AU 1983/84:4
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1983/84:4
om facklig verksamhet
I betänkandet behandlas två motioner om facklig verksamhet. Motionerna
väcktes under allmänna motionstiden år 1983.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas två motioner från föregående riksmöte om
facklig verksamhet.
Den ena motionen, 1982/83:1057, är en partimotion från vpk. I den begärs
att lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (förtroendemannalagen)
ändras i olika avseenden. Vpk har tidigare år föreslagit
motsvarande ändringar i lagen. Förslagen har avslagits av riksdagen, och
utskottet avstyrker den nu föreliggande motionen. Vpk:s företrädare i
utskottet reserverar sig för bifall.
Den andra motionen, 1982/83:1042 av Jan Bergqvist (s) och Birger
Rosqvist (s), tar upp frågan om skyldighet för multinationella företag att
bekosta de fackliga organisationernas samarbete inom koncernen. Utskottet
föreslår inte någon åtgärd med anledning av motionen, medan vpkföreträdaren
i en reservation föreslår att den bifalls.
Motionsyrkandena
1982183:1042 av Jan Bergqvist (s) och Birger Rosqvist (s)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning
som ålägger svenska multinationella företag samt utländska multinationella
företag verksamma i Sverige att bekosta de lokala fackliga organisationernas
samarbete inom koncernen.
1982183:1057 av Lars Werner m. fl. (vpk)
I motionen yrkas
2. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till förändring av
förtroendemannalagen enligt de riktlinjer som anges i motionen.
Yrkandet 1 i motionen behandlas i betänkandet AU 1983/84:5.
Förändringar i förtroendemannalagen
Gällande rätt
Lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen trädde i kraft
den 1 juli 1974.
1 Riksdagen 1983184.18sami. Nr 4
AU 1983/84:4
2
Principen i lagen är att arbetsgivarna på olika sätt skall underlätta för de
fackliga förtroendemännen att bedriva den fackliga verksamheten. Den mest
betydelsefulla rättigheten som förtroendemännen har är rätten till ledighet
från arbetet under den tid som behövs för det fackliga uppdraget. Om det
fackliga arbetet avser den egna arbetsplatsen har förtroendemännen dessutom
rätt till lön och andra anställningsförmåner under ledigheten. Ledigheten
får inte vara längre än som är rimligt med hänsyn till förhållandena på den
enskilda arbetsplatsen. Den skall vidare förläggas så, att den inte medför
betydande hinder för ”arbetets behöriga gång”.
Vid tvist om innebörden av lagen eller avtal som grundar sig på denna har
facklig organisation tolkningsföreträde frånsett vissa undantagsfall. I sista
hand kan frågan prövas av arbetsdomstolen. Överträdelser av lagen, vare sig
det sker från arbetsgivarens eller den fackliga organisationens sida, kan leda
till skadestånd. Även en enskild facklig förtroendeman kan åläggas skadestånd,
dock inte för verksamhet som bedrivits med organisationens godkännande.
Motionen
I partimotion 1057 (vpk) anförs under rubriken Förbättra förtroendemannalagen:
Förändring
i arbetsrättslagstiftningen kräver även att förtroendemannalagen
förändras. Följande riktlinjer bör ligga till grund för förändringar av
förtroendemannalagen:
o Lagen utsträcks till att omfatta möjligheter att ta till vara medlemmarnas
intressen i mer allmänna samhällsfrågor liksom politisk verksamhet,
o Den fackliga organisationen skall ges rätten att bestämma omfattningen
av tidsåtgången för det fackliga uppdraget,
o Rätten till fackliga möten på betald arbetstid skrivs in i lagen. Den fackliga
organisationen skall ha rätt till tillträde till de arbetsplatser där det finns
medlemmar, och de fackliga experter som den fackliga organisationen
anlitar skall ges samma rättighet,
o Facklig organisation som företräder minst en femtedel av de anställda
skall omfattas av lagen om facklig förtroendemans ställning,
o Sanktionsbestämmelserna som kan ådömas facklig organisation eller
förtroendeman, skadestånd enligt förtroendemannalagen, skall utgå ur
lagen.
Tidigare riksdagsbehandling
Motsvarande yrkanden har framställts även tidigare, senast i motion
1981/82:848 (vpk). Utskottet anförde i betänkandet AU 1982/83:6 (s. 11):
Liksom när det gäller vpk:s yrkanden beträffande medbestämmandelagen
ser utskottet positivt på enskildheter i förslagen beträffande förtroendemannalagen.
En kommande reformering bör emellertid ha en annan inriktning
än vpk angivit, och utskottet avstyrker motion 848 i denna del.
AU 1983/84:4
3
Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade sig för
bifall till motionen. Företrädarna för moderata samlingspartiet, centerpartiet
och folkpartiet framhöll i ett särskilt yttrande att vad de sett positivt på
var enbart att frågorna om rätten till fackliga möten på arbetstid och
forskares tillträde till arbetsplatserna visat sig möjliga att reglera avtalsvägen.
Fackligt arbete i multinationella företag
Motionen
I motion 1042 av Jan Bergqvist (s) och Birger Rosqvist (s) framhålls att de
multinationella företagen på grund av sin maktställning skapar stora problem
för det fackliga arbetet. Som exempel anförs att det ofta fattas viktiga beslut i
utlandsägda koncerner utan att de anställda som berörs får möjlighet till
insyn, information och förhandling. De fackliga organisationerna vägras av
många företag kontakt med de verkliga beslutsfattarna i koncernen. De
anställda blir inte sällan ställda under hot om överflyttning av produktionen
till andra länder. Det är svårt för de fackliga organisationerna att skaffa sig en
riktig bild av det multinationella företagets ekonomiska situation.
Problem av dessa slag ställer mycket stora krav på det fackliga arbetet.
Därför bör det vara ett svenskt samhällsintresse att underlätta för våra
fackliga organisationer att samarbeta med fackliga organisationer i andra
länder. Några svenska multinationella företag bidrar ekonomiskt till den
fackliga verksamheten inom hela företaget. Dessa företag är dock en
minoritet. Motionärerna vill därför att regeringen skall ta initiativ till
lagstiftning som ålägger svenska multinationella företag och utlandskontrollerade
företag i Sverige att bekosta det internationella samarbetet mellan de
lokala fackliga organisationerna inom koncernen.
Utskottet
I det följande behandlas två motioner om facklig verksamhet.
Den ena av dessa motioner, 1057, är en partimotion från vpk. I den begärs
förändringar av förtroendemannalagen. Vpk vill att lagens tillämpningsområde
skall vidgas i två avseenden. För det första bör begreppet facklig
verksamhet i lagens mening även omfatta mer allmänna samhällsfrågor
liksom politisk verksamhet. För det andra skall lagen även göras tillämplig på
vad som brukar kallas minoritetsorganisationer, dvs. fackliga organisationer
som inte har kollektivavtal med arbetsgivaren.
Därutöver föreslår vpk att den fackliga organisationen skall ha rätt att
bestämma tidsåtgången för de fackliga uppdragen, dvs. omfattningen av
förtroendemännens ledighet för uppdragen, utan de restriktioner som nu
finns i lagen. En facklig organisation skall ha rätt till tillträde på arbetsplatser
AU 1983/84:4
4
där organisationen har medlemmar. Detsamma skall gälla om experter som
anlitas av organisationen. Rätten till fackliga möten på betald arbetstid bör
skrivas in i lagen. Slutligen förordas att lagens skadeståndsbestämmelser
skall utgå beträffande fackliga organisationer och deras förtroendevalda.
Liknande ändringsförslag har även tidigare år framförts av vpk i riksdagen
men har då inte vunnit bifall.
Den nuvarande förtroendemannalagen tillkom år 1974. Ett förslag till ny
lag lades år 1977 fram av nya arbetsrättskommittén (NARK). Kommittéförslaget
låg till grund för en omarbetning av förtroendemannalagen som
gjordes inom arbetsmarknadsdepartementet. Omarbetningen resulterade i
ett förslag till en ny förtroendemannalag som år 1978 offentliggjordes av den
dåvarande regeringen genom en lagrådsremiss. Regeringsförslaget kom
dock aldrig att föreläggas riksdagen. Det kan tilläggas att de två nu nämnda
förslagen till en ny förtroendemannalag endast på enstaka punkter går
motionärernas önskemål till mötes.
Genom 1982 års utvecklingsavtal mellan SAF och LO/PTK har överenskommelse
träffats om bl. a. villkoren för forskares tillträde till arbetsplatserna
och om fackliga möten på betald arbetstid. Behovet av att komplettera
dessa avtalslösningar med ändringar av förtroendemannalagen får bedömas
senare. Det har upplysts i utskottet att frågor av det slaget övervägs i den
inom arbetsmarknadsdepartementet verksamma beredningsgruppen för
arbetsrättsliga frågor. Som exempel på enligt utskottets mening aktuella
reformfrågor kan påpekas att NARK i slutbetänkandet (SOU 1982:60
s. 141) särskilt framhållit behovet av bestämmelser som ger utrymme för en
ordning med s. k. regionala förtroendemän till stöd för den lokala fackliga
verksamheten på i första hand de mindre arbetsplatserna. Med detta
exempel har utskottet velat visa att arbetet med fortsatta förändringar av
förtroendemannalagen i det väsentliga bör ha en annan inriktning än vpk
förordar. Med hänsyn härtill och till vad i övrigt anförts avstyrker utskottet
motion 1057.
Den andra motionen som behandlas i detta betänkande, 1042 av Jan
Bergqvist (s) och Birger Rosqvist (s), väcker frågan om att genom lag ålägga
de multinationella företagen skyldighet att bekosta de lokala fackliga organisationernas
samarbete inom koncernerna. Motionärerna avser med multinationella
företag såväl de svenskägda multinationella företagen som utlandskontrollerade
företag som är verksamma i Sverige. Förslaget motiveras med de
särskilda svårigheter som är förenade med att driva fackligt arbete i sådana
företag och att dessa svårigheter gör det nödvändigt att de svenska fackliga
organisationerna samarbetar med fackliga organisationer i andra länder.
Motionärerna illustrerar problemen med påpekandet att viktiga beslut
fattas i utlandsägda koncerner utan att de anställda som berörs får möjlighet
till insyn, information och förhandlingar. Likaså, framhålls vidare, vägrar
många företag de fackliga organisationerna att få kontakt med de verkliga
beslutsfattarna i koncernen. Såvitt utskottet kan finna är detta problem som
AU 1983/84:4
5
inte enbart känntecknar de multinationella företagen. Problem av samma art
förekommer inom koncerner i allmänhet. Medbestämmandelagens regler
om bl. a. förhandlingar och information gäller nämligen enbart den som
juridiskt sett är arbetsgivare, dvs. det företag, det bolag etc. som arbetstagarna
är anställda hos. Om företaget t. ex. ägs av ett annat bolag har detta i
princip inte några arbetsrättsliga skyldigheter enligt lagen.
Denna s. k. koncernproblematik på medbestämmandeområdet har analyserats
av NARK i det nämnda slutbetänkandet (s. 240 ff). Analysen visar
att man stöter på svårigheter av skilda slag om man lagstiftningsvägen vill
försöka komma till rätta med problemen. Kommittén rekommenderar
därför att man åtminstone tills vidare avvaktar de resultat som kan uppnås
genom de koncernbestämmelser som överenskommits i utvecklingsavtalet
mellan SAF och LO/PTK. Huruvida utvecklingsavtalets koncernbestämmelser
är tillräckliga som utgångspunkt för att lösa förhandlings- och informationsfrågorna
i de multinationella företagen är för tidigt att uttala sig om. Det
skall inte förbises att det ligger en begränsning i att avtalet uttryckligen
endast gäller koncernverksamhet som bedrivs inom landet. Utskottet utgår
från att dessa särskilda förhandlings- och informationsfrågor med deras
internationella aspekter uppmärksammas av den tidigare nämnda
arbetsrättsliga beredningsgruppen i arbetsmarknadsdepartementet i samband
med att man följer utvecklingen på koncernområdet i övrigt. Det får
vidare förutsättas att beredningsgruppen tar erforderliga initiativ till de nya
avtalslösningar eller lagändringar som visar sig motiverade av den fortsatta
utvecklingen, däribland fackliga resursfrågor av det slag som aktualiserats i
motionen. Mot den bakgrunden anser utskottet det inte behövligt att föreslå
någon åtgärd med anledning av motion 1042.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ändringar i förtroendemannalagen
att riksdagen avslår motion 1982/83: 1057 yrkande 2,
2. beträffande skyldighet för multinationella företag att bekosta
facklig verksamhet
att riksdagen avslår motion 1982/83:1042.
Stockholm den 8 november 1983
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND
Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Erik Johansson (s),
Lars Ulander (s), Marianne Stålberg (s), Karin Flodström (s), Lahja Exner
(s), Gustav Persson (s), Elver Jonsson (fp), Lars-Ove Hagberg (vpk), Ingrid
Hemmingsson (m), Håkan Stjernlöf (m), Barbro Nilsson i Visby (m), Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) och Cecilia Jensfelt (c).
AU 1983/84:4
6
Reservationer
1. Ändringar i förtroendemannalagen (mom. 1)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar ”Genom 1982”
och slutar ”motion 1057” bort ha följande lydelse:
1974 års lag om de fackliga förtroendemännens rättigheter försågs från
början med omotiverade begränsningar som försvårar ett effektivt fackligt
arbete och medför onödiga gränsdragningsproblem. Bl. a. drogs upp en
konstlad gräns mellan politiskt och fackligt arbete fastän det i praktiken inte
är möjligt att göra en åtskillnad av det slaget.
En annan begränsning är att den fackliga organisationen endast har
tolkningsföreträde beträffande tidsåtgången för de fackliga uppdragen. Det
är mer rimligt att detta får bestämmas av organisationen.
När man slopar dessa begränsningar kommer det att saknas anledning att
behålla möjligheterna till skadeståndssanktioner mot fackföreningarna och
deras förtroendevalda.
I det s. k. utvecklingsavtalet mellan SAF, LO och PTK liksom i en del
andra avtal finns regler om fackliga möten på betald arbetstid och om rätt för
de fackliga organisationernas företrädare och experter att få tillträde till
andra arbetsplatser än den egna. Detta får inte hindra att man skriver in
sådana fackliga rättigheter i lagen så att de blir generellt giltiga och även når
ut till arbetsplatser som inte omfattas av avtalsregleringen.
För att de förtroendevalda skall få de rättigheter som tillkommer dem
enligt lagen krävs att deras fackliga organisation är bunden av kollektivavtal i
förhållande till arbetsgivaren. Det innebär att fackliga organisationer utan
avtal inte omfattas av lagens skydds- och förmånsbestämmelser beträffande
de förtroendevalda. Detta gäller även om organisationen har ett betydande
antal medlemmar på arbetsplatsen eller t. o. m. om flertalet anställda tillhör
organisationen. En sådan ordning är orimlig. En organisation som företräder
minst en femtedel av de anställda på en arbetsplats bör alltid ha rätt att utse
fackliga förtroendemän med den ställning lagen ger.
De förändringar av förtroendemannalagen som förespråkats i framställningen
ovan kan sammanfattas på det sätt som görs i vpk-motionen 1057:
o Lagen utsträcks till att omfatta möjligheter att ta till vara medlemmarnas
intressen i mer allmänna samhällsfrågor liksom politisk verksamhet,
o Den fackliga organisationen skall ges rätten att bestämma omfattningen
av tidsåtgången för det fackliga uppdraget,
o Rätten till fackliga möten på betald arbetstid skrivs in i lagen,
o Den fackliga organisationen skall ha rätt till tillträde till de arbetsplatser
där det finns medlemmar, och de fackliga experter som den fackliga
organisationen anlitar skall ges samma rättighet,
o Facklig organisation som företräder minst en femtedel av de anställda
skall omfattas av lagen om facklig förtroendemans ställning.
AU 1983/84:4
7
o Sanktionsbestämmelserna som kan ådömas facklig organisation eller
förtroendeman, skadestånd enligt förtroendemannalagen, skall utgå ur
lagen.
Dessa riktlinjer för en reformering av förtroendemannalagen bör delges
regeringen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande ändringar i förtroendemannalagen
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1057, yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Skyldighet för multinationella företag att bekosta facklig verksamhet
(mom. 2)
av Lars-Ove Hagberg (vpk) som anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar ”Motionärerna
illustrerar” och på s. 5 slutar ”motion 1042” bort ha följande lydelse:
I motion 1042 har Jan Bergqvist (s) och Birger Rosqvist (s) på ett
övertygande sätt visat de särskilda svårigheter som föreligger att bedriva
facklig verksamhet i multinationella företag och att det till följd härav är
nödvändigt att de fackliga organisationerna vid företagen i Sverige får
erforderliga resurser för att upprätthålla ett internationellt samarbete med de
fackliga organisationerna vid koncernens företag utomlands.
I likhet med motionärerna anser utskottet att det är de multinationella
företagen som skall bekosta detta samarbete och att det skall åläggas
företagen som en lagfäst skyldighet. Det bör uppdras åt regeringen att
utforma förslag till lagstiftning om en sådan skyldighet för svenska multinationella
företag och utländska multinationella företag med verksamhet i
Sverige.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande skyldighet för multinationella företag att bekosta
facklig verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1042 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
minab/gotab Stockholm 1983 77138