AU 1983/84:2

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1983/84:2

om ledighetslagstiftningen

I betänkandet behandlas fyra motioner med anknytning till ledighetslagstiftningen.
Motionerna väcktes under det förra riksmötets allmänna motionstid.

Sammanfattning

Åren 1980-1982 bedrevs under ledning av arbetsmarknadsdepartementet
ett översynsarbete beträffande de s. k. ledighetslagarna. I tre motioner från
det förra riksmötet begärs att detta översynsarbete skall fullföljas.

I en av motionerna, 1982/83:1636 av Alf Wennerfors m. fl. (m), förutskickas
att ändringar bör göras med hänsyn till ledighetslagstiftningens
ekonomiska konsekvenser för samhälle och företag. Utskottet utesluter inte
att ändringar kan visa sig motiverade av teknisk och liknande art men anser
därutöver att man inte skall ompröva målsättningen för de olika lagarna eller
de avvägningar som gjorts mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas intressen.
Motionen avstyrks.

Moderata samlingspartiet fullföljer yrkandet i motion 1636 med en
reservation till betänkandet.

De två andra motionerna, 1982/83:1507 av Lars Ahlström m. fl. (m, c, fp)
och 1982/83:1530 av Sigvard Persson m. fl. (c, m, fp) motiverar behovet av en
fortsatt översyn av ledighetslagstiftningen främst med förhållandena för
småföretagen. Utskottet gör med anledning härav vissa uttalanden som
mynnar ut i att motionerna inte bör leda till någon åtgärd.

Avslutningsvis tar utskottet upp motion 1982/83:1508 av Karin Ahrland
(fp) och Kenth Skårvik (fp) om förtur till dagarbete för småbarnsföräldrar.
Utskottet menar att detta är en fråga som bör lösas genom överläggningar
mellan parterna på arbetsmarknaden.

Motionsyrkandena

1982183:1507 av Lars Ahlström m. fl. (m, c, fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
skyndsam översyn av ledighetslagarna i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1 Riksdagen 1983184.18sami. Nr 2

AU 1983/84:2

1982183:1508 av Karin Ahrland (fp) och Kenth Skårvik (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen initierar
arbetsmarknadens parter till överläggningar om att erbjuda småbarnsföräldrar
förtur till dagarbete.

1982/83:1530 av Sigvard Persson m. fl. (c, m, fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående behovet av en översyn av ledighetslagarna.

1982183:1636 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

10. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ändring av
ledighetslagarna enligt vad som anförs i motionen.

Yrkandena 1-9 i motionen behandlas i betänkandena AU 1983/84:3 och 5.

Ledighetslagarna

Till ledighetslagarna räknas semesterlagen (1977:480), studieledighetslagen
(1974:981), föräldraledighetslagen (1978:410), lagen om rätt till ledighet
och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare (1972:650) och
den s. k. SIA-ledighetslagen (1979:1184). Till denna lagstiftning hör i sak
också 1939 års lag om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare
med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. även om lagen inte
innehåller några ledighetsregler.

I de ovan redovisade lagarna är rätten till ledighet huvudsyftet med
lagstiftningen. Dessutom finns ledighetsbestämmelser intagna i andra lagar.
Av särskilt intresse i detta sammanhang är den rätt till ledighet för
uppdragets fullgörande som tillkommer fackliga förtroendemän och skyddsombud
enligt förtroendemannalagen resp. arbetsmiljölagen.

Därutöver finns enligt anställningsskyddslagen rätt för en uppsagd arbetstagare
att få ledigt för att söka ett nytt arbete. Rätt till tjänstledighet för
offentliga uppdrag föreskrivs i regeringsformen (4 kap. 6 §) och kommunallagen
(3 kap. 4 §).

Vid sidan om den lagfästa rätten till ledighet finns de former av ledighet
som är reglerade genom avtal - antingen enskilda anställningsavtal eller
kollektivavtal. Likaså kan den i lag medgivna ledigheten utvidgas genom
avtal, exempelvis längre semester än fem veckor. Ledighet kan slutligen i
vissa fall följa av vad som är brukligt på arbetsmarknaden.

Översyn av ledighetslagstiftningen

År 1980 tog den dåvarande trepartiregeringen initiativ till en översyn av
ledighetslagstiftningen. Utgångspunkterna redovisades för riksdagen i propositionerna
1979/80:150 (kompletteringspropositionen, s. 50) och 1980/

AU 1983/84:2

81:20 (den s. k. besparingspropositionen, s. 37). Översynsarbetet leddes av
arbetsmarknadsdepartementet och resulterade i följande rapporter:

Riksrevisionsverkets (RRV) i oktober 1981 avgivna rapport Frånvaron i
arbetet - omfattning, utveckling och kostnader. I rapporten belyses kostnaderna
för frånvaron med utgångspunkt i tre olika ekonomiska perspektiv,
nämligen ett samhällsekonomiskt, ett företagsekonomiskt och ett statsfinansiellt.

Den av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) likaså i oktober
1981 avgivna rapporten Mot ökat flexliv, en studie av ledighetslagarna och
dess konsekvenser för verksamhet i företag och myndigheter. Två av
undersökningens slutsatser är att regelsystemet behöver förenklas och att de
små företagens situation bör särskilt uppmärksammas.

Den av arbetsmarknadsdepartementets rättssekretariat i april 1982 avgivna
promemorian Ledighetslagarna (Ds A 1982:5). I promemorian görs en
lagteknisk granskning av de aktuella lagarna. Den mynnar inte ut i konkreta
lagändringsförslag utan är närmast att se som en kartläggning av förekommande
problem till ledning för ett fortsatt utredningsarbete.

Utöver det ovan redovisade översynsarbetet - som åberopats i de aktuella
motionerna - skall här nämnas följande utredningsverksamhet som också
berör ledighetslagstiftningen.

Den kommitté som haft till uppgift att pröva frågorna om undervisning i
svenska för invandrare, SFI-kommittén, lade år 1981 i sitt betänkande (SOU
1981:86) fram förslag till en helt ny lag om rätt för invandrare till ledighet för
att delta i undervisning i svenska.

Det ingick i 1978 års semesterkommittés uppdrag att följa tillämpningen av
den nya semesterlag som gäller sedan år 1977. Kommittén lades ned genom
ett regeringsbeslut på hösten 1981. Riksdagen har därefter på förslag av
socialutskottet (SoU 1982/83:4 med reservation från m, c, fp) begärt att
utredningsarbetet snarast skall återupptas.

Regelsystemet inom föräldraförsäkringen hör till de frågor föräldraförsäkringsutredningen
haft till uppgift att granska. Utredningen har i bl. a. den
delen redovisat sina överväganden i betänkandet Enklare föräldraförsäkring
(SOU 1982:36). Betänkandet har remissbehandlats och bereds f. n. i
regeringskansliet tillsammans med annat utredningsmaterial beträffande det
ekonomiska stödet till barnfamiljerna.

Motionernas motiveringar

Alf Wennerfors m. fl. (m) pekar i motion 1636 på att de ökade
möjligheterna till ledighet från arbetet utan tvivel haft stor betydelse för de
anställda. Å andra sidan innebär den stigande frånvarofrekvensen en ökad
belastning på såväl samhället som företagen. Särskilt gäller det om korttidsfrånvaron.
Utvecklingen leder vidare till att man får en allt större grupp
vikarier med otrygga anställningsförhållanden. För att de negativa verkning 1*

Riksdagen 1983184.18sami. Nr 2

AU 1983/84:2

arna av ledighetslagarna skall kunna begränsas bör det totala ledighetsuttaget
per år ställas mot vad vi har råd med. Större hänsyn måste kunna tas till
förutsättningarna på den enskilda arbetsplatsen. Reglerna för studieledighet
bör särskilt övervägas. Det översynsarbete som igångsattes i arbetsmarknadsdepartementet
med syfte att anpassa ledighetslagarna till de faktiska
förutsättningarna på arbetsmarknaden bör påskyndas. Förslag till ändring av
dessa lagar med den inriktning som anges i motionen bör läggas fram för
riksdagen.

Även i motionerna 1507 av Lars Ahlström m. fl. (m, c, fp) och 1530 av
Sigvard Persson m. fl. (c, m, fp) begärs en fortsatt översyn av ledighetslagarna.
I båda motionerna lägger man särskild vikt vid att den begärda översynen
leder fram till en anpassning till de mindre företagens situation. Motion 1507
ger exempel på lagändringar som anses påkallade, nämligen att studieledighet
endast skall ges för grundläggande studier, att förenklingar genomförs i
semesterlagen och att det fackliga tolkningsföreträdet slopas i studieledighets-
och förtroendemannalagarna.

Karin Ahrland (fp) och Kenth Skårvik (fp) utgår i motion 1508 från att
arbetslivet bör anpassas till barns och föräldrars behov. Speciellt måste
hänsyn tas till småbarnsföräldrarna. Dessa har numera rätt att förkorta sin
arbetsdag till sex timmar. Därtill bör de också så långt möjligt erbjudas
dagarbete. Motionärerna säger att detta är en angelägen men samtidigt
komplicerad fråga. I första hand bör den lösas genom överenskommelse
mellan parterna på arbetsmarknaden. Riksdagen bör begära att regeringen
tar initiativ till sådana överläggningar.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade på hösten 1980 i betänkandet AU 1980/81:7 en
motion av Sten Svensson (m) och Bengt Wittbom (m) med begäran om en
översyn av de lagstadgade ledighetsformerna. Utskottet hänvisade till att ett
översynsarbete av det begärda slaget redan igångsatts varför motionen inte
borde leda till någon åtgärd. Det blev också riksdagens beslut. Socialdemokraterna
reserverade sig beträffande motiveringen för utskottets avstyrkande
av motionen och framhöll bl. a. att översynsarbetet inte fick innebära att
möjligheterna till ledighet för skilda ändamål skall sättas i fråga.

Utskottet avgav påföljande höst ett nytt betänkande om olika ledighetsfrågor,
AU 1981/82:7.1 det betänkandet markerade socialdemokraterna genom
ett särskilt yttrande att de vidhöll de ståndpunkter de redovisat i den under
föregående år avgivna reservationen. I ett annat särskilt yttrande anförde
företrädarna för moderata samlingspartiet synpunkter på ledighetslagstiftningens
negativa konsekvenser. Dessa synpunkter sammanfaller i det
väsentliga med vad som anförs i motion 1636.

AU 1983/84:2

Utskottet

Under 1970-talet tillkom ett antal lagar om rätt till ledighet för olika
ändamål: 1972 års lag om rätt för invandrare till ledighet och lön vid
deltagande i undervisning i svenska språket, 1974 års studieledighetslag, 1978
års föräldraledighetslag och 1979 års lag om rätt till ledighet för vissa
föreningsuppdrag inom skolan, den s. k. SIA-lagen. År 1977 antogs en ny
semesterlag. Ledighetsbestämmelser finns också i 1974 års lag om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen och 1977 års arbetsmiljölag som
gäller de fackliga förtroendemännens resp. skyddsombudens rätt till ledighet
för uppdragen.

Därutöver ger annan lagstiftning rätt till ledighet för exempelvis värnpliktstjänstgöring
och offentliga uppdrag.

År 1980 tog den dåvarande trepartiregeringen initiativ till en översyn av
ledighetslagstiftningen. Översynen angavs ha till syfte bl. a. att förbättra
samspelet mellan olika lagar och därmed arbetsmarknadens funktionssätt
utan att man för den skull rubbade lagstiftningens grundläggande inriktning.
Översynsarbetet leddes av arbetsmarknadsdepartementet och resulterade,
såsom redovisats i det föregående, i att tre rapporter lades fram åren 1981 och
1982 av riksrevisionsverket, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle samt
arbetsmarknadsdepartementets rättssekretariat.

Syftet med dessa rapporter var att belysa omfattningen och kostnaderna
för frånvaron i arbetet liksom av ledighetslagarnas konsekvenser i företag
och myndigheter. Vidare gjordes en lagteknisk översyn av den aktuella
lagstiftningen. Allmänt sett har genom rapporterna gjorts en probleminventering
avsedd att ligga till grund för fortsatta överväganden. Att sådana
överväganden kommer till och mynnar ut i konkreta förslag beträffande
lagstiftningen är vad som begärs i de tre föreliggande motionerna 1636 av Alf
Wennerfors m. fl. (m), 1507 av Lars Ahlström m. fl. (m, c, fp) och 1530 av
Sigvard Persson m. fl., (c, m, fp).

I motion 1636 med begäran om förslag till ändring av ledighetslagarna
framhävs de ekonomiska konsekvenserna för företagen och samhället av de
ökade möjligheterna till ledighet som ledighetslagarna har medfört. För att
begränsa de negativa verkningarna av dessa lagar, anför motionärerna, bör
det totala ledighetsuttaget per år ställas mot vad vi har råd med. Motionärerna
pekar vidare på otrygga anställningsförhållanden för de vikarier som
anställs och framhåller ytterligare att större hänsyn måste tas till förutsättningarna
på de enskilda arbetsplatserna.

I de två andra motionerna, av Lars Ahlström m. fl. och Sigvard Persson
m. fl., motiveras behovet av en fortsatt översyn av ledighetslagstiftningen
med de särskilda problem denna lagstiftning sägs ha fört med sig för
småföretagen.

För egen del vill utskottet först konstatera att när det gäller en av de
aktuella lagarna, svenskundervisningslagen, föreligger sedan ett par år
tillbaka ett utredningsförslag till en helt ny lag. Beredningen av förslaget

AU 1983/84:2

pågår i regeringskansliet. Detsamma gäller om föräldraförsäkringsutredningens
betänkande om enklare föräldraförsäkring, som också berör reglerna
om föräldraledigheten. Vidare begärde riksdagen förra hösten på förslag
av socialutskottet att det tidigare nedlagda utredningsarbetet beträffande
semesterlagen skall återupptas. Vad dessa tre lagar beträffar finns inte nu
anledning att påkalla en översyn eftersom det antingen föreligger förslag till
en reviderad lagstiftning eller, såsom fallet är med semesterlagen, riksdagen
redan tagit initiativ till en fortsatt utredning.

Det finns vidare anledning att påminna om det arbete som sedan förra
hösten bedrivs av den inom arbetsmarknadsdepartementet verksamma
arbetsrättsliga beredningsgruppen. Det är givet att man inom den gruppen
har anledning att ta upp tillämpningsproblem av teknisk och liknande art
beträffande t. ex. studieledighetslagen som aktualiserats genom det tidigare
översynsarbetet eller i andra sammanhang. Däremot anser utskottet att man
inte skall ge utrymme för att ompröva målsättningen för de olika lagarna eller
de avvägningar som gjorts mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas intressen.
Därför kan utskottet inte ställa sig bakom tanken på ett utredningsarbete
med den av Alf Wennerfors m. fl. (m) begärda inriktningen som ytterst
syftar till att på föregivna ekonomiska grunder beskära de anställdas genom
lag tillerkända möjligheter till ledighet. Motion 1636 avstyrks sålunda.

Motionerna 1507 och 1530 är som förut nämnts främst inriktade på att få
till stånd en anpassning av ledighetslagstiftningen till de förhållanden som
gäller för småföretagen. Utskottet ifrågasätter om det kan vara till fördel för
småföretagen och deras möjligheter att rekrytera och behålla arbetskraft att
man för dem genomför ändringar i regelsystemet som av deras anställda
måste upplevas som försämringar i förhållande till vad som gäller på
arbetsmarknaden i övrigt. Vad nu sagts hindrar inte att man prövar de
jämkningar inom regelsystemets ram som visar sig motiverade och möjliga
att göra med hänsyn till småföretagen. En sådan prövning hör på ett naturligt
sätt samman med den nyssnämnda beredningsgruppens överväganden om
det fortsatta reformarbetet på det arbetsrättsliga området. Med hänsyn till
vad nu och ovan anförts anser utskottet att motionerna 1507 och 1530 inte bör
leda till någon åtgärd.

Härtill vill utskottet foga följande. De nu behandlade motionerna syftar i
olika grad till att strama åt de anställdas möjligheter till ledighet eller
avkortad tjänstgöring. Utskottet vill därför påpeka att det förs en debatt från
motsatt utgångspunkt, nämligen att det från sysselsättningspolitisk synpunkt
finns anledning att se positivt på individuella önskemål från de anställdas sida
om kortare arbetstid eller tjänstledighet, i det senare fallet för att t. ex. pröva
annan verksamhet. Utskottet avser inte att i detta sammanhang ta upp saken
till närmare diskussion men vill peka på att synpunkter av detta slag har
aktualiserats bl. a. i regeringens nyligen avlämnade proposition om särskilda
sysselsättningsåtgärder för budgetåret 1983/84.

Avslutningsvis tar utskottet upp motion 1508 av Karin Ahrland (fp) och

AU 1983/84:2

Kenth Skårvik (fp) som förespråkar att småbarnsföräldrar skall ges förtur till
dagarbete. Motionärerna utgår från att barn har rätt till sina föräldrar och att
man på olika sätt bör stödja föräldrarna i deras fostran av barnen. Därför bör
arbetslivet anpassas till barns och föräldrars behov. Särskilt bör hänsyn tas till
det önskvärda i att småbarnsföräldrarna har arbete på dagtid. Detta behov
bör enligt motionärerna tillgodoses i första hand genom att parterna på
arbetsmarknaden överenskommer om att småbarnsföräldrar erbjuds förtur
till dagarbete. Motionärerna vill att regeringen skall ta initiativ till överläggningar
mellan parterna i denna fråga.

Det råder inte delade meningar om det önskvärda i att arbetslivet anpassas
till människornas behov och förutsättningar. Däri ingår att man tar hänsyn
till de särskilda problemen för olika grupper bland arbetstagarna. En av
dessa grupper är förvärvsarbetande föräldrar med barn i förskoleåldern. Av
de särskilda åtgärder som vidtagits till stöd för dem skall här framhållas
utbyggnaden av samhällets barnomsorg och de möjligheter till tjänstledighet
och avkortad arbetstid som den tidigare nämnda föräldraledighetslagen ger.

Vad nu beträffar förslaget att gå vidare genom att bereda småbarnsföräldrar
förtur till arbete på dagtid kan utskottet ansluta sig till motionärernas
mening att detta är en fråga som det ligger närmast till hands att lösa genom
överläggningar mellan arbetsmarknadens parter. Det är inte bara så att
parterna bäst kan bedöma inom vilka branscher det kan föreligga ett
påtagligt behov av den föreslagna åtgärden. De har också möjlighet att
samtidigt beakta behovet av en motsvarande åtgärd för andra grupper, såsom
handikappade och äldre arbetstagare. Erforderliga initiativ bör kunna tas av
parterna själva, och det är således enligt utskottets mening inte påkallat med
särskilda åtgärder från regeringens sida såsom begärs i motionen. Denna
avstyrks följaktligen av utskottet.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring av ledighetslagarna

att riksdagen avslår motion 1982/83:1636, yrkande 10,

2. beträffande översyn av ledighetslagarna med hänsyn till småföretagen att

riksdagen avslår motionerna 1982/83:1507 och 1982/
83:1530,

3. beträffande förtur till dagarbete för småbarnsföräldrar
att riksdagen avslår motion 1982/83:1508.

Stockholm den 27 oktober 1983

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

AU 1983/84:2

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Erik Johansson (s),
Lars Ulander (s), Marianne Stålberg (s), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sten
Östlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Bo Nilsson (s), Håkan Stjernlöf (m),
Barbro Nilsson i Visby (m), Ingvar Karlsson (c), Sven Lundberg (s), tredje
vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) och Cecilia Jensfelt (c).

Reservation

Ändring av ledighetslagarna (mom. 1)

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson, Håkan Stjernlöf och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”För egen” och på
s. 6 slutar ”budgetåret 1983/84” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1636 har 1970-talets snabba utbyggnad av
möjligheterna till ledighet från arbetet utan tvivel haft stor betydelse för de
anställda. Detta är en sida av saken som man har anledning att hålla i minnet.
Men det finns också en annan sida, och det är de problem av olika slag som
ledighetslagstiftningen har fört med sig på arbetsplatserna. Den ökade
frånvaron, och då särskilt korttidsfrånvaron, medför en ökad belastning på
samhälle och företag i form av merkostnader för produktions- och produktivitetsbortfall.
Det hör vidare till bilden att de ökade möjligheterna till
ledighet och den förbättrade anställningstryggheten för arbetstagare med
fast anställning har lett till att vi har fått en växande kader av vikarier vars
anställningsförhållanden är i motsvarande grad otrygga. En ytterligare
aspekt är att de olika lagarna skall tjäna olika ändamål, och de har dessutom
tillkommit vid olika tidpunkter med följd att regelsystemet har blivit
krångligt, inte minst därför att samma typ av problem har kommit att lösas på
olika sätt i de olika lagarna.

Det är mot den bakgrunden man skall se det tidigare nämnda arbetet med
en översyn av lagstiftningen om ledighet. Detta har lett till att man har fått en
belysning av problemen från ekonomiska, organisatoriska och lagtekniska
synpunkter. Det är angeläget att man nu fullföljer detta arbete och låter det
mynna ut i praktiska slutsatser i form av förändringar av lagstiftningen.

En given utgångspunkt i detta arbete är att ställa det totala ledighetsuttaget
per år mot vad vi har råd med. Det är vidare angeläget att lagstiftningen
präglas av enkelhet och likformighet i uppbyggnaden eller att man m. a. o.
strävar mot en minskad detaljreglering. Lagstiftningen måste vidare i högre
grad än nu är fallet ta hänsyn till de skilda förutsättningar som råder på de
enskilda arbetsplatserna. Särskilt bör de små företagens situation uppmärksammas.

Sammanfattningsvis föreslås att riksdagen uttalar sig för att det tidigare
inledda översynsarbetet beträffande ledighetslagstiftningen fullföljs efter de
ovan angivna riktlinjerna. Ett sådant uttalande bör delges regeringen.

AU 1983/84:2

Med vad ovan anförts och förordats tillgodoses syftet med motionerna
1507 och 1530. Dessa motioner behöver alltså inte föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändring av ledighetslagarna
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1636 yrkande 10 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Översyn av ledighetslagarna med hänsyn till småföretagen (mom. 2)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson
(fp) och Cecilia Jensfelt (c) anför:

Ledighetslagarna skiljer inte mellan stora och små företag, men lagstiftningens
verkningar slår olika. I de stora företagen tenderar frånvaron på
grund av ledighetslagarna att uppfattas som ett led i den omsättning av
personal företaget under alla förhållanden måste ta hänsyn till i sin planering.
De små företagen har inte en motsvarande personalomsättning. I dessa
företag är tendensen i stället att varje anställd blir en nyckelperson som inte
utan vidare låter sig ersättas av en vikarie.

Som ett annat exempel på problem för de små företagen kan man peka på
att vissa ledighetsformer är semesterlönegrundande. Om företaget anställer
en vikarie vid ledighet av det slaget får det betala dubbla semesterlöner. I det
lilla företaget blir detta en kännbar ökning av lönekostnaderna.

Det anförda är exempel på problem för småföretagen som det enligt vår
mening är angeläget att man försöker komma till rätta med vid de
överväganden inom arbetsmarknadsdepartementets arbetsrättsliga beredningsgrupp
som utskottet har förutsatt i den föregående framställningen.

2. Förtur till dagarbete för småbarnsföräldrar (mom. 3)

Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson, Håkan Stjernlöf och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anför:

Vi har förståelse för tanken att parterna på arbetsmarknaden genom
överläggningar sinsemellan gör det lättare för småbarnsföräldrar att få arbete
på dagtid i de fall detta upplevs som ett påtagligt problem för de berörda
arbetstagarna. Det normala bör emellertid vara att förläggningen av
arbetstiden klaras ut i de enskilda fallen mellan arbetstagaren och arbetsgivaren
i samråd. På det sättet bör det vara möjligt att tillgodose varierande
önskemål från föräldrars sida. Det är t. ex. inte ovanligt att föräldrar önskar
få tjänstgöringen förlagd till skilda tider på dygnet så att en av dem alltid kan
vara hemma hos barnen. Sådana individuella önskemål från föräldrarnas sida

AU 1983/84:2

bör inte motverkas av centrala rekommendationer om dagarbete för
småbarnsföräldrar.