AU 1983/84:7

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1983/84:7

om villkoren för arbetslöshetsersättningar m. m.

Utskottet behandlar i detta betänkande elva motioner om villkoren för
arbetslöshetsersättningar m. m. Motionerna väcktes under allmänna motionstiden
vid riksmötet 1982/83.

Sammanfattning

I en av motionerna, 2076 av Rune Rydén (m), förordas att det görs en ny
utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring med finansieringen baserad
på egenavgifter från de försäkrade. Två motioner, 261 av Gullan Lindblad
(m) och Siri Häggmark (m) samt 728 av Lars Ahlmark (m), gäller de s. k.
äldreavgångarna vid personalinskränkningar, dvs. den utveckling som skett
mot att arbetstagare som har uppnått en ålder av 58,3 år får lämna sin
anställning antingen frivilligt eller efter uppsägning och därefter uppbär
ersättning från arbetslöshetskassan fram till den ålder då förtidspension kan
beviljas från den allmänna försäkringen.

Tre motioner behandlar reglerna om arbetslöshetsersättningar till företagare.
I två av dessa, 503 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c) och 1520 av Agne
Hansson m. fl. (c), föreslås att ersättning skall temporärt kunna ges till dem
som startar egen verksamhet, något som i dag inte är tillåtet. Den tredje
motionen, 1598 av Ove Eriksson (m) och Lars Ahlström (m), aktualiserar
problem för dem som driver en etablerad verksamhet eller på olika sätt är
intressenter i ett företag.

Folkpartiet i motion 1114 och vänsterpartiet kommunisterna i motion 2083
begär att vård av egna barn resp. värnpliktstjänstgöring skall kunna få räknas
fullt ut som kvalifikationstid för kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).
Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s) vill i motion 2053 att svårigheter att fä
kommunal barntillsyn inte skall leda till avstängning från rätten till KAS eller
ersättning från arbetslöshetskassa.

Rune Jonsson (s) och Stig Olsson (s) pekar i motion 1524 på vissa problem i
samband med permitteringar från skiftarbete. Gullan Lindblad (m) och
Barbro Nilsson i Visby (m) för i motion 305 fram tanken på praktikslussar för
vuxna arbetslösa.

Yttranden över motionerna har avgivits av AMS, Arbetslöshetskassornas
samorganisation (SO), LO, TCO, SACO/SR och SAF. Därigenom har getts
en värdefull belysning av de problem som har aktualiserats i motionerna.
Genomgående mynnar yttrandena ut i avstyrkanden av motionerna men på
en punkt anses dock allmänt att ersättningsreglerna bör modifieras. Därutöver
har ett par av remissinstanserna uttryckt sympati för eller direkt

1 Riksdagen 1983184. 18 sami. Nr 7

AU 1983/84:7

tillstyrkt motionerna på enstaka punkter.

Utskottet har gjort samma bedömning som remissinstanserna och har inte
föreslagit några åtgärder med anledning av motionerna. På den punkt där
remissinstanserna varit tämligen ense om behovet av regeländringar - det
gäller det fall då en person har en anställning på deltid och samtidigt har ett
engagemang i ett företag - anser även utskottet att det behövs flexiblare
regler. Utskottet räknar med att regeringen kommer att ta upp denna och
vissa andra frågor om ersättningarna vid arbetslöshet i budgetpropositionen
eller annan proposition till vårriksdagen.

Reservationer har avgivits av moderata samlingspartiet som förordar en
översyn av ersättningssystemet, vari inbegrips vissa av de frågor som har
aktualiserats genom motionerna. Folkpartiet reserverar sig för bifall till
yrkandet om att vård av egna barn skall utgöra kvalifikationstid för KAS.
Vänsterpartiet kommunisterna stöder i tre reservationer yrkandena om att
värnpliktstjänstgöring skall få räknas som kvalifikationstid för KAS, att
svårigheter att få kommunal barnomsorg inte skall leda till avstängning från
rätt till ersättningar samt att ersättningsfrågorna vid permitteringar från
skiftarbete skall klaras ut.

Motionerna

1982/83:261 av Gullan Lindblad (m) och Siri Häggmark (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändrade bestämmelser
för personer som pensionerats före 65 års ålder, så att sjukpenning
resp. arbetslöshetsersättning ej kan utgå samtidigt med hel tjänstepension,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av reglerna
rörande äldre arbetslösa i syfte att förhindra systematiskt utnyttjande av den
sociala och arbetsmarknadspolitiska lagstiftningen, på sätt som beskrivits i
motionen.

1982183:305 av Gullan Lindblad (m) och Barbro Nilsson i Visby (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om en snabb
utredning rörande ”praktikslussar” för vuxna i enlighet med motionen.

1982183:503 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen ändrar
reglerna för arbetslöshetsersättning så att startandet av nya företag underlättas.

1982183:728 av Lars Ahlmark (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder till
förebyggande av felaktigt utnyttjande av förtidspensionering.

AU 1983/84:7

1982183:1114 av Ola Ullsten m. fl. (fp)

I motionen yrkas

5. att riksdagen uttalar att vård av egna barn bör räknas som kvalifikationstid
enligt reglerna för kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) och uppdrar
åt regeringen att utarbeta förslag till erforderlig lagändring.

Övriga yrkanden i motionen behandlas i betänkande AU 1982/83:21.

1982/83:1520 av Agne Hansson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om möjlighet att behålla arbetslöshetsunderstöd i
samband med nystartande av verksamhet i egen regi.

1982183:1524 av Rune Jonsson (s) och Stig Olsson (s)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen utarbetar sådana
ändringar i tidsbestämmelserna inom arbetslöshetsförsäkringen som innebär
jämnare inkomster för permitterade driftarbetare.

1982/83:1598 av Ove Eriksson (m) och Lars Ahlström (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen anhåller att regeringen vidtar sådana åtgärder att
arbetslöshetsbegreppen för arbetstagare och företagare får större överensstämmelse,

1982183:2053 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
arbetssökande som f. ö. är berättigad till erkänd arbetslöshetskassa eller
kontant arbetsmarknadsstöd bör erhålla denna ersättning även om kommunal
barnomsorg inte kan erbjudas.

1982183:2076 av Rune Rydén (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen begära att frågan
om en allmän arbetslöshetsersättning baserad på egenavgifter utreds.

1982/83:2083 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att värnpliktiga bör få tillgodoräkna
sig samtliga tjänstgöringsmånader vid ansökan om KAS.

Remissyttranden

Yttranden över motionerna har inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO), Centralorganisationen
(SACO/SR), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Yttrandena
fogas som bilaga till detta betänkande.

AU 1983/84:7

Utskottet

Inledning

De grundläggande principerna för arbetslöshetsersättningarna och deras
finansiering fastlades vid 1973 års riksdag och blev gällande från den 1 januari
1974. Vid det tillfället kompletterades arbetslöshetsförsäkringen med det
kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS), dvs. en form av kontantstöd för
arbetslösa som inte har rätt till ersättning från någon av de erkända
arbetslöshetskassorna. Samtidigt avskaffades en föregångare till KAS,
nämligen det omställningsbidrag som infördes i slutet av 1960-talet. Detta var
också en form av kontantstöd för dem som inte kunde få ersättning från
arbetslöshetskassa. Till skillnad från KAS som är det kontantstöd som främst
utgår till arbetslösa ungdomar var omställningsbidraget uteslutande avsett
för äldre arbetslösa.

Dagpenningen från arbetslöshetsförsäkringen och KAS har under den
gångna tioårsperioden höjts flera gånger på grund av pris- och löneförändringarna.
Statsbidragen till arbetslöshetskassorna och den år 1974 införda
delfinansieringen med en arbetsgivaravgift undergick förändringar åren
1976, 1981 och 1982, det sistnämnda året vid två tillfällen. I övrigt har det
endast gjorts smärre ingrepp i 1973 års principer för arbetslöshetsersättningarna.

Vid mitten av 1970-talet startades en utredning om den allmänna
arbetslöshetsförsäkringen, ALF-utredningen. Den redovisade resultatet av
sina överväganden i betänkandet Allmän arbetslöshetsförsäkring (SOU
1978:45). Betänkandet har, utom på ett par punkter, inte föranlett någon
åtgärd från statsmakternas sida.

I januari i år väcktes ett antal motioner om arbetslöshetsersättningarna.
Motioner som gällde ersättningarnas storlek, finansieringsfrågorna samt
åtgärder för att hejda utförsäkring av arbetslösa redovisades i utskottets i
våras avgivna betänkande AU 1982/83:21. De övriga motionerna, som tar
upp ersättningsvillkoren och andra mer allmänna frågor, behandlas i detta
betänkande. Som noteras i det föregående har yttranden över motionerna
inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Arbetslöshetskassornas
samorganisation (SO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen
SACO/SR, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF).

Ny utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring

En ny utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring förordas i motion 2076
av Rune Rydén (m). En sådan försäkring avses av motionären bli administrerad
av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Med hänsyn till
kostnaden för försäkringen förespråkas att finansieringen baseras på egenavgifter
från de försäkrade.

AU 1983/84:7

Av remissinstanserna uttrycker SAF sympati för tanken på en allmän
arbetslöshetsförsäkring som till stor del är baserad på avgifter från de
försäkrade själva. Övriga instanser menar att eftersom det genom ALFutredningen
finns ett färdigt förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring är
det inte påkallat att utreda frågan på nytt. Utskottet har samma uppfattning
och avstyrker motionen.

Samordning med pensionssystemet m. m.

Gullan Lindblad (m) och Siri Häggmark (m) efterlyser i motion 261 en
bättre samordning med pensionssystemet av arbetslöshetsersättningar och
sjukpenning när det gäller personer som pensioneras före 65 års ålder.
Motionärerna anser att det behövs regler som hindrar att en person skall
kunna uppbära arbetslöshetsersättning och sjukpenning samtidigt med en
hel tjänstepension. För den som har tjänstepension med en tjänstetidsfaktor
som uppgår till 0,8 eller mer, dvs. som har hel eller nästan hel
tjänstepension, upphör all rätt till ersättning från arbetslöshetskassa. Om en
arbetslöshetsförsäkrad har en partiell tjänstepension finns regler om att det i
så fall skall göras pensionsavdrag. För den andra formen av arbetslöshetsersättningar,
KAS, gäller att den skall nedsättas med det belopp som motsvarar
pensionen. När det gäller sjukpenning finns regler som uttryckligen hindrar
att sjukpenning utgår samtidigt med hel förtidspension från den allmänna
försäkringen.

Som framgår av det anförda vilar motionsförslaget i det väsentliga på en
missuppfattning av gällande regler, och utskottet avstyrker för den skull
motionen i den nu redovisade delen.

Samma motionärer liksom Lars Ahlmark (m) i motion 728 vänder sig mot
det system som börjat utvecklas förs. k. äldreavgångar vid personalinskränkningar.
Systemet innebär att arbetstagare som uppnått en ålder av 58,3 år
lämnar sin anställning antingen frivilligt eller efter uppsägning och uppbär
ersättning från en arbetslöshetskassa fram till den ålder då förtidspension av
arbetsmarknadsskäl kan beviljas från den allmänna försäkringen. Motionärerna
gör gällande att systemet kan användas på ett spekulativt sätt genom att
arbetstagarna under arbetslöshetstiden i vissa fall kan få en ersättning som
totalt sett är högre än de tidigare haft i lön för sitt arbete. Motionärerna begär
med åberopande härav att åtgärder vidtas som hindrar att möjligheterna till
arbetslöshetsersättning och förtidspension utnyttjas på det sätt som angivits i
motionerna.

Utgångspunkten för motionärernas kritik är att systemet med arbetslöshetsersättningar
och förtidspension enligt deras mening överutnyttjas av
enskilda arbetstagare. Man måste dock liksom SO, LO och TCO säga sig att
detta är att förenkla problemet. Det kan vidare påpekas att SAF - som i och
för sig har en viss förståelse för motionärernas farhågor för överkompensation
- för sin del invänder att kärnpunkten dock är att om ett företag med

1* Riksdagen 1983/84.18sami. Nr7

AU 1983/84:7

övertalig arbetskraft skall kunna fortsätta sin verksamhet med framgång så
måste företaget ha möjlighet att behålla yngre arbetskraft som har ”större
förmåga att verkningsfullt medverka i nödvändiga förändringar”.

När man diskuterar dessa problem kan man inte undgå att komma in på
turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. Dessa regler tar sikte på
uppsägningar på grund av arbetsbrist, eller om man så vill uttrycka saken, på
grund av övertalighet. Lagens regler bygger på principen ”sist in - först ut”,
dvs. den som har kortare anställningstid skall sägas upp före den som har
varit anställd längre tid. Arbetstagare som är äldre än 45 år får tillgodoräkna
sig extra anställningsmånader på grund av sin ålder.

Lagens turordningsregler kan emellertid modifieras genom att arbetsgivaren
och den berörda fackliga organisationen överenskommer om en särskild
turordningslista. Det torde otvivelaktigt förhålla sig så att det är arbetsgivarna
som tar initiativet till överläggningarna om dessa turordningslistor och att
överenskommelserna leder till friställningar av äldre arbetstagare som
närmar sig den ålder då det är möjligt att få förtidspension. Därmed kommer
man direkt i konflikt med anställningsskyddslagens värnande om de äldre
arbetstagarnas trygghet. Vad utskottet ser som huvudproblemet är således
att arbetslöshetsersättningar och förtidspension har kommit att utnyttjas som
utvägar att lösa personalproblem vid strukturrationaliseringar och att detta
sker på ett sätt som kolliderar med ett väsentligt mål för lagstiftningen om
trygghet i anställningen.

Hur man skall komma till rätta med dessa problem är en komplicerad
fråga. Remissinstanserna har inte någon bestämd uppfattning om hur det
skall ske, bortsett från att det från deras sida har framkastats tankar bl. a. på
vidgade möjligheter till förtidspension på arbetsmarknadsmässiga grunder
och en striktare tillämpning av anställningsskyddslagens turordningsregler.
Det kan noteras att LO och TCO meddelar att de avser att bedriva ett eget
utredningsarbete i frågan. Det hör vidare till bilden att regeringen har
uppdragit åt delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA) att studera utvecklingen
mot att allt fler äldre arbetstagare via en arbetslöshetsperiod går in i
förtidspensionering. Därmed blir det möjligt att angripa problemet med de
s. k. äldreavgångarna vid driftsinskränkningar på en bredare front än som
avsetts i motionerna 261 och 728. Dessa två motioner bör därför inte läggas
till grund för någon riksdagens åtgärd.

Arbetslöshetsersättningar till företagare

Frågan om arbetslöshetsersättningar skall kunna utgå vid start av eget
företag aktualiseras i två motioner, 503 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c) och
1520 av Agne Hansson m. fl. (c). Motionärerna hänvisar till att de nuvarande
reglerna medför att arbetslösa som startar egen verksamhet omedelbart får
sina arbetslöshetsersättningar indragna. Reglerna borde i stället uppmuntra
arbetslösa att ta egna initiativ för att skaffa ny sysselsättning. Det borde alltså

AU 1983/84:7

vara möjligt att övergångsvis få behålla arbetslöshetsersättningen i samband
med start av en egen verksamhet. Den längsta övergångstid som förordas är i
motion 503 ett år och i motion 1520 sex månader.

SAF och SACO/SR ställer sig positiva till de båda motionerna. SAF pekar
dock på att det är ett besvärligt problem att avväga å ena sidan angelägenheten
av att stödja dem som själva söker lösa sin arbetslöshetssituation och å
andra sidan vikten av att de som får konkreta arbetserbjudanden också står
till arbetsmarknadens förfogande, detta med tanke på de företag som
efterfrågar arbetskraft. SACO/SR upplyser att de nuvarande reglerna är ett
stort problem för flera av organisationens medlemsgrupper, bl. a. arkitekterna
av vilka många tar egna mindre uppdrag.

SO, LO och TCO avstyrker däremot motionerna och framhåller att
arbetslöshetsersättningarna inte är avsedda att subventionera företagsverksamhet.
SO och LO anför vidare att nystartade företag i en del fall redan från
början ger en god inkomst medan andra ger mindre eller ingen inkomst.
Detta kan medföra besvärliga gränsdragningsproblem.

AMS anser att initiativ och idéer till sysselsättning i eget företag bör
uppmuntras och stödjas. Styrelsen är emellertid ytterst tveksam till om stödet
skall ges i form av arbetslöshetsersättningar. I stället bör stödet utformas med
hänsyn till företagens speciella förhållanden och administreras av ett organ
med erforderlig kompetens på området. Med hänsyn till att det är en växande
grupp personer som försöker häva sin arbetslöshet genom att starta eget
företag och det samtidigt blir allt fler företagare som tvingas lägga ned sin
verksamhet och begär arbetslöshetsstöd anser AMS att det föreligger skäl att
utreda hur man skall utforma samhällets stöd till personer som helt eller
delvis har sin utkomst från verksamhet inom egna företag.

Utskottet vill för sin del anföra följande. Det har sedan länge varit ett
grundläggande villkor för att arbetslöshetsersättningar skall utbetalas att den
arbetslöse är beredd och oförhindrad att anta ett erbjudet lämpligt arbete.
Den som är i färd med att starta ett eget företag kan inte antas vare sig vilja
eller kunna anta ett annat arbete, i synnerhet inte om vederbörande tack vare
en arbetslöshetsersättning skulle få en viss ekonomisk grundtrygghet säkrad i
företagets inkörningsskede. Utskottet anser att denna grundprincip inte bör
överges och inte heller att man skall inom arbetslöshetsersättningarnas ram
införa en ny form av ekonomiskt stöd till företagsetablering. Därför avstyrker
utskottet motionerna 503 och 1520 med deras yrkanden om regeländringar
som gör det möjligt att genom utbetalning av arbetslöshetsersättningar
underlätta start av egna företag.

I stället bör man söka sig fram på andra vägar för att göra det lättare för
arbetslösa att starta egen verksamhet. Som framgår av AMS yttrande har
särskilda kurser börjat anordnas inom arbetsmarknadsutbildningen för arbetslösa
som vill driva egen verksamhet. I proposition 1983/84:26 (s. 8) sägs
att denna särskilda kursverksamhet bör utvidgas. Det är också möjligt att
erbjuda arbetslösa företagare utbildning vid de reguljära kurserna inom

AU 1983/84:7

arbetsmarknadsutbildningen om detta kan förbättra möjligheterna till en ny
eller mer differentierad verksamhet i företaget.

Till detta kan fogas att det sedan budgetåret 1982/83 är möjligt att bevilja
långtidsarbetslösa personer näringshjälp vid start av eget företag. Det är här
fråga om en begränsad verksamhet som f. n. drivs på försök i några län. Det
kan vara lämpligt att bygga vidare på åtgärder av detta slag och komplettera
dem med nya anordningar med ledning av de erfarenheter som man vinner
efter hand. I sammanhanget kan det vara anledning att erinra om de regionala
utvecklingsfondernas uppgift att bistå med rådgivning och ekonomiskt
stöd till nyföretagande liksom om de särskilda stödmöjligheter sorn finns
inom regionalpolitiken bl. a. genom det s. k. länsanslaget. I vissa fall har det
även varit möjligt att avtalsvägen nå fram till lösningar. Utskottet syftar på
den verksamhet på privattjänstemannaområdet som bedrivs av Trygghetsrådet
och som även innefattar medverkan vid start av egna företag när detta
visar sig vara en lämplig väg att ge sysselsättning åt friställda tjänstemän.

Det för de redan etablerade företagarna gällande arbetslöshetsvillkoret tas
upp från en annan aspekt i motion 1598 av Ove Eriksson (m) och Lars
Ahlström (m), i vilken bl. a. begärs åtgärder som närmar de för arbetstagare
resp. för företagare gällande arbetslöshetsbegreppen. Motionärerna påpekar
att en företagare som begär arbetslöshetsersättning måste helt skilja sig
från sitt företag för att få ersättningen. Kravet innebär att man försvårar ett
återupptagande av verksamheten i oförändrad eller ny form. Detta leder i sin
tur till att arbetslöshetsperioderna för de berörda företagarna förlängs och att
nya arbetstillfällen uteblir genom att ny verksamhet inte kommer till stånd.

Därutöver pekar motionärerna på problem för arbetstagare som kombinerar
en deltidsanställning med en bisyssla som företagare eller delägare vid ett
företag. Problem sägs också kunna uppstå för en arbetstagare som har en
minoritetspost av aktierna i det familjeföretag där han eller hon arbetar.

SAF och SACO/SR har avstått från att yttra sig över denna motion. SO och
LO tillstyrker så till vida motionen att de anser att det är angeläget att
personer som huvudsakligen har en anställning och endast i mindre utsträckning
ägnar sig åt egen verksamhet får möjlighet att kompensera sig för det
inkomstbortfall som uppstår om anställningen upphör. TCO hävdar att
förekommande tillämpningsproblem i gränsdragningsfrågorna bör kunna
lösas genom klarlägganden i praxis och anser att motionen i sin helhet bör
avvisas. AMS, åter, anser att det behövs regler som gör det möjligt att ge
ersättning åt arbetstagare som vid sidan av en deltidsanställning är engagerade
i ett familjeföretag. Om en sådan arbetstagare mister deltidsanställningen
måste han eller hon lämna engagemanget i familjeföretaget för att arbetslöshetsersättning
skall kunna utgå. Det påpekas samtidigt av AMS att om en
person har heltidsanställning räknas verksamheten i ett familjeföretag som
en bisyssla och påverkar inte rätten till arbetslöshetsersättning.

Enligt 4 § lagen om arbetslöshetsförsäkring skall en företagare anses arbetslös
när hans personliga verksamhet i rörelsen upphört annat än tillfälligt.

AU 1983/84:7

AMS framhåller i sitt yttrande att det i lagen fastställda arbetslöshetsbegreppet
är mycket snävt. Normalt krävs att fasta och lösa tillgångar skall ha
avyttrats och företaget ha avregistrerats.

När det nu gäller frågan om man skall vidga möjligheterna att ge arbetslöshetsersättningar
till etablerade företagare bör man i likhet med motionärerna
och remissinstanserna skilja mellan dem för vilka skötseln av det egna
företaget är den enda eller huvudsakliga sysselsättningen och dem för vilka
engagemanget i ett företag i större eller mindre grad är en bisyssla vid sidan
av en anställning.

Vad först angår dem som helt eller huvudsakligen är egna företagare har
utskottet samma mening som SO, LO och TCO, nämligen att man inte bör
göra någon ändring i det arbetslöshetsbegrepp som nu gäller och som i
korthet beskrivits ovan. Såsom underströks när den nu gällande lagen om
arbetslöshetsförsäkring tillkom bör man undvika att arbetslöshetsersättningarna
blir en inkomstutfyllnad i olönsamma företag.

Vad däremot beträffar personer som kombinerar en deltidsanställning
med ett begränsat engagemang i ett företag, såsom exemplifierats i motion
1598, så föreligger att döma av vad som anförts av AMS, SO och LO ett
behov av regler som medger en flexiblare tillämpning än nu synes vara
möjligt. Som framgår av SO:s yttrande har frågan aktualiserats i regeringens
kansli genom en av SO i början av året gjord framställning. Enligt vad
utskottet erfarit avser regeringen att ta upp denna och vissa andra frågor om
arbetslöshetsersättningarna i budgetpropositionen eller annan proposition
till vårriksdagen. Med hänsyn härtill och till vad i övrigt anförts synes det inte
vara påkallat med något initiativ med anledning av motion 1598.

Kvalifikationstid för KAS

I det arbetsvillkor som gäller för KAS liksom för ersättningarna från
arbetslöshetskassorna ingår att den arbetslöse skall ha arbetat minst fem
månader under den senaste tolvmånadersperioden. Vid fastställandet av om
detta arbetsvillkor har fullgjorts får två av de fem månaderna anses som
jämställda med arbetad tid om stödtagaren har vårdat barn och därvid
uppburit föräldrapenning eller om stödtagaren har fullgjort värnpliktstjänstgöring.

I två motioner föreslås att vård av barn resp. värnpliktstjänstgöring skall få
tillgodoräknas för KAS i större utsträckning än nu är fallet.

Folkpartiet anser det vara en angelägen rättvisefråga bl. a. ur jämställdhetssynpunkt
att vård av egna barn räknas som fullvärdigt arbete. 1 enlighet
härmed föreslår folkpartiet i motion 1114 att riksdagen av regeringen skall
begära förslag till ändring av ersättningsreglerna så att vård av egna barn
kvalificerar för KAS.

Vpk föreslår i motion 2083 att värnpliktiga skall fä tillgodoräkna sig
samtliga tjänstgöringsmånader vid ansökan om KAS. Det framhålls att

AU 1983/84:7

värnplikten är en form av samhällstjänst, och den bör därför jämställas med
andra anställningar.

Bland remissinstanserna tillstyrker SACO/SR - utan motivering - yrkandet
i motion 1114. Centralorganisationen yttrar sig däremot inte över motion
2083. AMS, SO, LO och TCO avstyrker båda motionerna. SAF har inte
yttrat sig över någon av dem.

Då det först gäller motion 1114 bör erinras om att bakom det ovan
redovisade arbetsvillkoret ligger tanken att arbetslöshetsersättningarna bör
förbehållas dem som har en någorlunda aktuell anknytning till arbetsmarknaden.
Sett från den synvinkeln innebär tvåmånadersregeln att särskild
hänsyn redan har tagits till småbarnsföräldrar. Med hänvisning till detta och
då ett realiserande av förslaget också är en kostnadsfråga som dock inte
närmare berörts i motionen avstyrker utskottet densamma.

Vad ovan sagts är också tillämpligt på motion 2083 om de värnpliktiga.
Den tvåmånadersregel som gäller för dem innebär ett avsteg från den
allmänna regeln om aktuell anknytning till arbetsmarknaden som förutsättning
för rätt till ersättning. Det kan f. ö. påpekas att ALF-utredningen
menade att värnpliktstjänstgöring inte till någon del borde få tillgodoräknas
för att uppfylla arbetsvillkoret. Med det anförda avstyrker utskottet motion
2083.

Svårigheter med barntillsyn

Som påpekats tidigare i betänkandet är det ett huvudvillkor för arbetslöshetsersättningarna
att sökanden står till arbetsmarknadens förfogande, dvs.
sökanden skall vara oförhindrad att ta ett lämpligt arbete om och när det
erbjuds. För en sökande som har vård om barn är huvudregeln att
barntillsynen skall vara ordnad för ett normalt dagtidsarbete om sökanden
skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande.

Det ovan sagda får till följd att en arbetslös som inte kan ta ett erbjudet
arbete på grund av svårigheter för hemkommunen att ordna plats i den
kommunala barnomsorgen i regel går miste om ersättning från sin arbetslöshetskassa
eller KAS. Detta kritiseras i motion 2053 av Wivi-Anne Cederqvist
m. fl. (s), som bl. a. påpekar att det finns en rad giltiga hinder för att ta
erbjudet arbete. Om ett sådant hinder föreligger avstängs man inte från
rätten till arbetslöshetsersättning. Svårigheter med barntillsynen räknas
däremot inte som ett giltigt hinder. Detta innebär, fortsätter motionärerna,
att de arbetstagare det här gäller - främst kvinnor - oförskyllt kommer att
avstängas från rätt till ersättning därför att samhället inte kan klara
barnomsorgen.

Motionärerna framhåller att ett första krav bör vara att den kommunala
barnomsorgen byggs ut i ökad takt så att orättvisan vad gäller arbetslöshetsersättningarna
på det sättet undanröjs. Ett andra krav - och detta är vad
motionärerna nu yrkar - är att tills barnomsorgen är fullt utbyggd så bör

AU 1983/84:7

arbetslöshetsersättning kunna utgå till en arbetssökande som i övrigt
uppfyller ersättningsvillkoren även om kommunal barnomsorg inte kan
erbjudas.

Av remissinstanserna är det endast SACO/SR som tillstyrker motionen
medan densamma avstyrks i övriga yttranden. Den huvudinvändning som
görs är att det problem som motionärerna har tagit upp bör lösas genom
åtgärder inom ramen för barnomsorgen och inte göras till en arbetsmarknadspolitisk
fråga.

Som motionärerna har påpekat kommer det problem de aktualiserat att
främst drabba kvinnliga arbetstagare. När de blir arbetslösa får de inte längre
ha kvar barnen i den kommunala barnomsorgen. Därmed anses de inte
längre stå till arbetsmarknadens förfogande, och med hänvisning till det
avstängs de från rätten till arbetslöshetsersättning. Detta är, med någon
förenkling, det problem det här gäller. Hur det skall lösas är, som framgår av
framställningen ovan, en sak som motionärerna å ena och en klar majoritet
bland remissinstanserna å andra sidan har helt motstridiga uppfattningar om.

Denna fråga om rätt till arbetslöshetsersättningar när svårigheter uppstår
med barntillsynen har diskuterats i riksdagen sedan mitten av 1970-talet. När
utskottet senast behandlade frågan, i betänkande AU 1981/82:13, noterade
utskottet att saken hade tagits upp i jämställdhetskommitténs vid den tidpunkten
nyligen avlämnade betänkande Förvärvsarbete och föräldraskap
(SOU 1982:18 s. 64-65). Kommittén föreslog att ersättningsfrågan skulle
övervägas i lämplig form med parlamentarisk medverkan, och utskottet
utgick från att frågan skulle komma att utredas i de former som jämställdhetskommittén
hade förordat.

Remissbehandlingen av jämställdhetskommitténs betänkande är avslutad,
och underlag finns därmed för regeringens bedömning av hur frågan skall
handläggas i fortsättningen. Som sagts tidigare i detta betänkande har utskottet
erfarit att regeringen avser att ta upp vissa frågor om arbetslöshetsersättningarna
i budgetpropositionen eller annan proposition till vårriksdagen.
Utskottet utgår från att regeringen i det sammanhanget kommer att
redovisa sin syn på hur den nu diskuterade frågan bör bearbetas vidare. Det
kan vara lämpligt att man i anslutning härtill kommer in på kostnadsaspekterna,
en sak som knappast har berörts i de tidigare årens debatter.

På grund av vad nu anförts om den fortsatta handläggningen av frågan och
då man inte kan undgå att ta hänsyn till den bestämda uppfattning som
remissinstanserna har redovisat anser utskottet att riksdagen inte bör göra
det i motion 2053 begärda uttalandet om rätt till arbetslöshetsersättning även
om kommunal barnomsorg inte kan erbjudas. Utskottet avstyrker således
motionen.

Arbetslöshetsersättning vid permittering från skiftarbete

I motion 1524 hävdar Rune Jonsson (s) och Stig Olsson (s) att om
permittering sker från en industri med kontinuerlig drift kan ersättningsreg -

AU 1983/84:7

lema leda till att de permitterade i vissa fall får avsevärt minskade inkomster
och i andra fall betydligt högre inkomster än normalt. Motionärerna anser att
tidsbestämmelserna inom arbetslöshetsförsäkringen bör ändras så att de som
permitteras i nu avsedda fall får jämnare inkomster.

SO, LO och TCO har i sina på denna punkt nästan likalydande yttranden
anfört att det nu inte föreligger några hinder för kassorna att anpassa ersättningen
så att den så nära som möjligt motsvarar förlorad inkomst. De i
motionen anförda bristfälligheterna måste bero på något missförstånd i
enstaka fall. AMS säger sig vara medveten om att det kan förekomma fall av
över- och underkompensation. Dessa olägenheter kan dock endast förekomma
vid korttidspermitteringar och inträffar i alltför få fall för att en lagändring
skall vara motiverad. Beräkningssättet har kunnat modifieras inom
ramen för nuvarande regler så att kompensationen blir rimlig i det stora
flertalet fall.

I lagen om arbetslöshetsförsäkring ges de bestämmelser som är av grundläggande
och generell karaktär, exempelvis de i detta sammanhang aktuella
bestämmelserna om att ersättning inte får utges för en söndag och att ersättningen
får utgå under högst fem dagar under en kalendervecka. Att i lagen
arbeta in särskilda bestämmelser om de speciella fall som kan inträffa vid
permittering från arbete med kontinuerlig drift synes mindre lämpligt. Att
döma av vad som anförts i remissyttranden bör det vara möjligt att lösa
problemen i den praktiska tillämpningen. Enligt utskottets mening är det
således varken behövligt eller lämpligt att ta initiativ till regeländringar i den
ordning motionärerna har föreslagit, och utskottet avstyrker därför motion
1524.

Praktikslussar för vuxna arbetslösa

I motion 305 förordar Gullan Lindblad (m) och Barbro Nilsson i Visby (m)
att man närmare utreder möjligheterna att införa vad motionärerna kallar
”praktikslussar” för vuxna. Tanken är att vuxna arbetslösa i väntan på en
anställning får utföra arbetsuppgifter som inte hinns med av den ordinarie
personalen och på det sättet får träning i reella arbetsuppgifter.

AMS och SACO/SR anser att de föreslagna praktikslussarna har stora
likheter med vanliga beredskapsarbeten. SO, LO och TCO avstyrker motionen
med hänvisning bl. a. till den i höst nyinförda rätten till beredskapsarbete
för långtidsarbetslösa.

Utskottet instämmer med motionärerna i att man bör undvika att arbetslöshetsperioder
leder till passivering och att sådana perioder i stället så långt
möjligt bör användas på ett meningsfullt sätt. Detta är också ett viktigt skäl
för att man har byggt ut det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet med
bl. a. arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten i den omfattning
som har skett. I likhet med remissinstanserna har utskottet inte övertygats
om att det finns ett behov att för vuxna arbetslösa komplettera detta åtgärds -

AU 1983/84:7

system med anordningar av den typ som föreslagits i motionen. Denna
avstyrks följaktligen av utskottet.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en ny utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen avslår motion 1982/83:2076,

2. beträffande samordning med pensionssystemet

att riksdagen avslår motion 1982/83:261 yrkande 1,

3. beträffande systemet för s. k. äldreavgångar vid personalinskränkningar att

riksdagen avslår motionerna 1982/83:261 yrkande 2 och
1982/83:728,

4. beträffande arbetslöshetsersättningar vid start av eget företag
att riksdagen avslår motionerna 1982/83:503 och 1982/83:1520,

5. beträffande arbetslöshetsvillkoret för företagare
att riksdagen avslår motion 1982/83:1598,

6. beträffande vård av egna barn som kvalifikationstid för KAS
att riksdagen avslår motion 1982/83:1114 yrkande 5,

7. beträffande värnpliktstjänstgöring som kvalifikationstid för
KAS

att riksdagen avslår motion 1982/83:2083,

8. beträffande rätt till arbetslöshetsersättning vid svårigheter att
ordna barntillsyn

att riksdagen avslår motion 1982/83:2053,

9. beträffande arbetslöshetsersättning vid permittering från skiftarbete att

riksdagen avslår motion 1982/83:1524,

10. beträffande praktikslussar för vuxna arbetslösa
att riksdagen avslår motion 1982/83:305.

Stockholm den 15 november 1983

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Erik Johansson (s),
Anders Högmark (m), Karin Flodström (s), Gustav Persson (s), Sonja
Rembo (m), Lars-Ove Hagberg (vpk), Ingrid Hemmingsson (m), Sten
Östlund (s), Christer Skoog (s), Håkan Stjernlöf (m), Bo Nilsson (s), Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) och tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp).

1 * * Riksdagen 1983/84.18sami. Nr 7

AU 1983/84:7

Reservationer

1. Ny utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring m. m. (mom. 1)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och
Håkan Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”Av remissinstanserna”
och på s. 9 slutar ”motion 1598” bort ha följande lydelse:

Frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring utreddes vid mitten av
1970-talet av ALF-utredningen. Med hänvisning till det utredningsarbetet
avvisar flertalet av de i detta ärende hörda remissinstanserna den i motion
2076 av Rune Rydén (m) framförda tanken på en ny utredning om en sådan
försäkring med inriktning på en ökad avgiftsfinansiering.

ALF-utredningen initierades i ett annat arbetsmarknadsläge än vi har i
dag. År 1978, då utredningen blev klar med sitt arbete, uppgick arbetslösheten
räknad per år till 94 000 personer. Det var det högsta årsmedeltalet för
1970-talet, men det skall jämföras med 153 000 som är medeltalet för de tre
första kvartalen i år. Utgifterna för arbetslöshetsersättningarna låg under
den senare delen av 1970-talet i storleken 1 miljard kronor. Intäkterna av den
särskilda arbetsgivaravgift som skulle delfinansiera kostnaderna för ersättningarna
behövde i stort sett inte tas i anspråk utan kunde fonderas från år till
år. I dag är läget ett helt annat. Kostnaderna för ersättningarna har
flerdubblats. Under de första åtta månaderna i år har redan betalats ut drygt
3 500 milj. kr.

ALF-utredningens förslag har av kostnadsskäl lagts åt sidan. Man kan så
till vida hålla med remissinstanserna att det nu knappast är aktuellt att på nytt
starta ett lika brett upplagt utredningsarbete om ersättningarna vid arbetslöshet.
Detta hindrar inte att man mot bakgrund av den förändrade situationen
på arbetsmarknaden med allt mer uttalade sysselsättningssvårigheter som
har en svårbemästrad strukturell bakgrund har anledning att ta upp vissa
frågor till en sammanhållen översyn av ersättningssystemet.

Den första frågan anknyter till motion 2076 och gäller kostnadsfördelningen
mellan samhället och arbetstagarna. Denna fråga behandlades av
utskottet på våren 1982 i betänkandet AU 1981/82:13. Majoriteten ansåg dels
att det av statsfinansiella skäl var nödvändigt att hejda den kraftiga ökningen
av statsbidragen till arbetslöshetskassorna och dels att man behövde skapa
ekonomiskt utrymme för att höja ersättningarna till de arbetslösa. Ett
fördelningspolitiskt motiv var också att de som hade ett arbete borde visa
solidaritet med sina arbetslösa kamrater genom att ta på sig en något höjd
avgift till sina arbetslöshetskassor. Efter regeringsskiftet 1982 höjdes statsbidraget
så att det åter skulle motsvara 90 % av kassornas utgifter.

Med hänsyn till den fortsatta ökningen av arbetslösheten vilket inte minst
drabbat arbetslöshetskassornas medlemmar är det enligt utskottets mening
skäl att på nytt och förutsättningslöst se på kostnadsfördelningsfrågan. De

AU 1983/84:7

accelererande kostnaderna för arbetslöshetsersättningarna har på statens
budget temporärt kunnat döljas genom en kraftig höjning av arbetsgivaravgiften.
Det är tvivel underkastat om man kan fortsätta på en sådan
finansieringsväg. Med tanke på att avgifterna till arbetslöshetskassorna
sedan mitten av 1970-talet i realt penningvärde har sjunkit kraftigt och därtill
är avdragsgilla vid taxeringen förefaller det rimligt att ta upp frågan om
kostnadsfördelningen mellan staten å ena sidan och kassorna och deras
medlemmar å den andra.

En annan viktig fråga som bör belysas i det förordade översynsarbetet är
det i motionerna 261 av Gullan Lindblad (m) och Siri Häggmark (m) samt 728
av Lars Ahlmark (m) påtalade systemet för s. k. äldreavgångar vid personalinskränkningar.
Detta system innebär att arbetstagare med en ålder av 58,3
år lämnar sin anställning frivilligt eller efter uppsägning och uppbär
ersättning från sin arbetslöshetskassa fram till den ålder då förtidspension av
arbetsmarknadsskäl kan beviljas från den allmänna försäkringen. Systemet -stundom kallat svartpensionering - medför kostnadsmässiga konsekvenser
för såväl arbetslöshetsförsäkringen som den allmänna försäkringen. Samtidigt
illustreras ineffektiviteten i det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet
och bräckligheten i det lagstadgade anställningsskyddet, som ju särskilt
har till syfte att värna om de äldre arbetarna.

Delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA) skall göra vissa studier och
hithörande frågor. Därmed framkommer material för de överväganden som
bör komma till stånd genom den nu aktualiserade översynen.

Till de tidigare diskussionerna om ersättningarna vid arbetslöshet hörde
också reglerna om avstängning från rätt till ersättning. Det ifrågasattes inte
att dessa regler behövde skärpas. Diskussionen gällde uteslutande hur långt
man borde gå för att nå den önskade effekten. Nyligen har redovisats
undersökningar som visar att en överraskande stor del av unga arbetslösa
med ersättning från arbetslöshetskassa har slutat sin anställning frivilligt.
Undersökningarna har visat på att det skulle gälla uppemot 70 % av dessa
ungdomar. Man bör givetvis vara försiktig med att dra långtgående slutsatser
av dessa undersökningar som har varit begränsade till sin omfattning och inte
heller har gått in på orsakerna till att de arbetslösa har lämnat sina
anställningar. Resultaten tyder dock på att det kan vara motiverat att göra
nya och utvidgade undersökningar.

Ett annat ämne för översynen är stödet vid arbetslöshet till företagare.
Detta har aktualiserats i tre av de föreliggande motionerna. Två av dessa, 503
av Birgitta Hambraeus m. fl. (c) och 1520 av Agne Hansson m. fl. (c) gäller
ett temporärt stöd i form av fortsatta utbetalningar av arbetslöshetsersättningar
till personer som startar egen verksamhet. Den tredje motionen, 1598
av Ove Eriksson (m) och Lars Ahlström (m), behandlar problem för
etablerade företagare och för dem som på olika sätt är intressenter i ett
företag.

Som framhålls i yttrandet från AMS har motionärerna tagit upp ett

AU 1983/84:7

växande problem. I takt med att å ena sidan allt fler arbetslösa söker förändra
sin situation genom att börja eget företag och å andra sidan allt fler företagare
tvingas lägga ned sin verksamhet blir svårigheterna allt påtagligare att
inrangera dessa grupper i det nuvarande regelsystemet. Detta är uppbyggt
för och anpassat till dem som är arbetstagare. Därför uppstår svårhanterliga
problem när man i detta system skall inpassa dem som vill påbörja resp.
avveckla egen verksamhet.

Vissa åtgärder har vidtagits till stöd för dessa grupper, bl. a. i form av
starta eget-kurser inom arbetsmarknadsutbildningen. I likhet med AMS
anser utskottet dock att det är angeläget att man närmare överväger om inte
det nuvarande stödet vid arbetslöshet bör kompletteras eller ersättas av stöd i
andra former. Det synes finnas ett klart behov av att komma bort från den
situation som nu råder och som av AMS karakteriseras av att ”de drabbade
finner ofta reglerna oförståeliga och absurda och menar att de hindrar alla
försök att genom egen verksamhet försöka lösa arbetslöshetssituationen”.

En fråga som ägde begränsad giltighet då ALF-utredningen lade fram sitt
betänkande men som nu har blivit viktig gäller det ökande antalet utförsäkrade.
Den strukturomvandling som pågår inom svensk industri och är
oundgängligen nödvändig för att våra ekonomiska problem skall kunna lösas
medför risk för att antalet utförsäkrade under lång tid kommer att bli högt.
Detta är ett allvarligt socialt problem som behöver belysas i den föreslagna
översynen.

Likaså bör frågan om i vilken utsträckning vård av egna barn skall berättiga
till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen beaktas.

Vad ovan anförts med anledning av motion 2076 bör delges regeringen.
Med det översynsarbete som nu har förordats får syftet med motionerna 261
och 728 anses vara tillgodosett, och de påkallar således inte någon ytterligare
åtgärd. Detsamma gäller om motionerna 503, 1520 och 1598.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande en ny utredning om allmän arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:2076 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Vård av egna barn som kvalifikationstid för KAS (mom. 6)

Tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar "Då det” och
slutar ”utskottet densamma" bort ha följande lydelse:

Det s. k. arbetsvillkoret för KAS innebär att man skall ha arbetat minst
fem månader under en tolvmånadersperiod för att kunna få denna arbetslöshetsersättning.
Ett villkor med denna utformning drabbar föräldrar - i regel
mödrarna - som vill vara hemma en tid för att vårda sina barn. Om
föräldrapenning utgår under den tiden får två av de fem månaderna anses

AU 1983/84:7

som likvärdig med arbetad tid. Detta löser dock bara en del av problemet.
Från jämställdhetssynpunkt är det en angelägen rättvisefråga att vård av
egna barn räknas som fullvärdigt arbete. Detta bör avspeglas även i reglerna
om ersättning vid arbetslöshet. Såsom föreslås av folkpartiet i motion 1114
bör uppdras åt regeringen att utarbeta förslag till ändring i lagen (1973:371)
om kontant arbetsmarknadsstöd i de nu aktuella delarna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande värd av egna barn som kvalifikationstid för KAS
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1114 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Värnpliktstjänstgöring som kvalifikationstid för KAS (mom. 7)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar ”Vad ovan” och
slutar ”motion 2083” bort ha följande lydelse:

De ungdomar som fullgör sin värnpliktstjänstgöring får i dag tillgodoräkna
sig två av de minst fem månaders förvärvsarbete som krävs för att
arbetsvillkoret för KAS skall vara uppfyllt. Värnpliktstjänstgöringen tar
dock i anspråk avsevärt längre tid än två månader. Med hänsyn härtill och till
att fullgörandet av värnplikten är en form av samhällstjänst bör samtliga
tjänstgöringsmånader få tillgodoräknas vid ansökan om KAS.

Utskottet ansluter sig alltså till vad som anförts i motion 2083 och föreslår
att regeringen får i uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag till ändring av de
aktuella bestämmelserna i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande värnpliktstjänstgöring som kvalifikationstid för
KAS

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2083 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Rätt till arbetslöshetsersättning vid svårigheter att ordna barntillsyn

(mom. 8)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Sorn
motionärerna” och slutar ”således motionen” bort ha följande lydelse:
Rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller kontant arbetsmarknadsstöd
förutsätter att sökanden står till arbetsmarknadens förfogande,
dvs. i princip är oförhindrad att ta erbjudet arbete. Om man saknar
daghemsplats eller annan form av barntillsyn räknas detta enligt praxis inte

AU 1983/84:7

som ”giltigt hinder” att avvisa ett erbjudet lämpligt arbete. Den som på
grund av arbetslöshet inte har daghemsplats kan hamna i den onda cirkeln att
ibland ha erbjudande om arbete men ingen barntillsyn och ibland barntillsyn
men inget arbete. Framför allt är det kvinnor som drabbas av den rådande
ordningen. Detta är högst otillfredsställande inte bara från social synpunkt
utan också från jämställdhetssynpunkt.

I remissyttrandena över motionen hävdas att detta är en fråga som skall
lösas genom en utbyggnad av barnomsorgen eller, i vart fall, genom särskilda
anordningar inom barnomsorgens ram. Detta låter sig sägas, men det löser
inte det aktuella problemet som kommer att kvarstå tills barnomsorgen har
byggts ut på ett tillfredsställande sätt. De socialdemokratiska motionärerna
drar därför en alldeles riktig slutsats när de kräver att tills barnomsorgen är
fullt utbyggd så måste man godta att arbetslöshetsersättning utgår till
arbetssökande som inte har barntillsynen ordnad men i övrigt uppfyller
ersättningsvillkoren.

Den förutvarande jämställdhetskommittén uttalade sig i betänkandet
Förvärvsarbete och föräldraskap för en lösning efter de linjer som dragits upp
i motionen. Kommittén tänkte sig fortsatta överväganden i ersättningsfrågan
med parlamentarisk medverkan. Betänkandet avgavs i början av år 1982.
Remissbehandlingen är avslutad, men någon åtgärd för att föra frågan till en
lösning har inte vidtagits från regeringens sida. Enligt utskottets mening bör
frågan inte förhalas ytterligare, utan riksdagen bör ta det i motionen begärda
initiativet att som sin mening ge regeringen till känna att arbetssökande som
f. ö. är berättigad till ersättning från en erkänd arbetslöshetskassa eller till
kontant arbetsmarknadsstöd bör erhålla denna ersättning även om kommunal
barnomsorg inte kan erbjudas. Det får sedan bli regeringens sak att
överväga det behov av ändringar i lagstiftningen som härigenom uppstår.
Sådana ändringar bör skyndsamt föreläggas riksdagen för godkännande.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande rätt till arbetslöshetsersättning vid svårigheter att
ordna barntillsyn

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2053 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Arbetslöshetsersättning vid permittering från skiftarbete (mom. 9)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar ”1 lagen” och
slutar ”motion 1524” bort ha följande lydelse:

Remissinstanserna har i denna fråga om ersättningarna vid permitteringar
från skiftarbete gjort olika beskrivningar av sakläget.

SO, LO och TCO vill inte kännas vid att det finns något problem. Det sägs
inte finnas några hinder för kassorna att göra erforderliga anpassningar av

AU 1983/84:7

ersättningarna så att de så nära som möjligt motsvarar den inkomst som
förloras på grund av permitteringar.

AMS däremot vidgår att de av motionärerna påtalade problemen finns,
dvs. att både under- och överkompensation kan förekomma i de fall av
permitteringar som det här gäller. Att AMS likväl inte biträder motionen
beror på att AMS anser att de fall då ersättningsreglerna inte leder till riktigt
resultat är för få för att motivera en lagändring. Om detta kan man emellertid
ha olika meningar. Utskottet ställer sig för sin del bakom de båda
socialdemokraternas uppfattning att åtgärder behöver vidtas för att rätta till
det problem de har tagit upp. Det bör överlåtas åt regeringen att pröva om
detta kräver lagändring eller om frågan kan lösas i annan ordning.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande arbetslöshetsersättning vid permittering från skiftarbete att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:1524 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1983/84:7

Bilaga

Remissyttrandena över motionerna

AMS:

Motionerna 1982183:1114 och 2083

Förslag om att vård av egna barn och värnpliktstjänstgöring skall räknas som
arbete och ge rätt till kontant arbetsmarknadsstöd (KAS)

Enligt gällande regler får två månader av tid då man uppburit föräldrapenning
eller gjort värnplikt tillgodoräknas som arbetad tid vid prövning av
arbetsvillkoret. Resten av sådan tid får överhoppas, dvs. den behandlas så att
den varken förbättrar eller försämrar möjligheten att erhålla KAS. Dessutom
får all tid för vård av barn överhoppas intill dess barnet fyllt två år.

Det finns således vissa regler som underlättar för den som varit hemma och
vårdat barn att få KAS. I detta sammanhang bör också beaktas att KAS kan
utgå på det s. k. utbildningsvillkoret till den som genomgått arbetsmarknadsutbildning.
Ett av motiven för denna regel var att en arbetsmarknadsutbildning
oftast var den lämpligaste vägen ut i arbetslivet för en person som inte
varit yrkesverksam under en längre tid. Styrelsen anser att detta resonemang
alltjämt äger giltighet. Tidigare hemarbetande kvinnor som vill träda ut på
arbetsmarknaden har oftast en så svag ställning att de ges förtur till
arbetsmarknadsutbildning.

Problemen för den grupp kvinnor som avses i motion 1114 är således redan
i viss utsträckning beaktade inom ramen för gällande regler. Om deras rätt till
KAS skall utvidgas är därför närmast en ekonomisk fråga. Samma gäller för
dem som gjort värnplikt. Tekniskt sett medför en sådan utvidgning - vilken
enligt styrelsens mening i så fall bör göras för båda grupperna - inga större
problem.

Motion 1982183:2053

Förslag om rätt till arbetslöshetsersättning för förälder som är förhindrad att
arbeta på grund av att kommunal barntillsyn saknas

Arbetsmarknadsstyrelsen har den 5 september 1975 yttrat sig till inrikesutskottet
över en motion i samma ämne. I detta har redogjorts för de
grundregler inom arbetslöshetsförsäkringen och KAS som hindrar den av
motionärerna önskade tillämpningen.

Utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring, Alf-utredningen,
föreslog i sitt betänkande SOU 1978:45 att i lagen om barnomsorg skulle
införas en ny bestämmelse som innebar att förälder som mist sin kommunala
barnomsorgsplats på grund av arbetslöshet skulle ha förtur till ny sådan plats
när ett arbete erbjöds. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrkte utredningens
förslag och föreslog i sitt yttrande (1978-10-20) att lagen dessutom skulle
kompletteras med en lagfäst rätt i alla kommuner för arbetslös förälder att
behålla sin barnomsorgsplats en viss minsta tid efter arbetslöshetens början.
Enligt styrelsen borde denna tid inte understiga två månader.

Styrelsens inställning i den fråga som motionärerna tar upp är fortfarande
densamma som redovisas i ovannämnda yttranden. Principiellt sett är enligt
styrelsens mening frågan om brist på kommunala barnomsorgsplatser inte en
arbetsmarknadspolitisk fråga, vilken skall lösas med kontant arbetslöshetsersättning.

AU 1983/84:7

Motion 1982183:1524

Förslag om att sättet att beräkna arbetslöshetsersättning ändras sä att inte
arbetare som permitterats frän företag med kontinuerlig drift blir under- eller
överkompenserade

Arbetsmarknadsstyrelsen är medveten om att det förekommer fall av
över- eller underkompensation i de sammanhang som motionärerna anger.
Styrelsen har dock uppfattningen att problemet inte är särskilt stort. Berörda
arbetslöshetskassor har kontaktat styrelsen angående problemen och det har
visat sig möjligt att inom de nuvarande reglernas ram något modifiera
beräkningssättet så att kompensationen i det stora flertalet fall blir rimlig. En
hundraprocentigt korrekt kompensation i varje enskilt fall uppnås troligen
inte ens om lagen ändras så att det blir möjligt att frångå förbudet mot
ersättning på söndagar, förbudet mot ersättning för fler än fem dagar per
vecka m. fl. regler.

De påtalade olägenheterna förekommer endast i samband med korttidspermitteringar.
Om medlemmen förlorar sin anställning, och alltså blir helt
arbetslös, får han korrekt kompensation enligt de gängse reglerna. Kompensationsproblemen
uppstår således endast i en speciell och övergående
arbetslöshetssituation och sådana spektakulära fall som påtalas i motionen
torde vara mycket sällsynta. Enligt styrelsens mening kan det ifrågasättas om
de motiverar en lagändring.

Motionerna 1982183:503, 1520 och 1598

Arbetslöshetsersättning till den som håller på att starta ett företag, till den som
inte helt skilt sig från verksamheten i sitt företag samt till den som jämte
anställning har arbete och!eller delinflvtande i familjeföretag

Både lagen om arbetslöshetsförsäkring och om kontant arbetsmarknadsstöd
anger att ”företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i
rörelsen har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av
särskilda skäl föreskriver annat”.

Som framgår av lagtexten är arbetslöshetsbegreppet för företagare mycket
snävt - det krävs att verksamheten skall ha upphört definitivt. Normalt
innebär detta att fasta och lösa tillgångar som hört till rörelsen skall ha
avyttrats och att företaget avregistrerats. I förarbetena anges upprepade
gånger att arbetslöshetsersättning inte får bli inkomstutfyllnad i olönsamma
företag. Vidare pekas på svårigheten att kontrollera de faktiska förhållandena
vid företagares arbetslöshet. Som exempel på situationer då arbetsmarknadsstyrelsen
efter skälighetsbedömning skulle kunna medge att ersättning
utges vid blott tillfälligt upphörande av verksamheten, anges fall som
närmast är att se som force majeure. Även i sådana fall måste dock
verksamheten ha upphört för minst tre månader om ersättning skall kunna
utgå och det poängteras särskilt att uppehållet inte får vara av säsongkaraktär.

Mot bakgrund av lagens restriktivitet och uttalandena i förarbetena har
möjligheter knappast förelegat att i praxis utveckla ett generösare arbetslöshetsbegrepp
för företagare. Styrelsen anser också att det finns anledning att
vara observant i de avseenden som anges i förarbetena. De egna företagarna
med sina speciella förhållanden kan inte utan vidare passas in i det nuvarande
regelsystemet för försäkringen och KAS, vilket är uppbyggt för och anpassat
till arbetstagare. Kontrollen av företagarens förhållanden medför ofta

AU 1983/84:7

problem. Det kan vara svårt att klarlägga om arbetslöshet inträtt och om den
fortgår, ibland också om verksamhet överhuvudtaget bedrivits, dvs. om ett
arbetsvillkor är uppfyllt.

I motionerna förespråkas att arbetslöshetsersättning skall kunna utges till
den som håller på att starta eget företag samt till den som har ett företag och
inte helt vill skilja sig från detta därför att han planerar att återuppta
verksamheten eller att starta ny sådan. Det är alltså fråga om en arbetslöshet
som är i det närmaste omöjlig att kontrollera för en utomstående. Enligt de
allmänna villkoren för rätt till ersättning i gällande lagar krävs att man skall
vara arbetslös samt beredd och oförhindrad att anta erbjudet lämpligt arbete
för att ha rätt till ersättning. Den som är sysselsatt med att nystarta eller att
återuppta verksamhet i ett eget företag är inte arbetslös och torde inte vare
sig vilja eller kunna anta annat arbete. En företagare som inte vill skilja sig
från företaget kan kanske helt sakna arbete, men det är då ofta fråga om
säsongnedgång, eller också kan han vara undersysselsatt, dvs. företaget har
en allmänt otillräcklig orderingång. De beskrivna situationerna är alltså
sådana att det är uteslutet med arbetslöshetsersättning enligt nuvarande
regler.

Styrelsen anser emellertid att initiativ och idéer som kan leda till
sysselsättning i eget företag bör uppmuntras och stödjas. Det kan vara fråga
såväl om hjälp med de många praktiska frågor som måste lösas vid startandet
av ett företag, som ekonomiskt stöd till uppehälle under uppbyggnadsskedet.
Mot bakgrund av vad som tidigare sagts om kontroll m. m. är styrelsen
emellertid ytterst tveksam till att ett sådant stöd ges inom ramen för
arbetslöshetsförsäkringen eller KAS. Stödet bör i stället utformas med
hänsyn till företagares speciella förhållanden och administreras av ett organ
som har kompetens för att bedöma realismen i projekten, nödvändig
arbetsinsats för uppbyggnaden, de ekonomiska förutsättningarna o. dyl.

Styrelsen vill i sammanhanget nämna att man under verksamhetsåret
1982/83 börjat ordna kurser inom arbetsmarknadsutbildningen för arbetslösa
som önskar starta eget. Denna verksamhet fortsätter på några håll i landet
även under 1983/84. Kurserna har lagts upp och genomförts i samarbete
mellan länsarbetsnämnden, utvecklingsfonden och amu-organisationen.
Såväl vid antagningen som under kursernas gång har en kraftig gallring ägt
rum bland deltagarna efter bedömningar av projektens utvecklingsmöjligheter
och de personliga förutsättningarna.

I övrigt har en arbetslös företagare tillgång till det ordinarie utbudet inom
arbetsmarknadsutbildningen. Sådan utbildning kan beviljas för att ge
företagaren fördjupade eller breddade kunskaper och sätta honom i stånd att
fortsätta med en mera differentierad eller ny verksamhet i företaget och på så
sätt få sin försörjning. Styrelsen anser att arbetsmarknadsutbildning bör
komma till utökad användning i sådana fall och har för avsikt att uppmärksamma
länsarbetsnämnderna på detta.

Antalet besvärsärenden inom arbetslöshetsförsäkringen och KAS som
berör företagarreglerna har ökat avsevärt under de senaste två åren. Fler
företagare har tvingats lägga ner och fler ansöker om ersättning för att
uppdragen i företaget minskat. Bland det ökande antalet personer som
förlorat eller är på väg att förlora sina anställningar är det också flera som
försöker häva sin arbetslöshet genom att starta ett eget företag. Allteftersom
antalet företagarärenden ökat har svårigheterna att inrangera dem i nuvarande
regelsystem blivit alltmer påtagliga. De drabbade finner ofta reglerna
oförståeliga och absurda och menar att de hindrar alla försök att genom egen

AU 1983/84:7

verksamhet försöka lösa arbetslöshetssituationen. Enligt styrelsens bedömning
kommer antalet personer som helt eller delvis har sin utkomst från
verksamhet i egna företag att öka framöver. Styrelsen anser därför att det
finns skäl att utreda hur ett stöd från samhället till denna grupp - vid
arbetslöshet och i övrigt - skall utformas.

En särskild kategori som också ökat - och som berörs i motion 1598 -utgörs av dem, som vid sidan av deltidsarbete i en anställning även är
involverade i ett familjeföretag. De kan deltidsarbeta, vara delägare eller
styrelseledamöter (eller kombinationer av dessa) i familjeföretaget. De
behandlas då som företagare och kan inte, om de mister sitt deltidsarbete
som anställda, få arbetslöshetsersättning med mindre de helt skiljer sig också
från företaget. För denna kategori vore det önskvärt att finna regler som gav
möjlighet till ersättning inom arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Med
nuvarande regler för företagare har endast de kunnat få ersättning som har
ett så marginellt engagemang i familjeföretaget att man i praktiken kunnat
bortse därifrån. Noteras bör dock att vad som nu sagts blott gäller i de fall då
den arbetslöse har haft en deltidsanställning vid sidan av familjeföretaget.
Har han däremot haft en heltidsanställning på annat håll betraktas verksamheten
i familjeföretaget som en bisyssla och inverkar då inte på rätten till
arbetslöshetsersättning.

Motionerna 1982183:261 och 728

Utnyttjande av arbetslöshetsersättning vid personalinskränkning genom s. k.
äldreavgångar m. m.

Beträffande rätten att uppbära ålderspension och dagpenning från arbetslöshetskassa
gäller att all rätt till ersättning upphör om pension utgår enligt en
tjänstetidsfaktor som uppgår till 0,8 eller mer. Pension under denna nivå
medför pensionsavdrag som är så beräknat att det helt motsvarar pensionsbeloppet
och således så att säga eliminerar detta. Kontant arbetsmarknadsstöd
nedsättes också med ett belopp som motsvarar pensionen om stödtagaren
uppbär sådan. Det är således inte korrekt att arbetslöshetsersättning kan
utgå samtidigt med hel tjänstepension.

Beträffande systemet att genomföra personalreduceringar genom ”frivilliga”
avgångar av personer som är 58 år och 3 månader eller äldre vill styrelsen
anföra följande. När dessa personer kommer till arbetsförmedling och
arbetslöshetskassa och söker arbete och ersättning utgår förmedling och
kassa från att de är beredda att anta ett arbete. Som andra som frivilligt utan
giltig anledning lämnat sitt arbete blir de av kassan avstängda från dagpenning
under en tid motsvarande 20 ersättningsdagar. Därefter har de rätt att
uppbära ersättning. Att de frivilligt gått med på att lämna sina anställningaren
frivillighet som ofta är fiktiv - är således inte i sig ett skäl att ifrågasätta
deras uppriktighet i arbetssökandet. Styrelsen har i sina föreskrifter påpekat
att denna prövas bäst genom ett arbetserbjudande. Denna möjlighet är dock
mycket begränsad, särskilt i sådana arbetsmarknadslägen då personalreducering
genom äldreavgång företrädesvis förekommer.

Det är emellertid säkerligen så att bland dessa äldre personer finns de som
verkligen önskar dra sig tillbaka från arbetslivet. Enligt styrelsens mening
bör frågan om deras försörjning lösas på ett sådant sätt att de inte behöver
uppträda på arbetsförmedlingen som arbetssökande. En möjlighet för dem
att erhålla förtidspension på arbetsmarknadsmässiga grunder vid fyllda 60 år
utan föregående utförsäkring från arbetslöshetsförsäkringen borde därför
komma till stånd. Om en sådan möjlighet öppnas kan det antas att trycket på

AU 1983/84:7

dem som är 58-59 år att lämna arbetet minskar och att avgångarna kommer
att ske tidigast vid 60 år. En förändring av reglerna på detta sätt bör
kombineras med en strikt tillämpning av turordningsreglerna i lagen om
anställningsskydd så att äldre personer inte tvingas att lämna arbetslivet
innan de själva önskar.

Motion 1982/83:2076

Förslag om att frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring baserad pä
egenavgifter och administrerad av försäkringskassorna skall utredas

Alf-utredningen lämnade 1978 ett förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring
administrerad av allmänna arbetslöshetskassor, inrättade i anslutning
till intresseorganisationer. Utredningen lämnade inte något i detalj
utformat förslag angående finansieringen, men uttalade dock att avgifter inte
borde uttas från de försäkrade.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrkte utredningens förslag till organisation
av en allmän arbetslöshetsförsäkring och anser inte den frågan behöver
utredas på nytt.

Motion 1982183:305
Praktikplatser för vuxna arbetslösa

Styrelsen delar motionärernas uppfattning att en långvarig arbetslöshet
kan verka nedbrytande och ge sociala bieffekter inte bara för ungdomar utan
även för vuxna arbetslösa. De särskilda åtgärder som under det senaste året
satts in för långtidsarbetslösa och som innebär att den som varit arbetslös
under sex månader (fyra månader för den som är under 25 år) har erbjudits
beredskapsarbete, kan möjligen bidra till att hindra en sådan utveckling.
Regeringen har också nyligen fattat beslut som ger personer som varit
arbetslösa länge rätt att begära ett beredskapsarbete.

Styrelsen anser att den som är arbetslös i första hand skall erbjudas ett
förvärvsarbete. Om sådant inte står till buds bör sökanden i andra hand
erbjudas en arbetsmarknadsutbildning för att därigenom öka sina möjligheter
att få en ny anställning.

De föreslagna praktikplatserna har stor likhet med beredskapsarbeten.
Om de ges den formen och sålunda skulle innebära en ökning av antalet
beredskapsarbeten har styrelsen inget att invända förutsatt att ökningen
anpassas efter konjunkturläget.

Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO):

Motion 1982183:1114
Ola Ullsten m. fl.

I motionen föreslås att riksdagen uttalar att vård av eget barn bör räknas
som kvalifikationstid enligt reglerna för kontant arbetsmarknadsstöd (KAS)
och uppdrar åt regeringen att utarbeta förslag till erforderlig lagändring.

I motionen hänvisas till att ALF-utredningen föreslog att utfört oavlönat
vårdarbete skulle få tillgodoräknas för att uppfylla arbetsvillkoret. SO vill
påpeka att detta förslag var begränsat till vård av åldring eller handikappad i

AU 1983/84:7

sådan utsträckning att hinder förelegat att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Denna regel gäller redan nu för det kontanta arbetsmarknadsstödet. Sett
ur kostnadssynpunkt anser SO att andra frågor inom det kontanta stödet bör
prioriteras före detta förslag, varför motionen avstyrks.

Motion 1982/83:2053
Wivi-Anne Cederqvist m. fl.

1 motionen föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att arbetssökande som f. ö. är berättigad till erkänd arbetslöshetskassa eller
kontant arbetsmarknadsstöd bör erhålla denna ersättning även om kommunal
barnomsorg inte kan erbjudas.

ALF-utredningen föreslog att i lagen (1976:381) om barnomsorg skulle
införas en ny bestämmelse som innebar att förälder som mist sin kommunala
barnomsorgsplats p. g. a. arbetslöshet skulle ha förtur till ny sådan plats när
ett arbete erbjöds. SO tillstyrkte utredningens förslag.

I motionen redogörs för en rad ”giltiga hinder” för att inte anta erbjudet
arbete. Dessa hinder kan i vissa fall accepteras när det gäller ett konkret
arbete. Däremot är sådana hinder inte godtagbara generellt för alla arbeten.
Saknar försäkrad barntillsyn så är det ett förhållande som utgör hinder att
över huvud taget anta något arbete.

Nuvarande tillämpning av bestämmelserna är inte så kategoriska som
motionärerna vill göra gällande. Därest man vid arbetslöshet mister sin
daghemsplats krävs ej för att erhålla ersättning att man genom annan ordnat
barntillsynen. Däremot måste barntillsynen vara förberedd så att den kan
fungera när ett arbete erbjuds. Ett visst rådrum ges också vid arbetserbjudandet
för att den förberedda barntillsynen skall kunna verkställas.

SO instämmer i motionärernas synpunkt att det är bristerna i utbyggnaden
av den kommunala barnomsorgen som är orsaken till att vissa småbarnsföräldrar
inte kan erhålla arbetslöshetsersättning. En ändring av reglerna i den
riktning, som motionärerna föreslår, skulle få en hämmande effekt på
kommunernas barnomsorgsutbyggnad. Dessutom skulle det kunna medföra
anspråk på undantagsregler även för andra grupper som har speciella hinder
för att kunna anta förvärvsarbete.

Med hänsyn till vad ovan sagts samt att SO anser det angelägnare att
genomföra ALF-utredningens förslag avstyrks motionen.

Motion 1982/83:2083
Lars Werner m. fl.

1 motionen föreslås att riksdagen uttalar att värnpliktiga bör få tillgodoräkna
sig samtliga tjänstgöringsmånader vid ansökan om KAS.

Fram till 1973 var reglerna för arbetslöshetsförsäkring sådana att man
kunde uppfylla ett arbetsvillkor enbart genom värnpliktstjänstgöring.

KS A-utredningen, som föregick nuvarande lagstiftning för arbetslöshetsförsäkring
och kontant arbetsmarknadsstöd, ansåg att arbetsvillkoret till
huvudsaklig del skulle uppfyllas med arbete och föreslog därför en begränsning
av möjligheterna att tillgodoräkna annan tid, bl. a. värnpliktstjänstgöring.
Sedan 1974 gäller att i arbetsvillkoret får tillgodoräknas tillsammans
högst två månader med arbetsmarknadsutbildning, värnpliktstjänstgöring
och föräldrapenning.

ALF-utredningen föreslog i detta avseende att arbetsvillkoret skulle

AU 1983/84:7

uppfyllas enbart med arbete dvs. annan tid såsom värnpliktstjänstgöring
skulle inte till någon del kunna användas för uppfyllande av villkoret.

SO tillstyrkte i remissyttrande ALF-utredningens förslag beträffande
arbetsvillkoret. SO har fortfarande samma inställning varför motionen
avstyrks.

Motion 1982183:1524
Rune Jonsson och Stig Olsson

I motionen föreslås att riksdagen begär att regeringen utarbetar sådana
ändringar i tidsbestämmelserna inom arbetslöshetsförsäkringen som innebär
jämnare inkomster för permitterade driftarbetare.

I reglerna för nuvarande arbetslöshetsförsäkring föreligger inga hinder för
kassor, som har medlemmar som arbetar i kontinuerlig drift, att vid
arbetslöshet för dessa medlemmar anpassa ersättningsberäkningen så att
kompensationen så nära som möjligt motsvarar förlorad inkomst. De i
motionen påstådda missförhållandena torde därför bero på något missförstånd
i enskilda fall.

Med hänvisning till ovanstående avstyrks motionen.

Motion 1982/83:503
Birgitta Hambraeus m. fl. och

Motion 1982183:1520
Agne Hansson m. fl.

I motionerna föreslås att riksdagen beslutar begära att regeringen ändrar
reglerna för arbetslöshetsersättning så att nystartandet av nya företag
underlättas respektive att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om möjlighet att behålla arbetslöshetsunderstöd i
samband med nystartande av verksamhet i egen regi.

Båda motionerna går ut på att arbetslöshetsersättning skall utgå till den
som startar eget företag även en tid efter det företaget startats. Nystartade
företag ger i vissa fall god inkomst ganska snart medan andra ger mindre
inkomst eller ingen inkomst alls. SO vill peka på detta för att visa vilka
svårigheter som skulle uppstå vid avgörandet av vilka som skulle få ersättning
eller inte. SO utgår från att motionärerna inte avser med sitt förslag att även
de som har relativt god inkomst från sitt företag skall kunna få arbetslöshetsersättning.

SO vill också peka på riskerna med att oseriösa ”företagare” skulle lockas
att utnyttja en sådan regel som motionärerna föreslår. Möjligheterna att
kontrollera detta och eventuella inkomster från företaget skulle bli mycket
små.

Arbetslöshetsersättning är inte avsedd att subventionera företagsverksamhet.
Om samhället vill göra detta bör det ske på annat sätt. Med hänsyn till
vad ovan sagts avstyrks motionen.

Motion 1982183:1598

Ove Eriksson och Lars Ahlström

I motionen föreslås

1. att riksdagen anhåller att regeringen vidtar sådana åtgärder att arbetslöshetsbegreppen
för arbetstagare och företagare får större överensstämmelse,

AU 1983/84:7

2. att riksdagen anhåller att regeringen vidtar sådana åtgärder som behövs
för att gränsdragningsproblemen mellan arbetslöshetskassor för arbetstagare
och företagare löses i enlighet med vad i motionen anförts.
Arbetslöshetsbegreppet för egna företagare är mycket restriktivt bl. a.
med hänsyn till kontrollmöjligheterna samt att arbetslöshetsersättning inte
får bli en subventionering av icke bärkraftiga företag. För de som huvudsakligen
är egna företagare är, enligt SOs mening, nuvarande arbetslöshetsbegrepp
riktigt. Däremot anser SO det angeläget att de som huvudsakligen har
en anställning och endast i mindre utsträckning ägnar sig åt egen verksamhet
ges större möjligheter att kompenseras för det inkomstbortfall som uppstår
om anställningen upphör. SO har i skrivelse till arbetsmarknadsdepartementet
1983-01-04 bl. a. framfört att alla möjligheter skall tagas tillvara att utöka
företagens rätt till ersättning om kontrollen av arbetslösheten blir tillfredsställande
och under förutsättning att det inte blir subventionering av icke
bärkraftiga företag. Med hänvisning till ovanstående tillstyrker SO motionens
första att-sats.

Beträffande gränsdragningsproblemen mellan arbetslöshetskassor för
arbetstagare och företagare anser SO att det är tillfredsställande reglerat i
nuvarande föreskrifter. De i motionen påtalade missförhållandena borde
inte ha uppstått om reglerna följts och torde rört sig om enstaka misstag. Om
de berörda besvärat sig över kassornas beslut hos arbetsmarknadsstyrelsen
torde de fått rättelse. Med hänvisning till det ovan anförda avstyrks
motionens andra att-sats.

Motion 1982183:261

Gullan Lindblad och Siri Häggmark

I motionen föreslås

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändrade bestämmelser
för personer som pensionerats före 65 års ålder, så att sjukpenning
resp arbetslöshetsersättning ej kan utgå samtidigt med hel tjänstepension,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av reglerna rörande
äldre arbetslösa i syfte att förhindra systematiskt utnyttjande av den
sociala och arbetsmarknadspolitiska lagstiftningen, på sätt som beskrivits
i motionen.

Påståendet i motionen att arbetslöshetsersättning kan utgå till personer
som uppbär hel tjänstepension eller hel förtidspension är ej korrekt. Enligt
nuvarande regler kan ersättning inte utgå i dessa situationer. Personer som
uppbär tjänstepension med en tjänstetidsfaktor mindre än 0,8 eller partiell
förtidspension kan vid arbetslöshet uppbära ersättning som nedsätts i
förhållande till storleken på pensionen. Med hänvisning till ovanstående
avstyrks motionens första att-sats.

Beträffande de uppgörelser som innebär att undantag görs från turordningsregeln
i lagen om anställningsskydd anser SO det principiellt felaktigt
att arbetslöshetsförsäkringen utnyttjas. Påståendet att detta sker i spekulativt
syfte från de drabbades sida är att grovt förenkla de problem som gäller i
sammanhanget. SO anser att åtgärder måste vidtagas för att minska denna
form av uppgörelser men kan inte instämma i motionärernas förslag till
åtgärder. Andra vägar för en positiv lösning genom i första hand ändrade
regler för förtidspension på arbetsmarknadsmässiga grunder bör övervägas.
Dessutom bör förtidspensionering av medicinska skäl förenklas. Även
förbättringar av delpensionsreglerna skulle minska behovet av att träffa
uppgörelser med det innehåll som beskrivs i motionen. Arbetsgivarna får

AU 1983/84:7

därmed bära en större del av kostnaderna som nu delas mellan staten,
arbetslöshetskassorna, arbetstagare m. fl.

Med hänsyn till vad ovan sagts avstyrks motionen.

Motion 1982183:728
Lars Ahlmark

I motionen föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder
till förebyggande av felaktigt utnyttjande av förtidspensionering.

Se yttrandet över motion 1982/83:261.

Motion 1982183:2076
Rune Rydén

I motionen föreslås att riksdagen beslutar hos regeringen begära att frågan
om en allmän arbetslöshetsersättning baserad på egenavgifter utreds.

ALF-utredningen lämnade 1978 ett förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring
administrerad av allmänna arbetslöshetskassor, inrättade i anslutning
till intresseorganisationerna. SO anser att förslaget var väl underbyggt
och tillstyrkte utredningens förslag till administration samt dess uttalande att
avgifter inte borde uttas från de försäkrade.

Med hänsyn till ovanstående anser SO att frågan inte behöver utredas på
nytt och avstyrker motionen.

Motion 1982/83:305

Gullan Lindblad och Barbro Nilsson i Visby

I motionen föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om en snabb
utredning rörande ”praktikslussar” för vuxna i enlighet med motionen.

Motionärernas uppfattning att långvarig arbetslöshet kan verka nedbrytande
och ge sociala bieffekter delas av SO. Långtidsarbetslösheten är en
följd av de senaste årens dåliga arbetsmarknad och kan motverkas av en
politik som skapar fler fasta arbetstillfällen. Tills denna politik kan få effekt
har arbetsmarknadsverket tillgång till en rad av arbetsmarknadspolitiska
hjälpmedel t. ex. beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning m. m. Arbetsmarknadsstyrelsen
har sedan hösten 1982 i sin verksamhetsplanering
angett att de långtidsarbetslösa skall prioriteras vad avser arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Regeringen beslutade 1983-09-01 om en ändring i
arbetsmarknadskungörelsen som ger kassamedlemmar som närmar sig
utförsäkring en rätt att begära ett beredskapsarbete. De generella hjälpmedlen
är redan nu många och en utökning av denna arsenal med praktikarbeten
för vuxna skulle säkert inte få någon annan effekt än att de tog resurser från
redan befintliga hjälpmedel. Arbetsförmedlingarnas resurser tål med all
sannolikhet inte någon ytterligare belastning av typ ”praktikslussar”.

Med hänsyn till det anförda avstyrks motionen.

LO:

Motion 1114, Ola Ullsten m. fl.

AU 1983/84:7

I motionen hävisas till att ALF-utredningen föreslog att utfört oavlönat
vårdarbete skulle få tillgodoräknas för att uppfylla arbetsvillkoret.

Enligt vad LO kan finna föreslog ALF-utredningen att som s. k. överhoppningsbar
tid skulle ingå vård av eget barn som inte fyllt 3 år. Något
förslag i detta avseende beträffande jämställd tid torde inte ha förelegat.

I såväl arbetslöshetsförsäkringen som beträffande kontant arbetsmarknadsstöd
infördes denna regel om överhoppningsbar tid men med begränsningen
till 2 i stället för 3 år. Att nu införa en bestämmelse i KAS och inte i
arbetslöshetsförsäkringen med vårdtid som jämställd tid är enligt LO:s
mening inte rättvist. LO får därför avstyrka motionen.

Motion 2053, Wivi-Anne Cederqvist m. fl.

I motionen föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att arbetssökande som för övrigt är berättigad till erkänd arbetslöshetskassa
eller kontant arbetsmarknadsstöd bör erhålla denna ersättning även om
kommunal barnomsorg inte kan erbjudas.

Enligt motionen sammanfaller i allt väsentligt motionskraven med de
förslag som framfördes i Jämställdhetskommitténs betänkande ”Förvärvsarbete
och föräldraskap” (SOU 1982:18). I remissyttrande över detta utredningsförslag
ansåg LO att de regler och principer som nu gäller inom
arbetslöshetsförsäkringen bör bibehållas men att varseltiden för att ordna
barntillsyn bör vidgas. Den nuvarande bristsituationen inom kommunal
barnomsorg gör att en förälder vid arbetslöshet ofta drabbas dubbelt. Man
förlorar sitt barns daghemsplats. Därefter är man förhindrad att ta erbjudet
arbete på grund av att barnomsorgen inte är ordnad. För att komma tillrätta
med detta problem ansåg LO i remissyttrandet att förälder som är ofrivilligt
arbetslös och fortlöpande är anmäld som arbetssökande ska ha rätt till förtur
inom barnomsorgen. Har förälder som blir arbetslös barnomsorgsplats skall
denna få behållas. Och detta motiveras inte minst med hänsyn till barnets
situation.

LO får som yttrande över den här aktuella motionen hänvisa till ovan
refererade remissyttrande. Enligt LO måste de i motionen angivna problemen
lösas genom förändrade regler och förutsättningar inom barnomsorgen
och inte genom åsidosättande av viktiga principer inom arbetslöshetsförsäkringen.
LO får därför avstyrka motionen.

Motion 2083, Lars Werner m. fl.

I motionen föreslås att riksdagen uttalar att värnpliktiga bör få tillgodoräkna
sig samtliga tjänstgöringsmånader vid ansökan om KAS.

Enligt LO finns med anknytning till motionen anledning att påminna om
arbetsvillkorets syften nämligen att ge ersättning åt den med aktuell
anknytning till arbetsmarknaden. De undantag som finns i fråga om
jämställd tid och överhoppningsbar tid finns motiv för liksom möjligheterna
att förvärva KAS-rätt genom utbildning. Att som i motionsförslaget helt
slopa kravet på arbetad tid som en del i arbetsvillkoret är dock enligt LO ett
avsteg från försäkringens grundprinciper. Utbildningsvarianten i kvalifikationskraven
har ju ett syfte att förbättra förutsättningarna för att få ett arbete
och måste också för den som efter värnplikt söker sig ut på arbetsmarknaden
ge bättre förutsättningar på sikt än att gå direkt över på kontantstöd.

AU 1983/84:7

LO får med hänvisning till anförda omständigheter avstyrka bifall till
motionen.

Motion 1524, Rune Jonsson och Stig Olsson

Enligt vad LO kunnat konstatera föreligger för närvarande inga hinder för
kassor att vid arbetslöshet för medlemmar i kontinuerlig drift anpassa
ersättningsberäkningen så att kompensationen så nära som möjligt motsvarar
förlorad inkomst. De i motionen anförda bristfälligheterna i försäkringen
måste därför enligt LO bero på något missförstånd i enstaka fall.

Med hänvisning till anförda förhållanden bedömer LO det icke erforderligt
att vidtaga föreslagna ändringar i arbetslöshetsförsäkringen.

Motion 503, Birgitta Hambraeus m. fl. och motion 1520, Agne Hansson m. fl.

I motionerna föreslås att riksdagen beslutar begära att regeringen ändrar
reglerna för arbetslöshetsersättningen så att nystartandet av nya företag
underlättas; resp att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om möjlighet att bibehålla arbetslöshetsunderstöd i samband
med nystartande av verksamhet i egen regi.

I båda motionerna riktas kritik mot att en arbetslös omedelbart mister
ersättningsrätten om ett eget företag startas och att detta skulle stimulera den
enskilde till passivitet i sin arbetslöshetssituation. Reglerna bör därför ändras
så att ersättningsrätten skulle få bibehållas övergångsvis under en begränsad
period i samband med startande av ett företag.

LO kan instämma i att den enskilde arbetslöse bör vara aktiv för att skaffa
ny sysselsättning och att startande av eget företag härvid kan vara en
framkomlig och lämplig väg. Att parallellt med drivande av eget företag
uppbära ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen innebär emellertid ett
avsteg från de principer som försäkringen bygger på. Det kan även uppstå
svåra gränsdragningsproblem om ersättningsrätten skulle begränsas till icke
vinstgivande företag. Rågången mot uppdragsinkomster skulle troligtvis
också bli svår att upprätthålla liksom i fråga om bisyssla.

Med hänvisning till ovanstående synpunkter får LO sålunda avstyrka
motionerna.

Motion 1598, Ove Eriksson och Lars Ahlström

I motionen föreslås

1. att riksdagen anhåller att regeringen vidtar sådana åtgärder att
arbetslöshetsbegreppet för arbetstagare och företagare får större överensstämmelse; 2.

att riksdagen anhåller att regeringen vidtar sådana åtgärder som behövs
för att gränsdragningsproblemen mellan arbetslöshetskassor för arbetstagare
och företagare löses i enlighet med vad i motionen anförts.

De i motionen redovisade förhållandena har vissa beröringspunkter med
det som anges i motionerna 503 och 1520 men är dock ändå att betrakta som
artskilda. LO anser sålunda att för dem som huvudsakligen är egna

AU 1983/84:7

företagare är nuvarande aretslöshetsbegrepp riktigt och detta bl. a. med
hänsyn till att arbetslöshetsersättning inte får bli en subventionering av icke
bärkraftiga företag. För den kategori som huvudsakligen har en anställning
och endast i mindre utsträckning ägnar sig åt egen verksamhet bör dock enligt
LO ges större möjligheter att kompensera det inkomstbortfall som uppstår
om anställningen upphör. Arbetslöshetskassornas samorganisation har i
skrivelse till Arbetsmarknadsdepartementet 1983-01-04 bl. a. framfört att
alla möjligheter bör tas tillvara att utöka företagares rätt till ersättning om
kontrollen av arbetslösheten blir tillfredsställande och under förutsättning
att det inte blir subventionering av icke bärkraftiga företag. LO får med
hänvisning till här anförda förhållanden tillstyrka motionens första att-sats.

1 fråga om gränsdragningsproblemen mellan arbetslöshetskassor för
arbetstagare och företagare bedömer LO att de nuvarande författningsreglerna
är tillfredsställande och att inga problem bör föreligga. LO ser därför
inget behov föreligga av åtgärder i nämnt hänseende.

Motion 261, Gullan Lindblad och Siri Häggmark

I motionen föreslås

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändrade bestämmelser
för personer som pensionerats före 65 års ålder, så att sjukpenning resp.
arbetslöshetsersättning ej kan utgå samtidigt med hel tjänstepension,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av reglerna rörande
äldre arbetslösa i syfte att förhindra systematiskt utnyttjande av den sociala
och arbetsmarknadspolitiska lagstiftningen, på sätt som beskrivits i motionen.

Uppgifterna i motionen om arbetslöshetsersättning och pension samtidigt
förbiser helt det faktum att det finns strikta samordningsregler mellan de
olika ersättningsslagen. Någon stötande överkompensation förekommer
sålunda inte enligt LO:s mening. LO får därför avstyrka bifall till motionens
första att-sats.

Beträffande de förtida pensionsavgångarna kan LO instämma i att stora
problem föreligger såväl för de enskilda berörda personerna som för
försäkringen. Den i motionen påstådda överkompensationen bygger emellertid
på felaktiga förutsättningar. De engångsbelopp som utgår från
exempelvis avgångsbidragsförsäkringen kan inte ensidigt läggas till ett
försäkringsbelopp för det år försäkringen utgår utan måste slås ut på en
längre tid.

LO inser att behov föreligger av att systematiskt kartlägga och analysera
förekomst och problem i samband med förtida pensionsavgångar och LO
kommer att genom sin egen pensionsutredning föranstalta om en sådan
kartläggning och ev. förslag i samband därmed. Motionärernas förslag
grundas emellertid på påståenden mer eller mindre om missbruk av
trygghetssystemet och att en översyn av reglerna skulle ske mot denna
bakgrund samt att också kunna åstadkomma besparingar i de offentliga
utgifterna. Sådana motiv och direktiv för en eventuell översyn kan inte
accepteras av LO och motionen avstyrks därför.

Motion 728, Lars Ahlmark

I motionen föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder
till förebyggande av felaktigt utnyttjande av förtidspensionering.

AU 1983/84:7

Motionen överensstämmer i sak med motion 261 och LO får därför hänvisa
till sitt yttrande över sistnämnda motion.

Motion 2076, Rune Rydén

I motionen föreslås att riksdagen beslutar hos regeringen begära att frågan
om en allmän arbetslöshetsersättning baserad på egenavgifter utreds.

Enligt LO:s mening föreligger inget behov av att ytterligare utreda former
och förutsättningar för en allmän arbetslöshetsförsäkring. ALF-utredningen
utarbetade ett förslag som understöddes av en bred remissopinion och en ny
utredning skulle inte kunna tillföra saken något ytterligare av värde. LO får
av angivna skäl avstyrka bifall till motionen.

Motion 305, Gullan Lindblad och Barbro Nilsson i Visby

I motionen föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om en snabb
utredning rörande ”praktikslussar” för vuxna i enlighet med motionen.

Som framhållits i remissyttrandet över en av de andra motionerna finner
LO det angeläget att göra arbetslöshetstiden så litet passiverande som
möjligt. Inom fackliga organisationer växer därför fram en medvetenhet om
behovet av aktiverande insatser för arbetslösa medlemmar. Samhällets
insatser måste emellertid inriktas på att skapa sysselsättning och så stadigvarande
sysselsättning som möjligt. De åtgärder som vidtagits beträffande
långtidsarbetslösa såväl i fråga om förstärkta arbetsförmedlingsinsatser som
den lagstadgade rätten till beredskapsarbete torde ge den enskilde arbetslöse
avsevärt bättre förutsättningar att på både kort och lång sikt få sin försörjning
tryggad genom arbete. De i motionen aktualiserade praktikarbetena skulle
med stor sannolikhet försvåra möjligheterna att åstadkomma mera reguljära
sysselsättningstillfällen.

Med hänsyn till anförda synpunkter får LO sålunda avstyrka motionen.

TCO:

Allmänt vill TCO framhålla följande. Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen
är en omställningsförsäkring som ger ett visst ekonomiskt skydd om
arbetslöshetstiden inte är långvarig. Den nuvarande utvecklingen på arbetsmarknaden
innebär emellertid att ett ökande antal arbetslösa blir utförsäkrade
och att en stor del av arbetslöshetens kostnader kommit att falla på
kommunerna i form av socialbidrag. Vidare finns en tendens att låta
arbetslöshetsförsäkringen bli ett medel för att kunna säga upp människor vid
58,3 års ålder. Arbetslöshetsersättning utgår från denna tidpunkt fram till 60
års ålder varefter ersättning utgår via den allmänna försäkringen i form av
förtidspension. Den allmänna försäkringen får således också den bära en
ökande del av arbetslöshetens kostnader. Sysselsättningsproblemen ställer i
fokus frågan om arbetslöshetsersättningens funktion, kostnader och finansiering.

TCO vill här som i många andra sammanhang understryka att det primära
är att nedbringa arbetslösheten. Ersättningar i olika form kan aldrig ersätta
den enskilda människan för avsaknaden av ett arbete varken ekonomiskt
eller socialt. Också samhällsekonomiskt verkar arbetslösheten direkt negativt.
Det är därför tillfredsställande att regeringen nu beslutat att långtidsar -

AU 1983/84:7

betslösa under vissa förutsättningar skall ha rätt till beredskapsarbete.
Härigenom löses dock inte de långsiktiga sysselsättningsproblemen.

TCO har i en rad sammanhang drivit kravet på en allmän arbetslöshetsförsäkring
bl. a. för att få en allmänt höjd kompensationsnivå, för att utjämna
skillnader mellan olika branscher samt för att underlätta för nytillträdande på
arbetsmarknaden. TCO anser således att det finns många angelägna
kompletteringar att göra beträffande arbetslöshetsersättningarna. Däremot
avvisar TCO att arbetslöshetsförsäkringen skulle användas för andra syften
än att utgå till dem som har aktuell anknytning till arbetsmarknaden.
Ersättningarna skall inte användas för att kompensera andra problem i
samhället t.ex. dåligt utbyggd barnomsorg eller andra brister i det socialpolitiska
systemet. TCO avvisar vidare bestämt att arbetslöshetsförsäkringen
utvidgas som ett hjälpmedel i sysselsättningspolitiken.

Motion 1114 Ola Ullsten m. fl.

I motionen föreslås att vård av egna barn bör räknas som kvalifikationstid
enligt reglerna för kontant arbetsmarknadsstöd. Motionären framhåller att
nuvarande bestämmelser utestänger arbetssökande som inte uppfyller det
s. k. arbetsvillkoret dvs. att ha arbetat under minst fem månader under den
senaste tolvmånadersperioden, bl. a. de som varit hemma och vårdat barn. I
motionen hänvisas till att utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring
(ALF-utredningen) föreslog att oavlönat vårdarbete skulle få tillgodoräknas
för att uppfylla arbetsvillkoret.

TCO vill erinra om att vad ALF-utredningen föreslog var att arbetssökande
som viss tid i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan
utsträckning att denne varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande
skall kunna få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Vad gäller
vård av barn föreslog utredningen att återinträdande som varit borta från
arbetsmarknaden en tid skulle kunna tillgodoräkna sig förvärvsarbete som
ligger före denna tid. I såväl arbetslöshetsförsäkringen som i KAS har
numera en sådan regel införts.

TCO anser inte att det är motiverat att bygga ut KAS på det allmänna sätt
som föreslagits utan krav på anknytning till arbetsmarknaden. De problem
som motionen egentligen kan anses gälla bör lösas genom förstärkt föräldraförsäkring
och utbyggd barnomsorg.

Motion 2053 Wivi-Anne Cederqvist m. fl.

Motionären föreslår att arbetssökande som f. ö. är berättigad till arbetslöshetsförsäkring
eller KAS bör erhålla denna ersättning även om kommunal
barnomsorg inte kan erbjudas. Tillämpningen av nuvarande lagstiftning
innebär att rätt till ersättning förutsätter att sökanden står till arbetsmarknadens
förfogande. Motionären framhåller att man i princip skall vara beredd
att ta varje anvisat lämpligt arbete varje dag om man inte har giltigt hinder.
Om man saknar barntillsyn och på den grunden inte kan ta erbjudet arbete
blir man i regel avstängd från ersättning.

TCO vill framhålla att nuvarande bestämmelser i och för sig inte är så
kategoriska som det kan framstå av motionen. Vad som krävs är att
barnomsorgen skall vara förberedd så att den fungerar efter visst rådrum.

TCO har tidigare i yttrande över Jämställdhetskommitténs betänkande
”Förvärvsarbete och föräldraskap” anfört att arbetslöshetsersättningar inte

AU 1983/84:7

är något alternativ till fortsatt utbyggnad av barnomsorgen. I yttrandet över
ALF-utredningen ansåg TCO att förälder som blivit arbetslös och som
fortlöpande är anmäld hos arbetsförmedlingen skall ha rätt att behålla sin
barnomsorgsplats. TCO anser vidare att sådan förälder bör ha rätt till förtur
till plats om sådan inte redan finns. De problem som motionären tar upp bör
således i sak lösas genom utbyggd barnomsorg. Om arbetslöshetsersättning
istället utgår finns stora risker för en hämmande effekt på denna utbyggnad.
Det är vidare kortsiktiga mål som kan uppnås med förslaget. När arbetslöshetsersättningstiden
är över har den sökandes ställning visavi arbetsmarknaden
ofta inte förbättrats och fortfarande kommer vederbörande många
gånger att sakna barnomsorgsplats.

Motion 2083 Lars Werner m. fl.

I motionen föreslås att värnpliktiga bör få tillgodoräkna sig samtliga
tjänstgöringsmånader vid ansökan om KAS. För närvarande gäller att i
arbetsmarknadsvillkoret får tillgodoräknas högst två månaders värnpliktstjänstgöring
samt även två månaders arbetsmarknadsutbildning samt sådan
tid med föräldrapenning.

ALF-utredningen föreslog för sin del att tid i arbetsmarknadsutbildning,
värnplikt eller tid med föräldrapenning inte längre skulle grunda ersättningsrätt
i försäkringen. Däremot skulle den vara överhoppningsbar vid bestämmande
av ramtiden. TCO tillstyrkte utredningens förslag och ser nu inget
bärande motiv för att utvidga dagens regler enligt motionärens förslag. Detta
skulle innebära ett avsteg från principen om aktuell anknytning till arbetsmarknaden
och därmed öppna vägen för en annan användning av arbetslöshetsersättningarna
än vad som varit avsikten och vad som fortfarande bör
gälla.

Motion 1524 Rune Johansson och Stig Olsson

I motionen föreslås ändringar i tidsbestämmelserna inom arbetslöshetsförsäkringen
som innebär jämnare inkomster för permitterade driftarbetare.
Motionärerna hänvisar till att industrier inom skogsnäringen - med kontinuerlig
drift och med arbete under helger - under lågkonjunkturen står stilla
kortare perioder vilket drabbar permitterade driftarbetare genom regler i
arbetslöshetsförsäkringen om arbete fem dagar i veckan.

Enligt vad TCO erfarit finns det inga hinder för kassorna att vid
arbetslöshet för medlemmar som arbetar i kontinuerlig drift anpassa
ersättningsberäkningen så att kompensationen så nära som möjligt motsvarar
förlorad inkomst. Sådana ändringar som motionären föreslår skulle
således vara överflödiga.

Motion 503 Birgitta Hambraeus m. fl. samt motion 1520 av Agne Hansson
m. fl.

Innebörden i de båda motionerna är att arbetslöshetsersättning bör utgå
till den som startat eget företag en tid efter det att företaget startas.
Motionärernas syfte är att underlätta nyföretagande och att därigenom

AU 1983/84:7

nedbringa arbetslösheten. Nuvarande regler innebär att ersättningarna
upphör i och med att företaget startas.

TCO vill instämma i det vällovliga syftet att skaffa sysselsättning och att ta
vara på kreativa idéer. Problemen och osäkerheten är ofta stora i samband
med start av egna företag. Det kan emellertid enligt TCO:s mening knappast
vara rimligt att arbetslöshetsersättning skulle användas som ekonomiskt stöd
vid start av eget företag. Sådant stöd bör i stället utgå i andra former.
Understrykas bör att företagaren inte heller kan stå till arbetsmarknadens
förfogande. TCO avvisar således motionskraven.

Motion 1598 Ove Eriksson och Lars Ahlström

Motionärerna hemställer dels om åtgärder för att arbetslöshetsbegreppen
för arbetstagare och företagare skall få större överensstämmelse dels om
vissa åtgärder för att lösa gränsdragningsproblemen mellan arbetslöshetskassor
för arbetstagare och företagare.

Nuvarande regler innebär att företagare betraktas som arbetslös då
företaget lagts ner eller då han skilt sig från detta. Syftet bakom bestämmelsen
är att arbetslöshetsersättningen inte skall utgöra en subventionering av
företagsverksamheten.

TCO anser inte att det finns grund för att ändra arbetslöshetsbegreppet för
dem som i huvudsak är egna företagare. Vad gäller gränsdragningsproblem
mellan arbeslöshetskassor för arbetstagare och företagare är frågan i och för
sig tillfredsställande reglerad genom nuvarande föreskrifter. Tillämpningsproblem
kan emellertid ha förelegat, vilka bör kunna undvikas genom
klarläggande av praxis. Någon åtgärd enligt motionskravet är således inte
erforderlig och motionen bör i helhet avvisas.

Motion 261 Gullan Lindblad och Siri Häggmark

I motionen önskas dels ändrade bestämmelser för personer som pensionerats
före 65 års ålder så att sjukpenning resp arbetslöshetsersättning inte skall
kunna utgå samtidigt med hel tjänstepension, dels en översyn av reglerna
rörande äldre arbetslösa i syfte att förhindra systematiskt utnyttjande av den
sociala och arbetsmarknadspolitiska lagstiftningen.

Vad som avses med sistnämnda krav är att komma till rätta med
uppsägningar vid 58,3 års ålder. TCO som också anser att detta är ett
problem, bl. a. genom att de innebär undantag från turordningsreglerna i
lagen om anställningsskydd (LAS), vänder sig emellertid kraftigt mot
underförstådda påståenden i motionen att det skulle vara fråga om ett
spekulativt utnyttjande från den enskildes sida av systemet. Sådana påståenden
är närmast cyniska med tanke på de ofta svåra upplevelser som det är för
människor att på det här sättet mer eller mindre tvingas lämna arbetsmarknaden.
Utvecklingen mot uppsägningar vid 58,3 års ålder speglar de stora
problemen på arbetsmarknaden och oftast inte den enskildes önskemål.
TCO avstyrker mot denna bakgrund motionens andra att-sats. Problemet
med ”58,3 års pensionering” bör lösas utifrån andra utgångspunkter än dem
som finns i motionen. TCO har för avsikt att inom organisationen arbeta
vidare med denna fråga.

Beträffande motionens första krav vill TCO framhålla att arbetslöshetsersättning
inte kan utgå till personer som uppbär hel tjänstepension eller hel
förtidspension. Däremot kan person som uppbär tjänstepension med en

AU 1983/84:7

tjänstetidsfaktor mindre än 0,8 eller partiell förtidspension vid arbetslöshet
uppbära ersättning som nedsätts i förhållande till storleken på pensionen.
Motionens krav grundar sig således på felaktiga förutsättningar.

Motion 728 Lars Ahlmark

Motionären föreslår åtgärder för att förebygga felaktigt utnyttjande av
förtidspensionering. Vad som åsyftas är samma fråga som i motion 261
nämligen uppsägning vid 58,3 års ålder.

TCO vill här hänvisa till vad som sagts ovan beträffande denna motion
vilket innebär att motionskravet bör avvisas.

Motion 2076 Rune Rydén

I motionen föreslås att frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring
baserad på egenavgifter och med administration av försäkringskassorna
utreds.

TCO tillstyrkte liksom många andra remissinstanser i huvudsak ALFutredningens
förslag till allmän arbetslöshetsförsäkring. Någon ny utredning
behövs inte utan en allmän arbetslöshetsförsäkring bör utgå från detta
förslag. Motionskravet bör således avvisas.

Motion 305 Gullan Lindblad och Barbro Nilsson i Visby

Motionärerna föreslår en snabb utredning rörande ”praktikslussar” för
vuxna. Man bör enligt förslaget kunna ställa krav på arbetsprestation för rätt
till arbetslöshetsersättning från vuxna arbetslösas sida. Motionärerna hänvisar
till att ett förslag om samhällstjänst för ungdomar redan föreligger.

TCO har i många sammanhang pekat på arbetslöshetens negativa effekter
bl. a. att den snabbt kan leda till passivitet. Det kan framhållas att TCO själv
startat verksamhet som syftar till att medlemmar som blivit arbetslösa går
samman i aktiviteter av olika slag. Flera av TCO:s medlemsförbund har
också verksamhet av samma slag.

TCO:s uppfattning är att det av regeringen nyligen fattade beslutet om
beredskapsarbeten för långtidsarbetslösa är en åtgärd som bättre än motionens
krav möter de problem som uppstår för de arbetslösa. Att ha dubbla
verksamheter är knappast vare sig vettigt eller möjligt. Motionen bör enligt
TCO:s uppfattning avslås.

SACO/SR:

Motionerna 1114 (del av) och 2053

SACO/SR tillstyrker motionerna. När det gäller motion 2053 vill SACO/
SR peka på att det idag krävs för att man skall anses oförhindrad att arbeta,
att man förberett barntillsynen så att man utan alltför långt dröjsmål kan få
den ordnad om man blir erbjuden arbete. Så länge man inte blir erbjuden
arbete avgörs således frågan om ersättningsrätten dels av hur ärligt man
deklarerar hur barntillsynen förberetts, dels av hur Kassan bedömer
förberedandet.

Blir man erbjuden ett arbete och avvisar det på grund av att man inte kan

AU 1983/84:7

ordna barntillsynen, blir man som beskrivs i motionen avstängd från
ersättning.

Formellt kan kassan dessutom återkräva redan utbetald ersättning, om det
efter ett avvisat arbetserbjudande framkommer att man inte tillräckligt
förberett barntillsynen. Även detta blir till sist en bedömningsfråga, eftersom
det inte finns någon automatisk koppling mellan förberedandet av och
faktiskt erhållande av barntillsyn. Utöver de argument som framförs i
motionen kan SACO/SR således framhålla att nuvarande system bäddar för
trassel.

Motion 2083

I motionen föreslås att värnpliktiga bör få tillgodoräkna sig samtliga
tjänstgöringsmånader vid ansökan om KAS. I detta sammanhang vill
SACO/SR peka på att det också är problem för de nyutbildade från
högskolan att klara sin försörjning under kvalifikationstiden.

Såsom framgår av SACO/SR:s arbetsmarknadspolitiska program från
1982 anser organisationen att detta kan lösas genom att man medger att
denna kvalifikationstid får fullgöras innan studierna avslutas. Mot utbildningstidens
slut skulle alltså individen kunna anmäla hos arbetsförmedlingen
att han om två månader kommer att stå till arbetsmarknadens förfogande.
Arbetsförmedlingen kan då redan på detta stadium vidta åtgärder för att
hjälpa honom till ett arbete. Om detta inte lyckas skulle rätten till
arbetslöshetsförsäkring föreligga direkt efter utbildningens slut. Detta
system skulle även kunna användas för de värnpliktiga.

Motionerna 503 och 1520

SACO/SR tillstyrker motionens syften. För flera av SACO/SR:s medlemsgrupper,
t. ex. arkitekter, är nuvarande regler ett stort problem. Många
arkitekter tar egna mindre uppdrag. Detta gäller både som bisyssla till
anställning och under arbetslöshet.

Tre typfall kan urskiljas:

1. Den som varaktigt (minst 5 mån) haft eget företag vid sidan av
heltidsanställning 35 tim/vecka) får vid arbetslöshet räkna företagandet
som bisyssla och får fortsätta det så länge verksamheten inte utökas.

2. Den som haft eget företag vid sidan av deltidsanställning (< 35
tim/vecka) måste avregistrera företaget för att kunna få ersättning vid förlust
av anställning.

3. Den som under arbetslöshet inregistrerar enskild firma för att därigenom
lättare kunna erhålla småuppdrag förlorar rätten till arbetslöshetsersättning.

De som tillhör kategori 2 och 3 har givetvis svårt att förstå varför inte de får
ha egen verksamhet i samma omfattning som de som faller under kategori 1.

SACO/SR anser att problemet kan lösas med endast en mindre ändring av
nuvarande regelsystem. Detta sker genom att man för den som förlorat en
anställning tillämpar samma regler för deltidsarbete i eget företag som idag
gäller för deltidsanställning. Det skulle innebära att arbetslöshetsersättning
utgår för den arbetslösa tiden, att ersättningen begränsas till 50 ersättningsdagar
med möjlighet till förlängning till 150 dagar i vissa fall samt att man
måste vara beredd att anta ett heltidsarbete om man blir erbjuden ett sådant.
När de 50 (alt. 150) ersättningsdagarna förbrukats får man - på motsvarande

AU 1983/84:7

sätt som vid deltidsanställning - välja mellan att avregistrera företaget och
vara helt arbetslös eller fortsätta företaget och då i fortsättningen räknas som
företagare med de regler som gäller för företagares arbetslöshetsförsäkring.

Motionerna 261 och 728

SACO/SR anser att det finns anledning att före organisationens ställningstagande
ytterligare utreda frågan om ändrade bestämmelser för personer
som pensionerats före 65 års ålder, så att sjukpenning respektive arbetslöshetsersättning
ej kan utgå samtidigt med hel tjänstepension.

När det gäller den andra att-satsen i motion 261 kan SACO/SR instämma i
behovet av en översyn av reglerna. Samtidigt kan organisationen konstatera
att möjligheten att säga upp en individ vid 58,3 års ålder med arbetslöshetsersättning
i 450 dagar och därefter förtidspension är ett sätt att underlätta bl. a.
omstruktureringen av näringslivet.

Motion 2076

SACO/SR avstyrker motionen. Införandet av en allmän arbetslöshetsförsäkring
som skall stå i nära kontakt med de fackliga organisationerna är ett
gammalt SACO/SR-krav. SACO/SR:s principiella uppfattning är att alla
som står till arbetsmarknadens förfogande men utan eget förvållande saknar
arbete bör vara berättigade till någon form av kontant stöd. Ett förslag om
införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring presenterades också våren
1978 men har av statsfinansiella skäl ännu inte kunnat genomföras.

Motion 305

SACO/SR instämmer med motionärerna om att arbetslöshet för många är
så förödande att individernas arbetslöshetsperioder bör fyllas med något
meningsfullt. Ett bra exempel på detta är arbetsförmedlingarnas och
arbetsmarknadsinstitutens satsningar kring ”jobbklubbar”, dvs. att lära de
arbetslösa att självständigt och aktivt på heltid söka arbete.

Filosofin bakom inrättandet av praktikslussar är tilltalande. I motionen
framställs dock dessa så att de har stora likheter med beredskapsarbeten.
Införs ett nytt arbetsmarknadspolitiskt medel måste detta komplettera
tidigare åtgärder och inte konkurrera med dessa. Mot den bakgrunden krävs
därför förmodligen mer än en snabb utredning för att belysa konsekvenserna
av införandet av praktikslussar.

SAF:

Allmänna synpunkter:

Vi har tidigare i olika sammanhang uttalat att en allmän arbetslöshetsförsäkring
bör införas. Vi har fortfarande denna principiella inställning, men är
medvetna om att nuvarande statsfinansiella läge för avsevärd tid omöjliggör
en sådan reform. Detta gäller i vart fall om ersättningsnivån inom en allmän
arbetslöshetsförsäkring skall ligga i nivå med vad som gäller inom nuvarande
försäkring, administrerad av erkända arbetslöshetskassor. Med hänsyn till
att nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkring till ca 90 % finansieras

AU 1983/84:7

genom statsbidrag och endast till ca 10 % genom medlemsavgifter framstår
skillnaden i ersättningsnivå mellan högsta a-kasseersättning (280 kr. per dag
dock max 91,7 % av tidigare arbetsinkomst) och kontant arbetsmarknadsstöd
(100 kr. per dag) som i hög grad oberättigad. I avvaktan på en allmän
försäkring bör en utjämning av ersättningsnivån äga rum för dem som
uppfyller arbetsvillkoret. Att a-kassorna och de fackliga organisationerna
sällan eller aldrig upplyser om möjligheten att tillhöra a-kassan utan att vara
med i den fackliga organisationen är ett beklagligt men notoriskt faktum.
Enligt vår mening bör inga ändringar i nuvarande ersättningssystem vid
arbetslöshet göras, som försvårar ett införande av en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Mot bakgrund av dessa mera allmänna synpunkter på problemområdet
lämnar vi nedan följande synpunkter på vissa av de remitterade motionerna.

I motion 1982/83:2053 hemställs ”att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att arbetssökande som för övrigt är berättigad till
erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd bör erhålla
denna ersättning även om kommunal barnomsorg inte kan erbjudas”. Enligt
motionärerna bör i detta avseende som enda krav på en arbetssökande ställas
att denne anmält sitt behov av barnomsorg till kommunen och kan visa intyg
på detta. En grundförutsättning för rätt till arbetslöshetsersättning är att en
arbetssökande skall vara oförhindrad att antaga erbjudet lämpligt arbete. I
vårt remissyttrande till arbetsmarknadsdepartementet över ALF-utredningens
förslag om allmän arbetslöshetsförsäkring (SOU 1978:45) uttalade vi att
vi i likhet med ALF-utredningen ansåg att denna princip får olyckliga
konsekvenser i de fall då en förälder som blivit arbetslös enligt nuvarande
regler förlorar sin barnomsorgsplats under arbetslösheten och därmed också
mister rätten till ersättning så länge barntillsynen inte ordnas på annat sätt. Vi
tillstyrkte därför ett av ALF-utredningen föreslaget tillägg till lagen om
barnomsorg som innebar att den som på grund av arbetslöshet gått miste om
barnomsorgsplats skall före annan anvisas sådan plats som blir tillgänglig
efter det att föräldern har erhållit erbjudande om lämpligt arbete, om ej
barnets behov av tillsyn tillgodoses på annat sätt. Vi anser fortfarande att en
sådan åtgärd bör föredras framför den av motionärerna förordade. Vi anser
sålunda att motionen bör avslås.

I motion nr 503 begärs ändrade regler för arbetslöshetsersättning så att
startandet av nya företag underlättas. Ett liknande yrkande framställs i
motion nr 1520. I den förstnämnda motionen framhålls att det förekommit
att ersättningen dragits in för ”företagsamma människor som i stället för att
vänta på jobb har börjat skapa sina egna”. Detta har - framhåller
motionärerna - medfört att lovande nya företag har lagts ned och människor
med egna idéer har tvingats till passivitet.

De i motionerna behandlade frågorna rymmer svåra avvägningsproblem.
Å ena sidan är det angeläget att den som själv försöker lösa sin arbetslöshetssituation
känner att han har samhällets stöd i dessa strävanden. Å andra sidan
är det viktigt - med tanke på de företag som efterfrågar arbetskraft - att den
som får ett konkret arbetserbjudande verkligen står till arbetsmarknadens
förfogande. Med hänsyn till att de i motionerna behandlade frågorna kan
väntas få ökad aktualitet ställer vi oss positiva till att de blir föremål för
utredning.

I motion nr 261 yrkas under punkt 1 ”ändrade bestämmelser för personer
som pensionerats före 65 års ålder, så att sjukpenning resp. arbetslöshetsersättning
ej kan utgå samtidigt med hel tjänstepension”. Motionärerna påstår
att den som före 65 års ålder avgått med tjänstepension eller uppbär hel

AU 1983/84:7

förtidspension kan få ersättning från arbetslöshetskassan "utöver en pension,
som vanligtvis är 65-70 % av den tidigare lönen”. Denna beskrivning
av gällande regler är inte helt korrekt. Den som uppbär hel förtidspension
kan inte anses arbetsför och uppfyller inte de allmänna villkoren för rätt till
ersättning vid arbetslöshet. Enligt 21 § andra stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring
upphör rätten till ersättning när den försäkrade före 65 års ålder
börjar uppbära ålderspension med en tjänstetidsfaktor som uppgår till 0,8 %
eller mer och när pensionen utgår på grund av förvärvsarbete. I övriga fall
skall enligt första stycket nämnda paragraf dagpenningen nedsättas med
ålderspensionens belopp. Mot bakgrund härav synes anledning saknas att
bifalla ifrågavarande motionsyrkande.

I samma motion yrkas under punkt 2 ”en översyn av reglerna rörande äldre
arbetslösa i syfte att förhindra systematiskt utnyttjande av den sociala och
arbetsmarknadspolitiska lagstiftningen”. Motionärerna tar upp den under
senare tid mycket omdiskuterade företeelsen att vid personalinskränkningar
lokala uppgörelser träffas som innebär att personer som är lägst 58 år 3
månader får lämna företaget för att efter utförsäkring från arbetslöshetskassan
bli förtidspensionerade av arbetsmarknadsskäl. Vi kan förstå de farhågor
som framförs i motionen. Incitamentet till fortsatt arbete kan bortfalla vid en
hög kompensationsnivå för arbetslösa. Kärnpunkten är dock att om ett
företag har övertalig arbetskraft och driften med framgång skall kunna
fortsätta och utvecklas, så måste företaget ha möjlighet att behålla yngre
arbetskraft. Ett sådant företag kan ofta behöva införa nya produktionsmetoder
och nya arbetsrutiner för att med framgång hävda sig. Yngre arbetskraft
har större förmåga att verkningsfullt medverka i nödvändiga förändringar.

Den s. k. lagturordningen kan inte frångås utan att särskilda överenskommelser
träffas. De äldre, vilkas anställningar avses skola upphöra, är i den
situationen att de då kan kräva en hög kompensationsnivå. En sådan leder i
sin tur till att incitamentet till fortsatt arbete kan komma att minska. De
nämnda överenskommelserna om ändrad turordning och kompensation
härför är dock nödvändiga för de företag som måste göra personalinskränkningar
för att kunna fortleva. Det torde för utskottet vara känt att regeringen
har uppmärksammat dessa frågor och att överväganden pågår inom arbetsmarknads-
och socialdepartementen. Då frågorna sålunda redan är vederbörligen
uppmärksammade och då motionsyrkandet är oprecist anser vi att
någon riksdagens åtgärd för närvarande inte är påkallad. Vad nu sagts gäller
även motion nr 728.

I motion nr 2076 begärs att ”frågan om en allmän arbetslöshetsersättning
baserad på egenavgifter utreds”. Vi har inledningsvis under avsnittet
Allmänna synpunkter framhållit att vi stöder tanken på en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Att en sådan till stor del kan vara baserad på avgifter som
erläggs av de försäkrade själva är för oss en naturlig tanke. Vi anser för övrigt
att det finns starka skäl att återinföra egenavgifter inom andra delar av
socialförsäkringssystemet.

minab/gotab Stockholm 1983 77169