BoU 1983/84:27

Bostadsutskottets betänkande
1983/84:27

om ändringar i förköpsiagen (1967:868) m. m. (prop. 1983/84:141)
Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1983/84:141 med förslag till lag om
ändringar i förköpslagen (1967:868) m. m. samt 13 motioner.

Propositionen innehåller förslag om utvidgade möjligheter till kommunala
förköp enligt förköpslagen. Förköp skall enligt förslaget få ske för
genomförande av detaljplaner och för ombyggnader som sker för att tillgodose
bostadsförsörjningen eller något ändamål som anknyter till den. Förköp
föreslås också få ske för tillgodoseende av väsentligt behov av mark
eller anläggning för idrott eller friluftsliv, för bevarande av kulturhistoriskt
eller miljömässigt värdefull bebyggelse och för att säkerställa bostäder åt
permanentboende inom områden där det råder en avsevärd efterfrågan på
fritidshus. Beträffande den sistnämnda förköpsmöjligheten föreslås också
vissa förbättrade finansieringsmöjligheter. Dessutom föreslås i propositionen
att kommuner skall få förvärva fast egendom som berörs av en s. k.
intresseanmälan enligt lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt (ombildningslagen) utan föregående hembud till
den bostadsrättsförening som gjort intresseanmälan.

1 motioner (m), (c) och (fp) med anledning av propositionen yrkas avslag
på propositionen. Övriga i betänkandet behandlade motioner berör dels
förköpslagen, dels ombildningslagen, dels bostadsrättslagen (1971:479)
samt dels lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet (tillståndslagen).
I flera motioner (m) begärs att förköpslagen skall upphävas. Andra motioner
(s) rör tillämpligheten av denna lag samt frågor om vissa avgifter. I
motioner (m), (c) och (fp) yrkas bl. a. beträffande de ovannämnda lagarna
att flera ändringar som trätt i kraft den 1 juli 1983 skall upphävas.

Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen och avstyrker däremot
stående motioner. Även övriga motionsyrkanden avstyrks - i vissa fall
med hänvisning till att motionsförslagen blir tillgodosedda genom de i
propositionen föreslagna lagändringarna.

1 reservation (m, fp) yrkas avslag på propositionen såvitt avser förslag
om förköp för att säkerställa bostäder åt permanentboende. I reservation
(m, c, fp) yrkas avslag på propositionen i övrigt. Vidare har reservation (m,
c, fp) avgivits med innebörd att allmännyttiga bostadsföretag inte skall
undantas från ombildningslagen samt att tillståndslagen i vissa hänseenden
skall ges det innehåll den hade före halvårsskiftet 1983. Det gäller bl. a. att
Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation enligt lagen skall likställas
med HSB och Riksbyggen.

1 Riksdagen 1983184. 19 sami. Nr 27

BoU 1983/84:27

2

1. Proposition

Regeringen har i proposition 1983/84:141 efter föredragning av statsrådet
Gustafsson föreslagit riksdagen att
dels anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

2. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt,

dels godkänna att lån av statsmedel får ges vid förvärv av fastigheter
som förköpts för att säkerställa bostäder åt permanentboende på de villkor
som i regeringsprotokollet har angetts.

Propositionens lagförslag har som bilaga 1 fogats till detta betänkande.

2. Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels de under allmänna motionstiden 1983 väckta motionerna 1982/83:
347 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i förköpslagen
att förköpsrätt otvetydigt föreligger när man endast avser att
ändra lägenhetsfördelningen i ett bostadshus,

360 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs
(7) att riksdagen upphäver förköpslagen (1967:868),

1546 av Sivert Andersson och Stig Gustafsson (båda s) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att lagförslag som innebär vidgad kommunal förköpsrätt bör föreläggas
riksdagen,

dels de under allmänna motionstiden 1984 väckta motionerna 1983/84:
923 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställs

(1) att riksdagen beslutar ändra bostadsrättslagen (1971:479) i enlighet
med vad i motionen anförts vad avser lägsta andel av hyresgästerna som
biträder förvärv av hyresfastighet,

(2) att riksdagen beslutar ändra lagen om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt (1982:352) på sätt angivits i motionen beträffande
förvärv av offentligt ägd fastighet,

(5) att riksdagen beslutar upphäva de ändringar i lagen om förvärv av
hyresfastighet m.m. (1975:1132). som genomfördes med anledning av
proposition 1982/83: 153,

(6) att riksdagen hos regeringen begär att lagen om förvärv av hyresfastighet
m. m. (1975:1132) utvärderas,

(13) att riksdagen upphäver förköpslagen (1967:868),

1105 av Kjell Mattsson m.fl. (c) vari hemställs att riksdagen i enlighet
med vad i motionen föreslagits beslutar att ändra

BoU 1983/84:27

3

a. lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastigheter,

b. bostadsrättslagen (1971:479),

c. lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,

1996 av Lars-Erik Lövdén och Kurt Ove Johansson (båda s) vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ändringar i lagen om förvärv av hyresfastigheter,

2007 av Nils Svensson m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
avgiftsbeläggning av förköps- och tillståndsärenden,

2113 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga hemställs

(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadsrätter,

(3) att riksdagen beslutar anta i bilaga till motionen framlagda lagförslag
till

a. ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

b. ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt,

c. ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

2418 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar upphäva förköpslagen (1967:868),

2. att riksdagen, därest yrkandet under 1. icke skulle bifallas, antager
följande förslag till lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

1 §

Kommun har förköpsrätt enligt denna lag vid försäljning omfattande
sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen kräves
för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning. Kommun har
även förköpsrätt vid försäljning omfattande sådan fast egendom som behöver
rustas upp,/dr såvitt denna upprustning ej kan åstadkommas på annat
sätt.

Förköpsrätt föreligger även vid försäljning av tomträtt i sådan egendom
som avses i första stycket. Vad i lagen sägs om fast egendom eller fastighet
skall, om ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla även tomträtt. Vad
som sägs om lagfart skall, när försäljning omfattar tomträtt, i stället avse
inskrivning av förvärv av tomträtt.

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1983/84:

2714 av Rolf Dahlberg m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:141,

2. att riksdagen beslutar att förköpslagen skall avskaffas,

2715 av Kerstin Ekman m. fl. (fp) vari såvitt nu är i fråga hemställs

(1) att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84: 141,

2716 av Jan-Eric Virgin (m) vari hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1983/84: 141,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
i motionen anförts om förköp av mark som behövs för friluftsliv.

BoU 1983/84:27

4

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
i motionen anförts om förköp av fast egendom som är värdefull ur kulturhistorisk
eller miljömässig synpunkt,

2717 av Kjell Mattsson m. fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens hemställan om ändring i
förköpslagen (1967:868) med undantag av förslaget under avsnitt 2.6 Förköp
för att säkerställa bostäder åt permanentboende,

2. att riksdagen beslutar att avslå regeringens hemställan om ändring i
lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt,

3. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om lån av statsmedel
vid förvärv av fastigheter som förköpts för att säkerställa bostäder åt
permanentboende.

Statssekreteraren i bostadsdepartementet har i skrivelser till bostadsutskottet
den 20 mars och den 3 april 1984 för utskottets kännedom överlämnat
material bl. a. från Härjedalens kommun och Varbergs kommun.

3. Utskottet

3.1 Inledning

1 detta betänkande behandlas några markpolitiska styrmedel i lagstiftningen.
Expropriationslagstiftningen berörs inte, men utgör en bakgrund
till vissa av de ändringar i förköpslagstiftningen som föreslås i propositionen.

Förköpsinstitutet skiljer sig från expropriationen främst genom att förköp
endast kan ske när två parter redan träffat avtal om en försäljning.
Förköpet innebär att en tredje part får överta köparens rätt på samma
villkor som redan avtalats. Expropriationen innebär däremot principiellt
en ovillkorlig rätt för den exproprierande att oavsett ägarens dispositioner,
men efter tillståndsprövning, få ta mark i anspråk för vissa ändamål.

Förköpsregler infördes i modern svensk rätt första gången 1943 genom
att vissa jordbruksarrendatorer gavs rätt att förvärva den arrenderade
fastigheten när denna såldes eller gick i byte. En mer vittgående företrädesrätt
för arrendatorer att förvärva arrendestället föreslås i den till innevarande
riksmöte avgivna och till lagutskottet remitterade propositionen
1983/84:136. Under åren 1948 till 1965 fanns bestämmelser i fråga om vissa
jordbruksfastigheter om förköpsrätt för staten (kronan). Genom förköpslagen
(1967:868), vilken trädde i kraft den 1 januari 1968, gavs kommunerna
rätt att i vissa fall förköpa fastigheter. Av förarbetena (prop. 1967:90. 3LU
"54) framgår att ett av huvudsyftena med lagstiftningen var att dämpa
markprisstegringar och att dra in oförtjänt värdestegring till det allmänna.

Ett liknande slags företrädesrätt som nu föreslås i prop. 1983/84:136 för
arrendatorer infördes för hyresgäster redan den I juli 1982 genom lagen

BoU 1983/84:27

5

(1982: 352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt, här
fortsättningsvis benämnd ombildningslagen. Hyresgästernas företrädesrätt
enligt lagen är emellertid underordnad den kommunala förköpsrätten
enligt förköpslagen (prop. 1981/82:169, s. 38, 54). I den nu avlämnade
propositionen finns förslag rörande ombildningslagen, och i betänkandet
behandlas dessutom flera motioner som berör denna.

Ett annat sätt för samhällsorganen att kontrollera markanvändningen är
genom lagregler som ålägger en förvärvare av fast egendom att inom viss
tid söka tillstånd hos myndigheterna till förvärvet och därvid visa sin
lämplighet att inneha egendomen. Aktuell i detta betänkande är lagen
(1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m., tillståndslagen. Denna lag
gäller inte bara vid förvärv av fast egendom utan också förvärv av lös
egendom i form av aktier eller andelar i vissa bolag som äger hyresfastighet.
1 lagen ges vidare regler om förköpsrätt för kommun vid tillståndspliktig
överlåtelse av aktier. Tillståndslagen berörs i flera motioner, varav
vissa särskilt aktualiserar frågor om övergång från hyresrätt till bostadsrätt.

3.2 Förköpslagen

Förköpslagen ger kommunerna förköpsrätt vid försäljning av sådan fast
egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse
och därmed sammanhängande anordning. Sedan 1 januari 1974
gäller förköpsrätten även vid överlåtelse av tomträtt (prop. 1973:22, CU
18). Genom lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1975, tillädes
kommunerna även förköpsrätt vid försäljning av sådan fast egendom som
behöver rustas upp (prop. 1974:152, CU 36).

I den nu aktuella propositionen läggs fram förslag om utvidgningar av
den kommunala förköpsrätten. I några motioner ifrågasätts emellertid
behovet av en kommunal förköpsrätt över huvud taget. Utskottet behandlar
först dessa motioner.

3.2.1 Upphävande av förköpslagen

1 motionerna 1982/83: 360, yrkande 7 och 1983/84:923, yrkande 13,2418,
yrkande 1 samt 2714, yrkande 2 (alla m) hemställs att riksdagen skall
upphäva förköpslagen. Som skäl anges att kommunerna redan har en
mycket stark ställning gentemot enskilda fastighetsägare genom sin tillgång
till planmonopol, expropriationsrätt och överlägsna ekonomiska och
personella resurser. Om en kommun som vill förvärva en fastighet inte kan
komma överens med ägaren till denna har kommunen alltid möjlighet att
tillgripa expropriation. Kommunens ställning bör inte vara starkare och
något behov av förköpsrätt föreligger därför inte enligt motionärernas
mening.

Riksdagen har vid flera tillfällen tagit ställning till yrkanden om förköps tl

Riksdagen 1983184. 19 sami. Nr 27

BoU 1983/84:27

6

lagens upphävande. Vid det senaste tillfället, år 1982. uttalade civilutskottet
att en klar majoritet hade ställt sig bakom förköpslagens huvudprinciper
och ansett att den bör behållas. Några nya argument hade inte tillförts,
varför motionsförslaget avstyrktes (CU 1981/82:14).

Bostadsutskottet ser inte heller nu någon anledning att frångå den bedömning
om behovet av förköpslagen som gjorts flera gånger tidigare.
Utskottet avstyrker därför motionerna.

3.2.2 Utvidgade grunder för förköp in. m.

3.2.2.1 Förköp för att genomföra en detaljplan

Enligt 1 § första stycket förköpslagen har en kommun rätt att förköpa
sådan fast egendom som med hänsyn till den framtida utvecklingen kräves
för tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordning. Samma ordalag
används i 2 kap. 1 § första stycket expropriationslagen (1972: 719) för
att ange en av tillståndsgrunderna för expropriation.

Trots att bestämmelserna stämmer överens till ordalagen anges i propositionen
att det i praxis är möjligt att expropriera men inte förköpa för att
genomföra en stadsplan. 1 en motion (s) tili 1981 års riksdag uppmärksammades
frågan. Civilutskottets majoritet (s) (CU 1981/82:14) fann det otillfredsställande
från kommunal synpunkt att det inte syntes vara möjligt att
genom förköp initiera kompletterande bebyggelse på inte utbyggda delar
av ett planområde. I en reservation (m, c. fp) förordades att förköp för att
genomföra stadsplan inte borde införas. Riksdagen godkände vad i reservationen
förordats.

I propositionen läggs fram förslag i syfte att förbättra möjligheterna till
förköp i nu berört avseende. Sammanfattningsvis innebär förslaget följande.
Förköp inom områden med stadsplan eller byggnadsplan föreslås
kunna ske dels för att få till stånd en planenlig bebyggelse av tomtmark
som inte är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med planen, dels för
att i kommunens ägo överföra mark som är avsedd för något annat ändamål
än enskilt byggande. En sådan utvidgning av förköpsrätten anses
motiverad med hänsyn till det starka kommunala intresset av att antagna
planer verkligen blir genomförda. En utvidgad förköpsrätt innebär också
den fördelen att expropriation eller inlösen kan undvikas i vissa fall.
Föredragande statsrådet anser vidare att det inte bör ske någon avvägning
vid tillståndsprövningen mellan kommunens och den enskilda fastighetsägarens
möjligheter att genomföra planer, utan det bör vara tillräckligt att
planen inte är genomförd och att kommunen gör sin förköpsrätt gällande.

Lagtekniskt ansluter förslaget till lagrådets uppfattning att den utvidgade
tillämpning som önskas kan åstadkommas utan någon justering av lagtexten
i det här aktuella avseendet, eftersom 1 § förköpslagen i övrigt allmänt
omarbetas och motivuttalandena därför kan vinna beaktande.

I motionerna 2714 (m) yrkande I, 2715 (fp) yrkande 1 och 2716 (m)
yrkande 1 föreslås att riksdagen avslår propositionen. Ett yrkande om

BoU 1983/84:27

7

avslag på propositionen såvitt gäller ändringar i förköpslagen framförs
även i motion 2717 (c) yrkande 1, dock att motionärerna godtar propositionsförslaget
om förköpsmöjligheter för att säkerställa bostäder åt per- '
manentboende. Detta förslag behandlas nedan (avsnitt 3.2.2.5).

1 motion 2714 (m) anförs att det är utmanande att det i tillståndsärenden
enligt propositionen inte skall tas någon hänsyn till en enskild fastighetsägares
möjlighet att genomföra en detaljplan. Det görs vidare gällande att
denna ståndpunkt strider mot förarbetena till 1974 års riksdagsbeslut om
förköpslagen och de föreslagna övergångsbestämmelserna till det till lagrådet
remitterade förslaget till ny plan- och bygglag. 1 motion 2717 (c) anförs
att förköpslagen endast bör användas där det enligt beslutade planer framgår
att förändring av markanvändningen skall ske. I stället bör det tidigare
till riksdagen lämnade, men återkallade förslaget till lag om exploateringssamverkan
genomföras för att främja samverkan mellan fastighetsägare i
fråga om ny- och ombyggnader enligt gällande detaljplaner. Reformeringen
av byggnadslagstiftningen bör också avvaktas. 1 motion 2715 (fp) görs
gällande att kommunerna samlat på sig stora fastighetsbestånd utan att
alltid ha klart för sig hur dessa skall användas. Dessa stora bestånd anges
dessutom binda stora ekonomiska resurser till tveksam nytta för skattebetalarna.

Förslaget i propositionen överensstämmer med de intentioner som kom
till uttryck i civilutskottets betänkande CU 1981/82:14. Utskottet kan inte
dela de invändningar som framförs i motionerna mot den föreslagna utvidgade
tillämpningen av förköpslagen i fråga om mark som inte blivit bebyggd
på det sätt som anges i gällande planer. Tvärtom finns det, som
också framhålls i propositionen, ett betydande kommunalt intresse av att
planerna verkligen blir genomförda. Detta intresse understryks f. ö. inte
bara i lagrådsremissen om plan- och bygglag utan har också kommit till
uttryck i den gällande byggnadslagstiftningen, t. ex. i det s. k. aktualitetskravet
för uppgörande av stadsplan i 12 § byggnadsstadgan (1959:612).

Frågan om avvägningen mellan kommunens resp. den enskilde fastighetsägarens
möjligheter att genomföra planen bör inte nu lösas på något
annat sätt än det som anvisades redan när möjligheten infördes att förköpa
en fastighet för upprustning (prop. 1974:152 s. 29). Kommunen bör alltså
ha en principiell företrädesrätt även om förvärvaren i och för sig kan ha
resurser att genomföra planen i egen regi. Det sagda hindrar inte att
regeringen någon gång kan finna motiverat att vägra tillstånd till förköpet
för att detta framstår som obilligt, t. ex. om förvärvaren redan lagt ned ett
betydande förberedelsearbete på att ordna bebyggelse på den förvärvade
marken i enlighet med planen.

Det finns alltså goda skäl för en anslutning till vad i propositionen
anförts om att förköp bör kunna ske dels för att få till stånd en planenlig
bebyggelse av tomtmark som inte är bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse
med planen, dels för att i kommunens ägo överföra mark som är
avsedd för annat ändamål än enskilt bebyggande.

BoU 1983/84:27

8

Vad i propositionen föreslagits om förköp för att genomföra detaljplan
tillstyrks av utskottet. Motionerna 2714 (m) yrkande 1. 2715 (fp) yrkande
I, 2716 (m) yrkande I och 2717 (c) yrkande 1 avstyrks, samtliga
yrkanden såvitt nu är i fråga.

3.2.2.2 Förköp och stadsförnyelse

Kommunens förköpsrätt för sådan fast egendom som behöver rustas
upp förutsätter enligt uttalande i förarbetena att upprustningsbehovet inte
är obetydligt från kvalitativ och kvantitativ synpunkt (prop. 1974:152
s. 29). I praxis har bedömningen av huruvida det föreligger ett upprustningsbehov
eller ej skett med visst hänsynstagande till om fastighetens
standard över- eller understiger lägsta godtagbara standard enligt bostadssaneringslagen
(1973: 531). Fall där det enbart har varit fråga om att ändra
lägenhetsindelningen i en fastighet har hittills inte bedömts som upprustning
enligt förköpslagen.

Inte heller har enbart en miljömässig omvandling av t. ex. gårdsutrymmen
ansetts innefatta tillräckliga upprustningsåtgärder enligt förköpslagen
(se t. ex. regeringens beslut 1980-04-10. P1 1345/79).

Förköpslagens begränsade tillämplighet har även i fråga om den här
aktuella typen av stadsförnyande åtgärder uppmärksammats i riksdagen.
Med anledning av en motion (s) med yrkande om ändring av förköpslagen
så att den kan användas vid ändring av lägenhetsindelningen anförde
civilutskottet (CU 1981/82:14, s. 5).

Enligt utskottets uppfattning är det knappast möjligt att utifrån gällande
lagmotiv dra slutsatsen att förköpsrätt generellt inte föreligger i de fall som
motionärerna tar upp. Utskottet har tidigare tolkat regeringsbeslut som
avseende en prövning i det enskilda fallet av ombyggnadsbehovets tyngd.
De generella uttalanden som regeringen gjort har emellertid skapat en
osäkerhet om förköpsförutsättningarna i denna del som bör undanröjas
snarast. Det räcker här inte med att ytterligare vänta på nya beslut i
tillståndsärenden efter föredragning av bostadsministern för att eventuellt
ingripa om mönstret inte ändras. Klarhet i frågan utifrån kommunernas
synpunkt bör skapas genom en översyn av dessa regler och en lagändring
som tillgodoser motionärernas önskemål. Riksdagen bör därför begära
förslag därom från regeringen.

Riksdagen biföll emellertid en reservation (m, c, fp) i vilken anfördes att
någon åtgärd från riksdagens sida inte kunde anses påkallad.

I propositionen föreslås att förköpsrätten utvidgas till att omfatta, utöver
fast egendom som behöver rustas upp, även sådan egendom som behöver
byggas om för att tillgodose bostadsförsörjningen eller något ändamål som
anknyter till den. Som exempel på åtgärder som faller inom ramen för den
utvidgade bestämmelsen nämner föredragande statsrådet fastigheter där
lägenhetsindelningen bör ändras med hänsyn till bostadsförsörjningen eller
för att hindra boendesegregation. Vidare nämns ombyggnader för att un -

BoU 1983/84:27

9

derlätta tillgängligheten för äldre och handikappade samt anläggning för
gemensamt behov av t. ex. lekplatser och daghem. Kommunen bör kunna
göra sannolikt att ombyggnadsbehovet kommit till uttryck i dess planering,
t. ex. i ett bostadsförsörjningsprogram. Inte heller i de fall det nu är fråga
om bör det vid bedömningen av om kommunerna skall ges tillstånd till
förköp eller ej enligt departementschefens uppfattning ske någon avvägning
mellan kommunens resp. den enskilde fastighetsägarens möjlighet att
genomföra ombyggnader.

I den under allmänna motionstiden 1983 väckta motionen 1982/83:347
begärs förslag från regeringen som gör det otvetydigt att förköpslagen är
tillämplig för ändring av lägenhetsindelning.

Frågan om den enskilde fastighetsägarens möjlighet att genomföra upprustning
tas upp i motion 2418 (m) yrkande 2. Där begärs att nuvarande
lydelse av I § första stycket förköpslagen skall förses med det tillägget att
förköp inte skall få ske om upprustningen kan åstadkommas på annat sätt.

I motionen tas som utgångspunkt ett i december 1983 av Stockholms
kommun fattat beslut om förköp av en fastighet med klart upprustningsbehov,
en fastighet som köpts av ett stort seriöst byggnadsföretag med avsikt
att utföra en genomgripande ombyggnad.

I motion 2714 (m) framhålls som ett skäl för det generella avslagsyrkandet
på propositionen att ett bostadsförsörjningsprogram inte kan utvisa
ombyggnadsbehov i enskilda fastigheter och att ett sådant program inte
heller har någon rättsverkan mot enskild.

I motionen 2717 (c) med yrkande om avslag på propositionen anförs att
lösningen av de berörda stadsförnyelseproblemen bör nås genom att fastighetsägarna
stimuleras att genomföra önskvärda förändringar.

De i motionerna 2715 (fp) yrkande I och 2716 (m) yrkande 1 framförda
avslagsyrkandena omfattar propositionen även såvitt nu är i fråga.

Utskottet vill även beträffande detta avsnitt av propositionen hänvisa till
vad utskottet anförde i betänkandet CU 1981/82:14. Genom den föreslagna
lagändringen skapas önskvärda förutsättningar för kommunerna att på ett
mer aktivt sätt än som hittills varit möjligt påverka lägenhetsindelningen i
en fastighet och att åstadkomma miljöomvandlingar. Därmed är yrkandet i
motion 1982/83:347 (s) tillgodosett.

Vad som anförs i motion 2418 (m), yrkande 2, om avvägningen mellan
kommunens resp. en enskild fastighetsägares möjlighet att själv svara för
upprustningen bör inte föranleda att den generella principen om företräde
för kommunen bryts igenom. Det sagda gäller även motion 2717 (c). Vad
nu anförts innebär givetvis inte att utskottet ställer sig avvisande till att
enskilda fastighetsägare förbättrar sina fastigheter.

Med anledning av vad i motion 2714 (m) anförts om betydelsen av ett
ombyggnadsbehov dokumenterat i ett bostadsförsörjningsprogram delar
utskottet den uppfattning som kommit till uttryck i propositionen om att
det bör anses möjligt för kommunen att genom en hänvisning till programmet
göra sannolikt att ett ombyggnadsbehov föreligger.

BoU 1983/84:27

10

Vad nu anförts om förköp och stadsförnyelse innebär att utskottet
ansluter sig till vad i propositionen föreslagits. De i detta avsnitt behandlade
motionsyrkandena avstyrks sålunda.

3.2.2.3 Förköp av mark som behövs för idrott och friluftsliv

Även förslaget om att förköp skall få ske för att tillgodose ett väsentligt
behov av mark eller anläggning för idrott och friluftsliv har sin grund i att
föredragande statsrådet funnit nuvarande tillämpning av förköpslagen vara
för begränsad. Enligt föredraganden bör förköpsrätt föreligga beträffande
all mark som en kommun behöver förvärva för att tillgodose behovet av
mark för friluftsliv. Det finns enligt hans uppfattning inte skäl att begränsa
förköpsmöjligheterna till mark som behövs för tätortsinnevånarna i den
kommun som utövar förköpsrätten. För dessa finns redan förköpsrätt
enligt gällande regler och i detta avseende föreslås ingen ändring. En regel
om utvidgat förköp bör utformas på samma sätt som motsvarande regel i
2 kap. 9 § expropriationslagen. Den omfattar därmed även mark eller
anläggning som behövs för idrott.

Föredragande statsrådet anför att kommunen för att få förköpa måste
kunna visa i sin planering att den behöver råda över marken på ett sådant
sätt att det krävs att marken förvärvas. Behovet av mark för friluftsliv bör
med andra ord vara av den arten att annan markanvändning bör underordna
sig friluftslivsintresset och att detta inte kan garanteras på annat sätt än
att marken förvärvas av kommunen.

De generella avslagsyrkandena på propositionen motiveras närmare i
motionerna 2716 (m) och 2717 (c). I den förstnämnda motionen, yrkande 2,
begärs ett tillkännagivande och det anförs att friluftslivets intressen nästan
aldrig är så dominerande att det motiverar att det allmänna övertar hela
äganderätten till en fastighet. I de enstaka undantagsfallen kan frivilliga
köp eller expropriation användas. I den sistnämnda motionen anförs att
föredragande statsrådets uttalande om de skäl som kommunen måste visa
för att få tillstånd till förköp inte är tillräckligt inskränkande för att motivera
förslaget i nu berörd del. De generella avslagsyrkandena i motionerna
2714 (m) yrkande 1 och 2715 (fp) yrkande 1 bör behandlas även i detta
sammanhang.

Utskottet kan inte heller i det nu aktuella hänseendet ansluta sig till
motionärernas invändningar. Utskottet noterar att det skall röra sig om ett
väsentligt behov och att det uttalats att förköpsrätt föreligger då annan
markanvändning bör underordna sig friluftslivsintresset och att detta inte
kan garanteras på annat sätt än att marken förvärvas. Därmed har ställts
upp vissa mer kvalificerade kriterier för tillämpligheten av förköp för
tillgodoseende av friluftslivets och idrottens intressen. Utskottet tillstyrker
propositionen och avstyrker motionerna i nu behandlad del.

BoU 1983/84:27

11

3.2.2.4 Förköp och bevarande

1 propositionen redovisas bestämmelser som enligt gällande ordning kan
tillämpas för att bevara byggnader som är värdefulla från kulturhistorisk
eller miljömässig synpunkt, dvs. främst lagen (1960: 690) om byggnadsminnen.
2 kap. 8 § expropriationslagen och rivningsförbudet i 35 a § byggnadslagen
(1947:385). Utskottet vill därutöver erinra om 38 $ byggnadsstadgan,
som innehåller föreskrifter som vid byggnadslovsprövning dels
gör det möjligt att inom ett bebyggelseområde som utgör en värdefull miljö
ta särskild hänsyn till områdets egenart, dels förbjuda åtgärder som innebär
en förvanskning av byggnader som är av större värde från historisk,
kulturhistorisk eller konstnärlig synpunkt.

Föredraganden uttalar att det i dag finns många byggnader och bebyggelsemiljöer
som bör bevaras utan att de av honom nämnda bestämmelserna
kan tillämpas eller är bestämmelserna alltför omständliga och kostnadskrävande.
Mot denna bakgrund föreslås att förköp skall få ske för att bevara
kulturhistoriskt eller miljömässigt värdefulla byggnader. Att en viss egendom
bör bevaras kan framgå av ett kommunalt beslut, t. ex. en kommunöversikt.
områdesplan eller ett bevarandeprogram, eller ha kommit till
uttryck i den fysiska riksplaneringen eller i material som i övrigt har tagits
fram av de kulturvårdande myndigheterna. Inte heller vid denna förköpsgrund
bör enligt föredraganden den principiella företrädesrätten vika för
förvärvarens önskemål att själv utföra de åtgärder som krävs för ett bevarande.
Förvärvarens intressen kan inte anses åsidosatta, eftersom kommunen
inträder innan förvärvaren hunnit inrätta sig på egendomen.

I motionerna 2716 (m) yrkande 3 och 2717 (c) argumenteras emot propositionen.
I (m)-motionen begärs ett riksdagens tillkännagivande enligt motionen.
Motionären framhåller att endast en mycket ringa del av kulturminnesvården
utförs av det allmänna och att förslaget om en förköpsmöjlighet
mot denna bakgrund är både oacceptabelt och oförenligt med samhällets
intresse. Det viktiga är att stimulera enskilda ägare och brukare till
frivilliga insatser. Möjligheterna för en ägare att själv bestämma till vem
han vill avyttra en byggnad som han lagt ned stora kostnader på utgör en
avgörande drivkraft för sådana insatser. Motionären gör också gällande att
det redan finns för många vanvårdade byggnader och miljöer i allmän ägo.
Det senare uttalandet stöds även i (c)-motionen. Motionärerna nämner
som exempel att Stockholms kommuns fastighetsförvaltning föreslagit att
underhållsansvaret för vissa fastigheter bör anförtros enskilda. Den kommunalekonomiska
utvecklingen framöver innebär ingen säkerhet för att
byggnader kommer att bevaras genom att de överförs i kommunal ägo.

Utskottet finnér propositionsförslaget även i det förevarande avseendet
vara välmotiverat. Bevarandefrågorna tilläggs numera generellt större vikt
i kommunerna än när förköpslagen tillkom, och det är därför rimligt att
förstärka kommunernas möjligheter att vara verksamma inom området.
Propositionen tillstyrks. Däremot ställda motionsyrkanden avstyrks. För -

BoU 1983/84:27

12

utom de båda ovannämnda motionerna 2716 (m) yrkande 3 och 2717 (c)
omfattar utskottets ställningstagande även avslag på motionerna 2714 (m)
yrkande I och 2715 (fp) såvitt nu är i fråga.

3.2.2.5 Förköp för att säkerställa bostäder åt permanentboende

På förslag av ett enigt civilutskott (CU 1981/82: 17) beslöt riksdagen ge
regeringen till känna vad utskottet anfört om överväganden avseende
bättre möjligheter att bevara permanentbostäder åt bofasta. Med anledning
bl.a. av riksdagens beslut utarbetades promemorian (Ds Ju 1983:11) Förbättrade
möjligheter till kommunala förköp. Regeringen har i propositionen
tagit fasta på ett förslag i promemorian. Förslaget går i sin tur tillbaka
på ett reservationsvis framfört förslag i fritidsboendekommitténs delbetänkande
(Ds Bo 1981:3) Fritidshus eller permanentbostad.

Propositionsförslaget innebär att förköpsrätt införs för alla fastigheter
som är bebyggda med hus som behövs som permanentbostäder, oavsett
hur husen används vid tiden för försäljningen och vilket ändamål de
ursprungligen varit avsedda för. Förköpsrätten omfattar därmed även sådana
småhus, som eljest inte får förköpas. Eftersom det enligt propositionen
inte anses rimligt att ta bort småhusundantaget i 3 § förköpslagen och
därmed belasta fastighetsomsättningen i hela landet när det gäller småhus
med förköpsrätt, föreslås att i förköpslagen skall anges inom vilka kommunen
som den nu behandlade förköpsgrunden skall gälla. Endast inom
dessa upphävs sålunda småhusundantaget.

Förköpsrätten för att bevara permanentboende skall enligt propositionen
vara förbehållen områden där det råder en avsevärd efterfrågan på
fritidsbostäder. En annan förutsättning är att det finns en efterfrågan på
permanentbostäder i området. Att det råder en sådan efterfrågan kan
kommunen belägga genom bostadskön eller andra intresseanmälningar.
För förköpsrätt fordras vidare att efterfrågan inte kan tillgodoses på ett
från samhällssynpunkt önskvärt sätt.

Förköpsrätten föreslås föreligga inom de kommuner som anges i bilaga
till förköpslagen. Regeringen skall dessutom meddela närmare föreskrifter
om inom vilka områden av kommunerna som förköpsrätten skall finnas.
Den till lagförslaget fogade bilagan omfattar 18 kommuner. Bostadsdepartementet
har i en skrivelse den 20 mars 1984 till bostadsutskottet anmält att
sedan propositionen beslutats av regeringen även Härjedalens kommun
beslutat förorda att förköpsrätt skall föreligga för två delområden av kommunen
(Funäsdalen och Vemdalen). Sedermera har departementet anmält
att även Varbergs kommun anser att förköp för att säkerställa bostäder åt
permanent boende bör gälla inom viss del av kommunen.

Föredraganden framhåller två situationer för vilka regler bör meddelas
om att tillstånd till förköp skall vägras av regeringen. Den ena är att en
försäljning inom ett utvalt område av en kommun avser endast egendom
som omfattas av småhusundantaget och förköpsrätten utövas på annan

BoU 1983/84:27

13

grund än för att bevara permanntboende. Den andra situationen är att
köparen avser att använda fastigheten för permanentboende. Han skall då
göra detta sannolikt. Enbart ett påstående från förvärvaren att han skall
bosätta sig på fastigheten bör inte godtas.

I motion 2714 (m) invänds mot propositionsförslaget att detta inte löser
det prisstegringsproblem som efterfrågan på fritidsfastigheter medför. Det
finns enligt motionärerna en betydande risk för att kommunerna kommer
att köpa fastigheter som de inte kan sälja vidare annat än till lägre pris.
Även i motion 2715 (fp) kritiseras propositionen, som anges medföra ökat
krångel och byråkrati. I denna motion föreslås avslag på propositionen
generellt och sålunda även såvitt nu är i fråga. Även det generella avslagsyrkandet
i motion 2716 (m) yrkande 1 omfattar propositionen i nu behandlad
del.

Vad i propositionen anförts som motiv för att införa den nu behandlade
förköpsgrunden har vunnit utskottets anslutning. Förslaget tillstyrks uttryckligen
i motion 2717 (c). Vad i motionerna 2714 (m) och 2715 (fp)
anförts som motiv för att inte införa den i propositionen förordade ordningen
har inte övertygat utskottet. Vad motionärerna anfört synes utgå från
deras principiella uppfattning om behovet av de i den nu behandlade
propositionen förordade ändringarna i förköpslagen. Avslagsyrkandet i
motion 2716 (m) yrkande 1 har inte närmare motiverats såvitt rör den nu
föreslagna nya förköpsgrunden. Samtliga nu behandlade motionsyrkanden
om avslag avstyrks.

Den bilaga som fogats till lagförslaget bör enligt utskottets uppfattning
utökas med Härjedalens kommun så att det även inom områden av denna
kommun blir möjligt att förköpa med hänvisning till den nu behandlade
förköpsgrunden.

I propositionen föreslås förbättrade finansieringsmöjligheter för förvärv
av fastigheter som förköpts för att säkerställa bostäder åt permanentboende.
Utskottet har ingen erinran mot förslaget i denna del och föreslår
att riksdagen godkänner att lån av statsmedel får ges vid förvärv av
fastigheter som förköpts för det nu aktuella ändamålet.

Motionerna 2714 (m) yrkande 1, 2715 (fp) yrkande 1 och 2716 (m)
yrkande 1 avstyrks såvitt nu är i fråga liksom motion 2717 (c) yrkande 3.

3.2.3 Förköp och hyresgästförvärv

Ombildningslagen trädde, som nämndes inledningsvis, i kraft den 1 juli
1982 (prop. 1981/82:169, CU 41). Lagen innebär bl. a. att en fastighetsägare
som vill sälja sin fastighet är skyldig att först erbjuda hyresgästerna att
köpa den om hyresgästerna har bildat en bostadsrättsförening och denna
har gjort en s.k. intresseanmälan hos inskrivningsmyndigheten. Lagen
gäller alla fastigheter som innehåller minst fem lägenheter. Efter en lagändring,
som trädde i kraft den 1 juli 1983, gäller lagen inte fastigheter som ägs
av staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund, allmännyttigt
t2 Riksdagen 1983184. 19 sami. Nr 27

BoU 1983/84:27

14

bostadsföretag som helt ägs av kommun eller landstingskommun (prop.
1982/83:153, CU 31). 1 vissa fall får överlåtelse ske utan hembud till en
bostadsrättsförening, t. ex. om staten är förvärvare.

I den nu föreliggande propositionen föreslås att det undantag som gäller
för staten skall gälla också för kommunerna. Om en kommun köper en
fastighet som berörs av intresseanmälan, skall fastigheten alltså inte hembjudas
till bostadsrättsföreningen. Undantaget föreslås gälla endast för
kommunen och alltså inte för t. ex. allmännyttiga bostadsföretag.

Vidare föreslås i propositionen i denna del att ordet ‘'obilligt” i 9 §
förköpslagen byts ut mot “oskäligt”. Någon saklig ändring i förköpslagen
är inte avsedd med detta utbyte.

I motion 1982/83: 1546 (s) betonas vikten av en vidgad kommunal förköpsrätt
för omvandling av hyresrätt till bostadsrätt. Motionärerna hänvisar
till en reservation (s) fogad till civilutskottets betänkande CU 1981/
82:41, i vilken anförs att de övergångar från hyresrätt till folkrörelsekooperativ
bostadsrätt som kan vara önskvärda skall främjas med den kommunala
förköpsrätten som hjälpmedel. Det hembudsystem som ombildningslagen
bygger på kan enligt reservanterna vara berättigat om kommunen inte
utnyttjar sin förköpsrätt och ett folkrörelsekooperativt företag inte är
köpare. Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagivande av att lagförslag
bör föreläggas riksdagen om vidgad förköpsrätt i enlighet med de
angivna principerna.

I motion 2717 (c), yrkande 2 yrkas avslag på propositionen i nu aktuell
del. I motiveringen sägs bl. a. att bostadsrättsägandet bör utökas och det
hänvisas till vad som utvecklas i motion 1105 (c). Yrkanden i motionerna
2714 (m), 2715 (fp) och 2716 (m) om avslag på propositionen omfattar även
det nu behandlade lagförslaget.

Utskottet ansluter sig till de överväganden som görs i propositionen.
Eftersom kommunerna redan genom förköp har företräde framför ifrågavarande
hyresgästförvärv framstår det föreslagna undantaget från hembudsskyldigheten
enligt ombildningslagen som en konsekvent förstärkning
av kommunens rätt. Motionerna 2714 (m), 2715 (fp), 2716 (m) och 2717 (c)
avstyrks sålunda i motsvarande del.

Syftet med motion 1982/83: 1546 (s) är tillgodosett genom förslaget i
propositionen, varför även denna motion avstyrks.

3.2.4 Avgiftsbeläggning av förköpsärenden

1 motion 2007 (s) föreslås att kommunerna skall få ta ut avgifter för sin
handläggning av förköpsärenden och ärenden enligt tillståndslagen. Avgifterna
skulle finansiera utökad kommunal rådgivning till allmänheten i
dessa ärenden. Avgiften skulle kunna utgå med viss procentsats på köpeskillingen.
Den skulle kunna tas ut antingen vid “ingivandet av ett ärende
till kommunen eller vid erhållandet av kommunens beslut i ärendet”. Om
kommunen inte utövar sin förköpsrätt, skulle avgift eventuellt inte tas ut.

BoU 1983/84:27

15

Även om utskottet har förståelse för syftet med motionärernas förslag
finnér utskottet det likväl inte rimligt att förorda att en avgift tas ut i
förköpsärenden. Det måste principiellt anses mycket tveksamt att göra det
möjligt för ena parten i ett förköpsärende — kommunen — att ta ut en avgift
för arbetet med handläggningen av förköpsärenden. Med hänvisning till
det anförda avstyrks motionen.

3.3 Frågor rörande bostadsrätt och ombildningslagen

För att en bostadsrättsförening skall få göra en intresseanmälan gäller
bl. a. enligt 3 § andra stycket ombildningslagen att hyresgästerna i minst
två tredjedelar av de uthyrda lägenheterna skriftligen skall ha förklarat sig
intresserade av en ombildning av hyresrätt till bostadsrätt. För att föreningen
därefter skall få förvärva den fasta egendomen på de erbjudna
villkoren gäller vidare enligt 9 § samma lag att föreningens beslut fattats
enligt reglerna i 60 a § bostadsrättslagen (1971:479). I det sistnämnda
lagrummet föreskrivs bl. a. att beslut om förvärv av hyresfastighet för
ombildning av hyresrätt till bostadsrätt skall fattas på en föreningsstämma
och att det skall biträdas av minst två tredjedelar av hyresgästerna till de
uthyrda lägenheter som omfattas av förvärvet. Dessa hyresgäster skall
vara medlemmar i bostadsrättsföreningen. Lagrummets ursprungliga lydelse
gällde i fråga om bostadsrättsföreningar, som är anslutna till en
rikskooperativ organisation, endast förvärv som skedde enligt ombildningslagen.

I den ovannämnda propositionen 1982/83:153 om ändrade regler för
förvärv av hyresfastigheter föreslogs beträffande ombildningslagen att
denna inte skulle gälla sådan fast egendom som ägs av staten, kommun,
landstingskommun, kommunalförbund, allmännyttigt bostadsföretag eller
aktiebolag som helt ägs av en kommun eller landstingskommun. Vidare
föreslogs att specialregeln i 60 a § bostadsrättslagen för rikskooperativa
organisationer skulle ändras i enlighet med de motiv som anförts i annat
sammanhang i propositionen så att undantaget endast avsåg folkrörelsekooperativa
organisationer.

Civilutskottet erinrade i sitt betänkande (CU 1982/83:31) beträffande
statliga och kommunala allmännyttiga bostadsföretag om att 1978 års bostadsrättskommitté
föreslagit att fast egendom som tillhörde detta slags
företag inte skulle omfattas av ombildningslagen. Utskottet anslöt sig till
vad som anförts i propositionen om att boendeinflytandet inom de allmännyttiga
bostadsföretagen skulle utvecklas utan anknytning till direkt eller
indirekt ägande. Utskottet tillstyrkte således propositionsförslaget i denna
del. Även den föreslagna ändringen av 60 a § bostadsrättslagen tillstyrktes.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I motionerna 923 (m), yrkande 2, 1105 (c), yrkande c och 2113 (fp),

BoU 1983/84:27

16

yrkandena 3 b och 3 c hemställs att förvärvslagen ändras så att undantaget
av de nämnda allmännyttiga bostadsföretagen från lagens tillämpningsområde
avskaffas. I (m)-motionen anförs i denna del att det är angeläget att de
allmännyttiga bostadsföretagen uppmuntras att avyttra delar av sitt bostadsbestånd
till bostadsrättsföreningar som bildats av hyresgäster. 1 (c)-motionen talas för att ombildningslagens regler skall gälla alla hyresfastigheter,
oavsett vem som är ägare. Motionärerna hänvisar till att enligt
proposition 1982/83: 153 redovisades som ett av motiven för att undanta de
allmännyttiga bostadsföretagen från bestämmelsen om intresseanmälan att
dessa företags fastigheter sällan gick i handel. Enligt motionärernas mening
bör dock ett uttalat intresse från hyresgästerna medföra att de allmännyttiga
företagen bör ställa sig positiva till att överlåta fastigheter. I (fp)-motionen, slutligen, anförs att ombildningslagen bör återfå den lydelse den
hade enligt det ursprungliga regeringsförslaget i prop. 1981/82: 169.

Enligt utskottets uppfattning har motionärerna inte framfört skäl av
sådan betydelse att det finns anledning för riksdagen att frångå det ställningstagande
som gjordes för ett år sedan. Motionerna avstyrks.

Motion 923 (m) yrkande 1 innehåller ett förslag om att enkel majoritet -och inte som nu en kvalificerad majoritet om två tredjedelar - skall krävas
som förutsättning för förvärv av hyresfastighet för ombildning till bostadsrätt
och att 60 a § bostadsrättslagen ändras i enlighet med motionsförslaget.
Motionärerna anför att de hinder i lagstiftningen som enligt deras
uppfattning finns och som motverkar att hyresgäster ombildar sina lägenheter
till bostadsrätt bör upphävas. De boendes möjlighet att bilda bostadsrättsföreningar
och förvärva sina hus bör ytterligare underlättas. Kravet på
en sänkning av majoritetsgränsen återfinns också i motion 1105 (c), yrkande
b, i vilket förordas att det bör ställas lägre krav än två tredjedels
majoritet för intresseanmälan och att enkel majoritet bör vara tillräckligt.

Som skäl för den nu gällande två tredjedelsregeln angavs i proposition
1981/82: 169 sammanfattningsvis att bostadsrättslagen främst tar sikte på
bostadsrättsbildning som sker i samband med nyproduktion av bostadshus.
Enligt lagen har därför bildaren av en bostadsrättsförening det avgörande
inflytandet i föreningens inledningsskede. Detta gäller även vid
ombildning av en redan befintlig hyresfastighet till bostadsrätt. Enligt
departementschefen var det angeläget att stärka hyresgästernas inflytande.
Detta borde garanteras genom en majoritetsregel som var så beskaffad dels
att en viss majoritet av hyresgäster skulle som medlemmar i bostadsrättsföreningen
besluta om förvärvet, dels också att så många som möjligt av de
boende deltog i beslutet. Att en stark majoritet engagerade sig skulle också
underlätta föreningens fortsatta verksamhet. Departementschefen anslöt
sig därför till bostadsrättskommitténs förslag att hyresgästerna i minst två
tredjedelar av de uthyrda lägenheterna skulle fatta förvärvsbeslutet.

Utskottet finner att de skäl som åberopades för två tredjedelsregeln när
ombildningslagen infördes fortfarande är bärande. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionerna.

BoU 1983/84:27

17

Det kan i detta sammanhang nämnas att lagutskottet nyligen avstyrkt
motion 926 (m). yrkande 2. vari begärs dels en sänkning av minst antalet
medlemmar i en bostadsrättsförening från fem till tre i syfte att därmed
kunna i samma mån sänka det antal lägenheter som krävs för att ombildningslagen
skall vara tillämplig på en fastighet, dels ett avskaffande av
förbudet mot dubbelupplåtelse av hyresrätt och bostadsrätt såvitt avser de
allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter (LU 1983/84: 16).

I motion 2113 (fp), yrkande I. hemställs att riksdagen skall som sin
mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om bostadsrätter.
I motionen görs - utöver vad som tidigare redovisats - uttalanden om
att det är viktigt att öka de boendes möjligheter till inflytande över sina
boendeförhållanden och att bostadsrätten härvidlag är en lämplig boendeform.
Beträffande förbudet i 11 a § bostadsrättslagen mot vissa villkor för
medlemskap i en bostadsrättsförening, s. k. hembudstvång, anförs att detta
ger ett skydd för den enskilde i förhållande till bl. a. kommunen. Motionärerna
vill därför att riksdagen uttalar att förbudet mot hembudsskyldighet
skall kvarstå och att 1983 års bostadsrättskommitté bör befrias från
denna del av sitt utredningsuppdrag.

Utskottet anser det inte lämpligt att riksdagen nu gör några uttalanden i
enlighet med vad i motionen förordats. Pågående utredningsarbete och den
fortsatta beredningen av detta bör avvaktas. Motionen avstyrks.

3.4 Tillståndslagen

Tillståndslagen undergick den 1 juli 1983 vissa ändringar i enlighet med
regeringens förslag i proposition 1982/83: 153.

Ändringarna innebar sammanfattningsvis att lagens tillämpningsområde
utvidgades, dels genom att tillståndsfriheten för vissa förvärv av andelar
av fastighet avskaffades, dels genom att tillståndsplikten för förvärv av
aktier och andelar i fastighetsägande aktiebolag och handelsbolag utvidgades
till att omfatta i princip alla sådana fastighetsbolag vars huvudsakliga
syfte är att förvalta hyresfastigheter. Beträffande förvärv av aktier och
andelar infördes också vissa ändrade regler om proceduren för tillståndsprövning.
Vidare skärptes reglerna vad avser en förvärvares bevisskyldighet
i fråga om sin lämplighet att inneha och förvalta hyresfastighet eller
aktie eller andel i fastighetsbolag. Den generella tillståndsfriheten för riksorganiserade
bostadsrättsföreningar begränsades till att avse folkrörelsekooperativa
sådana organisationer. I propositionen uttalades att därmed
åsyftades HSB och Riksbyggen.

3.4.1 Upphävande av ändringarna i och en utvärdering av tillståndslagen
m. m.

I den moderata partimotionen 923, yrkande 5 och i folkpartiets partimotion
2113. yrkande 3 a. föreslås att de ändringar i tillståndslagen som

BoU 1983/84:27

18

genomfördes med anledning av proposition 1982/83:153 upphävs. I (m)-motionen anförs att ändringarna beträffande riksorganiserade bostadsrättsföreningar
skulle vara riktade mot Sveriges bostadsrättsföreningars
centralorganisation ek. för. (SBC). Även i (fp)-motionen kritiseras skillnaden
i tillståndsplikt mellan HSB och Riksbyggen å ena sidan och SBC å
den andra.

Frågan om åtskillnaden i tillståndsplikt mellan å ena sidan förvärv som
görs av bostadsrättsorganisation med anknytning till HSB eller Riksbyggen
och å den andra bostadsrättsorganisation som saknar sådan anknytning
aktualiseras också i motion 1105 (c) yrkande a. Motionärerna begär
att tillståndslagen ändras så att organisationerna jämställs.

I (m)-motionen begärs vidare, yrkande 6, att regeringen skall utvärdera
tillståndslagen även i övrigt.

Regeringens förslag i proposition 1982/83:153 tillstyrktes av civilutskottet
(CU 1982/83:31) som därvid hänvisade till de grunder som angetts i
propositionen av regeringen. I de hänseenden som främst aktualiseras i de
nu nämnda motionerna, dvs. frågan om tillståndsfrihet för folkrörelsekooperativa
bostadsrättsorganisationer resp. tillståndsplikt för andra bostadsrättsorganisationer,
uttalade utskottet att det enligt den då gällande
lydelsen av 2 § tillståndslagen inte fordrades förvärvstillstånd för bl. a.
riksorganisation av bostadsrättsföreningar eller bostadsrättsförening ansluten
till sådan organisation. Vid lagens tillkomst torde enligt utskottets
uppfattning med uttrycket riksorganisation då ha avsetts HSB och Riksbyggen.
I avsikt att göra undantagsregeln tillämplig endast på de ursprungligen
avsedda riksorganisationerna förordade civilutskottet att regeringsförslaget
genomfördes.

En del i det lagtextförslag som ingår i folkpartiets motion 2113, yrkande
3 a, är att tillståndslagen skall ändras så att hyresgäster som gjort en
intresseanmälan enligt lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt undantas från tillståndsplikt. I motionen förordas
en stärkt ställning för de hyresgäster som önskar ombilda sina lägenheter
till bostadsrättslägenheter.

Ett motsvarande yrkande återfanns i en (c, fp)-motion väckt med anledning
av proposition 1982/83:153. Civilutskottet avstyrkte detta motionsyrkande
med hänvisning till att kretsen av undantag från tillståndslagen inte
borde vidgas utöver vad som förordats i propositionen (CU 1982/83:31).

Utskottet finner inte skäl att ändra sitt ställningstagande om tillståndsfrihet
för HSB och Riksbyggen. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna
såvitt däri begärs att de genomförda ändringarna i tillståndslagen
skall upphävas.

Utskottet ser inte heller beträffande frågan om intresseanmälan något
skäl att ändra den ståndpunkt som riksdagen intog för ungefär ett år sedan.
Motionen avstyrks.

Vad beträffar yrkandet att tillståndslagen skall utvärderas erinrar utskot -

BoU 1983/84:27

19

tet om att en utvärdering föregick de under 1983 beslutade ändringarna i
lagen och redovisades i form av den inom justitiedepartementet upprättade
promemorian (Ds Ju 1982: 12) Ändrade regler om förvärv av hyresfastigheter.
Någon ytterligare översyn av lagstiftningen kan inte ännu anses
befogad. Motion 923 (m) yrkande 6. avstyrks med hänvisning till detta.

3.4.2 Vissa andra frågor rörande tillståndslagen

I motion 1996 (s) aktualiseras frågan om införande av en förvärvsavgift
som sanktion mot att förvärvare av hyresfastighet inte ansöker om tillstånd
inom en tremånadersfrist som anges i lagen. Motionärerna anför att det
förekommit fall då en förvärvare genom att göra om köpet var tredje
månad kunnat hålla tillståndsfrågan öppen under en längre tid. Härmed har
det enligt motionärerna uppkommit osäkerhet för hyresgästerna om vem
som är rätt fastighetsägare, och dessutom har fastighetens underhåll blivit
eftersatt. Motionärerna erinrar om ett förslag i den ovannämnda promemorian
(Ds Ju 1982:12) och menar att en förvärvsavgift på en procent av
fastighetens taxeringsvärde, vilken skulle utgå om förvärvaren inte sökte
tillstånd inom tre månader, skulle kunna framtvinga en bättre efterlevnad
av lagens bestämmelser.

Det förslag i den nämnda promemorian som motionären avser hade en
mer begränsad innebörd än den som motionären nu åsyftar. Promemorieförslaget
avsåg endast tillståndspliktigt förvärv av aktie eller andel i fastighetsbolag.
Enligt förslaget skulle förvärvsavgift erläggas om förvärvaren
underlät att anmäla sitt förvärv i rätt tid till kommunen. Vidare skulle,
enligt promemorieförslaget. förvärvet inte som nu automatiskt bli ogiltigt
om förvärvet inte anmäls i rätt tid, utan först på begäran av kommunen
kunna förklaras ogiltigt. Frågor om förvärvsavgift och ogiltigförklaring
skulle prövas av hyresnämnden. Avgiften skulle kunna jämkas om den
med hänsyn till omständigheterna framstod som oskälig. Som skäl för
förslaget om förvärvsavgift anfördes bl. a. att enligt en utredning som
gjorts inom Stockholms kommun beträffande aktieförvärv i fastighetsbolag
det fick anses visat att tillståndsplikten inte iakttogs i tillräcklig omfattning.

Förslaget om en förvärvsavgift som påföljd för underlåtenhet att iaktta
skyldigheten att anmäla ett aktie- eller andelsförvärv togs inte upp i propositionen.

Som skäl angavs att promemorieförslaget utsatts för ganska kraftig kritik
och att det skulle behöva omarbetas på flera punkter. Dock anfördes i
propositionen att det kunde finnas anledning att i framtiden på nytt diskutera
avgiftsfrågan.

Civilutskottet noterade i sitt betänkande (CU 1982/83:31) att bostadsministern
följde frågan om en förvärvsavgift med uppmärksamhet och
ansåg i likhet med ministern att det kunde finnas skäl att i framtiden åter
diskutera denna fråga. Utskottet förklarade sig inte vara berett att tillmötesgå
ett motionsförslag (s) om tillkännagivande för regeringen om
behovet av ytterligare översyn avseende en förvärvsavgift.

BoU 1983/84:27

20

Utskottet som utgår från att regeringen har sin uppmärksamhet riktad på
frågan finner inte tillräckliga skäl föreligga att nu tillstyrka motion 1996 (s)
såvitt nu är i fråga.

I motion 1996 (s) framförs vidare förslag om att hyresnämnderna, i de
fall tillstånd vägras en förvärvare, skall ålägga överlåtaren att återta fastigheten
omedelbart. Om detta ej sker inom en månad bör hyresnämnderna
ges rätt att ge överlåtaren ett vitesföreläggande att återta fastigheten.
Vitesbeloppet bör vara lika stort som en eventuell förvärvsavgift. I motionen
anförs att i ett fall i Malmö kommun en köpare fortsatte att ha
fastigheten om hand under ett halvår efter det att han vägrats förvärvstillstånd.
Under denna tid hade ingen fastighetsskötsel eller annan förvaltning
förekommit. Först sedan hyresgästföreningen hade ansökt om tvångsförvaltning
hade säljaren återtagit fastighetsförvaltningen.

Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning att allvarliga problem
kan uppstå både i de fall då äganderätten hålls svävande genom att
överlåtelser av hyresfastigheter förnyas och ny tid för anmälan till kommunen
således börjar löpa, och i de fall fastighetsförvaltningen inte ordnas
tillfredsställande efter en försäljning som inte godkänns vid tillståndsprövningen.
Problemen behöver inte bara drabba de boende i fastigheten utan
även t. ex. leverantörer. Syftet med tillståndslagen är att så långt det är
möjligt garantera att hyresfastigheter står under god förvaltning. Det kan
dock fortfarande och speciellt i samband med att en fastighet byter ägare
och förvaltningen skall övergå i ny regi inträffa försummelser i förvaltningen
eller att förvaltningsåtgärder underlåts i rent spekulativt syfte. Det finns
anledning att se med allvar på sådana företeelser.

Utskottet vill emellertid erinra om att enligt 5 § och 10 b § tillståndslagen
ett tillståndspliktigt förvärv är ogiltigt om förvärvstillstånd vägras
genom lagakraftägande beslut. Säljaren är alltså fortsättningsvis ansvarig
som ägare för fastigheten. Sköter han därvid inte förvaltningen på ett sätt
som är godtagbart för de boende, kan han enligt bostadsförvaltningslagen
(1977:792) bli ålagd av hyresnämnd att överlämna förvaltningen till särskild
förvaltare. Nämnden kan vidare ställa fastigheten under särskild
förvaltning.

Det får anses tveksamt om den ordning motionärerna förordar skulle
mera verksamt än f. n. bidra till att undanröja det i motionen behandlade
problemet. En grund att förelägga en säljare att ”återta" förvaltningen är
dessutom för oprecis för att kunna införas i lagstiftningen. Med hänvisning
till vad nu anförts avstyrker utskottet bifall till motion 19% (s) även i denna
del.

I motion 2007 (s) förordas regler om kommunal avgiftsbeläggning av
tillståndsärenden och som framgått ovan av förköpsärenden. Därigenom
skulle enligt motionärerna kommunerna få större ekonomiska resurser att
utöka sin service till allmänheten i dessa ärenden genom rådgivning o.d.
Det föreslås att avgifterna skall tas ut vid ingivande till kommunen av

BoU 1983/84:27

21

anmälan om förvärvet och att avgiften skall utgå med en viss procentsats
av köpeskillingen.

Utskottet har redan behandlat motionens motsvarande förslag om avgift
i förköpsärenden. Kommunerna har till följd av sin allmänna befattning
med bostadsförsörjningen anledning att kontinuerligt hålla sig underrättade
om utvecklingen inom området och torde i regel ha byggt upp administrativa
resurser för ändamålet. Reglerna i tillståndslagen har tillkommit
bl. a. för att underlätta för kommunerna att fullgöra denna uppgift. Att
införa en avgiftsskyldighet för förvärvare av hyresfastigheter ter sig mot
denna bakgrund inte befogat. Motionen avstyrks därför.

3.5 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande upphävande av förköpslagen att riksdagen avslår
motion 1982/83:360 yrkande 7 och motionerna 1983/84:923 yrkande
13, 2418 yrkande 1 samt 2714 yrkande 2,

2. beträffande förköp för genomförande av detaljplan, för stadsförnyelse,
för idrott och friluftsliv och för bevarande att riksdagen
med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna
1982/83:347, 1983/84:2418 yrkande 2. 2714 yrkande 1, 2715 yrkande
1, 2716 yrkande 1 de tre sistnämnda yrkandena såvitt nu är
i fråga samt 2716 yrkandena 2 och 3 och 2717 yrkande 1 såvitt nu
är i fråga antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om
ändring i förköpslagen (1967: 868) såvitt avser 1 § första stycket
t. o. m. 4,

3. beträffande förköp för att säkerställa bostäder åt permanntboende
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1983/84:2714 yrkande 1, 2715 yrkande 1
och 2716 yrkande 1 samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga antar
det vid propositionen fogade förslaget till ändring i förköpslagen
(1967:868) såvitt avser 1 § första stycket fr.o.m. 5 samt andra
och tredje styckena, 3 § och 9 § första stycket t. o. m. 3 samt den
till lagförslaget fogade bilagan med tillägget att bilagan skall
omfatta även Härjedalens kommun,

4. beträffande förbättrade finansieringsmöjligheter i samband med
vissa förköp att riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår
motionerna 1983/84:2714 yrkande 1, 2715 yrkande 1, 2716
yrkande 1 samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga samt motion
2717 yrkande 3.

5. beträffande hyresgästförvärv för ombildning till bostadsrätt att
riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1982/83:1546. motionerna 1983/84:2714 yrkande 1, 2715
yrkande 1, 2716 yrkande 1, de tre sistnämnda yrkandena såvitt

BoU 1983/84:27

22

nu är i fråga samt motion 1983/84:2717 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga och yrkande 2 antar det vid propositionen fogade förslaget
dels till lag om ändring i förköpslagen (1967:868) såvitt avser 9 §
första stycket fr. o. m. 4 samt andra och tredje styckena jämte
ingress och övergångsbestämmelser, dels förslaget till lag om
ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt,

6. beträffande avgiftsbeläggning av förköpsärenden att riksdagen
avslår motion 1983/84:2007 såvitt nu är i fråga,

7. beträffande undantag för de allmännyttiga bostadsföretagen
från ombildningslagen att riksdagen avslår motionerna 1983/
84:923 yrkande 2, 1105 yrkande c och 2113 yrkandena 3 b och
3 c,

8. beträffande utformning av majoritetsregeln i ombildningslagen
m.m. att riksdagen avslår motionerna 1983/84:923 yrkande I och
1105 yrkande b,

9. beträffande utredning om hembudsskyldighet att riksdagen avslår
motion 1983/84:2113 yrkande I,

10. beträffande upphävande av vissa ändringar i tillståndslagen
m.m. att riksdagen avslår motionerna 1983/84:923 yrkande 5,
1105 yrkande a och 2113 yrkande 3 a,

11. beträffande utvärdering av tillståndslagen att riksdagen avslår
motion 1983/84:923 yrkande 6,

12. beträffande förvärvsavgift som sanktion i tillståndslagen att riksdagen
avslår motion 1983/84:1996 såvitt nu är i fråga,

13. beträffande överlåtares skyldighet att i vissa fall återta fastighet
att riksdagen avslår motion 1983/84: 1996 såvitt nu är i fråga,

14. beträffande avgiftsbeläggning av tillståndsärenden att riksdagen
avslår motion 1983/84: 2007 såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 26 april 1984

På bostadsutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c). Oskar Lindkvist (s). Rolf Dahlberg
(m). Thure Jadestig (s), Magnus Persson (s). Ivar Nordberg (s), Bertil
Danielsson (m). Birgitta Hambraeus (c). Per Olof Håkansson (s). Margareta
Gard (m). Kerstin Ekman (fp). Tore Claeson (vpk). Margareta Palmqvist
(s). Erik Olsson (m) och Rune Evensson (s).

BoU 1983/84:27

23

Reservationer

1. Förköp för genomförande av detaljplan m. m. samt förbättrade finansieringsmöjligheter
i samband med vissa förköp

Kjell A. Mattsson (c). Rolf Dahlberg (m), Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c). Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 7 böijar ”Förslaget i”
och på s. 8 slutar ”i fråga”,

dels den del av utskottets betänkande som på s. 9 böijar ”Utskottet vill”
och på s. 10 slutar ”avstyrks sålunda”,

dels den del av utskottets betänkande på s. 10 som börjar ”Utskottet
kan” och slutar ”behandlad del”,

dels den del av utskottets betänkande som på s. 11 böijar ”Utskottet
finner” och på s. 12 slutar ”i fråga”,

dels den del av utskottets betänkande på s. 13 som böijar ”1 propositionen”
och slutar ”2717 (c) yrkande 3”,

dels den del av utskottets betänkande på s. 14 som börjar ”Utskottet
ansluter” och slutar ”motion avstyrks” bort lyda:

Liksom vissa motionärer finner utskottet att förslaget i propositionen
om förköp för genomförande av detaljplan är ytterst utmanande
inte minst mot bakgrund av hur utgångspunkten för lagstiftningen
har förskjutits under de senaste tio åren. Enligt vad i propositionen anges
skall någon avvägning mellan kommunens och den enskilde fastighetsägarens
möjligheter att genomföra planen inte ske. Det skall vara tillräckligt
att planen inte är genomförd och att kommunen gör gällande sin förköpsrätt.

Vad i propositionen nu föreslagits om utformningen av förköpslagen
öppnar möjligheter för ett godtycke från kommunerna. Lagen innebär att
enskilda kan vägras förvärva fastigheter. Samtidigt binds stora ekonomiska
resurser hos kommunerna till föga eller ingen nytta för skattebetalarna.
Den föreslagna utvidgningen innebär i praktiken att förköpsrätten kan
föreligga i de flesta fall när fastigheter omsätts.

Vad gäller förköpsgrunden stadsförnyelse nämns bl.a. att
förköp skall bli möjligt för att genomföra ändrad lägenhetsindelning. Förutom
vad ovan anförts finner utskottet anledning fasta uppmärksamhet på
att ett tillstånd för förköp för stadsförnyelse skall ges om kommun gör ett
ombyggnadsbehov sannolikt t. ex. genom att åberopa ett bostadsförsörjningsprogram.
Ett sådant program utvisar sällan ombyggnadsbehovet för
enskilda fastigheter. Det är heller inte möjligt att med stöd av ett sådant

BoU 1983/84:27

24

program ålägga en fastighetsägare att vidta åtgärder på sin fastighet. Det
bör då inte heller vara möjligt för samhället att genom förköp tilltvinga sig
en fastighet med stöd av ett bostadsförsörjningsprogram.

Inte heller kan utskottet ansluta sig till vad i propositionen anförts om
förköp för att bevara fast e g e n d o m därför att den är värdefull
från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt. Med anledning
av detta förslag vill utskottet anföra följande.

Kulturminnesvården i Sverige befinner sig i ett krisläge. Kostnaderna
för kulturminnesvården blir alltmer betungande. I praktiken måste kulturminnesvården
i allt större utsträckning lita till frivilliga insatser från privata
ägare. Så sker också. Endast en mycket ringa del av allt det arbete och de
kostnader som nedläggs i Sverige för vården av arvet av skyddsvärda
kulturmiljöer utförs av det allmänna. Resultaten inom kulturminnesvården
beror i allt väsentligt av enskilda ägares och brukares frivilliga insatser.

Förslaget om införandet av en förköpsrätt för kulturhistoriskt värdefulla
miljöer är mot denna bakgrund helt oacceptabelt och oförenligt med samhällets
intresse i övrigt beträffande kulturminnesvården. Det absolut viktigaste
är. att det allmänna skapar förutsättningar som stimulerar enskilda
ägare och brukare att frivilligt göra insatser för kulturminnesvården och
miljövården.

Förköpsrätten skulle komma att omfatta byggnader och miljöer på vilka
enskilda personer nedlagt stora kostnader och arbete utan tanke på ekonomisk
lönsamhet. Möjligheterna för ägaren att bestämma om vem som i
framtiden skall överta den vårdade byggnaden eller miljön utgör en väsentlig
och avgörande drivkraft för sådana frivilliga insatser. Det kan förutses,
att dessa för samhället helt nödvändiga frivilliga insatser i mycket stor
utsträckning bortfaller om ägarna genom införandet av en kommunal förköpsrätt
ej längre har möjlighet att förutse och bestämma över sin egendoms
framtid. Införandet av en förköpsrätt för kulturhistoriskt och miljömässigt
intressanta fastigheter skulle bli till mycket stor skada för kulturminnesvården
och därtill hörande miljöer i Sverige.

Det Finns inte heller tillräcklig anledning att stödja regeringens förslag
om förköp för mark eller anläggning som behövs för
idrott och friluftsliv. Friluftslivet grundas i allt väsentligt på allemansrätten,
i vissa fall kompletterat med frivilliga överenskommelser med
markägarna och med förordnanden om naturreservat eller naturvårdsområde.
Friluftslivets intressen är nästan aldrig så dominerande, att de motiverar
att det allmänna övertar hela äganderätten till en fastighet. Friluftslivet
kan bedrivas tillsammans med jord- och skogsbruket. I de enstaka fall
där övertagande av äganderätten kan vara motiverat kan syftet uppnås
genom frivilliga köp eller expropriation.

Slutligen bör i detta sammanhang behandlas förslaget i propositionen om
förbättrade finansieringsmöjligheter för förvärv av fastigheter för att säkerställa
bostäder åt permanentboende. Oavsett inställningen till förköpsgrun -

BoU 1983/84:27

25

den som sådan — ett förslag som utskottet behandlar nedan - avstyrker
utskottet bifall till propositionen om ändring av finansieringsförutsättningarna.
Som anförs i motion 2717 (c) kan befaras att förslaget om att införa
lån med räntebidrag kommer att få en prisuppdrivande effekt.

Vad utskottet nu anfört innebär en anslutning till motionerna 2714 (m)
yrkande 1, 2715 (fp) yrkande 1, 2716 (m) yrkande 1, samtliga yrkanden
såvitt nu är i fråga, samt till motion 2717 (c) och ett avslag på propositionen
i motsvarande del.

Eftersom utskottet ansett att förköpslagen inte skall ändras såvitt nu är i
fråga saknas skäl att närmare gå in på vad i vissa motioner anförts om den
närmare utformningen av ändringarna. Motionerna 1982/83:347 (s) och
1546 (s) samt motionerna 1983/84:2418 (m) yrkande 2 och 2716 (m) yrkandena
2 och 3 avstyrks med hänvisning härtill.

dels utskottet under 2, 4 och 5 bort hemställa

2, 4 och 5. beträffande förköp för genomförande av detaljplan
m.m. samt förbättrade finansieringsmöjligheter i
samband med vissa förköp att riksdagen med bifall till
motionerna 1983/84:2714 yrkande I, 2715 yrkande 1,
2716 yrkande I, samtliga yrkanden såvitt nu är i fråga,
samt 2717 yrkandena 1 och 3 avslår proposition 1983/
84: 141 såvitt nu är i fråga samt motionerna 1982/
83:347 och 1546 och motionerna 1983/84:2418 yrkande
2 och 2716 yrkandena 2 och 3,

2. Förköp för att säkerställa bostäder åt permanentboende

Rolf Dahlberg (m). Bertil Danielsson (m). Margareta Gård (m). Kerstin
Ekman (fp) och Erik Olsson (m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 13 som börjar "Vad i” och
slutar ”behandlade förköpsgrunöen" bort lyda:

Förslaget i propositionen om kommunal förköpsrätt inom vissa kommuner
för att säkerställa bostäder åt permanentboende avstyrks. 1 den
mån problem uppstår i exempelvis vissa skärgårdssamhällen vad gäller
omvandling från permanentboende till fritidsboende, beror dessa inte på
brist på fastigheter för permanentboende utan på att konkurrensen från
fritidshusköpare pressar upp priserna på befintliga fastigheter. Den föreslagna
lagändringen löser inte detta eventuella problem. Däremot föreligger
betydande risk för att kommunerna köper fastigheter som de sedan inte
kan sälja annat än till lägre pris.

Liksom motionärerna anser utskottet att det av både principiella och
praktiska skäl är olämpligt att kommunerna avgör hur dessa fastigheter
skall upplåtas och användas. Dessutom är det i propositionen förordade

BoU 1983/84:27

26

systemet krångligt och innebär ökad byråkrati. Propositionen avstyrks
även i denna del, och motionerna 2714 (m) yrkande 1, 2715 (fp) yrkande 1
och 2716 (m) yrkande 1 tillstyrks såvitt nu är i fråga.

dels utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande förköp för att säkerställa bostäder åt permanentboende
att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2714
yrkande 1, 2715 yrkande 1 och 2716 yrkande 1, samtliga yrkanden
såvitt nu är i fråga, avslår proposition 1983/84:141 såvitt nu
är i fråga,

3. Avgiftsbeläggning av förköpsärenden (motiveringen) (mom. 6)

Kjell A. Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m). Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att den del av utskottets betänkande på s. 15 som börjar ”Även
om” och slutar ”avstyrks motionen” bort lyda:

Det finns inga motiv för en avgiftsbeläggning av förköpsärenden. Utskottet
har ovan avstyrkt propositionen om ändring i förköpslagen. Den
föreslagna avgiftsbeläggningen är principiellt mycket tveksam och dessutom
helt främmande för de intentioner som ursprungligen var en av utgångspunkterna
vid införande av lagen. Motion 2007 (s) avstyrks såvitt nu
är i fråga.

4. Undantag för de allmännyttiga bostadsföretagen från ombildningslagen
och utformning av miyoritetsregeln m. m.

Kjell A. Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m). Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c). Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 16 som böljar ”Enligt
utskottets” och slutar ”Motionerna avstyrks”,

dels den del av utskottets betänkande på s. 16 som böljar ”Utskottet
finner” och slutar ”till motionerna” bort lyda:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att ombildningslagen skall
ändras så att de allmännyttiga bostadsföretagens fastigheter kommer att
omfattas av lagen. I samband med lagens tillkomst år 1982 (CU 1981/82:41)
hade riksdagen att ta ställning till ett motionsförslag (s) om att rätt för
hyresgästerna till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt inte skulle
gälla fastigheter som tillhör de allmännyttiga bostadsföretagen. På goda
grunder avvisade utskottet detta förslag.

Utskottet anförde därvid den ståndpunkten att det är ett rättvisekrav att

BoU 1983/84:27

27

hyresgästerna hos dessa företag har samma möjligheter som andra hyresgäster
att genomföra en ombildning till bostadsrätt. Riksdagen följde utskottet.

Som framgått ovan föreslog den nuvarande regeringen och godkände
riksdagen år 1983 (CU 1982/83:31) ett förslag om att de allmännyttiga
bostadsföretagen skulle undantas från lagen. Utskottet ansluter sig till vad
då i en reservation (m, c, fp) anfördes om att den omständigheten att de
allmännyttiga bostadsföretagens bostadsfastigheter inte säljs i någon större
omfattning inte är ett skäl att undanta dessa företags fastigheter från
ombildningslagen. Tvärtom skulle ett avskaffande av undantaget innebära
en stimulans inom kommunerna av ombildning till bostadsrätt.

I nu förevarande sammanhang behandlar utskottet frågan om utformningen
av den s.k. majoritetsregeln i ombildningslagen. Enligt utskottets
uppfattning finns goda skäl att den nuvarande regeln om kvalificerad
majoritet ändras så att enkel majoritet skall vara till fyllest för förvärv av
hyresfastighet för ombildning till bostadsrätt. 60 a § bostadsrättslagen bör
ändras i enlighet härmed. Den nu förordade ändringen innebär att de
boendes möjligheter att bilda bostadsrättsföreningar och förvärva sina hus
underlättas.

Vad nu anförts om slopande av undantaget för de allmännyttiga bostadsföretagen
samt om utformningen av majoritetsregeln innebär en anslutning
till motionerna 923 (m) yrkandena I och 2, 1105 (c) yrkandena b och c samt
2113 (fp) yrkandena 3 b och 3 c.

dels utskottet under 7 och 8 bort hemställa
7 och 8. beträffande undantag för de allmännyttiga bostadsföretagen från
ombildningslagen oell utformning av majoritetsregeln m. m. att
riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:923 yrkandena 1
och 2, 1105 yrkandena b och c samt 2113 yrkandena 3 b och 3 c
antar i bilaga 2 till detta betänkande fogade och som reservanternas
förslag betecknade lydelse till lag om ändring i lagen
(1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt
och lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

5. Utredning om hembudsskyldighet

Kjell A. Mattsson (c). Rolf Dahlberg (m), Bertil Danielsson (m). Birgitta
Hambraeus (c). Margareta Gard (m). Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 17 som börjar "Utskottet
anser” och slutar "Motionen avstyrks" bort lyda:

Utskottet tillstyrker motion 2113 (fp) yrkande 1. Ett uttalande om att
förbudet mot hembud skall finnas kvar bör göras av riksdagen. Detta
förbud ger den enskilde ett skydd i förhållande bl. a. till kommunerna.

BoU 1983/84:27

28

Vad utskottet nu anfört innebär att 1983 års bostadsrättskommitté bör
befrias från sitt uppdrag i denna del.

dels utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande utredning om hembudsskyldighet

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:2113 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Upphävande av vissa ändringar i tillståndslagen m. m.

Kjell A. Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Bertil Danielsson (m), Birgitta
Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 18 som böljar ”Utskottet
finnér” och slutar ”Motionen avstyrks” bort lyda:

Den nuvarande utformningen av 2 § tillståndslagen syftar sålunda bl. a.
till att undanta HSB och Riksbyggen samt bostadsrättsföreningar anslutna
till dessa organisationer från lagen. Däremot omfattas Sveriges bostadsrättsföreningars
centralorganisation (SBC) av lagen.

Utskottet hänvisar till en reservation (m, c, fp) till betänkandet CU 1982/
83:31. I denna reservation anfördes bl. a. följande med anledning av ett
regeringsförslag i frågan:

Förslaget i propositionen om att SBC inte skall omfattas av undantagsregeln
i 2 § punkt 2 motiveras i propositionen med att de till HSB och
Riksbyggen anslutna föreningarna har enhetligt utformade stadgar som
vilar på gemensam bostadssocial grundsyn. Så är enligt propositionen inte
fallet med "den mera heterogena gruppen av bostadsrättsföreningar som
är anslutna till SBC”.

Mot dessa påståenden kan med fog invändningar riktas. Vad beträffar
det indirekta påståendet att SBC inte skulle ha standardiserade stadgar bör
erinras om att organisationen har stadgar som är baserade på bostadsrättslagen
och liknar HSB:s och Riksbyggens. SBC:s stadgar används vid de
föreningsbildningar och fastighetsförvärv som sker med SBC.s hjälp.
Dessutom anser utskottet det principiellt otillfredsställande att på sätt som
nu förordas i propositionen underkasta en organisation krav på förvärvstillstånd
utan att kräva tillstånd för de två andra.

SBC:s föregångare bildades år 1921 i Stockholm. F. n. finns inom SBC
820 föreningar på många orter över hela landet. SBC:s historia är i många
avseenden gemensam med HSB:s. I likhet med HSB och Riksbyggen
biträder SBC sina medlemsföreningar i tekniska, ekonomiska och juridiska
avseenden.

Enligt utskottets uppfattning saknas anledning att göra den skillnad
mellan HSB och Riksbyggen å ena sidan och SBC å den andra som
förordas i propositionen. Den gemensamma grundsyn som finns hos organisationernas
medlemmar och som i detta sammanhang är relevant är
dessa medlemmars önskan att bo med bostadsrätt.

BoU 1983/84:27

29

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i den nu redovisade
reservationen. Tillståndslagen och bostadsrättslagen bör ändras så att
SBC likställs med HSB och Riksbyggen.

Vidare bör tillståndslagen ändras så att hyresgäster som gjort intresseanmälan
enligt ombildningslagen skall undantas från tillståndsplikt. Det anförda
innebär en anslutning till motionerna 923 (m) yrkande 5, 1105 yrkande
a och 2113 (fp) yrkande 3 a.

dels utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande upphävande av vissa ändringar i tillståndslagen
m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:923
yrkande 5, 1105 yrkande a och 2113 yrkande 3 a antar i bilaga 2
till detta betänkande och som reservanternas förslag betecknade
lydelse till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.,

7. Utvärdering av tillståndslagen

Rolf Dahlberg, Bertil Danielsson, Margareta Gard och Erik Olsson (alla
m) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar ”Vad beträffar”
och på s. 19 slutar ”till detta” bort lyda:

Även enligt utskottets uppfattning finns anledning förorda att en utvärdering
av tillståndslagen görs. Lagen har på senare år ändrats vid flera
tillfällen och det är motiverat att en övergripande prövning görs av lagen
och den praktiska tillämpningen av lagstiftningen.

Riksdagen bör med anledning av vad i motion 923 (m) yrkande 6 föreslagits
som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande utvärdering av tillståndslagen att riksdagen med anledning
av motion 1983/84:923 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Förvärvsavgift som sanktion i tillståndslagen (motiveringen) (mom. 12)

Kjell A. Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m). Bertil Danielsson (m). Birgitta
Hambraeus (c). Margareta Gard (m). Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att den del av utskottets betänkande som på s. 19 börjar ”Civilutskottet
noterade” och på s. 20 slutar ”i fråga” bort lyda:

Frågan om förvärvsavgift har som framgått ovan övervägts och på goda
grunder avvisats. Även om det nu aktualiserade motionsförslaget är av
delvis annan innebörd än det förslag som tidigare övervägts finns enligt

BoU 1983/84:27

30

utskottets uppfattning inte anledning förorda att den i motion 1996 (s)
föreslagna sanktionsmöjligheten öppnas.

Särskilt yttrande

Upphävande av förköpslagen

Rolf Dahlberg, Bertil Danielsson, Margareta Gard och Erik Olsson (alla
m) anför:

Från moderata samlingspartiets sida har upprepade gånger förts fram
förslag om att förköpslagen skall upphävas. I nu föreliggande betänkande
behandlas fyra motionsyrkanden (m) där detta förslag åter tas upp. Med
hänsyn till att riksdagen under år 1985 kommer att ta ställning till ett
förslag om en ny plan- och bygglag avstår vi emellertid nu från att yrka
bifall till de aktuella motionsförslagen. I detta sammanhang kommer kommunernas
ställning i plan- och byggsammanhang att behandlas ingående.
Stora förändringar för kommunerna är därvid att vänta.

Vår principiella inställning beträffande förköpslagen kvarstår dock.

BoU 1983/84:27 31

Bilaga 1

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse:

1 Förslag till

Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)

Härigenom föreskrivs i fråga om förköpslagen (1967:868)'

dels att 1,3 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att till lagen skall fogas en bilaga av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Kommun har förköpsrätt enligt Kommun har förköpsrätt enligt
denna lag vid försäljning omfat- denna lag vid försäljning som om tande

sådan fast egendom som med fattar

1. fast egendom som med hänsyn
till den framtida utvecklingen
krävs för tätbebyggelse eller därmed
sammanhängande anordning,

2. fast egendom som behöver
rustas upp eller som behöver byggas
om för att tillgodose bostadsförsörjningen
eller något ändamål
som anknyter till den,

3. fast egendom som behövs för
att tillgodose ett väsentligt behov
av mark eller anläggning för idrott
eller friluftsliv,

4. fast egendom med byggnad
som bör bevaras därför att den är
värdefull från kulturhistorisk eller
miljömässig synpunkt,

5. fast egendom som är bebyggd
med hus som behöver användas
som bostad för permanent bruk och
som är belägen inom ett område
där det råder en avsevärd efterfrågan
på fritidsbostäder.

Förköpsrätt föreligger även vid försäljning av tomträtt i sådan egendom
som avses i första stycket. Vad i lagen sägs om fast egendom eller fastighet
skall, om ej annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla även tomträtt. Vad
som sägs om lagfart skall, när försäljning omfattar tomträtt, i stället avse
inskrivning av förvärv av tomträtt.

Förköpsrätt enligt första stycket
5 föreligger inom de kommuner
som anges i bilaga till denna lag.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter
om inom vilka områden
av kommunerna som förköpsrätten
föreligger.

1 Lagen omtryckt 1974:815.

hänsyn till den framtida utvecklingen
kräves för tätbebyggelse eller
därmed sammanhängande anordning.
Kommun har även förköpsrätt
vid försäljning omfattande sådan
fast egendom som behöver rustas
upp.

BoU 1983/84:27

32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2

Förköpsrätt får ej utövas, om

1. försäljningen endast avser fastighet, som har en ägovidd understigande
3 000 kvadratmeter och är bebyggd med friliggande småhus eller radeller
kedjehus om huset är inrättat till permanent bostad eller bostad för
fritidsändamål för högst två familjer,

2. staten är säljare,

3. staten eller landstingskommun är köpare,

4. köparen är säljarens make och ej heller om köparen eller, när makar
förvärvar gemensamt, någon av dem är säljarens avkomling,

5. försäljningen sker på exekutiv auktion,

6. försäljningen avser endast andel av fastighet samt köparen redan äger
annan andel i fastigheten och denna andel förvärvats på annat sätt än
genom gåva.

Första stycket 1 äger motsvarande tillämpning om försäljningen avser
del av fastighet. Frågan huruvida förköpsrätt får utövas skall därvid bedömas
som om köpet avsett den odelade fastigheten. Sökes lagfart innan
förköpsrätt utövas, bedömes frågan i stället med hänsyn till delen, om
denna är utbruten, eller, när försäljningen avser område av fastighet,
fastighetsbildningsbeslut meddelats.

Första stycket I gäller inte inom
sådana områden som avses i I §
tredje stycket.

Förköp i strid med bestämmelserna i denna paragraf är utan verkan.

9 §3

Kommun som utövat förköpsrätt är skyldig att söka tillstånd till förköpet,
om säljaren eller köparen bestrider förköpsrätten på sätt och inom
tid som anges i andra stycket. Frågan om tillstånd till förköp prövas av
regeringen. Tillstånd skall vägras, om

1. egendom som avses i I § ej ingår i försäljningen eller ingår däri men ej
är belägen inom kommunens eget område,

2. förköpsrätten har utövats enligt
I § första stycket 1—4 samt försäljningen
endast avser egendom
som anges i 3 § första stycket /,

3. förköpsrätten har utövats enligt
I § första stycket 5 samt förvärvaren
gör sannolikt att egendomen
kommer att användas som permanentbostad,

4. det är oskäligt att förköp sker
med hänsyn till förhållandet mellan
säljare och köpare eller villkoren
för eller omständigheterna vid försäljningen.

2 Senaste lydelse 1979:895.

5 Senaste lydelse 1979:895.

2. det är obilligt att förköp sker
med hänsyn till förhållandet mellan
säljare och köpare eller villkoren
för eller omständigheterna vid försäljningen.

BoU 1983/84:27

33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestridande enligt första stycket anmäles hos inskrivningsmyndigheten
för anteckning i fastighetsboken sist på den inskrivningsdag som infaller
närmast efter en månad från det förköpsrätten utövades. Inskrivningsmyndigheten
skall ofördröjligen underrätta kommunen om bestridandet. Kommunens
ansökan om tillstånd till förköpet skall ha inkommit till regeringen
inom en månad från det bestridandet antecknades. Sökes tillstånd ej i rätt
tid. är förköpet utan verkan.

När en kommun utövar förköpsrätt i fråga om egendom i annan kommun,
äger den kommun där egendomen är belägen påkalla att regeringen
prövar frågan om tillstånd till förköpet. Ansökan om sådan prövning skall
ha inkommit till regeringen inom en månad från det förköpsrätten utövades.
Tillstånd till förköpet skall vägras, om förköpsrätt ej får utövas enligt
2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. 1 fråga om köp eller byte som har
skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Bilaga

Östhammars kommun
Nyköpings kommun
Borgholms kommun
Mörbylånga kommun
Gotlands kommun
Sölvesborgs kommun
Kungälvs kommun
Lysekils kommun
Orusts kommun
Sotenäs kommun
Strömstads kommun
Tanums kommun
Tjörns kommun
Uddevalla kommun
Öckerö kommun
Sundsvalls kommun
Örnsköldsviks kommun
Åre kommun

BoU 1983/84:27

34

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Fast egendom, som utgör en hyreshusenhet och för vilken en intresseanmälan
gäller, får inte överlåtas helt eller delvis genom köp eller byte utan
att den bostadsrättsförening som har gjort intresseanmälan har erbjudits
att förvärva hela hyreshusenheten. Ett sådant erbjudande kallas hembud.

En överlåtelse får ske utan hembud till bostadsrättsföreningen,

1. om bostadsrättsföreningen godkänner överlåtelsen,

2. om staten förvärvar egendo- 2. om staten eller en kommun
men, förvärvar egendomen,

3. om förvärvaren är gift med överlåtaren eller om förvärvaren eller, när
makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens avkomling,

4. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion eller offentlig
auktion enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt.

Hembud behövs inte heller, om ett förvärv av bostadsrättsföreningen
skulle vara oskäligt med hänsyn till förhållandet mellan överlåtaren och en
annan förvärvare än bostadsrättsföreningen eller villkoren för eller omständigheterna
vid en sådan överlåtelse. Frågan om hembud behövs prövas
av hyresnämnden på begäran av fastighetsägaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

BoU 1983/84:27

35

Bilaga 2

Reservanternas lagförslag (enligt reservationerna 4 och 6)

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Lagen gäller inte om egendomen Lagen gäller inte om egendomen

ägs av staten, kommun, landstings- innehåller färre än fem lägenheter.

kommun, kommunalförbund, allmännyttigt
bostadsföretag eller aktiebolag
som helt ägs av en kommun
eller landstingskommun. Lagen
gäller inte heller om egendomen
innehåller färre än fem lägenheter.

Vid beräkning av antalet lägenheter enligt denna lag räknas som lägenhet
varje avskild enhet som är inrättad att varaktigt och självständigt användas
som bostad eller för annat ändamål. Från garage, lager och andra lägenheter
som i första hand används som förvaringsutrymmen bortses.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Äldre bestämmelser gäller om
hembud har skett före lagens ikraftträdande.

2 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Härigenom föreskrivs att 60 a § bostadsrättslagen (1971:479) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

60 a §

En bostadsrättsförenings beslut
om förvärv av hyresfastighet för
ombildning av hyresrätt till bostadsrätt
skall fattas på föreningsstämma.
Beslutet skall biträdas av
hyresgästerna i minst tvä tredjedelar
av de uthyrda lägenheter som
omfattas av förvärvet. Dessa hyresgäster
skall vara medlemmar i bostadsrättsföreningen.

En bostadsrättsförenings beslut
om förvärv av hyresfastighet för
ombildning av hyresrätt till bostadsrätt
skall fattas på föreningsstämma.
Beslutet skall biträdas av
hyresgästerna i minst hälften av de
uthyrda lägenheter som omfattas av
förvärvet. Dessa hyresgäster skall
vara medlemmar i bostadsrättsföreningen.

BoU 1983/84:27

36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid beräkningen av antalet lägenheter bortses från garage, lager och
andra lägenheter som i första hand används som förvaringsutrymmen.

Protokollet från föreningsstämman skall innehålla uppgift om hur beräkningen
av rösterna har skett och hållas tillgängligt för hyresgästerna och
fastighetsägaren.

Innan beslut om fastighetsförvärv fattas, skall sådan ekonomisk plan
som avses i 4 § upprättas och hållas tillgänglig för hyresgästerna. Till
planen skall fogas ett besiktningsprotokoll, som visar fastighetens skick.
Planen skall även vara försedd med intyg enligt 4 §.

Beslut om förvärv i strid med första stycket är ogiltiga. Detsamma gäller
beslut om förvärv som fattats utan att ekonomisk plan varit tillgänglig
enligt fjärde stycket. Om likväl förvärv har skett enligt beslutet och lagfart
har meddelats, skall dock vad nu sagts ej gälla.

I fråga om bostadsrättsföreningar I fråga om bostadsrättsföreningar
som är anslutna till en folkrörelse- som är anslutna till en rikskoopera kooperativ

riksorganisation gäller tiv organisation gäller denna para denna

paragraf endast om fastig- graf endast om fastighetsförvärvet

hetsförvärvet sker enligt lagen sker enligt lagen (1982:352) om rätt

(1982:352) om rätt till fastighetsför- till fastighetsförvärv för ombildning

värv för ombildning till bostadsrätt. till bostadsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1975:1132) om förvärv av hyres -

fastighet m. m. att 2 § skall ha nedan
Nuvarande lydelse

2

Förvärvstillstånd fordras inte

1. om egendomen förvärvas från
eller kommunalförbund,

2. om staten, kommun, landstingskommun,
kommunalförbund,
aktiebolag som helt ägs av kommun
eller landstingskommun, allmännyttigt
bostadsföretag, folkrörelsekooperativ
riksorganisation eller regional
folkrörelsekooperativ organisation
av bostadsrättsföreningar
eller bostadsrättsförening ansluten
till sådan organisation är förvärvare.

angiven lydelse.

Föreslagen lydelse

§

staten, kommun, landstingskommun

2. om staten, kommun, landstingskommun,
kommunalförbund,
aktiebolag som helt ägs av kommun
eller landstingskommun, allmännyttigt
bostadsföretag, riksorganisation
av bostadsrättsföreningar,
bostadsrättsförening ansluten till
sådan organisation eller en bostadsrättsförening
som a vses i lagen
(1982:352) om rätt till fastighetsförvärv
för ombildning till bostadsrätt
är förvärvare,

BoU 1983/84:27

37

3. om egendomen enligt medgivande av regeringen förvärvas för kyrkligt
ändamål eller fånget prövats enligt lagen (1970:939) om förvaltning av
kyrklig jord,

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning vilken enligt lag eller
enligt reglemente eller bolagsordning som regeringen fastställt är skyldig
att åter avyttra egendomen,

5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren
eller, när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens
avkomling, allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avyttra
egendomen enligt 6 § eller enligt 3 kap. I § lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m. m.,

6. om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fast
egendom m. m.,

7. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

Denna lag träder i kraft den I juli 1984. I fråga om förvärv som skett före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984