BoU 1983/84:28

Bostadsutskottets betänkande
1983/84:28

om ändrade former för finansiering av bostadslån m. m.

(prop. 1983/84:90)
Propositionen

I proposition 1983/84:90 har regeringen

dels i bilaga 1 (bostadsdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer i fråga om finansieringen av bostadslån för nyoch
ombyggnad m. m. som i regeringsprotokollet förordats,

2. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om ränte- och
amorteringsvillkor för lån från ett statsägt kreditaktiebolag,

dels i bilaga 2 (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att i
enlighet med i regeringsprotokollet angivna riktlinjer bilda ett statsägt
kreditaktiebolag med de uppgifter som i regeringsprotokollet angetts,

2. till Teckning av aktier i kreditaktiebolaget på tilläggsbudget II till
statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under sjunde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 50 000 000 kr.,

3. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda en garantiförbindelse
på 1 000 000 000 kr. att ingå i garantifonden för kreditaktiebolaget,

4. medge att kreditaktiebolaget får disponera en rörlig kredit av
100 000 000 kr. i riksgäldskontoret.

Motionerna m. m.

I detta sammanhang behandlar utskottet de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1983/84:

513 av Kjell Mattsson m. fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget om ett särskilt statligt kreditaktiebolag
för upplåning av kapital till den statliga bostadslångivningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett nytt
förslag utarbetas och föreläggs riksdagen i enlighet med vad som anförts
i motionerna 1982/83:1632 och 1982/83:2140,

1063 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att förslag om en statlig totalfinansiering
i enlighet med vad som anförts i motionen snarast bör föreläggas riksdagen,

1 Riksdagen 1983/84. 19 sami. Nr 28

BoU 1983/84:28

1972 av Rolf Dahlberg m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:90,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om nytt förslag till bostadslångivning
i enlighet med vad i motionen anförts,

2008 av Lars Ulander och Lars-Erik Lovden (båda s) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ytterligare överväganden om bostadsbyggandets finansiering,

2407 av Kerstin Ekman och Olle Grahn (båda fp) vari hemställs att
riksdagen beslutar att avslå förslaget om ett särskilt statligt kreditaktiebolag
för upplåning av kapital till den statliga bostadslångivningen.

Bostadsutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionen och över de med anledning av propositionen väckta motionerna.
Yttrandet (FiU 1983/84:2 y) har som bilaga fogats till detta betänkande.

Svensk Bostadsfinansierings AB BOFAB, Sparbankernas inteckningsaktiebolag
(Spintab) och Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa har
i en gemensam skrivelse till utskottet tagit upp frågan om toppkreditgivningen
avseende lån till nyproduktion och ombyggnad av bostäder samt
vid föredragning lämnat synpunkter i ärendet.

Utskottet

Inledning

1 den i detta betänkande behandlade propositionen 1983/84:90 om
ändrade former för finansiering av bostadslån m. m. sammanfattas den
nuvarande administrativa uppbyggnaden av långivningen till bostäder, i
de fall statliga lån förekommer, på följande sätt:

Den statliga bostadslångivningen omfattar i huvudsak ny- och ombyggnad
av hus till den del de innehåller bostäder och sådana lokaler för
boendeservice som betjänar ett bostadsområde samt i vissa fall även förvärv
av sådana hus.

Bostadslånet är ett långfristigt fastighetslån som lämnas sedan huset är
färdigställt. Det ersätter tillsammans med fastighetslån från den allmänna
lånemarknaden i princip de byggnadskrediter som lämnas under själva
byggnadstiden. För fastighetslån (bottenlån) från den allmänna lånemarknaden
till bostadssektorn svarar i dag i huvudsak tre kreditinstitutioner —
stadshypoteksinstitutionen, Svensk bostadsfinansiering aktiebolag BOFAB
och Sparbankernas inteckningsaktiebolag (Spintab), de s. k. bottenlåneinstituten.

Bostadslåneverksamheten handhas av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnnderna
och kommunerna. Uppgiftsfördelningen är i korthet följande.
Kommunerna tar emot och granskar ansökningar om bostadslån samt

BoU 1983/84:28

vidarebefordrar därefter handlingarna till länsbostadsnämnden. Nämnden
prövar ansökningarna, beslutar om lån och om utbetalning av lån samt
förvaltar utestående lån. Bostadsstyrelsen sköter utbetalningarna av lån
och aviseringarna av ränta och amortering på utestående lån.

Av propositionen framgår vidare att frågan om bostadsbyggandets finansiering
undersökts i skilda sammanhang. Bl. a. hade bostadslånekommittén
att undersöka förutsättningarna för och möjligheterna till att föra
över de statliga lånen till bottenlåneinstituten genom att ersätta den statliga
långivningen med ett kreditgarantisystem. Tanken på att införa ett kreditgarantisystem
avvisade kommittén i sitt i december 1981 framlagda betänkande
Statliga lån eller kreditgarantier (SOU 1981:104). Betänkandet har
remissbehandlats. Remissinstansernas inställning till bostadslånekommitténs
slutsatser är starkt splittrad.

För att få ytterligare underlag för ställningstaganden om finansieringen
av de statliga bostadslånen har vidare den till bostadsdepartementet knutna
delegationen för bostadsfinansiering haft överläggningar med bottenlåneinstituten
om institutens syn på kostnader för administrationen och
kreditrisker i ett kreditsystem.

I propositionen (s. 6) anges att institutens ersättningskrav för garantilån
ligger lägre än deras kostnader enligt böstadslånekommitténs bedömningar
och att de av instituten vid överläggningarna med delegationen presenterade
ersättningskraven enligt bostadsministerns uppfattning inte kan
anses vara ett hinder mot att föra över den statliga bostadslångivningen till
instituten. Det finns emellertid enligt bostadsministerns uppfattning andra
skäl som talar mot en sådan överföring.

Ett nytt system för finansieringen av bostadslån m. m.

I propositionen anförs att det är både nödvändigt och lämpligt att i ökad
utsträckning utnyttja instituten på den oprioriterade kreditmarknaden för
den bostadskreditgivning samhället anser bör ske. I första hand bör instituten
svara för kreditgivningen för delvis nya ändamål av mera kortfristig
karaktär. Bostadsministern erinrar om riksdagens i december 1983 (prop.
1983/84:40 bil. 9, BoU 11) fattade beslut om finansieringen av underhåll
m. m. i bostadsbeståndet. Riksdagens beslut förutsätter att lån för underhåll,
reparationer och energibesparande åtgärder tas upp genom bostadsinstituten
på den oprioriterade kreditmarknaden.

Emellertid är, enligt vad som framhålls i propositionen, förhållandena
annorlunda när det gäller finansiering av nybyggnad och ombyggnad av
bostäder. Beträffande denna långivning anses det, bl. a. på grund av långivningens
långa varaktighet, viktigt att staten får möjlighet att direkt styra
långivningen. En oförändrad ordning när det gäller utlåning till långfristiga
åtgärder förordas. Genom att i princip inte ändra nuvarande ordning

Boll 1983/84:28

kommer staten att ha kvar möjligheten att genom bostadslångivningen
också styra bottenlångivningens inriktning och omfattning. En indirekt
styrning inom ramen för ett kreditgarantisystem kan enligt bostadsministerns
uppfattning ha brister i fråga om effektivitet och även orsaka administrativa
problem i samband med kontroll av uppställda villkor. Liknande
synpunkter kom till uttryck i bostadslånekommitténs betänkande.

Mot bakgrund av vad ovan sammanfattningsvis redovisats föreslås i
propositionen att ett särskilt statsägt kreditaktiebolag inrättas med uppgift
att låna upp de medel som behövs för utlåning genom bostadsverket och
som avser lån för nybyggnad och ombyggnad. Bostadsverkets organ avses
liksom f. n. ansvara för låneprövningen och låneförvaltningen dock med
den ändringen att verket kommer att sköta dessa åligganden för det föreslagna
aktiebolagets räkning. Verkets kompetens i fråga om låneförvaltning
m. m. kommer sålunda även fortsättningsvis att kunna utnyttjas. I
sammanhanget erinrar bostadsministern om vad bostadslånekommittén
anfört om nackdelarna med att skilja hanteringen av beslut om bostadslån
från de låneförvaltande uppgifterna samt om värdet av att bostadsverkets
kunskaper om långivningen även framdeles tas till vara.

Staten avses bli ensam ägare till det förslagna kreditaktiebolaget, som
förordas få en upplåningsrätt motsvarande högst 25 gånger den s. k. kapitalbasen.
En av staten utställd garantiförbindelse uppgående till 1 miljard
kronor föreslås ställas för aktiebolagets förpliktelser. Aktiebolaget
föreslås få ett aktiekapital på 50 milj. kr. och få möjligheter att disponera
en rörlig kredit av 100 milj. kr. i riksgäldskontoret. Riksdagen föreslås
bemyndiga regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att i enlighet
med i propositionen angivna riktlinjer bilda kreditaktiebolaget.

Slutligen föreslås riksdagen godkänna vad i propositionen förordats om
ränte- och amorteringsvillkor för lån från kreditaktiebolaget. Kreditaktiebolaget
kommer att tillgodose sin kapitalanskaffning genom utgivande av
obligationer med i huvudsak samma villkor som de obligationer som
emitteras av bottenlåneinstituten. Denna ordning att anskaffa kapital
framtvingar vissa ändringar i de lånevillkor som gäller för lån avseende
nybyggnad av hyres- och bostadsrättshus såvitt avser ränte- och amorteringsvillkor.
De nuvarande reglerna om s. k. uppskjuten amortering kan
inte längre tillämpas och föreslås ändrade så att motsvarande nya lån från
kreditaktiebolaget ges fem års amorteringsfrihet och därefter återbetalning
på 35 år i form av årliga annuiteter efter 8 % ränta. Överstiger den faktiska
räntan 8 % skall tilläggsränta debiteras.

Det förordade kreditaktiebolaget som föreslås inrättas under år 1984
avses fr. o. m. halvårsskiftet 1985 svara för de medel som behövs för
utbetalning av bostadslån. De nya ränte- och amorteringsvillkoren föreslås
tillämpas i ärenden i vilka lånet utbetalas fr. o. m. den 1 juli 1985. Utbetalningarna
av bostadslån över statsbudgeten kommer, om propositionen
godtas, att upphöra vid utgången av budgetåret 1984/85.

BoU 1983/84:28

Finansutskottet, som yttrat sig över propositionen, anser starka skäl tala
för att utgifterna för bostadslångivningen lyfts ut från statsbudgeten och
tillstyrker enhälligt från de utgångspunkter finansutskottet har att beakta
förslag i propositionen i denna del.

I motionerna 513 (c), 1972 (m) och 2407 (fp) yrkas avslag på propositionen.
Avslagsyrkandena förenas med en begäran om ett nytt förslag i
enlighet med vad i motionerna anförts.

Motiveringen för motionsyrkandena innebär att ett nytt förslag bör
utarbetas som utgår från att den statliga bostadslångivningen överförs till
de befintliga låneinstituten. Vidare anförs i motion 513 (c) — med hänvisning
till tidigare motionsförslag (c) — att den nuvarande uppdelningen av
bottenlån och bostadslån bör kunna sammanföras till ett lån lämnat av
bostadsinstituten. Motionärerna förordar ett statligt kreditgarantisystem.

Vid förra årets riksmöte hade riksdagen (CU 1982/83:26) att ta ställning
till motioner (s), (c) och (m) i vilka begärdes överväganden om administrationen
m. m. av ett bostadsbyggande finansierat utanför statsbudgeten.
Civilutskottet anförde därvid att det fanns skäl för en sådan finansiering.
Utskottet anförde vidare att även vid en finansiering utanför statsbudgeten
borde länsbostadsnämndernas decentraliserade kapacitet kunna utnyttjas
i samma omfattning som f. n. Utskottet fann inte skäl föreligga att ändra
en i stort sett väl fungerande administration. Vad utskottet anfört gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna.

Som framgått ovan ligger regeringens förslag helt i linje med den ordning
utskottet 1983 uttalade sig för. Utskottet har ingen anledning ändra
sin tidigare uppfattning om hur bostadsbyggandets framtida finansiering
bör utformas. Vad i motionerna 513 (c), 1972 (m) och 2407 (fp) föreslagits
om ett kreditgarantisystem överensstämmer i sak i allt väsentligt med de
motionsyrkanden i frågan som utskottet hade att behandla förra året och
som då avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.

Förslag liknande dem som tagits upp i motionerna har dessutom prövats
och avvisats av bostadslånekommittén, av en majoritet av de remissinstanser
som yttrat sig över kommitténs betänkande samt av regeringen i den nu
behandlade propositionen. Under beredningen av nu föreliggande ärende
har utskottet dessutom snarast stärkts i sin uppfattning om att den i
propositionen föreslagna ordningen är att föredra framför den som motionärerna
förordar.

Vad i propositionen föreslagits om riktlinjer m. m. avseende finansieringen
av bostadslån för ny- och ombyggnad samt om ränte- och amorteringsvillkor
bör enligt utskottets uppfattning godkännas av riksdagen.
Även regeringens förslag att få riksdagens bemyndigande att bilda ett
särskilt kreditaktiebolag bör vinna riksdagens gillande liksom övriga förslag
som behandlas i propositionens bilaga 2.

Motionerna 513 (c), 1972 (m) och 2407 (fp) avstyrks sålunda.

BoU 1983/84:28

Fortsatta överväganden

I motionerna 1063 (vpk) och 2008 (s) föreslås fortsatta överväganden om
administrationen av bostadsbyggandets finansiering.

I motion 1063 (vpk) erinras om att riksdagen tidigare (CU 1971:12 s. 53
och CU 1972:9 s. 15—16) anslutit sig till uttalanden om att fördelarna med
statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet är så påtagliga att de
borde avstås endast av mycket tungt vägande skäl. I denna motion anförs
vidare att systemet med uppsplittrade lån i form av byggnadskreditiv,
bottenlån och statliga bostadslån är orationellt och ålderdomligt. Förslaget
i proposition 90 ses som ett första steg på vägen mot en statlig totalfinansiering.

I motion 2008 (s) erinras om riksdagens ovannämnda beslut år 1983 (CU
1982/83:26) om bostadsbyggandets finansiering. Motionärerna erinrar
bl. a. om utskottets av riksdagen godkända uttalande om att det finns goda
skäl som talar för ett system med ett sammanslaget lån inom ramen för
bostadsverkets administration. En sådan ordning ansåg utskottet inte bara
möjlig utan också lämplig. Kommande överväganden inom regeringens
kansli borde enligt utskottets uppfattning grundas på denna uppfattning
vilket riksdagen som sin mening gav regeringen till känna. I motionen
erinras också om att bl. a. Svenska byggnadsarbetareförbundet, Hyresgästernas
riksförbund och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag i skilda sammanhang
uttalat sin sympati för en sammanslagning av bottenlån och
bostadslån.

Vad i de nu behandlade motionerna föreslagits är helt oförenligt med
vad utskottet med anledning av i detta betänkande behandlade motioner
(m), (c) och (fp) förordat om ett kreditgarantisystem. Motionerna 1063
(vpk) och 2008 (s) avstyrks med hänvisning till detta ställningstagande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändrade former för finansiering av bostadslån m. m.
att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:90 och med
avslag på motionerna 1983/84:513, 1983/84:1972 och 1983/
84:2407

a. godkänner de riktlinjer i fråga om finansiering av bostadslån
för ny- och ombyggnad som i regeringsprotokollet förordats,

b. godkänner vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om
ränte- och amorteringsvillkor för lån från ett statsägt kreditaktiebolag,

c. bemyndigar regeringen att vidta de åtgärder som behövs för
att i enlighet med i regeringsprotokollet angivna riktlinjer bilda

BoU 1983/84:28

ett statsägt kreditaktiebolag med de uppgifter som i regeringsprotokollet
angetts,

d. till Teckning av aktier i kreditaktiebolaget på tilläggsbudget II
till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.,

e. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda en
garantiförbindelse på 1 000 000 000 kr. att ingå i garantifonden
för kreditaktiebolaget,

f. medger att kreditaktiebolaget får disponera en rörlig kredit av
100 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

2. beträffande vissa överväganden att riksdagen avslår motionerna
1983/84:1063 och 1983/84:2008.

Stockholm den 3 maj 1984

På bostadsutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Thure Jadestig (s),
Magnus Persson (s), Ivar Nordberg (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c), Per Olof Håkansson (s), Margareta Gard (m), Kerstin
Ekman (fp), Tore Claeson (vpk), Margareta Palmqvist (s), Erik Olsson (m),
Rune Evensson (s) och Jan-Eric Virgin (m).

Reservationer

I. Ändrade former för finansiering av bostadslån m. m.

Kjell A. Mattsson (c), Bertil Danielsson (m), Birgitta Hambraeus (c),
Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp), Erik Olsson (m) och Jan-Eric
Virgin (m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 5 som börjar ”Vid förra” och
slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Utskottet delar vad ett enigt finansutskott förordat om att det finns
starka skäl som talar för att utgifterna för bostadslångivningen lyfts ut från
statsbudgeten.

Det finns dock anledning rikta invändningar mot den ordning av bostadslångivningen
m. m. som föreslås i propositionen.

Utskottet vidhåller den uppfattning som bl. a. år 1983 framfördes i

BoU 1983/84:28

motioner om att toppfinansieringen inom ramen för ett kreditgarantisystem
bör överlåtas till de befintliga bottenlåneinstituten.

Det kan i detta sammanhang erinras om att bostadslånekommittén
konstaterat att det är möjligt att konstruera ett kreditgarantisystem samt att
de då aktuella låneformerna som administrerades av bostadsverket kunde
ha formen av garantilån. Sedan kommittén avgav sitt betänkande år 1981
har inga avgörande omständigheter inträffat som innebär att det finns
anledning ändra denna uppfattning. Tvärtom har vad därefter inträffat
och som påverkar det nu aktuella ärendet snarare stärkt utskottet i uppfattningen
att ett kreditgarantisystem administrerat av bottenlåneinstituten är
att föredra framför den ordning som förordas i propositionen.

Förutom att det såväl ur låntagarens som långivarens synvinkel är en
fördel om topp- och bottenfinansieringen kan ligga hos samma institut bör
särskilt noteras att bostadsinstituten tillagts uppgiften att för vissa ändamål
lämna oprioriterade lån; lån som ligger ovanför det statliga bostadslånet.
Inom ramen för ett kreditgarantisystem skulle avsevärda förenklingar
vara att vinna jämfört med den nuvarande ordningen eller jämfört med
det system som förordas i propositionen. Det bör dessutom tilläggas att
tilläggsbelåningen av det existerande fastighetsbeståndet kan väntas bli en
viktig del avseende bostadssektorns finansiering.

Det kan vidare med fog hävdas att bottenlåneinstituten har nödvändig
kapacitet att administrera ett kreditgarantisystem. Redan i dag är ju bottenlåneinstituten
långivare i princip till alla som får statliga bostadslån.

Det finns också anledning förmoda att statens nuvarande subventioner
till bostadsbyggande kommer att minska, något som kan innebära att
gränsen mellan bottenlån och topplån inte kommer att vara lika tydlig som
i dag. Det kan då vara motiverat att bostadsinstituten svarar för hela
finansieringen. En sådan utveckling skulle underlättas om förslaget om ett
kreditgarantisystem förverkligades.

Vid flera tillfällen tidigare och senast vid allmänna motionstiden 1984
har f. ö. riksdagen i motioner (m), (c) och (fp) förelagts förslag om bostadsfinansieringssystem
där subventionerna är mindre än i dag. Vad nu anförts
innebär att riksdagen med anledning av motionerna 513 (c), 1972 (m) och
2407 (fp) som sin mening bör ge regeringen till känna vad ovan anförts om
utformningen av ett kreditgarantisystem i vilket bostadsinstituten ges en
utökad roll. Ett nytt förslag bör utarbetas och föreläggas riksdagen utan
onödig tidsutdräkt. Proposition 90 avstyrks med hänvisning till vad nu
anförts.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande ändrade former för finansiering av bostadslån m. m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:513,
1983/84:1972 och 1983/84:2407 samt med avslag på proposition
1983/84:90 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

BoU 1983/84:28

2. Vissa överväganden (motiveringen)

Oskar Lindkvist, Thure Jadestig, Magnus Persson, Ivar Nordberg, Per
Olof Håkansson, Margareta Palmqvist och Rune Evensson (alla s) anser
att den del av utskottets betänkande på s. 6 som börjar ”Vad i” och slutar
”detta ställningstagande” bort lyda:

Med anledning av motionerna vill utskottet anföra följande. Utskottet
vill inledningsvis erinra om och stryka under sitt uttalande från år 1983 om
att det finns goda skäl för en ordning som innebär att nuvarande bottenlån
och bostadslån sammanförs till ett lån. Utskottet anförde vidare som
framgått ovan att regeringen borde överväga ett system med ett sammanslaget
lån administrerat av bostadsverket. Utskottet finnér inte anledning
ändra sin uppfattning i frågan. Emellertid finns enligt utskottets mening
skäl att avvakta resultatet av bostadskommitténs överväganden om utformningen
av bostadsfinansieringen och den därefter följande beredningen
av kommitténs förslag. Dessutom kan det vara lämpligt att ta till
vara de praktiska erfarenheter som kan stå att vinna när det ovan förordade
kreditaktiebolaget varit i funktion någon tid.

Utskottet, som sålunda nu inte är berett att tillstyrka motionerna 1063
(vpk) och 2008 (s), förutsätter att regeringen har sin uppmärksamhet riktad
på frågan. Det kan sålunda finnas skäl att åter aktualisera vad i motionerna
förordats när de kommande förslagen m. m. utvärderas.

3. Vissa överväganden

Tore Claeson (vpk) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 6 som börjar ”Vad i” och
slutar ”detta ställningstagande” bort lyda:

Med anledning av motionerna 1063 (vpk) och 2008 (s) vill utskottet
anföra följande.

Utskottet instämmer med vad i den förstnämnda motionen anförts om
att det i propositionen föreslagna kreditaktiebolaget är ett steg på vägen
mot en statlig totalfinansiering. Det bör i nu förevarande sammanhang
erinras om att riksdagen tidigare (CU 1971:12 s. 53 och CU 1972:9 s.
15—16) godkänt uttalande om att fördelarna med en statlig totalfinansiering
”är så påtagliga att de bör avstås endast av mycket tungt vägande
skäl”. Som anförs i motion 2008 (s) har såväl Svenska byggnadsarbetareförbundet
som Hyresgästernas riksförbund och Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag, SABO, uttalat sig för en ordning med sammanslaget bottenlån
och bostadslån.

Utskottet ansluter sig till vad i de båda motionerna anförts. Det finns
sålunda goda skäl att skyndsamt överväga hur ett lånesystem skall utformas
så att såväl s. k. fullständig finansiering, dvs. samordning av bottenlån

BoU 1983/84:28

och bostadslån, som s. k. integrerad finansiering, dvs. samordning av
byggnadskrediter och fastighetslån förverkligas.

De av utskottet nu förordade övervägandena bör utgå från att bostadsverket
även i ett system med statlig totalfinansiering i princip skall ha kvar
samma funktioner som i dagens system.

Upplåning i en ordning med statlig total finansiering bör anförtros de
i propositionen föreslagna kreditaktiebolagen.

Enligt utskottets uppfattning bör alltså överväganden skyndsamt göras
om utformningen av ett system med statlig totalfinansiering genom en
samhälls- eller bostadsbyggnadsbank varvid såväl fullständig som i vart
fall på sikt integrerad finansiering bör gälla.

Vad nu anförts innebär anslutning till motionerna 1063 (vpk) och 2008
(s) och också en anslutning till vad civilutskottet anförde år 1983 (CU
1982/83:26).

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört om överväganden om statlig totalfinansiering. Riksdagen bör
skyndsamt föreläggas förslag i frågan.

dels utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande vissa överväganden att riksdagen med anledning av
motionerna 1983/84:1063 och 1983/84:2008 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

BoU 1983/84:28

Finansutskottets yttrande Bilaga

1983/84:2 y

över proposition 1983/84:90 om ändrade former för finansiering av
bostadslån m. m.

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har den 8 februari 1984 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1983/84:90 om ändrade former för
finansiering av bostadslån m. m. jämte motionerna 1983/84:513,1063,1972,
2008 och 2407.

I propositionen föreslås att de medel som krävs för den statliga bostadslångivningen
skall lånas upp direkt för detta ändamål på den prioriterade
kreditmarknaden. Härigenom avlastas statsbudgeten utgifterna för den
nuvarande bostadslångivningen.

I valet mellan att överföra den statliga bostadslångivningen till de
bottenlåneinstitut som finns på marknaden, dvs. stadshypoteksinstitutionen,
Spintab och BOFAB, och behålla nuvarande system men lägga upplåningen
av de medel som behövs för utlåningen utanför statsbudgeten på ett statsägt
kreditaktiebolag förordar föredraganden - statsrådet Hans Gustafsson - den
senare formen. Skälet härför är att när det gäller finansieringen av
nybyggnad och ombyggnad av bostäder är åtgärdernas omfattning i väsentliga
delar en följd av samhällets standardkrav. Regler för bostadslån och
räntebidrag är av avgörande betydelse både för byggande och boende. Det är
därför enligt föredragandens mening viktigt att staten får möjligheter att
direkt styra utlåningen. En indirekt styrning, t. ex. genom villkor för
kreditgarantier ställda till bottenlåneinstituten, kan enligt föredragandens
mening ha brister i fråga om effektivitet och även orsaka administrativa
problem i samband med kontrollen av uppställda villkor. Det finns därför
inte skäl att ändra nuvarande ansvarsfördelning mellan staten och de tre
bottenlåneinstituten.

Föredraganden ser inte heller skäl att genomföra en s. k. fullständig
finansiering. De marginella administrativa fördelar som eventuellt skulle
uppkomma i ett sådant system saknar betydelse i förhållande till de
kreditpolitiska svårigheterna och till de betydande störningar som skulle bli
följden av ändrade institutionella förhållanden, anför föredraganden.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet föreslår föredraganden
att ett särskilt statsägt kreditinstitut skapas för att låna upp de medel som
behövs för utlåning genom bostadsverket. Avsikten är att bostadsverkets
organ skall sköta låneprövningen och förvaltningen av lån för kreditinstitutets
räkning. Någon särskild subventionering skall inte ske genom institutets
försorg.

I en särskild bilaga till propositionen tar statsrådet Kjell-Olof Feldt upp

BoU 1983/84:28

vissa frågor om bildandet av det särskilda kreditinstitutet som avses ha hand
om upplåningen. Det gäller bl. a. frågor om upplåningsrätt, eget kapital,
garantifond, organisation och genomförande. Bolaget bör enligt föredraganden
inrättas under år 1984. Bolaget skall svara för den kapitalanskaffning
som behövs för utbetalning av bostadslån fr. o. m. den 1 juli 1985.

Utskottet vill för sin del framhålla att statens roll på kapitalmarknaden är en
annan än den som gäller för övriga parter. Samtidigt som staten agerar som
låntagare har staten också det övergripande ansvaret för att kreditpolitiken
samordnas med den ekonomiska politiken i övrigt. För staten gäller det
således att finansiera sitt eget utgiftsöverskott på marknaden utan att det
leder till allvarligt men för övriga låntagares möjligheter att finansiera rimliga
reala resursanspråk. Statens roll är också unik därigenom att den kan
fastställa sina egna villkor för upplåningen med de begränsningar som
övergripande samhällsekonomiska hänsyn innebär. Statens egen upplåning
och bostadsbyggandets kapitalbehov har givits en prioriterad ställning på
kreditmarknaden.

Förslaget i propositionen innebär att bostadslångivningen, som hittills
skett över statsbudgeten, ersätts med en upplåning direkt för detta ändamål
på den prioriterade kreditmarknaden. Det innebär i sig inte att utrymmet på
kreditmarknaden för vare sig den statliga upplåningen eller bostadsfinansieringen
förändras. Det medför som utskottet ser det likväl en renodling av
finansieringsbilden genom att respektive sektor kommer att svara för sin
egen upplåning, vilket ger en riktigare bild av kapitalmarknadsanspråken.
Bostadssektorns kapitalmarknadsbehov kommer inte i samma utsträckning
som hittills att tillgodoses genom statsupplåning. Detta bör enligt utskottet
leda till att kapitalmarknadens funktionssätt förbättras. Det bör bli lättare att
mobilisera långfristigt kapital. Återflödet av krediter kommer i den takt
amorteringsvillkoren medger att kunna användas till ny utlåning.

Utskottet vill också framhålla vad riksgäldsfullmäktige vid flera tillfällen
har anfört. Genom att bryta ut bostadslångivningen ur statsbudgeten blir
budgetunderskottet mer rättvisande vid internationella jämförelser. I andra
länder brukar långivning inte redovisas över statsbudgeten. Fullmäktige
anser att det är en fördel vid presentationen av Sverige som låntagare
utomlands om budgetunderskottet redovisas mer i enlighet med internationell
praxis.

Under en tämligen lång övergångsperiod kommer emellertid amorteringar
och räntebetalningar av den utestående lånestocken att redovisas som
inkomster på statsbudgeten. Därigenom blir den omedelbara effekten av en
utlyftning av bostadslångivningen en direkt budgetmässig förbättring.

Utskottet anser sammanfattningsvis att starka skäl talar för att utgifterna
för bostadslångivningen lyfts ut från statsbudgeten och tillstyrker från sina
utgångspunkter förslaget i proposition 90 i denna del.

BoU 1983/84:28

I propositionen föreslås att denna finansiering skall ombesörjas av ett av
staten helägt finansieringsinstitut. Detta förslag avstyrks i motion 2407. I
motionerna 513 och 1972 avstyrks propositionen i sin helhet. Motionärerna
begär att regeringen utarbetar ett förslag där hela bostadsfinansieringen
läggs på bottenlåneinstituten. I motion 1972 sägs att på sikt bör även den
generella subventioneringen av boendet över statsbudgeten avskaffas.
Motionärerna i de tre motionerna framhåller att genom en enhetlig
finansiering skulle en förenkling av långivningen och rationalisering av
bostadslåneadministrationen ske, som skulle vara positiv för låntagarna.

I motionerna 1063 (vpk) och 2008 anförs att starka skäl talar för
genomförande av en totalfinansiering av bostadsbyggandet genom ett statligt
kreditinstitut.

Det får ankomma på bostadsutskottet att närmare bedöma om bostadslångivningen
bör administreras av ett eller flera bostadsfinansieringsinstitut.

Stockholm den 15 mars 1984

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Lars Tobisson (m), Paul Jansson (s), Per-Axel
Nilsson (s), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s),
Hugo Hegeland (m), Carl-Henrik Hermansson (vpk), Gunnar Nilsson i
Eslöv (s), Gerd Engman (s), Karin Flodström (s), Anders Andersson (m),
Ella Johnsson (c) och Kenth Skårvik (fp).

Liber Tryck Stockholm 1984