BoU 1983/84:24

Bostadsutskottets betänkande
1983/84:24

om anslag till bostads- och planadministrationen m. m. (prop. 1983/
84:100 delvis)

1 Propositionen

Regeringen har i proposition 1983/84:100 bilaga 13 (bostadsdepartementet)
under B 1 och B 2 (s. 18-26) samt C1 (s. 87-90) föreslagit riksdagen att
under elfte huvudtiteln för budgetåret 1984/85 anvisa

1. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 52102000 kr.,

2. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 37 401000 kr.,

3. till Statens planverk ett förslagsanslag av 34948000 kr.

2 Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna 1983184:

1974 av Rolf Dahlberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att
till Länsbostadsnämnderna för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag
av 36 401 000 kr., ett i förhållande till regeringens förslag minskat belopp med
1 milj. kr.,

1975 av Rolf Dahlberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att
till Bostadsstyrelsen för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av
47102000 kr., ett i förhållande till regeringens förslag minskat anslag med 5
milj. kr.,

1999 av Kjell Mattsson m. fl. (c) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om fastighetsjuridisk rådgivning,

2035 av Rolf Dahlberg (m) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

(2) att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till åtgärder som
möjliggör ett avskaffande av statens planverk på sätt som anges i motionen,

2072 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

(3) att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om en mer

decentraliserad hantering av låneärenden (yrkandet i vad avser en minskad
detaljering i bostadsfinansieringsförordningen behandlas i betänkandet BoU
1983/84:23),

(4) att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en utredning
tillsätts med uppgift att pröva möjligheterna att sammanslå bostadsstyrelsen
och statens planverk till en myndighet.

1 Riksdagen 1983184.19sami. Nr 24

BoU 1983/84:24

3 Uppgifter i anslutning till motionerna m. m.

3.1 Bostadsverkets organisation samt handläggningen av ärenden om statligt
stöd till bostadsbyggandet

Bostadsverket - bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna - har det
primära ansvaret för den statliga verksamheten när det gäller att främja
bostadsförsörjningen.

Bostadsstyrelsen har ett övergripande ansvar som avser hela bostadssektorn.
Enligt sin instruktion (1965:669, ändrad senast 1983:537) har styrelsen
som huvuduppgifter bl. a. att handha den statliga låne- och bidragsverksamheten
för att främja bostadsförsörjningen, att undersöka och belysa utvecklingen
i fråga om bostadsbyggande, bostadsmarknad och bostadssociala
förhållanden och på grundval härav ge underlag för beslut som avser det
framtida bostadsbyggandets omfattning och inriktning, samt att på lämpligt
sätt bistå kommuner, byggherrar och andra, som medverkar i bostadsbyggandet.
Bostadsstyrelsen har även i uppgift att främja långsiktig planering av
byggandet och fortgående allmän förbättring av bostadsförsörjningen, att
genom råd och information främja konsumentupplysning och varudeklaration
på bostadsområdet, att främja sådant utvecklingsarbete inom styrelsens
arbetsområde, vars resultat kan väntas komma till praktisk användning inom
bostadsförsörjningen samt att i övrigt ta de initiativ som kan behövas för att
främja att goda bostäder byggs och att en god boendemiljö skapas.

Bostadsstyrelsen leds av en styrelse som består av sju ledamöter med
generaldirektören som ordförande. Under generaldirektören bedrivs arbetet
på fyra byråer: boendebyrån, byggnadsekonomibyrån, rättsbyrån och administrativa
byrån samt ett personalkontor. Dessutom finns ett revisionskontor,
en författningsenhet, en informationsenhet samt ett verkssekretariat.
Till styrelsen är vidare knutna rådet för belånings- och värderingsmetoder,
bostadssociala rådet samt delegationen för samlingslokaler. Vid bostadsstyrelsen
fanns den 1 juli 1983 enligt budgetpropositionen 161 tjänster.

Bostadsstyrelsen är chefsmyndighet för länsbostadsnämnderna. Dessa är
länsmyndigheter för den statliga verksamheten för att främja bostadsförsörjningen.
I Gotlands län fullgör länsstyrelsen de arbetsuppgifter som i övriga
län handhas av länsbostadsnämnderna. Varje länsbostadsnämnd består som
regel av fem ledamöter, som utses av regeringen samt länsbostadsdirektören.
I storstadslänen omfattar nämnden flera ledamöter. Länsbostadsnämnderna
är uppdelade på en teknisk och en administrativ avdelning. Antalet tjänster
på nämnderna uppgick den 1 juli 1983 till totalt 496, varav ca 145 på den
tekniska och ca 280 på den administrativa avdelningen. 70 tjänster är
gemensam personal. Dessutom finns ca 40 anställda med lönebidrag vid
nämnderna.

Länsbostadsnämndernas arbetsuppgifter inbegriper bl. a. beslut om lån
och bidrag till nybyggnad, ombyggnad, förbättring av bostäder och energibesparande
åtgärder samt förvaltning av utestående lån. Nämnderna har

BoU 1983/84:24

också tillsyn över kommunernas verksamhet i samband med beslut om
bostadsbidrag.

Lokalt handhas låne- och bidragsverksamheten av de kommunala förmedlingsorganen.
De förmedlar ansökningar om lån och bidrag till länsbostadsnämnderna
med egna yttranden. Förmedlingsorganen beslutar om bostadsbidrag
samt i vissa fall om bostadsanpassningsbidrag och energisparbidrag.
Inom ramen för en försöksverksamhet har vissa kommuner fått möjligheter
att i stället för länsbostadsnämnden besluta om statligt stöd för vissa
förbättringsåtgärder i bostadshus.

3.2 Staten och kommunerna inom plan- och byggnadsväsendet

Statens planverk är central förvaltningsmyndighet för ärenden om planoch
byggnadsväsendet. Enligt sin instruktion (1978:848, ändrad senast
1983:549) åligger planverket särskilt att insamla och bearbeta kunskaper och
erfarenheter inom dess verksamhetsområde, att i anslutning till den allmänna
uppsikten över plan- och byggnadsväsendet ge råd och vägledning för
planväsendet samt meddela föreskrifter och allmänna råd för byggnadsväsendet.
Planverket skall vidare enligt sin instruktion verka för samordning
mellan sina och andra myndigheters regler i frågor som rör plan- eller
byggnadsväsendet. Dessutom skall planverket verka för samordning mellan
verket och andra myndigheter när det gäller dels insamling och bearbetning
av kunskaper och erfarenheter som rör hushållning med mark och vatten,
dels råd och vägledning beträffande fullföljandet av de riktlinjer som har
beslutats för hushållningen med mark och vatten.

Enligt byggnadsstadgan (76 §) har statens planverk att meddela föreskrifter
och ge exempel på godtagna tekniska lösningar och de allmänna råd i
övrigt som behövs för tillämpningen av byggnadsstadgan. Dessa råd och
föreskrifter publicerar planverket i Svensk byggnorm (SBN).

Planverket prövar efter ansökan frågor om typgodkännande avseende
konstruktioner eller utförande i övrigt av byggnader eller andra anordningar,
om vilka bestämmelser ges i byggnadsstadgan. Om en produkt typgodkänts
skall planverket utfärda bevis om detta. Planverket biträder även i övrigt
utomstående med utlåtande, undersökning eller annat arbete, om det är av
allmänt intresse för byggnadsväsendet.

Planverket leds av en styrelse. Chef för planverket är en generaldirektör.
Verket är organiserat på två avdelningar, planavdelningen och byggnadsavdelningen.
Avdelningarna är indelade i enheter. Inom verket finns vidare en
administrativ byrå samt ett verkssekretariat. Till planverket har knutits tre
rådgivande organ, rådet för samhällsplanering, tekniska rådet och rådet för
stål- och betongnormer.

Till statens planverk hör i administrativt hänseende statens va-nämnd.
Nämnden handlägger med hela landet som verksamhetsområde mål enligt
lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar samt mål

BoU 1983/84:24

enligt lagen (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar.

Enligt budgetpropositionen (bil. 13 s. 88) fanns 147 tjänster vid verket
budgetåret 1983/84.

På regional nivå har länsstyrelserna uppgifter inom plan- och byggnadsväsende!.
Enligt byggnadslagstiftningen skall länsstyrelserna öva tillsyn över
planläggningen och byggnadsväsendet inom länet. I denna uppgift ingår som
en del fastställelseprövning och besvärsprövning av ärenden enligt byggnadslagstiftningen.
En annan viktig del av länsstyrelsernas arbete gäller samråd
med kommunerna, bl. a. i frågor om den fysiska riksplaneringen.

Kommunerna har en viktig roll inom plan- och byggnadsväsendet. Dets. k.
kommunala planmonopolet är kommunens viktigaste instrument inom
bebyggelseplaneringen. Det kommunala planmonopolet innebär att kommunerna
tillagts den exklusiva rätten att anta planer enligt byggnadslagen
samt den därtill knutna byggnadslovgivningen. En ny plan- och bygglag
väntas beslutas av riksdagen 1985. Lagen avses träda i kraft den 1 januari
1987. Även enligt denna lag kommer kommunerna att tilldelas viktiga
uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet.

3.3 Tidigare riksdagsbehandling av frågor om bostads- och planadministrationen
m. m.

Riksdagen förelädes år 1978 ett förslag (prop. 1977/78:93) om ansvarsfördelningen
inom bostadsförsörjningen m. m. I propositionen behandlades
bl. a. inriktningen av bostadsverkets och planverkets verksamhet samt vissa
organisationsfrågor. Riksdagen (CU 1977/78:28) ställde sig bakom vad i
propositionen förordats. Den inriktning m. m. av verksamheten som då lades
fast är i allt väsentligt fortfarande gällande.

I propositionen behandlades byggadministrationsutredningens betänkande
Bostadsverket, Samordning-decentralisering (SOU 1976:26). I betänkandet
föreslogs en sammanslagning av bostadsstyrelsen och planverket.
Utredningen ansåg att behovet av samordning mellan bostadspolitisk
verksamhet, fysisk planering och byggnadsväsen bäst tillgodosågs om
verksamheterna handlades inom samma organisatoriska enhet. Utredningen
ansåg att några påtagliga nackdelar med att föra samman bostadsstyrelsen
och planverket till en myndighet knappast existerade och att de under alla
förhållanden vägdes upp av fördelarna med en sammanslagning. I betänkandet
lämnades förslag till en central organisation för verksamheten.

Majoriteten av de remissinstanser som uttalade sig om utredningens
förslag i denna del var positiv till en sammanläggning. Planverket anförde
bl. a. att sammanläggningen innebär fördelar, bl. a. genom att normarbetet
kunde samordnas och genom att den fysiska planläggningen, byggandet och
finansieringsfrågorna skulle komma att handläggas inom samma myndighet.
Bostadsstyrelsen, som inte delade byggadministrationsutredningens förslag
om sammanläggning framhöll att styrelsen är en sektorsmyndighet medan

BoU 1983/84:24

planverkets verksamhet är av övergripande natur. En sammanläggning
skulle enligt styrelsen innebära att mycket olikartade verksamheter förenades
i ett verk.

I propositionen framhölls att en allmän restriktivitet borde gälla i fråga om
att tillskapa stora enheter i samhället samt att en förbättrad samordning
mellan bostadsstyrelsen och planverket kunde uppnås i huvudsak med
bibehållande av de båda verken. I propositionen anfördes att de båda verken
inte borde sammanläggas men att en bättre och nödvändig samordning
mellan dem borde övervägas.

I en motion (s) anfördes att goda skäl för en sammanläggning hade lagts
fram av byggadministrationsutredningen och att behov av samordning
mellan bl. a. bostadspolitisk verksamhet och fysisk planering bäst tillgodoses
om verken sammanlades.

Utskottet anslöt sig till vad i propositionen förordats och avstyrkte
motionen. I en reservation (s) anfördes att utredningen klart visat fördelarna
med en sammanläggning och att denna uppfattning vunnit starkt stöd av
remissinstanserna. Reservanterna föreslog ett riksdagens tillkännagivande
till regeringen om att en sammanläggning borde ske. Riksdagen följde
utskottet.

4 Utskottet

I detta betänkande behandlas vad i budgetpropositionen föreslagits om
anslag till bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och statens planverk.
Vidare behandlas inriktningen, utformningen och omfattningen av den
statliga bostads- och planadministrationen såvitt dessa frågor tagits upp i
vissa motioner.

Åtgärder som gör det möjligt att avskaffa statens planverk begärs i motion
2035 (m) yrkande 2. Motiveringen för yrkandet återfinns i motion 923 (m). I
denna motion anförs bl. a. att Svensk byggnorm (SBN) bör ersättas med
enkla tekniska funktionskrav och ett fåtal bindande bestämmelser. Ansvaret
kan, enligt motionärerna, ligga direkt på riksdag eller regering. Vidare
anförs att verkets typgodkännandeverksamhet skulle kunna privatiseras
genom ett auktorisationsförfarande. Slutligen anförs att verkets information
till kommunerna med fördel skulle kunna överföras till länsstyrelserna.
Sammanfattningsvis anser motionärerna att planverket bör avskaffas och att
nuvarande verksamhet antingen skall avvecklas, privatiseras eller överföras
till andra myndigheter och departement.

Med anledning av vad motionärerna anfört och hemställt vill utskottet
anföra följande.

Som framgått ovan (avsnitt 3.2) har statens planverk ansvar för väsentliga
uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet. Det är enligt utskottets
uppfattning inte möjligt att i större omfattning avveckla denna verksamhet

BoU 1983/84:24

även om verksamhetens inriktning m.m. kan behöva ses över vid skilda
tillfällen. I detta sammanhang kan erinras om att verket årligen vid
utarbetande av sitt budgetförslag har att överväga och pröva verksamhetens
omfattning och inriktning. Inte minst i ett samhällsekonomiskt ansträngt läge
blir denna prövning omfattande och noggrann och leder inte sällan till att i
och för sig viktiga arbetsuppgifter måste skjutas på framtiden eller kanske
inte alls kan komma att ingå i myndighetens verksamhet.

Såvitt rör planverkets verksamhet i den del denna berörs i motion 923 (m)
vill utskottet ytterligare anföra. Motionärerna anser som framgått ovan att
SBN bör kunna ersättas med enkla funktionskrav m. m. och att ansvaret för
arbetet i samband därmed kan ligga direkt på riksdag eller regeringen. Utan
att här närmare gå in på omfattningen och utformningen av normerna som
sådana vill utskottet erinra om att i den lagrådsremiss med förslag till ny planoch
bygglag (PBL) som f. n. behandlas av lagrådet frågan om SBN:s ställning
m. m. i en ny bygglagstiftning tas upp. Bostadsministern anför därvid att en
ny SBN bör utarbetas i anslutning till PBL. Frånsett ett förslag i PBLremissen
om ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela vissa materiella bestämmelser förordas i
lagrådsremissen inte några större avvikelser från dagens normgivningssystem
på byggsidan. Detta innebär, om vad i lagrådsremissen i denna del anförts
förverkligas, att PBL-systemet kommer att bestå av lag, förordning och
myndighetsföreskrifter. Det finns inte anledning att här föregripa riksdagens
behandling av PBL-förslaget. Utskottet vill dock uttrycka den uppfattningen
att det inte är realistiskt och inte heller önskvärt att lägga, vad i motionen i
denna del föreslagits, till grund för ett riksdagens beslut om hur normarbetet
på byggsidan i fortsättningen bör utformas. Tvärtom finns goda skäl hävda
att den ordning som gäller i dag i allt väsentligt torde komma att bestå under
den period som nu kan överblickas. Med det anförda har utskottet inte nu
tagit ställning till frågan om normernas detaljeringsgrad m.m.

Vad rör den i motionen berörda frågan om planverkets typgodkännandeverksamhet
är avsikten att denna helt skall finansieras med avgifter. I
budgetpropositionen (bil 13 s. 90) anför bostadsministern att han räknar med
att kostnaderna för verksamheten i likhet med föregående budgetår även
under nästa budgetår helt skall finansieras med avgifter. Utskottet har ingen
annan uppfattning än den som framförs i budgetpropositionen såvitt rör
typgodkännandeverksamheten och finansieringen av den. Som framgått
ovan (avsnitt 3.2) innebär verksamheten bl. a. att typgodkännande utfärdas
avseende konstruktion eller utförande i övrigt av byggnader eller anordningar,
om vilka bestämmelser ges i byggnadsstadgan. Det är inte heller
beträffande denna verksamhet realistiskt eller önskvärt att den privatiseras
genom ett auktorisationsförfarande eller på annat sätt. Motionärernas
inställning till planverkets typgodkännandeverksamhet delas inte av utskottet.

Vad slutligen rör motionärernas förslag om att planverkets information till

BoU 1983/84:24

kommunerna med fördel skulle kunna överföras till länsstyrelserna finns
anledning erinra om att länsstyrelserna redan f. n. har viktiga uppgifter inom
plan- och byggnadsväsendet och att det därvid finns behov av information
och samråd mellan länsstyrelserna och kommunerna. Vad i motionen anförts
om planverkets information till kommunerna är dessutom alltför allmänt
hållet och opreciserat för att tas som utgångspunkt ens för en mycket
översiktlig diskussion om utformningen av planverkets information till
kommunerna.

Sammanfattningsvis finner utskottet att vad i motion 2035 (m) yrkande 2
föreslagits om ett avskaffande av statens planverk inte bör bifallas av
riksdagen. Som framgått ovan saknas i motionen på varje punkt bärande
motiv för det framlagda förslaget. Med hänvisning till det anförda avstyrks
motion 2035 (m) yrkande 2.

En utredning med uppgift att pröva möjligheterna att sammanslå bostadsstyrelsen
och planverket till en myndighet föreslås i motion 2072 (c) yrkande 4.
Motionärerna anför att ett allmänt krav är att man skall minska administrationen.
Om detta skall bli möjligt måste riksdagen enligt motionärernas
uppfattning besluta om radikala förändringar i regelsystemet bl. a. såvitt
avser bostadsfinansieringssystemet. Dessa förändringar bör enligt motionärerna
utformas så att det nuvarande finansieringssystemet för bostäder
ersätts med ett räntelånesystem.

Motionsförslag till sådana förändringar har utskottet avstyrkt i betänkandet
BoU 1983/84:23 bl. a. med hänvisning till bostadskommitténs pågående
arbete. Redan mot bakgrund härav avstyrker utskottet bifall även till motion
2072 (c) yrkande 4 om utredning om sammanslagning av bostadsstyrelsen och
planverket. Därutöver bör erinras om att riksdagen (prop. 1977/78:93 CU
28) år 1978 som framgått ovan hade att pröva frågan om en sammanslagning
av de båda myndigheterna och därvid ansett att en sammanslagning inte
borde ske. Även om det kan hävdas att det under tiden därefter inträffat
omständigheter som skulle kunna motivera en översyn av frågan finner
utskottet inte nu skäl förorda att en sådan översyn görs. Utskottet utgår från
att regeringen har sin uppmärksamhet riktad på frågan om organisationen
m. m. av de statliga myndigheternas verksamhet och vidtar de åtgärder som
kan anses erforderliga utan riksdagens begäran därom.

En mera decentraliserad hantering av ärenden om statligt bostadsstöd
föreslås i motion 2072 (c). I motionens yrkande 3 hemställs att riksdagen
beslutar begära förslag i frågan. Motionärerna anser att en decentralisering
av låneärenden till kommunal nivå medför snabbare handläggning och lägre
administrationskostnader. Även detta motionsförslag förutsätter enligt
motionärernas uppfattning att den av dem förordade utformningen av
bostadsfinansieringen genomförs.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att frågan om beslutsnivån när det
gäller ärenden om statliga bostadslån flera gånger övervägts av regering och

BoU 1983/84:24

riksdag. Här kan erinras om att den ovannämnda byggadministrationsutredningen
föreslog en kommunalisering av vissa låne- och bidragsbeslut. Detta
förslag fick ett blandat mottagande av remissinstanserna. Det vann heller
inte stöd av regering och riksdag.

Enligt utskottets uppfattning finns goda skäl för en anslutning till en
princip som innebär att en uppgift inte bör ligga på högre beslutsnivå än
nödvändigt i förhållande till de av besluten berörda. För att en kommunalisering
av långivningen skall ge positivt resultat krävs förmodligen en omfattande
förenkling av regelsystemet. Även om regelsystemet har förenklats i inte
ringa omfattning bl. a. i samband med riksdagens beslut (BoU 1983/84:11)
om ett bostadsförbättringsprogram finns enligt utskottets uppfattning dock
inga större möjligheter till en mera allmän kommunalisering enligt motionärernas
förslag. I sammanhanget vill utskottet dock erinra om att sedan den 1
januari 1984 pågår en försöksverksamhet med kommunal beslutanderätt i
fråga om statligt stöd för vissa förbättringsåtgärder i bostadshus. Sålunda har
de i verksamheten deltagande kommunerna att bl. a. besluta om vissa
räntebidrag. Under försöksperioden skall kommunernas förmedlingsorgan i
stället för länsbostadsnämnderna besluta om bidrag. Vidare beslutar kommunerna
om bostadsbidrag samt i vissa fall i ärenden om bostadsanpassningsbidrag
och energisparbidrag.

Utskottet utgår från att regeringen fortlöpande prövar om, och i så fall i
vilken omfattning, det är lämpligt och önskvärt att kommunalisera bostadslåneverksamheten
och lämnar riksdagen sin syn på frågan om en förändring av
den administrativa hanteringen bedöms böra genomföras. En riksdagens
uttryckliga begäran därom är mot denna bakgrund inte erforderlig. Utskottet
vill erinra om att en utvärdering av den nu pågående försöksverksamheten
med kommunal beslutanderätt kommer att ge ytterligare underlag för
bedömning av frågan. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 2072
(c) yrkande 3 såvitt yrkandet behandlas i detta betänkande.

I tre motioner - motionerna 1974 (m), 1975 (m) och 1999 (c) yrkande 1 -behandlas frågor som berör anslag till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna
avseende budgetåret 1984/85.

I budgetpropositionen (bil. 13 s. 24-25) föreslås länsbostadsnämnderna
ges ansvaret för en fastighets juridisk rådgivning till småhusägarna med
konsumentverket som centralt stödjande organ. Medel för utbildning och
information i sammanhanget - ca 350000 kr. för budgetåret 1984/85 - har
föreslagits belasta det under elfte huvudtiteln upptagna anslaget B16
Information och utbildning m. m.

Frågan om fastighetsjuridisk rådgivning tas upp i motionerna 1974 (m) och
1999 (c) yrkande 1. Enligt motionärernas uppfattning bör medel för
verksamheten inte beräknas.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker vad i motionerna
anförts om att medel för verksamheten inte borde beräknas eller att

BoU 1983/84:24

verksamheten borde kunna tillgodoses utan att särskilda medel för den
beräknades.

I propositionen har 5 milj. kr. beräknats under anslaget Bostadsstyrelsen
(bil. 13 s. 21) för kommunernas medverkan i arbetet med åtgärder mot
strålrisker i byggnader.

I proposition 1979/80:97 om åtgärder mot strålrisker lämnade riksdagen
utan erinran ett förslag om att till kommunerna under en femårsperiod skulle
utgå ett bidrag med 1 000 kr. för varje beviljat s. k. radonlån. Tidsperioden
för denna bidragsgivning sträcker sig t. o. m. budgetåret 1985/86.

I motion 1975 (m) föreslås att det tidigare beslutade bidraget inte skall
utbetalas.

Riksdagens tidigare beslut bör stå fast. Enligt utskottets uppfattning finns
inte anledning förorda att den tidigare beslutade bidragsgivningen skall
upphöra. Motion 1975 (m) avstyrks sålunda.

Beträffande anslag i övrigt såvitt nu är i fråga tillstyrks vad i budgetpropositionen
förordats.

Utskottet hemställer

1. beträffande avskaffande av statens planverk att riksdagen avslår
motion 1983/84:2035 yrkande 2,

2. beträffande sammanslagning av bostadsstyrelsen och statens planverk
att riksdagen avslår motion 1983/84:2072 yrkande 4,

3. beträffande decentraliserad hantering av ärenden om statligt bostadsstöd
att riksdagen avslår motion 1983/84:2072 yrkande 3 såvitt
nu är i fråga,

4. beträffande fastighetsjuridisk rådgivning att riksdagen med godkännande
av vad i regeringsprotokollet förordats avslår motionerna
1983/84:1974 och 1999 yrkande 1,

5. beträffande anslag till bostadsstyrelsen att riksdagen med bifall till
vad i regeringsprotokollet föreslagits och med avslag på motion
1983/84:1975 till Bostadsstyrelsen för budgetåret 1984/85 under
elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 52102000 kr.,

6. beträffande anslag i övrigt att riksdagen med bifall till vad i
regeringsprotokollet föreslagits för budgetåret 1984/85 under elfte
huvudtiteln anvisar

a. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 37401000 kr.,

b. till Statens planverk ett förslagsanslag av 34948000 kr.

Stockholm den 29 mars 1984

På bostadsutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

BoU 1983/84:24

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg (m),
Thure Jadestig (s), Knut Billing (m), Magnus Persson (s), Ivar Nordberg (s),
Bertil Danielsson (m), Per Olof Håkansson (s), Lennart Nilsson (s),
Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp), Margareta Palmqvist (s), Rune
Evensson (s) och Agne Hansson (c).

Reservationer

1 Avskaffande av statens planverk

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 5 börjar ”Med anledning”
och på s. 7 slutar ”motion 2035 (m) yrkande 2” bort lyda:

Det är inte bara önskvärt utan i hög grad nödvändigt att motverka och
komma till rätta med krångel och onödig byråkrati. Den enskilda människan
skall vara utgångspunkten för utformningen av samhället. Ett sådant synsätt
är den bästa garantin för begränsning av byråkratin.

Den byråkrati som vuxit fram genom politiska beslut är nu så omfattande,
detaljerad och griper in i människors liv på ett sådant sätt att vägen till ett
mindre byråkratiskt samhälle blir lång och arbetskrävande. Grunden för ett
reformprogram innebär att strukturella förändringar måste vidtas på flera
områden inom den offentliga sektorn. Metoder för att begränsa den
offentliga sektorn är privatisering, rationalisering och/eller överföring till
annan myndighet, avreglering eller avveckling.

Vad gäller motion 2035 (m) yrkande 2 om en översyn med inriktning på
avskaffande av statens planverk finns enligt utskottets uppfattning goda
motiv för riksdagen att ge sin anslutning till detta förslag. Som anförs i
motionen bör det vara möjligt att ersätta Svensk byggnorm (SBN) med
tekniska funktionskrav och ett fåtal bindande bestämmelser. Ansvaret för
detta arbete kan med fördel läggas på riksdag eller regering. En sådan
ordning skulle med ganska stor säkerhet innebära ett regelsystem i bättre
samklang med statsmakternas intentioner. Nuvarande ordning innebär
nämligen inte sällan att reglerna görs alltför omfattande och onödigt
detaljerade. Normerna innebär fördyringar i byggprocessen. Exempel på
vad en viss frihet från icke nödvändiga normer kan innebära i positivt
hänseende finns sedan någon tid genom praktiska försök bl. a. i Uppsala.

Vad nu anförts visar enligt utskottets uppfattning att det finns anledning se
över hur ett normarbete som utgår från brukarnas krav skall utformas. Detta
arbete skall inte administreras av statens planverk.

Inte heller bör planverkets typgodkännandeverksamhet fortsätta. Som i
motion 923 (m) anförts går denna verksamhet med förlust, något som även
framgår av planverkets anslagsframställning. Denna förlustbringande verksamhet
bör avvecklas. Den kan på goda grunder sättas i fråga. Om behov av

BoU 1983/84:24

verksamheten finns kan den privatiseras t. ex. genom ett auktorisationsförfarande.
Det saknas sålunda enligt utskottets mening tillräcklig anledning att
denna verksamhet skall bedrivas av en statlig myndighet.

Vidare finns ingen anledning för planverket att bedriva direktinformation
till kommunerna. Denna verksamhet kan med fördel anförtros länsstyrelserna.
Under alla förhållanden torde behovet av information bli mindre i och
med att den fysiska riksplaneringen inte längre har lika stor omfattning som
den hade framför allt under 1970-talet.

Vad nu anförts innebär enligt utskottets uppfattning att goda skäl finns för
riksdagen att bifalla motion 2035 (m) yrkande 2 och hos regeringen anhålla
om förslag till åtgärder som gör det möjligt att avskaffa statens planverk.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande avskaffande av statens planverk att riksdagen med
anledning av motion 1983/84:2035 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2 Sammanslagning av bostadsstyrelsen och statens planverk

Kjell A. Mattsson och Agne Hansson (båda c) anser - under förutsättning
av bifall till utskottets hemställan under 1 - att

dels den del av utskottets betänkande på s. 7 som börjar ”Motionsförslag
till” och slutar ”begäran därom” bort lyda:

Det finns, som redan byggadministrationsutredningen anförde år 1976,
goda motiv för att slå samman bostadsstyrelsen och planverket till en
myndighet. En nödvändig samordning mellan bostadspolitisk verksamhet,
fysisk planering och byggnadsväsen tillgodoses enligt utredningen bäst om
dessa verksamheter handläggs inom samma organisatoriska enhet.

Utredningens förslag fick ett mycket positivt gensvar under remissbehandlingen.
Såväl Svenska kommunförbundet som en majoritet av de kommuner
som yttrade sig i frågan var liksom planverket positiva till en sammanläggning.
En önskvärd minskning av den centrala bostads- och planadministrationen
skulle uppnås om sammanläggningen förverkligades. Genom en kommunalisering
av ärenden som bostadslån m. m. skulle en ytterligare minskning
av den centrala administrationen kunna genomföras. Denna fråga
behandlar utskottet nedan.

Sammanfattningsvis finns anledning för riksdagen att förorda att en
utredning tillsätts med uppgift att pröva möjligheterna att slå samman
bostadsstyrelsen och statens planverk till en myndighet. Detta innebär en
anslutning till motion 2072 (c) yrkande 4.

BoU 1983/84:24

dels utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande sammanslagning av bostadsstyrelsen och statens planverk
att riksdagen med anledning av motion 1983/84:2072
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3 Sammanslagning av bostadsstyrelsen och statens planverk (motiveringen)

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser - under förutsättning av bifall till reservation 1 - att den del av
utskottets betänkande på s. 7 som börjar ”Detta förslag” och slutar ”begäran
därom” bort lyda:

Utskottet har ovan tillstyrkt ett motionsförslag (m) om att regeringen bör
förelägga riksdagen ett förslag till åtgärder som gör det möjligt att avskaffa
statens planverk. Mot denna bakgrund saknas skäl att i sak granska vad i
motion 2072 (c) yrkande 4 föreslagits om sammanslagning av bostadsstyrelsen
och planverket. Motionsyrkandet avstyrks. Ett avskaffande av planverket
kan innebära att en mindre del av verkets nuvarande uppgifter åläggs
bostadsstyrelsen.

4 Decentraliserad hantering av ärenden om statligt bostadsstöd

Kjell A. Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Knut Billing (m), Bertil
Danielsson (m), Margareta Gard (m) och Agne Hansson (c) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 7 börjar ”Utskottet vill”
och på s. 8 slutar ”detta betänkande” bort lyda:

I motion 2072 (c) föreslås en minskad detaljreglering i bostadsfinansieringsförordningen
och en decentralisering av låneärendena till kommunal
nivå. En decentralisering skulle troligen medföra en snabbare handläggning
och lägre administrationskostnader samt innebära att besluten kom närmare
de berörda. Den försöksverksamhet med kommunal beslutanderätt i fråga
om statligt stöd för vissa förbättringsåtgärder i bostadshus som pågår bör
snarast utvärderas med sikte på att permanentas och utvidgas. Den nu
förordade beslutsordningen bör kombineras med en översyn i avsikt att
minska detaljeringsgraden i bostads- och förbättringslåneförfattningarna
m. m.

Riksdagen bör hos regeringen anhålla om förslag om decentraliserad
hantering av låneärenden enligt bostadsfinansieringsförordningen. Detta
ställningstagande innebär en anslutning till motion 2072 (c) yrkande 3 såvitt
nu är i fråga.

BoU 1983/84:24

dels utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande decentraliserad hantering av ärenden om statligt bostadsstöd
att riksdagen med anledning av motion 1983/84:2072
yrkande 3 såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfort,

5 Fastighets juridisk rådgivning

Kjell A. Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Knut Billing (m), Bertil
Danielsson (m), Margareta Gard (m) och Agne Hansson (c) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 8 som börjar ”Utskottet
tillstyrker” och slutar ”den beräknades” bort lyda:

Utskottet avstyrker bifall till förslaget i budgetpropositionen om fastighetsjuridisk
rådgivning till småhusägare/köpare. Det finns skäl erinra om att
det redan i dag torde finnas goda möjligheter till rådgivning utan att
länsbostadsnämnderna ges en specialuppgift härvidlag. Det finns också
anledning att vara mycket restriktiv till nya åtaganden. Besparingar måste
göras på alla områden.

Utskottet ansluter sig sålunda till vad i motionerna 1974 (m) och 1999 (c)
yrkande 1 föreslagits och avstyrker regeringens förslag om fastighetsjuridisk
rådgivning.

dels utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande fastighetsjuridisk rådgivning att riksdagen med anledning
av motionerna 1983/84:1974 och 1999 yrkande 1 inte godkänner
vad i regeringsprotokollet förordats,

6 Anslag till bostadsstyrelsen

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 9 som börjar ”Riksdagens
tidigare” och slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Det är viktigt att s. k. radonlån kan utgå till fastighetsägare som vidtar
åtgärder för att eliminera eller minska strålrisker i byggnader. Denna
långivning bör kunna administreras av kommunerna utan att de erhåller
ersättning för sina insatser i samband med långivningen. En besparing på
anslaget till bostadsstyrelsen om 5 milj. kr. avseende budgetåret 1984/85 i
förhållande till regeringens förslag blir därmed möjlig.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion 1975 (m).

BoU 1983/84:24

dels utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande anslag till bostadsstyrelsen att riksdagen med bifall till
motion 1983/84:1975 och med anledning av vad i regeringsprotokollet
föreslagits till Bostadsstyrelsen för budgetåret 1984/85 under
elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 47102000 kr.,

Särskilt yttrande

Avskaffande av statens planverk
Kerstin Ekman (fp) anför:

Det finns enligt min uppfattning inte tillräckliga skäl stödja förslaget i
motion 2035 (m) om att åtgärder skall vidtas för att avskaffa statens planverk.
Jag har därför anslutit mig till ståndpunkten att motionen bör avslås av
riksdagen. Endast bostadsutskottets ledamöter från moderata samlingspartiet
har reserverat sig till förmån för motionen.

Jag anser sålunda att planverket inte bör avskaffas. Däremot finns
anledning att överväga hur verkets arbete med Svensk byggnorm (SBN) bör
organiseras. Enligt min uppfattning är normerna f. n. alltför detaljerade och
rigorösa. Det har vidare visat sig vara svårt att i tillämpningen av SBN skilja
mellan föreskrifter och råd.

Det är enligt min uppfattning nödvändigt att en översyn görs av normarbetets
uppläggning och hur detta arbete bör organiseras. Inte minst viktigt i
detta arbete är att minska normernas detaljeringsgrad och deras kostnadspåverkande
effekt.

I folkpartiets partimotion 2113 har föreslagits en översyn av regelsystemet
på bostadsområdet i syfte att uppnå avreglering och minskad detaljstyrning.
Denna motion avser bostadsutskottet behandla hösten 1984. Det finns
sålunda anledning att återkomma till frågorna.

minab/gotab 78315 Stockholm 1984