AU 1983/84:21

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1983/84:21

om arbetsmarknadspolitiken (prop. 1983/84:100)

I betänkandet behandlas proposition 1983/84:100 bilaga 12 (arbetsmarknadsdepartementet)
såvitt gäller avsnitten B. Arbetsmarknad m. m. anslagspunkterna
B 1-B 2, B 4~B 9 och B 13-B 16. Dessa punkter har i
regeringen föredragits av statsrådet Leijon.

I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp 58 motioner från
allmänna motionstiden i år. Dessa motioner med yrkanden redovisas i en
sammanställning som följer omedelbart efter nedanstående sammanfattning.
Av sammanställningen framgår var i betänkandet motionerna behandlas.
I sammanhanget behandlar utskottet också riksdagens revisorers förslag
1983/84:7 angående arbetsmarknadsverkets personalsituation.

Betänkandet är indelat i avsnitt med rubriker som i huvudsak ansluter till
anslagen. Dispositionen av framställningen framgår i övrigt av innehållsförteckningen
i slutet av betänkandet. Regeringens förslag redovisas i den
löpande framställningen.

Anslagspunkterna B 10-B 12 behandlas i betänkandet AU 1983/84:20.
Punkterna C 1-C 3 är hänvisade till socialutskottet. Avsnitten B 3,
C 4-C 6 kommer utskottet att behandla i senare betänkanden om kontantstöd
resp. sysselsättningsåtgärder för handikappade.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag rörande anslag till arbetsmarknadspolitiken
- utom vad avser arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
samt sysselsättningsåtgärder för handikappade - jämte 58 motioner.

• För här aktuella arbetsmarknadspolitiska åtgärder tillstyrks 7,2 miljarder
kronor. Detta belopp motsvarar ungefär halva arbetsmarknadsbudgeten.

• Utskottet tillstyrker att ytterligare 400 dataterminaler anskaffas för
arbetsförmedlingen.

• För bidrag till ungdomslagen förordas 1 miljard kronor.

• Arbetsmarknadsutbildningen föreslås få omfatta 120 000 deltagare.

• För beredskapsarbeten och rekryteringsplatser förordas en ram av 7
miljoner sysselsättningsdagar.

Utskottet föreslår att nedanstående belopp anvisas för olika ändamål
under budgetåret 1984/85.

1 Riksdagen 1983/84. 18 sami. Nr 21

Rättelse: S.2, rad 2 efter tabellen Står: 1 731 milj. kr. Rättat till: 1 999 milj. kr.

AU 1983/84:21

Milj. kr.
Arbetsmarknadsservice	1 305
Arbetsmarknadsutbildning	1877
Sysselsättningsskapande åtgärder	2 654
Statsbidrag till ungdomslag	1 000
Vapenfria tjänstepliktiga	88
Övrigt	280
Summa	7 204

Moderata samlingspartiet har i reservationer lagt fram förslag som innebär
att totalbeloppet blir 1 999 milj. kr. lägre. Centerpartiets och folkpartiets
förslag innebär en minskning i förhållande till regeringens förslag med 150
milj. kr. Vänsterpartiet kommunisterna begär en viss ökning.

Förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden

Utskottets majoritet delar regeringens uppfattning att situationen på
arbetsmarknaden kommer att förbättras under år 1984. Regeringens
samlade politik skapar goda förutsättningar för detta. Devalveringen hösten
1982 och införandet av löntagarfonder är viktiga inslag i denna politik.

De icke-socialistiska partierna anför i en gemensam reservation att den
ekonomiska politik de förordar skulle ge bättre förutsättningar för näringslivets
utveckling och därmed för sysselsättningen. Viktiga inslag i den
politiken är avveckling av löntagarfonderna och besparingar inom den
offentliga sektorn. Vpk föreslår i en reservation en nationell politik mot
arbetslösheten med bl. a. ett nationellt industrialiseringsprogram.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning

Trots förbättringarna på arbetsmarknaden behövs enligt utskottets
mening fortfarande arbetsmarknadspolitiska åtgärder i betydande omfattning.
Insatserna skall stimulera fortsatt expansion inom näringslivet och
skapa resurser för fortsatt utbyggnad inom bl. a. den gemensamma sektom.
Utskottet uttalar sin tillfredsställelse med det översynsarbete som pågår -inom AMS-kommittén och det s. k. serviceprogrammet inom AMS - för att
effektivera och decentralisera den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

De icke-socialistiska partierna framför i en gemensam reservation att det
krävs en förnyelse av arbetsmarknadspolitiken. Insatserna bör i ökad
utsträckning inriktas mot näringslivet och främja flexibiliteten på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadspolitiken bör också decentraliseras. De föreslår
att AMS-kommittén skall ges i uppdrag att pröva förutsättningarna för
dels en betydande decentralisering inom arbetsmarknadsverket, dels alternativa
former för arbetsförmedling inom vissa specialområden.

AU 1983/84:21

Vpk framhåller bl. a. behovet av en reformering av arbetsmarknadspolitiken.
Den måste inriktas på mer bestående typer av arbeten och mindre av
provisorier.

Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Företrädarna för socialdemokraterna, moderata samlingspartiet, centerpartiet
och folkpartiet står fast vid uppgörelsen i höstas om verksamheten i
ungdomslag och understryker de uttalanden som därvid gjordes om bl. a.
arbetstid, placering hos enskilda arbetsgivare, kollektivavtal, lärlingsutbildning
m. m. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare bekräftar i en
reservation uppfattningen att verksamheten bör få en annan uppläggning.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att 1 miljard kronor skall anvisas
för verksamheten under budgetåret 1984/85. Moderata samlingspartiet
föreslår i en reservation ett belopp som är 450 milj. kr. lägre.

I sammanhanget behandlas motionsförslag om riktlinjer för åtgärder mot
ungdomsarbetslöshet, åläggande för företagen att garantera anställningar åt
ungdomar i stället för rekryteringsbidrag, ingångslöner för ungdomar och
stödet till nyföretagande bland ungdomar m. fl. frågor. Utskottet föreslår
inte någon åtgärd med anledning av motionerna. I motsvarande delar har
reservationer avgivits av resp. partiföreträdare.

Arbetsförmedling m. m.

Utskottet tillstyrker att AMS får anskaffa ytterligare 400 dataterminaler
till arbetsförmedlingen. Huvuddelen av terminalerna skall användas i
Stockholms och Södermanlands län. I sammanhanget behandlar utskottet
riksdagens revisorers förslag angående arbetsmarknadsverkets personalsituation.
Utskottet förordar i anslutning därtill att regeringen bör låta göra en
analys och uppföljning av personalfrånvaron inom statsförvaltningen.

Arbetsmarknadsutbildning

Utskottet föreslår att riksdagen skall godkänna de riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen
som läggs fram av regeringen och avslår motionsyrkanden
som rör verksamhetens framtida organisation med hänvisning till
kommande förslag från regeringen. Samtliga icke-regeringspartier har
reserverat sig i skilda frågor i anslutning till detta avsnitt.

Utskottet godtar regeringens förslag att arbetsmarknadsutbildningen
nästa år skall omfatta 110 000 deltagare med möjlighet att utöka den med
ytterligare 10 000 deltagare. Moderata samlingspartiet föreslår i en reservation
utbildning för högst 100 000 deltagare.

AU 1983/84:21

Sysselsättningsskapande åtgärder m. m.

Utskottet tillstyrker att medel anvisas för 4 miljoner dagsverken i
beredskapsarbeten varav 1 miljon dagsverken utgör en reserv. Moderata
samlingspartiet anger behovet till 3,5 miljoner dagsverken och föreslår
dessutom att statsbidraget till kommunala beredskapsarbeten skall sänkas till
50 %. Centerpartiets och folkpartiets företrädare föreslår i en gemensam
reservation att 150 milj. kr. förs över från här aktuellt anslag till regionala
utvecklingsinsatser i länen.

När det gäller rekryteringsplatser tillstyrker utskottet regeringens bedömning
att behovet motsvarar 3 miljoner sysselsättningsdagar. Moderata
samlingspartiet beräknar i en reservation behovet till 1,5 miljoner dagar.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att 210 milj. kr. skall anvisas för
det s. k. äldrestödet till textil- och konfektionsindustrin. Centerpartiet och
vpk förordar i skilda reservationer en långsammare avtrappning av detta stöd
än vad regeringens förslag innebär.

Utskottet avstyrker slutligen en rad motioner som kräver att vissa
investeringar skall utföras som beredskapsarbeten och att resurserna för
sådana arbeten skall ökas i vissa län.

Riksdagens revisorers förslag 1983/84:7

Revisorerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som föreslagits angående

1. en mera fullständig redovisning i propositionerna till riksdagen av
AMV:s personal med fördelning på huvudkategorier av AMV-organ,

2. en fullständig redovisning av AMV:s lönekostnader och andra
förvaltningskostnader i AMS anslagsframställningar och i anslagspropositionema
till riksdagen samt

3. en bättre belysning och uppföljning av frånvarosituationen vid statliga
myndigheter.

Behandlas
i utskottets

Motionerna >rttr- s- hemst. p.

1983/84:365 av Agne Hansson (c) och Sivert Carlsson (c) 96 69

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som ovan anförts angående ökade insatser för vägnätet i Kalmar.

1983/84:373 av Egon Jacobsson (s) och Bengt Silfverstrand (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en samlad sysselsättningsbudget 33 9

varje år föreläggs riksdagen i samband med presentationen av budgetpropositionen.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1983/84:372.

Yrkande 2 kommer att behandlas i ett senare betänkande.

AU 1983/84:21

1983/84:564 av Olle Aulin (m) och Göthe Knutson (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfördelning av AMS-medel för byggnadsverksamhet
vid försvaret.

1983/84:566 av Per-Ola Eriksson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts beträffande permanentning av
verksamheten vid databasens filialer i Pajala, Jokkmokk och Jörn.

1983/84:568 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om ökad inriktning av arbetsmarknadspolitiken för att tillgodose
näringslivets behov,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära tilläggsdirektiv till
AMS-kommittén för att tillgodose en ökad decentralisering av arbetsmarknadspolitiken,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts beträffande ungdomslagen,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om ökad samordning med kommunerna och samverkan med
företagen i arbetsmarknadsutbildningen,

5. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att 18-åringar skall i
ökad utsträckning beredas tillträde till AMU-kurser,

10. att riksdagen beslutar att till Sysselsättningsskapande åtgärder anvisa
ett i förhållande till regeringens förslag med 150 milj. kr. minskat förslagsanslag
om 2 503 545 000 kr.,

Yrkandena 6-9 samt 11-13 kommer att behandlas i senare betänkanden.

1983/84:569 av Bengt Kronblad m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om
initiativ för att främja lokala insatser - med anknytning till den konsumentpolitiska
sektorn och på det sätt som exemplifieras i motionen - för arbetslös
ungdom.

1983/84:575 av Jens Eriksson (m) och Barbro Nilsson i Visby (m)

I motionen yrkas att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för
budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 2 638 545 000 kr.
Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1983/84:574.

1983/84:701 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Gävleborgs län tillförs medel från
det av regeringen föreslagna anslaget för budgetåret 1984/85, 18,7 milj. kr.

Behandlas

i utskottets

yttr. s. hemst. p.

93 65

94 66

20, 24 1, 2

27 4

48 20

74, 75 40, 41

79 44

100 80, 82

52 23

100 81, 82

57 28

AU 1983/84:21

Behandlas

i utskottets

yttr. s. hemst. p.

utöver huvudförslaget, att omfördelas inom arbetsmarknadsverket för i
första hand företagsinriktade insatser inom arbetsförmedlingen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Gävleborgs län tillförs medel från
det av regeringen föreslagna anslaget för budgetåret 1984/85, 4 milj. kr., för
tillfälliga personalförstärkningar inom arbetsförmedlingen i krisdrabbade
branscher eller regioner.

1983/84:702 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s) 89

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av återinförande av statligt projekteringsbidrag.

1983/84:710 av Lars-Erik Lövdén m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna 80, 97
vad som anförts rörande insatser för att främja sysselsättningen och
näringslivets utveckling i Malmöområdet.

Del av yrkandet kommer att behandlas i betänkandet AU 1983/84:23.

1983/84:713 av Anders Svärd (c) 106

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen snarast medverkar till
sådan ändring av bestämmelserna kring vapenfri värnpliktstjänstgöring som
förordas i motionen.

1983/84:734 av Börje Hörnlund m. fl. (c) 51

I motionen yrkas att riksdagen beslutar, att av medlen för Sysselsättningsskapande
åtgärder 50 milj. kr. reserveras för utvecklingsfonderna för att
användas till ökat ungdomsföretagande.

1983/84:869 av Ivar Franzén (c) och Börje Hörnlund (c) 74

I motionen yrkas att riksdagen hemställer att regeringen i ett aviserat
förslag avseende arbetsmarknadsutbildningens framtida organisation noga
prövar möjligheterna att genom ökad samordning av arbetsmarknadsutbildningen
och likartad utbildning i kommuner och i företag så effektivt som
möjligt utnyttjar befintliga resurser och skapar förutsättningar för en enkel
administration.

1983/84:871 av Birger Hagård (m) 32

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en omedelbar avveckling av distriktsarbetsnämndema.

1983184:872 av Agne Hansson m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att under tionde huvudtiteln till Sysselsättnings- ioo

skapande åtgärder anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 20
milj. kr. sänkt reservationsanslag om 2 633 545 000 kr. för budgetåret
1984/85.

Yrkande 2 kommer att behandlas i betänkandet AU 1983/84:23.

49, 71

91, 93

80, 82

AU 1983/84:21

1983184:876 av Erik Olsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om ökad sysselsättning för ungdomar i
Norrland.

1983184:877 av Björn Samuelson (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om särskilda
åtgärder mot ungdomsarbetslösheten i Värmland i enlighet med vad som
anförs i motionen.

1983184:882 av Olle Westberg m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om åtgärder för att främja regional utveckling
och sysselsättning i Gävleborgs län.

Del av yrkandet kommer att behandlas i betänkandet 1983/84:23.

1983184:885 av Rune Ångström (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att verksamheten vid excerperingscentralen
i Jörn skall ges permanent karaktär samt att den inordnas
under utbildningsdepartementet.

1983184:916 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående riskerna för långsiktigt hög arbetslöshet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående riktlinjer för sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om behovet av en anpassning av ungdomarnas ingångslöner i
förhållande till den äldre och erfarna arbetskraften,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående riktlinjer för att främja ungdomarnas situation
på arbetsmarknaden,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag som underlättar nyföretagande
bland ungdomar i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående verksamheten i ungdomslag,

8. att riksdagen till verksamheten i ungdomslag under anslaget B16.
Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 550 000 000 kr.,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående den framtida AMS-organisationen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående en förstärkning av arbetsförmedlingarnas
resurser,

Behandlas

i utskottets

yttr. s. hemst. p.

52 22

110

89, 97 60, 72

19, 24 1, 2

26, 31 3, 4, 6,

AU 1983/84:21

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående ändringar i lagen om arbetsförmedling fr. o. m.
den 1 juli 1984,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående tillsynen av enskild arbetsförmedling,

13. att riksdagen beslutar att avskaffa lagen om obligatorisk platsanmälan
fr. o. m. den 1 juli 1984,

14. att riksdagen för arbetsmarknadsservice för budgetåret 1984/85 under
anslaget Bl. Arbetsmarknadsservice anvisar ett förslagsanslag av
1282 181 000 kr.,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående riktlinjer för AMU:s organisation,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen för
budgetåret 1984/85,

17. att riksdagen under anslaget B2. Arbetsmarknadsutbildning för
budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 1 547 049 000 kr.,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående riktlinjer för sysselsättningsskapande åtgärder
för budgetåret 1984/85,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående statsbidrag till beredskapsarbeten i kommunerna,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående industribeställningar för budgetåret 1984/85,

22. att riksdagen under anslaget B4. Sysselsättningsskapande åtgärder för
budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 1 472 500 000 kr.,

23. att riksdagen under anslaget B8. Inköp för arbetsmarknadsutbildningen
för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.,

24. att riksdagen avslår regeringens begäran om en utökning av antalet
tjänstgöringsdagar med högst 50 000 för vapenfria tjänstepliktiga för
budgetåret 1984/85,

25. att riksdagen under anslaget B14. Vapenfria tjänstepliktiga för
budgetåret 1984/85 anvisar ett anslag av 77 155 000 kr..

Yrkande 6 kommer att behandlas av utbildningsutskottet och yrkande 18
av arbetsmarknadsutskottet i betänkandet AU 1983/84:18. Yrkande 26
kommer att behandlas i betänkandet AU 1983/84:25.

1983/84:1049 av Lars Wemer m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till en långsiktig
förnyelse av industrin och industriarbetet enligt de riktlinjer som anförs i
motionen,

Behandlas
i utskottets
yttr. s. hemst. p.

31,65 3,35

65 34

65 36

66 38

70, 74 39, 40

79, 82 44, 52

80 52

86 54

87 58

99 78

86, 98, 55,77,

99, 100 79, 82
103 87

106 90

106 91

21 1

AU 1983/84:21

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ett program
för utbyggnad av den offentliga sektorn enligt de riktlinjer som anförs i
motionen,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs i fråga om arbetsmarknadspolitikens innehåll och
inriktning,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om arbete och
utbildning för ungdom enligt vad i motionen anförs,

6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförs om att rekryteringsplatser bör upphöra och att hos
regeringen begära förslag om s. k. ungdomsgaranti enligt vad i motionen
anförs.

Yrkande 3 kommer att behandlas i ett senare betänkande.

1983/84:1050 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om
vuxenutbildning och ett system för ersättare för dessa i arbetslivet, i enlighet
med vad i motionen anförts.

1983184:1076 av Eric Jönsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om behovet av insatser på det arbetsmarknadspolitiska
området i vad avser arbetsmarknadsresurser, AMU- och AMIinsatser
samt en uppräkning av det regionalpolitiska stödet till de båda
Skånelänen.

Övriga delar av yrkandet kommer att behandlas i betänkandena AU
1983/84:19 och 23.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1983/84:1074.

1983/84:1094 av Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande åtgärder för att minska verkningarna av den
höga arbetslösheten i regionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen uttalas om ett pilotprojekt i Malmöhus län med frivillig arbetsdelning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om grundläggande datautbildning för arbetslösa i Malmöhus
län,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om lägre ingångslöner som ett pilotprojekt i Malmöhus
län.

Behandlas
i utskottets
yttr. s. hemst. p.

21 1

25 2

46 18

41 14

77 43

57, 80 29,51

34 11

81 47

43 17

1983/84:1264 av Karl Boo m. fl. (c)
I motionen yrkas

AU 1983/84:21 10

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att en upprustning och nybyggnad
med arbetsmarknadspolitiska medel kommer till stånd på sträckan
Malung-Sälen-Särna.

Yrkande 1 behandlas i trafikutskottets betänkande 1983/84:17.

1983/84:1322 av Karl Boo m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar medge att arbetsmarknadsverket låter anvisa
stamkvistning som beredskapsarbete åt arbetslösa,

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen uppdrar åt skogsstyrelsen
att i samråd med skogsägarorganisationer och Skogsarbetareförbundet
organisera verksamheten,

3. att riksdagen beslutar uttala sig för att frågan snarast prövas så att
verksamheten med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden snarast kan
komma i gång.

1983/84:1326 av Linnea Hörlén (fp) och Eric Hägelmark (fp)

I motionen yrkas att riksdagen tar ställning till frågan om huvudmannaskap
och organisationsform för arbetsmarknadsutbildningen först vid
behandlingen av den proposition i ärendet som regeringen aviserat till senare
i vår.

1983/84:1331 av Börje Nilsson (s) och Ingvar Björk (s)

I motionen yrkas att riksdagen anhåller att regeringen tar initiativ till att
vid varje länsarbetsnämnd avdelas en tjänsteman som konsulent för
rörelsehindrade arbetssökande.

1983/84:1335 av Lars Svensson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om fördelning av medel för tidigareläggning av
statliga och statsunderstödda bygg- och anläggningsprojekt.

1983/84:1336 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten.

1983/84:1364 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att ur
anslaget för Sysselsättningsskapande åtgärder anvisa 1 milj. kr. till främjande
av hantverksnäringen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1983/84:1363.

1983/84:1904 av Sven Aspling m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Värmlands behov av särskilda sysselsättningsåtgärder.

Del av yrkandet kommer att behandlas i betänkandet AU 1983/84:23.

Behandlas

i utskottets

yttr. s. hemst. p.

97 73

91 62

72 39

66 37

96 68

31,39 4,13,20,21,
47, 51, 25,26
53

100 83

35,89 12,60, 74

AU 1983/84:21

Behandlas
i utskottets
yttr. s. hemst. p.

1983184:1906 av Anders Björck m. fl. (m) 31 3

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning
med uppgift att utreda möjligheterna att på försök tillåta fristående
arbetsförmedlingar för specifika yrkesområden i enlighet med vad som i
motionen anförts.

1983184:1915 av Ivar Franzén (c) 32 7

I motionen yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen tar
erforderliga initiativ i syfte att avskaffa byggarbetsnämnderna och tillståndsprövningen
för igångsättning av byggnation i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1983/84:1920 av Pär Granstedt m. fl. (c) 32 5

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning
att överföra huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken och motsvarande
resurser till kommunerna.

1983/84:1923 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) 72 39

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad motionen anför om utbildningskvalitet, företagsanpassning, huvudmannaskap
och elevinflytande inom arbetsmarknadsutbildningen.

1983/84:1928 av Börje Hörnlund m. fl. (c, s, m, fp, vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att omfördela 200 milj. kr. från AMS beredskaps- 100 80, 82

medel till anslaget C 3. Regionala utvecklingsinsatser,

Yrkande 2 samt del av yrkande 1 kommer att behandlas i betänkandet AU
1983/84:23.

1983/84:1929 av Egon Jacobsson (s) och Bengt Silfverstrand (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 57 30

motionen anförts om behovet av ökade arbetsmarknadsresurser till Malmöhus
län,

2. att riksdagen hos regeringen begär att försöksverksamhet med 65 33

datorterminaler utvidgas till att omfatta även Malmöhus län,

3. att riksdagen hos regeringen begär att de medel som finns avsatta för 57 30

särskilda insatser för stöd till vissa varvsorter får disponeras för förstärkningar
på förmedlingssidan, terminalutbyggnad och utbildningsinsatser,

4. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i 57 30

motionen anförts om möjligheterna att inrätta tillfälliga lokala arbetsförmedlingar,

5. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som 97 75

anförts i motionen om tidigareläggning av vissa byggnadsprojekt i Malmöhus

län.

AU 1983/84:21 12

1983/84:1932 av Rune Jonsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om den framtida finansieringen av verksamheten
vid Svensk arkivinformation i Ramsele.

1983/84:1933 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att nya tjänster tillförs
arbetsförmedlingarna i Gävleborgs län genom omfördelning mellan AMS
och Gävleborg och enligt motionens intentioner.

1983/84:1942 av Maj-Lis Lööw m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om BAMU i den statliga kontorssektorn.

1983/84:1944 av Mats Olsson m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om höjd bidragsprocent till kommunala investeringsarbeten
inom Blekinge län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av extra resurser för kvalificerad arbetsmarknadsutbildning
åt byggnadsarbetare i Blekinge län.

1983184:1952 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprättande av basprogram för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna i vissa län.

1983184:1957 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att det i budgetpropositionen, bil.
14, B 10, upptagna äldrestödet skall för budgetåret 1984/85 utgå med 15 % av
lönekostnaden.

1983/84:1965 av Allan Åkerlind m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen begär förslag från regeringen innebärande
att privat arbetsförmedling skall tillåtas och få verka jämsides med den
offentliga arbetsförmedlingen och på samma villkor som denna.

1983/84:2033 av Arne Fransson m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att äldrestöd till tekoindustrin skall utgå med
12 % också efter den 1 juli 1984 samt att begära att regeringen tillgodoser
eventuellt ökat medelsbehov inom anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en utvärdering av
effekterna av det nedtrappade äldrestödet görs i 1985 års budgetproposition.

Behandlas

i utskottets

yttr. s. hemst. p.

95 67

57 28

92 63

88 59

81 46

89, 90 60, 61

108 94

31 3

108 94, 95

109 96

AU 1983/84:21

Behandlas

i utskottets

yttr. s. hemst. p.

1983184:2037 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c)

I motionen yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att statliga resurser ges för att 81
möjliggöra utveckling av AMU-center i Bollnäs samt träindustriell utbildning
i Ovanåkers-Bollnäs-Ljusdalsområdet,

Yrkandena 1-3 och 5 kommer att behandlas i betänkandet AU 1983/

84:23.

1983184:2053 av Kjell Nilsson m. fl. (s) 77

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att en plan
utarbetas för en teoretisk fortbildning av anställda med kort grundutbildning.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1983/84:2051.

1983184:2060 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:100 under bil. 12, 56,66

Arbetsmarknadsdepartementet, B 1. Arbetsmarknadsservice beslutar anvisa
27 000 000 kr. utöver regeringens förslag avseende mer intensiva insatser
för handikappade arbetssökande enligt vad som anförs i motionen.

Yrkandena 2-5 kommer att behandlas i ett senare betänkande.

1983/84:2099 av Per Unckel m. fl. (m) 71> 74

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts om huvudmannaskapet för arbetsmarknadsutbildningen
.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1983/84:2097.

1983184:2384 av Karl Erik Eriksson m. fl. (fp)

I motionen yrkas

3. att riksdagen beslutar minska anslaget under Sysselsättningsskapande 100
åtgärder på arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel med 150 milj. kr.,
Yrkandena 1, 2 och 4 kommer att behandlas i betänkande AU
1983/84:23.

1983/84:2390 av Bertil Jonasson (c) och Jan Hyttring (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar

1. att Värmlands län tilldelas högsta möjliga anslag till ombyggnader av 97
vägnätet,

2. att medel snarast ställs till förfogande för nybyggnad av vägen 97
Mossfallet-Rämen.

1983/84:2399 av Evert Svensson (s) och Georg Andersson (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1984/85, om det 106
på grund av arbetsmarknadsläget bedöms angeläget, besluta om en ökning av

48,50

27,38

39,40

80,82

AU 1983/84:21 14

antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga med högst
100 000,

2. att riksdagen hemställer att regeringen låter utreda hur utbildningen av
vapenfria tjänstepliktiga skall organiseras så att utbildningsbehovet kan
tillgodoses.

1983184:2401 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

2. att riksdagen hemställer hos regeringen att utarbeta förslag som innebär
avskaffande av de lärarlösa lektionerna (självstudietimmama) inom arbetsmarknadsutbildningen,

3. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till finansiering av de
föreslagna åtgärderna på tilläggsbudget för budgetåret 1984/85.

Yrkande 1 kommer att behandlas av utskottet i ett senare betänkande.

1983184:2458 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att godkänna vad som i motionen
anförs om särskild sysselsättningsbudget.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1983/84:2455.

1983/84:2488 av Börje Stensson (fp) och Lars Emestam (fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avsättning av minst 200 000 kr. för stöd till
fjällägenheter inom ramen för arbetsmarknadsverkets anslag.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1983/84:2486.

1983184:2507 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen låter statistiska centralbyrån
framlägga förslag till en utvidgning av arbetskraftsundersökningarna att
också omfatta de arbetslösas försörjningssituation med särskild hänsyn till
dem som inte får någon form av arbetslöshetsunderstöd,

3. att riksdagen begär att regeringen i den utvärdering som skall göras av
systemet med ungdomslag också redovisar hur många i ungdomslagen som
fått erbjudande om reguljära heltidsjobb under året och vad som hänt med
dem som fyllt 20 år under perioden,

4. att riksdagen begär att regeringen aktivt verkar för att överläggning med
partema om särskilda ungdomsavtal återupptas,

5. att riksdagen begär att regeringen på försök ger bidrag till arbetsgivare
som vill anställa arbetslösa akademiker för projektarbete,

6. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en arbetsgrupp med
representanter för forskningen, arbetsmarknadens parter och unga nyss
yrkesutbildade människor med uppgift att kartlägga förutsättningarna för
och nya vägar för unga människor att få en plats på framtidens arbetsmarknad,

Behandlas

i utskottets

yttr. s. hemst. p.

106 92

83 53

33 9

93 64

20,25, 1,2

48 20

42 16

53 24

41 15

AU 1983/84:21

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om översyn av arbetsförmedlingslagen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om alternativa utbildningsanordnare i arbetsmarknadsutbildningen,

Yrkandena 2, 9 och 10 kommer att behandlas i senare betänkanden.

1983184:2515 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att det s. k. äldrestödet till tekoindustrin skall utgå 109
med 12 % under budgetåret 1984/85,

2. att riksdagen beslutar att till Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och 109
konfektionsindustri för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av

235 000 000 kr. i enlighet med vad som anges i motionen.

Behandlas
i utskottets
yttr. s. hemst. p.

31 3

74,75 40,41,

”tvecklingen på arbetsmarknaden

Under år 1983 var i genomsnitt 4 224 000 personer sysselsatta enligt
statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU), en ökning med
5 000 mot året innan. I februari i år var 4 190 000 personer sysselsatta.
Utvecklingen under den senaste tioårsperioden redovisas i diagram 1.

DIAGRAM I

ANTAL SYSSELSATTA INOM OFFENTLIGA TJÄNSTER, INDUSTRI

1 000-TAL SAMT PRIVATA TJÄNSTER ENL AKU, SÄSONGRENSAT,
KVARTALSGENOMSNITT

1 400
1 200
1 000
800
600
400
200

TA TJÄNST :R (E

XKL S

'dpFE ITL I G A TJ/NSTEli

AMFA IDSEL

0 V/

75 76 77 78 79 80 81 82

RUHAt DEL)

Av diagram 2 framgår att antalet sysselsatta kvinnor ökat kraftigt medan
antalet sysselsatta män minskat något. Under perioden har totalantalet
arbetstimmar minskat.

AU 1983/84:21

DIAGRAM 2 Sysselsättning och arbetstider (AKU)

Sysselsatta

kvinnor

Totall

sysselsatta

Befolkningen

Sysselsatta

Totalt antal
arbatatlmmar

Arbetstimmar per
Individ och vecka

Källa; Arbetckraftcundersökntngarna

Antalet arbetslösa uppgick enligt AKU i februari till 139 000, vilket
motsvarar 3,2 % av arbetskraften. I februari 1983 var motsvarande tal
155 000 resp. 3,6 %. Antalet arbetslösa ungdomar under 25 år uppgick i
februari i år till 37 000 mot 45 000 samma månad året innan.

I diagram 3 redovisas den relativa arbetslösheten totalt och för ungdomar
under 25 år de senaste tio åren.

DIAGRAM 3

RELATIV ARBETSLÖSHET TOTALT OCH FÖR UNGDOMAR
PROCENT UNU£R 25 ÄR. SASONGRENSAT. KVARTALSGENOMSNITT

UNDE i 25

UNGL0MAR

79 80

75 76

AU 1983/84:21

Antalet nyanmälda ledigaplatser uppgick till 67 000 i februari i år, en
ökning med 14 000 jämfört med samma månad 1983. Utvecklingen sedan
1975 redovisas i diagram 4.

DIAGRAM 4 NYANMÄLDA LEDIGA PLATSER MED MER ÄN

1000-TAL 10 DAGARS VARAKTIGHET, SÄSONGRENSAT,

KVAWTALSGENOMSNITT

77 78

Antalet varsel om uppsägningar har halverats sedan februari 1983 och
uppgick i februari i år till 2 100.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ligger på en hög
nivå. I februari i år var 221 800 personer föremål för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, en ökning med ca 38 000 jämfört med samma månad året innan.
Den största delen av ökningen förklaras av att 24 000 ungdomar var
placerade i den nya verksamheten med ungdomslag i februari i år.

I diagram 5 redovisas utvecklingen beträffande arbetsmarknadsutbildning
och beredskapsarbeten under den senaste tioårsperioden.

2 Riksdagen 1983184.18sami. Nr 21

AU 1983/84:21

Diagram 5 Antal personer i arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete.
Kvartalsgenomsnitt. Källa: AMS

1 OOO-tal

120

100

Utskottet

Förutsättningar för utvecklingen på arbetsmarknaden

I propositionen konstateras att utvecklingen på arbetsmarknaden vänt
under år 1983. Sysselsättningen har efter två års nedgång återigen börjat
utvecklas i positiv riktning. Ökningen av arbetslösheten har hejdats. Det
framhålls emellertid att den fortfarande ligger på en hög nivå. Fortsatta
ansträngningar måste därför göras för att få till stånd en minskning av
arbetslösheten.

När det gäller förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden
anförs i propositionen att industriproduktionen under år 1984 beräknas öka
med drygt 5 %. Detta medför en fortsatt ökning av kapacitetsutnyttjandet i
industrin. Devalveringen som genomfördes hösten 1982 har enligt propositionen
tillsammans med måttliga kostnadsstegringar skapat grunden för de
framgångar som svensk industri nu kan skörda. Regeringen är fast besluten
att fullfölja den utstakade linjen att stärka svenskt näringslivs konkurrenskraft
och därmed sysselsättningen. Grundförutsättningen för att detta skall
lyckas är att inflationen för år 1984 stannar inom det uppsatta målet. De
pågående avtalsförhandlingarna har här avgörande betydelse.

Enligt propositionen finns det anledning anta att utbudet av arbetskraft
under år 1984 kommer att ligga på en högre nivå än under år 1983. Samtidigt
kommer tillväxten i antalet nya arbetstillfällen att förstärkas. Arbetslösheten
bedöms kunna minska under år 1984.

Förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden behandlas i
motioner från moderata samlingspartiet, centerpartiet, folkpartiet och
vpk.

AU 1983/84:21

Moderata samlingspartiet framhåller i motion 916 med Alf
Wennerfors som första namn att situationen på arbetsmarknaden under en
halv period med socialdemokratisk regering varit sämre än någon gång sedan
statistiken i nuvarande form infördes. Under år 1983 var fler människor
öppet arbetslösa och antalet sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
slog nya rekord. Enligt motionärerna inger regeringens oförmåga och ovilja
att ta itu med underskott, skattetryck m. m. mycket stor oro inför
framtiden.

Motionärerna anser att grunden för dagens problem på arbetsmarknaden
står att finna i den sedan två årtionden ensidiga expansionen av den offentliga
sektorn på bekostnad av de privata sektorerna i ekonomin. Finansieringen av
den växande offentliga sektorn har blivit en allt tyngre börda att bära för
enskilda och företag som därigenom fått försämrade förutsättningar att
utvecklas. Det ökande skatte- och avgiftstrycket har vidare enligt motionärerna
minskat industrisysselsättningen och även medfört att antalet anställda
i den privata tjänste- och servicesektorn ökat betydligt långsammare än vad
som annars varit möjligt. De offentliga monopolen inom många service- och
tjänsteområden har också varit en effektiv hämsko på den privata sektorns
tillväxt. Sysselsättningen har endast kunnat upprätthållas genom den
växande AMS-politiken. I dag, när vi av både ekonomiska och strukturella
skäl inte längre kan fortsätta att bygga ut den offentliga sektorn, innebär den
dåliga tillväxtkraften i ekonomins privata sektorer att vi kommer att brottas
med stora svårigheter på arbetsmarknaden under åtskilliga år framöver,
anför motionärerna.

De framhåller vidare att den ekonomisk-politiska strategi som baseras på
den kraftiga devalveringen, ytterligare ekonomiska och administrativa
pålagor på företagen, löntagarfonder samt fortsatt miljardrullning till AMS,
gör att parterna på arbetsmarknaden inte ges någon möjlighet att ta ansvar
för vare sig företagens lönsamhet eller sysselsättningen i näringslivet. Den
rollen anser motionärerna har tagits över helt av regeringen. Risken är stor
att effekterna av regeringens ekonomisk-politiska åtgärder tillsammans med
försök att hålla sysselsättningen uppe genom AMS-arbeten på sikt leder till
ett sammanbrott för sysselsättningspolitiken.

Motionärerna anför också att grunden för en positiv arbetsmarknadsutveckling
är en kraftsamling kring de drivkrafter i samhället och ekonomin
som har de bästa förutsättningarna för tillväxt. Det innebär generell
stimulanspolitik genom skatte- och avgiftssänkningar på arbete och produktion,
avregleringar och decentralisering. Resurser måste friare kunna söka
sig till de områden som har de bästa tillväxtförutsättningama. De privata
sektorerna i ekonomin måste prioriteras framför de offentliga. I motionen
anförs vidare att de offentliga tjänste- och servicemonopolen måste brytas
och utsättas för konkurrens från privata företag som genom medborgarnas
efterfrågan ges möjlighet att etablera sig och växa. En satsning bör vidare ske
på den tekniska utvecklingen. Slutligen framhålls i detta sammanhang vikten

AU 1983/84:21

av generella stimulanser och undanröjande av hinder för nyföretagande och
tillväxt i de små och medelstora företagen.

Centerpartiet framhåller i partimotion 568 att den socialdemokratiska
regeringspolitiken hittills har varit otillräcklig till sin omfattning och
inriktning för att häva arbetslösheten. Arbetslösheten under 1983 har varit
högre än under 1982 trots att antalet sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder ökat.

Den nuvarande regeringspolitiken är enligt centerpartiet påfallande passiv
- för att inte säga defensiv - när det gäller att skapa varaktiga jobb och bygga
ut den svenska industrin. Devalveringen 1982 är praktiskt taget det enda
offensiva inslaget. Denna motverkas emellertid av en allmän politisk
inriktning som får begränsande effekter på näringslivets utveckling.

I motionen redovisas följande inslag i den förda regeringspolitiken som
bedöms få negativa långsiktiga sysselsättningseffekter:

1. Införandet av kollektiva löntagarfonder

2. Ett alltför högt budgetunderskott

3. Minskade stimulanser för riskvilligt sparande

4. Ny inriktning av jordbrukspolitiken som kan innebära att 20 000 jobb
försvinner

5. En avstannande regional- och glesbygdspolitik

6. Skattehöjningar på en lång rad områden

7. Avvecklingen av det s. k. äldrestödet inom tekoindustrin

Centerpartiet förordar i stället en aktiv och offensiv politik för flera jobb
och regional balans. Centerpolitiken bygger på den enskildes initiativ och
engagemang. Syftet med politiken är att ge goda förutsättningar för industri
och företagsamhet och att slå vakt om och rationellt utnyttja befintlig
produktionskapacitet. Förutsättningarna för produktion och sysselsättning
skall tas till vara i alla delar av landet. Ungdomarnas väg in på arbetsmarknaden
måste underlättas.

Folkpartiet framhåller i partimotion 2507 att det är oroande med den
uppåtgående trenden i arbetslöshetssiffrorna. Varje ny konjunkturnedgång
nås med högre arbetslöshet, medan varje ny konjunkturuppgång bryts vid
högre arbetslöshet än den föregående. Arbetsmarknaden fungerar följaktligen
sämre än tidigare.

Regeringens politik saknar enligt folkpartiet en långsiktig strategi. I
budgetpropositionen saknas en utblick över arbetsmarknadsutsikterna på
längre sikt. Folkpartiet delar regeringens uppfattning att mycket talar för en
viss förbättring av sysselsättningsläget i år. Emellertid varnas för de stora
osäkerheter som vidlåder en sådan prognos. Osäkra faktorer är bl. a.
utvecklingen i den internationella konjunkturen och pris- och löneutvecklingen
i Sverige.

Regeringen för enligt motionen en alltför kortsiktig ekonomisk politik,
vilket kommer till uttryck i bristen på långsiktiga besparingar i de offentliga

AU 1983/84:21

utgifterna. Därigenom läggs en mycket stor del av anpassningsbördan i den
ekonomiska politiken på kreditpolitiken, vilket kan innebära höjda räntor
med påföljande negativa verkningar för näringslivets investeringar. Enligt
motionärerna är det inom de enskilda företagen som sysselsättningen
behöver stimuleras. Skattehöjningar riskerar att försämra konkurrensläget
för näringslivet och bör därför avvisas.

Vpk anför i partimotion 1049 att kraven på och kampen för rätt till arbete i
dagens kapitalistiska samhälle möter nya och annorlunda problem. De gamla
metoderna att bekämpa arbetslösheten är otillräckliga. Det fordras i
grundläggande avseenden en ny analys och en ny politik.

För den långsiktiga kampen mot arbetslösheten pekar vpk på fyra
grundläggande utgångspunkter. En drastisk minskning av antalet industriarbeten
i Sverige är oundviklig, om nuvarande inriktning och industriella
struktur får bestå. Den nya tekniken kommer att slå ut mängder av arbeten,
om den får utformas på grundval av nuvarande sociala maktförhållanden.
Den offentliga sektorns och de privata servicenäringarnas datorisering gör
det tveksamt, om något nettotillskott av arbeten på dessa områden kan ske.
Slutligen utgör de rådande tendenserna på arbetsmarknaden ett hot såväl
mot kvinnofrigörelsen som mot lönearbetarnas allmänna rättsställning och
en rättvis fördelning mellan landets regioner.

Mot denna bakgrund föreslår vpk en nationell politik mot arbetslösheten
enligt följande:

1. Upprättande av ett nationellt industrialiseringsprogram i samhällelig
regi.

2. De lönearbetande måste inom ramen för en samhällelig, politisk styrning
påverka den tekniska utvecklingen.

3. Ett omfattande program för den offentliga sektorns utbyggnad och
förbättring måste utarbetas.

4. En allmän arbetstidsförkortning måste genomföras.

5. Den nuvarande arbetsmarknadspolitiken måste reformeras.

Ett allmänt riktmärke för industripolitiken bör enligt vpk vara att under en
uppbyggnadstid tillföra industrin 100 000 nya arbetsplatser.

Vpk pekar i motionen bl. a. på den offentliga sektorns betydelse för
sysselsättningen. Utan en utbyggnad av en rad offentliga verksamheter kan
man över huvud taget knappast föra en meningsfull politik riktad mot
arbetslösheten och undersysselsättningen, slutar motionärerna.

Utskottet vill med anledning av vad som framförs i propositionen och
motionerna om förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden
framhålla följande.

Målet om full sysselsättning har en central roll i den ekonomiska politiken.
De åtgärder som vidtas inom finans-, penning- och valutapolitiken syftar
följaktligen till att främja utvecklingen på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitiken fungerar som ett komplement till de ekono -

AU 1983/84:21

misk-politiska åtgärderna. Om de generella medlen inte förmår skapa en
tillräckligt stor efterfrågan kan arbetsmarknadspolitiken lösa vissa temporära
problem och hjälpa till att utjämna effekterna av en konjunkturnedgång
men arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam upprätthålla en full sysselsättning.
Det är heller inte dess syfte. Det krävs insatser från många skilda
politikområden. Även om det bedrivs en effektiv arbetsmarknadspolitik
krävs för full sysselsättning en aktiv och framgångsrik närings- och
industripolitik, bostadspolitik, utbildningspolitik osv.

För den enskilde är arbetet och dess villkor av grundläggande betydelse.
Arbetet är ett medel att skapa en god försörjning. Arbetet har också ett
egenvärde som en väg till social gemenskap. Arbetet svarar vidare mot
grundläggande mänskliga behov av att utveckla och berika tillvaron. Att stå
utan arbete får följaktligen ofta mycket kännbara konsekvenser.

Av det anförda framgår att det finns starka skäl för statsmakterna att vidta
åtgärder för att främja utvecklingen på arbetsmarknaden. Den socialdemokratiska
regeringen har enligt utskottets uppfattning lyckats vända den
tidigare negativa sysselsättningsutvecklingen. Genom devalveringen av den
svenska kronan och andra ekonomisk-politiska åtgärder hösten 1982 har den
svenska exportindustrin kunnat expandera kraftigt. Lönsamheten i näringslivet
har förbättrats samtidigt som kapacitetsutnyttjandet inom industrin har
ökat. Åtgärder har vidtagits och planeras för att främja de mindre och
medelstora företagens utveckling. I en i dagarna framlagd proposition
föreslår f. ö. regeringen vissa åtgärder som syftar till att främja tillväxt och
förnyelse inom industrin (prop. 1983/84:135). Slutligen kan nämnas insatserna
inom regionalpolitiken som syftar till att främja utvecklingen i de
utsatta delarna i landet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att situationen på arbetsmarknaden
bör kunna förbättras ytterligare under 1984. Det vore självfallet önskvärt
om utvecklingen någorlunda bestämt kunde förutses även på längre sikt.
Denna problematik behandlas bl. a. i folkpartiets partimotion 2507. Det
finns emellertid i det sammanhanget en rad svårbedömbara faktorer att ta
hänsyn till. Här kan nämnas varaktigheten i den internationella konjunkturuppgången
och datoriseringens och strukturomvandlingens konsekvenser
för sysselsättningen. Dessa frågor har nyligen diskuterats vid ett möte inom
OECD. Den inom kort publicerade långtidsutredningen kan också väntas ta
upp den långsiktiga utvecklingen på arbetsmarknaden.

Som tidigare nämnts har den ekonomiska politiken en avgörande
betydelse för utvecklingen på arbetsmarknaden. Utskottet vill med anledning
av vad som anförs om den ekonomiska politiken i ovan nämnda
motioner hänvisa till finansutskottets betänkande FiU 1983/84:25. Finansutskottet
anför bl. a. med anledning av moderata samlingspartiets ekonomiskpolitiska
alternativ att detta innebär en ensidigt inriktad, restriktiv finanspolitik,
där nästan enbart extremt stora budgetneddragningar skall lösa
praktiskt taget alla nuvarande obalanser i vår ekonomi. Finansutskottet

AU 1983/84:21

anser att en sådan politik är såväl fördelningspolitiskt oacceptabel som
stabiliseringspolitiskt ineffektiv. Nettoeffekten på budgeten av att man
isolerat vidtar kraftiga nedskärningar av offentliga utgifter är enligt
finansutskottet avsevärt mindre än den ursprungliga utgiftsminskningen.
Slutligen framhåller utskottet att det av moderata samlingspartiet presenterade
budgetförslaget enligt preliminära kalkyler inom finansdepartementet
leder till en höjning av arbetslösheten med 35 000 personer jämfört med det
förslag som förs fram i finansplanen.

Finansutskottet framhåller f. ö. att även de besparingar i de offentliga
utgifterna som centerpartiet och folkpartiet föreslagit skulle få negativa
konsekvenser för sysselsättningen. Finansutskottet har på andra grunder
också avstyrkt vpk:s alternativa ekonomisk-politiska program.

Beträffande löntagarfondernas konsekvenser för sysselsättningen vill
utskottet erinra om vad utskottet anförde i samband med att riksdagen
fattade beslut om införande av dessa fonder (AU 1983/84:1 y) Arbetsmarknadsutskottet
framhöll därvid att fonderna ger ett stabilt utbud av riskvilligt
kapital som kan användas på ett långsiktigt sätt och, oberoende av de
kortsiktiga växlingarna på börsen, riktas mot de produktiva och utvecklingsbara
delarna av svenskt näringsliv. Detta är en viktig förutsättning för att en
tillfredsställande sysselsättningsutveckling skall kunna uppnås under 1980-talet. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Utskottet anser sammanfattningsvis att regeringens samlade politik bör
skapa goda förutsättningar för utvecklingen på arbetsmarknaden. De i
sammanhanget behandlade delarna av motionerna 568, 916, 1049 och 2507
bör i konsekvens härmed avslås i aktuella delar.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m.

Även om situationen på arbetsmarknaden bör kunna förbättras under
1984 anser regeringen det nödvändigt att de arbetsmarknadspolitiska
insatserna bibehålls på en hög nivå. De obalanser som präglar svensk
ekonomi bedöms så omfattande att det endast på flera års sikt är möjligt att
väsentligt reducera de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. En utgångspunkt
för insatserna blir att stimulera en fortsatt expansion av svenskt
näringsliv och skapa resurser för fortsatt utbyggnad av de angelägna behov
som finns inom bl. a. den gemensamma sektorn och i synnerhet kommunerna.
En annan utgångspunkt är att öka flexibiliteten i de arbetsmarknadspolitiska
insatserna. Arbetsmarknadspolitiken måste snabbt kunna anpassas
till ändrade förutsättningar. En hög beredskap finns därför att ytterligare
förstärka eller förändra inriktningen av insatserna.

I propositionen framhålls slutligen att det i skilda regioner och hos enskilda
personer finns en initiativrikedom som måste tas till vara för att förnya
arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken. För att kunna vidareutveckla
nya idéer inom ramen för arbetsmarknadspolitiken vill regeringen avsätta 10

AU 1983/84:21

milj. kr. Framställning därom görs under anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder.

Moderata samlingspartiet framhåller i motion 916 att de
växande sysselsättningsanspråken på AMS har bidragit till att långsiktigt öka
den strukturella arbetslösheten. Traditionell arbetsmarknadspolitik, som
socialdemokraterna bygger vidare på, fungerar inte längre. Arbetsmarknadspolitikens
uppgifter och metoder måste anpassas till 1980-talets verklighet.

För att arbetsmarknaden skall kunna fungera bättre måste enligt motionen
incitamenten för rörlighet förbättras liksom även yrkesutbildningens kvalitet
och inriktning. Vidare måste lönebildningen förändras. Motionärerna visar
härvid på det starka sambandet mellan näringslivets lönsamhet och
sysselsättningsutvecklingen. Arbetsmarknadslagstiftningen måste reformeras
och enskilda människor och arbetsgivare erbjudas större frihet till
flexibilitet i arbetsorganisation och förläggningen av arbetstider i framtiden.
Arbetsdelning och generella arbetstidsförkortningar avvisas emellertid som
ett medel att bekämpa arbetslösheten.

Motionärerna erinrar om att direkt och indirekt över 30 miljarder kronor
satsats på konstlad sysselsättning under innevarande budgetår, varav 20
miljarder kronor utgör direkta insatser över arbetsmarknadsbudgeten. Detta
motsvarar nästan en fjärdedel av det nu beräknade budgetunderskottet eller
omräknat i arbetsgivaravgifter minst 10 %. Utrymmet för en alternativ
politik som satsar på tillväxten i näringslivet är, menar motionärerna, därför
stort. För mandatperioden som helhet beräknas ca 60 miljarder kronor
komma att sättas in för ”konstgjord sysselsättning”.

I motionen avvisas regeringens förslag om resurstillskott till arbetsmarknadspolitiken.
Som motivering anförs bl. a. att arbetsmarknadspolitiken inte
blir effektivare genom större ekonomiska resurser till AMS. Detta åstadkoms
i stället genom decentraliserande organisationsformer, konkurrens,
mångfald och effektiviserande systemförändringar.

Centerpartiet framhåller i sin partimotion 568 att arbetsmarknadspolitiken
i alltför liten utsträckning är inriktad på näringslivets behov. Med
den socialdemokratiska defensiva regional-, småföretags- och industripolitiken
blir en AMS-politik inriktad på den offentliga sektorn närmast
förödande när det gäller att långsiktigt trygga alla människors rätt till arbete.
Motionärerna noterar i detta sammanhang som positivt att man inom AMS
nu i ökad utsträckning inriktar sina ansträngningar mot att skapa arbetstillfällen
i industrin.

Centerpartiet anser att det är nödvändigt att arbetsmarknadspolitiken i
fortsättningen i väsentligt större utsträckning inriktas på arbetstillfällen som
långsiktigt kan finansiera sig själva. Det gäller såväl att förbereda arbetskraften
för näringslivets behov som att ge näringslivet bättre förutsättningar
att ta emot det tillgängliga utbudet av arbetssökanden. Centerpartiet anser
det vara angeläget att de resurser som satsas på förmedlingsarbete,

AU 1983/84:21

utbildning, beredskapsarbete, ungdomslag osv. ges en sådan inriktning.
Dessa insatser kan därmed i likhet med de enskilda beredskapsarbetena
komplettera rekryteringsstödet.

Centerpartiet förordar slutligen en ökad decentralisering av arbetsmarknadspolitiken.

Folkpartiet anser i partimotion 2507 att det är oroande med den
uppåtgående trenden i arbetslöshetssiffrorna. Enligt motionen är det
uppenbart att det skett strukturella förändringar på arbetsmarknaden, som
medfört att den fungerar sämre än tidigare.

Den uppåtgående trenden i arbetslöshetssiffrorna tyder enligt motionärerna
på brister i arbetsmarknadens funktionssätt. Utbud och efterfrågan har
allt svårare att mötas. Det finns även en uppenbar risk för flaskhalsproblem i
och med att bristen på yrkesarbetare uppträder allt tidigare i konjunkturuppgångarna.

Slutligen framhålls att det för den framtida ekonomiska tillväxten är viktigt
att rörligheten på arbetsmarknaden förbättras. Det gäller både den
yrkesmässiga och regionala rörligheten.

Vpk framhåller i motion 1049 att en rad förändringar i arbetsmarknadspolitiken
måste genomföras. Den måste knytas till den nya industripolitiken
och till utbyggnaden av den offentliga sektorn. Den måste aktivt utveckla
människors kompetens inför det nya industrisamhället i stället för att som nu
alltför mycket tjänstgöra som förvaringsplats för växande kategorier
människor, vilka den kommersiella ekonomin utdömt som överflödiga.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör enligt vpk organiseras och
budgeteras på flerårsbasis för att möjliggöra bättre framförhållning och
säkrare anställningsformer. Kommunerna bör erhålla ramanslag, som de
friare kan disponera, vilket underlättar en kombination av olika åtgärder
efter de regionala behoven. Vidare föreslås att arbetsmarknadsåtgärdernas
innehåll och syfte bör förändras i betydelsefulla delar. De bör utveckla
människors kunnande och ansluta till deras yrkesskolning där så är möjligt.
De arbetandes ställning bör stärkas och tvångsmomenten avvecklas.
Arbetsmarknadsåtgärder skall kopplas till bl. a. utbyggnaden inom den
offentliga sektorn. Inriktningen bör därvid vara, att ett första steg av arbete
och/eller studier på ett organiserat sätt skall leda över i fastare anställningsformer.

Utskottet vill med anledning av vad som anförs i propositionen och i
motionerna om arbetsmarknadspolitikens inriktning anföra följande.

Som tidigare nämnts bör situationen på arbetsmarknaden i landet kunna
förbättras successivt under år 1984. Förhållandena på arbetsmarknaden i dag
är emellertid långt ifrån tillfredsställande. Som tidigare nämnts uppgick
antalet arbetslösa i februari månad i år till 139 000 (3,2 %), varav 37 000 var
ungdomar under 25 år. I sammanhanget kan dock erinras om att situationen
på arbetsmarknaden i vissa andra jämförbara länder är än mer bekymmersam.
Här kan nämnas att arbetslösheten i januari månad uppgick till 10,2 % i

AU 1983/84:21

Västtyskland, 12,5 % i Storbritannien och 8 % i USA. OECD räknar med en
fortsatt ökning av arbetslösheten i Europa under år 1984. Man bedömer att
över 20 miljoner människor kommer att vara arbetslösa i Europa under
första halvåret 1985.

Regeringen har kraftigt ökat de arbetsmarknadspolitiska insatserna
alltsedan hösten 1982. Omfattningen av de åtgärder som verkställdes av
arbetsmarknadsverket ökade från 13 miljarder kr. budgetåret 1981/82 till 17
miljarder kr. budgetåret 1982/83, en ökning med 30 %. Av de totala
utgifterna för arbetsmarknadspolitiken har andelen för kontantstöd ökat
endast obetydligt.

Utskottet delar regeringens uppfattning att de arbetsmarknadspolitiska
insatserna under år 1984 bör behållas på en hög nivå. Utskottet tillstyrker
även den inriktning på insatserna som regeringens förslag ger uttryck för. Det
innebär att insatserna skall stimulera en fortsatt expansion av svenskt
näringsliv. Därigenom skapas resurser för fortsatt utbyggnad av de
angelägna behov som finns inom bl. a. den gemensamma sektorn och i
synnerhet inom kommunerna. Vidare bör flexibiliteten i de arbetsmarknadspolitiska
insatserna öka. I propositionen anförs att det kan komma att Ennas
anledning att med hänsyn till utvecklingen på arbetsmarknaden ytterligare
förstärka eller förändra inriktningen av insatserna. Utskottet delar denna
uppfattning. Det är angeläget att de arbetsmarknadspolitiska insatserna
snabbt kan anpassas till de behov som uppstår. Utskottet delar även
uppfattningen i propositionen att det i skilda regioner och hos enskilda
personer finns en initiativrikedom som måste tas till vara för att förnya
arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken.

När det gäller frågor om arbetstidsförkortning eller arbetsdelning som
medel för att lösa problemen på arbetsmarknaden finns det anledning
avvakta det arbete som f. n. pågår inom delegationen för arbetstidsfrågor
(DELFA). Riksdagen kommer senare att ta upp dessa frågor till behandling.

Utskottets ställningstagande beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
innebär att de i sammanhanget behandlade motionerna 568, 916, 1049
och 2507 i aktuella delar bör avslås av riksdagen.

Utskottet återkommer senare i betänkandet till de konkreta förslag
regeringen presenterar i budgetpropositionen. Det gäller bl. a. arbetsförmedlingens
tekniska resurser, rekryteringsstöd, beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning
(bl. a. s. k. flaskhalsutbildning) och ungdomslag.

I det närmast följande behandlar utskottet pågående utredningsarbete om
arbetsmarknadsverket samt vissa motionsyrkanden i anslutning härtill.

Utskottet tar först upp frågan om tilläggsdirektiv till AMS-kommittén, dvs.
den parlamentariska utredningen om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde
och organisation (1981:02).

Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion 916 en fortsatt

AU 1983/84:21

ensidig satsning på AMS. För att göra arbetsmarknadspolitiken mer effektiv
bör i stället eftersträvas decentraliserade organisationsformer, konkurrens,
mångfald och effektiviserande systemförändringar. AMS-kommittén bör
därför ges i tilläggsdirektiv att utarbeta ett friare organisationsaltemativ.
Arbetet i kommittén bör bedrivas enligt följande huvudprinciper:

1. AMS centrala organisation krymps kraftigt till förmån för den regionala
och lokala verksamheten. Besluten decentraliseras. AMS funktion renodlas
till att vara köpare av statens arbetsmarknadspolitiska insatser hos de
regionala huvudmännen.

2. Huvudmannaskapet för den regionala och lokala verksamheten, med
arbetsförmedling och beredskapsarbeten som huvudsakliga arbetsområden,
ombildas till stiftelser med stat, kommuner, landsting och om möjligt också
arbetsmarknadens parter som stiftelsebildare.

3. Arbetsmarknadsinstituten bör om möjligt införas i denna nya organisation.

4. Arbetsförmedlingsmonopolet avskaffas och möjligheter till alternativa,
även direkt privata, arbetsförmedlingar öppnas. Förvärvsförbudet i arbetsförmedlingslagen
tas bort. Särskild uppmärksamhet ägnas åt yrkesområden
där den nuvarande arbetsförmedlingen erfarenhetsmässigt visat sig ha svårt
att uppfylla de arbetssökandes och arbetsgivarnas krav.

5. AMU-utbildningen förs över till regionala bolag med stat och
kommun.

6. Ansvaret för det kvarvarande selektiva regionalpolitiska stödet
koncentreras till länsstyrelserna och en långtgående decentralisering av
besluten genomförs.

7. Länsarbetsnämndernas starka inflytande över byggnadsmarknaden
minskas. Byggarbetsnämnderna avskaffas. Kravet på distriktsarbetsnämnder
avlägsnas.

8. Arbetsmarknadspolitikens roll och resurser avseende handikapparbetsmarknaden
inriktas på att med subventionsneutrala metoder stimulera fram
ökad anställning av arbetshandikappade på den öppna arbetsmarknaden.

Centerpartiet förordar i partimotion 568 en fortgående decentralisering
av ansvaret för de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Detta under
förutsättning av att ett ökat kommunalt ansvar inte också innebär att
arbetsmarknadspolitiken helt inriktas på den kommunala verksamheten.
Den fortsatta översynen av arbetsmarknadspolitiken bör ta till vara
möjligheterna till decentralisering samt en ökad inriktning mot det privata
näringslivet av insatserna. AMS-kommittén bör enligt centerpartiet få i
uppdrag att beakta detta i sitt fortsatta arbete.

Folkpartiet pekar i partimotion 2507 på problemen med brister i
effektiviteten i arbetsförmedlingen. Mot bakgrund av svårigheterna att
effektivt utnyttja resurserna i ett så stort verk som arbetsmarknadsverket är
det enligt motionärerna svårt att förstå motståndet både inom verket och
inom regeringspartiet mot den speciella typ av arbetsförmedling som utgörs

AU 1983/84:21

av fristående kulturarbetsförmedlare och kontorsserviceföretag. Det är
enligt folkpartiet svårt att hitta några nackdelar med systemet som det i dag
fungerar hos seriösa företag. AMS-kommittén bör snarast lägga fram förslag
om en översyn av arbetsförmedlingslagen i syfte att fastställa regler för hur
kulturarbetsförmedling och kontorsserviceförmedling skall få anordnas.

AMS-kommittén tillkom i september månad 1981. Enligt direktiven (Dir.
1981:65) skulle kommittén utreda arbetsmarknadsverkets ansvarsområde
och organisation. Kommittén skulle vidare se över den arbetsmarknadspolitiska
åtgärdsuppsättningen.

Efter regeringsskiftet hösten 1982 fick kommittén, i februari månad 1983,
tilläggsdirektiv (Dir. 1983:16). Dessa innebär i förhållande till tidigare
meddelade direktiv bl. a. att AMS-kommittén även skall pröva kommunernas
medverkan i arbetsmarknadspolitiken samt arbetsmarknadsverkets
ansvar för arbetsförmedling inom kulturområdet och förmedling av vikarier
inom främst kontorsområdet. Kommittén skall däremot inte se över den
arbetsmarknadspolitiska åtgärdsuppsättningen.

Kommitténs uppdrag innebär i sammanfattning följande.

Kommittén skall klarlägga verkets ansvarsområde och precisera dess
huvuduppgifter. Syftet är bl. a. att verket skall få ökade möjligheter att
koncentrera sina resurser på platsförmedling och åtgärder i direkt anslutning
till dessa som är nödvändiga för att bryta ner förvärvshinder. Kommittén
skall även pröva om det finns arbetsuppgifter inom verket som helt eller
delvis kan slopas eller föras över till annan huvudman.

I detta sammanhang pekar direktiven ut vissa speciella problemområden.
Kommittén skall utifrån förutsättningen att staten har det övergripande
ansvaret för arbetsmarknadspolitiken ingående pröva om den nuvarande
arbets- och ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna på det
arbetsmarknadspolitiska området är ändamålsenlig.

Kommittén har till uppgift att klarlägga ansvarsfördelningen inom det
sociala området. Därvid skall kommittén belysa i vilken utsträckning
förmedlingens resurser tas i anspråk för uppgifter som primärt inte är
arbetsmarknadspolitiska och ge förslag på en lämplig ansvarsfördelning.
Kommittén skall överväga hur man på bästa sätt skall förena kravet på
samordning och samverkan med strävanden efter rationell arbetsfördelning
på detta område.

Enligt direktiven skall kommittén pröva ansvarsfördelningen mellan
arbetsmarknadsverket och kommunerna beträffande invandrares hinder för
en arbetsplacering. Kommittén skall också ta ställning till huruvida
arbetsförmedlingen även i fortsättningen skall ha ansvaret för ackvisition av
praktikplatser.

Arbetsmarknadsverket har sedan lång tid bedrivit beredskapsarbeten i
egen regi. I kommitténs uppdrag ingår att förutsättningslöst pröva omfattningen
av och formerna för denna verksamhet.

I uppdraget ingår vidare att pröva arbetsmarknadsverkets ansvar när det

AU 1983/84:21

gäller arbetsförmedling av vikarier, framför allt inom kontorsområdet, samt
- som tidigare nämnts - på kulturområdet.

Kommittén skall även pröva möjligheterna till ett mer effektivt resursutnyttjande
inom verket. Arbetet skall syfta till en omfördelning av resurserna
till förmån för platsförmedlingen och dess anpassningsfrämjande hjälpmedel.
Även själva systemet för resursfördelning samt möjligheterna till en
konjunkturanpassad personaltilldelning skall tas upp till prövning.

Efter översynen av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och åtgärdsprogram
skall kommittén undersöka vilka krav de föreslagna förändringarna
ställer på organisationen. Kommittén skall ange huvudprinciperna för en
organisationsförändring och skall därvid utgå från de studier som AMS gjort i
fråga om arbetsförmedlingens organisation och arbetsformer (PLOG).

I översynen skall frågan om fördelningen av ansvar och uppgifter samt
samverkan inom verket tas upp. I uppdraget ingår vidare att pröva
möjligheterna till en ökad decentralisering av beslutsfattandet mellan de
olika nivåerna.

Kommittén skall också behandla frågan om AMS styrelserepresentation
och bl. a. överväga om en bredare representation för arbetsmarknadens
parter därvid är lämplig.

Slutligen kan nämnas att de förslag kommittén lägger fram skall kunna
genomföras inom ramen för oförändrade resurser.

Kommittén skall avlämna sitt betänkande under våren 1985.

Utöver det arbete som pågår inom AMS-kommittén bedrivs ett intensivt
utredningsarbete inom arbetsmarknadsverket som syftar till en effektivering
av verksamheten. Ett stort antal förslag till åtgärder har tagits fram av
medarbetare inom organisationen. Riktlinjer för det fortsatta arbetet har
beslutats av styrelsen.

I de sålunda fastlagda riktlinjerna för det s. k. serviceprogramarbetet inom
arbetsmarknadsverket sägs inledningsvis:

Arbetsmarknadsverket har under senare år ställts inför starkt ökade krav.
Antalet arbetssökande har ökat mycket kraftigt och tillgången på lediga
platser har varit otillräcklig. Samtidigt har personalen vid förmedlingarna
minskat som en följd av statsmakternas beslut. Detta har lett till att det på
många håll är svårt att upprätthålla en tillfredsställande service till
förmedlingens kunder.

Det är mot denna bakgrund angeläget att ta till vara alla möjligheter att
effektivisera verksamheten. Inom arbetsmarknadsverket har därför en
omfattande förslagsverksamhet bedrivits i syfte att få fram uppslag till en
förbättring av servicen inom ramen för givna resurser. Ett stort antal förslag
har lämnats in från medarbetare på alla nivåer i verket. Efter ytterligare
beredning ska förslagen ingå i ett samlat program för förbättrad service till
arbetssökande och arbetsgivare.

Det utvecklingsarbete som nu påbörjats syftar enligt riktlinjerna till att ge
verkets kunder en bättre service. Detta skall ske genom att resurser så långt
det är möjligt omfördelas till direkt förmedlingsservice.

AU 1983/84:21

I riktlinjerna för serviceprogrammet framhålls vidare att de resurser som
frigörs skall användas till att aktivt ta till vara de möjligheter som
arbetsmarknaden i varje konjunktursituation erbjuder. Det gäller att snabbt
och serviceinriktat anvisa arbetskraft till lediga platser och att utifrån den
enskilde sökandens behov skaffa fram arbete. En effektiv platsförmedling
skapar också förutsättningar att placera arbetshandikappade och andra
långtidsarbetslösa på den öppna marknaden - med eller utan insats av
arbetsförberedande åtgärder.

Arbetsförmedlingen skall enligt riktlinjerna vara ett effektivt serviceorgan
till arbetssökande och arbetsgivare. Övriga enheter inom verket skall i sin tur
betjäna förmedlingarna på ett sådant sätt att dessa kan få mer tid för
kunderna. Detta serviceinriktade synsätt skall prägla hela organisationen.

Slutligen framhålls att den utveckling som nu inleds innebär ett ökat
regionalt och lokalt ansvar för att målen för verksamheten uppnås, men den
innebär samtidigt större utrymme för regionala och lokala ställningstaganden
till verksamhetens uppläggning.

För det fortsatta utvecklingsarbetet anger styrelsen följande riktlinjer:

1. Organisationen utvecklas

2. Regelsystemet förenklas

3. Beslutsbefogenheter delegeras

4. Tekniken utnyttjas

5. Administrationen förenklas

6. Arbetssättet mot kunderna förbättras

7. Serviceandan stärks.

Utskottet vill i sammanhanget först erinra om att arbetsmarknadsverkets
uppgifter och de arbetsmarknadspolitiska instrumenten vuxit kraftigt
under 1970-talet. Uppgifter har tillkommit som i egentlig mening inte är
arbetsmarknadspolitiska, liksom sådana som ligger på gränsen mellan
arbetsmarknadspolitik och andra politikområden.

Samtidigt har kraven på verket blivit allt större. Antalet arbetssökande har
ökat kraftigt och tillgången på lediga platser har varit otillräcklig. Vidare har
arbetsförmedlingarna under senare år vidkänts en viss personalminskning.

Dessa förhållanden kan sägas vara bakgrunden till såväl AMS-kommitténs
uppdrag som arbetet med serviceprogrammet inom verket. Det gäller bl. a.
att effektivera verksamheten och inom givna ramar koncentrera insatserna
på den platsförmedlande verksamheten.

Enligt utskottets uppfattning är det tillfredsställande att ett omfattande
översynsarbete med den angivna inriktningen bedrivs. Som framgår av dels
direktiven för AMS-kommitténs arbete, dels riktlinjerna för serviceprogramarbetet
inom verket omfattar översynen både ansvars-, organisations-
och resursfrågor.

Arbetsmarknadsverket har under åren successivt tillförts resurser för att

AU 1983/84:21

möta de ökade kraven på arbetsmarknaden. En betydande kompetens har
byggts upp. På förmedlingssidan har under senare år servicen förbättrats
bl. a. genom en kraftig utbyggnad av terminalsystemet.

I sammanhanget bör också nämnas att så gott som all arbetsförmedling på
grund av förbudet mot förmedling i förvärvssyfte sker i offentlig regi. Privat
förmedling i förvärvssyfte är nämligen sedan år 1935 i princip förbjuden,
vilket är i överensstämmelse med ILO:s konventioner.

Utskottet tog i sitt betänkande AU 1982/83:4 på hösten 1982 upp
huvudmannaskapet för arbetsförmedlingen vid behandling av yrkanden från
moderata samlingspartiet om en översyn av detta arbetsförmedlingsmonopol.
Utskottet konstaterade därvid att arbetsförmedlingen - för att kunna bli
ett viktigt instrument i en politik som syftar till arbete åt alla - måste kunna
arbeta med hela arbetsmarknaden och förfoga över de anpassningsfrämjande
instrument som samhället kan erbjuda, t. ex. flyttningsstöd och arbetsmarknadsutbildning.

Mot denna bakgrund kan utskottet inte ställa sig bakom de krav på
tilläggsdirektiv till AMS-kommittén som förs fram av moderata samlingspartiet
i motion 916. Att - som moderata samlingspartiet föreslår - öppna
möjligheterna till en vidgad privatisering av arbetsförmedlingen skulle -förutom att det skulle bryta mot gällande och av Sverige undertecknade
ILO-konventioner - undergräva arbetsmarknadsverkets möjligheter att på
ett effektivt sätt motsvara de krav som ställs från både arbetssökande och
arbetsgivare. Risken är också uppenbar att en sådan åtgärd skulle gå ut över
servicen till de svaga grupperna på arbetsmarknaden. Detta kan utskottet
inte medverka till.

Trots detta ställningstagande har utskottet inga invändningar mot att man i
det aktuella utredningsarbetet överväger huruvida ansvaret för förmedling
bör ligga på arbetsmarknadsverket inom vissa avgränsade delområden där
förutsättningar av olika skäl är speciella.

Som tidigare nämnts ingår i AMS-kommitténs uppdrag att pröva
arbetsmarknadsverkets ansvar för förmedling inom kultursektorn samt för
vikariat, främst inom kontorsområdet. Det finns anledning avvakta detta
arbete innan ställning tas till hur förmedling inom dessa områden skall
organiseras.

Utskottet har med det anförda om privat arbetsförmedling besvarat
motionerna 916 och 2507, båda i aktuella delar, 1906 av Anders Björck m. fl.
(m) samt 1965 av Allan Åkerlind m. fl. (m) vilka inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Utskottet är för sin del positivt till en ökad decentralisering inom
arbetsmarknadspolitiken. Som redovisats i det föregående sker ett omfattande
utredningsarbete som syftar till att bl. a. pröva förutsättningar för en
sådan utveckling. Motionerna 568 och 916 behöver med hänvisning härtill
inte föranleda någon riksdagens åtgärd i denna del. Detsamma gäller vad
som anförs i motion 1336 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m) om

AU 1983/84:21

överflyttning av ansvar och resurser från arbetsmarknadsverket till kommunerna.
Motionen bör i den delen inte leda till någon åtgärd från riksdagens
sida.

Det framgår vidare av utskottets redogörelse ovan att AMS-kommittén
kommer att framlägga förslag till en avgränsning av kommunernas och
statens ansvar inom arbetsmarknadspolitiken. Hithörande frågor skall f. ö.
även utredas inom den nyligen tillsatta stat-kommun-beredningen (C
1983:2). Därmed kan motion 1920 av Pär Granstedt m. fl. (c) anses vara
tillgodosedd. Motionärerna föreslår nämligen en utredning om ett överförande
av huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken och motsvarande
resurser till kommunerna.

AMS har som ett led i sitt pågående serviceprogramarbete diskuterat
distriktsarbetsnämndernas roll. Bakgrunden härtill är att det har visat sig att
erfarenheterna av dessa nämnder varierar. Det finns distriktsarbetsnämnder
som fungerar väl. Det finns emellertid också åtskilliga nämnder som fungerar
mindre väl. Nu planerar AMS en försöksverksamhet med olika inriktning av
verksamheten. Även AMS-kommittén kan komma att behandla distriktsarbetsnämndernas
verksamhet.

Mot bakgrund av erfarenheterna av distriktsarbetsnämndernas verksamhet
hittills anser utskottet att det är positivt med den beslutade försöksverksamheten.
Därmed kan erhållas underlag för eventuella förändringar i
nämndernas framtida verksamhet.

Med det anförda avstyrker utskottet förslagen i motionerna 916 (m) och
871 av Birger Hagård (m) om en avveckling av distriktsarbetsnämnderna.

I det pågående översynsarbetet inom AMS har även ingått att pröva
byggarbetsnämndernas arbetsformer. AMS har nu beslutat att byggarbetsnämnderna
fr. o. m. den 1 april i år skall få ändrade arbetsformer. De skall
bl. a. få ökade möjligheter att ägna sig åt mera långsiktiga och övergripande
frågor. De skall därför avlastas en del av rutinärendena. Nämnderna som nu
sammanträder åtta gånger per år skall i fortsättningen sammanträda ca fyra
gånger per år.

I motion 1915 av Ivar Franzén (c) föreslås att byggarbetsnämnderna skall
avskaffas, liksom kravet på att byggherren skall inhämta tillstånd att påbörja
byggnationen. Som tidigare redovisats ingår även i förslagen till tilläggsdirektiven
till AMS-kommittén i moderata samlingspartiets motion 916 att
byggarbetsnämnderna skall avvecklas.

Utskottet är medvetet om att bl. a. den betydande förändring som skett på
byggarbetsmarknaden motiverar ändrade arbetsformer för byggarbetsnämnderna.
Utskottet ställer sig därför positivt till de ändringar som AMS tagit
initiativ till. Utskottet anser emellertid att det finns starka skäl att inte
avveckla byggarbetsnämnderna. De här aktuella yrkandena om en avveckling
av verksamheten avstyrks därför.

Beträffande övriga punkter i moderata samlingspartiets förslag till
tilläggsdirektiv till AMS-kommittén vill utskottet hänvisa till pågående

AU 1983/84:21

utredningsarbete inom verket och inom AMS-kommittén. Till frågan om
organisationen för arbetsmarknadsutbildningen återkommer utskottet i ett
följande avsnitt.

Med det anförda avstyrker utskottet sammanfattningsvis de förslag till
tilläggsdirektiv till AMS-kommittén som redovisas i motion 916 av moderata
samlingspartiet.

Utskottet tar härefter upp yrkanden om en särskild sysselsättningsbudget. I
vpk-motionen 2458 framhålls att den statliga budgeten måste återspegla att
kampen mot arbetslösheten står i centrum även på så sätt att följderna för
sysselsättningen redovisas för varje förslag där detta har relevans.

I motion 373 av Egon Jacobsson (s) och Bengt Silfverstrand (s) föreslås att
riksdagen i anslutning till presentationen av budgetpropositionen samtidigt
får en samlad redogörelse över hur regeringen bedömer utvecklingen av
utbud och efterfrågan på arbetskraft samt sammanställningar över förslag
och konkreta sysselsättningspolitiska åtgärder inom olika samhällsområden.

Utskottet delar motionärernas uppfattning så till vida att en bedömning av
de sysselsättningsmässiga konsekvenserna av åtgärder inom skilda politikområden
måste föregå varje viktigt beslut. Så sker också i dag. När det t. ex.
gäller överväganden rörande omfattningen av besparingar inom den
offentliga sektorn spelar effekterna på sysselsättningen av sådana åtgärder en
viktig roll. F. ö. redovisas de sysselsättningsmässiga konsekvenserna av den
samlade statsbudgeten bl. a. i nationalbudgeten. Dessförinnan har under
budgetarbetets gång gjorts bedömningar - i samarbete mellan berörda
departement och myndigheter - om sysselsättningskonsekvenserna av olika
handlingsalternativ.

Utskottet anser mot denna bakgrund att det inte finns tillräckliga skäl för
riksdagen att uppdra åt regeringen att i fortsättningen - vid sidan om den
ordinarie budgeten - upprätta en särskild sysselsättningsbudget. Enligt vad
utskottet inhämtat finns f. ö. praktiska problem att ta hänsyn till i
sammanhanget. Med hänvisning till det anförda bör motion 373 i motsvarande
del och motion 2458 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Folkpartiet tar i motion 2507 upp situationen för de arbetslösa som inte
uppbär något ekonomiskt stöd från samhället. Enligt motionärerna saknas i
dag tillräcklig information om detta problem. Det är därför angeläget med en
kartläggning av de arbetslösas inkomst- och försörjningssituation. Detta bör
ske inom ramen för arbetskraftsundersökningarna.

Som motionärerna påpekar förorsakar arbetslöshet ofta ekonomiska
problem för dem som berörs. Detta gäller i synnerhet dem som av olika skäl
ej är berättigade till arbetslöshetsunderstöd. Utskottet anser i likhet med
motionärerna att det är viktigt att samhället är informerat om dessa
människors inkomst- och försörjningssituation.

Utskottet har inhämtat att det inom AMS och SCB f. n. pågår ett
reformarbete beträffande arbetslöshetsstatistiken. Det finns enligt utskottets

3 Riksdagen 1983184.18 sami. Nr21

AU 1983/84:21

uppfattning anledning avvakta det arbetet. Utskottet ställer sig emellertid
tveksamt till att de uppgifter det här är fråga om bör ingå i de månatliga
arbetskraftsundersökningarna. Det finns skäl som talar för att detta i stället
bör inrymmas i de levnadsnivåundersökningar SCB utför. Med hänvisning
till vad utskottet anfört bör motion 2507 i denna del inte leda till något
initiativ från riksdagens sida.

Utskottet tar i detta sammanhang slutligen upp ett par motioner med
regional anknytning.

I motion 1094 av Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp)
behandlas behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser i Malmöhus län.
Bakgrunden är att länet under senare år har drabbats hårt av strukturkriser
inom flera av de mest betydelsefulla branscherna i länet.

I motionen redovisas ett antal förslag till åtgärder som syftar till att vända
den negativa utvecklingen i länet. Förslagen spänner över flera olika
politikområden. Utskottet tar i detta sammanhang upp ett par yrkanden som
behandlar dels åtgärder för att minska verkningarna av arbetslösheten i
länet, dels ett pilotprojekt med arbetsdelning i länet.

Motionärerna framhåller bl. a. att det är viktigt för länet att under de
närmaste åren skapa fler arbetstillfällen i utvecklingsbara branscher och
företag med egen livskraft. De pekar även på betydelsen av att den offentliga
sektorn inte vidkänns några dramatiska minskningar i antalet sysselsatta.

I syfte att skapa arbete åt alla föreslår motionärerna att de tillgängliga
arbetsuppgifterna fördelas mellan alla som kan och vill arbeta. Ett sätt som
förordas i motionen är därvid att tillgripa arbetsdelning. Riksdagen bör
därför rekommendera någon eller några kommuner i Malmöhus län att i ett
pilotprojekt pröva frivillig arbetsdelning.

Utskottet har under senare år vid flera tillfällen behandlat utvecklingen i
Malmöhus län och kommer senare i vår att i sitt regionalpolitiska betänkande
(AU 1983/84:23) mer ingående diskutera utvecklingen i länet.

Som motionärerna framhåller har länet till följd bl. a. av strukturomvandlingen
inom för länet viktiga industrigrenar under senare år haft betydande
svårigheter att hålla sysselsättningen uppe. Antalet arbetslösa i länet uppgick
i december förra året till 20 600.

Det är mot denna bakgrund positivt att man inom länet intensivt arbetar
med förslag till lösningar på problemen. I sammanhanget bör erinras om de
möjligheter till utveckling som finns i länet. Som motionärerna också
framhåller har länet ett bra geografiskt läge, yrkeskunnig arbetskraft, goda
utbildningsmöjligheter samt goda kommunikationer. Till detta kommer att
den pågående konjunkturuppgången bör få effekter inte minst för länets
exportindustri.

Utskottet har tidigare i betänkandet inte varit berett att tillstyrka
arbetsdelning som en metod att lösa problemen på arbetsmarknaden. I
konsekvens härmed vill utskottet inte ta initiativ till att en försöksverksamhet

AU 1983/84:21

med arbetsdelning kommer till stånd i Malmöhus län. Utskottet avstyrker
med det anförda motion 1094 i aktuella delar.

I motion 1904 av Sven Aspling m. fl. (s) föreslås en friare deponering av de
arbetsmarknadspolitiska resurserna för Värmlands län.

Mot bakgrund av de stora problemen på arbetsmarknaden i Värmlands län
lämnas i motionen en rad förslag till åtgärder på skilda områden. Utskottet
behandlar i detta sammanhang ett förslag med innebörd att den s. k.
Örebromodellen bör kunna tillämpas även i Karlstads kommun. Motionärerna
pekar i sammanhanget på att kommunen har hög arbetslöshet bland
ungdomarna.

Som framhålls i motionen har Värmlands län mycket stora problem på
arbetsmarknaden. Ca 10 000 personer var arbetslösa i länet i december 1983.
Härtill kommer ett stort antal personer i arbetsmarknadspolitiska insatser.

Senare i vår kommer utskottet att mer utförligt behandla utvecklingen i
länet. I det sammanhanget kommer utskottet bl. a. att ta ställning till
motionens regionalpolitiska förslag.

Utskottet vill med anledning av det här aktuella förslaget om en
försöksverksamhet i Karlstads kommun anföra följande. Till följd av den
höga arbetslösheten bland ungdomarna har åtskilliga kommuner i landet
tagit olika initiativ för att komma till rätta med problemen. I det
sammanhanget har också föreslagits ett friare användande av de arbetsmarknadspolitiska
medlen. Förslag härom har bl. a. - som anförs i motionen -lagts fram från Örebro kommun. Det förslaget - liksom även andra likartade
förslag - bereds f. n. i arbetsmarknadsdepartementet. Utskottet är mot
denna bakgrund inte berett förorda någon särskild modell för Karlstads
kommun.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om den betydelse för ungdomarnas
sysselsättning som ungdomslagen fått. Som utskottet redovisar mer utförligt i
ett senare avsnitt i detta betänkande har den verksamheten fått en betydande
omfattning. Utskottet vill slutligen hänvisa till vad tidigare sagts om det
utredningsarbete som pågår beträffande kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken.

Med hänvisning till vad utskottet anfört bör motion 1904 i denna del inte
föranleda någon åtgärd.

AU 1983/84:21

Åtgärder mot ungdomsarbetslöshet
Inledning

Under 1970-talet visade det sig nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för
att bekämpa arbetslösheten bland ungdomar. Insatserna ökade under

1980-talets första år på grund av det allmänna arbetsmarknadsläget men
också som en effekt av den s. k. ungdomspuckeln, dvs. det förhållandet att de
stora årskullarna födda åren 1964—1967 nu under 1980-talets första hälft
söker utbildning, praktik eller arbete.

Ungdomspuckeln innebär att antalet ungdomar i 20-årsåldern okar
markant under en del av 1980-talet. Ca 115 000 fler ungdomar fyller 20 år
under 1980-talet än om årskullen 20-åringar hade legat kvar på 1980 års nivå.
Omkring år 1990 är antalet 20-åringar tillbaka på denna lägre nivå, dvs. ca
105 000 personer. Om ungdomsgruppen i stället betraktas i åldersintervallet
18-24 år, blir ökningen inte lika markerad utan fördelar sig jämnare över ett
antal år. Utvecklingen illustreras av följande två figurer:

Index
1980= 100

120 k -

118

110

105

100

* \

I | 20 Aringar

| J ••Mili 18-24 Aringar

I / \

■ % ■ V l

: * %

*7 i \

// \

# * % i +

*••' * V

-I I ±

ISBO 1990

Antalet ji gdomar i Aldern 18-24 Ar i befolkningen.

Källa: Prop. 1981/82:100 bilaga 12 (utbildningsdepartementet) s. 359.

AU 1983/84:21

TUSENTAL1 TUSENTAL2

r 1250

125

-1200

120 -

1150

115-

-1100

lio H

105-

-1050

-1000

100-

950

95-

900

1972 74 76 78 80 82 84 86 88 90 92 94 96

Källa: AMS och SCB.

1 Avser 16-åringarna.

2 Avser 16-24-åringarna.

Det bör observeras att ovanstående kurvor beskriver utvecklingen av
totalantalet ungdomar i resp. årskullar. Hur många som finns i arbetskraften
belyses av beräkningarna i följande tabell (siffror i tusental):

		1970	1979	1985	1990
Män	16-19	123	122	140	131
	20-24	259	238	252	260
Kvinnor	16-19	113	117	131	125
	20-24	211	218	245	251
Summa	706	695	768	767

Källa: Tabell 3 i Information i prognosfrågor 1981:1 (SCB).

AU 1983/84:21

De åtgärder som vidtagits mot ungdomsarbetslösheten har varit av både
utbildnings- och arbetsmarknadspolitiskt slag. Gymnasieskolan har tillförts
ett mer varierat utbud av yrkesinriktade linjer och kurser med bl. a. ökade
inslag av inbyggd företagsutbildning och lärlingsutbildning. Vid årsskiftet

1981-1982 tillkom genom avtal mellan parterna på arbetsmarknaden de s. k.
ungdomsplatsema för arbete och praktik åt ungdomar i åldern 16-17 år.
Dessa platser omfattas numera av skolans uppföljningsansvar för ungdomar
under 18 år.

Inom ramen för det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet har under
årens lopp prövats olika typer av rekryteringsfrämjande bidrag till arbetsgivare
som anställer ungdomar. Det dominerande inslaget är sedan den senare
delen av 1970-talet de omfattande insatserna av beredskapsarbeten för
ungdomar på såväl den offentliga som den enskilda sektorn. Men även
arbetsmarknadsutbildningen har utnyttjats i betydande omfattning.

På senhösten 1983 tillkom lagstiftningen om arbete i ungdomslag för
arbetslösa ungdomar i åldern 18-19 år. Vidare infördes ett nytt rekryteringsbidrag
som i första hand skall användas för att främja nyanställningar av
ungdomar och långtidsarbetslösa. Det beslöts vidare att möjligheten att
bereda ungdomar praktik och sysselsättning genom enskilt beredskapsarbete
skulle kvarstå. Dessa frågor behandlas i propositionerna 1983/84:26 bilaga 1
och 1983/84:46 samt i utskottets betänkanden AU 1983/84:8 och 1983/84:12.
Utskottet återkommer till frågorna i den följande framställningen.

Ungdomsarbetslöshetens omfattning och insatserna av beredskapsarbeten
och arbetsmarknadsutbildning sedan mitten av 1970-talet belyses av följande
tabell som avspeglar situationen det första kvartalet de angivna åren (betr.
1984 endast februari):

Arbetslösa	Första	kvartalet		Febr.
ungdomar	1976	1979	1982	1984
16-19 år	14 000	16 000	22 000	8000
20-24 år	14 000	18 000	27 000	28 000
Summa	28 000	34 000	49 000	37 000
Ungdomar i AMU	8 5001	22100	14 700	17 500
Beredskapsarbeten	8 800	42 4002	28 900	43 400
Ungdomslag	—	—	—	24 600
Summa	17 300	64 500	43 6003	85 5003

1 Andra kvartalet. Uppgifter saknas om första kvartalet.

2 Av dem 11 000 ungdomar i åldern 16-17 år.

3 Härtill kommer de ungdomar i åldern 16-17 år som var sysselsatta i yrkesintroduktion
resp. ungdomsplatser. Aktuella uppgifter härom saknas. Senast tillgängliga
uppgift avser november 1983. Då var 21 000 ungdomar anvisade ungdomsplatser.

AU 1983/84:21

Riktlinjer m. m.

Alf Wennerfors m. fl. (m) anför i motion 916 att ökningen av ungdomsarbetslösheten
får ses som en av huvudförklaringarna till den totalt sett höga
arbetslösheten. Den faktiska arbetslösheten bland ungdomar är dessutom
större än statistiken visar, eftersom gruppen ungdomar i sysselsättningsskapande
åtgärder är mycket stor. Enligt motionärerna är slutsatsen självklar:
Ungdomarna tar i anspråk en alltför stor del av de arbetsmarknadspolitiska
resurserna, eftersom man inte är beredd att erkänna och angripa grundorsakerna
till arbetslösheten. Som sådana anges i motionen:

Bristerna i yrkesutbildningssystemet.

Bristen på kontakt mellan skolan och arbetslivet.

Höga ungdomslöner i förhållande till den vuxna arbetskraften.

Arbetsmarknadslagstiftningens favorisering av äldre arbetskraft och redan
anställda.

Bristen på kunskaper om arbetsmarknadens krav bland ungdomarna.

Beträffande lönesättningen för ungdomar ställs i motionen ett särskilt
yrkande som behandlas i följande avsnitt. Därutöver föreslås att riksdagen
skall ge regeringen till känna vad som i motionen anförts angående riktlinjer
för att främja ungdomarnas situation på arbetsmarknaden. I det hänseendet
förordas att arbetsmarknadslagarna förändras så att de inte missgynnar
ungdomarna. Skolans insatser för att förbereda eleverna för det kommande
arbetsmarknadsinträdet måste också förstärkas. Vidare framhålls det som
nödvändigt med en förbättrad och mer verklighetsanpassad yrkesutbildning.
Motionärerna erinrar om att moderata samlingspartiet under lång tid har
förespråkat ett nytt lärlingssystem som kan ta över en huvuddel av den
nuvarande gymnasieskolans praktiska yrkesutbildning. Detta har utvecklats
i en särskild partimotion om utbildningsfrågor. Motionärerna säger att de
positiva erfarenheterna av lärlingsutbildning ute i Europa, med Österrike
och Schweiz som förebilder, inte får nonchaleras. Ett lärlingssystem utformat
efter svenska förhållanden måste introduceras så snabbt som möjligt.
Motionärerna framhåller att en lärlingsutbildning inte är något universalmedel
mot ungdomsarbetslösheten, men de ser denna form av utbildning som en
viktig del av en realistisk strategi för att bryta utvecklingen med allt fler
arbetslösa ungdomar. I motionen föreslås vid sidan härav ett lönebidragsbaserat
lärlingssystem för ungdomar med särskilda problem. I den delen
behandlas motionen av utbildningsutskottet.

Liknande synpunkter anförs i motion 1336 av Sten Svensson (m) och Björn
Körlof (m). Enligt denna motion bör en reformering av trygghetslagarna
innefatta en generell rätt till provanställning och en uppmjukning av de s. k.
turordningsreglerna. Ansvaret för inslussningen i yrkeslivet bör successivt
överföras från skolan till näringslivet. I ett längre perspektiv måste skapas en
effektiv yrkesutbildning inom industri- och hantverksyrkena i nära anslut -

AU 1983/84:21

ning till det praktiska yrkeslivet. Liksom i motion 916 förespråkas ett nytt
lärlingssystem.

Enligt utskottets mening görs ett korrekt konstaterande i motion 916 att
den efter våra förhållanden höga totala arbetslösheten till stor del får
tillskrivas ungdomarnas svåra situation på arbetsmarknaden. Det är också
riktigt att bekämpandet av ungdomsarbetslösheten drar stora arbetsmarknadspolitiska
resurser. Det har emellertid rått en bred enighet om att dessa
insatser är nödvändiga. De meningsskiljaktigheter som uppstått har snarast
gällt vilka medel som i första hand bör väljas, inte insatsbehovets storlek.

De riktlinjer som motion 916 föreslår riksdagen att anta med syfte att
främja ungdomarnas framtida situation på arbetsmarknaden tar såvitt
utskottet kan finna särskilt sikte på att en reformerad lärlingsutbildning inom
några få år skall bli den dominerande formen för praktisk yrkesutbildning.
Utformningen av en sådan lärlingsutbildning redovisas i motion 1336.
Utskottet har i ett annat sammanhang tidigare under riksmötet gått in på
frågan om lärlingsutbildningen. Detta skedde i betänkandet AU 1983/84:12.
Utskottet anförde där (s. 15) att de försök som sedan läsåret 1980/81
bedrivits med gymnasial lärlingsutbildning har varit mycket framgångsrika.
Efter att ha konstaterat att en viss utbyggnad av denna utbildning kommer att
ske innevarande läsår enligt riksdagens beslut tilläde utskottet att från de
synpunkter utskottet har att företräda är det önskvärt att en ytterligare
utbyggnad kommer till stånd redan under innevarande budgetår i den
utsträckning detta visar sig vara praktiskt möjligt.

Denna meningsyttring från utskottets sida föregicks av en överenskommelse
mellan företrädarna i utskottet för socialdemokraterna, moderata
samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet. Det finns inte anledning för
utskottet att nu frånträda den uppfattning utskottet gett till känna. Det är
emellertid en annan sak att som motionärerna vill gå vidare med att på
arbetsmarknadspolitiska grunder förespråka ett införande av en lärlingsutbildning
i en omfattning som skulle innebära en omdaning av det svenska
yrkesutbildningsväsendet. Enligt utskottets uppfattning är detta frågor som
skall prövas i första hand från utbildningspolitiska utgångspunkter, och de
faller därmed inom utbildningsutskottets beredningsområde. Inom det
utskottet pågår också f. n. en behandling av olika frågor om lärlingsutbildningen
aktualiserade genom regeringsförslag och motioner, däribland
moderata samlingspartiets motion 2016 med ett i detalj utformat förslag till
det system för lärlingsutbildning som motionärerna önskar.

Vad sedan beträffar översynen av arbetsmarknadslagstiftningen så konstateras
i motion 916 att förslag med den inriktning motionärerna vill ha
presenteras i en annan motion från moderata samlingspartiet. Det blir alltså
anledning för utskottet att återkomma till de konkreta förslagen i ett senare
sammanhang. Eftersom man i motion 916 talar om ”arbetsmarknadslagstiftningens
favorisering av äldre arbetskraft och redan anställda” vill utskottet
tillägga följande.

AU 1983/84:21

Motionärerna åsyftar uppenbarligen anställningsskyddslagen. Denna
föregicks av 1971 års s. k. äldrelagar som - vilket framgår av benämningen -hade till syfte att motverka utslagningen av äldre arbetstagare från
arbetsmarknaden. Varken 1974 eller 1982 års anställningsskyddslagar
innebär att detta syfte till någon del har uppgetts. Tvärtom har det
understrukits att det är en viktig uppgift för denna lagstiftning att värna om
anställningstryggheten för äldre och handikappade. Utvecklingen de senaste
åren - utskottet tänker bl. a. på de omdiskuterade s. k. pensioneringarna av
arbetstagare i åldern 58 år 3 månader - visar på det behov som finns av ett
anställningsskydd för de äldre arbetstagarna och att det snarare är skäl att
förstärka detta skydd än att som motionärerna gör ställa olika grupper av
arbetstagare mot varandra.

Av det anförda framgår att utskottet inte anser att riksdagen bör ansluta sig
till de i motion 916 föreslagna riktlinjerna för att främja ungdomarnas
situation på arbetsmarknaden. Motionen avstyrks i den delen liksom motion
1336 i motsvarande del.

Till de arbetsmarknadsåtgärder som behandlades i höstas hörde tillkomsten
av ett nytt bidrag till rekryteringsplatser. Detta bidrag är avsett att
underlätta rekryteringen av arbetskraft till industrin och näringslivet i övrigt.
Ungdomar och långtidsarbetslösa skall prioriteras vid bidragsgivningen.
Denna täcker 50 % av lönekostnaden för de nyanställda i sex månader.

Vid riksdagsbehandlingen i höstas motsatte sig vänsterpartiet kommunisterna
att rekryteringsbidraget skulle införas och förordade i stället en
anställningsgaranti för ungdomar. I motion 1049 vidhåller vpk sin ståndpunkt.
Det begärs i motionen att subventioneringen av företagen genom
bidraget till rekryteringsplatser skall upphöra och att regeringen skall lägga
fram förslag till en s. k. ungdomsgaranti. Därmed avser motionärerna -liksom i höstas - ett åläggande för större och vinstgivande företag att
garantera anställning åt arbetslösa ungdomar till ett antal som står i
proportion till arbetsstyrkan på företagen.

Riksdagen fattade sitt beslut om rekryteringsbidraget i december i fjol, och
bidragsgivningen började vid årsskiftet. Några nya omständigheter som ger
riksdagen anledning att ändra sitt beslut har inte tillkommit, och utskottet
avstyrker därför motionens förslag om att avskaffa rekryteringsbidraget och
att ersätta det med en ungdomsgaranti med den utformning som anges i
motionen.

I sammanhanget tar utskottet upp ett yrkande i folkpartimotionen 2507 om
tillsättande av en arbetsgrupp för kartläggning av förutsättningar och nya
vägar för ungdomar att fä en plats på framtidens arbetsmarknad. Motionärerna
anser det angeläget att få en samlad bild av ungdomars förväntningar
och möjligheter att komma in i yrkeslivet liksom av beredskapen på
arbetsmarknaden att anpassa och utveckla arbetsplatserna i den riktning de
unga arbetstagarna väntar sig. Det framhålls vidare i motionen att många
ungdomars attityder till industriarbete behöver påverkas och att flickornas

AU 1983/84:21

benägenhet att göra traditionella yrkesval bör förändras. Kartläggningen av
dessa frågor bör göras av en av regeringen utsedd arbetsgrupp med
representanter för forskning och arbetsmarknadens parter.

De frågor motionärerna tar upp anknyter nära till den studie- och
yrkesvägledande verksamhet som bedrivs inom skolan och på arbetsförmedlingen.
Ytterst är de av central betydelse för planeringen av utbildningen på
olika nivåer. Frågorna uppmärksammas därför i olika sammanhang och från
skilda utgångspunkter av utbildnings- och arbetsmarknadsmyndigheterna
samt statistiska centralbyrån och dess prognosinstitut. När det gäller det
regionala planet kan erinras om det uppdrag som givits länsstyrelserna att
medverka i utbildningsplaneringen. Arbetet syftar bl. a. till att få en nära
anpassning av yrkesutbildad arbetskraft till näringslivets behov. För innevarande
budgetår har anvisats ett särskilt anslag om 100 milj. kr. till åtgärder
som främjar rekryteringen till industrin. Av det anslaget har avsatts medel till
en särskild kampanj för att främja utvecklingen av rekrytering och
vidareutbildning av kvinnor till industrin. Denna kampanj kan ses som en
förstärkning av de informationsåtgärder av skilda slag som vidtagits inom
skolan och arbetsförmedlingen för att förmå flickor och vuxna kvinnor att
välja andra yrken än de traditionella kvinnoyrkena inom vård, handel och
kontor.

Den utrednings- och informationsverksamhet som ovan exemplifierats
synes i det väsentliga ha den inriktning som åsyftas i motionen. Utskottet är i
vart fall inte berett att nu föreslå en kompletterande utredningsverksamhet
med den uppläggning som förordas i motionen. Den bör i förevarande del
alltså lämnas utan åtgärd.

Ingångslöner för ungdomar

Som redovisats i det föregående avsnittet anser Alf Wennerfors m. fl. (m) i
motion 916 att höga ungdomslöner i förhållande till den vuxna arbetskraften
är ett av grundproblemen när det gäller att komma till rätta med
ungdomsarbetslösheten. Motionärerna understryker ytterligare att parternas
ansvar för att anpassa lönesättningen till ungdomarnas kunskaper och
erfarenheter är den viktigaste faktorn som långsiktigt bestämmer ungdomarnas
chanser att snabbt få varaktiga jobb. Insikten om detta har vuxit de
senare åren men ännu behövs en bred opinionsbildning för att skynda på
utvecklingen. Därför bör riksdagen göra ett uttalande om behovet att
anpassa ungdomarnas ingångslöner i förhållande till den äldre och mer
erfarna arbetskraften.

Folkpartiet förordar i motion 2507 att regeringen aktivt medverkar till
överläggningar med parterna om särskilda ungdomsavtal. För att motverka
”inlåsning” av ungdomar i ungdomslagen är det viktigt att diskussionerna om
sådana avtal inte avstannar.

Karin Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp) föreslår i motion

AU 1983/84:21

1094 som pilotprojekt att Malmöhus län blir försöksområde med lägre
ingångslöner för ungdomar. Åtgärden motiveras av motionärerna med den
svåra arbetslösheten bland ungdomar i länet.

Frågan om ingångslönerna för ungdomar behandlades även i förra årets
arbetsmarknadsbetänkande (AU 1982/83:21 s. 36). Liksom då vill utskottet
hänvisa till den vedertagna principen att löner och allmänna anställningsvillkor
fastställs genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden. Det
är således parternas sak att överväga behovet av en sådan anordning som
särskilda ingångslöner för ungdomar. På många avtalsområden har också
gjorts lönedifferentieringar med hänsyn till ålder och yrkeserfarenhet.
Därjämte kan hänvisas till att statsmakterna har möjlighet att påverka
lönekostnaderna genom olika typer av lönebidrag och avgiftssänkningar i de
fall detta anses motiverat för att främja sysselsättningen, antingen för
särskilda grupper bland arbetstagarna eller i särskilda regioner. I själva
verket är sådana stödinsatser en väsentlig del av det arbetsmarknads- och
regionalpolitiska åtgärdssystemet. Utskottet är mot denna bakgrund inte
berett att på grund av vad som anförs i motionerna 916 och 2507 föreslå ett
initiativ av det slag som begärs i dessa motioner. Dessa avstyrks sålunda.

Av samma skäl är utskottet inte heller berett att tillstyrka yrkandet i
motion 1094 om försök med lägre ingångslöner för ungdomar i Malmöhus
län.

Ungdomslag

Besluten hösten 1983

Det i höstas fattade beslutet om verksamhet med ungdomslag innebär att
arbetslösa ungdomar i åldern 18-19 år skall tillförsäkras anställning i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. I sista hand är det hemkommunerna
som är skyldiga att tillhandahålla arbete i denna form. Ungdomarna arbetar
normalt på halvtid. Lön utgår enligt avtal. Rätten till arbetslöshetsersättning
påverkas.

Verksamheten började den 1 januari 1984. De grundläggande bestämmelserna
ges i lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare. De arbetsgivare som anordnar ungdomslag får bidrag som
täcker hela kostnaden för ersättningen till ungdomarna samt ett särskilt
bidrag till administrations- och handledarkostnadema. Som berörs även i det
följande utgår ett ytterligare bidrag till kommuner som vid sidan av arbetet i
ungdomslag tillhandahåller utbildning åt ungdomarna. För bidragsverksamheten
gäller förordningen (1983:1079) om statsbidrag till verksamheten med
ungdomslag, m. m.

I betänkandet AU 1983/84:12 framhöll utskottet att ungdomslagen är
avsedda för sådana arbetslösa 18-19-åringar som inte genom egna initiativ
lyckas lösa sin arbetsmarknadssituation och som arbetsförmedlingen inte har
kunnat skaffa ett arbete. De skall inte heller ha kunnat erbjudas en lämplig

AU 1983/84:21

utbildning. Placering i ungdomslag skall därmed ses som en åtgärd som
tillgrips i sista hand. Vidare uttalade sig utskottet för följande ändringar i
regeringsförslaget till lagstiftning om verksamheten med ungdomslag. Dessa
ändringsförslag - som antogs av riksdagen - föregicks av en överenskommelse
mellan företrädarna i utskottet för socialdemokraterna, moderata
samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet.

Verksamheten förbehålls som nämnts ungdomar i åldern 18-19 år. Den får
nu även omfatta förståndshandikappade ungdomar i åldern 20-24 år.

Med offentliga arbetsgivare som skall anordna arbete i ungdomslag avses
staten, kommuner, landstingskommuner, kommunalförbund, församlingar
och kyrkliga samfälligheter. Med sådana arbetsgivare jämställs kommunala
och landstingskommunala företag. Syftet med denna vidgning av kretsen av
arbetsgivare var att underlätta kommunernas möjligheter att finna lämpliga
arbetsuppgifter. När det gäller andra enskilda arbetsgivare anförde utskottet
följande.

Utskottet anser att det kan finnas andra avgränsade arbetsuppgifter hos
enskilda arbetsgivare som kan vara lämpliga för de ungdomar som ingår i ett
ungdomslag. Det förutsätts då att dessa arbetsuppgifter inte skulle komma
att utföras utan ungdomslagens medverkan och att andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder inte är lämpligare.

När det uppstår fråga om en sådan vidgning av arbetsområdet bör samma
ordning tillämpas för handläggningen som beträffande enskilda beredskapsarbeten.
Till detta uttalande från utskottets sida fogades en erinran om att
utskottet i betänkandet AU 1983/84:8 (s. 28) framhållit som angeläget att
länsarbetsnämnderna och arbetsförmedling, arbetsgivarna och de fackliga
organisationerna var för sig verkar för smidiga kontaktvägar sinsemellan så
att man bättre än i dag får snabba och obyråkratiska beslutsgångar vid
handläggningen av ärendena om anvisning av arbetssökande till enskilda
beredskapsarbeten.

Dessutom bestämdes att skogsvårdsstyrelserna får låta ungdomar i
ungdomslag utföra arbete åt enskilda arbetsgivare inom skogsbruket.

Innan arbetsförmedlingen anvisar arbete i ungdomslag skall samråd ske
med ungdomarna. Anvisningen skall föregås av ett ingående samtal mellan
arbetsförmedlaren och de unga. Det är arbetsförmedlingens ansvar att stödja
ungdomarna och företräda deras intressen vid placering i anställning vare sig
det sker på den öppna arbetsförmedlingen eller i ungdomslag.

Arbetstiden skall vanligen vara fyra timmar per arbetsdag. Ungdomar med
rätt till ersättning från arbetslöshetskassa samt förståndshandikappade
ungdomar har dock rätt att välja att arbeta på heltid. Möjlighet infördes för
arbetsgivaren att på egen bekostnad låta utsträcka arbetstiden för ungdomar
som är försörjningsskyldiga eller för vilka det annars finns starka personliga
skäl att arbeta mer än halvtid. Därutöver gäller att arbetsgivaren på egen
bekostnad i särskilda fall kan utsträcka arbetstiden på grund av arbetets
art.

AU 1983/84:21

Arbete i ungdomslag bör varvas med utbildning. Det framhölls från
utskottets sida att stora ansträngningar bör göras av kommunerna att erbjuda
ungdomarna utöver arbete även utbildning i det arbete som utförs på
arbetsplatsen och inom områden som kan stärka ungdomarnas ställning på
arbetsplatsen. Ett särskilt statsbidrag om 20 kr. per dag och ungdom
infördes. Bidraget får användas av kommunerna vid finansieringen av
utbildningskostnaderna eller för att stimulera ungdomarna att delta i
utbildningen.

Utöver vad ovan redovisats gjordes vissa uppmjukningar i regeringsförslagets
regler om avstängning från arbete i ungdomslag. Det anmäldes att
ungdomar som i stället för att arbeta i ungdomslag tar upp egen verksamhet
skall kunna få bidrag med 600 kr. per vecka under sex månader med
möjlighet att förlänga den tiden till ett år.

I ett avslutande avsnitt om genomförande och utvärdering av verksamheten
anfördes följande, vilket på utskottets förslag gavs regeringen till
känna:

Det snabba utarbetandet av de förslag som nu föreligger leder också till
krav på en fortlöpande uppföljning så att regeringen vid behov kan lägga
fram förslag till modifieringar av det regelsystem som skall styra verksamheten
med ungdomslag. Regeringen bör återkomma med en redovisning av
verksamheten i ungdomslag under hösten 1984. Förslag till ändringar i
regelsystem m. m. kan därefter lämnas senast i budgetpropositionen i januari
1985. Utskottet vill särskilt peka på två frågor som bör uppmärksammas i
utvärderingen. Det gäller arbetstidens längd och kretsen av arbetsgivare som
får driva ungdomslag.

När det gäller arbetstidens längd har utskottet i det föregående lagt förslag
som dels ger kommunerna möjlighet att i vissa fall förlänga arbetstiden
utöver föreslagna fyra timmar, dels förbättrar förutsättningarna att kombinera
arbete i ungdomslag med utbildning. Dessa förslag underlättar för
kommunerna att kombinera arbete och utbildning så att den unge kan
erbjudas aktiviteter under en tid som närmare svarar mot normal arbetstid.
Enligt utskottets mening är det angeläget att de samlade aktiviteterna leder
till att ungdomarna får en dagsrytm som är anpassad till arbetslivets
villkor.

Utskottet vill förorda att frågan om arbetstidens förlängning tas upp till
förnyad prövning i samband med utvärderingen. Därvid bör hänsyn tas till de
fördelar den enskilde unge får genom en förlängning av den dagliga
arbetstiden men också till reformens såväl statsfinansiella som samhällsekonomiska
och sociala effekter. Vidare bör i diskussionen vägas in de behov
som finns hos andra grupper av arbetssökande.

I fråga om kretsen av arbetsgivare som får driva ungdomslag har utskottet i
det föregående förordat en sådan utvidgning att även kommunala bolag
m. m. kan innefattas. Utskottet har också förordat andra utvidgningar som
får göras av kommunen, länsarbetsnämnden och skogsvårdsstyrelsen. När
det gäller åtgärder för ungdomar i den aktuella åldern inom det privata
näringslivet vill utskottet hänvisa till den förstärkning av åtgärderna som
besluten om rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten innebär.

Utskottet utgår ifrån att den samlade medelsarsenalen för 18-19-åringar
används på ett flexibelt sätt och att länsarbetsnämnderna i resp. län

AU 1983/84:21

samordnar de olika åtgärderna så att de får så god effekt som möjligt.
Utskottet vill emellertid tillägga att de nu nämnda besluten om åtgärder för
18-19-åringar dvs. rekryteringsplatser, enskilda beredskapsarbeten och den
nu föreslagna utbyggnaden av regelsystemet för ungdomslag medför att
åtgärdsarsenalen för denna åldersgrupp nu är mångskiftande och delvis
otillräckligt samordnad. Regeringen bör därför överväga om det behövs en
ändring i någon del av åtgärdssystemet för 18-19-åringarna.

Sedan läsåret 1980/81 bedrivs försök med gymnasial lärlingsutbildning.
Denna har varit mycket framgångsrik. Vid den utvärdering av verksamheten
hittills som gjorts av skolöverstyrelsen har det visat sig att 96 av 100 lärlingar
får fast arbete i företagen och att de övriga får anställning utanför företagen.
En viss utbyggnad av denna utbildning kommer att ske innevarande läsår
enligt riksdagens nyligen fattade beslut. Från de synpunkter arbetsmarknadsutskottet
har att företräda är det önskvärt att en ytterligare utbyggnad
kommer till stånd redan under innevarande budgetår i den utsträckning detta
visar sig vara praktiskt möjligt.

Regeringen bör vidare föreslå eventuellt nödvändiga åtgärder för en bättre
samordning av ungdomsplatserna inom skolans uppföljningsansvar och
ungdomslagen. Likaså bör regeringen i samband med utvärderingen av
ungdomslagen ta hänsyn till och ge förslag om åtgärder med anledning av
riksdagens uttalande att ett samlat ansvar bör tas för hela ungdomsgruppen
under 21 år.

Slutligen godkände riksdagen vad utskottet anfört i betänkandet om
kollektivavtal för arbetslivspraktik i ungdomslag:

Enligt vad utskottet inhämtat har vissa parter som berörs av ungdomslagen
redan inlett förberedande diskussioner med syfte att komma fram till ett
särskilt avtal för ungdomslagsverksamheten. Det är enligt utskottets mening
mycket viktigt att kollektivavtal för arbetslivspraktik i ungdomslag kommer
till stånd över hela arbetsmarknaden. Detta blir en ytterligare garanti för att
alla skall göra sitt yttersta för att ungdomarna skall kunna beredas nödvändig
arbetslivspraktik i stället för att hänvisas till öppen arbetslöshet och
kontantstöd enbart.

Motionsförslagen

Förden nu inledda verksamheten med ungdomslag lägger regeringen fram
förslag beträffande anslagsgivningen för nästa budgetår. Till den frågan
återkommer utskottet i ett avsnitt senare i betänkandet. I motionerna läggs
fram följande synpunkter och förslag beträffande den fortsatta inriktningen
av verksamheten.

Vänsterpartiet kommunisterna tar i motion 1049 upp arbetsmarknadsåtgärdernas
innehåll och syfte till diskussion och förespråkar att dessa åtgärder
bör kopplas till bl. a. utbyggnaden inom den offentliga sektorn. Arbete
och/eller studier bör på ett organiserat sätt leda över till fastare anställningsformer.
Bristerna i ungdomslagen bör rättas till, och regeringen bör därför
lägga fram förslag om att full tid i form av arbete och utbildning skall erbjudas
alla, i enlighet med den s. k. Örebromodellen. Merkostnaden uppskattas till
300 milj. kr. Motionärerna tillägger att detta är ett något lägre belopp än som
erbjudits frizonsföretag i form av slopade socialavgifter.

AU 1983/84:21

Med åberopande av den svåra situationen för ungdomar i Värmland
föreslår Björn Samuelson (vpk) i motion 877 att man i det länet gör en
temporär utvidgning av ungdomslagen. Dessa skall få sysselsätta ungdomar i
åldersgrupperna 16-20 år. Arbetstiden bör vara åtta timmar per dag med lön
enligt kollektivavtal. Ungdomslagen skall främst arbeta i offentlig verksamhet,
men även privat verksamhet skall kunna ifrågakomma, varvid företagen
förutsätts betala halva lönekostnaden. I förekommande fall skall kontant
arbetsmarknadsstöd kunna betalas ut. Verksamheten avses bli finansierad
med en extra värnskatt, utformad som en progressiv skatt på aktiebolagsvinster.
Motionären yrkar att regeringen skall lägga fram förslag till en sådan
verksamhet, att drivas på prov i Värmlands län under perioden augusti 1984 -december 1985.

Som framgått av utskottets redogörelse i det föregående föregicks
lagstiftningen om ungdomslag av en politisk uppgörelse om verksamhetens
inriktning och utformning. Det ingick i uppgörelsen att verksamheten skall
följas och utvärderas med redovisning för riksdagen redan i höst och med
förslag till regeländringar m. m. senast i 1985 års budgetproposition. I den
föregående framställningen har redovisats de frågor som bör uppmärksammas
vid utvärderingen, bland dem möjligheten att förlänga arbetstiden. Med
hänsyn därtill finns det inte behov att på det sätt som begärs i motion 1049
åter aktualisera frågan om arbetstiden i ungdomslagen och avvägningen
mellan arbete och utbildning. Motionen avstyrks sålunda. Inte heller är
utskottet berett att förorda att man för ett speciellt län inför en avsevärt
utvidgad verksamhet med ungdomslag, och därför avstyrker utskottet även
motion 877.

Alf Wennerfors m. fl. (m) erinrar i motion 916 om att riksdagens beslut om
ungdomslag föregicks, under hotet om ett regeringsnederlag, av överläggningar
mellan socialdemokraterna, moderata samlingspartiet, centerpartiet
och folkpartiet. Den kompromiss som slutgiltigt blev riksdagens beslut
innebar förändringar i ungdomslagens utformning som ger denna verksamhet
väsentligt förbättrade förutsättningar. Den enskilda sektorn öppnades
för ungdomslagen. Utbildningsmålet sattes betydligt högre än i regeringens
ursprungliga förslag. Motionärerna anför vidare att riksdagen uttalade sig för
behovet av särskilda avtal för ungdomar på hela arbetsmarknaden och att
den dagliga arbetstiden så snart som möjligt skulle omfatta hel dag.
Riksdagen beställde också en utvärdering av ungdomslagens verksamhet
under hösten 1984. Om dessa förändringar och de överväganden som de kan
medföra har arbetsmarknadsministern intet att anföra i budgetpropositionen.
Motionärerna hemställer att regeringen skall ges till känna vad som i
motionen anförts angående verksamheten i ungdomslag.

Därutöver går motionärerna in på frågan om medelsbehovet för verksamheten
under nästa budgetår. Den frågan behandlas i ett senare avsnitt.

I motion 1336 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m) understryks att
när ekonomiskt stöd utgår till ungdomar bör krav ställas på motprestation i
form av samhällstjänst. Arbetstiden för ungdomslagen bör förlängas och

AU 1983/84:21

möjligheterna vidgas att placera ungdomar i privata företag. Vidare
framhåller motionärerna att arbete i ungdomslag bör tillgripas som en sista
utväg när andra möjligheter till sysselsättning inte står till buds.

Centerpartiet anför i motion 568 att riksdagen inte nu bör ändra det beslut
som fattades i slutet av höstriksdagen. Det är viktigt att erfarenhet nu kan
vinnas av den nya verksamheten. Men riksdagen bör genom en skrivelse till
regeringen understryka att de väsentliga förändringar av propositionen som
riksdagsbeslutet faktiskt innebar också får en direkt motsvarighet i den
praktiska tillämpningen. Det bör vara regeringens uppgift att aktivt verka för
att arbete i ungdomslag också i praktiken kommer till stånd hos enskilda
arbetsgivare och att arbetstiden i ungdomslagen i väsentlig utsträckning kan
förlängas utöver fyra timmar. Vidare bör regeringen, i kontakt med parterna
på arbetsmarknaden, initiera överläggningar om kollektivavtal för arbetslivspraktik
i ungdomslag. Motionärerna erinrar om att den av riksdagen
begärda utvärderingen även skall ta hänsyn till möjligheterna att få med
20-åringarna i ungdomslagen. Slutligen vill motionärerna att utvärderingen
skall redovisa effekterna av de justeringar som vid riksdagsbehandlingen
gjordes i regeringens förslag.

Folkpartiet betonar i motion 2507 vikten av att regeringen fortlöpande
följer utvecklingen och redovisar en utvärdering på det sätt som utskottet har
förordat. Enligt folkpartiets mening är det angeläget att det av redovisningen
kommer att framgå hur många deltagare i ungdomslagen som under året
erbjuds reguljära heltidsjobb och vad som händer med de ungdomar som
lämnar ungdomslagen därför att de under året fyller 20 år.

När lagstiftningen om ungdomslag behandlades av riksdagen i december
räknade man med att det inledningsvis skulle uppstå problem med att få fram
och anvisa platser åt de arbetslösa ungdomarna. Kommuner och myndigheter
hade kort tid på sig att förbereda verksamheten, och därtill kom de
ändringar i regeringsförslaget som vidtogs av riksdagen. Lagtexten och
statsbidragsförordningen kom ut av trycket i Svensk författningssamling först
den 29 december, dvs. endast ett par dagar före ikraftträdandet.

Icke desto mindre kan nu konstateras att verksamheten snabbt kommit i
gång och att den redan från början fått en stor volym. I proposition 26 (bilaga
1 s. 23) beräknades att verksamheten skulle byggas upp successivt under
våren 1984 och att den skulle komma att omfatta upp till 20 000 ungdomar.
Vid en interpellationsdebatt i kammaren den 24 februari meddelade
arbetsmarknadsministern att 14 000 ungdomar anvisats arbete i ungdomslagen
i slutet av januari. En vecka senare hade antalet vuxit till 22 000.
Flertalet, eller 15 000, arbetade i kommunala ungdomslag. Vid månadsskiftet
februari-mars uppgick totalantalet ungdomar till 24 600. På många orter
hade det faktiskt visat sig möjligt att få fram fler platser än som behövs. Med
tanke på de inledningsvis berörda förutsättningarna för verksamhetens start
måste erkännas att det från kommunernas, arbetsmarknadsmyndigheternas
och övriga berörda parters sida gjorts ett imponerande arbete för att

AU 1983/84:21

verksamheten skulle komma i gång så snabbt och problemfritt som möjligt.
Men det kan också förefalla som om behovet av sysselsättning i denna form
överstiger vad som från början kalkylerats.

Det säger sig självt att en verksamhet av denna karaktär som arbetar efter
delvis helt nya förutsättningar och har en stor volym noga måste följas och
anpassas till de erfarenheter som görs efter hand. Som redovisats i det
föregående lade utskottet i betänkandet AU 1983/84:12 stor vikt vid
uppföljningen och skisserade utförligt de riktlinjer som borde gälla för
verksamhetens utvärdering. Vid interpellationsdebatten den 24 februari
informerade arbetsmarknadsministern om de uppdrag som med anledning av
riksdagens begäran om utvärdering har lämnats till AMS, skolöverstyrelsen
samt delegationen för arbetsmarknadsforskning (EFA) som kommer att
anlita sociologiska institutionen i Göteborg och ett fristående konsultföretag.

Utvecklingen av den nu inledda verksamheten med ungdomslag och det
sätt varpå denna följs upp har uppmärksammats i motionerna från moderata
samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet. Genom motionerna understryks
den vikt som måste tillmätas de synpunkter på verksamhetens
inriktning som anlades från riksdagens sida genom höstens beslut. Utskottet
har samma uppfattning och erinrar ännu en gång om att skrivningarna i
betänkandet AU 12 - som utgör underlaget för riksdagens beslut - kom till
efter en överenskommelse mellan socialdemokraterna och de nyssnämnda
partiernas företrädare i utskottet.

En av de punkter i överenskommelsen som senare kommit att särskilt
diskuteras gäller placeringen av ungdomar på enskilda arbetsplatser.
Överenskommelsen innebar i den delen, som tidigare nämnts, att kommunerna
får låta ungdomar i ungdomslag utföra arbete åt enskilda arbetsgivare.
Det bör observeras att ungdomarna även i sådana fall har kommunen som
arbetsgivare. Det har i ett skede av debatten ifrågasatts om riksdagens
intentioner beträffande möjligheterna att utnyttja enskilda platser skulle
komma att följas. Även den formella handläggningen av frågor om att
placera ungdomar på enskilda arbetsplatser har kritiserats. Hänsynen till den
unges önskan om arbetsplats har betonats.

I början av februari var ca 600 ungdomar i arbete på enskilda arbetsplatser.
I den förutnämnda interpellationsdebatten pekade arbetsmarknadsministern
på att vissa försäkringsfrågor visat sig vara ett praktiskt problem. Dessa
har numera kunnat lösas. När det gäller handläggningen har kritiken gällt att
placeringen på enskilda arbetsplatser förutsätter medgivande av länsarbetsnämnd.
Det bör erinras om att på de enskilda arbetsplatserna är ungdomslag
en av flera alternativa stödmöjligheter. Andra former av stöd är rekryteringsbidrag
och enskilda beredskapsarbeten. I fråga om handikappade
ungdomar kan också lönebidrag utnyttjas. Vid bedömningen av frågan bör
beaktas att riksdagen har fastslagit som ett villkor för placering på enskilda
arbetsplatser att andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder än ungdomslag i

4 Riksdagen 1983184.18 sami. Nr 21

AU 1983/84:21

första hand skall prövas. Ett andra villkor är att arbetsuppgifterna inte skulle
komma att utföras utan ungdomslagens medverkan. Med hänsyn härtill
måste under alla förhållanden göras en bedömning om förutsättningar
föreligger för att ta enskilda arbetsplatser i anspråk. Bedömningen måste ske
inom arbetsmarknadsverket. Det kan ha varit rimligt att man i verksamhetens
inledningsskede förlagt prövningen till länsarbetsnämnderna, av exempelvis
det skälet att man för resp. län får en enhetlig bedömning.

Arbetsmarknadsministern har upplyst om att arbetsmarknadsverkets
ledning och parterna på det kommunala området den 22 februari haft
överläggningar om hur man på ett praktiskt och enkelt sätt skall hantera
frågorna om placering av ungdomar på enskilda arbetsplatser. Med hänsyn
härtill bör det föreligga förutsättningar för att snabbt decentralisera
beslutanderätten i dessa frågor till arbetsförmedlingen.

När det gäller avvägningen mellan stödformerna vill utskottet för övrigt
inte utesluta att det längre fram kan visa sig att rekryteringsbidrag och
enskilda beredskapsarbeten företrädesvis kommer att användas i de större
företagen medan placeringar via ungdomslag kommer att utnyttjas särskilt
för de små företagen. Detta är något som får framgå av den fortsatta
utvecklingen.

I centerpartiets och folkpartiets motioner förordas att några ytterligare
frågor belyses genom den av riksdagen begärda utvärderingen av verksamheten
med ungdomslag. Centerpartiet pekar således på effekterna av de
justeringar i regeringsförslaget som riksdagen gjorde. Folkpartiet önskar
besked om hur många deltagare i ungdomslag som får erbjudanden om
heltidsjobb och om hur det går för de ungdomar som slutar i ungdomslagen
på grund av att de fyller 20 år. Utskottet utgår från att utvärderingen inte
strikt omfattar enbart frågor som tagits upp av utskottet i betänkandet
AU 12. De frågor som motionerna berör faller på ett naturligt sätt in i
utvärderingsarbetet. Det är önskvärt att även andra frågor kan komma att tas
upp i sammanhanget. Ungdomslagen har, som förut påpekats, snabbt fått en
betydande omfattning. Det har sagts att verksamheten redan på grund av sin
volym blivit ett problem vid ackvireringen av platser för den obligatoriska
praktik som ingår i vissa studievägar. Det bör undersökas om sådana
problem har uppstått. Det skulle vidare vara av värde att få uppmärksammat
om verksamheten med ungdomslag får undanträngningseffekter på andra
former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder vilka som regel har en lägre
subventionsgrad än ungdomslagen.

Ungdomslagen är i början av sin verksamhet, och det är ännu för tidigt att
säga vilken slutgiltig form de kommer att få. Vid verksamhetens tillkomst har
från statsmakternas sida betonats att placeringen i ungdomslag är att se som
en sista utväg att tillgripas när varken ungdomarna själva eller arbetsförmedlingen
kunnat skaffa ett annat arbete och lämplig utbildning inte heller
kan erbjudas. Med hänsyn till detta och till att ungdomslagen redan från
starten har fått en stor volym finns anledning att ånyo understryka

AU 1983/84:21

ungdomslagens karaktär av en övergångsanordning eller sluss till arbeten på
den öppna marknaden. En bred enighet råder om att inlåsningseffekter skall
undvikas och att ungdomslagen skall utgöra ett temporärt stöd åt de
ungdomar som av olika skäl har särskilda problem att klara övergången
mellan skola och arbetsliv. Det är mot den bakgrunden utskottet i detta
liksom i tidigare sammanhang har understrukit betydelsen av att man
utnyttjar de alternativa åtgärder som står till buds, nämligen aktiva
förmedlingsinsatser med understöd av rekryteringsbidrag och enskilda
beredskapsarbeten liksom av utbildningsåtgärder inte minst i form av
lärlingsutbildning såsom utskottet i det föregående har uttalat sig om.

De uttalanden som utskottet med anledning av motionerna 568,916,1336
och 2507 gjort om ungdomslagen och uppföljningen av denna verksamhet
bör godkännas av riksdagen.

Ungdomsföretagande m. m.

Vid behandlingen i höstas av ungdomslagen uppmärksammades olika
initiativ som görs lokalt för att bistå ungdom som vill lösa sina problem med
sysselsättning och försörjning genom att starta egen verksamhet. Till sådana
frågor återkommer några motioner.

Sålunda uttalar Alf Wennerfors m. fl. (m) i motion 916 att intresset bland
ungdomar för egetföretagande har vuxit. Många ungdomar vill lösa sina
arbetslöshetsproblem genom att satsa på egna företag, även på okonventionella
områden. Hindren är dock stora och nyföretagandet bland ungdomar
bör ägnas ökad uppmärksamhet. Det bör uppdras åt regeringen att våren
1985 förelägga riksdagen förslag till åtgärder som underlättar nyföretagande
bland ungdomar.

Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m) pekar i motion 1336 på
möjligheten att bygga ut ett utbildningsprogram benämnt Ung Företagsamhet
med en verksamhet som också omfattar arbetslösa ungdomar.

Börje Hörnlund m. fl. (c) framhåller i motion 734 att de ungdomar som vill
starta egen verksamhet antingen själva eller tillsammans med andra behöver
utbildning, stöd från andra mer erfarna människor samt hjälp till etableringar
vid sidan av ordinarie stödformer. Motionärerna föreslår att ett belopp av 50
milj. kr. i inledningsskedet avsätts för att främja ett ökat ungdomsföretagande.
Beloppet bör få disponeras av utvecklingsfonderna som skall ha till
uppgift att fördela medlen och finna formerna för deras användning utan
byråkratiska regler. Motionärerna anser att det föreslagna beloppet, 50
milj. kr., skall anvisas från anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder.

Det intresse att starta egen verksamhet som finns bland ungdomar stöds
ekonomiskt av statsmakterna från det för innevarande budgetåret anvisade
anslaget Medel för åtgärder för att främja rekrytering till industrin m. m.
Inom det anslaget har avsatts 11 milj. kr. till särskilda projekt för arbetslös
ungdom, däribland start av eget företag. Bidragsansökningarna handläggs av
en arbetsgrupp inom Barn- och ungdomsdelegationen med biträde av

AU 1983/84:21

arbetsmarknadsstyrelsen. Vidare kan ungdomar, 18-19 år, som i stället för
arbete i ungdomslag driver egen rörelse få bidrag med upp till 600 kr. i veckan
under sex månader med möjlighet att förlänga den tiden med ytterligare sex
månader. Detta bekostas från anslaget till ungdomslagen. Det kan vidare
nämnas i sammanhanget att regeringen har beviljat stiftarna av den s. k.
All-Fix-verksamheten bidrag för åren 1983 och 1984 med 130 000 resp.
150 000 kr. När det gäller utbildning har förutskickats att särskilda ”Starta
egetkurser” skall kunna anordnas på AMU-centra (jfr prop. 1982/83:150
bilaga 3 s. 13).

Den stödverksamhet som nu inletts bör kunna ge en värdefull vägledning
när man skall bedöma behovet av att komplettera samhällets insatser för att
främja nyföretagandet i landet med särskilda åtgärder till förmån för
egetföretagande bland ungdomar. En första avstämning av behovet av
sådana åtgärder bör kunna göras i höst i samband med utvärderingen av
verksamheten med ungdomslag. Då bör man t. ex. kunna ha en överblick
över Barn- och ungdomsdelegationens detta budgetår bedrivna projektverksamhet
för arbetslösa ungdomar. Sannolikt kommer man att på detta område
behöva pröva sig fram stegvis allteftersom man tillgodogör sig nya idéer och
uppslag, och utskottet utgår från att regeringen återkommer utan dröjsmål i
frågan i de fall det är aktuellt med nya åtgärder som kräver riksdagens
medverkan. Det bör därför inte nu begäras av regeringen att den, såsom
yrkas i motion 916, skall lägga fram förslag om åtgärder till förmån för
nyföretagande bland ungdomar vid en viss tidpunkt, nämligen våren 1985.
Det anförda innebär att motionerna 916 och 1336 avstyrks i aktuella
delar.

När det gäller förslagen i motion 734 anser utskottet det vara tveksamt om,
som motionärerna synes mena, en satsning med 50 milj. kr. på nyföretagande
bland ungdomar automatiskt leder till motsvarande kostnadsminskning
för beredskapsarbeten och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med
hänsyn härtill och till vad ovan anförts om behovet av att gå fram stegvis är
är utskottet inte berett att stödja en satsning av den storlek det här är fråga
om varför motionen avstyrks.

I motion 876 föreslår Erik Olsson (m) att sysselsättning skapas för
ungdomar i Norrland genom att de får bedriva försäljning av kaffe m. m. på
tåg.

En försäljning av det slaget förekommer redan som ungdomslagsverksamhet.
Någon åtgärd med anledning av motionen är därför enligt utskottets
mening inte påkallad.

Bengt Kronblad m. fl. (s) föreslår i motion 569 att arbetslösa ungdomar
bereds sysselsättning genom lokala insatser på den konsumentpolitiska
sektorn.

Sådana insatser, anpassade till ungdomarnas ålder och erfarenhet, bör
kunna fullgöras inom ramen för ungdomslagen. Ett initiativ från regeringens
sida av det slag som begärs i motionen är därför inte behövligt, varför
densamma avstyrks av utskottet.

AU 1983/84:21

Andra stödåtgärder för arbetslösa ungdomar

Folkpartiet förordar i motion 2507 att beredskapsarbeten anordnas i form
av projektanställning för arbetslösa akademiker. Tanken är att bidrag skall
kunna ges till arbetsgivare som anställer akademiker för ett visst projekt. En
stödverksamhet av denna modell sägs ha prövats i Danmark. Ett liknande
yrkande framställdes av folkpartiet förra året utan att leda till någon
riksdagens åtgärd (jfr AU 1982/83:21 s. 76).

När en väsentligt ökad arbetslöshet bland nyexaminerade akademiker
inträdde samtidigt med konjunkturnedgången under förra delen av 1970-talet började beredskapsarbeten att tillgripas även för sådana arbetslösa.
Åtgärden kompletterades med särskilda AMU-kurser för högutbildade.

Arbetslösheten bland akademiker har hittills varit låg jämfört med andra
arbetstagargrupper, särskilt för de akademiker som är etablerade på
arbetsmarknaden. Andelen arbetslösa medlemmar i akademikernas arbetslöshetskassa
var 0,6 % i januari månad såväl i år som i fjol. Situationen för de
nyexaminerade kan dock på nytt göra det aktuellt att i vidgad omfattning
tillgripa beredskapsarbeten för akademiker. Enligt huvudregeln skall
beredskapsarbeten omfatta uppgifter som faller utanför den ordinarie
verksamheten på arbetsplatsen. En hänvisning till beredskapsarbeten för
den kategori arbetstagare det här gäller kan därför i realiteten sägas innefatta
hänvisning till ett visst projekt. Motionen innehåller således inte förslag till
en i princip ny anordning utan förespråkar snarast en ökad insats av
beredskapsarbeten för en viss grupp arbetslösa. Liksom tidigare bör det från
riksdagens sida förutsättas att arbetsmarknadsmyndigheterna vid fördelningen
av de medel som ställs till deras förfogande noga prövar de skilda
åtgärdsbehoven med hänsyn till den sysselsättningssituation som då råder.
Utskottet anser sig med andra ord inte böra biträda motion 2507 i denna
del.

Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m) föreslår i motion 1336 som
ytterligare åtgärder för att öka möjligheterna till sysselsättning för arbetslösa
ungdomar dels att bidraget till enskilda beredskapsarbeten höjs till 75 % av
lönekostnaderna, dels att beredskapsarbeten i kombination med arbetsmarknadsutbildning
skall kunna utföras även på den enskilda sektorn.

Bidraget till enskilda beredskapsarbeten sänktes i höstas från 75 till 50 %
av lönekostnaderna i samband med att det nya rekryteringsbidraget infördes
(jfr AU 1983/84:8 s. 26 f.). Det är enligt utskottets uppfattning inte aktuellt
att nu återföra bidraget till den tidigare högre nivån. I höstas godkände
riksdagen också ett förslag från regeringen om värvning av beredskapsarbeten
och arbetsmarknadsutbildning (jfr AU 1983/84:8 s. 25). Det förutsattes
att beredskapsarbetena anordnas inom den kommunala sektorn. Verksamheten
har inte kommit i gång varför praktiska erfarenheter saknas om
behovet att utsträcka praktikmöjligheterna enligt förslaget i motionen.
Denna avstyrks i de nu behandlade delarna. Utskottet återkommer i ett
efterföljande avsnitt till frågan om beredskapsarbeten som inte primärt är

AU 1983/84:21

kopplade till sysselsättning av ungdomar och får i det sammanhanget på nytt
anledning överväga bidragsnivån vid beredskapsarbeten.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m.

Förvaltningskostnaderna avser i huvudsak lönekostnader och andra
omkostnader för personalen vid AMS, länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen
samt kostnader för lokaler och automatisk databehandling
(ADB). I en programbudget skall förvaltningskostnaderna belasta varje
program. Liksom tidigare särredovisas arbetsmarknadsverkets totala förvaltningskostnader.

Av den följande sammanställningen framgår att förvaltningskostnaderna
under nästa budgetår beräknas till ca 1 093 milj. kr.

1983/84 Beräknad ändring 1984/85

AMS Föredraganden

Personal	5 495 (1)	+	500		-
Utgiftsposter
Lönekostnader	752 935 000 (2)	+	78 341 000	+30 732 000
Personalutbildning	13 104 000	+	6 867 000	+	227 000
Reseersättningar	12 374 000	+	4 524 000	+	505 000
Expenser	42 824 000	+	13 754 000	+	858 000
Städkostnader	35 345 000	+	4 336 000	+	852 000
ADB-administration	7 388 000	+	2 357 000	+	1 054 000 (3)
Lokalkostnader a) AMS	23 051 000	+	2 732 000	+	420 000
b) Länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen	159 056 000	+	34 372 000	+	2 622 000
Arvoden	5 419 000	+	981 000	-	137 000
S j uk vårdskostnader	2 229 000	+	749 000	+	145 000
Kapitalkostnader	2 058 000	+	442 000	-	58 000

Summa 1055 783 000 +149 455 000 +37 220 000

(1) Avser tjänster som finansieras över de gemensamma förvaltningskostnaderna.

(2) Av beloppet avser 22 100 000 kr. engångsanvisningar.

(3) Av beloppet avser 200 000 kr. en engångsanvisning.

I följande sammanställning redovisas det totala antalet tjänster, tjänstgörande,
årsarbetare samt lönekostnader inom arbetsmarknadsverket den 1
juli 1983. Finansiering sker dels över de gemensamma förvaltningskostnaderna,
dels över programanslag.

AU 1983/84:21

Sammanställning över totala antalet tjänster, tjänstgörande, årsarbetare och lönekostnad
83-07-01, finansierade dels över de gemensamma förvaltningskostnaderna, dels
över programanslag

Placering	Antal tjänster	Antal tjänst- görande	Antal årsar- betare	Löne-kostnad 1 000-tal kr.
AMS	803	716	662	98 504
Länsarbetsnämnderna	1874	1906	1717	246 160
Arbetsförmedlingen AMU- och flykting-	5 379	5 627	4 980	680 119
förläggningar Arbetsmarknads-	284	285	241	33 000
institut	2 406	2 529	2 207	301 850
Regionkontor	701	656	612	83 804
SUMMA	11447	11719	10 419	1 443 437

I propositionen redovisas även följande sammanställning över fördelningen
av lönekostnaderna budgetåret 1983/84.

Fördelning av lönekostnader budgetåret 1983/84 (1 000-tal kr.)

Gemensamma förvaltningskostnader	780 082
Arbetsmarknadsutbildning	95 500
Flyktingverksamhet	43176
Beredskapsarbeten	101 500
Ami-organisationen	301 850
Arbetsmarknadsinformation m. fl.	8 329
Anställda med lönebidrag	113 000
SUMMA	1 443 437

Under avsnittet Förvaltningskostnader hemställs att riksdagen skall
medge att regeringen får bemyndiga AMS att under budgetåret 1984/85
besluta om avskrivning av lånefordran som uppkommit inom arbetsmarknadsverket
under i propositionen angivna förutsättningar.

Som tidigare nämnts förutsätts i propositionen att det även under
kommande budgetår kommer att behövas betydande insatser inom arbetsmarknadspolitiken
.

Medlen för arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader beräknas i
budgetpropositionen med utgångspunkt i huvudförslaget, dvs. en neddragning
av de administrativa kostnaderna med 2 % efter pris- och löneomräkning.
För främst personal inom arbetsförmedlingen föreslås emellertid även
för nästa budgetår att medel avsätts utöver huvudförslaget. Lönemedlen
tillförs 22,7 milj. kr. för detta ändamål. Av detta belopp avses 4 milj. kr. för

AU 1983/84:21

tillfälliga förstärkningar inom arbetsförmedlingen för insatser i krisdrabbade
branscher och regioner och 18,7 milj. kr. för omfördelning inom verket till i
första hand företagsinriktade insatser. Dessa insatser har delvis finansierats
genom omprioriteringar.

För att möjliggöra en större flexibilitet i personalrekryteringen bör enligt
propositionen AMS i fortsättningen få rätt att inom ramen för tillgängliga
lönemedel själv välja om rekrytering skall ske direkt till vakanta tjänster eller
om särskilda rekryteringstjänster skall inrättas. Löner för vissa tjänstemän
vid AMS som nu belastar delprogrammet Metodutveckling, forskning och
utbildning inom anslaget C 6. Yrkesinriktad rehabilitering bör enligt
propositionen i fortsättningen finansieras över de gemensamma förvaltningskostnaderna.

I propositionen anmäls att en tjänst som avdelningschef vid AMS skall dras
in. Härmed avses emellertid inte att någon ändring i AMS organisation skall
göras. Ansvaret för den avdelning som berörs bör enligt departementschefen
övertas av överdirektören i AMS.

Slutligen föreslås att en viss utbyggnad av lokaler bör få ske som ett led i
den pågående decentraliseringen och förstärkningen av arbetsförmedlingens
kontorsnät. Lokaltillskottet bör få uppgå till högst 1 000 m2 under nästa
budgetår.

Frågan om arbetsmarknadsverkets personalresurser behandlas i motion 916
av Alf Wennerfors m. fl. (m). Enligt motionärerna bör de totala arbetsförmedlande
resurserna förstärkas. Detta bör ske genom att resurser motsvarande
100 tjänster överförs från AMS centralt och från länsarbetsnämndernas
administrationer till arbetsförmedlingarna. Regeringens förslag till
förstärkning av personalresurserna avstyrks i motionen.

I detta sammanhang föreslår motionärerna vidare bl. a. vidgade möjligheter
till förmedling i förvärvssyfte bland ungdomar fr. o. m. den 1 juli 1984,
en överflyttning av tillsynen av de enskilda förmedlingarna till arbetsmarknadsdepartementet
samt en avveckling av lagen om obligatorisk platsanmälan.
Till dessa frågor återkommer utskottet senare i betänkandet.

Utskottet tillstyrker vad som anförs i propositionen beträffande personalresurserna
inom verket under budgetåret 1984/85. Som tidigare redovisats
kommer platsförmedlingen att prioriteras. I budgetpropositionen framhålls
också att en omfördelning av befintliga personalresurser bör ske från central
och regional administration till arbetsförmedlingen och då särskilt för att
förstärka företagsinriktade insatser. Det pågående serviceprogramarbetet
inom verket har f. ö. - som tidigare redovisats - till syfte att bl. a. förstärka
den förmedlande verksamheten. Utskottet - som ställer sig bakom denna
inriktning på verksamheten - avstyrker med hänvisning till det anförda
yrkandet i motion 916 om en omfördelning av verkets personalresurser till
förmån för den platsförmedlande verksamheten.

Utskottets ställningstagande innebär att även yrkandet i vpk-motionen
2060 om ett resurstillskott av två arbetsförmedlare vid vart och ett av

AU 1983/84:21

distriktskontoren för mer intensiva insatser för handikappade arbetssökande
avstyrks. Utskottet vill tillägga att behovet av förstärkta förmedlingsinsatser
för de arbetshandikappade f. n. prövas inom den statliga handikappkommittén.

I motionerna 701 av Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s) och 1933 av Gunnel
Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c) begärs förstärkta förmedlingsinsatser
i Gävleborgs län. I motion 701 yrkas att länet bör komma i fråga för de i
propositionen föreslagna särskilda medlen för insatser i krisdrabbade
branscher och regioner resp. för omfördelning inom verket till i första hand
företagsinriktade insatser. I motion 1933 föreslås att länet tillförs nya
förmedlingstjänster, bl. a. genom omfördelning av resurserna mellan AMS
och Gävleborgs län. Motionärerna pekar bl. a. på behovet av extra personal
för genomförande av en pågående verksamhet i länet med intensiv
arbetssökning i grupp.

Utskottet är medvetet om problemen i Gävleborgs län. Till följd av
omstrukturering inom länets viktiga basnäringar är arbetslösheten förhållandevis
hög. Enligt utskottets uppfattning bör det emellertid ankomma på
AMS att fördela tillgängliga resurser efter de behov som föreligger i olika
delar av landet. Utskottet utgår därvid från att Gävleborgs län kommer i
fråga för ytterligare personalresurser om AMS vid sin avvägning anser det
motiverat. De här aktuella motionerna avstyrks med hänvisning härtill.

Utskottet har tidigare i betänkandet berört arbetsmarknadsproblemen i
Skåne. I motion 1076 av Eric Jönsson m. fl. (s) föreslås förstärkta
förmedlingsresurser i Skåne. Motionärerna framhåller att ytterligare ca 50
förmedlare behövs i Malmöhus län och 15 förmedlare i Kristianstads län. I
motion 1929 av Egon Jacobsson (s) och Bengt Silfverstrand (s) begärs ökade
arbetsmarknadspolitiska resurser i Malmöhus län. I detta sammanhang
behandlar utskottet yrkandena i motionen om ytterligare förmedlingsresurser
och tillfälliga lokala arbetsförmedlingar i länet. Dessutom tar utskottet
upp ett yrkande om ändrad användning av tidigare beslutade resurser med
anledning av neddragning av personal vid Kockums varv i Malmö.

Utskottet vill beträffande kraven på förstärkta förmedlingsresurser
hänvisa till vad ovan sagts om AMS ansvar för fördelningen av de totala
förmedlingsresurserna. I sammanhanget bör erinras om den strävan som
finns inom verket att prioritera förmedlingsinsatserna. AMS har även fattat
beslut om ytterligare lokala förmedlingskontor.

Utskottet avstyrker med det anförda yrkandena i motionerna 1076 och
1929 om förstärkta förmedlingsinsatser i Skåne resp. Malmöhus län.

Riksdagen fattade våren 1983 med anledning av regeringens proposition
1982/83:147 om vissa varvsfrågor beslut om vissa åtgärder i syfte att
underlätta omställningen bl. a. i Malmö med anledning av neddragningarna
vid Kockums varv (AU 1982/83:26). Det gällde bl. a. förstärkt arbetsförmedling,
utbyggd arbetsmarknadsutbildning och vissa sysselsättningsskapande
åtgärder. Av de 10 milj. kr. riksdagen anslog för ändamålet har AMS

AU 1983/84:21

senare preliminärt fördelat 5,5 milj. kr. till insatser vid Kockums varv.

Som redovisas i motionen har de förhandlingar som under hösten 1983 ägt
rum mellan parterna på Kockums varv resulterat i att de anställda som är
äldst får lämna företaget först. Endast personer som fyllt 60 år kommer att bli
uppsagda. Dessa kommer i sin tur att få särskilda ekonomiska uppgörelser.
Enligt motionärerna - och länsarbetsnämnden - är det mot denna bakgrund
inte meningsfullt att använda de särskilt anvisade medlen för sysselsättningsskapande
åtgärder för att göra insatser för de berörda individerna.
Tillämpningsföreskrifterna för medlens användande bör därför enligt
motionen ändras. Medlen bör kunna ges en alternativ användning för att
underlätta arbetsförmedlingens arbete. I motionen pekar man på möjligheterna
att anställa tillfällig personal vid arbetsförmedlingen, en utbyggnad av
antalet terminaler eller en utvidgad arbetsmarknadsutbildning.

Enligt vad utskottet inhämtat har länsarbetsnämnden i Malmöhus län i
skrivelse till AMS hemställt att de anvisade medlen för Kockums varv skall
komma till användning för att underlätta arbetsförmedlingens arbete i
Malmö kommun. Skrivelsen bereds f. n. inom verket. Med hänvisning till
den prövning som sålunda pågår bör motionen i denna del avslås.

Utskottet tillstyrker det i propositionen föreslagna bemyndigandet för
AMS att även under budgetåret 1984/85 besluta om avskrivning av
lånefordran som uppkommit inom arbetsmarknadsverket. Bemyndigandet
bör avse sådana fall som avses i propositionen.

Utskottet tar i detta avsnitt slutligen upp riksdagens revisorers förslag
1983184:7 angående arbetsmarknadsverkets personalsituation.

På förslag av arbetsmarknadsutskottet har riksdagens revisorer genomfört
en granskning av arbetsmarknadsverkets personalsituation. Granskningen
har gjorts mot bakgrund av att verket under 1970-talet fått vidgade
arbetsuppgifter och ett stort antal nya tjänster. Revisorerna har granskat hur
verkets nya tjänster disponerats, personalfrånvarons storlek och orsaker
samt hur verket fyller uppkomna vakanser.

Vid granskningen har framkommit att verket under 1970-talet har tillförts
sammanlagt ca 3 500 tjänster, varav ca 2 100 s. k. förvaltningstjänster och ca
1 400 tjänster som verket haft rätt att inrätta på egen hand inom ramen för
sak-/programanslag. Av det totala antalet nya förvaltningstjänster vid verket
under 1970-talet har ca 75 % eller huvuddelen tilldelats arbetsförmedlingen.
År 1980 genomfördes vissa organisatoriska förändringar som bl. a. innebar
en överföring av personal från arbetsmarknadsverket till den nyinrättade
Samhällsföretagsgruppen samt förstatligande av verksamheten med arbetsprövning
m. m. genom inrättande av arbetsmarknadsinstituten (AMI) inom
verket. Nettoresultatet blir - om man bortser från AMI - att antalet tjänster
inom verket sedan 1979 minskat med ca 750. Arbetsmarknadsverket hade vid
ingången av budgetåret 1982/83 sammanlagt ca 11 900 tjänster och en
personalvolym motsvarande ca 10 600 årsarbetare.

Utvecklingen med förlängd semester och ökade möjligheter till betald

AU 1983/84:21

frånvaro m. m. har enligt granskningsrapporten medfört att ca en tredjedel
av tillskotten av tjänster till verket under 1970-talet absorberats och inte gett
beräknat resurstillskott. Vidare påpekas att sjukfrånvaron är förhållandevis
hög inom vissa organ inom verket samt att tillsättningen av vakanser tar
jämförelsevis lång tid.

Det sätt på vilket arbetsmarknadsverkets personal och förvaltningskostnader
redovisats i propositionerna till riksdagen har enligt granskningen gett
en ofullständig bild av verkets resurser. Detta beror främst på att
redovisningen av verkets personal till riksdagen begränsats till vad som
tidigare angetts under myndighetsanslagen, medan tjänster som AMS haft
rätt att inrätta på egen hand inom ramen för sak-/programanslag inte tagits
med.

Slutligen kan nämnas att granskningsrapporten pekar på att förutsättningarna
för en bättre personalredovisning för arbetsmarknadsverket avsevärt
har förbättrats genom tillkomsten av statens personaladministrativa system
(PI).

Riksdagens revisorer framhåller i sina överväganden med anledning av
den genomförda granskningen beträffande personalredovisningen vid arbetsmarknadsverket
att det varit svårt att få en entydig bild av personalsituationen
vid verket, eftersom olika källor ger olika uppgifter.

Enligt revisorernas uppfattning finns det inte längre anledning att i
propositionerna endast göra en delredovisning av verkets personal och
förvaltningskostnader. Statens personaladministrativa system (PI), som
används av verket, har medfört ökade möjligheter till en mera detaljerad
personalredovisning. Arbetsmarknadsverkets personalredovisning bör ge
information om personalresursernas fördelning på huvudkategorier på de
olika organen inom verket, allt i linje med anvisningar och föreskrifter i
budgethandbok och regleringsbrev för verket. Verket har f. ö. i sin
anslagsframställning för budgetåret 1984/85 redovisat sin personal på detta
sätt.

Genom att verket i sin anslagsframställning ändrat sin personalredovisning
i enlighet med vad som föreslagits i granskningsrapporten föreligger numera
enligt revisorerna förutsättningar för att verkets hela personal skall kunna
redovisas i propositionerna till riksdagen, dels totalt, dels med fördelning på
olika huvudkategorier av organ.

Riksdagens revisorer anser att regeringens redovisning av verkets personal
i kommande budgetpropositioner bör vidgas till en totalredovisning med
fördelning på följande kategorier:

Arbetsmarknadsstyrelsen,

Länsarbetsnämnderna,

Arbetsförmedlingskontoren,

Flykting- och AMU-förläggningar,

Arbetsmarknadsinstituten,

Regionkontoren med arbetsföretag.

AU 1983/84:21

När det gäller personalfrånvaron konstaterar revisorerna att denna inom
statsförvaltningen liksom inom andra sektorer ökat avsevärt under 1970-talet, främst genom de ökade möjligheterna till ledigheter av olika slag.
Revisorerna hänvisar i sammanhanget till en av riksrevisionsverkets undersökningar
som visat att den registrerade frånvaron i arbetet under 1970-talet
ökat med drygt 40 %.

Revisorerna konstaterar att även frånvaron inom arbetsmarknadsverket
ökat. Detta innebär - som granskningen påvisat - att en icke obetydlig del av
verkets personaltillskott absorberats. Till denna frånvaro kommer även
bortovaro från ordinarie arbetsuppgifter, främst för intern utbildning,
planering, konferenser, informationsspridning, företagsbesök, facklig verksamhet,
sammanträden m. m. Även om denna typ av frånvaro i och för sig är
fullt legal och viktig för arbetets fullgörande kan den enligt revisorerna för
allmänheten innebära försämrad service. För att en av olika anledningar
betingad frånvaro inte onödigtvis skall inskränka på arbetsförmedlingens
möjligheter att betjäna de arbetssökande under öppethållandetidema, kan
arbetet enligt revisorerna behöva organiseras på ett annat sätt. Revisorerna
konstaterar därför med tillfredsställelse att verket f. n. prövar möjligheterna
att höja servicegraden.

Arbetsmarknadsverket avser att utföra en analys av sjukfrånvaron i
verket. Revisorerna framhåller vikten av att en sådan analys genomförs
snarast möjligt och att de åtgärder som kan vidtas för att minska problemen
genomförs.

Revisorerna framhåller i sammanhanget att personalen är en av de
viktigaste resurserna och därtill en av de mera kostnadskrävande i statlig
verksamhet. En god överblick över den reella personal tillgången är
nödvändig för en god resursplanering. Det är också enligt revisorerna av
arbetsmiljöskäl viktigt att personalfrånvaron följs upp så att olika problem i
tid kan upptäckas och lösas.

Frånvaroredovisningen har svagheter genom att definitionerna för frånvaro
och deltidsanställning i en del fall är oklara eller tillämpas oenhetligt.
Det är viktigt med enhetlighet på detta område för att analyser av frånvaron
skall bli meningsfulla, menar revisorerna.

Revisorerna anser vidare att personalfrånvarons betydelse bör studeras för
flera statliga myndigheter som underlag för analys och uppföljning av
frånvarosituationen. Pl-systemet, till vilket myndigheternas anslutning dock
är frivillig, kan i viss utsträckning ge underlag för sådana studier.

Revisorerna behandlar slutligen frågan om vakanser i samband med
tjänstetillsättningar. Härvid konstateras att vid arbetsmarknadsverket liksom
vid andra statliga myndigheter medför stora vakanser och tidsutdräkt vid
tjänstetillsättningar resursmässigt olägenheter och administrativ merbelastning.
AMS har i sitt remissyttrande över granskningsrapporten meddelat att
man arbetar med att förkorta vakanstiderna, bl. a. genom en fortsatt
utveckling av personalplaneringen. AMS anser dock att en förutsättning för

AU 1983/84:21

mera väsentliga förändringar är att regelverket för tjänstetillsättningar ses
över. Detta gäller särskilt systemet med tjänsteförening, som innebär att man
kan vara tjänstledig från en tjänst för att samtidigt inneha en annan.

Som följd av en översyn av personaladministrationen som genomförts i
statskontorets regi har ett antal förslag bl. a. om begränsning av tjänsteförening
redovisats. Efter departementsbehandling har förslag våren 1982 lagts
fram för personalorganisationerna för förhandling.

Riksdagens revisorer anser det angeläget att förhandlingarna utan
dröjsmål leder till önskvärda förenklingar.

Utskottet anser för sin del att den av riksdagens revisorer genomförda
granskningen av arbetsmarknadsverkets personalsituation har varit värdefull
och angelägen, detta inte minst mot bakgrund av att verket tillförts ca 3 500
tjänster under 1970-talet. Utskottet noterar med tillfredsställelse att
granskningen givit vid handen att personaltillskotten använts för de ändamål
som avsetts i riksdagsbesluten.

Granskningen har emellertid visat att redovisningen av arbetsmarknadsverkets
personal och förvaltningskostnader behöver förbättras. Utskottet
kan konstatera att revisorernas krav på en mer fullständig redovisning i
budgetpropositionen av verkets personal med fördelning på huvudkategorier
av organ inom verket redan tillgodosetts. Detsamma gäller förslaget om en
fullständig redovisning av verkets lönekostnader i AMS anslagsframställningar
och i budgetpropositionen. Utskottet delar revisorernas uppfattning
att även övriga förvaltningskostnader redovisas på ett mer fullständigt
sätt.

Regeringen har i ett beslut den 1 mars 1984 givit AMS särskilda
anvisningar för arbetet med anslagsframställningarna avseende personaloch
förvaltningskostnader för budgetåren fr. o. m. 1985/86. Dessa överensstämmer
med förslaget från riksdagens revisorer. Mot den angivna bakgrunden
bör revisorernas förslag i denna del inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

Utskottet delar slutligen revisorernas uppfattning att personalfrånvarons
betydelse bör studeras för flera statliga myndigheter som underlag för analys
och uppföljning av frånvarosituationen. Vad revisorerna anfört härom bör
enligt utskottets uppfattning ges regeringen till känna.

Arbetsmarknadsservice

1982/83 Utgift 1 169 169 000

1983/84 Anslag 1 271 082 0001

1984/85 Förslag 1 304 881 000

1 Varav 10 000 000 anvisats på tilläggsbudget I (prop. 1983/84:26 bilaga 1, AU 8, rskr
56).

Som framgår av följande sammanställning finansieras från anslaget
Arbetsmarknadsservice programmet Arbetsmarknadsinformation samt de
under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet upptagna delprogrammen
Flyttningsbidrag och Inlösen av egna hem m. m.

AU 1983/84:21

1982/83 1983/84 1984/85

Utgift Anslag Beräknad ändring

AMS Föredraganden

Programmet Arbets-marknadsinformation	1 022 207 000	1 048 851 000	+ 164 999 000	+33 682 000
Programmet Geografisk rörlighet	146 962 000	222 231 000	+ 6 880 000	+	117 000
Flyttningsbidrag	144 822 000	210 126000	+ 6 575 000	-
Inlösen av egnahem	2 000	10001 000	1000	-	1000
m. m. Förvaltningskostnader	2 142 000	2 104 000	+ 306 000	+	118 000
Summa	1 169 169 000	1 271 082 000	+ 171 879 000	+33 799 000

Programmet Arbetsmarknadsinformation omfattar olika verksamheter
som syftar till att ge arbetssökande stöd för att få ett lämpligt arbete och att
medverka till att arbetsgivare får erforderlig personal. Avdelningen för
arbetsmarknadsservice vid AMS handhar verksamheten centralt. Länsvis
och lokalt är länsarbetsnämnderna resp. arbetsförmedlingen ansvariga.

I propositionen föreslås under punkt B 1 (s. 83-95) att riksdagen skall

1. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna i fråga om
utbyggnaden av ADB inom arbetsförmedlingen,

2. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag
av 1 304 881 000 kr.

Arbetsmarknadsinformation

Platsförmedlingen är det grundläggande instrumentet inom arbetsmarknadspolitiken.
Som tidigare nämnts görs betydande insatser inom verket för
att förbättra servicen och förenkla administrationen. Ett viktigt hjälpmedel i
förmedlingsarbetet är ADB-tekniken.

I propositionen redovisas överväganden beträffande ADB inom arbetsförmedlingen.
AMS har i skrivelse till regeringen redovisat genomförda försök
med ADB i dess helhet, deras resultat och de slutsatser som dragits
beträffande den framtida användningen av ADB inom arbetsförmedlingen.
AMS har nu slutfört statsmakternas uppdrag att utreda och genom praktiska
försök pröva ett avancerat ADB-system för arbetsförmedlingens platsförmedlande
funktion. AMS föreslår bl. a. att terminalsystemet byggs ut med
400 terminaler under nästa budgetår och därefter med 400 terminaler i
halvåret tills systemet våren 1987 är färdigutbyggt med sammanlagt ca 2 200
terminaler. Förslaget innebär att varje platsförmedlare på sikt bör tilldelas en
terminal medan arbetsvägledare och arbetsledare bereds tillgång till
terminal. AMS föreslår vidare att de 400 terminalerna för nästa budgetår
fördelas så att 200 används för utbyte av nuvarande inkodningsterminaler

AU 1983/84:21

och resterande 200 för utbyggnad i hela Södermanlands och Stockholms
län.

Departementschefen framhåller att försöksverksamheten med ADB i
platsförmedlingen nu får anses vara avslutad och att i princip det föreslagna
terminalsystemet bör införas i hela landet. Ett införande av ett rikstäckande
terminalsystem bör ses som ett betydelsefullt medel när det gäller att höja
servicenivån inom platsförmedlingen gentemot både de arbetssökande och
arbetsgivarna. Vidare anförs att det är av grundläggande betydelse för
arbetsförmedlingen att kunna ge arbetssökande och arbetsgivarna en så god
information som möjligt om förhållandena på arbetsmarknaden i hela
landet.

Kostnaderna för ett färdigutbyggt system budgetåret 1989/90 inkl.
ADB-platslistan har av AMS beräknats till 102 milj. kr. per år i dagens
prisläge. Detta skall jämföras med kostnaderna under innevarande budgetår
som uppgår till 114 milj. kr. Skillnaden ligger främst i att utgivningen av
ADB-platslistorna kan begränsas genom en utbyggnad av ADB-systemet.
Enligt departementschefen bör mot denna bakgrund kostnaderna för
ADB-systemet (utvecklings-, drift- och kapitalkostnader) i sin helhet i
princip finansieras genom omprioritering inom programmet Arbetsmarknadsinformation.
Införandet av terminaler som ersättning för platslistor
beräknas också på sikt ge betydande statsfinansiella vinster.

I propositionen framhålls vidare att AMS nu bör ta fram en samlad
ADB-strategi. Departementschefen anmäler därför sin avsikt att föreslå
regeringen att AMS tillsammans med statskontoret får i uppdrag att utarbeta
en samlad ADB-plan för hela verket och presentera den i samband med
anslagsframställningen för budgetåret 1986/87.

När det gäller arbetet med genomförandet av terminalsystemet tillstyrks i
huvudsak statskontorets förslag som innebär att AMS bör erhålla egen
datakraft innan någon ytterligare utbyggnad får äga rum. Därefter föreslår
statskontoret att under ett år merparten av terminalerna bör fördelas.
Departementschefen anser emellertid att en mindre ytterligare utbyggnad
mot servicebyrå bör få äga rum i avvaktan på att AMS kan erhålla egen dator.
Utbyggnaden bör emellertid inte ske så att det totala antalet terminaler i
systemet överstiger det terminalantal som ryms inom nu gällande avtal med
servicebyrån, totalt 1 000 terminaler. Motivet för en interimistisk utbyggnad
är bl. a. att AMS skall kunna fortsätta att introducera den nya tekniken och
utbilda personalen.

Under den interimistiska utbyggnaden bör enligt propositionen i princip
inte någon vidareutveckling av nya funktioner eller andra utbyggnader som
kan skapa ökade bindningar mot nuvarande servicebyrå äga rum, dock bör
sådana verksamheter som i stort ligger inom ramen för normalt underhåll få
utföras. AMS bör också tills egen datorutrustning har anskaffats inom
projektet för ADB i platsförmedlingen inom verket avsätta resurser så att det
slutliga systemet skall kunna genomföras så smidigt som möjligt. Vidare bör
AMS, mot bakgrund av de erfarenheter som kan dras av den förordade

AU 1983/84:21

ytterligare utbyggnaden av systemet i samband med anslagsframställningen
för budgetåret 1986/87 ytterligare belysa terminaltätheten och förhållandet
mellan antalet bildskärmar och skrivare.

För nästa budgetår föreslås att AMS bör tilldelas ytterligare högst 400
terminaler av nuvarande typ och att dessa används för dels utbyggnad i
Södermanlands län och Stockholms län enligt principen för s. k. modellkontor,
vilket innebär ca 300 terminaler, dels utbyggnad av de förmedlingskontor
i landet i övrigt som i dag saknar terminal, vilket innebär ca 40 terminaler.
De terminaler som därefter återstår av de 400, bör användas för utbyte av
vissa inkodningsterminaler.

Med en koncentration av terminaler till ett visst område på sätt som nu har
gjorts vid s. k. modellkontor i Södermanlands län och nu föreslås för
återstående delar av Södermanlands län och Stockholms län kan också enligt
propositionen betydande besparingar i den ADB-framställda platslistan
göras. Avsikten är att AMS skall få i uppdrag att i nästa års anslagsframställning
redovisa hur sådana besparingar kan göras så att nu föreslagen
utbyggnad och en eventuell fortsatt utbyggnad av terminalsystemet kan
finansieras genom en motsvarande besparing på kostnaderna för ADBplatslistan.
Departementschefen anmäler även sin avsikt att inom kort
initiera en utvärdering av effekterna av datoriseringen av platsförmedlingsarbetet.

I propositionen anmäls att AMS under innevarande budgetår räknar med
att kunna installera en terminal i Helsingfors. Kostnaden för hyra kommer
därvid att tas ut av de finska myndigheterna. Det innebär att de lediga platser
som finns i Sverige kan tas fram direkt via terminal i Finland. Åtgärden ses
som en viktig del i det nordiska samarbetet och ett led i diskussionerna om
hur ADB-användningen i de olika nordiska länderna skall kunna samordnas.

Mot bakgrund av det anförda beräknas kostnaden för ADB-platslistan och
en fortsatt utbyggnad av terminalsystemet till 122,5 milj. kr., varav 3,9 milj.
kr. beräknas för det nu föreslagna tillskottet av 400 terminaler. Därvid har
utgåtts från att föreslagna terminaler i huvudsak kommer att kunna tas i drift
våren 1985.

Utskottet har tidigare som sin mening framhållit att användningen av
ADB-teknik i platsförmedlingen på sikt är en förutsättning för att
arbetsförmedlingen skall kunna erbjuda både de arbetssökande och arbetsgivarna
den service de har rätt att fordra. Den nu slutförda försöksverksamheten
med dataterminaler i platsförmedlingen har också visat sig innebära en
snabbare tillsättning av lediga platser och därmed en förkortning av
arbetssökandetiderna.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund den i propositionen föreslagna
fortsatta utbyggnaden av antalet terminaler i hela landet. Den utbyggnad
som föreslås för nästa budgetår anser utskottet vara väl avvägd. Detta
innebär bl. a. en kraftig satsning på en utbyggnad i Södermanlands och
Stockholms län enligt principen för s. k. modellkontor. Hur de övriga nu

AU 1983/84:21

föreslagna nya terminalerna skall fördelas ute i landet ankommer det på
AMS att besluta om. Med det anförda avstyrker utskottet yrkandet i motion
1929 om utvidgad försöksverksamhet med datorterminaler i Malmöhus
län.

Utskottet övergår härefter till att behandla ett par yrkanden i motion 916
av Alf Wennerfors m. fl. (m) om tillsynen av enskilda förmedlingar och lagen
om allmän platsanmälan. Utskottet har tidigare i betänkandet redovisat det
utredningsarbete som pågår i AMS-kommittén och inom verket. I samband
därmed avstyrkte utskottet de förslag till tilläggsdirektiv till AMS-kommittén
som förs fram i motion 916. Det gällde bl. a. frågan om ändringar i
arbetsförmedlingslagen. Med hänvisning härtill samt till pågående utredningsarbete
avstyrker utskottet i detta sammanhang motionens förslag att
tillsynen av enskilda förmedlingar som ges tillstånd att etablera sig överflyttas
från AMS till arbetsmarknadsdepartementet.

I syfte att bredda och effektivisera förmedlingen av arbete för ungdomar
bör - enligt moderata samlingspartiets motion 916 - de positiva erfarenheter i
detta hänseende som vunnits inom ramen för de många ungdomsprojekt som
bedrivs ute i landet tas till vara. Det gäller såväl möjligheterna att snabbare
placera ungdomarna i jobb som förmedlingsverksamhet som finansieringskälla
för ungdomsprojekten. Förbudet mot arbetsförmedling i förvärvssyfte
bör därför avskaffas fr. o. m. budgetåret 1984/85.

Utskottet har tidigare i betänkandet tagit ställning till moderata samlingspartiets
yrkanden om tilläggsdirektiv till AMS-kommittén. Utskottet avvisade
därvid tanken på en vidgad privatisering av arbetsförmedlingen.

Beträffande det nu aktuella yrkandet om arbetsförmedlingsuppdrag för
ungdomar vill utskottet härutöver hänvisa till utskottets ställningstagande
hösten 1983 med anledning av ett liknande motionsyrkande (AU 1983/84:8).
Utskottet anförde bl. a. att det inte fanns något att invända mot att
ungdomarna i s. k. ungdomsprojekt bistår varandra med kontakter om
möjliga arbetstillfällen. En förmedlingsverksamhet i mer organiserade
former ansåg dock utskottet vara en sak för den offentliga arbetsförmedlingen.
Är det därtill fråga om en förmedlingsverksamhet i andra former som
skall avgiftsfinansieras så är det en verksamhet som bara kan medges inom de
gränser som dras upp av 1935 års lag med vissa bestämmelser om
arbetsförmedling, ansåg utskottet.

Utskottet vidhåller denna uppfattning. Med hänvisning härtill samt till vad
tidigare sagts om ändringar i arbetsförmedlingslagen avstyrker utskottet
motion 916 i denna del.

I motion 916 föreslås även ett avskaffande av lagen om allmän platsanmälan
fr. o. m. den 1 juli 1984. Enligt utskottets uppfattning har införandet av
allmän platsanmälan inneburit vidgade möjligheter för platsförmedlarna att
erbjuda den platssökande önskat arbete. Motionärernas förslag skulle
följaktligen försämra förutsättningarna för en effektiv förmedling. Detta kan
utskottet inte medverka till. Motionen avstyrks därför i föreliggande del.

5 Riksdagen 1983184.18 sami. Nr21

AU 1983/84:21

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp motion 1331 av Börje Nilsson (s)
och Ingvar Björk (s), i vilken föreslås inrättande av en konsulenttjänst för
rörelsehindrade arbetssökande vid varje länsarbetsnämnd. I motionen
framhålls bl. a. att den enskilde arbetsförmedlaren ytterst sällan kommer i
kontakt med gravt rörelsehindrade arbetssökande. Man pekar även på att
det för rörelsehindrade arbetssökande ofta blir fråga om stora anpassningar
av den enskilda arbetsplatsen för vilka det fordras specialkunskaper.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna beträffande
behovet av kompetenta och effektiva förmedlingsinsatser bland de arbetshandikappade.
Utskottet menar emellertid att det i dag finns en betydande
kunskap inom verket, främst inom AMI-verksamheten, om de handikappades
problem på arbetsmarknaden. I sammanhanget bör även nämnas att
det inom företagshälsovården finns kunskaper och erfarenheter beträffande
erforderliga anpassningar av den enskilda arbetsplatsen.

Som tidigare nämnts pågår f. n. inom den statliga handikappkommittén
överväganden rörande de handikappades situation på arbetsmarknaden
samt behovet av förstärkta förmedlingsinsatser och andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. I syfte att belysa effekterna av åtgärderna för de
arbetshandikappade kommer utredningen senare i vår att genomföra en
enkätundersökning. Kommittén avser att presentera sitt betänkande före
årets slut.

Mot den angivna bakgrunden avstyrker utskottet motion 1331.

Geografisk rörlighet

I propositionen räknas med en oförändrad omfattning av flyttningsbidragen
och verksamheten med inlösen av egnahem. I sammanhanget erinras om
att särskilda mer förmånliga villkor gäller fr. o. m. innevarande budgetår i
fråga om dessa verksamheter för dem i Kiruna och Gällivare kommuner som
drabbats av övertalighetsproblemen inom LKAB i malmfälten.

Medelsbehovet för flyttningsbidrag beräknas till 210,1 milj. kr. och för
inlösen av egnahem m. m. till 10 milj. kr.

Utskottet tillstyrker vad som anförs i propositionen i denna del.

Medelsanvisningen

Utskottet har i det föregående tillstyrkt propositionens förslag beträffande
programmen Arbetsmarknadsinformation och Geografisk rörlighet. Detta
innebär att sammantaget 1 304 881 000 kr. bör anvisas till anslaget Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1984/85.

Utskottets ställningstaganden i det föregående innebär även att det i
motion 916 (m) framförda yrkandet om ett lägre anslagsbelopp samt det i
vpk-motionen 2060 framförda yrkandet om ett högre anslagsbelopp avvisas.

AU 1983/84:21

B 2. Arbetsmarknadsutbildning

1982/83 Utfall 1 987 529 000 Reservation 184 546 000

1983/84 Anslag 2 230 342 0001

1984/85 Förslag 1 877 049 000

1 varav 199 000 000 kr. anvisats på tilläggsbudget I (prop. 1983/84: 26 bilaga 1, AU 8,
rskr 56).

Anslaget används för att finansiera de med arbetsmarknadsutbildningen
förenade kurskostnaderna, bl. a. driften av AMU-centra, och de bidrag som
utgår till företag för utbildning av anställda. Det studiesociala stödet till
eleverna i form av utbildningsbidrag finansieras i en annan ordning.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen under punkt B 2 (s. 95-118) att
riksdagen skall

1. godkänna de riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen som förordats i
propositionen,

2. ta del av vad som anförts i propositionen om arbetsmarknadsutbildningens
framtida organisation,

3. till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag
av 1 877 049 000 kr.

	1982/83	1983/84	1984/85
•	Utgift	Anslag	Beräknad ändring
			AMS + SÖ Föredraganden
Arbetsmarknadsutbildning	1 940 397 000	2 184 050 000	- 209 710 000 - 354 000 000
Förvaltningskostn.	47 132 000	46 292 000	+ 3 123 000 + 707 000
Summa	1 987 529 000	2 230 342 000	- 206 587 000 - 353 293 000

Allmänt om arbetsmarknadsutbildningens uppgifter och organisation

Ansvaret för arbetsmarknadsutbildningen ligger på två myndigheter,
AMS och SÖ. Arbetsmarknadsverket bedömer utbildningsbehoven och
fastställer inriktning och lokalisering av utbildningen. SÖ har det pedagogiska,
administrativa och ekonomiska ansvaret för verksamheten vid
AMU-centra och övriga av SÖ anordnade särskilda kurser. Utbildningsbidragen
till eleverna betalas ut av försäkringskassorna.

Arbetsmarknadsutbildningen har till uppgift att förbättra deltagarnas
ställning på arbetsmarknaden. Samtidigt vill man genom utbildningen
tillgodose angelägna behov av yrkesutbildad arbetskraft. Utbildningen är
främst förbehållen personer som är eller löper risk att bli arbetslösa eller är
svårplacerade på arbetsmarknaden. I princip gäller en nedre åldersgräns om
20 år. Efter hand har även andra grupper fått möjlighet att delta i
arbetsmarknadsutbildning i särskilda former, bl. a. bristyrkesutbildning och
utbildning av permitteringshotad personal. Ungdomar som inte fyllt 20 år har
fått vidgade möjligheter att delta i arbetsmarknadsutbildningen.

AU 1983/84:21

Huvuddelen av utbildningen är förlagd till SÖ:s AMU-centra och filialer
till dessa centra. F. n. finns 52 centra och ett 60-tal fasta eller tillfälliga
filialer. Vid denna form av utbildning betalar staten såväl kurskostnader som
utbildningsbidrag till eleverna.

Man kan också ordna arbetsmarknadsutbildningen så, att deltagarna
hänvisas till det reguljära utbildningsväsendet eller till kurser i regi av t. ex.
studieförbunden. I dessa fall svarar kursanordnaren för utbildningskostnaderna
medan deltagarna får utbildningsbidrag. Är kursen avgiftsbeiagd får
deltagarna ersättning härför genom tillägg till utbildningsbidraget.

Slutligen kan arbetsmarknadsutbildning förläggas till företag. I sådana fall
skall deltagaren anställas eller redan vara anställd vid företaget, som skall
betala avtalsenlig lön under utbildningstiden. Företaget skall vidare svara för
utbildningskostnaderna men uppbär i gengäld bidrag med belopp som
varierar med utbildningens inriktning och syfte.

Under de senare åren har gjorts en översyn av utbildningen genom
kommittén för arbetsmarknadsutbildning och personalutbildning (KAFU).
Kommittén avgav år 1983 betänkandet Utbildning för arbetslivet (SOU
1983:22). Betänkandet har remissbehandlats och redovisas i sina huvuddrag i
propositionen. I denna anmäler arbetsmarknadsministern att hon på en
punkt avser att återkomma till regeringen. Det gäller arbetsmarknadsutbildningens
framtida organisation och därmed sammanhängande frågor. Vissa
synpunkter anläggs dock på dessa frågor, och riksdagen bereds tillfälle att ta
del av vad arbetsmarknadsministern anfört i denna del.

Frågan om den framtida organisationen har i särskild grad uppmärksammats
i motionerna, och utskottet tar upp den först i de överväganden som
redovisas i det följande. Utskottet går därefter över till andra frågor om de
allmänna riktlinjerna för arbetsmarknadsutbildningen och behandlar i det
avslutande avsnittet utbildningens uppläggning och dimensionering under
nästa budgetår.

Arbetsmarknadsutbildningens framtida organisation

KAFU

Som nämnts inledningsvis är huvudmannaskapet för arbetsmarknadsutbildningen
delat mellan AMS och SÖ.

KAFU skisserade följande fyra alternativ till lösning av huvudmannaskapsfrågan: 1.

SAMS-alternativet som i princip innebär att nuvarande uppgiftsfördelning
består.

2. AMV-alternativet som innebär att arbetsmarknadsverket blir ensam
huvudman för verksamheten.

3. SÖ-alternativet innebär att ansvaret förskjuts till SÖ och länsskolnämnderna.

AU 1983/84:21

4. En ny myndighet inrättas med uppgift att under arbetsmarknadsdepartementet
ta över ansvaret för utbildningen.

KAFU förordar AMV-alternativet. Kommittén är dock inte enig utan en
av de tre ledamöterna har reserverat sig på denna punkt.

Propositionen

I propositionen anförs att flertalet remissinstanser har tillstyrkt kommittéförslaget.
Det ifrågasätts dock bland remissinstanserna om enbart ett
enhetligt huvudmannaskap leder till den bättre flexibilitet i utbildningen som
ansetts önskvärd. AMS anser att vissa organisatoriska frågor behöver belysas
ytterligare.

Mot den bakgrunden har regeringen gett AMS i uppdrag att i samråd med
riksrevisionsverket, statskontoret och SÖ utreda om själva kursproduktionen
och genomförandet av AMU-kurserna kan bedrivas i en från arbetsmarknadsverket
fristående organisation. Från denna skall länsarbetsnämnderna
kunna köpa kurser på samma sätt som sker i dag från andra
kursanordnare. I övrigt hänvisas till redogörelsen nedan för direktiven.

I anslutning till redovisningen för remissutfallet och uppdraget till AMS
anför arbetsmarknadsministern:

För egen del finner jag det i likhet med KAFU naturligt att ett så viktigt
arbetsmarknadspolitiskt instrument som arbetsmarknadsutbildningen får en
nära anknytning till arbetsmarknadsmyndigheterna. Jag anser också att
olägenheterna med ett delat huvudmannaskap bör undvikas i en framtida
organisation.

Jag vill därför redan nu redovisa min uppfattning att den nya organisationsformen
för arbetsmarknadsutbildningen bör innebära att till den
planerande funktionen som AMS har idag och som AMS även bör ha i
fortsättningen, knyts ett kostnadsansvar. Jag avser att i denna fråga
återkomma till regeringen under nästa år sedan AMS har slutfört sitt uppdrag
och de närmare detaljerna kring organisationen är klara. Därvid kommer jag
även att behandla KAFU:s förslag angående samverkan mellan AMUcentren
och företagen.

Direktiven till AMS

Huvudsyftet med det utredningsuppdrag som regeringen den 10 november
1983 gav AMS är enligt direktiven att få belyst om de krav som ställs på
arbetsmarknadsutbildningen kan uppfyllas av en från arbetsmarknadsverket
fristående organisation, som helt eller delvis finansieras av intäkterna från
produktion av arbetsmarknadsutbildning.

Som en allmän bakgrund anges önskemålet att uppnå en ökad målstyrning
och decentralisering av verksamheten å ena och minskad detaljreglering å
andra sidan. Det erinras om det allmänna kravet på utbildningen, nämligen
att den skall kunna anpassas till förändringarna på arbetsmarknaden såväl
som till kursdeltagarnas individuella förutsättningar.

AU 1983/84:21

Till utgångspunkterna för utredningen hör att AMU-kurser mer än f. n.
skall kunna köpas från andra utbildningsanordnare som Komvux, folkhögskolorna
och studieförbunden, särskilt när det gäller utbildning av mer
allmän karaktär. Över huvud taget är tanken att länsarbetsnämnderna skall
kunna köpa kurser från AMU-centra på samma sätt som från andra
utbildningsanordnare och låta valet styras av vem som i det enskilda fallet
erbjuder den lämpligaste och ekonomiskt mest fördelaktiga utbildningen.
Hänsyn bör tas till befintliga resurser hos andra samhälleliga utbildningsanordnare
men också till värdet för den enskilde av att få en med det allmänna
skolväsendet jämförbar utbildning eller en utbildning som är helt eller delvis
förlagd till företag.

Under utredningsarbetet skall också beröras en rad andra frågor, t. ex. att
den framtida AMU-organisationen skall kunna sälja utbildnings- och
konsultservice till företag och andra utbildningsanordnare. Hit hör vidare
ansvaret för kursplanerna och hur utbildningens kvalitet skall kunna
upprätthållas så att den håller en nivå som är jämförbar med det allmänna
skolväsendet.

Resultatet av utredningsarbetet skall redovisas till regeringen före
utgången av mars 1984.

Motionerna

Alf Wennerfors m. fl. (m) ser i motion 916 det som glädjande att moderata
samlingspartiet nu åtminstone delvis börjar få gehör för de krav partiet ställt
på åtgärder som effektiverar och utvecklar arbetsmarknadsutbildningen.
Motionärerna ifrågasätter dock om det är fråga om initiativ till verkliga
förändringar och påtalar att regeringen inte behandlar det växande problem
som den parallella utbyggnaden av utbildningsresurser inom den gymnasiala
yrkesutbildningen, yrkesskolorna, Komvux och AMU utgör.

Motionärerna anser att en högre grad av samordning av utbildningsresurserna
och en decentraliserad marknadsstyrning bör vara utgångspunkten för
arbetsmarknadsutbildningens framtida organisation. Från dessa utgångspunkter
föreslås att följande riktlinjer skall gälla för denna organisation:

1. Den nuvarande arbetsmarknadsutbildningen överförs till regionala
bolag med kommuner och stat som bolagsbildare.

2. Verksamheten finansieras genom att AMS liksom de i motionen
föreslagna regionala arbetsmarknadsstiftelserna köper utbildning från de
regionala bolagen. På sikt bör dessa bolag kunna sälja utbildningstjänster till
näringsliv och andra arbetsgivare.

3. Det skall stå AMS och andra offentliga utbildningsupphandlare fritt att
köpa utbildning från andra utbildningsanordnare om dessa tillgodoser
kvalitets- och kostnadskraven bättre än de regionala AMU-bolagen.

Dessa riktlinjer bör enligt motion 916 ges regeringen till känna.

Behovet av en översyn av resursanvändningen på utbildningsområdet

AU 1983/84:21

framhålls i motion 2099 av Per Unckel m. fl. (m). I denna pekar man - såvitt
nu är i fråga-på möjligheterna till samverkan mellan ungdomsskolan, AMU
och Komvux. Motionärerna utgår från att regeringen kommer att redovisa
överväganden i den frågan i den kommande propositionen om huvudmannaskapet
för AMU.

Motionärerna sätter vidare i fråga om de uttalanden som görs i
budgetpropositionen till stöd för ett dominerande ansvar för AMS när det
gäller arbetsmarknadsutbildningen är ägnade att främja en kvalitativt god
utbildning. Andra lösningar än som antyds, inte minst i fråga om det
pedagogiska ansvaret, bör sökas i huvudmannaskapsfrågan. Detta bör ges
regeringen till känna.

I motion 568 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) anmäls att centerpartiet avser
att återkomma med sina ställningstaganden till KAFU:s förslag vid
framläggandet av den särskilda proposition som aviserats. Centerpartiet vill
dock redan nu framhålla det angelägna i en ökad samordning av arbetsmarknadsutbildningen,
gymnasieutbildningen och Komvux. Väsentliga effektivitetsvinster
kan vinnas med en sådan samordning och i ett flerårsperspektiv är
det viktigt att uppmärksamma den lediga kapacitet som kommer att uppstå i
gymnasieskolan på grund av minskade elevkullar.

Det är vidare enligt centerpartiet angeläget att utnyttja den utbildningskapacitet
som finns i de enskilda företagen. Centerpartiet ser som en
framgång för den egna politiken att lärlingsutbildningen nu kommer att bli en
reguljär del av gymnasieskolans utbildning. Det torde också vara möjligt att
genom arbetsmarknadsutbildning köpa ”lärlingsutbildning” i företagen.

Motion 568 mynnar ut i yrkandet att det ovan anförda inför propositionsarbetet
skall ges regeringen till känna.

Behovet av en ökad samordning av arbetsmarknadsutbildningen med
likartad utbildning i kommuner och företag understryks ytterligare i motion
869 av Ivar Franzén (c) och Börje Hörnlund (c). Motionärerna vill att
regeringen i propositionsarbetet skall pröva dessa samordningsmöjligheter
så att man kan utnyttja befintliga resurser effektivt och skapa förutsättningar
för en enkel administration av arbetsmarknadsutbildningen.

Folkpartiet anser med tanke på det förestående propositionsarbetet som
mest angeläget att framhålla åtgärder som ökar flexibiliteten i utbildningen. I
motion 2507 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) anförs sålunda att statsbidrag
för arbetsmarknadsutbildning skall kunna utgå även till utbildningsanordnare
utanför AMU-systemet. Utbildningstjänster bör kunna köpas där det är
mest lämpligt och kan ske till lägsta kostnad. Folkpartiet tänker sig att
framför allt större företag med egna yrkesskolor skulle kunna bli viktiga
utbildare.

I motion 2507 aktualiserar folkpartiet också frågan om någon form av
permanent stöd till internutbildning. Bäst vore om en sådan utbildning kunde
konjunkturanpassas, och folkpartiet pekar på att ett system med ”utbildningsfonder”
skulle kunna bli ett komplement till andra arbetsmarknadspo -

AU 1983/84:21

litiska åtgärder vid svackor i sysselsättningen.

Avslutningsvis anförs i detta avsnitt av folkpartimotionen att regeringen
inte nu bör låsa sig för huvudmannaskapet utan avvakta de förslag som
kommer att läggas fram i den aviserade propositionen om arbetsmarknadsutbildningen.

Linnea Hörlén (fp) och Eric Hägelmark (fp) ställer i motion 1326 ett direkt
yrkande om att riksdagen skall ta ställning till frågan om huvudmannaskap
och organisationsform för arbetsmarknadsutbildningen först vid behandlingen
av den av regeringen aviserade propositionen i ärendet.

Från vänsterpartiet kommunisternas sida anförs synpunkter på huvudmannaskapsfrågan,
utbildningens kvalitet m. m. i motion 1923 av Lars-Ove
Hagberg m. fl. (vpk). I motionen anges två huvudprinciper som enligt vpk
bör ligga till grund för arbetsmarknadsutbildningen i framtiden. För det
första bör utbildningen vara allsidig och bred och därmed ha som mål att vara
en bra utgångspunkt för att klara arbetslivets uppgifter även på litet längre
sikt. För det andra får utbildningen inte styras av företagens kortsiktiga
behov. Samhället skall inte bakvägen via arbetsmarknadsutbildningen ta
över företagens personalkostnader. Motionärerna påtalar från dessa
utgångspunkter att AMS inriktning av sin verksamhet innebär en kraftig
företagsanpassning. Detta strider mot kravet på utbildningens kvalitet och
inriktning. Å andra sidan uppfattar motionärerna SÖ:s medverkan i
arbetsmarknadsutbildningen som en garanti för en god nivå på utbildningen
och för kvalitet och jämförbarhet med övrig utbildning. SÖ bör således ha ett
avgörande inflytande över läroplaner och pedagogisk tillsyn.

Dessutom klargör motionärerna att de inte är beredda att medverka till en
fristående form av huvudmannaskap för arbetsmarknadsutbildningen som
kan innebära ett minskat politiskt inflytande över verksamheten till förmån
för något administrativt organ. Därtill understryker motionärerna att
elevinflytandet över utbildningen bör stärkas. Motionärerna yrkar att vad de
anfört om utbildningens kvalitet, företagsanpassning, huvudmannaskap och
elevinflytande inom arbetsmarknadsutbildningen skall ges regeringen till
känna.

Utskottet

Som tidigare redovisats kan läget i principfrågan om det framtida
huvudmannaskapet för arbetsmarknadsutbildningen kort beskrivas på detta
sätt: KAFU har förordat att huvudmannaskapet går över på arbetsmarknadsverket.
Kommittén var dock inte enig. Flertalet remissinstanser
tillstyrker visserligen KAFU :s majoritetsförslag men framhåller samtidigt att
ett enhetligt huvudmannaskap inte i sig ger den ökade flexibilitet åt
utbildningen som ansetts önskvärd. AMS har fått i uppdrag att göra ett
fortsatt utredningsarbete som går ut på att belysa förutsättningarna för att
bedriva utbildningen i en från arbetsmarknadsverket fristående organisa -

AU 1983/84:21

tion. Utredningsarbetet är i sitt slutskede, och regeringen kommer enligt vad
som tidigare aviserats att längre fram i vår lägga fram en proposition i
ämnet.

Det är mot den bakgrunden man har att ställa de uttalanden som
arbetsmarknadsministern gör i propositionen i huvudmannaskapsfrågan och
som riksdagen bereds tillfälle att ta del av. Arbetsmarknadsministern
hänvisar till att arbetsmarknadsutbildningen liksom hittills bör ha en nära
anknytning till arbetsmarknadsmyndigheterna. Olägenheterna med ett delat
huvudmannaskap bör undvikas i den framtida organisationen. Från dessa
utgångspunkter är det arbetsmarknadsministerns uppfattning att den nya
organisationsformen för arbetsmarknadsutbildningen bör innebära att till
den planerande funktion AMS har i dag och bör ha även i fortsättningen bör
knytas ett kostnadsansvar.

Utskottet anser det vara en rimlig tanke att till det planeringsansvar en
myndighet har för en viss verksamhet även knyts kostnadsansvaret för
verksamheten. Vilka konsekvenser som är förknippade med denna princip
när den skall föras ut i praktiken är det emellertid inte möjligt att för dagen
bilda sig en uppfattning om på grundval av föreliggande material, vilket f. ö.
av regeringen bedömts behöva kompletteras med ytterligare utredningsinsatser
genom AMS försorg.

Utskottets slutsats är att den fortsatta utvecklingen i ärendet bör avvaktas,
dvs. AMS rapport till regeringen i organisationsfrågan, eventuell remissbehandling
av rapporten samt regeringens proposition och de motioner som
väcks med anledning av den. Några ställningstaganden i de mer grundläggande
frågorna om arbetsmarknadsutbildningens framtida organisation bör
med andra ord inte nu göras av riksdagen. Utskottet gör i den delen i
huvudsak samma bedömning som redovisas i motiveringarna till partimotionerna
från centerpartiet och folkpartiet och som i motion 1326 leder till ett
direkt yrkande om uppskov med ställningstagande från riksdagens sida i
dessa principfrågor.

En konsekvens av den redovisade ståndpunkten är att riksdagen enligt
utskottets mening inte bör uttala sig för den organisationsmodell med
regionala utbildningsbolag som presenteras i motion 916 av Alf Wennerfors
m. fl. (m). Med den uppläggning utredningen inom AMS har enligt
direktiven kan fördelar och nackdelar även med en sådan modell väntas bli
ytterligare belysta åtminstone i vissa delar. Av samma skäl, dvs. att det nu
bör anstå med ställningstaganden i sakfrågan, bör inte heller vad som anförs i
motion 2099 av Per Unckel m. fl. (m) om huvudmannaskapsfrågan leda till
någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen tar särskilt upp frågan om det
pedagogiska ansvaret för arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet vill tillägga
att omsorgen om utbildningens kvalitet självfallet är en av de angelägna
frågorna i den fortsatta handläggningen av ärendet.

Vad ovan anförts har samma tillämpning på motion 1923 av Lars-Ove
Hagberg m. fl. (vpk) om huvudmannaskapet, utbildningens kvalitet och

AU 1983/84:21

elevinflytandet. Riksdagen bör inte med anledning av motionen nu binda sig
för vissa utvecklingslinjer i dessa frågor.

Vad ovan anförts innebär sammanfattningsvis att utskottet föreslår att
riksdagen med avslag på motionerna 916,1923 och 2099 i de aktuella delarna
lägger till handlingarna vad som anförts i propositionen om arbetsmarknadsutbildningens
framtida organisation. I sak kommer yrkandet i motion 1326
om att riksdagen inte nu bör ta ställning i huvudmannaskaps- och
organisationsfrågan därmed att bli tillgodosett.

I anslutning till de ovan behandlade principfrågorna kring arbetsmarknadsutbildningens
framtida organisation tar utskottet upp några konkreta
frågor av mer begränsad räckvidd som har aktualiserats i bl. a. de ovan
redovisade motionerna.

En av dessa frågor är samordningen av arbetsmarknadsutbildningen med
andra utbildningsresurser.

I motionerna 916 av Alf Wennerfors m. fl. (m) och 2099 av Per Unckel
m. fl. (m) pekar man på det angelägna i en ökad samordning av
arbetsmarknadsutbildningen med gymnasie- och yrkesskolor och med
Komvux. Även centerpartimotionen 568 samt motion 869 av Ivar Franzén (c)
och Börje Hörnlund (c) understryker dessa möjligheter till samordning. I
dessa två motioner betonas vidare behovet av att uppmärksamma den lediga
utbildningskapacitet som om några år kommer att finnas i gymnasieskolan på
grund av minskade elevkullar. Därjämte pekar centerpartimotionen liksom
folkpartiet i motion 2507 på möjligheterna att utnyttja den utbildningskapacitet
som finns i företagen.

I de utredningsdirektiv som AMS har fått förutsätts att AMU-kurser i
större utsträckning än f. n. skall kunna köpas från andra utbildningsanordnare,
däribland Komvux, folkhögskolor eller studieförbunden. Det understryks
ytterligare att hänsyn skall tas till befintliga resurser hos andra
samhälleliga utbildningsanordnare. En annan fråga som enligt direktiven bör
uppmärksammas är hur utbildningar som kräver långsiktiga och dyrbara
satsningar i form av lokaler och utrustning skall tillhandahållas.

Det skall tilläggas att samarbetet mellan gymnasieskolan, Komvux och
arbetsmarknadsutbildningen också berörs i den nyligen avgivna propositionen
1983/84:116 om gymnasieskola i utveckling. Det påpekas i propositionen
(s. 65) att samarbetet i dag består - förutom i att vissa AMU-elever får sin
utbildning i gymnasieskolan eller Komvux - till stor del i att det är
arbetsmarknadsutbildningen som upplåter lediga lokaler till gymnasieskolan.
Möjligheterna till sådana lokalupplåtelser vidgades efter förslag i 1980
års budgetproposition (bilaga 15 s. 59) som biträddes av riksdagen (jfr AU
1979/80:21 s. 35).

I proposition 116 anför utbildningsministern att det är angeläget att det
utvecklas en samverkan vad gäller lokaler och utrustning, så att tillgängliga
resurser för utbildning utnyttjas så effektivt som möjligt. Hon tillägger att
den regionala samplaneringen av utbildningsutbudet måste gälla även

AU 1983/84:21

arbetsmarknadsutbildningen. En sådan samplanering bör enligt hennes
mening särskilt i glesbygdsregioner ge stora fördelar.

Utbildningsministern erinrar avslutningsvis i det aktuella avsnittet i
proposition 116 om utredningsuppdraget till AMS. Hon anmäler att hon, så
snart ställning har tagits till det uppdraget, avser att återkomma till frågan om
ett utökat samarbete mellan gymnasieskolan, Komvux och arbetsmarknadsutbildningen.

Av vad ovan anförts framgår klart att man inom regeringen är väl
införstådd med behovet att samordna arbetsmarknadsutbildningens resurser
med de utbildningsresurser som finns hos kommunerna och på andra håll.
Det synes därför inte behövligt att inför det förestående propositionsarbetet
beträffande arbetsmarknadsutbildningens framtida organisation hos regeringen
aktualisera detta samordningsbehov med riksdagsinitiativ av det slag
som påkallas i motionerna 568, 869, 916, 2099 och 2507.

Centerpartiet understryker i motion 568 som angeläget att den utbildningskapacitet
som finns i de enskilda företagen utnyttjas i hög utsträckning. Med
erinran om att lärlingsutbildning enligt förslag i budgetpropositionen
kommer att bli en reguljär del av gymnasieskolans verksamhet sägs i
motionen att det också torde vara möjligt att genom arbetsmarknadsutbildningen
köpa ”lärlingsutbildning” i företagen, vilket bör ges regeringen till
känna. Även i folkpartiets motion 2507 pekas på möjligheten att öka
arbetsmarknadsutbildningens flexibilitet genom att köpa utbildningstjänster
från särskilt de större företagen med egna yrkesskolor.

Utskottet delar centerpartiets och folkpartiets uppfattning att man bör ta
till vara de möjligheter till ökad effektivitet och flexibilitet inom arbetsmarknadsutbildningen
som kan uppnås genom att utnyttja de utbildningsresurser
som kan erbjudas av näringslivet. Med ett sådant utnyttjande kan det t. ex.
bli möjligt att undvika dyrbara investeringar i maskiner och apparatur. Det
kan också för den enskilde eleven vara av särskilt värde att få utbildningen
helt eller delvis förlagd till ett företag. Det framgår av direktiven till AMS att
vad nu sagts också är regeringens uppfattning, och därför torde det inte vara
påkallat med någon framställning till regeringen av det i de båda motionerna
begärda slaget.

Folkpartiet aktualiserar i motion 2507 frågan om utbildningsfonder som en
metod för att få till stånd en konjunkturanpassad internutbildning av
företagens personal.

Frågan om utbildningsfonder i företag har på riksdagens begäran prövats
av KAFU. Den förs inte vidare i den föreliggande budgetpropositionen. I
denna aviseras att vissa förslag från kommittén om samverkan mellan
AMU-centren och företagen kommer att behandlas i den kommande
propositionen om arbetsmarknadsutbildningens framtida organisation. I
avvaktan härpå vill utskottet inte föreslå någon åtgärd med anledning av
motion 2507 i förevarande del.

AU 1983/84:21

Utbildning av anställda

Arbetsmarknadsutbildningen är i första hand avsedd för arbetslösa eller
arbetstagare som hotas av arbetslöshet, exempelvis på grund av uppsägning.
Under åren har utvecklats former av arbetsmarknadsutbildning som är
öppna även för anställda eller t. o. m. förutsätter anställning.

Sålunda kan bidrag ges till företag som åtar sig att nyanställa och utbilda
äldre eller handikappade arbetstagare. Bidrag kan vidare ges till företag för
internutbildning när detta är ett alternativ till permittering eller uppsägning.
En tredje form är utbildning till yrken med ojämn könsfördelning.
Gemensamt för dessa former av personalutbildning är att utbildningen
anordnas inom och av företaget, som i vanlig ordning betalar ut lön till de
anställda under utbildningstiden .Till utbildnings- och lönekostnaderna utgår
statsbidrag, antingen med visst belopp per timme eller som viss andel (75 %)
av lönekostnaderna.

En helt annan form av utbildning av anställda utgörs av bristyrkesutbildningen.
Genom denna är vissa utbildningar på AMU-centra öppna även för
ickearbetslösa. Motivet är fördelningspolitiskt. Arbetstagare som av olika
skäl genom yrkesinriktad utbildning vill förbättra sin ställning på arbetsmarknaden
får tillgång till arbetsmarknadsutbildning och därmed förenat
studiesocialt stöd i form av utbildningsbidrag utan hinder av att de har eller
lätt kan få anställning. I dessa fall är det fråga om utbildning som den enskilde
arbetstagaren själv tar initiativ till. På senare år har tillkommit en ny typ av
bristyrkesutbildning, s. k. flaskhalsutbildning. Här är det arbetsgivaren och
de lokala fackliga organisationerna som tar ut kursdeltagarna. Man kan säga
att det är en internutbildning som av strukturpolitiska skäl ges statligt stöd.
F. n. utgår på detta sätt stöd till fortbildning av anställda inom industrin för
att motverka flaskhalsproblem.

Oavsett form av bristyrkesutbildning är det staten som svarar för
kurskostnaderna. Utbildningen kan vara förlagd till AMU-centra eller till
företagen men sker även då i kursform. Deltagarna får utbildningsbidrag som
kan kompletteras med löneutfyllnad från arbetsgivaren.

Som konstateras i propositionen har gränserna mellan arbetsgivarnas
ansvar för utbildning av anställda och arbetsmarknadsutbildningen blivit
alltmer flytande. Rationaliseringar och införande av ny teknik medför ökade
risker för grupper med okvalificerade arbetsuppgifter och bristande yrkesutbildning.
Dessa risker måste kunna mötas med ökade utbildningsinsatser
förden berörda personalen. Men samhället måste också liksom hittills kunna
bistå med utbildningsinsatser för att lösa s. k. flaskhalsproblem, dvs. akut
brist på personal med viss yrkeskunskap.

Utskottet kan sålunda ansluta sig till att det även i fortsättningen kan vara
motiverat att stödja personalutbildningen. De allmänna villkoren för statligt
stöd till sådan utbildning har ytterligare utvecklats i propositionen (s. 113) till
vilken hänvisas.

AU 1983/84:21

Som framgår av den redogörelse som lämnats inledningsvis sker utbildning
av anställda av skilda motiv men också i olika former och t. o. m. enligt olika
regelsystem. I propositionen föreslås att man går över till ett enhetligt
bidrags- och regelsystem för samtliga stödformer för utbildning av anställda.
Grunderna för ett sådant enhetligt system redovisas i propositionen.
Utskottet går inte in på dem här utan konstaterar att de villkor för statligt
stöd som gäller i dag till sina grunddrag är avsedda att bevaras i det nya
systemet. Detta medför att nuvarande bestämmelser om bidrag för
arbetsmarknadsutbildning i företag och om bristyrkesutbildning slopas.

Det bör påpekas att stödet till utbildning av och praktikanställning för
äldre och handikappade behandlas i den nyligen avlämnade propositionen
(1983/84:122) om lönebidrag m. m.

Regeringens förslag till nya regler för utbildning av anställda har inte
föranlett några ändringsyrkanden i motioner. I motion 916 av Alf Wennerfors
m. fl. (m) anförs dock tveksamhet om formerna för utbildningen av
anställda, och motionärerna pekar på alternativa möjligheter att göra det
lättare för arbetstagare att med bibehållen anställning genomgå bristyrkesutbildning.
Dessa överväganden ingår i motionärernas bedömning av
medelsbehovet under anslaget. Utskottet har för sin del inte funnit anledning
till erinran utan föreslår att riksdagen godtar regeringsförslaget i denna
del.

I sammanhanget tar utskottet upp två motioner med förslag om
utbildningsåtgärder för arbetstagare med otillräcklig grundutbildning.

Vänsterpartiet kommunisterna skisserar i motion 1050 ett program för
vuxenutbildning och system med ersättare. Alla vuxna med mindre än tio års
skolgång skall få rätt till ett års utbildning, bl. a. om data och ny teknik.
Ersättare för dem skall i första hand vara ungdomar under 25 år.
Lönekostnaderna för de vuxenstuderande och deras vikarier förutsätts bli
jämnt fördelade mellan företagen. Motionärerna yrkar att regeringen skall
lägga fram förslag om ett sådant utbildningsprogram.

Kjell Nilsson m. fl. (s) föreslår i motion 2053 att regeringen skall utarbeta
en plan för teoretisk fortbildning för anställda med kort grundutbildning.
Därmed avser motionärerna arbetstagare med enbart nioårig grundskola
eller kortare grundutbildning. Utbildningen motiveras av den nya tekniken
och utvecklingen mot en ny typ av informationssamhälle, där det gäller att
kunna förstå och utnyttja de uppgifter som datorerna förmedlar via
bildskärmar och andra terminaler.

Det bör vara en angelägen uppgift att möta de utbildningsbehov som
belyses i de båda motionerna i första hand inom ramen för den allmänna
vuxenutbildningen som staten stöder av utbildningspolitiska skäl. Men det
har också varit och är angeläget att inom den särskilda form av vuxenutbildning
som arbetsmarknadsutbildningen utgör ge en nivåhöjande utbildning.
Till de rent yrkesutbildande momenten har kopplats utbildning i allmänna
ämnen, och vissa utbildningar förutsätter särskilda teoretiska preparandkur -

AU 1983/84:21

ser. Det har över huvud taget alltid getts ett betydande utrymme åt
icke-yrkesinriktad utbildning inom arbetsmarknadsutbildningen, dvs. en
utbildning som är avsedd att höja deltagarens kunskapsstandard. Dessa
möjligheter inom arbetsmarknadsutbildningen att bättra en bristande
utbildning i ungdomsskolan kompletteras av de årliga bemyndiganden som
riksdagen de senare åren har gett regeringen att tillskapa särskilda kurser för
arbetslösa inom Komvux och vid folkhögskolor. Ett sådant bemyndigande
begärs även för nästa budgetår (jfr budgetpropositionen, bilaga 10 -utbildningsdepartementet - s. 32).

Med hänsyn till att motionärerna särskilt åberopar den nya tekniken som
motiv för utbildningsinsatserna skall tilläggas att denna teknik och de krav
den ställer har utgjort grunden för den betydande satsning på fortbildning av
anställda i industrin som nu pågår med statligt stöd. Dataeffektutredningen
kommer att ytterligare belysa utbildningsbehovet för vissa grupper. Detta
kommer att aktualisera behovet av en fortsatt satsning på utbildning för
lågutbildade. Enligt vad utskottet inhämtat pågår redan överväganden
härom i regeringens kansli. Med hänsyn härtill och till vad utskottet i övrigt
anfört synes det inte påkallat att vidta någon åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motionerna 1050 och 2053.

Ålders villkoret

Arbetsmarknadsutbildningen är en vuxenutbildning. Detta markeras av
att det sedan början av 1960-talet har funnits en åldersgräns som till en början
var 21 och nu är 20 år, dvs. den tidigare myndighetsåldern. Det finns
emellertid en rad undantag från 20-årsgränsen. Reglerna härom har med
åren kommit att bilda ett krångligt mönster.

Det är nämligen så, att det under 20-årsgränsen finns ännu en åldersgräns.
Den går vid 18 år, men i vissa fall kan fortfarande arbetsmarknadsutbildning
medges för ungdomar som är 16-17 år. Vidare kan i en del fall ungdomarna få
utbildning endast vid AMU-centra och deras filialer, i andra fall kan de
hänvisas till alla former av arbetsmarknadsutbildning och få sin utbildning
inom t. ex. den reguljära skolan. För det tredje gäller särskilda regler om
utbildningsbidrag för ungdomar under 20 år. Dessa regler är dock inte
aktuella i detta ärende. Härtill kommer särskilda regler för speciella
utbildningsinsatser.

KAFU föreslog mot bakgrund av det komplicerade regelsystemet att
åldersgränsen sänks till 18 år. Kommittén tog också hänsyn till att
kommunernas uppföljningsansvar upphör när ungdomarna når den
åldern.

Regeringen föreslår för sin del att 20-årsgränsen behålls för deltagare som
får utbildningen förlagd till det reguljära skolväsendet, dvs. beviljas
utbildningsbidrag för sådana studier. Undantag får göras för handikappade
ungdomar under 20 år. Dessa skall liksom hittills kunna få utbildningsbidrag

AU 1983/84:21

för gymnasiestudier och annan reguljär utbildning. Däremot blir det med
förslaget inte längre möjligt att hänvisa följande kategorier ungdomar under
20 år till reguljär utbildning: Ungdomar med försörjningsplikt mot barn,
flyktingar samt ungdomar som är berättigade till ersättning från arbetslöshetskassa.

Arbetslösa ungdomar som har fyllt 18 år skall kunna medges utbildning vid
AMU-kurserna (alltså den utbildning som bedrivs vid AMU-centra med
filialer eller inköps av SÖ). En förutsättning förutom att de är arbetslösa skall
vara att de inte kan beredas plats i gymnasieskolan. I dag kan utbildning vid
AMU-kurser beviljas 18-19-åringar som antingen har rätt till kontant
arbetsmarknadsstöd eller under minst en månad har sökt arbete genom
arbetsförmedlingen och inte kan få utbildning inom gymnasieskolans
ram.

I propositionen förordas slutligen att 18 år också blir lägsta åldersgräns. De
16-17-åringar som nu kan medges arbetsmarknadsutbildning är handikappade,
flyktingar eller försörjningspliktiga mot eget barn. Enligt propositionen
fanns ca 200 ungdomar i åldern 16-17 år i arbetsmarknadsutbildning
läsåret 1982/83. Den helt övervägande delen utgjordes av döva och
hörselskadade gymnasieelever i Örebro och Stockholm som fick sina
internat- och boendekostnader finansierade genom utbildningsbidrag. När
studiefinansieringsfrågan för dessa elever kan lösas på annat sätt bör det
enligt propositionen vara möjligt att fastställa den lägre åldersgränsen till 18
år.

Det förutsätts i propositionen att regeringen skall kunna utfärda närmare
bestämmelser om åldersgränsen och undantag från den.

Regeringens förslag beträffande åldersvillkoret avvisas i motionerna 916
av Alf Wennerfors m. fl. (m) och 568 från centerpartiet. I motion 916 föreslås
att gränsen sätts till lägst 20 år. Motionärerna vill dessutom av rättviseskäl att
arbetsmarknadsutbildning inom gymnasieskolan skall medges mycket restriktivt
för ungdomar mellan 20 och 25 år. Även centerpartiet pekar på att
regeringens förslag kan skapa rättviseproblem inom ungdomsgruppen.
Centerpartiet motsätter sig att 18-åringar i ökad utsträckning skall beredas
tillträde till AMU-kursema.

Enligt utskottets mening innebär regeringens förslag en välbehövlig
förenkling av de nuvarande reglerna om åldersvillkoret. Med förenklingarna
följer också begränsningar, framför allt när det gäller möjligheten att bevilja
ungdomar utbildningsbidrag för studier vid gymnasieskolan och annan
reguljär utbildning men också, på sikt, beträffande den yngsta åldersgruppen,
16-17-åringarna.

I ett avseende vidgas möjligheterna för 18-19-åringar att få arbetsmarknadsutbildning.
Med nuvarande regler kan de, som ovan sagts, hänvisas till
AMU-kurser om de har rätt till kontant arbetsmarknadsstöd eller om de har
varit arbetssökande hos arbetsförmedlingen i minst en månad. Dessa villkor
slopas vilket innebär att en arbetslös ungdom som är 18-19 år kan så att säga

AU 1983/84:21

direkt anvisas AMU-kurs om han eller hon inte kan få sin utbildning på
gymnasiet.

Enligt utskottets mening är detta en måttlig utökning av utnyttjandet av
arbetsmarknadsutbildning för de tonåringar det här gäller. Utökningen bör
vägas mot de begränsningar som i övrigt föreslås och de förenklingar i
regelsystemet som uppnås.

Härutöver måste man ta hänsyn till följande nya omständigheter. Om en
arbetslös 18-19-åring inte kan anvisas arbete på den öppna marknaden och
inte heller kan beredas lämplig utbildning så har den unge nu en lagfäst rätt
att få arbete i ungdomslag. Det har understrukits att arbete i ungdomslag
skall tillgripas först när andra möjligheter till arbete eller utbildning är
uttömda. Med hänsyn härtill bör man inte blockera arbetsmarknadsutbildningen
som möjligt alternativ till ungdomslag genom regeln om åldersgräns.
Med tanke på att riksdagen dessutom betonat att det halvtidsarbete som är
det normala i ungdomslagen bör kompletteras med lämplig utbildning bör
man inte heller ha en åldersgräns som hindrar att arbetsmarknadsutbildningens
resurser utnyttjas i den situationen.

Utskottet kan inte finna annat än att övervägande skäl talar för att
åldersvillkoret inom arbetsmarknadsutbildningen bör utformas på det sätt
regeringen har föreslagit. Avslagsyrkandena i motionerna 568 och 916
avstyrks i konsekvens härmed.

Arbetsmarknadsutbildningens mål m. m.

I propositionen redovisas synpunkter på arbetsmarknadsutbildningens
mål och omfattning samt på frågan om utbildningens avgränsning mot andra
utbildningsanordnare. De mål för utbildningen som uppställdes vid 1970-talets mitt bekräftas, och de synpunkter som i övrigt anförs synes ansluta till
de erfarenheter av utbildningsverksamheten som har gjorts under åren.

Vad därutöver anförts i regeringens förslag till riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen
föranleder inte särskilt yttrande från utskottets sida.
Riktlinjerna godtas alltså av utskottet i den mån inte annat framgår av den
tidigare framställningen.

Arbetsmarknadsutbildningens bedrivande regionalt

I fem motioner läggs fram förslag som gäller utbildningens bedrivande
regionalt. Tre av dessa fem motioner gäller verksamheten i Skåne.

Sålunda föreslår Eric Jönsson m. fl. (s) i motion 1076 resursförstärkning av
arbetsmarknadsutbildningen i de båda Skånelänen. Motionärerna bedömer
att det behövs en tioprocentig förstärkning för att utbildningen i dessa län
skall nå samma nivå som det övriga landet. Lars-Erik Lövdén m. fl. (s)
framhåller i motion 710 att det är av mycket stor vikt att det byggs ett nytt
AMU-center i Malmö. Motionärerna tillägger att Malmöhus län har jämfört

AU 1983/84:21

med andra storstadslän en låg volym på arbetsmarknadsutbildningen. Karin
Ahrland (fp) och Hans Petersson i Röstånga (fp) föreslår i motion 1094 att
det anordnas kurser i datateknik för arbetslösa i Malmöhus län. Kurserna
avses ge elementära kunskaper i datateknik. Även sådana kunskaper kan
enligt motionärerna vara till nytta.

Vidare föreslås i motion 1944 av Mats Olsson m. fl. (s) att extra resurser
avsätts till fortbildning av byggnadsarbetare i Blekinge län. Motionärerna
avser en kvalificerad utbildning som kan underlätta en rörlighet för
deltagarna både inom landet och till de specialuppdrag svensk byggnadsindustri
får utomlands.

Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c) begär i motion 2037
resurser för att anordna ett AMU-center i Bollnäs och för en träindustriell
utbildning i Ovanåker-Bollnäs-Ljusdalsområdet. Det påpekas i motionen att
Gävleborgs län är det enda län i Norrland som har endast ett AMU-center.
Sysselsättningsläget i länet motiverar ytterligare ett center. Den träindustriella
utbildningen behövs på grund av den betydelse denna industrigren
har för sysselsättningen i den angivna delen av Hälsingland.

Kursprogrammen för arbetsmarknadsutbildningen utarbetas på myndighetsnivå
inom de allmänna ramar för verksamheten som statsmakterna drar
upp. För denna kompetensfördelning finns goda skäl. Utbildningen måste till
både volym och innehåll kunna varieras efter de skiftande förutsättningar
som råder regionalt. De särskilda utbildningsbehov som genom motionerna
aktualiserats i Blekinge, Malmöhus och Gävleborgs län bör i första hand
prövas av länsarbetsnämnderna och kursstyrelserna i resp. län. Utskottet
utgår från att dessa myndigheter tar erforderliga initiativ om de finner att de
föreslagna utbildningarna tillgodoser ett föreliggande behov. Riksdagen bör
således inte vidta någon åtgärd av det slag som begärts i motionerna 1094,
1944 och 2037 i motsvarande delar.

Vad sedan gäller anordnande av nya AMU-centra i Malmö resp. Bollnäs
anser utskottet att detta är frågor som - utifrån föreliggande utbildnings- och
lokalbehov - liksom hittills bör prövas av regeringen och de ansvariga
myndigheterna. Enligt vad utskottet inhämtat har regeringen i dagarna givit
byggnadsstyrelsen i uppdrag att vidta åtgärder för anskaffning av nya lokaler
för AMU-centret i Malmö. Med hänsyn till det anförda föreslås att
motionerna 710 och 2037 i dessa delar lämnas utan åtgärd.

Utskottet kan inte heller biträda yrkandet i motion 1076 om att riksdagen
skall uttala sig för en tioprocentig resursförstärkning av arbetsmarknadsutbildningen
i Skånelänen. Riksdagen bör inte frångå den uppfattning som
fastslagits i olika sammanhang att det bör ankomma på arbetsmarknadsmyndigheterna
att fördela de resurser som ställs till deras förfogande med hänsyn
till den sysselsättningssituation som är aktuell lokalt och regionalt.

6 Riksdagen 1983/84.18sami. Nr 21

AU 1983/84:21

Arbetsmarknadsutbildningen 1984/85

Arbetsmarknadsutbildningen omfattade budgetåret 1982/83 totalt 130 000
deltagare. Utbildningen är innevarande budgetår dimensionerad för 132 000
deltagare, vartill kommer ett tusental ungdomar som genomgår den nya
yrkesförberedande praktiken inom försvaret och civilförsvaret.

För nästa budgetår bedömer regeringen att det behövs en något lägre
volym på utbildningen. Den anges till 110 000 deltagare, vartill skall komma
en utbildningsreserv för ytterligare 10 000 deltagare. Denna utbildningsreserv
avses bli tagen i anspråk om det blir nödvändigt på grund av utvecklingen
på arbetsmarknaden under det kommande budgetåret. I den angivna
utbildningsvolymen ingår utbildning av anställda för 20 000 deltagare. Det är
vidare beräknat att inom den angivna ramen skall 20 000 deltagare få sin
utbildning inom det reguljära skolväsendet och vid s. k. övriga kurser.

Totalkostnaden för utbildningsverksamheten anges i propositionen till
1877 milj. kr. (- 353 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår). I
beloppet ingår 64 milj. kr. för den nyssnämnda utbildningsreserven för
10000 deltagare.

I det anslagsbelopp regeringen begär ingår vidare 7 milj. kr. för den
särskilda utbildning inom teko-området som startat innevarande budgetår
och skall pågå ytterligare två år.

Alf Wennerfors m. fl. (m) beräknar i motion 916 medelsbehovet för
arbetsmarknadsutbildningen under nästa budgetår till 1 547 049 000 kr.
Motionärerna avvisar förslagen om en medelsreserv av 64 milj. kr. för
ytterligare utbildningsinsatser och om stöd med 7 milj. kr. för utbildning på
teko-området. Totalramen för arbetsmarknadsutbildningen bör kunna
krympas med 10 000 platser i förhållande till regeringens förslag. Med
hänsyn härtill och till kostnadssänkande effekter av de förslag beträffande
utbildningen som förts fram i andra delar av motionen bör anslaget kunna
anvisas med ett i förhållande till regeringens förslag lägre belopp.

Även om man räknar med att konjunkturuppgången minskar behovet av
arbetsmarknadspolitiska insatser får man utgå från att det nästa budgetår
behövs en betydande volym på arbetsmarknadsutbildningen. Det kan
hänvisas till att under den senaste konjunkturuppgången, som inföll under
budgetåret 1979/80, omfattade utbildningen 120 000 deltagare. Det synes
därför realistiskt att räkna med en volym om 110 000 deltagare och att ha
medel i reserv för ytterligare 10 000 deltagare. Utskottet ansluter sig alltså till
regeringens bedömning av utbildningsbehovet och godtar beräkningarna av

AU 1983/84:21

medelsbehovet under anslaget. Med avstyrkande av motion 916 i motsvarande
del förordar utskottet att anslaget anvisas med det belopp regeringen
har föreslagit.

Avslutningsvis tar utskottet upp ett yrkande i motion 2401 från vänsterpartiet
kommunisterna om lärarlösa lektioner. Av besparingsskäl har antalet
lärarledda lektioner vid AMU-kurserna skurits ned och ersatts med
självstudietimmar. Detta sägs uppenbart leda till försämrade studieresultat.
De lärarlösa lektionerna bör avskaffas. Förslag till finansiering av åtgärden
bör av regeringen kunna läggas fram på tilläggsbudget för budgetåret
1984/85.

Inom SÖ utarbetas nya läroplaner med sikte på att de skall börja tillämpas
nästa budgetår. När de genomförs kommer de lärarlösa lektionerna att
upphöra. Med hänsyn härtill och till att frågan om utbildningens kvalitet
sannolikt aktualiseras på nytt i samband med de kommande ställningstagandena
till arbetsmarknadsutbildningens framtida organisation bör motionen
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Sysselsättningsskapande åtgärder

1982/83 Utgift 4 731 239 000 Reservation 3 029 076 000

1983/84 Anslag 5 931 615 000(1>

1984/85 Förslag 2 653 545 000

(0 Varav 1 300 000 000 kr. enligt prop. 1982/83:150 bil. 3, AU 30, rskr 349,500 000 000
kr. enligt prop. 1983/84:26, AU 8, rskr 56, och 182 000 000 kr. med utnyttjande av
finansfullmakten. 10 000 000 kr. har omfördelats till statens industriverk.

Programmet Sysselsättningsskapande åtgärder består av delprogrammen
Beredskapsarbeten, Rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten av
icke investeringskaraktär, Industribeställningar, Särskilda arbetsförmedlingsinsatser,
Omställningsbidrag, Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder och Tidigareläggning av kommunala tjänster.

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B 4 (s. 119-131) dels
berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs i propositionen om

1. upprustningsarbetena på Göta kanal och Dalslands kanal,

2. Loka brunn, Åre alpina centrum och Framnäs musikfolkhögskola,
dels föreslagit riksdagen att

3. godkänna vad som förordas i propositionen om försöksverksamhet med
sysselsättningsskapande åtgärder,

4. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1984/85 anvisa ett
reservationsanslag av 2 653 545 000 kr.

AU 1983/84:21

	1982/83 Utgift	1983/84 Anslag	1984/85 Beräknad ändring AMS Föredraganden
Beredskapsarbeten	4 298 924 000	5 039 000 000(1)	-1 789 000000	-3 119 000 000
Tidigareläggning av kom-munala tjänster		300 000 000	± 0	- 300 000 000
Tillfälligt sysselsättnings-bidrag	281 710 000(2)	"	—	-
Rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbe-ten av icke investerings-karaktär		500 000 000(3)		+ 175 000 000
Industribeställningar	94 908 000	10 000 000	+ 40 000 000	+ 5 000 000
Omställningsbidrag(4) Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder		50 000 000	± 0	- 50 000 000 + 10 000 000
Särskilda arbetsförmed-lingsinsatser	1000 000	(5)	-	-
Detaljplaneringsbidrag	21 490 000(6)	-	-	-
Förvaltningskostnader	33 207 000	32 615 000	+ 2 337 000	+ 1 830 000
	4 731 239 000	5 931 615 000	-1746 663 000	-3 278 070 000

(1) Varav 10 milj. kr. har omfördelats till statens industriverk.

(2) Tillfälligt sysselsättningsbidrag redovisas under ett eget anslag B 15,

Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna.

(3) Vissa medel har förts över från delprogrammet Beredskapsarbeten.

(4) Delprogrammet har t. o. m. budgetåret 1982/83 ingått i delprogrammet Beredskapsarbeten.
Delprogrammet upphörde vid årsskiftet 1983-84.

(5) Delprogrammet har upphört.

(6) Delprogrammet har upphört. Utbetalningarna avser beslut före den 1 januari 1982.

Beredskapsarbeten

Delprogrammet Beredskapsarbeten omfattar statliga beredskapsarbeten
samt statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten och enskilda beredskapsarbeten
av investeringskaraktär. Beredskapsarbeten syftar till att
motverka arbetslöshet till följd av säsong- och konjunkturnedgång eller när
arbetstillgången av andra skäl är otillräcklig.

Vidare ges genom beredskapsarbeten sysselsättning åt äldre, lokalt
bunden eller handikappad arbetskraft, som har svårigheter att få arbete på
öppna marknaden även i goda konjunkturer. Bestämmelser om beredskapsarbete
finns i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368, omtryckt senast
1983:569).

Antalet sysselsättningsdagar i beredskapsarbete var 11,6 miljoner under
budgetåret 1982/83. Det är en större volym än under närmast föregående
budgetår. Som framgår av följande sammanställning har andelen statliga och
kommunala beredskapsarbeten minskat något till förmån för de enskilda
beredskapsarbetena.

AU 1983/84:21 85

Volymen beredskapsarbeten budgetåren 1980181-1982/83

Budgetår	Sysselsätt-ningsdagar (1 000-tal)	därav andel (i %)		därav andel (i %)
stat).	komm.	enskilda	invest arb.	tjänste o. vårdarb.	övriga arb.
1980/81	4 538	32	65	3	17	38	45
1981/82	7 557	26	62	12	13	51	36
1982/83	11564	20	60	20	11	59	30

Antalet sysselsatta i beredskapsarbete var under år 1983 i medeltal 58 600
per månad. Det är en kraftig ökning i jämförelse med åren 1980-1982. En
redovisning av utvecklingen under de senaste fyra åren med de sysselsattas
fördelning på män, kvinnor och ungdomar lämnas i nedanstående tabell.

Antal sysselsatta i beredskapsarbete åren 1980-1983 (mänadsgenomsnitt)

År	Totalt	därav kv.	16-19 år	därav kv.	20-24 år	därav kv.
1980	22 481	9 414	8 216	5 179	4 365	2 292
1981	23143	9116	6 864	4 336	5 663	2840
1982	43 507	18 450	16 701	9 301	13 204	6174
1983	58 606	25 552	18 411	10 094	19 655	9 098

Efter förslag i budgetpropositionen har riksdagen för innevarande
budgetår anvisat 3 907 milj. kr. för beredskapsarbeten (prop. 1982/83:100
bil. 12, AU 21, rskr 228). Häri ingår 50 milj. kr. till verksamheten med
omställningsbidrag och 7 milj. kr. till Loka brunn. Riksdagen beslöt senare
om ytterligare 1 000 milj. kr. till beredskapsarbeten (prop. 1982/83:150 bil. 3,
AU 30, rskr 394). Beredskapsarbetenas omfattning beräknades till ca 11
miljoner dagsverken. Genom beslut den 6 oktober och den 15 december 1983
har regeringen med stöd av finansfullmakten ställt ytterligare 52 resp. 130
milj. kr. till AMS förfogande för beredskapsarbeten. Sammantaget har
således 5 089 milj. kr. anvisats under delprogrammet. 10 milj. kr. har
omfördelats till statens industriverk för verksamheten med bidrag till
nedläggningshotade företag. En del av beredskapsmedlen har också fr. o. m.
den 1 januari 1984 förts över till delprogrammet Rekryteringsplatser och
enskilda beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär.

I propositionen bedöms behovet av beredskapsarbeten under kommande
budgetår till 4 milj. dagsverken, vilket är en kraftig minskning i förhållande
till innevarande budgetår. Beräkningen grundas på förutsättningen att en
ökad efterfrågan på arbetskraft kommer att ske inom främst näringslivet.
Dessutom anses den extra stimulans till rekrytering inom näringslivet som
riksdagen beslutade om i december förra året (jfr AU 1983/84:8) väsentligt
minska behovet av statliga och kommunala beredskapsarbeten. AMS skall

AU 1983/84:21

inom den kommunala sektom prioritera beredskapsarbeten som avser
ombyggnad, reparation eller underhåll av fastigheter och anläggningar. För
dessa åtgärder har 200 milj. kr. beräknats. AMS skall vidare till länsarbetsnämnderna
vid budgetårets början fördela medel motsvarande 3 miljoner
dagsverken. Samtidigt skall AMS planera så att beredskapsarbeten kan ges
en större omfattning under budgetåret. Det är enligt propositionen viktigt att
denna planering är flexibel så att AMS under löpande budgetår kan anpassa
medelsinsatsernas storlek till eventuellt ändrat sysselsättningsläge i enskilda
regioner. För den händelse ökat medelsbehov kommer att uppstå förutsätts
att finansfullmakten kommer att få disponeras.

I propositionen redovisas att upprustningen av Göta kanal och Dalslands
kanal bör kunna slutföras under budgetåret 1984/85. Arbetena bedrivs som
statliga beredskapsarbeten.

I regleringsbrev för budgetåret 1983/84 har medel avsatts för att
upprustningsarbeten för Stiftelsen Kungl, gyttjebad- och brunnsanstalten
Loka samt turistinvesteringar vid Åre alpina centrum skall kunna utföras
som beredskapsarbeten. I propositionen anmäls att dessa båda arbeten
beräknas bli fullföljda och avslutade under nästa budgetår. Det beräknade
medelsbehovet för dessa båda arbeten uppgår till 22,5 milj. kr. budgetåret
1984/85. Dessutom anmäls att nya lokaler för Framnäs musikfolkhögskola i
Piteå avses bli uppförda som beredskapsarbeten. Behovet av medel härför
beräknas till 10 milj. kr.

Det sammanlagda medelsbehovet för beredskapsarbeten beräknas för
budgetåret 1984/85 till 1 919,1 milj. kr. Som förutsättning för beräkningen
gäller en dagsverkskostnad på 475 kr. I anslagsbeloppet ingår också medlen
till Loka Brunn, Åre alpina centrum och Framnäs musikfolkhögskola.

Beredskapsarbeten på vägar bör enligt propositionen få bedrivas för 300
milj. kr.

I motion 916 av Alf Wennerfors m. fl. (m) påpekas att regeringens förslag
till sysselsättningsskapande åtgärder under kommande budgetår visar att
man i realiteten förväntar sig ett försämrat arbetsmarknadsläge. En
summering av regeringens förslag avseende beredskapsarbeten i offentlig
sektor, rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten samt dagsverken i
ungdomslag ger totalt 11,5 miljoner dagsverken. En disponering av
finansfullmakten motsvarar enligt motionärerna ytterligare drygt 5 miljoner
dagsverken. Regeringens förslag om insatser motsvarande sammanlagt 16,5
miljoner sysselsättningsdagar beskrivs som något av ett nytt världsrekord i
konstlad sysselsättning. I motionen framhålls att denna ständigt fortgående
ökning av AMS-jobben inte kan fortsätta. Ansträngningarna måste i stället
inriktas på att placera de arbetslösa i riktiga jobb. Mot den bakgrunden
föreslår motionärerna en ändring av riktlinjerna för de sysselsättningsskapande
åtgärderna på så sätt att ramen för sysselsättningsskapande åtgärder skall
beräknas konjunktumeutralt i enlighet med tidigare praxis. När det gäller
beredskapsarbeten beräknas med denna utgångspunkt behovet till 3,5

AU 1983/84:21

miljoner dagsverken för nästa budgetår.

Utskottet godtar regeringens beräkning av behovet av beredskapsarbeten
under nästa budgetår. Den är baserad på en realistisk bedömning av
utvecklingen på arbetsmarknaden. Utskottet är självfallet medvetet om den
osäkerhet som alltid präglar en prognos över sysselsättning och arbetslöshet
på drygt ett års sikt. Skulle utvecklingen bli sämre än väntat har regeringen
dock möjligheter att återkomma till riksdagen med förslag om ytterligare
medel eller utnyttja finansfullmakten. Denna senare utväg bör dock endast
tillgripas då medelsbehov uppstår till följd av t. ex. en akut försämring i
arbetsmarknadsläget som i dag inte kan förutses och som av tidsskäl inte kan
tillgodoses genom beslut i riksdagen. Finansfullmakten bör således inte
användas för att finansiera behov som redan i dag är kända.

Om å andra sidan utvecklingen på arbetsmarknaden skulle förbättras
erbjuder den av regeringen föreslagna beräkningsmetoden uppenbara
fördelar, eftersom tanken är att av anvisade medel endast ca 3 miljoner
dagsverken till en början skall fördelas på länsarbetsnämnderna, dvs. mindre
än vad som föreslås bli anvisat för nästa budgetår i motion 916. Endast för det
fall att situationen på arbetsmarknaden motiverar det kommer den
återstående delen av ramen på 1 miljon dagsverken att tas i anspråk.
Planeringsberedskapen för att göra detta blir genom regeringens förslag
mycket god. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens beräkning av
medelsbehovet till beredskapsarbeten och avstyrker därmed motion 916 i
motsvarande delar.

Utskottet godtar också vad som i budgetpropositionen anförts om
upprustningsarbetena på Göta kanal och Dalslands kanal samt om beredskapsmedel
till Loka Brunn, Åre alpina centrum och Framnäs musikfolkhögskola.

Utskottet går därmed över till att behandla två motioner med förslag om
ändrade statsbidragsregler för beredskapsarbete.

Statsbidrag till kommunalt beredskapsarbete kan utgå i form av grundbidrag
och tilläggsbidrag. Grundbidrag utgår normalt med 75 % av lönekostnaderna
inkl. lönebikostnader och avtalsenliga rese- och traktamentskostnader
för de arbetslösa som har anvisats till arbetet av arbetsförmedlingen.
Tilläggsbidrag utgår till kommunalt arbete med normalt 15 % av skillnaden
mellan det godkända bidragsunderlaget och lönekostnaderna för de av
arbetsförmedlingen anvisade arbetslösa. Tilläggsbidrag utgår enbart för
sådana arbeten om medför investeringar i byggnader eller anläggningar
avsedda för stadigvarande bruk. Under 1983/84 får vid beslut om investeringsobjekt
i vissa kommuner tilläggsbidrag lämnas med en högre procentsats
än det normala, vanligtvis med 25 %. I enstaka kommuner i Västerbotten
och Norrbotten får tilläggsbidrag lämnas med mellan 35 % och 60 %.

Alf Wennerfors m. fl. (m) tar i motion 916 upp frågan om sänkt statsbidrag
till kommunala beredskapsarbeten. I motionen erinras om att statsbidraget
för rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten uppgår till 50 % av

AU 1983/84:21

lönekostnaden. Enligt motionärerna är det nu dags att införa samma nivå för
statsbidraget till offentliga beredskapsarbeten i kommunal och landstingskommunal
regi. De nya reglerna föreslås gälla fr. o. m. den 1 juli 1984. Som
skäl för reformen anges bl. a. det statsfinansiella läget och att lika
bidragsnivåer förenklar och effektiviserar handläggningen av de olika
insatsformerna. Motionärerna framhåller också att den offentliga sektorn
inte bör favoriseras i ett läge då tillväxten inom denna sektor bör hållas
tillbaka till förmån för de privata sektorerna i ekonomin.

Mats Olsson m. fl. (s) föreslår i motion 1944 att tilläggsbidraget i
kommunerna i Blekinge län tillfälligt höjs från 15 % till 30 %. Motionärerna
hänvisar till den svåra situationen för byggarbetskåren i länet. Trots en hög
andel byggnadsarbeten i beredskapsarbete och tidigarelagda statliga och
statskommunala arbeten uppgår arbetslösheten till ca 20 % för denna grupp.
En ytterligare försämring kan enligt motionen väntas vintern 1984-85. Med
hänvisning härtill framhålls vikten av att andelen investeringsarbeten hålls
uppe.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att ca 60 % av samtliga dagsverken
som budgetåret 1982/83 utfördes i beredskapsarbeten fanns inom den
kommunala sektorn. En orsak härtill står säkert att finna i statsbidragets
storlek. En sänkning av grundbidraget på det sätt som föreslås i motionen
innebär att en stor del av drivkraften för kommunerna att anställa
beredskapsarbetare skulle tas bort med åtföljande risker för ökad öppen
arbetslöshet. Samhällets kostnader skulle därmed kvarstå. Någon samhällsekonomisk
besparing skulle sannolikt inte bli följden av en ändrad
bidragsnivå. Utskottet vill också erinra om att grundbidraget utgår som andel
av lönekostnaderna. För de kommunala investeringsarbetena innebär det att
bidragsdelen endast uppgår till 25-30 % av de totala projektkostnaderna.
Med den låga aktivitet som f. n. råder på byggarbetsmarknaden skulle ett
lägre bidrag enligt utskottets mening få besvärande konsekvenser. Intresset
från kommunernas sida att tidigarelägga investeringar skulle med säkerhet
minska. En motsatt effekt vöre f. n. att föredra. Av vad som sagts ovan
framgår att grundbidraget bör behållas vid den nivå som nu råder. Motion
916 avstyrks således i denna del.

När det gäller förslaget om en tillfällig förbättring av tilläggsbidraget i
Blekinge vill utskottet framhålla att det enligt arbetsmarknadskungörelsen
ankommer på AMS att avgöra i vilka områden som bidraget skall höjas.
Detta kari göras om det finns synnerliga skäl för arbeten som anordnas i
områden med hög och långvarig arbetslöshet och sjunkande befolkningstal.
För budgetåret 1983/84 har AMS beslutat om höjningar för ett femtiotal
kommuner i huvudsak i de mellersta och norra delarna av landet. Riksdagen
bör inte överta denna på AMS ankommande uppgift att pröva tilläggsbidragets
storlek i olika landsdelar. Med hänvisning härtill avstyrks motion
1944.

I ett antal motioner föreslås återinförande av statliga projekteringsbidrag.

AU 1983/84:21

Wivi-Anne Cederqvist m. fl. (s) framhåller i motion 702 att de stora insatser
som har gjorts under senare år för tidigareläggning av statliga och
kommunala investeringar resulterat i att projektreserven i kommunerna har
minskat. Kommunernas ansträngda ekonomi sägs nu begränsa möjligheterna
att bygga upp en ny reserv. Starka skäl talar därför enligt motionärerna för
att projekteringsbidraget återinförs. Liknande förslag finns i motionerna 882
av Olle Westberg m. fl. (s), 1904 av Sven Aspling m. fl. (s) och 1952 av
Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s).

Detaljplaneringsbidraget, som av besparingsskäl upphörde fr. o. m. år
1982 genom beslut av riksdagen hösten 1981 (jfr AU 1982/83:1), hade till
syfte att säkerställa att färdigprojekterade objekt fanns i tillräcklig omfattning
i objektreserven för beredskapsarbeten. Bidraget utgick främst till
projektering av kommunala och statliga byggnads- och anläggningsarbeten.
Anslaget till projekteringsbidrag uppgick det sista budgetåret (1981/82) till ca
40 milj. kr., varav ca 30 milj. kr. till kommunal projektering och ca 10
milj. kr. till statlig projektering. Vid beslutet om bidragets slopande
framhölls bl. a. att bidragets betydelse för arbetsmarknadspolitikens effektivitet
var obetydlig. Projekteringskostnaden utgör normalt en relativt liten
del av hela kostnaden för en investering. Dessutom fanns då en objektreserv
som väsentligt översteg behovet.

Riksdagen beslutade våren 1983 (prop. 1982/83:120, AU 24) att de
ordinarie medlen för beredskapsarbeten i Norrbottens län får användas även
för att ge bidrag till projektering. Som skäl härför angavs att de senare årens
stora insatser på investeringssidan av arbetsmarknadspolitiska skäl hade
medfört att såväl den statliga som den kommunala investeringsreserven
minskat kraftigt. Kommunernas ansträngda ekonomi ledde till att nya
investeringsobjekt inte togs fram i någon större utsträckning. För detta
bidrag finns en ram på totalt 10 milj. kr. under budgetåren 1983/84-1985/
86.

Utskottet vill liksom vid tidigare tillfällen framhålla att en förutsättning för
en framgångsrik arbetsmarknadspolitik är att det fortlöpande tas fram
lämpliga sysselsättningsskapande projekt. Hittills har projektreserven också
motsvarat det behov som funnits. Situationen för budgetåret 1984/85 håller
f. n. på att kartläggas inom AMS. Mycket tyder dock på att de kraftiga
satsningar som gjorts på beredskapsarbeten under senare år kan resultera i
svårigheter för vissa kommuner att fylla på reserven med nya objekt. När det
gäller projekteringsbidraget har utskottet tidigare konstaterat att bidraget
generellt sett har liten betydelse för projekteringsverksamheten. Projekteringskostnaden
är normalt en liten del av hela kostnaden för investeringen
(ca 6-7 %). Härtill kommer att bidrag utgår för projektering när ett objekt
antagits som beredskapsarbete. I detta sammanhang bör även erinras om de
båda program för reparation, ombyggnad och tillbyggnad (ROT) som
statsmakterna beslutade om hösten 1983 och som kan leda till en inriktning
från kommunernas sida på projekt som inte kräver projektering av samma

AU 1983/84:21

omfattning som vid investeringsarbeten. Utskottet har dock samtidigt
förståelse för att vissa kommuner med ansträngd ekonomi kan ha svårigheter
att bekosta projekteringen av nya projekt. Här kan stöd till projekteringskostnaden
vara en välbehövlig stimulans. Utskottet har också som tidigare
framhållits tillstyrkt införandet av en sådan stödform i Norrbottens län. Om
denna möjlighet också skall vidgas till att omfatta andra regioner kan
utskottet bl. a. mot bakgrund av pågående undersökning inom arbetsmarknadsverket
ännu inte bedöma. Utskottet förutsätter dock att regeringen
uppmärksamt följer det pågående arbetet med inventering av investeringsreserven
och vid behov återkommer till riksdagen med förslag i frågan. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna.

Utskottet tar i sammanhanget upp ett annat yrkande som berör bl. a.
investeringsreserven. Det gäller motion 1952 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s)
som även aktualiserar frågan om fleråriga basprogram för de arbetsmarknadspolitiska
insatserna. Motionärerna pekar på att byggnadsverksamheten
har stora problem i vissa län och att dessa har svårare än andra län att
tillgodogöra sig de generella stimulanser som finns. Här behövs enligt
motionärerna större insatser än i normallänet. Storleken på dessa insatser
sägs emellertid kräva en mer långsiktig hantering än den nuvarande årliga
uppsamlingen av en objektreserv. Enligt motionen skulle påtagliga effektivitetsvinster
kunna göras om ett flerårigt basprogram upprättades för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Programmet föreslås omfatta större
delen av de insatser från samhällets sida som kan bedömas vara nödvändiga
under de kommande åren. Programmet skall vara treårigt och rullande samt
utvecklas i samarbete mellan kommuner, länsorgan och statsmakterna.

Utskottet har full förståelse för den oro för utvecklingen på byggarbetsmarknaden
som präglar denna motion liksom flera andra motioner som
utskottet behandlar i detta betänkande. Utvecklingen på byggarbetsmarknaden
har under flera år varit svag. Den totala byggproduktionen har legat
relativt stilla samtidigt som rationaliseringar och den tekniska utvecklingen
medfört mindre behov av personal. Antalet sysselsatta har således minskat
med ca 70 000 sedan år 1970 eller i genomsnitt med 6 000 per år.
Arbetslösheten bland anställda inom byggnadsverksamheten har kommit att
öka markant. Det är mot denna bakgrund man bl. a. skall se de olika
åtgärder som har vidtagits för att mildra effekterna av denna negativa
utveckling. Inför innevarande vinter har statliga och statsunderstödda
byggen tidigarelagts i en omfattning som motsvarar en volym av ca 2 000
milj. kr. Härigenom beräknas drygt 5 000 arbetstillfällen komma till stånd
under första halvåret 1984.

Enligt utskottet kan stora svårigheter förutses på byggarbetsmarknaden
även under kommande år. En viktig fråga blir därvid hur den framtida
byggnadsarbetarkåren skall dimensioneras. Att på kort sikt drastiskt
förändra antalet anställda inom byggnadsverksamheten är inte realistiskt,
inte minst mot bakgrund av att övertalighetsproblemen i hög grad är

AU 1983/84:21

regionala. Det är således även fortsättningsvis nödvändigt med åtgärder som
siktar till att stimulera byggarbetsmarknaden samtidigt som insatser måste
göras för att stimulera denna arbetskraft att söka sig till andra verksamhetsområden.

I anslutning till motionens yrkande om s. k. basprogram vill utskottet peka
på olika åtgärder som redan gjorts inom program- och planeringsområdet.
Regeringen har tagit ett nytt organisatoriskt steg för att få ett bättre grepp om
situationen genom att utse en ministergrupp med särskilt ansvar för
regeringens byggpolitik. I gruppen ingår cheferna för finans-, arbetsmarknads-,
bostads- och industridepartementen. Till sin hjälp har de en
beredningsgrupp med representanter för de berörda departementen och
statsrådsberedningen. Gruppen skall bl. a. följa utvecklingen inom byggsektorn,
samordna regeringens övergripande insatser som har betydelse på
området samt utarbeta ett långsiktigt program för byggsektorn.

På bostadsområdet gäller sedan år 1979 bestämmelser om att kommunerna
skall upprätta femåriga löpande bostadsförsörjningsprogram. Bestämmelserna
har tillkommit för att bostadsbyggandet inom kommunerna skall
förberedas och genomföras på ett ändamålsenligt sätt. I sammanhanget bör
också nämnas de båda s. k. ROT-program som beslutades hösten 1983. Det
är dels ett tioårigt bostadsförbättringsprogram, dels ett särskilt program för
att stimulera underhåll och reparationer av kommunala anläggningar.
Regeringen beslöt för övrigt i februari 1984 om en kampanj för att få fram fler
byggnadsarbeten i form av reparationer, ombyggnader och kompletteringar.

I varje län skall en samarbetsgrupp tillsättas som består av representanter för
kommuner, fastighetsägare, boende m. fl. En ledningsgrupp för hela landet
knyts till bostadsdepartementet.

Ett program för stöd till oljeersättande åtgärder och ett konjunkturanpassat
investeringsprogram inom energiområdet under år 1984 har också
fastlagts av riksdagen.

Utskottet har ovan redovisat redan beslutad planerings- och programverksamhet
som motiveras av den oroande utvecklingen inom byggsektorn. Det
är enligt utskottet lämpligt att resultatet av detta arbete avvaktas innan
ståndpunkt tas till det förslag om s. k. basprogram som lämnas i motionen.
Med hänvisning härtill bör motionen avslås.

I motion 1322 föreslår Karl Boo m. fl. (c) att arbetsmarknadsverket skall ta
upp stamkvistning som beredskapsarbete. Många av dagens arbetslösa i
skogslänen och glesbygden skulle därigenom kunna beredas sysselsättning.
Utöver rent arbetsmarknadspolitiska skäl hänvisar motionärerna till stamkvistningens
marknadsekonomiska betydelse eftersom den på sikt ger
skogsvirke av bättre kvalitet. Verksamheten med stamkvistning bör enligt
motionen organiseras av skogsstyrelsen i samråd med skogsägarorganisationer
och skogsarbetareförbundet. Med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden
framhålls vikten av att verksamheten snarast kan komma i gång.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om värdet av stamkvistning,

AU 1983/84:21

särskilt i planterade kulturskogar. Från skogsvårdssynpunkt finns ett stort
behov av sådana insatser i syfte att erhålla en skogsråvara av hög kvalitet.
Satsningar av detta slag är långsiktiga. Tiden mellan kvistningen och den
slutliga avverkningen är ofta omkring 75 år. Detta förhållande kan för många
skogsägare leda till ett mindre intresse för skogsvårdande åtgärder av denna
typ.

Arbete med stamkvistning kan utföras som beredskapsarbete. Möjligheten
har i viss mindre omfattning utnyttjats av domänverket och vissa enskilda
skogsägare. Från den 1 januari 1984 utgår statsbidrag med 50 % till sådant
arbete. Utskottet vill också erinra om att stamkvistning efter initiativ av
utskottet (AU 1983/84:12) utpekats som lämplig arbetsuppgift för ungdomslag.
De krav som kan ställas på arbetsmarknadspolitiska insatser inom detta
område har därmed enligt utskottet tillgodosetts. Med det anförda avstyrker
utskottet motionen.

Maj-Lis Lööw m. fl. (s) föreslår i motion 1942 att regeringen skall initiera

i. k. B AMU-verksamhet inom den statliga kontorssektorn. Med hänvisning
till den snabba tekniska utvecklingen på detta område bör enligt motionärerna
det åtföljande kravet på utbildning kunna kombineras med strävan att
få fram fler beredskapsarbeten.

Möjligheten att erhålla bidrag till verksamhet som kombinerar arbetsmarknadsutbildning
med beredskapsarbete fanns under åren 1972-1980.
Under de första åren anordnades sådan verksamhet enbart inom vårdområdet
och barnomsorgen. Fr. o. m. hösten 1975 vidgades åtgärderna till att
omfatta hela det primär- och landstingskommunala arbetsområdet. Verksamheten
bedrevs, efter återkommande bemyndiganden av statsmakterna,
av arbetsmarknadsverket. Avsikten var dels att under viss tid ge sysselsättning
och arbetslivsorientering åt arbetslösa ungdomar eller andra på
arbetsmarknaden nytillträdande personer som var lämpliga att ingå som
ersättare för dem som genomgick utbildning, dels att bereda möjlighet till
utbildning för redan anställd personal inom primär- och landstingskommunerna.

Utskottet är väl medvetet om den snabba tekniska utvecklingen inom olika
områden. Användningen av datorer ökar fortlöpande. Väl utvecklat i detta
avseende är kontorsarbetet inom såväl privat som offentlig sektor. Här är det
ofta kvinnor som i första hand berörs när den nya tekniken införs. För att
möta de omställningar som blir nödvändiga är det viktigt med en hög
beredskap. Särskilt viktigt är det att utbildning sätts in på ett tidigt stadium.
Detta blir en viktig uppgift bl. a. i den framtida arbetsmarknadsutbildningen.
När det gäller den statliga kontorssektorn tar utskottet för givet att staten
som arbetsgivare erbjuder utbildning i de former som bäst tillgodoser de
anställdas behov. Samtidigt förutsätter utskottet att regeringen om det anses
erforderligt uppmärksammar möjligheten att kombinera denna utbildning
med beredskapsarbete och i så fall återkommer till riksdagen med förslag i
frågan. Med hänvisning härtill synes motionen inte behöva föranleda någon
åtgärd. Den avstyrks därför.

AU 1983/84:21

Börje Stensson (fp) och Lars Emestam (fp) begär i motion 2488 att minst
200 000 kr. av anslagna beredskapsmedel skall avsättas för stöd till
fjällägenheter. Det särskilda anslag om 1,3 milj. kr. som tas upp i
budgetpropositionen (bil. 11) för detta ändamål är enligt motionärerna
otillräckligt. Med fjällägenheter avses markupplåtelser för jordbruks- och
egnahemsändamål på kronomark ovanför odlingsgränsen i Norrbottens och
Västerbottens län samt på renbetesfjällen i Jämtlands län. Antalet sådana
lägenheter uppgår f. n. till ca 230 varav 90 i Norrbottens län och 40 i
Västerbottens län. Med undantag för bostadslägenheterna för samer har
fjällägenheter ursprungligen upplåtits för jordbruksdrift. Numera används
lägenheterna endast i begränsad omfattning för detta ändamål. Med
upplåtelserna följer vissa särskilda förmåner, främst rätt till jakt, fiske och
virke för husbehov. Fjällägenheterna förvaltas av lantbruksnämnderna.
Riksdagen beslutade år 1981 (JoU 1980/81:18) om principerna för avveckling
av fjällägenheterna. Den utredning som föregick riksdagens beslut föreslog
att ca 60 skulle bli bestående medan övriga på sikt skulle avvecklas som
statligt förvaltade fjällägenheter.

Som framgår av motionen tas på nionde huvudtiteln (jordbruksdepartementet)
frågan upp om särskilda medel för stöd till innehavare av
fjällägenheter.

Anslaget används för bl. a. bidrag till investeringar i byggnader och andra
fasta anläggningar, till underhåll och upprustning, till avvecklingsbidrag och
avträdesersättning åt innehavare m. m. För budgetåret 1984/85 beräknas
behovet av medel till 1,3 milj. kr. vilket är en uppräkning från året
dessförinnan med 200 000 kr.

Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen när det gäller
behovet av medel för upprustning av fjällägenheter. Vid sidan av detta
reguljära stöd förekommer i viss omfattning att upprustning av fjällägenheter
utförs som beredskapsarbete. Även regionalpolitisk! glesbygdsstöd kan
komma i fråga. Ett problem med beredskapsarbeten är att kostnaderna för
byggnadsåtgärder på de avsides belägna lägenheterna är högre än normalt på
grund av höga arbets- och transportkostnader. Arbetena drar med andra ord
höga dagsverkskostnader. Med hänvisning till vad här sagts avstyrks
motionen.

Olle Aulin (m) och Göthe Knutson (m) föreslår i motion 564 att en större
andel av beredskapsmedlen får användas för byggnadsverksamhet inom
försvaret. Som skäl härför anförs bl. a. den stora byggarbetslösheten.
Motionärerna pekar samtidigt på att det inom totalförsvarets organisation
för byggnads- och reparationsarbeten (BRB-organisationen) finns ett stort
antal byggnadsobjekt färdigprojekterade för genomförande i en beredskapssituation
eller vid krig. Mot den bakgrunden bör det enligt motionärena vara
möjligt att med utnyttjande av arbetslös arbetskraft och inom BRBorganisationens
ram samt med användande av AMS-medel nu färdigställa
flera av de planlagda projekten.

AU 1983/84:21

Utskottet kan konstatera att regeringen för varje budgetår avsätter en viss
del av beredskapsmedlen till byggnation inom fortifikationsförvaltningen.
För innevarande budgetår har 40 milj. kr. reserverats för detta ändamål.
Enligt utskottets mening bör det även för nästa budgetår ankomma på
regeringen att med hänsyn till utvecklingen på arbetsmarknaden besluta om
beredskapsarbetenas omfattning på försvarsområdet. Motionen bör avslås
med hänvisning härtill.

Utskottet går därmed över till att behandla motioner som tar upp
verksamheten vid den demografiska databasen (DDB) samt Svensk arkivinformation
i Ramsele (SVAR).

Den demografiska databasen (DDB) har till uppgift att registrera och
bearbeta huvudsakligen demografiska och sociala historiska data för
forsknings-, utbildnings- och arkivändamål samt att göra dessa data
tillgängliga för forskare. Organisationen skall tjäna ett riksintresse och förse
hela Sverige med material. Databasens produktionsenhet är belägen i
Haparanda medan systemenhet och forsknings- och utvecklingsenhet finns i
Umeå. Sedan år 1979 finns dessutom registreringscentraler i Pajala,
Jokkmokk och Jörn vilka drivs som beredskapsobjekt. Det material som
registreras (excerperas) är huvudsakligen kyrkoboksmaterial och arkivmaterial.
Vid var och en av centralerna sysselsätts 15-20 personer.

I budgetpropositionen framhåller arbetsmarknadsministern att hon efter
samråd med utbildningsministern funnit att några ytterligare forskningsprojekt
inte planeras att läggas ut på dessa filialer, varför deras verksamheter
inte kan permanentas. Den eventuella framtida verksamheten vid dessa
filialer sägs vara en fråga för databasen och berörda länsarbetsnämnder. Det
poängteras särskilt att inga permanenta tjänster i dessa organisationer får
inrättas med beredskapsmedel.

Per-Ola Eriksson m. fl. (c) betonar i motion 566 den betydelse filialerna
har för sysselsättningen i de tre kommunerna. Dessutom framhålls att det
finns långsiktiga program och projekt för den fortsatta verksamheten. Mot
den bakgrunden föreslår motionärerna att verksamheten vid demografiska
databasens filialer i Pajala, Jokkmokk och Jörn permanentas. Medel härför
bör tas från anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder.

I motion 885 tar Rune Ångström (fp) särskilt upp registreringscentralen i
Jörn. Både sysselsättnings- och forskningsskäl talar enligt motionären för att
centralen permanentas och att något organ under utbildningsdepartementet
blir huvudman. Följden av en nedläggning av verksamheten sägs bli att
samhället står kvar med höga kostnader för arbetslösheten samtidigt som ett
värdefullt arbete för forskningen inte blir utfört.

Utskottet har full förståelse för motionärernas plädering för ett upprätthållande
av registreringscentralerna i Pajala, Jokkmokk och Jörn. Bristen på
sysselsättning i dessa regioner talar härför. Samtidigt har utskottet kunnat
konstatera att de prioriteringar som har gjorts från centralt håll om satsningar
på forskningens område f. n. inte omfattar några projekt av varaktig

AU 1983/84:21

karaktär som skulle kunna förläggas till dessa arbetsplatser. Detta talar i och
för sig för att en permanentning av verksamheten inte bör komma till stånd.
Utskottet vill emellertid samtidigt erinra om att det vid sidan av den centralt
prioriterade forskningen kan finnas projekt som det från andra utgångspunkter
är angeläget att få utförda vid de tre centralerna. Det bör nu bli en fråga
för databasen att tillsammans med arbetsmarknadsmyndigheterna i resp. län
utröna om dessa projekt är lämpliga som beredskapsarbeten. Om arbetsuppgifterna
tillåter bör vid bestående brist på sysselsättning i de tre
regionerna på sikt också en verksamhet i mera fasta former kunna övervägas.
Med hänvisning härtill avstyrks motionerna om en permanentning av de tre
registreringscentralerna.

Sedan årsskiftet 1977-1978 finns i Ramsele i Sollefteå en registreringsbas
som åt landsarkivet i Härnösand upprättar register över skilda typer av
handlingar ur bl. a. länsstyrelse- och kyrkoarkiv. Basen tillkom av arbetsmarknadsskäl
och bedrivs som en beredskapsarbetsplats. Den har f. n. en
fast föreståndare och fyra lönebidragsanställda samt ett 20-tal beredskapsarbetare.

Projektet Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR) har tillkommit för
att utveckla verksamheten i Ramsele till ett rikstäckande genealogiskt
centrum. SVAR har till uppgift att tillhandahålla registerförsedda kopior av
arkivmaterial på mikrofilmkort, maskinläsbara och andra medier för
forskning, utbildning och informationsverksamhet.

I budgetpropositionen (bil. 10) sägs att det är angeläget att verksamheten
vid registreringsbasen samt vid SVAR-projektet i Ramsele permanentas
fr. o. m. den 1 juli 1984 och att den ges en samordnad organisation under
riksarkivets förvaltning. Den nya organisationen kan dock inte bli av samma
omfattning som den tidigare. För den permanenta verksamheten beräknas
ett belopp av 700 000 kr.

I motion 1932 av Rune Jonsson m. fl. (s) framhålls betydelsen av att
verksamheten vid SVAR permanentas fr. o. m. den 1 juli 1984. Samtidigt
konstateras att det begränsade anslaget om 700 000 kr. kommer att medföra
en minskad sysselsättningsnivå. Motionärerna anser därför att ytterligare
budgetmedel bör tillskjutas kommande budgetår för att trygga de anställdas
framtid. I avvaktan härpå föreslås att särskilda beredskapsmedel får tas i
anspråk för att bidra till finansieringen.

Utskottet delar regeringens uppfattning om värdet av en varaktig
sysselsättning vid registreringsbasen och SVAR-projektet i Ramsele. Det
motiveras av både forsknings- och sysselsättningsskäl. En permanentning av
verksamheten ger också länsarbetsnämnden möjlighet att på arbetsmarknadspolitiska
grunder göra insatser i form av tillfälliga beredskapsarbeten vid
denna arbetsplats. Motionärernas förslag är således i och med att verksamheten
permanentas i princip redan tillgodosett. Något särskilt initiativ från
riksdagens sida är inte nödvändigt. Motionen bör därför avslås.

Utskottet går därmed över till att behandla motioner med krav på olika
slag av insatser i särskilda regioner.

AU 1983/84:21

Lars Svensson m. fl. (s) pekar i motion 1335 på den höga byggarbetslösheten
i Hallands län. Samtidigt hänvisas till en rad statliga och statsunderstödda
projekt som med kort varsel kan igångsättas. Motionärerna anser -med hänvisning härtill - att Halland i större utsträckning än hittills bör
uppmärksammas vid fördelningen av medel för tidigareläggning av statliga
och statsunderstödda bygg- och anläggningsprojekt.

Utskottet är medvetet om den besvärliga situation som råder för
byggnadsarbetare i Hallands län och om den betydelse som beredskapsarbeten
har i detta sammanhang. Vid regeringens beslut i april 1983 om
tidigareläggning av statliga investeringar tilldelades länet 26,6 milj. kr.
avseende projekt på bl. a. byggnadsstyrelsens och kriminalvårdsstyrelsens
områden. Som framgått av det föregående har utskottet den principiella
uppfattningen att det bör ankomma på arbetsmarknadsmyndigheterna att
göra avvägningen om hur de samlade insatserna av beredskapsmedel skall
fördelas på olika ändamål. Detta gäller också i fråga om fördelningen av
dessa resurser mellan länen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motionen.

I motion 365 av Agne Hansson (c) och Sivert Carlsson (c) begärs ökade
insatser för upprustning av vägnätet i Kalmar län. Motionärerna pekar på
glesbygdsvägarnas dåliga standard på grund av bristande underhåll. Samtidigt
har arbetsmarknadsläget i länet kraftigt försämrats. Inte minst inom
entreprenadbranschen sägs arbetslösheten vara svår. En upprustning av
såväl det enskilda vägnätet som länsvägnätet skulle enligt motionärerna vara
en lämplig åtgärd. Det skulle åstadkomma arbetstillfällen spridda över länet
samt stärka det stora antal mindre företag i länet som är verksamma inom
denna bransch.

Beredskapsarbeten har stor betydelse för sysselsättningen i Kalmar.
Under innevarande budgetår har länet tilldelats drygt 140 milj. kr., vilket är
en ökning jämfört med utfallet året innan med ca 45 %. Till vägbyggen har
avsatts ca 12,8 milj. kr. Av de medel till statliga investeringar som enligt
regeringens beslut i april 1983 tidigarelades gick 31,5 milj. kr. till Kalmar län,
därav 18,7 milj. kr. till vägverket. I vilken omfattning beredskapsmedlen
skall användas till väginvesteringar avgörs av länsarbetsnämnden. Hänsyn
tas då till arbetslösheten bland olika grupper, kostnader för olika projekt
samt projektens angelägenhet.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att budgetpropositionen (bil. 8)
innehåller förslag om ett nytt differentierat bidragssystem för enskild
väghållning. Systemet avses ge en rättvisare fördelning av medlen för den
enskilde samtidigt som samhällets varierande intresse i de olika vägarna
bättre kan återspeglas. Ett differentierat system bedöms också kunna
anpassas till och möjliggöra förändrade prioriteringar från samhällets sida.
Det årliga driftbidraget till enskilda vägar föreslås utgå med 40-80 %. Det
nya differentierade bidragssystemet torde innebära väsentliga förbättringar
av den enskilda väghållningen i jämförelse med nuvarande system. Mot
bakgrund av det anförda bör motionen avslås.

AU 1983/84:21

Bertil Jonasson (c) och Jan Hyttring (c) begär i motion 2390 att högsta
möjliga anslag beviljas för ombyggnad av vägnätet i Värmlands län då
AMS-medlen fördelas. Motionärerna hänvisar till den höga arbetslösheten
och ett antal mycket angelägna vägprojekt i länet.

Som motionärerna framhåller har de sysselsättningsskapande åtgärderna
stor betydelse för att hålla sysselsättningen uppe i Värmlands län. Av de
ordinarie beredskapsmedlen har totalt 320 milj. kr. tilldelats länet för
budgetåret 1983/84. Därav har 24,6 milj. kr. gått till vägbyggen. Därutöver
har vid tidigareläggningar av statliga investeringar i april och oktober 1983
sammanlagt 113 milj. kr. fördelats på Värmlands län. Som utskottet tidigare
pekat på ankommer det på AMS att fördela medlen mellan länen utifrån de
behov som uppstår. Med hänvisning härtill och till vad utskottet tidigare
anfört om ett nytt differentierat bidragssystem för väghållning avstyrker
utskottet motionen i denna del.

Utskottet tar avslutningsvis upp ett antal motioner med förslag om
beredskapsmedel till särskilda projekt. Som utgångspunkter anges sysselsättningsskäl
men även behovet av att projekten utförs. Motionerna
redovisas nedan.

710 Lars-Erik Lövdén m. fl. (s)

882 Olle Westberg m. fl. (s)

1264 Karl Boo m. fl. (c)

1904 Sven Aspling m. fl. (s)

1929 Egon Jacobsson (s) och
Bengt Silfverstrand (s)

2390 Bertil Jonasson (c) och
Jan Hyttring (c)

Byggande av en lokalanstalt inom
fångvården - och ett nytt polishus i
Malmö

Byggande av E4 Gävle-Vifors och
nytt fängelse i Gävle

Upprustning och nybyggnad av järnvägslinjen
Malung-Sälen-Särna

Byggande av en lokalvårdsanstalt
inom kriminalvården och förvaltningsbyggnad
för lantmäteriverksamhet
i Karlstad samt lokaler för högskolan
i Karlstad

Byggande av ett nytt AMU-center i
Malmö, en institutionsbyggnad i Malmö,
samt viss byggnation inom universitetet Nybyggnad

av vägen Mossfallet-Rämen -

Utskottet är väl medvetet om den svåra situation som råder på bl. a.
byggarbetsmarknaden inom de län som berörs av ovanstående projekt. De
byggnads- och anläggningsarbeten som tas upp i motionerna kan också i och
för sig vara väl lämpade att anordnas som beredskapsarbete. Utskottet vill

7 Riksdagen 1983184.18 sami. Nr 21

AU 1983/84:21

dock framhålla att det bör ankomma på arbetsmarknadsmyndigheterna att
avgöra var och i så fall i vilken omfattning beredskapsarbeten skall komma
till stånd. Denna principiella uppfattning har hävdats under en rad av år.
Riksdagen har också godkänt dessa ställningstaganden. Utskottet har inte
ändrat uppfattning på denna punkt. Vad särskilt gäller nytt AMU-center i
Malmö hänvisas till s. 81. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna.

Rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär Riksdagen

beslutade i december 1983 att inrätta ett nytt bidrag för stöd till
rekrytering inom näringslivet, s. k. rekryteringsplatser. Samtidigt fastslogs
att de enskilda beredskapsarbetena av icke investeringskaraktär skall
behållas som en kompletterande åtgärd till rekryteringsplatserna. De två
stödformerna har fått samma bidragsnivå, nämligen 50 % av de totala
lönekostnaderna för de sysselsatta.

I propositionen framhålls att det med tanke på den väntade uppgången i
industrikonjunkturen är väsentligt att även nästa år främja rekryteringen till
näringslivet. Samtidigt sägs att möjligheten bör finnas att genom enskilda
beredskapsarbeten ge främst ungdomar praktik och arbetslivserfarenhet och
unga kvinnor möjligheter att prova otraditionella yrken. Medelsbehovet för
rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär
beräknas till 675 milj. kr. för nästa budgetår. Beräkningarna utgår
från 3 miljoner sysselsättningsdagar och en genomsnittlig dagsverkskostnad
på 225 kr.

I motion 916 av Alf Wennerfors m. fl. (m) framhålls att ökningen av
AMS-jobben måste stoppas och ansträngningarna inriktas på att placera de
arbetslösa i riktiga arbeten. Därför bör ramen för de sysselsätttningsskapande
åtgärderna beräknas konjunkturneutralt, vilket leder till att behovet av
rekryteringsstödet för budgetåret 1984/85 beräknas till 1,5 miljoner dagsverken.

Utskottet har tidigare i betänkandet (s. 87) redovisat sin syn på hur det
kommande behovet av beredskapsarbeten skall beräknas och därvid anslutit
sig till den realistiska bedömning som regeringen gjort av det verkliga
behovet. Av samma skäl godtar utskottet den beräkning av medelsbehovet
för rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten som görs i budgetpropositionen.
Motionen avstyrks därmed i denna del.

Industribeställningar

De medel som anvisas till detta delprogram får användas för s. k.
rådrumsbeställningar. Därmed avses statliga beställningar riktade mot
företag som varslat om uppsägning eller permittering av anställda i större
omfattning. Sysselsättningen kan härigenom upprätthållas under en begrän -

AU 1983/84:21

säd tid för att ge arbetsförmedlingen rådrum för åtgärder för personalen.
Regeringen kan också medge utgifter för AMS ordinarie beställningar som
staten tidigarelägger i sysselsättningsfrämjande syfte.

Under budgetåret 1982/83 lades rådrumsbeställningar ut för 110 milj. kr.
hos industriföretag som varslat om driftsinskränkningar eller driftsnedläggning.
För att förbättra sysselsättningen inom industrin tog regeringen
därutöver beslut om tidigareläggning av statliga industribeställningar för 250
milj. kr. Under budgetåret utnyttjades 200 milj. kr. därav.

För innevarande budgetår har 10 milj. kr. upptagits under delprogrammet.
Därutöver har 19 milj. kr. disponerats för rådrumsbeställningar genom
överföring från obrukade medel anvisade för tidigareläggning av statliga
industribeställningar.

I propositionen beräknas medelsbehovet för industribeställningar under
budgetåret 1984/85 till 15 milj. kr.

I motion 916 av Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslås med hänvisning till det
statsfinansiella läget att 10 milj. kr. anvisas för industribeställningar.

Utskottet ansluter sig till regeringens beräkning av behovet av medel till
industribeställningar och avstyrker därmed förslaget i motion 916 på denna
punkt.

Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder

I propositionen framhålls att det i skilda regioner, inom organisationer och
hos enskilda personer finns en initiativrikedom som måste tas till vara för att
förnya arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt påpekas att många av de idéer
som kan leda fram till nya typer av arbetsmarknadspolitiska insatser aldrig
kommer till stånd då det saknas en statlig stödform som är anpassad till dessa
tilltänkta verksamheter. Mot denna bakgrund föreslås inrättandet av
rubricerade delprogram som skall omfatta statsbidrag för att bl. a. stödja
utvecklingsbara projekt och sysselsättningsskapande affärsidéer. Medelsbehovet
beräknas till 10 milj. kr.

Enligt Alf Wennerfors m. fl. (m) i motion 916 bör några särskilda medel
inte anvisas till försöksverksamheten med sysselsättningsskapande åtgärder.
På grund av kravet på återhållsamhet med statsutgifterna föreslås att
verksamheten finansieras inom ramen för de medel som anvisas till övriga
delprogram under anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder.

Utskottet delar regeringens uppfattning om behovet av en ny stödform för
utvecklingsbara projekt och sysselsättningsskapande affärsidéer. Utskottet
godtar även att 10 milj. kr. anvisas för detta ändamål. Som en följd härav
avstyrks motion 916 i denna del.

Anslagsfrågor

I en rad motioner yrkas att medel från anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder skall föras över till andra anslag. En sådan överföring till anslaget

AU 1983/84:21

100

Regionala utvecklingsinsatser på fjortonde huvudtiteln (C 4) krävs i nedanstående
motioner:

568 Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) 150 milj. kr.

872 Agne Hansson m. fl. (c) 20 milj. kr.

1928 Börje Hörnlund m. fl. (c) 200 milj. kr.

2384 Karl Erik Eriksson m. fl. (fp) 150 milj. kr.

Anslaget till Regionala utvecklingsinsatser kommer att behandlas i
arbetsmarknadsutskottets betänkande 1983/84:23. Utskottet återkommer
till dessa motioner i det sammanhanget men vill redan nu redovisa den
bedömningen att åtgärder inom ramen för anslaget Regionala utvecklingsinsatser
och inom ramen för anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder inte
är utbytbara. De förra insatserna är regionalpolitisk! motiverade och därmed
mera långsiktiga. De senare insatserna ärmera kortsiktiga och avseeda att ge
mera tillfälliga sysselsättningstillskott. Utskottet menar för sin del att
regeringen i sitt samlade budgetförslag gjort en lämplig avvägning mellan
dessa båda typer av åtgärder. De kortsiktiga insatserna i form av bl. a.
beredskapsarbeten bör inte få en mindre omfattning än regeringen föreslår.
Någon överföring av medel av begärt slag bör därför inte ske. Motionerna
568, 872, 1928 och 2384 avstyrks därför i aktuella delar.

Av motsvarande skäl avstyrks även motion 575 av Jens Eriksson (m) och
Barbro Nilsson i Visby (m) om överföring av medel till anslaget Lån till
fiskerinäringen på tionde huvudtiteln.

Det sammanlagda medelsbehovet för anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder beräknas i propositionen till 2 653 545 000 kr., varav 34 445 000 kr.
avser förvaltningskostnader. I motion 916 av Alf Wennerfors m. fl. (m)
föreslås att 1 472 500 000 kr. tas upp för detta ändamål. Det är en minskning i
jämförelse med regeringens förslag med 1 181 045 000 kr.

Dessutom har utskottet ovan avstyrkt överföring av medel till andra
anslag, vilka skulle inneburit minskning av anslaget till Sysselsättningsskapande
åtgärder. Den anslagsminskning som följer av här aktuella yrkanden i
motionerna 568, 575, 872, 1928 och 2384 avstyrks därför.

Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) föreslår i motion 1364 att 1 milj. kr. av de
medel som anvisats till sysselsättningsskapande åtgärder skall användas för
stöd till en central hantverksnämnd som inrättats av SHIO-Familjeföretagen.

AU 1983/84:21

101

Sorn skäl härför anges vikten av att upprätthålla och skapa sysselsättning
samt att bevara kunskap i gamla hantverk.

Utskottet delar i och för sig uppfattningen att det är viktigt att slå vakt om
hantverket. Näringen har stor betydelse för sysselsättning, produktion och
kultur. Hantverksnäringen kan också få del av flera av de näringspolitiska
insatser som riktas till mindre företag. Dessa företag ingår i målgrupperna för
bl. a. de regionala utvecklingsfonderna och Stiftelsen för företagsutveckling
(SIFU). Det bör ankomma på industriverket och övriga näringspolitiska
organ att inom ramen för sina resurser beakta hantverksnäringens behov av
stöd. Detta måste gälla också den nyinrättade hantverksnämnden. Nämnden
har också fått ett mindre bidrag från industriverket. Medel från anslaget
Sysselsättningsskapande åtgärder bör således inte användas för detta
ändamål. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1364.

Utskottet vill till sist peka på att Arne Fransson m. fl. (c) i motion 2033
föreslår att den beslutade nedtrappningen av det s. k. äldrestödet inte skall
ske. Den ytterligare kostnad om ca 50 milj. kr. som därmed uppstår för
stödformen bör enligt motionärerna täckas ur anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder. På samma sätt vill Börje Hörnlund m. fl. (c) i motion 734 att
vissa åtgärder för att underlätta ungdomsföretagande skall finansieras med
50 milj. kr. ur detta anslag. Motionerna tas upp i samband med behandlingen
av anslaget till Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrin
(s. 108) resp. behandlingen av ungdomsfrågorna (s. 51) i detta
betänkande.

Försvars- och beredskapsplanering

1982/83 Utgift 22 747 000

1983/84 Anslag 20 981 000

1984/85 Förslag 22 120 000

Från anslaget bestrids utgifter för programmet Försvars- och beredskapsplanering
samt förvaltningskostnaderna för detta.

	1982/83 Utgift	1983/84 Anslag	1984/85 Beräknad ändring AMS Föredraganden
Försvars- och bered-	6070 000	6 252 000	+3 981 000	+ 313 000
skapsplanering Förvaltningskostnader	16677 000	14 729 000	+ 941 000	+ 826 000
	22 747 000(1)	20 981 000	+4 922 000	+1 139 000

(1) Häri ingår förvaltningskostnader för det tidigare delprogrammet Vapenfria tjänstepliktiga för
tiden den 1 juli—31 december 1982.

AU 1983/84:21

102

Programmet omfattar planering dels av hur landets arbetskraft skall
utnyttjas under beredskaps- och krigstillstånd, dels av arbetmarknadsverkets
krigsorganisation samt statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer som är
engagerade i utbildning av personal för arbete i krigstid inom totalförsvarets
civila delar.

Regeringen har under punkt B 5 (s. 131-133) föreslagit riksdagen att till
Försvars- och beredskapsplanering för budgetåret 1983/84 anvisa ett
förslagsanslag av 22 120 000 kr.

Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen.

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

1982/83 Utgift 2 355 000 Reservation 3 151 000

1983/84 Anslag 2 700 000

1984/85 Förslag 3 700 000

Från anslaget bestrids arbetsmarknadsverkets utgifter för anskaffning av
utrustning med ett inköpspris överstigande 10 000 kr. och med en beräknad
livslängd av minst tre år. Annan utrustning anskaffas med anlitande av resp.
programanslag. Utrustningen utgörs till största delen av inventarier för
arbetsförmedlingen.

Regeringen har under punkt B 6 (s. 133) föreslagit riksdagen att till
Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret 1984/85
anvisa ett reservationsanslag av 3 700 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag som alltså
tillstyrks.

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning

1982/83 Utgift1 Reservation 577 000

1983/84 Anslag 1 000

1984/85 Förslag 1 000

1 Under budgetåret har intäkterna överstigit kostnaderna med 576 000 kr.

Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för programmet Förvaltning
av utrustning, vilket utgör ett serviceprogram för försörjning av övriga
program med mer kapitalkrävande utrustning. Sådan utrustning får hyras ut
inom eller utom arbetsmarknadsverket, varvid hyran skall beräknas så att
samtliga kostnader täcks. Programmet består av delprogrammen Förläggningsbyggnader
samt Maskiner och fordon m. m.

Regeringen har under punkt B 7 (s. 134-135) föreslagit riksdagen att till

ÅU 1983/84:21

103

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret 1984/85
anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen.

Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen

1983/84 Anslag 61 000 0001

1984/85 Förslag 45 000 000

1 varav 10 000 000 kr. anvisats på tilläggsbudget I (prop. 1983/84:26 bilaga 1, AU
1983/84:8, rskr 1983/84:56).

Regeringen föreslår under punkt B 8 (s. 135-136) att riksdagen skall till
Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen för budgetåret
1984/85 anvisa ett reservationsanslag av 45 000 000 kr.

Enligt propositionen kan investeringsbehovet under nästa budgetår
bedömas vara lägre än under innevarande budgetår. Medel beräknas i
huvudsak endast för ersättningsinvesteringar samt för inredning och
utrustning på grund av lokalförändringar. SÖ har begärt ett anslag av 91,5
milj. kr.

Alf Wennerfors m. fl. (m) förordar i motion 916 ett anslag av 30 milj. kr.
Besparingsbehovet åberopas liksom det minskade nyinvesteringsbehov som
blir en följd av den snabba samordning med kommunala utbildningsresurser
som har föreslagits i motionen.

Utskottet godtar regeringens beräkning av anslagsbehovet och avstyrker
motionärernas förslag. Riksdagen bör sålunda anvisa ett anslag om 45
milj. kr.

Byggnadsarbeten inom arbetsmarknadsverkets verksamhetsområde

1982/83 Utgift - Behållning

1983/84 Anslag 7 500 000

1984/85 Förslag 1 000

Fr. o. m. den 1 juli 1981 har byggnadsstyrelsen övertagit lokalförsörjningsansvaret
för länsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten.
Byggnadsstyrelsen har vidare den 1 juli 1982 övertagit lokalförsörjningsansvaret
för arbetsmarknadsutbildningen.

Regeringen har under punkt B 9 (s. 136-137) föreslagit riksdagen att till
Byggnadsarbeten inom arbetsmarknadsverkets verksamhetsområde för
budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

AU 1983/84:21

104

Nämnden för vapenfriutbildning

1982/83 Utgift 2 145 000*

1983/84 Anslag 4 270 000

1984/85 Förslag 4 285 000

1 Avser tiden den 1 januari-den 30 juni 1983.

Nämnden för vapenfriutbildning (NVU) inrättades den 1 januari 1983.
Nämnden administrerar tillsammans med godkända utbildningsmyndigheter
och organisationer de vapenfrias utbildning, inkvartering och förmåner.

Kostnaderna för utbildning och förmåner till de vapenfria bestrids över
anslaget B 14. Vapenfria tjänstepliktiga.

1983/84 Beräknad ändring 1984/85

		NVU	Föredraganden
Personal	22	_	_
Anslag
Förvaltningskostnader	3 503 000	+461 000	+267 000
(därav lönekostnader)	(2 750 000)	(+138 000)	(+156000)
Lokalkostnader	420000	+ 42 000	+ 20000
Engångsanvisning	347 000	-171000	-272 000
	4 270 000	+332 000	+ 15 000

Regeringen har under punkt B 13 (s. 140-141) föreslagit att riksdagen till
Nämnden för vapenfriutbildning för budgetåret 1984/85 skall anvisa ett
förslagsanslag av 4 285 000 kr. Förvaltningskostnaderna har beräknats utan
tillämpning av huvudförslaget.

Utskottet föreslår att begärda medel anvisas.

Vapenfria tjänstepliktiga

1982/83 Utgift 81 550 000

1983/84 Anslag 69 834 000

1984/85 Förslag 83 355 000

Från anslaget bestrids utgifter för ekonomiska och sociala förmåner åt
vapenfria tjänstepliktiga samt ersättningar för vissa utbildningskostnader
m. m. till kommuner, organisationer och affärsdrivande verk som tilldelas
vapenfria tjänstepliktiga.

AU 1983/84:21

105

	1983/84	Beräknad ändring 1984/85
		NVU	Föredraganden
Vapenfria tjänstepliktiga Ersättning för utbildningskostnader och fritidsstudier m. m.	66 469 000 3 365 000	+25 071 000 + 3 335 000	+ 13 481 000 + 40 000
	69 834 000	+28 406 000	+13 521 000

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B 14. (s. 141-143)
föreslagit att riksdagen skall

1. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1984/85, om det på grund av
arbetsmarknadsläget bedöms angeläget, besluta om en ökning av antalet
tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga med högst 50 000,

2. till Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag
av 83 355 000 kr.

Vapenfria tjänstepliktiga utbildas för en uppgift som är betydelsefull för
samhället under beredskap och krig. Utbildningens längd är minst 395 och
högst 420 dagar. Grundutbildningen omfattar 320 dagar. Resterande tid skall
fullgöras som repetitionsutbildning. Utbildningen sker inom stat, kommun
och vissa organisationer.

Nämnden för vapenfriutbildning (NVU) fick i februari 1984 regeringens
uppdrag att sänka grundutbildningstiden för vapenfria tjänstepliktiga och att
differentiera den med hänsyn till tjänstgöringens art. Differentieringen skall
ske utifrån en genomsnittlig grundutbildningstid om 300 dagar och en
oförändrad total tjänstgöringstid om 420 dagar. De olika utbildningstiderna
bör enligt direktiven inte väsentligt avvika från 300 dagar. I uppdraget ingår
även att ange hur många tjänstgöringsdagar som frigörs genom sänkt
grundutbildningstid vid ett oförändrat antal tjänstgörande vapenfria. NVU
skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 juli 1984.

Antalet vapenfria tjänstepliktiga har ökat markant under senare år. Under
åren 1979 och 1980 var antalet bifallna ansökningar omkring 2 600 per år.
Därefter ökade antalet kraftigt till 3 515 år 1981 och 3 451 år 1982. Under år
1983 kunde en minskning av antalet bifall till 2 957 noteras. Enligt NVU
kommer antalet bifallna ansökningar under de närmaste åren att uppgå till ca
3 200-3 400 per år.

För budgetåret 1983/84 har det totala antalet tjänstgöringsdagar bestämts
till 650 000. Därmed kan ca 2 000 vapenfria medges grundutbildning och ca
1400 repetitionsutbildning. Vid NVU finns f. n. ca 4 300 vapenfria
tjänstepliktiga registrerade i väntan på fullständig grundutbildning. En
rationell administration sägs kräva att balansen inte överstiger grundutbildningskapaciteten
under ett år.

I propositionen föreslås ett oförändrat antal tjänstgöringsdagar - 650 000 -för de vapenfria och en oförändrad ersättning till utbildningsanordnarna.
Det samlade medelsbehovet uppgår därmed till 83,4 milj. kr., varav 3,2

AU 1983/84:21

106

milj. kr. för ersättning till utbildningsanordnarna. Samtidigt föreslås dock att
regeringen skall ges möjlighet att vid ett försämrat arbetsmarknadsläge öka
antalet tjänstgöringsdagar med 50 000. Därmed skulle arbetslösa som har
uttagits till vapenfri tjänst och som annars skulle bli föremål för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder kunna inkallas. Kostnader för dessa extra dagar
beräknas till 6,4 milj. kr.

Den vapenfria verksamheten behandlas i tre motioner.

Alf Wennerfors m. fl. (m) avvisar i motion 916 regeringens förslag om en
ökning av antalet tjänstgöringsdagar med 50 000 om det av arbetsmarknadspolitiska
skäl anses angeläget. Behovet av ytterligare insatser får enligt
motionärerna göras i vanlig ordning under budgetårets lopp och regeringen
kan därvid återkomma till riksdagen på tilläggsbudget. Samtidigt föreslås att
anslaget till vapenfria tjänstepliktiga skall uppföras med ett belopp av
77 155 000 kr.

Evert Svensson (s) och Georg Andersson (s) föreslår i motion 2399 att
regeringen skall ges möjlighet att öka antalet utbildningsdagar med 100 000
dagar om det motiveras av situationen på arbetsmarknaden. Motionärerna
hänvisar bl. a. till att antalet bifallna ansökningar om vapenfri tjänst under
ett antal år har avsevärt överstigit nuvarande resurser för utbildningen.

De nya resurserna bör inledningsvis kunna utnyttjas i syfte att lindra
arbetslösheten för ungdomar, främst vapenfria, men bör senare användas för
en permanent utökad, långsiktigt planerad vapenfriverksamhet. Den utökade
verksamheten sägs till att börja med kunna finansieras genom
överförande av medel som anvisats för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I
motionen föreslås även att nämnden för vapenfriutbildning (NVU) skall
utreda och föreslå åtgärder för vapenfriutbildningen på längre sikt.

I motion 713 av Anders Svärd (c) förordas en ökning av kommunernas
samlade kapacitet när det gäller att bereda plats för vapenfria tjänstepliktiga.
Vinster både för samhället och den enskilde skulle därmed uppnås. Enligt
motionären bör en sådan kapacitetsökning ske genom att fler kommuner -om möjligt alla - förklaras självständigt kompetenta att ta emot vapenfria
tjänstepliktiga och sköta den nödvändiga administrationen.

Enligt utskottets mening är det angeläget att kön av vapenfria tjänstepliktiga
som väntar på grundutbildning inte blir för lång. En lång kö
motverkar bl. a. en rationell administration av verksamheten. Den balans
som nu har uppstått hos NVU bör därför nedbringas. Ett sätt som anvisas i
budgetpropositionen är att förkorta utbildningstiden. Antalet inkallelser till
tjänst kan därvid öka vid oförändrat totalt antal tjänstgöringsdagar.
Samtidigt måste vid tilldelningen av resurser hänsyn tas till den statsfinansiella
situationen. Utskottet godtar därför regeringens förslag innebärande
ett oförändrat antal tjänstgöringsdagar och en oförändrad ersättning till
utbildningsanordnarna. Utskottet har inte heller någon invändning mot
medelsberäkningen och tillstyrker regeringens förslag till anslag. Därmed
avstyrks motion 916 i denna del.

Regeringen bör dock som föreslås i propositionen ges möjligheten att öka

AU 1983/84:21

107

antalet utbildningsdagar om det motiveras av situationen på arbetsmarknaden.
Utskottet godtar också att denna möjlighet begränsas till högst 50 000
tjänstgöringsdagar. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna 916 och 2399
i dessa delar.

När det gäller förslaget i motion 2399 om en utredning om hur utbildningen
av vapenfria tjänstepliktiga skall organiseras för att kunna tillgodose
utbildningsbehovet, vill utskottet hänvisa till det uppdrag som har getts till
NVU i detta syfte. Motionen är därmed tillgodosedd på denna punkt. Någon
ytterligare åtgärd med anledning av motionen är därför inte behövlig.
Motionen avstyrks i denna del.

Inte heller motion 713 kan utskottet ställa sig bakom. Det finns inga
formella hinder för en kommun att ta emot vapenfria tjänstepliktiga.
Praktiska skäl har emellertid lett till att utbildningen i dag administreras av
ett 20-tal kommuner. Flera av de kommuner som har detta administrativa
ansvar brukar f. ö. utnyttja utbildningsplatser i näraliggande kommuner.
Därmed kan undvikas att alltför många vapenfria i en kommun inkräktar på
de ordinarie arbetsuppgifterna för de kommunanställda. Med hänvisning
härtill och till vad i övrigt sagts om resurstilldelningen till verksamheten med
vapenfria tjänstepliktiga avstyrks motionen.

Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna 1983/84

Anslag 264 000 000

1984/85 Förslag 210 000 000

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B 15 (s. 143-144)
föreslagit att riksdagen till Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och
konfektionsindustrierna för budgetåret 1984/85 skall anvisa ett förslagsanslag
av 210 milj. kr.

Den svenska tekoindustrin har under det senaste decenniet drabbats av
kraftiga minskningar i produktion och sysselsättning. Som framgår av
nedanstående tabell sysselsatte tekoföretag med minst fem anställda 67 500
personer år 1970. Motsvarande antal var 29 500 år 1982. Den kraftigaste
minskningen har inträffat inom beklädnadsindustrin. Antalet arbetsställen
har mer än halverats under perioden.

Antal arbetsställen med mer än fem anställda samt antal sysselsatta åren 1970, 1978 och 1982

	1970		1978		1982 (prel.)
Bransch	Antal arbets- ställen	Antal syssel- satta	Antal arbets- ställen	Antal syssel- satta	Antal arbets- ställen	Antal syssel- satta
Texti lind.	527	33 653	371	21384	310	17 356
därav trikåvaru-	165	8 505	90	4 776	74	4 320
ind. Beklädnadsind.	805	33 859	404	16 552	310	12 084
Summa	1332	67 512	775	37 936	620	29 440

Källa: SCB:s industristatistik

AU 1983/84:21

108

Enligt statens industriverk antas sysselsättningen under år 1983 ha minskat
med ca 3 % i jämförelse med år 1982. Särskilt svårt är det för beklädnadsindustrin
medan situationen för textilindustrin har förbättrats något. Den
totala produktionen inom teko har minskat under år 1983. En ökad export
har inte kunnat uppväga en svag hemmamarknad. Produktionen inom
beklädnadsindustrin minskade med ca 9 % under 1983 jämfört med år 1982.
Textilindustrin har däremot under samma tid blivit starkare både på hemmaoch
exportmarknaden.

Enligt industriverkets beräkningar kommer produktionen inom teko att
stabiliseras under år 1984 beroende på bl. a. ett bättre allmänt ekonomiskt
läge. Däremot kommer sannolikt sysselsättningen att sjunka, dock i något
långsammare takt än tidigare.

. För att upprätthålla sysselsättningen inom textil- och konfektionsindustrin
infördes år 1977 ett tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft inom
nämnda industri, det s. k. äldrestödet. Stödet utgår f. n. med 28 kr. per
arbetad timme för arbetstagare som fyllt 50 år men inte 65 år och som
sysselsätts med tillverkningsarbete. Bidragssumman får inte överstiga en viss
andel av företagets totala lönekostnader för tillverkningsarbete. Riksdagen
beslutade våren 1983 (AU 1982/83:29) om en nedtrappning av denna andel.
Bidragsbeloppets maximala storlek sänktes således från 15 % till 12 % för
första halvåret 1984. En fortsatt nedtrappning skall därefter ske till 9 % för
budgetåret 1984/85 och till 7 % för budgetåret 1985/86.

Under budgetåret 1982/83 beviljades 751 företag äldrestöd. Av de
anställda var 9 838 eller knappt 30 % i en ålder som medger bidrag. Det
beräknade bidragsbeloppet uppgick till 282 milj. kr. För innevarande
budgetår har 264 milj. kr. beräknats för äldrestöd.

För budgetåret 1984/85 beräknas medelsbehovet till 210 milj. kr. Samtidigt
föreslås att anslaget ändras från reservationsanslag till förslagsanslag.
Som skäl härför anges svårigheter att förutse det exakta behovet av medel,
eftersom detta styrs av de regler enligt vilka bidrag kan utgå, och inte av
medelstillgången.

En förbättring av äldrestödet föreslås i tre motioner. Lars Wemer m. fl.
(vpk) framhåller i motion 1957 äldrestödets fördelar. Det sägs kunna
disponeras mer flexibelt och fritt än specifika och riktade stöd. Med
hänvisning till den svåra arbetsmarknadssituationen i tekobygdema med en
minskning av antalet tekoarbeten föreslår motionärerna att den maximala
bidragsnivån skall uppgå till 15 % under budgetåret 1984/85. Förslaget
beräknas medföra ökade kostnader med ca 80 milj. kr.

Även Arne Fransson m. fl. (c) motsätter sig i motion 2033 den beslutade
neddragningen av äldrestödet. En sådan åtgärd bör enligt motionärerna
vidtas först när det visats att branschen kan klara kostnadshöjningar av denna
storlek. Risken sägs nu vara stor för ökad utslagning av företag med ökad
arbetslöshet som följd, särskilt av äldre arbetskraft. I motionen föreslås
därför att äldrestödet även fortsättningsvis bör utgå med 12 % av lönekost -

AU 1983/84:21

109

naderna. Kostnaderna härför, som beräknas uppgå till 50 milj. kr. utöver
regeringens förslag, bör finansieras med medel från anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder. I motionen föreslås även att regeringen skall initiera en
utvärdering av effekterna för tekoföretagen och deras anställda av ett
minskande stöd att redovisas i 1985 års budgetproposition.

Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m) hänvisar i motion 2515 till de
negativa effekter som en neddragning av äldrestödet skulle leda till för
sysselsättningen och samhällsekonomin. Motionärerna föreslår därför att
stödets maximala storlek bör ligga kvar på 12-procentsnivån även under
budgetåret 1984/85. Som följd härav bör regeringens beräkning av medelsbehovet
räknas upp med 25 milj. kr. Ett belopp av denna storlek föreslås
överföras från anslaget Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (punkt
B 10 bil. 14).

Utskottet vill inledningsvis framhålla den betydelse som äldrestödet har
haft för tekobranschens utveckling. Utslagningen av företag och anställda
har således blivit mindre än vad som annars skulle ha varit fallet. Riksdagens
beslut våren 1983 om en nedtrappning av äldrestödet togs bl. a. mot
bakgrund av de försvagade statsfinanserna och nödvändigheten av att minska
de totala subventionerna till näringslivet. Riksdagen beslöt dock med hänsyn
till branschens negativa utveckling att stödet under en övergångsperiod
skulle ligga på en högre nivå än som regeringen ursprungligen föreslog. Som
kompensation för neddragningen av äldrestödet ökades de effektivitetsfrämjande
och marknadsstödjande åtgärderna för branschen. Ett annat skäl för
minskningen av stödet var att på sikt nå en nödvändig strukturell omställning
av tekoindustrin. Utskottet ser ingen anledning att ompröva sin tidigare
uppfattning om stödets utformning under de närmaste åren och tillstyrker
därmed medelsberäkningen i budgetpropositionen. Förslagen i motionerna
1957, 2033 och 2515 om ett utökat äldrestöd under budgetåret 1984/85 bör
som följd härav avstyrkas.

När det gäller förslaget i motion 2033 om en utvärdering av tekoindustriföretagen
och sysselsättningen vill utskottet peka på att statens
industriverk i samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar har
regeringens uppdrag att kontinuerligt utarbeta prognoser för produktionskapacitetens
utveckling inom textil- och konfektionsindustrin. Resultatet av
arbetet redovisas årligen till regeringen. Den senaste rapporten, TEKO 83
(SIND PM 1983:11), avlämnades i september 1983. Motionärernas önskemål
kan därför redan sägas vara tillgodosett. Motionen bör därför avslås i denna
del.

AU 1983/84:21

110

Statsbidrag för ungdomslag

1983/84 Anslag 420 000 000(1)

1984/85 Förslag 1000 000 000

(1) Anvisat på tilläggsbudget I, prop. 1983/84:26 och 1983/84:46, AU
1983/84:8 och 1983/84:12, rskr 1983/84:56 och 104.

Regeringen har under punkt B 16 (s. 144) förslagit riksdagen att till
Statsbidrag för ungdomslag för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag
av 1 000 000 000 kr.

I propositionen anför arbetsmarknadsministern att medelsberäkningen
utgår från att i genomsnitt 20 000 ungdomar sysselsätts per månad i
ungdomslagen. Anslaget skall täcka kostnaderna för löner och sociala
avgifter, utbildningsverksamhet och administration.

Alf Wennerfors m. fl. (m) yrkar i motion 916 att anslaget för nästa
budgetår skall anvisas med 550 000 000 kr. Motionärerna motsätter sig att
sociala kostnader skall utgå, och vidare räknar de med att verksamheten får
en mindre omfattning än regeringen avser. Av skäl som närmare anges i
motionen bedöms ungdomslagen komma att omfatta genomsnittligt 15 000
ungdomar per månad.

Utskottet har i ett föregående avsnitt om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet
påpekat att sysselsättningen i ungdomslag redan från starten fått en
volym som snarast överträffat gjorda kalkyler. Mot den bakgrunden
förefaller den sannolika omfattningen av verksamheten under nästa budgetår
ligga närmare regeringens än motionens uppskattningar. Frågan om de
sociala avgifterna skall finansieras från detta anslag kom inte upp till
diskussion i höstas utan regeringsförslaget godtogs på denna punkt utan
meningsskiljaktigheter i utskottet (jfr AU 1983/84:8 s. 42 samt AU
1983/84:12 s. 16 och den därtill knutna reservationen 2 från m, c, fp). Enligt
utskottets mening bör man inte nu ändra denna godtagna princip för
anslagstilldelningen. Motionen avstyrks sålunda i denna del, och utskottet
föreslår att anslaget uppförs med det belopp som regeringen har begärt.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

Riktlinjer m. m.

1. beträffande förutsättningarna för utvecklingen pä arbetsmarknaden att

riksdagen med bifall till proposition 1983/84:100 bilaga 12 i res. 1 (m, c, fp)

motsvarande del samt med avslag på motionerna 1983/84:568 res- 2 (vPk)

yrkande 1 i motsvarande del, 1983/84:916 yrkandena 1 och 2 i

ALI 1983/84:21

lil

motsvarande del, 1983/84:1049 yrkandena 1 och 2 och 1983/
84:2507 yrkande 1 i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört,

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1983/84:568 yrkande 1 i
motsvarande del, 1983/84:916 yrkande 2 i motsvarande del,
1983/84:1049 yrkande 4 och 1983/84:2507 yrkande 1 i motsvarande
del godkänner vad utskottet anfört,

3. beträffande utredning om privatisering av arbetsförmedlingen
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:916 yrkandena 9 i
motsvarande del och 11 i motsvarande del, 1983/84:1906,
1983/84:1965 och 1983/84:2507 yrkande 7,

4. beträffande utredning om decentralisering inom arbetsmarknadspolitiken att

riksdagen avslår motionerna 1983/84:568 yrkande 2, 1983/
84:916 yrkande 9 i motsvarande del och 1983/84:1336 i
motsvarande del,

5. beträffande utredning om ett överförande av huvudansvaret för
arbetsmarknadspolitiken till kommunerna

att riksdagen avslår motion 1983/84:1920,

6. beträffande avskaffande av distriktsarbetsnämnderna

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:871 och 1983/84:916
yrkande 9 i motsvarande del,

7. beträffande avskaffande av byggarbetsnämnderna

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:916 yrkande 9 i
motsvarande del och 1983/84:1915,

8. beträffande tilläggsdirektiv till AMS-kommittén

att riksdagen avslår motion 1983/84:916 yrkande 9 i de delar
som ej behandlats ovan,

9. beträffande behovet av en särskild sysselsättningsbudget

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:373 yrkande 1 och
1983/84:2458,

10. beträffande behovet av en kartläggning av de arbetslösas
inkomst- och försörjningssituation

att riksdagen avslår motion 1983/84:2507 yrkande 1 i motsvarande
del,

11. beträffande behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser i Malmöhus
län

att riksdagen avslår motion 1983/84:1094 yrkandena 1 och 2,

12. beträffande friare disponering av de arbetsmarknadspolitiska
resurserna för Värmlands län

att riksdagen avslår motion 1983/84:1904 i motsvarande del.

res. 3 (m, c, fp)

res. 4 (vpk)

res. 5 (m, c, fp)

res. 6 (vpk)

AU 1983/84:21

112

Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

13. beträffande riktlinjer för att främja ungdomarnas situation pä
arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:916 yrkande 4 och
1983/84:1336 i motsvarande del,

14. beträffande ungdomsgaranti

att riksdagen avslår motion 1983/84:1049 yrkande 6,

15. beträffande kartläggning av den framtida arbetsmarknaden för
ungdomar

att riksdagen avslår motion 1983/84:2507 yrkande 6,

16. beträffande ingångslöner för ungdomar

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:916 yrkande 3 och
1983/84:2507 yrkande 4,

17. beträffande försöksverksamhet med lägre ungdomslöner i
Malmöhus län

att riksdagen avslår motion 1983/84:1094 yrkande 4,

18. beträffande förslag om arbete och utbildning åt ungdom
att riksdagen avslår motion 1983/84:1049 yrkande 5,

19. beträffande utvidgad verksamhet med ungdomslag i Värmlands
län

att riksdagen avslår motion 1983/84:877,

20. beträffande verksamheten i ungdomslag

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:568
yrkande 3,1983/84:916 yrkande 7,1983/84:1336 i motsvarande
del samt 1983/84:2507 yrkande 3 godkänner vad utskottet
anfört,

21. beträffande ungdomsföretagande

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:734, 1983/84:916
yrkande 5 och 1983/84:1336 i motsvarande del,

22. beträffande försäljningsverksamhet på tåg
att riksdagen avslår motion 1983/84:876,

23. beträffande sysselsättning för ungdomar på den konsumentpolitiska
sektorn

att riksdagen avslår motion 1983/84:569,

24. beträffande projektanställningar för arbetslösa akademiker
att riksdagen avslår motion 1983/84:2507 yrkande 5,

25. beträffande statsbidraget till enskilda beredskapsarbeten

att riksdagen avslår motion 1983/84:1336 i motsvarande del,

26. beträffande värvning av arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten att

riksdagen avslår motion 1983/84:1336 i motsvarande del,

res. 7 (m)

res. 8 (vpk)
res. 9 (c, fp)

res. 10 (m)

res. 11 (vpk)
res. 11 (vpk)

res. 12 (vpk)
res. 13 (m, c, fp)

AU 1983/84:21

113

27. beträffande arbetsmarknadsverkets personalresurser

att riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motionerna
1983/84:916 yrkande 10 och 1983/84:2060 yrkande 1 i
motsvarande del,

28. beträffande förstärkta förmedlingsinsatser i Gävleborgs län
att riksdagen avslår motionerna 1983/84:701 och 1983/
84:1933,

29. beträffande förstärkta förmedlingsresurser i Skåne

att riksdagen avslår motion 1983/84:1076 i motsvarande del,

30. beträffande ökade arbetsmarknadspolitiska resurser i Malmöhus
län

att riksdagen avslår motion 1983/84:1929 yrkandena 1, 3 och
4,

31. att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS att
under budgetåret 1984/85 besluta om avskrivning av lånefordran
som uppkommit inom arbetsmarknadsverket under de
förutsättningar som angivits i propositionen,

32. beträffande arbetsmarknadsverkets personalsituation
att riksdagen

dels med anledning av förslag 1983/84:7 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
frånvaron vid statliga myndigheter,
dels lägger förslag 1983/84:7 i övrigt till handlingarna,

Arbetsmarknadsservice

33. beträffande riktlinjer för utbyggnaden av ADB i arbetsförmedlingen att

riksdagen med bifall till propositionen avslår motion
1983/84:1929 yrkande 2,

34. beträffande tillsynen av enskilda förmedlingar

att riksdagen avslår motion 1983/84:916 yrkande 12,

35. beträffande arbetsförmedlingsuppdrag för ungdomar

att riksdagen avslår motion 1983/84:916 yrkande 11 i motsvarande
del,

36. beträffande avskaffande av lagen om allmän platsanmälan
att riksdagen avslår motion 1983/84:916 yrkande 13,

37. beträffande inrättande av konsulenttjänster för rörelsehindrade
arbetssökande

att riksdagen avslår motion 1983/84:1331,

38. att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1983/84:916 yrkande 14 och 1983/84:2060
yrkande 1 i motsvarande del till Arbetsmarknadsservice för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 1 304 881 000
kr.,

8 Riksdagen 1983184.18 sami. Nr21

res. 14 (m)

res. 15 (vpk)

res. 16 (m)
res. 17 (m)

res. 18 (m)

res. 19 (m)
res. 20 (vpk)

AU 1983/84:21

114

Arbetsmarknadsutbildning

39. beträffande huvudmannaskaps- och organisationsfrågor rörande
arbetsmarknadsutbildningen

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1326 samt med
avslag på motionerna 1983/84:916 yrkande 15 i motsvarande
del, 1983/84:1923 och 1983/84:2099 i motsvarande del lägger till
handlingarna vad som anförts i propositionen i fråga om
arbetsmarknadsutbildningens framtida organisation,

40. beträffande samordningen av arbetsmarknadsutbildningen med
andra utbildningsresurser

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:568 yrkande 4 i
motsvarande del, 1983/84:869, 1983/84:916 yrkande 15 i motsvarande
del, 1983/84:2099 i motsvarande del och 1983/84:2507
yrkande 8 i motsvarande del,

41. beträffande utnyttjande av utbildningskapacitet hos enskilda
företag

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:568 yrkande 4 i
motsvarande del och 1983/84:2507 yrkande 8 i motsvarande
del,

42. beträffande utbildningsfonder

att riksdagen avslår motion 1983/84:2507 yrkande 8 i motsvarande
del,

43. beträffande program för vuxenutbildning och system med
ersättare, m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1050 och 1983/
84:2053,

44. beträffande åldersvillkoret i arbetsmarknadsutbildningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:568 yrkande 5
och 1983/84:916 yrkande 16 i motsvarande del bifaller regeringens
förslag,

45. beträffande nya riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen

att riksdagen godkänner i propositionen förordade riktlinjer för
arbetsmarknadsutbildningen i den mån frågan inte har behandlats
i föregående moment,

46. beträffande fortbildning av byggnadsarbetare i Blekinge län
att riksdagen avslår motion 1983/84:1944 yrkande 2,

47. beträffande kurser i datateknik för arbetslösa

att riksdagen avslår motion 1983/84:1094 yrkande 3,

48. beträffande träindustriell utbildning i delar av Hälsingland
att riksdagen avslår motion 1983/84:2037 yrkande 4 i motsvarande
del,

49. beträffande AMU-center i Malmö

att riksdagen avslår motion 1983/84:710 i motsvarande del,

res. 21 (m)

res. 22 (vpk)

res. 23 (m)

res. 24 (vpk)

res. 25 (m, c)

AU 1983/84:21

115

50. beträffande AMU-center i Bollnäs

att riksdagen avslår motion 1983/84:2037 yrkande 4 i motsvarande
del,

51. beträffande resursförstärkning åt arbetsmarknadsutbildning i
Skäne

att riksdagen avslår motion 1983/84:1076 i motsvarande del,

52. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1983/84:916 yrkandena 16 i motsvarande del och 17
till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1984/85 anvisar
ett reservationsanslag av 1 877 049 000 kr.,

53. beträffande lärarlösa lektioner inom arbetsmarknadsutbildningen att

riksdagen avslår motion 1983/84:2401 yrkandena 2 och 3,

Sysselsättningsskapande åtgärder m. m.

54. beträffande riktlinjer för de sysselsättningsskapande åtgärderna att

riksdagen avslår motion 1983/84:916 yrkande 19,

55. beträffande beredskapsarbetenas omfattning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motion
1983/84:916 yrkande 22 i motsvarande del,

56. att riksdagen lägger till handlingarna vad som i propositionen
anförts om upprustningsarbetena på Göta kanal och Dalslands
kanal,

57. att riksdagen lägger till handlingarna vad som i propositionen
anförts om Loka Brunn, Åre alpina centrum och Framnäs
musikfolkhögskola,

58. beträffande sänkt statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten att

riksdagen avslår motion 1983/84:916 yrkande 20,

59. beträffande tilläggsbidraget i kommunerna i Blekinge län
att riksdagen avslår motion 1983/84:1944 yrkande 1,

60. beträffande återinförande av statliga projekteringsbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:702, 1983/84:882 i
motsvarande del, 1983/84:1904 i motsvarande del och 1983/
84:1952 i motsvarande del,

61. beträffande fleråriga basprogram för arbetsmarknadspolitiska
insatser

att riksdagen avslår motion 1983/84:1952 i motsvarande del,

62. beträffande stamkvistning som beredskapsarbete
att riksdagen avslår motion 1983/84:1322,

63. beträffande s. k. BAMU-verksamhet inom den statliga kontorssektorn att

riksdagen avslår motion 1983/84:1942,

res. 26 (m)

res. 27 (vpk)

res. 28 (m)

res. 29 (m)

res. 30 (m)

res. 31 (vpk)
res. 32 (m, c,

AU 1983/84:21

116

64. beträffande beredskapsmedel till fjällägenheter
att riksdagen avslår motion 1983/84:2488,

65. beträffande byggnadsverksamhet inom försvaret
att riksdagen avslår motion 1983/84:564,

66. beträffande demografiska databasens filialer i Pajala, Jokkmokk
och Jörn

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:566 och 1983/84:885,

67. beträffande Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR)
att riksdagen avslår motion 1983/84:1932,

68. beträffande tidigareläggning av statliga och statsunderstödda
bygg- och anläggningsprojekt i Hallands län

att riksdagen avslår motion 1983/84:1335,

69. beträffande upprustning av vägnätet i Kalmar län
att riksdagen avslår motion 1983/84:365,

70. beträffande ombyggnad av vägnätet i Värmlands län
att riksdagen avslår motion 1983/84:2390 yrkande 1,

71. beträffande byggande aven lokalanstalt inom fångvården och ett
nytt polishus i Malmö

att riksdagen avslår motion 1983/84:710 i motsvarande del,

72. beträffande byggande av E4 Gävle-Vifors och ett nytt fängelse i
Gävle

att riksdagen avslår motion 1983/84:882 i motsvarande del,

73. beträffande upprustning och nybyggnad av järnvägslinjen
Malung-Sälen-Särna

att riksdagen avslår motion 1983/84:1264 yrkande 2,

74. beträffande byggande av en lokalvårdsanstalt inom kriminalvården
m. m. i Karlstad

att riksdagen avslår motion 1983/84:1904 i motsvarande del,

75. beträffande vissa byggnadsprojekt i Malmöhus län
att riksdagen avslår motion 1983/84:1929 yrkande 5,

76. beträffande nybyggnad av vägen Mossfallet-Rämen
att riksdagen avslår motion 1983/84:2390 yrkande 2,

77. beträffande omfattningen av rekryteringsplatser och enskilda
beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär

att riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motion
1983/84:916 yrkande 22 i motsvarande del,

78. beträffande medel till industribeställningar

att riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motion
1983/84:916 yrkande 21,

79. beträffande försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder

att riksdagen med bifall till regeringens förslag avslår motion
1983/84:916 yrkande 22 i motsvarande del,

33 (c, fp)

34 (c)

35 (vpk)

36 (m)

37 (m)

38 (m)

AU 1983/84:21

117

80. beträffande överföring av medel till anslaget Regionala utvecklingsinsatser att

riksdagen avslår motionerna 1983/84:568 yrkande 10 i
motsvarande del, 1983/84:872 yrkande 1 i motsvarande del,
1983/84:1928 yrkande 1 i motsvarande del och 1983/84:2384
yrkande 3 i motsvarande del,

81. beträffande överföring av medel till anslaget Län till fiskerinäringen att

riksdagen avslår motion 1983/84:575 i motsvarande del,

82. att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på
motionerna 1983/84:568 yrkande 10 i motsvarande del, 1983/
84:575 i motsvarande del, 1983/84:872 yrkande 1 i motsvarande
del, 1983/84:916 yrkande 22 i motsvarande del, 1983/84:1928
yrkande 1 i motsvarande del och 1983/84:2384 yrkande 3 i
motsvarande del till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 2 653 545 000
kr.,

83. beträffande stöd till en central hantverksnämnd
att riksdagen avslår motion 1983/84:1364,

84. att riksdagen med bifall till propositionen till Försvars- och
beredskapsplanering för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 22 120 000 kr.,

85. att riksdagen med bifall till propositionen till Arbetsmarknadsverket:
Anskaffning av utrustning för budgetåret 1984/85
anvisar ett reservationsanslag av 3 700 000 kr.,

86. att riksdagen med bifall till propositionen till Arbetsmarknadsverket:
Förvaltning av utrustning för budgetåret 1984/85 anvisar
ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

87. att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på
motion 1983/84:916 yrkande 23 till Arbetsmarknadsverket:
Inköp för arbetsmarknadsutbildningen för budgetåret 1984/85
anvisar ett reservationsanslag av 45 000 000 kr.,

88. att riksdagen med bifall till propositionen till Byggnadsarbeten
inom arbetsmarknadsverkets verksamhetsområde för budgetåret
1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

89. att riksdagen med bifall till propositionen till Nämnden för
vapenfriutbildning för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 4 285 000 kr.,

90. beträffande tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga
att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på
motionerna 1983/84:916 yrkande 24 och 1983/84:2399 yrkande 1
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1984/85 vid behov
utöka antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga
med högst 50 000,

res. 39 (c, fp)

res. 40 (m)
res. 41 (c, fp)

res. 42 (c)

res. 43 (m)

res. 44 (m)

AU 1983/84:21

118

91. att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på
motionerna 1983/84:713 i motsvarande del och 1983/84:916
yrkande 25 till Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1984/85
anvisar ett förslagsanslag av 83 355 000 kr.,

92. beträffande en utredning om vapenfria tjänstepliktiga
att riksdagen avslår motion 1983/84:2399 yrkande 2,

93. beträffande en ökning av kommunernas samlade kapacitet när
det gäller att bereda plats för vapenfria tjänstepliktiga

att riksdagen avslår motion 1983/84:713 i motsvarande del,

94. beträffande en förbättring av det s. k. äldrestödet

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1957, 1983/84:2033
yrkande 1 i motsvarande del och 1983/84:2515 yrkande 1,

95. att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på
motionerna 1983/84:2033 yrkande 1 i motsvarande del och
1983/84:2515 yrkande 2 till Tillfälligt sysselsättningsbidrag för
textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1984/85 anvisar
ett förslagsanslag av 210 000 000 kr.,

96. beträffande en utvärdering av effekterna för tekoföretagen och
deras anställda av ett minskat äldrestöd

att riksdagen avslår motion 1983/84:2033 yrkande 2,

97. att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på
motion 1983/84:916 yrkande 8 till Statsbidrag för ungdomslag
för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av
1 000 000 000 kr.

Stockholm den 22 mars 1984

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Lars Ulander (s),
Karin Flodström (s), Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Gustav
Persson (s), Elver Jonsson (fp), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sten Östlund (s),
Ingrid Hemmingsson (m), Bo Nilsson (s), Håkan Stjernlöf (m), Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) och Sven Lundberg (s).

res. 45 (vpk)
res. 46 (c)

res. 46 (c)

res. 47 (c)
res. 48 (m)

AU 1983/84:21

119

Reservationer

1. Förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden (mom. 1)

Alf Wennerfors (m), Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Elver
Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Håkan Stjernlöf (m) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar ”Utskottet vill”
och på s. 23 slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Förhållandena på den svenska arbetsmarknaden har genomgått betydande
förändringar. Antalet sysselsatta har sedan 1970-talets början ökat med ca
350 000. Den offentliga sektorn har expanderat kraftigt och ökat sin
sysselsättning med 550 000. Industrisysselsättningen har däremot minskat
med 180 000. Antalet sysselsatta inom den offentliga sektorn är nu väsentligt
större än inom industrin. Antalet kvinnor i sysselsättningen har ökat kraftigt,
medan antalet sysselsatta män minskat något.

Ökningen av antalet sysselsatta har sedan några år inte haft någon
motsvarighet i en ökning av antalet personer i arbete. Orsaker härtill har
bl. a. varit införandet av den femte semesterveckan och ökade möjligheter
till ledighet för skilda ändamål. Detta har tillsammans med att andelen
heltidsarbetande bland de sysselsatta minskat lett till att antalet arbetade
timmar var något lägre i början av 1980-talet än i mitten av 1970-talet.

Sysselsättningsutvecklingen har också påverkats av att omfattningen på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och stödet till krisföretag ökat kraftigt.
Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken följde i stort konjunkturförändringarna
fram till högkonjunkturen 1964-1965. Därefter har sambandet mellan
arbetslöshetsnivån och storleken på utgifterna blivit allt svagare. Samtidigt
kan konstateras att utgifterna för arbetsmarknadspolitiken för varje lågkonjunktur
varit större än i den närmast föregående.

Antalet personer som var föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder
under första hälften av 1970-talet uppgick till mindre än 100 000.1 februari i
år omfattades inte mindre än ca 222 000 personer av dessa åtgärder.

Samtidigt har under senare år arbetslösheten nått för svenska förhållanden
mycket höga tal. Under år 1983 var i genomsnitt 151 000 personer öppet
arbetslösa, vilket motsvarar 3,5 % av arbetslösheten. I januari i år var
arbetslösheten uppe i 3,7 %. Så hög har arbetslösheten inte varit någon gång
sedan mätningarna började. Man får gå tillbaka ända till år 1972 för att hitta
en arbetslöshet av liknande omfattning. Genom främst tillkomsten av
ungdomslagen sjönk arbetslösheten i februari till 3,2 %. Under senare
hälften av 1970-talet varierade årsgenomsnitten mellan 1,6 och 2,2%.
Särskilt besvärlig har situationen under senare år varit för ungdomarna och
de långtidsarbetslösa. Härtill kommer ett betydande antal s. k. latent
arbetslösa. I februari i år uppgav 54 000 personer att de inte aktivt sökt
arbete, eftersom de betraktat detta som hopplöst. Slutligen kan nämnas att

AU 1983/84:21

120

152 000 personer i februari i år uppgivit att de önskar arbeta mer utöver
nuvarande deltid.

I sammanhanget bör också nämnas att situationen på arbetsmarknaden
har drastiskt försämrats i län som tidigare hade förhållandevis liten
arbetslöshet.

Utvecklingen på arbetsmarknaden sedan den socialdemokratiska regeringen
tillträdde hösten 1982 är enligt utskottets mening än mer anmärkningsvärd
mot bakgrund av det socialdemokratiska partiets utfästelser inför
valet.

Utvecklingen på arbetsmarknaden under den socialdemokratiska regeringen
har inneburit att vi i dag befinner oss längre från målet arbete åt alla än
någon gång efter andra världskriget. Departementschefen anger inte heller i
budgetpropositionen hur regeringen ser på utvecklingen på längre sikt.
Regeringen saknar en strategi för hur målet om den fulla sysselsättningen
skall kunna nås under 1980-talet. Även om vi i dag inte känner till samtliga
förutsättningar för sysselsättningsutvecklingen under återstoden av 1980-talet vet vi t. ex. att arbetskraftsutbudet kommer att öka, att den offentliga
sektorns möjligheter att nyanställa blir begränsade, att strukturomvandlingen
inom industrin måste fortsätta samt att den nya tekniken vinner nya
insteg.

Det finns skäl att slå fast att en bestående hög arbetslöshet i längden inte
förhindras med hjälp av kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska insatser. Skall
sysselsättningen kunna hållas uppe på sikt krävs en ekonomisk politik som
förbättrar samhällsekonomins tillväxtkraft. Arbetsmarknadspolitiken skall
fungera som ett komplement till de ekonomisk-politiska åtgärderna. Om de
generella medlen inte förmår skapa en stor efterfrågan kan arbetsmarknadspolitiken
lösa vissa temporära problem och hjälpa till att utjämna effekterna
av en konjunkturnedgång men arbetsmarknadspolitiken kan inte ensam
upprätthålla en full sysselsättning. Det är inte heller dess syfte. Det krävs
aktiva insatser även inom närings- och industripolitiken, regionalpolitiken,
bostadspolitiken, utbildningspolitiken osv. om utvecklingen på arbetsmarknaden
skall kunna vändas.

Enligt utskottets uppfattning bedriver den socialdemokratiska regeringen
en politik som motverkar en positiv utveckling på arbetsmarknaden på längre
sikt.

I finansutskottets betänkande FiU 1983/84:25 har de icke-socialistiska
partiernas representanter utvecklat hur den ekonomiska politiken bör
inriktas. Bl. a. framhålls behovet av ökade besparingar i de offentliga
utgifterna, dämpad inflation och stopp på skattehöjningar. Nödvändigheten
av att regeringen vidtar kraftfulla ekonomisk-politiska åtgärder bekräftas
f. ö. bl. a. i den i dagarna presenterade långtidsutredningen. I den första
nordiska ekonomiska långtidsbedömningen - som också nyligen presenterats
- framhålls bl. a. att de stora underskotten i den offentliga sektorn begränsar
möjligheterna att stimulera tillväxten med traditionell efterfrågestimuleran -

AU 1983/84:21

121

de politik. Man räknar därför med en stigande arbetslöshet i Sverige under
återstoden av 1980-talet.

Arbetsmarknadsutskottet vill härutöver - i anslutning till partimotionerna
från moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet - framhålla de
negativa konsekvenser för sysselsättningen som införandet av kollektiva
löntagarfonder kommer att få. Denna åtgärd kommer inte minst att verka
hämmande för de mindre och medelstora företagens vilja att investera.

Regeringens politik är inte minst oroväckande mot bakgrund av att den
offentliga sektorn inte kan tillåtas att expandera i samma takt som hittills. De
nya arbetstillfällena måste följaktligen i ökad utsträckning komma till stånd
inom den privata servicesektorn och inom industrin.

Medvetenheten härom synes obefintlig inom regeringen. Merparten av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har sin inriktning mot den offentliga
sektorn. De nya ungdomslagen var från början avsedda endast för den
offentliga sektorn. Först efter de icke-socialistiska partiernas initiativ kan nu
även den enskilda sektorn komma i fråga för ungdomar i ungdomslag.
Ytterligare ett exempel är de enskilda beredskapsarbetena som nu kraftigt
minskar i omfattning.

Initiativ som innebär möjligheter till service av skilda slag i privat regi
motverkas. Detta sker trots att man är väl medveten om att servicen därmed
kan bli mer effektiv och på längre sikt också skapa nya arbetstillfällen.

Som tidigare nämnts kan de mindre företagen spela en viktig roll för
utvecklingen på arbetsmarknaden. Detta kräver en medvetet inriktad politik
för att stimulera och främja den mindre företagsamheten. Undersökningar
som gjorts har visat att bl. a. lönenivån, arbetsmarknadslagstiftningen och
skattesystemet spelar en viktig roll för viljan att starta och utveckla företag.
Det är av avgörande betydelse att hindren för en expansion inom denna
sektor ses över.

Vad utskottet anfört om förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden
innebär att motionerna 916, 568 och 2507 av moderata
samlingspartiet, centerpartiet resp. folkpartiet tillgodoses i motsvarande
delar. Regeringen bör underrättas härom. Motion 1049 avstyrks i motsvarande
del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden att

riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:568
yrkande 1 i motsvarande del, 1983/84:916 yrkandena 1 och 2 i
motsvarande del och 1983/84:2507 yrkande 1 i motsvarande del
samt med avslag på proposition 1983/84:100 bilaga 15 i
motsvarande del och motion 1983/84:1049 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

AU 1983/84:21

122

2. Förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden (mom. 1)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar ”Utskottet vill”
och på s. 23 slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i vpk-motion 1049 möter kraven på och kampen för rätt till
arbete i dagens kapitalistiska samhälle nya och annorlunda problem. De
gamla metoderna att bekämpa arbetslösheten är otillräckliga. Det fordras i
grundläggande avseenden en ny analys och en ny politik.

Utskottet ansluter sig till de grundläggande utgångspunkter för den
långsiktiga kampen mot arbetslösheten som vpk anger i sin motion. En
drastisk minskning av antalet industriarbeten i Sverige är oundviklig, om
nuvarande inriktning och industriella struktur får bestå. Den nya tekniken
kommer att slå ut mängder av arbeten, om den får utformas på grundval av
nuvarande sociala maktförhållanden. Den offentliga sektorns och de privata
servicenäringarnas datorisering gör det vidare tveksamt om något nettotillskott
av arbeten på dessa områden kan ske. Slutligen utgör de rådande
tendenserna på arbetsmarknaden ett hot såväl mot kvinnofrigörelsen som
mot lönarbetarnas allmänna rättsställning och en rättvis fördelning mellan
landets regioner.

Enligt utskottets uppfattning krävs det nu en övergripande nationell
politik mot arbetslösheten. Utskottet ansluter sig därvid till det program vpk
fört fram i motion 1049. Programmet innebär följande.

1. Ett nationellt industrialiseringsprogram i samhällelig regi måste upprättas.

2. De lönarbetande måste inom ramen för en samhällelig, politisk styrning
påverka den tekniska utvecklingen.

3. Ett omfattande program för den offentliga sektorns utbyggnad och
förbättring måste utarbetas.

4. En allmän arbetstidsförkortning måste genomföras.

5. Den nuvarande arbetsmarknadspolitiken måste reformeras.

Det föreslagna programmet bör på ett effektivt sätt kunna vända
utvecklingen på arbetsmarknaden. Utskottet delar vpk:s uppfattning att ett
riktmärke för industripolitiken bör vara att under en uppbyggnadstid tillföra
industrin 100 000 nya arbetsplatser.

Utskottet vill slutligen - i likhet med vpk - peka på den offentliga sektorns
betydelse för sysselsättningen. Utan en utbyggnad av en rad offentliga
verksamheter kan man över huvud taget knappast föra en meningsfull politik
riktad mot arbetslösheten och undersysselsättningen. Denna sektor bör
följaktligen byggas ut också av sysselsättningsskäl.

Vad utskottet anfört om förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden
- som innebär ett bifall till motion 1049 i motsvarande del - bör
regeringen underrättas om. Övriga i sammanhanget behandlade motioner
avstyrks.

AU 1983/84:21

123

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:1049 yrkandena 1
och 2 samt med avslag på proposition 1983/84:100 bilaga 15 i
motsvarande del och motionerna 1983/84:568 yrkande 1 i
motsvarande del, 1983/84:916 yrkandena 1 och 2 i motsvarande
del och 1983/84:2507 yrkande 1 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)

Alf Wennerfors (m), Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Elver
Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Håkan Stjernlöf (m) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar ”Utskottet vill”
och på s. 26 slutar ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utvecklingen på arbetsmarknaden är oroande. Arbetslösheten har nått för
svenska förhållanden mycket höga tal. Samtidigt har de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna varit mer omfattande än någonsin.

Det är uppenbart att det finns påtagliga brister i arbetsmarknadens sätt att
fungera. Utbud och efterfrågan har allt svårare att mötas. Samtidigt som
arbetslösheten når rekordnivåer, efterlyser delar av industrin yrkeskunnig
personal för att kunna expandera. Bristen på yrkesarbetare uppträder f. ö.
allt tidigare i konjunkturuppgångarna.

Arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgift är att i varje konjunkturläge
främja anpassningen på arbetsmarknaden. Omställningar måste stimuleras
och underlättas. För denna uppgift krävs målmedvetna insatser inom
platsförmedlingen, arbetsmarknadsutbildningen osv. Däremot kan det inte
ankomma på arbetsmarknadspolitiken i sig att skapa arbete åt alla.

Enligt utskottets uppfattning följer den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken
ett traditionellt mönster som inte är anpassat till 1980-talets
problem. Den betydande miljardsatsningen på arbetsmarknadspolitiken
inger mot denna bakgrund starka betänkligheter.

Det finns också tecken som tyder på att misstron mot den förda politiken
tilltagit. Ett exempel härpå är framställningar från kommunalt håll med
innebörd att man inom kommunerna önskar få ta i anspråk de arbetsmarknadspolitiska
medel som utgår i kommunen för att i stället använda dem för
egna initiativ.

Utskottet ansluter sig därför till de krav på en förnyelse av arbetsmarknadspolitiken
som moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet
ger uttryck för i partimotionerna 916, 568 resp. 2507. Insatserna bör i
fortsättningen i väsentligt större utsträckning inriktas på att skapa förutsättningar
för tillkomsten av nya arbetstillfällen inom näringslivet. Det är

AU 1983/84:21

124

angeläget att de resurser som satsas på förmedlingsarbetet, utbildningen,
beredskapsarbeten, ungdomslagen m. m. ges en sådan inriktning.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste i ökad utsträckning främja
flexibiliteten på arbetsmarknaden. Utbildningen fyller här en viktig funktion.
Det är viktigt att yrkesutbildningens kvalitet förbättras och att dess
inriktning förändras. En ökad samordning mellan arbetsmarknadsutbildningen
och den vuxenutbildning som bedrivs i kommunernas regi bör
eftersträvas.

Utskottet delar vidare motionärernas uppfattning att arbetsmarknadspolitiken
bör decentraliseras. Möjligheter bör ges för alternativa former för
förmedling av arbete på vissa områden. Utskottet kommer därför senare i
betänkandet att föreslå att AMS-kommittén skall utreda förutsättningarna
härför.

Utskottet vill i sammanhanget stryka under vikten av att arbetsmarknadslagstiftningen
fortlöpande reformeras och anpassas till de förändrade
förutsättningarna på arbetsmarknaden.

Enligt utskottets uppfattning är det uppenbart att det finns ett mycket
starkt samband mellan företagens lönsamhet och sysselsättningsutvecklingen.
Inte minst är nivån på ungdomslönerna en betydelsefull faktor för
ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden. Även löneutvecklingens betydelse
för sysselsättningsutvecklingen bör därför noga beaktas av regeringen.

Vad utskottet anfört om arbetsmarknadspolitikens inriktning med anledning
av motionerna 916, 568 och 2507 från moderata samlingspartiet,
centerpartiet resp. folkpartiet bör ges regeringen till känna. Vpk-motion
1049 avstyrks i denna del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:568
yrkande 1 i motsvarande del, 1983/84:916 yrkande 2 i motsvarande
del och 1983/84:2507 yrkande 1 i motsvarande del samt
med avslag på propositionen i motsvarande del och motion
1983/84:1049 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

4. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar ”Utskottet vill”
och på s. 26 slutar ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är den höga arbetslösheten i landet
oacceptabel. Arbetslösheten har tilltagit trots konjunkturuppgången och de
betydande arbetsmarknadspolitiska satsningarna.

AU 1983/84:21

125

Utskottet delar vpk:s uppfattning att det krävs en omläggning av den förda
politiken om utvecklingen skall kunna vändas.

Dagens svenska arbetsmarknadspolitik är organiserad för att möta
tillfälliga vågor av begränsad arbetslöshet. Den är inte relevant i massarbetslöshetens
epok. Långsiktiga, kroniska problem i ett samhälle kan inte
lösas med improvisatoriska och - sett i förhållande till problemens
svårighetsgrad - primitiva medel.

En rad förändringar i arbetsmarknadspolitiken måste därför genomföras.
Som vpk framhåller i partimotion 1049 måste den knytas till den nya
industripolitiken och till utbyggnaden inom den offentliga sektorn. Den
måste aktivt utveckla människors kompetens inför det nya industrisamhället,
i stället för att som nu alltför mycket tjänstgöra som förvaringsplats för
växande kategorier människor, vilka den kommersiella ekonomin utdömt
som överflödiga.

Arbetsmarknadsåtgärdernas innehåll och syfte bör förändras i betydelsefulla
delar. De bör bättre utveckla människors kunnande och ansluta till
deras yrkesskolning, överallt där så är möjligt. De arbetandes rättsliga
ställning bör stärkas och tvångsmomenten avvecklas. Rätten till understöd
vid arbetslöshet skall inte villkoras med ett tvång att ta vilket arbete som
helst. Rättssituationen för arbetande inom arbetsmarknadspolitikens ram
skall inte generellt vara sämre än i övriga arbetslivet.

Arbetsmarknadsåtgärder skall kopplas till bl. a. utbyggnaden inom den
offentliga sektorn. Inriktningen bör vara, att ett första steg av arbete
och/eller studier på ett organiserat sätt skall leda över i fastare anställningsformer.
Bristerna beträffande ungdomslagen bör vidare rättas till och
subventioneringen till de s. k. rekryteringsplatserna upphöra. Till detta
återkommer utskottet i ett senare avsnitt.

Utskottet delar även vpk.s uppfattning att en särskild sysselsättningsbudget
bör upprättas. Den frågan behandlar utskottet mer utförligt i ett senare
avsnitt.

Med en sådan ny inriktning blir arbetsmarknadspolitiken - som vpk
framhåller - inte en förvaringsram för arbetslösa, där samhället tar över
kostnaden för privatkapitalets utslagning och ansvarar för kontrollen av de
arbetslösa. Den blir i stället ett led i kampen för att avskaffa arbetslöshet och
undersysselsättning som samhälleligt fenomen.

Vad utskottet anfört om riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken innebär ett
bifall till vpk-motion 1049 i motsvarande del. Övriga i sammanhanget
behandlade motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen dels med bifall till motion 1983/84:1049 yrkande 4,
dels med avslag på propositionen i motsvarande del samt
motionerna 1983/84:568 yrkande 1 i motsvarande del, 1983/

AU 1983/84:21

126

84:916 yrkande 2 i motsvarande del och 1983/84:2507 yrkande 1
i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

5. Tilläggsdirektiv till AMS-kommittén m. m. (mom. 3 och 4)

Alf Wennerfors (m), Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Elver
Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Håkan Stjernlöf (m) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar ”Utskottet vill”
och på s. 33 slutar ”moderata samlingspartiet” bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknadsverkets uppgifter och de arbetsmarknadspolitiska instrumenten
har vuxit kraftigt under 1970-talet. Uppgifter har tillkommit som i
egentlig mening inte är arbetsmarknadspolitiska, liksom sådana som ligger
på gränsen mellan arbetsmarknadspolitik och andra politikområden. Kraven
på arbetsmarknadsverket har också ökat därigenom att antalet arbetssökande
har ökat kraftigt samtidigt som tillgången på lediga platser varit
otillräcklig.

Arbetsmarknadsverket har under åren tillförts betydande resurser för att
klara sin uppgift. Antalet personer som är verksamma vid verket har i stort
sett tiodubblats sedan AMS kom till år 1948 och uppgår nu till ca 12 000.
Verkets utgifter i förhållande till statsbudgeten har flerdubblats.

Det är ofrånkomligt att arbetsmarknadsverkets kraftiga expansion också
fått negativa följdverkningar. Arbetsmarknadsverket har uppfattats som
centralstyrt, byråkratiskt och ineffektivt.

Det är mot denna bakgrund positivt att verket tagit initiativ till ett internt
översynsarbete som syftar till en förbättrad effektivitet och en ändrad
inriktning av insatserna mot den platsförmedlande verksamheten.

Arbetsmarknadsutskottet uttalade redan våren 1979 att det förelåg skäl för
en mer ingående, parlamentarisk utredning om arbetsmarknadsverkets
organisation och arbetsformer. Den dåvarande regeringen tillsatte därefter
den s. k. AMS-kommittén med parlamentarisk representation. Enligt
utskottets uppfattning är det olyckligt att den socialdemokratiska regeringen
sedermera inskränkte kommitténs direktiv.

Utskottet har i ett tidigare avsnitt framhållit att arbetsmarknadspolitiken
bör ges en ny inriktning som svarar upp mot de krav som ställs på 1980-talets
arbetsmarknad. Det är angeläget att AMS-kommittén ges förutsättningar att
på ett odogmatiskt och förutsättningslöst sätt överväga arbetsmarknadsverkets
ansvar och uppgifter i det sammanhanget.

En viktig fråga i sammanhanget är behovet av decentralisering av
arbetsmarknadspolitiken och av arbetsmarknadsverkets funktioner. Denna
ståndpunkt har även förts fram från moderata samlingspartiet, centerpartiet
och folkpartiet. Enligt utskottets uppfattning bör det ankomma på AMS -

AU 1983/84:21

127

kommittén att pröva förutsättningarna för en betydande decentralisering av
arbetsmarknadsverkets verksamhet. Härvid bör närmare studeras olika
modeller för omorganisation, bl. a. den av moderata samlingspartiet
föreslagna. Riksdagen bör göra ett uttalande med denna innebörd. Vad
utskottet anfört i denna del tillgodoser här aktuella yrkanden i motionerna
568 av centerpartiet, 916 av moderata samlingspartiet och 1336 av Sten
Svensson (m) och Björn Körlof (m).

En aktuell fråga är kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken. I
kommuner tas i dag egna initiativ i syfte att hålla arbetslösheten nere i den
egna kommunen. Kommuner har även begärt statsmakternas stöd för skilda
försöksverksamheter.

Som tidigare nämnts ingår i kommitténs uppdrag att pröva ansvarsfördelningen
mellan kommunerna och statsmakterna i arbetsmarknadspolitiken.
Hithörande frågor skall f. ö. även utredas i den nyligen tillsatta stat-kommun-beredningen.
Motion 1920 av Pär Granstedt m. fl. (c) kan därmed anses
vara tillgodosedd. Motionärerna föreslår nämligen en utredning om ett
överförande av huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken och motsvarande
resurser till kommunerna.

Arbetsmarknadsutskottet anser vidare att det finns anledning se positivt
på förekomsten av alternativa former för arbetsförmedling inom vissa
specialområden. Skall arbetsmarknadsverket fungera rationellt och effektivt
med de resurser som står till buds bör verket inte ensamt försöka svara upp
mot de speciella förmedlingskrav som finns inom vissa avgränsade områden
på arbetsmarknaden, t. ex. kultursektorn och kontorsservicesektorn. En
alternativ enskild förmedlingsverksamhet av sådant slag bör f. ö. kunna
innebära ökade insatser till förnyelse i verksamheten. Arbetsmarknadsverket
bör få möjlighet att koncentrera sig på uppgifter man har förutsättningar
att klara på ett bra sätt.

En översyn av arbetsförmedlingslagen med denna inriktning bör snarast
komma till stånd inom AMS-kommittén. Detta bör ges regeringen till
känna.

Utskottets ställningstagande på denna punkt bör tillgodose aktuella
yrkanden i partimotionerna 916 och 2507 av moderata samlingspartiet resp.
folkpartiet samt motionerna 1906 av Anders Björck m. fl. (m) och till viss del
1965 av Allan Åkerlind (m).

AMS har som ett led i sitt pågående serviceprogramarbete diskuterat
distriktsarbetsnämndernas roll. Bakgrunden härtill är att det har visat sig att
erfarenheterna av dessa nämnder varierar. Det finns distriktsarbetsnämnder
som fungerar väl. Det finns emellertid också åtskilliga nämnder som fungerar
mindre väl. Nu planeras av AMS en försöksverksamhet med olika inriktning
för verksamheten i tre nämnder. Även AMS-kommittén kan komma att
behandla distriktsarbetsnämndernas verksamhet.

Mot bakgrund av erfarenheterna av distriktsarbetsnämndernas verksamhet
hittills anser utskottet att det är angeläget med den beslutade

AU 1983/84:21

128

försöksverksamheten. Visar det sig att nämnderna inte fyller en uppgift i
arbetsmarknadspolitiken bör de givetvis avskaffas.

Det får ankomma på AMS-kommittén att följa den planerade försöksverksamheten
och därefter ta ställning i frågan.

Kravet på en avveckling av distriktsarbetsnämnderna, som framförs i
motionerna 916 av moderata samlingspartiet och 871 av Birger Hagård (m),
bör med anledning av vad utskottet anfört inte nu föranleda någon
riksdagens åtgärd.

I det pågående översynsarbetet inom AMS har även ingått att pröva
byggarbetsnämndernas arbetsformer. AMS har nu beslutat att byggarbetsnämnderna
fr. o. m. den 1 april i år skall få ändrade arbetsformer. De skall
bl. a. få ökade möligheter att ägna sig åt mera långsiktiga och övergripande
frågor. De skall därför avlastas en del av rutinärendena. Nämnderna som nu
sammanträder åtta gånger per år skall i fortsättningen sammanträda ca fyra
gånger per år.

Utskottet anser för sin del att byggarbetsnämnderna inte längre fyller den
funktion de gjort tidigare. Bakgrunden härtill är den väsentligt reducerade
byggvolymen i landet. En avveckling kan därför i och för sig övervägas.

AMS har nyligen beslutat införa nya arbetsformer för byggarbetsnämnderna.
Utskottet utgår från att AMS-kommittén i sitt arbete noga följer hur
den nya ordningen utfaller och därefter tar ställning till byggarbetsnämndernas
framtid. Med hänvisning härtill bör de i sammanhanget behandlade
motionerna inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande övriga punkter i moderata samlingspartiets förslag till
tilläggsdirektiv till AMS-kommittén vill utskottet hänvisa till pågående
utredningsarbete inom verket och inom AMS-kommittén. Här kan nämnas
att organisationen av AMU-utbildningen f. n. övervägs inom verket och
arbetsmarknadsdepartementet.

Utskottet har med det anförda behandlat moderata samlingspartiets
motion 916 beträffande frågan om tilläggsdirektiv till AMS-kommittén. Som
framgått har utskottet i viktiga avsnitt ställt sig bakom motionärernas förslag.
I andra delar har utskottet hänvisat till det utredningsarbete som pågår.

dels att utskottets hemställan under 3 och 4 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utredning om privatisering av arbetsförmedlingen
att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:916
yrkandena 9 i motsvarande del och 11 i motsvarande del,
1983/84:1906,1983/84:1965 och 1983/84:2507 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

AU 1983/84:21

129

4. beträffande utredning om decentralisering inom arbetsmarknadspolitiken att

riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:568
yrkande 2, 1983/84:916 yrkande 9 i motsvarande del och
1983/84:1336 i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

6. Behovet av en särskild sysselsättningsbudget (mom. 9)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar ”Utskottet delar”
och slutar ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en särskild sysselsättningsbudget
bör utarbetas och föreläggas riksdagen varje år. Skälet härtill är bl. a.
att arbetslösheten kommit att bli en restpost när andra samhällspolitiska mål
läggs fast i finansplan och statsbudget. Som vpk föreslår bör en sådan
sysselsättningsbudget innefatta såväl den statliga som den kommunala
sektorn.

Vad utskottet anfört om behovet av en sysselsättningsbudget - som
innebär ett bifall till vpk-motion 2458 och motion 373 av Egon Jacobsson (s)
och Bengt Silfverstrand (s) i motsvarande del - bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande behovet av en särskild sysselsättningsbudget

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:373 yrkande 1
och 1983/84:2458 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

7. Riktlinjer för att främja ungdomarnas situation på arbetsmarknaden
(mom. 13)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar ”Enligt
utskottets” och på s. 41 slutar ”motsvarande del” bort ha följande
lydelse:

Arbetslösheten i vårt land är till stor del en arbetslöshet bland ungdomar,
och stora arbetsmarknadspolitiska resurser måste avdelas till stöd för dem. I
februari i år var i runt tal 100 000 ungdomar omhändertagna i olika åtgärder,
65 000 av dem var under 20 år. Därutöver var 37 000 ungdomar öppet
arbetslösa.

Insatserna för ungdomar är större än någonsin tidigare. Ändå ligger
arbetslösheten vid en nivå som för bara ett par år sedan skulle ha betraktats

9 Riksdagen 1983/84.18saml. Nr21

AU 1983/84:21

130

som onormalt hög. Detta är bakgrunden till de slutsatser som dras i motion
916av AlfWennerforsm. fl. (m) och som utskottet kan instämma i, nämligen
att den växande ungdomsarbetslösheten är en viktig förklaring till den totalt
sett höga arbetslösheten, att ungdomarna tar i anspråk en alltför stor del av de
arbetsmarknadspolitiska resurserna och att denna utveckling i sin tur beror
på att man inte är beredd att erkänna och angripa grundorsakerna till
arbetslösheten bland ungdomar. Som sägs i motionen är grundproblemen
följande:

Bristerna i yrkesutbildningssystemet.

Bristen på kontakt mellan skola och arbetsliv.

Höga ungdomslöner i förhållande till den vuxna arbetskraften.

Arbetsmarknadslagstiftningens favorisering av äldre arbetskraft och redan
anställda.

Bristen på kunskaper om arbetsmarknadens krav bland ungdomarna.

Dessa problem spänner över skilda politikområden. Utskottet återkommer
i det följande till frågan om ingångslönerna för ungdomar, men det bör
redan nu slås fast att anpassning av lönesättningen till ungdomarnas
kunskaper och erfarenheter är den faktor som på sikt mer än andra
bestämmer ungdomarnas chanser till varaktiga jobb.

Arbetsmarknadslagarna måste förändras så att de inte missgynnar
ungdomarna. Detta bör vara en målsättning för kommande förändringar på
det arbetsrättsliga området, att beaktas vid övervägandena härom i den
särskilda arbetsgrupp som inom regeringskansliet är verksam på detta
rättsområde.

Skolans insatser för att förbereda eleverna för inträdet på arbetsmarknaden
behöver förbättras. Av särskild betydelse i det hänseendet är att få till
stånd en bättre och mer verklighetsanpassad yrkesutbildning.

Mot bakgrund av de mycket goda erfarenheterna av försöken med
gymnasial lärlingsutbildning under de senaste åren gjorde utskottet i höstas
under bred enighet uttalanden till förmån för en fortsatt utbyggnad av denna
form av yrkesutbildning. Med en sådan yrkesutbildning blir det möjligt att
höja yrkeskompetensen och bygga nya och stabila broar mellan skola och
arbetsliv som på ett bättre sätt öppnar vägen till reguljära arbeten. Detta är
en viktig egenskap hos lärlingsutbildningen. Erfarenheterna både i vårt land
och utomlands visar att övergången mellan skola och arbetsliv är ett vitalt
problem att lösa om man med framgång skall ta upp kampen mot
ungdomsarbetslösheten.

Det saknas anledning att nu närmare gå in på utformningen av
lärlingsutbildningen. Vad det i detta sammanhang är fråga om är att
framhäva grundläggande element i en strategi som syftar till att återställa
ungdomarnas möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Från arbetsmarknadspolitiska
synpunkter framstår lärlingsutbildningen som ett utomordentligt
viktigt led i en sådan strategi.

AU 1983/84:21

131

Utskottet föreslår att riksdagen uttalar sin anslutning till de riktlinjer som
med anledning av motion 916 ovan förordas med syfte att främja
ungdomarnas situation på arbetsmarknaden och underrättar regeringen
härom.

Med det anförda tillgodoses motion 1336 i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande riktlinjer för att främja ungdomarnas situation på
arbetsmarknaden

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 4 och
med anledning av motion 1983/84:1336 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Ungdomsgaranti (mom. 14)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar ”Riksdagen
fattade” och slutar ”i motionen” bort ha följande lydelse:

Vid årsskiftet infördes ett rekryteringsbidrag som under sex månader
täcker halva lönekostnaden för nyanställda. Floran av statliga lönesubventioner
till det privata näringslivet har därmed fått ett nytt tillskott. Denna
subventionspolitik är i grunden felaktig och bör avvecklas. Lämpligen kan
avvecklingen börja med att det nya rekryteringsbidraget avskaffas.

Det har vid bidragets tillkomst förutsatts att arbetslösa ungdomar skall
vara en av målgrupperna. När det gäller dem bör samhället kunna kräva att
de större och vinstgivande företagen garanterar anställningar till ett antal
som står i proportion till arbetsstyrkan. Regeringen bör få i uppdrag att
utarbeta förslag till en ungdomsgaranti med denna utformning.

Vad utskottet anfört i anslutning till motion 1049 i denna del bör delges
regeringen.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande ungdomsgaranti

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1049 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Kartläggning av den framtida arbetsmarknaden för ungdomar
(mom. 15)

Arne Fransson (c), Elver Jonsson (fp) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar ”De frågor” och
slutar ”utan åtgärd” bort ha följande lydelse:

De omfattande åtgärder som har vidtagits till stöd för ungdomarna har inte

AU 1983/84:21

132

kunnat minska den faktiska arbetslöshet som råder bland dem. Risk finns att
de temporära hjälpåtgärderna blir permanenta lösningar. Om man vill
förebygga en sådan utveckling kan det vara lämpligt, såsom förordas i motion
2507, att börja med att skaffa en samlad bild av ungdomarnas förväntningar å
ena sidan och deras faktiska möjligheter att komma in i yrkeslivet å den
andra. Det är också betydelsefullt att få en uppfattning om det finns en
beredskap hos parterna på arbetsmarknaden att anpassa och utveckla
arbetsplatserna i en riktning som överensstämmer med ungdomarnas
förväntningar liksom om möjligheterna till attitydpåverkan hos ungdomarna
när det gäller deras utbildnings- och yrkesval.

Det kartläggningsarbete som här förordas är att se som en komplettering
av den planerings-, uppföljnings- och prognosverksamhet som bedrivs eller
initieras av bl. a. arbetsmarknads- och utbildningsmyndighetema. I motionen
föreslås att kartläggningen anförtros en arbetsgrupp med företrädare för
forskningen, arbetsmarknadens parter och för ungdomar som nyss avslutat
sin yrkesutbildning. Detta kan vara ett lämpligt arbetssätt, men det bör i
vanlig ordning få ankomma på regeringen att bestämma om formerna för
arbetets bedrivande.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande kartläggning av den framtida arbetsmarknaden för
ungdomar

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2507 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Ingångslöner för ungdomar (mom. 16)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar ”Frågan om” och
slutar ”Malmöhus län” bort ha följande lydelse:

Lönesättningen för ungdomar är sannolikt den viktigaste orsaken till den
stadigt ökande arbetslösheten bland ungdomar. Insikten härom har på
senare år vunnit spridning i allt bredare kretsar. Generellt sett råder dock
fortfarande förhållandevis små löneskillnader mellan ungdomar och äldre
arbetstagare med yrkeserfarenhet. Såsom anförs i motion 916 av Alf
Wennerfors m. fl. (m) behövs en fortsatt bred opinionsbildning för att driva
på utvecklingen med syfte att genom lönebildningen öka ungdomarnas
konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Utskottet vill därför för sin del uttala
att det föreligger ett behov av en snabb anpassning av ungdomarnas
ingångslöner i förhållande till lönerna för den äldre och mer erfarna
arbetskraften. Regeringen bör kunna ta initiativ till en sådan utveckling
genom att verka för att lönesättningen för de statsanställda och för personer

AU 1983/84:21

133

sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder anpassas bättre till kraven på
en större lönespridning med hänsyn till ålder och yrkeserfarenhet. Utskottet
föreslår att riksdagen ansluter sig till dessa uttalanden från utskottets sida och
underrättar regeringen härom.

Det skall därtill hänvisas till att överenskommelsen i höstas om verksamheten
i ungdomslag förutsatte att särskilda ungdomsavtal träffas av parterna
på arbetsmarknaden med underförstått lägre löner än som gäller i dag.

Med det anförda tillgodoses syftet med motion 2507 om överläggningar om
särskilda ungdomslöner medan motion 1094 om ungdomslöner i Malmöhus
län inte påkallar någon åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande ingångslöner för ungdomar

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 3 samt
med anledning av motion 1983/84:2507 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Förslag om arbete och utbildning åt ungdom (mom. 18 och 19)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar ”Sorn framgått”
och slutar ”motion 877” bort ha följande lydelse:

Allvarliga invändningar kan riktas mot den nya verksamheten med
ungdomslag. Det skedde redan vid besluten i höstas om verksamhetens
tillkomst. Här skall särskilt påtalas att det är en klar brist att verksamheten
saknar en bestämd målsättning. Det är inte meningen att skapa fasta jobb,
och det är tveksamt om verksamheten ens ger ungdomarna någon möjlighet
till vidareutveckling. Ungdomslagen borde ha ett eget syfte, nämligen att i
förening med lämpliga utbildningsinsatser utgöra ett trappsteg för ungdomarna
till fastare anställningar som knyts till en långsiktig utbyggnad av den
offentliga sektorn.

Till de negativa sidorna av verksamheten hör att arbete som regel endast
får utföras på halvtid. Det är särskilt olyckligt att man i fråga om arbetstiden
fått en uppdelning av ungdomarna, så att en del av dem har rätt att arbeta på
heltid medan de övriga, och de utgör flertalet, får nöja sig med halvtidsarbete.
I stället borde det vara så att arbetstiden i ungdomslagen följer
normerna på den reguljära arbetsmarknaden. Det är inte nödvändigt att
arbetstiden helt fylls med arbete. Tvärtom kan anställningen i ungdomslagen
göras mer framåtsyftande genom att en del av arbetstiden utnyttjas för
studier.

Bristerna i ungdomslagen måste rättas till, och det bör uppdras åt
regeringen att lägga fram förslag som syftar till att full tid i form av arbete och
utbildning skall kunna erbjudas alla. Vid regeringens överväganden bör

AU 1983/84:21

134

uppslag kunna hämtas från den s. k. Örebromodellen, dvs. den form av
värvning av arbete och utbildning som den nämnda kommunen har
presenterat för regeringen. Regeringen bör vara oförhindrad att pröva andra
modeller. Förslagen i motion 877 kan sålunda utgöra ett alternativ. Ingenting
hindrar heller att man provar nya former för den utbyggda verksamheten
med ungdomslag i vissa försökslän, däribland Värmland på grund av den
bekymmersamma situationen för ungdomarna i det länet.

dels att utskottets hemställan under 18 och 19 bort ha följande lydelse:

18. beträffande förslag om arbete och utbildning åt ungdom

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1049 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande utvidgad verksamhet med ungdomslag i Värmlands
län

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:877 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Verksamheten i ungdomslag (mom. 20)

under förutsättning av bifall till reservation 11

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar ”När
lagstiftningen” och på s. 51 slutar ”av riksdagen” bort ha följande
lydelse:

Vid ungdomslagens tillkomst förutsattes i riksdagsbeslutet att verksamheten
skulle utvärderas och att redovisning härför skulle lämnas i riksdagen till
hösten 1984. De framställningar om tillkännagivanden till regeringen som nu
görs i motionerna 568 (c), 916 (m), 1336 (m) och 2507 (fp) utgör i huvudsak
markeringar av vissa punkter i de direktiv för utvärderingsarbetet som
tidigare har lämnats.

I det föregående har utskottet uttalat sig för att regeringen skall få i
uppdrag att lägga fram förslag till en utveckling av verksamheten med
ungdomslag så att denna på ett organiserat sätt kan leda över ungdomarna till
anställningar i fastare former genom att den kopplas till en långsiktig
utbyggnad av den offentliga sektorn. Vid bifall till utskottets förslag kommer
vad som anförts i motionerna att sakna aktualitet, och de avstyrks därför i de
motsvarande delarna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande verksamheten i ungdomslag

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:568 yrkande 3, 1983/
84:916 yrkande 7, 1983/84:1336 i motsvarande del samt
1983/84:2507 yrkande 3.

AU 1983/84:21

135

13. Ungdomsföretagande (mom. 21)

Alf Wennerfors (m), Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Elver
Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Håkan Stjernlöf (m) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar ”Den
stödverksamhet” och slutar ”motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Ekonomiskt stöd till egenföretagande bland ungdomar kan sökas hos
barn- och ungdomsdelegationen som har ett engångsanslag till sitt förfogande
under innevarande budgetår. Efter det senaste årsskiftet har tillkommit
den nya möjligheten för ungdomar i åldern 18-19 år som startar eget att få
bidrag med 600 kr. per vecka i stället för den lön de skulle ha fått om de
arbetat i ett ungdomslag. Utbildningsbehovet har man sökt tillgodose genom
Starta eget-kurser på AMU-centra.

Dessa stödåtgärder tjänar ett påtagligt syfte. Intresset för egenföretagande
har nämligen vuxit bland ungdomar. Ett av skälen är givetvis de ökande
svårigheterna för dem att komma in på arbetsmarknaden. Det är angeläget
att ta till vara ungdomarnas vilja att på egen hand ta sig ur sin
arbetslöshetssituation genom att satsa på egen verksamhet. Man kan i
sammanhanget föra på tal den ”barfotaföretagsamhet” eller de ”lokala
anställningsinitiativ” som spontant håller på att växa fram bland de
arbetslösa i Europa. Enligt uppgift har det inom den Europeiska gemenskapens
länder skapats i runt tal en miljon nya arbetstillfällen genom sådana
initiativ.

Vad det nu gäller är att gå vidare och effektivisera de stödformer som
hittills på försök har använts. Bl. a. bör man ta upp frågan om att finna andra
och fastare former för stöd till etableringar. I samband med att ett sådant stöd
kommer till stånd bör övervägas att decentralisera handläggningen. I första
hand borde det kunna ske till utvecklingsfonderna. Det är under alla
förhållanden väsentligt att det organ som skall handha stödverksamheten får
möjlighet att göra det i lokalt anpassade former utan byråkratiska
åtsnörningar.

Även utbildningsfrågorna bör ägnas uppmärksamhet. Egenföretagande
kräver kunnande. En av frågorna är hur man på bästa sätt skall samordna
Starta eget-kurserna inom arbetsmarknadsutbildningen och motsvarande
utbildning i utvecklingsfondernas regi med de utbildningsaktiviteter som
äger rum i anslutning till den kommunala ungdomslagsverksamheten.

Enligt utskottets mening bör det således uppdras åt regeringen att
överväga hur man skall utveckla och effektivisera stödet till nyföretagande
bland ungdomar. De utgångspunkter som har angetts för dessa överväganden
är självfallet inte uttömmande - här har t. ex. inte berörts den skatte- och
avgiftsproblematik som kan finnas. Det är dock inte meningen att
övervägandena skall behöva föras för långt, utan det bör vara möjligt för

AU 1983/84:21

136

regeringen att snabbt lägga fram förslag i ämnet för riksdagen. Senast bör det
ske till våren 1985.

Regeringen bör underrättas om vad utskottet anfört med anledning av
motionerna 734, 916 och 1336.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande ungdomsföretagande

att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:734,
1983/84:916 yrkande 5 och 1983/84:1336 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Arbetsmarknadsverkets personalresurser (mom. 27)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar ”Utskottet
tillstyrker” och på s. 57 slutar ”statliga handikappkommittén” bort ha
följande lydelse:

Arbetsmarknadsverket har under åren tillförts betydande personalresurser.
I stället för att ytterligare tillföra verket förstärkningar bör effektiviteten
förbättras.

Det är ofrånkomligt att utvecklingen med ständigt fler arbetssökande vid
arbetsförmedlingarna har skapat ett hårt tryck på platsförmedlingsfunktionen
inom arbetsmarknadsverket. De förmedlande resurserna bör därför
förstärkas. Detta bör - som moderata samlingspartiet föreslår - ske genom
att resurser motsvarande 100 tjänster överförs från AMS centralt och från
länsarbetsnämndens administration till arbetsförmedlingarna.

Vad utskottet med bifall till moderata samlingspartiets motion 916 i
motsvarande del anfört om personalresurserna inom arbetsmarknadsverket
bör regeringen underrättas om. Vpk-motionen 2060 avstyrks i motsvarande
del.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande arbetsmarknadsverkets personalresurser

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 10 samt
med avslag på regeringens förslag och motion 1983/84:2060
yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

15. Arbetsmarknadsverkets personalresurser (mom. 27)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar ”Utskottet
tillstyrker” och på s. 57 slutar ”statliga handikappkommittén” bort ha
följande lydelse:

AU 1983/84:21

137

Utskottet har inget att invända mot regeringens förslag beträffande
förstärkningar till arbetsförmedlingen för insatser i krisdrabbade branscher
och regioner m. m. Utskottet vill härutöver - i likhet med vpk - fästa
uppmärksamheten på behovet av förstärkta förmedlingsinsatser för handikappade
arbetssökande. Denna grupp arbetssökande riskerar annars att bli
eftersatt vid förmedlingen av arbetskraft. Det är således angeläget att - som
vpk föreslår - distriktskontoren tillförs vardera två arbetsförmedlare för
detta ändamål. Detta ställningstagande - som innebär bifall till vpk-motion
2060 i motsvarande del - bör regeringen underrättas om. Motion 916 i
motsvarande del avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande arbetsmarknadsverkets personalresurser

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2060 yrkande 1 i
motsvarande del och med anledning av regeringens förslag samt
med avslag på motion 1983/84:916 yrkande 10 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Tillsynen av enskilda förmedlingar (mom. 34)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar ”Utskottet
övergår” och slutar ”till arbetsmarknadsdepartementet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet uttalat sig om behovet av en
förstärkning av förmedlingsinsatserna. Detta bör kunna ske genom en intern
omfördelning av resurserna.

För att underlätta de förändringar som krävs bör enligt moderata
samlingspartiet tillsynen av de enskilda förmedlingar som ges tillstånd att
etablera sig överflyttas från AMS till arbetsmarknadsdepartementet. Utskottet
delar denna uppfattning. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag i
denna riktning under våren 1984. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande tillsynen av enskilda förmedlingar

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Arbetsförmedlingsuppdrag för ungdomar (mom. 35)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

AU 1983/84:21

138

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Situationen på arbetsmarknaden har under senare år varit särskilt
besvärlig för ungdomarna. Utskottet har i ett tidigare avsnitt redovisat
åtgärder som krävs för att vända utvecklingen. I detta sammanhang vill
utskottet - i likhet med moderata samlingspartiet - peka på behovet av mer
effektiva förmedlingsinsatser bland ungdomarna. Här bör nya grepp prövas.
Bl. a. bör de positiva erfarenheter i detta hänseende som vunnits inom ramen
för de många ungdomsprojekten tas till vara. Det gäller både möjligheterna
att snabbare placera ungdomarna i arbete och förmedlingsverksamhet som
finansieringskälla för ungdomsprojekten. De ändringar i lagen om arbetsförmedling
som kan bli nödvändiga bör regeringen vidta snarast. Utskottets
ställningstagande på denna punkt - som innebär ett bifall till motion 916 i
denna del - bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets yttrande under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande arbetsförmedlingsuppdrag för ungdomar

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 11 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

18. Avskaffande av lagen om allmän platsanmälan (mom. 36)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar ”1 motion” och
slutar ”föreliggande del” bort ha följande lydelse:

Som utskottet tidigare i betänkandet redovisat gäller det för arbetsmarknadsverket
att på ett mer effektivt sätt utnyttja de tillgängliga personalresurserna.
Bl. a. måste den platsförmedlande funktionen prioriteras. Det
gäller också att undanröja inslag i platsförmedlingens verksamhet som
uppenbart hämmar effektiviteten. Ett exempel härpå är lagen om allmän
platsanmälan. Denna lag har medfört att förmedlingarna i sitt dagliga arbete
måste administrera ett betydande antal anmälningar om redan tillsatta
platser. På motsvarande sätt har lagen fått negativa konsekvenser för
arbetsgivare som tvingas till en många gånger meningslös anmälan till
förmedlingen. De lediga platser som förmedlingen i själva verket har
användning för bör i huvudsak kunna komma förmedlingen till del lagen
förutan.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande avskaffande av lagen om allmän platsanmälan
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 13 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1983/84:21

139

19. Anslag till Arbetsmarknadsservice (moni. 38)

under förutsättning av bifall till reservation 14

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”anslagsbelopp avvisas” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt moderata samlingspartiets förslag
under anslaget Arbetsmarknadsservice som innebär att regeringens förslag
om särskilda medel för personalinsatser avstyrks. Utskottet förordade i
stället moderata samlingspartiets förslag beträffande en omfördelning av
personalresurserna inom verket. Utskottets ställningstagande innebär att
sammantaget 1 282 181 000 kr. bör anvisas under anslaget Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1984/85. I konsekvens härmed avstyrks vpk-motion
2060 i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 14 och
med anledning av regeringens förslag samt med avslag på
motion 1983/84:2060 yrkande 1 i motsvarande del till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 1 282 181 000 kr.

20. Anslag till Arbetsmarknadsservice (mom. 38)

under förutsättning av bifall till reservation 15
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”anslagsbelopp avvisas” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget i vpk-motion 2060 om
förstärkta förmedlingsinsatser bland handikappade. Detta ställningstagande
innebär att 27 milj. kr. behöver anvisas till anslaget Arbetsmarknadsservice
utöver regeringens förslag. Sammantaget bör således anslås 1 331 881 000 kr.
till det aktuella anslaget. Utskottets förslag innebär att motion 916 från
moderata samlingspartiet avstyrks i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. att riksdagen med bifall till motion 1983/84: 2060 yrkande 1 i
motsvarande del och med anledning av regeringens förslag samt
med avslag på motion 1983/84:916 yrkande 14 till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av
1 331 881 000 kr.

AU 1983/84:21

140

21. Huvudmannaskaps- och organisationsfrågor rörande arbetsmarknadsutbildningen
(mom. 39)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar ”Det är” och på s.
74 slutar ”bli tillgodosett” bort ha följande lydelse:

Regeringen avser att senare i år lägga fram en proposition om arbetsmarknadsutbildningens
framtida organisation. AMS slutför nu ett regeringsuppdrag
som går ut på att belysa möjligheterna att bedriva utbildningen i en från
AMS och SÖ fristående organisation. Utskottet anser i likhet med vad som
anförs i motion 916 av Alf Wennerfors m. fl. (m) att man bör eftersträva en
högre grad samordning av tillgängliga resurser hos olika utbildningsanordnare
och en mer decentraliserad marknadsstyrning. Därför bör de i motionen
angivna huvudpunkterna vara vägledande vid regeringens utformning av
organisationsförslagen i den kommande propositionen. Dessa huvudpunkter
är följande:

1. Den nuvarande arbetsmarknadsutbildningen överförs till regionala bolag
med kommuner och stat som bolagsbildare.

2. Finansiering av verksamheten sker via AMS inköp av arbetsmarknadsutbildning
från de regionala bolagen. Även de tidigare nämnda regionala
arbetsmarknadsstiftelserna kan självklart göra upphandlingar av utbildningstjänster
hos de nya regionala ”AMU-bolagen”. En aktiv utveckling
av kvalitet och inriktning av utbildningen bör på längre sikt leda fram till
att AMU-bolagen i länen på marknadsmässiga villkor kan sälja utbildningstjänster
till näringsliv och andra arbetsgivare för att täcka det
växande vidareutbildningsbehovet i framtiden.

3. Det skall stå AMS och andra statliga och kommunala utbildningsupphandlare
fritt att köpa utbildningstjänster hos andra användare om dessa
bedöms kunna klara kvalitets- och kostnadskrav bättre än det nya AMU.
På så sätt ökar inslaget av utvecklande konkurrens inom detta område.

Såsom anförs i motion 2099 av Per Unckel m. fl. (m) är det angeläget att
den nya organisationsformen främjar en kvalitativt god utbildning. Särskild
uppmärksamhet måste ägnas frågan om det pedagogiska ansvaret för
utbildning. Övervägas bör om inte delar av den nuvarande AMUverksamheten
- som är av stadigvarande karaktär - bör behandlas på ett sätt
som anknyter till motsvarande utbildningar inom gymnasieskolan och
Komvux.

Vad utskottet ovan anfört bör bringas till regeringens kännedom. Med de
redovisade ställningstagandena tillgodoses önskemålet i motion 1923 av
Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) om bevarad utbildningskvalitet. I övrigt kan
utskottet inte ställa sig bakom förslagen i motionen som avstyrks.

I budgetpropositionen har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av
vad arbetsmarknadsministern anfört om arbetsmarknadsutbildningens fram -

AU 1983/84:21

141

tida organisation. Eftersom utskottet har gått in på en sakprövning av
arbetsmarknadsministerns överväganden och föreslår riksdagen att ansluta
sig till vad utskottet därvid anfört avstyrks i konsekvens härmed yrkandet i
motion 1326 att riksdagen i detta sammanhang skall avstå från att ta ställning
till frågorna om arbetsmarknadsutbildningens huvudmannaskap och organisationsform.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande huvudmannaskaps- och organisationsfrågor rörande
arbetsmarknadsutbildningen

att riksdagen dels med bifall till motionerna 1983/84:916
yrkande 15 i motsvarande del och 1983/84:2099 i motsvarande
del samt med avslag på motionerna 1983/84:1326 och 1983/
84:1923 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört, dels lägger till handlingarna vad som anförts i propositionen
i fråga om arbetsmarknadsutbildningens framtida organisation.

22. Huvudmannaskaps- och organisationsfrågor rörande arbetsmarknadsutbildningen
(mom. 39)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar ”Det är” och på
s. 74 slutar ”bli tillgodosett” bort ha följande lydelse:

Som framgår av motion 1923 bör två huvudprinciper ligga till grund för den
framtida arbetsmarknadsutbildningen. För det första bör utbildningen vara
allsidig och bred. Målet skall vara att deltagarna även på litet längre sikt skall
kunna klara uppgifterna i arbetslivet. För det andra får utbildningen inte
styras av företagens kortsiktiga behov. Samhället bör inte låta arbetsmarknadsutbildningen
ta över företagens kostnader för pesonalutbildningen.

Om man låter AMS få ett dominerande inflytande över utbildningen finns
risk för att det går ut över utbildningens kvalitet och inriktning med hänsyn
till att i AMS verksamhet finns inbyggd en kraftig företagsanpassning. SÖ:s
medverkan har utgjort en garanti för en god nivå på utbildningen liksom för
kvalitet och jämförbarhet med annan motsvarande utbildning. SÖ bör
således även i fortsättningen ha ett avgörande inflytande över läroplaner och
pedagogisk tillsyn.

Om förändringar görs inom arbetsmarknadsutbildningen är det angeläget
att elevernas erfarenheter och kunskaper om utbildningen tas till vara.

AMS har fått i uppdrag att belysa möjligheterna att bedriva arbetsmarknadsutbildningen
genom en från AMS och SÖ fristående organisation. Det
bör redan nu klargöras att en sådan organisationsform inte kan accepteras
om den innebär att det politiska inflytandet över utbildningsverksamheten
därigenom minskar.

AU 1983/84:21

142

Vad utskottet med anslutning till motion 1923 anfört om utbildningens
kvalitet, företagsanpassning, huvudmannaskap och elevinflytande bör ges
regeringen till känna. Ställningstagandena innebär samtidigt att motionerna
916 av Alf Wennerfors m. fl. (m) och 2099 av Per Unckel m. fl. (m)
avstyrks.

I budgetpropositionen har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av
vad arbetsmarknadsministern anfört om arbetsmarknadsutbildningens framtida
organisation. Eftersom utskottet har gått in på en sakprövning av
arbetsmarknadsministerns överväganden och föreslår riksdagen att ansluta
sig till vad utskottet därvid anfört, avstyrks i konsekvens härmed yrkandet i
motion 1326 att riksdagen i detta sammanhang skall avstå från att ta ställning
till frågorna om arbetsmarknadsutbildningens huvudmannaskap och organisationsform.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande huvudmannaskaps- och organisationsfrågor rörande
arbetsmarknadsutbildningen

att riksdagen dels med bifall till motion 1983/84:1923 samt med
avslag på motionerna 1983/84:916 yrkande 15 i motsvarande
del, 1983/84:1326 och 1983/84:2099 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels
lägger till handlingarna vad som anförts i propositionen i fråga
om arbetsmarknadsutbildningens framtida organisation.

23. Samordningen av arbetsmarknadsutbildningen med andra utbildningsresurser
(mom. 40)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar ”1 de” och på s. 75
slutar ”och 2507” bort ha följande lydelse:

I såväl direktiven till AMS beträffande arbetsmarknadsutbildningens
organisation som i proposition 116 om gymnasieskola i utveckling har berörts
frågan om samverkan mellan olika utbildningsanordnare. Utskottet delar
uppfattningen i de föreliggande motionerna att riksdagen bör delge
regeringen sin uppfattning i frågan till ledning för övervägandena i den
kommande propositionen om arbetsmarknadsutbildningens organisation.

I dessa överväganden skall ingå ställningstaganden till det växande
resursproblem som den parallella utbyggnaden av utbildningsresurser inom
den gymnasiala yrkesutbildningen, yrkesskolorna, komvux och arbetsmarknadsutbildningen
utgör. Möjligheterna till samverkan mellan dessa utbildningsanordnare
bör noga prövas. Uppmärksamhet bör ägnas den utsträckning
i vilken man kan nyttiggöra den lediga kapacitet som kan komma att
uppstå i gymnasieskolan på grund av de minskande elevkullarna.

AU 1983/84:21

143

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande samordningen av arbetsmarknadsutbildningen med
andra utbildningsresurser

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:916 yrkande 15
i motsvarande del och 1983/84:2099 i motsvarande del samt med
anledning av motionerna 1983/84:568 yrkande 4 i motsvarande
del, 1983/84:869 och 1983/84:2507 yrkande 8 i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

24. Program för vuxenutbildning och system med ersättare, m. m. (mom. 43)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar ”Det bör” och på
s. 78 slutar ”och 2053” bort ha följande lydelse:

Motion 1050 från vänsterpartiet kommunisterna motiverar från arbetsmarknadspolitiska
utgångspunkter förslaget om en rätt till ett års vuxenutbildning
för alla som har mindre än tio års skolgång i ungdomsskolan. Det är
alldeles klart att personer med dålig skolutbildning har sämre möjligheter än
andra att ta till vara sina rättigheter i samhället. Men därutöver drabbas de
oftare än andra av arbetslöshet. En ökad vuxenutbildning är dessutom
motiverad av den snabba tekniska utvecklingen. Om man nu inför ett
utbildningsprogram för vuxna och låter dem som utbildas i första hand
ersättas av ungdomar under 25 år skapar man samtidigt nya arbetstillfällen
för ungdomar. Och det blir inte konstgjorda arbetstillfällen som konkurrerar
ut ordinarie arbetskraft.

Den föreslagna vuxenutbildningen är avsedd att ge allmän utbildning,
kunskaper om data och teknik samt facklig partsutbildning kring den nya
tekniken. För att utbildningen skall få genomslag bland de avsedda
målgrupperna, som utgörs av arbetare och andra låginkomsttagare, bör full
lönekompensation utgå under utbildningstiden. Lönekostnaderna för de
vuxenstuderande och deras ersättare förutsätts bli jämnt fördelade mellan
företagen.

Målsättningen skall vara att var och en med begränsad ungdomsutbildning
enligt vad ovan sagts skall få rätt att genomgå den nu föreslagna
vuxenutbildningen. Regeringen bör utarbeta ett program som gör det möjligt
att snarast inleda utbildningsverksamheten. Denna får sedan successivt
byggas ut tills att den angivna målsättningen har uppnåtts.

Med det anförda tillgodoses även de likartade synpunkter och förslag som
har lagts fram i motion 2053 av Kjell Nilsson m.fl. (s).

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande program för vuxenutbildning och system med
ersättare, m. m.

AU 1983/84:21

144

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1050 samt med
anledning av motion 1983/84:2053 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

25. Åldersvillkoret i arbetsmarknadsutbildningen (mom. 44)

Alf Wennerfors (m), Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Ingrid
Hemmingsson (m), Håkan Stjernlöf (m) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar ”Enligt
utskottets” och på s. 80 slutar ”konsekvens härmed” bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att 20 år skall vara en nedre
åldersgräns för dem som får sin utbildning förlagd till det reguljära
skolväsendet. Det synes också riktigt att slopa möjligheterna för ungdomar i
åldern 16-17 år att få arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag sedan
studiefinansieringsfrågoma för vissa döva och hörselskadade elever har
kunnat lösas.

Däremot kan utskottet inte biträda regeringens förslag att i förhållande till
vad som nu gäller vidga möjligheterna för arbetslösa ungdomar i åldern
18-19 år att genomgå utbildning vid de särskilda AMU-kursema. Förslaget
innebär att arbetslösa ungdomar i den åldern skall kunna så att säga direkt
anvisas arbetsmarknadsutbildning. Det är visserligen förutsatt att den unge
inte kan få sin utbildning i gymnasieskolan. Emellertid kan även här
tillämpas de skäl som föranlett arbetsmarknadsministern att föreslå en
bibehållen 20-årsgräns för arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära
skolväsendet. Om man gör en generell sänkning av åldersgränsen till 18 år,
anför arbetsmarknadsministern, skulle det oundvikligen försvåra avgränsningen
mot gymnasieskolan och normal ungdomsutbildning. Bakom detta
resonemang ligger farhågor för att ungdomar skulle av taktiska skäl dröja
med sina gymnasiestudier i förhoppning om att för dessa studier beviljas
utbildningsbidrag som är avsevärt förmånligare än det reguljära studiestödet.
Det är ofrånkomligt att samma taktiska överväganden kan få ungdomar
att föredra en yrkeskurs på ett AMU-center framför motsvarande utbildningslinje
inom gymnasieskolan. Enligt utskottets mening bör man så långt
möjligt undvika att det uppstår rättviseproblem när det gäller det studiesociala
stödet olika ungdomsgrupper emellan. Detta talar för att 20-årsgränsen
i princip även bör gälla för de särskilda AMU-kursema.

Liksom hittills kan dock denna gräns inte göras ovillkorlig. Handikappade
ungdomar bör oförändrat kunna beviljas arbetsmarknadsutbildning och
utbildningen bör även i fortsättningen vid behov kunna förläggas till den
ordinarie skolan. När det sedan gäller de särskilda AMU-kurserna bör
tillträde kunna ges för 18-19-åringar när det är fråga om ungdomar som har

AU 1983/84:21

145

svåra personliga, sociala eller ekonomiska problem. Det gäller alltså i stort
sett samma krets av ungdomar som genom en särskild undantagsregel är
berättigade till utsträckt arbetstid i ungdomslagen. Slutligen bör utbildning
kunna medges för ungdomar som eljest i stället för utbildningsbidrag skulle
komma att uppbära kontant arbetsmarknadsstöd med samma belopp.

Om man nu bortser från de handikappade ungdomarna bör det understrykas
att den grundläggande förutsättningen för att dessa undantag från
20-årsgränsen skall kunna medges skall vara densamma som regeringen
föreslagit, nämligen att ungdomarna inte kan beredas motsvarande utbildning
inom gymnasieskolan. Den är den normala studievägen även för
18-19-åringarna. I årets budgetproposition (bilaga 10) har utbildningsministern
föreslagit att företräde till gymnasieskolan skall ges ungdomar i åldern
16-17 år. Syftet är uttryckligen att minska konkurrensen från sökande som är
18 år eller äldre. Detta kan befaras gå ut över problemgrupper bland
18-19-åringarna och har därför beaktats vid utskottets ovan gjorda
avvägningar.

I motion 916 sägs att utbildning inom gymnasieskolan bör beviljas
restriktivt även för ungdomar mellan 20 och 25 år. Detta överensstämmer i
och för sig med de riktlinjer som numera tillämpas men det kan vara på sin
plats att här erinra om följande av utskottet (enhälligt) biträdda uttalanden i
1981 års budgetproposition (jfr AU 1980/81:21 s. 76):

Arbetsmarknadsutbildningen måste i högre grad än hittills inriktas mot
arbetsmarknadens och i synnerhet näringslivets behov av personal. Huvuddelen
av utbildningen bör förläggas till de särskilda AMU-kurserna. En följd
av det sagda är att individuella önskemål som går längre än som är
arbetsmarknadspolitiskt motiverat skall tillgodoses genom samhällets övriga
vuxenutbildning och med ordinarie studiestöd. Reguljär ungdomsutbildning
bör som regel inte beviljas som arbetsmarknadsutbildning.

Vid bifall till vad här förordats bör regeringen underrättas om att dess
förslag beträffande åldersvillkoret inte kunnat antas oförändrat.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande åldersvillkoret i arbetsmarknadsutbildningen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt
motionerna 1983/84:568 yrkande 5 och 1983/84:916 yrkande 16 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

26. Anslag till Arbetsmarknadsutbildning (mom. 52)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar ”Även om” och
på s. 83 slutar ”har föreslagit” bort ha följande lydelse:

10 Riksdagen 1983/84.18saml. Nr21

AU 1983/84:21

146

Den förbättrade konjunkturen och de generella tillväxtstimulanser till
näringslivet som föreslagits i det föregående gör det möjligt att minska ramen
för arbetsmarknadsutbildningen med 10 000 deltagare i förhållande till vad
regeringen föreslagit. En utbildningsreserv för ytterligare 10 000 deltagare
synes inte motiverad. Särskilda medel bör inte beräknas för tekoutbildning.

Kapacitets- och effektivitetsvinster bör kunna göras redan nästa budgetår
genom samordning av arbetsmarknadsutbildningen med den kommunala
yrkesutbildningen och Komvux. Som tidigare sagts bör behovet av utbildning
för anställda kunna tillgodoses genom okonventionella metoder med
kvällsstudier och koncentrerad utbildning även inom arbetsmarknadsutbildningen,
så att arbetstagare inte skall behöva lämna sin anställning för att
genomgå sådan utbildning. Vidare tillkommer att åldersgränsen skall
tillämpas snävare än regeringen har föreslagit. Dessa åtgärder bör ytterligare
minska medelsbehovet som i enlighet med motion 916 bör beräknas till
1 547 049 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkandena 16 i
motsvarande del och 17 samt med anledning av regeringens
förslag till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1984/85
anvisar ett reservationsanslag av 1 547 049 000 kr.

27. Lärarlösa lektioner inom arbetsmarknadsutbildningen (mom. 53)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar "Inom SÖ” och
slutar ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Införandet av lärarlösa lektioner inom arbetsmarknadsutbildningen är en
besparingsåtgärd. Det leder uppenbart till försämrade studieresultat. Inom
SÖ utarbetas nya läroplaner för nästa budgetår. De sägs innebära att de
lärarlösa lektionerna upphävs. Eftersom besparingskraven kvarstår och
skärps kan befaras att andra kostnadssänkande åtgärder vidtas i stället.

Utskottet har i det föregående betonat betydelsen av att man inom
arbetsmarknadsutbildningen vidmakthåller utbildningens kvalitet och jämförbarhet
med annan motsvarande utbildning. Därför kan inte accepteras att
man genom lärarlösa lektioner eller på andra vägar hotar kvaliteten på
utbildningen.

Riksdagen bör ansluta sig till vad utskottet ovan uttalat och underrätta
regeringen härom. I den mån de uteblivna besparingsåtgärder som blir en
följd härav leder till ett ökat medelsbehov under anslaget får regeringen
återkomma till den saken i höst i samband med anslagsframställningarna på
tilläggsbudget I.

AU 1983/84:21

147

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande lärarlösa lektioner inom arbetsmarknadsutbildningen att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:2401 yrkandena 2
och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

28. Riktlinjer för de sysselsättningsskapande åtgärderna m. m. (mom. 54 och
55)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 87 som börjar ”Utskottet
godtar” och slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan liksom motionärerna från moderata samlingspartiet konstatera
att regeringens samlade förslag till sysselsättningsskapande åtgärder är
avpassade för en situation med fortsatt dåligt eller rent av försämrat
sysselsättningsläge. Detta förhållande kan inte döljas av att de begärda
resurserna nu fördelas över flera olika insatsformer. De beräknade
medelsbehoven för beredskapsarbeten i offentlig tjänst, rekryteringsstöd
och enskilda beredskapsarbeten samt ungdomslagen motsvarar sammantaget
11,5 miljoner dagsverken. Ett utnyttjande av finansfullmakten, som
motsvarar 5 miljoner dagsverken, innebär att regeringen planerar att 16,5
miljoner dagsverken under nästa år kommer att utföras i konstlade arbeten,
vilket som framhålls i motion 916 måste vara något av ett nytt rekord. Detta
är illavarslande och tyder trots pågående konjunkturuppgång på att
regeringens förtroende för bl. a. den egna ekonomiska politiken är dåligt.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den fortgående ökningen av
AMS-jobben inte kan fortsätta. Alla ansträngningar måste i stället inriktas
på att placera de arbetslösa i arbeten på den ordinarie arbetsmarknaden. Mot
den bakgrunden bör som föreslås i motionen bedömningen av de kommande
resursbehoven göras på ett konjunkturneutralt sätt. Skulle behov under
budgetåret uppstå av ytterligare insatser får detta liksom hittills prövas i
särskild ordning. För beredskapsarbetenas del leder en sådan beräkningsgrund
fram till att regeringens förslag om 4 miljoner dagsverken kan
reduceras till 3,5 miljoner. Härtill kommer 1,5 miljoner dagsverken för
rekryteringsplatser, dvs. totalt 5 miljoner dagsverken som sysselsättningsskapande
insatser. Samma bedömning görs f. ö. av moderata samlingspartiet.

Vad utskottet anfört ovan om riktlinjerna för de sysselsättningsskapande
åtgärderna och beredskapsarbetets omfattning innebär ett bifall till motion
916 av Alf Wennerfors m. fl. (m) i dessa delar.

AU 1983/84:21

148

dels att utskottets hemställan under 54 och 55 bort ha följande lydelse:

54. beträffande riktlinjer för de sysselsättningsskapande åtgärderna att

riksdagen med bifall till motion 1983/84: 916 yrkande 19 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

55. beträffande beredskapsarbetenas omfattning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 22 i
motsvarande del samt med avslag på regeringens förslag som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

29. Sänkt statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten (mom. 58)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar ”Utskottet vill”
och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att statsbidraget till kommunala
beredskapsarbeten bör sänkas till 50 % av den totala lönekostnaden.
Bidragets storlek kommer därmed att överensstämma med vad som gäller för
rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten. I ansträngningarna att
förenkla och effektivera handläggningen av de olika stödformerna är detta en
viktig reform. Som motionärerna framhåller bör det också undvikas att
insatser inom den offentliga sektorn favoriseras. Detta är särskilt viktigt i ett
läge då den offentliga sektorns expansion måste hållas tillbaka till förmån för
en nödvändig tillväxt inom den privata sektorn. En sänkning av bidragsdelen
leder sannolikt också till lägre totala kostnader för arbetsmarknadspolitiken i
stort vilket är positivt i rådande statsfinansiella situation. Utskottet tillstyrker
således motion 916 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58. beträffande sänkt statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 20 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Återinförande av statliga projekteringsbidrag (mom. 60-motiveringen)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 89 börjar
”Detaljplaneringsbidraget, som” och på s. 90 slutar ”utskottet motionerna”
bort ha följande lydelse:

När detaljplaneringsbidraget - som främst lämnades till kommunala
anläggnings- och byggnadsarbeten - slopades som en besparingsåtgärd
fr. o. m. år 1982 (AU 1981/82:1) var ett skäl att reserven av projekt som

AU 1983/84:21

149

lämpade sig att utföra som beredskapsarbete under normala konjunkturförhållanden
erfarenhetsmässigt är större än den mängd arbeten som kommer
till utförande. Utskottet har tidigare i detta betänkande redovisat sin syn på
behovet av beredskapsarbeten med anledning av bl. a. förslag från moderata
samlingspartiet om beredskapsarbetenas omfattning inom den offentliga
sektorn under nästa budgetår.

Utskottet kan emellertid redan här konstatera att volymen av beredskapsarbeten
inom denna sektor kan minskas successivt. Det finns flera skäl till
detta. Ett skäl är att ytterligare resurser inte bör föras över till den offentliga
sektorn; ett annat att byggarbetarkåren måste anpassas till det långsiktiga
behovet och inte genom beredskapsarbeten hållas uppe på nuvarande
orealistiskt höga nivå. En slutsats av det anförda är att reserven av projekt
inom den offentliga sektorn som lämpar sig för beredskapsarbeten inte
behöver byggas ut genom några särskilda åtgärder som t. ex. återinförande
av projekteringsbidraget. Yrkandena härom i motionerna 702,882,1904 och
1952 avstyrks mot bakgrund härav.

31. Fleråriga basprogram för arbetsmarknadspolitiska insatser (mom. 61)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar ”Utskottet har”
och slutar ”motionen avslås” bort ha följande lydelse:

Även om de åtgärder utskottet här redogjort för är omfattande räcker det
som sägs i motion 1952 inte till för att byggbranschen skall kunna återhämta
sig. I många län har branschen blivit så allvarligt skadad att en ny typ av
långsiktiga åtgärder är nödvändiga. Utskottet tillstyrker därför förslaget i
motionen att treåriga rullande basprogram skall upprättas för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna i resp. län enligt de riktlinjer som anges i motionen.
Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande fleråriga basprogram för arbetsmarknadspolitiska
insatser

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1952 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

32. Fleråriga basprogram för arbetsmarknadspolitiska insatser (mom.
61-motiveringen)

Alf Wennerfors (m), Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Elver
Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Håkan Stjernlöf (m) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 90

AU 1983/84:21

150

börjar ”Utskottet har” och på s. 91 slutar ”motionen avslås” bort ha följande
lydelse:

Det finns enligt utskottets mening välgrundad anledning att som i
motionen hysa oro för utvecklingen på byggarbetsmarknaden. Sysselsättningen
har minskat sedan början av 1970-talet. Minskningen var särskilt
påtaglig i början av det decenniet men även de senaste åren har präglats av
tillbakagång. Antalet arbetslösa medlemmar inom byggnadsarbetarnas
arbetslöshetskassa fortsätter att öka och uppgick i mitten av mars till
12%.

Problemen på byggarbetsmarknaden är av strukturell art och går inte att
lösa med arbetsmarknadspolitiska medel som t. ex. beredskapsarbeten och
tidigareläggning av statliga investeringar. I stället behövs en politik som
stimulerar ekonomin så att investeringsverksamheten kan bringas upp på en
mera stabil nivå än f. n. Utskottet har vid sin behandling av motioner från
moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet beskrivit i det
föregående hur en sådan politik bör utformas. Trots en sådan mera aktiv,
företagsvänlig politik är det troligt att byggarbetarkåren visar sig vara för stor
i förhållande till de byggnadsinvesteringar som förestår. Ett skäl till detta är
att antalet byggnadsarbetare hållits kvar på en orimligt hög nivå med
konstlade medel. En av huvuduppgifterna när det gäller att lösa sysselsättningsproblemen
på byggarbetsmarknaden de närmaste åren blir därför att
successivt nedbringa byggarbetarkåren till det antal sysselsatta som behövs
för att effektivt utföra de investeringsarbeten som skall göras. Självfallet kan
det bli aktuellt att vidta vissa stimulansåtgärder och att göra arbetsmarknadspolitiska
insatser som arbetsmarknadsutbildning så att denna förändring
kan genomföras utan att öka den redan mycket höga arbetslösheten inom
denna sektor. Långsiktiga basprogram av det slag som föreslås i motion 1952
är enligt utskottets mening dock inte en lämplig metod när det gäller att
angripa de beskrivna problemen. Motionen avstyrks därför.

33. Demografiska databasens filialer i Pajala, Jokkmokk och Jörn (mom.
66)

Arne Fransson (c), Elver Jonsson (fp) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 94 börjar ”Utskottet har”
och på s. 95 slutar ”tre registreringscentralerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet har samma uppfattning som motionärerna när det gäller
betydelsen av en fortsatt verksamhet vid demografiska databasens filialer i
Pajala, Jokkmokk och Jörn. Filialerna bidrar till att ge sysselsättning åt lokalt
bunden arbetskraft på orter med betydande arbetslöshetsproblem. De
innebär även en ökad differentiering av arbetsmarknaden i dessa glesbygdskommuner.
Samtidigt finns det vid sidan om den centralt prioriterade

AU 1983/84:21

151

forskningen ett stort behov av det arbete som här bedrivs. Det kyrkoboksmaterial
och arkivmaterial som registreras är en unik skatt i såväl nationellt
som internationellt perspektiv. Arbetet är dessutom väl lämpat för lokalisering
till de orter där arbetet nu bedrivs. Med hänsyn till dels de
forskningspolitiska, dels de sysselsättningspolitiska motiven för verksamheten
bör de tre registreringscentralerna permanentas. Regeringen bör
skyndsamt återkomma med förslag härom till riksdagen. Motionerna 566 och
895 tillstyrks således. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse:

66. beträffande demografiska databasens filialer i Pajala, Jokkmokk
och Jörn

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:566 och
1983/84:885 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

34. Upprustning av vägnätet i Kalmar län (mom. 69 - motiveringen)

Arne Fransson (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 96 som börjar ”1 sammanhanget” och slutar
”motionen avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen har lagt fram
förslag som innebär minskat bidrag till enskilda vägar vilket kan komma att
påverka anläggnings- och byggnadsverksamheten negativt. Denna bidragsfråga
behandlas av trafikutskottet men det finns anledning påpeka att de
förslag som centerpartiet lagt fram i motion 1983/84:414 innebär ett högre
bidrag till enskilda vägar än regeringen föreslår. Detta förslag ger därmed
också en bättre stimulans till anläggningsverksamheten än regeringsförslaget.
Motion 365 behöver mot bakgrund av det anförda inte föranleda någon
åtgärd.

35. Upprustning och nybyggnad av järnvägslinjen Malung-Särna (mom.
73)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar ”Utskottet är”
och på s. 98 slutar ”utskottet motionerna” bort ha följande lydelse:

Behovet av en stimulans för sysselsättningen i Kopparbergs län är stort.
Det förslag om en upprustning med beredskapsmedel av järnvägslinjen
Malung-Särna som förs fram i motion 1264 kan i det sammanhanget fylla en
viktig funktion. Järnvägssträckan kommer bl. a. att ha stor betydelse för
turistlivet i Dalafjällen. Motionen bör därför bifallas av riksdagen. Vad
utskottet anfört bör regeringen underrättas om. Övriga i sammanhanget
upptagna motioner avstyrks.

AU 1983/84:21

152

dels att utskottets hemställan under 73 bort ha följande lydelse:

73. beträffande upprustning och nybyggnad av järnvägslinjen
Malung-Sälen-Särna

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1264 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

36. Omfattningen av rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten av
icke investeringskaraktär (mom. 77)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare anslutit sig till förslaget från moderata samlingspartiet
att behovet av sysselsättningsskapande åtgärder under nästa budgetår
skall beräknas på ett konjunkturneutralt sätt. På grundval därav bör
regeringens förslag om 3 miljoner dagsverken för rekryteringsplatser och
enskilda beredskapsarbeten sänkas till 1,5 miljoner dagsverken. Det är f. ö.
samma volym som förordas i motion 916, som alltså tillstyrks i denna del.

dels att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:

77. beträffande omfattningen av rekryteringsplatser och enskilda
beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 22 i
motsvarande del samt med avslag på regeringens förslag som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

37. Medel till industribeställningar (mom. 78)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar ”Utskottet
ansluter” och slutar ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 916 framförda uppfattningen att medelsbehovet
för industribeställningar för kommande budgetår bör beräknas till 10
milj. kr. Minskningen med 5 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag
motiveras av statsfinansiella skäl.

dels att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:

78. beträffande medel till industribeställningar

att riksdagen med bifall till motion 1983/84: 916 yrkande 21
samt med avslag på regeringens förslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1983/84:21

153

38. Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 79)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar ”Utskottet delar”
och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning om behovet av en ny stödform för
utvecklingsbara projekt och sysselsättningsskapande affärsidéer. Som föreslås
i motion 916 bör mot bakgrund av det rådande statsfinansiella läget några
särskilda resurser emellertid inte anvisas för detta ändamål. Verksamheten
bör i stället finansieras inom ramen för anslagna resurser till sysselsättningsskapande
åtgärder.

dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:

79. beträffande försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 22 i
motsvarande del samt med avslag på regeringens förslag som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

39. Överföring av medel till anslaget Regionala utvecklingsinsatser (mom.
80)

Arne Fransson (c), Elver Jonsson (fp) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 100 börjar ”Anslaget till”
och slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Anslaget till Regionala utvecklingsinsatser kommer att behandlas i
arbetsmarknadsutskottets betänkande 1983/84:23. Utskottet vill dock redan
i detta sammanhang framhålla vikten av att dessa åtgärder ges tillräckliga
resurser. Att låta länsstyrelserna själva disponera medlen för olika ändamål
har visat sig vara ett effektivt sätt att nå ut till de orter och områden som har
speciellt svårt att hävda sin sysselsättning. Arbete genom glesbygdsstöd ger
bättre trygghet för den enskilde och kan skapas till väsentligt lägre kostnad än
beredskapsarbete. Med hänsyn till att utskottet redan i dag kan förutskicka
positiva ställningstaganden till förslagen om förstärkta insatser till de
aktuella verksamheterna bör 150 milj. kr. dras av från det föreslagna
anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder i enlighet med vad som föreslås
i motionerna 568 och 2384. Utskottets ställningstagande innebär att även
motionerna 872 och 1928 i denna del till stor del har tillgodosetts.

dels att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse:

80. beträffande överföring av medel till anslaget Regionala utvecklingsinsatser 11

Riksdagen 1983184.18sami. Nr 21

AU 1983/84:21

154

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:568 yrkande 10
i motsvarande del och 1983/84:2384 yrkande 3 i motsvarande
del samt med anledning av motionerna 1983/84:872 yrkande 1 i
motsvarande del och 1983/84:1928 yrkande 1 i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

40. Anslag till Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 82)

under förutsättning av bifall till reservationerna 28, 29, 36, 37 och 38

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan St jerlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet föreslagit en i förhållande till
regeringens förslag minskad volym på beredskapsarbeten, rekryteringsplatser
och enskilda beredskapsarbeten av icke-investeringskaraktär samt
industribeställningar. Särskilda medel bör enligt vad utskottet har uttalat inte
beräknas för den av regeringen föreslagna försöksverksamheten med
sysselsättningsskapande åtgärder. Med hänsyn härtill och då utskottet i detta
sammanhang inte varit berett att tillstyrka överföring av medel för
sysselsättningsskapande åtgärder till andra anslag i enlighet med de
motionsledes framställda yrkandena härom bör det förevarande anslaget i
likhet med vad som förordas i motion 916 kunna anvisas med 1 472 500 000
kr.

dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:

82. att riksdagen dels med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 22 i
motsvarande del samt med anledning av propositionen, dels
med avslag på motionerna 1983/84:568 yrkande 10 i motsvarande
del, 1983/84:575 i motsvarande del, 1983/84:872 yrkande 1 i
motsvarande del, 1983/84:1928 yrkande 1 i motsvarande del och
1983/84:2384 yrkande 3 i motsvarande del till 3 Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag
av 1 472 500 000 kr.

41. Anslag till Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 82)

under förutsättning av bifall till reservation 39

Arne Fransson (c), Elver Jonsson (fp) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar ”Utskottet har”

AU 1983/84:21

155

och slutar ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet godtagit regeringens förslag beträffande
volymen på beredskapsarbeten, rekryteringsplatser och särskilda
beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär samt industribeställningar.
Utskottet har därjämte godkänt medelsberäkningen för den föreslagna
försöksverksamheten med sysselsättningsskapande åtgärder. Samtidigt har
utskottet ställt sig bakom en överföring av 150 milj. kr. från anslaget
Sysselsättningsskapande åtgärder till anslaget Regionalpolitisk! stöd: Regionala
utvecklingsinsatser. Den föreslagna omfattningen av beredskapsarbeten
bör kunna förverkligas trots att utskottets förslag till medelsberäkning
därmed blir något lägre än enligt propositionens förslag. Anslaget till
Sysselsättningsskapande åtgärder bör således tas upp med ett belopp av
2 503 545 000 kr. Det innebär att utskottet tillstyrker motionerna 568 och
2384 i dessa delar. Motionerna 872 och 1928 i motsvarande delar tillgodoses
därmed i huvudsak. Däremot avstyrker utskottet motionerna 575 och 916 i de
delar som avser anslagets storlek.

dels att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:

82. att riksdagen dels med bifall till motionerna 1983/84:568
yrkande 10 i motsvarande del och 1983/84:2384 yrkande 3 i
motsvarande del samt med anledning av regeringens förslag och
motionerna 1983/84:872 yrkande 1 i motsvarande del och
1983/84:1928 yrkande 1 i motsvarande del, dels med avslag på
motionerna 1983/84:575 i motsvarande del och 1983/84:916
yrkande 22 i motsvarande del till Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag
av 2 503 545 000 kr.

42. Stöd till en central hantverksnämnd (mom. 83)

Arne Fransson (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 101 börjar ”Utskottet
delar” och slutar ”motion 1364” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först stryka under det värde som hantverket har för det
svenska samhället. Över 200 000 personer är sysselsatta inom detta
verksamhetsområde. I näringslivet utgör de varor och tjänster som
produceras inom hantverket ett värdefullt komplement till den industriella
och massfabricerade produktionen. Förutom att hantverk efterfrågas av rena
nyttoskäl fyller det också ett behov när det gäller kulturtradition, kvalitet och
skönhet. Utskottet vill vidare peka på näringens roll i kristider för att
upprätthålla sysselsättning och service liksom försörjningsberedskap.

Utskottet beklagar att centerpartiets förslag om inrättande av en statlig
hantverksnämnd har avvisats av regeringen. I den situationen välkomnas det
initiativ som tagits av Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) -

AU 1983/84:21

156

Familjeföretagen att bilda en central nämnd för hantverksfrågor. Utskottet
ser det som självklart att nämnden mot bakgrund av vad som sagts ovan om
näringens betydelse ges statligt stöd för sin verksamhet. Centerpartiets
förslag i motion 1364 om att 1 milj. kr. ges till nämnden av anvisade medel till
sysselsättningsskapande åtgärder bör således bifallas.

dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:

83. beträffande stöd till en central hantverksnämnd

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1364 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

43. Anslag till Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen
(mom. 87)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 103 som börjar ”Utskottet
godtar” och slutar ”45 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet godtar den beräkning av anslagsbehovet som görs i motion 916.
Riksdagen bör sålunda anvisa ett anslag om 30 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande lydelse:

87. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 23 samt
med anledning av propositionen till Arbetsmarknadsverket:
Inköp för arbetsmarknadsutbildningen för budgetåret 1984/85
anvisar ett reservationsanslag av 30 000 000 kr.

44. Tjänstgöringsdagar för vapenfria tjanstepliktiga (mom. 90)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 106 börjar ”Regeringen
bör” och på s. 107 slutar ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag om en ökning av antalet tjänstgöringsdagar med
50 000 om läget på arbetsmarknaden försämras bör avslås. Den ytterligare
kostnad om 6,4 milj. kr. som därmed skulle uppstå ryms inte i den nuvarande
hårt ansträngda statliga ekonomin. Utskottets ställningstagande innebär ett
godkännande av förslaget i motion 916. Därmed avstyrks motion 2399 i
denna del.

dels att utskottets hemställan under 90 bort ha följande lydelse:

90. beträffande tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 24 samt
med avslag på propositionen och motion 1983/84:2399 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

AU 1983/84:21

157

45. En förbättring av det s. k. äldrestödet (mom. 94)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 109 som börjar ”Utskottet vill”
och slutar ”härav avstyrkas” bort ha följande lydelse:

Utvecklingen inom tekobranschen är fortfarande negativ. Antalet sysselsatta
år 1984 kommer att fortsätta att minska. Mot den bakgrunden kommer
neddragningen av äldrestödet att medföra stora svårigheter för näringen. I
regioner med hög andel tekosysselsatta kan konsekvenserna bli förödande.
Särskilt kvinnor kommer att drabbas hårt eftersom alternativa arbetsuppgifter
i regel saknas.

I denna situation är det enligt utskottets mening inte tillrådligt att minska
äldrestödet på det sätt som har beslutats. Det bör framhållas att stödet är ett
allmänt stöd och kan därmed disponeras mer flexibelt och fritt än specifika
och riktade stöd. Det är inte bundet till företag med speciell produktions- och
exportinriktning. Det ges även där andra stöd inte är möjliga att få. Med den
arbetsmarknadssituation som råder i tekoregionerna och i avsaknad av något
verkligt regionalt utvecklingsprogram för dessa regioner är det som framhålls
av vänsterpartiet kommunisterna motiverat att - åtminstone t. v. - behålla
äldrestödet vid den nivå som gällde före den 1 januari 1984, dvs. 15 % av
lönekostnaderna. Utskottet ställer sig därmed bakom förslaget i motion
1957. Samtidigt avstyrks motionerna 2033 och 2515 i dessa delar.

dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse:

94. beträffande en förbättring av det s. k. äldrestödet

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1957 samt med
avslag på motionerna 1983/84:2033 yrkande 1 i motsvarande del
och 1983/84:2515 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

46. En förbättring av det s. k. äldrestödet, m. m. (mom. 94 och 95)

Arne Fransson (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 109 som börjar ”Utskottet vill”
och slutar ”härav avstyrkas” bort ha följande lydelse:

Äldrestödet har haft stor betydelse för tekobranschens utveckling.
Utslagningen av företag och anställda har blivit mindre än vad som annars
skulle har varit fallet. Andelen lönsamma företag skulle i dag vara avsevärt
lägre utan äldrestöd. Behovet av bidragsformen har förstärkts av att
branschen har stark regional koncentration och sysselsätter en stor andel
kvinnor och äldre.

Som utskottet visat kommer antalet sysselsatta inom tekobranschen
sannolikt att minska även under år 1984. Mot den bakgrunden kommer en
neddragning av äldrestödet att medföra stora svårigheter för branschen. I

AU 1983/84:21

158

regioner med hög andel tekosysselsatta kan konsekvenserna bli förödande.
Särskilt kvinnorna kommer att drabbas hårt eftersom alternativa arbetsuppgifter
i regel saknas. Trots att beslutet om en neddragning av äldrestödet har
tagits utan några försök från regeringens sida att klargöra effekterna står det
klart för utskottet att den genomgripande strukturrationaliseringen av
näringen med åtföljande minskad sysselsättning kommer att fortsätta. De
selektiva åtgärder som står till buds kommer inte att kunna utnyttjas direkt av
de många småföretag, underleverantörer, lönsömmare och beredningsverk
som har en nyckelfunktion inom branschen. En utslagning av dessa enheter
kommer att få allvarliga följder för tekoindustrin.

Utskottet delar centerpartiets uppfattning att en ytterligare neddragning
av äldrestödet från nuvarande 12 % måste anstå tills det har visats att
branschen förmår att bära en sådan kostnadshöjande åtgärd. I annat fall
kommer de tillfälliga kostnadsminskningarna för äldrestödet att snabbt
ersättas av kostnadshöjningar för andra stödåtgärder för de arbetslösa i form
av t. ex. arbetslöshetsunderstöd och förtidspension. Med hänvisning härtill
och till vad som sagts ovan bör nedtrappningen av äldrestödet skjutas upp.
De ytterligare kostnader under anslaget som därmed kommer att uppstå kan
som motionärerna anger beräknas till ca 50 milj. kr. Dessa medel bör tas från
anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder. Det anförda bör ges regeringen
till känna. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna 1957 och
2515 inte helt har kunnat tillgodoses. De avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 94 och 95 bort ha följande lydelse:

94. beträffande en förbättring av det s. k. äldrestödet

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2033 yrkande 1 i
motsvarande del och med avslag på motionerna 1983/84:1957
och 1983/84:2515 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

95. att riksdagen

dels med anledning av propositionen samt med avslag på
motion 1983/84:2515 yrkande 2 till Tillfälligt sysselsättningsbidrag
för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 210000 000 kr.,
dels med bifall till motion 1983/84:2033 yrkande 1 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om ytterligare medel till äldrestödet från anslaget
Sysselsättningsskapande åtgärder.

47. Utvärdering av effekterna för tekoföretagen och deras anställda av ett
minskat äldrestöd (mom. 96)

Arne Fransson (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 109 som börjar ”När det” och
slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

AU 1983/84:21

159

Utskottet delar uppfattningen i motion 2033 att det nu är dags att göra en
utvärdering av det s. k. äldrestödets betydelse för tekoindustrin särskilt när
det gäller sysselsättningen. Som motionärerna föreslår bör regeringen ta
initiativ till en sådan utredning och redovisa resultatet av arbetet i 1985 års
budgetproposition. Motionen tillstyrks således i denna del. Vad utskottet
anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 96 bort ha följande lydelse:

96. beträffande utvärdering av effekterna för tekoföretagen och
deras anställda av ett minskat äldrestöd

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2033 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

48. Anslag till Statsbidrag till ungdomslag (mom. 97)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”har begärt” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de med ungdomslagen förenade sociala kostnaderna
skall slopas. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till erforderliga
författningsändringar. Medel för att täcka dessa kostnader skall alltså inte
beräknas under anslaget.

Verksamheten med ungdomslag fick i starten en stor volym. Det har gett
utskottet anledning i det föregående att understryka ungdomslagens
karaktär av övergångsanordning som en sluss till arbeten på den öppna
marknaden. Inlåsningseffekter skall undvikas, och utskottet har mot den
bakgrunden betonat betydelsen av att alternativa åtgärder utnyttjas,
nämligen aktiva arbetsförmedlingsinsatser, rekryteringsbidrag, enskilda
beredskapsarbeten samt utbildningsåtgärder, inte minst lärlingsutbildning.
Om dessa riktlinjer iakttas bör det genomsnittliga deltagandet i ungdomslagen
bli lägre än regeringen förutsatt vilket innebär att medelsbehovet
minskar ytterligare.

Med beaktande av de ovan redovisade faktorerna bör anslaget för nästa
budgetår kunna beräknas till det i motion 916 angivna beloppet, 550 milj.
kr.

dels att utskottets hemställan under 97 bort ha följande lydelse:

97. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:916 yrkande 8 samt
med anledning av propositionen till Statsbidrag för ungdomslag
för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 550 000 000
kr.

Rättelse: S. 160, under 2. första raden Tillkommer: Elver Jonsson (fp)

AU 1983/84:21

160

Särskilda yttranden

1. Riktliqjer för att främja ungdomarnas situation på arbetsmarknaden
(mom. 13)

Arne Fransson (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) anför:

Utskottet uttalade i höstas att från de synpunkter utskottet har att
företräda är det önskvärt med en ytterligare utbyggnad av lärlingsutbildningen
under innevarande budgetår. Till detta fogade utskottet att det gällde en
utbyggnad i den utsträckning det visar sig vara praktiskt möjligt. Det har
nämligen visat sig att knappt hälften av lärlingsplatserna för innevarande
läsår har tagits i anspråk. Ett av skälen till detta kan vara att det ekonomiska
stödet inte gör utbildningsformen tillräckligt attraktiv för arbetsgivarna. Vi
vill därför erinra om att centerpartiet vid detta riksmöte föreslagit en
betydande förbättring av detta stöd med syfte att få till stånd en väsentlig
utökning av denna angelägna form av yrkesutbildning.

2. Ingångslöner för ungdomar (mom. 16)

Arne Fransson (c), Elver Jonsson (fp) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c)
anför:

Även om man kan peka på avtalsområden där det görs lönedifferentieringar
med hänsyn till ålder och yrkeserfarenhet så är det i allmänhet små
skillnader i löneläge som råder för oerfarna ungdomar och äldre erfaren
arbetskraft. Detta är till nackdel för ungdomar som är nytillträdande på
arbetsmarknaden, eftersom löneläget gör det tveksamt för arbetsgivarna att
anställa dem.

Det är en vedertagen princip att löner och allmänna anställningsvillkor
fastställs genom förhandlingar mellan partema på arbetsmarknaden. Men
därav följer också att partema har ett stort ansvar att aktivt verka för att
ungdomslönerna anpassas så att det blir attraktivt att anställa ungdomar även
om de saknar erfarenhet av arbetslivet och kanske därtill är otillräckligt
utbildade. Vi vill erinra om att den tidigare tvåpartiregeringen sökte driva på
utvecklingen genom att ta upp överläggningar med partema om ungdomslönerna.
Det skulle vara av stort värde om den nuvarande regeringen tog
fortsatta initiativ av det slaget med syfte att främja uppgörelser som
förbättrar ungdomarnas förmåga att konkurrera på arbetsmarknaden om de
lediga arbetstillfällena.

3. Verksamheten i ungdomslag (mom. 20)

Alf Wennerfors (m), Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Elver
Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Håkan Stjernlöf (m) och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) anför:

Till de mest betydelsefulla förändringarna i regeringens förslag om
ungdomslagen hörde att ungdomarna skulle kunna få arbete även hos
enskilda arbetsgivare. Därmed fick man väsentligt bättre möjligheter att

AU 1983/84:21

161

tilldela ungdomarna arbetsuppgifter som de upplever som meningsfulla.

Svenska kommunförbundet har nyligen gjort en enkät om de kommunala
ungdomslagen. Enkäten gäller situationen vid mitten av februari. Totalt
sysselsattes ca 16 000 ungdomar hos kommunerna. De enskilda arbetsgivare
som fått ungdomar placerade hos sig var nästan uteslutande ideella
föreningar. Drygt 1 200 ungdomar var placerade på det sättet. Hos privata
arbetsgivare arbetade endast 74 ungdomar.

Vid verksamhetens start uttalades farhågor för att överenskommelsen om
ungdomsplatserna inte skulle fullföljas på det sätt som var meningen. Det
konstaterades att den information som gick ut var ofullständig, och det
ifrågasattes om innebörden av riksdagsbeslutet hade klargjorts för de
regionala och lokala arbetsmarknadsmyndigheterna på ett tillfredsställande
sätt.

Det har vidare gjorts gällande att antalet offentliga platser blivit större än
behovet varigenom det inte blivit aktuellt att ta i anspråk enskilda platser.
Det har slutligen hänvisats till att vissa försäkringsfrågor avseende de
enskilda arbetsplatserna först måste lösas.

Alldeles oavsett dessa skiftande förklaringar skall konstateras att det ovan
redovisade utfallet - 74 enskilda platser av 16 000 - inte står i någon
proportion till vad som förväntats. Det ligger nära till hands att se resultatet
som en karikatyr av intentionerna bakom överenskommelsen om vidgning av
arbetsplatserna för ungdomslagen.

Bakom dessa intentioner ligger omtanken om ungdomarna och deras
berättigade krav på arbetsuppgifter som passar deras intresse- och yrkesinriktning.
Från alla partiers sida har klart framhållits att det är angeläget att ta
stor hänsyn till ungdomarnas egna intressen och önskemål vid valet av
arbetsuppgifter. Det är viktigt att man utnyttjar arbetet i ungdomslag till att
ge ungdomarna den praktik som de behöver, vare sig det är fråga om praktik
som skall föregå eller komplettera redan fullgjord utbildning. Det kan också
vara så, att en lämplig placering i ungdomslag kan ge den unge en god
möjlighet att pröva sina förutsättningar i ett yrke eller en bransch som han
eller hon har fattat intresse för. För att tillgodose sådana skiftande
praktikbehov måste man kunna repliera på en mångfald olika typer av
arbetsplatser, och därför är det betydelsefullt att kunna ta i anspråk även
platser hos de enskilda arbetsgivarna.

Mot den bakgrunden är det tillfredsställande att AMS i dagarna efter
samråd med Kommunförbundet och de berörda arbetstagarorganisationerna
har gått ut med en rekommendation till länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingskontoren,
vari framhålls att hänsynen till den unges önskemål och
tidigare erfarenheter skall vara vägledande när det är aktuellt med placering
på enskilda arbetsplatser.

Det är också tillfredsställande att vissa försäkringsfrågor har kunnat lösas.
Det får förutsättas att om ytterligare problem av det slaget skulle föreligga de
blir avhjälpta omgående.

AU 1983/84:21

162

Själva handläggningen av ärendena om placering på enskilda arbetsplatser
har kritiserats för en tungroddhet som strider mot vad riksdagen uttalat om
smidighet och snabbhet. Den saken skall inte närmare beröras här, eftersom
utskottet i det föregående uttryckligen har förutskickat att handläggningen
skall decentraliseras från länsarbetsnämnderna till arbetsförmedlingarna.

Sammanfattningsvis anser vi att andelen ungdomar hos enskilda arbetsgivare
i verksamhetens inledningsskede har blivit oacceptabelt låg. Av skäl
som vi utvecklat ovan bör för ungdomarnas egen skull det inom en snar
framtid bli en mer rimlig andel som arbetar hos de privata arbetsgivarna.
Åtgärder i det syftet har vidtagits, och vi utgår från att de skall ge
resultat.

Ytterligare åtgärder kan visa sig påkallade. Vi skall här avslutningsvis ta
upp följande.

Med hänsyn till att det i inledningsskedet uppstått viss oklarhet om
innebörden av de förändringar som riksdagen gjorde i regeringens ursprungliga
förslag till lagstiftningen om arbete i ungdomslag och detta till en del kan
bero på den lagstiftningsteknik som valdes vid det tillfället kan det vara skäl
att låta möjligheterna till placering hos enskilda arbetsgivare framgå direkt
av lagtexten. Denna sak får övervägas i höst vid utvärderingen, och man får
då samtidigt ta ställning till om villkoren för dessa placeringar bör ändras i
något avseende så att syftet med denna placeringsmöjlighet tillgodoses på
sätt som alla varit överens om.

I detta sammanhang skall erinras om de uttalanden som gjordes om en
utökning av den gymnasiala lärlingsutbildningen i anslutning till överenskommelsen
om verksamheten i ungdomslag. Det skall här konstateras att
om förslagen i årets budgetproposition, bilaga 10 (utbildningsdepartementet),
genomförs kommer antalet platser i denna form av yrkesutbildning att
sjunka. Det innebär i sin tur att överenskommelsen i denna del återstår att
fullfölja.

4. Försäljningsverksamhet på tåg (mom. 22)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anför:

I en motion, 876 av Erik Olsson (m), föreslås att sysselsättning skapas för
ungdom genom att de får sälja kaffe, läskedrycker m. m. på tågen. Motionen
föreslås av utskottet inte leda till någon åtgärd varvid hänvisas till att sådan
försäljning redan förekommer genom ungdomslagen.

Det bör påpekas att det är möjligt för ungdomarna att bedriva sådan
försäljning i egen regi. De har då möjlighet att delfinansiera verksamheten
med hjälp av det bidrag som utgår till ungdomar som väljer att driva egen
verksamhet i stället för att arbeta i ungdomslag. Med vår syn på
ungdomsföretagande är detta ett utmärkt alternativ till tågförsäljningen i
kommunal regi.

AU 1983/84:21

163

5. Överföring av medel till anslaget Regionala utvecklingsinsatser (mom.
80)

Alf Wennerfors, Bengt Wittbom, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anför:

I ett antal motioner föreslås att det s. k. länsanslaget skall förstärkas
genom överföring av medel från anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder.
Utskottet avstyrker motionerna. Vi vill dock klargöra att vi stöder tanken på
en ökad satsning på de regionala utvecklingsinsatserna. I motion 1371 av Alf
Wennerfors m. fl. (m) föreslås därför att anslaget till sådana åtgärder höjs i
jämförelse med regeringens förslag. De selektiva insatser som i framtiden
måste göras inom regionalpolitiken bör enligt vår mening koncentreras till
den regionala nivån under länsstyrelsens ledning. Det är troligt att gradvis
ökade insatser av bl. a. detta slag på relativt snar sikt påtagligt skulle minska
behovet av arbetsmarknadspolitiskt stöd. En sådan omfördelning mellan
budgetens titlar bör därför kunna komma till stånd i allt större omfattning i
framtiden.

AU 1983/84:21 164

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Riksdagens revisorers förslag 1983/84:7 4

Motionerna 4

Utvecklingen på arbetsmarknaden 15

Utskottet 18

Förutsättningar för utvecklingen på arbetsmarknaden 18

Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m 23

Åtgärder mot ungdomsarbetslöshet 36

Inledning 36

Riktlinjer m. m 39

Ingångslöner för ungdomar 42

Ungdomslag 43

Besluten hösten 1983 43

Motionsförslagen 46

Ungdomsföretagande m. m 51

Andra stödåtgärder för arbetslösa ungdomar 53

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m 54

Arbetsmarknadsservice 61

Arbetsmarknadsinformation 62

Geografisk rörlighet 66

Medelsanvisningen 66

Arbetsmarknadsutbildning 67

Allmänt om arbetsmarknadsutbildningens uppgifter och organisa
tion 67

Arbetsmarknadsutbildningens framtida organisation 68

KAFU 68

Propositionen 69

Direktiven till AMS 69

Motionerna 70

Utskottet 72

Utbildning av anställda 76

Åldersvillkoret 78

Arbetsmarknadsutbildningens mål m. m 80

Arbetsmarknadsutbildningens bedrivande regionalt 80

Arbetsmarknadsutbildningen 1984/85 82

Sysselsättningsskapande åtgärder 83

Beredskapsarbeten 84

Rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten av icke

investeringskaraktär 98

Industribeställningar 98

Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder 99

Anslagsfrågor 99

Försvars- och beredskapsplanering 101

AU 1983/84:21 165

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning 102

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning 102

Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen ... 103

Byggnadsarbeten inom arbetsmarknadsverkets verksamhetsområde 103

Nämnden för vapenfriutbildning 104

Vapenfria tjänstepliktiga 104

Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustri . 107

Statsbidrag för ungdomslag 110

Utskottets hemställan 110

Reservationer

1. Förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden (m, c,

fp) 119

2. Förutsättningarna för utvecklingen på arbetsmarknaden (vpk) 122

3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (m, c, fp) 123

4. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (vpk) 124

5. Tilläggsdirektiv till AMS-kommittén m. m. (m, c, fp) 126

6. Behovet av en särskild sysselsättningsbudget (vpk) 129

7. Riktlinjer för att främja ungdomarnas situation på arbetsmarknaden
(m) 129

8. Ungdomsgaranti (vpk) 131

9. Kartläggning av den framtida arbetsmarknaden för ungdomar (c,

fp) 131

10. Ingångslöner för ungdomar (m) 132

11. Förslag om arbete och utbildning åt ungdom (vpk) 133

12. Verksamheten i ungdomslag (vpk) 134

13. Ungdomsföretagande (m, c, fp) 135

14. Arbetsmarknadsverkets personalresurser (m) 136

15. Arbetsmarknadsverkets personalresurser (vpk) 136

16. Tillsynen av enskilda förmedlingar (m) 137

17. Arbetsförmedlingsuppdrag för ungdomar (m) 137

18. Avskaffande av lagen om allmän platsansökan (m) 138

19. Anslag till Arbetsmarknadsservice (m) 139

20. Anslag till Arbetsmarknadsservice (vpk) 139

21. Huvudmannaskaps- och organisationsfrågor rörande arbetsmarknadsutbildningen
(m) 140

22. Huvudmannaskaps- och organisationsfrågor rörande arbetsmarknadsutbildningen
(vpk) 141

23. Samordningen av arbetsmarknadsutbildningen med andra

utbildningsresurser (m) 142

24. Program för vuxenutbildning och system med ersättare, m m.

(vpk) 143

25. Åldersvillkoret i arbetsmarknadsutbildningen (m, c) 144

AU 1983/84:21 166

26. Anslag till Arbetsmarknadsutbildning (m) 145

27. Lärarlösa lektioner inom arbetsmarknadsutbildningen (vpk) . 146

28. Riktlinjerna för de sysselsättningsskapande åtgärderna m. m.

(m) 147

29. Sänkt statsbidrag till kommunala beredskapsarbeten (m) .... 148

30. Återinförande av statliga projekteringsbidrag (m) 148

31. Fleråriga basprogram för arbetsmarknadspolitiska insatser (vpk) 149

32. Fleråriga basprogram för arbetsmarknadspolitiska insatser (m, c,

fp) 149

33. Demografiska databasens filialer i Pajala, Jokkmokk och Jörn (c,

fp) 150

34. Upprustning av vägnätet i Kalmar län (c) 151

35. Upprustning och nybyggnad av järnvägslinjen Malung-Särna

(vpk) 151

36. Omfattningen av rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten
av icke investeringskaraktär (m) 152

37. Medel till industribeställningar (m) 152

38. Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder (m) 153

39. Överföring av medel till anslaget Regionala utvecklingsinsatser

(c, fp) 153

40. Anslag till Sysselsättningsskapande åtgärder (m) 154

41. Anslag till Sysselsättningsskapande åtgärder (c, fp) 154

42. Stöd till en central hantverksnämnd (c) 155

43. Anslag till Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen
(m) 156

44. Tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga (m) 156

45. En förbättring av det s. . äldrestödet (vpk) 157

46. En förbättring av det s. k. äldrestödet (c) 157

47. Utvärdering av effekterna för teko-företagen och deras anställda

av ett minskat äldrestöd (c) 158

48. Anslag till Statsbidrag till ungdomslag (m) 159

Särskilda yttranden

1. Riktlinjer för att främja ungdomarnas situation på arbetsmarknaden
(c) 160

2. Ingångslöner för ungdomar (c) 160

3. Verksamheten i ungdomslag (m, c, fp) 160

4. Försäljningsverksamhet på tåg (m) 162

4. Överföring av medel till anslaget Regionala utvecklingsinsatser

(m) 163

minab/gotab 78243 Stockholm 1984