AU 1983/84:3

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1983/84:3

om anställningsskydd

I betänkandet behandlas fem motioner om anställningsskydd. Motionerna
väcktes under allmänna motionstiden år 1983.

Sammanfattning

På våren 1982 antogs en ny anställningsskyddslag som ersatte 1974 års lag.
I fem motioner från det förra riksmötet begärs nu att lagen skall ändras i vissa
avseenden.

Alf Wennerfors m. fl. (m) behandlar sålunda i motion 1636 de nya
möjligheter lagen ger till provanställning och tillfälliga anställningar vid
arbetstoppar. Motionärerna anser det vidare vara påkallat med en översyn av
begreppet saklig grund för uppsägning, och de föreslår liksom Ewy Möller
(m) och Bertil Danielsson (m) i motion 664 att det skall göras vissa tillägg till
lagens turordningsregler.

Utskottet avstyrker de båda motionerna bl. a. med hänvisning till att
liknande frågor diskuterades redan vid tillkomsten av den nya anställningsskyddslagen.
Företrädarna för moderata samlingspartiet reserverar sig till
förmån för bifall till motionerna.

Vpk föreslår i partimotionerna 354 och 1055 att anställningsskyddslagen
ändras på två punkter. Vpk anser att lön skall utgå till anställda från första
dagen av en permittering och inte sedan permitteringen har pågått i två
veckor. Dessutom begär vpk att deltidsanställda skall erbjudas utökad
arbetstid innan arbetsgivaren företar nyanställningar.

Utskottet gör vissa uttalanden med anledning av vpk-motionerna men
föreslår att de lämnas utan åtgärd. Vpk:s företrädare i utskottet reserverar
sig för bifall.

Slutligen tar utskottet upp en motion, 661 av Ove Karlsson m. fl. (s), med
anknytning till företrädesrätten vid återanställning. Motionärerna påtalar att
det är möjligt för en arbetsgivare att först säga upp anställda på grund av
arbetsbrist och sedan låta en entreprenör överta de uppsagdas arbetsuppgifter.
Utskottet redovisar synpunkter på det aktuella rättsläget och vill inte
förorda någon åtgärd av det slag som begärs i motionen. Vpk:s företrädare
reserverar sig däremot för bifall till motionen.

1 Riksdagen 1983184.18sami. Nr 3

AU 1983/84:3

Motionerna

1982/83:354 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i
lagen om anställningsskydd så att arbetsköpare skall vara skyldig att före
nyanställningar erbjuda redan anställd med deltidsarbete förlängd arbetstid.
Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83:352.

1982/83:661 av Ove Karlsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om
översyn av lagen om anställningsskydd på sätt som i motionen anförts när det
gäller 25 § vad beträffar företrädesrätt till ny anställning.

1982/83:664 av Ewy Möller (m) och Bertil Danielsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att i förslaget till lag om
anställningsskydd ett tillägg görs till 22 § i form av ett nytt stycke med
följande lydelse:

Om det finns särskilda skäl att tillgodose behovet av att viss arbetstagare
med särskilt yrkeskunnande eller särskild lämplighet får stanna kvar i arbetet
får arbetsgivaren vid bestämmandet av turordningen lämna företräde åt
sådan arbetstagare.

1982183:1055 Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. att anta följande såsom Motionärernas förslag betecknade lydelse av
förslag till lag om ändring i lagen om anställningsskydd (1974:12):

Nuvarande lydelse

Arbetstagare, som under anställningstiden
har varit permitterad mer
än tvä veckor i följd eller sammanlagt
mer än 30 dagar under samma kalenderår,
har rätt till lön och andra
anställningsförmåner för överskjutande
permitteringstid, såvida ej permitteringen
är en följd av att arbetet
är säsongbetonat eller annars till sin
natur icke sammanhängande.

Förmåner som motsvarande tillämpning.

Om anställningsförmån icke sammanhängande.

2. att denna lag skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1983.

1982/83:1636 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

6. att riksdagen beslutar att 22 § lagen om anställningsskydd skall ha
följande lydelse:

Inom driftenheten och avtalsområdet får vidare fastställas särskild turordning
för de arbetstagare som har i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter.

Motionärernas förslag
§

Arbetstagare, som under anställningstiden
blir permitterad har rätt
till lön och andra anställningsförmåner
för permitteringstiden, såvida ej
permitteringen är en följd av att
arbetet är säsongbetonat eller annars
till sin natur icke sammanhängande.

AU 1983/84:3

Om det finns särskilda skäl att tillgodose behovet av att viss arbetstagare
med särskilt yrkeskunnande eller särskild lämplighet får stanna kvar i arbetet
får arbetsgivaren vid bestämmande av turordningen lämna företräde åt sådan
arbetstagare.

7. att riksdagen beslutar att vidta sådan ändring i lagen om anställningsskydd
beträffande anställning vid arbetstoppar som anförs i motionen,

8. att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om en skyndsam
översyn av begreppet saklig grund i lagen om anställningsskydd,

9. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära åtgärder i syfte att
möjligheterna till provanställning enligt lagen om anställningsskydd blir
gällande för hela arbetsmarknaden oavsett vad som stadgas i andra lagar eller
i ingångna kollektivavtal på arbetsmarknaden.

Övriga yrkanden behandlas i betänkandena AU 1983/84:2 och 5.

Anställningsskyddslagen

Anställningsskyddslagen omfattar i princip alla arbetstagare i såväl allmän
som privat tjänst. Endast ett fåtal kategorier arbetstagare är undantagna.

I likhet med den ordning som gäller för andra arbetsrättsliga lagar kan det
genom kollektivavtal fastställas regler som medför avvikelser från anställningsskyddslagens
bestämmelser. De grundläggande bestämmelserna om
skydd för arbetstagarna är dock tvingande, dvs. de kan inte sättas ur spel
genom avtal.

Lagen utgår från att anställning tills vidare är den normala anställningsformen.
Tidsbegränsade anställningar får endast ske med stöd av regler i lagen
eller i kollektivavtal. De fall som avses i lagen är tidsbegränsade anställningar
på grund av ”arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet” samt vikariat,
praktik- och feriearbeten och tillfälliga arbetstoppar. Tidsbegränsade anställningar
får vidare beredas arbetstagare som antingen väntar på att börja
värnplikts- eller motsvarande tjänstgöring eller har uppnått pensionsåldern.
Slutligen ger lagen möjlighet till provanställning i högst sex månader.

En anställning tills vidare upphör genom att den sägs upp av arbetsgivaren
eller arbetstagaren. En tidsbegränsad anställning upphör utan uppsägning
när anställningstiden löper ut eller arbetet har slutförts. I vissa fall - det gäller
bl. a. vid provanställning - skall arbetsgivaren i förväg lämna besked om att
anställningen inte kommer att fortsätta.

För uppsägning från arbetsgivarens sida krävs saklig grund. Motsvarande
krav ställs inte för de besked som lämnas när tidsbegränsade anställningar
inte skall fortsätta. När det gäller begreppet saklig grund finns två typfall med
olika rättsverkningar och procedurregler. Det ena fallet är arbetsbrist, det
andra är uppsägning på grund av en arbetstagares personliga förhållanden. I
det senare fallet skall skälen vara starka. Ännu starkare skall skälen vara om
anställningen skall upphöra genom avskedande med omedelbar verkan.
Avskedande får tillgripas enbart i mycket allvarliga fall.

Oavsett om en uppsägning sker på grund av arbetsbrist eller arbetstagarens
personliga förhållanden krävs att arbetsgivaren först har prövat möjligheter 1*

Riksdagen 1983184.18sami. Nr 3

AU 1983/84:3

na till omplacering. I annat fall anses det inte föreligga saklig grund för
åtgärden.

Vid uppsägning från arbetsgivarens sida skall iakttas vissa uppsägningstider.
Dessas längd är beroende av arbetstagarens ålder. För arbetstagare
under 25 år är uppsägningstiden en månad, för dem som fyllt 25 år två
månader, 30 år tre månader etc. Längsta uppsägningstid är sex månader och
gäller arbetstagare som är 45 år eller äldre. Det är att märka att om
anställningen pågått mindre än ett halvår är uppsägningstiden oavsett åldern
en månad. För en arbetstagare som vill sluta sin anställning är uppsägningstiden
också en månad.

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist liksom vid permittering skall
fastställas en turordning där huvudprincipen är att den som senast anställts
blir den som får gå först. Även för återgång till arbete efter permittering och
för återanställning finns turordningsregler.

En tillsvidareanställd arbetstagare som har sagts upp på grund av
arbetsbrist har företrädesrätt till återanställning. En motsvarande återanställningsrätt
gäller för arbetstagare som under en längre period haft en
tidsbegränsad anställning.

Oriktiga uppsägningar och avskedanden kan ogiltigförklaras av domstol.
De kan också leda till att arbetsgivaren åläggs att betala skadestånd.

Lagen ger de lokala fackliga organisationerna medinflytande genom rätt
till insyn i och överläggningar om arbetsgivarens beslut beträffande uppsägningar,
avskedanden och permitteringar. Även dessa regler är skadeståndssanktionerade.

Slutligen föreskriver lagen en skyldighet för arbetsgivaren att betala
permitteringslön sedan permitteringen har pågått viss tid.

Den nu gällande anställningsskyddslagen antogs år 1982 och trädde i kraft
den 1 april samma år. Därmed ersattes 1974 års lag i samma ämne. Den nya
lagen överensstämmer i väsentliga hänseenden med den tidigare. Till
förändringarna hör att i den nya lagen införts möjligheter till provanställning
och tidsbegränsad anställning för arbetstoppar. Sådana anställningar var
tidigare tillåtna endast om de hade stöd i ett kollektivavtal.

Anställning vid arbetstoppar

Gällande rätt

Enligt 5 § i den nya anställningsskyddslagen är anställning på grund av
tillfällig arbetsanhopning en av de tillåtna formerna av tidsbegränsad
anställning. En och samma arbetstagare får anställas på detta sätt i
sammanlagt högst sex månader under två år.

AU 1983/84:3

Motionen

Alf Wennerfors m. fl. (m) påpekar i motion 1636 att tvåårsgränsen har
tillkommit för att begränsa möjligheterna att missbruka anställningar vid
arbetstoppar. Detta är i och för sig vällovligt men motverkar det avsedda
syftet. Det ter sig helt omotiverat, fortsätter motionärerna, att en arbetsgivare
skall vara förhindrad att under två sommarperioder om vardera fyra
månader anställa en och samma arbetstagare om anställningarna helt klart är
betingade av tillfälliga arbetstoppar. Tidsgränsen försvårar för t. ex. studerande
att återkomma till samma feriearbete två år i rad. Med hänsyn till det
anförda anser motionärerna att tvåårsgränsen skall tas bort ur lagen.

Tidigare riksdagsbehandling

Ett motsvarande motionsyrkande om slopande av tvåårsgränsen framställdes
vid 1982 års riksdagsbehandling. Utskottet anförde (AU 1981/82:11
s. 15):

Den konstruktion som valts i lagförslaget har till syfte att ge enkla och
praktiskt hanterliga regler och samtidigt förebygga missbruk av anställningsformen.
Tidsramen två år är från dessa utgångspunkter ett nödvändigt
komplement till sexmånadersregeln. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill
motionsyrkandet.

I en reservation från moderata samlingspartiet tillstyrktes motionens
yrkande. Riksdagen följde utskottet.

Provanställning

Gällande rätt

Den nya anställningsskyddslagen (6 §) medger provanställningar med en
prövotid av högst sex månader. Om arbetsgivaren inte vill att anställningen
skall fortsätta skall arbetstagaren få besked härom senast vid prövotidens
utgång. Annars övergår provanställningen i en anställning tills vidare.

Avvikelser från lagens bestämmelser om provanställning kan göras genom
kollektivavtal. När 1974 års lag gällde krävdes, som tidigare nämnts, att
provanställningen hade stöd av bestämmelser i kollektivavtal. Överenskommelser
härom fanns i de flesta avtalen på LO-området liksom på tjänstemannaområdet.
För statstjänstemännens del reglerades saken i den s. k.
tidsbegränsningskungörelsen (SFS 1974:1007).

Avtalsbestämmelserna varierade. Längsta tid var på LO-sidan vanligen tre
månader och på tjänstemannasidan sex månader. Vissa avtal innebar att
varje anställning inleds med en prövotid, andra avtal att provanställning
endast får förekomma i särskilda fall. En annan fråga som reglerades på olika
sätt var om en provanställning i det enskilda fallet kräver godkännande av

AU 1983/84:3

den fackliga organisationen eller kan bestämmas av arbetsgivaren utan
sådant medgivande.

Motionen

I motion 1636 av Alf Wennerfors m. fl. (m) anförs att den nya lagen inte
tog över de avtalsbestämmelser om provanställning som gällde när lagen
trädde i kraft. Därmed inskränktes möjligheterna att omsätta lagstiftningens
intentioner i praktiskt handlande. Motionärerna antar att avtal även i
fortsättningen kommer att inskränka möjligheterna till provanställning.
Möjligheterna till en sådan anställning liksom till anställning vid arbetstoppar
underlättar inte minst för ungdomar och andra nykomlingar att få
arbetslivserfarenhet och en fast fot på arbetsmarknaden. Därför föreslår
motionärerna att riksdagen skall begära att regeringen vidtar åtgärder som
leder till att lagens bestämmelser om provanställning blir generellt gällande
på arbetsmarknaden oavsett vad som stadgas i andra lagar eller i kollektivavtal.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid behandlingen i riksdagen av förslaget till den nya anställningsskyddslagen
yrkades i två motioner att lagen vid ikraftträdandet skulle ta över då
gällande avtalsbestämmelser om provanställning. Yrkandena avstyrktes av
utskottet (AU 1981/82:11 s. 19-21) med reservation från moderata samlingspartiet.
Riksdagen följde utskottet.

Saklig grund för uppsägning

Gällande rätt

I såväl den tidigare som den nya lagens 7 § ges den betydelsefulla regeln att
en uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad. Paragrafen
anger dock inte vad som skall anses som saklig grund bortsett från en regel
som säger att saklig grund inte föreligger om det är skäligt att kräva att
arbetsgivaren försöker omplacera arbetstagaren. I stället har i lagstiftningens
förarbeten ganska utförligt exemplifierats vad som skall förstås med saklig
grund (se särskilt prop. 1973:129 s. 122 ff. och prop. 1981/82:71 s. 64 ff.).
Därutöver har angetts att den närmare innebörden av begreppet får
utmejslas i rättspraxis. I arbetsdomstolen har avgjorts ett stort antal mål, där
tvisten huvudsakligen gällt om det har funnits saklig grund för en uppsägning.

AU 1983/84:3

Motionen

Det hävdas i motion 1636 av Alf Wennerfors m. fl. (m) att anställningsskyddslagens
regler om saklig grund för uppsägningar har lett till en oklar
rättstillämpning. Förutsättningarna för en uppsägning behöver därför närmare
ses över. Denna översyn bör göras skyndsamt. Till grund för översynen
bör ligga en mer nyanserad avvägning av arbetsgivar- och arbetstagarintressena
än som skedde i 1973 års proposition med förslag till anställningsskyddslag.
Vid översynen bör hänsyn också tas till de krav som följer med innehavet
av vissa anställningar antingen på grund av tjänsteställningen eller på grund
av verksamhetens art.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid tillkomsten av 1982 års anställningsskyddslag begärde moderata
samlingspartiet en översyn av begreppet saklig grund med hänsyn till den
tillämpning begreppet hade fått i rättspraxis.

I proposition 1981/82:71 redovisades kritik som i andra sammanhang förts
fram mot rättstillämpningen. Något förslag till ändring i den grundläggande
regeln om saklig grund i lagens 7 § lades dock inte fram i propositionen, men
uttalanden gjordes om vilken syn som bör prägla rättstillämpningen i vissa
fall av uppsägningar och avskedanden (onykterhet i tjänsten, brottsliga
förfaranden och samarbetssvårigheter).

Utskottet (AU 1981/82:11 s. 15-16) anslöt sig till vad som anförts i
propositionen. Moderata samlingspartiet reserverade sig till förmån för en
översyn av det begärda slaget. Riksdagen följde utskottet.

T urordningsreglerna

Gällande rätt

Vid uppsägningar på grund av arbetsbrist liksom vid permitteringar skall
en turordning fastställas mellan arbetstagarna. Huvudregeln är att arbetstagarnas
plats i turordningen bestäms av deras sammanlagda anställningstid
hos arbetsgivaren. Den som har längre anställningstid har med andra ord
företräde framförden med kortare tid (principen ”sist in-först ut”). Vid lika
anställningstid ger högre ålder företräde. Arbetstagare som är 45 år eller
äldre får dessutom tillgodoräkna sig extra anställningstid. Om en arbetstagare
i samband med driftinskränkningen kan få fortsatt arbete endast efter
omplacering förutsätts att arbetstagaren har särskilda kvalifikationer för
arbetet. För arbetshandikappade finns en regel om företräde oberoende av
turordningen. Denna företrädesrätt är dock inte ovillkorlig.

Normalt bestäms turordningen för varje driftenhet och kollektivavtalsområde
för sig. Har arbetsgivaren flera driftenheter på samma ort kan en lokal
facklig organisation begära gemensam turordning för samtliga enheter

AU 1983/84:3

beträffande arbetstagarna inom organisationens avtalsområde.

Motsvarande turordningsregler gäller vid återgång till arbete efter permittering
och vid återanställning av arbetstagare som uppsagts på grund av
arbetsbrist.

Med undantag för den särskilda regeln om arbetshandikappade kan lagens
turordningsregler ersättas av bestämmelser i kollektivavtal.

11982 års anställningsskyddslag infördes en möjlighet att i akuta permitteringsfall
frångå turordningsreglerna. Vid kortare driftavbrott på grund av
t. ex. maskinhaveri kan arbetsgivaren permittera de arbetstagare som
närmast berörs av driftavbrottet utan att iaktta de ovan redovisade reglerna
om turordning.

Motionerna

I motionerna 1636 av Alf Wennerfors m. fl. (m) och 664 av Ewy Möller
(m) och Bertil Danielsson (m) läggs fram förslag om tillägg till lagens
turordningsregler. Motionsförslagen innebär att reglerna byggs ut med en
rätt för arbetsgivaren att fastställa en särskild turordning i vissa fall. Enligt
motion 1636 bör lagen kompletteras med regler som gör det möjligt att dels
upprätta en särskild turordning för arbetstagare med i huvudsak jämförbara
uppgifter, dels vid bestämmande av turordningen ge företräde åt en
arbetstagare med särskilt yrkeskunnande eller särskild lämplighet. Lagstift -ningsyrkandet i motion 664 överensstämmer med det senare ledet av
yrkandet i motion 1636.

I båda motionerna framhålls behovet av att företagen vid driftinskränkningar
får behålla nyckelpersoner och att arbetsstyrkan även i övrigt får en
sådan sammansättning att produktionen kan upprätthållas. Detta behov kan
visserligen tillgodoses avtalsvägen, men i de pressade situationer som det här
är fråga om kan det vara svårt för en facklig organisation att gå med på en
särskild turordningslista som innebär att man avtalar bort medlemmarnas
intjänade rättigheter. I motion 664 tilläggs att turordningsproblemen är
särskilt kännbara i de mindre företagen som ofta uteslutande är hänvisade till
lagens turordningsregler.

Tidigare riksdagsbehandling

Motsvarande yrkanden framställdes vid 1982 års riksdagsbehandling.
Utskottet avstyrkte motionerna och anförde därvid följande:

Mot förslaget att företräde skall kunna ges åt arbetstagare med särskild
duglighet och lämplighet talar för det första att det är ett viktigt syfte med
anställningsskyddslagen att i första hand värna om de äldre arbetstagarna och
arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Denna grundprincip bör man
vidhålla. För det andra har det inte varit meningen att principen ”sist in -först ut” skall vara undantagslös. Avsteg från principen görs emellertid bäst

AU 1983/84:3

genom avtal, vari arbetsgivaren och den fackliga organisationen i samråd
kommer fram till en lösning som är anpassad till vad situationen kräver.
Härtill kommer att en lagregel, hur den än utformas, kommer att ge utrymme
för subjektiva bedömningar, som i sin tur kan ge missnöjda arbetstagare
anledning att domstolsvägen överklaga arbetsgivarens beslut.

Företrädesrätt vid återanställning

Gällande rätt

Arbetstagare som har sagts upp på grund av arbetsbrist har företrädesrätt
till återanställning inom den verksamhet där de tidigare har varit sysselsatta.
Samma möjlighet till återanställning har också en arbetstagare som varit
anställd för begränsad tid och som inte har fått fortsatt anställning på grund
av arbetsbrist.

Det är en förutsättning för företrädesrätten att arbetstagarna under de
senaste två åren har varit anställda hos arbetsgivaren mer än tolv månader.
En säsonganställd får företrädesrätt till en ny säsonganställning efter sex
månaders anställning.

Ett gemensamt villkor för företrädesrätten till återanställning är att
arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för den nya anställningen.

Motionerna

Ove Karlsson m. fl. (s) tar i motion 661 upp frågan om företrädesrätten till
återanställning vid entreprenader. Motionärerna pekar på att det förekommer
uppsägningar på grund av arbetsbrist varefter en entreprenör får överta
de uppsagdas arbetsuppgifter. Arbetsgivarna kan därvid stödja sig på en dom
i arbetsdomstolen (AD 1980 nr 54). I den domen hänvisas till uttalanden i
förarbetena till 1974 års anställningsskyddslag. Eftersom en del arbetsgivare
tydligen försöker kringgå lagen genom att falla tillbaka på skrivningen i
förarbetena bör lagen överses beträffande företrädesrätten till ny anställning.

Besläktad med företrädesrätten till återanställning är en fråga som
behandlas i vpk:s motion 354.1 motionen begärs förslag till lagändring som
medför skyldighet för arbetsgivaren att erbjuda förlängd arbetstid åt deltidsanställda.
Motionärerna syftar på det fall att en arbetssökande enbart erbjuds
anställning med kortare arbetstid än heltid och utan möjlighet att gå över till
heltid. Deltidsarbetande måste dock få möjlighet att utöka sin arbetstid om
de så önskar. Ett sätt att uppnå detta är att ålägga arbetsgivarna skyldighet att
erbjuda förlängd arbetstid innan nyanställning sker.

AU 1983/84:3

Rättspraxis beträffande återanställning vid entreprenader

I den dom - AD 1980 nr 54 - som nämns i motion 661 gällde tvisten bl. a.
följande.

Ett verkstadsföretag gick i konkurs och de anställda sades upp på grund av
arbetsbrist. Företaget övertogs av ett annat verkstadsföretag. Detta återanställde
tio av de tolv arbetstagarna. De två som inte återanställdes hade den
minst förmånliga ställningen på turordningslistan. Under de närmast följande
månaderna inlånades tre arbetstagare från ett tredje verkstadsföretag.
Arbetsdomstolen ansåg enhälligt, att det i det aktuella fallet inte var fråga om
att på ett otillbörligt sätt kringgå lagens regler om företrädesrätt. Bl. a.
anförde domstolen att en arbetsgivare som sagt upp en anställd på grund av
arbetsbrist inte kan anses vara skyldig att så att säga ta vara på senare
uppkommande arbetstillfällen för att bereda den anställde sysselsättning.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om förlängd arbetstid för deltidsanställda Frågan

om förlängd arbetstid för deltidsanställda har tidigare behandlats
av riksdagen, senast vid antagandet av 1982 års anställningsskyddslag, se AU
1981/82:11, s. 18.

Permitteringslön

Gällande rätt

Enligt 21 § anställningsskyddslagen är en arbetsgivare skyldig att utge lön
och andra anställningsförmåner till de anställda när de varit permitterade
mer än två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under samma
kalenderår.

Motionen

Vpk yrkar i motion 1055 att lagen ändras så att lön och andra anställningsförmåner
utgår från första dagen av en permittering. Motionärerna motiverar
sitt ändringsförslag med att de nuvarande reglerna ger företagen
möjlighet att införa korttidsvecka under lång tid utan att betala lön.
Kostnaderna kommer i stället att till stor del belasta arbetslöshetskassorna.
Därmed kommer kassorna att fungera som ett allmänt industripolitiskt stöd.
Detta strider mot syftet med kassorna. Förhandlingar pågår mellan parterna
för att lösa dessa problem. För motionärerna framstår dock en lagändring
som den enda realistiska vägen att nå resultat.

AU 1983/84:3

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om lagfäst rätt till permitteringslön utan nuvarande inskränkning
har aktualiserats av vpk i riksdagen vid återkommande tillfällen, senast i en
partimotion till 1980/81 års riksmöte. Motionen behandlades i betänkande
AU 1981/82:11 s. 12.

Utskottet

Inledning

Den tidigare lagen om anställningsskydd gällde från år 1974 och ersattes på
våren 1982 med en ny. Denna stämmer i väsentliga hänseenden överens med
den tidigare lagen, men bland förändringarna finns även sådana som är av
betydelsefullt slag. Till dessa hör att den nya lagen öppnar möjligheter till
provanställningar och tidsbegränsade anställningar vid arbetstoppar. Sådana
anställningsformer var tidigare tillåtna endast om de hade stöd av bestämmelser
i kollektivavtal.

Vid den nya lagens tillkomst rådde starka meningsmotsättningar om
behovet av lagändringar av det nu redovisade slaget. Dessutom framfördes
andra förslag om lagens utformning. Moderata samlingspartiet föreslog
sålunda att de nya möjligheterna till tidsbegränsade anställningar skulle
vidgas i vissa avseenden. Samma parti tog också upp begreppet saklig grund
och turordningsreglerna. Vänsterpartiet kommunisterna gick in på frågor
som gällde permitteringslön och deltidsanställning. Dessa ämnen har på nytt
aktualiserats i de i detta ärende föreliggande motionerna från moderata
samlingspartiet resp. vänsterpartiet kommunisterna. Dessutom behandlas
en motion som berör företrädesrätten till återanställning.

Tidsbegränsade anställningar m. m.

Som redan sagts var en av nyheterna i 1982 års lag att möjlighet infördes till
tidsbegränsad anställning vid arbetstoppar. Användningen av anställningsformen
avgränsades i lagen på så sätt att en och samma person får vara anställd -i en eller flera perioder - sammanlagt högst sex månader under en tid av två
år. Dessa begränsningar är avsedda att förhindra missbruk av anställningsformen.
Detta medges av Alf Wennerfors m. fl. (m) i motion 1636.
Motionärerna anser dock att begränsningsreglerna går för långt och därmed
motverkar det avsedda syftet. De föreslår att tvåårsregeln slopas.

I motsats till motionärerna anser utskottet att de nya reglerna ger
arbetsgivarna ett brett utrymme för tillfälliga anställningar vid arbetstoppar.
Det kan påpekas att den departementspromemoria som föregick 1982 års
proposition förordade sådana anställningar av högst tre månaders längd. När
nu anställningstiden har sträckts ut till sex månader för att undvika
komplikationer i tillämpningen behövs å andra sidan en kompletterande

AU 1983/84:3

regel som drar upp gränsen för ett legitimt utnyttjande av anställningsformen
beträffande den enskilde arbetstagaren och gör det på ett enkelt sätt. Man
kan också uttrycka saken på det sättet att med den konstruktion som valts så
är tidsgränserna, sex månader resp. två år, betingade av varandra. Det kan
tilläggas att bestämmelserna om anställningar vid tillfälliga arbetstoppar är
dispositiva, dvs. de kan både utvidgas och inskränkas genom kollektivavtal.
Med det anförda avstyrks motionens lagändringsförslag.

Samma motionärer tar vidare upp frågan om giltigheten av sådana
bestämmelser i kollektivavtal som inskränker de möjligheter till provanställning
som lagen ger. Motionärerna vill att åtgärder vidtas så att lagens regler
om provanställning med en prövotid upp till sex månader skall bli gällande
över hela arbetsmarknaden.

Vid antagandet av den nya anställningsskyddslagen var det en omdiskuterad
fråga huruvida lagens bestämmelser om provanställning skulle ta över
den reglering av anställningsformen som skett i de kollektivavtal som gällde
vid lagens ikraftträdande. Frågan var särskilt aktuell i de fall avtalen var mer
restriktiva än lagen beträffande t. ex. prövotidens längd. Det får nu
konstateras att situationen i dag är en annan än vid lagens tillkomst. De
berörda kollektivavtalen löpte ut vid årsskiftet 1982-1983. Vid ingåendet av
nya avtal har parterna alltså haft möjlighet göra de anpassningar till den nya
lagen som de har funnit påkallade. Det bör understrykas att det vid lagens
tillkomst ansågs lämpligt att göra även bestämmelserna om provanställning
dispositiva. Utskottet kan inte finna det motiverat att i efterhand vidta
åtgärder som inskränker parternas handlingsutrymme genom att man sätter
någon form av nedre gräns för dispositiviteten. Motionen kan således inte
heller i denna del biträdas av utskottet.

Såväl den tidigare som den nya lagens 7 § ger den grundläggande regeln att
en uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt grundad. Vad som
skall förstås med begreppet saklig grund har i lagstiftningens förarbeten
belysts med olika typfall, och därutöver har angetts att den närmare
innebörden av begreppet får utmejslas i rättspraxis. I arbetsdomstolen har
under åren avgjorts ett stort antal mål där huvudfrågan har varit om det
funnits saklig grund för uppsägning.

Enligt motion 1636 bör göras en skyndsam översyn av begreppet saklig
grund. Översynen förutsätts utgå från en mer nyanserad avvägning av
arbetsgivar- och arbetstagarintressena än vid lagstiftningens tillkomst.

Ett motionsyrkande av samma slag prövades vid tillkomsten av 1982 års
lag, och utskottet vill lika litet nu som då ställa sig bakom kravet på en
översyn med den av motionärerna begärda inriktningen. Motionen avstyrks i
denna del.

En viktig del av anställningsskyddet är lagens turordningsregler. Dessa
innebär att vid uppsägningar på grund av arbetsbrist liksom vid permittering
skall fastställas en turordning bland de anställda. Denna fastställs vanligen
för varje avtalsområde och varje driftenhet för sig. Huvudregeln vid

AU 1983/84:3

turordningens uppgörande är att arbetstagarnas plats bestäms av deras
sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren.

I motion 1636 liksom i motion 664 av Ewy Möller (m) och Bertil
Danielsson (m) föreslås att till bestämmelserna om turordning i lagens 22 §
fogas ett tillägg av innebörd att arbetsgivaren får rätt att vid bestämmande av
turordning ge företräde åt en arbetstagare som har särskilt yrkeskunnande
eller särskild lämplighet. I motion 1636 begärs ett ytterligare tillägg som skall
göra det möjligt att upprätta en särskild turordning för arbetstagare med i
huvudsak jämförbara arbetsuppgifter.

Liknande ändringsyrkanden framställdes vid den nya lagens tillkomst.
Utskottet framhöll då att det var viktigt att hålla fast vid anställningsskyddslagens
syfte att i första hand värna om de äldre arbetstagarna och
arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Vidare framhöll utskottet att det
aldrig har varit och inte heller nu är avsett att principen "sist in - först ut”
skall vara undantagslös. Avsteg från principen görs emellertid bäst genom
avtal mellan arbetsgivaren och den fackliga organisationen, vari man i
samråd kan komma fram till en lösning som är anpassad till vad situationen
kräver. Dessa argument har enligt utskottets mening oförändrad giltighet,
varav följer att utskottet avstyrker de båda motionsyrkandena.

Permitteringslön m. m.

Vid permittering blir arbetsgivaren enligt 21 § anställningsskyddslagen
skyldig att betala lön och andra anställningsförmåner när permitteringen har
pågått mer än två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under
samma kalenderår. Vänsterpartiet kommunisterna begär i partimotion 1055
att paragrafen ändras så att full lön utgår vid permittering från första dagen.
Motionärerna påpekar att kostnaderna för den tid då permitteringslön inte
utgår till stor del kommer att belasta arbetslöshetskassorna som därmed på
ett sätt som inte är åsyftat kommer att lämna ett industripolitiskt stöd.

Lagens regler om permitteringslön kompletteras av de s. k. permitteringslöneavtalen.
Dessa avtal innebär att lön normalt utgår under de fem första
arbetsdagarna av en permittering. Under de följande fem dagarna kan de
permitterade få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen varefter lagens
regler om permitteringslön blir tillämpliga.

Det ingick i uppdraget för den tidigare anställningsskyddskommittén att
särskilt överväga frågor kring permitteringsinstitutet. Kommittén hann
emellertid aldrig fullfölja den delen av uppdraget innan den upplöstes. I
regeringsförslaget till 1982 års anställningsskyddslag konstaterades endast att
det inte varit möjligt att lägga fram förslag i ämnet.

Som påpekas i motionen prövar parterna på arbetsmarknaden möjligheterna
att komma till rätta med problemen genom avtal. Utskottet utgår från
att om det uppstår svårigheter att komma fram den vägen så kommer
regeringen och den arbetsrättsliga beredningsgruppen i arbetsmarknadsde -

AU 1983/84:3

partementet att ta erforderliga initiativ så att man får en tillfredsställande
lösning av de med permitteringsinstitutet sammanhängande problemen.
Detta kan inte uppnås enbart med en lagändring av det slag som förordas i
motionen. Denna avstyrks alltså av utskottet.

Från vänsterpartiet kommunisterna föreligger en begäran om att anställningsskyddslagen
ändras även på en annan punkt. I motion 354 föreslås att
det genom lagen skall införas en skyldighet för arbetsgivarna att erbjuda
förlängd arbetstid åt deltidsanställda. Motionärerna tänker sig att arbetsgivarna
innan de företar nyanställningar i stället skall erbjuda deltidsanställda som
så önskar förlängd arbetstid.

Den tidigare verksamma jämställdhetskommittén föreslog i ett betänkande
om deltidsanställdas villkor att det skulle införas någon form av
företrädesrätt till heltidsarbete för deltidsarbetande. Frågan överlämnades
till anställningsskyddskommittén för övervägande men kom inte att behandlas
av kommittén före dess upplösning. Den berördes inte heller i regeringsförslaget
till ny anställningsskyddslag. Frågan är enligt utskottets mening
värd fortsatta överväganden. Eftersom den, som framgår av vad nyss sagts,
redan är aktualiserad i regeringens kansli anser utskottet att det inte är
behövligt att föreslå något initiativ på grund av motionen, som därmed
avstyrks.

Återanställning vid entreprenader

Arbetstagare som har sagts upp på grund av arbetsbrist har enligt
anställningsskyddslagen (25-27 §§) företrädesrätt till återanställning inom
den verksamhet där de tidigare har varit verksamma.

I motion 661 av Ove Karlsson m. fl. (s) påtalas att det förekommer att
arbetsgivare kringgår reglerna om företrädesrätt genom att man först säger
upp anställda på grund av arbetsbrist och sedan efter en kort tid låter en
entreprenör överta de uppsagdas arbetsuppgifter. De arbetsgivare som
förfar på detta sätt kan åberopa utgången i ett mål i arbetsdomstolen (AD
1980 nr 54). Motionärerna anser att lagen bör ses över på denna punkt.

Utskottet har sympati för motionens allmänna inriktning att lagens regler
om företrädesrätt till återanställning är en viktig del av anställningsskyddet
och att det därför är angeläget att dessa regler inte åsidosätts. Det kan
givetvis inte accepteras att bestämmelserna om företrädesrätt kringgås
genom förfaranden som med hänsyn till omständigheterna i det enskilda
fallet måste anses vara otillbörliga. Detta framgår också av arbetsdomstolens
ovannämnda dom.

Vid bedömningen av hur man i de normala fallen skall se på den
föreliggande frågan är det av väsentlig betydelse att anställningsskyddslagen
utgår från att det är arbetsgivaren som har att bedöma och avgöra
verksamhetens omfattning och inriktning. Detsamma gäller i de fall verksamheten
skall omorganiseras. Även om detta leder till arbetsbrist och

AU 1983/84:3

därmed till uppsägningar kan arbetsgivarens åtgärder inte angripas med
utgångspunkt i anställningsskyddslagen. I stället får de anställda och deras
fackliga organisationer påverka arbetsgivarens beslut via medbestämmandelagens
förhandlings- och entreprenadbestämmelser eller i den ordning som
har överenskommits genom ett medbestämmandeavtal. Med hänsyn till det
anförda är utskottet inte berett att stödja det begärda initiativet till översyn
av anställningsskyddslagen på den aktuella punkten utan föreslår att
motionen lämnas utan åtgärd.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tidsbegränsad anställning vid arbetstoppar och
turordningsreglerna

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:664 och 1982/83:1636
yrkandena 6 och 7,

2. beträffande provanställning

att riksdagen avslår motion 1982/83:1636 yrkande 9,

3. beträffande begreppet saklig grund

att riksdagen avslår motion 1982/83:1636 yrkande 8,

4. beträffande permitteringslön

att riksdagen avslår motion 1982/83:1055,

5. beträffande förlängd arbetstid åt deltidsanställda
att riksdagen avslår motion 1982/83:354,

6. beträffande återanställning vid entreprenader
att riksdagen avslår motion 1982/83:661.

Stockholm den 8 november 1983

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Erik Johansson (s),
Lars Ulander (s), Marianne Stålberg (s), Karin Flodström (s) Lahja Exner
(s), Gustav Persson (s), Elver Jonsson (fp), Lars-Ove Hagberg (vpk), Ingrid
Hemmingsson (m), Håkan Stjernlöf (m), Barbro Nilsson i Visby (m), Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) och Cecilia Jensfelt (c).

AU 1983/84:3

Reservationer

1. Tidsbegränsade anställningar m. m. (moni. 1-3)

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson, Håkan Stjernlöf och Barbro
Nilsson i Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar ”1 motsats” och
på s. 13 slutar ”båda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Anställningsskyddslagen medger att en arbetstagare anställs på grund av
tillfällig arbetsanhopning i högst sex månader under en period av två år.
Denna ramtid på två år har syftet att hindra missbruk men innebär i praktiken
en onödig begränsning av möjligheten att utnyttja anställningsformen.
Bestämmelsen om en tvåårig ramtid bör utgå ur lagen. Förslag till lagändring
läggs fram i hemställan.

I den nya anställningsskyddslagen infördes vidare möjlighet till provanställningar
med en prövotid upp till sex månader. När lagen trädde i kraft
fanns i olika kollektivavtal bestämmelser om provanställning. Dessa avtalsbestämmelser
gav som regel ett snävare utrymme för provanställning än
lagen - i en del fall var avtalen utpräglat restriktiva på denna punkt. Det finns
anledning anta att avtalen även i fortsättningen kommer att inskränka de
möjligheter till provanställning som lagstiftaren angett en norm för. Detta är
till förfång för ungdomar och andra nytillträdande på arbetsmarknaden.
Lagens regler om provanställning bör sålunda göras generellt verkande på
arbetsmarknaden. Regeringen bör få i uppdrag att välja en lagtekniskt
lämplig form för detta och återkomma till riksdagen med förslag i ämnet.

Utskottet delar uppfattningen att en översyn bör göras av begreppet saklig
grund för uppsägningar. En sådan översyn bör utgå från en mer nyanserad
avvägning av arbetsgivar- och arbetstagarintressena än som skett i lagstiftningens
förarbeten. Detta översynsarbete bör inledas omgående. Regeringen
bör underrättas om detta ställningstagande.

Vid driftinskränkningar är det angeläget för både företaget och dess
anställda att den arbetsstyrka som skall bli kvar får en sammansättning som
gör en fortsatt verksamhet möjlig. Det kan vara vitalt att någon eller några
befattningshavare som visat sig vara nyckelpersoner stannar inom företaget.
På arbetsplatser där kollektivavtal råder kan överenskommelse träffas om
avvikelser från de turordningsregler som är fastställda i lagen. De berörda
arbetstagarna är emellertid i detta läge i en pressad situation, och lagen bör
därför ge möjligheter till en smidig lösning med hänsyn till vad som krävs i det
enskilda fallet. Ett så utformat förslag till lagändring läggs fram i hemställan.

Det anförda innebär att förslagen i motionerna 1636 och 664 biträds.

dels att utskottets hemställan under 1-3 bort ha följande lydelse:

1. beträffande tidsbegränsad anställning vid arbetstoppar och turordningsreglerna att

riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:664 och
1982/83:1636 yrkandena 6 och 7 antar följande lagförslag:

AU 1983/84:3

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 5 och 22 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Avtal om tidsbegränsad anställning
får träffas i följande fall:

1. Avtal för viss tid, viss säsong
eller visst arbete, om det föranleds
av arbetets särskilda beskaffenhet.

2. Avtal för viss tid som avser
vikariat, praktikarbete eller feriearbete.

3. Avtal för viss tid, dock sammanlagt
högst sex månader under två
år, om det föranleds av tillfällig
arbetsanhopning.

4. Avtal som gäller för tiden till dess arbetstagaren skall börja värnpliktstjänstgöring
eller annan därmed jämförlig tjänstgöring, som skall pågå mer
än tre månader.

5. Avtal för viss tid som avser anställning efter pensionering, om
arbetstagaren har uppnått den ålder som medför skyldighet att avgå från
anställningen med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldighet
inte finns, när arbetstagaren har fyllt 65 år.

4. Avtal som gäller för tiden till dess arbetstagaren skall börja värnpliktstjänstgöring
eller annan därmed jämförlig tjänstgöring, som skall pågå mer
än tre månader.

22 §

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permittering skall
arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.

Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med utgångspunkt i varje
arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Arbetstagare
med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med kortare
anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde. Kan en
arbetstagare endast efter omplacering beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren,
gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen att arbetstagaren
har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet.

Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs turordningen för varje
enhet för sig. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal,
fastställs en särskild turordning för varje avtalsområde. Finns det i ett
sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en arbetstagarorganisations
avtalsområde fastställas en gemensam turordning för samtliga
enheter på orten, om organisationen begär det senast vid förhandlingar enligt
29 §.

Avtal om tidsbegränsad anställning
får träffas i följande fall:

1. Avtal för viss tid, viss säsong
eller visst arbete, om det föranleds
av arbetets särskilda beskaffenhet.

2. Avtal för viss tid som avser
vikariat, praktikarbete eller feriearbete.

3. Avtal för viss tid, dock högst
sex månader, om det föranleds av
tillfällig arbetsanhopning.

AU 1983/84:3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid en permittering som är av enstaka och kortvarig natur och som inte har
kunnat förutses får arbetsgivaren, utan hinder av reglerna i andra och tredje
styckena, permittera de arbetstagare som närmast berörs av driftsavbrottet.

Inom driftsenheten och avtalsområdet
får vidare fastställas särskild
turordning för de arbetstagare som
har i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter.

Om det finns särskilda skäl att
tillgodose behovet av att viss arbetstagare
med särskilt yrkeskunnande eller
särskild lämplighet får stanna
kvar i arbetet får arbetsgivaren vid
bestämmande av turordningen lämna
företräde åt sådan arbetstagare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

2. beträffande provanställning

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1636 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande begreppet saklig grund

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1636 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Permitteringslön m. m. (mom. 4-5)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar ”Lagens regler”
och på s. 14 slutar ”därmed avstyrks” bort ha följande lydelse:

LO-kongressen 1976 uttalade att full lön och andra förmåner skall utgå
från första dagen av en permittering och inte som nu först sedan permitteringen
har pågått i två veckor. Förhandlingar om en lösning av permitteringsfrågan
har tidigare i år förts mellan de berörda parterna på arbetsmarknaden.
Dessa förhandlingar har kört fast, och det är ovisst om och när de kommer i
gång igen. Detta visar att lagändring av det slagsom förordas i motion 1055 är
den enda realistiska vägen att nå resultat.Förslag till en sådan lagändring
läggs nedan fram i hemställan.

I motion 354 behandlas en annan sak, nämligen behovet av att ålägga
arbetsgivarna skyldighet att erbjuda deltidsanställda förlängd arbetstid i de
fall det är aktuellt att utöka personalen genom nyanställningar.

I många fall erbjuds arbetssökande bara deltidstjänster. Möjlighet bör
skapas för dem att utöka sin arbetstid om de så önskar. Det förefaller vara en
rimlig ordning, som föreslås i motionen, att arbetsgivaren först tillgodoser de
redan anställdas önskemål om utökad arbetstid innan nyanställningar

AU 1983/84:3

företas. En kompletterande bestämmelse härom bör införas i anställningsskyddslagen.
Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram förslag till en
sådan lagbestämmelse.

dels att utskottets hemställan under 4 och 5 bort ha följande lydelse:

4. beträffande permitteringslön

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1055 antar följande
lagförslag:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1982:80) om anställningsskydd skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 §

En arbetstagare som under anställningstiden
blir permitterad har
rätt till lön och andra anställningsförmåner
för permitteringstiden.
Förmånerna får inte understiga vad
som normalt skulle ha utgått om
arbetstagaren hade fått behålla sina
arbetsuppgifter.

En arbetstagare som under anställningstiden
har varit permitterad
mer än två veckor i följd eller sammanlagt
mer än 30 dagar under samma
kalenderår har rätt till lön och
andra anställningsförmåner för ytterligare
permitteringstid. Förmånerna
får inte understiga vad som normalt
skulle ha utgått om arbetstagaren
hade fått behålla sina arbetsuppgifter.

Har en arbetstagare varit permitterad före ett sådant byte av anställning
som avses i 3 § första stycket, skall permitteringen räknas med när det avgörs
om arbetstagaren har rätt till förmåner enligt första stycket. Om vissa
anställningsförmåner enligt lag utgår endast för arbetad tid, skall med sådan
tid jämställas tid under vilken arbetstagaren uppbär förmåner enligt första
stycket.

Rätten till lön och andra anställningsförmåner gäller ej, om permitteringen
är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inte är
sammanhängande till sin natur.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

5. beträffande förlängd arbetstid åt deltidsanställda

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:354 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1983/84:3

3. Återanställning vid entreprenader (mom. 6)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar ”Utskottet har”
och på s. 15 slutar ”utan åtgärd" bort ha följande lydelse:

I den föreliggande motionen 661 av Ove Karlsson m. fl. (s) kritiseras att
det är möjligt att säga upp anställda på grund av påstådd arbetsbrist och
sedan låta arbetsuppgifterna övertas av en entreprenör. Det må vara att
förfarandet enligt en dom i arbetsdomstolen inte direkt strider mot anställningsskyddslagens
bestämmelser om företrädesrätt till återanställning på
grund av vissa uttalanden som gjorts i tidigare förarbeten till lagen. Det kan
emellertid inte accepteras att företrädesrätten och därmed anställningsskyddet
urholkas på detta sätt. Det är därför väl motiverat att det görs en översyn
av bestämmelserna i lagens 25 § om företrädesrätten till återanställning med
den av motionärerna begärda inriktningen. Utskottet föreslår sålunda att
riksdagen hos regeringen hemställer att en sådan översyn kommer till stånd.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande återanställning vid entreprenader

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:661 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

minab/gotab Stockholm 1983 77139