingspartiet ges regeringen lill känna.

I motion 164 av Allan Ekström (m) anförs att löntagarfondsförslaget i korthet innebär att medel tvångsvis överförs från våra svenska företag till löntagarfondstyrelser, medel som dessa fondstyrelser därefter skall använda för inköp av aktier i samma förelag. Företagen tvingas alltså att finansiera sin egen socialisering. Fonderna ställs således enligt motionären under facklig hegemoni och kan med sina företagsförvärv föra en egen regionalpolitik, industripolitik eller arbetsmarknadspolitik helt vid sidan av regering och riksdag. Fonderna blir på så sätt en ståt i staten eftersom de icke blir beroende av särskilda budgetbeslut från riksdagens sida. Offentlig makt kommer därmed att kunna utövas korporativt i Sverige i strid med grundsatsen om en effektiv parlamentarisk kontroll, anför motionären.

Del är i varje fall icke visat, anser motionären, att propositionen står i överensstämmelse med vår konstitution, tolkad med ledning av Europakonventionen. Någon bedömning av förslagels förenlighel med folkrättens grundsatser har för övrigt icke företagits av lagrådet. Redan av denna anledning bör förslaget avvisas, anser motionären.

FiU 1983/84:20 76

I motionen anförs vidare alt löntagarfondstyrelserna, liksom övriga fondstyrelser, ingår i den statliga förvaltningsorganisationen. Behörighetsreglerna i 11 kap. 9§ regeringsformen gäller i och med detta, innebärande all endast svensk medborgare får inneha uppdrag såsom styrelseledamot. Propositionen upptar i lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden emellertid icke någon motsvarande inskränkning för utlänning. Propositionen är därmed enligt motionären icke heller här förenlig med regeringsformen.

1 motion 219 av Rolf Rämgård m.fl. (c. m, fp) anförs att förslaget om lönlagarfonder har utretts på ett hasligl och splittrat sätt. Förslaget har långtgående principiella konsekvenser för landels ekonomi och konstitutionella förhållanden. Förslaget innebär i korthet att medel tvångsvis överförs från våra svenska företag till statsägda lönlagarfonder, medel som dessa fonder därefter skall använda för inköp av aktier i olika bolag. Sett i ett större sammanhang tvingas förelagen all finansiera sin egen socialisering.

Motionärerna anför vidare att nationaliseringar i Västeuropa brukar betraktas som expropriation och ske under rättslig kontroll. Ingenting av denna kontroll återfinns i den svenska modellen för socialisering av företagen. Fonderna ställs under facklig hegemoni och kan föra en egen regionalpolitik, industripolitik eller arbetsmarknadspolitik med de företag de övertar. Fonderna blir på så sätt en stat i staten. Offentlig makt kommer därmed att kunna utövas korporativt i Sverige i strid med tankarna bakom regeringsformen.

Vidare anförs i motionen all någon konslilulionell beredning över huvud tagel inte har skett av löntagarfbndsproblematiken i Sverige. Med tanke på frågans ekonomiska räckvidd och utomordentligt vittgående konstitutionella konsekvenser måsle från riksdagens sida krävas att en inträngande analys kommer till stånd. Motionärerna begär därför en förutsättningslös, grundlig utredning av de konslilulionella frågor som löntagarfondsförslagel reser innan förslaget behandlas av riksdagen.

Även i andra motioner har liknande kritik framförts men utan yrkanden i dessa hänseenden.

Som framgår av de lämnade redovisningarna riktas i flertalet motioner skarp kritik mot regeringens beredning av löntagarfondsfrågan. Remisstiden har varit för kort. Myndigheter och sammanslutningar har Inte beretts tillfälle alt yttra sig över ett förutsättningslöst och samlat förslag till lönlagarfonder. De konstitutionella aspekter som förslagen reser har inte tillräckligt analyserats innan propositionen lades fram för riksdagen etc. Även lagrådet har i sitt yttrande över förslagen fört fram myckel kritiska synpunkter vad gäller handläggningen av löntagarfondsfrågan. Del sätt på vilket utredningsarbetet och remissbehandlingen skett har inverkat menligt

FiU 1983/84:20 77

på lagrådets möjligheter att fullgöra den granskning grundlagen föreskriver.

I konslitutionsutskotlels yttrande (KU 1983/84:2 y) anför företrädarna för moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet i en avvikande mening att man delar den uppfattning som kommit till uttryck i motionerna och lagrådsytlrandet i fråga om den bristfälliga handläggningen av ärendet. Den ekonomisk-politiska fråga saken rör är"av djupgående karaktär. I en motion uttalas sålunda, all frågan ytterst gäller om Sverige skall i grunden ändra sitt hittillsvarande ekonomiska system och i förlängningen även del politiska systemel. Mot denna bakgrund inger de påtalade bristerna i beredningen av ärendet allvarliga betänkligheter från konslilulionell synpunkt.

De borgerliga ledamöterna i konstitutionsulskoilet pekar vidare på några konstitutionella frågeställningar som lönlagarfondsärendet aktualiserat. En viktig sådan fråga är om fondförslaget slår i överensstämmelse med regeringsformens regler om expropriation. Förslaget innebär alt medel tvångsvis överförs från företagen lill löntagarfonder, medel som dessa fonder i sin tur skall använda för förvärv av aklier eller andra ekonomiska andelar i bl. a. samma företag. Detta medför i praktiken att företagen tvingas att utan kompensation från statens sida bidra till sin egen sociali-, sering. De borgerliga ledamöterna anser att frågan uppenbarligen inle har utretts och analyserats på del sätt riksdagen bör ha rätt all kräva, innan beslut fallas av så ingripande natur för stora delar av vårt näringsliv.

1 flera motioner ifrågasätts om förslagen är förenliga med Sveriges internationella åtaganden. Bl. a. hänvisas lill den konvention som Sverige biträtt genom ratificering av tilläggsprotokollet den 20 mars 1952 (SÖ 1953:26) lill konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Enligt protokollets artikel I skall varje fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom lämnas okränkt. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas iniresse och under de förutsättningar som anges i lag och av folkrättens allmänna grijndsatser.

De borgerliga ledamölerna i konstitutionsutskottet anser att under alla omständigheter kräver respekten för vårt lands anseende att internationella åtaganden iakttas. Vidare ifrågasätter man om den del av förslaget som motiveras med all en här i landet bosatt medborgare inte bör utestängas från möjligheten att representera löntagarinlressena i en lönlagarfondstyrelse är förenlig med regeringsformen. Ledamöternas sammanfattande slutsats är att det föreliggande propositionsförslaget inte kan ligga lill grund för beslut i riksdagen. Propositionen bör därför avslås, anser man, från de synpunkter man har alt företräda. Regeringen bör anmodas att ingående utreda de konstitutionella aspekterna av ett löntagarfondsystem.

Finansutskottet anser att de synpunkter som redovisas av företrädarna för moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet i den avvikande

FiU 1983/84: 20 78

meningen till konstitutionsutskottets yttrande (KU l983/84:2y) innebären myckel allvarlig kritik av regeringens beredning av ärendet. Det är visserligen inte visat all förslagen strider mot grundlagen, men det är heller inle närmare utrett.

Lagrådet beklagar i sitt utlåtande att myndigheter och sammanslutningai: inle varit i tillfälle att yttra sig över ett förutsättningslöst utarbetat och samlat förslag till lönlagarfonder. Därför instämmer lagrådet i kritiken mot att en fråga av så stor principiell betydelse och med så kontroversiella inslag beretts på sätt som skett. Lagrådet säger att dess granskning skall avse bl. a. om förslagen är så utformade all lagarna kan antas tillgodose angivna syften. Det sätt på vilket utredningsarbetet och remissbehandlingen har skett gör det svårt att fullgöra denna granskningsuppgift, säger lagrådet.

Eftersom löntagarfondsförslaget, om del genomförs, på sikt kommer att innebära en förändring i grunden av vårt ekonomiska syslem, år del anmärkningsvårt alt regeringen inte berett frågan på ett fullständigare sätt. Det borde vara en självklarhet i en demokrati av vår typ att viktiga beslut med vittomfattande konsekvenser utreds och förbereds på ell sådant sätt alt kritik inle kan riktas mot dem på konstitutionella grunder. Del torde därför ligga i hela nationens intresse alt dessa frågor först utreds innan riksdagen fållar sill beslut. Ell förslag som genomförs på del sätl som regeringen har för avsiki alt göra kan aldrig vinna respekt bland medborgarna. Uiskollel anser därför att en förutsättningslös och grundlig utredning bör göras av de konslilulionella frågor som löntagarfondsförslagel väcker. Vad utskottet anfört om regeringens beredning av löntagarfondsförslagel bör ges regeringen lill känna.

dels ulskotlels hemslällan under I bort ha följande lydelse;

1. beträffande regeringens beredning av förslaget till löntagarfonder alt riksdagen med anledning av motionerna. 1983/84:164 i motsvarande del, 1983/84:204 yrkande 2 saml 1983/84:219 som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet anfört om en förutsättningslös och grundlig utredning av de konstitutionella frågor som löntagarfondsförslaget väcker.

2. Inrättande av fem löntagarfondstyrelser m. m.

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils Åsling (c), Lennart Blom (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c) och Hugo Hegeland (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med ."Bakgrund och" och på s. 56 slutar med "avstyrker motionen", samt

FiU 1983/84:20 79

dels den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med "Sammanfattningsvis vill" och på s. 71 slutar med "O och 5" bort ha följande lydelse:

Många olika argument för kollektiva lönlagarfonder har anförts under årens lopp. Det uppgivna syftet med fonderna har skiftat lika snabbt som de tekniska konstruktionerna. Motiven har bl. a. varit: Förbättrad riskkapitalförsörjning, stöd för den solidariska lönepolitiken och dämpad lönekostnadsutveckling, jämnare förmögenhelsfördelning, tryggare pensioner samt stärkt löntagarinflytande.

Alla dessa motiv har vid en närmare granskning visat sig ohållbara.

Det motiv som under arbetet i lönlagarfondsulredningen starkast betonades gällde näringslivets försörjning med riskvilligt kapital. Utskottet anser i likhet med vad som anförts i de borgerliga motionerna att detla problem visat sig kunna lösas ulan några kollekliva löntagarfonder. De stimulanser som de icke-socialistiska regeringarna införde, t.ex. lindringen av dubbelbeskattningen av aktieutdelningar och införandel av skattesparandel, speciellt aktiesparfonderna, har medfört att den svenska börsen har börjat fungera som den skall, dvs. som en marknad för riskvilligt kapital.

Förelagens nyemissioner, dvs. deras lillskolt av riskvilligt kapital, har därigenom under senare år kunnat öka mycket kraftigt. 1 själva verket har emissionerna sedan hösten 1980 varit större än under hela 1970-lalel.

Utskottet anser således all kapilalbildningen inle kommer all förbätiras genom införande av kollekliva lönlagarfonder. Dessa skall framför alll finansieras med vinslmedel från företagen, vinster som annars kunde användas lill investeringar och framtidssalsningar. Effekten av fonderna blir således närmast motsatsen till del önskade, dvs. att näringslivet undandras riskvilligt kapital.

Utskottet anser inte alt politiker eller fackliga företrädare kan använda företagens vinstmedel mer effektivt än vad förelagen klarar av. Erfarenheterna är i allt väsentligt de motsatta.

Sammanfattningsvis anser således utskottet att detla motiv för all införa kollektiva lönlagarfonder inte är hållbart.

Ett ytterligare motiv som anförs i propositionen är att fonderna skall stödja den solidariska lönepolitiken och bidra till löneåterhållsamhet. Utskottet anser all detta bygger på ett felakligt resonemang. Det finns inte något belägg för att högre vinster ger upphov till större löneglidning.

Det finns varken teoretiskt eller empiriskt stöd för all en extra vinstskati ger lägre lönekrav vare sig lokalt eller centralt. Det är inle trovärdigt all medlemmarna i de fackliga organisationerna skulle vara beredda att sänka sina löneanspråk för alt facket och politikerna skall få disponera över fondmedel för aktieköp. Att de enskilda löntagarna skulle vilja sänka sina lönekrav och sin standard för att lönlagarfonderna skall kunna köpa aklier

FiU 1983/84: 20 80

motsägs också av alt löntagarna inle vill ha lönlagarfonderna över huvud taget. Än mindre vill de göra uppoffringar.

Socialdemokraternas nuvarande benägenhet att koppla ihop löntagarfonderna med stabiliseringspolitiken grundas enligl utskottet i första hand pä all det skulle vara möjligt att få en annan löne- och prisökningstakt med lönlagarfonderna. Men om inle löneavgiften och vinsiskatten avräknas till minst 100% på löneökningarna — vilket de erfarenhetsmässigt inle gör — ökar förelagens totala kostnader. Därmed motverkar löntagarfonderna i själva verket sitt slabiliseringspolitiska syfte. Del är myckel sannolikt alt lönlagarfonderna driver upp kostnads- och prisnivån i förelagen och i samhället i stort.

Utskottet anser inte heller all den nu aktuella avtalsrörelsen ger något belägg för att förslaget om lönlagarfonder skulle bidra till återhållsamhet i lönekraven.

I proposilionen hävdas också all lönlagarfonderna kommer att bidra till en jämnare förmögenhelsfördelning. Det sägs att en nödvändig lönsam-helsökning i förelagen annars skulle medföra oacceptabelt stora förmögenhetsökningar för nuvarande aktieägare.

Av hushållens totala förmögenhetsstock utgör aktierna endast en myckel liten del. Hushållens samlade brultoförmögenhel uppgår i dag till runt I 000 miljarder kronor. I ingel annal induslriland är förmögenhelerna så jämnl spridda som i Sverige. Den hell dominerande delen av dessa förmögenheter ligger i små- och fritidshus. Aktieägandet utgör endast ca 70 miljarder kronor. Spridningen av aktieägandet har därför en relativt liten betydelse vad gäller den totala förmögenhetsfördelningen.

Om syftet enbart är att sprida aktieägandet behövs hell andra insatser. Det av den borgerliga trepartiregeringen införda skattefondssparandet har medfört en anmärkningsvärt snabb spridning av aktieägandet. Ca 600000 människor sparar i dag i aktiesparfonderna. Ungefär 2/3 av dessa är helt nya aktieägare. Skattefondssparandet har därmed inneburit all vi fått ungefär 380000 nya aktiesparare. Aktieägandet har därmed på knappt fem år fått större spridning än under hela efterkrigstiden. Denna framgångsrika form för att sprida aktieägandet vill regeringen avskaffa i början på nästa år. Det är beklagligt alt socialdemokraterna av ideologiska skäl föredrar en centraliserad förmögenhetsbildning i kollekliva lönlagarfbnder framför decentraliserad privat förmögenhetsbildning genom t. ex. aktiesparfonder.

Utskottet konstaterar emellertid också alt själva aktieägandet är snett fördelat. De kollektiva löntagarfonderna medför dock inte någon spridning av aktieägandet till fler hushåll ulan leder tvärtom lill en ytteriigare koncentration lill institutioner. Om de nyinrättade fem fonderna köper stora poster aklier som i dag ägs av enskilda människor ökar ägarkoncentrationen i stället för alt minska.

Utskottet återkommer nedan till vilka åtgärder som bör genomföras för att sprida aktieägandet till fler människor.

FiU 1983/84:20 81

Vad gäller löntagarfondernas stöd till ATP-systemet kan utskottet konstalera att del reala tillskottet till pensionsutbetalningarna under gynnsamma förutsättningar blir knappt 0,5 miljarder kronor per år när systemet är fullt utbyggt efter år 1990. Detta motsvarar mindre än 1 % av de totala utbetalningarna. Om avkastningen på fondmedlen blir lägre än de förutsatta 3%, vilket ingalunda kan uteslutas, blir naturligtvis bidraget till pensionsutbetalningarna ännu lägre.

Utskottet anser att införandet av de kollektiva löntagarfonderna i själva verket bidrar till att urholka ATP-systemet. Det avgörande för alt trygga pensionerna är enligt utskottet att det blir en god tillväxt i ekonomin och delta motverkas av införandet av löntagarfonderna.

Den centrala frågan och det avgörande motivet för att införa kollektiva löntagarfonder är enligt utskottet makten och inflytandet över företagen.

I propositionen hävdas att löntagarfonderna kommer att stärka löntagarnas inflyiande över produktionen. Detta var också det först uttalade målet för de s. k. Meidner-fonderna, nämligen alt överföra makten över produktionsmedlen till de fackliga organisationerna.

Utskottet anser emellertid inte all det är rimligt och önskvärt att de fackliga organisationerna skall få ännu mera makt och inflytande över näringslivet. Förslaget innebär nämligen inte alt makt ges de enskilda anställda i de olika företagen utan makten förbehålls de fackliga organisationerna och deras ombudsmän. Fackföreningsrörelsen i Sverige har redan ett mycket större inflytande över ekonomin än i flertalet övriga västländer.

Utskottet anser sammanfattningsvis att förslaget om kollektiva löntagarfonder kommer att innebära en sådan makt- och ägarkoncentration till fackliga organisationer att grunden för marknadsekonomin förstörs. Utskottet kan inte acceptera en sådan utveckling och avstyrker därför propositionen.

1 proposilionen hävdas alt vissa spårregler för fondstyrelsernas aktieköp motverkar makt- och ägarkoncentrationen. Detta är enligt utskottets mening fel. Varje fondstyrelse får enligt förslaget köpa upp till 8% av aktierna i ell visst företag. Därtill kommer att Qärde AP-fonden kan köpa ytterligare 10%. Inget hinder finns för ett gemensamt agerande från de fem fondstyrelserna och fjärde fondstyrelsen, vilket innebär att de tillsammans kan komma upp till 50% av aklierna i ett visst förelag. Erfarenheten visar att ett dominerande inflytande kan utövas med myckel mindre ägarandel.

Med en målmedveten politik när det gäller aktieköp kan lönlagarfonderna således redan år 1990 ha tagit över centrala delar av svenskt näringsliv. Om övertagande definieras som ägande av minst 49%, eller minst lika mycket som de fem största ägarna har tillsammans, kan ett flertal av Sveriges stora företag år 1990 vara lönlagarfondsstyrda. Om fonderna nöjer sig med att bli största delägare, kan man om 7 är ha hunnit uppnå detta i 75 börsföretag med tillsammans över 700000 anställda.

6 Riksdagen 1983/84. 5 samt. Nr 20

FiU 1983/84:20 82

Det nu aktuella förslaget om kollektiva löntagarfonder har enligt utskottet samma innebörd som tidigare löntagarfondsförslag. Det är i princip uppbyggt på följande sätt:

- Pengar tas från företagen huvudsakligen genom s. k. vinstskati och

- samlas i fonder, f. n. fem med facklig dominans i styrelserna,

- för att köpa aktier i företagen och därmed förr eller senare ta över ägandet till dessa.

Företagen skall således via en särskild vinstskatt kombinerad med löneskatt finansiera en kollektivisering och socialisering av de svenska företagen. Därmed förändras vårt ekonomiska system. Delta är logiskt för socialdemokraterna men helt oacceptabelt för de borgerliga partierna, som bygger sin politik på marknadsekonomi, mångfald och privat ägande.

Enligt utskottets mening är det ansvarslöst av regeringen att i nuvarande ekonomiska kris sphltra nationen genom löntagarfondsförslagel. Regeringen åstadkommer inle bara en djup klyfta mellan socialdemokraterna och det privata näringslivet utan omöjliggör också ett samarbete kring en ekonomisk politik som skulle kunna föra landet ut ur krisen.

Utskottet förespråkar en spridning av aktieägandet på ett sätt som stärker marknadsekonomin. Detta kan ske på bl. a. följande sätt;

- En fortsatt utvidgning av aktiesparfonderna, som på bara fem år ökat antalet aktieägare med nästan 400000.

- Stöd för företagsanknutna individuella vinstandelssyslem.

- Avskaffande av dubbelbeskattningen på aktieutdelningar och förenklade reavinstregler.

- Satsning på de mindre och medelstora företagen genom avskaffande av förmögenhetsskatten på arbetande kapital.

Utskottet finner det anmärkningsvärt att propositionen inte innehåller någon analys av om löntagarfonderna över huvud tagel är ett lämpligt medel för att nå de mål som satts upp. Detta är en allvariig brist, framför allt därför att den analys som presenterats under de senaste tio årens fonddebatt på nästan alla punkter ifrågasatt fondernas förmåga all uppfylla uppsatta mål.

Propositionen saknar inte bara en analys av behovet av löntagarfonder ulan också en analys av innebörden och konsekvenserna av förslaget. Ingen som helst diskussion förs om alternativa ekonomisk-poliliska medel för all nå de uppsatta målen.

Som utskottet ovan anfört skulle en sådan analys tydligt visa att del inte finns något behov av kollektiva löntagarfonder och att sådana tvärtom på sikt skulle få allvariiga negativa verkningar på ekonomins lillväxtförmåga och marknadsekonomins fortbestånd.

Konsekvensen av löntagarfondernas införande blir all företagens långsiktiga investeringar sjunker. Satsningar på nya produkter eller produk-lionsanläggningar minskar eller flyllas utanför Sveriges gränser. All expansiva småföretag dräneras på vinslmedel är särskilt allvarligt eftersom

FiU 1983/84:20 83

de svarar för en stor del av sysselsättningsökningen i industrin. Sammantaget innebär dessa effekter att såväl produktion som sysselsättning kommer att hämmas i Sverige som en direkt följd av att löntagarfonderna införs.

Fonderna påverkar även kommunernas ekonomi. Vinstskatten skulle, om den varit införd är 1982, ha lett till minskade kommunala skatteintäkter på över en halv miljard kronor. Den höjda löneskatten kostar dessutom kommuner och landsting över 150 milj. kr. per år.

Det grundläggande argumentet mot vinstdelningsskatten är alt den från de vinstgivande företagen drar undan medel som borde få användas och normalt skulle få användas för investeringar i dessa företag. Som understryks i några regionalt inriktade motioner kommer även hela regioner att på detta sätt berövas produktiva resurser som knappast återkommer till samma regioner i form av placeringar från löntagarfondstyrelsernas sida. Detla drabbar främst de små och medelstora förelagen. Eftersom dessa svarar för en stor del av sysselsättningen utanför storstadsområdena undergrävs livskraften i dessa regioner. Resultatet blir, som motionärerna framhåller, en centralisering av företag och resurser med starkt negativa följder i regionalpolitiskl hänseende.

Utskottet instämmer i den kritik som riktats mot fondförslagel i de tre borgerliga partimotionerna. Det finns inte någon anledning alt mer ingående diskutera tekniska brister i ett förslag som innebär successivt fackligt -politiskt maktövertagande av näringslivet. Inte heller hastigheten i socialiseringsprocessen är avgörande för utskottets negativa ställningslagande. Det är ointressant hur lång tid det tar för löntagarfonderna att ta maklen i förelagen. Del intressanta är att fondförslagel skapar en möjlighet för facket att ta över maklen i näringslivet.

Det är enligl utskottets mening hell säkerställt all en stor majoritet av det svenska folkel är emot kollektiva löntagarfonder. Varje opinionsundersökning som genomförts visar alt det bara är en liten minoritet som anser att löntagarfonderna är bra, medan en överväldigande majoritet är negativt inställd. Det är anmärkningsvärt att regeringen trots detta har fortsatt att driva fondförslaget mot en bred folkopinion inklusive en stor del av de egna väljarna, mot det samlade näringslivet och mot en enig borgeriig opposition.

Moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet kommer alllid att bekämpa alla socialiseringsförslag av den typ som löntagarfonder är ett exempel på. Om fonderna skulle genomföras kommer dessa partier att arbeta för deras avskaffande.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 204 (m), 213 (c), 224 (fp) och motionerna 164, 189-191, 205- 218, 220-222 (m, c, fp) i de delar som innebär ett avslag på propositionen.

Vad utskottet ovan anfört om löntagarfondernas effekter på sysselsättning, näringslivets utveckling, den kommunala ekonomin och ATP-systemet samt om en spridning av aktieägandet på ett sätl som stärker marknadens ekonomi bör med anledning av motionerna 204 (m) yrkande 6-9, 224 (fp) och 213 (c) ges regeringen lill känna.

FiU 1983/84:20 84

Motion 223 (vpk) yrkandena 4 och 5, som innebär en ännu mer långtgående socialisering av näringslivet, avstyrks.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse;

2. beträffande inrättande av fem töntagarfondslyretser m.m. att riksdagen med bifall fill mofionerna 1983/84:34 yrkande 2, 1983/84:164 i motsvarande del, 1983/84:189, 190, 191, 204 yrkande 1, 205, 206, 207, 208, 209, 210, 211, 212, 213, 214, 215, 216, 217, 218, 220, 221, 222 samt 224 yrkande 1 avslår i proposition 1983/84:50 framlagda lagförslag och motion 1983/84:223 yrkandena 4 och 5 samt med anledning av motion 1983/84:204 yrkandena 6-9 som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet anfört,

3. Inrättande av fem löntagarfondstyrelser m.m.

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Den internationella" och på s. 56 slutar med "avstyrker motionen" bort ha följande lydelse:

Det kapitalistiska samhällets maktförhållanden bestäms av egendomsförhållandena. Dessa baseras på all kapitalistklassen äger avgörande produktionsmedel, medan en majoritet av befolkningen icke äger egna produktionsmedel utan för sin försöijning måste sälja sin arbetskraft. Kapitalismen förutsätter ojämlikhet. Kapitalels vinster kommer ur de arbetandes arbete, att de lönarbetande producerar mera än vad som motsvarar deras löner. Ägande och spekulation skapar inga nya värden. Endast det produktiva arbetet åstadkommer detta.

Kapitalismen omvandlar produktionen till en samhällelig angelägenhet men dess egendomsform är inte samhällelig utan privat. I stället för en samhälleligt samordnad produktion för att tillgodose befolkningens behov leds kapitalismen av de enskilda kapitalens jakt efter så stora vinster som möjligt. Detta ger upphov till det kapitalistiska systemets motsättningar. Kapitalismen skapar arbetslöshet och kriser. Kapitalismen skapar slöseri och rofferi mot människor och natur.

Dessa förhållanden blottläggs med all tydlighet av de senaste årens ekonomiska utveckling. Trots en nästan enastående ökning av profiler och förmögenheter hos kapitalägarna har ingen avgörande förbättring skett vad beträffar investeringsverksamheten i industrin. Och inte heller en tillfällig konjunkturellt betingad investeringsuppgång skulle lösa grundproblemen. Kapitalismen har antagit en alltmer parasitär karaktär. De stora kapitalen är mera intresserade av snabba klipp eller transnalionella äventyr än all utveckla landets industriella potential. Detta kan få för landet ödesdigra följder.

FiU 1983/84:20 85

Ekonomisk politik måste, om den vill uppnå ett slut på arbetslöshet och kriser, utgå ifrån dessa insikter. Politiken måste inriktas på en förändring av egendomsförhållandena, ett brytande av de privata monopolens makt, samhälleligt ägande av de avgörande produktionsmedlen och en planmässig hushållning.

Ett brytande av de rådande egendomsförhållandena innebär alt de ekonomiska relationer som innebär all varje förelagsenhet syftar till egen maximal vinst bryts. Att införa en ny ägare i systemet som uppträder på de gamlas villkor och i enlighet med de kapitalistiska s.k. marknadslagarnas - nu genom kapitalkoncentrationen dessutom förryckta - funktionssätt ändrar inte egendoms-, makt- och ekonomiska strukturförhållanden. Det krävs alternativ.

Den av storfinansen styrda ekonomiska utvecklingen av landets produktion har visat sig oförmögen alt lösa de aktuella krisproblemen. Spekulation och transnationalisering medför bristande industriinvesteringar i Sverige. Det är därför nödvändigt med ett brett samhälleligt industriprogram. Del krävs en samhällelig kontroll över alla stora investeringar. Storkapitalets ledande ställning i samhället måste brytas.

Därför är del nödvändigt att överföra de privata affärsbankerna i samhällelig ägo liksom att nationalisera stiftelser, investmentbolag och privata försäkringsbolag. Det är också nödvändigt med en verklig utjämnande fördelningspolitik.

Vi har en situation i landet där den samlade nettoförmögenheten mycket snabbt övergått från den offentliga sektorn till privata händer. Samtidigt som vi har en mycket besvärande statsskuld har storkapitalet kunnat berika sig genom en närmast exempellös förmögenhetsökning. Bara genom verkliga angrepp på spekulationen och dess vinster kan en politik för arbete och sanering av statsfinanserna bli framgångsrik.

Utifrån denna helhetssyn på de ekonomiska sammanhangen måste frågan om ett fondsystem bedömas.

Förslaget till "löntagarfonder inom ATP-systemet" som förordas i proposition 50 utgår emellertid icke från en sådan grundsyn. Propositionens tema är alt inrätta fonder med ett visst indirekt löntagarinflytande för att få de lönarbetande att acceptera stora bolagsvinster och dåliga löneavtal. Propositionen förutsätter inga strukturella förändringar av det ekonomiska systemet eller dess styrmekanismer. De nya fonderna skall verka i princip som den fjärde AP-fonden. De skall med andra ord fungera som vilken annan akfieägare eller akfiespekulant som helst bara med åtskillnader som att fonderna icke får äga mer än 8 % av ett företags aktier eller att fonderna har ett realt avkastningskrav pä 3 % som andra aktieägare inte har. Dessa villkor för fondernas verksamhet kommer att beskära deras möjligheter att inom det givna systemets ramar kunna åstadkomma några förbättringar. Vaije fond kommer att vara i minoritet. Fonderna måste enbart satsa sina medel i de mycket vinstgivande företagen, och företagens räntabilitet

FiU 1983/84:20 86

avgörs ju av de kapitalistiska marknadskrafternas och spekulationens spontana och planlösa spel. Fonderna kommer härigenom att föga kunna påverka näringslivets strukturella utveckling.

Inte heller finns i motiven för regeringsförslagel någon diskussion om vilka produktionsförhållanden, vilken teknikutveckling och utveckling av arbetsförhållandena som fonderna skall befordra. Propositionen förutsätter här, liksom om den ekonomiska politiken i dess helhet, att del föreligger en intressegemenskap mellan kapital och arbete utom i vad gäller produktionens fördelning.

De av regeringen föreslagna fonderna innebär dock en ny, av storfinansen åtminstone formellt, oberoende ägare av aktier. Detta är i och för sig ett positivt inslag liksom att de lokala fackföreningarna kan få utöva hälften av fondernas rösträtt. Värdet av detta beskärs dock väsenfiigt av begränsningsreglerna. Emellertid måste utskottet konstatera att det oberoende fonderna får som nya ägare mest är av formell natur. De måste leva på aktie- och kapitalmarknadens villkor och anpassa sig till en företagsamhet som styrs efter det kapitalistiska näringslivels principer. Förvisso kan en sådan ägare i vissa stycken företräda en annan politisk linje inom företagen än de traditionella kapitalistiska ägarna. Men kapitalismen är inte kapitalism, den skapar inte kriser och arbetslöshet, förutsätter inte spekulation och ojämlika förhållanden på grund av i första hand moraliska attityder eller andra subjektiva åskådningar hos kapilalels ägare. Kapilalis-mens funklionssätl beror på systemets uppbyggnad, natur och inneboende motsättningar, med andra ord strukturer som regeringens fondkonslruk-lion inte alls förändrar.

De förväntningar som skapats om ett löntagarfondsystem kommer inle alt infrias av propositionens förslag. Lika litet som den fjärde AP- fonden på något påvisbart sätt lyckats upphäva maktkoncentration eller arbetslöshet kommer de ytterligare fem AP-fonderna som förordas att kunna göra detta.

Till grund för regeringsförslaget ligger en inflationsteori som utskottet måste tillbakavisa. Enligt denna utgör lönerna huvudorsaken bakom inflationen. Det är med andra ord de lönarbetande som får bära skulden för inflationen. Detta är en föreställning som den borgeriiga nationalekonomin odlar, dä den som häftigast försvarar kapitalägarnas klassintressen av att hålla nere de arbetandes löner. Att i en tid, då den kapitalistiska delen av väriden domineras av iransnationella koncerner och där sektorer som ännu inte kontrolleras av dessa med få undantag behärskas av nationella monopol och storföretag och där monopolpriser och annan administrerad prissättning kännetecknar nästan samtliga varumarknader, göra de arbetandes löner lill grundorsak till inflationen är en grov förfalskning av de verkliga förhållandena.

Utskottet kan alltså notera att regeringens fondförslag är baserat på felaktiga teoretiska föreställningar och att det icke kommer alt lösa de

FiU 1983/84:20 87

aktuella problem de svenska lönarbetarna står inför. De kommer inte påvisbart att kunna påverka arbetslöshetens utveckling. De kommer inte verksamt att bidra till en jämnare fördelning eller att upphäva maktkoncentrationen inom näringslivet. Deras fördelningspolitiska och inflationsteoretiska utgångspunkt gör ju att de skall ha en löneåterhållande funktion och att de skall ställa mer kapital till företagens förfogande, vilket de nuvarande stora ägargrupperna t. o. m. kan gynnas av, då fonderna garanterat skall utgöra minoriteter inom företagen. Inte heller kommer de föreslagna fonderna att befordra de fackliga organisationernas självständighet, då fonderna helt skall verka på det rådande ekonomiska systemets villkor.

Emellertid innebär också skapandet av en ny aktieägare i form av nya AP-fonder i sig en kritik av aktiemarknadens nuvarande aktörer. De kan skapa en aklieförvaltning av sammantaget icke obetydlig storlek, som inte omedelbart kan kontrolleras av storfinansen.

En utvidgning av AP-fondsystemet med fem nya AP- fonder kan därför vara motiverad. Den måste emellertid styras i en annan riktning än den regeringen förutsätter. Skall den förskjuta kraftförhållandena mellan klasserna lill de arbetandes fördel kan den inte baseras på klassamarbetets utgångspunkter och bortseende från olika klassintressen när det gäller ekonomins utveckling såsom regeringsförslaget gör.

Det fordras med andra ord att viktiga samhälleliga målsättningar läggs till grund för de nya AP-fondernas verksamhet om de skall bli ett verkligt verktyg till samhällsförbättring i de arbetandes intresse. I motion 223 (vpk) anges ett antal sädana kvalificerande utgångspunkter.

Fondernas pengar måste satsas utifrån samhällsekonomiska kalkyler och överväganden, heter det i denna motion. Utskottet delar denna uppfattning och menar att innebörden i detla är att fonderna icke kan åsättas några begränsningskrav för den ägarandel varje fond kan ha inom ett företag - det kan ju anses samhällsekonomiskt nödvändigt och nyttigt att en fond skaffar majoritet i ett visst företag. Inte heller kan ett visst avkastningskrav vara förknippat med ett begränsningskrav. Det kan ju vara samhällsekonomiskt nyttigt att fondens medel satsas i företag som för tillfället icke kan ge den i propositionen stipulerade reala avkastningen.

Dessutom måste detta tolkas så, vilket anförs i motion 223, att fonderna skall ha ett uttryckligt uppdrag att främja näringslivets utveckling inom varje region och på så sätt befordra en regional balans.

Det måste också vara en uppgift för fonderna att kunna stödja lönlagarkollekliva företag och nya samhälleliga industrier även om dessa inte är introducerade på aktiebörsen och även om de inte på kort sikt kan ge positiv avkastning. Samhällsekonomiska och långsiktiga överväganden måste också här kunna vara vägledande.

Det röstinflytande fonderna kan skaffa sig i de kapitalistiska storföretagen måste användas för att motverka transnationalisering och industriut-

FiU 1983/84:20 88

flyttning. Fonderna måste också utnyttja den information de i egenskap av delägare kan få i detta syfte.

Utskottet delar regeringens mening om att frågan om hur fondernas styrelser framdeles skall utses bör övervägas i en utredning. En sådan utredning kan i och för sig vidgas för all se om inte hela näringslivet bör ställas under demokratiskt vald ledning. I avvaktan på en sådan utredning bör emellertid fondstyrelserna utses av riksdagen, vilket ger möjlighet lill en bred debatt om fondernas förvaltning. Utskottet är emellertid enigt med regeringen i att en majoritet av fondstyrelserna skall ha en förankring i löntagarinlressena.

De resonemang som förs i vissa borgerliga motioner om att lönlagarna icke skulle kunna företrädas av sina fackliga organisationer måste skarpt tillbakavisas som ett led i den av SAF styrda borgerliga agitationen för alt försvaga arbetarrörelsen. Därmed har inte utskottet sagt något om de interna förhållandena i fackföreningarna. Hur den inre organisationsdemokratin skall utvecklas är en intern facklig angelägenhet som vare sig utskottet eller riksdagen har kompetens att blanda sig i.

En utvidgning av AP-fondsystemet bör också ske hell oberoende av den löne- och fördelningspolitik som förs. Utskottet avvisar således grundtanken i propositionen att fonderna skall vara ett medel för att de arbetande skall förmås att acceptera en återhållsam lönepolitik.

Det sagda innebär att utskottet är enigt med vad som anförs i motion 223 (vpk) om vad som krävs för att en utvidgning av AP-fondsystemet skall kunna tjäna syftet att bidra till en nödvändig omläggning av den ekonomiska politiken och en styrning av ekonomins utveckling till de arbetandes fördel.

Det sagda innebär ett avslag pä alla de motioner från de borgerliga partierna som yrkar avslag på vaije tanke om kollektiva löntagarfonder eller som vill stärka det kapitalistiska ägandet av aktier och utbreda ett ägande av små aktieposter bland de lönarbetande. Samtliga dessa borgerliga motioner går ut på att konservera och stärka den kapitalistiska maktstrukturen. De innebär ett försvar av storfinansens intressen och en försvagning av de arbetandes positioner i samhället.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med "Sammanfattningsvis vill" och pä s. 57 slutar med "av förslagen" bort ha följande lydelse:

Med det anförda tillstyrker utskottet den allmänna utformningen av systemet med löntagarfonder som föreslås i proposition 50 med de förändringar däri som förordas i motion 223 (vpk) och avstyrker motionerna 204 (m) yrkandena 1, 6, 7 och 9, 213 (c), 214, 218, 224 (fp) yrkande I samt mofion 34 (fp) yrkande 2.

Utskottet övergår härefter till att behandla den närmare utformningen av vissa delar av förslaget till utvidgning av AP-fondsystemet.

FiU 1983/84:20 89

dels den del av ulskoltels yllrande som på s. 65 börjar med "Fjärde fondslyrelsen kan" och på s. 66 slutar med "svenska näringslivet" bort ha följande lydelse;

— Fjärde fondstyrelsen kan i dag förvärva högst 10% av aklierna i ett börsnoterat aktiebolag. Andra aklier kan däremot förvärvas fritt. När det gäller de fem nya AP-fonderna så skall dessa i enlighet med vad utskottet tidigare anfört om samhällsekonomiska överväganden icke ha någon sådan begränsningsregel. Bedöms det som samhällsekonomiskt nyttigt kan således fondsystemet förvärva majoriteten av aklierna i ett företag.

— De nya reglerna för överförd rösträtt innebär att de anställda genom sina fackliga organisationer inte bara som i dag kan bemyndigas att rösta för AP-fondens aktier utan också kan begära alt få företräda hälften av de aklier som lönlagarfondstyrelsen förvallar i ett aktuellt bolag. Om flera fondstyrelser äger aklier i samma bolag skall de fackliga organisationerna kunna företräda hälften av fondernas samlade röstinnehav i förelaget ifråga.

— De kvalificerande krav på fondernas verksamhet som utskottet ställt sig bakom i det föregående, att fonderna skall användas för alt främja samhällsekonomiska målsättningar, att de skall främja regional balans, all de skall kunna slödja lönlagarkollekliva förelag och nya samhälleliga industrier även om dessa står utanför aktiebörsen, och all deras röstinflytande skall användas för alt motverka transnationalisering och in-duslriutflyttning, förvandlar utvidgningen av AP- fondsystemet till något som kan bli av positivt värde för de arbetande och en ekonomisk utveckling i deras intresse.

dels den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med "Vad beträffar" och slutar med "(yrkande 4 e)" bort ha följande lydelse:

Vad beträffar frågan om fondernas styrelser tills vidare skall utses av riksdagen har majoriteten i konstitulionsutskottel ställt sig bakom propositionens förslag alt styrelserna bör utses av regeringen. Såsom utskottet förordat i det föregående framgår alt finansutskottet icke delar KU-majori-tetens bedömning. Det torde främja den ofl'enlliga insynen i fondernas förvaltning om styrelserna utses av riksdagen med de möjligheter till offentlig debatt delta innebär. Majoriteten skall dock - i enlighet med vad propositionen förordar - ha löntagarförankring.

Motion 223 tillstyrks sålunda i denna del (yrkande 4 e).

dels den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "i propositionen" bort ha följande lydelse;

FiU 1983/84:20 90

Finansulskollet har inget alt erinra mot att löntagarfondstyrelsernas regionalpoliliska betydelse stärks genom att de prövar möjligheterna att kanalisera riskkapital via regionala investmentbolag, om delta kan bedömas stå i överensstämmelse med de samhällsekonomiska målsättningarna. Överhuvudlaget bör fonderna - såsom förordals i motion 223 (vpk) — användas så alt deras verksamhet befrämjar regional balans. De kan alltså lill en del sägas utgöra ett regionalpolitiskl instrument.

dels den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med "Näringsutskoltet har" och slutar med "f) och 5" bort ha följande lydelse;

Näringsutskottets majoritet har i sitt yttrande till finansutskottet (NU 1983/84:5 y) förordat att samtliga yrkanden i motion 223 (vpk) avstyrks. Som framgår av det ovanstående delar finansutskottet icke denna ståndpunkt. Finansutskottet har tvärtom funnit att yrkandena i motion 223 gör all det förslag lill utvidgning av AP-fondsystemet som regeringen förordar omvandlas lill något som gynnar de arbetandes jntressen.

Alla de olika punkterna i motionen äger sin vikt. Utskottet ser med tillfredsställelse att motionen särskilt vänder sig mot den av borgertiga klassinlressen och teorier dikterade inflationsuppfattningen och knytning-en av fonderna till den återhållsamma lönepolitik som propositionen ger uttryck för. De olika yrkandena har utskottet ställt sig bakom i del föregående och tillstyrker således mofion 223 yrkandena 4 (a, b. c, d och f) och 5.

dels utskottels hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande inrättande av fem löntagarfondstyrelser m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:34 yrkande 2, 1983/84:164 i motsvarande del, 1983/84:189, 190, 191, 204 yrkandena I och 6-9, 205, 206, 207, 208, 209, 210, 211,212, 213, 214, 215, 216, 217, 218, 220, 221, 222 och 224 yrkande I samt med bifall fill motion 1983/84:223 yrkandena 4 och 5 antar i proposition 1983/84:50 framlagda

a) förslag lill lag om vinstdelningsskatl saml som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om vinstdelningsskatlens tillämpning beträffande de ekonomiska föreningarna,

b) förslag till lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond med den ändringen att ingressen och 11 § e) erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse;

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om Härigenom föreskrivs i fråga om
lagen (1979:609) om allmän inves- lagen (1979:609) om allmän inves
teringsfond teringsfond

dels alt i 16 § ordel "styrelsen" dels alt i 16 § ordet "styrelsen"

skall bytas ut mot "verket", skall bytas ut mot "verket",

dels att 1 och 4 §§ skall ha nedan dels att 1,4 och // §§ skall ha

angivna lydelse. nedan angivna lydelse.

II §
Allmän investeringsfond------------------ för investering.

e) företaget vid beskattnings- e) företagel vid beskattnings-

årets utgång inle driver jordbruk el- ' årets utgång inte driver jordbruk,
ler rörelse, skogsbruk, fastighetsförvatining el-

ler rörelse,

O företagel genom------------------------ sådan fond.

c) förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928; 370),

d) förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om slallig in
komstskall,

e) förslag lill lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

f) förslag lill lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

g) förslag till lag med reglemente för allmänna pensionsfonden
med den ändringen all 28, 31, 33. 34. 36 och 37 §S erhåller
följande som reservanternas förslag betecknade lydelse;

Regeringens förslag Reservanternas förslag

28                                                 §
Fjärde fondstyrelsen och lönta-      Fjärde fondslyrelsen och lönta
garfondstyrelserna skall   varje är garfondstyrelserna skall   varje år
före utgången av maj månad till före utgången av maj månad till
första, andra och tredje fondslyrel- första, andra och tredje fondstyrel
sernas förvaltning överföra en av- sernas   förvaltning   överföra fyra
kastning för närmast föregående rä- femtedelar av avkastningen för när-
kenskapsår beräknad till tre pro- mast föregående räkenskapsår av
cent av nuvärdet av förvaltade me- förvaltade medel. Med förvaltade
del. Med nuvärdet av förvaltade medel avses summan av de medel
medel avses summan av de medel som styrelsen intill räkenskapsårets
som styrelsen intill räkenskapsårets slut rekvirerat hos riksförsäkrings-
slut rekvirerat hos riksförsäkrings-                                   verket,
verket, omräknad efter de föränd
ringar av konsumentprisindex som
skett från det medlen tillställdes
styrelsen och fram lill räkenskaps
årets slut.

För medel------------------------------------------- motsvarande mån.

Avkastningen från----------------------------- tredje fondstyrelserna.

31 §
Varje löntagarfondstyrelse------------------------ fyra suppleanter.

Regeringen förordnar ledamöter Riksdagen förordnar ledamöter

och suppleanter. och suppleanter.

Ledamöter och----------------------------------- regional anknytning.

Fondstyrelserna skall, inom ramen för vad som gagnar försäkringen för tilläggspension och är förenligt med den allmänna ekonomiska politiken saml med beaktande av kreditmarknadens funktionssätt, förvalta anförtrodda medel genom placeringar på riskkapitalmarknaden. Placeringarna skall syfta till all förbättra riskkapitalförsörjningen titt gagn för .svensk produktion och .sysselsättning.

Fondmedlen skall placeras så att kraven på god avkastning, långsik-lighet och riskspridning tillgodoses.

Fondstyrelserna skall, inom ramen för vad som gagnar försäkringen för tilläggspension och är förenligt med den allmänna ekonomiska politiken saml med beklande av kreditmarknadens funktionssätt, förvalta anförtrodda medel. Medlen skatt placeras så att de främjar samhällsekonomiska mål och regional balans. Fondernas inflytande skall användas för att motverka transnationalisering och industriulflyltning.

FiU 1983/84:20 93

h) förslag till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring, i) förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385), j) förslag lill lag om ändring i lagen (1979; 648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980—1984 till försäkringen för tilläggspension och som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet anfört.

4. Samhällsfonder och lokala fackliga investeringsfonder

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "Endast i" och slutar med "yrkandena 1-3" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den ståndpunkt som anförs i motion 223 (vpk) att inte heller en sådan kvalificerad utvidgning av AP-fondsyslemet som förordats i det föregående är tillfyllest för att svara mot de förväntningar som skapats kring ett fondsystem som verksamt skall kunna bidra till alt lösa krisens och maktkoncentrationens problem.

I likhet med vad som anförs i denna motion anser utskottet alt ett fondsystem bara kan utgöra en del av en stralegi för nödvändiga samhällsförändringar. Vad som krävs är en ekonomisk-polilisk helhetsstralegi för att tränga tillbaka storkapitalets makt, för alt stärka de arbetandes demokratiska och fackliga rättigheter på arbetsplatserna och för att öka plan-mässighelen och den demokratiska styrningen av landets ekonomiska utveckling.

Ett fondsystem som skall verka i sådan helhetsstralegi bör enligt utskottets mening byggas upp genom angrepp på spekulationskapitalet och användas till självständiga industriella och andra produktiva satsningar. Parallellt med ett sådant självständigt fondsystem som skall kunna finansiera ett samhälleligt industriprogram bör de fackliga organisationerna få tillgångar som kan användas som ett medel gentemot de existerande arbetsgivarna för att kunna förstärka hävdandet av deras intressen.

Riktlinjer för ett fondsystem som uppfyller dessa båda syften anges i motion 223 (vpk). Utskottet delar motionärernas uppfattning om hur samhällsfonder kombinerade med lokala fackliga investeringsfonder bör vara uppbyggda och den funktion de skall ha. Uppbyggandet av ett sådant fondsystem bör ske utöver den utvidgning av AP-fondsyslemet som förordats i det föregående.

Med det anförda tillstyrker utskottet vad som anförs om samhällsfonder och lokala fackliga investeringsfonder i motion 223 (vpk) yrkandena I -3.

FiU 1983/84: 20 94

dels utskottets hemslällan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande samhällsfonder och lokala fackliga investeringsfonder att riksdagen med bifall till motion 1983/84:223 yrkandena I, 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Samhällsfonder och lokala fackliga investeringsfonder

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils Åsling (c), Lennart Blom (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c) och Hugo Hegeland (m) anser all den del av utskottels yftrande på s. 56 som börjar med "Endast i" och slutar med "yrkandena 1-3" bort ha följande lydelse:

Förslagen i motion 223 (vpk) innebär en mer långtgående socialisering av näringslivet än som föreslås i proposition 50. Utskottet avstyrker därför motion 223 (vpk) yrkandena 1-3.

6. Åtgärder för att underlätta personligt ägande av aktier

Björn Molin (fp), Lars Tobisson (m), Nils Åsling (c), Lennart Blom (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c) och Hugo Hegeland (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med "I motion 204" och slutar med "yrkandena 2, 3, 4 och 6" bort ha följande lydelse;

Enligt utskottels mening bör olika åtgärder vidtas för att sprida och underlätta aktieägandet på ett sätt som stärker marknadsekonomin. Moderata samlingspartiet, cenlerparliet och folkpartiet har tidigare vid detta riksmöte väckt förslag om spridning av aktieägandet. 1 motionerna 204 (m), 213 (c) och 224 (fp) föreslås nu en rad åtgärder i denna riktning.

I motion 204 (m) föreslås sålunda att skatlefondsparande och skattereduktion för aktieutdelning återinförs. Vidare framförs förslag för att stimulera företagsanknutna vinstdelningssystem. Samma förslag framförs i motion 224 (fp). Dessutom föreslås stimulanser för mindre och medelstora företag, t. ex. slopande av förmögenhetsskatten på det arbetande kapitalet. .Även i motion 213 (c) ställer man sig bakom ett återinförande av skatlefondsparande och anvisar olika vägar för att underiätta enskilt sparande.

Utskottet delar den uppfattning som redovisas i dessa motioner. Genom del framgångsrika skattefondsparandet har akliesparandet tillförts 380000 nya aktieägare på mindre lid än fem år. Enligt utskottets mening skulle en utvidgning av delta sparsystem kunna öka aktieägandet och tillgången pä riskkapital ytterligare. Genom en utvidgning och stimulanser lill företag och anställda att starta andel i vinstsyslem skulle en ökad ägarspridning kunna åstadkommas. Det är angelägel att sprida det enskilda aktieägandet

FiU 1983/84:20 95

och därigenom öka intresset för företagen och förståelsen för näringslivets villkor. Det är därför beklagligt att regeringen nu vidtagit flera åtgärder för att diskriminera enskilt ägande av aktier, allt i mening att bereda vägen för löntagarfonderna.

Sedan regeringsskiftet har följande åtgärder vidtagits eller föreslagils: Borttagande av skattereduktioner pä aktieutdelningar, dvs. ett återinförande av dubbelbeskattningen, avskaffande av skattefondsparandet, om-sältningsskalt på aktiehandel, skärpt förmögenhetsskatt i två etapper, särskild utdelningsskatt på akfieuldelningar, dvs. en irippelbeskatlning.

Utskottet avstyrker förslaget om löntagarfonder och anser därför att de förslag som framförs i motionerna 204 (m), 213 (c) och 224 (fp) i syfte all stimulera personligt ägande av aktier och underlätta företagandets villkor bör beaktas. Utskottet tillstyrker att skattefondsparandet och skattereduktion för aktieutdelning återinförs. Vidare bör åtgärder vidtas för alt stimulera bildandet av förelagsanknutna vinstandelssystem. Utskottet anser det också angeläget att slopa beskattningen av det arbetande kapitalet i små och medelstora företag.

Vad utskottet anfört om åtgärder för alt underlätta enskilt ägande av aktier bör ges regeringen lill känna.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse;

4. beträffande åtgärder för att underlätta personligt ägande av aktier att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:204 yrkandena 3, 4 och 5 samt 1983/84:224 yrkandena 2, 3, 4 och 6 som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Avskaffande av den graderade rösträtten för nya aktier

Björn Molin (fp), Nils Åsling (c), Rolf Rämgård (c) och Carl-Henrik Hermansson (vpk) anför:

En stor del av den ägarbaserade maktkoncentrationen i näringslivet grundas på den graderade rösträtten. Enligl vår uppfattning bör denna tas bort för nya aktier pä A 1- och A2-lislan på börsen. För familjeföretag som går in pä OTC-lislan finns det dock skäl att behålla dagens regler.

Såväl lagutskottet som finansutskottet anser nu att huvudprincipen bör vara all vaije aktie skall ha en röst. Även regeringen tycks ansluta sig till denna uppfattning. Finansministern har nämligen i en interpellationsdebatt upplyst om att man inom regeringen diskuterar en mjuk övergång från det nuvarande systemet lill en ordning, där röstvärdesdifferentieringen successivt minskar i bolagen.

FiU 1983/84: 20 97

,. . . . . Bilaga 1

Konstitutionsutskottets yttrande

1983/84: 2 y

över proposition 1983/84:50 om löntagarfonder jämte vissa motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle all yttra sig i löntagarfondsärendet. I flera av de motioner som väckts med anledning av proposilionen anläggs konslilulionella synpunkler på förslagen. Utskottet lämnar i det följande en kort redogörelse för innehållet i dessa motioner och lagrådets yttrande. Därefter redovisar utskottet sin inställning till förslagen från konslilulionella ulgångspunkler.

Motionerna

1 den moderala pariimotionen 1983/84:204 av Ulf Adelsohn m.fl. yrkas avslag på proposilionen. Molionärerna erinrar om all lagrådet i sill yllrande beklagal alt myndigheter och sammanslutningar inle varit i tillfälle att yttra sig över ett förutsätlningslösi utarbeiai och samlat förslag lill löntagarfonder. Lagrådet instämmer sålunda i kritiken mot att en fråga av så stor principiell betydelse och med så kontroversiella inslag beretts på sätl som skett. Molionärerna delar lagrådets uppfattning och framhåller att bristerna i handläggningen är desto mer anmärkningsvärda som den åsyftade förändringen är av djupgående karaktär. Frågan gäller om Sverige skall byta ekonomiskt - och därmed i förlängningen även politiskt -system. Utformningen av förslaget har inte penetrerats i detalj, och dess följder har inte tillräckligt analyserats. Uppsplittringen på tre departementspromemorior och den korta remisstiden har inte gett berörda instanser de möjligheter man kan kräva för att bedöma den föreslagna förändringens innebörd. Propositionen har enligl motionen utformats utan rimligt hänsynstagande till remissinstansernas synpunkler. Denna grundläggande kritik mot regeringens förfaringssätt bör riksdagen ge regeringen till känna.

I centerns partimotion, 1983/84:213 av Thorbjörn Fälldin m.fl., yrkas avslag på propositionen. 1 motionen konstateras alt lagrådet i sitt yttrande menar att någon erinran mot det föreslagna löntagarfondssystemet inte kan göras från grundlagsenlig synpunkt. Regeringen borde enligt motionen ha berett ärendet på ett sådant sätt att lagrådet fåll god lid och tillräckligt underlag för att djupare än nu varit möjligt kunna penetrera de konstitutionella aspekterna av löntagarfondsförslagel. I motionen erinras om att i den allmänna debatten och i remissvaren åtskilliga konstitutionella frågetecken rests. Ett av dem har gälll om fondförslagel står i överensstämmelse med regeringsformens regler om expropriation (RF 2:18). Förslaget 7 Riksdagen 1983/84. 5 saml. Nr 20

FiU 1983/84:20 98

innebär alt medel tvångsvis överförs från privata förelag lill löntagarfonder, medel som dessa fonder sedan skall använda för inköp av aktier delvis i samma företag. Detta medför i realiteten att företagen tvingas finansiera sin egen socialisering.

I folkpartiets partimotion, 1983/84:224 av Jan-Erik Wikström m.fl., yrkas avslag på proposilionen. 1 motionen anges vissa konstitutionella aspekter på förslaget. Bl. a. konstateras att den föreslagna lagstiftningen om löntagarfonder har arbetats fram under mycket stor tidspress. Motionärerna instämmer i lagrådels kritik mot beredningen av ärendet. För att vara ett så stort ingrepp i del svenska ekonomiska systemet med innebörd att man inför helt nya rättssubjekt och helt nya skatteformer, är det enligt motionen myckel förvånansvärt att de konslilulionella aspekterna inle har diskuterats mera ingående. I motionen erinras om all lagrådel konstaterat att specialdeslinaiion av statsinkomster år under avveckling. Enligt motionen bör inga nya specialdestinerade skatter införas, och i den mån sådana existerar bör de successivt omprövas. Motionärerna erinrar om den s.k. Europakonventionen, enligl vilken varje fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt och att ingen får berövas sin egendom annal än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. I motionen ifrågasätts lagrådets bedömning huruvida det är tillräckligt att det allmännas intresse uppenbarar sig först i ell andra eller tredje led i del omfattande lagkomplex som hela löntagarfondsförslagel innebär. Vidare erinras om att löntagarfonderna beskrivs som offentligrättsligt reglerade organ. Med detla måsle rimligen enligt motionen menas att det är samhällsföreträdarna som skall ha det avgörande inflytandet. Det finns enligt motionen anledning att återkomma såväl till konstitutionella frågor kring löntagartbnderna som till aspekter kring Sveriges internationella åtaganden.

I vpk;s partimotion, 1983/84:223 av Lars Werner m.fl., hävdas all fondsystemet bör utformas på ett annat sätt än propositionens förslag. Fonderna måste ha en regional förankring och ha till uppdrag att främja näringslivet inom varje region. Enligt motionen bör, tills frågan om hur fondstyrelserna skall väljas är ordentligt utredd, fondstyrelserna utses av riksdagen. En majoritet av ledamölerna bör dock, som i regeringens förslag, ha förankring hos löntagarna. I motionen föreslås att riksdagen skall hos regeringen begära förslag om utformning av ett syslem av s. k. samhällsfonder kombinerade med lokala fackliga investeringsfonder.

1 motion 1983/84; 164 av Allan Ekström (m) uttalas att löntagarfondsystemel innebär att offentlig makt kommer all kunna utövas korporativt utan effektiv parlamentarisk kontroll. Enligt motionen ligger del nära till hands att påslå att den föreslagna rättsliga konstruktionen ej är förenlig med regeringsformens regler. Regeringsformen skall enligt motionen tolkas och utfyllas med ledning av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, vilken konvention har karaktär av rällskälla och som Sverige har

FiU 1983/84:20 99

förbundit sig all följa. Vidare strider förslaget mot folkrällsliga grundsatser. I motionen anförs all en fråga liknande löntagarfondsfrågan i Sverige varit föremål för behandling i Norge för några år sedan. Det gällde demokratisering av affärsbankerna och om berörda aktieägare kunde fordra kompensation som vid expropriation och om kompensalionspliklen i sådant fall skulle fullgöras ur bankernas fonderade tillgångar eller ej. Den norska bedömningen blev att åtgärderna från rättslig synpunkt var att jämställa med expropriation och alt kompensationen måsle lämnas av statskassan. I motionen uttalas alt de föreslagna lönlagarfondstyrelserna kommer att ingå, liksom övriga fondstyrelser, i den statliga förvaltningsorganisationen. Behörighetsreglerna i II kap. 9 § regeringsformen gäller i och med delta, innebärande all endast svensk medborgare får inneha uppdrag såsom styrelseledamot. I propositionens förslag görs emellertid inle någon inskränkning i detta hänseende för utlänning.

I motion 1983/84: 219 av Rolf Rämgård, Börje Stensson och Björn Körlof (c, fp. m) hemställs att riksdagen begär en förutsättningslös grundlig utredning av de konstitutionella frågor som löntagarfondsförslagel reser innan propositionen behandlas av riksdagen. 1 motionen hävdas i likhet med andra motioner alt propositionens förslag strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Vidare hänvisas även i denna motion till det nämnda demokratiseringsförslagel beträffande affärsbankerna i Norge. 1 motionen anförs alt nationaliseringar i Västeuropa brukar betraktas som expropriation och ske under rättslig kontroll. Socialiseringsbesluten prövas normalt av domstol, och medel lill olika företagsförvärv anslås då ur det allmännas budget, på sätt som de folkvalda bestämmer. Enligl motionen har en rad grundläggande konstitutionella frågor lämnats obesvarade. Lagstiftningsärendet är uppenbarligen ej moget för beslut.

1 motion 1983/84:190 av Nic Grönvall (m) yrkas avslag på propositionen. Enligt motionen har löntagarfondernas rättsliga status inte utretts. Genom det nu framlagda förslaget avses enligt motionen rent faktiskt all genomföra ett överförande av äganderätten till fonderna till fondstyrelserna, vilka därefter äger fritt disponera över de medel som tillförs utan påverkan från riksdagens sida, vare sig såvitt gäller den fortlöpande överföringen av medel eller såvitt gäller innehållet i fondstyrelsernas förvallningsbeslut. Det framlagda förslaget strider i dessa delar mot regeringsformen.

1 motion 1983/84:214 av Margit Gennser (m) riktas allvariig kritik mot beredningen av ärendet. Bl. a. har inle vinstdelningssystemeis skattemässiga konsekvenser analyserats tillräckligt. Det gäller även den skatiead-minislrativa sidan av saken.

Lagrådet

Lagrådel har i sill yttrande behandlat flera av de konstitutionella spörsmål som tagils upp i motionerna. Beträffande ärendets beredning redovisar

FiU 1983/84:20 100

lagrådet vilka förslag som legat till grund för lagrådsremissen och anför i det sammanhanget bl. a. följande (prop. s. 144-145);

Vinstdelningsgruppens arbete har remissbehandlats för sig och place-ringsulredningens och fondgruppens gemensamt. Flera remissinstanser har hörts om endast delar av förslagen. Myndigheter och sammanslutningar har således inte varit i tillfälle att yttra sig över ell förulsältningslöst utarbetat och samlat förslag till löntagarfonder. Från flera håll har detta kritiserats och man har även anmärkt all remisstiden varit för kort. Också lagrådet ställer sig kritiskt lill all en fråga av så sior principiell betydelse och med så kontroversiella inslag beretts på sätt som skett. Lagrådels granskning skall avse bl. a. om förslagen är så utformade att lagarna kan antagas tillgodose angivna syften. Som ett väsentligt sådant syfte framhåller departementschefen löntagarfondernas roll när det gäller att skapa förutsättningar för en ekonomisk stabilisering ägnad att förena en lugn kostnads- och prisutveckling med låg arbetslöshet. Lagrådel har vidare att granska de problem som kan uppstå vid tillämpningen av underställda förslag bl. a. förslagens inverkan på företagens ekonomi och kapitalförsörjning. Det sätt på vilket utredningsarbetet och remissbehandlingen skett försvårar för lagrådet all fullgöra dessa granskningsuppgifter.

Lagrådet anför vidare följande i frågan om förslagen är grundlagsenliga och om de står i överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden (prop. s. 145):

I del sistnämnda hänseendet torde enligl lagrådet åsyftas den konvention som Sverige biträtt genom ratificering av tilläggsprotokollet den 20 mars 1952 (SÖ 1953: 26) till konventionen angående skydd för de mänskliga rältigheterna och grundläggande friheterna. Enligt protokollets artikel 1 skall envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom lämnas okränkt och må ingen berövas sin egendom annal än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. De remissinstanser som tagit upp frågan om de föreliggande förslagens förfaltningsenlighet har inte utvecklat saken närmare. Vad man synes vilja sätta i fråga är enligl lagrådet om vår rättsordning tillåter att medel förs över från vissa företag för att användas av löntagardominerade organ i löntagarkollektivets intresse. Lagrådet erinrar om all medlen är avsedda alt tas ut av företagen genom statliga skatter fastställda i den ordning regeringsformen föreskriver dvs. genom lag; även tilläggspensionsavgifterna torde få anses vara skaller. Skalterna är specialdestinerade till den allmänna pensionsfonden. Regeringsformen innehåller inga bestämmelser om begränsning av de ändamål för vilka statlig skatt får tas ut. Om användningen av statens medel bestämmer riksdagen och huvudregeln är alt detta sker genom budgetreglering. Emellertid medger 9 kap. 2 § regeringsformen alt statsmedel får tas i anspråk för bestämda ändamål vid sidan av budgelregleringen. Specialdeslinaiion av statsinkomster är visserligen under avveckling och riksdagen (FiU 1979/80:4 y)

FiU 1983/84:20 101

har framhållit alt ny specialdeslinaiion inle bör införas. Det möter likväl enligt lagrådet inte något konstitutionellt hinder alt specialdeslinera skatter. Inte heller föreligger något hinder alt statens medel ställs till förfogande för organ i vilka en viss grupp av medborgare har tillförsäkrats ett avgörande inflytande. Enligt lagrådels mening kan sålunda någon erinran mot det föreslagna löntagarfondsystemel inte göras från grundlagsenlig synpunkt. Likaledes finner lagrådet alt förslaget inte strider mot svenska internafionella åtaganden. Kravet i artikel I av det ovannämnda tilläggsprotokollet att ett sådant ingripande som avses i artikeln måste ha sin grund i "det allmännas iniresse" får anses uppfyllt i och med att medlen tillfaller den allmänna pensionsfonden och förvaltas av offentligrättsligt reglerade organ. Det förhållandel all lagförslagen har även andra syften såsom att slärka löntagarinflytandet i näringslivet synes inte böra leda till en annan bedömning.

I lagrådsyttrandet behandlas även frågan om krav på svenskt medborgarskap som förutsättning för ledamotskap i en lönlagarfondstyrelse. I den delen anför lagrådet bl. a. följande (prop. s. 147-148):

Förslaget till lag med reglemente för allmänna pensionsfonder (APR) ställer inte upp något krav på att ledamöter och suppleanter i en lönlagarfondstyrelse skall vara svenska medborgare. Det kan enligt lagrådel ifrågasättas om förslaget i denna del - som motiveras med att en här bosatt utländsk medborgare inte bör utestängas från möjligheten att representera löntagarinlressena i en sådan styrelse - är förenligt med beslämmelserna i 11 kap. 9 § tredje stycket regeringsformen. I detta grundlagssladgande föreskrivs bl. a. att endast den som är svensk medborgare får inneha uppdrag såsom ledamot av styrelse i myndighet som lyder omedelbart under riksdagen eller regeringen.

Grundlagsstadgandel utgör undantag från huvudregeln att utlänning är likställd med svensk medborgare i fråga om möjligheterna att erhålla tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun. Undantaget har motiverats främst av hänsyn till rikets säkerhet och av önskemålet att beslut som rör enskildas rättsliga ställning skall fattas av svenska medborgare (prop. 1973:90 s. 404 f.). Allmänna pensionsfonden är en unikt utformad institution. Även om fondens förvaltande organ, fondstyrelserna, skulle anses ingå i den statliga förvaltningsorganisationen, låter sig styrelserna inle jämställas med de förvaltningsmyndigheter som anges i grundlagsstadgandet. De motiv som enligl det anförda bär upp stadgandet talar också emot att detta skulle vara tillämpligt på fondstyrelserna. Grundlagsstadgandel torde därför enligl lagrådet inte hindra att också utländska medborgare utses till ledamöter i en lönlagarfondstyrelse.

Föredragande departementschefen anför bl. a. följande i frågan om lagrådets synpunkter på ärendets beredning (prop. s. 151-152):

Frågan om löntagarfonder har under de senaste tio åren varit föremål för en intensiv debatt och ett omfattande utredningsarbete. En stor slallig

FiU 1983/84:20 102

utredning arbetade under sex år och presenterade ett tiotal delbetänkan-den. Samtliga större näringslivs- och löntagarorganisationer har behandlat frågan i rapporter, pä kongresser, i studiecirklar och i rådslag. Många av landets mest framstående vetenskapsmän bland ekonomer, sociologer, statsvetare och jurister har bidragit med vetenskapliga avhandlingar och en lång rad av debattinlägg. Del lorde i själva verkel vara få. om ens någon ekonomisk-politisk fråga, som blivit föremål för en så omfattande och förutsättningslös prövning och debatt som frågan om löntagarfonder.

Departementschefen delar inte heller lagrådets uppfattning rörande bristen på samlat förslag vid remissbehandlingen. Fondgruppens rapport Lönlagarfonder i ATP-systemet innehåller ett komplett förslag till ett löntagarfondsystem. Vad gäller den närmare motiveringen för och utformningen av systemets finansiering hänvisas i rapporten lill den tidigare remilterade rapporten En modell för vinstdelning. När remissinstanserna hade att ta ställning till fondgruppens förslag kunde de göra det med utgångspunkt i ell fullständigt och i detalj utformat lagförslag. Delta bekräftas också av alt åtskilliga remissinstanser lill mycket stor del uppehåller sig vid övergripande synpunkter avseende löntagarfondsystemel som helhet. I flera remissvar, bl.a. LO:s och SAF:s, fastslås också explicil alt man kunnat ta ställning till ett sammantaget förslag till löntagarfonder.

Vad beträffar remisstidens längd är departementschefen ense med lagrådel att det hade varit önskvärt med en något längre remisslid. Å andra sidan bör erinras om alt lönlagarfonderna utgör en väsentlig del i den samlade ekonomiska politiken för att rekonstruera och stabilisera den svenska ekonomin. En längre remisstid skulle ha medfört en ettårig försening av löntagarfondsreformen vilket allvarligt kunde ha försvagat denna politik. Mot bakgrund av den både långa och intensiva debatt- och utredningsperiod som föregått förslaget anser departementschefen att den valda remisstiden - omkring tre månader - kan betecknas som godtagbar,

Konsfitutionsutskottets överväganden

Som framgår av de lämnade redovisningarna riktas i flera av motionerna kritik mot regeringens beredning av löntagarfondsfrågan. Man anmärker på all remisstiden varit alltför kort. att myndigheter och sammanslutningar inte varit i tillfälle att yttra sig över ett förutsättningslöst utarbetat och samlat förslag till löntagarfonder, att de konstitutionella aspekterna på förslagen inle tillräckligt analyserats. Vissa kritiska synpunkler har även förts fram av lagrådet, som dock inte funnit något att erinra mot lagförslagen i konstitutionellt hänseende.

Utskottet vill för sin del anföra följande. I likhet med vad föredragande departementschefen uttalat med anledning av lagrådets yttrande bör hållas i minnet att frågan om införande av löntagarfonder i vårt land under de senaste tio åren varit föremål för en intensiv debatt och ett synneriigen

FiU 1983/84:20 103

omfattande utredningsarbete. Samtliga större näringslivs- och löntagarorganisationer har i upprepade sammanhang behandlat frågan ingående. Som departementschefen framhåller torde del knappast tidigare ha förekommit alt en ekonomisk-politisk fråga underkastats en så noggrann och förutsättningslös prövning som löntagarfondsfrågan.

Likaså delar utskottet departementschefens uppfattning när han tillbakavisar kritiken mot bristen på ett samlat förslag vid ärendets beredning. Sålunda förelåg vid remissbehandlingen fullständiga och i detalj utformade lagförslag, vilket också bekräftats i remissvaren från bl. a. LO och SAF.

Vad slutligen gäller remisstidens längd anser utskottet, som vid flera tillfällen tidigare bl. a. i samband med den årliga dechargegranskningen framhållit vikten av att remissinstanserna får tillräckligt rådrum för sina överväganden, all lönlagarfondsärendet med hänsyn lill omständigheterna även i detta hänseende har handlagts på ett godtagbart sätt av regeringen. Utskottet vill tillägga alt regeringen under beredningen av löntagarfondsärendet inbjöd landels ledande näringslivsorganisationer till överläggningar i frågan men alt flera av dem avböjde alt delta och därmed från att påverka förslaget.

Utöver frågan om ärendets beredning har i motionerna och även i lagrådets yllrande tagits upp vissa andra konstitutionella frågeställningar. En fråga har gälll om förslagen slår i överensstämmelse med regeringsformens regler om expropriation. Man har därvid bl. a. hänvisat till reglerna i den konvention som Sverige biträtt genom ratificering av tilläggsprotokollet den 20 mars 1952 (SÖ 1953; 26) till konventionen angående skydd för de mänskliga rältigheterna och grundläggande friheterna. 1 sammanhanget tas också upp frågan om s. k. specialdeslinaiion av skaller.

Nu angivna spörsmål har som nämnls berörts i lagrådsyltrandet. Lagrådet konslalerar alt de medel som enligl förslaget skall användas av löntagardominerade organ i löntagarkollektivets intresse skall tas ut av företagen genom statliga skatter fastställda i den ordning regeringsformen föreskriver, dvs. genom lag. Dessa skaller är specialdestinerade lill den allmänna pensionsfonden. Lagrådel framhåller all regeringsformen inle innehåller några regler om begränsning av de ändamål för vilka skatt får tas ut. Om användningen av statens medel bestämmer riksdagen, och huvudregeln är att delta sker genom budgelreglering. Emellertid medger 9 kap. 2 § regeringsformen att statsmedel får las i anspråk för bestämda ändamål vid sidan av budgetregleringen.

Lagrådel slår fast att något konstitutionellt hinder inte finns mot specialdestinerade skatter även om denna beskaltningsform är under avveckling (jfr FiU 1979/80:4 y). Inte heller föreligger enligt lagrådets mening någon regel som innebär att del skulle strida mot grundlagen att statens medel ställs till förfogande för organ i vilka en viss grupp av medborgare har tillförsäkrats ett avgörande inflytande. Enligl lagrådets mening kan således någon erinran mot del föreslagna löntagarfondsystemel inte göras från grundlagsenlig synpunkt.

FiU 1983/84:20 104

Utskottet instämmer för sin del i lagrådets bedömning och vill i sammanhanget hänvisa till sitt yttrande i våras till finansutskottet med anledning av förslaget om tillfällig vinstskati (prop. 1982/83; 102, KU 1982/83; 8 y).

Lagrådet har funnit att förslaget inle strider mot svenska internationella åtaganden. Kravet i artikel 1 i del nämnda tilläggsprotokollet där det sägs alt envar fysisk eller juridisk persons rält till sin egendom skall lämnas okränkt och att ingen får berövas sin egendom annal än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag om folkrättens allmänna grundsatser får enligl lagrådet anses uppfyllt i och med att medlen tillfaller den allmänna pensionsfonden och förvaltas av offentligrättsligt reglerade organ. Den omständigheten att förslagen har även andra syften såsom all stärka löntagarinflytandet i näringslivet synes inte enligt lagrådel böra leda lill en annan bedömning.

Även på denna punkt delar utskottet den uppfattning lagrådet gett ullryck för och vill endast tillägga att vår författning fill skillnad från vissa andra länders inle innehåller några regler om alt internationella överenskommelser direkt måsle införlivas i den interna rätlen eller om förbud mot lagstiftning som avviker mot en sådan överenskommelse. Ej heller föreligger någon skyldighet att genom lagsfiftning uppnå överensstämmelse med en konvention. I Sverige tillämpas i stället den ordningen att först om särskilda inlernrällsliga föreskrifter meddelas blir bestämmelserna i en konvention tillämpliga.

I ett par av motionerna berörs frågan om utseende av fondstyrelserna. I en motion har föreslagits all i avvaktan på all frågan om hur fondslyrel-serna skall väljas är ordentligt utredd bör dessa utses av riksdagen. I en annan motion las upp frågan om svenskt medborgarskap som förutsättning för ledamotskap i en fondstyrelse.

Beträffande den första frågan vill utskottet erinra om att departementschefen i propositionen aviserar tillkallandet av en särskild utredning i frågan huruvida ledamöterna i fondernas styrelseorgan i framtiden bör utses genom direkta val (prop. s. 53). Uiskollel finner inle anledning all nu frångå propositionens förslag beträffande utseende av fondstyrelserna.

Vad gäller den andra frågan kan konstaleras att i propositionsförslaget lill lag med reglemente för allmänna pensionsfonden inte uppställts något krav på alt ledamöter och suppleanter i en lönlagarfondstyrelse skall vara svenska medborgare. Lagrådel har berört denna fråga. Det kan enligt lagrådet ifrågasättas om förslaget i denna del - som motiveras med all en här bosatt utländsk medborgare inte bör uteslängas frän möjligheten alt representera löntagarinlressena i en sådan styrelse - är förenligt med bestämmelserna i 11 kap. 9 S tredje stycket regeringsformen. I detla grundlagsstadgande föreskrivs bl. a, att endast den som är svensk medborgare får inneha uppdrag såsom ledamot av styrelse i myndighet som lyder omedelbart under riksdagen eller regeringen.

Det konstateras i lagrådsytlrandet att nämnda grundlagsstadgande utgör

FiU 1983/84:20 105

ett undantag från huvudregeln att utlänning är likställd med svensk medborgare i fråga om möjligheterna att erhålla tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun. Undantaget har motiverats främst av hänsyn lill rikets säkerhet och av önskemålet alt beslut som rör enskildas rättsliga ställning skall fattas av svenska medborgare (prop. 1973:90 s. 404 1".). Allmänna pensionsfonden är en unikt utformad institution. Även om fondens förvaltande organ, fondstyrelserna, skulle anses ingå i den statliga förvaltningsorganisationen, låter sig styrelserna enligt lagrådet inte jämställas med de förvaltningsmyndigheter som anges i grundlagsstadgandel. De motiv som enligt det anförda bär upp stadgandet talar också enligt lagrådet emot att detta skulle vara tillämpligt pä fondstyrelserna. Grundlagsstadgandel lorde därför inte hindra att också utländska medborgare utses lill ledamöter i en lönlagarfondstyrelse. Utskottet godtar lagrådels uttalande på denna punkt. Sammanfattningsvis finner utskottet således, från de synpunkter utskottet har all företräda, inte anledning lill erinran mot regeringens förslag och anser följaktligen all motionerna bör avstyrkas i de delar som berörs av delta yttrande.

Stockholm den 29 november 1983

På konslitutionsutskotlels vägnar OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m). Bertil Fiskesjö (c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Kurt Ove Johansson (s), Kerstin Nilsson (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c), Sture Thun (s), Nils Berndlson (vpk), Ove Eriksson (m). Ingvar Björk (s). Hans Göran Franck (s)*, Birger Hagård (m) och Lars Ernestam (fp).

Avvikande mening av Anders Björck (m). Bertil Fiskesjö (c). Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c), Ove Eriksson (m). Birger Hagård (m) och Lars Ernestam (fp), vilka ansett att utskottet under rubriken Konstitutionsutskottels överväganden bort ha anfört följande:

Som framgår av de lämnade redovisningarna riktas i flertalet motioner skarp kritik mot regeringens beredning av löntagarfondsfrågan. Remisstiden har varit för kort. Myndigheter och sammanslutningar har inte beretts tillfälle att yttra sig över ett förutsättningslöst och samlat förslag till löntagarfonder. De konstitutionella aspekter som förslagen reser har inte tillräckligt analyserats innan propositionen lades fram för riksdagen. Även lagrådel har i sill yllrande över förslagen fört fram mycket kritiska synpunkter vad gäller handläggningen av löntagarfondsfrågan. Det sätt pä vilket utredningsarbetet och remissbehandlingen skett har inverkat menligt

* Ej närvarande vid justeringen.

FiU 1983/84:20 106

på lagrådets möjligheter att fullgöra den granskning grundlagen föreskriver.

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motionerna och lagrådsyttrandet i fråga om den bristfälliga handläggningen av ärendet. Den ekonomisk-poliliska fråga saken rör är av djupgående karaktär, I en motion uttalas sålunda, att frågan ytterst gäller om Sverige skall i grunden ändra sitt hittillsvarande ekonomiska system och i förlängningen även del politiska systemet. Mot denna bakgrund inger de påtalade bristerna i beredningen av ärendet allvariiga betänkligheter från konstitutionell synpunkt.

1 det följande vill utskottet peka på några konstitutionella frågeställningar som lönlagarfondsärendet aktualiserat. En viktig sädan fråga är om fondförslaget står i överensstämmelse med regeringsformens regler om expropriation. Förslaget innebär att medel tvångsvis överförs frän företagen till löntagarfonder, medel som dessa fonder i sin tur skall använda för förvärv av aklier eller andra ekonomiska andelar i bl. a. samma företag. Della medför i praktiken att företagen tvingas att utan kompensation från-statens sida bidra till sin egen socialisering. Frågan har uppenbarligen inte utretts och analyserats på det sätt riksdagen bör ha rätt att kräva innan beslut fallas av så ingripande natur för stora delar av vårt näringsliv.

En annan fråga gäller s. k. specialdeslinaiion av statsinkomster. Utskottet vill erinra om att denna beskaltningsform är under avveckling. Riksdagen har för några år sedan framhållit att ny specialdeslinaiion av skatter inte bör införas (jfr FiU 1979/80; 4 y). Enligl utskottet är det anmärkningsvärt att regeringen nu föreslår att denna form för beskattning skall begagnas i samband med införandet av löntagarfonder. Även denna fråga bör ingående penetreras innan riksdagen ställer sig bakom en sådan åtgärd.

1 flera motioner ifrågasätts om förslagen är förenliga med Sveriges internationella åtaganden. Bl. a. hänvisas till den konvention som Sverige biträtt genom ratificering av tilläggsprotpkollel den 20 mars 1952 (SÖ 1953:26) lill konventionen angående skydd förde mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Enligt protokollets artikel I skall varje fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom lämnas okränkl. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och av folkrättens allmänna grundsatser.

Även utskottet hyser betänkligheter i della avseende och vill erinra om all den s.k. Europadomslolen nyligen avgjort ett mål mot den svenska staten där frågan gällde expropriation och byggnadstillstånd. Domstolen fällde den svenska staten i enlighet med vissa artiklar i Europakonventionen. Frågan om den svenska staten skall åläggas skadestånd är f. n. föremål för prövning av domstolen.

Under alla omständigheter kräver respekten för vårt lands anseende all internationella åtaganden iakttas. Inle minst gäller detla konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Enligt

FiU 1983/84:20 107

utskottets bestämda mening bör denna fråga belysas betydligt mer ingående än som skett.

Slutligen vill utskottet beröra en fråga som rör ledamotskapet i de tilltänkta fondstyrelserna, 1 propositionens förslag till lag med reglemente för allmänna pensionsfonden (APR) har inte uppställts något krav på att ledamöter och suppleanter i en lönlagarfondstyrelse skall vara svenska medborgare (31 S APR). Det kan ifrågasättas om förslaget i denna del -som motiveras med att en här bosalt utländsk medborgare inle bör utestängas från möjligheten alt representera löntagarinlressena i en sådan styrelse - är förenligt med bestämmelserna i 11 kap. 9 *j tredje stycket regeringsformen. I detta grundlagsstadgande föreskrivs bl. a. att endast den som är svensk medborgare får inneha uppdrag såsom ledamot av styrelse i myndighet som lyder omedelbart under riksdagen eller regeringen.

1 sammanhanget vill utskottet erinra om att enligt 4 S APR som gäller första-tredje fondstyrelserna i överensstämmelse med regeringsformens regler föreskrivits att ledamöter och suppleanter skall vara här i riket bosatta svenska medborgare. Delsamma gäller den fjärde fondslyrelsen (30 S APR).

Utskottet anser del vara av största vikt att grundlagen inte åsidosätts. Lagrådet har visserligen godtagit propositionens förslag på denna punkt, men utskottet finner det påkallat att frågan utreds ytteriigare.

Sammanfattningsvis har utskottet, från de synpunkter utskottet har att företräda, kommit till den slutsatsen alt nu föreliggande propositionsförslag inle kan läggas till grund för beslut i riksdagen. Propositionen bör följaktligen avslås och regeringen anmodas all ingående utreda de konstitutionella aspekterna av ett löntagarfondsystem. Utskottet tillstyrker således bifall till de motioner i vilka yrkas avslag på proposilionen.

Avvikande mening av Nils Berndlson (vpk), som ansett att femte stycket på s. 8 bort ha följande lydelse;

Beträffande den första frågan vill utskottet erinra om all departementschefen i propositionen aviserar tillkallandet av en särskild utredning i frågan huruvida ledamöterna i fondernas styrelseorgan i framtiden bör utses genom direkta val (prop. s. 53), 1 avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete bör riksdagen och inte regeringen utse ledamöter och suppleanter i fondstyrelserna. Den föreslagna lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden bör ändras i enlighet härmed.

FiU 1983/84:20 108

Bilaga 2

Skatteutskottets yttrande

1983/84:5 y

om löntagarfonder (prop. 1983/84:50)

Till finansutskottet

Utskottet

På grundval av tre remissbehandlade betänkanden och efter överläggningar med de politiska partierna och vissa andra organisationer lägger regeringen i propositionen fram förslag om inrättande av fem s. k. löntagarfondstyrelser inom ramen för allmänna pensionsfonden. Fondstyrelserna skall i första hand förvalta medel som bl. a, kommer från en speciell vinstdelningsskatt. Medlen skall användas för att köpa aktier i svenska industriföretag, och avkastningen skall tillföras ATP-systemet,

Skatteutskottet konmier i hu\udsak alt uppehålla sig vid förslaget om' vinstdelningsskatl och i samband diirmed ta upp vissa skattefrägoi'.

Förslaget i propositionen innebär bl. a, att svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter- med vissa undantag- skall betala en vinstdelningsskatl motsvarande 21) % av vinslen (iver \iss nivir En \ikiig nyhet är att vinstdelningen skall grundas på fciretagens reala vinst. Ulgängspunklen för beräkningen är företagets beskattningsbara inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Denna inkomst ändras sedan i tre steg. F(>rst otn\aiHllas den till ett belopp som biiltre överensstätnmet med det inkomslhelopp som i verkligheten lilltaller företagels ägare. Det sker genom all man ä ena sidan minskar beloppet med beskattningsårets inkomstskatt och a andra siilan ökar det med påförd kommunalskatt, förlustavdrag och s. k, stiniulansavdrag (avdrag lör aktieutdelning, investeringsavdrag etc,), .A\en fciriindringar i kigerreserv o. d. skall beaktas.

1 del andra steget omvandlas det såhinda fratmäknade nominella beloppet till ett realt resultat. Del sker genom alt man gör dels ett mot årets itinaiion svarande avdrag p;i ingående lager, maskiner och :indra inventarier, inonetiira tillgångar, årets nominella vinst och nyemitterat kapital, dels ett tillägg för årets inflationseffekter på ingående skulder inkl. avsättningar till investeringsfond. Avdrag och tilliigg beriiknas med hänsyn lill den allm;iim;i prisutvecklingen under föregående år och med ledning av en pä konsumentprisindex uträknad indexserie.

Untlerlaget för vinstdelningsskalten skall beräknas tor arje töi etag för sig iich bestämmas av taxeringsniminden i s;nnb;ind med den ärliga inkomsttaxeringen. Mindre vinster undantas Iran skatt. Vid fastställande a\ underlaget för vinstdelningen medges därfiir i ett tredje steg ett avdrag (s. k, fvibelopp) p;'i antingen 500 1)0(1 kr, (fast frihelopp) eller 6 ''i iw lörelagels lönesumma

FiU 1983/84:20 109

(lönebaserat fribclopp). Företaget lär självt vidja mellan det fasta och det lönebaserade fribeloppet. Företag som ingår i en koncern c, d, kan fä högst ett fast fribelopp.

Vinstdelningsskalten utgör 20 'r av underlaget och iir avdragsgill vid taxeringen året efter del den påförts. Skatten tas ut fr, o. ni, 1985 års taxering eller-såvitt gäller företag med brutna riikenskapsär-fi". o, iii, 1986 års taxering.

I samtliga de motionei som väckts med anledning av propositionen yrkas avslag på denna. Ett genomgående tema i motionerna ar att ett redan i dag invecklat och svåröverskådliut skatte- oeh avgiftssystem genotii vinstdelningsskatten kominer att ytterligare avsesiiri kompliceras och att skatten kommer att leda till negativa effekter på ekonomi oeh sysselsättning. Ett annat ofta återkommande argument är att skatten inte kommer att bidra vare sig till att sprida ägandet till Kintagarna eller all skapa nytt riskkapital för förelagen.

Skatteutskottet anser sig sakna anledning att gä in pä den principiella frågan om ett löniagarfondsyslem bör införas eller inte. efteisom den prövas av finansutskottet. När det gäller \ al av metod för att finansiera fondsystemet torde enligl skatteutskottets mening den i propositionen valda modellen med ett realt vinstbegrepp i flertalet fall leda till ett för såväl det allmänna som företagen materiellt tillfredsställande resultat. En majoritet av de remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har också ställt sig i princip positiv till ett beskattningssyslem baserat på reala inkomster.

Utskottet vill inte bestrida vare sig att vinstdelningsskatten kommer att leda till merarbele för såväl myndigheter som ell icke obetydligt antal företag eller all bestämmelserna kommer att föranleda iillämpning.ssvårigheier i vart fall i inledningsskedet. Dessa bör emellertid inte överdrivas. Från administrativ synpunkt anser utskottet - i likhet med departementschefen - det vara en lämplig ordning att förfarandet i fråga om vinstdelningsskatten så nära som möjligt anknyter till inkomstiaxeringen. Från rent redovisningsmässiga synpunkter torde några svårigheter inte uppkomma vid ett genomförande av propositionsförslaget.

Ett flertal organisationer och företag har i inkomna skrivelser och i . samband med uppvaktningar i ärendet föreslagit olika ändringar i vinsldel-ningssystemet. Sålunda har representanter för investmentbolagen begärt att förvaltningsbolag skall undantas från vinstdelningsskall. Till stöd för denna begäran har de bl. a. åberopat att en av de utgångspunkter .som legat till grund för propositionen varit att kretsen av de förelag som omfattas av vinstdelningssyslemet bör begränsas lill företag som kan ge och ta emot koncernbidrag eller utnyttja invesleringsfondssystemel. Investmentbolagen har inte denna möjlighet och driver inte heller någon egentlig näringsverksamhet.

Utskottet anser för sin del att aktiebolagen - så som föreslås i propositionen - generellt bör omfattas av vinstdelningssystemet. Frågan om ett förelag

FiU 1983/84:20 110

kan ge eller ta emot koncernbidrag eller avsätta medel till investeringsfond har enligt utskottets uppfattning betydelse endast när det gäller att bedöma om andra företagsformer än aktiebolag bör omfattas av vinstdelningen. Utskottet kan för sin del vitsorda att investmentföretagen i förhållande lill andra företag som också omfattas av systemet i viss mån intar en särställning eftersom de inte driver någon egentlig näringsverksamhet och saknar de möjligheter till resultatutjämning inom vinstdelningssystemet som andra aktiebolag i allmänhet har.

Detta förhållande bör dock inte medföra att investmentföretagen undantas från vinstdelningssystemet. En pålaga av vinstdelningsskattens natur bör enligt utskottets mening gälla med så få undantag som möjligt. Ett undantagande av förvaltningsbolagen från skattskyldighet kan bl. a. i situationer då bolaget ingår som moder- eller dotterföretag i en koncern skapa möjligheter till skatteundandragande genom ekonomiska transaktioner av skilda slag. Utskottet anser således att förvaltningsbolagen, i varje fall i ett inledningsskede och i avvaktan på närmare erfarenheter av den nya lagstiftningen, bör omfattas av beslämmelserna,

Fideikommissariernas inlresseorganisalion kritiserar i en till utskottet inlämnad skrivelse det förhållandet att bildandet av fideikommissbolag med det föreslagna vinstdelningssyslemet försvåras. Organisationen framhåller att bolagels förvärv av fast egendom regelmässigt sker mot reverser till betydande belopp och att till följd av inflationseffekterna på skulderna höga reala vinster uppkommer. Detta bör enligt organisationen avhjälpas genom att skuld som uppkommit i samband med förvärv genom lillskolt enligl lagen om fideikommiss utesluts vid beräkningen av det reala resultatet, till den del skulden avser annat än byggnad.

Som utskottet anfört tidigare torde det inte kunna undvikas alt övergången till en real beskattning kommer all innebära problem. Dessa bör enligl utskottets mening emellertid belysas närmare mot bakgrund av kommande erfarenheter av beslämmelserna. De skatteeffekter som organisationen påtalar utgör en naturlig följd av de nya principerna, och de åberopade omständigheterna utgör enligt utskottets uppfattning inte tillräckliga skäl för alt nu delvis undanta fideikommissbolagen från vinstdelningsskatl.

Sveriges hotell- och reslaurangförbund (SHR) har vänt sig mot att inflationsberäkningen för byggnader - i motsats till vad som föreslås för inventarier - konstruerats på ett sådant sätl att hotellnäringen kommer alt drabbas av vinstdelningsskatt i samband med lånefinansierade nyinvesteringar på ett helt annat sätt än exempelvis industriförelag som investerar i inventarier. Vinstdelningssystemet medför enligl förbundet också andra snedvridande effekter som kan leda till att byggnader för hotelländamål i framtiden endast kan ägas av grupper som inte ingår i vinstdelningssystemet.

Enligt vad utskottet erfarit föranleds skillnaderna i beräkningssättet för inflationsavdragel mellan å ena sidan byggnader och å andra sidan inventarier m. m. av främst tekniska skäl. Avsikten är emellertid att resultatet på

FiU 1983/84:20 111

sikt skall bli likvärdigt. Enligt utskottets uppfattning är det för tidigt att nu bedöma hur reglerna i detalj kommer att slå för olika branscher och hur de kommer att påverka konkurrenssituationer mellan olika förelag. Som framhålls i propositionen är det naturligt all hithörande problem las upp lill förnyad prövning efter någon tids erfaranhet av reglerna.

Representanter för PK-banken har i skrivelse till och vid uppvaktning inför uiskollel framhållit alt den konstruktion för fribeloppet som valts i propositionen medför att PK-banken i förhållande lill övriga banker kommer i en ogynnsam situation. Man fäster därvid uppmärksamheten på den speciella samarbetsform som råder mellan PK-banken och den från vinstdelningssystemet undantagna postbanken och som innebär att PK-banken via en kostnadsersättning betalar för de banktjänster postverket utför. Av denna ersättning avser mellan 330 och 350 milj. kr. gottgörelse för direkta lönekostnader, som PK- banken inte kan ta med i det underlag på vilket det lönebaserade fribeloppet beräknas.

Utskottet kan ha viss förståelse för de av PK-banken framförda synpunkterna. Vinstdelningssystemet bör emellertid enligt utskottets mening med hänsyn till sin konstruktion gälla så generellt som möjligt. Det torde f. ö. finnas många andra fall där företag köper tjänster av utomstående -exempelvis underleverantörer - och där således belopp som i realiteten utgör lönekostnader inte kan inräknas i underlaget för fribeloppet. Utskottet vill emellertid inte bestrida alt det av PK-banken påtalade förhållandet kan innebära en olägenhet. Enligl utskottets mening bör man dock avvakta de närmare erfarenheterna av beslämmelserna innan man inför en dispensregel av den art banken åsyftar.

På grund av det anförda anser skatteutskottet sig böra förorda att finansutskottet tillstyrker förslaget om vinstdelningsskatt och avstyrker de motionsyrkanden som innebär avslag på proposilionen i denna del. Av vad utskottet tidigare anfört och av uttalanden under remissbehandlingen av vinstdelningsförslaget framgår all kritik i vissa hänseenden kan riktas mot vinstdelningsskatten. Vid en samlad bedömning kan emellertid - som också lagrådet framhåller - de påtalade olägenheterna inte anses vara av sådan styrka att man bör avstå från den reala vinstbeskallningen. Med hänsyn till att realbeskallning är en principiell nyhet i det svenska skattesystemet är det av naturliga skäl angeläget att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen av de nya beslämmelserna och efter någon lids erfarenhet tar upp förslagets olika detaljer till förnyad prövning.

I två motioner som väckts med anledning av propositionen har ställts yrkanden som syftar lill att underlätta personligt ägande av aktier. Sålunda begär Ulf Adelsohn m.fl. (m) i motion 204 ett tillkännagivande av riksdagen om skattefondssparandets betydelse i sådant hänseende, Samma motionärer föreslår också vissa konkreta åtgärder för att främja aktiesparande, nämligen borttagande av dubbelbeskattningen av aktieutdelningar, andra och enklare regler för beskattning av realisationsvinst samt stimulanser av akiiefondsspa-

FiU 1983/84:20 112

rande och företagsanknutna vinstdelningssyslem, Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) begär i motion 224 att skattereduktion för aktieutdelning återinförs, att dubbelbeskattningen av aktier slopas och att förmögenhetsskatten på arbelande kapital i mindre och medelstora förelag avskaffas.

Utskottet har nyligen haft att ta ställning till likartade motionsyrkanden och vill i dessa frågor endast hänvisa till sitt yttrande 1983/84:1 y till finansutskottet om allemanssparandet och sitt betänkande 1982/83:55. Enligt utskottels uppfattning saknas skäl att i detta sammanhang ompröva dessa frågor. Utskottet anser således all finansutskottet bör avstyrka bifall till alla dessa yrkanden.

Enligt 11 § e) lagen (1979:609) om allmän investeringsfond skall sådan fond återföras till beskattning om företaget vid beskattningsårets utgång inte driver jordbruk eller rörelse. Utskottet anser att detta författningsrum bör ha samma lydelse som motsvarande bestämmelse i lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto. Denna fråga bör enligl utskottets mening regleras samtidigt med de nu aktuella ändringarna i lagen. Utskottet kommer därför att tillställa finansutskottet förslag till författningsändring.

Stockholm den 1 december 1983

På skaiteulskottets vägnar RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg (s). Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s)* , Karl Björzén (m)* , Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Anna Lindh (s) och Erkki Tammenoksa (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande mening

Knut Wachtmeister, Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m) och Kjell Johansson (fp) anser att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med "Skatteutskottet anser" och slutar på s. 5 med "dessa yrkanden" bort ha följande lydelse;

Löntagarfondernas väsentligaste uppgift sägs i propositionen vara alt skapa en fördelningspoliliskt acceptabel tillväxt- och stabiliseringspolitik. Genom vinstdelningen skall - menar man - fonderna bidra till att minska de fördelningspolitiska motsättningarna och därmed ge löntagarnas organisationer bättre förutsättningar all medverka till att bevara en hög lönsamhet i näringslivet. Fondernas inträde på aktiemarknaden kan enligt regeringens uppfattning motverka att en höjd efterfrågan på riskkapital verkar uppres-

FiU 1983/84:20 113

sande på kapitalavkastningskravet, vilket skulle hämma företagens expansionsförmåga.

Enligt utskottels mening kommer fonderna inte att kunna tillgodose det avsedda syftet. Tvärtom talar sannolikheten för att effekterna kommer att bli rakt motsatta dem man säger sig vilja uppnå.

De utredningar vilkas förslag ligger lill grund för propositionen har - och det påpekas f. ö. också av lagrådet - inte varit förutsättningslösa i den meningen att de sakkunniga haft att ta ställning till om ett löntagarfondsystem bör införas eller inte. Vinstdelning.sgruppens arbete har remissbehandlats för sig och de båda andras - placeringsutredningens och fondgruppens -gemensamt. Det betyder att remissinstanserna inte varit i tillfälle att yttra sig över ett förutsättningslöst och samlat förslag till löntagarfonder. Detta förhållande - liksom den anmärkningsvärt korta remisstiden - har också starkt kritiserats vid remissbehandlingen.

Den principiella frågan huruvida ett löntagarfondssysiem över huvud taget bör införas eller inte prövas av finansutskottet. Skatteutskottet anser sig därför böra begränsa sig till att granska den i proposilionen föreslagna lösningen för alt finansiera fondsystemet.

Vid en sådan granskning kan utskottet inledningsvis konstatera att regeringen valt en utomordentligt komplicerad modell för beräkning av vinstdelningsskatten. Den skall nämligen fastställas i tre olika steg, av vilka ett innebär att det nominella resultatet (dvs. resultatet efter avdrag för årets inkomstskatt och tillägg för påförd kommunalskatt, förlust- och sfimulans-avdrag samt avsättning till lagerreserv) skall räknas om till ett s. k. realt resultat. För att få fram detta måste man göra ett mot årets inflation svarande avdrag på bl. a. lager, byggnader, inventarier och monetära tillgångar samt ett tillägg för årets inflationseffekter på ingående skulder. Att en sådan beräkningsmetod i ett i övrigt nominellt system kommer att leda till ett orimligt merarbele för såväl berörda företag som taxeringsmyndigheter säger sig självt. Till saken hör också att beräkningen måste göras av en mängd företag uteslutande i syfte att styrka att vinstdelningsskatt inte skall erläggas. Det måste därför antas att konsultföretagen får svårigheter att hinna med alla de uppdrag som den nya lagstiftningen kan väntas medföra.

Förslaget till vinstdelningsskatt strider således enligt utskottets mening klart mot regeringens egna uttalanden om nödvändigheten av alt bestämmelser och administrativa rutiner på bl, a. skatteområdet inte utvecklas i en frän kontrollsynpunkt komplicerad riktning (jfr Dir 1982:27), Redan av formella skäl bör därför förslaget om vinsldelningsskatt avvisas.

Även från materiell synpunkt kan emellertid grava anmärkningar riktas mot vinstdelningssystemet. Vinstdelningsmodellen i kombination med en bibehållen företagsbeskattning innebär en progressiv beskattning av bolagsvinster. Del lorde inte kunna bestridas all en sådan beskattning kommer att försämra företagens likviditet, minska deras investeringsvilja oeh ha en negativ inverkan pä deras internationella konkurrensförmåga samtidigt som

8 Rik.uiagen 1983/84. 5 saml. Nr 20

FiU 1983/84:20 114

statens och kommunernas skatteunderlag påverkas negativt, I sanunanhang-et bör erinras om att frågan om en progressiv bolagsskatt tidigare prövats bl. a. av företagsskatteberedningen men all tanken på en sädan skatt avvisats.

Vinstdelningsskalten är inle heller konkurrensneutral, och denna brist på neutralitet gäller såväl mellan företag som drivs i olika företagsformer som mellan olika företag inom en och samma företagsform. Skatten konmier särskilt hårt att drabba företag med goda utvecklingsmöjligheter och låg kapitalbildning. Den kommer också all ha olika effekter beroende pä vilka slag av tillgångar som dominerar i ett företag. Företag med ell stort inslag av byggnader och markanläggningar i balansräkningen kommer - särskilt i samband med investeringar - att drabbas hårt jämfört med företag med stora inventarietillgångar. Ett belopp motsvarande inflationen på nominella skulder kommer nämligen att betraktas som intäkt samtidigt som avskrivningen på byggnadsinvesteringarna blir obetydlig. Åven om företaget inte visar någon nominell vinst kan det således bli skyldigt betala vinstdelningsskatt.

Andra påtaghga brister är att vinstdelningssyslemet inte medger vare sig att företagen utjämnar förluster mellan olika år eller att de lämnar koncernbidrag i särskild ordning. En annan svaghet är att frågan vilka företag som skall omfattas av vinstdelningssystemet uppenbarligen inle utretts tillfredsställande. Detta bestyrks f. ö. av vad som framkommit vid uppvaktning inför utskottet av representanter för investmentbolagen.

I den proposition med förslag till lag om skärpt realisationsvinstskatt och omsättningsskatt på aktier som nyligen behandlats av riksdagen understryker finansministern att en god kursutveckling på börsen underlättar företagens försörjning med riskkapital och därför är av allmänt intresse. Han understryker också att ett brett intresse för akliesparande är från allmänna utgångspunkter positivt och bör uppmuntras.

Riksdagen har genom flera beslut som på regeringens initiativ tagits under senare tid allvarligt försämrat möjligheterna för enskilt sparande i aktier. Mot den bakgrunden finner utskottet det mycket anmärkningsvärt att man nu lägger ett förslag som kommer alt ytterligare avsevärt minska intresset för aktiesparande och därmed försämra företagens möjligheter all erhålla riskvilligt kapital.

På grund av det anförda och vad som i övrigt framkommit vid uppvaktningar inför utskottet anser utskottet sig böra förorda att förslaget om vinsldelningsskatt avvisas också av materiella skäl.

Om finansutskottels majoritet skulle finna att ett system med löntagarfonder bör införas måste enligt skatteutskottets mening finansutskottet mot bakgrund av vad tidigare anförts under alla förhållanden välja en annan finansieringskälla än vinstdelningsskatten.

Av skatteutskottels tidigare uttalanden framgår att utskottet anser det angelägel att man på olika sätl underlättar förelagandels villkor, De förslag

FiU 1983/84:20 116

I Bilaga 3

Lagutskottets yttrande

1983/84:1 y

om löntagarfonder (prop. 1983/84:50)

Till finansutskottet

Finansutskottet har beslulal bereda laguiskollel tillfälle att avge yttrande över proposition 1983/84: 50 om lönlagarfonder jämte de motioner som kan komma att väckas med anledning av propositionen, i de delar som rör lagutskottets beredningsområde.

I propositionen läggs fram förslag till lagstiftning om införande av s. k. löntagarfonder. Förslagen innebär all fem nya fondstyrelser, benämnda löntagarfondstyrelser, inrättas för att förvalta en närmare angiven del av allmänna pensionsfondens medel. De förvallade medlen skall placeras på aktiemarknaden eller som riskkapital i ekonomiska föreningar. För placering i aklier gäller viss begränsning. Del åligger lönlagarfondstyrelserna att årligen lill de pensionsulbetalande fondstyrelserna, dvs. till första-tredje fondstyrelsen, överföra avkastning på det förvaltade kapitalel. Löntagarfondstyrelsen tillsätts av regeringen. Av styrelsens nio ledamöter skall minst fem ledamöter företräda löniagarintressen. Även på annat sätt är löntagarnas inflytande tillgodosett. Sålunda skall på begäran av lokala fackliga organisationer vid ett förelag vari en löntagarfbndstyrelse har aktier styrelsen överlåta lill förelrädare för organisationerna att utöva hälften av rösträtten för styrelsens aktier i bolaget. Rösträtten för aktier som inte på angivet sätl överförts lill lokal facklig organisation får lönlagarfondstyrelserna i likhet med vad som f. n. gäller för fjärde fondslyrelsen överlåta åt en facklig organisation med medlemmar anställda hos bolaget.

Med anledning av proposilionen har väckts motionerna 1983/84: 164, 189-191 och 204-224.

Lagutskoftet får anföra följande.

Lagutskottet begränsar sill yttrande till sådana frågor som rör aktiebolagslagen (1975: 1385) och dess tillämpning. I propositionen läggs fram ett förslag (10) till ändring i aktiebolagslagen föranlett av att lönlagarfondstyrelserna och fackliga organisationer kan komma att utöva rösträtt vid bolagsstämma. Ändringarna innebär att i 9 kap. 2 § fastslås att om flera fondstyrelser förvaltar aklier i samma bolag så får varje fondstyrelse för sig utöva rösträtten för de aklier som styrelsen förvaltar. Vidare föreslås att en fondstyrelse får för högst ett år i sänder överlåta åt en eller flera fackliga organisationer med medlemmar anställda hos ett bolag vars aktier styrelsen förvaltar att var lör sig utöva rösträtt för aktierna. Slutligen föreslås ett lilliigg i 9 kap. 3 § som innebär all vid tillämpningen av regeln om röslmaxi-

FiU 1983/84: 20 117

mum på bolagsstämma varje fondstyrelse skall anses som en aktieägare för sig. Den i samma paragraf intagna jävsregeln omfattas dock inte av tillägget, vilket medför all, om en fondstyrelse är jävig, rösträtt inte heller får utövas för övriga fondstyrelsers aklier.

I motion 1983/84; 190 av Nic Grönvall (m), vari yrkas avslag på propositionen i dess helhet, anförs som skäl för avslagsyrkandet, såvitt nu är av iniresse, att lagrådel påpekat att lönlagarfondstyrelserna erhållit en ur svensk rättsordning säregen ställning. Enligt motionären synes lagrådet mena all löntagarfondstyrelserna skall anses såsom "ställföreträdande ägare för allmänna pensionsfonden". Motionären framhåller, att något rättsligt begrepp motsvarande "ställföreträdande ägare" inte finns i svensk rätt och anser att frågan om att tillföra rättsordningen detta begrepp ej beretts i vederbörlig ordning.

Lagutskottet vill med anledning av motionen till en början peka på att lagrådet inle uttryckligen anfört alt lönlagarfondslyrelserna erhåller någon ur svensk rältsordning säregen ställning och alt styrelserna skall anses som ställföreträdande ägare för allmänna pensionsfonden. 1 lagrådels yttrande framhålls all den rättsliga utgångspunkten för ändringarna i aktiebolagslagen är att allmänna pensionsfonden är ägare till samtliga aklier som fjärde fondstyrelsen och lönlagarfondslyrelserna förvallar men att varje fondstyrelse beträffande sina aktier är att anse som ställföreträdare för allmänna pensionsfonden. Lagrådet konstaterar vidare all varje fondslyrelse lorde själv uppbära utdelningar - och blir registrerad i VPC - för sina aklier. någol som är lekniskt nödvändigt med hänsyn till alt varje fondstyrelse själv skall förvalta, förränta och redovisa de medel styrelsen tilldelats. Enligt lagrådet innebär förslaget vidare att varje fondslyrelse för sig skall utöva den med de förvallade aklierna förenade rösträtten. Också eljest när aktiebolagslagen talar om aktieägare lorde enligl lagrådet böra förslås inle allmänna pensionsfonden ulan den fondstyrelse som förvaltar aktuella aklier. Mot konstruktionen alt varje fondstyrelse skall i aktiebolagslagens mening behandlas som ägare till de aklier som styrelsen förvaltar har lagrådel ej någon erinran.

Sammanfattningsvis innebär således den föreslagna ordningen att allmänna pensionsfonden blir ägare lill de aktier som löntagarfondstyrelserna förvärvat, atl styrelserna är att anse som legala ställföreträdare för allmänna pensionsfonden och atl varje styrelse har atl i denna egenskap självständigt utöva de funktioner som enligt aktiebolagslagen följer med äganderätten lill de aklier som styrelsen förvaltar. Enligl utskottets mening finns inget att invända mot den föreslagna ordningen. Utskottet vill tillägga alt förslaget inle innebär någon nyhet eftersom fjärde fondstyrelsen på samma sätl som enligt förslaget är ställföreträdare för allmänna pensionsfonden och med de befogenheter som enligt aktiebolagslagen följer med äganderätten till aktierna.

Det bör nämnas att det förhållandet all rösträtten för aktier i vissa fall

FiU 1983/84: 20 118

skall överföras till fackliga organisationer kan synas strida mot den inom svensk akliebolagsrätt sedan länge gällande s. k. odelbarhelsprincipen och därmed utgöra en väsentlig nyhet. Odelbarhelsprincipen innebär alt de med en aktie förenade rällighelerna inle kan på ell definitivt sätt skiljas från varandra. Den rösträtt som tillkommer en aktie får således inte övertalas separat. Däremot föreligger, som utskottet återkommer lill i det följande, inget hinder att en aklie har ell sämre röstvärde än en annan aktie.

Som framgår av lagrådels yttrande har fjärde fondstyrelsen redan i betydande utsträckning genom fullmakt överiålil röslrätten för sina aktier till fackliga organisationer. Härvid har styrelsen inle ansell sig böra ge inslruklioner för hur organisalionerna skall rösla. Även om styrelsen formellt sett endast bemyndigat organisalionerna all ulöva rösträllen har slyrelsen således genom alt ge organisationerna möjlighet att självständigt utöva rösträtten i realiteten överfört rösträtten fill dessa. Den nu föreslagna ordningen innebär därför i och för sig ingen principiell nyhet. Som framhålls i specialmoliveringen (s. 121) kan del inte anses strida mot odelbarhelsprincipen alt en fondslyrelse överlåter rösträtten för en aktiepost till facklig organisation. Bestämmelserna innebär endast ett sätt att inom löntagarkollektivet för högst ett år ål gången fördela del med aktieposten förenade ägarinflytandet.

Inte heller i detla avseende föreligger således enligt ulskoltels mening någon anledning till erinran mot förslaget lill ändring i aktiebolagslagen. Uiskollel, som konstaterar att lagrådets anmärkningar mot lagrådsremissen i princip beaktats av regeringen, tillstyrker propositionen, såvitt nu är i fråga.

I motion 1983/84:224 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) yrkas alt riksdagen beslutar att avskaffa den graderade rösträtten för nya börsaktier enligt vad som anförts i motionen (yrkande 5). Molionärerna framhåller atl den faktiska maktkoncentrationen i vissa fall kan vara större än ägandekoncentralionen, beroende på systemet med A- och B-aklier med olika röstvärde pä bolagsstämman. Ett relativt litet aktieinnehav och följaktligen liten kapitalinsats kan genom den graderade rösträtten ges ett oproporiionelll stort inflytande. Motionärerna framhåller alt folkpartiet anser alt den graderade rösträtten för nya aktier på A 1- och A 2-listorna på börsen bör las bort. För familjeföretag som går in på OTC-lislan finns del enligl folkpartiets uppfattning stort skäl all behålla gällande bestämmelser.

Enligt akfiebolagslagen gäller som huvudregel att varje aktie haren röst vid röstning på bolagsstämma. Från huvudregeln får avsteg göras genom bestämmelse i bolagsordning. Olika röstvärde för aktier i bolaget får dock inte bestämmas så atl röstvärdet för någon aktie överstiger 10 gånger röstvärdet för annan aklie. Motsvarande regler fanns också i 1944 års aktiebolagslag. Däremot fanns i ännu äldre lagstiftning inte några regler om begränsning av röstvärdet. Bolag, vari finns äldre aklier med större differens i röstvärdet än I; 10. får enligl övergångsbestämmelserna lill aktiebo-

FiU 1983/84:20 119

lagslagen utge nya aktier med röstvärden som tillkommer redan utgivna aklier. En motsvarande bestämmelse fanns i promulgalionslagen till 1944 års aktiebolagslag. Beträffande sådana äldre bolag är del inte ovanligt att det finns aklier med en röslvårdesdifferens på I: I 000.

Beslämmelserna om röslvårdesdifferens måsle ses mot bakgrund av de regler som sedan länge gällt beträffande utlännings förvärv av aktier i svenskt aktiebolag och fast egendom i Sverige. Dessa regler har nyligen setts över. Översynsarbetet har resulterat i två nya lagar, som trätt i kraft den I januari 1983, nämligen lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. och lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. Enligt den förstnämnda lagen får vissa rättssubjekt, s. k. kontrollsubjekl, inte utan särskilt tillstånd förvärva så många aktier i svenskt aktiebolag atl genom förvärvel förvärvarens andel av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger vissa gränsvärden. 1 lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m. stadgas förbud för konlrollsubjeklen all ulan tillstånd förvärva fast egendom m. m. Kon-Irollsubjekien, som i båda lagarna är desamma, överensslämmer i huvudsak med dem som omfallades av den äldre lagstiftningen. Kontrollsubjekl är inle bara utländska medborgare och andra utländska rättssubjekt ulan också vissa svenska juridiska personer, bl. a. aktiebolag som saknar s.k. ullänningsförbehåll i bolagsordningen. Utlänningsförbehåll skall gå ut på att utländska rättssubjekt eller lillslåndspliktiga svenska rättssubjekt genom teckning eller överlåtelse får förvärva bara en mindre del av bolagets aktier, nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20% av röstetalet för bolagets samtliga aktier och mindre än 40% av bolagels hela akliekapital. Aktier som får förvärvas av utländska rättssubjekt brukar kallas fria aktier och andra aktier bundna aktier.

Frågan om den graderade rösträtten har prövats av lagutskottet vid ett flertal tillfällen (se LU 1975/76: 14, 1976/77:29, 1977/78:20, 1979/80; 2 samt 1982/83: 16 och 36). Senast utskottet behandlade frågan (april 1983) förklarade sig utskottet i och för sig dela de dä aktuella motionärernas uppfattning atl huvudprincipen borde vara att varje aktie skall ha en röst. Utskottet hänvisade till atl reglerna om lillslånd lill förvärv av aktier i svenska företag och av fast egendom emellertid bygger på att det finns aktier med olika röstvärden. Eftersom frågan om sambandet mellan bestämmelserna i aktiebolagslagen och reglerna om tillständspliktiga förvärv nyligen hade prövats avstyrkte utskottet bifall lill motionen. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Utskottet har alltjämt den uppfattningen alt huvudprincipen bör vara atl varje aktie skall ha en röst. Sedan utskottet senast prövade frågan har finansutskottet den 18 oktober 1983 i ett av riksdagen godkänt betänkande (FiU 1983/84:1) hemställt att riksdagen med anledning av en motion som sin mening ger regeringen till känna att ett bättre täckande skydd bör skapas mot utländskt inflytande i svenska företag. Del bör enligt finansut-

FiU 1983/84:20 120

skottet utredas om det kan ske genom en utvidgning av 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag m. m. Vidare har finansminister Kjell-Olof Feldt i ett interpellationssvar den 24 oktober 1983 (snabbprotokoll 1983/84: 14) upplyst att man inom regeringskansliet diskuterar en mjuk övergång från det nuvarande systemet till en ordning där röslvärdesdiffe-rentieringen successivt minskar i bolagen och att del är enligl den inrikl-ningen som frågan nu prövas.

Som framgår av det anförda är frågan om avskaffande av den graderade rösträtten redan föremål för prövning. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 224 är därför inte påkallad.

Stockholm den I december 1983

På lagutskottets vägnar PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s)*. Stig Olsson (s), Martin Olsson (c). Elvy Nilsson (s), Mona Sainl Cyr (m)*, Arne Andersson i Gamleby (s), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Nic Grönvall (m), Sigvard Persson (c)*, Per Israelsson (vpk). Inga-Britt Johansson (s), Berit Löfstedt (s) och Sten Andersson i Malmö (m).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

Per-Olof Strindberg (m). Martin Olsson (c), Mona Sainl Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Nic Grönvall (m), Sigvard Persson (c) och Sten Andersson i Malmö (m) anser att den del av utskollels yttrande som börjar på s. 2 med "1 motion" och slutar på s. 3 med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Lagutskottet vill till en början anmärka atl proposilionen betecknats som en proposition om löntagarfonder men del oaktat inle innehåller något förslag om särskilda lönlagarfonder. Som lagrådel påpekat förekommer ordet löntagarfond över huvud taget inte i lagförslagen. De medel som flyter in genom vinstdelningsskatl och tilläggspensionsavgifter tillfaller allmänna pensionsfonden. För att förvalta dessa medel föreslås inrättandet av fem fondstyrelser, som med hänsyn lill alt de har en sammansättning som domineras av personer som företräder löniagarintressen benämns löniagarfondslyrelser. Ordel lönlagarfondstyrelse är dä sammansatt av leden "löntagar"-och "fondstyrelse".

Utskottet är av principiella skäl emot införandet av det föreslagna fondsystemet. Enligt utskollels mening finns inle heller några vikliga sakskäl som talar för att den föreslagna ordningen bör genomföras. Med hänsyn

FiU 1983/84:20 121

härtill saknas anledning att nu företa några ändringar i aktiebolagslagen. Utskottet avstyrker således förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen.

Enligt utskottets mening finns skäl att — även om lagförslaget avstyrks - något beröra den rättsliga uppbyggnaden av fondsystemet. Varje lönlagarfondstyrelse skall tilldelas medel vilka i princip skall placeras i aktier i svenska aktiebolag och som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar. Ägare lill aklierna blir allmänna pensionsfonden. Varje fondstyrelse blir beträffande de aktier som styrelsen förvaltar atl anse som ställföreträdare för allmänna pensionsfonden. Varje fondstyrelse blir registrerad hos VPC för sina förvallade aklier och har att utöva de funktioner som enligl aktiebolagslagen tillkommer aktieägare, bl. a. när det gäller rösträllen på bolagsstämma. Den nu beskrivna konstruktionen innebär inle någon principiell nyhel. eftersom Ijärde fondstyrelsen redan i dag är ställföreträdare för allmänna pensionsfonden med de befogenheter som enligt aktiebolagslagen följer med äganderätten lill de förvaltade aklierna.

I ett principiellt viktigt avseende finns emellertid en avgörande skillnad mellan fiärde fondslyrelsen och lönlagarfondstyrelserna. nämligen när del gäller förfogande över rösträtten pä bolagsstämma. Såväl fjärde fondstyrelsen som lönlagarfondstyrelserna äger överlåta rösträllen för de av styrelserna förvallade aktierna till en eller flera fackliga organisationer. I fråga om löntagarfondstyrelserna föreskrivs därutöver i 38 S förslaget till reglemente för allmänna pensionsfonden all lönlagarfondstyrelsen skall på begäran av lokal facklig organisation vid ett bolag i vilket fondstyrelsen förvärvat aktier överlåta ål organisationen all utöva rösträtt för hälften av aktiernas röstetal. Överlåtelsen skall ske för ett år i sänder och är i princip oåterkallelig.

Den föreslagna ordningen innebär således att statliga medel ställs till lönlagarfondstyrelsernas förfogande för inköp av aklier, alt styrelserna skall förvalta förvärvade aktier men att styrelserna kan till förmån för en viss grupp medborgare tvångsvis berövas rätlen att utöva den till aktierna knutna rösträtten. Enligl utskottets mening ter sig en sådan ordning märklig. Huruvida den kan anses stå i överensstämmelse med gällande grundlag ankommer dock inle på lagutskottet alt pröva.

Överförandel av rösträtten lill de fackliga organisalionerna har emellertid ytterligare en viktig aspekt. Inom svensk akliebolagsrätt gäller sedan länge den s.k. odelbarhelsprincipen. Den innebär alt de med en aktie förenade rällighelerna inte kan på ett definilivi sätt skiljas från varandra. Den rösträtt som tillkommer aktien kan således inte överiålas separat.

Som framgår av lagrådels yllrande har fjärde fondstyrelsen redan i betydande utsträckning genom fullmakt överiålil rösträtten för sina aktier till fackliga organisationer. Hittills har slyrelsen inle ansett sig böra ge instruktioner för hur organisalionerna skall rösta. 1 propositionen fastslås nu uttryckligen i lagtexten att ulövandel av rösträtten får överlåtas på de fackliga organisationerna. Nyheten i förslaget är atl sådan överlåtelse i

FiU 1983/84:20 122

vissa fall skall ske tvångsvis. I propositionen hävdas (s. 121) atl det inte kan anses strida mot odelbarhelsprincipen att en fondstyrelse för över hälften av rösträtten för en aktiepost till en facklig organisation, eftersom beslämmelserna endast innebär ett sätt atl för högst ell år ål gången fördela del med aktieposten förenade ägarinflytandet inom löntagarkollektivet.

Enligt utskottels mening ler sig delta uttalande i hög grad anmärkningsvärt. Uppenbarligen kan det inte tolkas på annat sätt än att regeringen har den uppfattningen alt såväl lönlagarfondstyrelserna som de lokala fackti-i;a orgimisationerna är delar av löntagarkollektivet. Denna regeringens uppfattning rimmar dåligt med den beskrivning som på andra ställen ges i proposilionen av innebörden av fondsystemet.

Utskottet vill framhålla att bestämmelserna innebär att rösträtten för aktierna förs över från en juridisk person till annan utan att aklierna som sådana överlåts. Även med den i propositionen hävdade samhörigheten mellan löntagarfondstyrelserna och de lokala fackliga organisationerna strider enligt utskottets mening överlåtelseskyldigheten mot odelbarhelsprincipen. Som jämförelse kan nämnas all om ett aktiebolag, som har aktier i ett annal bolag, överlåter rösträtten för dessa aktier lill ett dotterbolag så kan rimligen inte hävdas att det endast är fråga om ett sätt atl fördela del med aklierna förenade ägarinflytandet inom koncernen, och därför ej stridande mot odelbarhelsprincipen.

Utskottet konstaterar således alt den i proposilionen föreslagna ordningen slår i strid mot gällande akliebolagsrätlsliga principer. Även i andra hänseenden kan kritik riktas mot de föreslagna reglerna.

Som utskottet redan antytt ger förslaget de fackliga organisationerna ett betydande inflyiande. Det bör tilläggas att löntagarfondstyrelserna har behörighet alt lill fackliga organisationer överföra rösträtten även för de aklier som inte omfallas av 38 S i pensionsreglementet. Samma behörighet har fjärde fondstyrelsen. Det sagda innebär att de fackliga organisalionerna kan få ett betydligt större inflytande än vad som framgår av uttalandena i den allmänna motiveringen i proposilionen. Sett mot denna bakgrund ler sig de föreslagna ändringarna i 9 kap. 3 § aktiebolagslagen i hög grad tveksamma.

Enligt 9 kap. 3 § får vid en bolagsstämma ingen rösta för egna och andras aklier för sammanlagt mer än en femtedel av de på stämman företrädda aktierna. Syftet med bestämmelsen är att skydda mindre aktieägare. 1 propositionen föreslås, som utskottet ovan redovisat, alt vid tillämpningen av röstkvoisregeln så skall varje fondstyrelse anses som en aktieägare för sig. Även om lagändringarna - som lagrådet anför - är en naturiig konsekvens av fondstyrelsernas självständiga ställning kan inle bortses från att lönlagarfondslyrelserna, fjärde fondstyrelsen och de lokala fackliga organisalionerna, om de agerar gemensamt, får ett avgörande inflytande på stämman. Undanlaget från röstkvoisregeln öppnar således möjlighet för en betydande facklig maktkoncentration.

FiU 1983/84:20 123

Slutligen vill ulskottel peka på atl lagförslagen innehåller i vissa fall olydligheter som kan medföra problem. Som exempel kan nämnas andra stycket i 38 § i pensionsfondsreglementet. I lagrummet uppställs regler för hur rösträtten skall fördelas om flera fackliga organisationer begär all få utöva röslrätten. Bestämmelsen synes utgå från alt sådan begäran framställs i ett sammanhang. Däremot berörs inle med ett ord i motiveringen hur bestämmelsen skall tolkas om först en organisation begär att få hälften av rösträtten överförd till organisationen och sedan någon dag efter fondstyrelsens beslut om överlåtelse en annan facklig organisation begär detsamma. Enligl utskottets mening kan bestämmelsen inte tolkas på annal sätt än all den sistnämnda organisationen får vänta ett år innan den kan få del i rösträtten. För undvikande av framtida konflikter mellan löntagarorganisationerna borde i motiveringen ha angivits hur en fondstyrelse bör agera när en begäran om överlåtelse av rösträtten inkommer.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet alt de föreslagna ändringarna i vissa fall strider klart mot tidigare tillämpade akliebolagsrätlsliga principer och i andra fall ler sig tveksamma eller är otydliga och svårtilläm-pade. Mot denna bakgrund måsle riktas allvarliga erinringar mot atl den rättsliga uppbyggnaden av fondsystemet inle blivit föremål för mera ingående utredningar och överväganden. Än mer förkastligt ter sig den korta lid som remissinstanserna och lagrådet haft till sill förfogande för granskning av förslaget.

FlU 1983/84:20 124

Socialförsäkringsutskottets yttrande ' ""

1983/84: 3 y

över proposition 1983/84:50 om löntagarfonder jämte motioner

Till ftnanstttskottet

Genom beslut den 15 november 1983 har finansutskottet berett socialförsäkringsulskotiet tillfälle alt yttra sig över proposition 1983/84:50 om lönlagarfonder jämte eventuella motioner väckta med anledning av propositionen i de delar som berör utskottets beredningsområde,

Socialförsiikringsulskotlet begränsar sitt yttrande till de i propositionen framlagda förslagen lill lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring och lag om ändring i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980-1984 lill försäkringen för allmän tilläggspension. Utskottet yttrar sig dessutom över de med anledning av propositionen • väckta motionerna 1983/84; 189 av Ivar Franzén (c) och Rolf Andersson (c). 1983/84:191 av Sven-Erik Nordin (c) och Martin Olsson (c). 1983/ 84:204 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) (yrkandena I och 9). 1983/84:205 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c). 1983/84:206 av Kerstin Andersson (c) och Ingvar Karisson i Bengtsfors (c). 1983/84:207 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Gunnel Jonäng (c), 1983/84; 208 av Gunhild Bolander (c), 1983/84: 209 av Kari Boo m.fl. (c), 198.3/84: 210 av Lennart Brunander (c) och Inger Josefsson (c). I98.3./84; 211 av Claes Elmstedt (c), 1983/84:212 av Arne Fransson m.fl. (c). 1983/84:213 av Thorbjörn Fälldin m.fl, (c), 1983/84:215 av Rune Gustavsson (c) och Stina Gustavsson (c), 1983/ 84:216 av Kerstin Göthberg (c), 1983/84:217 av Ingemar Hallenius m.fl. (c). 1983/84:220 av Tage Sundkvist (c) och Larz Johansson (c). 1983/ 84:221 av Anders Svärd (c) och Britta Hammarbacken (c), 1983/84: 222 av Ulla Tilländer m.fl. (c) och 1983/84:224 av Jan-Erik Wikström m.fl (fp) (yrkande I).

Socialförsäkringsulskottel får anföra följande.

1 proposilionen föreslås atl fem nya fondstyrelser, benämnda löniagarfondslyrelser, inrättas inom ramen för allmänna pensionsfonden. Motiven för att knyta löntagarfonderna till ATP-systemet är dels atl fonderna därigenom utnyttjar en befintlig organisation som år beprövad och väl etablerad, dels alt det innebär en finansiell förstärkning av ATP-systemet genom atl alla de medel som förvallas av löntagarfonderna i sin slutliga användning helt kommer alt användas för pensionsuibelalningar. Löntagarfondstyrelserna skall tillföras medel - förutom genom vinstdelning — genom en särskild del av tilläggspensionsavgiften. Skälet härför är att även löntagarna - genom motsvarande avräkning i löneförhandlingarna - skall bidra till en ökad kapitalbildning. Av tilläggspensionsavgiften skall 0,2 procent-

FiU 1983/84:20 125

enheter tillföras lönlagaifondsiyrelserna, och till följd härav föreslås en motsvarande höjning av lilläggspensionsavgifien fr. om. år 1984. Vidare skall löntagarfondstyrelserna varje år överföra avkastning på del förvallade kapitalet till de pensionsutbetalande fondstyrelserna. Avkastningen skall motsvara 3% av nuvärdet av de medel som styrelserna förvaltar. Della innebär alt försäkringen för tilläggspension i fortsättningen förutom genom lilläggspensionsavgifter också finansieras av vinstskati och vinstdelningsskatt.

Molionärerna i motion 204 av Ulf Adelsohn, m.fl. begär i yrkande I atl riksdagen avslår proposilionen. I motionen anförs att löntagarfondsförslagel kommer alt försämra avgiftsunderlaget i långt större utsträckning än som svarar mot den avkastning på 3% som skall överföras till ATP-systemet, och totaleffekten blir därför en urholkning av ATP-systemet, inte en förstärkning. Motionärerna begär i yrkande 9 ett tillkännagivande om effekterna av löntagarfonder på ATP-syslemel i enlighet med del anförda. Även i motionerna 213 av Thorbjörn Fälldin m. fl. och 224 av Jan-Erik Wikström m. fl. yrkas avslag på propositionen. I motion 213 anförs alt löntagarfonderna inte kommer all innebära någon reell förstärkning av ATP-systemet eftersom det föreslagna avkastningskravet på 3% endast kommer att tillföra ATP 5 miljarder kronor fram till 1990 medan pensionsutbetalningarna under samma tid uppgår lill nästan 400 miljarder kronor. Molionärerna i motion 224 avvisar också motivet att löntagarfondsförslaget stöder ATP-systemet. Enligl molionärerna är löntagarfondernas lillskolt lill ATP-syslemel redan frän början marginelll och minskar dessutom på sikt, och det är vidare tveksamt om löntagarfondernas avkastning verkligen blir 3% realt. 1 motionerna 189, 191, 205, 206, 207, 208, 209, 210, 211, 212, 215. 216, 217, 220, 221 och 222, som alla väckts av enskilda cenlerledamöter, yrkas avslag på proposilionen. I samtliga motioner redovisas löntagarfondsförslagels ekonomiska konsekvenser för olika regioner såsom ökade ATP-avgifter och till följd härav minskade skatteintäkter för kommuner och landsling.

Enligl utskottets mening innebär den i proposilionen föreslagna konstruktionen med inrättande av löntagarfondstyrelser inom allmänna pensionsfonden en förstärkning av ATP-systemet. Såsom framhållits i proposilionen kommer därmed alla medel som tillförs AP-fonden atl i sin slutliga användning kunna nyttjas för pensionsuibelalningar. Utskottet, som således inle har någon erinran mot propositionens förslag om inrättande av löntagartbndslyrelser, tillstyrker förslaget om en höjning av tilläggspensionsavgiften med 0,2 procentenheter fr. om. år 1984. Utskottet tillstyrker vidare den föreslagna ändringen i lagen om allmän försäkring, som är en följd av den föreslagna avkastningsöverföringen till första-tredje fond-

FiU 1983/84:20 126

styrelserna. Det anförda innebär atl utskottet avstyrker bifall till samtliga niotioner,

Stockholm den I december 1983

På socialförsäkringsutskoltets vägnar SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m). Doris Håvik (s), Börje Nilsson (s), Ralf Lindström (s), Lars-Äke Larsson (s), Gullan Lindblad (m). Elis Andersson (c). Ulla Johansson (s), Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark (m). Karin Israelsson (c), Maigö Ingvardsson (vpk), Barbro Nilsson i Visby (m) och Gunhild Bolander (c).

Avvikande meningar

1. Nils Carlshamre (m), Gullan Lindblad (m), Elis Andersson (c), Siri Häggmark (m), Karin Israelsson (c), Barbro Nilsson i Visby (m) och Gunhild Bolander (c) anser

atl den del av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med "Enligl utskollels" och slutar på s. 3 med "samtliga motioner" bon ha följande lydelse;

Utskottet vill inledningsvis erinra om alt ATP-systemet är ell fördelningssystem, vilket innebär alt varje års pensionsutbetalningar i princip skall täckas av samma års avgifter. Pensionerna är således inle beroende av avkastningen från AP-fonden. Avgörande är i stället den allmänna produktionsutvecklingen i landet och därmed avgiftsunderlagets utveckling. Utskottet anser att den i proposilionen föreslagna avkastningen från lönlagarfondslyrelserna lill ATP-systemet med 3% realt endast innebär ett obetydligt tillskott. Det kan vidare, enligl ulskotlels mening, befaras alt löntagarfondsförslagel kommer att försämra avgiftsunderlaget i långt större utsträckning än som svarar mot nämnda avkastning. Enligl uiskollel blir därför tolaleffekien av löntagarfondsförslagel en urholkning av ATP-systemet, och inte som framhållits i proposilionen en förstärkning. Utskottet vill dessutom framhålla de negativa ekonomiska konsekvenser som löntagarfondsförslagel får för olika kommuner genom ökade ATP-avgifter och till följd härav minskade skatteintäkter.

Med del anförda avstyrker utskottet bifall lill propositionens förslag såvitt del berör utskottets ämnesområde och tillstyrker således bifall till samtliga motioner. Vad utskottet med bifall till motion 204 yrkande 9 anfört om effekterna av löntagarfondsförslaget på ATP-systemet bör ges regeringen lill känna.

FiU 1983/84:20 128

Bilaga 5

Näringsutskottets yttrande 1983/84:5 y

om löntagarfonder (prop. 1983/84:50)

Till fiiuinstiiskottet

Finansutskottet har berett näringsutskoltet tillfälle alt avge yttrande över proposition 1983/84; 50 om löntagarfonder jämte motioner med anledning därav, i de delar som rör näringsulskottels bcredningsomräde.

Regeringens förslag i propositionen innebär sammanfattningsvis alt ett belopp av storleksordningen 2-2.5 miljarder kronor per år skall under perioden 1984- 1990 tillföras allmänna pensionsfonden - utöver de medel som enligt nuvarande regler skall ingå i denna - för att i lika delar förvaltas av fem särskilda styrelser, benämnda löniagarfondslyrelser, med uppgift alt göra riskbärande placeringar i svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar. De nytillkommande fondmedlen skall erhållas dels genom en nyinförd vinsldelningsskatt. dels genom en höjning av lilläggspensionsavgifien. Den lagsliflning som ulgör en förutsättning för medelstillförseln faller inom skalteutskotlels och socialförsäkringsutskoltets beredningsområden, medan utformningen av förvallningsreglerna - i huvudsak samlade i en formellt sett ny lag med reglemente för allmänna pensionsfonden - är ell ämne lör näringsutskoltet. I sitt yttrande kan näringsutskoltet dock inte begränsa sig till frågor som gäller medelsanvändningen. Det föreslagna systemet utgör en helhet. Näringsutskoltet finner del ofrånkomligt atl. om än relativt summariskt, beröra även inkomstsidan, främst då den avsedda vinstdelningsskallen. Uiskollel utgår således från den allmänna motivering varmed föredragande statsrådets framställning inleds.

Av de 25 motioner som har väckts med anledning av proposilionen utmynnar 21 i enbart ell yrkande om avslag på proposilionen. Till dem hör centerpartiets pariimotion 1983/84; 213 och 16 motioner i vilka olika förelrädare för delta parti kritiserar regeringens förslag från regionala utgångspunkter. I pariimotionerna 1983/84; 204 från moderala samlingspartiet och 1983/84:224 från folkpartiet finns utöver avslagsyrkande vissa kompletterande yrkanden, i båda om vissa andra åtgärder avsedda atl förbäilra tillgången på riskkapital, i den förra också om kritiska uttalanden av riksdagen om beräknade effekter av del system som föreslås i proposilionen, Vänslerpartiel kommunislernas pariimotion 1983/84:223 utmynnar i en rad krav på mera långtgående förändringar, baserade på "fonder som ett medel att bryta kapitalels maktkoncentration och utveckla demokratin". Näringsutskotlet har inte tagit upp de tre motioner - 1983/84:164 (m), 1983/84: 190 (m) och 1983/84; 219 (c, m, fp) - som hell ägnas ät vissa konstitutionella och rättsliga aspekter på ärendet. I övrigt omfattas alla motionerna, utan att mer än undantagsvis åberopas individuellt, av del

FiU 1983/84:20 129

yttrande som näringsutskoltet här lämnar. Näringsutskoltet förutsätter atl den nämnda gruppen av regionalt inriktade motioner mera grundligt granskas av arbelsmarknadsuiskollel.

Näringsutskoliel har deltagit i sammankomster vid vilka representanter för ett antal intresseorganisationer på finansutskottets inbjudan har framfört synpunkter på regeringens förslag. För egen del har näringsutskotlet kallat företrädare för dels Svenska bankföreningen, dels Föreningen Auktoriserade revisorer till utfrågningar i samband med ärendets behandling. Från Sveriges aktiesparares riksförbund har näringsutskoliel mottagit en skrivelse, ställd också lill finansutskottet.

Propositionen

Det summariska referatet inledningsvis i detla yttrande vill näringsutskoliel komplellera med följande översikl över förslag och motiveringar i proposilionen.

En utgångspunkt för regeringen har varit atl den svenska ekonomin befinner sig i kris. En otillfredsställande produktionsutveckling lar sig uttryck i underskolt såväl i bytesbalansen som i statsbudgeten. Investeringarna inom näringslivet motsvarar inle vad som krävs för all obalansen skall hävas. Kapacitetsutnyltjandet i näringslivet är lågt, och detta förhållande medverkar lill alt investeringsverksamheten sviktar. Arbetslösheten har ökat, och inflationen är besvärande.

Förutom atl kostnads- och lönsamhetsutvecklingen blir tillfredsställande måsle, hävdas del. ylterligare två förutsättningar uppfyllas om en varaktig industriell tillväxt skall kunna säkerställas. Nödvändiga bördor och uppoffringar liksom positiva resultat måste fördelas rättvist mellan olika medborgargrupper. Ett stabilt utbud av riskvilligt investeringskapital måste åstadkommas, och delta kapital måste lill sin huvuddel ha ell nationellt ursprung och placeras långsiktigt i de produktiva och utvecklingsbara delarna av det svenska näringslivet.

Fem motiv för del föreslagna fondsystemet anförs (prop. del A s. 49). Dessa överensstämmer väsentligen med dem som uttryckta i punktform nämns i presentationen (s. 43) av en rapport. Arbetarrörelsen och löntagarfonderna, vilken lades fram vid socialdemokraternas partikongress år 1981. Kortfattat angivna är de fem motiven dessa. (1) Löntagarfonderna kan, främst genom vinstdelningen, bidra till att motverka en av höga vinster föranledd kraftig löneglidning, som i sin tur leder till ökad inflation och försämrad tillväxt. (2) Fonderna kan medverka till att minska de fördelningspolitiska motsättningarna. (3) Rådande motsättningar mellan kapital och arbete kan minskas till följd av atl löntagarna genom fonderna får ett direkt ansvar för riskkapitalets allokering och användning samt ett ökat inflyiande i förelagen och del i framlida vinster. (4) Fondernas inträde på aktiemarknaden kan motverka alt en höjd eftertVågan på riskkapital 9 Riksdagen 1983/84. 5 saml. Nr 20

FiU 1983/84:20 130

pressar upp kapilalavkaslningskravel med påföljd att företagens expansionsförmåga hämmas. (5) Anknytningen lill allmänna pensionsfonden innebär en finansiell förstärkning av ATP-systemet till gagn för löntagarnas ekonomiska intressen.

Den föreslagna vinstdelningsskalten skall tas ut från aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter. För varje företag skall i samband med den årliga inkomsttaxeringen fastställas ett underlag för denna beskatlning. Genom ell avdrag på antingen 500000 kr. eller 6% av företagets lönesumma undantas mindre vinster från vinstutdelningen. Reglerna för beräkningen av underlaget innebär bl. a. att hänsyn las lill inflationen. Vinstdelningsskalten - avdragsgill vid nästa års inkomsttaxering - skall utgöra 20% av underlaget.

Sett över en längre tid beräknas vinstdelningsskalten komma atl inbringa 1,5-2 miljarder kronor per år. Ell ylterligare tillskott av medel skall erhållas genom att tilläggspensionsavgiften höjs med 0,2 procentenheter. Var och en av styrelserna skall få disponera 400 milj. kr. under kalenderåret 1984 och skall därefter t.o.m. år 1990 som årligt tillskott erhålla ett belopp motsvarande 20000 basbelopp enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring. Detla medför - basbeloppet är i år 19400 kr. - all lönlagarfondslyrelserna tillsammans får en placeringskapacitet på 2-2,5 miljarder kronor per år. Överskjutande skatte- och avgiftsmedel skall förvallas av första, andra och tredje fondstyrelserna.

I propositionens rubrik liksom i motiveringen för sitt förslag talar regeringen om lönlagarfonder. Delta begrepp förekommer dock inle i lagförslagen. Genom benämningen lönlagarfondstyrelse markeras, som lagrådel har konstaterat (s. 147), all personer som företräder löniagarintressen ulgör en dominerande del av styrelsen. Ordel i fråga är att uppfatta som en sammansättning av "löntagare" och "fondstyrelse". Det som i praktiken kallas löntagarfond är formellt sett en delfond inom allmänna pensionsfonden.

Den föreslagna nya lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden ersätter det nuvarande reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning. De hittillsvarande beslämmelserna har delvis omarbetats, och därtill har lagts bestämmelser om lönlagarfondstyrelserna och deras verksamhet. Dessa nytillkomna bestämmelser har därvid samordnats med dem som gäller den för tio år sedan inrättade fjärde fondslyrelsen, vars uppgift är alt förvalta den del av allmänna pensionsfondens medel som hittills har salts av för riskbärande placeringar, huvudsakligen i aklier. Del belopp som Qärde fondstyrelsen successivt har fåll att disponera ulgör 1 850 milj. kr. De förvärvade värdepapperstillgångarna hade vid årsskiftet 1982/83 ett nuvärde av ca 3650 milj. kr.

För Ijärde fondstyrelsen infördes år 1982 en bestämmelse att fyra femtedelar av de förvallade medlens avkaslning skulle överföras lill de övriga fondstyrelsernas förvaltning. Regeringen föreslår nu alt det i stället skall

FiU 1983/84:20 131

uppställas ett krav på 3% real förräntning. Varje år skall, sedan det förvaltade kapitalet har uppräknats med hänsyn lill inflationen, 3% av detta överföras till första, andra och tredje fondstyrelserna med fördelning dem emellan i förhållande till deras tillskott till fjärde fondstyrelsen. Samma avkastningskrav ställs på lönlagarfondslyrelserna. I deras fall skall den överförda avkastningen dock fördelas lika på de tre fondstyrelserna.

Fjärde fondstyrelsen får placera sina medel i aktier i svenska aktiebolag, med undanlag av banker och försäkringsbolag, och dessutom i bolagens konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. En ytterligare placeringsmöjlighel föreslås nu tillkomma, nämligen förvärv av utländska aktier, dock högst intill 1 % av de förvaltade medlens värde. Denna möjlighet blir specifik för fjärde fondslyrelsen. Löntagarfondslyrelsernas placeringar skall ske i aklier i svenska aktiebolag - ulan undanlag av någon kategori - eller i konvertibla skuldebrev etc. utfärdade av sådana bolag. Dessutom skall för löntagarfondstyrelserna öppnas möjligheten atl placera medel som riskkapital i ekonomiska föreningar.

I detla sammanhang kan noteras atl finansministern (s. 53) aviserar ett förslag till riksdagen våren 1984 om en ordning varigenom en del av fondmedlen i sårskild ordning skulle kanaliseras till småföretagssekiorn. Avsikten är att ett belopp i storleksordningen 100 milj. kr. skulle avsättas till en särskild fond, knuten till Sveriges Invesieringsbank AB. På olika sätt - t. ex. via investmentbolag eller i form av villkorslån och royaltylån -skulle dessa medel därefter komma småföretag lill godo. Medelsramen skulle senare kunna vidgas.

Av aktierna i ett börsbolag får fjärde fondstyrelsen förvärva högst så många atl den uppnår 10 % av röstetalet för bolagets aklier. En liknande begränsningsregel föreslås för lönlagarfondslyrelserna. Andelen av röstetalet i ett bolag får för en sädan styrelse inle uppgå till 8 %. Motiveringen är att allmänna pensionsfondens samlade andel av röstetalet i ett bolag skall undersliga 50 %, eftersom fondstyrelserna i annat fall skulle få "ett aktieinnehav som är så stort all de kan tvingas ta på sig ett företagaran-svar".

För atl kunna hålla en tillfredsställande betalningsberedskap och för att kunna förvalta fondmedlen ändamålsenligt får fjärde fondslyrelsen göra placeringar - i princip av kortfristig natur - hos riksbanken, annan bank eller postgirot. Denna regel föreslås nu bli ändrad så atl fondstyrelsen får sälla in pengar även hos sparbanker och föreningsbanker. Dessutom skall vissa slags kortfristiga papper - statsskuldväxlar, skattkammarväxlar. bankcerlifikat och förslagscerlifikat - kunna utnyttjas som placerings-objekt. Samma regler föreslås gälla för lönlagarfondslyrelserna.

Vad som ger underlag för benämningen löntagarfbndstyrelse är i första hand styrelsens sammansättning. Slyrelsen bör. sägs det i propositionen, ses som ett organ för alt bevaka löntagarnas intressen av en sund ekono-

FiU 1983/84:20 132

misk utveckling, full sysselsättning och ett ökat inflytande genom med-ägande i förelagen. En majoritet av ledamöterna skall därför ha förankring på löntagarsidan. 1 lagförslaget har denna princip omsatts i bestämmelsen att av nio styrelseledamöter minst fem och av fyra suppleanter minst två skall "företräda löniagarintressen". Styrelseledamöterna utses av regeringen. Något författningsreglerat förslagsförfarande, såsom för de övriga fondstyrelsernas del, har inte ansetts erforderligt. Del uttalas i propositionen att det är värdefullt om det i styrelserna också ingår personer med erfarenhet från näringsliv och kapitalmarknad men att någon regel härom inle bör uppställas. Krav på svenskt medborgarskap skall inle gälla för löntagarfondslyrelsernas ledamöter.

En annan regel säger att vid utseendet av ledamöter och suppleanter skall tillses att lönlagarfondslyrelserna får en regional anknytning. Denna skall komma lill uttryck i rekryteringen. Däremot innebär den inle, framhålls det, att styrelsens placeringar skall vara begränsade till eller särskilt inriktade på aktier i företag inom en viss region. En indelning med en region i norra Sverige, tvä i Mellansverige samt en i västra och en i södra Sverige skisseras. Någon formell eller strikt geografisk avgränsning av de fem regionerna är inte nödvändig, anser regeringen.

En ytterligare omständighet som ger underlag för beteckningen löntagarfondstyrelse är att det införs regler enligl vilka lönlagarfondstyrelserna blir skyldiga alt på begäran av lokala fackliga organisationer i viss utsträckning överlåta åt dem alt ulöva rösträtt för aktier som fondslyrelsen innehar. Del gäller då organisation eller organisationer vid ifrågavarande bolag eller dotterbolag till delta. Rösträttsöverlåielsen skall omfatta hälften av innehavda aktiers röstetal. Särskilda regler finns för det fallet atl mer än en organisation gör anspråk på atl få överta rösträtt för vissa aktier. Överlåtelsen görs för ett år i sänder. Det nu angivna systemel är en vidareutveckling av del som gäller för fjärde fondstyrelsens del. Enligt en specialbe-slämmelse - 9 kap. 2 § - i aktiebolagslagen (1975; 1385) får fjärde fondstyrelsen, när den innehar aklier i visst aktiebolag, besluta om bemyndigande för ett eller flera ombud, som föreslagits av facklig organisation med medlemmar anställda hos bolaget, att utöva rösträtt för aklierna vid bolagsstämma. Denna bestämmelse i aktiebolagslagen föreslås f. ö. nu bli anpassad till situationen med flera aklieförvallande styrelser i allmänna pensionsfonden.

Motioner

Innan näringsutskotlet i del följande redovisar sitt ställningslagande i ärendet lämnar utskottet här en kortfattad redogörelse för argumentationen i de motioner som behandlas.

Partimotionerna 1983/84:204 (m), 1983/84:213 (c) och 1983/84:224 (fp) uppläs till sina huvuddelar av en kritisk genomgång av regeringens - i det

FiU 1983/84:20 133

föregående refererade — motiv för del förslag som har lagts fram. (I) Uppfattningen all förslagets genomförande skulle bidra lill alt dämpa löneutvecklingen och bli till stöd för en solidarisk lönepolitik betecknas som orealistisk. Det finns, betonas det, inga vetenskapliga belägg för all extra vinstskatler skulle hålla tillbaka vare sig löneglidning - snarare skulle motsatsen bli fallet - eller centrala lönekrav. (2) Motionärerna frånkänner vidare löntagarfondssystemet dess uppgivna fördelningspoliliska effekt. Andelen aklier i hushållens samlade förmögenhet är ringa, framhåller de. Om löntagarfondstyrelser börjar köpa aktier av enskilda aktieägare leder delta till en ökad koncentration av aktieägandet i stället för den spridning som vore önskvärd. (3) När del gäller löntagarinflytandet hävdas att de fackliga organisationerna får en dubbelroll i sin bevakning av å ena sidan lokala önskemål om sysselsätlning och anslällningstrygghel, å andra sidan del avkastningskrav som måste styra löntagarfondslyrelsernas placeringar. Molionärerna ser också en fara i alt en avsevärd makt kommer all koncentreras hos fackliga och politiska ledare ulan erforderlig förankring i breda medlemsgrupper. Genom löntagarfondstyrelserna kan, hävdar de vidare, en rad stora förelag på kort tid komma under facklig dominans; särskilt gäller detla om styrelserna agerar gemensamt. (4) Någon brist på riskkapital som behöver läckas existerar inte, menar motionärerna. De tillbakavisar påståendet atl det skulle finnas lönsamma industriprojekt som omöjliggörs av all investeringsmedel saknas. Införandet av en vinstdelningsskatl skulle emellertid medföra att ekonomiska resurser dras bort från de lönsamma företagen och skulle därigenom få en negaliv effekt på investeringsbenägenheten. (5) Löntagarfondslyrelsernas tillskott till pensionsutbetalningarna skulle bli ringa - mindre än I % av de totala utbetalningarna per år. Därtill kommer, framhålls det, alt pensionernas sloriek inle är beroende av avkastningen från allmänna pensionsfonden. Genom en negaliv verkan på del svenska näringslivet i stort kan löntagarfondssy-stemel emellertid på längre sikt undergräva pensionsbetalningsförmågan, anför motionärerna.

I en av partimotionerna, 1983/84; 204 (m), ägnas också uppmärksamhet ål ell av dess upphovsmän noterat sjätte motiv för löntagarfonder, nämligen att fondernas existens skulle motverka spekulation. Härvid avvisas tanken atl löntagarfonderna skulle påverka den s. k. Iransaktionsekono-min. Även de måste, säger motionärerna, köpa och sälja aktier med största möjliga vinst för atl kunna uppnå den realavkastning som krävs.

Förslaget om kollektiva löntagarfonder står inle i överensstämmelse med de grundläggande förutsättningarna för en effektiv marknadsekonomi, uttalas det sammanfattningsvis i denna motion. Tvärtom skulle del resultera i en utveckling som leder bort från marknadsekonomin. Ägandet och kapitalförvaltningen i svenskt näringsliv skulle radikalt kollekliviseras och omstruktureras. Viljan och förmågan till investeringar, risktagande och nyetableringar skulle minska hos både små och stora företag. Denna pas-

FiU 1983/84:20 134

sus lorde åsyftas när molionärerna yrkar att riksdagen som sin mening skall ge regeringen lill känna vad de har anfört om löntagarfondernas effekter på näringslivels utveckling.

I övrigt pläderas i samma motion för olika åtgärder som kan främja ell spritt, personligt, frivilligt ägande av bl. a. aktier. Flera motionsyrkanden som närmast rör beskattningen anknyter lill della resonemang.

Även i centerpartiels pariimotion 1983/84; 213 kompletteras kritiken mot löntagarfondsförslaget - dock ulan något särskilt yrkande - med förslag om andra åtgärder. Bl. a. nämns förbättrade förutsättningar för kooperativt ägande, införande av företagsanknuten individuell vinstdelning och inrättande av privata investeringskontor.

Folkpartiet avslutar sin pariimotion 1983/84:224 med ett förslag lill maklspridning. Åtgärder för all främja ett spritt aktieägande, uppmuntran av vinstandelssyslem, skydd för småspararna på börsen, stimulans för sparandel och slopande av den graderade rösträtten när del gäller nya aklier hör lill komponenterna i del program som läggs fram i motionen. Förutom den sista punkten gäller de yrkanden som framställs olika ändringar i skallelagstiftningen.

I motion 1983/84:218 av Erik Hovhammar m. fl. (m. c. fp) avstyrks regeringens förslag på grundval av ett resonemang om väntade negativa verkningar på småföretagen om löntagarfondsförslagel genomförs. Genom lönlagarfondslyrelserna kommer, säger motionärerna, delar av makten i de större företagen att koncentreras lill företrädare för de fackliga organisationerna. Detta hotar atl allvarligt rubba de mindre företagens möjligheter atl konkurrera, anförs det, och hotar att avsevärt försvåra nyetableringen av småföretag. Dessa farhågor är grundade på motionärernas uppfattning atl man inom stora delar av den fackliga rörelsen hyser en negativ inställning till fri företagsamhet. Krav på etableringskontroll och blockad mot enmansföretag som vägrar alt teckna kollektivavtal nämns som belägg för detta.

De inledningsvis nämnda regionalt inriktade motionerna från centerpar-lihåll - 1983/84; 189. 191, 205-212, 215-217 och 220-222 - utmynnar alla i yrkande om avslag på propositionen. Motiveringen är av växlande omfattning. I många fall redovisas ett särskilt för ändamålet framtaget siffermaterial. Argumentationen är samstämmig. Genom vinslandelsskat-len och höjningen av tilläggspensionsavgiften fråntas de berörda regionerna medel som skulle kunna användas för produktiva investeringar. Näringslivets struktur i dessa län gör det osannolikt att motsvarande medel skulle komma tillbaka gennom satsningar från löntagarfondslyrelsernas sida. Kommunernas skalleunderlag minskar också. Resultatet blir en ökad centralisering av företag och resurser till nackdel för de regioner som molionärerna representerar.

FiU 1983/84:20 135

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1983/84:223 sägs inledningsvis att arbetarrörelsen borde verka för ett fondsystem som kan vara ett redskap för en samhällelig förändring, vägledd av jämlikhetens och demokratins idéer. Den hittillsvarande diskussionen om lönlagarfonder har, konstateras det, lett lill en viss idéförskjulning inom socialdemokratin. Den kapitalistiska maktkoncentrationen ifrågasätts nu på ett annal sätt än tidigare. Samtidigt finner motionärerna emellertid att socialdemokraterna har ändrat sitt ursprungliga fondförslag på sådant sätl all del inte längre skall framstå som lika utmanande för borgeriigheten. Tanken att löntagarfonder skall tjäna till att hålla tillbaka löneutvecklingen och därmed motverka inflationen avvisas bestämt av motionärerna, som menar atl regeringen ger uttryck för en felaktig och borgerlig syn på inflationen. Regeringen kritiseras också för att ha övergivit uppfattningen att fondernas roll skall vara att bryta den kapitalistiska maktkoncentrationen. Fonder som väsentligen blir delägare med minoriletsposter och som bedriver en plane-ringspolilik helt på den kapitalistiska aktiemarknadens villkor kan inle förändra utvecklingen i de arbetandes intresse, uttalar motionärerna. Fonderna borde i stället sältas in i en strategi som syftar till en socialistisk samhällsomvandling. I motionen krävs att fondmedlen skall satsas utifrån samhällsekonomiska kalkyler och överväganden. Fonderna bör ha ett uttryckligt uppdrag atl var och en i sin region främja regionens näringsliv. Deras medel måste kunna användas för att stödja lönlagarkollekliva företag och nya samhälleliga industrier. Deras inflyiande måste utnyttjas för atl motverka transnationalisering och industriulflyltning. Löntagarfondstyrelserna bör, menar motionärerna, t. v. väljas av riksdagen; såsom enligt regeringens förslag skall emellertid majoriteten ha förankring hos löntagarna. Förelagens bidrag till fonderna skall inte avräknas i avtalsrörelserna.

Avslutningsvis skisseras i motionen ett annorlunda utformat fondsystem med udden riktad mot storfinansens makt. Det förutsätter en viltgående nationalisering och en ändrad skatte- och fördelningspolitik. Systemet skall bestå av samhällsfonder - en central fond och 24 länsfonder -kombinerade med lokala fackliga investeringsfonder. Samhällsfonderna skall inriktas på genomförande av ett långsiktigt program för nyinduslrali-sering i nationell skala. De skall sättas in främst på att utveckla den offentligägda och kooperativa industrin. Fonderna skall främja en i olika angivna avseenden positiv teknik. De skall medverka till upphävande av skillnader mellan olika regioner och till rehabilitering av krisdrabbade industrier. Medel ur samhällsfonderna skall kunna användas för uppbyggande av lokala investeringsfonder som kan möjliggöra viktiga insatser på de lokala arbetsplatserna.

FiU 1983/84:20 136

Näringsutskottef

Regeringens förslag i propositionen om lönlagarfonder måsle. såsom har antytts inledningsvis i detla yttrande, förstås och bedömas som en helhet. Näringsutskollels uppgift i sammanhanget är i första hand att granska den föreslagna organisationen, inkl. reglerna för placering av fondmedel. Därvid aktualiseras väsentliga näringspolitiska frågor rörande dels förelagens försörjning med riskkapital, dels maktförhållanden inom näringslivet. Vid sin behandling av ärendet kan näringsutskoltet emellertid inle underlåta atl också beakta från vilka källor och i vilken ordning medel skall tillföras fondsystemet och vilka ekonomiska och sociala verkningar uttaget av dessa medel kan få.

1 den föregående redogörelsen har lämnats en summarisk framställning av de fem motiv för förslaget om löntagarfonder som framförs i proposilionen. Dessa motiv har. såsom också framgår av referatet, på ett effektivt sätt vederiagts i partimotionerna 1983/84:204 (m), 1983/84:213 (c) och 1983/84: 224 (fp).

Del är två element i regeringens förslag som kritiken med rätta särskilt har riktat in sig på. Det ena är den vinsldelningsskatt som skall tillhandahålla en stor del av underiagel för löntagarfondstyrelsernas placeringar, och det andra är den fackliga dominans i näringslivet som blir ett resultat av atl dessa styrelser införs.

Det grundläggande argumenlel mot vinstdelningsskalten är all den från de vinstgivande företagen drar undan medel som borde få användas och normall skulle få användas för investeringar i dessa företag. Som understryks i de tidigare nämnda regionall inriktade motionerna från centerparti-håll kommer även hela regioner atl på detta sätt berövas produktiva resurser som knappast återkommer till samma regioner i form av placeringar från löntagarfondslyrelsernas sida. Resultatet blir. som molionärerna framhåller, en centralisering av förelag och resurser med starkt negativa följder i regionalpolitiskl hänseende.

Ulan att gå närmare in på de problem som sammanhänger med beräkningen av den nya skallen vill näringsutskotlet påtala alt det inle föreligger någon analys av vilka verkningar skatten kan få på företag i olika branscher och med olika slags kapitalstruktur. Uppenbart är alt regeln om en realvinslbeskatlning av vinst över ett fribelopp av 500000 kr. eller 6% av företagets lönesumma icke verkar neutralt utan får en rad oönskade konsekvenser. Byggnads-, fastighets- och skogsföretag lorde, vilket Föreningen Auktoriserade revisorer har demonstrerat för utskottet, utsättas för icke avsedda besvärande effekter av den nya skatten. En i och för sig lovvärd konkurrensneutralitelsprincip har medfört atl även ekonomiska föreningar, sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter, förelag som inte främst har ell vinslsyfte, har upplagils i den kalegori som drabbas av vinstdelningsskalten. Med dessa påpekanden har näringsutskotlet velat

FiU 1983/84:20 137

klargöra att förslaget om vinstdelningsskatt lämnar rum för allvarliga anmärkningar från näringspolitisk utgångspunkt.

Så långt har uppmärksamheten riktals mot inkomstsidan i löntagarfonds-systemet. Genom en principiellt tvivelaktig specialdeslinaiion hamnar vinsldelningsskattemedlen inom den sektor av allmänna pensionsfonden som de föreslagna löntagarfondstyrelserna skall förvalla, Niiringsutskottet vill framhålla det anmärkningsvärda i alt skattemedel i betydande utsträckning lämnas att disponeras av organ som visserligen formellt har tillsalls av staten men som till följd av flertalet.ledamöters intresseanknytning kommer att verka enligt principer som staten inle råder över.

Genom de möjligheter som lönlagarfondstyrelserna får att tillsammans förvärva relativt sett mycket betydande andelar av olika företag banas väg för en kraftig förändring av ägar- och maktförhållandena inom näringslivet. Klart är all de fackliga organisationerna på detta sätl får en dubbelroll som skapar problem i framliden. Det professionella inslaget i företagens ledning lorde komma att försvagas, vilket inte kan undgå att påverka rörelseresultat och utvecklingsmöjligheter. I propositionen hävdas på ett orealistiskt sätt att den begränsningen att allmänna pensionsfondens fjärde fondslyrelse och lönlagarfondslyrelserna tillsammans inte får förvärva fullt 50% av röstvärdet i ett aktiebolag medför att dessa organ inte kommer att la på sig ett företagaransvar. I själva verket kommer givetvis löntagarfondstyrelsernas representanter trots den angivna begränsningen att i många fall erhålla en dominerande ställning i ett förelag. Della innebär ett systemskifte inom näringspolitiken som måste få återverkningar bl. a. på nyetableringen av förelag, på de befintliga företagens ulvecklingsplanering och på rekryteringen till ledande poster vid förelagen.

Vissa konsekvenser för de små företagen av regeringens förslag har belysts i motion 1983/84:218 (se avsnittet Motioner). Näringsutskoltet delar de farhågor beträffande småförelagens situation i ett löntagarfonds-samhälle som kommer till uttryck där.

Samtidigt med att dörren öppnas för en långtgående kollektivisering av näringslivet genomförs en nedrustning av det syslem som under de senaste åren har lett lill en kraftig spridning av aktieägandet. Härav följer ytteriigare negativa effekter.

Regeringen deklarerar i proposilionen sin anslutning lill marknadsekonomins princip. Det är visserligen sant alt marknadssystemet i utgångsläget alltjämt bildar ram för del svenska näringslivet. I realiteten innebär emellertid ett genomförande av förslaget om löntagarfonder ett sleg bort från en verklig marknadsekonomi, det ekonomiska syslem som har utgjort grundvalen för välståndsutvecklingen i vårt land.

På här angivna grunder avstyrker näringsutskoltet regeringens förslag i proposition 1983/84:50. Sitt avvisande av förslaget bör riksdagen beledsaga med ett sådant uttalande om löntagarfondernas effekter på näringslivets utveckling som har föreslagits i motion 1983/84; 204 (m).

FiU 1983/84:20 138

I de berörda partimotionerna finns en rad förslag till åtgärder för all främja bl. a. en spridning av det personliga aktieägandet och en företagsanknuten individuell vinstdelning. Förslagen hör hemma inom andra utskotts beredningsområden. Näringsutskoltet inskränker sig lill atl allmänt framhålla viklen av sådana reformer som det här är fråga om.

I enlighet med sill särskilda uppdrag har näringsutskoltet närmare granskat regeringens förslag till lag med reglemente för allmänna pensionsfonden. Det ställningstagande av riksdagen som utskottet föreslår innebär atl detla lagförslag saknar aktualitet. 1 de hittills behandlade pariimotionerna berörs det inle närmare. Näringsutskoltet vill emellertid nämna all en granskning av lagförslaget ger underiag för ytterligare en rad kritiska synpunkter på löntagarfondsförslaget. Oklarheten beträffande den närmare innebörden av löntagarfondstyrelsernas regionala anknytning är ett exempel på delta.

För fjärde fondstyrelsens del innehåller lagförslaget vissa nya delaljbe-slämmelser som inte har något direkt samband med löntagarfondslyrelsernas tillkomst. De omfattas liksom lagförslaget i övrigt av det avslagsyrkande som framställs i de flesta motionerna och som näringsutskotlet här har anslutit sig till. I sak föranleder de emellertid knappast några erinringar. Regeringen bör framlägga förslag om atl de nu avsedda beslämmelserna skall införas i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning.

Av de värderingar som näringsutskoltet här har redovisat följer att uiskollel avstyrker samtliga yrkanden i vänsterpartiet kommunislernas partimotion 1983/84:223.

Stockholm den 2 december 1983

På näringsulskottels vägnar NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wäåg (s), Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Olof Johansson (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Kari-Erik Häll (s), Per Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp). Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Sivert Andersson (s) och Bo Finnkvist (s).

Avvikande meningar

1. Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö, Karl-Erik Häll, Birgitta Johansson, Sivert Andersson och Bo Finnkvist (alla s) anser att yitrandet under rubriken Näringsutskottet bort ha följande lydelse;

Regeringens förslag----- (= utskottet)---- kan få.

I den föregående redogörelsen har lämnats en summarisk framställning

FiU 1983/84:20 139

av de fem motiv för förslaget om lönlagarfonder som framförs i proposilionen. Två av dessa hänför sig till de nyss nämnda frågorna om försörjning med riskkapital och om maktförhållanden. Men även de övriga har intresse från näringsulskottels utgångspunkt. Utskottet vill göra följande kommentarer.

Den föreslagna vinstdelningsskalten diskuteras i moderata samlingsparfiets. centerpartiets och folkpartiets partimotioner endast som en pålaga vilken medför bl. a. alt "expansiva småföretag dräneras på vinstmedel" (mot. 1983/84:204). Efter atl fullt riktigt ha konstaterat atl företagsvinster utgör en betydelsefull bas för ytterligare investeringar i företagen tycks molionärerna dra den felaktiga slutsatsen att en reduktion av andelen vinstmedel man får behålla inom företagel måsle leda lill minskade investeringar. Regeringens förslag utgår i stället frän uppfailningen atl vinstnivån ulan vinsluldelningsskatl kan bli så hög att det finns risk för en kraftig löneglidning och även för skärpta fördelningspoliliska motsättningar. Dessutom är det uppenbart atl de genom vinstdelningsskalten hopsamlade vinstmedlen med större säkerhet kommer att användas för produktiva investeringar än vad fallet skulle ha varit om de hade fått kvarstanna inom de företag där de genererats.

1 de tidigare nämnda regionalt inriktade motionerna från centerpartihåll är en huvudpunkt i argumentationen all de berörda regionerna genom vinstdelningsskalten berövas produktiva resurser som knappast återkommer till samma regioner i form av placeringar från löntagarfondstyrelsernas sida. Även i detta fall finns det anledning alt påpeka all det är tvivel underkastat om ett uteblivande av vinstdelningsskatten skulle resultera i större investeringar hos de vinstgivande företagen. Molionärerna tycks också undervärdera möjligheten av att löntagarfondstyrelsernas satsningar kan få en positiv regionalpolitisk effekt. En sådan centralisering av företag och resurser som molionärerna befarar är ingalunda någon självklar konsekvens av de placeringar som görs av löniagarfondslyrelser med regional anknytning. I detta sammanhang vill utskottet erinra om regeringens avsikt — redovisad i det föregående under rubriken Propositionen - att en särskild fond på 100 milj. kr. skall inrättas för kapitaltillskott m.m. till småföretag.

Vid sidan av vinstdelningsskatten är de fackliga organisationernas inflytande genom lönlagarfondssystemet i särskilt hög grad en angreppspunkt för systemets motståndare. I motion 1983/84:218 (m, c, fp) framställs dessa organisationer rent av som ett hot mot fri företagsamhet, pä det sättet all ett ökat fackligt inflytande i storföretag skulle "allvarligt rubba de mindre förelagens möjligheter att konkurrera". Enstaka möjligen diskutabla åtgärder från fackligt håll kan enligt utskottets mening inte på något sätt rättfärdiga den negativa bedömning av fackliga värderingar och aktiviteter som kommer lill uttryck i den nu berörda motionen.

I de tre mot löntagarfonder oppositionella partimotionerna framställs ett

FiU 1983/84:20 140

ökat löntagarinflytande i företagen via löntagaifondslyrelserna som en allvarlig risk för näringslivet. Härvid presenteras två svårförenliga hotbilder, Enligl den ena skulle en rad av de mest framgångsrika börsföretagen år 1990 i realiteten domineras av löntagarfondstyrelserna. Enligt den andra skulle en stor del av fondmedlen komma alt satsas på mer eller mindre nödlidande företag, t.ex. Törlustförelag med en förstelnad struktur" (mot. 1983/84: 213). Näringsulskottels bedömning är alt ingendera av dessa eventualiteter kommer att inträffa. Den välbefogade frammarsch för löntagarinlressena som reformen innebär kommer, med de formella och faktiska begränsningar som skall gälla, inle atl leda till några drastiska förändringar. Näringsutskottet instämmer på denna punkt med vad föredragande statsrådet uttalar i propositionen (s. 54);

Löntagarfonderna kommer när de nått sin maximala storlek att sammanlagt inneha 5-10% [av röstinflylandel] i de svenska börsnoterade företagen. Förvisso bör detta innebära en ägarposilion som ger dem möjlighet att uppfylla en väsentlig roll som delägare i många av de svenska produktionsföretagen. Det är också min övertygelse att de på sikt kommer atl vinna ett' allmänt förtroende och alt de på ett aktivt sätt kommer alt la ansvar för, och medverka lill all utveckla del svenska näringslivet. De ska dock inle, och de instruktioner och den medelsram som de tilldelas omöjliggör, att de ens kommer i närheten av att kunna dominera över alla övriga ägare. Därför måsle lönlagarfonderna ta sitt ansvar och utöva sin ägarroll i samverkan med andra ägare och ägargrupper.

Regeringen deklarerar i detla sammanhang sin anslutning lill marknadsekonomins princip. Genom all minska de fördelningspolitiska konflikterna och motverka maktkoncentrationen i näringslivet kommer lönlagarfonderna alt stärka marknadssystemets ställning, anförs det härvid. Löntagarfonderna förutsätter ett marknadssystem, eftersom de inle kan fungera ulan en öppen och livaktig marknad för riskkapital, sägs det också i propositionen. Näringsutskoltet instämmer i regeringens uttalanden om löntagarfonderna och marknadsekonomin.

Därmed har näringsutskoltet också på ett övergripande sätt tagit ställning till vänsterpartiet kommunislernas partimolion 1983/84; 223. Den syftar, som framgår av referatet i det föregående, till en samhällsomvandling som innebär ett avsked från marknadsekonomin. Näringsutskotlet ser liksom motionärerna [löntagarjfonder som "ett medel att bryta kapitalets maktkoncentration och utveckla demokratin". Fonderna bör emellertid därvid verka inom ramen för ett successivt förbättrat marknadsekonomiskt syslem. Yrkandena i motion 1983/84; 223 (vpk) avstyrks med vad nu har sagts.

Den inledande redogörelsen för propositionen innefattar en tämligen detaljerad presentation av den föreslagna nya lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden, vilken är den författning som i huvudsak skall reglera löntagarfondstyrelsernas organisation och verksamhet. Förutom

FiU 1983/84:20 141

innehållet i de flesta bestämmelserna om allmänna pensionsfondens Ijärde fondstyrelse och om lönlagarfondslyrelserna har vissa väsentliga motivuttalanden ålergivits. Näringsulskollet har ingenting att erinra mot lagförslaget och tillstyrker del således.

Näringsutskoliel noterar till sist att lagförslaget för fjärde fondstyrelsens del innehåller vissa nya delaljbeslämmelser som inle har någol direkt samband med lönlagarfondstyrelsernas tillkomst. Hit hör en bestämmelse som ger fondslyrelsen möjlighel alt göra begränsade placeringar i utländska aktier och en annan som öppnar nya vägar för dess kortfristiga placeringar av likvida medel. Från motionärernas sida har, vilket synes naturligt, inga invändningar riktats mot de nu nämnda beslämmelserna. Dessa omfattas emellertid liksom lagförslaget i övrigt av del avslagsyrkande som framställs i de flesta motionerna.

2. Jörn Svensson (vpk) anser atl yttrandet under rubriken Näringsutskotlet bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag---- (= utskottet)---- kan få.

I den föregående redogörelsen har lämnats en summarisk framställning av de fem motiv för förslaget om lönlagarfonder som framförs i propositionen. Som närmare belyses i motion 1983/84:223 (vpk) är det en lång serie av successiva tonviklsförskjutningar som slutligen har lett fram till denna utformning av socialdemokraternas argumentation för lönlagarfonder. I första hand belönas nu all del är fråga om alt hålla tillbaka löneutvecklingen och minska de fördelningspolitiska motsättningarna. Löntagarfondsfrågans maklaspekt har skjutits i bakgrunden. Del sägs ingenting om all fonderna skall vara till för att bryta den kapitalistiska maklkonceniralio-nen. De lönarbetande förutsätts engagera sig för att i alll väsentligt försvara del nuvarande systemet.

De lönarbelandes verkliga intresse gäller en ekonomisk utveckling som ser till nationella, samhällsekonomiska behov, inle till det enskilda förelagets profil. För en sådan utveckling kan fonder spela en viktig roll, men de måste då sältas in i en strategi som syftar lill en socialistisk samhällsomvandling. De fonder som regeringen föreslår innebär en fortsatt utbyggnad av den verksamhet som nu bedrivs av allmänna pensionsfondens fjärde fondslyrelse. Del är bra all en inle obetydlig del av aktiekapitalet i samhållet på det sättet dras undan från storfinansens direkta kontroll. Men vad som borde eftersträvas är en systemförändring. De nya fonderna måste få en inriktning som direkt främjar de arbetandes intressen.

Ell grundläggande krav är då all fondernas salsningar skall göras ulifrån samhällsekonomiska och icke snävl förelagsekonomiska kalkyler. Den regionala förankring som föreslås i proposilionen måsle la sig uttryck också i atl varje fond uttryckligen får i uppdrag all främja näringslivet i sin region och sålunda bidra lill regional balans. Lönlagarkooperaliva förelag och nya samhälleliga industrier bör särskilt stödjas, medan transnationali-

FiU 1983/84:20 142

sering av näringslivet och utflyttning av industriföretag från Sverige aktivt måste motverkas. Till dess att frågan om hur fondstyrelserna skall väljas har prövats närmare bör det ankomma på riksdagen, inte på regeringen, all utse ledamöter i styrelserna. Liksom enligt regeringens förslag bör därvid gälla att en majoritet av ledamölerna skall företräda löniagarintressen. Tanken att löntagarfonderna skall fungera som ett instrument för att åstadkomma åierhållsamhel från de lönarbelandes sida i avialsrörelserna måsle definitivt överges. Under förutsättning all lönlagarfondslyrelsernas verk-samhel får den inriklning som här har angeils lillslyrker uiskollel regeringens förslag i huvudsak. Den föreslagna lagen med reglemenle för allmänna pensionsfonden bör emellertid ändras med hänsyn lill vad utskottet här har sagt. 31 S bör få den lydelse som framgår av alternativt förslag i det följande;

Regeringens förslag Alternativt förstag

31 S

Varje lönlagarfondstyrelse---- fyra suppleanter.

Regeringen förordnar ledamöter Riksdagen förordnar ledamöter

och suppleanter. och suppleanter.

Ledamöter och------ regional anknytning.

Det får ankomma på konstitutionsutskottet att föreslå närmare bestämmelser om hur valen av löniagarfondslyrelser skall gå lill.

Reglerna i 37 S om begränsning av fondernas rält all förvärva aktier i ett aktiebolag bör slopas inte bara för lönlagarfondslyrelsernas ulan också för fjärde fondstyrelsens del. Paragrafen kommer således alt kunna utgå helt.

Utöver dessa ändringar bör regeringen snarast föreslå mera genomgripande ändringar så atl reglementet kommer atl fullt ut motsvara de principer som utskottet har angett.

Riksdagen bör vidare hos regeringen begära förslag lill ell system med samhällsfonder, kombinerade med lokala fackliga investeringsfonder, allt enligt de riktlinjer som skisseras i motion 1983/84: 223 (vpk) och har refererats i del föregående.

FiU 1983/84:20 143

Bilaga 6

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

1983/84:1 y

över proposition 1983/84:50 om löntagarfonder jämte motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle all yttra sig över proposition 1983/84:50 om löntagarfonder jämte motioner. De motioner arbetsmarknadsutskottet berör i del följande är 189, 191, 204-213, 215-217 samt 220-224. Utskottet tar inte upp motionerna 190, 164, 214, 218 och 219. Arbetsmarknadsutskottet begränsar sitt yllrande i del följande till de delar av proposition och motioner som har anknytning till utskottets ansvarsområden. Del gäller förslagens betydelse för utvecklingen på arbetsmarknaden i stort, effekterna på medbestämmandet i arbetslivet och inverkan på den regionala utvecklingen. Arbetsmarknadsutskottet får med anledning härav anföra följande.

Löntagarfonderna och sysselsättningen

Meningarna går starkt isär mellan propositionen och motionerna från de skilda partierna när det gäller löntagarfondernas effekter på sysselsällning-en.

I propositionen anförs att löntagarfonderna är ett betydelsefullt moment i restaureringen av den ekonomiska politiken. Ett viktigt inslag i denna politik är alt åstadkomma en hög och jämn sysselsättning. Syftet med fonderna är bl. a. all stimulera sysselsättningsutvecklingen. En varaktig industriell tillväxt förutsätter enligt propositionen ett stabilt utbud av riskvilligt investeringskapital. Huvuddelen av kapitalel bör ha en långsiktig inriktning, ha ell nalionelli ursprung saml riktas mot de produktiva och utvecklingsbara delarna av svenskt näringsliv.

Moderata samlingspartiet anför i motion 204 all med den omläggning av politiken som de borgerliga partierna genomförde i slutet av 1970-talel och som ledde till ökade företagsvinster och ökat sparande i aklier är marknaden väl försörjd med riskkapital. Löntagarfonderna innebär inle någon ökning av riskkapitalsparandet eftersom fonderna huvudsakligen skall finansieras genom beskattning av förelagens riskkapital. Atl drånera företagens vinstmedel ökar inte kapitallillgången. Fonderna får enligl moderata samlingspartiet en negativ effekt på sysselsättningen. Genom det poliliskt-fackliga inflytandet i löntagarfondernas styrelser kommer fonderna med all säkerhet att söka motarbeta strukturomvandlingen i en kortsiktig strävan att rädda befintliga jobb. Med en sådan politik försämras dynamiken i näringslivet ytterligare och industristrukturen blir enligl motionärerna

FiU 1983/84:20 144

ännu mer föråldrad. Vidare framhålls atl det är de mest lönsamma företagen som svarar för sysselsättningsökningen och att det är just dessa framlidsförelag som skall betala huvuddelen av fondernas uppbyggnad. Enligt motionen råder ingen tvekan om atl fondförslaget leder till ökad arbetslös-hel.

Cenlerparliet anför i motion 213 alt ett av de mest karakteristiska dragen i hela den nu drygt 10-åriga lönlagartbndsdebatien har varit alt argumenten för fonder har skiftat allteftersom vad som för tillfället varit mest aktuellt i den ekonomisk-poliliska debatten. Delta tyder antingen på atl del inle finns några bärande argument för fonderna, eller all del avgörande argumentet är sådant atl man av politiska skäl anser det nödvändigt att omge det med diverse rökridåer.

Huvudfrågan är enligt motionen vem som skall ha makten i företagen. Löntagarfonderna kommer, sägs del, leda lill koncentration av makt till fackföreningsrörelsen som kommer att leda lill påtaglig förändring av vårt ekonomiska syslem i centralistisk, kollektivistisk och socialistisk riktning. LO har redan den helt dominerande fackliga makten i Sverige. Under de perioder landet har en socialdemokratisk regering förenas redan i dag den fackliga och politiska maklen. Till delta skulle nu också komma en direkt makt över näringslivet.

Molionärerna menar vidare att fonderna inte får de positiva effekter på sysselsättningen som anförs i debatten. Även de företag som går bra och därför kunnat nyanställa kommer att få försämrade möjligheter genom att de tvingas inbetala stora summor lill fonderna. I värsta fall kan fonderna bli ett system för atl slussa pengar från framgångsrika förelag med expansionsmöjligheter lill kroniska föriuslföretag där sysselsättningen i längden aldrig kan bevaras.

Folkpartiet tar i motion 224 upp bl. a. löntagarfondernas effekter på tillgängen av riskvilligt kapital. Det ligger också i sakens natur atl kapitalbildningen inte skulle förbätiras med löntagartbnderna. Dessa skall ju framför alll finansieras med vinstmedel från förelagen, pengar som annars skulle kunna användas till framlidssatsningar eller sparas tills tiderna blir sämre. Nettoeffekten blir atl näringslivet undandras riskvilligt kapital, dvs. motsatsen lill del önskade och åsyftade.

Atl la ul vinstmedel ur förelagen och ge dem lill fackliga eller poliiiska fonder är motiverat bara om man tror alt politiker och fackliga förtroendemän kan styra dem till mer lönsamma projekt än vad företagen klarar av. Erfarenheterna är enligl molionärerna i allt väsentligt de motsatta. Därtill kommer enligl motionen atl tillgången lill riskvilligt kapital är tillgodosett. Man pekar därvid på den ökning av emissionsvolymen som skett sedan slutet av 1970-talet.

Vpk anför i sin partimotion 223 att makten över investeringarna intar en nyckelroll. De påverkar såväl sysselsättning som teknikutveckling och arbetsmiljö. Maklen över investeringarna kan erövras på många sätt, ge-

FiU 1983/84:20 145

nom demokratiska rättigheter för de arbetande på arbetsplatserna genom framflyttande av de fackliga rättigheterna, genom nationalisering av storfinansens nyckelpositioner i affärsbanker, försäkringsbolag och stiftelser. Men ett system med fonder skulle enligt motionen också kunna bidra till förändrade maktförhållanden, om de vore insatta i en strategi som syftar till en socialistisk samhällsomvandling. I fondlanken finns element som kan erbjuda utvecklingsmöjligheter för strukturer baserade på en demokratisk självförvaltnings principer, men regeringens förslag är inte insatt i en sådan helhetsstralegi. De fem nya fonderna förslås få en uppbyggnad och en funktion som i huvudsak överensslämmer med Ijärde AP-fonden. 1 vilka förelag fonderna kommer alt äga andelar avgörs enligt motionen inte av några samhälleliga mål. Det kommer i stället all bestämmas av aktiemarknaden, av vilka förelag som nyemitterar eller vilka aklier som omsätts pä denna marknad och vilka aktier som kan antas ge god avkaslning. Delta kommer enligl motionärerna vare sig atl förändra den regionala utvecklingen eller sysselsättningsutvecklingen. Denna kommer som nu atl bestämmas av den oförutsebara summan av olika kapitalisters vinstkalkyler och investeringsverksamhet samt av den offentliga sektorns utveckling.

Som framhålls i propositionen är det enligt utskottets mening uppenbart att ett ekonomiskt system som inte inbegriper de grundläggande marknadsekonomiska funktionerna inte är förenligt med en politisk demokrati av vår typ. Del är också uppenbart all en väl fungerande marknadsekonomi är väsentlig, sett från sysselsättningssynpunkt. Det är emellertid nödvändigt atl genom ett oförtrutet reformarbete mildra de negativa effekter som skulle uppslå i en ekonomi som domineras av otyglade marknadskrafter, bl. a. så atl de strukturförändringar som är ofrånkomliga inslag i marknadsekonomin kan ske i socialt acceptabla former. De arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärderna är avsedda att lösa problem i detta sammanhang. Löntagarfonderna kan enligt utskottets mening ses som en förstärkning av dessa åtgärder i en lid då ökade ansträngningar måste göras för att lösa de stora sysselsättningsproblemen.

Av särskild betydelse för sysselsättningsutvecklingen är tillgängen till riskkapital vilket löntagarfonderna kommer all kunna svara för. Det hävdas i de borgerliga partiernas motioner att tillgången till sådant kapital är säkrat utan lönlagarfonder. Men den väsentliga nyheten med löntagartbnderna är alt de kommer att ge ett stabilt utbud av sådant kapital som kan användas pä ett långsiktigl sätt och, oberoende av de kortsiktiga växlingarna på börsen, riktas mot de produktiva och utvecklingsbara delarna av svenskt näringsliv. Delta är en viktig förutsättning för atl en tillfredsställande sysselsättningsutveckling skall kunna uppnås under 1980-talet.

1 motion 204 hävdas alt löntagarfonderna kommer all motverka strukturförändringar och i motion 213 att de kommer att slussa kapital från goda till dåliga förelag. Självfallet skall löntagartbnderna som andra kapitalplacerare kunna medverka i rekonstruktion av förelag men utskottet vill peka pa 10 Riksdagen 1983/84. 5 saml. Nr 20

FiU 1983/84:20 146

alt enligl 34 § i den nya lagen med reglemenle för allmänna pensionsfonden skall placeringen av medlen syfta lill att förbättra kapitalförsörjningen för svensk produkfion och sysselsättning. Fondmedlen skall placeras så att kraven pä god avkaslning, långsiktighet och riskspridning tillgodoses. Det finns också anledning framhålla atl kravet på förräntning av fondkapitalet är högt, vilket också kommer atl motverka kapitalplacering i projekt som inte är framlidsinriktade.

Utskottet vill avslutningsvis på denna punkt framhålla atl löntagarnas starka inflytande i fondstyrelserna bör ses som en garanti för alt placeringarna främst kommer atl ske i framlidsinriktade projekt som kan ge långsiktiga bidrag till lösandet av sysselsättningsproblemen. Svensk fackföreningsrörelse har under de gångna åren visat stor öppenhet för införande av ny teknik i företagen och för nödvändigheten av strukturförändringar. Utskottet är övertygat om atl denna inställning också kommer alt prägla löntagarrepresentanterna i löntagarfondernas styrelser.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall lill motsvarande delar av motionerna 204, 213, 223 och 224. Utskottet tillstyrker propositionen i aktuell del.

Löntagarfonder och löntagarinflytande

Ett av de grundläggande motiven bakom tillskapandet av löntagarfonderna är enligt propositionen all förslärka löntagarinflytandet i näringslivet genom medägande. En naturlig utgångspunkt vid valet av förvaltningssystem för fondmedlen är därför att de organ som anförtros förvaltningen av medlen får en nära anknytning till lönlagarna. Slutsatsen i propositionen blir all fem av styrelsens nio ledamöter skall företräda löniagarintressen. Regeringen skall enligt förslaget utse ledamöter och suppleanter i fondstyrelserna. Mandatperioden föreslås bli ett år. Därutöver föreslås i 38 § i lagen om reglemente för allmänna pensionsfonden att 50 % av den rösträtt som aktier och andra ägarandelar ger en viss fondstyrelse på begäran skall överföras på de lokala fackliga organisationerna i resp. företag. En sådan fördelning av rösträtten syftar enligt propositionen till att ylterligare decentralisera ägarinflytandet och stärka de anställdas inflytande.

I moderata samlingspartiels motion 204 anförs all löntagarfondsförslagel inle handlar om alt den enskilde löntagaren skall få ett bättre inflyiande i företagen. Syftet är alt ge fackliga ombudsmän och politiker mer makt över näringslivet. Motionärerna säger vidare atl fackföreningarna skall företräda de enskilda lönlagarnas intressen i fackliga frågor samt att fondförslaget innebär alt fackföreningarna nu även blir arbetsgivare. Därmed får de en omöjlig dubbelroll som enligl motionen endast har sin motsvarighet i de östeuropeiska staterna. Det framhålls också atl de företag som i dag ägs av fackföreningarna inte utmärks av atl den enskilde löntagaren har någol särskilt inflytande.

FiU 1983/84:20 147

Även i folkpartiels motion 224 menas all målet att med löntagarfonder bryta den privata maktkoncentrationen inle nås. Man kan inte som görs i propositionen sätta likhetstecken mellan löntagarinflytande och ökad makt ål fackliga ombudsmän och poliliker. De kollekliva lönlagarfonderna kommer all ge dessa grupper avsevärt större makt.

Det ökade inflytandet för de anställda och den fördjupade demokratin i näringslivet som i propositionen sägs vara förbundet med fondernas aktieinnehav är enligl vpk;s mening, framförd i motion 223, illusoriskt. Della beror inle bara på de hårda begränsningsregler som uppsatts för fondernas ägande utan hänger främst ihop med deras "liv" på aktiemarknaden, på av dess funktion förestavade villkor. Eftersom fonderna skall fungera som en del av aktiemarknaden med intresse för all denna utvecklas efter kapitalistiska effektivitetskriterier kan detta enligt motionen leda lill att fondernas styrelser - och representanterna för löntagarsidan i dessa - helt binds upp av systemet. Samma kan förhållandel bli på del lokala planet - där det lokala facket alllid kommer att ha en rösträtt som är i klar minoritet. Dess representanter riskerar alt bindas upp i ell "ägaransvar" som slår i motsatsställning till de arbetandes klassinlressen.

Utskottet konstaterar atl 1970-lalel på det arbetsrättsliga området har präglats av huvudtanken atl arbetslivet skall förnyas genom atl de anställda ges rält lill medbestämmande över förhållandena på arbetsplatserna. De tillförsäkrades denna räll genom lillkomslen av dels lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, dels lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL). Den nya roll de anställda fick genom dessa lagar kom till uttryck i nya och vidgade uppgifter för de fackliga organisalionerna. Dessa har kommit atl spela rollen som löntagarnas instrument för samverkan i medbeslämman-defrågorna. Förslaget om lönlagarfonder fullföljer 1970-talets politik när det gäller alt öka lönlagarnas inflyiande i företagen. Genom de nyss nämnda lagarna fick de anställda genom sina organisationer i flertalet förelag insyn i förelagsledningarnas verksamhet och i övrigi förhandlings-och informalionsrätt när det gäller organisationsförändringar m. m. i företagel. Genom förslaget om löntagarfonder ges de anställda möjlighel alt som ägare jämväl ulöva sill inflytande på bolagsstämman för resp. företag och della i beslut som rör t.ex. storleken på utdelningen till aktieägarna och valet av bolagsstyrelse.

Enligt utskottets mening görs i motionerna 204 och 224 oriklig åtskillnad mellan löntagarinflytande och inflyiande utövat av fackliga organisationer.

Den tidigare nämnda medbestämmandelagen liksom de aktuella bestämmelserna när det gäller löntagarfonderna syftar lill att slärka den enskildes inflyiande. För att detla skall kunna utövas med någon styrka krävs att löntagarna har ett instrument för sin samverkan. Utskottet har svårt all se atl det skulle finnas ell bättre alternativ än i demokratisk ordning vald klubbstyrelse i ett förelag. I motionerna anvisas inte heller något alternativ. Utskottet vill därutöver tillägga all arbetares och tjänstemäns fackliga

FiU 1983/84:20 148

organisationer har tillvunnit sig allmän respekt och erkännande för sin styrka, sin stabilitet och sin vilja och förmåga till brett ansvarstagande i hävdandet av löntagarnas intresse. Det är naturligt all de nu får det utökade ansvar som regeringen föreslår.

I motionerna 204 och 223 tas från skilda ulgångspunkler upp den intressekonflikt som sägs ligga i atl de fackliga organisationerna både skall företräda de anställda och representera ägaren.

Utskottet förnekar inte för sin del alt här kan finnas en intressekonflikt. Men detta måste enligl uskoltets mening accepteras. Del är nämligen rimligt att ett ökat inflyiande kombineras med ett ökat ansvar för den verksamhet man får inflytande över. Utskottet finner för sin del atl det från den utgångspunkten är naturligt att det senaste decenniets utveckling av löntagarnas medbestämmande i företagen nu kombineras med det ansvar som ägande genom lönlagarfonder leder till.

Del anförda innebär all uiskollel fillstyrker proposilionen och avstyrker motionerna 204, 213, 223 och 224 i här aktuella delar.

Löntagarfonderna och den regionala utvecklingen

1 motion 223 föreslår vpk all lönlagarfonderna skall användas för alt främja bl. a. den regionala balansen, dvs. inriktas på näringslivet i en viss region.

I propositionen föreslås all lönlagarfondernas slyrelser skall ha en regional anknylning för all bl. a. sprida inflytandet och atl delta skall komma till uttryck i rekryteringen av styrelseledamöterna. Det sägs i propositionen alt della dock inle innebär all fondslyrelserna skall tilldelas ett regionalpolitiskl ansvar eller atl kapitalplaceringarna skall begränsas till vissa regioner. Däremot skall varje löntagarfondstyrelse genom sin personsammansättning ges en klar förankring i en geografiskt sammanhållen region. Ledamöter och suppleanter bör enligt förslaget genom bosättning eller på annat sätt ha anknytning lill den geografiska regionen.

Någon formell geografisk avgränsning av de fem regionerna görs inte. 1 propositiolien anförs emellertid att en region bör omfatta norra Sverige. Mellansverige bör indelas i två regioner. Västra och södra Sverige bör utgöra var sin region.

Utskottet anser för sin del alt styrelsernas regionala anknytning är mycket betydelsefull. Det är enligt utskottets mening riktigt att fonderna i sin placeringspoliiik inte skall ha några uttalade regionalpoliliska mål. Men det betyder inle alt deras verksamhet saknar regionalpolitisk betydelse. Styrelsernas regionala anknytning innebär alt resp. styrelse kommer atl ha särskild kunskap om utvecklingsförutsältningarna i den egna regionen. Del finns därigenom bättre förutsättningar än vad annars skulle varit fallet att i resp. region, t.ex. norra Sverige, finna sådana framtidsinriklade projekt som åren förutsältning för kapitalplacering. Uiskollel vill i sammanhanget

FiU 1983/84:20 149

peka på den uppvärdering av ett projekts lönsamhet som användningen av regionalpolitiskl stöd kan innebära.

1 propositionen anges atl kapitalplacering i mindre och medelstora förelag lämpligen sker via investmentbolag som t. ex. Tillväxtinvest. Utskottet vill påpeka att det finns flera regionala investmentbolag och framhålla all det är naturligt om fondstyrelserna prövar möjligheterna atl via dessa placera riskkapilal i nyss nämnda typ av förelag. Löntagarfondernas regionalpolitiska betydelse skulle ökas på della sätt.

Utskottet behandlar i detla sammanhang också motionerna 189, 191, 205-212, 215-217 och 220-222. Dessa motioner har avgivits av riksdagsledamöter tillhörande centerpartiet från skilda delar av landet. Motionerna har samma principiella uppläggning. Del framhålls sammanfallningsvis dels all införandel av lönlagarfonder är ett hot mot sysselsättningen i resp. län, dels all effekterna för kommuner och landsting blir försämrad ekonomi till följd av ökade ATP-avgifter och minskal skatteunderlag. En beräkning av de minskade skatteintäkterna för kommunerna i resp. lån redovisas.

Som ulskoltet anfört tidigare i delta yllrande menar utskottet att lönlagarfondernas allmänna effekt på sysselsättningen är positiv. Del finns ingen anledning tro atl effekterna skulle bli uttalat negativa i några län. När det gäller de små och medelstora företagen som kan dominera i vissa län har utskottet ovan pekat på de möjligheter som finns all slussa riskkapital lill denna typ av förelag. Regeringen har dessutom meddelat all den avser återkomma med ytterligare förslag i denna fråga under våren 1984; bl. a. nämns möjligheten atl upprätta en särskild fond för ändamålet, anknuten till Invesleringsbanken.

När det gäller löntagarfondernas effekter på den kommunala ekonomin innebär den höjda ATP-avgiften en måttlig reduktion av skalleinläklerna, och vinstdelningen kan leda lill en marginell minskning av skalleunderla-gel. Utskottet vill påpeka att denna beräkning kan inte göras avskild från den positiva effekt på sysselsättningen som fonderna kommer att få enligt utskottets mening. Effekterna av ökad sysselsättning blir ett ökat skatteunderlag.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall lill motsvarande delar av propositionen och avslag i aktuella delar av motionerna 189, 191, 205—212, 215-217 och 220-223.

En sammanfattande slutsats av vad som här anförts är att utskottet, från de utgångspunkter utskottet med hänsyn till sitt ansvarsområde har alt beakta, tillstyrker alt löntagarfonder inrättas enligl regeringens förslag.

Stockholm den 1 december 1983

På arbetsmarknadsutskottets vägnar FRIDA BERGLUND

FiU 1983/84:20 150

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Lars Ulander (s), Anders Högmark (m), Marianne Stålberg (s), Karin Flodslröm (s), Arne Fransson (c). Lahja Exner (s), Gustav Persson (s), Sonja Rembo (m), Elver Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Börje Hörnlund (c), Sven Lundberg (s) och Alexander Chrisopoulos (vpk).

Avvikande meningar

1. Alf Wennerfors (m), Anders Högmark (m), Arne Fransson (c), Sonja Rembo (m), Elver Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m) och Börje Hörnlund (c) anser alt utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Löntagarfonder och sysselsättningen

Meningarna går (s. 2)---- = utskottet----- sektorns utveckling (s.

5).

Utskottet vill med utgångspunkt i partimotionerna från moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet belysa de kollektiva fondernas effekter på sysselsättningen. Först behandlas fondförslagels inverkan på det allmänna näringslivsklimalel och därefter betydelsen för sysselsättningen av tillgången på riskvilligt kapital.

Enligl utskottets uppfattning kommer införandel av kollektiva fonder all leda till omfattande systemförändringar i vårt land. Gradvis sker en övergång till ett socialistiskt system. Marknadsekonomin med dess mångfald, dynamik och valfrihet för den enskilde kommer successivt att överges. Vi molsäller oss på det bestämdaste att denna omläggning av de grundläggande ekonomiska förhållandena sker. Så gör också större delen av svenska folkel. Det framgår av alla opinionsundersökningar som genomförts i fondfrågan. Regeringens politik atl i strid med folkels vilja och med kommunislernas slöd driva igenom sill förslag har lelt till en konfrontation som kommer att få utomordentligt allvarliga effekter för utvecklingen inom näringslivet och därmed också på sysselsättningen.

Utskottet anser vidare alt förslaget om lönlagarfonder motverkar näringslivets förnyelse samt hämmar småförelagens utveckling liksom ny-företagandet. Sverige kommer dessutom atl förlora som industrination genom atl de företag som har de bästa utvecklingsförutsältningarna i större utsträckning kommer atl välja att lägga mera av sin verksamhet utomlands.

Tryggad sysselsättning baseras på företagens möjligheter och vilja atl skapa och utveckla produkter och marknader. Löntagarfonderna kommer atl minska företagens vilja och förmåga att öka produktion och sysselsättning. Redan hotel om lönlagarfonder har skadat näringslivets utveckling. Företagen behöver själva förfoga över sitt utvecklingskapilal.

Vad utskottet här anfört innebär sammanfallningsvis atl löntagarfonderna utgör det allvarligaste hotet hittills mot sysselsättningen och näringslivels utveckling. Utskottet avstyrker alt fonder införs och därmed de

FiU 1983/84:20 151

förslag i frågan som läggs av regeringen i propositionen. I stället bör politiken inriktas på atl slå vakt om marknadsekonomin och på att förbättra dess funktionssätt. Exempel på åtgärder som utskottet förordar är en utbyggnad av nuvarande aktiesparande och införande av individuella företagsanknutna vinstdelningssystem. Av det anförda följer atl utskottet tillstyrker motionerna 204, 213 och 224 i här aktuell del. Vpk;s partimotion 223 som föreslår en ännu mera långtgående socialisering än regeringen avstyrks i motsvarande del.

Löntagarfonder och löntagarinflytande

"Ett av" (s. 7)-------- = utskottet------ "arbetandes klassintressen"

(s. 8).

Som anförs i partimotionerna från moderala samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet handlar löntagarfondsförslaget inte om atl ge de enskilda löntagarna ett bättre inflytande utan om att ge fackliga företrädare ökad makt över näringslivet. På sikt innebär fondförslaget att dessa fackföreningsdominerade fonder tar över inflytandet i företagen. Samtidigt som della sker skall fackföreningarna liksom hittills företräda de enskilda löntagarnas intressen vid löneförhandlingar och i andra fackliga frågor. De fackliga organisationerna skall därmed fullgöra en dubbelroll. Denna bäddar för intressekonflikter som myckel väl kan leda till minskat löntagarinflytande. Hittillsvarande erfarenheter visar alt de anställda inte har någol större inflytande i fackligt ägda företag.

Löntagarnas inflytande skall enligt utskottets mening knytas lill de enskilda förelagen och arbelsplatserna och ske i de former som regleras i den arbelsrätlsliga lagstiftningen.

Slutsatsen är alltså atl inte heller regeringens argument om löntagarfonderna som ett instrument att stärka löntagarnas inflyiande över företagen håller.

Löntagarfonderna och den regionala utvecklingen

"I motion" (s. 10)------ = utskottet----- "sin region" (s. 10).

Utskottet har påvisat i det föregående med slöd av resonemang i partimotionerna från moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet atl lönlagarfonderna får en ogynnsam effekt på sysselsättningen. Löntagarfonderna kommer alt få negativa regionala effekter. En del regioner kommer att få avstå kapital därför att de har många småföretag som saknar förutsättningar atl bli placeringsobjekt eller saknar större företag som ger tillräckligt hög avkastning. Exempel på den utförsel av kapital som kommer alt ske i vissa regioner lämnas i motionerna 189, 191, 205-212, 215-217 och 220-222, som väckts av enskilda riksdagsledamöter tillhörande centerpartiet. I dessa motioner påvisas också de negativa effekterna på den kommunala ekonomin av dels höjda ATP-avgifter, dels försämrat skatteunderlag till följd av vinstskatler från företagen till de kollekliva

FiU 1983/84:20 152

fonderna. Del är ofrånkomligt att den höjda arbetsgivaravgiften innebär en kostnadsökning för kommunerna och alt fonderna sammantaget leder lill ett minskat skatteunderlag.

Utskottet har redan tidigare i yttrandet avstyrkt regeringens förslag om inrättande av löntagarfonder och har genom vad som här anförts om löntagarinflytande och regional utveckling givit ytteriigare argument för denna avstyrkan.

2. Alexander Chrisopoulos (vpk) anser att ulskotlels yllrande bort ha följande lydelse:

Löntagarfonder och .sysselsättning

"Meningarna går" (s. 2)--- = utskottet------ "sektorns utveck
ling" (s, 5).

Kapitalismens kris har starkt påverkat förhållandet mellan samhällsklasserna i Sverige. En förskjutning till de breda folklagrens nackdel har skett. Sedan en följd av år har Sverige ell växande skikt av arbetslösa och undersysselsalta. Reallönerna har fortlöpande sjunkit, samtidigt som förmögenhetsbildningen i ett fåtals händer starkt ökat. Spekulation och internationalisering av kapitalet har minskal benägenhelen atl utveckla svensk ekonomi och produktion. Nedskärningar inom den offentliga sektorn har drabbat de breda folklagrens levnadsnivå. För det stora flertalet lönarbetande i landet gäller, att de socialt pressats tillbaka - både som individer och som klass.

Socialdemokratins ledning tenderar alt se fonderna utifrån systembevarande idéer, som döljer klasskonfliktens verkliga natur. Med en sådan utgångspunkt kan fonderna bli ett medel alt ytterligare underordna de breda lönlagarskikten systemels hårdnande krav, siorföreiagens ledarfllosofier och styrmeloder samt en borgerligt inspirerad krispolitik. Det är lika avslöjande som typiskt, att propositionens text över huvud taget inte ens berör frågan, huruvida de arbelande har kvalitativt andra intressen i fråga om den industriella utvecklingen än kapitalistklassen. Regeringen accepterar den utveckling som styrs av kapitalistiska profitintressen och ser inle fondsystemet som en möjlighet till en förändrad inriktning. Klassmotsättningarna är när det gäller produktionens utveckling stora och oförsonliga. Kapitalägarna - i synnerhet den storfinans som kontrollerar exportindustrin - arbetar medvetet för produktionslivets transnationalisering för att öka sill oberoende av nationella lagar och sin styrka gentemot fackliga krav. De lönarbetande har ett motsatt intresse av att försvara det nationella produktionssystemet, den inhemska marknaden och möjligheterna all föra en självständig nationell politik. Kapitalägarna har intresse av det enskilda kapitalets förräntning, av kortsiktiga, snabba vinster. De lönarbetande har intresse av en ekonomisk utveckling som ser till nationella, samhällsekonomiska behov som tar sikte på långsiktig uppbyggnad där det

FiU 1983/84:20 153

enskilda företagets profil inte slår i centrum: Kapitaliigarna har iniresse av en teknologisk utveckling, som slår ul det mänskliga arbetet, skiirper kontrollen över arbetskraften och arbetspröcessen och förstärker kapitalismens över- och underordning. De lönarbelahde har tvärtom iniresse av en teknisk utveckling som ger arbetet ell meningsfullt innehåll, som tillvaratar de arbetandes skapande förmåga, som befrämjar jiimlikhel och demokratiska beslutsprocesser. Kapitalägarna séi" produktionsprocessen privat-ekonomiskl. de lönarbelandes iniresse är att den ses i hela samhiillsutvéck-lingens ljus.

Om fonderna väsentligen blir delägare rned minoritetsposter, om de bedriver en placeringspolitik hell på den kapitalistiska aktiemarknadens villkor, kan de inte förändra utvecklingen i de arbetandes intresse. De förvandlas då lill ett stöd åt en utveckling som bestäms av de stora privata kapitalägarna och deras koncernledningar.

De förhoppningar som en gång skapats bland de arbetande, att löntagarfonder skall minska maktkoncentrationen öch ge de arbelande ökad makt i samhället, atl de skall bli ett effektivt medel i kampen mot arbetslösheten, att de skall bli ett viktigt medel för ekonomisk demokrati och ge möjligheter till ökad samhällelig styrning av den ekonomiska utvecklingen kommer icke alt uppfyllas av detta förslag.

De föreslagna fonderna kommer inte atl spela någon påvisbar roll för den ekonomiska aktiviteten. Företagens problem är nu inle brist på kapital eller likvida tillgångar. Snarare är problemet en överlikviditet. Ytterligare en stor kund på aktiemarknaden innebär ingen lösning på detta problem.

En utvidgning av ATP-systemet kan emellertid vara motiverad av andra skäl. Ulskottel lillslyrker atl denna utbyggnad sker men förordar den ändring av inriktningen i deras verksamhet som föreslås i vänslerpartiel kommunisternas pariimotion 223. Det innebär bl. a. alt fondernas pengar måste satsas utifrån samhällsekonomiska kalkyler och överväganden. Fonderna skall ha inte bara en regional förankring i sin sammansättning, utan de skall också ha ett uttryckligt uppdrag all främja regional balans.

Till denna senare fråga återkommer ulskottel nedan.

Utskottet tillstyrker alltså från sina utgångspunkter att den av regeringens föreslagna utbyggnaden av ATP-systemet sker med de ändringar som föreslås i motion 223. Motsvarande delar av motionerna 204. 213 och 224 avstyrks.

Denna utbyggnad av ATP-syslemel måste emellertid kompletteras med en utbyggnad av samhällsfonder kombinerade med lokala fackliga investeringsfonder enligl en modell som närmare utvecklas i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 223.

FiU 1983/84: 20 154

Löntagarfonder och löntagarinflytande

"Ett av" (s. 7)-------- = ulskottel------ "arbetandes klassinlressen"

(s. 8).

När det gäller löntagarfondernas betydelse för löntagarinflytande vill uiskollel likaledes la sin utgångspunkt i vad som anförs i vänsterpartiet kommunisternas partimolion 223. Förvisso har utskottet ingel emot en "kollektiv" aktieägare under samhällsinflylande som AP-fonder utgör. Del är ju inte till nackdel för de arbetande att aktieägaren är en AP-fond jämfört med all ägaren är en medlem i ett privat finanshus. Men del ökade inflyiande! för de anslällda och den fördjupade demokralin i näringslivel som sägs vara förbundel med AP-fondernas aklieinnehav är lill slor del illusoriskt. Della hänger inle bara ihop med de hårda begränsningsregler som uppsatts för fondernas ägande. Det hänger främst ihop med deras "liv" på aktiemarknaden, på av dess funktion förestavade villkor. Eftersom fonderna skall fungera som en del av aktiemarknaden med intresse för alt denna utvecklas efter kapitalistiska effektivitetskriterier kan delta leda lill all fondernas styrelser — och representanterna för löntagarsidan i dessa - helt binds upp av systemet. Samma kan förhållandet bli på det lokala planet, där facket alllid kommer att ha en rösträtt som är i klar minoritet. Dess representanter riskerar atl bindas upp i ett "ägaransvar" som slår i motsatsställning till de arbetandes klassintressen.

Allt tal i de borgerliga partiernas motioner 204, 213 och 224 om alt regeringens förslag innebär en för kraftig maktförskjutning fill de fackliga organisationernas och löntagarnas förmån avvisar utskottet. Tvärtom blir maktförskjutningen för liten. Delta är en anledning lill de kompletterande förslag vpk har lagt.

Löntagarfonderna och den regionala utvecklingen

"I motion" (s. 10)------ = utskottet----- "sin region" (s. 10).

Som sägs i vänsterpartiet kommunisternas partimotion skall fondernas ingå i en politik, som syftar till att upphäva skillnaderna mellan landets olika regioner, och som bryter den koloniala karaktär ekonomin fått i de s. k. skogslänen. Fonderna skall också kunna sättas in för att rehabilitera och utveckla krisdrabbade industrier samt i förekommande fall investera i nya på orter, där de gamla industrierna faller.

De lokala fackliga organisationerna skall kunna använda medel ur samhällsfonderna för att bygga upp lokala investeringsfonder. Dessa skall ha lill syfte att i såväl samhällsägda som privata företag garantera viktiga insalser på den lokala arbetsplatsen. De lokala fackliga investeringsfonderna skall tjäna som vapen för den fackliga organisationens självständiga strävanden.

Fonderna skall byggas upp med en central fond - främst avsedd för större övergripande satsningar på nationell nivå - och 24 länsfonder.

FiU 1983/84:20 l.';6

Innehåll

Inledning ......................................................................... I

Propositionen ................................................................. .... 2

Lagförslag ........................................................................ 3

Sammanfattning av förslaget till löntagarfonder ............ 30

Den ekonomiska bakgrunden............................................ 31

Lönlagarfonderna och marknadsekonomin .................... 33

Motionerna ............................. ;...................................... 34

204 (m).............................................................................. 37

213 (c) ............................................................................ . 39

224 (fp) ............................................................................ 41

223 (vpk) '......................................................................... .. 43

Ulskottel ■........................................................................... ... 46

1. Regeringens beredning av förslaget till löntagaifonder 46

2. Bakgrund och allmänna överväganden ..................... 50

3. Finansering av löntagarfondsystemel .......................... 57

Vinstdelningsskatlens utformning ..................................... .. 57

Vinstdelningsskatlens omfattning .................................... 58

Lönlagaifondernas regionala effekter och konsekvenser för den

kommunala ekonomin ............................................. ..... .. 60

4. Organisation ............................................................ 61

Anknytningen till ATP-syslemel ....................................... .. 61

Fjärde fondslyrelsen ....................................................... .. 62

Likheter och olikheter mellan fjärde fondslyrelsen och lönlagar
fondstyrelserna ................................................................ .. 63

Löntagarfondernas rättsliga status ................................ 66

Röstkvolering och överföring av rösträtt ....................... 67

Utseende av fondstyrelser ............................................. 69

Lönlagarfondernas regionala anknytning m. m................. 70

5. Övriga motionsyrkanden ........................................ .. 71

Åtgärder för atl underlätta personligt ägande av aktier .. 71

Avskaffande av den graderade rösträtten för nya börsaktier ... 72

Hemställan ...................................................................... 73

Reservationer

1. Regeringens beredning av förslaget till löntagarfonder (m. c. fp) , 75

2. Inrättande av fem löniagarfondslyrelser m. m. (m. c, fp) 78

3. Inrättande av fem löniagarfondslyrelser m. m. (vpk) .. 84

4. Samhällsfonder och lokala fackliga investeringsfonder (vpk) .... 93

5. Samhällsfonder och lokala fackliga investeringsfonder (m, c, fp) . 94

6. Åtgärder för all underlätta personligt ägande av aktier (m, c, fp) . 94

Särskilt yttrande

Avskaffande av den graderade rösträtten för nya aktier (c. fp, vpk) . 95