AU 1983/84:8

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1983/84:8

om särskilda sysselsättningsåtgärder m. m.
Inledning

I betänkandet behandlas
o Proposition 1983/84:25 bilaga 7 Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1983/84 jämte en motion,
o Proposition 1983/84:26 om särskilda sysselsättningsåtgärder för budgetåret
1983/84 samt bilaga 1 till nämnda proposition jämte tolv motioner. Sju
motionsyrkanden med anledning av proposition 26 som remitterats till
andra utskott har av dessa med yttrande överlämnats till arbetsmarknadsutskottet
för slutlig beredning. Det gäller motion 1983/84:21 yrkandena 13
och 14 som överlämnats av näringsutskottet (NU 1983/84:2 y), motion
1983/84:31 som överlämnats av jordbruksutskottet (JoU 1983/84:1 y), motion
1983/84:33 som överlämnats av försvarsutskottet (FöU 1983/84:1 y),
1983/84:34 yrkandena 6 och 7 (delvis) som överlämnats av socialförsäkringsutskottet
(SfU 1983/84:2 y) och motion 1983/84:34 yrkandena 7
(delvis) och 8 som överlämnats av skatteutskottet (SkU 1983/84:2 y).
o Proposition 1983/84:40 bilaga 8 Anmälan till propositionen om vissa
ekonomisk-politiska åtgärder m. m. punkterna 1 och 2 jämte två
motioner.

o Proposition 1983/84:46 om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare
jämte fem motioner. Yttrande över denna proposition jämte motioner
har inhämtats från skatte- och socialförsäkringsutskotten (SkU 1983/
84:6 y resp. SfU 1983/84:2 y).

Sammanfattning

Utskottet tar inledningsvis upp frågan om den ekonomiska politikens
betydelse för sysselsättningsutvecklingen och konstaterar att den framgångsrika
omläggning av den ekonomiska politiken som genomfördes vid
regeringsskiftet förra året får genomslag på arbetsmarknaden med en viss
fördröjning. I avvaktan på att så sker måste de arbetsmarknadspolitiska
årgärderna förstärkas ytterligare. Utskottet menar vidare att de åtgärder som
nu skall behandlas av riksdagen är sådana som har en omedelbar effekt på
sysselsättningen. Långsiktiga åtgärder får tas upp i ett annat sammanhang.
Mot den bakgrunden avstyrks förslag som rör regionalpolitskt stöd, sänkt
förmögenhetsskatt för arbetande kapital i små och medelstora företag samt
införande av sex timmars arbetsdag.

Moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet beskriver i en

1 Riksdagen 1983/84. 18 sami. Nr 8

AU 1983/84:8

gemensam reservation de åtgärder inom ramen för den ekonomiska politiken
de förordar i syfte att främja sysselsättningen.

Vpk betonar i en reservation i sammanhanget att den ekonomiska
politiken måste underordnas sysselsättningspolitiken samt att ett ökat
budgetunderskott kan accepteras. Den offenliga sektorn måste bli spjutspetsen
i kampen mot arbetslösheten.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om tillfällig förstärkning av
arbetsförmedlingen och om ökade resurser för utbyggnad av arbetsmarknadsutbildningen
(AMU). Det senare förslaget innebär ökad kapacitet vid
AMU, fortbildning för att motverka s. k. flaskhalsproblem inom industrin
och anordnande av yrkespraktik inom försvaret och inom civilförsvaret.
Kostnaderna beräknas till 199 milj. kr. Företrädarna för moderata samlingspartiet
och för folkpartiet anser i en gemensam reservation att de föreslagna
aktiviteterna får klaras av genom omprioritering av redan anvisade
medel.

Ett avsnitt om sysselsättningsskapande åtgärder ägnas framför allt åt
regeringens förslag att ersätta de enskilda beredskapsarbetena med en ny
stödform benämnd rekryteringsplatser. Det nya bidraget skall kunna
användas som stöd till ett företags ordinarie rekrytering och utgå med 50 %
på de totala lönekostnaderna för nyanställda, att jämföra med 75 % i de
enskilda beredskapsarbetena.

Utskottet biträder förslaget om att införa det nya bidraget till rekryteringsplatser
men anser i motsats till regeringen att de enskilda beredskapsarbetena
skall behållas, dock att bidragsnivån vid rekryteringsplatser och
beredskapsarbeten skall vara densamma eller 50 % av lönekostnaderna. I
sammanhanget gör utskottet uttalanden om de enskilda beredskapsarbetenas
användning och om det angelägna i att man får en smidigare
handläggning.

Moderata samlingspartiet reserverar sig för att förslaget om rekryteringsplatser
skall avslås och för att de enskilda beredskapsarbetena behålls med
oförändrat bidrag om 75 %.

För kostnaderna för beredskapsarbeten och rekryteringsplatser under den
kommande vintern och våren skall AMS tilldelas ytterligare 1 000 milj. kr.
Halva medelsbehovet kan tillgodoses genom att man tar i anspråk hittills
reserverade medel. Återstoden, 500 milj. kr., föreslås nu bli anvisat på
tilläggsbudget. Folkpartiet reserverar sig mot denna medelsanvisning.

För arbetslösa ungdomar i åldern 16-17 år görs särskilda insatser i form av
utbildning eller placering i s. k. ungdomsplatser. Regeringen föreslår nu
särskilda åtgärder för ungdomar i åldern 18-19 år. Dessa skall när inte annan
anställning eller utbildning kan erbjudas kunna få arbete i s. k. ungdomslag
som inrättas hos offentliga arbetsgivare, ytterst hemkommunen. Verksamheten
föreslås av regeringen bli förankrad i en lagstiftning.

Utskottets socialdemokrater godtar regeringsförslagen med endast ett par

AU 1983/84:8

smärre jämkningar. Företrädarna för de övriga fyra partierna i utskottet har
reserverat sig. Företrädarna för moderata samlingspartiet avvisar regeringens
förslag och förordar i stället ett system med samhällstjänst. Regeringsförslagen
avvisas även av folkpartirepresentanten som föreslår andra
stödåtgärder. Centerpartiet accepterar tanken på ett system med ungdomslag
men anser att regeringens förslag har avsevärda brister. Även vänsterpartiet
kommunisterna avvisar regeringens förslag i vissa delar. De båda
partiernas representanter lägger därför i skilda reservationer fram alternativa
lagförslag.

Avslutningsvis avstyrker utskottet en rad motionsyrkanden om sysselsättningsåtgärder
av annat slag. Det gäller lönebidrag för anställning av
handikappade, utbyggnad av minikraftverk och återupptagande av gruvdrift
m. m. i Svappavaara. Även på dessa punkter har avlämnats reservationer.

Propositionerna

1983/84:25 bilaga 7
I propositionen föreslås att riksdagen tar del av vad regeringen anför om
finansieringen av verksamheten vid SVAR inom anslaget B 4. Sysselsättningsskapande
åtgärder.

1983184:26 bilaga 1
Regeringen föreslår
under avsnittet B 1. Arbetsmarknadsservice
att riksdagen till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1983/84 under
tionde huvudtiteln utöver i proposition 1982/83:100 bil. 12, proposition
1982/83:120 bil. 4 och proposition 1982/83:147 bil. 1 upptagna medel, anvisar
ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.
under avsnittet B 2. Arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1983/84 under
tionde huvudtiteln utöver i proposition 1982/83:100 bil. 12, proposition
1982/83:120 bil. 4, proposition 1982/83:130 bil. 5, proposition 1982/83:147
bil. 1 och proposition 1982/83:150 bil. 3 upptagna medel anvisar ett
reservationsanslag av 199 000 000 kr.
under avsnittet B 4. Sysselsättningsskapande åtgärder

1. att riksdagen godkänner vad som förordas i propositionen om reglerna
för rekryteringsplatser,

2. att riksdagen godkänner vad som förordas i propositionen om grunderna
för statsbidrag till beredskapsarbete i kombination med utbildning,

3. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1983/84 under tionde huvudtiteln utöver i proposition 1982/83:100 bil. 12 och
proposition 1982/83:150 bil. 3 upptagna medel anvisar ett reservationsanslag
av 500 000 000 kr.

AU 1983/84:8

under avsnittet B 8. Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildning att

riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln utöver i proposition
1982/83:100 bil. 12 upptagna medel anvisar ett reservationsanslag av
10 000 000 kr.

under punkten Statsbidrag för ungdomslag

1. att riksdagen godkänner de grunder för statsbidrag till verksamheten
med ungdomslag som förordats i propositionen,

2. att riksdagen till Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1983/84
under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 300 000 000 kr.
under avsnittet Statliga myndigheters beställningar av viss administrativ
service

att riksdagen till Statliga myndigheters beställningar av viss administrativ
service för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 5 000 000 kr.

1983184:40 bilaga 8 punkterna 1 och 2

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner vad som anförts om
slopandet av omställningsbidrag vid lokala sysselsättningskriser. Därutöver
görs under punkten 1 en anmälan om enskilda beredskapsarbeten.

1983/84:46

I denna proposition föreslår regeringen att riksdagen skall

dels anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till

1. lag om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare,

2. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

4. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

5. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

7. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

8. lag om ändring i lagen (1983:000) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

9. lag om ändring i lagen (1983:000) om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,

dels

10. till Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1983/84 under tionde
huvudtiteln utöver i proposition 1983/84:26, bil. 1, upptagna medel anvisa
120 000 000 kr.

Propositionens lagförslag fogas till betänkandet som bilaga 1.

AU 1983/84:8

Motionsyrkandena

Motion med anledning av proposition 1983/84:25 (tilläggsbudget I)

1983/84:198 av Sven-Erik Nordin (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om framtida inriktning, ekonomisering och
huvudmannaskap för Svensk arkivinformation (SVAR) i Ramsele.

Motioner med anledning av proposition 1983/84:26 (särskilda sysselsättningsåtgärder) 1983184:21

av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

2. att riksdagen uttalar sig för en allmän arbetstidsförkortning i etapper till
sex timmars arbetsdag, bl. a. i syfte att förbättra sysselsättningsläget,

3. att riksdagen uttalar att tvångsåtgärder för att förmå enskilda att
acceptera visst anvisat arbete ej bör användas inom arbetsmarknadspolitiken,

8. att riksdagen uttalar att statliga medel bör anslås för att möjliggöra
tidigareläggning av kommunala byggprojekt för att skapa 2 500 årsarbeten,
särskilt i regioner med stor byggarbetslöshet,

9. att riksdagen uttalar att ett 100-procentigt lönebidrag för anställning av
arbetshandikappade i vissa delar av föreningslivet bör återinföras,

10. att riksdagen uttalar att 10 000 platser i arbetsmarknadsutbildning och
beredskapsarbeten bör inrättas med särskilt avseende på personer som
utförsäkrats från arbetslöshetskassorna,

13. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för effektivisering
och utbyggnad av vattenkraften i enlighet med vad som anförs i motionen,

14. att riksdagen uttalar att Svappavaaragruvan snarast bör öppnas på
nytt,

15. att riksdagen beslutar att ungdomslagen skall ges en inriktning mot
fasta arbeten och knytas till en långsiktig utbyggnad av den offentliga sektorn
i enlighet med vad som anförs i motionen,

16. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag beträffande s. k.
rekryteringsplatser och i stället uttalar sig för en ungdomsgaranti i enlighet
med vad som anförs i motionen, finansierad genom en arbetsgivaravgift.

Övriga yrkanden behandlas av finans-, bostads- och utbildningsutskotten.

1983184:22 av Bengt Wittbom (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående arbetsförmedlingsverksamhet inom
ungdomsprojekt.

AU 1983/84:8

1983/84:23 av Bengt Wittbom (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening uttalar vad som i motionen
anförts angående arbetslöshetsredovisningen avseende ungdomar mellan 18
och 19 år, verksamma i ungdomslagen.

1983184:26 av Lennart Brunander (c) och Kerstin Andersson (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar att lantbrukare i likhet med andra grupper i
samhället skall ha rätt till fem veckors semester,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder för att ge arbetslösa ungdomar sysselsättning
inom jordbruksnäringen.

1983/84:27 av Lars Ernestam (fp) och Kenth Skårvik (fp)

I motionen yrkas att riksdagens beslut om åtgärder för 18-19-åringar för i
motionen redovisade grupper utsträcks till 21-23-årsåldern.

1983/84:28 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar beträffande ungdomslag

8. att arbetsuppgifter för arbetslösa 18-19-åringar i huvudsak skall avse
åtta tim/dag,

9. att ersättningen till ungdomarna skall vara 20 kr./tim,

10. att arbetsuppgifter i ungdomslag också skall avse enskild sektor och
med den kostnadsfördelning mellan staten och den enskilde arbetsgivaren
som angivits i motionen,

11. att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts beträffande
att målet för ungdomslagsplatser är att dessa skall omfatta 20-åringar,

12. att för sin del uttala vad som i motionen anförts beträffande särskilda
ungdoms- eller introduktionsavtal mellan arbetsmarknadens parter,

13. att till Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1983/84 under tionde
huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 50 milj. kr.
minskat förslagsanslag av 250 000 000 kr.,

beträffande rekryteringsstöd

14. att möjligheterna att inrätta enskilda beredskapsarbeten bibehålls i
första hand med nuvarande villkor till den 1 april 1984,

15. att för sin del uttala att rekryteringsstöd skall kunna utgå även vid
visstidsanställningar och provanställningar,

beträffande åtgärder för fler jobb

16. att bemyndiga regeringen att tillgodose medelsbehovet för regionala
utvecklingsinsatser i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om
användande av beredskapsmedel för att tillgodose ungdomsinitiativ före nya
jobb,

18. att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om

AU 1983/84:8

tillgodoseende av ytterligare medelsbehov för lönebidrag under innevarande
budgetår,

Yrkandena 1-7 kommer att behandlas av utbildningsutskottet och yrkande
19 av bostadsutskottet.

1983184:29 av Kurt Hugosson m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande inrättandet av ungdomslag också i kommunägda
företag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts i fråga om åldersgränser för förståndshandikappade
ungdomars deltagande i ungdomslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om arbetsförmedlingarnas uppgift att anvisa kommunala
beredskapsarbeten under den tid det nya systemet byggs upp.

1983184:30 av Kersti Johansson (c) och Rune Backlund (c)

I motionen yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen att den snarast
lägger fram förslag om att beredskapsmedel omdisponeras till insatser för att
klara underhåll av kommunala kapitaltillgångar.

1983/84:31 av Paul Lestander m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mera aktiva insatser från statens sida i syfte att
intensifiera skogsvården, bl. a. genom bättre information, ökad utbildning
och rekrytering av personal.

1983184:32 av Evert Svensson (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om en åldersgräns på 25 år för särskoleelever
avseende ungdomsplatser.

1983/84:33 av Evert Svensson (s) och Georg Andersson (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om behovet av utbildningsplatser för vapenfria
tjänstepliktiga inom civilförsvaret.

1983/83:34 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp)

I motionen yrkas

3. att riksdagen avslår förslaget om ungdomslag,

4. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om ett
flexibelt system för 18- och 19-åringar enligt de riktlinjer som anförs i
motionen,

5. att riksdagen begär att regeringen i överläggningar med parterna prövar
de i motionen anvisade vägarna till en generell utvidgning av ungdomarnas
arbetsmarknad,

AU 1983/84:8

6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om nedsatta arbetsgivaravgifter
med successiv avtrappning enligt de riktlinjer som angivits i
motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regelsystem för
den allmänna löneavgiften och socialförsäkringsavgifterna i fråga om
nyföretagande enligt de riktlinjer som anförs i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av förmögenhetsbeskattningen
av arbetande kapital i små och medelstora företag,

10. att riksdagen godkänner de i motionen förordade riktlinjerna för
rekryteringsplatser med fortsatt möjlighet att anordna enskilda beredskapsarbeten,

15. att riksdagen avslår förslaget i propositionen om 199 milj. kr. till
arbetsmarknadsutbildning,

16. att riksdagen avslår förslaget i propositionen om ytterligare 500 milj.
kr. till Sysselsättningsskapande åtgärder.

Övriga yrkande behandlas av finans-, socialförsäkrings-, utbildnings- och
bostadsutskotten.

Motioner med anledning av proposition 1983/84:40 (vissa ekonomisk-politiska
åtgärder)

1983184:120 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna att de enskilda beredskapsarbetena bör bibehållas.

1983184:132 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen uttalar att enskilda beredskapsarbeten även fortsättningsvis
används för att lindra arbetslöshetens effekter,

Yrkandena 2 och 3 behandlas av finansutskottet.

Motioner med anledning av proposition 1983/84:46 (ungdomslag)

1983184:62 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1983/84:46,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående ett system med samhällstjänst och finansieringen
därav,

Yrkandena 3 och 4 behandlas av utskottet i ett senare betänkande.

1983/84:155 av Arne Fransson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar anta i motionen upprättat förslag
till lag om arbete i ungdomslag.

AU 1983/84:8

1983184:160 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen avslår proposition 1983/84:46.

1983184:162 av Monica Andersson m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att 7 § i förslag till lag om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare, sista meningen ges följande lydelse: ”Arbetsgivaren
kan med stöd av kollektivavtal på egen bekostnad utsträcka den nu angivna
arbetstiden upp till åtta timmar.”,

2. att riksdagen uttalar att utbildning i enlighet med vad som anförts i
motionen bör vara en integrerad del i ungdomslagen med rätt för
ungdomarna att uppbära utbildningsbidrag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ungdomslagen
skall utformas så att ungdomarna ges en god handledning i enlighet med vad
som sägs i motionen,

4. att riksdagen uttalar att arbete i ungdomslag kan tillgodoräknas som
arbetslivserfarenhet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som sägs om
stöd till lokala ungdomsarbetslöshetsprojekt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som sägs om
en utvärdering av systemet med ungdomslag,

7. att riksdagen i övrigt antar propositionen.

1983/84:163 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen med godkännande av proposition 1983/84:46 i övrigt
beslutar anta följande som Motionärernas förslag betecknade förslag till
lag:

Förslag till

Lag om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare

Regeringens förslag Motionärernas förslag

1§

Denna lag , av arbetslivet.

2 §

Länsarbetsnämnden bedömer är kyrkobokförda.

3 §

Den offentliga kan godtas.

Anvisning skall ske om arbetsför- Anvisning skall ske om arbetsförmedlingen
inte kan finna annan medlingen inte kan finna annan

lämplig anställning åt den unge och lämplig anställning åt den unge och

om inte heller lämplig utbildning kan om inte heller lämplig utbildning kan

anordnas eller annan åtgärd vidtas anordnas eller annan åtgärd vidtas

inom ramen för ett arbetsmarknads- inom ramen för ett arbetsmarknadspolitisk!
program. Ansträngningar- politiskt program. Ansträngningar -

AU 1983/84:8

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

na att finna annan anställning eller
utbildning skall fortsätta under hela
den tid då den unge har plats i ett
ungdomslag.

na att finna annan anställning eller
utbildning skall fortsätta under hela
den tid då den unge har plats i ett
ungdomslag. Arbetsförmedlingens
åtgärder skall vidtas i samarbete med
den unge och skäligen kunna accepteras
av denne.

4 §

Arbetsgivaren planlägger dessa frågor.

5 §

Till verksamheten i ungdomslag lämnas statsbidrag.

6 §

Arbetsgivaren anställer det träffades.

7 §

En medlem i ett ungdomslag arbetar
under ordinarie eller schemalagd
arbetstid sådana dagar som är
arbetsdagar hos arbetsgivaren, dock
i genomsnitt högst fem dagar per
kalendervecka. De som på annat sätt
än genom arbete i ungdomslag har
förvärvat rätt att vid arbetslöshet få
ersättning från en erkänd arbetslöshetskassa
kan välja att arbeta i ungdomslaget
på heltid. De som inte
väljer detta och andra ungdomar
arbetar i genomsnitt fyra timmar per
dag. Arbetsgivaren kan med stöd av
kollektivavtal pä egen bekostnad
utsträcka den nu angivna arbetstiden,
när det finns praktiska hinder mot
avbrott i arbetet eller andra liknande
skäl.

8 §

Lönen och sådana kollektivavtal.

En medlem ■

En medlem

9 §

söka arbete.

10 §
i laget.

11 §

AU 1983/84:8

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

skiljas från anställningen. I fråga om
arbetsgivarens skyldighet att förhandla
före beslutet gäller 11-14 §§
lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet. Om den unge
inom en vecka begär det, skall
arbetsgivaren överlämna beslutet till
länsarbetsnämnden för prövning.
Arbetsgivaren skall upplysa den
unge om denna möjlighet. Länsarbetsnämnden
kan besluta att den
unge skall anvisas arbete i ungdomslag
hos en annan arbetsgivare, även
om nämnden finner att den unge inte
borde ha skilts från sin anställning.

skiljas från anställningen. I fråga om
arbetsgivarens skyldighet att förhandla
före beslutet gäller 11-14 §§
lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet. Om den unge
inom en vecka begär det, skall
arbetsgivaren överlämna beslutet till
länsarbetsnämnden för prövning.
Arbetsgivaren skall upplysa den
unge om denna möjlighet. Finner
länsarbetsnämnden att den unge inte
borde ha skilts från sin anställning,
äger denne rätt att återgå till denna.
Om den själv så önskar har länsarbetsnämnden
att anvisa arbete i ungdomslag
hos annan arbetsgivare.

12 §

Arbetsförmedlingen skall återkalla
anvisningen till arbete i ungdomslag
för den som

1. utför annat förvärvsarbete som
inte är enbart tillfälligt eller av obetydlig
omfattning,

2. avvisar annat erbjudet lämpligt
arbete, eller

3. utan att uttryckligen avvisa
sådant arbete ändå genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållar att anställning
inte kommer till stånd.

En anvisning får, om det är skäligt,
också återkallas för en medlem i ett
ungdomslag som avvisar ett erbjudande
om arbetsmarknadsutbildning
eller om plats i yrkesinriktad rehabilitering.

Genom återkallelse av en anvisning
skiljs den unge från anställning -

Arbetsförmedlingen skall återkalla
anvisningen till arbete i ungdomslag
för den som erhållit annan
anställning. Genom återkallelse av
en anvisning skiljs den unge från
anställningen.

Avtal är

13 §

i ungdomslag.

14 §

Arbetsförmedlingen skall tre månader.

Har någon skilts från sin anställning
enligt 11 eller 12 § får en ny
anvisning inte ske förrän efter fyra
veckor. Arbetsförmedlingen skall på
nytt anvisa arbete i ungdomslag
senast tre månader från det att anställningen
upphörde. Detta gäller även

Har någon skilts från sin anställning
enligt 11 §, skall en ny anvisning
ske snarast och senast inom tre veckor.
Detta gäller även när den unge
har begärt prövning av beslutet och
saken inte har slutligt avgjorts.

AU 1983/84:8

Regeringens förslag Motionärernas förslag

när den unge har begärt prövning av
beslutet och saken inte har slutligt
avgjorts. Har den unge uppfyllt villkoren
för anvisning först efter det att
anställningen upphörde, räknas tremånaderstiden
från denna senare tidpunkt.

Om anvisningen av arbetsförmedlingen.

15 §

Beslut som i arbetstvister.

16 §

Lagen (1969:93) i ungdomslag.

17 §

Ersättning enligt av anställning.

18 §

Arbetsgivaravgifter och av staten.

Denna lag arbetsförmedlingen dessförinnan.

2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:46 vad avser
förslag till lag om ändring i 4 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
och lag om ändring i 4 § lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen i övrigt sägs om ungdomslag.

Utvecklingen på arbetsmarknaden

Antalet sysselsatta ökade snabbt under hela 1970-talet. Därefter har
utvecklingen i stort sett stannat av (se fig. 1). Under tredje kvartalet i år
uppgick antalet sysselsatta i genomsnitt per månad till 4,28 miljoner personer
vilket var samma antal som ett år tidigare.

Med avbrott för kortare perioder har arbetslösheten ökat sedan slutet av år
1980 (se fig. 2). Bakom utvecklingen ligger dels tillväxt av arbetskraften (se
fig. 1) på grund av förändringar i åldersfördelningen och kvinnornas ökade
efterfrågan av arbete, dels minskad efterfrågan av arbetskraft.

Antalet lediga platser nådde en topp under första kvartalet 1980 på över
60 000 och minskade till ungefär 30 000 vid mitten av år 1982. Antalet lediga
platser under tredje kvartalet i år ligger i genomsnitt på samma nivå som
under motsvarande period förra året, ca 32 700, men i den siffran ingår en
viss ökning för industrin.

Utvecklingen av arbetslösheten för ungdomar har varit mer ogynnsam än
för arbetskraften som helhet. Den relativa arbetslösheten för åldrarna 16-24

AU 1983/84:8

Fig. 1. Utbud av arbetskraft och sysselsättning enligt AKU. Säsongrensat, kvartalsgenomsnitt.

Källa: AMS.

Antal miljoner

4,3

ARBE

SKRÄ

4,2

4.1

SYSS SLSATTA

4.0

3,9

74 75

78 79

82 83

Fig. 2. Säsongrensad relativ arbetslöshet enligt arbetskraftsundersökningarna och
arbetslösa kassamedlemmar, kvartalsgenomsnitt.

Källa: AMS.

3,5

3,0

ARBETSLÖS A ENI AKU

2,5

2,0

1,0

SAME 1LEM1- AR

ARBETSLÖS A KA:

0,5

Ar 73 74 75 76 77 78 79 80 Bl 82 83

AU 1983/84:8

år har sedan mitten av 1970-talet i perioder med lågkonjunktur vuxit mer än
för den totala arbetskraften (se fig. 3). Under tredje kvartalet i år var i
genomsnitt totalt 170 000 personer arbetslösa eller 3,8 %. Bland ungdomarna
var vid samma tidpunkt den relativa arbetslösheten 12,5 % i åldrarna
16-19 år och 7,5 % i åldrarna 20-24 år. Detta innebär en svag minskning
sedan samma period förra året för åldrarna 16-19 år och en svag ökning för
gruppen 20-24 år.

Storleken på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna såsom arbetsmarknadsutbildning
och beredskapsarbeten har varierat under resp. år men också
mellan åren. Under de senaste fem åren har insatserna varit störst under år
1979 med kvartalsgenomsnitt i antal berörda personer på mellan ca 70 000
och drygt 120 000 och hittills i år på mellan lägst ca 60 000 och högst ca
120 000. Den minsta omfattningen hade dessa åtgärder under 1981 då de
berörde som lägst ca 40 000 personer och som högst ca 70 000 personer räknat
i kvartalsgenomsnitt (se fig. 4).

AMS har nyligen redovisat arbetsmarknadsutsikterna för hösten 1983 och
gör därvid bedömningen att arbetsmarknadsläget förbättras långsamt under
den närmaste ettårsperioden. Under återstoden av år 1983 och början av år
1984 väntas arbetslösheten enligt AMS minska svagt främst beroende på
vidtagna arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiska åtgärder. Senare
under år 1984 väntas en ytterligare nedgång av arbetslösheten till följd av en
mer påtaglig förstärkning av näringslivets efterfrågan av arbetskraft.

Fig. 3. Relativ arbetslöshet totalt och för ungdomar under 25 år. Säsongrensat,
kvartalsgenomsnitt.

Källa: AMS.

UNDE

UNGLCMAU

TOT/LT

79 80

75 76

AU 1983/84:8

Fig. 4. Antal personer i arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete. Kvartalsgenomsnitt.

Källa: AMS.

1 000-tal

120

100

Utskottet

Åtgärdernas inriktning

I proposition 26 och i partimotionerna från centerpartiet (nr 28),
folkpartiet (nr 34) och vpk (nr 21) samt i motion 62 av Alf Wennerfors m. fl.
(m) med anledning av proposition 46 beskrivs i stora drag den ekonomiska
politik som krävs för att denna politik skall på bästa sätt bidra till att lösa
sysselsättningsproblemen samt inriktningen av de åtgärder som därutöver
bedöms nödvändiga.

I propositionen anför arbetsmarknadsminister Leijon att det nu gått ett år
sedan kursen i den ekonomiska politiken lades om och att redan nu de första
positiva resultaten kan märkas. Därmed har också skapats förutsättningar
för en förbättring av sysselsättningsläget. Effekterna på arbetsmarknaden
infaller emellertid med en viss eftersläpning varför arbetslösheten enligt den
bedömning som görs i propositionen kan komma att ligga på en mycket hög
nivå ännu en tid. Åtgärder för att bekämpa arbetslösheten är därför
nödvändiga även i fortsättningen.

Arbetsmarknadsministern pekar på att kampen mot arbetslösheten ställer
stora krav på hur den ekonomiska politiken skall föras. Konkurrenskraften i
den svenska ekonomin får inte på nytt försvagas. Det anförs att avgörande
betydelse för en god ekonomisk utveckling - och därmed för sysselsättningsläget
- är att budgetunderskottet hålls nere. Utvidgade arbetsmarknadspolitiska
åtgärder får enligt propositionen därför inte resultera i en försämring
av statens finanser.

När det gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning har
propositionen två utgångspunkter, nämligen att ge dels meningsfull sysselsättning
åt unga under 20 år, dels stöd till näringslivets rekrytering av

AU 1983/84:8

arbetskraft. I fråga om ungdomarna föreslås en rad åtgärder på utbildningsområdet,
t. ex. utökad verksamhet inom kommunal vuxenutbildning (komvux),
utökad lärlingsutbildning och ökad intagning till viss gymnasial
utbildning. Vidare föreslås att ökade resurser ställs till förfogande för
kommunernas uppföljningsansvar i fråga om 16- och 17-åringar. Detta gäller
främst de s. k. ungdomsplatserna. Särskilda åtgärder föreslås nu också när
det gäller 18- och 19-åringarna. Utskottet återkommer i det följande till
denna fråga vid behandlingen av de s. k. ungdomslagen. Även till frågan om
de i propositionen föreslagna rekryteringsplatserna inom det enskilda
näringslivet återkommer utskottet nedan.

Särskilda sysselsättningsproblem finns inom byggnadssektorn. I propositionen
anmäls att regeringen utnyttjat finansfullmakten för att tidigarelägga
statliga byggnadsprojekt för 500 milj. kr. Dessutom föreslås stöd till
samlingslokaler m. m. Vidare anförs att regeringen inom kort kommer att
lägga fram förslag om ett program för underhålls- och ombyggnadsverksamhet
inom bostadssektorn.

Slutligen framhåller arbetsmarknadsministern, mot bakgrund av arbetsmarknadsläget,
värdet av att myndigheterna i positiv anda prövar ansökningar
om deltid och om tidsbegränsad tjänstledighet. I sammanhanget
erinras om att trygghetsavtalet på det statliga området innehåller bestämmelser
om tjänstledighet som kan underlätta omställningar vid övertalighet.

Centerpartiet anför i sin partimotion (nr 28) att propositionen är
präglad av en lång rad defensiva åtgärder som är ägnade att så gott det går
skyla över de ständigt stigande arbetslöshetssiffrorna. I stället måste
politiken enligt motionen inriktas på att skapa fler arbetstillfällen. Som
exempel tas upp en förstärkt näringspolitik med satsning på småföretagsamhet
innefattande bl. a. en sänkning av sjukförsäkringsavgiften för småföretag.
Vidare nämns satsning på jobb för bättre miljö- och resurshushållning
samt en utbyggd regionalpolitik för att effektivt möta arbetslösheten där den
är svårast.

När det gäller den senare frågan föreslås att en omfördelning görs i fråga
om redan beviljade medel så att resurser förs över till anslaget för regionala
utvecklingsinsatser, det s. k. länsanslaget, från de medel som disponeras av
statens industriverk (SIND). Det framhålls i motionen att länsanslaget har
stor betydelse för glesbygdsstödet vilket ger arbetstillfällen till en lägre
kostnad än om sysselsättningen åstadkoms genom AMS.

I motionen framhålls vidare betydelsen av varsamhet med de befintliga
jobb som ger goda tillskott i ekonomin. Centerpartiet accepterar därför t. ex.
inte en utslagning från jordbruket och ett övergivande av familjejordbruksmodellen.

Ungdomen måste dessutom enligt motionen ges en säkrare väg in på
arbetsmarknaden än f. n. Här pekas på förbättrad yrkesutbildning innefattande
bl. a. utbyggd lärlingsutbildning samt på att villkoren på arbetsmark -

AU 1983/84:8

naden görs sådana att även oerfaren arbetskraft kan beredas arbetsuppgifter.

I sammanhanget nämns lönesättning och introduktionsvillkor.

Det investeringsprogram för byggsektorn som presenteras i propositionen
möter inga invändningar i centerpartiets motion. Man anför att det
emellertid finns stora behov av investerings- och underhållsinsatser även
utanför den statliga sektorn t. ex. när det gäller det kommunala va-nätet.

Folkpartiet anser i sin partimotion (nr 34) att arbetsmarknadspolitikens
uppgift är att komplettera den ekonomiska politiken, inte att ersätta
den. Det är den ekonomiska politiken som skall lägga grunden för varaktiga
sysselsättningstillfällen. Folkpartiet kräver från den utgångspunkten en total
omläggning av denna politik.

Den viktigaste uppgiften är enligt motionen att få stopp på ökningen av de
offentliga utgifterna och därmed följande skattehöjningar. Regeringens
politik går i detta avseende hittills i diametralt fel riktning. Under det första
året har skatterna höjts med 12-13 miljarder kronor, de offentliga utgifterna
med mångdubbelt mer och följden är att budgetunderskottet har ökat
kraftigt till ca 90 miljarder kronor.

Folkpartiet anser i motionen att ytterligare utgifter måste finansieras med
besparingar på andra områden i den statliga budgeten. Man anser att insatser
mot arbetslösheten måste ges högsta prioritet och menar att sådana insatser
är viktigare än många andra offentliga utgifter. En omprioritering måste
därför ske till förmån för de arbetsmarknadspolitiska insatser man föreslår.

Skattehöjningar avvisas i motionen som medel för att sanera statens
finanser. Eftersom det är inom den enskilda sektorn som de framtida
varaktiga jobben skall finnas är det enligt motionen en felaktig politik att
genom skattehöjningar slå ut jobb inom det privata näringslivet och skapa
nya inom den kommunala eller statliga sektorn.

För att förbättra arbetsmarknadens funktionsduglighet anförs vidare att
åtgärder bör vidtas som ökar rörligheten på arbetsmarknaden. Detta gäller
både den yrkesmässiga och den geografiska rörligheten. Därvid har inte
minst lönestrukturen stor betydelse. Motionärerna menar att staten som
arbetsgivare har viss möjlighet att påverka denna.

Vidare anförs att enligt folkpartiets uppfattning skall de riktade arbetsmarknadspolitiska
insatserna framför allt ta sikte på ungdomarnas situation
på arbetsmarknaden. Det innefattar vissa utbildningsinsatser för att stärka
ungdomarnas konkurrenssituation på arbetsmarknaden bl. a. genom en
bättre och mer näringslivsanpassad utbildning som underlättar deras inträde
på marknaden.

Den stimulans av sysselsättning som i nuvarande läge måste ske bör enligt
folkpartiet innebära stimulans till permanenta jobb inom näringslivet. Som
en åtgärd med sådant syfte föreslås i motionen att förmögenhetsskatten på
arbetande kapital i små och medelstora företag slopas från den 1 januari
1984. Dessutom föreslås att allt nyföretagande temporärt befrias från den

2 Riksdagen 1983184. 18 sami. Nr 8

AU 1983/84:8

allmänna löneavgiften på 2 %. De båda senare yrkandena har överlämnats
av skatteutskottet till arbetsmarknadsutskottet med yttrande (SkU 1982/
83:2 y). Skatteutskottet hänvisar i sitt yttrande till att man behandlat
motsvarande yrkanden våren 1983 i betänkandet SkU 1982/83:55. Skatteutskottet
avstyrkte därvid slopandet av löneavgiften med motiveringen att
motionärernas syften skulle tillgodoses bättre genom direkt stöd än genom
lättnader i beskattningen. Yrkandet om att slopa företagsbeskattningen på
arbetande kapital i små och medelstora företag avstyrktes också med
hänvisning bl. a. till företagsskattekommitténs utredningsarbete. Riksdagen
biföll skatteutskottets hemställan. Det sägs avslutningsvis i yttrandet att
någon omständighet som bör föranleda ändrad ståndpunkt från riksdagens
sida i dessa frågor inte har inträffat sedan dess. Till yttrandet har fogats
avvikande meningar från företrädare för de borgerliga partierna.

Över folkpartiets förslag i samma motion om nedsättning av socialförsäkringsavgiften
i vissa fall har socialförsäkringsutskottet avlämnat yttrande
(SfU 1983/84:2 y). Detta utskott konstaterar att utredningen om de små och
medelstora företagens finansiella situation lagt fram förslag om arbetsgivaravgifter
som näringspolitiskt instrument för nystartade företag och anser att
beredningen av utredningsförslaget bör avvaktas innan riksdagen tar
ställning. Socialförsäkringsutskottet avstyrker därför motion 34 i denna del.
Avvikande meningar har fogats till yttrandet.

Dagens arbetsmarknadspolitik kritiseras i v p k: s partimotion (1983/
84:21). Enligt vpk måste kampen mot arbetslösheten bli det primära,
överordnade målet för den ekonomiska politiken. Budgetpolitiken skall
tjäna kampen mot arbetslösheten, inte vara överordnad den. Detta kan
tänkas innebära att man accepterar ett högre budgetunderskott. Denna
utgångspunkt är enligt motionen dock ingalunda nödvändig. Samma effekt
kan nås via en ökning i de offentliga utgifterna som är finansierad med
inkomster. Konflikten mellan sysselsättningspolitik och budgetpolitik är
därför inte oundviklig.

Vidare anför vpk att sysselsättningspolitiken måste utgå från förutsättningen,
att den offentliga sektorn skall bilda spjutspetsen i kampen mot
arbetslösheten. Det är i samhälleliga former och via samhälleliga institutioner
som nya arbeten kan skapas.

Också den organisatoriska formen för arbetsmarknadspolitiken måste
enligt motionen ändras. Arbetslöshet och undersysselsättning är ett strukturellt,
bestående inslag i ekonomin. Det måste mötas med mer långsiktiga
och kontinuerliga insatser. Vpk föreslår därför att en flerårsbudget för
arbetsmarknadspolitiken skall upprättas.

En politik för att bekämpa arbetslösheten måste enligt vpk kombineras
med en förkortning av den allmänna arbetsdagen. Det finns en rad andra
motiv för övergång till sex timmars arbetsdag än de sysselsättningspolitiska,
och arbetstidsförkortningen kan inte vara något slags patentmedicin mot
arbetslösheten. Man anför vidare att arbetslöshet och utslagning är en

AU 1983/84:8

funktion av det moderna kapitalistiska produktionssättet som försiggår
oberoende av arbetstidens längd och menar att det är orealistiskt att tro, att
den totala mängden arbete mätt i tid skulle kunna öka därhän att full
sysselsättning någonsin uppnåddes. Sextimmarsdagen är därför enligt
motionen också ur sysselsättningspolitisk synpunkt en viktig och oundgänglig
engångsåtgärd som dessutom har betydelsefulla jämlikhetsaspekter.

När det gäller sysselsättningen inom byggnadssektorn föreslår vpk bl. a.
åtgärder för effektivering och utbyggnad av vattenkraften, vilken beräknas
ge ca 500 årsarbeten. Detta yrkande som remitterats till näringsutskottet har
med yttrande överlämnats till arbetsmarknadsutskottet. Utskottet återkommer
senare till denna fråga.

Alf Wennerfors m. fl. (m) anför i motion 62 att regeringens oförmåga att ta
itu med de problem som ligger till grund för den omfattande strukturella
arbetslösheten är oroväckande. De offentliga utgifterna, skattetrycket och
budgetunderskottet fortsätter att växa. Därmed krymper utrymmet för
expansion i det privata näringslivet och de strukturella obalanserna växer sig
allt starkare. Om åtgärder mot dessa problem skjuts ytterligare på framtiden
blir följden enligt motionen en ännu högre arbetslöshet än i dag.

I motionen anförs vidare att ungdomarnas arbetsmarknadssituation är
sämre än någonsin tidigare. Regeringens metod att bekämpa arbetslösheten
med massiva insatser av beredskapsarbeten sägs ha misslyckats, varför den
trendmässiga ökningen av ungdomsarbetslösheten fortsätter.

Budgetunderskottet är enligt motionärerna det största hotet mot sysselsättningen
och har ökat med 15 miljarder kronor sedan regeringstillträdet.
Propositionens förslag förvärrar underskottet ytterligare. Vidare anförs att
höjt skattetryck, inkl. de grundläggande förändringar som föreslås av
skatteöverenskommelsen, leder till försämrad konkurrenskraft och därmed
fortsatt utslagning av riktiga jobb. Förslaget om fackföreningsfonder leder
till resignation, minskad framtidstro och därmed till uteblivna nyinvesteringar.
De nya riktiga jobben uteblir enligt motionen och redan existerande
arbetstillfällen slås ut.

Motionärerna förordar en politik rak motsatt den regeringen nu för. För
att öka sysselsättningen krävs i motion 62 först och främst att obalanserna i
ekonomin arbetas bort. En realistisk strategi för att långsiktigt bekämpa den
växande strukturella arbetslösheten måste därför bygga på:

- minskat budgetunderskott genom sparande, lägre statsutgifter och systemförändringar,

- stimulanser till näringsliv och de privata sektorerna i ekonomin genom
skatte- och avgiftssänkningar på produktionen,

- skattesänkningar som gör det lönsamt att arbeta, investera, spara och ta
risker,

- en effektiv arbetsmarknadspolitik med tyngdpunkten på arbetsförmedling
och utbildning i stället för konstlade jobb,

AU 1983/84:8

- bättre yrkesutbildning och förhöjd yrkeskompetens med hjälp av bl. a.

lärlingsutbildning.

Den omläggning av den ekonomiska politiken som genomfördes omedelbart
efter regeringsskiftet förra året skapade enligt utskottets mening
förutsättningar för en långsiktig förbättring av sysselsättningsläget i vårt
land. Genom devalveringen förstärktes den svenska industrins konkurrensförmåga
i avgörande grad. Exporten är som en följd därav nu avsevärt större
än föregående år och den samlade utrikeshandeln visar upp ett betydande
överskott. Även sysselsättningen inom industrin har ökat något sedan
oktober förra året. Positiv sysselsättningsutveckling kan noteras också för
den privata tjänstesektorn och för den offentliga sektorn. I det senare fallet
dock i första hand beroende på ökad omfattning av beredskapsarbeten.

Som sägs i propositionen får omläggningen av den ekonomiska politiken
emellertid positiva effekter på sysselsättningen med en viss eftersläpning.
Denna omständighet och det förhållandet att arbetslösheten redan vid
regeringsskiftet förra året var hög har nödvändiggjort betydande arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Utskottet delar regeringens bedömning att
behovet av sådana åtgärder under innevarande budgetår är större än som
kunde förutses under våren 1983.

Förslagen till åtgärder i proposition 26 är inriktade på att få snabba positiva
effekter på sysselsättningen. Det gäller insatserna för ungdomarna bland
vilka arbetslösheten fortfarande är alltför hög och stödet till näringslivets
rekrytering av arbetskraft som är anpassat till den konjunkturuppgång som
förutses. Det gäller också de åtgärder som vidtas för att förbättra
sysselsättningen inom byggnadssektorn.

En del av förslagen som förs fram i motionerna avser emellertid åtgärder
som får effekt på sysselsättningen först på längre sikt. Så är fallet med
centerpartiets förslag om förstärkta näringspolitiska insatser till småföretagsamhet
och omfördelningen av de regionalpolitiska medlen från SIND till
länsstyrelserna. Även folkpartiets förslag om att förmögenhetsskatten på
arbetande kapital i små och medelstora företag skall slopas tillhör en typ av
åtgärder som inte kan få några omedelbara effekter på den nu höga
arbetslösheten. Detta gäller också vpk:s förslag om införande av sex timmars
arbetsdag som självfallet förutsätter omfattande förberedelser innan ställning
kan tas.

Utskottet gör samma bedömning som regeringen i fråga om insatsernas
inriktning, nämligen att det nu behövs åtgärder som får omedelbar effekt på
arbetsmarknaden och som till sin omfattning i varje fall delvis är av temporärt
slag i avvaktan på att effekterna av omläggningen av den ekonomiska
politiken slår igenom på arbetsmarknaden. En förestående trolig konjunkturuppgång
motiverar också en sådan inriktning av åtgärderna. Det finns mot
den bakgrunden ingen anledning för riksdagen att i detta sammanhang ta upp

AU 1983/84:8

nyss nämnda förslag i partimotionerna från centerpartiet, folkpartiet och vpk
och som avser åtgärder som får effekter först på längre sikt. Sådana förslag
får bedömas i ett sammanhang där en bredare och mera långsiktig
sysselsättningspolitisk avvägning är aktuell, t. ex. senare under riksmötet när
budgeten för budgetåret 1984/85 behandlas. Mot den bakgrunden avstyrker
utskottet här berörda delar av motionerna 21, 28 och 34.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också två andra motioner vars
förslag till sysselsättningsåtgärder får effekter först på längre sikt. Det gäller
först motion 33 av Evert Svensson (s) och Georg Andersson (s) som föreslår
utökning av vapenfriutbildningen inom civilförsvaret i syfte att motverka
arbetslösheten. Motionen har överlämnats till arbetsmarknadsutskottet från
försvarsutskottet med yttrande (FöU 1983/84:1 y). Försvarsutskottet anför
att den utbildning som kan komma i fråga är långtidsutbildning som inte kan
startas så att den får någon sysselsättningseffekt under innevarande budgetår
och avstyrker bifall till motionen.

Arbetsmarknadsutskottet vill för sin del liksom försvarsutskottet peka på
att det f. n. finns 4 300 vapenfria tjänstepliktiga registrerade i väntan på
fullständig grundutbildning. Denna balans som vid utgången av budgetåret
1984/85 beräknas ha ökat till 5 000 är enligt nämnden för vapenfriutbildning
(NVU) för stor. I anslagsframställningen för budgetåret 1984/85 presenterar
nämnden en plan för att till en början av budgetåret 1989/90 minska balansen
till 3 000. Mot bakgrunden av att frågan därigenom kommer att prövas och då
en utökning av vapenfriutbildningen nu inte skulle få någon omedelbar
sysselsättningseffekt avstyrker utskottet motion 33.

Den andra motionen utskottet tar upp i detta sammanhang är nr 26 av
Lennart Brunander (c) och Kerstin Andersson (c) i vilken förordas en
utbyggd avbytarverksamhet inom jordbruket. Den nuvarande verksamheten
sägs ge lantbrukarna möjlighet till högst tio dagars semester per år. Målet bör
enligt motionärerna vara att successivt under 1980-talet genomföra möjlighet
till fem veckors semester för lantbrukarna. När systemet är fullt utbyggt år
1990 skulle det kunna ge 6 000 nya arbetstillfällen för avbytare och därmed ge
ökade sysselsättningsmöjligheter för arbetslösa ungdomar. Kostnaden för
det fullt utbyggda systemet anges av motionärerna till 800 milj. kr.

Avbytarverksamheten administreras av Lantbrukets avbytartjänst AB
under lantbruksstyrelsens tillsyn. Verksamheten startades vid mitten av
1970-talet. På grundval av förslag från en särskild utredare presenterades
grunder för en utbyggnad av verksamheten i proposition 1977/78:154. Dessa
grunder godkändes av riksdagen på förslag av jordbruksutskottet i ett i den
delen enhälligt betänkande (JoU 1977/78:34).

Motionen innebär i sak ett önskemål om att åtgärder vidtas för att
påskynda genomförandet av det av statsmakterna tidigare fattade principbeslutet,
med en förändrad målsättning och med anlitande av nya finansieringsvägar.
Det är en sak för sig att sådana förändringar av ett tidigare
riksdagsbeslut bör föregås av särskilda överväganden. Det i detta samman -

AU 1983/84:8

hang väsentliga är att motionärerna själva ser de åtgärder de föreslagit som
ett sätt att långsiktigt ge ett tillskott till sysselsättningen. Som tidigare
framhållits är det emellertid i detta sammanhang fråga om åtgärder som
omedelbart kan motverka arbetslösheten och därför avstyrker utskottet
motionen.

Utskottet går härefter över till att behandla förslag i propositionen och
motioner på arbetsmarknadspolitikens område.

Arbetsmarknadsservice

AMS disponerar för innevarande budgetår 10 milj. kr. för tillfällig
personalförstärkning inom arbetsförmedlingen. Medlen har använts så att 150
arbetsförmedlare har anställts för andra halvåret 1983. På framställning av
AMS föreslår regeringen nu att ytterligare 10 milj. kr. anvisas för
förstärkning av arbetsförmedlingen även under första halvåret 1984.

Det anförs i propositionen att arbetsförmedlingen inför den väntade
konjunkturuppgången måste ha erforderliga personalresurser så att näringslivets
efterfrågan av arbetskraft snabbt kan tillgodoses och de allt längre
arbetslöshetstiderna kan motverkas. Även de särskilda åtgärder som
regeringen föreslår och som utskottet återkommer till nedan motiverar en
tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen även under första halvåret 1984.
Utskottet gör samma bedömning som regeringen och tillstyrker att 10 milj.
kr. anvisas för ändamålet.

I detta sammanhang behandlar utskottet även ett yrkande i vpk:s
partimotion 21 om att tvångsåtgärder inte bör användas inom arbetsmarknadspolitiken
för att förmå enskilda att acceptera ett visst anvisat arbete.

Det är utskottets mening att stora krav bör ställas på samhället att
solidariskt genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder stödja dem som är
arbetslösa. Men denna solidaritet kan inte vara ensidig. Den enskilde måste
också i solidaritet med samhället bidra efter sin förmåga till den gemensamma
produktionen av varor och tjänster. Samtidigt bör påpekas att det enligt
nuvarande regler finns ett antal skäl som accepteras som giltiga hinder att ta
anvisat arbete. Det gäller t. ex. sjukdom, bristande kommunikationer till
den nya arbetsplatsen, för lång bortovaro på grund av stort pendlingsavstånd,
bundenhet till ort och familj, lön som väsentligt understiger vad man
haft som inkomst i det föregående jobbet. Mot bakgrund av vad här sagts
finns det enligt utskottets mening anledning hävda att de som omfattas av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder inkl. de som har arbetslöshetsunderstöd
skall stå till arbetsmarknadens förfogande enligt de regler som nu gäller.
Motion 21 avstyrks därför i här aktuell del.

AU 1983/84:8

Arbetsmarknadsutbildning

Beslut av riksdagen om arbetsmarknadsutbildningens omfattning togs
under våren 1983 vid två tillfällen. Vid behandlingen av budgetpropositionen
(AU 1982/83:21) anvisades medel för utbildning under budgetåret 1983/84 av
120 000 personer. Enligt beslutet skulle AMS tilldelas medel för utbildning
av 110 000 personer och regeringen skulle disponera en reserv av medel för
utbildning av ytterligare 10 000 personer. Senare beslutade riksdagen på
förslag av regeringen i kompletteringspropositionen (prop. 1982/83:150 bil.
3, AU 1982/83:30) att utbildningsvolymen skulle ökas till 125 000 deltagare.

AMS har hemställt att arbetsmarknadsutbildningen under innevarande
budgetår skall utökas till 132 000 utbildningsplatser. Arbetsmarknadsministern
räknar med att det ökade behovet av arbetsmarknadsutbildning inkl.
medel för fortbildning av anställda för att motverka s. k. flaskhalsproblem
inom industrin kan tillgodoses för en merkostnad av 180 milj. kr. varav 60
milj. kr. avses för den senare typen av utbildning.

I fråga om utbildningens inriktning anförs att den utökade medelstilldelningen
bör medge utbildning inom datateknik och elektronik för såväl
industri som handel, kontor och småföretag.

För riksdagens kännedom anmäls att AMS på försök skall kunna köpa
utbildning inom det militära försvaret och civilförsvaret för att erbjuda
ungdomar yrkesförberedande praktik. Yrkespraktiken avser civila yrkesområden
och kommer att omfatta både teoretiska och praktiska moment med
tonvikt på de senare. Verksamheten skall omfatta ca 1 300 platser på ett
20-tal orter. Utbildningen skall påbörjas snarast och pågå till den 30 juni 1984
utom beträffande praktiktjänstgöringen inom civilförsvaret som skall vara
avslutad den 31 december 1984. Kostnaderna för att anordna yrkespraktiken
uppgår till 19 milj. kr. vartill kommer 18 milj. kr. för utbildningsbidrag.

Totalt betyder detta att det här aktuella anslaget till arbetsmarknadsutbildning
under budgetåret 1983/84 enligt regeringens förslag skall tillföras
ytterligare 199 milj. kr.

Mot bakgrund av utökningen av antalet kursdeltagare i arbetsmarknadsutbildning
föreslår regeringen även att ytterligare 10 milj. kr. anvisas för
inköp av utrustning m. m. för arbetsmarknadsutbildning.

Folkpartiet yrkar i motion 34 avslag på regeringens förslag om ytterligare
medel för arbetsmarknadsutbildning. I motionen framhålls behovet av
flexibilitet inom detta område. Därför tillsatte den förra regeringen en
utredning med uppgift att se över denna utbildning. Vidare anförs att
resurser är låsta i lokaler, utrustning, lärarkapacitet m. m. för lång tid, vilket
försvårar en önskvärd snabb anpassning till arbetsmarknadens behov. Den
anpassning som sker har därför oftast bestått av att nya kurser etc. inrättas på
angelägna områden med hjälp av resurstillskott. Även i den nu aktuella
propositionen föreslås ytterligare resurstillskott för att starta särskilda
AMU-kurser inom datateknik och elektronik samt för att utvidga ”starta -

AU 1983/84:8

eget”-kursema. Enligt folkpartiets uppfattning är kurser inom dessa
områden angelägna och bör komma till stånd. Detta bör emellertid kunna
ske genom omprioriteringar, varvid t. ex. kurser inom allmän kontorsteknik
kan dras ned. I motionen erinras om att AMS har mycket stora anslag till sitt
förfogande, och det bör vara ett naturligt inslag i planeringen av hur dessa
används att se till att anordnade kurser tillkommer inom de områden där
näringslivets behov och efterfrågan på arbetskraft är störst. Ett ytterligare
sätt att öka flexibiliteten inom arbetsmarknadsutbildningen är enligt
motionen att i större utsträckning köpa utbildning från företagen. Även detta
bör kunna ske genom omprioriteringar inom existerande anslag.

Utskottet delar regeringens uppfattning att arbetsmarknadsutbildningen
mot bakgrund av det rådande arbetsmarknadsläget måste ha hög volym så att
de arbetslösas behov av grundläggande yrkesutbildning och industrins behov
av fortbildning av redan anställda kan tillgodoses. Utskottet tillstyrker från
den utgångspunkten regeringens förslag både vad gäller utökning av antalet
deltagare i arbetsmarknadsutbildning och insatserna för att utöka den s. k.
flaskhalsutbildningen inom industrin. Även medel för yrkespraktik m. m.
inom försvaret och civilförsvaret på civila yrkesområden tillstyrks av
utskottet, liksom den föreslagna anslagsökningen för inköp av utrustning
m. m. för arbetsmarknadsutbildningen. Uppfattningen i folkpartiets partimotion
om att de i propositionen föreslagna utbildningsaktiviteterna skall
rymmas inom tidigare beslutat anslag delas inte av utskottet. Yrkandet i
motion 34 om avslag på regeringens förslag när det gäller arbetsmarknadsutbildningen
avstyrks därför av utskottet.

Utskottet tar i sammanhanget upp ett yrkande i vpk:s partimotion 21 om
att de utförsäkrades försörjning måste garanteras genom arbetsmarknadsutbildning
och beredskapsarbeten. Denna modell sägs vara att föredra framför
förlängda ersättningstider från arbetslöshetsförsäkringen.

Utskottet är väl medvetet om att situationen för dem som utförsäkrats från
arbetslöshetsförsäkringen kan vara svår och att de därför måste uppmärksammas
särskilt. AMS har sedan hösten 1982 prioriterat de långtidsarbetslösa
- till vilka de utförsäkrade hör - i sina åtgärder. Regeringen har
dessutom ändrat arbetsmarknadskungörelsen med innebörd att kassamedlemmar
som närmar sig utförsäkring får rätt att begära ett beredskapsarbete.
AMS har också fått i uppdrag av regeringen att göra en uppföljning av bl. a.
hur många personer som omfattas av denna rätt och hur många av dessa som
begärt och fått beredskapsarbete. Resultatet av uppföljningen skall redovisas
senast den 15 mars 1984. Här kan också erinras om att en prioritering till
förmån för bl. a. långtidsarbetslösa skall göras i fråga om de rekryteringsplatser
som utskottet återkommer till senare. Sammantaget betyder detta att
åtgärderna till förmån för de långtidsarbetslösa har förstärkts. Att därutöver
som föreslås i vpk:s partimotion en viss del av kapaciteten inom bl. a.
arbetsmarknadsutbildningen skulle förbehållas de långtidsarbetslösa bedömer
utskottet som obehövligt. Motionen avslås därför i denna del.

AU 1983/84:8

Sysselsättningsskapande åtgärder

Beredskapsarbeten

I propositionen anmäls att regeringen den 6 oktober i år beslutat att - med
anlitande av finansfullmakten - dels tidigarelägga statliga byggnads- och
anläggningsarbeten för ca 500 milj. kr., dels avsätta 52 milj. kr. för
beredskapsarbeten av investeringskaraktär inom bl. a. turistnäringen.

Till fullföljande av vad som anfördes i den i våras avgivna kompletteringspropositionen
redovisar regeringen nu en ny form för beredskapsarbeten i
kombination med utbildning. Denna är avsedd för arbetslösa som behöver
både utbildning och arbetslivserfarenhet. Beredskapsarbetena skall anordnas
inom den kommunala sektorn, och utbildningen skall normalt ske inom
arbetsmarknadsutbildningen. Den enskilde deltagaren skall uppbära lön.
Storleken av denna skall fastställas genom särskilda kollektivavtal, varvid
förutsätts att hänsyn tas till att utbildningsdelen kommer att utgöra 20-50 %
av full arbetstid. Som grund för sådana kollektivavtal anges i propositionen
att statsbidrag skall utgå med 60 % av den avtalsenliga lönen för beredskapsarbeten
utan särskilda utbildningsinslag.

Det har i många fall visat sig vara önskvärt att kunna ge unga arbetslösa
utbildning som varvas med praktik eller arbete. En fördel med det system
som nu föreslås är att den enskilde kommer att uppbära en enhetlig
ersättning. Vid tidigare försök har lön utgått för arbete och utbildningsbidrag
vid utbildning, något som var administrativt krångligt och gjorde det
besvärligt för deltagaren att överblicka den ersättning som skulle utgå.
Regeringens förslag till utbildning varvat med arbete tillstyrks alltså av
utskottet.

Kersti Johansson (c) och Rune Backlund (c) förespråkar i motion 30 att
medel för beredskapsarbeten omdisponeras till kommunala underhållsarbeten
beträffande bl. a. vatten- och avloppsnäten.

Fördelningen av beredskapsarbeten på tunga investeringsarbeten av typ
vägbyggnads-, husbyggnads- och vatten- och avloppsarbeten resp. på lättare
och samtidigt mer personalintensiva verksamheter som skogsvårdsarbeten
och arbeten inom tjänstesektorn är en återkommande fråga i den arbetsmarknadspolitiska
debatten. Eftersom beredskapsarbetenas primära syfte är
att skapa sysselsättning är det ytterst sammansättningen av de arbetslösa som
avgör valet av arbeten. Bl. a. av det skälet har statsmakterna i det väsentliga
överlåtit åt arbetsmarknadsmyndigheterna att fördela de medel som ställs till
deras förfogande på de olika typerna av arbeten. Vad särskilt beträffar
vatten- och avloppsarbeten kan tilläggas att AMS har föreslagit en temporär
höjning av det statsbidrag som utgår till kommunerna när sådana arbeten
utförs som beredskapsarbeten. Förslaget om bidragshöjning biträds dock
inte av regeringen. Med hänsyn till detta ställningstagande som utskottet
ställer sig bakom och till att vatten- och avloppsarbeten liksom andra

AU 1983/84:8

kommunala investeringsarbeten redan utnyttjas som beredskapsarbeten
avstyrker utskottet motion 30.

I sammanhanget tar utskottet upp det av vpk i motion 21 framställda
yrkandet om anslag till tidigareläggning av kommunala byggprojekt. Enligt
vpk:s uppfattning behöver de statliga insatserna mot byggarbetslösheten i
form av det s. k. ROT-programmet kompletteras med särskilda åtgärder som
stimulerar byggandet. Tidigareläggning av kommunala byggprojekt är en
sådan åtgärd. Det statliga stödet bör främst inriktas på regioner med särskilt
stor byggarbetslöshet och ha som mål att skapa ytterligare 2 500 årsarbeten.

Regeringen har i proposition 26 redovisat de ytterligare insatser som görs
med hänsyn till att byggarbetslösheten trots tidigare åtgärder kan befaras bli
hög den kommande vintern. Utöver tidigareläggningen av statliga investeringar
för 500 milj. kr. med särskilt hänsynstagande till de sysselsättningssvaga
regionerna föreslås av bostads- och civilministrarna i andra avsnitt av
propositionen ett ökat stöd till samlingslokaler, förbättring av boendemiljön
m. m. Därutöver anmäls att bostadsministern kommer att lägga fram förslag
till underhåll, reparation och ombyggnad inom bostadssektorn (ROTprogrammet).
Förslag kommer också att läggas fram om åtgärder för att
stimulera energiinvesteringarna. Enligt utskottets mening bör man avvakta
effekterna av de åtgärder riksdagen med anledning härav kommer att besluta
innan man tar ställning till behovet av ytterligare insatser på byggområdet.
Därför avstyrks det av vpk framställda yrkandet.

Till frågor om enskilda beredskapsarbeten återkommer utskottet i
nästföljande avsnitt.

Rekryteringsplatser

Regeringen föreslår i proposition 26 att de enskilda beredskapsarbetena
ersätts med ett bidrag till rekryteringsplatser. Det nya bidraget skall rikta sig
till hela det enskilda näringslivet, och det skall inte uteslutande vara avsett för
ungdomar utan omfatta arbetssökande oavsett ålder med endast den
begränsningen att man sätter en nedre åldersgräns vid 18 år. Det är dock
meningen att ungdomar samt långtidsarbetslösa skall prioriteras vid bidragsgivningen,
och det betonas i propositionen att bidraget inte får ses som ett
allmänt stöd för nyanställningar.

Bidraget till rekryteringsplatser skall kunna utgå i sex månader, och det
skall täcka 50 % av arbetsgivarens totala lönekostnader för de nyanställda.
Bidraget är därmed lägre än det som f. n. utgår vid enskilda beredskapsarbeten,
då det utgör 75 %. Å andra sidan skall bidraget till rekryteringsplatser
kunna användas för rekrytering till ett företags ordinarie verksamhet vilket
inte varit tillåtet när det gäller enskilda beredskapsarbeten som skall avse
sådant arbete som annars inte hade blivit utfört.

AU 1983/84:8

Enligt regeringens mening bör nya enskilda beredskapsarbeten inte
tillkomma efter nyåret 1984. De arbeten som nu pågår eller som startas före
årsskiftet skall vara avslutade senast den 30 april nästa år. Den möjlighet som
finns att utföra enskilda investeringsarbeten som beredskapsarbeten berörs
inte av vad som nu har sagts.

I proposition 40 bilaga 8 p. 1 anmäls att den nu föreslagna omläggningen av
rekryteringsstödet ger en besparing av 100 milj. kr.

Vpk motsätter sig i partimotion 21 att det införs ett nytt bidrag till
rekryteringsplatser och yrkar i enlighet härmed att regeringens förslag skall
avslås. Enligt vpk är systemet med lönesubventioner i grunden felaktigt. I
stället bör införas en anställningsgaranti som utkrävs av de privata företagen.
Garantin skall bestå av en skyldighet för företagen att ställa ett heltidsarbete
till förfogande för varje uppnått 50-tal anställda. Garantin skall finansieras
med en särskild arbetsgivaravgift.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna stimulerar den tillväxt som nu sker inom
den enskilda sektorn. Fördelen med regeringens förslag är att man tar till
vara och främjar sysselsättningsökningarna inom de expansiva delarna av
näringslivet. Utskottet biträder därför regeringens förslag att det skall
införas bidrag till rekryteringsplatser som en ny arbetsmarknadspolitisk
åtgärd och avstyrker följaktligen vpk:s avslagsyrkande och därmed sammanhängande
förslag om en anställningsgaranti.

Utskottet tar härefter upp några särskilda frågor om rekryteringsplatsernas
utformning och om de enskilda beredskapsarbetena.

Som redan nämnts föreslår regeringen att de enskilda beredskapsarbetena
skall avvecklas parallellt med att de nya rekryteringsplatserna tillkommer.

Alf Wennerfors m. fl. (m) anför i motion 120 att de enskilda beredskapsarbetena
har visat sig vara ett värdefullt sätt att hjälpa arbetslösa till en fast
anställning. Inte minst gäller det om svårplacerad arbetskraft. Motionärerna
föreslår att de enskilda beredskapsarbetena behålls. Även Lars-Ove
Hagberg m. fl. (vpk) anser i motion 132 att de enskilda beredskapsarbetena
fortsättningsvis behöver användas i arbetslöshetsbekämpande syfte. Dessa
arbeten bör kunna finansieras med de 100 milj. kr. per år som regeringen
enligt proposition 40 inte avser att utnyttja. Folkpartiet förordar i motion 34
att enskilda beredskapsarbeten skall kunna behållas vid sidan av det nya
rekryteringssystemet och utnyttjas i de fall då arbetsförmedlingen annars
skulle ha stora svårigheter att få en person arbetsplacerad. Centerpartiet
föreslår i motion 28 att möjligheterna att inrätta nya beredskapsarbeten bör
kunna ske under i första hand ytterligare ett kvartal, dvs. till den 1 april 1984.
Från centerpartiets sida hänvisas bl. a. till de informationsproblem som
uppstår när man byter ett ersättningssystem mot ett annat. Det är vidare
enligt centerpartiet önskvärt att övergångsvis låta de båda stödformerna
komplettera varandra så att exempelvis ett enskilt beredskapsarbete skall

AU 1983/84:8

kunna omvandlas till tjänst med rekryteringsstöd när det finns förutsättningar
härför.

De enskilda beredskapsarbetena har primärt haft till syfte att ge ungdomar
sysselsättning. Samtidigt ger de liksom andra beredskapsarbeten praktik och
arbetslivserfarenhet. Det har därtill visat sig att arbetena i stor omfattning
har lett till att ungdomarna har fått fortsatt fast anställning hos arbetsgivaren.
Med hänsyn till dessa positiva effekter anser utskottet att man i nuläget bör
behålla de enskilda beredskapsarbetena såsom en kompletterande åtgärd vid
sidan av de nya rekryteringsplatserna. En placering i enskilt beredskapsarbete
kan, såsom framhålls av folkpartiet men även i motionen av Alf
Wennerfors m. fl., vara en smidig stödform för personer med särskilda
svårigheter på arbetsmarknaden. De enskilda beredskapsarbetena har alltså
enligt utskottets mening ett särskilt värde genom de möjligheter de erbjuder
att ge en breddad arbetslivserfarenhet, och det är från den synpunkten
motiverat att behålla dem vid sidan av anställningar med rekryteringsstöd.
Detta bör då komma till uttryck i reglerna om förutsättningarna för enskilda
beredskapsarbeten. Liksom beträffande rekryteringsplatserna är det enligt
utskottets mening angeläget att länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen,
arbetsgivarna och de fackliga organisationerna var för sig verkar för
smidiga kontaktvägar sinsemellan, så att man bättre än i dag får snabba och
obyråkratiska beslutsgångar vid handläggningen av ärendena om anvisning
av arbetssökande till enskilda beredskapsarbeten. Om man nu stannar för att
ha två former av rekryteringsstöd därför att de med hänsyn till sin delvis olika
inriktning kompletterar varandra bör undvikas att de på grund av olika
bidragsnivåer kommer att konkurrera inbördes. Genomförs regeringens
förslag om bidrag till rekryteringsplatser bör alltså i fortsättningen samma
bidrag om 50 % av den totala lönekostnaden utgå till enskilda beredskapsarbeten.

En följd av vad ovan föreslagits blir att den besparing på 100 milj. kr. som
angivits i proposition 40 kommer att tas i anspråk och att en del av medlen för
bidrag till rekryteringsplatser i praktiken får utnyttjas för enskilda beredskapsarbeten.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna bör ges regeringen till
känna.

Till villkoren för bidraget till rekryteringsplatser hör enligt regeringsförslaget
att anställningen skall ha anvisats av arbetsförmedlingen. Mot detta
invänder folkpartiet i motion 34 att ett sådant villkor diskriminerar de
människor som lyckas skaffa sig ett arbete på egen hand. Villkoret kommer
att fungera som ett byråkratiskt hinder för egna initiativ.

En utgångspunkt för regeringsförslaget är att det nya bidraget till
rekryteringsplatser inte generellt skall sättas in vid nyanställningar. Det är
inte tänkt att bidraget skall utnyttjas för arbetssökande som får anställning på
vanliga vägar via platsförmedling och utbildning. Härav följer, som utskottet
ser det, att man inte bör ge bidrag för nyanställda som vänt sig till

AU 1983/84:8

arbetsgivaren på eget initiativ. Man kan inte heller säga att dessa anställda
utsätts för någon diskriminering, eftersom de i bidragshänseende jämställs
med sådana arbetssökande hos arbetsförmedlingen för vilka vanliga förmedlingsinsatser
bedöms vara tillräckliga. Därför avstyrker utskottet motion 34
på denna punkt.

Från centerpartiets sida begärs i motion 28 att riksdagen uttryckligen anger
att det nya rekryteringsstödet även skall tillämpas vid visstidsanställningar
och provanställningar. Centerpartiet hänvisar till att detta är vad AMS
föreslagit och till att ett sådant klarläggande har betydelse för rekryteringsstödets
långsiktiga effekter.

Utskottet konstaterar att regeringens förslag avser ”även tidsbegränsade
nya anställningar som sker i enlighet med lag och gällande avtal”. Man kan
vidare notera att arbetsmarknadsministern förutsätter att de berörda
företagen och de fackliga organisationerna vid sina normala kontakter klarar
ut frågorna om rekryteringsplatser så att dessa frågor kan hanteras på ett
smidigt sätt.

Till tidsbegränsade anställningar - eller med ett synonymt begrepp
visstidsanställningar - hör anställningar som begränsas för viss tid, viss
säsong eller visst arbete på grund av ”arbetets särskilda beskaffenhet”.

Till visstidsanställningar hör vidare

vikariat, praktikarbete eller feriearbete,

anställningar på grund av tillfällig arbetsanhopning (”arbetstoppar”),

anställningar innan arbetstagaren skall påbörja värnpliktstjänstgöring
eller motsvarande tjänstgöring,

provanställningar.

För fullständighetens skull skall tilläggas att tidsbegränsade anställningar
också är tillåtna beträffande arbetstagare som har uppnått pensionsåldern.

Såvitt nu kan bedömas torde det nya rekryteringsbidraget med hänsyn till
sin inriktning få särskild betydelse för provanställningar samt för vikariat och
praktikarbete. Liksom motionärerna vill utskottet dock inte göra något
undantag för de övriga formerna för tidsbegränsade anställningar om syftet
med bidraget uppfylls. Detta torde inte heller vara avsett i propositionen.
Med dessa förtydligande uttalanden från utskottets sida får motion 28 i denna
del anses vara besvarad, och den behöver därutöver inte leda till någon
åtgärd.

I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag till regler för rekryteringsplatser.
Dessa bör alltså godkännas av riksdagen i de delar de inte behandlats
ovan.

Omställningsbidraget

Budgetåret 1981/82 infördes ett omställningsbidrag vid lokala sysselsättningskriser.
Bidraget skall bara tillgripas när driftinskränkningar vid ett

AU 1983/84:8

företag är så stora att de på ett avgörande sätt påverkar den lokala
arbetsmarknaden. Det utgår med 75 % av de totala lönekostnaderna för de
arbetstagare som berörs av driftinskränkningen.

Bidragsgivningen sker på försök. Den nu pågående försöksperioden
upphör med utgången av innevarande budgetår. I proposition 40 anförs att
omställningsbidraget inte har kommit att fylla den avsedda funktionen utan
har använts som ett rekonstruktionsstöd för krisdrabbade företag. Regeringen
föreslår att bidragsgivningen upphör redan vid det förestående årsskiftet,
dock att redan beviljade bidrag skall få utgå även efter den tidpunkten.
Åtgärden ger en besparing som i propositionen uppskattas till 25 milj. kr.

Utskottet anser att regeringens förslag bör godtas. Försöksverksamheten
med omställningsbidrag vid lokala sysselsättningskriser bör således upphöra
fr. o. m. den 1 januari 1984.

Medelsberäkningen

För beredskapsarbetena under innevarande budgetår har statsmakterna
hittills anvisat 4 850 milj. kr. Av det beloppet har regeringen innehållit 500
milj. kr. AMS har begärt att ytterligare 1 000 milj. kr. skall ställas till verkets
förfogande för beredskapsarbeten och för det nya bidraget till rekryteringsplatser
under första halvåret 1984. Styrelsen har räknat med att antalet
rekryteringsplatser skall successivt ökas till 40 000 under våren.

Arbetsmarknadsministern ser det som önskvärt att man uppnår den av
AMS angivna volymen rekryteringsplatser. Eftersom hälften av det belopp
AMS begärt kan ställas till styrelsens disposition genom att det hittills
innehållna beloppet får tas i anspråk bör riksdagen anvisa ytterligare 500
milj. kr. Detta är vad regeringen föreslår.

Folkpartiet anser i motion 34 att regeringsförslaget bör avslås. Effekten av
det nya rekryteringsstödet blir nog inte så stor som arbetsmarknadsministern
utgår från. Därför behöver inte anvisas nya medel utöver de 500 milj. kr. som
finns disponibla. Skulle det visa sig att det behövs ytterligare medel, tillägger
folkpartiet, kan regeringen återkomma till riksdagen.

Utskottet gör samma bedömning av medelsbehovet som AMS och
regeringen. Med avstyrkande av motion 34 i föreliggande del föreslår
utskottet att riksdagen anvisar det av regeringen begärda anslaget.

Särskilda åtgärder för arbetslösa i åldern 18-19 år

Inledning

De stora svårigheterna för arbetslösa under 20 år är sedan länge ett erkänt
faktum. För de yngsta, 16-17-åringarna, har etablerats ett särskilt uppföljningsansvar
inom skolans ram, i vilket ingår en lång rad utbildningsinsatser
och - sedan början av år 1982 - ett system för särskilda ungdomsplatser.

AU 1983/84:8

Men svårigheterna är stora också för arbetslösa 18-19-åringar. Flertalet
saknar arbetslivserfarenhet och en relativt stor grupp har bristande eller
avbruten utbildning. Betydande arbetsmarknadspolitiska insatser, särskilt i
form av beredskapsarbeten, har gjorts, men arbetslösheten är ändå hög i
denna åldersgrupp.

Ungdomar i den nu aktuella åldersgruppen kommer att omfattas av de
former av rekryteringsstöd som har behandlats i det föregående. Detta bör
göra det lättare för dem att få arbete. Ytterligare stödåtgärder har emellertid
bedömts vara nödvändiga.

Regeringen har i propositionerna 26 och 46 föreslagit att det införs s. k.
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare och att verksamheten förankras i en
särskild lagstiftning. Moderata samlingspartiet avvisar den föreslagna
lagstiftningen och förordar i stället ett system med samhällstjänst. Även
folkpartiet avvisar regeringens förslag och föreslår andra åtgärder till stöd för
de ungdomar det här gäller. Centerpartiet godtar tanken på införande av en
verksamhet med ungdomslag men anser att regeringens förslag är behäftat
med betydande brister och därför i centrala hänseenden bör utformas på ett
annat sätt. Vänsterpartiet kommunisterna lägger fram ett eget förslag till lag
om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. Därutöver har i
motioner från enskilda riksdagsledamöter lagts fram förslag till ändringar i
regeringens lagförslag och till andra kompletterande åtgärder till stöd för
ungdomar i den nu berörda åldersgruppen.

Åtgärdernas allmänna inriktning

Med hänsyn till de skilda synsätt som redovisats ovan tar utskottet först
upp frågan om den allmänna inriktningen av de särskilda åtgärderna till stöd
för arbetslösa i åldern 18-19 år. Regeringens och de fyra oppositionspartiernas
förslag innebär sammanfattningsvis följande.

Regeringen föreslår att arbete skapas åt arbetslösa 18-19-åringar genom att
s. k. ungdomslag inrättas hos offentliga arbetsgivare, dvs. hos stat, landsting,
kommuner, församlingar m. fl. Ytterst är det hemkommunerna som blir
skyldiga att tillhandahålla arbete i ungdomslag. Tanken är att ungdomarna i
sådana lag skall utföra samhällsnyttigt arbete som inte skulle ha blivit utfört
inom ramen för ordinarie resurser.

Ungdomarna anvisas arbete i ungdomslag av arbetsförmedlingen. De skall
betraktas som anställda hos arbetsgivaren och lön och övriga anställningsförmåner
skall utgå enligt kollektivavtal. Arbetstiden skall normalt vara fyra
timmar per dag. Ungdomar som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa
kan dock välja att arbeta på heltid.

Ordningen med ungdomslagen medför att ungdomar som är 18-19 år
endast i begränsad utsträckning kommer att ha rätt till ersättning från
arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd.

AU 1983/84:8

Verksamheten i ungdomslag är avsedd att börja den 1 januari 1984. De
närmare bestämmelserna om verksamheten i ungdomslag skall, som nämnts,
ges i lag. Regeringen lägger i proposition 46 fram förslag till lag om arbete i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare samt till följdlagstiftning.

De offentliga arbetsgivare som anordnar ungdomslag skall enligt regeringens
förslag i proposition 26 få täckning för hela kostnaden för ersättningarna
till de ungdomar som ingår i ungdomslagen jämte bidrag till kostnaderna för
administration och handledning. Statens bidragskostnader innevarande
budgetår beräknas till sammanlagt 420 milj. kr. Vid beräkningen av det
beloppet har regeringen bedömt att det skall vara möjligt att successivt under
vintern och våren 1984 nå upp till en sysselsättning i ungdomslag av 20 000
ungdomar.

Alf Wennerfors m. fl. (m) yrkar i motion 62 att regeringens förslag till
lagstiftning om arbete i ungdomslag skall avslås samt att regeringen skall ges
till känna vad som i motionen anförs om ett system med samhällstjänst och
finansieringen därav.

Motionärerna anför att krav kan ställas på motprestationer från ungdomarnas
sida om arbetslöshetsersättning skall utgå. Men samhällstjänst som
en sista utväg för att ta ansvar för unga människor måste utformas med stort
hänsynstagande till den personliga friheten och integriteten. Den skall även
utveckla de ungas ansvarstagande. Från dessa utgångspunkter innehåller
regeringens förslag inslag som inte kan accepteras.

Tvånget för kommunerna att ge sysselsättning innebär en högst väsentlig
begränsning av möjliga arbetsuppgifter för arbetslagen. Detta tvång bör
därför avvisas, och verksamheten utvidgas att omfatta även den enskilda
sektorn. Arbetsförmedlingarna måste ha stor frihet att ta till vara alla
möjligheter att hitta lämpliga och meningsfulla arbetsuppgifter för de
berörda ungdomarna. Samhällstjänst skall även kunna användas när det
gäller enskilda ungdomar som då arbetar under överinseende av andra
anställda.

Ersättningen till ungdomarna bör hållas på nuvarande KAS-nivå (100 kr.
per dag). Arbetstiden skall kunna varieras upp till full arbetsdag.

De av regeringen beräknade kostnaderna för verksamheten bör med dessa
förändringar kunna minskas avsevärt. Sociala avgifter bör inte erläggas för
de ersättningar som utgår till ungdomarna. Motionärerna beräknar kostnaderna
under innevarande budgetår för den av dem föreslagna samhällstjänsten
till 175 milj. kr. Med beaktande dessutom av att kostnaderna för
beredskapsarbeten för ungdomar i åldern 18-19 år delvis bortfaller bör det
angivna beloppet kunna rymmas inom den ram för beredskapsarbeten som
AMS redan disponerar.

Centerpartiet uttalar sig i motion 28 för att verksamheten med ungdomslag
på sikt också bör komma att omfatta ungdomar i åldern 20 år. Regeringens
förslag är ett fullföljande av riksdagens beslut år 1982 om att alla ungdomar
skall erbjudas arbete, praktik eller utbildning, men det har betydande

AU 1983/84:8

brister. Därför bör det omarbetas i följande avseenden.

Inom allt arbete är åtta timmars arbetsdag det normala. Ungdomsplatserna
bör organiseras härefter. Kortare arbetsdag kan medges om det är
normalt på den aktuella arbetsplatsen.

Enligt centerpartiets mening måste lönekostnaderna för oerfaren arbetskraft
sänkas. Arbetsuppgifter som har karaktär av introduktion har sällan
den produktivitet som motiverar kostnaden för avtalsenlig lön. Riksdagen
bör göra ett särskilt uttalande vari parterna på arbetsmarknaden uppmanas
att träffa särskilda avtal om ungdoms- och introduktionslöner. När det gäller
den arbetslösa ungdom som skall få arbete i ungdomslag är en ersättning om
160 kr. per dag eller 20 kr. per timme en rimlig nivå med hänsyn till lägsta lön
enligt kollektivavtal och till lärlingsavtalen.

För att vidga möjligheterna att finna meningsfulla arbetsuppgifter är det
nödvändigt att också anlita den enskilda sektorn för verksamheten med
ungdomslag. På de platser som inrättas på denna sektor bör statsbidrag utgå
med 75 % på de ersättningar som utbetalas till ungdomarna. Ovanpå dessa
ersättningar skall inte utgå lönebikostnader.

Centerpartiet räknar med att 13 000 platser kan tillskapas inom den
offentliga sektorn och 4 000 platser inom den privata till en kostnad av 250
milj. kr.

I motion 155 av Arne Fransson m. fl. (c) redovisas ovanstående förslag
uttryckta i lagtext.

Folkpartiet avvisar i motionerna 34 och 160 regeringens förslag till
ungdomslag. Det anförs bl. a. att den föreslagna lagstiftningen kommer att
låsa in ungdomarna i tillfälliga jobb när man i stället bör slussa ut dem till
varaktiga anställningar i näringslivet. Bindningen till den offentliga sektorn
är felaktig. Det är också fel att ersättning skall kunna utgå i form av
avtalsenlig lön. Av bl. a. dessa skäl är regeringens förslag på många sätt både
olämpligt utformat och oklart. I stället bör kommunerna stimuleras att
utveckla existerande och lokalt anpassade system för att anvisa meningsfull
sysselsättning åt 18-19-åringarna.

Vidare anser folkpartiet att nya initiativ bör tas till avtal mellan parterna
om att utvidga de s. k. ungdomsplatsema, så att dessa omfattar även
ungdomar i åldern 18-19 år. För att snabbt få ned företagens kostnader vid
anställning av ungdomar bör förslag läggas fram om nedsättning av
arbetsgivaravgifterna. Denna nedsättning kan första året vara 10 %, varefter
den successivt trappas av de följande åren. Under den perioden bör parterna
avtala om att ungdomslönerna skall hållas konstanta.

Vänsterpartiet kommunisterna anför i motion 21 att regeringens förslag om
ungdomslag i och för sig innehåller sympatiska drag och utvecklingsbara
sidor. Men till de negativa inslagen hör att ungdomslagen är tänkta som en
temporär lösning, en förvaringsplats. Ungdomslagen borde i stället få ett
eget syfte och vara ett trappsteg till fastare anställningar genom att de knyts
till den långsiktiga utbyggnaden av den offentliga sektorn. De unga borde få

3 Riksdagen 1983/84. 18 sami Nr 8

AU 1983/84:8

möjlighet att själva fatta avgörandet i valsituationer och ges en större
trygghet inom ungdomslagens gemenskap. Dessa lag bör bilda verkliga och
någorlunda fasta arbetsgemenskaper där man undviker en kategoriklyvning
genom att ge heltidsarbete åt vissa deltagare och endast deltidsarbete åt
andra. Ungdomslagen bör i stället sikta till att ge ungdomarna en ekonomisk
bas för ett självständigt liv och full försörjning.

I motion 163 utvecklar vpk dessa kritiska synpunkter vidare och lägger
fram ett eget lagförslag där vissa bestämmelser sammanfaller med regeringens
lagförslag medan andra bestämmelser utformats i enlighet med de
synpunkter som redovisas i de båda motionerna. Avslutningsvis sägs i motion
163 att vpk är berett att biträda ett beslut om inrättande av ungdomslag
endast om de påtalade problemen uppmärksammas, och, när de direkt
sammanhänger med regeringsförslagen, i rimlig mån löses genom ändringar i
dessa förslag.

För egen del vill utskottet anföra följande. Regeringens förslag till
ungdomslag utgår från att placering i sådana lag skall vara en åtgärd som
kommer i fråga enbart för ungdomar vilka inte kan få arbete på annat sätt och
inte har kunnat placeras i utbildning. Övriga möjligheter skall vara uttömda
när sysselsättning i arbetslag aktualiseras. Det är alltså fråga om ungdomar
som annars kommer att få ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant
arbetsmarknadsstöd om de uppfyller villkoren för sådana ersättningar. När
så inte är fallet måste de f. n. åtminstone temporärt lämnas utan något
arbetsmarknadspolitiskt stöd.

Vad regeringen med sitt förslag vill skapa är ett skyddsnät för ungdomar i
denna utsatta situation. Den förvärras av att den inträffar när ungdomarna
befinner sig i den ålder då man träder ut i vuxenlivet. Alla torde vara överens
om det förkastliga i att ungdomar just vid debuten i vuxenlivet skall tvingas gå
sysslolösa. Olika åtgärder kan vidtas för att hindra att så sker. Några sådana
har diskuterats i de föregående avsnitten. Men om skyddsnätet skall få
tillräcklig fasthet, dvs. om man är beredd att ge de ungdomar det här gäller en
verklig rätt till sysselsättning genom arbete, så fordras att det är någon som
ytterst är ansvarig för att en sådan sysselsättning kommer till stånd i varje
enskilt fall. Med samhällets ansvar för medborgarna är det rimligt att tänka
sig att detta blir ett åliggande för det allmänna och då i sista hand för
kommunerna med hänsyn till deras ansvar för sina invånare.

Det är i och för sig riktigt som framhålls i några av motionerna att
arbetsgivarna på den enskilda sektorn kan påverkas att främja de ungas
sysselsättning. Detta är vad man söker uppnå med rekryteringsstöd, bidrag
till enskilda beredskapsarbeten och andra former av lönebidrag. Åtgärder av
det slaget har prövats sedan lång tid och de skall fortsätta, men vad det här är
fråga om är att ta hand om ungdomar som trots sådana åtgärder eller andra
stödinsatser inte kan få sysselsättning.

Lön och andra anställningsvillkor för deltagarna i ungdomslagen bör

AU 1983/84:8

bestämmas på det sätt som är vedertaget på arbetsmarknaden, dvs. genom
kollektivavtal. Man kan hävda att detta också borde gälla om arbetstiden i
ungdomslagen. Som regel men på grund av deltidsarbetets utbredning långt
ifrån alltid är arbetstiden längre än vad som kommer att bli fallet för
ungdomslagens del enligt regeringens förslag. Detta är emellertid en
kostnadsfråga, och det måste vara bättre för den unge att ha en arbetsuppgift
på halvtid än att gå helt sysslolös. Utskottet biträder för sin del den
allmänna inriktning som regeringen vill ge åtgärderna för arbetslösa
ungdomar i åldern 18-19 år. Det bör betonas att med den av regeringen
föreslagna lagen om arbete i ungdomslag införs för dessa ungdomar i själva
verket en lagfäst rätt till betalt arbete. Tanken är att sysslolöshet skall
ersättas av meningsfull sysselsättning mot lön som bestäms i avtalsenlig
ordning. ”Kontantlinjen” skall ersättas av ”arbetslinjen”.

Denna inriktning har i ett par av motionerna tolkats som ett ökat tvång mot
de ungdomar det här gäller. Det har använts uttryck som ”ett slags
tvångssystem” (motion 34) och ”arbetstvång” (motion 163), och behovet av
”stort hänsynstagande till den personliga friheten och integriteten” har
framhållits (motion 62). Det bör därför på nytt understrykas att det gäller
stödåtgärder för ungdomar som inte kan erbjudas annat arbete eller
utbildning och som alltså annars kommer att vara hänvisade till sysslolöshet.
Och vad de kommer att anvisas till är en verksamhet där de enligt lagen själva
skall delta i planläggningen och i valet av uppgifter. Under tiden i
ungdomslag skall arbetsförmedlingen göra fortsatta ansträngningar att finna
annan anställning eller utbildning för deltagarna. Också detta fastslås genom
lagstiftningen.

Mot den angivna bakgrunden tillstyrker utskottet regeringens lagförslag
och föreslår att riksdagen antar 2-6 samt 8-18 §§ i det till proposition 46
fogade förslaget till lag om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.
Utskottet återkommer i det följande dels till 1 och 7 §§ vilkas utformning
aktualiserats i andra motioner än nu redovisats, dels till lagens rubrik m. m.
Detsamma gäller om den föreslagna följdlagstiftningen.

Till följd av detta ställningstagande finner utskottet inte anledning att
ytterligare gå in på alternativförslagen från moderata samlingspartiet,
centerpartiet, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna. Vad särskilt
beträffar det av folkpartiet framförda förslagen om temporära nedsättningar
av arbetsgivaravgifterna skall dock konstateras att förslagen avstyrkts i det
yttrande från socialförsäkringsutskottet varmed motionen i den delen
överlämnats till arbetsmarknadsutskottet. Utskottet avvisar alltså de av Alf
Wennerfors m. fl. (m) i motion 62 och av folkpartiet i motionerna 34 och 160
framställda yrkandena med avslag på regeringens lagförslag och i anslutning
därtill föreslagna alternativa åtgärder. Vidare avstyrker utskottet de av
centerpartiet i motion 28 föreslagna åtgärderna och de av Arne Fransson
m. fl. (c) i motion 155 begärda ändringarna i lagförslaget i de nu aktuella
delarna. Slutligen avstyrks - likaså i de aktuella delarna - den av

AU 1983/84:8

vänsterpartiet kommunisterna i motionerna 21 och 163 gjorda alternativa
utformningen av lagen.

Återstående frågor om lagens utformning

Utskottet tar nu upp några förslag om lagens utformning som har
framställts i andra motioner än de som redovisats i den föregående
framställningen eller som utskottet av andra skäl funnit anledning att
aktualisera.

11 § i regeringens lagförslag fastslås dels vilka offentliga arbetsgivare som
skall omfattas av lagen, dels att lagen gäller arbetslösa ungdomar som har
fyllt 18 men inte 20 år.

Som offentliga arbetsgivare anges staten, kommuner, landstingskommuner,
kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfälligheter. Kurt
Hugosson m. fl. (s) föreslår i motion 29 att även kommunägda företag skall
kunna anordna ungdomslag.

Utskottet har förståelse för motionärernas argument att man inte bör
begränsa en kommuns möjligheter att anordna ungdomslag därför att t. ex.
den tekniska försörjningen i kommunen ombesörjs i bolagsform och inte i
förvaltningsform. Utskottet är emellertid inte berett att föreslå att man gör
avsteg från principen om att det här skall gälla verksamheter hos offentliga
arbetsgivare och avstyrker att man gör en ändring i lagen enligt motionens
förslag.

I samma motion samt i motionerna 27 av Lars Ernestam (fp) och Kenth
Skårvik (fp) och 32 av Evert Svensson (s) förordas en modifiering av lagens
åldersgränser till förmån för förstånds handikappade ungdomar. För dessa
gäller skolplikten upp till 21 och i vissa fall till 23 års ålder. Med hänsyn till
detta bör det enligt motionerna inte möta hinder att i ungdomslagen ta in
förståndshandikappade ungdomar i åldern upp till 23 resp. 25 år.

På grund av de svårigheter som de handikappade möter i förvärvslivet har
inom arbetsmarknadspolitikens ram skapats ett system av olika stödåtgärder
till vilka har avsatts betydande resurser. Det har uppdragits åt handikappkommittén
att pröva hur dessa åtgärder skall kunna effektiveras. Enligt
utskottets mening bör resultatet av kommitténs arbete avvaktas. Då har man
dessutom hunnit få erfarenheter av hur verksamheten med ungdomslag
fungerar och kan få en bättre uppfattning om sysselsättning i ungdomslag kan
göras till en verksam stödform för förståndshandikappade ungdomar. På
grund av det anförda är utskottet inte berett att föreslå en lagändring som
tillgodoser motionsyrkandena utan avstyrker dessa.

Avslagsyrkandena i motionerna 62 och 160 såvitt de berör 1 § i regeringens
lagförslag avstyrks. På grund härav och med hänvisning till vad som anförts
om kommunägda företag och om förståndshandikappade ungdomar anser
utskottet att riksdagen bör anta den aktuella paragrafen såsom den
föreslagits av regeringen.

AU 1983/84:8

Arbetstiden för medlemmarna i ungdomslagen regleras i 7 §. Huvudregeln
i regeringens lagförslag är att arbetstiden skall vara fyra timmar per
arbetsdag. Ungdomar som har rätt till ersättning från arbetslöshetskassa kan
dock välja att arbeta på heltid.

Centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna har, som tidigare redovisats,
uppfattningen att det bör vara en huvudregel att medlemmarna i
ungdomslagen arbetar på heltid, och de båda partierna fullföljer detta med
lagändringsförslag i motionerna 155 och 163.1 motion 155 formuleras saken
så, att arbetstiden skall vara den som är etablerad på arbetsplatsen.

Med hänvisning till ställningstagandet i avsnittet om åtgärdernas allmänna
inriktning avstyrks de båda motionernas ändringsförslag. Med samma
hänvisning avstyrks även avslagsyrkandena i motionerna 62 och 160 såvitt de
gäller denna paragraf.

I paragrafen öppnas en möjlighet för arbetsgivaren att utsträcka arbetstiden.
Detta förutsätter dock stöd av ett kollektivavtal och att det sker på
arbetsgivarens egen bekostnad. Det framgår av lagförslagets motivering att
denna möjlighet skall utnyttjas endast i särskilda fall.

Monica Andersson m. fl. (s) i motion 162 anser att arbetsgivarens
möjlighet att på egen bekostnad utsträcka arbetstiden har fått en för
restriktiv utformning. Motionärerna lägger därför fram förslag till ändrad
lydelse av paragrafen. Innebörden av ändringsförslaget är att man ger
arbetsgivaren rätt att utan begränsning på egen bekostnad fylla på
arbetstiden till åtta timmar.

Utskottet kan till en del gå motionärerna till mötes. Man får räkna med att
även ungdomar som har försörjningsskyldighet kommer att anvisas sysselsättning
i ungdomslag. Eftersom det kan vara svårt att fullgöra denna
skyldighet med den inkomst halvtidsarbetet ger kan det bli aktuellt att
komplettera inkomsten med socialbidrag. I sådana fall kan det vara mer
tilltalande att arbetsgivaren/kommunen i stället på egen bekostnad ökar
arbetstiden och därmed den unges inkomst.

Ett genomförande av utskottets förslag föranleder ett tillägg i regeringens
förslag till 7 §. Utskottet lägger fram förslag härom i hemställan. I samband
därmed föreslås också en redaktionell ändring som avser att tydligare
markera att det är förhållandena vid anvisningen till arbete i ungdomslag som
avgör den arbetstid som blir aktuell för ungdomar med rätt till ersättning från
arbetslöshetskassa.

Vid granskningen av regeringens lagförslag om verksamheten i ungdomslag
har utskottet vidare funnit anledning att ta upp frågan om ny anvisning till
arbete i ungdomslag enligt föreskrifterna i 14 § andra stycket.

Har en deltagare i ungdomslag skilts från sin anställning i laget på grund av
misskötsamhet enligt 11 § eller på grund av avvisande av erbjudande av en
annan anställning eller annat skäl enligt 12 § får deltagaren inte ges ny
anvisning till ungdomslag förrän efter fyra veckor. Å andra sidan har
deltagaren rätt till en ny anvisning senast inom tre månader.

AU 1983/84:8

Det är arbetsförmedlingen som i det enskilda fallet avgör när en ny
anvisning skall ske. Att det i lagen har föreskrivits en längsta tid inom vilken
ny anvisning skall ske bör inte fattas så att arbetsförmedlingen i allmänhet
skall vänta så länge. Tvärtom bör ny anvisning i regel ske så snart som möjligt
efter fyraveckorstiden. Detta gäller i synnerhet när någon har skilts från sin
anställning enligt 12 § men även i övrigt. Att det ges utrymme för ny
anvisning vid en senare tidpunkt får ses mot bakgrunden av att det i vissa fall
kan visa sig svårt att ordna en lämplig ny placering i omedelbar anslutning till
fyraveckorstidens utgång och att det i fall som avses i 11 § någon gång kan
finnas särskilda skäl till ett något längre uppskov. Med hänsyn till att det här
gäller unga människor med ofta ringa erfarenheter av arbetslivet är det enligt
utskottets uppfattning angeläget att regeringen noga följer tillämpningen av
denna lagregel och dess konsekvenser i praktiken.

Vad nu anförts om ny anvisning till arbete i ungdomslag bör godkännas av
riksdagen.

När det gäller den nya lagens rubrik, ingress och ikraftträdandebestämmelser
om verksamheten i ungdomslag föreslås i motion 155 av Arne
Fransson m. fl. (c) ändrad utformning med hänsyn till centerpartiets
uppfattning att verksamhet i ungdomslag skall kunna bedrivas även inom den
enskilda sektorn.

Med hänvisning till de tidigare ställningstagandena avstyrks motionen i
denna del. Lagens rubrik bör utformas på sätt som föreslagits i proposition
46, dvs. lag om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. Ingress och
ikraftträdandebestämmelser lämnas utan erinran. Avslagsyrkandena i
motionerna 62 och 160 såvitt de berör dessa kvarstående delar av
regeringsförslaget avstyrks. Lagen skall alltså börja tillämpas den 1 januari
1984.

Följdlagstiftning

Det är en grundläggande tanke bakom regeringens förslag till ungdomslag
att ungdomar i åldern 18-19 år skall erbjudas meningsfull sysselsättning med
lön i stället för att uppbära arbetslöshetsersättning. Med den ordning som
föreslagits av regeringen kommer dagpenning från arbetslöshetskassa och
kontant arbetsmarknadsstöd endast att betalas i mycket begränsad utsträckning
till ungdomar i den aktuella åldersgruppen. Det är framför allt under
den tid - upp till tre veckor - innan ungdomarna anvisas till ungdomslag som
arbetslöshetsersättning kan utgå.

När anvisning till ungdomslag skett skall arbetslöshetsersättning inte
längre utgå. Det innebär också att arbetslöshetsersättning i regel inte
kommer att utgå när en deltagare blir arbetslös därför att han eller hon
lämnar anställningen i ett ungdomslag frivilligt eller på grund av avstängning
eller liknande åtgärd.

Regeringen föreslår att 4 § i lagarna om arbetslöshetsförsäkring och om

AU 1983/84:8

kontant arbetsmarknadsstöd förses med tillägg av ovan angivna innebörd.
Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motion 163 att detta lagändringsförslag
skall avslås.

Ändringsförslaget är en följd av den ordning utskottet ställt sig bakom i det
föregående. Det biträds därför av utskottet som avstyrker motionens
avslagsyrkande.

Återstående lagförslag gäller vissa ytterligare ändringar i lagarna om
arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd. Arbete i ungdomslag
skall undantas från lagarna om anställningsskydd och om offentlig
anställning.

I vissa fall kan kommunen i stället för lön komma att betala ut ersättning
som skall motsvara den arbetslöshetsersättning den unge varit berättigad till
om inte anvisning till ungdomslag meddelats. Sådan ersättning föreslås bli
betraktad som skattepliktig intäkt av tjänst. Härav betingade ändringar i
kommunalskattelagen och taxeringslagen har tillstyrkts av skatteutskottet.

Lön och ersättning vid arbete i ungdomslag kommer att betraktas som
sjukpenninggrundande inkomst. En erinran härom görs i lagen om allmän
försäkring.

De ovan redovisade återstående lagförslagen biträds av utskottet.

I likhet med socialförsäkringsutskottet tillstyrker utskottet slutligen även
regeringsförslaget att arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift skall tas ut på
de löner och ersättningar som utgår till de ungdomar som arbetar i
ungdomslag. Detta föranleder bl. a. en ändring i lagen om sociala avgifter.

Andra frågor kring verksamheten med ungdomslag

I några motioner har aktualiserats frågor kring verksamheten med
ungdomslag vilka inte hänger samman med hur man utformar själva
lagstiftningen.

I motion 29 av Kurt Hugosson m. fl. (s) förespråkas att kommunala
beredskapsarbeten övergångsvis skall användas tills det nya systemet med
ungdomslag har börjat fungera.

Att ungdomslagens verksamhet förläggs till stat och kommun m. fl.
offentliga arbetsgivare medför att statliga och kommunala beredskapsarbeten
kan avskaffas för ungdomar i åldern 18-19 år. Utskottet är medvetet om
att arbetsmarknadsmyndigheterna och de offentliga arbetsgivarna, framför
allt kommunerna, på grund av den korta tid som återstår till verksamhetens
start kommer att ställas inför besvärliga problem i verksamhetens inledningsskede.
Ett av de påtagliga problemen är att finna lämpliga arbetsuppgifter.
De uppgifter som nu utförs som beredskapsarbeten är sannolikt även
lämpade för ungdomslagens verksamhet. Att ta undan sådana uppgifter från
ungdomslagen och i stället utföra dem som beredskapsarbete kan som
utskottet ser det inte vara till någon hjälp för huvudmännen, och utskottet

AU 1983/84:8

avstyrker därför motionen i förevarande del.

Monica Andersson m. fl. (s) tar i motion 162 upp flera frågor om
verksamheten i ungdomslag. Motionärerna framhåller att det är angeläget
att ungdomarnas arbete i ungdomslag varvas med utbildning, och de vill att
ungdomarna då skall ha möjlighet att få utbildningsbidrag.

Även i propositionen understryks betydelsen av värvning mellan arbete
och utbildning. Arbetsmarknadsministern pekar i proposition 46 på olika
möjligheter att genomföra en sådan värvning. Hon konstaterar dock att
något utbildningsbidrag inte kan utgå. Utskottet har samma uppfattning och
avstyrker motionsyrkandet.

Samma motion berör frågan om stöd till lokala projekt mot ungdomsarbetslöshet.
Motionärerna framhåller att det är viktigt att statsbidragsbestämmelserna
inte hindrar nya och okonventionella lösningar. De hänvisar till
projekt av typen Allfix och Ring så springer vi samt till att vissa kommuner är
i färd med egna lösningar på ungdomsarbetslöshetsproblemen. Centerpartiet
föreslår i motion 28 att ungdomsinitiativ av angivna slag skall kunna stödjas
av medel som anvisas till beredskapsarbeten.

I proposition 46 noteras att projekt av de slag som nämnts i motionerna
inte kan inordnas i systemet med ungdomslag. Projekten bör emellertid
kunna stödjas med statliga bidrag från det föreslagna anslaget till Statsbidrag
för ungdomslag. Detta bör kunna regleras i den blivande statsbidragsförordningen.
Utskottet är av samma mening och finner med hänvisning till det
anförda motionerna 28 och 162 i de berörda delarna inte påkalla någon
åtgärd.

Slutligen understryks i motion 162 vikten av en god handledning för de
ungdomar som deltar i ungdomslagen. Arbetet i dessa lag, fortsätter
motionärerna, bör få tillgodoräknas som arbetslivserfarenhet. Det är
angeläget att verksamheten med ungdomslag utvärderas noga.

Utskottet instämmer i betydelsen av handledning. Det är därför tillfredsställande
att denna fråga beaktas vid resurstilldelningen till ungdomslagen.
Det är nämligen regeringens avsikt att särskild ersättning skall utgå till
huvudmännen för handledare och arbetsledare. Utskottet återkommer till
denna särskilda ersättning i avsnittet om statsbidragsfrågor. Vad behovet av
utvärdering beträffar anför arbetsmarknadsministern i proposition 26 att
verksamheten måste följas upp noggrant, särskilt i uppbyggnadsskedet. Hon
tillägger att det inte minst är viktigt att man följer de praktiska verkningarna
och undersöker om kompletterande åtgärder behöver vidtas.

Vad gäller tillgodoräknande av arbete i ungdomslag som arbetslivserfarenhet
utgår utskottet från att motionärerna därmed åsyftar det meritvärde
sådan erfarenhet ger vid urval till utbildningslinjer inom högskolorna. Enligt
tillämpningsföreskrifterna till högskoleförordningen räknas som arbetslivserfarenhet
även deltagande i beredskapsarbete. Det är rimligt att arbete i
ungdomslag tillmäts samma meritvärde. Det ankommer på universitets- soch
högskoleämbetet att meddela föreskrifter härom.

AU 1983/84:8

Med hänsyn till det ovan anförda finner utskottet det inte föreligga behov
att föreslå någon åtgärd med anledning av motion 162 i de nu behandlade
delarna.

I motion 22 av Bengt Wittbom (m) kritiseras att arbetsförmedlingen ofta
har svårt att snabbt och effektivt anvisa ungdomar till beredskapsarbeten,
ungdomsplatser etc. Vissa fristående ungdomsprojekt som Allfix, Spjutet
m. fl. har visat sig fungera bättre genom sina möjligheter till informella
kontakter. Motionären föreslår därför att arbetsförmedlingsuppdrag får
skötas av ungdomar som verkar inom projekt av angivna typ. Han tillägger
att förmedlingsverksamheten bör kunna avgiftsfinansieras.

Utskottet har inget att invända mot att man prövar nya idéer och
aktiviteter - det är tvärtom värdefullt att så sker - i strävandena att förbättra
ungdomens situation på arbetsmarknaden. Det kan inte heller vara något att
invända mot att ungdomarna i projekt av den typ som nämnts i detta
sammanhang bistår varandra med kontakter om möjliga arbetstillfällen. En
förmedlingsverksamhet i mer organiserade former är dock en sak för den
offentliga arbetsförmedlingen. Är det därtill fråga om en förmedlingsverksamhet
i andra former som skall avgiftsfinansieras så är det en verksamhet
som bara kan medges inom de gränser som dras upp av 1935 års lag med vissa
bestämmelser om arbetsförmedling. På grund av det anförda anser utskottet
att motionen inte bör leda till någon åtgärd.

I en annan motion, 23, tar Bengt Wittbom (m) upp frågan om
redovisningen i arbetsmarknadsstatistiken av de ungdomar som deltar i
ungdomslagen. Motionären är oroad för att ungdomarna inte kommer att
redovisas som arbetslösa och därför kommer att undandras den uppmärksamhet
som deras arbetslöshet förtjänar. Han föreslår att dessa ungdomar i
arbetsmarknadsstatistiken redovisas som en särskild grupp.

Som tidigare påpekats skall anvisning till ungdomslag användas sedan
andra möjligheter till anställning eller utbildning har prövats. I likhet med
motionären anser utskottet att hänvisningen till ungdomslag inte får medföra
att den unge utestängs från fortsatta åtgärder för att finna alternativa
sysselsättningar. Föreskriften i 3 § i regeringens lagförslag om att ansträngningarna
att finna annan anställning eller utbildning skall fortsätta under hela
den tid den unge har plats i ett ungdomslag är därför en viktig regel för
arbetsförmedlingen vid användningen av det nya instrument som ungdomslagen
utgör.

Det är arbetsförmedlingen som skall ombesörja anvisningarna till ungdomslag.
För andra åtgärder som administreras av förmedlingen direkt eller
genom dess medverkan såsom flyttningsbidrag, arbetsmarknadsutbildning
och beredskapsarbeten har arbetsmarknadsverket lagt upp en månatlig
statistik om antalet personer som berörs av sådana åtgärder. På samma sätt
bör en redovisning även ske för de ungdomar som anvisas till ungdomslag.
Statistiken bör f. ö. byggas ut även med de rekryteringsplatser som
behandlats i det föregående.

AU 1983/84:8

Utskottet utgår från att arbetsmarknadsverket kommer att utöka arbetsmarknadsstatistiken
i de angivna hänseendena utan särskilt påpekande från
statsmakternas sida. Ett initiativ av det i motionen begärda slaget är därför
inte behövligt, och motionen bör således lämnas utan bifall.

Statsbidragsfrågan

Regeringen föreslår i proposition 26 beträffande det statsbidrag som är
avsett att utgå till arbetsgivare som anordnar verksamhet med ungdomslag
att bidraget skall utgå med det belopp som motsvarar hela ersättningskostnaden
för ungdomslagens medlemmar. Dessutom skall lämnas en ersättning
om 20 kr. per dag och deltagare i ungdomslagen för arbetsgivarens kostnader
för administration och för handledare/arbetsledare.

Utskottet föreslår att regeringens förslag till statsbidragsgrunder godtas av
riksdagen.

Anslagsfrågan

I proposition 26 beräknar regeringen att bidragskostnaderna under
innevarande budgetår kommer att uppgå till 300 milj. kr. Beräkningen
grundas på att verksamheten successivt byggs upp och på våren 1984 omfattar
20 000 ungdomar. Härtill kommer kostnader för arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift. Dessa utgör 120 milj. kr., och i proposition 46 begärs att
även det beloppet anvisas. Det sammanlagda medelsbehovet innevarande
budgetår utgör alltså 420 milj. kr.

Centerpartiet beräknar i motion 28 kostnaderna till 250 milj. kr. och
föreslår att anslag anvisas med det beloppet. Denna beräkning bygger på att
viss del av verksamheten kommer att bedrivas hos enskilda arbetsgivare som
får lägre bidrag (75 %).

Regeringens kostnadsberäkning lämnas av utskottet utan erinran. Centerpartiets
förslag avstyrks med hänvisning till ställningstagandena i den
föregående framställningen. Anslaget bör alltså anvisas med det belopp
regeringen har begärt.

Övriga sysselsättningsåtgärder

Statliga myndigheters beställningar av viss administrativ service

I proposition 26 föreslår regeringen att riksdagen skall anvisa ett nytt
reservationsanslag om 5 milj. kr. med ovanstående rubrik.

Det nya anslaget är avsett att finansiera beställningar åt SIGA-verksamheten
i malmfälten. Denna statliga verksamhet består av kontorsservice och
annan administrativ tjänsteproduktion. Den startades år 1980.

AU 1983/84:8

Åtgärder har vidtagits för att bredda och utveckla verksamheten. Dessa
åtgärder väntas successivt ge nya arbetsuppgifter under år 1984. De statliga
basprojekt som verksamheten till stor del byggdes upp kring kommer att
trappas ned eller avslutas med början redan i höst. Det finns därför ett behov
att överbrygga de omedelbara sysselsättningsproblemen genom nya statliga
beställningar. För att få avsedd effekt bör beställningarna kunna läggas ut
med kort varsel. Med hänsyn till detta bör de finansieras över ett särskilt
anslag.

Med hänvisning till den ovan redovisade bakgrunden biträder utskottet
den begärda medelsanvisningen. Som regeringen föreslagit bör det nya
anslaget anvisas under tolfte huvudtiteln (industridepartementet).

Finansiering av verksamheten vid SVAR

F. n. bedrivs dataregistreringsverksamhet som beredskapsarbeten vid ett
antal platser i Norrland bl. a. i Ramsele vid Svensk arkivinformation
(SVAR). Överväganden om hur denna verksamhet skall bedrivas i framtiden
pågår och kommer enligt uttalanden i proposition 25 bilaga 7 att redovisas i
budgetpropositionen för budgetåret 1984/85.

Arbetsmarknadsministern anmälde i proposition 1982/83:150 att SVAR
beräknades få en finansiell lösning av permanent karaktär fr. o. m. årsskiftet
1983-1984. I proposition 25 anmäls nu att detta inte kan ske vid denna
tidpunkt. Verksamheten vid SVAR föreslås därför få fortgå oförändrad även
under första halvåret 1984. Arbetsmarknadsministern avser att senare
föreslå regeringen att inom anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder
avsätta 2 milj. kr. för ändamålet.

I motion 198 av Sven-Erik Nordin (c) pekas på SVAR:s betydelse för
sysselsättningen i den västra delen av Sollefteå kommun. Motionären har
ingen erinran mot finansieringen av verksamheten under första halvåret 1984
men framför vissa synpunkter beträffande verksamhetens framtida inriktning
som bör ges regeringen till känna. Det gäller samordning med registreringsbasen
i Ramsele och anknytningen till en passande huvudman. Vidare stryks
under att SVAR måste organiseras som en långsiktig verksamhet samt att
den måste få en kommersiell inriktning.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionären om SVAR:s
betydelse för sysselsättningen i Ramsele kommun på samma sätt som
motsvarande databasverksamheter har betydelse för sysselsättningen i Jörn,
Jokkmokk och Pajala. De mera konkreta önskemålen om verksamhetens
framtida inriktning och organisation får tas upp när regeringens förslag i
frågan presenteras vilket beräknas ske i budgetpropositionen för år 1984/85.
Någon åtgärd från riksdagens sida nu är inte motiverad. Motionen avstyrks
därför. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till finansiering av verksamheten
under första halvåret 1984.

AU 1983/84:8

Lönebidrag m. m.

Lönebidrag kan lämnas till arbetsgivare som anställer en arbetssökande
som på grund av nedsatt arbetsförmåga annars inte skulle kunna få
anställningen. Bidragets storlek varierar beroende på vem som är arbetsgivare.
Statliga myndigheter t. ex. får 100 % av lönen i bidrag och allmännyttiga
organisationer 90 %.

Lönebidragen tas upp i två motioner. Centerpartiet behandlar i sin
partimotion 28 tilldelningen av medel för lönebidrag och anför att insatser för
handikappade är nödvändiga i nuvarande arbetsmarknadsläge. Det är viktigt
att insatser för dem i första hand tar sikte på arbetstillfällen inom den
ordinarie arbetsmarknaden. Anställning med lönebidrag har här visat sig
vara en framgångsrik form. Enligt motionen har flera länsarbetsnämnder
anmält att tilldelade resurser för lönebidrag är slut. Det föreslås därför att
regeringen i samband med tilläggsbudget bör återkomma till riksdagen med
förslag om ytterligare medel om ändamålet inte kan tillgodoses genom
omdisponeringar inom befintliga anslag. Det påpekas att särskilt i föreningsoch
ungdomsarbete har anställda med lönebidrag gjort värdefulla insatser.

Enligt vad utskottet inhämtat är resursproblemet när det gäller lönebidraget
kopplat till den ram för ökningen av antalet platser med lönebidrag vid
allmännyttiga organisationer som beslutades våren 1983 (AU 1982/83:21).
Utskottet anförde i anslutning därtill att eftersom det råder en viss osäkerhet
om det framtida behovet av sådana platser borde regeringen noga följa den
nya ordningen med maximering av antalet platser och vid behov föreslå
förändringar i syfte att underlätta de handikappades situation på arbetsmarknaden.

Regeringen har sedermera uppdragit åt AMS att göra en uppföljning av
det beskrivna slaget och redovisa denna till regeringen före december
månads utgång i år. Det kan tilläggas att handikappkommittén (A 1982:02)
som tillsattes efter beslut av riksdagen (AU 1981/82:21, rskr 1981/82:216)
nyligen överlämnat ett betänkande med förslag om vissa ändringar av
lönebidraget.

Något initiativ från riksdagens sida för att ytterligare fästa regeringens
uppmärksamhet på medelsutrymmet för lönebidrag enligt vad som föreslås i
motionen är enligt utskottets mening inte nödvändigt. Motionen avstyrks
därför i denna del.

Vpk föreslår i sin partimotion 21 i fråga om lönebidragets storlek att ett
bidrag motsvarande 100 % av lönekostnaderna skall återinföras vid anställning
av arbetshandikappade inom vissa delar av föreningslivet. Utskottet
avstyrkte ett motsvarande yrkande i våras (AU 1982/83:21) och riksdagen
beslutade enligt utskottets förslag. Några nya omständigheter som skulle
motivera ett annat ställningstagande nu har enligt utskottets mening inte
tillkommit. Motion 21 avstyrks därför i motsvarande del.

AU 1983/84:8

Utskottet tar till sist upp tre yrkanden som överlämnats till arbetsmarknadsutskottet
med yttranden från andra utskott.

Motion 31 av Paul Lestander m. fl. (vpk) har överlämnats av jordbruksutskottet.
Enligt motionen bör staten initiera mera aktiva insatser, bl. a.
förbättrad information och utbildning, för ökad rekrytering till manuellt
skogsarbete i syfte att intensifiera skogsvärden.

Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande (JoU 1983/84:1 y) att riksdagen
nyligen fattat beslut om vissa skogspolitiska åtgärder bl. a. innefattande
medelsanvisning till skogsvårdsstyrelserna för ökad information, rådgivning
m. m. i syfte att främja avverkningen (JoU 1982/83:31). Arbetsmarknadsutskottet
delar jordbruksutskottets uppfattning att skogsvårdande åtgärder
bör sättas in i kampen mot arbetslösheten och vill peka på att de åtgärder som
utskottet behandlat i det föregående därvid kan komma till användning. Med
det anförda avstyrks motion 31.

I vpk:s partimotion 21 föreslås att regeringen skall vidta åtgärder för
projektering och utbyggnad av minikraftverk. En sådan utbyggnad kan enligt
motionen sättas i gång med kort varsel. Näringsutskottet anför i sitt yttrande
(NU 1983/84:2 y) på denna punkt att regeringen givit energiverket i uppdrag
att bl. a. belysa möjligheterna till utbyggnad av små vattenverk. I proposition
1983/84:62 om fortsatt stöd för att ersätta olja m. m. samt för investeringar
inom energiområdet meddelar regeringen att den har för avsikt att
återkomma till frågan under innevarande riksmöte. Vidare föreslås ett
bidrag på 15 % av investeringskostnaderna för små vattenverk som beställs
under år 1984. Detta förslag har riksdagen snart att ta ställning till.

Som framhålls i näringsutskottets yttrande är frågan om byggande av
minikraftverk föremål för betydande uppmärksamhet på myndighetsnivå
och inom regeringskansliet. Någon åtgärd med anledning av motionen är
därför inte påkallad. Motion 21 avstyrks i denna del.

I motion 21 föreslår vpk vidare att riksdagen skall göra ett uttalande om att
Svappavaaragruvan snarast bör öppnas på nytt. Även detta yrkande har
överlämnats av näringsutskottet med yttrande. Som framgår av yttrandet
behandlade riksdagen frågan om gruvdriften i Svappavaara så sent som våren
1983. Då gjordes bedömningen att det inte var rimligt att upprätthålla driften
i Svappavaaragruvan. Näringsutskottet konstaterar vidare att LKAB under
år 1983 har kunnat öka leveranserna jämfört med föregående år och att dess
resultat nu avsevärt har förbättrats. Den grundläggande frågan i detta
sammanhang är om den ökning i efterfrågan som redan har ägt rum och den
som är att räkna med framdeles kan motivera ett idrifttagande av
anläggningarna i Svappavaara. Näringsutskottet finner inte anledning för
riksdagen att frångå den fastställda principen om krav på affärsmässighet i de
statliga företagens agerande. De företagsekonomiska bedömningarna i detta
fall måste självfallet göras inom LKAB. Inte desto mindre finns det
anledning för statsmakterna att uppmärksamma de samhällsekonomiska
konsekvenserna av att anläggningarna i Svappavaara nu är avställda.

AU 1983/84:8

Näringsutskottet gör den bedömningen, på grundval av de uppgifter som
man tagit del av, att det f. n. saknas marknadsutrymme för att LKAB åter
skall kunna starta brytning av malm i Svappavaara men förutsätter att LKAB
med all kraft fortsätter ansträngningarna att erhålla ett sådant marknadsutrymme
att ett återupptagande av gruvdriften och pelletsverket kan motiveras.

Arbetsmarknadsutskottet delar näringsutskottets här redovisade uppfattning.
Några särskilda åtgärder med anledning av motionen är mot bakgrund
av det anförda inte påkallade. Motion 21 avstyrks därför i motsvarande
del.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sysselsättningsåtgärdernas inriktning

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:21 yrkande 2,
1983/84:28 yrkande 16 och 1983/84:34 yrkande 8 godkänner vad
utskottet anfört,

2. beträffande utökad vapenfriutbildning inom civilförsvaret
att riksdagen avslår motion 1983/84:33,

3. beträffande utbyggd avbytarverksamhet inom jordbruket
att riksdagen avslår motion 1983/84:26,

4. beträffande tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:26 till Arbetsmarknadsservice
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 10 000 000 kr.,

5. beträffande tvångsåtgärder inom arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen avslår motion 1983/84:21 yrkande 3,

6. beträffande ytterligare medel för arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:26 och med
avslag på motion 1983/84:34 yrkande 15 i motsvarande del till
Arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 199 000 000 kr.,

7. beträffande ytterligare medel för anskaffning av utrustning
m. m. för arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:26 och med
avslag på motion 1983/84:34 yrkande 15 i motsvarande del till
Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildning på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under
tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000
kr.,

8. beträffande försörjning av utförsäkrade genom arbetsmarknadsutbildning
m. m.

AU 1983/84:8

att riksdagen avslår motion 1983/84:21 yrkande 10,

9. beträffande beredskapsarbete i kombination med utbildning
att riksdagen godkänner de i proposition 1983/84:26 förordade
grunderna för statsbidrag,

10. beträffande omdisponering av medel för beredskapsarbeten till
kommunala underhållsarbeten

att riksdagen avslår motion 1983/84:30,

11. beträffande tidigareläggning av kommunala byggprojekt
att riksdagen avslår motion 1983/84:21 yrkande 8,

12. beträffande införande av ett nytt bidrag till rekryteringsplatser
att riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motion
1983/84:21 yrkande 16,

13. beträffande enskilda beredskapsarbeten

att riksdagen med avslag på regeringens förslag samt med
anledning av motionerna 1983/84:28 yrkande 14, 1983/84:34
yrkande 10 i motsvarande del, 1983/84:120 och 1983/84:132 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. beträffande medverkan av arbetsförmedlingen som bidragsvillkor att

riksdagen avslår motion 1983/84:34 yrkande 10 i motsvarande
del,

15. beträffande visstidsanställningar och provanställningar
att riksdagen avslår motion 1983/84:28 yrkande 15,

16. beträffande reglerna för rekryteringsplatser

att riksdagen godkänner vad som förordats i proposition
1983/84:26 i den mån frågan inte behandlats i föregående
moment,

17. beträffande omställningsbidrag

att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition 1983/
84:40 bilaga 8 om slopandet av omställningsbidrag vid lokala
sysselsättningskriser,

18. beträffande anvisande av medel till Sysselsättningsskapande
åtgärder

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:26 samt med
avslag på motion 1983/84:34 yrkande 16 till Sysselsättningsskapande
åtgärder på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 500 000 000 kr.,

19. beträffande den allmänna inriktningen av de särskilda åtgärderna
till stöd för arbetslösa ungdomar i åldern 18-19 år

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:21 yrkande 15,
1983/84:28 yrkandena 8-12, 1983/84:34 yrkandena 3-7, 1983/
84:62 yrkandena 1 i motsvarande del och 2, 1983/84:155 i
motsvarande del, 1983/84:160 i motsvarande del samt 1983/

AU 1983/84:8

84:163 yrkandena 1 i motsvarande del och 3 antar 2-6,8-18 §§ i
det genom proposition 1983/84:46 framlagda förslaget till lag
om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare,

20. beträffande kommunägda företag

att riksdagen avslår motion 1983/84:29 yrkande 1,

21. beträffande förståndshandikappade ungdomar

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:27,1983/84:29 yrkande
2 och 1983/84:32,

22. beträffande avslag på 1 § i regeringens förslag till lag om
verksamhet i ungdomslag

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:62 yrkande 1 i
motsvarande del och 1983/84:160 i motsvarande del antar 1 § i
regeringens förslag till lag om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare,

23. beträffande arbetstiden

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:62 yrkande 1 i
motsvarande del, 1983/84:155 i motsvarande del, 1983/84:160 i
motsvarande del och 1983/84:163 yrkande 1 i motsvarande del
samt med anledning av motion 1983/84:162 yrkande 1 antar 7 § i
regeringens förslag till lag om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare i följande som Utskottets förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag

En medlem i ett ungdomslag arbetar
under ordinarie eller schemalagd
arbetstid sådana dagar som är
arbetsdagar hos arbetsgivaren, dock
i genomsnitt högst fem dagar per
kalendervecka. De som på annat sätt
än genom arbete i ungdomslag har
förvärvat rätt att vid arbetslöshet få
ersättning från en erkänd arbetslöshetskassa
kan välja att arbeta i
ungdomslaget på heltid. De som inte
väljer detta och andra ungdomar
arbetar i genomsnitt fyra timmar per
dag. Arbetsgivaren kan med stöd av
kollektivavtal på egen bekostnad
utsträcka den nu angivna arbetstiden,
när det finns praktiska hinder
mot avbrott i arbetet eller andra
liknande skäl.

Utskottets förslag

En medlem i ett ungdomslag arbetar
under ordinarie eller schemalagd
arbetstid sådana dagar som är
arbetsdagar hos arbetsgivaren, dock
i genomsnitt högst fem dagar per
kalendervecka. De som vid anvisningen
till arbete i ungdomslag på
annat sätt än genom sådant arbete
har förvärvat rätt att vid arbetslöshet
få ersättning från en erkänd arbetslöshetskassa
kan välja att arbeta i
ungdomslaget på heltid. De som inte
väljer detta och andra ungdomar
arbetar i genomsnitt fyra timmar per
dag. Arbetsgivaren kan med stöd av
kollektivavtal på egen bekostnad
utsträcka den nu angivna arbetstiden,
när den unge är underhållsskyldig
gentemot annan eller när det finns
praktiska hinder mot avbrott i arbetet
eller andra liknande skäl.

AU 1983/84:8

24. beträffande ny anvisning till arbete i ungdomslag
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

25. beträffande rubrik, ingress och ikraftträdandebestämmelser till
regeringens lagförslag om verksamhet i ungdomslag

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:62 yrkande 1 i
motsvarande del, 1983/84:155 i motsvarande del och 1983/
84:160 i motsvarande del antar rubrik, ingress och ikraftträdandebestämmelser
till lagen om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare i enlighet med förslaget i proposition
1983/84:46,

26. beträffande arbetslöshetsersättningar vid anvisning till arbete i
ungdomslag

att riksdagen med avslag på motion 1983/84:163 yrkande 2 antar
4 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring resp. lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

27. beträffande de genom proposition 1983184:46 framlagda lagförslagen
i återstående delar

att riksdagen bifaller regeringens förslag,

28. beträffande kommunala beredskapsarbeten

att riksdagen avslår motion 1983/84:29 yrkande 3,

29. beträffande utbildningsbidrag till deltagare i ungdomslag
att riksdagen avslår motion 1983/84:162 yrkande 2,

30. beträffande stöd till lokala projekt mot ungdomsarbetslöshet
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:28 yrkande 17 och
1983/84:162 yrkande 5,

31. beträffande handledning m. m.

att riksdagen avslår motion 1983/84:162 yrkandena 3, 4, 6 och
7,

32. beträffande arbetsförmedling inom ungdomsprojekt
att riksdagen avslår motion 1983/84:22,

33. beträffande redovisning av ungdomslagen i arbetsmarknadsstatistiken att

riksdagen avslår motion 1983/84:23,

34. beträffande statsbidrag

att riksdagen godkänner de i proposition 1983/84:26 förordade
grunderna för statsbidrag till verksamhet med ungdomslag,

35. beträffande anvisande av medel till statsbidrag till verksamheten
med ungdomslag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i propositionerna
1983/84:26 och 1983/84:46 samt med avslag på motion
1983/84:28 yrkande 13 till Statsbidrag för ungdomslag på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under

4 Riksdagen 1983/84. 18 sami. Nr 8

AU 1983/84:8

tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 420 000 000
kr.,

36. beträffande medelsanvisning för beställningar till SIGA-verksamheten att

riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition
1983/84:26 till Statliga myndigheters beställningar av viss
administrativ service på tilläggsbudget I till riksstaten för
budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 5 000 000 kr.,

37. beträffande finansieringen av verksamheten vid SVAR

att riksdagen godkänner regeringens förslag i proposition
1983/84:25 bilaga 7,

38. beträffande den framtida inriktningen av SVAR
att riksdagen avslår motion 1983/84:198,

39. beträffande tilldelningen av medel för lönebidrag
att riksdagen avslår motion 1983/84:28 yrkande 18,

40. beträffande lönebidragets storlek

att riksdagen avslår motion 1983/84:21 yrkande 9,

41. beträffande intensifiering av skogsvården
att riksdagen avslår motion 1983/84:31,

42. beträffande utbyggnad av minikraftverk

att riksdagen avslår motion 1983/84:21 yrkande 13,

43. beträffande gruvdrift m. m. i Svappavaara

att riksdagen avslår motion 1983/84:21 yrkande 14.

Stockholm den 29 november 1983

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Anders Högmark (m),
Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Lahja Exner (s), Gustav Persson (s),
Elver Jonsson (fp), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sten Östlund (s), Ingrid
Hemmingsson (m), Christer Skoog (s), Börje Hörnlund (c), Bo Nilsson (s)
och Sven Lundberg (s).

AU 1983/84:8

Reservationer

1. Sysselsättningsåtgärdernas inriktning (moni. 1)

Alf Wennerfors (m), Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Elver
Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Börje Hörnlund (c) och Håkan
Stjernlöf (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar ”Den
omläggning” och på s. 21 slutar ”och 34” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att proposition 26 om särskilda sysselsättningsåtgärder
inte innebär något nytänkande inom regeringen. Det saknas fortfarande
förståelse för den ekonomiska politikens inverkan på arbetsmarknaden och
dess sätt att fungera. Regeringen presenterar inte något förslag till hur de nya
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall finansieras.

De föreslagna insatserna beräknas kosta ungefär 2 miljarder kronor.
Totalt har under det senaste året drygt 20 miljarder kronor i nya
arbetsmarknadspolitiska utgifter föreslagits. Utvecklingen på arbetsmarknaden
är trots detta synnerligen bekymmersam. Summan av antalet personer
som är öppet arbetslösa och som sysselsätts genom olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder ökar. En viss minskning har naturligtvis skett i högkonjunkturer,
men i varje lågkonjunktur har ”toppen” legat högre än i den
föregående. Även arbetslöshetsnivån vid högkonjunkturerna har successivt
stigit. Detta tyder på att arbetsmarknaden kommit att fungera allt sämre. Ett
ytterligare tecken härpå är att det vid varje högkonjunktur har funnits ett allt
större antal personer som stått till arbetsmarknadens förfogande per ledig
plats.

Särskilt besvärligt är sysselsättningsproblemet för ungdomarna. Den
trendmässiga ökningen av ungdomsarbetslösheten fortsätter. Regeringens
hittillsvarande åtgärder har inte förbättrat ungdomarnas möjligheter att få
riktiga jobb.

Utskottet anser att det är nödvändigt att helt lägga om den ekonomiska
politiken för att därigenom förbättra sysselsättningsläget. Den allmänna
ekonomiska politik som krävs för detta behandlas av finansutskottet men en
kort sammanfattning av huvuddragen i denna politik är på sin plats. Den
viktigaste uppgiften är att hejda ökningen av de offentliga utgifterna och
därmed följande skattehöjningar. Regeringens politik i detta avseende leder
i helt fel riktning. Under dess första regeringsår har skatterna höjts med
12-13 miljarder kronor, de offentliga utgifterna med mångdubbelt mer.
Följden är att budgetunderskottet har ökat kraftigt till ca 90 miljarder
kronor. Detta innebär sammantaget att den nödvändiga saneringen av den
svenska ekonomin nu startar från ett sämre utgångsläge.

Det svåra ekonomiska läget leder till att ytterligare utgifter inom en viss
sektor måste finansieras med besparingar på andra områden i den statliga
budgeten. Eftersom insatserna mot arbetslösheten måste ges högsta prioritet

AU 1983/84:8

är det naturligt att medel för sådana insatser anses som viktigare än många
andra offentliga utgifter. Omprioriteringar måste därför ske till förmån för
de arbetsmarknadspolitiska insatser som förordas i det följande.

Den stimulans av sysselsättning som i nuvarande läge måste ske, bör
innebära stimulans till permanenta jobb inom näringslivet. Den viktigaste
åtgärden i detta syfte är att för all framtid avvisa förslaget till kollektiva
löntagarfonder. Dessa skulle inte bara på längre sikt förändra vårt
ekonomiska system utan de har redan på kort sikt en starkt återhållande och
hämmande effekt på näringslivets investeringar och expansionslust och
därmed på sysselsättningen.

Av särskild vikt blir som sägs i motion 34 att stimulera de små och
medelstora företagens expansion. Utskottet tillstyrker därför förslagen i
motionen om att förmögenhetsskatten på arbetande kapital i små och
medelstora företag slopas från den 1 januari 1984. Dessa förslag ligger väl i
linje med vad som aviserats från utredningen angående de mindre och
medelstora företagens situation (Ds B 1981:13) och bör som sägs i avvikande
meningar till skatteutskottets yttrande nu genomföras.

Bland andra åtgärder utskottet förordar och som föreslås i centerpartiets
motion 28 är en fortsatt satsning på bättre miljö och resurshushållning samt
omfördelning av de regionalpolitiska medlen redan under innevarande
budgetår från det centrala anslaget för regionalpolitisk bidragsverksamhet
till det s. k. länsanslaget.

När det gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på den sikt som nu
behandlas måste speciell uppmärksamhet riktas mot ungdomarna vilket sker
i de förslag som tas upp senare i betänkandet.

Utskottet vill framhålla att en framgångsrik sysselsättningspolitik måste
bygga på den enskildes initiativ och engagemang. Detta skapar goda
förutsättningar för industri och företagsamhet och innebär ett rationellt
utnyttjande av befintlig produktionskapacitet. En sådan inriktning är en
avgörande förutsättning för att de ekonomiska balansproblemen i samhället
skall bemästras och är därmed också en nödvändig utgångspunkt för att
Sverige också fortsättningsvis skall vara ett land som lyckas hålla arbetslösheten
nere.

Den nuvarande regeringspolitiken har i centrala avseenden en motsatt
inriktning. Man bortser från betydelsen av enskildas initiativ och engagemang
genom att bygga på kollektivism och stordrift. Industrins och
företagsamhetens utbyggnad motverkas av förslaget om kollektiva löntagarfonder.
Man urholkar regionalpolitik och småföretagspolitik. Med aviserade
förslag på jordbrukspolitikens område hotar man sysselsättningen även inom
denna näring. Vad utskottet anfört bör med bifall till motionerna 28 och 34 i
motsvarande delar ges regeringen till känna.

Förslaget i motion 21 om införande av sex timmars arbetsdag får bedömas i
annat sammanhang och avstyrks därför av utskottet.

AU 1983/84:8

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande sysselsättningsåtgärdernas inriktning

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:28 yrkande 16
och 1983/84:34 yrkande 8 samt med avslag på motion 1983/84:21
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

2. Sysselsättningsåtgärdernas inriktning (mom. 1)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar ”Den
omläggning” och på s. 21 slutar ”och 34” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den uppfattning vpk framför i motion 21 att det finns
två avgörande fel i regeringens sätt att närma sig sysselsättningsproblemen.

Dagens arbetsmarknadspolitik sägs uttryckligen vara underordnad de
budgetpolitiska målen. Detta uttrycks så, att kampen mot arbetslösheten
inte får ske på ett sådant sätt att den äventyrar det överordnade målet att få
ned det statliga budgetunderskottet. Det är en utgångspunkt som helt skiljer
sig från arbetarrörelsens historiska, klassiska ståndpunkt, nämligen att
kampen mot arbetslöshet har prioritet över andra politiska mål. Denna
förändrade utgångspunkt för socialdemokratisk sysselsättningspolitik bidrar
givetvis till att konservera arbetsmarknadspolitiken i traditionella, tillfällighetsbetonade
former.

Den andra tvivelaktiga utgångspunkten består enligt utskottets mening
däri, att sysselsättningspolitiken byggs på förhoppningen att den privata
arbetsmarknaden så småningom skall bli i stånd att suga upp det stora antalet
undersysselsatta. Detta är en uppenbart orealistisk förutsättning. Den strider
helt mot vad som framgår av det ekonomiska systemets långsiktiga tendens.
Den förutsätter ett traditionellt samband mellan investeringar och sysselsättning
som inte längre existerar.

Båda de nämnda utgångspunkterna för arbetsmarknadspolitiken måste
ersättas av andra. Kampen mot arbetslösheten måste bli det primära,
överordnade målet för den ekonomiska politiken. Budgetpolitiken skall
tjäna kampen mot arbetslösheten, inte vara överordnad den. Detta kan
tänkas innebära att man accepterar ett högre budgetunderskott. Denna
utgångspunkt är dock ingalunda nödvändig. Samma effekt kan nås via en
ökning i de offentliga utgifterna, som är finansierad med inkomster.
Konflikten mellan sysselsättningspolitik och budgetpolitik är inte oundviklig.

Sysselsättningspolitiken måste därjämte utgå från förutsättningen att den
offentliga sektorn bildar spjutspetsen i kampen mot arbetslösheten. Det är i
samhälleliga former och via samhälleliga institutioner som nya arbeten kan

AU 1983/84:8

skapas. Strukturella problem kräver strukturella åtgärder - åtgärder som
börjar bryta igenom det rådande systemets ramar.

Också den organisatoriska formen för arbetsmarknadspolitiken måste
ändras. Arbetslöshet och undersysselsättning är ett strukturellt, bestående
inslag i ekonomin. Det måste mötas med mer långsiktiga och kontinuerliga
insatser. Tillfälliga ettåriga åtgärder och perspektiv räcker inte.

Den offentliga sektorn innefattar en mängd kvantitativa och kvalitativa
bristområden. Ökade och bättre insatser på ett flertal sådana områden är
både önskvärda i sig och ett centralt inslag i en krisbekämpande politik. Inom
den offentliga sektorn finns givetvis också delar, där rationaliseringar kan
och måste gå ut över antalet arbetsplatser. Men sektorn innefattar framför
allt också delar, där större inslag av mänskligt arbete ger viktig utdelning i
form av bättre måluppfyllelse och kvalitativ resultatförbättring.

Som sägs i motion 21 bör 100 000 nya arbeten kunna skapas de närmaste
åren inom industrin och inom den offentliga sektorn. När det gäller den
senare bör 35 000 nya arbeten kunna tillkomma under år 1984.

En politik för att bekämpa arbetslösheten måste kombineras med en
förkortning av den allmänna arbetsdagen. Övergång till sex timmars
arbetsdag har givetvis en rad andra viktiga motiv utanför det sysselsättningspolitiska.
Det är också uppenbart att man måste akta sig för att göra
arbetstidsförkortningen till något slags patentmedicin mot arbetslösheten.
Arbetslöshet och utslagning är en ständig funktion av det moderna
kapitalistiska produktionssättet och försiggår oberoende av arbetstidens
längd. Emellertid är det lika orealistiskt att tro att den totala mängden arbete
mätt i tid skulle kunna öka därhän att full sysselsättning någonsin uppnåddes.
Sextimmarsdagen är också ur sysselsättningspolitisk synpunkt en viktig och
oundgänglig engångsåtgärd. Att den har betydelsefulla jämlikhetsaspekter
gör den än angelägnare. Även om en sådan reform måste vara långsiktig bör
beslut tas redan nu.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion 21 bör ges regeringen
till känna. Motion 34 som bygger på att sysselsättningsproblemen skall lösas
genom att företagen ges ytterligare omotiverade förmåner avstyrks. Likaså
avstyrks förslaget i motion 28 om omfördelning av det regionalpolitiska
stödet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande sysselsättningsåtgärdernas inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:21 yrkande 2 samt
med avslag på motionerna 1983/84:28 yrkande 16 och 1983/
84:34 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

AU 1983/84:8

3. Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen (mom. 4)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar ”Det anförs” och
slutar ”för ändamålet” bort ha följande lydelse:

Till anslaget Arbetsmarknadsservice har riksdagen genom tidigare beslut
för budgetåret 1983/84 anvisat 1 261 milj. kr. Det bör vara möjligt att genom
omprioriteringar inom detta stora anslag och genom rationaliseringar ge
arbetsförmedlingen den kapacitet som behövs för att den skall kunna lösa sin
uppgift även vid en eventuell konjunkturuppgång. Utskottet vill här också
erinra om de förslag till effektiveringar av arbetsförmedlingen, bl. a. genom
avveckling av AMS arbetsförmedlingsmonopol, som tidigare lagts fram av
moderata samlingspartiet och behandlats av utskottet (AU 1982/83:21). Med
det anförda avstyrks regeringens förslag om ytterligare medel till arbetsmarknadsservice
.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen

att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1983/84:26
att till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1983/84 under
tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.

4. Tvångsåtgärder inom arbetsmarknadspolitiken (mom. 5)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar ”Det är” och
slutar ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Det finns anledning att som i vpk:s partimotion 21 särskilt uppmärksamma
de arbetslösas rättsställning. En tillfällig arbetslöshet, som drabbar en
människa i ett samhälle med full sysselsättning, innebär inga större problem.
Utbudet av arbetsplatser garanterar vanligen en viss frihet att välja.
Tvångssituationen är inte så utpräglad. När däremot stora skikt av
befolkningen står utanför den ordinarie arbetsmarknaden, verkar det
formella tvånget att ”stå till arbetsmarknadens förfogande” på ett kvalitativt
annat sätt. Det medför i realiteten en närmast fullständig förlust av
valmöjligheter och utmynnar i ett tvång att ta vad som först erbjuds utan
invändningar. Utskottet delar vpk:s uppfattning att hot om förlust av
arbetslöshetsunderstöd inte skall få användas för att tvinga någon att ta första
bästa anställning. I ett läge med en stor reserv av arbetslösa blir rätten att
ställa vissa anspråk på anställningens karaktär särskilt viktig. Då det gäller
ungdomarna i de tilltänkta ungdomslagen återkommer utskottet nedan.

AU 1983/84:8

Utskottet tillstyrker alltså motion 21 i här aktuell del. Vad som anförts bör
regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande tvångsåtgärder inom arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:21 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Tvångsåtgärder inom arbetsmarknadspolitiken (mom. 5 - motiveringen)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar
”Det är” och slutar ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Samhället måste ha den enskildes initiativ och engagemang som främsta
drivkraft när det gäller att utveckla ekonomi och sysselsättning. Individens
rätt att därvid fritt välja arbete är en självklarhet. Den ekonomiska politik
som utskottet förordat i det föregående kommer att befrämja utvecklingen
av en arbetsmarknad som erbjuder stora valmöjligheter. I de situationer då
den enskilde tvingas uppbära samhällsunderstöd för att klara arbetslösheten
måste det från samhällets sida ställas krav på att tillgängliga arbetstillfällen
antas. Med det anförda avstyrks motion 21 i denna del.

6. Ytterligare medel för arbetsmarknadsutbildning, m. m. (mom. 6-7)

Alf Wennerfors (m), Bengt Wittbom (m), Elver Jonsson (fp), Ingrid
Hemmingsson (m) och Håkan Stjernlöf (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar ”Utskottet delar”
och slutar ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i folkpartiets partimotion 34
att några ytterligare medel för arbetsmarknadsutbildning inte behöver
anvisas. Den föreslagna utbildningen inom data och elektronik, starta-egetkurser
och köp av yrkespraktik från försvaret och civilförsvaret bör kunna
bekostas genom omprioriteringar inom det mycket stora anslag som ställts till
verksamhetens förfogande för budgetåret 1983/84, 2 031 342 milj. kr.
Utskottet vill också peka på möjligheten att genom köp av utbildning från
företag uppnå en större utbildningskapacitet inom den redan beslutade
medelsramen. Regeringens förslag om anvisning av ytterligare medel
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 och 7 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ytterligare medel för arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:34 yrkande 15 i
motsvarande del avslår regeringens förslag i proposition

AU 1983/84:8

1983/84:26 att till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret
1983/84 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 199 000 000 kr.,

7. beträffande ytterligare medel för anskaffning av utrustning
m. m. för arbetsmarknadsutbildning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:34 yrkande 15 i
motsvarande del avslår regeringens förslag i proposition
1983/84:26 att till Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.

7. Försörjning av utförsäkrade genom arbetsmarknadsutbildning m. m.
(mom. 8)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar ”Utskottet är”
och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Allt fler utförsäkras f. n. från arbetslöshetsförsäkringen. Det finns som
sägs i vpk:s motion 21 anledning att särskilt uppmärksamma den svåra
situation som dessa människor hamnar i. De utförsäkrades försörjning måste
garanteras genom arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten. En
sådan lösning är att föredra framför förlängd ersättningstid från arbetslöshetskassa.
Utskottet stödjer därför vpk:s krav att regeringen bör ta fram
10 000 platser inom arbetsmarknadsutbildning och genom beredskapsarbeten
vilka i första hand skall vara avsedda för personer som utförsäkrats från
arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen bör underrättas härom.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande försörjning av utförsäkrade genom arbetsmarknadsutbildning
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:21 yrkande 10 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Beredskapsarbete i kombination med utbildning (mom. 9)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar ”Det har” och
slutar ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning om nyttan av en ny form av
beredskapsarbete i kombination med utbildning. Det har i många fall visat
sig önskvärt att kunna ge unga arbetslösa utbildning som varvas med praktik
eller arbete. En fördel med det system som nu föreslås är att den enskilde

AU 1983/84:8

kommer att uppbära en enhetlig ersättning. Vid tidigare försök har lön utgått
för arbete och utbildningsbidrag vid utbildning, något som var administrativt
krångligt och gjorde det besvärligt för deltagarna att överblicka den
ersättning som skulle utgå. Utskottet tillstyrker således införandet av den nya
stödformen men ser inga skäl för att åtgärden enbart skall kunna komma i
fråga inom den kommunala sektorn. Tvärtom bör ansträngningen vara att
öka andelen beredskapsarbeten inom den enskilda sektorn. Erfarenheterna
av sådana arbeten är positiva. Beredskapsarbete i kombination med
utbildning bör således även få anordnas inom den enskilda sektorn. Denna
utskottets mening bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande beredskapsarbete i kombination med utbildning
att riksdagen med anledning av de i proposition 1983/84:26
förordade grunderna för statsbidrag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Tidigareläggning av kommunala byggprojekt (mom. 11)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar ”Regeringen har”
och slutar ”framställda yrkandet” bort ha följande lydelse:

Byggarbetslösheten kan enligt utskottets bedömning befaras bli hög den
kommande vintern. De olika insatser som regeringen föreslår välkomnas i
och för sig av utskottet men bedöms vara otillräckliga. Det är därför viktigt
att redan nu beslut fattas om ytterligare åtgärder för att stimulera byggandet.
Utskottet tillstyrker mot den bakgrunden vänsterpartiet kommunisternas
förslag om att medel bör anslås för att tidigarelägga olika kommunala
byggprojekt. Insatserna bör främst göras i regioner med särskilt hög
arbetslöshet och ha som mål att skapa 2 500 årsarbeten.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande tidigareläggning av kommunala byggprojekt

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:21 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Införande av ett nytt bidrag till rekryteringsplatser (mom. 12)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar ”Utskottet delar”
och slutar ”en anställningsgaranti” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag om ett nytt bidrag till rekryteringsplatser har enligt
utskottet flera nackdelar. Stödets form av en dold lönesubvention till

AU 1983/84:8

näringslivet är inte acceptabel. Mycket tyder också på att nettoeffekten av
åtgärden i form av nya arbetstillfällen är låg i jämförelse med enskilda
beredskapsarbeten. Rekryteringsstödet skulle dessutom innebära en allvarlig
försämring för de svaga grupperna på arbetsmarknaden. Trots att
förslaget förutsätter att arbetsförmedlingen skall anvisa arbetskraften finns
det anledning att tro att en övervägande del av rekryteringen kommer att ske
bland dem som i en konjunkturuppgång redan har en stark ställning på
arbetsmarknaden.

Det ovan anförda är enligt utskottets mening tillräckliga skäl för att det nya
bidraget till rekryteringsplatser inte bör införas. Propositionens förslag
avstyrks således i denna del. Likaså avstyrks förslaget i vpk-motionen 21 om
en anställningsgaranti, finansierad med arbetsgivaravgifter.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande införande av ett nytt bidrag till rekryteringsplatser
att riksdagen avslår regeringens förslag i motsvarande del och
motion 1983/84:21 yrkande 16.

11. Införande av ett nytt bidrag till rekryteringsplatser (mom. 12)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar ”Utskottet delar”
och slutar ”en anställningsgaranti” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag om att införa ett nytt bidrag till rekryteringsplatser är
en ny form av lönesubvention. Detta är en felaktig politik. I stället bör såsom
föreslås i vpk:s partimotion 21 utkrävas en anställningsgaranti av de privata
företagen beträffande ett visst antal ungdomar. Garantin bör bestå av en
skyldighet att ställa ett heltidsarbete till förfogande för varje uppnått 50-tal
anställda. Garantin bör finansieras av en särskild arbetsgivaravgift.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande införande av ett nytt bidrag till rekryteringsplatser
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:21 yrkande 16 samt
med avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

12. Enskilda beredskapsarbeten (mom. 13)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar ”De enskilda”
och slutar ”enskilda beredskapsarbeten” bort ha följande lydelse:

De enskilda beredskapsarbetena har primärt haft till syfte att ge ungdomar
sysselsättning. Samtidigt ger de liksom andra beredskapsarbeten praktik och

AU 1983/84:8

arbetslivserfarenhet. Det har därtill visat sig att arbetena i stor omfattning
har lett till att ungdomarna fått fortsatt fast anställning hos arbetsgivaren.
Med hänsyn till dessa positiva effekter bör enligt utskottets mening de
enskilda beredskapsarbetena tills vidare behållas i sin nuvarande form. Det
är dock angeläget att handläggningen av ärendena om anvisning av
arbetssökande till enskilda beredskapsarbeten kan ske på ett snabbt och
obyråkratiskt sätt. I detta arbete bör såväl länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingen
som arbetsgivarna och de fackliga organisationerna medverka.

I detta sammanhang har även frågan om storleken på statsbidraget till
enskilda beredskapsarbeten diskuterats. Utskottet vill för sin del anföra att
någon ändring av den nuvarande konstruktionen med ett grundbidrag om
normalt 75 % av lönekostnaden inte bör ske för innevarande budgetår.
Eventuella förändringar för tiden därefter bör riksdagen först ta ställning till i
anslutning till behandlingen av statsbudgeten för budgetåret 1984/85.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande enskilda beredskapsarbeten

att riksdagen med avslag på regeringens förslag samt med bifall
till motion 1983/84:120 och med anledning av motionerna
1983/84:28 yrkande 14, 1983/84:34 yrkande 10 i motsvarande
del och 1983/84:132 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

13. Medverkan av arbetsförmedlingen som bidragsvillkor (mom. 14 -motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 10

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 ”En
utgångspunkt” och på s. 29 slutar ”denna punkt” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet avstyrkt propositionens förslag om
rekryteringsplatser. Av detta följer att förslaget i motion 34 inte längre är
aktuellt. Det avstyrks därför av utskottet.

14. Visstidsanställningar och provanställningar (mom. 15 - motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 10

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser att utskottets yttrande på s. 29 som börjar ”Utskottet

AU 1983/84:8

konstaterar” och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet avstyrkt propositionens förslag om
rekryteringsplatser. Av detta följer att förslaget i motion 28 om att
rekryteringsstödet även skall tillämpas vid visstidsanställningar och provanställningar
inte längre är aktuellt. Det avstyrks därför av utskottet.

15. Reglerna för rekryteringsplatser (mom. 16)

under förutsättning av bifall till reservation 10.

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar ”1 övrigt” och
slutar ”behandlats ovan” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet avstyrkt propositionens förslag om
rekryteringsplatser. Som konsekvens härav följer att det inte längre är
aktuellt att ta ställning till reglerna för denna stödform. Vad regeringen
föreslagit i denna del bör således avslås.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande reglerna för rekryteringsplatser

att riksdagen avslår vad som förordats i proposition 1983/84:26 i
den mån frågan inte behandlats i föregående moment.

16. Anvisande av medel till Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 18)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar ”Utskottet gör”
och slutar ”begärda anslaget” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet finns det i dag ingenting som tyder på att de 4 850 milj. kr.
som för innevarande år disponeras för beredskapsarbeten skulle vara
otillräckliga. Utskottet avstyrker därför propositionens förslag om ytterligare
500 milj. kr. till Sysselsättningsskapande åtgärder. Därmed har motion 34
tillgodosetts i denna del.

dels att utskottets hemställande under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande anvisande av medel till Sysselsättningsskapande
åtgärder

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:34 yrkande 16
avslår förslaget i proposition 1983/84:26 om ytterligare medel
till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1983/84.

AU 1983/84:8

17. Anvisande av medel till Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 18)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar ”Utskottet gör”
och slutar ”begärda anslaget” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar folkpartiets uppfattning i motion 34 att regeringens
beräkning av antalet rekryteringsplatser under första halvåret 1984 är alltför
optimistisk. Det finns ingenting som i dag tyder på att den nya stödformen
skulle nå en sådan volym. Det verkliga utfallet torde komma att ligga på en
avsevärt lägre nivå. Enligt utskottets mening kommer av detta skäl några
ytterligare medel utöver de 500 milj. kr. som regeringen tills vidare innehållit
inte att behövas. Skulle det trots allt visa sig att den beslutade medelstilldelningen
är otillräcklig får regeringen återkomma till riksdagen med förslag
härom. Regeringens förslag avstyrks således i denna del.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande anvisande av medel till Sysselsättningsskapande
åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:34 yrkande 16 avslår
förslaget i proposition 1983/84:26 om ytterligare medel till
Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1983/84.

18. Den allmänna inriktningen av de särskilda åtgärderna till stöd för
arbetslösa ungdomar i åldern 18-19 år (mom. 19)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar ”För egen” och
på s. 35 slutar ”av lagen” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag till verksamhet i ungdomslag för arbetslösa 18-19-åringar innebär att de offentliga arbetsgivarna och i sista hand kommunerna
blir skyldiga att ordna sysselsättning åt dessa ungdomar på halvtid, varvid lön
och andra villkor skall utgå enligt kollektivavtal. Därmed vill regeringen
skapa ett nytt tillskott till den vidlyftiga arsenalen av arbetsmarknadspolitiska
stödåtgärder. Däremot är det inte fråga om att ge dessa unga människor
riktiga jobb.

De riktlinjer för verksamheten som regeringen presenterade i proposition
26 har senare preciserats genom proposition 46 och har därigenom
förbättrats på en och annan punkt. Fortfarande innehåller dock den tilltänkta
verksamheten oacceptabla inslag.

Regeringen har uppenbarligen kapitulerat för LO och underordnat sig
kravet att avtalsenliga löner skall utgå till deltagarna i ungdomslagen.
Därmed följer ett behov att balansera den kostnadsökning för verksamheten
som blir en följd av lönesättningen. Och den utväg som då stått till buds är att

AU 1983/84:8

skära ned arbetstiden till högst fyra timmar per dag.

Verksamheten skall, som nämnts, endast omfatta offentliga arbetsgivare
med tvång för kommunerna att i sista hand vara de som tar hand om
ungdomarna. Därmed begränsar man i onödan möjligheten att finna
lämpliga arbetsuppgifter för ungdomslagen.

Den nu av regeringen föreslagna verksamheten får ses som ett ytterligare
försök att komma till rätta med det svåra problemet hur man skall kunna
underlätta ungdomarnas övergång från skola till arbetsliv. Detta problem har
diskuterats under det senaste decenniet, och det har i den diskussionen blivit
alltmer påtagligt att det är nödvändigt att ha en yrkesutbildning som kan
smidigt anpassas till föreliggande behov och efterfrågan och samtidigt förmår
ge ungdomarna en högre yrkeskompetens. Lärlingsutbildningen fyller
sådana krav och en väsentlig utbyggnad av denna utbildning, såsom
moderata samlingspartiet förespråkar, skulle kraftigt minska arbetslösheten
och därmed behovet av andra åtgärder för att bekämpa denna arbetslöshet.

Men även med en förbättrad yrkesutbildning och med en effektiviserad
arbetsförmedling får man räkna med att det kommer att behövas särskilda
stödinsatser för en grupp unga människor som av olika skäl har en svag
ställning på arbetsmarknaden och därför löper risk att fastna i sociala
problem. Som framgår av vad ovan anförts måste dessa insatser ges en annan
inriktning än regeringen har förordat. I överensstämmelse med vad som
anförts i motion 62 av Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslår utskottet att
insatserna får formen av en s. k. samhällstjänst. Detta innebär att arbetsförmedlingarna
skall ha en stor frihet att ta till vara alla möjligheter att hitta
lämpliga och meningsfulla uppgifter för de ungdomar det här gäller. I denna
frihet ingår att arbetsförmedlingarna inte skall behöva hålla sig enbart inom
den offentliga sektorn utan de skall kunna gå ut även på den enskilda sektorn
för att finna passande arbetsuppgifter för ungdomarna.

Ett viktigt syfte med samhällstjänsten är att det allmänna inte skall nöja sig
med att passivt ge de unga arbetslösa ett ekonomiskt stöd utan skall ställa
krav på motprestationer. Av det följer att ersättningen till ungdomarna för
de uppgifter de utför inom samhällstjänsten skall hållas på samma nivå som
ersättningarna vid arbetslöshet, vilka när det gäller det kontanta arbetsmarknadssstödet
är 100 kr. per dag. Arbetstiden skall kunna varieras upp till full
arbetsdag.

Samhällstjänsten är avsedd att vara en sista utväg för att ta ansvar för unga
människor som annars riskerar att fastna i missbruk och andra problem. Som
redan sagts ställer samhällstjänsten krav på motprestationer från ungdomarnas
sida för att kontant ersättning skall utgå. Med hänsyn härtill måste
samhällstjänsten utformas med stort hänsynstagande till den personliga
friheten och integriteten.

Det ovan anförda innebär sammanfattningsvis att riksdagen dels bör avslå
regeringens förslag till lagstiftning om arbete i ungdomslag hos offentliga

AU 1983/84:8

arbetsgivare och dels ge regeringen till känna vad här och i motion 62 anförts
angående ett system med samhällstjänst.

Av tekniska skäl återkommer utskottet till vissa frågor om den föreslagna
lagstiftningen med utgångspunkt i de nu redovisade principiella ställningstagandena.

Med hänsyn till det nu anförda avstyrks i aktuella delar alternativförslagen
i motionerna 28 och 155 från centerpartiet, 34 och 160 från folkpartiet samt 21
och 163 från vänsterpartiet kommunisterna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande den allmänna inriktningen av de särskilda åtgärderna
till stöd för arbetslösa ungdomar i åldern 18-19 år
att riksdagen - med bifall till motion 1983/84:62 yrkandena 1 i
motsvarande del och 2 samt med avslag på motionerna
1983/84:21 yrkande 15,1983/84:28, yrkandena 8-12,1983/84:34
yrkandena 3-7, 1983/84:155 i motsvarande del, 1983/84:160 i
motsvarande del samt 1983/84:163 yrkandena 1 i motsvarande
del och 3 -

dels avslår 2-6, 8-18 §§ i det genom proposition 1983/84:46
framlagda förslaget till lag om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om införande av ett system med samhällstjänst.

19. Den allmänna inriktningen av de särskilda åtgärderna till stöd för
arbetslösa ungdomar i åldern 18-19 år (mom. 19)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar ”För egen” och
på s. 35 slutar ”av lagen” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag innebär att arbetslösa 18-19-åringar skall få halvtidsuppgifter
på den offentliga sektorn med avtalsenlig lön.

Det är positivt att regeringen vill ersätta ”kontantlinjen” med ”arbetslinjen”.
Regeringens förslag om att ge ungdomarna meningsfulla arbetsuppgifter
är emellertid olämpligt utformat i viktiga avseenden.

Som anförs av folkpartiet i motion 34 innebär regeringens förslag en
lagstiftning som i praktiken kommer att ”låsa in” ungdomarna i tillfälliga
kommunala jobb i stället för att ”slussa ut” dem i jobb inom näringslivet som
kan bli varaktiga. Ungdomslagen skall enbart kunna ordnas hos offentliga
arbetsgivare med det slutliga ansvaret hos primärkommunerna. Denna
bindning till den offentliga sektorn är felaktig. Problem kommer att uppstå
med att finna meningsfulla arbetsuppgifter i tillräcklig omfattning.

Det föreslagna systemet kommer att försvåra tillkomsten av andra lokalt
bättre anpassade lösningar. Risken är också mycket stor att försök att finna

AU 1983/84:8

andra sysselsättningar eller utbildningar för ungdomarna kommer att
minska.

Ytterligare invändningar kan göras men redan det anförda visar att
regeringens förslag till verksamhet i ungdomslag bör avvisas.

I stället bör man bygga vidare på att utveckla redan existerande och lokalt
anpassade system i kommunerna för att anvisa sysselsättning åt de ungdomar
det här gäller. De s. k. ungdomsplatserna för 16-17-åringar har tillkommit
efter avtal mellan arbetsmarknadens parter. Regeringen bör ta nya initiativ
för att få till stånd motsvarande avtal för ungdomar i åldern 18-19 år. För att
snabbt få ned företagens kostnader vid anställning av ungdomar bör förslag
läggas fram om en nedsättning av arbetsgivaravgifterna. Denna nedsättning
bör första året vara 10%. Under de följande åren bör nedsättningen
successivt trappas av. Den frågan bör utredas. Under denna period bör
parterna avtala om att ungdomslönerna skall hållas konstanta. På det sättet
kan ungdomarna få en kraftig konkurrensförbättring i lönehänseende och de
uppnår en vidgning av den arbetsmarknad som står till deras förfogande. Ett
annat sätt att förbättra ungdomarnas situation är att temporärt slopa
socialförsäkringsavgifterna för ungdomar som startar egen verksamhet och
befria allt nyföretagande från den allmänna löneavgiften.

Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen bör avslå regeringens
förslag till lagstiftning om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare
och i samband därmed ge regeringen till känna vad utskottet ovan anfört och
förordat i fråga om alternativa åtgärder.

Av tekniska skäl återkommer utskottet till vissa frågor om den föreslagna
lagstiftningen med utgångspunkt i de nu redovisade principiella ställningstagandena.

På grund av det ovan anförda avstyrks i aktuella delar alternativförslagen i
motionerna 62 av Alf Wennerfors m. fl. (m), 28 och 155 från centerpartiet
samt 21 och 163 från vänsterpartiet kommunisterna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande den allmänna inriktningen av de särskilda åtgärderna
till stöd för arbetslösa ungdomar i åldern 18-19 är
att riksdagen - med bifall till motionerna 1983/84:34 yrkandena
3-7 och 1983/84:160 i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1983/84:21 yrkande 15,1983/84:28 yrkandena 8-12,
1983/84:62 yrkandena 1 i motsvarande del och 2, 1983/84:155 i
motsvarande del samt 1983/84:163 yrkandena 1 i motsvarande
del och 3 -

dels avslår 2-6, 8-18 §§ i det genom proposition 1983/84:46
framlagda förslaget till lag om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om framläggande av ett nytt förslag till ett flexibelt

5 Riksdagen 1983184. 18 sami. Nr 8

AU 1983/84:8

system för anvisande av sysselsättning åt ungdomar i åldern
18-19 år, om initiativ till förhandlingar mellan parterna och om
nedsättning av arbetsgivaravgifter m. m.

20. Den allmänna inriktningen av de särskilda åtgärderna till stöd för
arbetslösa ungdomar i åldern 18-19 år (mom. 19)

Arne Fransson (c) och Börje Hörnlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”För egen”
och på s. 36 slutar ”av lagen” bort ha följande lydelse:

Riksdagen uppdrog våren 1982 i enlighet med utskottets förslag åt
regeringen att utforma ett åtgärdsprogram mot ungdomsarbetslösheten. Det
klart uttalade syftet med programmet var att alla ungdomar upp till 21 år skall
erbjudas arbete eller utbildning i stället för arbetslöshetsersättning eller
annat ekonomiskt stöd från det allmänna.

Regeringens nu föreliggande förslag kan ses som ett uppföljande av detta
riksdagsbeslut såvitt gäller arbetslösa ungdomar i åldern 18-19 år. Som
framhålls i centerpartiets motioner 28 och 155 är regeringsförslaget behäftat
med avsevärda brister och måste därför omarbetas i centrala avseenden.
Behovet av lagändringar sammanfattas i motionerna på följande sätt:

1. Ungdomarna skall ha den arbetstid som är den normala på arbetsplatsen,
dvs. vanligen 8 timmar per dag.

2. Arbete i ungdomslag skall också kunna bedrivas inom den enskilda
sektorn, varvid statsbidraget förutsätts utgöra 75 % (120 kr. per dag) av de
ersättningar som utgår till ungdomarna. Den enskilde arbetsgivaren betalar
40 kr. per dag.

3. Ersättningen till ungdomarna bör fastställas av riksdagen i samma
ordning som gäller för det kontanta arbetsmarknadsstödet. I nuläget är 20 kr.
per timme eller 160 kr. per dag en rimlig ersättningsnivå med hänsyn till
lägsta kollektivavtal och till lärlingsavtalen.

I anslutning härtill skall betonas att det är nödvändigt att den enskilda
sektorn får utnyttjas att bereda sysselsättning åt de arbetslösa ungdomar som
nu avses. Det skulle också skapa en mera rimlig och hoppfull inriktning av de
arbetslivserfarenheter man nu vill ge dem möjligheter att få.

Inom de areella näringarna finns betydande arbetsuppgifter som väl skulle
lämpa sig för ungdomar. Inte minst gäller det ungdomar i glesbygd, som ofta
har särskilt svårt att finna ett ordinarie jobb. Men också inom övrig
småföretagsamhet och servicenäringar finns goda möjligheter att finna
meningsfulla arbetsuppgifter som därtill ger bättre förutsättningar för
ordinarie jobb än ungdomsplatser i den offentliga sektorn.

I sammanhanget bör vidare framhållas att begreppet ungdomslag inte får
tolkas så, att det skulle utgöra hinder för rekrytering till aretsplatser där
endast en arbetslös ungdom kan erbjudas arbete.

I hemställan läggs fram förslag och ändringar i regeringens förslag i de

AU 1983/84:8

berörda avseendena. Av tekniska skäl redovisas ändringen beträffande
bestämmelserna om arbetstiden i ett följande avsnitt. Detsamma gäller om
utformningen av lagstiftningen på ytterligare några punkter till följd av de nu
gjorda principiella ställningstagandena.

Den nu föreslagna verksamheten i ungdomslag omfattar ungdomar i
åldern 18-19 år. Det åtgärdsprogram riksdagen begärde våren 1982 skulle,
som nämnts, omfatta ungdomar upp till 21 år. Enligt centerpartiets mening
måste målsättningen vara att verksamheten på sikt även skall omfatta
arbetslösa 20-åringar. Riksdagen bör göra ett uttalande härom vilket bör
delges regeringen.

Utskottet delar centerpartiets uppfattning att lönekostnaderna för oerfaren
arbetskraft bättre bör anpassas till arbetsmarknadens krav. Detta är till
hinder för ungdomar som vill ut på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsparterna
bör verka för att ingångslönerna anpassas så att oerfarna och bristfälligt
utbildade ungdomar får förbättrade möjligheter till reguljära anställningar.
Med hänsyn till frågans betydelse bör riksdagen genom ett särskilt uttalande
uppmana parterna på arbetsmarknaden att träffa särskilda avtal om
ungdoms- eller introduktionslöner.

Med hänsyn till ovanstående ställningstaganden avstyrks i aktuella delar
alternativförslagen i motionerna 62 av Alf Wennerfors m. fl. (m), 34 och 160
från folkpartiet samt 21 och 163 från vänsterpartiet kommunisterna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande den allmänna inriktningen av de särskilda åtgärderna
till stöd för arbetslösa ungdomar i åldern 18-19 år
att riksdagen - med bifall till motionerna 1983/84:28 yrkandena
8-12 och 1983/84:155 i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1983/84:21 yrkande 15,1983/84:34 yrkandena 3-7,
1983/84:62 yrkandena 1 i motsvarande del och 2, 1983/84:160 i
motsvarande del samt 1983/84:163 yrkandena 1 i motsvarande
del och 3 -

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om att verksamheten med ungdomslag på sikt även bör
omfatta arbetslösa 20-åringar,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om initiativ till förhandlingar om särskilda avtal om
ungdoms- och introduktionslöner,

dels antar 2-6, 8-18 §§ i det genom proposition 1983/84:46
framlagda förslaget till lag om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare med den ändringen att följande paragrafer
ges som Alternativt förslag betecknade lydelse

AU 1983/84:8

2 §

Alternativt förslag

Länsarbetsnämnden bedömer hur
många platser i ungdomslag som
behövs och träffar överenskommelser
med arbetsgivare inom nämndens
verksamhetsområde om inrättande
av sådana platser hos dem. De ungdomar
som inte placeras hos en
sådan arbetsgivare skall beredas
plats i ungdomslag hos den kommun
där de är kyrkobokförda.

Regeringens förslag

Länsarbetsnämnden bedömer hur
många platser i ungdomslag som
behövs och träffar överenskommelser
med landstingskommunen och
med statliga myndigheter, kommunalförbund,
församlingar och kyrkliga
samfälligheter inom nämndens
verksamhetsområde om inrättande
av sådana platser hos dem. De ungdomar
som inte placeras hos en
sådan offentlig arbetsgivare skall
beredas plats i ungdomslag hos den
kommun där de är kyrkobokförda.

4 §

Arbetsgivaren planlägger och leder ungdomslagens verksamhet. Ungdomarna
deltar själva i planläggningen och i valet av uppgifter. De kan utföra
uppgifter i samarbete eller enskilt. Arbetsgivaren skall se till att varje
medlem i ett ungdomslag får sådan sysselsättning som är lämplig med hänsyn
till hans eller hennes förutsättningar för uppgifterna och personliga
förhållanden i övrigt.

I fråga om arbetsgivarens skyldighet
att förhandla före beslut om hur
ungdomslagens verksamhet skall läggas
upp och bedrivas gäller 11-14 §§
lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet. Arbetsgivaren
bör träffa kollektivavtal i dessa frågor.

5 §

Till verksamheten i ungdomslag Till verksamheten i ungdomslag
lämnas statsbidrag. lämnas statsbidrag. Vid arbete hos

arbetsgivare vars verksamhet drivs
som enskild firma, handelsbolag,
aktiebolag eller ekonomisk förening
är statsbidraget 75 % av ersättningen.

8 §

Lönen och anställningsvillkoren i
övrigt för ungdomar som arbetar i
ungdomslag bestäms i kollektivavtal.
Träffas inte särskilda kollektivavtal
om villkoren tillämpas, i den
mån det är möjligt, kollektivavtalen
om beredskapsarbete och annars de
kollektivavtal som gäller för närmast
jämförbara arbetstagare i samma
ålder. Lönen till ungdomarna i ett
ungdomslag får inte överstiga den
lönenivå som har fastställts i sådana
kollektivavtal.

I stället för lön utgår ersättningen
till den enskilde, vilken bestäms med
utgångspunkt från statsbidragsgivningen.
Anställningsvillkoren i övrigt
för ungdomar som arbetar i
ungdomslag bestäms i kollektivavtal.
Träffas inte särskilda kollektivavtal
om villkoren tillämpas, i den
mån det är möjligt, kollektivavtalen
om beredskapsarbete och annars de
kollektivavtal som gäller för närmast
jämförbara arbetstagare i samma
ålder.

AU 1983/84:8

21. Den allmänna inriktningen av de särskilda åtgärderna till stöd för
arbetslösa ungdomar i åldern 18-19 år (mom. 19)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar ”För egen” och
på s. 36 slutar ”av lagen” bort ha följande lydelse:

Idén om ungdomslag har sympatiska drag men har utförts på ett sätt som
har negativa sidor.

Det är en klar brist att regeringens förslag inte har någon bestämd
målsättning för verksamheten. Det är inte meningen att skapa fasta jobb åt
de unga. Man har inte ens försökt ge verksamheten inriktningen att den skall
ge ungdomarna möjlighet till vidareutveckling. Det kan tvärtom befaras att
ungdomslagen blir förvaringsplatser för samhället, i vilka man döljer
arbetslösheten bland ungdomarna.

Till de negativa dragen hör vidare att man hotar ungdomarna med att dra
in deras arbetslöshetsersättningar om de inte tar anställning i lagen. En
anställning kan inte vägras även om den inte ansluter till den unges
yrkesinriktning eller tidigare arbetslivserfarenhet. Därmed får man ett
arbetstvång som är så mycket mindre acceptabelt som det inte rör sig om
reguljära arbeten.

Med ungdomslagen får man en ny kategori arbetare med särskilda villkor
och med en status som t. o. m. är sämre än beredskapsarbetenas. På grund av
de skilda villkoren är det risk för att det uppstår motsättningar mellan dessa
unga arbetare och fackföreningarna.

Ungdomslagen borde ha ett eget syfte och vara ett trappsteg till fastare
anställningar genom att de knyts till en långsiktig utbyggnad av den offentliga
sektorn. Denna innefattar en mängd kvantitativa och kvalitativa bristområden.
Ökade och bättre insatser på ett flertal sådana områden är både
önskvärda i sig och ett centralt inslag i en krisbekämpande politik där
ungdomarna står i centrum. I det syftet borde under ett år tillskapas 35 000
nya arbetsplatser inom den offentliga sektorn. Härutöver borde uppsättas
som mål att gradvis omvandla de redan inrättande beredskapsarbetena inom
denna sektor till fasta arbeten.

I enlighet med det anförda lägger utskottet fram förslag till lagändringar i
följande avseenden.

Arbetsförmedlingens åtgärder skall vidtas i samarbete med den unge och
skäligen kunna accepteras av denne (3 §). Arbetet i ungdomslag sker på
heltid såvida inte kortare arbetsdag är motiverad av den unges egna
förhållanden (7 §). Vid påstådd misskötsamhet kan arbetsgivaren skilja den
unge från arbetet i ett ungdomslag. Om länsarbetsnämnden vid sin prövning
av ärendet finner att skiljandet från anställningen var felaktigt kan nämnden
likväl besluta att den unge skall placeras i ett annat ungdomslag. I sådana fall
bör den unge ha rätt att på egen begäran få återgå till den tidigare
anställningen (11 §).

AU 1983/84:8

Reglerna i 12 § i regeringens förslag visar på ett stötande sätt att regeringen
accepterar att man med hot om indragning av ekonomiskt understöd
påtrycker människor ett arbetstvång. Regeringens förslag på denna punkt
innebär nämligen att arbete vid sidan om anställning i ett ungdomslag,
avvisande av erbjudande om annan anställning, arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering leder till att anvisningen till ungdomslag
skall återkallas. Detta innebär i sin tur att den unge mister rätt till
arbetslöshetsersättning. Detta kan inte accepteras. Det är rimligt att man
återkallar en anvisning om den unge har fått en annan anställning men annars
bör återkallelse inte kunna ske på de grunder som anges i 12 §. Denna bör
alltså ändras. Härmed sammanhängande ändring enligt regeringens förslag
beträffande 4 § i lagen om arbetslöshetsförsäkring och av motsvarande
paragraf i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bör avslås.

En deltagare i ungdomslag som har skilts från anställningen på grund av
misskötsamhet blir enligt regeringens förslag avstängd såväl från arbete som
från rätt till arbetslöshetsersättning under minst fyra veckor och ända upp till
tre månader. Under så lång tid kan den unge alltså få gå utan både arbete och
ekonomiskt stöd. Detta är helt orimligt och 14 § föreslås därför ändrad.

I hemställan i det följande läggs fram förslag till ändringar i regeringens
förslag i de nu behandlade avseendena. Av tekniska skäl redovisas ändringen
beträffande bestämmelserna om arbetstiden i ett följande avsnitt. Detsamma
gäller om utformningen av lagstiftningen på ytterligare några punkter till
följd av de nu gjorda principiella ställningstagandena.

Vad som i övrigt anförs i motion 163 ställer sig utskottet bakom.

Med hänsyn till de ovan gjorda ställningstagandena avstyrks i aktuella
delar motionerna 62 av Alf Wennerfors m. fl. (m), 28 och 155 från
centerpartiet samt 34 och 160 från folkpartiet.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande den allmänna inriktningen av de särskilda åtgärderna
till stöd för arbetslösa ungdomar i åldern 18-19 år
att riksdagen - med bifall till motionerna 1983/84:21 yrkande 15
och 1983/84:163 yrkande 1 i motsvarande del samt med avslag
på motionerna 1983/84: 28 yrkandena 8-12, 1983/84:34 yrkandena
3-7, 1983/84:62 yrkandena 1 i motsvarande del och 2,
1983/84:155 i motsvarande del och 1983/84:160 i motsvarande
del -

dels antar 2-6, 8-18 §§ i det genom proposition 1983/84:46
framlagda förslaget till lag om offentliga arbetsgivare med den
ändringen att följande paragrafer ges som Alternativt förslag
betecknade lydelse:

AU 1983/84:8

Regeringens förslag Alternativt förslag

3 §

Den offentliga kan godtas.

Anvisning skall ske om arbetsförmedlingen
inte kan finna annan
lämplig anställning åt den unge och
om inte heller lämplig utbildning kan
anordnas eller annan åtgärd vidtas
inom ramen för ett arbetsmarknadspolitisk!
program. Ansträngningarna
att finna annan anställning eller
utbildning skall fortsätta under hela
den tid då den unge har plats i ett
ungdomslag.

Anvisning skall ske om arbetsförmedlingen
inte kan finna annan
lämplig anställning åt den unge och
om inte heller lämplig utbildning kan
anordnas eller annan åtgärd vidtas
inom ramen för ett arbetsmarknadspolitiskt
program. Ansträngningarna
att finna annan anställning eller
utbildning skall fortsätta under hela
den tid då den unge har plats i ett
ungdomslag. Arbetsförmedlingens
åtgärder skall vidtas i samarbete med
den unge och skäligen kunna accepteras
av denne.

11 §

En medlem i ett ungdomslag som
gör sig skyldig till misskötsamhet
kan av arbetsgivaren tilldelas varning
eller, i särskilt allvarliga fall,
avstängas från arbetet utan lön för
en tid av högst fyra veckor eller
skiljas från anställningen. I fråga om
arbetsgivarens skyldighet att förhandla
före beslutet gäller 11-14 §§
lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet. Om den unge
inom en vecka begär det, skall
arbetsgivaren överlämna beslutet till
länsarbetsnämnden för prövning.
Arbetsgivaren skall upplysa den
unge om denna möjlighet. Länsarbetsnämnden
kan besluta att den
unge skall anvisas arbete i ungdomslag
hos en annan arbetsgivare, även
om nämnden finner att den unge inte
borde ha skilts från sin anställning.

En medlem i ett ungdomslag som
gör sig skyldig till misskötsamhet
kan av arbetsgivaren tilldelas varning
eller, i särskilt allvarliga fall,
avstängas från arbetet utan lön för
en tid av högst fyra veckor eller
skiljas från anställningen. I fråga om
arbetsgivarens skyldighet att förhandla
före beslutet gäller 11-14 §§
lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet. Om den unge
inom en vecka begär det, skall
arbetsgivaren överlämna beslutet till
länsarbetsnämnden för prövning.
Arbetsgivaren skall upplysa den
unge om denna möjlighet. Finner
länsarbetsnämnden att den unge inte
borde ha skilts från sin anställning,
äger denne rätt att återgå till denna.
Om den själv så önskar har länsarbetsnämnden
att anvisa arbete i ungdomslag
hos annan arbetsgivare.

12 §

Arbetsförmedlingen skall återkalla
anvisningen till arbete i ungdomslag
för den som

1. utför annat förvärvsarbete som
inte är enbart tillfälligt eller av obetydlig
omfattning,

2. avvisar annat erbjudet lämpligt
arbete, eller

3. utan att uttryckligen avvisa

Arbetsförmedlingen skall återkalla
anvisningen till arbete i ungdomslag
för den som erhållit annan
anställning. Genom återkallelse av
en anvisning skiljs den unge från
anställningen.

ALI 1983/84:8

Regeringens förslag Alternativt förslag

sådant arbete ändå genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållar att anställning
inte kommer till stånd. En
anvisning får, om det är skäligt,
också återkallas för en medlem i ett
ungdomslag som avvisar ett erbjudande
om arbetsmarknadsutbildning
eller om plats i yrkesinriktad rehabilitering.

Genom återkallelse av en anvisning
skiljs den unge från anställningen.

14 §

Arbetsförmedlingen skall tre månader.

Har någon skilts från sin anställning
enligt 11 eller 12 § får en ny
anvisning inte ske förrän efter fyra
veckor.

Arbetsförmedlingen skall pä nytt
anvisa arbete i ungdomslag senast tre
månader från det att anställningen
upphörde. Detta gäller även när den
unge begärt prövning av beslutet och
saken inte har slutligt avgjorts. Har
den unge uppfyllt villkoren för anvisning
först efter det att anställningen
upphörde, räknas tremånaderstiden
från denna senare tidpunkt.

dels att riksdagen med bifall till motion 1983/84:163 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

22. Kommunägda företag (mom. 20 - motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 20

Arne Fransson (c) och Börje Hörnlund (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 36 som börjar ”Utskottet har” och slutar ”motionens förslag”
bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående föreslagit att ungdomslag skall kunna
inrättas även på den enskilda sektorn. Vid bifall härtill kommer man att på
det sättet täcka in även verksamhet som en kommun driver i privaträttsliga
former t. ex. som bolag. Med hänsyn härtill är det inte påkallat att göra en
lagändring av det slag som begärs i motion 29 av Kurt Hugosson m. fl.
(s).

AU 1983/84:8

23. Kommunägda företag (morn. 20-motiveringen)

under förutsättning av bifall till reservation 18

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar
”Utskottet har” och slutar ”motionens förslag” bort ha följande lydelse:

Införandet av en samhällstjänst som förordats i det föregående innebär att
arbetsuppgifter kan utföras även inom den enskilda sektom. Därmed
kommer även kommunala verksamheter som bedrivs i bolagsform att
inkluderas i systemet utan särskilda tilläggsföreskrifter. Med hänsyn härtill
påkallar yrkandet i motion 29 av Kurt Hugosson m. fl. (s) inte någon
riksdagens åtgärd.

24. Förståndshandikappade ungdomar (mom. 21)

Arne Fransson (c), Elver Jonsson (fp) och Börje Hörnlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar ”På grund” och
slutar ”avstyrker dessa” bort ha följande lydelse:

De förståndshandikappade ungdomarna i åldern upp till 25 år bör på grund
av den för dem gällande förlängda skolplikten i tillämpningen av lagen få
jämställas med ungdomar i åldern 18-19 år. Utskottet biträder alltså
yrkandena härom i motionerna 27, 29 och 32 samt föreslår att riksdagen
godkänner vad utskottet anfört med anledning av dem.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande förståndshandikappade ungdomar

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:27, 1983/84:29
yrkande 2 och 1983/84: 32 godkänner vad utskottet anfört.

25. Avslag på 1 § i regeringens förslag till lag om verksamhet i ungdomslag
(mom. 22)

under förutsättning av bifall till reservation 18

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar ”Avslagsyrkandena
i” och slutar ”av regeringen” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till det principiella ställningstagandet till regeringens förslag
till lagstiftning bör även 1 § avslås.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande avslag på 1 § i regeringens förslag till lag om
verksamhet i ungdomslag

AU 1983/84:8

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:62 yrkande 1 i
motsvarande del och med anledning av motion 1983/84:160 i
motsvarande del avslår 1 § i regeringens förslag till lag om
arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

26. Avslag på 1 § i regeringens förslag till lag om verksamhet i ungdomslag
(mom. 22)

under förutsättning av bifall till reservation 19
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar ”Avslagsyrkandena
i” och slutar ”av regeringen” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till det principiella ställningstagandet till regeringens förslag
till lagstiftning bör även 1 § avslås.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande avslag på 1 § i regeringens förslag till lag om

verksamhet i ungdomslag

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:160 i motsvarande
del och med anledning av motion 1983/84:62 yrkande 1 i

motsvarande del avslår 1 § i regeringens förslag till lag om

arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

27. Arbetstiden (mom. 23)

under förutsättning av bifall till reservation 18

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar ”Med
hänvisning” och slutar ”från arbetslöshetskassa” bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till ställningstagandet i avsnittet om åtgärdernas allmänna
inriktning föreslås att också 7 § i regeringens lagförslag beträffande
arbetstiden i ungdomslagen avslås av riksdagen. På grund härav avstyrks
ändringsyrkandena i motionerna 155 (c) och 163 (vpk). Ett yrkande i motion
162 av Monica Andersson m. fl. (s) om möjlighet för arbetsgivare att
utsträcka arbetstiden på egen bekostnad är. inte längre aktuellt och
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande arbetstiden

att riksdagen dels med bifall till motion 1983/84:62 yrkande 1 i
motsvarande del och med anledning av motion 1983/84:160 i
motsvarande del, dels med avslag på motionerna 1983/84:155 i
motsvarande del, 1983/84:162 yrkande 1 och 1983/84:163

AU 1983/84:8

yrkande 1 i motsvarande del avslår 7 § i regeringens förslag till
lag om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

28. Arbetstiden (mom. 23)

under förutsättning av bifall till reservation 19
Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar ”Med
hänvisning” och slutar ”från arbetslöshetskassa” bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till ställningstagandet i avsnittet om åtgärdernas allmänna
inriktning föreslås att också 7 § i regeringens lagförslag beträffande
arbetstiden i ungdomslagen avslås av riksdagen. På grund härav avtyrks
ändringsyrkandena i motionerna 155 (c) och 163 (vpk). Ett yrkande i motion
162 av Monica Andersson m. fl. (s) om möjlighet för arbetsgivaren att
utsträcka arbetstiden på egen bekostnad är inte längre aktuellt och
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande arbetstiden

att riksdagen dels med bifall till motion 1983/84:160 i motsvarande
del och med anledning av motion 1983/84:62 yrkande 1 i
motsvarande del, dels med avslag på motionerna 1983/84:155 i
motsvarande del, 1983/84:162 yrkande 1 och 1983/84:163
yrkande 1 i motsvarande del avslår 7 § i regeringens förslag till
lag om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

29. Arbetstiden (mom. 23)

under förutsättning av bifall till reservation 20
Arne Fransson (c) och Börje Hörnlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 37 ”Med
hänvisning” och slutar ”från arbetslöshetskassa” bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till det tidigare ställningstagandet till lagstiftningens
allmänna inriktning bör regeringens lagförslag ändras i enlighet med
förslaget i motion 155 av Arne Fransson m. fl. (c) så att av 7 § framgår att
arbetstiden i ungdomslag skall vara den som är den gängse på resp.
arbetsplats till vilken verksamheten är förlagd. Arbetet kommer i regel att
ske på heltid och därmed tillgodoses motsvarande lagändringsyrkande i
motion 163 (vpk).

Ett yrkande i motion 162 av Monica Andersson m. fl. (s) om att
arbetsgivaren på egen bekostnad skall kunna utsträcka ungdomarnas
arbetstid blir med den nu föreslagna lagändringen inte längre aktuellt. De i
motionerna 62 och 160 av tekniska skäl framställda avslagsyrkandena
beträffande denna lagbestämmelse bör avvisas.

AU 1983/84:8

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande arbetstiden

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:155 i motsvarande
del samt med avslag på motionerna 1983/84:62 yrkande 1 i
motsvarande del, 1983/84:160 i motsvarande del, 1983/84:162
yrkande 1 och 1983/84:163 yrkande 1 i motsvarande del antar
7 § i regeringens förslag till lag om arbete i ungdomslag i
följande som Alternativt förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

En medlem i ett ungdomslag arbetar
under ordinarie eller schemalagd
arbetstid sådana dagar som är
arbetsdagar hos arbetsgivaren, dock
i genomsnitt högst fem dagar per
kalendervecka. De som på annat sätt
än genom arbete i ungdomslag har
förvärvat rätt att vid arbetslöshet få
ersättning från en erkänd arbetslöshetskassa
kan välja att arbeta i
ungdomslaget på heltid. Desom inte
väljer detta och andra ungdomar
arbetar i genomsnitt fyra timmar per
dag. Arbetsgivaren kan med stöd av
kollektivavtal på egen bekostnad
utsträcka den nu angivna arbetstiden,
när det finns praktiska hinder mot
avbrott i arbetet eller andra liknande
skäl.

Alternativt förslag

30. Arbetstiden (morn. 23)

under förutsättning av bifall till reservation 21
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 37 ”Med
hänvisning” och slutar ”från arbetslöshetskassa” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till ställningstagandet till åtgärdernas och därmed till
lagstiftningens allmänna inriktning bör regeringens lagförslag ändras i
enlighet med förslaget i vpk-motionen 163 så att av 7 § framgår att arbete i
ungdomslag som regel sker på heltid. Därmed tillgodoses motsvarande
lagändringsyrkande i motion 155 av Arne Fransson m. fl. (c).

AU 1983/84:8

motionerna 62 och 160 av tekniska skäl framställda avslagsyrkandena
beträffande denna lagbestämmelse bör avvisas.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande arbetstiden

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:163 yrkande 1 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1983/84:62
yrkande 1 i motsvarande del, 1983/84:155 i motsvarande del,
1983/84:160 i motsvarande del och 1983/84:162 yrkande 1 antar
7 § i regeringens förslag till lag om arbete i ungdomslag i
följande som Alternativt förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

En medlem i ett ungdomslag arbetar
under ordinarie eller schemalagd
arbetstid sådana dagar som är
arbetsdagar hos arbetsgivaren, dock
i genomsnitt högst fem dagar per
kalendervecka. De som på annat sätt
än genom arbete i ungdomslag har
förvärvat rätt att vid arbetslöshet få
ersättning från en erkänd arbetslöshetskassa
kan välja att arbeta i ungdomslaget
pä heltid. De som inte
väljer detta och andra ungdomar
arbetar i genomsnitt fyra timmar per
dag. Arbetsgivaren kan med stöd av
kollektivavtal på egen bekostnad
utsträcka den nu angivna arbetstiden,
när det finns praktiska hinder mot
avbrott i arbetet eller andra liknande
skäl.

Alternativt förslag

31. Rubrik, ingress och ikraftträdandebestämmelser till regeringens lagförslag
om verksamhet i ungdomslag (mom. 25)

under förutsättning av bifall till reservation 18

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar ”Med
hänvisning” och slutar ”januari 1984” bort ha följande lydelse:

I enlighet med de tidigare ställningstagandena bör även dessa återstående
delar av lagen om verksamhet i ungdomslag avslås. Samtidigt avstyrks
yrkandet i motion 155 av Arne Fransson m. fl. (c) om ändring i lagens
rubrik.

AU 1983/84:8

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande rubrik, ingress och ikraftträdandebestämmelser till
regeringens lagförslag om verksamhet i ungdomslag
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:62 yrkande 1 i
motsvarande del och med anledning av motion 1983/84:160 i
motsvarande del samt med avslag på motion 1983/84:155 i
motsvarande del avslår det i proposition 1983/84:46 framlagda
förslaget till lag om arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare såvitt avser rubrik, ingress och ikraftträdandebestämmelser.

32. Rubrik, ingress och ikraftträdandebestämmeiser till regeringens lagförslag
om verksamhet i ungdomslag (mom. 25)

under förutsättning av bifall till reservation 19
Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar ”Med
hänvisning” och slutar ”januari 1984” bort ha följande lydelse:

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande rubrik, ingress och ikraftträdandebestämmelser till
regeringens lagförslag om verksamhet i ungdomslag
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:160 i motsvarande
del och med anledning av motion 1983/84:62 yrkande 1 i
motsvarande del samt med avslag på motion 1983/84:155 i
motsvarande del avslår det i proposition 1983/84:46 framlagda
förslaget till lag om arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare såvitt avser rubrik, ingress och ikraftträdandebestämmelser.

33. Rubrik, ingress och ikraftträdandebestämmelser till regeringens lagförslag
om verksamhet i ungdomslag (mom. 25)

under förutsättning av bifall till reservation 20
Arne Fransson (c) och Börje Hörnlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar ”Med
hänvisning” och slutar ”januari 1984” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till tidigare ställningstaganden bör lagens rubrik ändras på
sätt föreslås i motion 155. Avslagsyrkandena i motionerna 62 och 160
beträffande dessa delar av lagförslaget avstyrks.

AU 1983/84:8

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande rubrik, ingress och ikraftträdandebestämmelser till
regeringens lagförslag om verksamhet i ungdomslag

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:155 i motsvarande
del samt med avslag på motionerna 1983/84:62 yrkande 1 i
motsvarande del och 1983/84:160 i motsvarande del antar
rubrik, ingress och ikraftträdandebestämmelser till lagen om
arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare enligt förslaget i
proposition 1983/84:46, dock med den ändringen att lagen ges
rubriken Lag om arbete i ungdomslag.

34. Arbetslöshetsersättningar vid anvisning till arbete i ungdomslag (mom.
26)

under förutsättning av bifall till reservation 21
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar ”Ändringsförslaget
är” och slutar ”motionens avslagsyrkande” bort ha följande lydelse: Regeringens

förslag om försämringar i de unga arbetslösas rätt till kontant
stöd har avvisats i den föregående framställningen. I konsekvens härmed bör
riksdagen avslå förslagen till ändring av 4 § i lagen om arbetslöshetsförsäkring
och samma paragraf i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande arbetslöshetsersättningar vid anvisning till arbete i
ungdomslag

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:163 yrkande 2 såvitt
avser 4 § avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring resp. lag om ändring i
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

35. Stöd till lokala projekt mot ungdomsarbetslöshet (mom. 30)

Arne Fransson (c) och Börje Hörnlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar ”1 proposition”
och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

På många håll i landet försöker ungdomarna i okonventionella former ta
egna initiativ för att få sysselsättning. I proposition 46 sägs att sådana initiativ
skall kunna stödjas av de medel som föreslås bli anvisade till verksamheten
med ungdomslag. Utskottet har ingen invändning häremot men alternativt
bör också medel som anvisas till beredskapsarbeten kunna utnyttjas.

En del av ungdomsinitiativen är inriktade på att starta företag som ger
servicetjänster. Av särskilt intresse i sammanhanget är projekt som startas av

AU 1983/84:8

ungdomar gemensamt och därmed har en kooperativ inriktning. Det
ekonomiska stöd som kan ges till startande av dessa företag bör kompletteras
med ett stöd till utbildning om företagande.

Vad utskottet med anslutning till motion 28 i aktuell del har anfört ovan
bör ges regeringen till känna. Yrkandet i motion 162 om finansieringen av
ungdomsprojekt är tillgodosett med vad som nu föreslagits.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande stöd till lokala projekt mot ungdomsarbetslöshet
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:28 yrkande 17 samt
med anledning av motion 1983/84:162 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

36. Arbetsförmedling inom ungdomsprojekt (mom. 32)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det anledning att positivt pröva nya
idéer och uppslag som syftar till att bereda arbetslösa ungdomar sysselsättning.

Som framhålls i motion 22 har arbetsförmedlingen ofta svårt att snabbt och
effektivt anvisa ungdomar till beredskapsarbeten, ungdomsplatser etc. I
likhet med motionären anser därför utskottet att ungdomar som verkar inom
vissa fristående ungdomsprojekt bör få möjlighet att förmedla uppdrag åt
arbetslösa ungdomar. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande arbetsförmedling inom ungdomsprojekt

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:22 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

37. Redovisning av ungdomslagen i arbetsmarknadsstatistiken (mom. 33)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar ”Utskottet utgår”
och slutar ”utan bifall” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att arbetsmarknadsverket
utökar arbetsmarknadsstatistiken i de angivna hänseendena. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

AU 1983/84:8

33. beträffande redovisning av ungdomslagen i arbetsmarknadsstatistiken att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:23 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

38. Anvisande av medel till statsbidrag till verksamheten med ungdomslag
(mom. 35)

under förutsättning av bifall till reservation 20.

Arne Fransson (c) och Börje Hörnlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar ”Regeringens
kostnadsberäkning” och slutar ”har begärt” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn bl. a. till att en del av verksamheten kommer att bedrivas på
den enskilda sektorn med lägre statsbidrag än som utgår på den offentliga
sektorn kan medelsbehovet såsom sker i motion 28 beräknas till 370
milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande anvisande av medel till statsbidrag till verksamheten
med ungdomslag

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:28 yrkande 13
samt regeringens förslag i propositionerna 1983/84:26 och
1983/84:46 till Statsbidrag för ungdomslag på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 370 000 000 kr.

39. Medelsanvisning för beställningar till SIGA-verksamheten (mom. 36)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar ”Åtgärder har”
och slutar ”huvudtiteln (industridepartementet)” bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig regeringens förslag om att 5 milj. kr. bör anvisas för
statliga myndigheters beställningar av administrativ service av SIGA.
Företaget bör nu kunna bära sina egna kostnader. Genom fortsatta
subventioner hotas SIGA:s framtida verksamhet och därmed också de
arbetstillfällen som tillkommit i företaget under senare år. Enligt utskottets
uppfattning vore det bättre om verk och myndigheter prövar möjligheten att
inom givna ramar utnyttja SIGA:s tjänster. Då kan rent driftsmässiga
avvägningar ske inom resp. myndighet. Med det anförda avstyrks regeringens
förslag om ytterligare anvisning av medel till SIGA.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

6 Riksdagen 1983184. 18 sami. Nr 8

AU 1983/84:8

36. beträffande medelsanvisning för beställningar till SlGA-verksamheten att

riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1983/84:26
om anvisande av anslag till Statliga myndigheters beställningar
av viss administrativ service.

40. Tilldelningen av medel för lönebidrag (mom. 39)

Arne Fransson (c), Elver Jonsson (fp) och Börje Hörnlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar ”Enligt vad” och
slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Lönebidraget har visat sig vara ett effektivt sätt att placera handikappade
på arbetsmarknaden. Det är då angeläget att brist på medel i vissa län inte
skall vara begränsande. Utskottet konstaterar att AMS på regeringens
uppdrag nu gör en utvärdering när det gäller antalet platser med lönebidrag
vid allmännyttiga organisationer. Utskottet behandlade detta platsantal
våren 1983 (AU 1982/83:21) bl. a. i anslutning till motionerfrån centerpartiet
och folkpartiet som motsatte sig den begränsning av antalet nya platser med
lönebidrag vid allmännyttiga organisationer till 500 som regeringen föreslog.
Utskottet instämmer i kravet i motion 28 att om inte efterfrågan på sådana
platser kan tillgodoses genom omfördelning av medel mellan länen bör
regeringen på tilläggsbudget begära ytterligare medel. Vad utskottet här
anfört med bifall till motion 28 bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande tilldelningen av medel för lönebidrag

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:28 yrkande 18 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

41. Lönebidragets storlek (mom. 40)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar ”Utskottet
avstyrkte” och slutar ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Som framkom vid utskottets behandling av denna fråga våren 1983 har en
stor del av de allmännyttiga organisationer som anställt handikappade med
lönebidrag betydande ekonomiska svårigheter. Genom tidigare beslut av
riksdagen sänktes lönebidraget för tidigare anställda från 100 % till 90 % av
lönekostnaden den 1 juli 1983. Riksdagen har anvisat en mindre summa som
tillfällig ersättning till främst invandrar- och handikapporganisationer. Detta
belopp, 1,2 milj. kr., ger möjlighet till ett högre bidrag endast för ett
hundratal av de totalt ca 5 300 som berörts av bidragsreduceringen. Som
föreslås i motion 21 bör lönebidraget vid anställning av handikappade i
organisationer och föreningsliv återföras till sin tidigare storlek, dvs. 100 %.

AU 1983/84:8

Utskottet tillstyrker alltså motion 21 i denna del. Regeringen bör ges till
känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande lönebidragets storlek

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:21 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

42. Intensifiering av skogsvården (mom. 41)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar ”Jordbruksutskottet
anför” och slutar ”motion 31” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det vara möjligt att i kampen mot arbetslösheten göra
mera aktiva insatser inom skogsbruket, och då i främsta hand i skogsvården,
än vad som följer av proposition 26.

I motion 31 nämns den i vissa skogslän påbörjade försöksverksamheten
med ”skogsvårdscentra” som gemensamt tar fram arbetsprojekt ute i
distrikten, såsom röjning, gallring, stamkvistning och plantering. Den här
försöksverksamheten har gett mycket positiva resultat, varför initiativ nu bör
tas för att ytterligare bygga ut den. Detta kräver då också mera aktiva insatser
för information och utbildning för ökad rekrytering till denna verksamhet.

Utskottet delar motionärernas mening att betydande samhällsekonomiska
fördelar uppnås genom en bättre skogsvård, dvs. ett effektivare tillvaratagande
av den enorma resurs som landets skogar utgör. Det synes därför
finnas goda möjligheter att i kampen mot arbetslösheten skapa många nya
meningsfulla arbetstillfällen inom skogsbruket. I det sammanhanget bör
erinras om det nödvändiga i ett nära samarbete mellan skogsmyndigheter och
arbetsmarknadsmyndigheter, liksom mellan fackliga organisationer och
branschorganisationer, centralt, regionalt och lokalt.

Vad utskottet här anfört med tillstyrkan till motion 31 bör regeringen
underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande intensifiering av skogsvården

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:31 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

43. Gruvdrift m. m. i Svappavaara (mom. 43)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar ”Arbetsmarknadsutskottet
delar” och slutar ”motsvarande del” bort ha följande
lydelse:

AU 1983/84:8

Arbetsmarknadsutskottet delar inte den uppfattning som förs fram i
näringsutskottets yttrande att verksamhet inte skall startas på nytt i vare sig
pelletsverk eller gruvan i Svappavaara.

Vad först gäller pelletsverket har marknadsläget för pellets utvecklats
dithän att LKAB har haft svårigheter att tillgodose sina kunders önskemål
inom någorlunda uthärdliga tidrymder. Väntetiderna är avsevärda redan i
nuläget. Såväl med hänsyn härtill som i betraktande av den avgörande
betydelse det har att LKAB från år 1985 och framåt kan knyta nya och
tidigare kunder till sig, bör bolaget ta i anspråk verket i Svappavaara.

Till bilden hör också att alltför långa dröjsmål med beslut rörande
pelletsverket automatiskt för till att frågan om öppnande blir definitivt
avförd från dagordningen. Förslitning och bortskaffande av utrustning under
mellantiden kan innebära att möjligheten att utnyttja kapaciteten går
förlorad.

I ett läge där pelletsverket har startats på nytt blir dess försörjning med
malm en naturlig följdfråga. Utskottet menar för sin del att denna bör ordnas
genom att gruvdriften på nytt tas upp i Svappavaara. De förluster som skulle
uppstå kan täckas från de medel som anvisats för den särskilda arbetsförmedlingen
i Kiruna som i denna situation får en kraftigt reducerad
arbetsuppgift. Mot bakgrund av vad som anförts bör regeringen uppdra åt
LKAB att snarast åter starta pelletsverk och gruvbrytning i Svappavaara.
Vad här anförts med anledning av motion 21 bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande gruvdrift m. m. i Svappavaara

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:21 yrkande 14 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Försörjning av utförsäkrade genom arbetsmarknadsutbildning m. m.
(mom. 8)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan Stjernlöf
(alla m) anför:

De förlängda arbetslöshetstiderna och det snabbt ökande antalet utförsäkrade
är ett oroande inslag i utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden.
Vad som sker är ett resultat av den allmänna politik som förs i landet,
och därför måste föreliggande motionsförslag ses som en passiv anpassning
till denna politik. Dessutom är det fråga om kostnadskrävande åtgärder. Vad
som egentligen krävs är förändringar i den ekonomiska politiken som främjar
dynamiken i näringslivet och därmed skapar ny sysselsättning. Införandet av
ett lärlingssystem på bred front skulle t. ex. kunna bidra till en förbättring av
det totala arbetsmarknadsläget och därmed öka utrymmet för insatser till
förmån för de långtidsarbetslösa. Mycket skulle också kunna åstadkommas

AU 1983/84:8

genom en effektivering av förmedlingsverksamheten och andra arbetsmarknadspolitiska
insatser.

2. Utbyggnad av minikraftverk (mom. 42)

Arne Fransson (c) och Börje Hörnlund (c) anför:

Centerpartiet har i flera motioner och reservationer under de senaste åren
påtalat att finansieringsmöjligheterna för minikraftverk måste förbättras.
Framför allt måste finansieringen bli mera långsiktig och kapitalkostnaden
under de första åren begränsas.

När nu vattenkraftberedningen enigt har konstaterat detta behov och
regeringen gett statens energiverk i uppdrag att utreda och komma med
förslag i ärendet, vill vi poängtera vikten av att uppdraget utförs med största
skyndsamhet.

3. Gruvdrift m. m. i Svappavaara (mom. 43)

Arne Fransson (c) och Börje Hörnlund (c) anför:

Nedläggningen av gruvdriften och stängningen av kulsinterverket i
Svappavaara har skapat allvarliga problem för sysselsättningen och ekonomin
i regionen. De sociala verkningarna av åtgärderna har också blivit
mycket negativa.

När riksdagen våren 1983 fattade beslutet om Svappavaara hade centerpartiet
en annan uppfattning än riksdagsmajoriteten och regeringen. Vi
föreslog därvid att de medel som anvisades till flyttningsstimulanser i stället
skulle användas för att stärka sysselsättningen i Norrbotten och då främst i
malmfälten. Sådana medel skulle bl. a. användas för upprätthållande av
driften i Svappavaara ytterligare ett år. Under tiden skulle kraftansträngningar
göras för att skapa alternativ sysselsättning och utöka marknadsandelarna
för pellets.

Vi anförde att de resurser som satsas måste vara inriktade så att de gynnar
Norrbottens folk och inte missgynnar dem. Flyttningsbidragen m. m. leder
till ytterligare utarmning av regionen, medan en förlängning av driften i
Svappavaara skulle ha gett ytterligare tid för att skapa nya sysselsättningstillfällen.
Dessvärre avvisades vårt alternativ.

Några nya arbetstillfällen har ännu inte skapats i Svappavaara. Situationen
för befolkningen och regionen blir alltmer prekär. Vid en fortsatt drift av
kulsinterverket skulle Svappavaara inte ha försatts i denna svåra situation.

Vi tolkar nu majoritetens ställningstagande som ett steg framåt för vår
uppfattning och som uttryck för en vilja att driften vid kulsinterverket skall
återupptas. I ett läge där ny sysselsättning uteblir och sysselsättningsläget
fortsätter att vara allvarligt i regionen bör riksdagen och regeringen vara
beredda att tillskjuta medel för att driften vid kulsinterverket skall kunna
återupptas.

AU 1983/84:8

Bilaga 1

De i proposition 1983/84:46 framlagda lagförslagen
1 Förslag till

Lag om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare

Härigenom föreskrivs följande.

Arbete i ungdomslag

1 § Denna lag innehåller regler om arbete i ungdomslag hos staten,
kommuner, landstingskommuner, kommunalförbund, församlingar och
kyrkliga samfälligheter för arbetslösa ungdomar som har fyllt arton men
inte tjugo år.

Ett ungdomslag är en grupp av ungdomar som deltar som biträden i
arbete som utförs åt arbetsgivaren och uträttar andra nyttiga sysslor som
annars inte skulle ha blivit uträttade. Syftet är att ungdomarna skall få en
meningsfull sysselsättning och praktisk erfarenhet av arbetslivet.

2 § Länsarbetsnämnden bedömer hur många platser i ungdomslag som
behövs och träffar överenskommelser med landstingskommunen och med
statliga myndigheter, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfalligheter
inom nämndens verksamhetsområde om inrättande av sådana
platser hos dem. De ungdomar som inte placeras hos en sådan offentlig
arbetsgivare skall beredas plats i ungdomslag hos den kommun där de är
kyrkobokförda.

3 § Den offentliga arbetsförmedlingen anvisar ungdomarna arbete i ungdomslag
hos den arbetsgivare som förmedlingen finnér lämpligast.

Ungdomar som anvisas arbete i ungdomslag skall vara anmälda som
arbetssökande hos arbetsförmedlingen, oförhindrade att arbeta på heltid
och beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte
har anmält hinder som kan godtas.

Anvisning skall ske om arbetsförmedlingen inte kan finna annan lämplig
anställning åt den unge och om inte heller lämplig utbildning kan anordnas
eller annan åtgärd vidtas inom ramen för ett arbetsmarknadspolitiskt program.
Ansträngningarna att finna annan anställning eller utbildning skall
fortsätta under hela den tid då den unge har plats i ett ungdomslag.

4 § Arbetsgivaren planlägger och leder ungdomslagens verksamhet.
Ungdomarna deltar själva i planläggningen och i valet av uppgifter. De kan
utföra uppgifter i samarbete eller enskilt. Arbetsgivaren skall se till att
vaije medlem i ett ungdomslag får sådan sysselsättning som är lämplig med
hänsyn till hans eller hennes förutsättningar för uppgifterna och personliga
förhållanden i övrigt.

I fråga om arbetsgivarens skyldighet att förhandla före beslut om hur
ungdomslagens verksamhet skall läggas upp och bedrivas gäller U —14 §§
lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Arbetsgivaren bör
träffa kollektivavtal i dessa frågor.

5 § Till verksamheten i ungdomslag lämnas statsbidrag.

AU 1983/84:8

Anställningen

6 § Arbetsgivaren anställer den som anvisas arbete i ungdomslag. Anställningsavtal
träffas sedan arbetsgivaren har fått meddelande om anvisningen
och gäller från det att anvisningsbeslutet fattades. Uppkommer
dröjsmål som beror på den unge, gäller dock avtalet från det att det
träffades.

7 § En medlem i ett ungdomslag arbetar under ordinarie eller schemalagd
arbetstid sådana dagar som är arbetsdagar hos arbetsgivaren, dock i
genomsnitt högst fem dagar per kalendervecka. De som på annat sätt än
genom arbete i ungdomslag har förvärvat rätt att vid arbetslöshet få ersättning
från en erkänd arbetslöshetskassa kan välja att arbeta i ungdomslaget
på heltid. De som inte väljer detta och andra ungdomar arbetar i genomsnitt
fyra timmar per dag. Arbetsgivaren kan med stöd av kollektivavtal på
egen bekostnad utsträcka den nu angivna arbetstiden, när det finns praktiska
hinder mot avbrott i arbetet eller andra liknande skäl.

8 § Lönen och anställningsvillkoren i övrigt för ungdomar som arbetar i
ungdomslag bestäms i kollektivavtal.

Träffas inte särskilda kollektivavtal om villkoren tillämpas, i den mån
det är möjligt, kollektivavtalen om beredskapsarbete och annars de kollektivavtal
som gäller för närmast jämförbara arbetstagare i samma ålder.
Lönen till ungdomarna i ett ungdomslag får inte överstiga den lönenivå
som har fastställts i sådana kollektivavtal.

9 § En medlem i ett ungdomslag har, om det inte utan svårigheter kan
ordnas på annan tid, rätt till ledighet med bibehållna anställningsförmåner
för att besöka arbetsförmedlingen eller på annat sätt söka arbete.

10 § En medlem i ett ungdomslag som har fått annat arbete eller antagit
ett erbjudande om utbildning som han eller hon inte kan delta i vid sidan av
verksamheten i ungdomslaget eller som av något annat skäl vill lämna
anställningen i ungdomslaget, skall anmäla detta till arbetsgivaren. Genom
denna anmälan upphör anställningen. Någon uppsägningstid behöver inte
iakttas.

När en medlem i ett ungdomslag fyller tjugo år upphör anställningen i
laget.

11 § En medlem i ett ungdomslag som gör sig skyldig till misskötsamhet
kan av arbetsgivaren tilldelas varning eller, i särskilt allvarliga fall, avstängas
från arbetet utan lön för en tid av högst fyra veckor eller skiljas
från anställningen. I fråga om arbetsgivarens skyldighet att förhandla före
beslutet gäller 11-14 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Om den unge inom en vecka begär det, skall arbetsgivaren överlämna
beslutet till länsarbetsnämnden för prövning. Arbetsgivaren skall upplysa
den unge om denna möjlighet. Länsarbetsnämnden kan besluta att den
unge skall anvisas arbete i ungdomslag hos en annan arbetsgivare, även om
nämnden finner att den unge inte borde ha skilts från sin anställning.

12 § Arbetsförmedlingen skall återkalla anvisningen till arbete i ungdomslag
för den som

1. utför annat förvärvsarbete som inte är enbart tillfälligt eller av obetydlig
omfattning,

AU 1983/84:8

2. avvisar annat erbjudet lämpligt arbete, eller

3. utan att uttryckligen avvisa sådant arbete ändå genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållar att anställning inte kommer till stånd.

En anvisning får, om det är skäligt, också återkallas för en medlem i ett
ungdomslag som avvisar ett erbjudande om arbetsmarknadsutbildning eller
om plats i yrkesinriktad rehabilitering.

Genom återkallelse av en anvisning skiljs den unge från anställningen.

13 § Avtal är ogiltiga i den mån de avviker från vad som föreskrivs i
denna lag om anställningen i ungdomslag.

Övriga bestämmelser

14 § Arbetsförmedlingen skall anvisa arbete i ungdomslag senast tre
veckor från det att den unge har anmält sig som arbetssökande hos förmedlingen
och uppfyllt villkoren i övrigt för anvisning. Har den unge anmält sig
efter att ha slutat skolan eller annan utbildning som inte har varit helt
kortvarig, skall anvisningen i stället ske senast efter tre månader.

Har någon skilts från sin anställning enligt II eller 12 § får en ny
anvisning inte ske förrän efter fyra veckor. Arbetsförmedlingen skall på
nytt anvisa arbete i ungdomslag senast tre månader från det att anställningen
upphörde. Detta gäller även när den unge har begärt prövning av
beslutet och saken inte har slutligt avgjorts. Har den unge uppfyllt villkoren
för anvisning först efter det att anställningen upphörde, räknas
tremånaderstiden från denna senare tidpunkt.

Om anvisning inte sker inom föreskriven tid eller om den unge tilldelas
uppgifter som inte är lämpliga på det sätt som anges i 4 §, har den unge rätt
till lön från arbetsgivaren eller, om den unge inte är anställd, ersättning
från kommunen motsvarande den dagpenning från en erkänd arbetslöshetskassa
som den unge har förvärvat rätt till. Ersättningen är 100 kronor
per dag om den unge inte har rätt till dagpenning eller om dagpenningen är
lägre än det beloppet. Beslut om sådan lön eller ersättning fattas på den
unges begäran av arbetsförmedlingen.

15 § Beslut som arbetsförmedlingen eller en länsarbetsnämnd fattar enligt
11 eller 12 § eller 14 § tredje stycket får överklagas genom besvär hos
arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsens beslut får överklagas
genom besvär hos försäkringsöverdomstolen, om inte annat följer av lagen
(1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt. I övrigt får
beslut som fattas av arbetsförmedlingen eiler en länsarbetsnämnd inte
överklagas.

Beslut om att vidta en åtgärd som avses i 11 § och återkallelsebeslut
enligt 12 § gäller omedelbart. Upphävs ett sådant beslut sedan det har
överlämnats för prövning eller efter besvär, har den unge rätt till ersättning
från arbetsgivaren motsvarande förlorad lön enligt 8 §. Den som har anvisats
annat arbete i ungdomslag eller fått annan anställning eller utbildningsbidrag
har dock för tiden därefter inte sådan rätt till ersättning.

AU 1983/84:8

På tvister melian arbetsgivare och arbetstagare som inte gäller beslut
enligt II § tillämpas lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

16 § Lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt
skall tillämpas på arbete i ungdomslag.

17 § Ersättning enligt 14 och 15 §§ skall vid tillämpning av bestämmelserna
om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst i
lagen (1962: 381) om allmän försäkring anses som inkomst av anställning.

18 § Arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift på lön enligt denna lag
eller ersättning enligt 14 och 15 §§ skall påföras staten och uppbäras i den
ordning som gäller för arbetsgivaravgifter som erläggs av staten.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Tiderna i 14 § första stycket
räknas från lagens ikraftträdande, om den unge har anmält sig som arbetssökande
hos arbetsförmedlingen dessförinnan.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 4, 39 och 51 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som

1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,

2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han
icke anmält hinder som kan godtagas av arbetslöshetskassan,

3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i
den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

4. icke kan erhålla lämpligt arbete.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen
har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda
skäl föreskriver annat.

1 stället för denna lag tillämpas
lagen (1983:000) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare
för den som har fyllt arton men
inte tjugo år och som har

I. anvisats arbete i ungdomslag
eller fått rätt till sådan anvisning.

1 Lagen omtryckt 1982:432.

AU 1983/84:8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. avstängts eller skilts från en
anställning i ungdomslag, eller

3. frivilligt lämnat en sådan anställning
och därefter inte utfört
förvärvsarbete under minst tjugo
dagar eller i stället för förvärvsarbete
deltagit i utbildning.

39 §

Erkänd arbetslöshetskassa skall till medlemmarna utgiva ersättning vid
arbetslöshet enligt denna lag.

Kassan får ej utöva annan verksamhet än sådan som avses i första
stycket eller använda medel för ändamål som är främmande för sådan
verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen får dock, om särskilda skäl föreligger,
medge undantag från denna regel.

En erkänd arbetslöshetskassa
skall lämna de upplysningar som
behövs för tillämpningen av 7 och
14 §§ lagen (1983:000) om arbete i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

51 §

Från rätt att kvarstå som medlem i kassa får undantagas

1. den som ej uppfyller och ej heller under minst sex av de senaste tolv
månaderna uppfyllt föreskrift i kassans stadgar om arbete inom visst
verksamhetsområde,

2. den som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller
vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse för hans rätt till
medlemskap eller ersättning,

3. den som underlåter att ställa sig till efterrättelse kassans stadgar eller
styrelsens behörigen utfärdade föreskrifter.

Från rätt att kvarstå som medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall
undantagas den som fyllt 65 år.

Vad som sägs i första stycket I
får inte tillämpas i fråga om försäkrad
som innehar anställning enligt
lagen (1983:000) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984.

AU 1983/84:8

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 4 och 18 §§ lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Kontant arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet tillkommer den som

1. har fyllt 18 år,

2. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för arbetsgivares
räkning minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17
timmar i veckan,

3. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han
icke anmält hinder som kan godtagas,

4. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i
den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

5. icke kan erhålla lämpligt arbete.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen
har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda
skäl föreskriver annat.

I stället för denna lag tillämpas
lagen (1983:000) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare
för den som har fyllt arton men
inte tjugo år och som har

1. anvisats arbete i ungdomslag
eller fått rätt till sådan anvisning,

2. avstängts eller skilts från en
anställning i ungdomslag, eller

3. frivilligt lämnat en sådan anställning
och därefter inte utfört
förvärvsarbete under minst tjugo
dagar eller i stället för förvärvsarbete
deltagit i utbildning.

18 §3

Kontant arbetsmarknadsstöd utges med 100 kronor per dag.

Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del
av vecka utgår arbetsmarknadsstöd med det antal ersättningsdagar per
vecka som följer av en av regeringen fastställd omräkningstabell.

Arbete som har utförts enligt lagen
(1983:000) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare
skall jämställas med arbete på
heltid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

1 Lagen omtryckt 1982:433.

2 Senaste lydelse 1982: 1221.

3 Senaste lydelse 1982:1221.

AU 1983/84:8

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att I § lagen (1982:80) om anställningskydd skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I §

Denna lag gäller arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

Från lagens tillämpning undantas dock

1. arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor
får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning,

2. arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj,

3. arbetstagare som är anställda för arbete i arbetsgivarens hushåll.

4. arbetstagare som har anvisats arbetstagare som har anvisats be beredskapsarbete

eller skyddat ar- redskapsarbete, skyddat arbete el bete.

ler arbete i ungdomslag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att I kap. 6 § lagen (1976:600) om offentlig anställning1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

6§2

Lagen gäller inte arbetstagare Lagen gäller inte arbetstagare

som har anvisats beredskapsarbete. som har anvisats beredskapsarbete

eller arbete i ungdomslag.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984.

' Lagen omtryckt 1982: KM).
’ Senaste lydelse 1983: 340.

AU 1983/84:8

6 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskatteiagen
(1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 32 §

12.' Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av
tjänst om sjukpenningen grundas på inkomst, som hänför sig till tjänst och
för sig eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande inkomst uppgår
till 6 000 kronor eller högre belopp för år. Till intäkt av tjänst hänföres
under nämnda förutsättningar också ersättning enligt lagen (1956:293) om
ersättning åt smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes
än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom
eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring.

Föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring utgör
skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör
ersättning för merkostnader.

Timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349), utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid
grundläggande utbildning för vuxna räknas som skattepliktig intäkt av
tjänst.

Dagpenning från erkänd arbets- Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa
och kontant arbets- löshetskassa, kontant arbetsmark marknadsstöd

räknas som skatte- nadsstöd samt ersättning enligt 14

pliktig intäkt av tjänst. och 15 §§ lagen (1983:000) om ar bete

i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare räknas som skattepliktig
intäkt av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas
som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av regeringen
eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare
i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag
likställda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången
vid 1985 års taxering.

' Senaste lydelse 1982:779.

AU 1983/84:8

7 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 37 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall
ha nedan angivna lydelse.

37 §

Nuvarande lydelse
I mom} Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär
A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning
avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret
enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

Föreslagen lydelse

I mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har
innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter)
för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse Vad uppgiften skall avse

3 g. Den som utgett ersätt- Den som uppburit ersätt- Utgivet belopp som öppning
enligt 14 eller 15 § lagen ningen. går till sammanlagt minst

(1983:000) om arbete i ung- 100 kronor för hela året.

domslag hos offentliga arbetsgivare.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1984 och tillämpas första gången i
fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1985 års taxering.

1 Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

3 Lydelse enligt prop. 1982/83:177.

AU 1983/84:8

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: OOO) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 2 § lagen (1983:000) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 Kap.

2 §2

Vid tillämpningen av bestämmelse i 3 kap. 1 § och 4 kap. 8-10 §§, 11
kap. 6 a § samt 21 kap. 1 § om försäkrad, som sammanbor med barn, skall
med barn som där sägs likställas fosterbarn.

Med förälder skall vid tillämpning av bestämmelserna i 4 kap., 9 kap. 4 §
och 11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller
har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 4 kap. 11 § och

9 kap. 4 § likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot
ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Enligt 2 § andra stycket lagen (1983:000) om undantag från vissa bestämmelser
i uppbördslagen (1953:272) m. m. skall ersättning som avses i
nämnda lag i vissa fall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid
tillämpning av denna lags bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst
och pensionsgrundande inkomst.

Att ersättning enligt 14 och 15 §§
lagen (1983:000) otti arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare
är att betrakta sorn inkomst av
anställning vid tillämpning av bestämmelserna
om sjukpenninggrundande
inkomst och pensionsgrundande
inkomst framgår av 17 §
nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

1 Lagen omtryckt 1982: 120.

2 Lydelse enligt prop. 1982/83:177.

AU 1983/84:8

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: OOO) om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2§ lagen (1983:000) om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §'

Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat
förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som
avses i 11 kap. 2§ första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som
arbetsgivare.

Bestämmelser om betalning av avgifter vid vissa uppdrag finns i lagen
(1983:000) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen
(1953:272) m.m.

Bestämmelser om betalning av
arbetsgivaravgifter finns också i
18 § lagen (1983:000) om arbete i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

1 Lydelse enligt prop. 1982/83:177.

AU 1983/84:8 Bilaga 2: SkU 1983/84:2 y

Skatteutskottets yttrande
1983/84:2 y

om förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i små och
medelstora företag (motion 1983/84:34 yrk. 7 delvis och yrk. 8 m. m)

Till arbetsmarknadsutskottet

I proposition 1983/84:26 bilaga 1 (arbetsmarknadsdepartementet), som
hänvisats till arbetsmarknadsutskottet, har regeringen föreslagit särskilda
sysselsättningsåtgärder för budgetåret 1983/84.

Med anledning av propositionen har i motion 1983/84:34 av Jan-Erik
Wikström m. fl. (fp) hemställts bl. a. att riksdagen hos regeringen skall
begära förslag om ändrade regelsystem för den allmänna löneavgiften och
socialförsäkringsavgifterna i fråga om nyföretagande enligt de riktlinjer som
anförs i motionen (punkt 7 i hemställan) och om slopande av förmögenhetsbeskattningen
av arbetande kapital i små och medelstora företag (punkt 8 i
hemställan).

I fråga om löneavgiften innebär yrkandet i motionen att små och
medelstora företag fr. o. m. den 1 januari 1984 temporärt befrias från sådan
avgift.

De berörda punkterna i motionens hemställan har, såvitt avser löneavgiften
och fråga om befrielse från förmögenhetsskatt för arbetande kapital i små
och medelstora företag, hänvisats till skatteutskottet och i övrigt till
socialförsäkringsutskottet.

Skatteutskottet behandlade i våras en motion från folkpartiet (1982/
83:2432) vari motionärerna av bl. a. arbetsmarknadspolitiska skäl yrkade att
den allmänna löneavgiften skulle slopas i fråga om ungdomar som nyanställdes
fr. o. m. den 1 juli 1983 och att allt nyföretagande skulle befrias från
sådan avgift. Utskottet avstyrkte detta yrkande i sitt betänkande SkU
1982/83:55 med motiveringen att det syfte som motionärerna ville tillgodose i
allmänhet bättre främjades genom direkt stöd än genom lättnader i
beskattningen. Utskottet pekade också på att regler av den innebörd
motionärerna åsyftade kunde vålla problem vid den praktiska tillämpningen.

I samma betänkande behandlade utskottet också ett motionsyrkande om
slopande av förmögenhetsskatten på arbetande kapital i små och medelstora
företag. Utskottet avstyrkte även detta yrkande med hänvisning bl. a. till
företagsskattekommitténs utredningsarbete.

Riksdagen biföll utskottets hemställan. Någon omständighet som bör
föranleda ändrad ståndpunkt från riksdagens sida i dessa frågor har inte
inträffat. Tillräckliga skäl att vid riksdagsbehandlingen behandla dessa
frågor särskilt föreligger därför inte. Utskottet överlämnar med anledning

7 Riksdagen 1983/84. 18 sami. Nr 8

AU 1983/84:8 Bilaga 2: SkU 1983/84:2 y

härav de till utskottet remitterade delarna av motionen till arbetsmarknadsutskottet
för vidare handläggning.

Stockholm den 10 november 1983

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Valter Kristenson
(s)*, Stig Josefson (c), Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren
(m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Karl
Björzén (m), Kjell Johansson (fp)* , Lars Hedfors (s). Anna Lindh (s)* och
Ewy Möller (m).

* Ej närvarande vid justeringen.

Avvikande meningar

1. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m). Ingemar
Hallenius (c), Karl Björzén (m), Kjell Johansson (fp) och Ewy Möller (m)
anser att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar med "I samma" och
slutar med ”vidare handläggning” bort ha följande lydelse:

Frågan om förmögenhetsbeskattning av arbetande kapital i små och
medelstora företag behandlades utförligt av företagsskattekommittén i dess
år 1981 avlämnade betänkande (Ds B 1981:13). Kommittén som undersökt
olika beskattningsmetoder fqr att bryta kapitalbeskattningens negativa
effekter på näringslivet ansåg för sin del den bästa lösningen för att tillgodose
detta syfte vara att helt undanta arbetande kapital i mindre och medelstora
företag från förmögenhetsbeskattning. En majoritet av de remissinstanser
som yttrade sig över utredningsförslaget delade i princip kommitténs
uppfattning.

Utskottet anser i likhet med företagsskattekommittén att det arbetande
kapitalet i mindre och medelstora företag utgör en väsentlig förutsättning för
svenskt näringsliv. Med hänsyn härtill bör enligt utskottets mening företagsskattekommitténs
förslag genomföras. Utskottet finner detta så mycket mer
angeläget mot bakgrund av de skärpningar av företagsbeskattningen som en
riksdagsmajoritet genomfört under senare år och de beslut i samma riktning
som kan väntas senare i höst.

Med det anförda vill utskottet som sin mening uttala att yrkande 8 i motion
34 bör bifallas.

Enligt utskottets uppfattning finns det skäl som talar för att samtliga
yrkanden i motion 34 prövas i ett sammanhang i samband med behandlingen

AU 1983/84:8 Bilaga 2: SkU 1983/84:2 y

av proposition 26. Utskottet beslutar därför att till arbetsmarknadsutskottet
överlämna de till skatteutskottet remitterade delarna av motionen för vidare
behandling.

2. Kjell Johansson (fp) anser att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar
med ”Skatteutskottet behandlade” och slutar med ”praktiska tillämpningen”
bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att genom
skattestimulanser underlätta nyföretagande. En lämplig åtgärd i sådant syfte
kan vara att temporärt befria allt nyföretagande från skyldighet att erlägga
löneavgift. Utskottet anser sig därför böra förorda att arbetsmarknadsutskottet
tillstyrker bifall till motion 34 i denna del.

Särskilt yttrande

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren, Karl Björzén och Ewy Möller (samtliga
m) anför:

Moderata samlingspartiet har tidigare ställt sig avvisande till tanken på en
särskild löneavgift och därvid åberopat samma skäl som de regeringen ansett
tala mot en höjning av arbetsgivaravgiften. Ett yrkande från vårt håll om
slopande av löneavgiften fr. o. m. den 1 juli 1983 har tidigare avvisats av
skatteutskottets majoritet. Vi har nu inte möjlighet att ta initiativ i denna för
företagen så viktiga fråga. Enligt vår mening är det emellertid - särskilt mot
bakgrund av redan beslutade och aviserade skärpningar av företagsbeskattningen
- angeläget att regeringen så snart som möjligt lägger fram förslag om
slopande av löneavgiften. Härigenom anser vi oss ha besvarat motion 34 i
denna del.

AU 1983/84:8 Bilaga 3: SkU 1983/84:6 y

100

Skatteutskottets yttrande
1983/84:6 y

om ersättning till arbetslösa ungdomar i vissa fall (prop. 1983/84:46)

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1983/84:46 om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare
jämte eventuella motioner.

I propositionen läggs fram förslag om inrättande av s. k. ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare. De ungdomar som blir anvisade arbete i ungdomslag
blir anställda hos arbetsgivaren. Lön och övriga förmåner utgår enligt
kollektivavtal. Den lön som betalas ut till dem som arbetar i ungdomslag blir
skattepliktig inkomst och kommer att ge rätt till sociala förmåner som
grundar sig på anställningsinkomst. I vissa fall föreslås att ersättning skall
utgå trots att den unge inte är anställd hos en arbetsgivare, t. ex. om den unge
inte anvisats arbete inom föreskriven tid. Även sådan ersättning, liksom
dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd,
skall enligt förslaget utgöra skattepliktig intäkt. En bestämmelse härom
har förts in i p. 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (KL).
Vidare föreslås att kontrolluppgiftsskyldighet för sådan ersättning införs.

I motionerna 1983/84:62 av Alf Wennerfors m. fl. (m) och 1983/84:60 av
Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) yrkas avslag på propositionen.

Skatteutskottet tar i detta yttrande enbart ställning till de föreslagna
ändringarna i KL och taxeringslagen (TL). Dessa står i överensstämmelse
med de principer som allmänt tillämpas vid beskattningen. Under förutsättning
att en rätt till ersättning enligt förslaget i propositionen tillstyrks av
arbetsmarknadsutskottet bör därför, enligt skatteutskottets mening, arbetsmarknadsutskottet
också tillstyrka de föreslagna ändringarna i KL och TL.

Stockholm den 22 november 1983

På skatteutskottets vägnar
RUNE CARLSTEIN

Närvarande: Rune Carlstein (s), Knut Wachtmeister (m), Valter Kristenson
(s), Stig Josefson (c), Olle Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren
(m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Karl
Björzén (m), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s), Lars Hedfors (s) och
Ewy Möller (m).

AU 1983/84:8 Bilaga 4: FöU 1983/84:1 y

101

Försvarsutskottets yttrande
1983/84:1 y

över motion 1983/84:33 om särskilda sysselsättningsåtgärder för
budgetåret 1983/84

Till arbetsmarknadsutskottet

Efter samråd med arbetsmarknadsutskottet har försvarsutskottet beslutat
att med eget yttrande till arbetsmarknadsutskottet överlämna motion
1983/84:33 (s). Den har väckts med anledning av proposition 1983/84:26 om
särskilda sysselsättningsåtgärder för budgetåret 1983/84. Motionen har
hänvisats till försvarsutskottet medan propositionen behandlas av arbetsmarknadsutskottet.

Enligt nuvarande ordning registrerar nämnden för vapenfriutbildning
(NVU) den som vapenfrinämnden har medgivit vapenfri tjänst. NVU
placerar därefter i samråd med berörda myndigheter m. fl. den vapenfrie till
utbildning. Härvid gäller att den vapenfrie skall fullgöra tjänst i en
verksamhet som är betydelsefull för samhället under beredskap och krig.
Tjänstgöringen skall ske hos statlig, kommunal eller landstingskommunal
myndighet eller hos sådan förening eller stiftelse som regeringen bestämmer.
Vissa statliga myndigheter, däribland civilförsvarsstyrelsen, är skyldiga att
anordna vapenfri tjänst inom sitt verksamhetsområde.

Tjänstgöringstiden för vapenfri tjänstepliktig är 420 dagar. Under tjänstgöringen
skall han få en effektiv och ändamålsenlig utbildning för det slag av
tjänstgöring som han skall fullgöra.

Medel för förmåner till tjänstgörande vapenfria tas upp på ett särskilt
anslag under tionde huvudtiteln. Regeringen föreskriver årligen ett högsta
antal tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga.

Under en lång följd av år har de som medgivits vapenfri tjänst varit fler än
som kunnat utbildas. F. n. finns därför ca 4 300 vapenfria tjänstepliktiga
registrerade i väntan på fullständig grundutbildning. Denna balans, som vid
utgången av budgetåret 1984/85 beräknas ha ökat till 5 000, anser NVU - som
har lämnat synpunkter i ärendet - vara för stor. I anslagsframställningen för
budgetåret 1984/85 presenterar nämnden en plan för att till början av
budgetåret 1989/90 minska balansen till 3 000.

Inom civilförsvaret utbildas vapenfria tjänstepliktiga antingen genom s. k.
långtidsutbildning eller genom korttidsutbildning. Långtidsutbildningen
innebär f. n. att den vapenfrie ges en kvalificerad civilförsvarsutbildning om i
allmänhet 6-14 veckor, följd av praktiktjänst med nära anknytning till den
avsedda krigsplaceringen inom civilförsvaret. Innevarande budgetår utbildas
omkring 100 vapenfria, de flesta befälsuttagna, på detta sätt.

Flertalet vapenfria fullgör huvuddelen av tjänstetiden på annat håll än

AU 1983/84:8 Bilaga 4: FöU 1983/84:1 y

102

inom civilförsvaret. Om sådan utbildning inte leder till krigsplaceringges de
också en s. k. korttidsutbildning om 2-6 veckor inom civilförsvaret. Även
vapenfria som helt eller till stor del har fullgjort sin värnpliktsutbildning ges
sådan utbildning. Genom korttidsutbildning öppnas möjlighet att krigsplacera
inom civilförsvaret. Innevarande budgetår beräknas 1 700 vapenfria få
korttidsutbildning.

I motionen förordas en utökning av vapenfriutbildningen inom civilförsvaret
i syfte att motverka arbetslösheten samtidigt som man minskar kön av
vapenfria tjänstepliktiga som inte har påbörjat sin tjänstgöring.

NVU biträder tanken på en utökad vapenfriutbildning inom civilförsvaret.
För detta fordras, anför nämnden, såväl utökade ekonomiska förutsättningar
som planeringstid i enlighet med nämndens långtidsbedömning i anslagsframställningen.
Enligt NVU:s bedömning skulle nu högst 200 av de
vapenfria som väntar på grundutbildning kunna omfördelas för en tillfälligt
ökad långtidsutbildning inom civilförsvaret.

Enligt vad utskottet inhämtat har man inom regeringskansliet i samband
med utarbetandet av den nu aktuella propositionen prövat och förkastat ett
förslag från civilförsvarsstyrelsen att öka antalet utbildningsplatser för
långtidsutbildning inom civilförsvaret med 200 innevarande budgetår och
500-600 budgetåret 1984/85 i syfte att skapa sysselsättning för arbetslösa
vapenfria tjänstepliktiga.

Lhskottet har i olika sammanhang framhållit önskvärdheten att öka
möjligheterna att placera de vapenfria tjänstepliktiga till utbildning och
tjänstgöring (FöU 1977/78:28 s. 19 och 1982/83:3 s. 5. Nuvarande balans är
inte godtagbar. Utskottet ser med tillfredsställelse att NVU har upprättat en
långsiktig plan för att nedbringa denna.

Motionärerna har föreslagit en ökning av antalet utbildningsplatser inom
civilförsvaret för vapenfria, i syfte att skapa sysselsättning åt arbetslös
ungdom under innevarande budgetår. Den utbildning som kan komma i
fråga är långtidsutbildning. En utökad sådan kräver enligt vad utskottet har
inhämtat bl. a. fler lärare inom civilförsvaret. Ett sådant resurstillskott borde
stå i överensstämmelse med den långsiktiga utbildningsplanering som prövas
av statsmakterna. Härtill kommer att en forcerad långtidsutbildning av allt
att döma inte hinner ge någon sysselsättningseffekt under innevarande
budgetår.

Mot denna bakgrund anser utskottet att motionen inte bör bifallas. De
åtgärder och resurstillskott som kan komma att krävas för att minska den kö
av vapenfria som får vänta alltför länge på att påbörja sin grundutbildning
bör riksdagen ta ställning till i samband med kommande budgetprövningar.

Stockholm den 15 november 1983

På försvarsutskottets vägnar
ROLAND BRÄNNSTRÖM

AU 1983/84:8 Bilaga 4: FöU 1983/84:1 y

103

Närvarande: Roland Brännström (s), Gunnar Björk i Gävle (c). Åke
Gustavsson (s), Göthe Knutson (m), Evert Hedberg (s), Olle Aulin (m), Ulla
Ekelund (c), Holger Bergman (s). Mats Olsson (s). Inge Carlsson (s). Ingvar
Björk (s), Iréne Vestlund (s). Anita Wermelin (m), Alvar Gunnarsson (m)
och Hugo Bergdahl (fp).

AU 1983/84:8 Bilaga 5: SfU 1983/84:2 y

104

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1983/84:2 y

över proposition 1983/84:46 om arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare jämte motioner

Till arbetsmarknadsutskottet

Genom beslut den 8 november 1983 har arbetsmarknadsutskottet berett
socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1983/84:46
om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare jämte eventuella
motioner väckta med anledning av propositionen.

Socialförsäkringsutskottet begränsar sitt yttrande till de förslag i propositionen
som direkt berör utskottets ämnesområde. Utskottet yttrar sig
dessutom över den med anledning av propositionen väckta motionen
1983/84:160 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp). I detta sammanhang tar
utskottet också upp den med anledning av proposition 1983/84:26 om
särskilda sysselsättningsåtgärder för budgetåret 1983/84 väckta och till
utskottet remitterade motionen 1983/84:34 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp)
såvitt avser yrkande 6 och yrkande 7 i viss del.

Socialförsäkringsutskottet får anföra följande.

I proposition 1983/84:26 om särskilda sysselsättningsåtgärder för budgetåret
1983/84 förutskickade regeringen förslag om inrättande av s. k. ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare i syfte att skapa arbete för arbetslösa 18-och 19-åringar. Förslaget har därefter följts upp i proposition 1983/84:46 om
arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. Enligt propositionen skall
ungdomslag kunna finnas hos bl. a. statliga verk och myndigheter, kommuner
och landstingskommuner. Kommunerna får ytterst en skyldighet att
tillhandahålla arbete i ungdomslag. Till verksamheten lämnas statsbidrag.
Den lön som betalas ut till dem som arbetar i ungdomslag föreslås bli
skattepliktig inkomst och ge rätt till sociala förmåner som grundar sig på
anställningsinkomst.

I motion 1983/84:34 av Jan-Erik Wikström m. fl. avvisas förslaget om
ungdomslag, och som alternativt förslag begär motionärerna i yrkande 6 en
utredning om ett system med nedsatta arbetsgivaravgifter med successiv
avtrappning under exempelvis en femårsperiod. Under denna tid skall
parterna på arbetsmarknaden avtala om att hålla ungdomslönerna konstanta.
Enligt motionärerna innebär detta förslag en konkurrensförbättring för
ungdomarna och en vidgning av den arbetsmarknad som står till deras
förfogande. Förslaget följs upp av motionärerna i motion 1983/84:160.

Utskottet, som inte har någon erinran mot förslaget i proposition
1983/84:46 om inrättande av ungdomslag, tillstyrker förslaget om att den lön

AU 1983/84:8 Bilaga 5: SfU 1983/84:2 y

105

som betalas ut till dem som arbetar i ungdomslag skall ge rätt till sociala
förmåner som grundar sig på anställningsinkomst. Mot denna bakgrund
anser sig utskottet inte kunna förorda ett alternativt förslag enligt vad som
begärts i motion 34 yrkande 6 och som följts upp i motion 160.

Med det anförda överlämnar socialförsäkringsutskottet motion 34 yrkande
6 till arbetsmarknadsutskottet för fortsatt behandling.

I motion 1983/84:34 yrkande 7 begärs - i den del som remitterats till
socialförsäkringsutskottet - förslag från regeringen om ändrade regelsystem
för socialförsäkringsavgifterna för nyföretagande i vissa fall. Motionärernas
förslag innebär att ungdomar som väljer att på egen hand starta verksamhet i
form av egen rörelse skall ges ekonomisk stimulans genom att befrias från
skyldigheten att erlägga socialförsäkringsavgifter under de två första åren.

Utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella
situation (E 1980:05) har nyligen avgivit sitt slutbetänkande (SOU 1983/
84:59) Kreativ finansiering. I betänkandet diskuteras bl. a. frågan om att
använda arbetsgivaravgifterna som ett näringspolitiskt instrument för att
särskilt främja nystartande av företag. Utredningen har därvid ansett att
starka näringspolitiska skäl talar för en sådan lösning. Utredningen har dock
avvisat tanken på att under en begynnelseperiod helt slopa arbetsgivaravgifterna
i nystartade företag eftersom starka skäl talar emot ett sådant förslag. I
betänkandet har i stället föreslagits antingen en viss nedsättning av avgifterna
i startskedet med en successiv avtrappning under några år, eller att låta
nystartade företag alltjämt vara underkastade full avgiftsplikt, men öppna
möjligheter för dem att under ett inledningsskede få behålla motsvarande
belopp i rörelsen som en form av samhälleligt riskkapital.

Betänkandet har nyligen avlämnats till regeringen.

Mot bakgrund av att utredningen angående de små och medelstora
företagens finansiella situation lagt fram olika förslag om arbetsgivaravgifter
som näringspolitiskt instrument för nystartade företag anser utskottet att
beredningen av utredningens betänkande bör avvaktas innan riksdagen
vidtar någon åtgärd i denna fråga. Utskottet anser således att motion 34
yrkande 7 i nu behandlad del bör avstyrkas, och utskottet överlämnar även
detta motionsyrkande till arbetsmarknadsutskottet för fortsatt behandling.

Stockholm den 22 november 1983

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Doris Håvik (s), Gösta
Andersson (c), Allan Åkerlind (m), Ralf Lindström (s), Lars-Åke Larsson
(s), Ulla Johansson (s), Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark (m), Karin
Israelsson (c), Margo Ingvardsson (vpk), Barbro Nilsson i Visby (m),
Margareta Hemmingsson (s) och Rune Backlund (c).

8 Riksdagen 1983/84. 18 sami. Nr 8

AU 1983/84:8 Bilaga 5: SfU 1983/84:2 y

106

Avvikande meningar

1. Nils Carlshamre, Allan Åkerlind, Siri Häggmark och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anför:

Moderata samlingspartiet har i motion 1983/84:62, som väckts med
anledning av proposition 1983/84:46, yrkat avslag på propositionens förslag
om inrättande av ungdomslag. I motionen har i stället föreslagits ett system
med samhällstjänst. Mot denna bakgrund anser vi, såvitt gäller socialförsäkringsutskottets
ämnesområde, att arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka
såväl propositionens förslag som förslaget i motion 34 yrkande 6.

Såvitt gäller motion 34 yrkande 7 - i den del som remitterats till
socialförsäkringsutskottet - delar vi utskottets uppfattning.

2. Gösta Andersson, Karin Israelsson och Rune Backlund (alla c) anför:

Centerpartiet har i motion 1983/84:26, som väckts med anledning av
proposition 1983/84:46, begärt en i jämförelse med propositionens förslag i
vissa avseenden annan utformning av lagstiftningen. Motionens förslag berör
dock inte socialförsäkringsutskottets ämnesområde. Mot denna bakgrund
tillstyrker vi propositionens förslag såvitt det berör utskottets ämnesområde
och avstyrker förslaget i motion 34 yrkande 6.

Såvitt gäller motion 34 yrkande 7 - i den del som remitterats till
socialförsäkringsutskottet - delar vi utskottets uppfattning.

3. Margö Ingvardsson (vpk) anför:

Vänsterpartiet kommunisterna har i motion 1983/84:163, som väckts med
anledning av proposition 1983/84:46, framlagt vissa förslag om ändringar i
propositionens lagförslag. De i motionen föreslagna ändringarna berör dock
inte socialförsäkringsutskottets ämnesområde. Mot denna bakgrund tillstyrker
jag propositionens förslag såvitt det berör utskottets ämnesområde och
avstyrker förslaget i motion 34 yrkande 6.

Såvitt gäller motion 34 yrkande 7 - i den del som remitterats till
socialförsäkringsutskottet - delar jag utskottets uppfattning.

AU 1983/84:8 Bilaga 6: JoU 1983/84:1 y

107

Jordbruksutskottets yttrande
1983/84:1 y

beträffande motion om intensifierad skogsvård

Till arbetsmarknadsutskottet

I motion 1983/84:31 av Paul Lestander m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om mera aktiva insatser från
statens sida i syfte att intensifiera skogsvården bl. a. genom bättre information,
ökad utbildning och rekrytering av personal.

Motionen, som väckts i anslutning till proposition 1983/84:26 om särskilda
sysselsättningsåtgärder för budgetåret 1983/84, har hänvisats till jordbruksutskottet
för beredning.

I motionen berörs landets skogsvård, som enligt motionärernas mening
behöver förbättras. Det anmäls att vänsterpartiet kommunisterna har för
avsikt att i annat sammanhang återkomma med synpunkter och förslag till en
förbättrad skogsvårdspolitik. Med den nu föreliggande motionen begränsar
sig motionärerna till att mot bakgrunden av den växande arbetslösheten rikta
uppmärksamheten på de möjligheter till nya jobb som finns inom skogsvården.
Staten måste enligt motionärerna initiera mera aktiva insatser, bl. a.
förbättrad information och utbildningsinsatser för ökad rekrytering till
manuellt skogsarbete. Det framhålls i motionen att det är angeläget att
skogsvårdsstyrelserna anmodar skogsägarna - även de mindre, privata
skogsägarna - att bedriva skogsvård. Genom att organisera arbetslag i
samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna bör styrelserna få resurser att
direkt hjälpa till med arbetets utförande. I fråga om utbildning m. m.
betonas att ett nära samarbete mellan skogsmyndigheter och arbetsmarknadsmyndigheter,
liksom mellan fackliga organisationer och branschorganisationer
centralt, regionalt och lokalt, borde öppna för flera nya arbetsmöjligheter
inom skogsvården. Det anförs i sammanhanget att man måste räkna
med en förstärkning av skogsvårdsstyrelsernas resurser.

Utskottet får med anledning härav anföra följande.

De förslag som regeringen i proposition 1983/84:26 lägger fram om
särskilda sysselsättningsåtgärder syftar enligt propositionen till att fullfölja
satsningen på näringslivsinriktad sysselsättningspolitik. De enskilda beredskapsarbetena
avvecklas i nuvarande form och ersätts med rekryteringsplatser
inom näringslivet. Arbetsmarknadsutbildningen förstärks för att möta
näringslivets behov av arbetskraft. Under arbetsmarknadsutbildningen
anges bl. a. skogs- och miljövården som exempel på områden som kan
komma i fråga för yrkesförberedande praktik för arbetslösa ungdomar. När
det gäller sysselsättningsskapande åtgärder anges att det bör vara möjligt att
inrätta rekryteringsplatser inom hela det enskilda näringslivet, också inom

AU 1983/84:8 Bilaga 6: JoU 1983/84:1 y

108

sådana säsonganknutna branscher såsom jord- och skogsbruket.

Utskottet anser det självfallet naturligt att även skogsvårdande åtgärder
sätts in i kampen mot arbetslösheten och utgår från att såväl skogsvårdsstyrelserna
som de enskilda skogsägarorganisationerna här kan göra viktiga
insatser. Mot här angiven bakgrund har utskottet inte något att erinra mot
vad i propositionen anförts i nu angivet avseende. Däremot förefaller de
uttalanden och förslag som redovisas i motion 31 vara alltför vaga och allmänt
hållna för att ge utskottet tillräckligt underlag för ett beslut att stödja
densamma. Det bör också framhållas att motionen inte innehåller något
förslag om hur förordade åtgärder skall finansieras.

Det kan i sammanhanget erinras om att riksdagen nyligen fattat beslut om
vissa skogspolitiska åtgärder, bl. a. innefattande medelsanvisning till skogsvårdsstyrelserna
för ökad information, rådgivning m. m. i syfte att främja
avverkningen (JoU 1982/83:34). Det kan förväntas att riksdagen inom en
relativt nära framtid får tillfälle att ånyo diskutera skogsvården och dess
problem.

Utskottet överlämnar med det anförda motion 31 till arbetsmarknadsutskottet
för vidare behandling och avstyrker bifall till densamma till den del
den inte tillgodosetts genom förslag i proposition 1983/84:26.

Stockholm den 15 november 1983

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Ove Karlsson (s), Hans Wachtmeister (m), Martin Segerstedt (s),
Sven Eric Lorentzon (m), Jan Fransson (s), Jens Eriksson (m), Börje
Stensson (fp), John Andersson (vpk), Åke Selberg (s), Bengt Kronblad (s),
Lennart Brunander (c) och Ulf Lönnqvist (s).

Avvikande mening

John Andersson (vpk) anser att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på
s. 2 som börjar med "Utskottet anser” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det vara möjligt att i kampen mot arbetslösheten initiera
mera aktiva insatser inom skogsbruket, och då i främsta hand i skogsvården,
än vad som framgår av proposition 1983/84:26.

I motion 1983/84:31 omnämns den i vissa skogslän påbörjade försöksverksamheten
med "skogsvårdscentra” som gemensamt tar fram arbetsprojekt
ute i distrikten, såsom röjning, gallring, stamkvistning och plantering. Den
här försöksverksamheten har gett mycket positiva resultat, varför initiativ nu

AU 1983/84:8 Bilaga 6: JoU 1983/84:1 y

109

bör tas för att ytterligare bygga ut den. Detta kräver då också mera aktiva
insatser för information och utbildning för ökad rekrytering till denna
verksamhet.

Utskottet överlämnar med det anförda motion 1983/84:31 till arbetsmarknadsutskottet
för vidare behandling och tillstyrker bifall till det som anförts i
motionen.

AU 1983/84:8 Bilaga 7: NU 1983/84:2 y

110

Näringsutskottets yttrande
1983/84:2 y

om särskilda sysselsättningsåtgärder

Till arbetsmarknadsutskottet

Till näringsutskottet har hänvisats en del av en motion som har väckts med
anledning av proposition 1983/84:26 om särskilda sysselsättningsåtgärder för
budgetåret 1983/84. Motionen är

1983/84:21 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu är i fråga, hemställs
att riksdagen

13. hos regeringen hemställer om åtgärder för effektivisering och utbyggnad
av vattenkraften i enlighet med vad som anförs i motionen,

14. uttalar att Svappavaaragruvan snarast bör öppnas på nytt.

Vice verkställande direktör Lars Wuopio, Luossavaara-Kiirunavaara AB
(LKAB), har inför näringsutskottet lämnat upplysningar om bolagets
anläggningar i Svappavaara och om dess verksamhet i stort.

Den nämnda propositionen 1983/84:26 har såvitt gäller bl. a. bilaga 1
(arbetsmarknadsdepartementet) jämte motioner i motsvarande delar hänvisats
till arbetsmarknadsutskottet. För att möjliggöra en mera samlad
behandling av ärendet överlämnar näringsutskottet till arbetsmarknadsutskottet
- under förutsättning av arbetsmarknadsutskottets medgivande -motion 1983/84:21 i angiven del. Därvid avger näringsutskottet följande
yttrande.

Utbyggnad av vattenkraft
Motionen

Effekten från de svenska vattenkraftverken kan och bör förbättras, anför
motionärerna. I stället för att bygga ut de kvarvarande orörda älvarna borde
man bygga minikraftverk. Olika utredningar har visat var detta kan ske.
Projektering och utbyggnad kan därför dräs i gång med kort varsel, menar
motionärerna. Detta torde kunna ge 500 årsarbeten.

Utredning

Vattenkraftberedningen har i sitt betänkande (SOU 1983:49) Vattenkraft,
som avgavs i augusti 1983, uppmärksammat möjligheten att en del av det
erforderliga tillskottet av vattenkraft kan uppnås genom utbyggnad av s. k.
minikraftverk (med en effekt under 1 500 kW).

Beredningen har kommit till uppfattningen att minikraftverken represen -

AD 1983/84:8 Bilaga 7: NU 1983/84:2 y

lil

terar utbyggnadsmöjligheter som borde beaktas bättre än nu. Olika åtgärder
krävs dock för att dessa möjligheter skall bli realiserade.

Minikraftverken kan i många fall vara jämförbara med de bättre av de
övriga vattenkraftsprojekt som behandlas i betänkandet och således lönsamma
även om driftkostnaderna är avsevärt högre än för stora anläggningar.
Samhällsekonomiskt är det, enligt beredningen, en nackdel om projekt i
detta kostnadsläge inte byggs ut innan t. ex. betydligt dyrare kolkondenskraft
erfordras.

Beredningen understryker att inte bara rent energipolitiska aspekter kan
läggas på frågan om minikraftverk. Denna bör vara intressant från allmän
glesbygdspolitisk synpunkt och från sysselsättningssynpunkt. Byggande av
minikraftverk kan även ge stimulans för industriell expansion och förnyelse.
Vidare har saken vissa försörjningspolitiska aspekter.

Frågan om minikraftverk har varit föremål för flera utredningar under
senare år. En inventering av befintliga dammar har nyligen verkställts av ett
tiotal länsstyrelser. I betänkandet anförs att det samlade materialet pekar
mot att det finns en utbyggnadspotential om ca 2 TWh. Den verkliga
potentialen kan ligga betydligt högre.

Beredningen anger (s. 61) vissa problem som begränsar utbyggnaden av
minikraftverk.

De ägarkategorier som i första hand är aktuella klarar ofta inte den
likviditetspåfrestning som ett kraftverksbygge innebär. Om projektet lånefinansieras
kommer det att gå med förlust de fem till tio första åren. Mycket
tyder på att förbättrade finansieringsförhållanden, utan ökad subvention,
bör övervägas för att detta problem skall lösas. Det är, enligt beredningen,
främst fråga om att få fram en tillräckligt lång kredit och att göra en rimlig
fördelning av kreditkostnaderna över tiden.

Andra omständigheter som kan hindra ekonomiskt goda projekt från att
komma till stånd sägs vara splittrade ägarförhållanden samt pris- och
avsättningsproblem i den monopolsituation som uppstår i förhållande till det
eldistributionsföretag som har koncession inom området.

Ett hinder för en expansion av antalet minikraftverk är också de
förhållandevis höga kostnaderna för drift och tillsyn vid dessa små enheter.
Kostnaderna beror på hur arbetet kan organiseras och om det kan samordnas
för flera näraliggande kraftstationer och med t. ex. drift och underhåll av
distributionsnät. Vissa organisatoriska frågor (samordning mellan flera
minikraftverk osv.) behöver enligt beredningen lösas om en mera betydande
expansion skall komma till stånd.

Vattenkraftberedningen drar mot bakgrund av vad som har anförts
följande slutsatser.

För den tid som dess planförslag avser kan man räkna med ett energitillskott
på ca 200 GWh från minikraftverk förutsatt att utbyggnaden inte
påverkas genom någon form av styrmedel. Med hänsyn till nuvarande
utbyggnadstakt och gällande förutsättningar är detta en optimistisk bedöm -

AU 1983/84:8 Bilaga 7: NU 1983/84:2 y

112

ning. Minikraftverken motsvarar en relativt betydande potential, men ett
förverkligande därav kräver särskilda åtgärder. Beredningen har inte ansett
sig ha mandat eller tillräckligt bearbetat underlag för att föreslå sådana
åtgärder. Dessa frågor bör emellertid snabbt beredas vidare, lämpligen inom
statens energiverk. Ett sådant arbete och därpå grundade beslut bör efter
hand kunna påverka utbyggnadstakten i positiv riktning. De fortsatta
övervägandena bör avse bl. a. en fördjupning och systematisering av
föreliggande inventeringsmaterial, finansierings-, prissättnings- och ersättningsfrågor
samt organisatoriska frågor.

Vattenkraftberedningens betänkande remissbehandlas f. n.

Regeringsuppdrag åt statens energiverk

Regeringen har i november 1983 gett statens energiverk i uppdrag att
genomföra vissa utredningar på vattenkraftsområdet. En av dessa skall gälla
frågan om minikraftverk. Sammanfattningsvis skall energiverket på detta
område systematisera befintligt inventeringsmaterial och kombinera detta
arbete med en grundlig genomgång av finansierings-, prissättnings- och
ersättningsfrågor samt organisatoriska frågor. Energiverket skall vidare
överväga och föreslå åtgärder inom ramen för de resurser som anvisas inom
gällande stödsystem i syfte att stimulera tillkomsten av nya minikraftverk och
förhindra att äldre minikraftverk avvecklas och ersätts av nya anläggningar.
Detta uppdrag skall redovisas senast den 1 oktober 1984.

Förslag om stöd

I proposition 1983/84:62 om fortsatt stöd för åtgärder för att ersätta olja
m. m. samt för investeringar inom energiområdet berörs frågan om möjligheterna
till utbyggnad av små vattenkraftverk.

Där erinras (s. 17) om att lån med villkorlig återbetalningsskyldighet f. n.
kan lämnas till små vattenkraftverk. Enligt propositionen räknar regeringen
med att senare under detta riksmöte återkomma till frågan om små
vattenkraftverk i samband med överväganden med anledning av vattenkraftberedningens
betänkande, remissyttrandena över detta och energiverkets
redovisning av sitt uppdrag. I avvaktan på detta ytterligare underlag bör
enligt propositionen stöd till små vattenkraftverk lämnas i form av lån enligt
de regler som f. n. gäller för oljeersättande åtgärder. För små vattenkraftverk
som beställs under år 1984 föreslås emellertid bidrag om 15 % av
investeringskostnaderna kunna lämnas (s. 35).

Näringsutskottet

Ett av de krav som framförs i motion 1983/84:21 (vpk) gäller en utbyggnad
av vattenkraften. Projektering och utbyggnad av minikraftverk kan sättas i

AU 1983/84:8 Bilaga 7: NU 1983/84:2 y

113

gång med kort varsel, anför motionärerna. De begär att riksdagen skall
hemställa hos regeringen om åtgärder för en sådan utbyggnad.

Med minikraftverk menas kraftverk med en effekt under 1 500 kW. Som
framgår av redogörelsen i det föregående har vattenkraftberedningen i sitt
nyligen avgivna betänkande (SOU 1983:49) Vattenkraft ägnat möjligheterna
till byggande av minikraftverk förhållandevis stort intresse. Betänkandet
remissbehandlas f. n.

Regeringen har gett statens energiverk i uppdrag att utreda vissa frågor i
anslutning till vattenkraftberedningens förslag. Uppdraget innebär bl. a. att
energiverket skall belysa möjligheterna till utbyggnad av små vattenkraftverk.
I proposition 1983/84:62 meddelas att regeringen har för avsikt att
under innevarande riksmöte återkomma till frågan om små vattenkraftverk.
Vidare föreslås ett bidrag på 15 % av investeringskostnaderna för små
vattenkraftverk som beställs under år 1984. Detta förslag har riksdagen snart
att ta ställning till.

Frågan om byggande av minikraftverk är sålunda föremål för betydande
uppmärksamhet på myndighetsnivå och inom regeringskansliet. Näringsutskottet
anser med hänsyn därtill att riksdagen inte har anledning att göra
någon framställning till regeringen på grundval av motionen.

LKAB:s anläggningar i Svappavaara
Motionen

Svappavaaragruvan har inte lagts ned utan stängts i avvaktan på bättre
konjunkturer och efterfrågan på malm, anför motionärerna. Den internationella
efterfrågan på pellets har nu ökat, och ännu finns de tidigare anställda i
Svappavaaragruvan till hands.

I motionen erinras om att man från fackligt håll har krävt att gruvan åter
skall öppnas. Regeringen bör leva upp till tidigare gjorda uttalanden och
öppna gruvan, säger motionärerna. Därigenom kunde 400 personer få jobb.

Bakgrund

Riksdagen antog i slutet av år 1981 ett förslag från regeringen att
Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) via Statsföretag AB skulle tillföras
1 500 milj. kr. för finansiell rekonstruktion (prop. 1981/82:56, NU 1981/
82:13, rskr 1981/82:82). Till grund för riksdagens beslut låg en av LKAB
upprättad strukturplan. Målet för LKAB var enligt planen att inom EG
uppnå en årlig avsättning på ca 20 miljoner ton järnmalm. Detta motsvarade
en marknadsandel på ca 16 %. Totalt räknade bolaget med att komma upp
till volymer på ca 25 miljoner ton per år.

Under år 1982 har stålproduktionen minskat över hela världen. LKAB:s
marknadsandel inom EG för år 1982 uppgick till 9 %. Dess totala leveranser

AU 1983/84:8 Bilaga 7: NU 1983/84:2 y

114

uppgick samma år till drygt 13 miljoner ton. Utvecklingen under år 1982
innebar så stora förändringar av LKAB:s marknadsförutsättningar att en ny
strukturplan utarbetades. I den nya planen, som färdigställdes i början av år
1983, har leveransprognoserna i väsentlig grad justerats nedåt. En slutsats av
detta som LKAB drog var att de personella och maskinella produktionsresurserna
borde anpassas till en nivå på 15 miljoner ton järnmalm per år.
Planen innebar bl. a. att malmproduktion skulle bedrivas i Kiruna och
Malmberget och att Svappavaaraanläggningen skulle hållas avställd. Brytning
av malm i Svappavaaragruvan hade bedrivits med reducerad kapacitet
under åren 1977-1981. Därefter har gruvan inte varit i drift. Resterande del
av LKAB:s anläggning i Svappavaara, dvs. kulsinterverket för framställning
av pellets, har från år 1982 försörjts med malm från Kiruna.

Staten har i samband med rekonstruktion av Statsföretagsgruppen förvärvat
samtliga aktier i LKAB per den 31 december 1982 (prop. 1982/83:68, NU
1982/83:25, rskr 1982/83:181).

LKAB:s nyss nämnda långsiktsplan var underlag för en proposition
(1982/83:120) med bl. a. förslag till ekonomiskt stöd från staten på 1 000
milj. kr. för finansiell rekonstruktion av företaget. Genom beslut av
riksdagen i maj 1983 (NU 1982/83:38, rskr 1982/83:306) möjliggjordes denna
rekonstruktion, varvid 800 milj. kr. användes till nedskrivning av sådana
anläggningstillgångar som bedömdes i framtiden få ett lågt kapacitetsutnyttjande
samt 200 milj. kr. för nedskrivning av lager.

I propositionen, liksom i näringsutskottets och arbetsmarknadsutskottets
(AU 1982/83:34) betänkanden över denna, behandlades särskilt frågan om
möjligheterna att upprätthålla driften vid LKAB:s enhet i Svappavaara.
Föredragande statsrådet erinrade (bil. 6 s. 28) om att regeringen i propositionen
om rekonstruktion av Statsföretagsgruppen hade framhållit att de
statliga företagen måste drivas efter affärsmässiga principer och så rationellt
att de kan hävda sig i den internationella konkurrensen. I detta hade
riksdagen instämt (NU 1982/83:25). Eftersom det sagda också gällde LKAB
var det inte rimligt att driften vid LKAB:s enhet i Svappavaara upprätthölls
vid gällande marknadsförhållanden. Föredraganden påpekade att regeringen
i ett annat avsnitt i propositionen hade lagt fram förslag om särskilda
åtgärder för Svappavaara.

Yrkanden om fortsatt drift i Svappavaara framfördes i en motion från
centerpartiet och en motion från vänsterpartiet kommunisterna. Den förra
behandlades av arbetsmarknadsutskottet, den senare av näringsutskottet.

Näringsutskottet gjorde samma bedömning som regeringen i fråga om
möjlighet till fortsatt drift vid LKAB:s enhet i Svappavaara. Med hänsyn till
kravet på affärsmässig drift av de statliga företagen och till de rådande
marknadsförhållandena för LKAB:s produkter var det enligt utskottets
uppfattning inte rimligt att verksamheten vid Svappavaaragruvan upprätthölls.
Utskottet fann dock anledning att betona att denna enhet inom LKAB
vid en kraftigt förbättrad marknadssituation borde kunna tas i drift igen.

AU 1983/84:8 Bilaga 7: NU 1983/84:2 y

115

Utskottet tog för givet att man inom LKAB kontinuerligt bearbetade olika
marknader i avsikt att söka möjliggöra en ökad avsättning av bolagets
produkter.

Det är uppenbart att en avställning av LKAB: s anläggningar i Svappavaara
får allvarliga samhällsekonomiska och sociala verkningar, anförde utskottet
och erinrade om att denna omständighet hade föranlett förslag till åtgärder i
propositionen och i olika motioner. Dessa förslag bereddes av arbetsmarknadsutskottet
(AU 1982/83:24). Näringsutskottet hänvisade till det utskottets
behandling av nu nämnda frågor. Motionen avstyrktes. Reservationer
förelåg från såväl centerpartiet som vänsterpartiet kommunisterna. Riksdagen
följde utskottet.

LKAB räknar med att under år 1983 komma upp till en leveransnivå av
drygt 14 miljoner ton, vilket innebär en ökning jämfört med föregående år.
Inom EG, som är LKAB:s huvudmarknad, beräknas råstålsproduktionen år
1983 bli 4 % lägre än år 1982. Nedgången inom den japanska stålindustrin
beräknas till 3 %. LKAB har alltså med den höjda leveransnivån ökat sina
marknadsandelar. Produktionen för år 1983 beräknas till drygt 11 miljoner
ton. Kapaciteten i pelletsverken i Kiruna och Malmberget utnyttjas f. n.
maximalt.

Det tidigare beslutade åtgärdsprogrammet för att återföra LKAB till
lönsamhet har i sina huvuddrag genomförts. Den därmed uppnådda effekten
medför enligt LKABis senaste delårsrapport att LKAB för helåret 1983 kan
redovisa ett nollresultat, vilket innebär en resultatförbättring med 555 milj.
kr. efter finansiella intäkter och kostnader. Det förbättrade resultatet
förklaras bl. a. av den finansiella rekonstruktion som företaget har genomgått.

LKAB:s verkställande direktör har i ett uttalande nyligen anfört: ”Den
uppgång i försäljningen som sker just nu ger oss tyvärr inga möjligheter att
fortsätta driften i Svappavaara. Ska vi klara att köra igång Svappavaara igen
så fordras att vi kan teckna långsiktiga malmavtal.”

Drift av både gruvan och kulsinterverket i Svappavaara på nivån 2,5
miljoner ton innebär ca 400 sysselsättningstillfällen. Om enbart kulsinterverket
drivs ger detta sysselsättning för 200-250 personer.

Näringsutskottet

Det andra yrkande i motion 1983/84:21 (vpk) som näringsutskottet här
yttrar sig över gäller LKAB:s enhet i Svappavaara. Denna består av dels en
gruva, dels ett pelletsverk. Motionärerna begär ett uttalande av riksdagen
om att Svappavaaragruvan snarast bör öppnas på nytt.

Näringsutskottet har i det föregående redogjort för bakgrunden till
LKAB:s problem under de senaste åren och till bolagets beslut att t.v. ställa
av enheten i Svappavaara. Sammanfattningsvis gäller följande. Stora förändringar
i marknadsförutsättningarna under åren 1981 och 1982 medförde att

AU 1983/84:8 Bilaga 7: NU 1983/84:2 y

116

LKAB:s produktionskapacitet avsevärt kom att överstiga de beräknade
leveransvolymerna för de närmaste åren. Företaget har under de angivna
åren uppvisat kraftiga förluster. Staten har med betydande belopp medverkat
i finansiella rekonstruktioner av bolaget. Senast skedde detta våren 1983,
då riksdagen bl. a. anvisade ett bidrag på 1 000 milj. kr. för nedskrivning av
anläggningstillgångar och varulager (prop. 1982/83:120, NU 1982/83:38, rskr
1982/83:306). Vid detta tillfälle instämde näringsutskottet i regeringens och
LKAB:s bedömning att det med hänsyn till statsmakternas krav på affärsmässig
drift av de statliga företagen och till de rådande marknadsförhållandena
för LKAB:s produkter inte var rimligt att upprätthålla driften vid
Svappavaaragruvan. Det betonades dock att denna enhet inom LKAB vid en
kraftigt förbättrad marknadssituation borde kunna tas i drift igen. Vidare
förutsatte utskottet att man inom LKAB kontinuerligt bearbetade olika
marknader i avsikt att söka möjliggöra en ökad avsättning av bolagets
produkter. Utskottet fann det uppenbart att en avställning av LKAB:s
anläggningar i Svappavaara skulle få allvarliga samhällsekonomiska och
sociala verkningar. Denna omständighet hade föranlett förslag till åtgärder i
den då aktuella propositionen jämte motioner.

Näringsutskottet konstaterar med tillfredsställelse att LKAB under år
1983 har kunnat öka leveranserna jämfört med föregående år och att dess
resultat nu avsevärt har förbättrats. Den grundläggande frågan i detta
sammanhang är om den ökning i efterfrågan som redan har ägt rum och den
som är att räkna med framdeles kan motivera ett idrifttagande av anläggningarna
i Svappavaara. Utskottet finner inte anledning för riksdagen att frångå
den fastställda principen om krav på affärsmässighet i de statliga företagens
agerande. De företagsekonomiska bedömningarna i detta fall måste självfallet
göras inom LKAB. Inte desto mindre finns det anledning för statsmakterna
att uppmärksamma de samhällsekonomiska konsekvenserna av att
anläggningarna i Svappavaara nu är avställda.

Såvitt näringsutskottet kan bedöma, på grundval av de uppgifter som
utskottet har tagit del av, saknas f. n. marknadsutrymme för att LKAB åter
skall kunna starta brytning av malm i Svappavaara. LKAB:s verkställande
ledning har redovisat att bolaget nu gör stora ansträngningar bl. a. för att
säkerställa långsiktiga avtal om leverans av pellets. Detta bör inför framtiden
kunna ge visst fog för förhoppningen att efterfrågan på pellets från LKAB
kommer att varaktigt överstiga bolagets nuvarande produktionskapacitet.
Näringsutskottet förutsätter att LKAB med all kraft fortsätter ansträngningarna
att erhålla ett sådant marknadsutrymme att ett återupptagande av
driften av pelletsverket i Svappavaara kan motiveras. Med hänsyn till att
kostnaderna för idrifttagande ökar med tiden är det angeläget att en hög
beredskap upprätthålls för att bolaget i ett nytt marknadsläge snabbt skall
kunna ta denna anläggning i drift.

AU 1983/84:8 Bilaga 7: NU 1983/84:2 y

117

Av vad näringsutskottet här har anfört framgår att utskottet avstyrker att
riksdagen gör ett sådant uttalande som motionärerna föreslår.

Stockholm den 15 november 1983

På näringsutskottets vägnar
TAGE SUNDKVIST

Närvarande: Tage Sundkvist (c), Lilly Hansson (s), Erik Hovhammar (m),
Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Per
Westerberg (m), Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Birgitta
Johansson (s), Lars Ahlström (m), Per-Ola Eriksson (c), Karl-Gustaf
Mathsson (s), Sylvia Pettersson (s) och Ulla Voss-Schrader (m).

Särskilda yttranden

1. Utbyggnad av vattenkraft

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anför:

När nu vattenkraftberedningen enigt har konstaterat detta behov och
regeringen har gett statens energiverk i uppdrag att utreda och komma med
förslag i ärendet, vill vi bara poängtera vikten av att uppdraget utförs med
största skyndsamhet.

2. LKAB:s anläggningar i Svappavaara

Tage Sundkvist (c) och Per-Ola Eriksson (c) anför:

Nedläggningen av gruvdriften och stängningen av kulsinterverket i Svappavaara
har skapat allvarliga problem för sysselsättningen och ekonomin i
regionen. De sociala verkningarna av åtgärderna har också blivit mycket
negativa.

När riksdagen våren 1983 fattade beslutet om Svappavaara hade centerpartiet
en annan uppfattning än regeringen och riksdagsmajoriteten. I
motion 1982/83:2261 presenterades våra krav.

I motsats till regeringen och riksdagsmajoriteten föreslog centerpartiet att
de medel som anvisades till flyttningsstimulanser i stället skulle användas för
att stärka sysselsättningen i Norrbotten och då främst i malmfälten. Sådana
medel skulle bl. a. användas för upprätthållande av driften i Svappavaara

AU 1983/84:8 Bilaga 7: NU 1983/84:2 y

118

ytterligare ett år. Under tiden skulle kraftansträngningar göras för att skapa
alternativ sysselsättning och utöka marknadsandelarna för pellets.

Vi anförde att de resurser som satsas måste vara inriktade så att de gynnar
Norrbottens befolkning och inte missgynnar den. Flyttningsbidragen m. m.
leder till en ytterligare utarmning av regionen, medan en förlängning av
driften i Svappavaara skulle ha gett ytterligare tid att skapa nya sysselsättningstillfällen.
Dess värre avvisades vårt alternativ.

Vi tolkar nu näringsutskottets ställningstagande som ett steg framåt för vår
uppfattning och som uttryck för en vilja att driften vid kulsinterverket skall
återupptas. I ett läge där ny sysselsättning uteblir och sysselsättningsläget
fortsätter att vara allvarligt i regionen bör riksdagen och regeringen vara
beredda att tillskjuta medel för att driften vid kulsinterverket skall kunna
återupptas.

3. LKAB:s anläggningar i Svappavaara

Jörn Svensson (vpk) anför:

Näringsutskottet betonar önskvärdheten av att pelletsverket i Svappavaara
åter kan tas i drift. En rad skäl av såväl kortsiktig som långsiktig natur
talar för att så sker.

Marknadsläget har fört därhän att LKAB har haft svårigheter att
tillgodose sina kunders önskemål inom någorlunda uthärdliga tidrymder.
Väntetiderna är avsevärda redan i nuläget. Såväl med hänsyn härtill som i
betraktande av den avgörande betydelse det har att LKAB från år 1985 och
framåt kan knyta nya och tidigare kunder till sig, bör bolaget ta i anspråk
verket i Svappavaara. Det torde vara obestridligt att ett aktivt agerande för
att vinna nya kunder är av största betydelse och att vissa brister i bolagets
tidigare agerande inte har varit utan inflytande på dess mångåriga svårigheter.

Det bör också beaktas att alltför långa dröjsmål med beslut rörande
pelletsverket automatiskt för till att frågan om öppnande blir definitivt
avförd från dagordningen. Förslitning och bortskaffande av utrustning under
mellantiden kan innebära att möjligheten att utnyttja kapaciteten går
förlorad.

LKAB skall enligt principer fastställda av riksdagen upprätthålla strikt
affärsmässighet i verksamheten. Mot denna bakgrund är det förståeligt att
bolaget hyser tveksamhet inför att själv påtaga sig hela ansvaret för ett
igångsättande av verket i Svappavaara. Det är rimligt att staten i denna
situation tillämpar ett mer samhällsekonomiskt perspektiv än vad bolaget
enligt sina förpliktelser kan göra. De förluster för Kiruna kommun och för
staten som är följden av ökad arbetslöshet och åtgärder i anledning härav

AU 1983/84:8 Bilaga 7: NU 1983/84:2 y

119

utgör också en betydande ekonomisk belastning. Redan kostnaderna för den
särskilda arbetsförmedlingen uppgår till en summa som motsvarar driftkostnaden
vid pelletsverket för flera år framöver. Staten borde se ett visst,
övergående driftbidrag till LKAB som en alternativ kostnad till vad det
fullständiga nedläggandet av en hel industriell tätort kostar. Med ett sådant
betraktelsesätt torde ett delat risktagande till förmån för pelletsverket i
Svappavaara inte innebära någon samhällelig merkostnad. Öppnandet skulle
alltså kunna genomföras utan att LKAB frångår sina principer.

Vad slutligen angår gruvan i Svappavaara, är det önskvärt att också den
kan tas i drift. Detta ter sig i nuläget dock som en fråga på längre sikt. Endast
en ytterligare utveckling i gynnsam riktning av malm- och stålmarknaden kan
skapa förutsättningar för ett förnyat ianspråktagande av malmresurserna i
Svappavaara.

minab/gotab Stockholm 1983