FiU 1983/84:13

Finansutskottets betänkande
1983/84:13

om allemanssparandet (prop. 1983/84:30)

1 detta betänkande behandlar utskottet

proposition 1983/84: 30 om allemanssparandet samt

de med anledning av propositionen väckta motionerna

1983/84:36 av Nils Åsling m. fl. (c),

1983/84:37 av Ulf Adelsohn m. fl. (m),

1983/84:41 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp).

Utskottet har inhämtat yttranden i ärendet från skatteutskottet och
näringsutskottet. Yttrandena (SkU 1983/84:1 y och NU 1983/84: 1 y) återfinns
som bilagor till betänkandet.

Propositionen

I propositionen har regeringen (finansdepartementet) efter hörande av
lagrådet föreslagit riksdagen att

dels anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om allemanssparande,

2. lag om skattelättnader för allemanssparande,

3. lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder,

4. lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,

dels i överensstämmelse med vad som angetts i propositionen uppdra åt
fullmäktige i riksgäldskontoret att med banker och sparkassor träffa avtal
om medverkan i allemanssparandet,

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att - med avräkning mot
vaije banks motsvarande fordran på riksgäldskontoret - utfärda en garanti
för bankens förpliktelser mot dem som sparar på rikssparkonto,

dels till Information om allemanssparandet på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1983/84 under sjunde huvudtiteln anvisa ett anslag
av 13000000 kr.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse:

1 Riksdagen 1983/84. 5 sami. Nr 13

FiU 1983/84:13

1 Förslag till

Lag om allemanssparande

Allmänna bestämmelser

1 § I denna lag behandlas den särskilda sparform (allemanssparande)
som är förenad med skattelättnader enligt lagen (1983:000) om skattelättnader
för allemanssparande.

2 § Var och en som är kyrkobokförd här i landet får ansluta sig till
allemanssparande! från och med det år då han fyller sexton år.

3 § Sparmedlen skall sättas in i en svensk bank som enligt överenskommelse
med riksgäldskontoret förmedlar allemanssparande. En sparare får
inte spara på mer än ett rikssparkonto och i fler än två kapitalsparfoniier.

Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag i fråga om
bank gäller också i fråga om sparkassa.

4 § Varje sparare får sätta in högst 600 kronor i månaden i allemanssparande!.

Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med uttag, får
sammanlagt inte överstiga 30000 kronor.

5 § Den som börjar spara under år 1984 får för detta år ett särskilt tillägg
(bonusränta) motsvarande fem procent årlig ränta. Även den som börjar
spara ett senare år och som det året fyller högst 25 år får en sådan
bonusränta.

Bonusräntan bekostas av staten och tillförs sparmedlen vid utgången av
det år då sparandet inleddes.

6 § Vid uttag betalar spararen till banken en avgift motsvarande en
procent av det uttagna beloppet, dock minst 20 kronor.

7 § En sparare får överföra hela behållningen på sitt rikssparkonto till ett
sådant konto i en annan bank. Med iakttagande av 3 § första stycket får
han även överföra, helt eller delvis, behållningen i en kapitalsparfond till
annan sådan fond.

Banken är berättigad till ersättning av spararen för sina kostnader för en
överföring. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte betalas.

8 § Om rätten till sparmedlen genom överlåtelse eller på annat sätt
övergår till någon annan eller om spararen pantsätter sin fordran, skall
innestående medel betalas ut.

Om en sparare överskrider de begränsningar som gäller enligt 3 § första
stycket eller 4 §, skall de oriktigt insatta sparmedlen betalas ut till honom.
Någon ränta eller värdeökning på dessa medel skall ej gottskrivas spararen.
Om det för sparmedlen har förvärvats andelar i en kapitalsparfond och

FiU 1983/84:13 3

om andelsvärdet därefter har sjunkit, skall beloppet jämkas i motsvarande
mån.

Vid utbetalning enligt första stycket skall uttagsavgift enligt 6 § erläggas.

Rikssparkonton

9 § De medel som sätts in på ett rikssparkonto skall överföras från
banken till riksgäldskontoret.

På de medel som satts in på ett rikssparkonto utgår årlig ränta enligt en
räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande
diskontot med tillägg av 1,25 procentenheter.

Kapitalsparfonder

10 § En kapitalsparfond är en fond för sparande i svenska aktier och
andra svenska värdepapper.

I fråga om kapitalsparfonder gäller vad som föreskrivs i aktiefondslagen
(1974:931) och annan författning i fråga om aktiefond med de avvikelser
som följer av denna lag och lagen (1983:000) om skattelättnader för allemanssparande.

11 § Antalet andelsägare i en kapitalsparfond får inte överstiga 75000.

12 § En kapitalsparfond förvaltas av ett fondbolag som bildas särskilt för
detta ändamål.

Ett fondbolag får inte förvalta mer än en kapitalsparfond.
Bankinspektionen kan, om det finns särskilda skäl, medge undantag från
första stycket.

13 § Styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst sju ledamöter. Av
styrelseledamöterna väljs flertalet och bland dem styrelsens ordförande av
en fondandelsägarstämma. Av de övriga ledamöterna utses två av regeringen
och minst en av bolagsstämman i fondbolaget. För de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall stämman välja suppleanter.

Intill dess att fondandelsägarstämma hållits består styrelsen av de ledamöter
som regeringen och bolagsstämman har utsett.

Fondandelsägarstämmans val av ledamöter och suppleanter i fondbolagets
styrelse skall beredas av en valberedning, utsedd av en fondandelsägarstämma.
Detta gäller dock ej första gången val äger rum.

14 § För fondandelsägarna i en kapitalsparfond skall årligen hållas stämma.

En fondandelsägarstämma skall hållas första gången tidigast tre och
senast sex månader efter det att bankinspektionen meddelat tillstånd för
fondbolaget att utöva fondverksamhet.

15 § Fondbolag får till en kapitalsparfond förvärva endast följande slag
av värdepapper, nämligen

1. sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla
skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning
som är inregistrerade vid Stockholms fondbörs,

FiU 1983/84:13

2. sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla
skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning
som utbjuds till försäljning under sådana förhållanden att sannolika skäl
finns för antagande att de inom ett år från förvärvet kommer att inregistreras
vid Stockholms fondbörs,

3. andra svenska aktier samt andra av svenskt aktiebolag utfärdade
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning,

4. bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller andra värdepapper
som avses i 1—3,

5. obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten.

Har värdepapper som förvärvats enligt första stycket 2 ej inregistrerats
inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske,
om de inte vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrymmas inom
tioprocentsgränsen enligt sista stycket.

Ett fondbolag får inte till en kapitalsparfond förvärva aktier i bolaget.

Ett fondbolag får inte till fonden mot vederlag förvärva värdepapper som
avses i första stycket 3 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla sådana
värdepapper i sådan omfattning att värdet av värdepapperen och bevisen
genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde.
Bankinspektionen kan, om det finns särskilda skäl, medge att procenttalet
överskrids. Ej heller får ett fondbolag till fonden mot vederlag förvärva
värdepapper enligt första stycket 5 i sådan omfattning att värdet av de
värdepapper som där avses genom förvärvet kommer att överstiga tjugofem
procent av fondens värde. Den sistnämnda begränsningen gäller dock
inte förrän ett år efter det att fondbolaget erhållit bankinspektionens tillstånd
att bedriva fondverksamhet.

16 § Ett fondbolag skall tillse att en kapitalsparfond får en med hänsyn
till intresset av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

Fondbolaget får ej till fonden mot vederlag förvärva värdepapper av
samme utfärdare i sådan omfattning att värdet av de värdepapper i fonden
som utfärdats av denne genom förvärvet kommer att överstiga tio procent
av fondens värde. Detta gäller ej värdepapper som har utfärdats av staten.

Om de finns särskilda skäl, kan bankinspektionen medge att procenttalet
i andra stycket överskrids.

Utan hinder av andra stycket och 15 § sista stycket får vid emission
aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana
aktier eller skuldebrev skall dock avyttras så snart det lämpligen kan
ske och senast ett år efter förvärvet, om värdepapperen ej vid något tillfälle
under ettårsperioden kunnat inrymmas inom de gränser som anges i andra
stycket och 15 § sista stycket första meningen. Om det finns särskilda skäl,
kan bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.

17 § I beslut om rösträtt för aktier i fonden deltar endast de ledamöter i
fondbolagets styrelse som har utsetts av fondandelsägarstämman.

18 § Fondbestämmelserna för en kapitalsparfond skall ange att

1. fonden är en kapitalsparfond för vilken denna lag gäller,

2. fondbolaget skall föra register över innehav av fondandelar och inte
skall utfärda fondandelsbevis,

FiU 1983/84:13

3. utdelning till fondandelsägarna inte skall ske,

4. inlösen av fondandel skall ske i de fall och på de villkor som anges i
denna lag och i aktiefondslagen (1974:931).

Fondbestämmelserna skall också innehålla närmare regler om fondandelsägarstämma.

Företagsanknutna kapitalsparfonder

19 § I en företagsanknuten kapitalsparfond får kapitaltillskott göras endast
av den som är anställd i ett visst bolag eller inom en viss koncern. För
en sådan fond gäller i tillämpliga delar 10—18 §§, om inte annat följer av
20-23 §§.

20 § Ett fondbolag som avses i 10 § första stycket lagen (1978:428) om
aktiesparfonder får även förvalta en företagsanknuten kapitalsparfond.

21 § Styrelsen för fondbolaget skall bestå av minst fem ledamöter. Av
ledamöterna väljs flertalet och bland dem styrelsens ordförande av fondandelsägarstämman.
Övriga ledamöter väljs av bolagsstämman i fondbolaget.
Minst en ledamot skall väljas av bolagsstämman. För de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall stämman välja suppleanter.

Om ett fondbolag förvaltar flera företagsanknutna fonder, skall för varje
sådan fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som har valts av
andelsägarstämman i fonden.

Utan hinder av 8 § fjärde stycket första meningen aktiefondslagen
(1974:931) får till styrelseledamöter i ett fondbolag, som förvaltar en
företagsanknuten kapitalsparfond för anställda hos ett bankaktiebolag,
utses anställda i bankbolaget.

22 § Minst tjugofem procent av en företagsanknuten kapitalsparfonds
värde skall placeras i sådana värdepapper som avses i 15 § och som har
utfärdats av det aktiebolag i vilket de som tillskjuter kapital till fonden är
anställda eller — om bolaget ingår som moderbolag i en koncern — i vars
dotterbolag de är anställda.

Den i 22 § aktiefondslagen (1974:931) föreskrivna begränsningen i fråga
om en aktiefonds innehav av aktier i samma bolag gäller ej för en företagsanknuten
kapitalsparfond.

Av fondens beteckning skall framgå vilket företag den är anknuten till.

23 § Bestämmelsen i 4 § andra stycket aktiefondslagen (1974:931) gäller
inte fondbolag som förvaltar en företagsanknuten kapitalsparfond.

Bankinspektionen får efter ansökan medge att fondbolaget inte avger
kvartalsredogörelse för fonden.

Bankinspektionen får avstå från att för fondbolaget förordna revisor som
avses i 46 § tredje stycket aktiefondslagen.

FiU 1983/84:13

Bemyndigande

24 § Riksgäldskontoret svarar för administration och kontroll av
manssparandet och får meddela de föreskrifter som behövs härför.

Denna lag träder i kraft den I april 1984.

FiU 1983/84:13

2 Förslag till

Lag om skattelättnader för allemanssparande

Skattelättnader enligt denna lag medges för sparande enligt lagen
(1983:000) om allemanssparande.

Räntan på sparmedlen samt bonusräntan enligt 5 § lagen (1983:000) om
allemanssparande utgör inte skattepliktig inkomst vid taxering enligt kommunalskattelagen
(1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Ränta och utdelning som tillfaller en kapitalsparfond utgör inte heller
skattepliktig inkomst.

Realisationsvinst på andel i kapitalsparfond utgör inte skattepliktig inkomst.
Avdrag får ej göras för realisationsförlust på sådan andel.

Denna lag träder i kraft den I april 1984 och tillämpas på insättningar
som har skett efter ikraftträdandet.

FiU 1983/84:13

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 10 och 11
sparfonder skall ha nedan angivna lydelse.

lagen (1978:428) om aktie -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Aktiesparfond förvaltas av fondbolag som bildas särskilt för detta ändamål.

Styrelsen för fondbolaget skall
bestå av minst sju ledamöter.

Av styrelseledamöterna utser regeringen
två ledamöter. Minst hälften
av återstående ledamöter utses
av fondandelsägarna eller intressesammanslutning
för dem.

Styrelsen för fondbolaget skall
bestå av minst sju ledamöter. Av
dessa skall flertalet och bland dem
ordföranden väljas av en fondandelsägarstämma,
som skall hållas
årligen. Av de övriga ledamöterna
utses två av regeringen och minst
en av bolagsstämman i fondbolaget.
För de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall
stämman välja suppleanter.

Fondandelsägarstämmans val av
ledamöter och suppleanter i fondbolagets
styrelse skall beredas av
en valberedning, utsedd av enfondandelsägarstämma.

/ beslut om rösträtt för aktier i
fonden deltar endast de ledamöter i
fondbolagets styrelse som har utsetts
av fondandelsägarstämman.

3 §'

Till aktiesparfond får förvärvas endast värdepapper enligt 19 § aktiefondslagen
(1974:931) vilka är

1. aktier i svenskt aktiebolag,

2. sådana konvertibla skuldebrev
eller skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning som har
utfärdats av svenskt aktiebolag.

1. aktier i svenskt aktiebolag,

2. sådana konvertibla skuldebrev
eller skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning som har
utfärdats av svenskt aktiebolag.

3. obligationer och andra skuldförbindelser,
utfärdade av staten.

Ett fondbolag får inte till fonden
mot vederlag förvärva värdepapper
enligt första stycket 3 i sådan omfattning
att värdet av de värdepapper
som där avses genom förvärvet
kommer att överstiga tjugofem procent
av fondens värde.

Bankinspektionen får medge att det i 19 § sista stycket aktiefondslagen
angivna procenttalet överskrids.

Om det lämpligen kan ske, skall
förvärvas sådana aktier, som utfärdas
i samband med nyemission, eller
konvertibla skuldebrev.

' Senaste lydelse 1982:545.

FiU 1983/84:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §2

Förvaltar ett fondbolag uteslutande
en eller flera företagsanknutna
aktiesparfonder, gäller i stället
för 2 § andra och tredje styckena att
styrelsen för fondbolaget skall bestå
av minst fem ledamöter och att
minst hälften av styrelseledamöterna
skall utses av fondandelsägarna
eller intressesammanslutning
för dem.

Om ett fondbolag förvaltar flera
aktiesparfonder, skall för varje
företagsanknuten fond i fondbolagets
styrelse ingå minst en ledamot,
som utsetts av delägarna i denna
fond eller av intressesammanslutning
för dem. Ett beslut om utövande
av rösträtt för aktier i en sådan
fond skall ha biträtts av mer än
hälften av de ledamöter som utsetts
för fondens delägare.

Utan hinder av 8 § fjärde stycket första meningen aktiefondslagen
(1974:931) får till styrelseledamöter i fondbolag, som förvaltar en företagsanknuten
aktiesparfond för anställda hos ett bankaktiebolag, utses anställda
i bankbolaget.

II §3

/ en företagsanknuten aktiesparfond
skall minst tjugofem procent
av fondens värde placeras i sådana
värdepapper som avses i 3 § första
stycket I eller 2 och som har utfärdats
av det aktiebolag, i vilket de
som tillskjuter kapital till fonden är
anställda eller - om bolaget ingår
som moderbolag i en koncern - i
vars dotterbolag de är anställda.
Den i 22 § aktiefondslagen
(1974:931) föreskrivna begränsningen
i fråga om en aktiefonds innehav
av aktier i samma bolag gäl -

2 Senaste lydelse 1980: 1001.

3 Senaste lydelse 1982:545.

Ett fondbolag får inte förvärva
andra aktier till en företagsanknuten
aktiesparfond än aktier som
avses i 19 § andra stycket 1 eller 3
aktiefondslagen (1974:931) och
som har utfärdats av det aktiebolag,
i vilket de som tillskjuter kapital till
fonden är anställda eller - om bolaget
ingår som moderbolag i en koncern
— i vars dotterbolag de är anställda.
Av andra värdepapper får
till fonden förvärvas endast sådana
i samma punkter avsedda konvertibla
skuldebrev eller skuldebrev

Förvaltar ett fondbolag uteslutande
en eller flera företagsanknutna
aktiesparfonder, gäller i stället
för 2 § andra stycket att styrelsen
för fondbolaget skall bestå av minst
fem ledamöter samt att flertalet och
bland dem ordföranden skall väljas
av fondandelsägarstämman. Övriga
ledamöter väljs av bolagsstämman
i fondbolaget. Minst en ledamot
skall väljas av bolagsstämman.
För de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall
stämman välja suppleanter.

Om ett fondbolag förvaltar flera
aktiesparfonder, skall för vaije
företagsanknuten fond i fondbolagets
styrelse ingå minst en ledamot,
som valts av andelsägarstämman i
denna fond.

FiU 1983/84:13

Nuvarande lydelse

förenade med optionsrätt till nyteckning
som har utfärdats av det
holag i vilket aktier får förvärvas.

Av fondens beteckning skall
framgå vilket bolags aktier som får
förvärvas till fonden.

Föreslagen lydelse

ler ej för en företagsanknuten aktiesparfond.

Av fondens beteckning skall
framgå vilket företag den är anknuten
till.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1984.

En styrelse i fondbolag, vilken valts före lagens ikraftträdande, kvarstår
utan hinder av 2 § andra stycket och 10 § första stycket under den tid valet
avser. Bestämmelserna i 2 § tredje och fjärde styckena tillämpas inte
förrän styrelse enligt denna lag första gången har valts.

FiU 1983/84:13

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer

Härigenom föreskrivs att 1 -4 §§ lagen (1978: 423) om skattelättnader för
vissa sparformer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Skattelättnader enligt denna lag
medges fysisk person över 16 år,
som har varit bosatt eller stadigvarande
har vistats här i riket under
någon del av inkomståret och som
under året har haft sådan inkomst
som enligt 9 § 3 mom. andra
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt är att anse som A-inkomst
eller har haft inkomst enligt
lagen (1958: 295) om sjömansskatt.

I §

Föreslagen lydelse

Frågan om den skattskyldiges ålder bedöms enligt 65 § kommunalskattelagen
(1928:370).

Med inkomstår förstås det kalenderår som närmast har föregått
taxeringsåret.

Sparskattereduktion åtnjuts med
10% av belopp som under inkomståret
har insatts på särskilt lönsparkonto
och som vid årets utgång innestår
på kontot samt med 20% av
belopp som under inkomståret har
insatts på aktiesparkonto och som
vid årets utgång motsvaras av andelar
i aktiesparfond enligt lagen
(1978: 428) om aktiesparfonder eller
innestår på kontot för inköp av sådana
andelar. Sparskattereduktion
åtnjuts under förutsättning att insättningar
på lönsparkonto eller aktiesparkonto
har gjorts på kontot
under minst sex av inkomstårets
månader. Varje insättning skall
uppgå till lägst 75 kronor och högst
600 kronor. Högsta belopp för insättning
på lönsparkonto är dock

Sparskattereduktion åtnjuts med
10% av belopp som under inkomståret
har insatts på särskilt lönsparkonto
och som vid årets utgång innestår
på kontot samt med 20% av
belopp som under inkomståret har
insatts på aktiesparkonto och som
vid årets utgång motsvaras av andelar
i aktiesparfond enligt lagen
(1978: 428) om aktiesparfonder eller
innestår på kontot för inköp av sådana
andelar. Sparskattereduktion
åtnjuts under förutsättning att insättningar
på lönsparkonto eller aktiesparkonto
har gjorts på kontot
under minst sex av inkomstårets
månader. För sparande under år
1983 medges dock sparskattereduktion,
även om insättningar gjorts
under ett mindre antal månader.

1 Senaste lydelse 1982: 1199.

FiU 1983/84:13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

400 kronor. Sparskattereduktion
får - utom i fall som avses i andra
stycket — inte beräknas på högre
sammanlagt belopp än 7200 kronor,
varav högst 4800 kronor får
avse insättningar på lönsparkonto.
Sparskattereduktion får inte heller
beräknas på högre belopp än som
motsvaras av sådan inkomst som
anges i 1 §. Öretal som uppkommer
vid beräkning av sparskattereduktion
bortfaller.

Varje insättning skall uppgå till
lägst 75 kronor och högst 600 kronor.
Högsta belopp för insättning
på lönsparkonto är dock 400 kronor.
Sparskattereduktion får —
utom i fall som avses i andra
stycket - inte beräknas på högre
sammanlagt belopp än 7200 kronor,
varav högst 4 800 kronor får
avse insättningar på lönsparkonto.
Sparskattereduktion får inte heller
beräknas på högre belopp än som
motsvaras av sådan inkomst som
anges i 1 §. Öretal som uppkommer
vid beräkning av sparskattereduktion
bortfaller. För insättningar under
år 1984 åtnjuts ej sparskattereduktion.

Har sparande enligt första
stycket påbörjats under senare delen
av året men har inte insättningar
skett under sex månader, åtnjuts
sparskattereduktion för sådana
sparmedel först vid beräkning av
skatt för det närmast följande inkomståret.
Sparskattereduktion enligt
detta stycket medges endast om
sparandet under det sistnämnda inkomståret
uppfyller de förutsättningar
som anges i första stycket.
För att sparande under år 1982
skall berättiga till sparskattereduktion
vid 1984 års taxering krävs vidare
att insättningar på lönsparkonto
eller aktiesparkonto har
gjorts under minst sex månader under
år 1983. Sparskattereduktion
får med tillämpning av detta stycke
beräknas på ett sammanlagt belopp
av högst 10200 kronor, varav högst
6800 kronor får avse insättningar
på lönsparkonto. Bestämmelserna i
detta stycke tillämpas inte i fråga
om sparande som påbörjas under
år 1983.

1 fråga om sparskattereduktion tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte
styckena uppbördslagen (1953:272). Sparskattereduktion skall tillgodoräknas
den skattskyldige före annan skattereduktion.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjömansskatt
och har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om
sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag, skall reduktionsbeloppet
minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

FiU 1983/84:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Har sparskattereduktion åtnjutits enligt 2 §, utgör räntan på sparmedlen
under inkomståret och närmast följande fem år inte skattepliktig inkomst
vid taxering enligt kommunalskattelagen (1928: 370) eller lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt. Vad nu har sagts gäller inte ränta som belöper på
sådan del av inkomstår som anges i 2 § andra stycket första meningen.
Ränta och utdelning som tillfaller aktiesparfond utgör inte heller skattepliktig
inkomst.

Räntan på sparmedel som satts
in på lönsparkonto under år 1984
utgör inte skattepliktig inkomst under
det året eller de närmast följande
fyra åren.

4 §2

Vid realisationsvinstberäkning enligt bestämmelserna i punkt 2 b av
anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) i fråga om andel
som har innehafts i fem år räknat från utgången av det år för vilket
sparskattereduktion har medgivits, får efter den skattskyldiges val anskaffningskostnaden
beräknas antingen till andelens marknadsvärde vid utgången
av det femte året eller till värdet vid utgången av det år för vilket
sparskattereduktion har medgivits ökat med avkastningen under de därpå
följande fem åren. I det första fallet anses andelen anskaffad vid utgången
av det femte året och i det andra fallet vid utgången av det år för vilket
sparskattereduktion har medgivits.

Vid realisationsvinstberäkning i fråga om en andel som har innehafts
mindre än fem år räknat från utgången av det år för vilket sparskattereduktion
har medgivits skall andelen anses anskaffad den 31 december sistnämnda
år för en kostnad som motsvarar det sammanlagda beloppet av
under året gjorda insättningar på aktiesparkonto. I fall som anges i 2 §
andra stycket medräknas i anskaffningskostnaden även insättningar på
aktiesparkonto som gjorts under året före det år för vilket sparskattereduktion
har medgivits. Bestämmelserna i punkt 2 b tredje stycket av anvisningarna
till 36 § kommunalskattelagen får inte tillämpas. Vid vinstberäkningen
medges avdrag för belopp som fondbolaget har innehållit med stöd
av 5 §.

För andelar som förvärvats under
år 1984 gäller dock följande.
Avyttras en andel före utgången av
år 1988, utgör realisationsvinst som
uppkommer vid avyttringen inte
skattepliktig inkomst. Ej heller
medges avdrag för realisationsförlust,
som uppkommer vid en sådan
avyttring. Avyttras en andel efter
utgången av år 1988 får efter den
skattskyldiges val anskaffnings -

2 Senaste lydelse 1982: 1207.

FiU 1983/84:13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

kostnaden beräknas antingen till
andelens marknadsvärde vid utgången
av år 1988 eller till värdet
vid utgången av murs 1984 ökat
med avkastningen till och med år
1988.1 det första fallet anses andelen
anskaffad vid utgången av år
1988 och i det andra fallet vid utgången
av mars 1984.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången
vid 1984 års taxering.

FiU 1983/84:13

1 propositionen föreslås ett nytt sparsystem, allemanssparande^ som
skall ersätta skattesparsystemet. Sparsystemet är i princip öppet för alla
fysiska personer fr. o. m. det år de fyller 16 år. Allemanssparande! har två
former, sparande på rikssparkonto i bank, varifrån medlen slussas vidare
till riksgäldskontoret, och aktiesparande i kapitalsparfond.

Högsta tillåtna månadsinsättning är 600 kr. Totalt får en sparare sätta in
högst 30000 kr. i allemanssparande!. Spararna får inom givna ramar fritt
fördela sitt sparande mellan de båda sparformerna.

På rikssparkonto erhålles en avkastning motsvarande räntan på långsiktig
bankinlåning, diskonto + 1,25 procentenheter. Medlen skall överföras
till riksgäldskontoret. Banken får en fordran på riksgäldskontoret och en
skuld till spararen men kan nettoredovisa dessa tillgångar och skulder i sin
balansräkning. Avkastningen på sparande i kapitalsparfond är beroende av
avkastningen och värdeutvecklingen på fondens placeringar. Avkastning
och värdestegring på sparade medel är under obegränsad tid befriade från
inkomstskatt. Under 1984 utgår vidare en särskild bonusränta på 5% i
båda sparformerna. För ungdomar mellan 16 och 25 år utgår motsvarande
bonusränta för det första sparåret även efter 1984.

För sparande i kapitalsparfond skall bildas nya fondbolag och fonder.
Varje fondbolag tillåts endast förvalta en kapitalsparfond. Existerande
fondbolag, som förvaltar en företagsanknuten aktiesparfond, tillåts dock
förvalta också en företagsanknuten kapitalsparfond. Verksamheten skall
med vissa undantag bedrivas i enlighet med aktiefondslagstiftningen. Antalet
andelsägare begränsas till högst 75000 per fond. Sparmedlen skall
placeras i svenska aktier och liknande värdepapper. Vidare tillåts placeringar
i statspapper upp till 25% av fondförmögenheten. Avkastning som
tillfaller kapitalsparfond skall vara fri från inkomstskatt och återinvesteras.

Banken kontrollerar att spararen följer givna sparregler. Riksgäldskontoret
har det övergripande ansvaret för administrativa rutiner och kontroller.
Bankinspektionen har ett tillsynsansvar för kapitalsparfonderna.
Taxeringsmyndigheterna har inget särskilt kontrollansvar i detta sparsystem.

Bankernas ersättning från staten för skötseln av rikssparkontona skall
motsvara 0,5% av behållningen på kontona vid slutet av resp. år samt I %
av årets saldoökning netto inklusive ränta och bonusränta. Bankerna erhåller
också full kompensation från riksgäldskontoret för hela det räntebelopp
som spararna erhållit. Vidare bekostar staten den kontroll som på
uppdrag av riksgäldskontoret utförs vid någon central kontrollinstans.
Bankerna erhåller ocVså uttagsavgiften på 1 %. Därutöver får de fritt
disponera månadens nettoinsättningar tills dessa senast den 15:e i månaden
därefter överförs till riksgäldskontoret.

Reglerna om allemanssparande! avses träda i kraft den I april 1984.
Samtidigt upphör nyinsättningarna i skattesparsystemet. Avkastning och
värdestegring på insättningar i skattesparandet underförstå kvartalet 1984

Fil) 1983/84:13

är skattefria. För detta sparande slopas skattereduktionen och någon bindning
av sparmedlen sker ej. Sparande under första kvartalet 1984 kan
således vid valfri tidpunkt tas ut utan avdrag.

Motionerna

I motion 36 av Nils Åsling m. fl. (c) hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:30 såvitt avser införandet av
allemanssparande!,

2. att riksdagen reformerar skattesparandet i enlighet med vad som
förordats i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tillsättandet av en parlamentarisk utredning och
inrättande av privata investeringskonton.

I motion 37 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:30,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande skattesparandet
i enlighet med vad som i motionen anförts.

I motion 41 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:30 om allemanssparande!,

2. att riksdagen beslutar om sådan förändring i lagen (1978:928) om
aktiesparfonder vad beträffar styrelsesammansättning som redovisas i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av stimulanser till hushållens privata förmögenhetsuppbyggnad.

I motion 36 (c) yrkas att förslaget om allemanssparande skall avslås av
riksdagen. I stället bör det framgångsrika skattesparandet behållas. Viss
reformering av reglerna för fondernas förvaltning bör dock göras.

Det föreliggande förslaget innebär enligt motionärerna att statsupplåningen
prioriteras framför kapitalförsörjningen till produktionen. Motionärerna
anser att det knappast kan vara någon tillfällighet att detta görs
samtidigt som regeringen avser att via löntagarfonderna tillföra näringslivet
ungefärligen samma kapital.

Motionärerna är oroliga över de konsekvenser som sparsystemet har för (
bankväsendet i allmänhet och förenings- och sparbankerna i synnerhet. }
Bankernas möjligheter att förmedla kapital mellan sparare och låntagare^
kommer genom konstruktionen av allemanssparande! att försämras.
Kopplingen mellan sparande och möjligheten att få lån försvinner.

Förslaget missgynnar också de banker, föreningsbanksgruppen och
sparbanksgruppen, som har en stor andel enskilt sparande. Det är dessa
båda bankgrupper som har den mest decentraliserade strukturen, vilket

FiU 1983/84:13

innebär att lånemöjligheterna minskar mest för enskilda hushåll och småföretag.

Motionärerna anser att förändringar av reglerna för skattesparandet är
nödvändiga när den inledande femårsperioden är till ända. Det är dock
möjligt att reformera utan att förstöra de sparrutiner som under denna tid
byggts upp. Av statsfinansiella skäl anser motionärerna att det är nödvändigt
att minska subventionsgraden i sparandet. I motionen föreslås därför
att skattereduktionen för 1984 års sparande sätts till 5 % för skattesparkontona
och till 15% för skattefondkontona.

Förslaget till allemanssparande medför stora administrativa kostnader.
Vad som enligt motionärerna är ännu värre är den stora risken att man
tappar många sparare vid övergången. Genom den drastiska försämringen
av villkoren är faran stor att många sparare helt överger banksparandet.

Genom bindningskravet och stimulanserna till risksparande har skattesparandet
haft positiva effekter för samhällsekonomin, vilka inte med
nödvändighet följer av den konstruktion som regeringsförslaget givits.
Följden av att kravet på bindning tas bort blir en ökad likvidisering av
ekonomin.

Det är också negativt att ”taket” för allemanssparandet satts så lågt som
till 30000 kr.

Motionärerna anser att det är rimligt att storleken på aktiesparfonderna
begränsas. Detta bör dock inte gälla de fonder som redan inrättats utan
endast nytillkommande fonder. Motionärerna accepterar även förbättringarna
av andelsägarnas möjligheter till inflytande över fondernas aktieförvaltning.
Enligt motionärernas uppfattning bör man även undersöka möjligheterna
att inrätta företagsanknutna aktiesparfonder i ickebörsnoterade
aktiebolag.

I motionen framläggs förslag om en parlamentarisk utredning om sparandet.
Utredningen bör ta fram ett konkret förslag till ”privata investeringskonton”.
Dessa skall fungera så att det sparande som sker på sådant konto
skall berättiga till en skattereduktion med 50% av insatt belopp. Endast ett
ökat sparande skall berättiga till skattereduktion. Viss begränsning av
högsta möjliga insättningsbelopp bör införas. Skattereduktionen kvarstår
så länge inget uttag görs från kontot. När medlen lyfts, skall det åligga
ifrågavarande bank att inbetala reduktionen tilt statsverket. Systemet bör
även kunna omfatta sparande i aktiesparfonder.

På sikt bör det också vara möjligt att införa regler som medger att de
sparade medlen utan skattekonsekvenser kan överföras till annat produktivt
sparande.

I motion 37 (m) anförs att det är angeläget att öka det totala sparandet i
ekonomin. Ett ökat hushållssparande kan medverka till detta liksom till
finansieringen av budgetunderskottet. Men för att sluta det totala sparandeunderskottet
i ekonomin och återställa samhällsekonomisk balans krävs

2 Riksdagen 1983184. 5 sand. Nr 13

FiU 1983/84:13

en kraftig minskning av det statliga budgetunderskottet. I detta perspektiv
är de åtgärder som föreslås i propositionen skäligen ointressanta. Samhällsekonomisk
balans kan skapas endast genom en kraftfull nedskärning
av de offentliga utgifterna i syfte att avveckla det strukturella underskottet
i den offentliga sektorn.

Förslagen i propositionen framstår av flera skäl som både märkliga och
motsägelsefulla. För det första försöker regeringen stimulera sparande
genom att försämra sparandets villkor. För det andra är det sannolikt att
nysparandet i det nya systemet blir lägre än i det nuvarande. För det tredje
anges inte i propositionen tillräckligt starka motiv för att avskaffa skattesparandet.
För det fjärde tycks regeringen vara omedveten om den likviditetsuppbyggnad
med åtföljande inflationsrisker som följer av allemanssparande!.

Med hänsyn till skattesparandets stora betydelse för vitaliseringen av
den svenska aktiemarknaden är de statsfinansiella kostnaderna att betrakta
som låga, anser motionärerna.

Ur avkastningssynvinkel är allemanssparandet betydligt sämre än skattesparandet.
Denna försämring innebär att sparvolymen minskar.

Den kritik som socialdemokraterna riktat mot skatte sparandet - och
som nu anförs som motiv för att avskaffa det — har bl. a. gällt att det inte
åstadkommer något nysparande, att det gynnar höginkomsttagarna, att de
statsfinansiella kostnaderna blir alltför höga och att bindningstiderna är
alltför långa.

Oberoende av hur stor del av sparandet som är nysparande är det
obestridligen så att det skett ett omfattande nysparande i svenskt näringsliv.
Allemanssparandet minskar drivkrafterna till nysparande. I första
hand uppmuntras i stället överflyttning från existerande konton i bank.

Den fördelningspolitiska utformningen av skattesparandet avviker från
allemanssparandet enbart vad det gäller skattereduktionen. Skatterabatten
har samma värde för alla oavsett inkomstnivå.

Den femåriga bindningstiden syftar till att främja ett långsiktigt och
regelbundet sparande. Bindningen är ett rimligt pris för de erbjudna fördelarna.
Avsaknaden av bindningstid i det nya sparförslaget betyder att
sparandet kommer att betraktas som en transaktionskassa. Ingenting hindrar
hushållen att snabbt ta ut pengarna för konsumtion. Detta medför ett
högre inflationstryck i en högkonjunktur. I skattesparandet undviks dessa
problem genom att likviditeten låses in.

Motionärerna finner det därför inte sakligt motiverat att avskaffa skattesparandet.
Däremot kan det finnas anledning att genomföra en del av de
tekniska förändringar som föreslås i propositionen.

För att öka kapitalets rörlighet är det angeläget att spararna ges möjlighet
att flytta sina befintliga sparmedel mellan olika aktiesparfonder. Härigenom
ökar pressen på fondbolagen att sörja för en god kapitalavkastning.

Även de som sparar i bank bör kunna byta bankförbindelse. En sådan

FiU 1983/84:13

överflyttningsmöjlighet föreslås i propositionen för det s.k. allemanssparande!.
Överflyttning bör också kunna ske mellan sparformerna, dvs. även
från aktiesparkonton till banksparkonton och omvänt.

Förslaget i propositionen om att slussa sparmedlen förbi banksystemet
direkt till riksgäldskontoret är en förändring som kan och bör ske inom
ramen för skattesparsystemet. Denna överflyttning av sparmedel bör ordnas
som föreslås i propositionen.

Motionärerna finnér det vidare rimligt att bankernas ersättning från
staten för skötseln av skattesparkontona bör ligga på de nivåer som i
propositionen föreslås för rikssparkontona.

Motionärerna har ingenting att invända mot att andelsägarstämmorna
görs obligatoriska samt att de andelsägarvalda styrelsemedlemmarna skall
utöva rösträtten för fondens aktier. Vad gäller förslaget om att flertalet av
fondbolagets styrelseledamöter skall utses av fondandelsägarna finnér man
detta olyckligt utformat. Härigenom fråntas huvudmannen ett avgörande
inflytande i frågor som rör administration, ekonomi, marknadsföring, personalärenden
etc. Detta är olämpligt. I stället föreslås att bolagsstämman
skall ha rätt att utse lika många styrelseledamöter som fondandelsägarstämman.

I sammanhanget nämns att det inte är genom rätten att vid andelsägarstämmor
utse styrelseledamöter i fondbolaget som andelsägarnas inflytande
bäst manifesteras utan genom rätten att byta fond.

I propositionen föreslås att de företagsanknutna aktiesparfonderna skall
kunna placera mellan 25 och 100% i det egna företaget. Motionärerna har
ingenting att erinra mot denna förändring. Att fondbolaget ges en möjlighet
att placera även i andra aktier medför en bättre riskspridning för andelsägarna.
Man har inte heller någonting att invända mot att den 5-procentiga
röstvärdesspärr som f. n. gäller för de företagsanknutna aktiesparfonderna
tas bort.

Det är enligt motionärerna angeläget att motverka att de belopp som nu
står inne i skattesparandet återinsätts i skattesparandet och ånyo erhåller
skattereduktion. Efter femårsperiodens utgång bör medel som står kvar på
skattesparkonton och skattefondkonton bli befriade från skatt på avkastningen.
För att erhålla denna skattebefrielse bör som motprestation sparmedlen
bindas i ett år. Endast medel som stått kvar på kontot under hela
kalenderåret erhåller skattebefrielse. Avkastning på under året uttagna
medel beskattas på sedvanligt sätt. Detta är enligt motionärernas bedömning
ett rimligt sätt att hantera utträdesproblematiken. Dessutom undviks
en icke önskvärd likvidisering av sparmedlen.

I motion 41 (fp) anförs att direktavkastningen på aktier f. n. är ca 3—4%,
vilket är avsevärt mindre än bankräntan eller avkastningen på statsobligationer.
De skattemässiga stimulanserna för de båda i propositionen föreslagna
sparformerna är lika stora. Den ena formen av sparande är emeller -

FiU 1983/84:13

tid helt riskfri, nämligen sparandet på rikssparkonto, medan aktiesparandet
i kapitalsparfond är ett risksparande. Det är därför mycket troligt för
att inte säga helt säkert att hushållen kommer att välja den riskfria sparformen.
Det privata aktiesparandet kommer därför att minska. Möjligen är
detta också avsikten med förslaget, eftersom man då kan låtsas som om
kollektiva löntagarfonder skulle vara nödvändiga för näringslivets försörjning
med riskkapital.

Motionärerna anser sig inte ha anledning att i detalj granska det framlagda
förslaget. Det är felaktigt att avskaffa ett existerande och väl fungerande
system, nämligen skattesparandet, och ersätta det med något nytt,
oprövat och sämre. Skattesparandet bör således behållas.

Kritik har riktats mot skattesparandet på några punkter. Det har ansetts
vara statsfinansiellt dyrt. Det har ansetts ha en olämplig fördelningsprofil.
Dét har inte ansetts innebära något egentligt nysparande. Det har ansetts
nödvändigt att förändra efter utgången av den första femåriga bindningsperioden.

Kostnaden för staten av skattefondsparandet är avsevärt mindre än
kostnaden för de kollektiva löntagarfonderna. Det är olämpligt att jämföra
med den statliga kostnaden för allemanssparande!, eftersom detta knappast
kommer att resultera i privat aktiesparande av någon omfattning.

Fördelningsprofilen bland dem som deltar i skattesparandet har varit
föremål för flera undersökningar. En mycket stor del av spararna utgörs av
personer med måttliga eller låga inkomster och utan förmögenhet.

Uppgifterna om hur stor del av skattesparandet som består av rent
nysparande är mycket osäkra, men det är sannolikt att skattesparandet
innehåller en större del nysparande än vad som skulle bli fallet med
allemanssparande!.

Ingen tvekan torde råda om att det är ett långsiktigt stabilt sparande som
behöver uppmuntras och stimuleras. Den föreslagna möjligheten att omedelbart
ta ut de sparade medlen från allemanssparande! förefaller därför
mindre väl övervägd. För att stimulera spararna att låta sparmedlen stå
kvar efter femårsperiodens utgång bör fortsatt skattefrihet gälla.

Skattereduktionen i skattesparandet bör ses som en premie för den
femåriga bindningen. Den högre skattereduktionen för aktiefondsparandet
bör därutöver ses som en kompensation för det risktagande som ett sparande
i aktier alltid innebär. Det finns ingen anledning att vidta någon
förändring inom skattesparandet bara därför att den första femårsperioden
har gått ut.

Däremot finns anledning att öka andelsägarnas inflytande i aktiesparfondernas
styrelser som ett inslag i ansträngningarna att motverka makt- och
ägarkoncentrationen inom svenskt näringsliv. Det förslag till styrelsesammansättning
i fondbolagen som framförs i propositionen är ett steg i rätt
riktning, anser motionärerna. Det finns dock inte någon anledning att låta
regeringen utse två ledamöter. I motionen föreslås att av de sju ledamö -

FiU 1983/84:13

tema i styrelsen skall flertalet, inklusive ordförande, väljas av en obligatorisk
andelsägarstämma efter förslag av en valberedning och minst en av
bolagsstämman i fondbolaget. Endast fondandelsägarnas representanter
skall få besluta i frågor som rör utövandet av rösträtt för fondens aktier.

Motionärerna anser att det krävs stimulanser av skilda slag för att
åstadkomma en förmögenhetsuppbyggnad hos de enskilda hushållen i enlighet
med vad som tidigare redovisats i motion 1982/83: 1644.

Utskottet

Samhällsekonomiska utgångspunkter

Sparandet i den svenska ekonomin har sjunkit kraftigt det senaste decenniet.
Ser man på det finansiella sparandet fördelat på sektorer framgår
att bakom den kraftiga nedgången i det totala sparandet ligger en kraftig
minskning av den offentliga sektorns sparande. Denna minskning har inte
motsvarats av en ökning i den privata sektorn. De senaste åren har emellertid
det finansiella sparandet i företagssektorn ökat, samtidigt som hushållens
sparande minskat kraftigt. Från 1980 till 1983 sjönk hushållssparande!
från 10 miljarder till 3 miljarder kronor. Hushållens sparkvot sjönk från
1981 till 1982 med 3,2 procentenheter och sparandet uppgick 1982 endast
till 1,7% av hushållens disponibla inkomster. Det är en som utskottet ser
det mycket oroande utveckling.

Det stora budgetunderskottet har skapat stora problem på kreditmarknaden.
Underskottet kan i princip finansieras på fyra olika sätt: hos riksbanken,
bankerna, allmänheten (företag och hushåll) eller utomlands. I praktiken
används alla finansieringssätten i varierande grad.

En finansiering i riksbanken innebär en direkt ökning av penningmängden.
Det leder i sig till en likviditetspåspädning med ökat inflationstryck
som följd. En kraftig ökning av finansieringen den vägen vore i nuvarande
läge mycket olycklig.

En finansiering i banksystemet har liknande om än inte fullt lika kraftiga
effekter. Finansieringen av budgetunderskottet i bankerna har lett till att
andelen eget kapital i deras balansräkningar sjunkit. Detta kan påverka
utlandets förtroende för det svenska bankväsendet. Det är därför nödvändigt
att i större utsträckning än hittills finansiera statsbudgetens underskott
utanför bankerna, främst då hos företagen och hushållen.

En finansiering av underskottet utomlands är en mycket dyrbar låneform
som måste betalas tillbaka med framtida exportinkomster. Vi bör
därför inte låna mer än som är absolut nödvändigt. Med den i och för sig
mycket glädjande minskningen i bytesbalansunderskottet som nu förutses
för 1983 och 1984 ökar möjligheterna att begränsa upplåningen utomlands
samtidigt som det minskar möjligheterna att den vägen finansiera budgetunderskottet.

FiU 1983/84:13

Starka skäl talar således för att få allmänheten, dvs. företagen och
hushållen, att öka sitt engagemang i statsupplåningen. Företagen har det
senaste året genom introduktionen av statsskuldväxlar och riksobligationer
i väsentlig grad bidragit till detta. Åtgärder bör vidtas för att ytterligare
stimulera hushållen till att öka sin andel av underskottens finansiering,
även om utskottet inser att hushållssparande! endast till en liten del
kan svara för finansieringen av budgetunderskottet.

Hushållen svarar också för en väsentlig del av näringslivets behov av
riskkapital. En ökning av de produktiva investeringarna är utomordentligt
viktig för den ekonomiska tillväxten och för att stärka sysselsättningen och
bytesbalansen. Flera skäl talar således för att stimulera hushållens sparande.

Skattesparandet

Skattesparandet infördes hösten 1978. Sparmedlen i systemet är bundna
i fem år. I och med utgången av 1984 frigörs de sparmedel som sparades
första året 1979. Det är således nödvändigt att ta ställning till hur sparsystemet
bör utformas fr. o.m. 1985. Under årens lopp har olika kritiska
synpunkter framförts på skattesparandet. Det har bl. a. gällt de statsfinansiella
kostnaderna i förhållande till det nysparande som systemet stimulerar
till, de fördelningspolitiska effekterna och möjligheterna till inflytande
i aktiesparfonderna.

Skattesparandet har hittills sammanlagt kostat statskassan drygt 3 miljarder
kr. i form av skattereduktion. Därtill kommer skattebortfall på
avkastningen. I systemet finns ca 16 miljarder kr. placerade. Det har
påståtts att huvuddelen av detta sparande tillkommit genom omflyttningar
från andra sparformer. Undersökningar, som av naturliga skäl är svåra att
göra och därför måste tolkas med viss försiktighet, har visat att nysparandet
kanske uppgår till en tredjedel av det sparande som registreras i
systemet. Det innebär att kostnaden för vaije ny sparad krona i systemet
som helhet ligger uppemot en krona för staten. När subventionsgraden var
som högst i systemet, 30% skattereduktion i skattefondsparandet, kostade
vaije ny sparad krona i systemet mer än en krona för staten. Det är
uppenbart att en stimulering av hushållssparande! inte kan få ske till priset
av en så kraftig subventionering från statsbudgeten. Dessutom har den
premie som utbetalats inte lagts till sparandet utan getts i form av skattereduktion.
Det har således direkt bidragit till att öka hushållens inkomster
och därmed också deras konsumtion.

Skattesparandet har också nackdelen att det är mycket kostsamt att
fortsätta efter första femårsperioden om det skall leda till ökat sparande.
Om inte några förändringar görs, kan annars de belopp som frigörs efter
fem år sättas in i systemet igen. Det ger då rätt till ny skattereduktion trots
att samma medel endast flyttas mellan två konton. För en person som kan
avvara medel och låta dem stå kvar i skattesparsystemet tillräckligt länge

FiU 1983/84:13

kommer således staten att så småningom ersätta spararen med hela sparbeloppet.
Därtill kommer att under den tid detta tar är avkastningen på
medlen skattefri för spararen. Det är uppenbart att en sparstimulans av den
omfattningen är oacceptabel.

För de medel som placerats i skattefondsparandet har betydande aktieköp
skett. Kritik har riktats mot systemet för att spararna inte haft tillräckligt
inflytande på fondernas aktieköp och förvaltning. Det har i praktiken
varit de banker till vilka aktiesparfonderna varit knutna som styrt verksamheten.

Allemanssparciridet

Förslaget i propositionen om allemanssparande! kritiseras i motionerna
36 (c), 37 (m) och 41 (fp) utifrån olika utgångspunkter. Bl. a. hävdas att
allemanssparande! inte kan förväntas leda till ökat nysparande eftersom
skattereduktionen tas bort. Slopandet av den femåriga bindningen av sparkapitalet
innebär att hushållen blir mer likvida. Det kommer enligt motionärerna
att leda till att de insatta medlen lättare används för konsumtion,
vilket i vissa lägen kan verka inflationsdrivande. Vidare påstås att allemanssparande!
leder till höga och onödiga administrationskostnader.

Som utskottet ser det är det främsta skälet till varför ett hushåll sparar
att man vill skapa en ekonomisk trygghet och ett skydd för framtida
ekonomiska påfrestningar. För att ett sådant sparande skall vara meningsfullt
är det nödvändigt att sparandet ger en positiv real avkastning. I annat
fall urholkas sparandets reala värde.

Med den förväntade avkastningen i allemanssparande! och genom att
den föreslås bli skattebefriad finns förutsättningar för att sparandet skall
kunna ge en positiv real avkastning. Därmed är som utskottet ser det
grundförutsättningen uppfylld för hushållens deltagande i allemanssparandet.

Motsvarande förmåner gäller för skattesparandet, åtminstone under en
femårsperiod. Därutöver ger skattesparandet en skattereduktion på f. n. 10
eller 20 % på det sparade kapitalet beroende på sparform under förutsättning
att det står kvar i fem år. Den långa bindningstiden i skattesparandet
gör emellertid att man inte kan spara för framtida ekonomiska påfrestningar
på samma sätt som i allemanssparandet. För att kunna utnyttja fördelarna
i skattesparandet krävs att man kan spara stabilt och regelbundet
under en längre tid. Detta måste naturligtvis i det osäkra ekonomiska läge
som vi befunnit oss i under flera år ha varit en återhållande faktor på
anslutningen till skattesparandet. Om skattereduktionen bortfaller innebär
det naturligtvis en minskad stimulans för dem som redan deltar i skattesparandet.
Men, som utskottet anfört, finns det för dem som kan spara starka
skäl att fortsätta att spara. Undersökningar har emellertid visat att stora
grupper står utanför skattesparsystemet. Åtgärder bör därför vidtas för att
stimulera nya grupper att spara. Genom att kravet på bindningstid inte

FiU 1983/84:13

finns i allemanssparande! torde det locka flera att delta. Därigenom kommer
sannolikt ett totalt sett ökat sparande till stånd.

I motionerna framförs också invändningar mot att ett tak på 30000 kr.
införs i allemanssparandet. I skattesparandet menar man att taket är mycket
högre, 43 200 kr. Det bör då observeras att detta tak med skattesparsystemets
nuvarande utformning endast kan nås av det fåtal sparare som
sparar det maximala beloppet 600 kr. per månad under 6 års tid. I den mån
skattespararen inte gör det kommer han aldrig upp till taket. I allemanssparandet
är det möjligt att nå taket även om man sparar betydligt lägre
belopp per månad. Man får då ta längre tid på sig. Det är en möjlighet som
inte finns i det nuvarande skattesparandet, eftersom skattefriheten på
avkastningen upphör efter fem år. Detta gör att det sannolikt är betydligt
fler som kommer att kunna nå taket i allemanssparandet.

Skatteutskottet anför på denna punkt i sitt yttrande till utskottet (SkU
1983/84: ly) att det av fördelningspolitiska skäl bör finnas ett tak för insättningarna.
Skatteutskottet erinrar i sammanhanget om att avkastningen
inkl. bonusräntan får läggas till sparkapitalet. Det innestående beloppet för
en sparare kan därigenom komma att överstiga 30000 kr. Denna gräns är
inte definitiv. Den kan komma att höjas om det visar sig behövligt. Detta
får prövas, anför föredraganden i propositionen, när sparsystemet funnits
någon tid.

I samtliga motioner 36 (c), 37 (m) och 41 (fp) anförs att den mest
angelägna åtgärden för att förbättra det totala sparandet i samhället är att
minska sparandeunderskottet i den offentliga sektorn. Mot den bakgrunden
finner utskottet det märkligt att man i motionerna inte tar upp frågan
om på vilket sätt de statsfinansiella kostnaderna minskas genom att skattesparandet
ersätts av allemanssparandet. En av de främsta invändningarna
mot skattesparandet, som utskottet ser det, är det stora inkomstbortfall
som det leder till för staten. Enligt kalkyler som redovisas i propositionen
skulle vid ett antagande om ett årligt sparande i båda systemen på 4
miljarder kr. de statsfinansiella kostnaderna under en femårsperiod uppgå
till 6.1 miljarder kr. för skattesparandet mot ca 3,5 miljarder för allemanssparandet.
Denna skillnad ser utskottet som mycket väsentlig vid ställningstagandet
till vilket sparsystem som utskottet vill förorda. Kostnaderna
för administration av och information om allemanssparandet, vilka
kritiseras i flera av motionerna, måste betraktas som obetydliga vid denna
jämförelse.

I sammanhanget vill utskottet också fästa uppmärksamheten på den
avlastning för skatteadministrationen som slopandet av skattesparandet
innebär. Denna fråga utgjorde ett väsentligt inslag i den remisskritik som
framfördes i samband med att skattesparandet infördes år 1978.

Som utskottet anförde inledningsvis talar starka skäl för att hushållssparande!
stimuleras och används på ett sätt som minskar de problem som

FiU 1983/84:13

budgetunderskottet skapar på kreditmarknaden. Genom att underskottet i
så hög grad finansierats i bankerna har näringslivets utrymme på lånemarknaden
begränsats och bankernas soliditet sjunkit. Utskottet ser mot denna
bakgrund positivt på att hushållssparande! används för att underlätta budgetunderskottets
finansiering och tillföra näringslivet riskkapital. Näringsutskottet
vitsordar i sitt yttrande till utskottet (NU 1983/84: ly) att det
ligger ett värde i att den nödvändiga tillförseln av riskkapital till näringslivet
till en inte ringa del sker direkt från hushållen.

I förslaget till allemanssparande har reglerna om skattefrihet och bonusränta
utformats så att de är neutrala till sparande på rikssparkonto resp.
kapitalsparkonto. Detta har kritiserats i de väckta motionerna 36 (c). 37
(m) och 41 (fp). Motionärerna anser att risksparande bör premieras mer än
sparande i säkra statspapper. Om så inte sker kommer hushållen att välja
det riskfria sparandet i riksgäldskontoret framför risksparande i aktier,
anför motionärerna.

Utskottet anser farhågorna att näringslivets riskkapitalförsörjning skulle
försämras genom kapitalsparfonderna som överdrivna. Aktiesparandets
omfattning bör styras av förväntad aktieavkastning och kursutveckling,
dvs. av tilltron till näringslivets utvecklingsförmåga och inte av i vilken
utsträckning som aktiebörsen subventioneras av statsmedel.

En väl fungerande lånemarknad innebär att ett större risktagande ger
högre avkastning. Enligt utskottet bör därför sparpremieringen vara neutral
mellan olika sparformer.

I motion 37 (m) anförs att för att öka kapitalets rörlighet är det angeläget
att spararna ges möjlighet att flytta sina befintliga sparmedel mellan olika
aktiesparfonder. Härigenom ökar pressen på fondbolagen att sörja för en
god kapitalavkastning. Även de som sparar i bank bör kunna byta bankförbindelse.
Motionärerna anser också att överflyttning bör kunna ske mellan
sparformerna, dvs. även från aktiesparkonton till banksparkonton och
omvänt. Detta är också ett sätt att manifestera sitt inflytande på fondernas
förvaltning, anser motionärerna.

Utskottet anser i likhet med motionärerna det värdefullt att rörelsefrihet
skapas för olika sparformer. En förutsättning för detta är att sparpremieringen
är neutral mellan olika sparformer. Förslaget till allemanssparande
innebär att möjligheter nu skapas att flytta medel inom olika sparformer.
När det gäller överflyttning av medel mellan rikssparkonton och kapitalsparfonder
förefaller emellertid de administrativa svårigheterna vara alltför
stora för att detta skall kunna tillstyrkas av utskottet. Möjligheterna
finns emellertid alltid att avsluta sparandet i en sparform och börja på nytt i
en annan.

En sammanfattande bedömning av vad som kan anses vara en önskvärd
och rimlig stimulans av hushållssparande! med hänsyn till de samhällsekonomiska
och statsfinansiella effekterna leder utskottet till slutsatsen att
förslaget till allemanssparande synes vara väl avvägt med hänsyn härtill.

FiU 1983/84:13

Att utge en särskild bonus om 5% under 1984 för att stimulera anslutningen
till den nya sparformen synes rimligt. Det förefaller också naturligt att
ungdomar mellan 16 och 25 år ges möjlighet att erhålla denna bonus när de
inträder i systemet även om det sker vid senare tidpunkt. Vad gäller sättet
att beräkna bonusränta kan utskottet förutse vissa svårigheter vad avser de
medel som sparas i kapitalsparfonderna. För att inte dessa svårigheter
skall utgöra hinder för bildandet av kapitalsparfonder eller allvarligt försvåra
deras verksamhet anser utskottet att riksgäldskontoret bör ges möjlighet
att inom ramen för den föreslagna lagstiftningen träffa överenskommelse
med kapitalsparfonderna om förenklad beräkning av bonusränta. En
förutsättning för erhållande av bonusränta på sparade medel på rikssparkonto
eller i kapitalsparfonder bör dock vara att kontot finns kvar vid
utgången av år 1984 och för ungdomar som går in i allemanssparande
därefter, vid utgången av första sparåret.

Utskottet ser påtagliga fördelar med systemet att de medel som skall
användas för att finansiera budgetunderskottet direkt överförs till riksgäldskontoret.
Denna ordning tillstyrks för övrigt i motion 37 (m). Det är
därvid rimligt att bankerna i sin balansräkning nettoredovisar fordran på
riksgäldskontoret mot en skuld till spararen. Därigenom undviks att bankernas
soliditet försvagas. Det har likväl från vissa bankgrupper, bl. a. från
sparbankshåll, framhållits att en bruttoredovisning vore att föredra. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra om vad som anförs i propositionen.
Det är naturligtvis ett starkt önskemål att alla bankgrupper förfar på
samma sätt i sin redovisning men något krav härpå kan inte ställas. Inom
varje bankgrupp bör dock redovisningen vara enhetlig. För att få en fullt
jämförbar bankstatistik skall anvisningarna innefatta krav på tillräckliga
noter eller kommentarer i balansräkningen om rikssparkontonas storlek.

Bankerna har vidare framhållit att för att skapa klarhet angående bankernas
redovisning bör riksgäldskontoret garantera att bankerna fullgör
sina förpliktelser gentemot spararna. Utskottet delar denna uppfattning
och tillstyrker att riksgäldskontoret bemyndigas att med avräkning mot
varje banks motsvarande fordran på riksgäldskontoret utfärda en garanti
för bankens förpliktelser mot den som sparar på rikssparkonto.

Aktiesparandet

I propositionen om allemanssparande föreslår regeringen vissa ändringar
i lagen om aktiesparfonder. Ett syfte är därvid att fondandelsägarnas
inflytande i aktiesparfonderna skall öka. I lagförslaget ingår också bestämmelser
om rätt för aktiesparfonderna att i viss utsträckning förvärva av
staten utfärdade obligationer m. m. samt mera flexibla regler för s.k.
företagsanknutna aktiesparfonder.

FiU 1983/84:13

dantag, även i de motioner vari förslaget om allemanssparande avvisas och
det nuvarande aktiefondsparandet föreslås bli bibehållet. I motion 36 (c)
ges ett uttryckligt stöd åt det redovisade lagförslaget.

I motion 41 (fp) anförs att numera saknas anledning till att regeringen
skall utse två ledamöter. Bestämmelser härom föreslås därför utgå, med
samma fördelning i övrigt av de sju ledamotsplatserna som regeringen har
angivit. I motion 37 (m) hävdas att förslaget om att fondandelsägarna skall
utse flertalet av styrelseledamöterna är olämpligt. Härigenom fråntas fondbolagets
huvudman ett avgörande inflytande i frågor som rör administration,
ekonomi, marknadsföring, personalärenden etc., säger motionärerna.
De vill att bolagsstämman i fondbolaget skall få rätt att utse lika många
styrelseledamöter som fondandelsägarstämman.

Näringsutskottet har i yttrande till finansutskottet anfört att man finner
regeringens förslag välmotiverade. Den ordningen att två styrelseledamöter
utses av regeringen bör enligt näringsutskottets mening bibehållas. Den
infördes år 1978 på förslag av den dåvarande trepartiregeringen, med
ekonomiminister Gösta Bohman som föredragande. De ifrågavarande ledamöterna
borde, uttalades därvid, utses så att man skulle få en så bred
intresseförankring som möjligt. Bolagsstämman i fondbolaget får enligt
regeringens nu framlagda förslag obligatoriskt en representant i fondbolagets
styrelse. Genom en utökning av styrelsen kan bolagsstämman förstärka
ägarrepresentationen. Detta bör, såsom anförs i propositionen, vara till
fyllest anser näringsutskottet. En ordning som föreslås i motion 37 (m)
innebärande att styrelsen måste ha jämnt antal ledamöter - med utslagsröst
för ordföranden — synes f. ö. mindre lämpligt.

Näringsutskottet anför vidare i sitt yttrande att beträffande styrelsen för
fondbolag som förvaltar uteslutande en eller flera företagsanknutna aktiesparfonder
skall enligt 10 § lagförslaget gälla att bolagsstämman väljer de
ledamöter som inte skall väljas av fondandelsägarstämman. Motsvarande
bestämmelse om icke företagsanknutna aktiesparfonder. dvs. 2 §, liksom 2
och 10 §§ i deras nuvarande lydelse, lämnar utrymme för att det — enligt 8
kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) — i bolagsordningen kan föreskrivas
att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt än av bolagsstämman.
I propositionen har inte angivits något skäl varför denna möjlighet
nu skulle uteslutas för de företagsanknutna aktiesparfondernas del.
Näringsutskottet anser att den bör bibehållas och förordar därför mot
denna bakgrund att 10 § utformas enligt näringsutskottets förslag.

Finansutskottet har inget att erinra mot näringsutskottets förslag. Utskottet
tillstyrker även de redaktionella ändringar näringsutskottet föreslår
avseende 11 § i lagen om aktiesparfonder och i 13 och 21 §§ i lagen om
allemanssparande.

I propositionen föreslås att en sparkommitté inrättas med uppdrag att
bl. a. följa och analysera allemanssparandets utveckling. Utskottet har inte
något att erinra mot att så sker. Utskottet tog självt initiativ till att en

FiU 1983/84:13

motsvarande kommitté inrättades då skattesparandet infördes 1978. Det
finns en sedan länge tillsatt lönsparkommitté med motsvarande uppgifter
avseende vinstsparandet. Enligt utskottets mening förefaller det lämpligt
att uppgifterna att följa och analysera olika former av hushållssparande
samordnas. Det bör därvid övervägas om inte den tidigare tillsatta lönsparkommittén
skulle kunna upphöra. Det bör ankomma på fullmäktige i
riksgäldskontoret att pröva detta.

A nslagsfrägor

I propositionen anförs att för att allemanssparandet snabbt skall kunna
vinna bred anslutning bland allmänheten bör särskilda informationsinsatser
påbörjas så snart ett riksdagsbeslut föreligger. Medel för dessa
insatser och övriga kostnader bör för innevarande år anvisas under ett
obetecknat anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten med ett belopp av 13
milj. kr.

Då det kan förutses att de föreslagna informations- och utbildningsinsatserna
kan komma att behövas under längre period som sträcker sig över
budgetårsskiftet, föreslår utskottet att anslaget utformas som ett reservationsanslag
med nyttjanderätt även under budgetåret 1984/85.

Övriga motionsyrkanden

I motion 36 yrkas att en parlamentarisk utredning tillsätts och att den ges
i uppgift att utreda frågan om inrättande av privata investeringskonton.

Utskottet ser det inte påkallat att nu enbart utifrån det synsätt på
skattepolitiken som aktualiseras i dessa sammanhang tillkalla en parlamentarisk
utredning för att utreda frågan om inrättande av privata investeringskonton.
Det förslag som anges i motion 36 skulle få till omedelbar effekt att
statsbudgeten försvagades med flera miljarder kronor. Även om det innebär
att en skatteskuld skjuts på framtiden anser inte utskottet det möjligt
att i nuvarande ekonomiska läge införa ett system med sådana statsfinansiella
effekter. Utskottet avstyrker därför yrkande 3 i motion 36 (c).

I motion 41 yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen om behovet av stimulanser till hushållens privata förmögenhetsuppbyggnad.
De åtgärder motionärerna åsyftar är sådana som riksdagen
tog ställning till så sent som våren 1983. Utskottet ser inte någon anledning
nu tillstyrka att dessa beslut tas upp till ny prövning, en del innan de ens
har hunnit träda i kraft. Utskottet avstyrker yrkande 3 i motion 41 (fp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslag till lag om allemanssparande att riksdagen
med avslag på motionerna 1983/84:36 yrkande I, 1983/84:37
yrkande 1 och 1983/84:41 yrkande 1 i motsvarande delar antar

FiU 1983/84:13

vid proposition 1983/84:30 fogat förslag med den ändringen att
13 § och 21 § skall erhålla följande som Utskottets förslag betecknade
lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

13 §

Styrelsen för fondbolaget skall
bestå av minst sju ledamöter. Av
styrelseledamöterna väljs flertalet
och bland dem styrelsens ordförande
av en fondandelsägarstämma.

Av de övriga ledamöterna utses två
av regeringen och minst en av bolagsstämman
i fondbolaget. För de
av fondandelsägarstämman valda
ledamöterna skall stämman välja
suppleanter.

Intill dess att fondandelsägarstämma hållits består styrelsen av de ledamöter
som regeringen och bolagsstämman har utsett.

Styrelsen för fondbolaget skall
bestå av minst sju ledamöter. Av
dessa väljs flertalet och bland dem
ordföranden av en fondandelsägarstämma.
Av de övriga ledamöterna
utses två av regeringen och minst
en av bolagsstämman i fondbolaget.
För de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall stämman
välja suppleanter.

21 §

Styrelsen för fondbolaget skall
bestå av minst fem ledamöter. Av
dessa väljs flertalet och bland dem
ordföranden av fondandelsägarstämman.
Minst en ledamot skall
väljas av bolagsstämman /' fondbolaget.
För de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall
stämman välja suppleanter.

Styrelsen för fondbolaget skall
bestå av minst fem ledamöter. Av
ledamöterna väljs flertalet och
bland dem styrelsens ordförande av
fondandelsägarstämman. Övriga ledamöter
väljs av bolagsstämman i
fondbolaget. Minst en ledamot skall
väljas av bolagsstämman. För de av
fondandelsägarstämman valda ledamöterna
skall stämman välja
suppleanter.

Om ett fondbolag förvaltar flera företagsanknutna fonder, skall för varje
sådan fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som har valts av
andelsägarstämman i fonden.

2. beträffande förslag till lag om skattelättnader för allemanssparande
att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:36 yrkande
1, 1983/84:37 yrkande 1 och 1983/84:41 yrkande 1 i motsvarande
delar antar vid proposition 1983/84: 30 fogat förslag,

3. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1978:428) om
aktiesparfonder att riksdagen med avslag på motionerna 1983/

FiU 1983/84:13

84:36 yrkande 2, 1983/84: 37 yrkande 2 i motsvarande delar och
1983/84:41 yrkande 2 antar vid proposition 1983/84:30 fogat
förslag med den ändringen att 10 § och 11 § skall erhålla följande
som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag

10 §

Regeringens förslag

Förvaltar ett fondbolag uteslutande
en eller flera företagsanknutna
aktiesparfonder, gäller i stället
för 2 § andra stycket att styrelsen
för fondbolaget skall bestå av minst
fem ledamöter samt att flertalet och
bland dem ordföranden skall väljas
av fondandelsägarstämman. Övriga
ledamöter väljs av bolagsstämman
i fondbolaget. Minst en ledamot
skall väljas av bolagsstämman. För
de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall stämman
välja suppleanter.

Om ett fondbolag förvaltar flera aktiesparfonder, skall för varje företagsanknuten
fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som valts av
andelsägarstämman i denna fond.

Utan hinder av 8 § ijärde stycket första meningen aktiefondslagen
(1974:931) får till styrelseledamöter i fondbolag, som förvaltar en företagsanknuten
aktiesparfond för anställda hos ett bankaktiebolag, utses anställda
i bankbolaget.

Förvaltar ett fondbolag uteslutande
en eller flera företagsanknutna
aktiesparfonder, gäller i stället
för 2 § andra stycket att styrelsen
för fondbolaget skall bestå av minst
fem ledamöter samt att flertalet och
bland dem ordföranden skall väljas
av fondandelsägarstämman. Minst
en ledamot skall väljas av bolagsstämman
i fondbolaget. För de av
fondandelsägarstämman valda ledamöterna
skall stämman välja
suppleanter.

Regeringens förslag

I en företagsanknuten aktiesparfond
skall minst tjugofem procent
av fondens värde placeras i sådana
värdepapper som avses i 3 § första
stycket 1 eller 2 och som har utfärdats
av det aktiebolag, i vilket de
som tillskjuter kapital till fonden är
anställda eller - om bolaget ingår
som moderbolag i en koncern — i
vars dotterbolag de är anställda.
Den i 22 § aktiefondslagen
(1974:931) föreskrivna begränsningen
i fråga om en aktiefonds innehav
av aktier i samma bolag gäller
ej för en företagsanknuten aktiesparfond.

Utskottets förslag

11 §

Minst tjugofem procent av en
företagsanknuten aktiesparfonds
värde skall placeras i sådana värdepapper
som avses i 3 § första
stycket 1 eller 2 och som har utfärdats
av det aktiebolag, i vilket de
som tillskjuter kapital till fonden är
anställda eller — om bolaget ingår
som moderbolag i en koncern — i
vars dotterbolag de är anställda.
Den i 22 § aktiefondslagen
(1974:931) föreskrivna begränsningen
i fråga om en aktiefonds innehav
av aktier i samma bolag gäller
ej för en företagsanknuten aktiesparfond.

Av fondens beteckning skall framgå vilket företag den är anknuten till.

FiU 1983/84:13

4. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparformer att riksdagen med avslag på
motionerna 1983/84:36 yrkande 2, 1983/84:37 yrkande 2 och
1983/84:41 yrkande 1 i motsvarande delar antar vid proposition
1983/84: 30 fogat förslag,

5. beträffande uppdrag åt fullmäktige i riksgäldskontoret att riksdagen
med avslag på motionerna 1983/84: 36 yrkande 1, 1983/84: 37
yrkande 1 och 1983/84:41 yrkande 1 i motsvarande delar i överensstämmelse
med vad som angetts i proposition 1983/84:30
uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att med banker och
sparkassor träffa avtal om medverkan i allemanssparande!,

6. beträffande bemyndigande för fullmäktige i riksgäldskontoret att
riksdagen med bifall till proposition 1983/84: 30 samt med avslag
på motionerna 1983/84:36 yrkande 1, 1983/84:37 yrkande 1,
1983/84:41 yrkande 1 i motsvarande delar bemyndigar fullmäktige
i riksgäldskontoret att — med avräkning mot varje banks
motsvarande fordran på riksgäldskontoret — utfärda en garanti
för bankens förpliktelser mot dem som sparar på rikssparkonto,

7. beträffande anslag att riksdagen med anledning av i proposition
1983/84:30 framlagt förslag samt med avslag på motionerna 1983/
84: 36 yrkande 1, 1983/84:37 yrkande 1 och 1983/84:41 yrkande 1
i motsvarande delar till Information om allemanssparandet på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 13000000
kr.,

8. beträffande tillsättandet av en parlamentarisk utredning och inrättande
av privata investeringskonton att riksdagen avslår motion
1983/84: 36 yrkande 3,

9. beträffande behovet av stimulanser till hushållens privata förmögenhetsuppbyggnad
att riksdagen avslår motion 1983/84:41 yrkande
3.

Stockholm den 22 november 1983

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Lars Tobisson (m), Paul Jansson (s), Nils
Åsling (c), Per-Axel Nilsson (s), Christer Nilsson (s), Filip Fridolfsson (m),
Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Hugo Hegeland (m), Carl-Henrik
Hermansson (vpk), Gunnar Nilsson i Eslöv (s), Margit Gennser (m), Kenth
Skårvik (fp) och Kerstin Nilsson (s).

FiU 1983/84:13

Reservationer

1. Skattesparandet och allemanssparande!

Lars Tobisson (m). Nils Åsling (c), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård
(c), Hugo Hegeland (m). Margit Gennser (m) och Kenth Skårvik (fp) anser
att

del.s den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Skattesparandet
Skattesparandet” och på s. 26 slutar med ”på rikssparkonto” bort
ha följande lydelse:

De åtgärder som enligt utskottets mening bör vidtas för att stimulera
hushållens sparande kan dock inte ersätta de åtgärder som krävs för att
förbättra sparandet inom den offentliga sektorn. Det är, som utskottet ser
det, endast genom ett målmedvetet besparingsarbete avseende den offentliga
sektorns utgifter som det totala sparandeunderskottet i samhällsekonomin
kan hävas.

Skattesparandet

Det system för premiering av hushållssparande, skattesparandet, som
infördes 1978 har blivit en stor framgång. 1 augusti i år deltog betydligt mer
än 1 miljon svenskar i skattesparandet. Det totala antalet skattesparkonton
uppgick till 1381400 stycken. Det sammanlagda sparbeloppet var nästan
16 miljarder kronor. Sparandet uppgår för närvarande till 4,2 miljarder
kronor årligen, ungefär jämnt fördelat på bank- och aktiesparande. Skattesparandet
har därmed på knappt fem år blivit en större framgång än alla
tidigare existerande sparsystem. Cirka 600000 människor sparar i aktiesparfonderna.
Ungefär 2/3 av dessa eller cirka 380000 är helt nya aktieägare.
Aktieägandet har därmed på knappt fem år fått en större spridning än
vad som inträffat tidigare under hela efterkrigstiden.

Kritik har riktats mot skattesparandet på några punkter. Denna kritik
anförs nu som motiv för att avskaffa skattesparandet. Det har ansetts att
det inte åstadkommer något nysparande, att den statsfinansiella kostnaden
är för hög, att det har en olämplig fördelningspolitisk profd och att den
femåriga bindningstiden är alltför lång.

Oavsett hur stor del av sparandet i skattesparsystemet som är nysparande
så har obestridligen de svenska hushållens sparande i aktier ökat.
Ökningen av antalet deltagare i skattesparfonderna har som nämnts uppgått
till närmare 400000 personer. Näringslivet tillförs därigenom riskkapital
f. n. i storleksordningen 2 miljarder per år. Det är sannolikt den högre
premien för risksparandet som bidrar till detta. Mot denna bakgrund ser
utskottet som mycket oroande att det i förslaget till allemanssparande! inte
ingår någon särskild premiering för sparandet i aktier. Det finns därför all
anledning förmoda att detta sparande kommer att minska och därmed
tillförseln av riskvilligt kapital. I och med att skattereduktionen i sin helhet

Fil! 1983/84:13

slopas finns det anledning anta att hushållens nysparande över huvud taget
kommer att minska.

Vad gäller kostnaderna för skattesparandet anser utskottet att dessa bör
ses i relation till det nämnda aktiesparandet och till den bindning som görs
av sparmedlen. Att jämföra med förslaget till allemanssparande är enligt
utskottets mening inte relevant eftersom detta inte kommer att leda till
ökat riskkapitalsparande. Kostnaden för skattereduktionen bör ses som en
ersättning för detta risktagande och för den femåriga bindningen. Utslagen
på denna period och med hänsyn till effekterna blir således kostnaden
förhållandevis liten.

Vad gäller de fördelningspolitiska effekterna av skattesparandet torde
skillnaderna jämfört med allemanssparande! vara relativt små. Enda skillnaden
utgörs egentligen av sparstimulansens storlek. I skattesparandet
erhålls den i form av skattereduktion till en viss procent av det sparade
beloppet. Den har alltså lika stort värde för alla oavsett inkomst. 1 allemanssparande!
ges en premie första året i form av en skattefri bonusränta.
Det är således endast en fråga om procenttal. Om premieringen i skattesparandet
av regeringen anses för stor skulle det genom att ändra ett
procenttal vara möjligt att åstadkomma samma effekt som nu fås i allemanssparande!.
Hela skattesparsystemet behöver således inte ersättas av
det skälet.

Skattesparandet har inneburit att de sparade medlen varit bundna under
en femårsperiod. Som utskottet ser det är det utomordentligt angeläget att
främja ett långsiktigt och regelbundet sparande. Skattereduktionen för
skattesparande är att se sorn en kompensation till hushållen för den femåriga
bindningen. Om man, som föreslås i propositionen, tar bort kravet på
bindningstid finns en uppenbar risk att sparandet upphör. De innestående
medlen i allemanssparande kan när som helst tas ut och användas för
konsumtion. Detta ökar likviditeten i samhället och risken för ett högre
inflationstryck i en högkonjunktur. Med skattesparande undviks detta.

Det är angeläget att sparmedlen står kvar i systemet även efter femårsperiodens
utgång. Som utskottet ser det är det inte något som hindrar att
systemet förlängs såtillvida att skattefrihet ges för avkastningen även efter
femårsperiodens utgång. Därigenom stimuleras spararna ätt behålla medlen
i sparsystemet. För de sparare som fortsätter att sätta in medel i
systemet och som därigenom ökar sin behållning bör skattereduktion utgå
på samma sätt som hittills. Skattereduktionen bör ses som en ersättning för
att spararen binder medlen för en femårsperiod.

Utskottets sammanfattande slutsats är att det nuvarande skattesparandet
fungerat väl. Det har haft stor framgång hos hushållen. Det har i
väsentlig grad bidragit till näringslivets riskkapitalförsörjning och stimulerat
till ett långsiktigt och regelbundet sparande. Utskottet ser därför inte
skäl att ersätta skattesparande med det förslag till allemanssparande som
föreslås i propositionen. Det har som utskottet redovisat i några avseenden
3 Riksdagen 1983/84. 5 sami. Nr 13

FiU 1983/84:13

direkta nackdelar jämfört med det nuvarande systemet. Utskottet avstyrker
mot denna bakgrund förslaget till allemanssparande i proposition
30.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”1
propositionen” och på s. 28 slutar med ”budgetåret 1984/85” bort utgå,

dels utskottets hemställan under 1, 2, 4, 5, 6 och 7 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande förslag till lag om allemanssparande att riksdagen
med bifall till motionerna 1983/84:36 yrkande 1, 1983/84:37 yrkande
1 och 1983/84:41 yrkande 1 i motsvarande delar avslår
proposition 1983/84:30 såvitt avser i propositionen framlagt förslag,

2. beträffande förslag till lag om skattelättnader för allemanssparande
att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:36 yrkande
1, 1983/84:37 yrkande 1 och 1983/84:41 yrkande 1 i motsvarande
delar avslår proposition 1983/84: 30 såvitt avser i propositionen
framlagt förslag,

4. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparformer att riksdagen med avslag på
proposition 1983/84:30 såvitt avser i propositionen framlagt förslag
samt med anledning av motionerna 1983/84:36 yrkande 2,
1983/84:37 yrkande 2 och 1983/84:41 yrkande 1 i motsvarande
delar som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

5. beträffande uppdrag åt fullmäktige i riksgäldskontoret att riksdagen
med bifall till motionerna 1983/84:36 yrkande 1, 1983/84:37
yrkande 1 och 1983/84:41 yrkande 1 i motsvarande delar avslår
proposition 1983/84: 30 såvitt avser i propositionen framlagt förslag,

6. beträffande bemyndigande för fullmäktige i riksgäldskontoret att
riksdagen med bifall till motionerna 1983/84: 36 yrkande 1, 1983/
84:37 yrkande 1 och 1983/84:41 yrkande 1 i motsvarande delar
avslår proposition 1983/84:30 såvitt avser i propositionen framlagt
förslag,

7. beträffande anslag att riksdagen med bifall till motionerna 1983/
84: 36 yrkande 1, 1983/84:37 yrkande 1 och 1983/84:41 yrkande 1
i motsvarande delar avslår proposition 1983/84:30 såvitt avser i
propositionen framlagt förslag.

FiU 1983/84:13

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson, Hugo Hegeland och Margit Gennser
(alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 27 som bötjar med ”Näringsutskottet
har” och slutar med ”om allemanssparande” bort ha följande
lydelse:

Av denna framgår att såsom anförs i motion 1983/84:41 (fp) bör regeln
att regeringen skall utse vissa styrelseledamöter slopas. Representationen
för fondbolagets ägare bör på de grunder som framgår av motion 1983/
84:37 (m) stärkas. Moderata samlingspartiets ledamöter i näringsutskottet
ansluter sig till uppfattningen att bolagsstämman bör utse lika många
styrelseledamöter som fondandelsägarestämman. Detta förutsätter en föreskrift
om att styrelsen skall ha jämnt antal ledamöter. Minimiantalet bör
enligt de moderata ledamöternas mening bestämmas till sex. Samma bör
gälla för företagsanknutna aktiesparfonder. Särbestämmelsen för dessa i
10 § första stycket blir därmed överflödig. De moderata ledamöterna i
näringsutskottet föreslår sålunda att 2 och 10 §§ samt övergångsbestämmelserna
utformas i. enlighet härmed.

De styrelseledamöter - halva antalet - som inte enligt 2 § skall väljas
av fondandelsägarstämman kommer, såsom föreskrivs i 8 kap. 1 § aktiebolagslagen,
normalt att väljas av bolagsstämman. Liksom f. n. bör det emellertid
inte föreligga hinder för att det i bolagsordningen kan föreskrivas att
en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt.

Finansutskottet tillstyrker mot bakgrund härav att 2 och 10 §§ i lagen om
aktiesparfonder samt övergångsbestämmelserna utformas i enlighet med
förslaget från de moderata ledamöterna i näringsutskottet.

Enligt de nuvarande reglerna för de företagsanknutna aktiesparfonderna
skall sparmedlen till 100% placeras i de egna företagen. Undantag har
dock medgivits från denna huvudregel. I propositionen föreslås att de
företagsanknutna aktiesparfonderna skall kunna placera mellan 25 och
100% i det egna företaget. Utskottet tillstyrker att denna förändring görs i
lagen om aktiesparfonder. Att fondbolaget ges en möjlighet att placera
även i andra aktier medför en bättre riskspridning för andelsägarna. Utskottet
har inte heller någonting att invända mot att den 5-procentiga
röstvärdesspärr som f. n. gäller för de företagsanknutna aktiesparfonderna
tas bort.

FiU 1983/84:13

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1978:428) om
aktiesparfonder att riksdagen med avslag på motionerna 1983/
84:36 yrkande 2 och 1983/84:41 yrkande 2 i motsvarande delar
samt med bifall till motion 1983/84:37 yrkande 2 i motsvarande
del antar vid proposition 1983/84: 30 fogat förslag med den ändringen
att 2 och 10 §§ samt övergångsbestämmelserna skall erhålla
följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

2 §

Aktiesparfond förvaltas av fondbolag som bildas särskilt för detta ändamål.

Fondandelsägarstämmans val av ledamöter och suppleanter i fondbolagets
styrelse skall beredas av en valberedning, utsedd av en fondandelsägarstämma.

I beslut om rösträtt för aktier i fonden deltar endast de ledamöter i
fondbolagets styrelse som har utsetts av fondandelsägarstämman.

Styrelsen för fondbolaget skall
bestå av jämnt antal ledamöter.
minst sex. Av dessa skall hälften
väljas av en fondandelsägarstämma,
som skall hållas årligen.
För de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall stämman
välja suppleanter.

Utskottets förslag Reservanternas förslag

10 §

Övriga ledamöter väljs av bolagsstämman
i fondbolaget. Minst en
ledamot skall väljas av bolagsstämman.
För de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall
stämman välja suppleanter.

FiU 1983/84:13

Om ett fondbolag förvaltar flera aktiesparfonder, skall för varje företagsanknuten
fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som valts av
andelsägarstämman i denna fond.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1984.

En styrelse i fondbolag, vilken
valts före lagens ikraftträdande,
kvarstår utan hinder av 2 § andra
stycket och 10 § första stycket under
den tid valet avser. Bestämmelserna
i 2 § tredje och Ijärde styckena
tillämpas inte förrän styrelse
enligt denna lag första gången har
valts.

En styrelse i fondbolag, vilken
valts före lagens ikraftträdande,
kvarstår utan hinder av 2 § andra
stycket under den tid valet avser.
Bestämmelserna i 2 § tredje och
fjärde styckena tillämpas inte förrän
styrelse enligt denna lag första
gången har valts.

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder

Nils Åsling (c), Rolf Rämgård (c) och Kenth Skårvik (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Näringsutskottet
har” och slutar med ”om allemanssparande” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet har i ett yttrande (NU 1983/84:1 y) till finansutskottet
yttrat sig över sammansättningen av aktiefondernas styrelser. Finansutskottet
delar den uppfattning som kommer till uttryck i den avvikande
mening som fogats till yttrandet av företrädarna för centerpartiet och
folkpartiet i näringsutskottet. Av denna framgår att såsom anförs i motion
1983/84:41 (fp) bör regeln att regeringen skall utse vissa styrelseledamöter
slopas. Minimiantalet ledamöter bör därvid bestämmas till fem. Särbestämmelsen
i 10 § första stycket för de företagsanknutna aktiesparfonderna
blir därmed överflödig. Det kan f. ö. anmärkas att denna bestämmelse
utesluter möjligheten att det - enligt 8 kap. 1 § aktiebolagslagen
(1975: 1385) - i bolagsordningen kan föreskrivas att en eller flera styrelseledamöter
skall utses på annat sätt än av bolagsstämman. I propositionen
har inte angivits något skäl för denna skillnad i förhållande till nuläget och
till den föreslagna lydelsen av 2§. Företrädarna för centerpartiet och
folkpartiet i näringsutskottet föreslår att 2 och 10 §§ samt övergångsbestämmelserna
utformas så att styrelseledamöter kan utses på annat sätt än
av bolagsstämman.

Finansutskottet tillstyrker mot bakgrund härav att 2 och 10 §§ lagen om
aktiesparfonder ändras på det sätt som företrädarna för centerpartiet och
folkpartiet i näringsutskottet föreslagit.

4 Riksdagen 1983/84. 5 sami. Nr 13

FiU 1983/84:13

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1978:428) om
aktiesparfonder att riksdagen med avslag på motion 1983/84:37
yrkande 2 i motsvarande del samt med anledning av motion 1983/
84: 36 yrkande 2 i motsvarande del samt med bifall till motion
1983/84:41 yrkande 2 antar vid proposition 1983/84:30 fogat
förslag med den ändringen att 2 och 10 §§ samt övergångsbestämmelserna
skall erhålla följande som Reservanternas förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

2 §

Aktiesparfond förvaltas av fondbolag som bildas särskilt för detta ändamål.

Styrelsen för fondbolaget skall Styrelsen för fondbolaget skall
bestå av minst sju ledamöter. Av bestå av minst fem ledamöter. Av

dessa skall flertalet och bland dem dessa skall flertalet och bland dem

ordföranden väljas av en fondan- ordföranden väljas av en fondan delsägarstämma,

som skall hållas delsägarstämma, som skall hållas

årligen. Av de övriga ledamöterna årligen. Minst en ledamot skall väl utses

två av regeringen och minst jas av bolagsstämman i fondbola en

av bolagsstämman i fondbolaget. get. För de av fondandelsägarstäm För

de av fondandelsägarstämman man valda ledamöterna skall stäm valda

ledamöterna skall stämman man välja suppleanter,

välja suppleanter.

Fondandelsägarstämmans val av ledamöter och suppleanter i fondbolagets
styrelse skall beredas av en valberedning, utsedd av en fondandelsägarstämma.

I beslut om rösträtt för aktier i fonden deltar endast de ledamöter i
fondbolagets styrelse som har utsetts av fondandelsägarstämman.

Utskottets förslag Reservanternas förslag

10 §

Övriga ledamöter väljs av bolagsstämman
i fondbolaget. Minst en
ledamot skall väljas av bolagsstämman.
För de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall
stämman välja suppleanter.

FiU 1983/84:13

Om ett fondbolag förvaltar flera aktiesparfonder, skall för varje företagsanknuten
fond i fondbolagets styrelse ingå minst en ledamot, som valts av
andelsägarstämman i denna fond.

Utan hinder av 8§ fjärde stycket första meningen aktiefondslagen
(1974:931) får till styrelseledamöter i fondbolag, som förvaltar en företagsanknuten
aktiesparfond för anställda hos ett bankaktiebolag, utses an -

ställda i bankbolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 april

En styrelse i fondbolag, vilken
valts före lagens ikraftträdande,
kvarstår utan hinder av 2 § andra
stycket och 10 § första stycket under
den tid valet avser. Bestämmelserna
i 2 § tredje och fjärde styckena
tillämpas inte förrän styrelse
enligt denna lag första gången har
valts.

1984.

4. Tillsättandet av en parlamentarisk utredning och inrättande av privata
investeringskonton

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Utskottet
ser” och slutar med "motion 36 (c)” bort ha följande lydelse:

Det mest effektiva sättet att stimulera hushållens sparande vore enligt
utskottets mening att införa ett nytt skattesystem. Det skulle utformas
enligt utgiftsskattens principer. Arbetet med att införa ett sådant skattesystem
är emellertid omfattande. Det skulle därför ta lång tid att genomföra.
Det finns emellertid möjlighet att göra vissa förändringar av de nu
gällande skattereglerna och uppnå några av de fördelar som ett helt utgiftsskattesystem
innebär.

Genom att införa privata investeringskonton där insättningen skulle
berättiga till en skattereduktion med 50 procent av insatt belopp skulle
sparandet stimuleras högst avsevärt. Endast ett ökat sparande skall berättiga
till skattereduktion. En viss begränsning av högsta möjliga insättningsbelopp
bör införas. Skattereduktionen kvarstår så länge inget uttag görs
från kontot. När medlen lyfts, skall det åligga ifrågavarande bank att
inbetala reduktionen till statsverket. Systemet bör även kunna omfatta
sparande i aktiesparfonder.

På sikt bör det också vara möjligt att införa regler som medger att de
sparade medlen utan skattekonsekvenser kan överföras till annat produktivt
sparande såsom direktägda aktier, obligationer, skattkammarväxlar.

FiU 1983/84:13

bostad, eget företag m. m. De på detta sätt överförda sparmedlen skall
sedan beskattas vid realiserandet av den produktiva investeringen.

Enligt utskottets mening är det angeläget att en så bred enighet som
möjligt skapas kring de åtgärder som vidtas för att stimulera hushållens
sparande. Det är förutsättningen för att åtgärderna skall kunna bli bestående
och ligga till grund för hushållens långsiktiga planering. Utskottet anser
det olyckligt att sparsystemet av och till ändras. Det skapar osäkerhet hos
spararna och det medför stora kostnader för staten, bankerna och hushållen.
Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med motionärerna att en
sparutredning med bred parlamentarisk förankring bör inrättas med uppgift
att se över formerna för att stimulera hushållens sparande.

Vad utskottet anfört med anledning av motion 36 (c) yrkande 3 bör ges
regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande tillsättandet av en parlamentarisk utredning och inrättande
av privata investeringskonton att riksdagen med bifall
till motion 1983/84: 36 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

5. Behovet av stimulanser till hushållens privata förmögenhetsuppbyggnad

Kenth Skårvik (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”1 motion
41" och slutar med "motion 41 (fp)” bort ha följande lydelse:

Under de borgerliga regeringsåren genomfördes flera åtgärder för att
minska beskattningen i flera led av sparande i riskkapital. Därigenom
underlättades näringslivets riskkapitalförsörjning samtidigt som det stimulerade
de enskilda hushållen att spara och fördela sitt sparkapital på olika
sparformer. Utskottet anser att detta är åtgärder som bidrar till att öka
industriinvesteringarna och i väsentlig grad bidrar till att underbygga den
industriella tillväxten. Utskottet ser det därför som utomordentligt viktigt
att det privata kapitalet inte låses i vissa former genom beskattning eller på
annat sätt. Enligt utskottets mening bör åtgärder omedelbart vidtas till att
stimulera hushållens förmögenhetsuppbyggnad. Straffbeskattningen av enskilt
ägande bör därför avskaffas. Detta bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande behovet av stimulanser till hushållens privata förmögenhetsuppbyggnad
att riksdagen med bifall till motion 1983/
84:41 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

FiU 1983/84:13

Skatteutskottets yttrande Bilaga I

1983/84:1 y

om allemanssparande! (prop. 1983/84:30)

Till finansutskottet

Finansutskottet har vid sammanträde den 18 oktober beslutat bereda
skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1983/84:30 om
allemanssparandet, jämte de motioner som kan komma att väckas med
anledning av propositionen, i de delar som rör skatteutskottets beredningsområde.

I propositionen föreslås att skattesparsystemet ersätts med ett nytt
sparsystem, allemanssparandet. Det nya sparsystemet, som i princip är öppet
för alla fysiska personer fr. o. m. det år de fyller 16 år, har två former,
sparande på rikssparkonto i bank och riskkapitalsparande i kapitalsparfonder.
Den förra sparformen ersätter banksparandet, den senare aktiesparandet.

I skattehänseende föreslås att all ränta, utdelning och värdestegring på
allemanssparandet skall - utan tidsbegränsning - vara fri från inkomstskatt.
En extra av staten bekostad bonusränta på 5 % skall utgå under 1984. En
motsvarande bonusränta tillkommer också ungdomar, som efter år 1984,
dock senast det år de fyller 25 år, ansluter sig till systemet.

En sparare får - liksom nu - sätta in högst 600 kr. per månad i
allemanssparandet. Något krav på visst lägsta belopp per månad eller på visst
minsta antal insättningar per år liar inte uppställts.

Av främst fördelningspolitiska skäl har föreskrivits att en sparares totala
nettoinsättningar inte får överstiga 30 000 kr. Sparandet får fördelas på ett
rikssparkonto och högst två kapitalsparfonder.

De sparade medlen är i nuvarande sparsystem bundna under sparåret och
de följande fem åren. Enligt förslaget kan uttag från rikssparkonto eller
inlösen av andelar i kapitalsparfond ske vid valfri tidpunkt mot en avgift av
1 % på uttaget belopp, dock minst 20 kr. I gengäld berättigar insättningar i
allemanssparandet inte till skattereduktion. En sparare kan också - i motsats
till vad som nu gäller - vid valfri tidpunkt överföra sina sparade medel på
rikssparkonto till sådant konto i annan bank liksom hela eller en del av sitt
sparande på kapitalsparfond till annan fond.

Det övergripande ansvaret för administrativa rutiner och kontroller i
allemanssparandet skall åvila riksgäldskontoret. På kontorets uppdrag skall
en central instans kontrollera att spararna inte har för många konton eller
överskrider föreskrivna beloppsgränser. Något behov av inkomstskattekontroll
finns normalt inte i det nya sparsystemet, och taxeringsmyndigheterna
kommer inte att ha något särskilt kontrollansvar i detta sparsystem.

FiU 1983/84:13

Allemanssparande! startar den 1 april 1984. Då upphör nyinsättningarna i
skattesparandet. Insättningar under första kvartalet 1984 berättigar inte till
skattereduktion. I gengäld gäller inte den femåriga bindningstiden för dessa
insättningar. Övriga skatteförmåner som skattefri ränta och värdestegring
skall gälla t. o. m. 1988.

I tre partimotioner från vardera m, c, och fp yrkas avslag på förslaget om
allemanssparande. Ett genomgående tema i motionerna är att de i propositionen
åberopade skälen för att avskaffa skattesparandet - enligt motionärerna
ett framgångsrikt och väl fungerande sparsystem - inte är tillräckligt
starka och att nysparandet i det nya sparsystemet sannolikt kommer att bli
lägre än i skattesparandet. Andra argument som åberopas är att allemanssparande!
knappast kommer att resultera i privat aktiesparande av någon
omfattning och att det kan leda till en med hänsyn till inflationsrisken mindre
önskvärd likviditetsuppbyggnad.

Kritiken mot skattesparandet i dess nuvarande utformning har bl. a. gällt
omfattningen av skattelättnaderna, vilka lett till ett för staten betydande
skattebortfall, och sparandets fördelningspolitiska effekter. Syftet med
allemanssparandet är främst att stimulera hushållens långsiktiga sparande i
former som underlättar finansieringen av statens budgetunderskott.

Såvitt skatteutskottet kan bedöma är förslagen i propositionen ägnade att
tillgodose detta syfte. Genom den låga bindningsgraden för sparandet och
genom att sparstimulanserna skall gälla utan krav på visst minsta antal
insättningar per år eller på visst minimibelopp per insättning har man enligt
utskottets mening skapat förutsättningar för en bred anslutning till allemanssparandet
och därigenom sannolikt också för ett icke obetydligt nysparande.

Den i motionerna framförda kritiken riktar sig i första hand mot att taket
för allemanssparandet skulle vara för lågt och sparstimulanserna till följd av
den slopade skattereduktionen för ringa. Utskottet, som delar finansministerns
uppfattning att av fördelningspolitiska skäl ett tak bör finnas för
insättningarna, vill erinra om att avkastningen får läggas till sparkapitalet och
att det innestående beloppet för en sparare därigenom kan överstiga 30 000
kr. Denna gräns är - som framgår av propositionen - f. ö. inte definitiv.
Enligt finansministern får, om det visar sig behövligt, frågan om en höjning
av taket tas upp när sparsystemet funnits någon tid. Utskottet vill i fråga om
de föreslagna sparstimulanserna framhålla att all ränta, utdelning och
värdestegring i allemanssparandet är utan tidsbegränsning fri från inkomstskatt.
Med hänsyn härtill ställer sig allemanssparandet i vart fall på längre sikt
förmånligare än skattesparandet. Av direktiven för den expertgrupp som
utarbetat förslaget till allemanssparandet liksom av propositionen framgår
att det är regeringens avsikt att göra en översyn av hushållssparandets villkor.
Enligt utskottets mening kan det förutsättas att man vid en sådan översyn
också kommer att pröva frågan om sparstimulansernas utformning och
omfattning.

Med hänvisning till det anförda vill utskottet som sin mening uttala att

FiU 1983/84:13

motionerna bör avstyrkas i vad de innehåller yrkande om avslag på
allemanssparande^ Härav följer att utskottet inte heller kan biträda de
yrkanden i motionerna som avser ändringar i nuvarande sparsystem.

Vad särskilt angår den i motion 36 aktualiserade frågan om en utredning
rörande skattepremierat sparande på privata investeringskonton (utgiftsskattekonton)
bör den enligt utskottets mening kunna tas upp i samband med
den av finansministern aviserade översynen av hushållssparandets villkor.

Stockholm den 10 november 1983

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Valter Kristenson
(s)*, Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)*, Olle
Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c),
Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m), Kjell Johansson
(fp)*, Lars Hedfors (s) och Anna Lindh (s)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande mening

Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Karl Björzén (m)
och Kjell Johansson (fp) anser att det avsnitt av utskottets yttrande som
börjar på s. 2 med ”Kritiken mot” och slutar på s. 3 med ”hushållssparandets
villkor” bort ha följande lydelse:

Syftet med propositionen sägs i första hand vara att stimulera hushållens
långsiktiga sparande och att göra det i former som underlättar finansieringen
av statens budgetunderskott och ökar de produktiva investeringarna.

Enligt utskottets mening tillgodoser man detta syfte bättre inom ramen för
det nuvarande skattesparandet än med förslaget i propositionen. Genom att
skattereduktionen helt slopas kommer hushållen i fortsättningen med stor
sannolikhet att hellre välja den riskfria sparformen på rikssparkonton -än
sparande i kapitalsparfonder. Innebörden av förslaget är således att man
prioriterar statsupplåning framför kapitalförsörjning till näringslivet.

Även beloppsmässigt innebär allemanssparande! en försämring jämfört
med skattesparandet. Med det nuvarande sparsystemet (600 kr. per månad i
fem år) utgör maximibeloppet för insättningar 43 200 kr. I det nya systemet
är taket maximerat till 30 000 kr. Denna begränsning har kritiserats av flera
tunga remissinstanser vid remissbehandlingen av den särskilda expertgruppens
förslag till allemanssparande.

FiU 1983/84:13

Den kritik som regeringspartiet riktat mot skattesparandet och som nu
åberopas som motiv för att avskaffa det har bl. a. gällt att det inte
åstadkommer något nysparande, att det särskilt gynnar höginkomsttagare
och således har en olämplig fördelningsprofil, att de statsfinansiella kostnaderna
för sparstimulanserna är alltför höga och att bindningstiderna är alltför
långa.

Med anledning härav vill utskottet framhålla att skattesparandet - såvitt
kan utläsas av tillgänglig statistik - blivit en stor framgång. Av propositionen
framgår att de totala insättningarna under 1982 uppgick till ca 4 miljarder kr.
och att samma årstakt gäller för 1983. Att ett sparande av den omfattningen
också måste inrymma ett icke obetydligt nysparande torde knappast kunna
bestridas.

Utskottet kan inte heller dela uppfattningen att det nuvarande sparsystemet
särskilt skulle gynna höginkomsttagare. Den skatterabatt i form av
skattereduktion som skattesparandet erbjuder har samma värde för alla
oavsett inkomstnivå och kan enligt utskottets mening ses som en premie för
den femåriga bindningen och - i fråga om aktiesparandet - därutöver som en
kompensation för det risktagande som sådant sparande alltid innebär. En
viss bindning av sparmedlen torde enligt utskottets mening vara ofrånkomlig
om man vill nå det långsiktiga hushållssparande som också sågs vara
allemanssparandets syfte.

Det riskvilliga sparandets villkor har genom flera riksdagsbeslut under
senare år allvarligt försämrats. Sålunda har skattereduktionen för aktiesparandet
sänkts från 30 % till 20 %. Den 30-procentiga skattereduktionen på
aktieutdelningar har avskaffats och en tillfällig 20-procentig skatt på
aktieutdelningar har införts. Härtill kommer att riksdagen inom kort kan
väntas anta en proposition med förslag om en särskild omsättningsskatt och
om skärpt realisationsvinstskatt på aktier. Även den proposition om
löntagarfonder som nyligen förelagts riksdagen kommer - om den antas -med stor sannolikhet att minska intresset för placering i aktier. Mot den
bakgrunden kan det enligt utskottets mening inte anses lämpligt att nu
ytterligare försämra villkoren för aktiesparandet.

Med hänvisning till det anförda anser skatteutskottet sig - från de
synpunkter utskottet har att företräda - böra förorda att finansutskottet
avstyrker bifall till förslaget om allemanssparande.

Av propositionen framgår att regeringen ämnar göra en översyn av
hushållssparandets villkor. Enligt skatteutskottets mening bör en sådan
översyn komma till stånd utan onödigt dröjsmål och ske inom ramen för en
parlamentarisk kommitté. En sådan kommitté bör pröva om och i vad mån
ändringar bör göras i nuvarande sparsystem i enlighet med de förslag som
förs fram i motionerna. Den bör också ta upp den i motion 36 aktualiserade
frågan om skattepremierat sparande på särskilda investeringskonton.

FiU 1983/84:13 45

Näringsutskottets yttrande Bilaga 2

1983/84:1 y

om allemanssparande (prop. 1983/84:30)

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande
över proposition 1983/84: 30 om allemanssparande! jämte motioner, i de
delar som rör näringsutskottets beredningsområde.

I propositionen framläggs dels vissa lagförslag rörande ett nytt sparsystem,
allemanssparande!, och det nu förekommande skattesparsystemet,
dels förslag om uppdrag och bemyndigande åt fullmäktige i riksgäldskontoret
med avseende på allemanssparande! samt om anslag till information
om detta sparande. Lagförslagen avser

1. lag om allemanssparande,

2. lag om skattelättnader för allemanssparande,

3. lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder,

4. lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.

Med anledning av propositionen har väckts tre motioner, nämligen 1983/
84:36 av Nils Åsling m.fl. (c), 1983/84:37 av Ulf Adelsohn m.fl. (m) och
1983/84:41 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp). Propositionen avstyrks i den
förstnämnda motionen såvitt avser införandet av allemanssparande och i
de båda sistnämnda i sin helhet. Därutöver innehåller motionerna kompletterande
yrkanden. I motion 1983/84:36 (c) hemställs att riksdagen skall
dels reformera skattesparandet i enlighet mdd vad som förordas i motionen,
dels ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om tillsättandet
av en parlamentarisk utredning och inrättande av utgiftsskattekonton. I
motion 1983/84:37 (m) hemställs att riksdagen skall hos regeringen begära
förslag beträffande skattesparandet i enlighet med vad som anförs i denna
motion. I motion 1983/84:41 (fp) hemställs att riksdagen skall dels besluta
om sådan förändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder vad beträffar
styrelsesammansättning som redovisas i motionen, dels ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om behovet av stimulanser till hushållens
privata förmögenhetsuppbyggnad.

Näringsutskottet behandlar i sitt yttrande dels de aktuella sparsystemens
betydelse för näringslivets kapitalförsörjning, dels de institutionella
reglerna för de nuvarande aktiesparfonderna och de föreslagna kapitalsparfonderna.

5 Riksdagen 1983/84. 5 sami. Nr 13

FiU 1983/84:13

Näringsutskottet

Allmänna synpunkter

Det nuvarande skattesparsystemet såväl som det föreslagna nya systemet
för allemanssparande syftar till att hushållens sparande skall öka.
Allmänna samhällsekonomiska skäl talar för detta. En utgångspunkt för
det nu framlagda förslaget är att den direkta statsupplåningen i större
utsträckning än tidigare skall kunna baseras på hushållen. Men hushållen
kan också, framhålls det i propositionen, spela en viktig roll för näringslivets
försörjning med riskkapital. En investeringsexpansion i industrin är,
säger finansministern i detta sammanhang, av strategisk betydelse för
möjligheterna att på sikt öka industriproduktionen och stärka bytesbalansen.
Samma uppfattning präglar motionerna i ämnet.

De innestående sparbeloppen inom skattesparandet uppgick den 31 mars
1983 till ca 14,1 miljarder kronor, varav ca 10,1 miljarder kronor på
skattesparkonton och ca 4,1 miljarder kronor på skattefondkonton, dvs. i
form av huvudsakligen aktiesparande. Antalet konton var ca 783000 resp.
ca 591000 och det genomsnittliga sparbeloppet per konto ca 12900 kr.
resp. ca 6900 kr. Att märka är att samtliga belopp för skattesparkontonas
del är angivna inkl. ränta, för skattefondkontonas exkl. värdestegring. Det
förhållandevis låga genomsnittsbeloppet inom skattefondssparandet förklaras
av att detta sparande till skillnad från det övriga skattesparandet fick
större omfattning först år 1981. Inkl. värdeökningen uppgick den samlade
förmögenheten i skattesparfonderna den 31 mars 1983 till ca 8 miljarder
kronor.

Den sparstimulans som är förenad med skattesparandet utgörs av förmåner
i form av skattefri avkastning och värdestegring samt viss skattereduktion
i procent av sparat belopp. Högst 600 kr. sammanlagt per månad får
placeras i skattesparande, därav högst 400 kr. i banksparande. I spararens
prestation ingår att han binder sina sparmedel för en tid av fem år.

1 propositionen uttalas att det nuvarande skattesparandet inte kan fortleva
efter år 1984, då bindningstiden för det första årets sparande går ut.
Regeringen åberopar också andra motiv för en översyn av skattesparandet.
De hänger samman med kritik som har riktats mot skattesparsystemet
i vad gäller bl. a. omfattningen av skattelättnaderna, de fördelningspolitiska
effekterna, andelsägarnas inflytande i aktiesparfonderna och fondernas
placeringsregler. Regeringens förslag till ändringar i de båda sistnämnda
avseendena tas upp senare i detta yttrande. De övriga kritikpunkterna
ligger till grund för förslaget om övergång från ”skattesparande” till ”allemanssparande”,
vilket näringsutskottet nu närmast behandlar.

Sparstimulansen i det föreslagna allemanssparandet utgörs i första hand
av skattefrihet för ränta, utdelning och värdestegring på insatta medel.
Därtill kommer en viss bonusränta, i huvudsak under år 1984. Insättningarna
föreslås liksom i skattesparsystemet maximerade till 600 kr. per månad.

FiU 1983/84:13

Totalt skall vaije person kunna spara högst 30000 kr. - exkl. avkastning -i allemanssparande!. Om det visar sig behövligt får, sägs det i propositionen,
frågan om en höjning av detta tak tas upp när sparsystemet har funnits
någon tid.

Förslaget att skattesparandet skall ersättas med ett allemanssparande av
angivet slag avvisas i de tre motionerna. Till följd av att sparstimulansen
minskas och bindningen av sparmedlen slopas kommer, befarar motionärerna,
det nya systemet att få en väsentligt sämre spareffekt än det nuvarande.
Därtill kommer att maximibeloppet för nysparande med sparstimulans
sänks till 30 000 kr. De nuvarande reglerna tillåter ett högre belopp.
Motionärerna vill att skattesparsystemet skall bibehållas. När det gäller
reglerna för skattesparfonder förordas i alla tre motionerna vissa ändringar,
i huvudsak enligt regeringens förslag. Enligt motion 1983/84:41 (fp) bör
skattesparandet i övrigt fortgå med oförändrade villkor. I motionerna 1983/
84:37 (m) och 1983/84:36 (c) förordas också ett fortsatt skattesparande
men antyds att vissa modifikationer bör göras för att inte full skattereduktion
skall erhållas när tidigare insatta, efter fem år frigjorda sparmedel på
nytt sätts in i skattesparandet.

Det är inte näringsutskottets sak att bedöma vilket mått av statlig sparstimulans
som är önskvärt och rimligt i det nuvarande samhällsekonomiska
och statsfinansiella läget. Utskottet konstaterar att viktiga grundelement
hos skattesparandet kommer att bibehållas vid övergången till allemanssparande.
Det blir alltjämt två former av sparande med sådan stimulans,
den ena innebärande sparande i bank - varvid dock sparmedlen
destineras till riksgäldskontoret, en ordning som f. ö. får stöd i motion
1983/84:37 (m) —, den andra innebärande riskvilligt sparande huvudsakligen
i aktier. Näringsutskottet vill gärna vitsorda att det ligger ett värde i att
den nödvändiga tillförseln av riskkapital till näringslivet till en inte ringa
del sker direkt från hushållen, något som f. n. skattefondssparandet bidrar
till. Enligt utskottets mening finns det inte anledning att räkna med att
övergången till allemanssparande får de negativa konsekvenser i detta
hänseende som motionärerna befarar. De föreslagna kapitalsparfonderna
får i allt väsentligt samma funktion som de nuvarande aktiesparfonderna.
De ändringar — närmare behandlade i det följande - som föreslås i förhållande
till nuvarande fondregler är ägnade att minska spararnas tvekan inför
aktiesparande. Det ökade intresse för sådant sparande som aktiefondssparandets
utveckling vittnar om bör naturligen komma till uttryck också i
ett omfattande kapitalfondssparande. Den minskade bindningen av de
insatta medlen bör kunna resultera i ett tillflöde av nya sparare vilket
kommer också kapitalfondssparandet till godo. Taket vid 30000 kr. för
insättningar i allemanssparande! kan, såsom antyds i propositionen, komma
att höjas i ett senare skede.

Mot bakgrund av vad här sagts finner näringsutskottet att det från dess
utgångspunkter inte finns någon invändning att rikta mot huvuddragen i

FiU 1983/84:13

förslaget om allemanssparande. Utskottet avstyrker således de tre nämnda
motionerna i den mån de går ut på att riksdagen skall avslå detta förslag.

Lagförslag

Aktiesparfondernas verksamhet regleras genom lagen (1978:428) om
aktiesparfonder. Bestämmelserna i denna ersätter delvis och kompletterar
i övrigt de bestämmelser om aktiefonder i allmänhet som finns i aktiefondslagen
(1974:93). Om inte annat följer av de båda lagarna är vidare vad som
i aktiebolagslagen (1975:1385) och annorstädes är föreskrivet om aktiebolag
giltigt också för de fondbolag som förvaltar aktiesparfonderna.

I propositionen om allemanssparande föreslår regeringen vissa ändringar
i lagen om aktiesparfonder. Ett syfte är därvid att fondandelsägarnas
inflytande i aktiesparfonderna skall öka. Bestämmelser om rätt för aktiesparfonderna
att i viss utsträckning förvärva av staten utfärdade obligationer
m. m. samt mera flexibla regler för s. k. företagsanknutna aktiesparfonder
ingår också i lagförslaget.

F. n. gäller att regeringen utser två av de minst sju ledamöterna i fondbolagets
styrelse. Av de övriga utses minst hälften av fondandelsägarna eller
intressesammanslutning för dem. I fortsättningen blir det obligatoriskt med
en fondandelsägarstämma, och denna skall välja flertalet av styrelsens
ledamöter, bland dem ordföranden. Stämman skall också välja suppleanter
för denna grupp av ledamöter. Regeringen skall alltjämt utse två ledamöter.
Till skillnad från nu blir fondbolagets ägare garanterad representation
genom en ledamot i bolagets styrelse. En valberedning åt fondandelsägarstämman
blir ett nytt obligatoriskt organ. En ny föreskrift blir också
att endast de ledamöter i fondbolagets styrelse som har utsetts av fondandelsägarstämman
får delta i beslut om utövande av rösträtt för aktier i
fonden. För de fondbolag som förvaltar företagsanknutna aktiesparfonder
blir reglerna om styrelsesammansättning motsvarande, med den skillnaden
att staten liksom hittills inte skall utse några ledamöter i dessa bolags
styrelser.

De nu berörda lagändringarna blir enligt propositionen tillämpliga på
fondbolagen när dessa efter allemanssparandets införande fortsätter att
förvalta redan befintliga aktiesparfonder. I sak godtas de, med vissa undantag,
också i de motioner vari förslaget om allemanssparande avvisas
och det nuvarande aktiefondssparandet föreslås bli bibehållet. Motion
1983/84: 36 (c) ger även formellt stöd åt det redovisade lagförslaget, eftersom
detta inte omfattas av motionens avslagsyrkande. I motionerna 1983/
84: 37 (m) och 1983/84:41 (fp) yrkas däremot avslag på propositionen i dess
helhet. I den förra hemställs emellertid att riksdagen skall hos regeringen
begära vissa förslag beträffande skattesparandet, vilka delvis sammanfaller
med dem som här är aktuella. I den senare motionen föreslås att

FiU 1983/84:13

riksdagen nu skall besluta om ändringar i lagen om- aktiesparfonder vad
beträffar styrelsesammansättningen.

De nyss antydda undantagen är följande. Enligt motion 1983/84:41 (fp)
saknas numera anledning till att regeringen skall utse två ledamöter. Bestämmelserna
härom föreslås därför utgå, med samma fördelning i övrigt
av de sju ledamotsplatserna som regeringen har angivit. Moderata samlingspartiet
hävdar i motion 1983/84: 37 att förslaget om att fondandelsägarna
skall utse flertalet av styrelseledamöterna är olämpligt. Härigenom
fråntas fondbolagets huvudman ett avgörande inflytande i frågor som rör
administration, ekonomi, marknadsföring, personalärenden etc., säger
motionärerna. De vill att bolagsstämman i fondbolaget skall få rätt att utse
lika många styrelseledamöter som fondandelsägarstämman.

Utskottet finner regeringens här refererade förslag välmotiverade. Den
ordningen att två styrelseledamöter utses av regeringen bör enligt utskottets
mening bibehållas. Den infördes år 1978 på förslag av den dåvarande
trepartiregeringen, med ekonomiminister Gösta Bohman som föredragande.
De ifrågavarande ledamöterna borde, uttalades därvid (prop. 1977/
78:165 s. 38), utses så att man skulle få en så bred intresseförankring som
möjligt. Bolagsstämman i fondbolaget får enligt regeringens nu framlagda
förslag obligatoriskt en representant i fondbolagets styrelse. Genom en
utökning av styrelsen kan bolagsstämman förstärka ägarrepresentationen.
Detta bör, såsom anförs i propositionen, vara till fyllest. Den i motion
1983/84:37 (m) föreslagna ordningen innebär att styrelsen måste ha jämnt
antal ledamöter - med utslagsröst för ordföranden —, något som synes
mindre lämpligt.

Beträffande styrelsen för fondbolag som förvaltar uteslutande en eller
flera företagsanknutna aktiesparfonder skall enligt 10 § lagförslaget gälla
att bolagsstämman väljer de ledamöter som inte skall väljas av fondandelsägarstämman.
Motsvarande bestämmelse om icke företagsanknutna aktiesparfonder,
dvs. 2 §, liksom 2 och 10 §§ i deras nuvarande lydelse lämnar
utrymme för att det - enligt 8 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) - i
bolagsordningen kan föreskrivas att en eller flera styrelseledamöter skall
utses på annat sätt än av bolagsstämman. I propositionen har inte angivits
något skäl varför denna möjlighet nu skulle uteslutas för de företagsanknutna
aktiesparfondernas del. Utskottet anser att den bör bibehållas och
förordar därför att 10 § utformas enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag

Förvaltar ett fondbolag uteslutande
en eller flera företagsanknutna
aktiesparfonder, gäller i stället
för 2 § andra stycket att styrelsen
för fondbolaget skall bestå av minst

Utskottets förslag

Förvaltar ett fondbolag uteslutande
en eller flera företagsanknutna
aktiesparfonder, gäller i stället
för 2 § andra stycket att styrelsen
för fondbolaget skall bestå av minst

FiU 1983/84:13

Regeringens förslag

fem ledamöter samt att flertalet och
bland dem ordföranden skall väljas
av fondandelsägarstämman. Övriga
ledamöter väljs av bolagsstämman
i fondbolaget. Minst en ledamot
skall väljas av bolagsstämman. För
de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall stämman
välja suppleanter.

Om ett

Utan hinder

U t skottets förslag

fem ledamöter samt att flertalet och
bland dem ordföranden skall väljas
av fondandelsägarstämman. Minst
en ledamot skall väljas av bolagsstämman
i fondbolaget. För de av
fondandelsägarstämman valda ledamöterna
skall stämman välja suppleanter.

denna fond.

i bankbolaget.

Motionerna innehåller inga invändningar mot regeringens förslag till
ändringar i 3 och 11 §§. Såvitt gäller 11 § förordas i motion 1983/84:37 (m)
uttryckligen ändringar enligt regeringens intentioner, bl. a. innebärande att
en företagsanknuten aktiesparfond inte behöver placera mer än 25 %, mot
f. n. 100%, i värdepapper utgivna av det bolag (resp. den koncern) som
fonden har anknytning till. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i nu
angiven del, dock med en redaktionell ändring av 11 § enligt utskottets
förslag i det följande:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

11 §

/ en företagsanknuten aktiesparfond
skall minst tjugofem procent
av fondens värde placeras i sådana
värdepapper som avses i 3 § första
stycket 1 eller 2 och som har utfärdats
av det aktiebolag, i vilket de
som tillskjuter kapital till fonden är
anställda eller — om bolaget ingår
som moderbolag i en koncern — i
vars dotterbolag de är anställda.
Den i 22 § aktiefondslagen
(1974:931) föreskrivna begränsningen
i fråga om en aktiefonds innehav
av aktier i samma bolag gäller
ej för en företagsanknuten aktiesparfond.

Av fondens

Minst tjugofem procent av en
företagsanknuten aktie sparfonds
värde skall placeras i sådana värdepapper
som avses i 3 § första
stycket 1 eller 2 och som har utfärdats
av det aktiebolag, i vilket de
som tillskjuter kapital till fonden är
anställda eller - om bolaget ingår
som moderbolag i en koncern - i
vars dotterbolag de är anställda.
Den i 22 § aktiefondslagen
(1974:931) föreskrivna begränsningen
i fråga om en aktiefonds innehav
av aktier i samma bolag gäller
ej för en företagsanknuten aktiesparfond.

anknuten till.

Bestämmelser motsvarande dem som nu har behandlats finns i förslaget
till lag om allemanssparande. De avser där de kapitalsparfonder och
företagsanknutna kapitalsparfonder som föreslås ingå i det nya sparsystemet.

Utskottets ställningstagande blir i detta fall i sak detsamma som nyss har
redovisats. Härav följer att utskottet föreslår att 21 §, om styrelsen för
sådana fondbolag som förvaltar företagsanknutna fonder, omformuleras

FiU 1983/84:13

vad gäller val av andra ledamöter än dem som väljs av fondandelsägarstämman.
En redaktionell ändring i 13 och 21 §§, avsedd att skapa större
överensstämmelse mellan dessa och motsvarande paragrafer i lagen om
aktiesparfonder, bör också genomföras. Utskottet föreslår att 13 och 21 §§
utformas enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag

Styrelsen för fondbolaget skall
bestå av minst sju ledamöter. Av
styrelseledamöterna väljs flertalet
och bland dem styrelsens ordförande
av en fondandelsägarstämma.
Av de övriga ledamöterna utses två
av regeringen och minst en av bolagsstämman
i fondbolaget. För de
av fondandelsägarstämman valda
ledamöterna skall stämman välja
suppleanter.

Intill dess

Fondandelsägarstämmans val

Styrelsen för fondbolaget skall
bestå av minst fem ledamöter. Av
ledamöterna väljs flertalet och
bland dem styrelsens ordförande av
fondandelsägarstämman. Övriga ledamöter
väljs av bolagsstämman i
fondbolaget. Minst en ledamot
skall väljas av bolagsstämman. För
de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall stämman
välja suppleanter.

Om ett

Utan hinder

Utskottets förslag
§

denna fond.

äger rum.

Styrelsen för fondbolaget skall
bestå av minst fem ledamöter. Av
dessa väljs flertalet och bland dem
ordföranden av fondandelsägarstämman.
Minst en ledamot skall
väljas av bolagsstämman i fondbolaget.
För de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall
stämman välja suppleanter.

denna fond.
i bankbolaget.

I övrigt har näringsutskottet ingenting att erinra mot förslaget till lag om
allemanssparande.

Önskemål om utredning

Slutligen tar utskottet upp ett par uttalanden i motion 1983/84: 36 (c).

Motionärerna betecknar det som rimligt att storleken på aktiesparfonderna
begränsas. Utgångspunkten torde vara den maximering av antalet
andelsägare i en kapitalsparfond — till 75 000 — som anges i förslaget till lag
om allemanssparande. Motionärernas önskan tycks vara att den parlamentariska
utredning om skattesparande som de förordar skall pröva frågan

FiU 1983/84:13

om en liknande begränsning för aktiesparfondernas del. Begränsningen
skulle inte gälla för redan existerande fonder.

Förslaget om allemanssparande innebär att inga nya aktiesparfonder
kommer att bildas. För kapitalsparfonder inom ramen för det nya sparsystemet
skall, som nyss sagts, en begränsning av angiven art gälla. I den
situation som motionärernas förslag tar sikte på skulle en motsvarande
begränsning som inte träffade redan befintliga fonder sannolikt bli utan
verkan. Det angivna önskemålet i motionen synes således inte ge anledning
till någon åtgärd.

Den begärda utredningen skulle enligt motionärerna vidare undersöka
möjligheterna att inrätta företagsanknutna aktiesparfonder i icke börsnoterade
företag. Sådana möjligheter saknas f. n. Förslaget till lag om allemanssparande
tillåter inte heller företagsanknutna kapitalsparfonder av
motsvarande slag.

Av vad nyss sagts framgår att förslaget saknar aktualitet vad gäller
aktiesparfonder. Utskottet finner inte skäl för någon utredning om företagsanknutet
fondsparande av angivet slag och avstyrker alltså motionen
även i denna del.

Stockholm den 16 november 1983

På näringsutskottets vägnar
TAGE SUNDKVIST

Närvarande: Tage Sundkvist (c). Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s),
Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg
(m), Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Birgitta Johansson
(s), Ivar Franzén (c), Sture Thun (s), Bo Finnkvist (s), Sylvia Pettersson (s)
och Ulla Voss-Schrader (m).

Avvikande meningar

1. Allmänna synpunkter

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp). Ivar Franzén (c) och Ulla VossSchrader
(m) anser att den del av yttrandet — under rubriken Allmänna
synpunkter - som böijar med ”Det är” och slutar med ”detta förslag”
bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet delar den i alla tre motionerna uttryckta uppfattningen
att riksdagen bör avslå regeringens förslag om allemanssparande och besluta
att ett skattesparande av nuvarande typ skall vidmakthållas. I vad
mån därvid vissa ändringar bör genomföras beträffande sparstimulansens
omfattning och konstruktion är en fråga som faller utanför näringsutskot -

FiU 1983/84:13

tets område. Utskottet vill understryka att skattefondssparandet har visat
sig vara en utomordentligt effektiv väg att åstadkomma ett tillskott av
riskkapital till näringslivet, inte minst därigenom att stora nya grupper har
engagerats i aktiesparande. Regeringens förslag innebär att ett framgångsrikt
system slås sönder. Sparstimulansen blir otillräcklig, och aktiesparandets
relativa position i sparsystemet försvagas jämfört med vad som nu
gäller. Det är uppenbar fara för att allemanssparande! kommer att leda till
brist på riskkapital för näringslivet. Symtomatiskt är att regeringen har
funnit särskilda, mycket kostnadskrävande informations- och utbildningsinsatser
nödvändiga för att allemanssparande! — och i synnerhet sparandet
i kapitalsparfonder - skall vinna anslutning. Dessa insatser kan avvaras
om det hittillsvarande sparsystemet bibehålls. Därigenom skapas också
förutsättningar för en betydande ytterligare ökning av hushållens bidrag till
näringslivets försörjning med riskkapital. En viktig bieffekt är att nya
grupper inom befolkningen genom sitt aktiesparande får vidgad inblick i
näringslivets förhållanden. Det föreslagna nya sparsystemet, allemanssparande!,
innebär en inbjudan till placering av medel från skattesparandet,
något som kommer att kraftigt reducera andelen nysparande inom
systemet.

2. Sammansättningen av aktiesparfondernas styrelser

Erik Hovhammar, Sten Svensson, Per Westerberg och Ulla VossSchrader
(alla m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Lagförslag
- som börjar med ”Utskottet finnér” och slutar med "i bankbolaget”
(i förslag till ändrad lydelse av 10 § lagen om aktiesparfonder) boFt ha
följande lydelse:

Såsom anförs i motion 1983/84:41 (fp) bör regeln att regeringen skall
utse vissa styrelseledamöter slopas. Representationen för fondbolagets
ägare bör på de grunder som framgår av motion 1983/84:37 (m) stärkas.
Utskottet ansluter sig till uppfattningen att bolagsstämman bör utse lika
många styrelseledamöter som fondandelsägarstämman. Detta förutsätter
en föreskrift om att styrelsen skall ha jämnt antal ledamöter. Minimiantalet
bör enligt utskottets mening bestämmas till sex. Samma bör gälla för
företagsanknutna aktiesparfonder. Särbestämmelsen för dessa i 10 § första
stycket blir därmed överflödig. Utskottet föreslår sålunda att 2 och 10 §§
samt övergångsbestämmelserna utformas enligt alternativt förslag i det
följande:

FiU 1983/84:13

Regeringens förslag Alternativt förslag

2 §

Aktiesparfond förvaltas detta ändamål.

Styrelsen för fondbolaget skall Styrelsen för fondbolaget skall
bestå av minst sju ledamöter. Av bestå av jämnt antal ledamöter,

dessa skall flertalet och bland dem minst sex. Av dessa skall hälften

ordföranden väljas av en fondan- väljas av en fondandelsägar delsägarstämma,

som skall hållas stämma, som skall hållas årligen,

årligen. Av de övriga ledamöterna För de av fondandelsägarstämman

utses två av regeringen och minst valda ledamöterna skall stämman

en av bolagsstämman i fondbola- välja suppleanter.

get. För de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall stämman
välja suppleanter.

Fondandelsägarstämmans val en fondandelsägarstämma.

I beslut av fondandelsägarstämman.

10 §

Övriga ledamöter väljs av bolagsstämman
i fondbolaget. Minst en
ledamot skall väljas av bolagsstämman.
För de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall
stämman välja suppleanter.

Om ett denna fond.

Utan hinder i bankbolaget.

Denna dag

En styrelse i fondbolag, vilken
valts före lagens ikraftträdande,
kvarstår utan hinder av 2 § andra
stycket och 10 § första stycket under
den tid valet avser. Bestämmelserna
i 2 § tredje och fjärde styckena
tillämpas inte förrän styrelse enligt
denna lag första gången har
valts.

1 april 1984.

De styrelseledamöter — halva antalet - som inte enligt 2 § skall väljas
av fondandelsägarstämman kommer, såsom föreskrivs i 8 kap. 1 § aktiebolagslagen,
normalt att väljas av bolagsstämman. Liksom f. n. bör det emel -

FiU 1983/84:13

lertid inte föreligga hinder för att det i bolagsordningen kan föreskrivas att
en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt.

3. Sammansättningen av aktiesparfondernas styrelser

Tage Sundkvist (c), Christer Eirefelt (fp) och Ivar Franzén (c) anser att
den del av yttrandet - under rubriken Lagförslag - som börjar med
”Utskottet finnér” och slutar med ”i bankbolaget” (i förslag till ändrad
lydelse av 10 § lagen om aktiesparfonder) bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motion 1983/84:41 (fp) bör regeln att regeringen skall
utse vissa styrelseledamöter slopas. Minimiantalet ledamöter bör därvid
bestämmas till fem. Särbestämmelsen i 10 § första stycket för de företagsanknutna
aktiesparfonderna blir därmed överflödig. Det kan f. ö. anmärkas
att denna bestämmelse utesluter möjligheten att det - enligt 8 kap. 1 §
aktiebolagslagen (1975:1385) - i bolagsordningen kan föreskrivas att en
eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt än av bolagsstämman.
I propositionen har inte angivits något skäl för denna skillnad i förhållande
till nuläget och till den föreslagna lydelsen av 2 §. Utskottet föreslår att 2
och 10 §§ samt övergångsbestämmelserna utformas enligt alternativt förslag
i det följande:

Regeringens förslag Alternativt förslag

2 §

Aktiesparfond förvaltas detta ändamål.

Styrelsen för fondbolaget skall Styrelsen för fondbolaget skall
bestå av minst sju ledamöter. Av bestå av minst feni ledamöter. Av

dessa skall flertalet och bland dem dessa skall flertalet och bland dem

ordföranden väljas av en fondan- ordföranden väljas av en fondan delsägarstämma,

som skall hållas delsägarstämma, som skall hållas

årligen. Av de övriga ledamöterna årligen. Minst en ledamot skall väl utses

två av regeringen och minst jas av bolagsstämman i fondbola en

av bolagsstämman i fondbolaget, get. För de av fondandelsägarstäm För

de av fondandelsägarstämman man valda ledamöterna skall stäm valda

ledamöterna skall stämman man välja suppleanter,

välja suppleanter.

Fondandelsägarstämmans val en fondandelsägarstämma.

I beslut av fondandelsägarstämman.

10 §

Övriga ledamöter väljs av bolags -

FiU 1983/84:13

Regeringens förslag

stämman i fondbolaget. Minst en
ledamot skall väljas av bolagsstämman.
För de av fondandelsägarstämman
valda ledamöterna skall
stämman välja suppleanter.

Om ett

Utan hinder

Denna dag

En styrelse i fondbolag, vilken
valts före lagens ikraftträdande,
kvarstår utan hinder av 2 § andra
stycket och 10 § första stycket under
den tid valet avser. Bestämmelserna
i 2 § tredje och fjärde styckena
tillämpas inte förrän styrelse enligt
denna lag första gången har
valts.

Alternativt förslag

denna fond.

i bankbolaget.

I april 1984.

4. Förslag till lag om allemanssparande

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c) och Ulla VossSchrader
(m) anser att den del av yttrandet - under rubriken Lagförslag -som börjar med ”Utskottets ställningstagande” och slutar med ”om allemanssparande”
bort ha följande lydelse:

Av vad som tidigare har anförts framgår att näringsutskottet - i enlighet
med yrkanden i de tre motionerna — tar avstånd från förslaget om allemanssparande.
Någon särskild kommentar från utskottets sida till förslaget
till lag om allemanssparande är därför inte motiverad. Det kan emellertid
noteras att de anmärkningar mot förslaget till lag om ändring i lagen om
aktiesparfonder som har framförts i det föregående i sak också är tillämpliga
på motsvarande punkter i förslaget till lag om allemanssparande.

5. Maximering av antalet andelsägare i aktiesparfond

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Christer
Eirefelt (fp) och Ulla Voss-Schrader (m) anser att den del av yttrandet —
underrubriken Önskemål om utredning — som böljar med ”Förslaget om”
och slutar med ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner ingen anledning till en sådan begränsning och avstyrker
alltså motionen i nu angiven del.

FiU 1983/84:13

6. Maximering av antalet andelsägare i aktiesparfond

Tage Sundkvist (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av yttrandet —
under rubriken Önskemål om utredning - som börjar med ”Förslaget om”
och slutar med ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget att frågan om en sådan begränsning prövas
med sikte på en komplettering av lagen om aktiesparfonder i detta
avseende.

7. Företagsanknutna aktiesparfonder i icke börsnoterade företag

Tage Sundkvist (c), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c) och Ulla VossSchrader
anser att den del av yttrandet - under rubriken Önskemål om
utredning — som börjar med ”Av vad” och slutar med ”denna del” bort
ha följande lydelse:

Utskottet finner motionärernas förslag välbefogat och anser att riksdagen
bör göra en framställning till regeringen om att den angivna frågan skall
utredas.

FiU 1983/84:13

Innehåll

Propositionen 1

Motionerna 16

Utskottet 21

Samhällsekonomiska utgångspunkter 21

Skattesparandet 22

Allemanssparande! 23

Aktiesparandet 26

Anslagsfrågor 28

Övriga motionsyrkanden 28

Hemställan 28

Reservationer

Skattesparandet och allemanssparande!:

1. (m, c, fp) 32

Förslag till lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder:

2. (m) 35

3. (c, fp) 37

Tillsättandet av en parlamentarisk utredning och inrättande av privata
investeringskonton:

4. (c) 39

Behovet av stimulanser till hushållens privata förmögenhetsuppbyggnad: 5.

(fp) 40

Bilagor

1. Skatteutskottets yttrande (SkU 1983/84:1 y) 41

2. Näringsutskottets yttrande (NU 1983/84:1 y) 45

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983