AU 1983/84:19

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1983/84:19

om sysselsättningsåtgärder för handikappade

I betänkandet behandlas proposition 1983/84:100 bilaga 12 (arbetsmarknadsdepartementet)
såvitt avser de under avsnitt C. Arbetsmiljö upptagna
anslagspunkterna C4-C6 samt propositionerna 1983/84:122, 1983/84:125
bilaga 7 (arbetsmarknadsdepartementet) och 1983/84:139. De i propositionerna
aktuella förslagen har i regeringen föredragits av statsrådet Leijon.

Utskottet tar i sammanhanget upp 27 motioner varav 21 från allmänna
motionstiden i år. Dessa motioner med yrkanden redovisas i en inledande
sammanställning nedan. Regeringens förslag redovisas i den löpande framställningen.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker att 5,5 miljarder kronor anvisas för sysselsättningsåtgärder
för handikappade under budgetåret 1984/85.

I reservationer förordas lägre belopp av moderata samlingspartiet med
-86 milj. kr. och centerpartiet med -54 milj. kr. medan högre belopp yrkas
av vpk med + 87 milj. kr.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

Regeringens förslag om introduktionsstöd och ett modifierat system för
lönebidrag vid anställning av handikappade tillstyrks av utskottet. Förslaget
innefattar bl. a. ett särskilt lönebidrag till svårt handikappade. Moderata
samlingspartiet godtar regeringens förslag men föreslår i en reservation att
regeringen skall återkomma med förslag om ett mera differentierat och
arbetsgivarneutralt lönebidrag. Centerpartiet motsätter sig i en annan
reservation det särskilda lönebidraget och förordar i stället en höjning av
nuvarande lönebidrag. Vpk förordar för sin del att de av regeringen
föreslagna bidragen skall lämnas med högre belopp samt att begränsningarna
av antalet platser som kan komma i fråga för introduktionsstöd och särskilt
lönebidrag skall tas bort.

Åtgärderna föreslås i enlighet med regeringens förslag begränsas till
arbetshandikappade. Folkpartiet motsätter sig i en reservation den begränsning
i förhållande till nuvarande regler som detta innebär.

Utskottet yrkar avslag på regeringens förslag om att ökningen av antalet
bidragsplatser hos allmännyttiga organisationer skall begränsas tilli 500
under budgetåret 1984/85. Socialdemokraterna förordar i en reservation att

1 Riksdagen 1983184.18 sami. Nr 19

AU 1983/84:19

regeringen får i uppdrag att komma med förslag till hur nämnda begränsning
skall kunna avlägsnas.

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att driftbidraget till Samhällsföretagsgruppen
under nästa budgetår skall utgöra 124 % av lönesumman.
Moderata samlingspartiet föreslår i en reservation bl. a. att nämnda bidrag
skall uppgå till 120,2 % medan centerpartiet i en annan reservation förordar
122%. Vpk föreslår att Samhällsföretag skall tilldelas extra medel för
investeringar.

Yrkesinriktad rehabilitering

I detta avsnitt tillstyrker utskottet de anslag som regeringen begär för bl. a.
arbetsmarknadsinstituten (Ami). Moderata samlingspartiet föreslår i en
reservation en närmare samverkan mellan Ami och Samhällsföretagsgruppen
vilket beräknas kunna leda till besparingar.

Motionsyrkanden

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1984

1983184:432 av Sten Svensson (m) och Bengt Wittbom (m)

I motionen yrkas att rikdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts i motionen om arbetsplacering av handikappade.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1983/84:437.

1983184:568 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas

11. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om effektivisering av insatserna för arbetshandikappade,

12. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts beträffande slopat tak för antalet anställda med lönebidrag i
allmännyttiga organisationer samt dispensmöjligheter från 90-procentsregeln
i dessa fall i enlighet med det anförda,

13. att riksdagen beslutar att godkänna vad som i motionen anförts
beträffande statsbidrag till Samhällsföretag samt att till Bidrag till Stiftelsen
Samhällsföretag anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 54
milj. kr. minskat förslagsanslag av 2 667 000 000 kr.

Yrkandena 1-5 och 10 behandlas i betänkandet AU 1983/84:21 samt
yrkandena 6-9 i betänkandet AU 1983/84:23.

AU 1983/84:19

1983184:703 av Christer Eirefelt (fp) och Kenth Skårvik (fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående Samhällsföretagsgruppens marknadsuppträdande.

1983184:873 av Marianne Karlsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening uttalar vikten av att
Samhällsföretagsorganisationen i största möjliga utsträckning bibehåller sin
länsindelning och att dess verksamhet har en decentraliserad karaktär som på
sikt möjliggör ett minskat samhällsengagemang och nya huvudmän för de
olika verksamheterna.

1983/84:881 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget om begränsning av ökningen av
antalet lönebidragsanställda till 500,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt
anförs i motionen om anställning med lönebidrag.

1983/84:1043 av Lennart Bladh (s)

I motionen yrkas att riksdagen hemställer att regeringen låter utreda
frågan om jämställdhetsombudsman för handikappade på arbetsmarknaden.

1983184:1048 av Börje Nilsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att planerade
insatser i Kristianstads län för sysselsättningsstöd, exportstöd, företagsstöd
och företagarutbildning samt rationalisering inom Samhällsföretag och
försvaret ges den inriktning som angetts i motionen.

Del av yrkandet behandlas i betänkandet AU 1983/84:23.

1983/84:1068 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
möjligheterna för en förbättrad arbetsrehabilitering för människor med
psykiska handikapp.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1983/84:1067.

1983184:1076 av Eric Jönsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om behovet av insatser på det arbetsmarknadspolitiska
området i vad avser arbetsmarknadsresurser, AMU- och AMIinsatser
samt en uppräkning av det regionalpolitiska stödet till de båda
Skånelänen.

AU 1983/84:19

Övriga delar av yrkandet behandlas i betänkandena AU 1983/84:21 och 23.
Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1983/84:1074.

1983/84:1085 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya regler för lönebidraget
för arbetshandikappade i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om Samhällsföretagsgruppens marknadsuppträdande.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1983/84:1079.

Yrkande 3 kommer att behandlas i ett senare betänkande.

1983184:1332 av Börje Nilsson (s) och Ingvar Björk (s)

I motionen yrkas att riksdagen anhåller hos regeringen om ändring av
reglerna för arbetsbiträde så att arbetsbiträde kan medges till gravt handikappade
i kombination med en lönebidragsanställning.

1983/84:1836 av Rune Gustavsson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att förslag skyndsamt
föreläggs riksdagen om ett aktivt rehabiliteringsstöd i enlighet med det
anförda.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1983/84:2512.

1983/84:1913 av Arne Fransson (c) och Börje Hörnlund (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om utseende av verkställande direktör i
Samhällsföretags länsstiftelse.

1983/84:1927 av Börje Hörnlund (c) och Arne Fransson (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om prissättning på Samhällsföretags produkter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om samråd mellan Samhällsföretag och näringslivets
organisationer centralt och regionalt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om överläggning om hur stor marknadsandel av den lokala
produktionen inom ett givet produktområde som Samhällsföretag kan få ta.

AU 1983/84:19

1983184:1940 av Bengt Lindqvist (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att länsarbetsnämnderna även ges rätt att besluta
om bidrag till arbetstekniska hjälpmedel som överstiger 30 000 kr.,

2. att riksdagen beslutar att arbetsmarknadsinstituten med särskilda
resurser för handikappade ges rätt att besluta om bidrag för arbetstekniska
hjälpmedel.

Behandlas

i utskottets

yttr. s. hemst. p.

1983184:1941 av Bengt Lindqvist (s) och Margareta Persson (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller att arbetsrättskommittén får i 13 4
uppdrag att med förtur göra en översyn av främjandelagen och att redovisa

förslag till åtgärder för en förbättrad tillämpning alternativt förstärkt
lagstiftning, i syfte att stärka handikappades ställning på arbetsmarknaden,

2. att riksdagen uttalar sig för nödvändigheten av en mer konsekvent 13 3

tillämpning av främjandelagen, i enlighet med riksdagens tidigare beslut,

3. att riksdagen uttalar sig för att främjandelagen skall användas konse- 13 3

kvent vid fördelningen av rekryteringsstödet.

1983/84:1959 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om att en
utredning tillsätts om de utslagnas situation enligt vad i motionen anförs.

12 2

1983/84:2060 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av främjandela- 13 4, 5

gen och lagen om anställningsskydd i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:100 under bil. 12, 34 27

Arbetsmarknadsdepartementet, C4. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
och sysselsättning beslutar anvisa 12 800 000 kr. utöver regeringens

förslag avseende arbetshjälpmedel åt handikappade,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för en översyn av 36,42 28, 36

möjligheterna till bättre samordning inom Samhällsföretag i syfte att bryta

beroendet av legotillverkning samt utveckling av användandet av modern
teknik i arbetsprocesserna,

5. att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:100 under bil. 12, 44 38,39

Arbetsmarknadsdepartementet, C5. Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

beslutar anvisa ett med 74 000 000 kr. förhöjt belopp avseende ägartillskott
för investeringar.

Yrkande 1 behandlas i betänkandet AU 1983/84:21.

AU 1983/84:19

1983184:2400 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om lönebidrag,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjerna för Stiftelsen Samhällsföretags verksamhet,

3. att riksdagen beslutar att anordna försöksverksamhet med lönebidrag
som alternativ till anställning i Samhällsföretag i enlighet med vad som
anförts i motionen och att till denna verksamhet anslå 35 000 000 kr.,

4. att riksdagen beslutar att till Stiftelsen Samhällsföretag anslå ett
förslagsanslag av 2 613 000 000 kr.,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsmarknadsinstitutet,

6. att riksdagen beslutar att till Yrkesinriktad rehabilitering anvisa ett
reservationsanslag av 466 145 000 kr.

Behandlas

i utskottets

yttr. s. hemst. p.

23 13

37 30, 31

21 13

41,44 35, 38, 39

46 41

46 42

1983184:2489 av Ingemar Eliasson m. fl. (fp) 31 21

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att avskaffa den regel som
begränsar antalet personer vilka kan anställas med lönebidrag i ideella
organisationer.

1983184:2507 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp)

I motionen yrkas

10. att riksdagen avslår regeringens förslag att begränsa antalet lönebi- 31 21

dragsplatser hos de allmännyttiga organisationerna.

Yrkandena 1, 3-8 behandlas i betänkandet AU 1983/84:21 och yrkandena
2 och 9 kommer att behandlas i senare betänkanden.

Motioner med anledning av proposition 1983184:122

1983184:2696 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 26 14

sägs om behandlingen av flyktingar inom lönebidragssystemet,

2. att riksdagen beslutar att introduktionsstöd skall kunna lämnas även vid 26 15

anställning hos staten, allmänna försäkringskassor och andra arbetsgivare

som tillämpar statliga kollektivavtal,

3. att riksdagen beslutar att introduktionsstöd skall lämnas där behov 27 16

föreligger och avvisar regeringens förslag vad avser övre gräns för antalet
årsarbetstimmar och budgetram,

AU 1983/84:19

Behandlas

i utskottets

yttr. s. hemst. p.

4. att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:122 vad avser förändring
av bidragsnivåerna för lönebidrag,

5. att riksdagen beslutar upphäva begränsningen till högst 500 nytillkommande
lönebidrag med 90 % av lönekostnaden för anställda inom allmännyttiga
organisationer per budgetår,

6. att riksdagen beslutar att särskilt lönebidrag skall kunna utgå med 90 %
av lönekostnaden under tre år och i mån av behov därefter fastställas till 50
eller 25% av lönekostnaden,

7. att riksdagen beslutar att reglerna när det gäller lönebidrag och särskilt
lönebidrag skall tillämpas flexibelt och möjlighet finnas att tillfälligt eller för
längre tid återgå till en högre bidragsnivå,

8. att riksdagen beslutar att särskilt lönebidrag i vissa fall skall kunna utgå
med 100% i enlighet med vad som anförs i motionen,

9. att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:122 vad avser övre ram
för antalet särskilda lönebidrag,

10. att riksdagen beslutar att bidrag till arbetsbiträde skall kunna utgå med
högst 30 000 kr. per år,

11. att riksdagen beslutar att särskilt lönebidrag skall kunna kombineras
med bidrag till arbetsbiträde när kostnaderna för arbetsbiträde är onormalt
höga.

20
10
9

1983/84:2697 av Arne Fransson m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att lönebidrag, efter introduktionsstöd, skall utgå 28 18

med 75 % av lönekostnaderna under första året och med 50 % under
efterföljande två och ett halvt år enligt vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 22,30 13, 19

som i övrigt anförts om anställning med lönebidrag och särskilt lönebidrag.

1983/84:2698 av Bengt Lindqvist m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att introduktionsstöd skall kunna ges över hela
arbetsmarknaden och inte begränsas till anställningar i enskilda företag,
kommuner och landsting,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag för att upphäva
begränsningen av anställningar med lönebidrag i allmännyttiga organisationer.

26 15

32 21

AU 1983/84:19

1983/84:2699 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ett individanpassat,
arbetsgivarneutralt lönebidragssystem i enlighet med vad som anförts
i motionen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om slopandet av begränsningen av antalet platser för
lönebidragsanställningar vid allmännyttiga organisationer.

1983/84:2700 av Elver Jonsson (fp) och Lars Ernestam (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett ”tak” för lönebidragsanställning
hos allmännyttiga organisationer,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag att begränsa den grupp av
handikappade som kan komma att få sådan anställning.

Motion med anledning av proposition 1983/84:125 (tilläggsbudget III)

1983/84:2758 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att redan från innevarande
budgetår upphäva begränsningen till högst 500 nytillkommande lönebidrag
med 90 % av lönekostnaden för anställda inom allmännyttiga organisationer
per budgetår.

Allmän bakgrund

Sysselsättning av äldre och handikappade

Svårigheter att bereda äldre och handikappade sysselsättning är betydande;
de är stora redan vid högkonjunktur och ökar när den ekonomiska
aktiviteten i samhället försvagas.

De arbetshandikappade är en grupp med synnerligen skiftande
sammansättning. Såväl arten som graden av handikapp varierar. Ett
handikapps betydelse för den enskildes sysselsättningsmöjligheter hänger i
hög grad samman med yrkesinriktningen och det tilltänkta arbetets art.
Undersökningar som gjordes i slutet av 1970-talet (SOU 1978:14) visade att
förvärvsfrekvensen varierar mellan olika grupper av handikappade. Högst
och på ungefär samma nivå som totalbefolkningen i åldrarna 16-64 år var den
för personer med nedsatt hörsel. Lägst var förvärvsfrekvensen för rörelsehindrade.
Andelen personer i arbete i denna grupp var endast hälften så stor
som för totalbefolkningen i aktuella åldrar. Av undersökningen framgår
vidare att andelen deltidsarbetande bland vissa grupper av förvärvsarbetande
handikappade är relativt stort.

AU 1983/84:19

Antalet sökande med arbetshandikapp vid arbetsförmedlingarna har
under de senaste åren varje månad uppgått till ca 30 000 vilket under hösten
1983 motsvarade knappt 10% av samtliga arbetssökande. I slutet av varje
månad har i genomsnitt ca 24 000 personer varit kvarstående sökande. Ca
6 000 handikappade har alltså normalt placerats av förmedlingarna varav ca
10 % erhållit anställning på den reguljära arbetsmarknaden (se i övrigt Ds A
1983:14 s. 10).

Det bör noteras att andelen kvarstående sökande vid månadens slut inte är
större bland arbetshandikappade än bland andra sökande. Däremot är den
tid de är anmälda vid arbetsförmedlingen ofta betydligt längre än för andra
arbetssökande.

Fördelningen på olika typer av handikapp framgår av nedanstående tabell.

Handikappade aktuella vid arbetsförmedlingen i nov. 1983 efter handikapp

	Antal	%
Hjärt-, kärl- och lungsjukdom	1 439	4,8
Hörselskada	741	2,5
Synskada	621	2,1
Rörelsehinder	10 043	33,5
Övriga somatiska handikapp	5 285	17,6
Psykiska	3 570	11,9
Förståndshandikapp	1 161	3,9
Socialmedicinska problem	7 130	23,7
Summa	29 990	100,0

Påtagligt fler män än kvinnor registreras normalt som arbetssökande med
handikapp. Detta beror bl. a. på att männen är starkt överrepresenterade
bland sökande med socialmedicinska handikapp.

För äldre arbetskraft över 60 år infördes år 1972 möjlighet till
förtidspension av arbetsmarknadsskäl, utan någon särskild medicinsk prövning.
Som villkor gäller att vederbörande har varit varaktigt arbetslös och
antingen som medlem i erkänd arbetslöshetskassa haft ersättning under den
längsta tid ersättning kan lämnas eller uppburit kontant arbetsmarknadsstöd
under 450 dagar.

Utvecklingen av antalet förtidspensioner, beviljade av arbetsmarknadsskäl,
framgår av nedanstående tabell.

År	Män	Kvinnor	Totalt	i %c av de försäkrade
1977	748	940	1 688	4,4
1978	852	1 198	2 050	5,5
1979	1 183	1 419	2 602	7,2
1980	1 585	2 019	3 604	10,2
1981	1 400	2 064	3 464	9,5
1982	1 366	2 324	3 690	10,0
1983	2 427	3 057	5 484	14,9

Källa: Riksförsäkringsverket.

AU 1983/84:19

Antalet förtidspensioner sorn beviljats av arbetsmarknadsskäl var som
synes relativt stabilt i början av 1980-talet men ökade under år 1983 med
nästan 50 % i förhållande till året innan. Kvinnorna är normalt i majoritet
bland dessa förtidspensionärer. De regionala skillnaderna är betydande. De
högsta värdena i gruppen av sådana förtidspensionärer har Norrbottens och
Värmlands län när det gäller män och Norrbottens och Malmöhus län när det
gäller kvinnor. Den största relativa förtidspensioneringen av arbetsmarknadsskäl
under år 1983 skedde i Värmlands, Blekinge, Norrbottens och
Örebro län i nu nämnd ordning. De lägsta värdena hade Stockholms,
Gotlands och Uppsala län.

Under senare år förekommer i växande omfattning att arbetstagare som
uppnår åldern 58 år och tre månader sägs upp från sina anställningar i
samband med övertalighet. Efter ersättning från arbetslöshetskassa under
450 dagar, dvs. tills vederbörande blir utförsäkrade, har de uppnått 60 års
ålder och anses då uppfylla kriterierna för förtidspension av arbetsmarknadsskäl.
Antalet på detta sätt uppsagda personer under år 1983 uppskattas till ca
3 000. Problematiken tas av regeringen upp i en nyligen avlämnad proposition
(1983/84:162) om vissa trygghetsfrågor för äldre arbetstagare. Utskottet
kommer att behandla denna proposition i ett senare betänkande.

Samhällets insatser när det gäller de handikappades sysselsättning
har flera olika inslag. Ett är att förhindra utslagning från arbetsmarknaden. I
det sammanhanget spelar de regelsystem som finns i arbetsmiljölagen
(1977:1160) och anställningsskyddslagen (1982:80) stor roll. Ett annat viktigt
inslag i denna politik gäller åtgärder som leder till att fler arbetstillfällen blir
tillgängliga för handikappade. Här kan nämnas lagen (1974:13) om vissa
anställningsfrämjande åtgärder, insatser som görs för att anpassa arbetsplatsen
så att den handikappade kan fullgöra sin arbetsuppgift samt stimulans till
arbetsgivarna i form av lönebidrag för att anställa handikappade. Av
betydelse i sammanhanget är också de s.k. anpassningsgrupperna som
arbetar inom företagen för att bereda handikappade sysselsättning. En
annan grupp av åtgärder syftar till att förbereda den handikappade för
inträdet i arbetslivet. Hit hör insatserna för yrkesinriktad rehabilitering vid
arbetsmarknadsinstituten (Ami) och arbetsmarknadsutbildning. Stiftelsen
Samhällsföretag slutligen syftar både till att direkt ge sysselsättning och till
rehabilitering så att de handikappade kan slussas ut på den reguljära
arbetsmarknaden.

Delar av den medelsarsenal som beskrivits ovan utreds av den s.k.
handikappkommittén (A 1982:02). Det gäller bl. a. lönebidraget om vilket
ett delbetänkande har avlämnats, (Ds A 1983:14) Introduktionsstöd och
lönebidrag, som ligger till grund för proposition 122 om introduktionsstöd
och reformerat lönebidrag. Utskottet återkommer till denna proposition
senare i betänkandet. Handikappkommittén fortsätter sitt utredningsarbete
och skall enligt sina direktiv bl. a. se över den nyss nämnda främjandelagen.

Av de reguljära medel som anvisades för arbetsmarknadspolitiken under

AU 1983/84:19

budgetåret 1983/84, ca 16,5 miljarder kronor, föll ca 5 miljarder eller 30 % på
anslag som bekostar stöd till sysselsättning åt arbetshandikappade. Det kan
dessutom konstateras att en betydande del av de mera generellt inriktade
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna också kommer handikappade till del.
Det gäller t. ex. i fråga om arbetsförmedling, beredskapsarbeten och
arbetsmarknadsutbildning. Av dem som i december 1983 sysselsattes med
beredskapsarbeten var ca 12 % handikappade. Andelen handikappade bland
dem som genomgick arbetsmarknadsutbildning var vid samma tidpunkt ca
23%.

Utskottet

Allmänt om sysselsättningsåtgärder för handikappade

1LO-konvention

I anslutning till den allmänna beskrivning som ovan lämnats av sysselsättningsåtgärderna
för handikappade tar utskottet först upp regeringens
proposition 1983/84:139 med anledning av vissa beslut fattade av internationella
arbetskonferensen (ILO) vid dess sextionionde möte.

Regeringen hemställer i propositionen att riksdagen skall godkänna
konventionen (nr 159) om yrkesinriktad rehabilitering och arbete (personer
med handikapp) och lämnar riksdagen tillfälle att yttra sig över vad som i
propositionen anförs om den vid ILO:s sextionionde möte antagna rekommendationen
(nr 168) i samma ämne.

I konventionen ställs upp principer för yrkesinriktad rehabilitering och
sysselsättningspolitik för personer med handikapp. De innebär bl. a. att varje
medlemsland skall formulera, genomföra och med jämna mellanrum följa
upp ett nationellt program för rehabilitering. Det betonas att särskilda
åtgärder för handikappade - positiv särbehandling - inte skall betraktas som
diskriminering. Konventionen föreskriver vidare åtgärder för att utveckla
yrkesinriktad rehabilitering och förmedlingsservice för personer med handikapp.
Därvid stryks under behovet av sådana åtgärder på landsbygden och i
glesbygder.

Den svenska ILO-kommittén har vid sin genomgång av konventionstexten
funnit att den innehåller viktiga principer som stämmer väl överens med
svenskt synsätt. Konventionen föranleder enligt kommitténs mening inte
någon ändring av svensk lagstiftning eller praxis. Man förordar därför att
Sverige ratificerar konventionen.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att man från svensk sida vid
utformningen av konventionen medverkat till att de handikappade kan få en
positiv särbehandling samt att den svenska politiken på detta område redan
ligger väl i linje med vad som stadgas i konventionen. Utskottet föreslår
därför att konvention nr 159 om yrkesinriktad rehabilitering och arbete
godkänns av riksdagen.

AU 1983/84:19

Den anslutande rekommendationen nr 168 i samma ämne har också
granskats av ILO-kommittén. Kommittén redovisar den uppfattningen att
någon åtgärd med anledning av rekommendationen inte är påkallad från
statsmakternas sida. Utskottet föreslår att vad som anförs i propositionen på
denna punkt av riksdagen läggs till handlingarna utan erinran.

Lagstiftning och andra övergripande åtgärder

Vpk föreslår i partimotion 1959 en kartläggning av de utslagnas situation i
syfte att få fram åtgärder inom den samlade arbetsmarknads- och näringspolitiken
som förebygger utslagning. I motionen anförs att en allt större del av
befolkningen permanent ställs utanför arbetsmarknaden. En allt större
öppen arbetslöshet, en omfattande dold arbetslöshet och en omfattande
förtidspensionering medverkar till att mer än en halv miljon människor i
produktiva åldrar ställts utanför arbetslivet utan större hopp om att någonsin
återvända dit. Det sägs vidare att utslagningen och utsorteringen av
människor från arbetsmarknaden står i strid med de grundläggande värderingar
som bör genomsyra vår arbetsmarknadspolitik. Denna bör bygga på
förutsättningen att alla människor behövs och efter sina förutsättningar bör
göra en insats på arbetsmarknaden. Rätten till arbete måste gälla alla
människor i produktiva åldrar oberoende av eventuella handikapp. I
motionen föreslås att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts
med uppgift att göra en bred kartläggning av de handikappades situation.

Arbete åt alla är ett grundläggande mål för den sysselsättningspolitik som
utskottet förordar. I inledningen till betänkandet har redovisats de åtgärder
som vidtas för att värna sysselsättningen för dem som har svårast att hävda sig
i arbetslivet. Åtgärderna är omfattande och riktar sig inte minst mot
utslagningen på arbetsmarknaden. Delar av medelsarsenalen är föremål för
utredning inom den nu arbetande handikappkommittén. En del av de
kartläggningar motionärerna efterfrågar torde komma att utföras i det
sammanhanget. Utskottet utesluter emellertid inte att det kan finnas behov
av utredningsinsatser inom ytterligare delar av här aktuellt politikområde
men detta bör prövas först när handikappkommittén har slutfört sitt arbete.
Motion 1959 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Flera motioner tar upp den lagstiftning som har särskild betydelse för de
handikappades sysselsättning. I motion 1836 av Rune Gustavsson m. fl. (c)
anförs att arbetsmarknadspolitiken inte får formas så att den skiljer ut och
särbehandlar handikappade. I stället är det nödvändigt att den öppna
arbetsmarknaden blir öppen i ordets reella bemärkelse. Lagen om anställningsfrämjande
åtgärder syftar till att förbättra bl. a. handikappades arbetssituation.

Motionärerna konstaterar att främjandelagen inte i alla avseenden fått den
effekt som förväntades när den tillkom. De framhåller därför betydelsen av
en effektivare tillämpning av den nuvarande lagstiftningen så att dess

AU 1983/84:19

intentioner kommer till uttryck vad gäller handikappades möjligheter att få
arbete.

Bengt Lindqvist (s) och Margareta Persson (s) anför i motion 1941 att de
handikappade under de senaste decennierna fått allt svårare att komma in på
arbetsmarknaden. De menar att detta är anmärkningsvärt med hänsyn till att
flera i sammanhanget viktiga reformer genomförts under samma tid. Den
aktuella lagstiftningen - främjandelagen, lagen om anställningsskydd och
arbetsmiljölagen - har enligt motionärerna inte fått de effekter som avsågs. I
synnerhet gäller detta i fråga om främjandelagen. Vidare framhålls att det
genom ensidiga satsningar på stimulansåtgärder inte är möjligt att förbättra
de handikappades arbetsmarknadssituation. Motionärerna föreslår att en
översyn görs av främjandelagen med inriktning på en förbättrad tillämpning
alternativt en förstärkt lagstiftning samt vidare att främjandelagen tillämpas
konsekvent och att detta sker även vid fördelning av rekryteringsstödet.

Även i motion 2060 av Lars Werner m. fl. (vpk) ställs krav på en översyn av
främjandelagen samt därutöver även av anställningsskyddslagen. När det
gäller främjandelagen sägs i motionen att denna lag aldrig kommit i praktiskt
bruk och att den därför bör ses över i syfte att få fram åtgärder som leder till
att lagen blir ett användbart instrument. Lagen om anställningsskydd har
enligt motionärerna haft mycket stor betydelse för de handikappade och
gjort det möjligt för många att stanna kvar i sina anställningar i samband med
sjukdom eller skada, även i de fall skador uppstått till följd av direkta brister i
miljön. Enligt motionen behövs en översyn av lagen och en skärpning i flera
avseenden för att den skall ge ett fullgott anställningsskydd.

Utskottet vill först erinra om att enligt främjandelagens regler kan
länsarbetsnämnden fordra att en arbetsgivare lämnar uppgifter om arbetsstyrkans
sammansättning m. m. samt kräva överläggningar om åtgärder dels
för att förbättra arbetsförhållandena och trygga sysselsättningen för redan
anställda äldre och handikappade arbetstagare, dels för att främja nyanställning
av sådan arbetskraft. Reglerna syftar vidare till att stödja den
samverkan i dessa frågor som sker mellan arbetsgivare, arbetsförmedling och
fackliga organisationer i anpassningsgrupperna. Sådana grupper inrättas i
första hand på arbetsplatser med mer än 50 anställda. Om samförstånd inte
uppnås i en grupp kring en fråga kan denna hänskjutas till länsarbetsnämnden
och därifrån till AMS. Länsarbetsnämnden och AMS kan ge anvisningar
till arbetsgivaren om åtgärder för att ge äldre och handikappade sysselsättningsmöjligheter
samt i sista hand ålägga arbetsgivaren att inte anställa andra
arbetstagare än dem som arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit.
Lagens tvångsmedel har hittills inte kommit till användning.

Som nämnts tidigare i betänkandet har handikappkommittén i uppdrag att
bl. a. se över främjandelagen. Anpassningsgrupperna vars verksamhet i hög
grad är kopplad till denna lag tas dessutom upp av den s. k. samverkanskommittén
(A 1981:04) som nyligen har lagt fram förslag om förbättrad anpassnings-
och rehabiliteringsverksamhet på arbetsplatserna i syfte att minska

AU 1983/84:19

utslagningen av anställda. Mot bakgrund av vad utskottet här redogjort för
bör yrkandena i motionerna 1941 och 2060 om översyn av främjandelagen
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. I avvaktan på här aktuellt
utredningsarbete är utskottet inte heller berett förorda den förändring i
tillämpningen av främjandelagen som föreslås i motionerna 1836 och 1941.

När det gäller yrkandet i motion 2060 om en översyn av anställningsskyddslagen
är det utskottets mening att redan den nuvarande lagen ger ett
tillfredsställande skydd åt de handikappade. Anpassningsgrupperna som
berörts ovan arbetar dessutom i betydande omfattning just med åtgärder för
att omplacera personer som blir handikappade under sin anställning till
andra arbetsuppgifter som kan fullgöras trots handikappet. Utskottet är mot
denna bakgrund inte berett att tillstyrka en översyn av anställningsskyddslagen
från de utgångspunkter som anges i motion 2060.

En jämställdhetsombudsman för handikappade på arbetsmarknaden föreslås
av Lennart Bladh (s) i motion 1043 som framhåller att trots lagarna om
anställningsskydd och om anställningsfrämjande åtgärder behandlas de
handikappade inte jämlikt. Människor med funktionshinder missgynnas och
diskrimineras på arbetsmarknaden. Denna ojämlikhet kan inte accepteras.
Motionären föreslår därför att en särskild ombudsman tillsätts med uppgift
att verka för jämställdhet mellan dem med och utan funktionshinder i
arbetslivet. Denna ombudsman skall bevaka att de lagar och föreskrifter som
reglerar de handikappades situation på arbetsmarknaden efterföljs. Uppgiften
som jämställdhetsombudsman för handikappade i arbetslivet skall enligt
motionen vara förenad med möjligheter att vidta sanktioner när lagar och
föreskrifter inte följs samt när diskriminering till följd av handikapp skett.

Inledningsvis har beskrivits de omfattande insatser som görs för att värna
om de handikappades sysselsättningsmöjligheter. Det finns i sammanhanget
anledning att särskilt peka på de lagar som är av betydelse i sammanhanget
främst främjandelagen och anställningsskyddslagen och på den omfattande
organisation som byggts upp för att ge handikappade service och stöd i
sysselsättningsfrågor. Här bör nämnas arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsinstituten
(Ami) samt anpassningsgrupperna som arbetar med stöd av
främjandelagen. Att därutöver inrätta en särskild jämställdhetsombudsman
för handikappade på arbetsmarknaden skulle enligt utskottets mening inte
innebära en sådan förstärkning av de handikappades ställning att en sådan
åtgärd f. n. vore meningsfull. Motion 1043 avstyrks därför.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

1982/83 Utgift 2 010 744 000 Reservation 76 290 0001

1983/84 Anslag 1 990 211 000

1984/85 Förslag 2 337 188 000

1 Fr. o. m. budgetåret 1983/84 är anslaget ett förslagsanslag.

AU 1983/84:19

Anslaget omfattar programmet Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
och sysselsättning, vari ingår delprogrammen Arbetshjälpmedel åt handikappade,
Näringshjälp, Anställning med lönebidrag samt Förvaltningskostnader.

	1982/83 Utgift	1983/84 Anslag	1984/85 Beräknad ändring AMS	Föredraganden
Programmet Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning
Arbetshjälpmedel åt
handikappade	62 124 000	101 000 000	+ 30 800 000	+ 18 000 000
Näringshjälp1	14 800 000	-	-	-
Anställning med lönebidrag	1 903 199 000	1 862 908 000	+398 437 000	+327 500 000
Förvaltningskostnader	26 779 000	26 303 000	+ 791 000	+ 1 477 000
	2 010 744 000	1 990 211 000	+430 028 000	+ 346 977 000

1 Kostnader för delprogrammet Näringshjälp bestrids av medel som anvisas under delprogrammet Arbetshjälpsmedel
åt handikappade.

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt C 4 (s. 157-164)
föreslagit att riksdagen skall
dels godkänna de grunder för arbetshjälpmedel åt handikappade och
anställning med lönebidrag som läggs fram,

dels till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för
budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 2 337 188 000 kr.

I proposition 1983/84:122 har regeringen därutöver lagt fram förslag om
lönebidrag m.m. grundade på handikappkommitténs utredning i ämnet
(Ds A 1983:14) och därvid föreslagit riksdagen att godkänna
dels de grunder för introduktionsstöd och anställning med lönebidrag som
förordas att gälla fr. o. m. den 1 juli 1984,
dels vad som förordas om höjning av bidraget till arbetsbiträde.

I proposition 1983/84:125 bilaga 7 Arbetsmarknadsdepartementet har
regeringen slutligen beträffande lönebidrag till allmännyttiga organisationer
föreslagit att riksdagen skall

1. godkänna vad som anförts om medel till ett tillfälligt bidrag till främst
handikapp- och invandrarorganisationer under budgetåret 1983/84,

2. besluta om tidigareläggning till budgetåret 1983/84 av 200 platser med
90 % lönebidrag hos allmännyttiga organisationer,

3. godkänna de riktlinjer som förordas för anställning med 90 % lönebidrag
hos allmännyttiga organisationer.

AU 1983/84:19

Arbetshjälpmedel åt handikappade

Delprogrammet omfattar bidrag till arbetsbiträde, särskilda anordningar
på arbetsplatsen, speciella arbetstekniska hjälpmedel samt bidrag och lån till
motorfordon. Från detta delprogram betalas även utgifter för näringshjälp i
form av bidrag och lån. Arbetsmarknadsverkets beslut i fråga om arbetshjälpmedel
framgår av nedanstående tabell.

Budgetår	Speciella ar-betstekniska hjälpmedel	Särskilda an-ordningar på arbetsplatsen	Arbets- biträden	Motorfordon för handikappade
Antal bidrag	Antal bidrag	Antal biträden	Antal bidrag	Antal lån
1979/80	2 089	893	565	1 364	176
1980/81	2 735	916	753	1 169	140
1981/82	3 025	1 044	852	1 273	95
1982/83	3 182	1 003	793	1 478	70
Medelkostnad
år 1982/83	16 740	19 230	15 472	12 164

AMS har i sin anslagsframställning bl. a. föreslagit höjda bidrag till
särskilda anordningar på arbetsplatsen och till arbetsbiträde samt vidare att
vissa bidragsramar för särskilda ändamål skall vidgas. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen medel för en fortsatt volymökning av bidragen till
arbetshjälpmedel men förordar inte någon höjning av bidragen utom i fråga
om bilstödet till handikappade. Regeringen föreslår däremot att AMS, inom
en given total medelsram och med högstbelopp för bidrag, skall få bestämma
fördelningen av medel till olika ändamål inom delprogrammet.

AMS har vidare föreslagit att skolan skall svara för sådana arbetshjälpmedel
som elever i grund- och gymnasieskolan kan behöva i samband med
praktisk arbetslivsorientering, praktik m. m. Statsrådet Leijon anför att hon
inom kort kommer att föreslå regeringen att uppdra åt AMS att i samråd med
skolöverstyrelsen utreda förutsättningarna för en sådan ändrad ansvarsfördelning.

Regeringens förslag när det gäller bilstödet innebär att inkomstgränserna
för bidrag ökas med 5 000 kr. Inkomstgränsen för helt bidrag - 30 000 kr. -skulle därmed bli 38 999 kr. per år. Möjligheten att få reducerat bidrag skulle
komma att upphöra vid en årsinkomst av 55 000 kr. och däröver.

Bilstödets utformning har behandlats i en särskild utredning som på hösten
1982 lade fram betänkandet (SOU 1982:44) Nytt bilstöd till handikappade.
Elver Jonsson m. fl. (fp, m, c) har i motion 1589 pekat på att regeringen ännu
inte lagt fram något förslag med anledning av utredningen. Motionen har
hänvisats till socialförsäkringsutskottet, som från sina utgångspunkter vid
mitten av 1970-talet tog upprepade initiativ till det aktuella utredningsarbetet

AU 1983/84:19

(jfr SfU 1975/76:36, 1976/77:28 och 1977/78:25). Ett genomförande av
utredningsförslaget innebär bl. a. att det nuvarande bilstödet via arbetsmarknadsverket
upphör. I betänkande AU 1981/82:21 (s. 72) har utskottet med
hänvisning till den stora betydelsen som stödformen har för handikappade
uttalat att ambitionen för det fortsatta reformarbetet borde vara att det skulle
drivas så att nya regler kunde börja gälla fr. o. m. år 1983. Med hänsyn till
föreliggande omständigheter får konstateras att oavsett ställningstagandet
från riksdagens sida till motion 1589 får man såvitt gäller nästa budgetår
räkna med ett oförändrat regelsystem. Därför tillstyrker utskottet de av
regeringen föreslagna höjningarna av inkomstgränserna för bilstöd till
handikappade.

Bengt Lindqvist (s) tar i motion 1940 upp handläggningen när det gäller
bidrag till arbetstekniska hjälpmedel. I motionen konstateras att länsarbetsnämnden
är ansvarig för hjälpmedel upp till ett belopp på 30 000 kr. När det
gäller högre belopp hänskjuts besluten till AMS. Denna regel fyller enligt
motionären inte någon funktion. Länsarbetsnämnderna har kompetens att
själva fatta beslut även för högre belopp än 30 000 kr. Vidare anförs att en
stor del av de arbetstekniska hjälpmedlen utprovas vid arbetsmarknadsinstituten
med särskilda resurser för handikappade. Den arbetssökande får där
möjlighet att träna på det hjälpmedel han behöver för sitt arbete. Därmed får
också personalen vid instituten en god kunskap om vilka hjälpmedel som
kommer att behövas i arbetet. Arbetsmarknadsinstituten får emellertid inte
besluta om bidrag för arbetstekniska hjälpmedel, utan beslutet måste fattas
av den sökandes hemlänsarbetsnämnd. Motionären föreslår dels att länsarbetsnämnderna
skall få besluta även om bidraget överstiger 30 000 kr., dels
att beslut om bidrag skall få tas av arbetsmarknadsinstitutet med särskilda
resurser.

När det gäller handläggningen av bidrag till arbetstekniska hjälpmedel
gäller f. n. att länsarbetsnämnderna beslutar om bidrag upp till 50 000 kr.
Beslut om bidrag med högre belopp tas av AMS. Den senare beloppsgränsen
grundar sig på riksdagens beslut förra året (AU 1982/83:21 s. 93). Utskottet
tillstyrkte därvid yrkanden av samme motionär om att ett högre bidrag än då
gällande 50 000 kr. skulle få ges i vissa fall. Utskottet förordade inte en
generell höjning av maximibidraget utan föreslog att AMS skulle ges
möjlighet att inom en viss ram bevilja bidrag med högre belopp än 50 000 kr. i
särskilda fall. Riksdagen följde utskottets förslag. Regeringen har sedan
angivit ramen för sådana beslut till 500 000 kr. för budgetåret 1983/84. Den
andra i motionen nämnda beloppsgränsen, 30 000 kr., berör handläggningen
på så sätt att beslut om bidrag till den del kostnaden överstiger nämnda
belopp får tas inom en viss ram. Denna ram är enligt regeringens beslut 3,5
milj. kr. för innevarande år.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår inom AMS en översyn av beslutsrutinerna
inom verket bl. a. i syfte att åstadkomma en ökad decentralisering av
beslutsfattandet. Om denna översyn visar att beslut i det aktuella fallet i ökad

2 Riksdagen 1983/84.18sami. Nr 19

AU 1983/84:19

grad kan decentraliseras till länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadsinstitut
med särskilda resurser har utskottet ingen erinran mot att så sker. Mot
bakgrund av det anförda behöver motion 1940 inte föranleda någon åtgärd.

I proposition 122 återkommer regeringen till frågan om bidraget till
arbetsbiträde och föreslår att det skall höjas från 20 000 kr. till högst 25 000
kr. per år. Det framgår av propositionen att drygt 800 personer f. n. omfattas
av bidragsgivningen till arbetsbiträde. Det framhålls att det särskilda
lönebidrag som föreslås i samma proposition och som utskottet återkommer
till i det följande har utformats så att det är anpassat till handikappade med så
nedsatt arbetsförmåga att de behöver fortlöpande arbetsbiträde. Kostnaderna
för arbetsbiträde är alltså inräknade i detta lönebidrag. Mot den
bakgrunden föreslås att kombination av bidrag till arbetsbiträde och
anställning med lönebidrag som hittills bör få ges endast vid anställning av
gravt handikappade. Denna kombination av stöd har f. n. begränsad
omfattning och bör enligt propositionen inte utökas.

Frågor rörande arbetsbiträde tas upp i två motioner, nämligen 1332 och
2696.

I motion 1332 av Börje Nilsson (s) och Ingvar Björk (s) från allmänna
motionstiden erinras om att trots de insatser som gjorts för de handikappades
sysselsättning saknar flertalet gravt handikappade anställning. För att
förbättra deras möjligheter till sysselsättning föreslås i motionen en ändring
av reglerna för arbetsbiträde så att sådant biträde skall kunna medges för
gravt handikappade som anställs med lönebidrag.

I motion 2696 av Lars Werner m. fl. (vpk) som väckts med anledning av
proposition 122 föreslås att bidraget till arbetsbiträde skall kunna utgå med
högst 30 000 kr. per år i enlighet med handikappkommitténs förslag. Vidare
föreslår man att bidrag till arbetsbiträde skall få kombineras med särskilt
lönebidrag vid onormalt höga kostnader.

Vad först gäller förslaget till kombination av arbetsbiträde med lönebidrag
vill utskottet hänvisa till att det särskilda lönebidrag som tas upp i det
följande har avpassats så, att det i sig skall täcka kostnader vid fortlöpande
behov av arbetsbiträde. Kombination av bidrag till arbetsbiträde och
lönebidrag bör därför i enlighet med proposition 122 som hittills tillåtas
endast vid anställning av gravt handikappade. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag på denna punkt och avstyrker motionerna 1332 och 2696 i
motsvarande delar.

Utskottet tillstyrker också regeringens förslag i proposition 122 att bidraget
till arbetsbiträde sätts till högst 25 000 kr. per år mot bakgrund av de övriga
möjligheter att ge stöd till handikappades sysselsättning som är aktuella.
Detta innebär att motion 2696 bör avslås i denna del.

Vad utskottet här anfört vid sin genomgång av i sammanhanget aktuella
motioner innebär att utskottet i övrigt tillstyrker de grunder som anges i
budgetpropositionen i fråga om arbetshjälpmedel åt handikappade.

AU 1983/84:19

Näringshjälp

Näringshjälp kan utgå i form av lån och bidrag till handikappad som startar
egen verksamhet. Fr. o. m. budgetåret 1982/83 kan näringshjälp på försök i
viss omfattning även ges till långtidsarbetslösa. Denna försöksverksamhet är
begränsad till fem län och till högst 50 personer. Regeringen föreslår att
försöksverksamheten med näringshjälp skall fortsätta - inom en oförändrad
kostnadsram - även under budgetåret 1984/85.

Kostnaderna för näringshjälpen tas numera från programmet Arbetshjälpmedel
åt handikappade. Utskottets tillstyrkan ovan beträffande regeringens
förslag på det senare området innefattar därmed också förslagen i budgetpropositionen
rörande näringshjälpen.

Anställning med lönebidrag

Lönebidrag kan lämnas till arbetsgivare som anställer en arbetssökande
som på grund av nedsatt arbetsförmåga annars inte skulle kunna få
anställning. Bidrag kan också lämnas till statliga myndigheter, försäkringskassor
och allmännyttiga organisationer som anställer sökande vars svårigheter
på arbetsmarknaden beror på ålder eller andra personliga förhållanden,
t. ex. invandrare med otillräckliga kunskaper i svenska.

Av de anställda med lönebidrag den 1 juli 1983 arbetade 18 % hos statliga
myndigheter eller därmed jämställda institutioner, 29 % hos allmännyttiga
organisationer, 23 % hos landsting, kommuner och affärsdrivande verk och
30 % hos enskilda arbetsgivare. Det totala antalet sysselsatta med lönebidrag
den 31 december 1983 uppgick till 36 700, vilket innebär en ökning med
6 % under året.

Nuvarande regler för lönebidragets omfattning enligt förordningen
(1980:338) om lönebidrag framgår i sammanfattning av efterföljande tabell.
Där anges också beslutsramar uttryckta i det antal platser för vilka
lönebidrag får beviljas under budgetåret 1983/84.

Huvuddelen av de frågor riksdagen har att behandla om lönebidraget läggs
av regeringen fram i proposition 122.1 budgetpropositionen tas upp förutom
medelsberäkningarna vissa förslag när det gäller tillämpning och utformning
av nuvarande lönebidrag vilka låter sig väl förena med det nya lönebidragssystem
som läggs fram i proposition 122. Utskottet behandlar först de förslag
som läggs fram i budgetpropositionen.

I budgetpropositionen erinras om att det tidigare var möjligt för en
arbetsgivare att få lönebidrag till en tidigare anställd om han samtidigt
utökade arbetsstyrkan med ytterligare en handikappad. Denna s. k. överföringsmöjlighet
slopades genom beslut av riksdagen hösten 1981 (AU
1981/82:1). Vidare slopades möjligheterna till förlängt bidrag för en person
som överförts till anställning med lönebidrag utom för den enskilda sektorn.
Det påpekas i propositionen att antalet personer med sådana överförda

AU 1983/84:19

Anställning med lönebidrag.

Bidragets storlek i procent av lönekostnaden.

	År 1 År 2 År 3 År 4 År 5-	Max. antal platser
I. Statliga myndigheter, allm. försäkringskassor m. fl. Även till andra arbetsgivare enl. reg:s föreskrifter	100	100	100	100	1001	6 2383
II. Allmännyttiga org.	90	90	90	90	901	+ 5004
III. Kommuner, landsting, affärsdrivande verk, enskil-da företag	75	50	25	25	Kan för-längas 25 %
Förhöjt bidrag			50	50	kan för-längas 50 %	170
Svårt handikappade ung-domar under 25 år	90	50	50	50	kan för-längas 50 %	850
Överföring från skyddat ar-bete	90	50	50	50	kan för-längas 50 %	300
Överföring av redan anställd2	25	25	25	25

1 Så länge villkoren är uppfyllda.

2 Endast om 1. den anställde återgår till arbetet efter att ha uppburit helt sjukbidrag
och bedöms inte kunna behålla anställning utan att lönebidrag lämnas samt 2. en annan
arbetshandikappad anställs inom högst sex månader. Får inte utgå till statliga
myndigheter, affärsdrivande verk, allmänna försäkringskassor eller allmännyttiga
organisationer.

3 Varav max. 5 900 platser hos statliga myndigheter.

4 Avser ökningen under 1983/84.

bidragsanställningar successivt minskas i takt med de avgångar som sker och
föreslås att arbetsförmedlingen skall få besluta om förlängning av lönebidraget
för denna grupp om det är motiverat med hänsyn till den anställdes
nedsatta arbetsförmåga.

AMS svarar f. n. inom en kostnadsram av 5 milj. kr. för arbetsledningskostnader,
rese- och traktamentsersättningar vid vissa arbetsplatser med ett
större antal anställda med lönebidrag. På AMS förslag förordas i propositionen
att de berörda arbetsplatserna i fortsättningen skall tilldelas egna medel
för dessa utgifter. En sådan omfördelning av kostnaderna leder till att
medelsbehovet för anställning med lönebidrag kan minska med 5 milj. kr.

För att begränsa statens utgifter för lönebidragen föreslås vidare i
budgetpropositionen en begränsning av den bidragsgrundande lönesumman
för alla sektorer utom den statliga. Förslaget innebär att bidrag inte skall
lämnas för den del av bruttolönen per månad - exkl. lönekostnadspåslag -som överstiger 40 % av basbeloppet. Begränsningen avses gälla den
rekrytering som sker fr. o. m. budgetåret 1984/85. Det påpekas i propositionen
att detta självfallet inte hindrar parterna på arbetsmarknaden att avtala
om löner som överskrider den lönesumma som är bidragsgrundande. Den

AU 1983/84:19

överskjutande lönesumman måste dock i dessa fall betalas av arbetsgivaren.

Några motionsyrkanden har inte lagts fram som anknyter till de ovan
refererade förslagen i budgetpropositionen. Utskottet har ingen erinran mot
dessa förslag rörande grunderna för anställning med lönebidrag och föreslår
att de bifalls av riksdagen.

Ett nytt lönebidragssystem

Allmän utformning

Arbetsmarknadsministern lägger i proposition 122 fram förslag om ett nytt
bidragssystem för att stimulera arbetsgivare att anställa handikappade.
Förslaget bygger i huvudsak på handikappkommitténs delbetänkande (Ds A
1983:14) Introduktionsstöd och lönebidrag. Bidragssystemet består av tre
delar - som närmare behandlas nedan - nämligen introduktionsstöd,
lönebidrag och särskilt lönebidrag.

I propositionen anges att förslaget avser att stimulera främst enskilda
företag, kommuner, landsting och affärsdrivande verk att rekrytera sökande
som har arbetshandikapp. Genom ett kraftigt stöd vid rekrytering av sådana
sökande skapas förutsättningar för att anpassningsåtgärder vidtas på arbetsplatsen
så att den arbetshandikappade kan göra en produktiv insats.

Det framhålls i propositionen när det gäller den allmänna utformningen av
det nya bidragssystemet att det bör göras mera flexibelt än det nuvarande.
Regeringen föreslår därför att ett differentierat bidrag införs, vilket skall
kunna lämnas med en högre bidragsnivå för sökande som har svåra
handikapp. Möjligheterna att differentiera bidraget efter den sökandes
behov och förutsättningar är nu mycket begränsade. Förslaget om ett särskilt
lönebidrag vid anställning av svårt handikappade personer innebär enligt
propositionen väsentligt utökade möjligheter att stödja de grupper som
behöver ett förstärkt stöd. Samtidigt är avsikten att ersätta de olika
särbestämmelserna om högre bidrag för vissa grupper med mer enhetliga och
enkla regler.

Flera motioner tar upp den allmänna utformningen av lönebidragssystemet.
En del av dem har avgetts under allmänna motionstiden och anknyter i
vissa fall till det betänkande handikappkommittén avgav hösten 1983 och
som har nämnts ovan. Vissa andra motioner är direkt kopplade till
regeringens förslag i proposition 122.

Alf Wennerfors m. fl. (m) anför i motion 2400 att lönebidragsanställning
har visat sig vara en bra stödform för handikappade i syfte att erbjuda dem ett
meningsfullt arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Denna anställningsform
bör därför förbättras och vidareutvecklas. Det erinras vidare om att
bidragets storlek i dag inte avgörs av den handikappades arbetskapacitet utan
av vilken typ av arbetsgivare som anställer henne eller honom. Således utgår

AU 1983/84:19

full kostnadstäckning till statliga myndigheter och allmänna försäkringskassor,
medan privata och övriga offentliga arbetsgivare erhåller bidrag enligt en
fallande skala under begränsad tid. Enligt motionärernas uppfattning bör
bidraget kopplas till den enskilde handikappades arbetsförmåga. Bidraget
bör kunna såväl höjas som sänkas och utgå så länge den handikappade är
anställd och arbetsförmågan är reducerad. I motion 2400 föreslås vidare en
försöksverksamhet med ett lönebidrag enligt dessa principer. För ändamålet
föreslås ett anslag av 35 milj. kr. Det nya bidraget skall syfta till att underlätta
inträdet på arbetsmarknaden av anställda vid Samhällsföretagsgruppen och
till att minska behovet av nyplacering vid nämnda stiftelseorganisation.

I motion 2699 väckt med anledning av proposition 122 återkommer Alf
Wennerfors m. fl. (m) till den allmänna utformningen av lönebidragssystemet
och menar att det förslag som regeringen nu lägger fram är ett steg i den
riktning som motionärerna vill gå när det gäller att utveckla ett system där
lönebidraget är anpassat till den enskildes arbetsförmåga, men man förordar
att bidraget skall göras oberoende av vem som är arbetsgivare. Motionärerna
vill att regeringen skall återkomma med förslag beträffande lönebidrag enligt
de riktlinjer de förordar.

En ökad öppenhet att utveckla anställning med lönebidrag i enskilda
företag krävs i motion 568 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c). Enligt motionen
skulle det därigenom vara möjligt att bättre undvika de konkurrensproblem
som uppkommer mellan Samhällsföretag och enskilda företag när de skall
konkurrera med samma produkter men med helt olika produktionsförutsättningar.
Rune Gustavsson m. fl. (c) påpekar i motion 1836 att det nya
lönebidragssystemet med introduktionsstöd och lönebidrag inte får kopplas
samman så att det missgynnar de handikappade. Båda dessa motioner har
väckts under allmänna motionstiden.

Den differentiering av lönebidraget som föreslås i proposition 122 genom
införande av ett särskilt lönebidrag kritiseras i motion 2697 av Arne Fransson
m. fl. (c). Systemet skapar enligt motionärerna en förhandlingssituation
mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och den enskilde arbetsgivaren om
handikappets svårighetsgrad vilket inte ger den bästa utgångspunkten för en
smidig inordning på en arbetsplats inom den ordinarie arbetsmarknaden.

Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) framhåller i motion 1085 - väckt under
allmänna motionstiden - att i så stor utsträckning som möjligt bör personer
med handikapp beredas sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden.
Motionärerna menar att det i mindre företag ofta finns bra möjligheter att
anpassa arbetet till människors olika förutsättningar. Det lönebidrag som
samhället ger för anställning av partiellt arbetsföra måste emellertid täcka
företagets merkostnader fullt ut. Den automatiska nedtrappning av bidraget
som i dag sker är inte realistisk. I stället bör ersättningen enligt motionen
omprövas med jämna mellanrum i varje enskilt fall.

AU 1983/84:19

Arbetsplacering av personer som eljest skulle ha varit arbetslösa eller
förtidspensionerade framhålls i motion 432 av Sten Svensson (m) och Bengt
Wittbom (m) som ofta lönsam för samhället. Vidare anförs att den hittills i
stort sett uteblivna tillämpningen av främjandelagen bekräftar uppfattningen
att ökade stimulansåtgärder är att föredra framför tvångsingripanden mot
arbetsgivarna. Den nya anställningsformen med lönebidrag bör enligt
motionen vidareutvecklas. I särskild ordning bör också utredas förutsättningarna
för att skapa ett samhällsekonomiskt utrymme för en ytterligare
höjning av bidragen till de handikappades arbetsplacering genom transfereringar
av medel från socialförsäkringssystemet. Det behövs större resurser
för att bl. a. undanröja hinder i arbetsmiljön för arbetsplacering av handikappade.
Sådana åtgärder innebär dessutom att man förbättrar de handikappades
arbetssituation. Lönebidraget gör det enligt motionärerna också möjligt
för handikappade att få samma lön som andra förvärvsarbetande. Men
bidraget skall differentieras med hänsyn till individens arbetsförmåga och
vara oberoende av vem som är arbetsgivare.

Det är enligt motion 432 i första hand på den reguljära arbetsmarknaden
som den enskilde handikappade skall få sin arbetsplacering. Genom
information och upplysning till arbetsgivare och anställda borde det vara
möjligt att skapa en mer förstående inställning till handikappad arbetskraft.
Dylika åtgärder kan i sin tur leda till att Samhällsföretags verksamhet kan
begränsas. Anställning med lönebidrag upp till 100 % av lönekostnaderna
hos enskilda arbetsgivare borde enligt motionen bli mera lönsam för
statsmakterna än att satsa på fortsatt utbyggnad av Samhällsföretag.

Utskottet har haft anledning att flera gånger de senaste åren understryka
betydelsen av att var och en skall ges möjligheter att efter sin förmåga delta i
arbetslivet. Arbetet bestämmer inte endast förutsättningarna för vars och ens
materiella standard, det är också en väg till ökad social gemenskap. Denna
arbetets dubbla roll gäller i synnerhet för de handikappade som vid brist på
sysselsättning löper större risk än andra arbetssökande att bli socialt
isolerade. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse den förstärkning av
sysselsättningsåtgärderna för denna grupp som det av regeringen föreslagna
lönebidragssystemet innebär.

Den huvudfråga som tas upp i de ovan refererade motionerna gäller
differentieringen av lönebidraget vid anställning av handikappade. Motionärerna
i 2699 ser regeringens förslag på denna punkt som ett första steg mot det
mer differentierade system som man förordar. Ett differentierat bidragssystem
föreslås också i motionerna 2400, 1085 och 432. 1 motion 2697 görs å
andra sidan bedömningen att det av regeringen föreslagna bidragssystemet
innebär en alltför kraftig differentiering.

Utskottet menar för sin del att det förslag till reformerat bidragssystem
som läggs fram i proposition 122 innefattande bl. a. ett särskilt lönebidrag till
svårt handikappade innebär en lämplig avvägning när det gäller lönebidragets
differentiering. En ytterligare differentiering av lönebidraget efter

AU 1983/84:19

handikappets art eller svårighetsgrad skulle innebära risk för en typ av
meritvärdering av den handikappade som utskottet inte kan ställa sig bakom.
Risken är stor att den olyckliga förhandlingssituation mellan arbetsmarknadsmyndigheterna
och den enskilda arbetsgivaren skulle uppstå som
påtalas i motion 2697. Problem av den arten är enligt utskottets mening
mindre med det system regeringen föreslår. Särskilda medel för att bedriva
försöksverksamhet med ett differentierat lönebidragssystem enligt vad som
föreslås i motion 2400 behövs mot den angivna bakgrunden inte.

Utskottet tar i anslutning till denna behandling av den allmänna utformningen
av lönebidraget upp ytterligare några yrkanden i de ovan refererade
motionerna. När det gäller kravet i motionerna 1085 och 2400 om att bidrag
skall kunna lämnas så länge ett handikapp består konstaterar utskottet att
detta krav i allt väsentligt tillgodoses genom regeringens förslag som innebär
att fortsatt stöd vid behov skall kunna lämnas efter den inledande bidragsperioden.
En annan fråga som det finns anledning ta upp i sammanhanget gäller
avvägningen mellan lönebidragets nivå och storleken på bidraget till
Samhällsföretagsgruppen. I motionerna 432 och 2697 antyds att denna
avvägning är oriktig. Utskottet menar för sin del att detta avvägningsproblem
t. v. bör lösas genom att bidraget till Samhällsföretagsgruppen successivt
minskas på det sätt som föreslås i det följande. Någon höjning av nivåerna i
lönebidragssystemet utöver vad regeringen nu föreslår är enligt utskottets
mening inte motiverad. Utskottet återkommer till dessa frågor vid behandlingen
av enskildheterna i det nya stödets utformning.

När det slutligen gäller kravet i motionerna 432, 2400 och 2699 om att
lönebidraget skall vara arbetsgivarneutralt menar utskottet att regeringens
förslag innebär ett närmande även till detta krav eftersom de lönebidragsplatser
som omfattas av ett kontinuerligt högt bidrag, dvs. hos statliga
myndigheter och motsvarande samt allmännyttiga organisationer, i ökad
utsträckning skall förbehållas sådana handikappade för vilka anställning
förutsätter en hög subventionsnivå under lång tid. Det högre bidraget blir
därmed mer motiverat av handikappets svårighetsgrad än av typen av
arbetsgivare.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag när det
gäller den allmänna utformningen av lönebidragssystemet. Motion 1085 är i
denna del i allt väsentligt tillgodosedd med regeringens förslag medan
motionerna 432, 568, 1836, 2400, 2697 och 2699 i aktuella delar avstyrks av
utskottet.

Introduktionsstöd

Vid anställning av äldre och handikappade kan arbetsgivare f. n. få bidrag
för arbetsmarknadsutbildning i företaget under maximalt 960 timmar, vilket
motsvarar ca sex månaders anställning. Bidrag kan även utgå för praktikanställning
under tre månader. Bidrag lämnas med 75 % av den totala
lönekostnaden. I proposition 122 föreslås att detta system skall ersättas av ett

AU 1983/84:19

introduktionsstöd som skall kunna lämnas med 90 % av lönekostnaden
under högst 960 timmar dvs. ca sex månader.

Introduktionsstödet skall öka möjligheterna för arbetssökande med
nedsatt arbetsförmåga att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden hos
enskilda företag och affärsdrivande verk samt hos kommuner och landsting.
Stödet skall också ge möjlighet för en arbetshandikappad person att få en god
introduktion och inskolning i arbetet. Tiden med introduktionsstöd bör ses
som en period för träning och ömsesidig anpassning för den arbetshandikappade
och arbetsgivaren under vilken man också bör kunna genomföra sådana
förändringar av arbetsmiljön och arbetsförhållandena i övrigt som kan
behövas i det enskilda fallet.

Det anförs vidare i propositionen att syftet med introduktionsstödet till
stor del är detsamma som med rekryteringsstödet vilket enligt riksdagens
beslut i höstas kan utgå vid anställning av ungdomar och långtidsarbetslösa.
Den i det här sammanhanget högre subventionsgraden är avsedd att öka de
arbetshandikappades konkurrensförmåga på arbetsmarknaden men också
att kompensera de merkostnader som en mer omsorgsfull introduktion och
särskilda anpassningsåtgärder kan föra med sig för arbetsgivaren.

Arbetsmarknadsministerns förslag sammanfaller i huvudsak med handikappkommitténs.
Dock icke i fråga om bidragstidens längd där kommitténs
förslag innebar att introduktionsstödet skulle ges under vad som motsvarar
provanställningstiderna i lagen om anställningsskydd eller i avtal. Detta
förslag kritiserades vid remissbehandlingen vilket har lett till regeringens
förslag om en bidragstid av ca sex månader. Regeringen avviker också på en
annan punkt från handikappkommitténs förslag när det gäller introduktionsstödet
och det gäller den krets av arbetsgivare som skall komma i fråga för
stöd. Kommittén menade att introduktionsstödet skulle få tillämpas på hela
arbetsmarknaden. I regeringens förslag utesluts anställningar hos staten,
allmänna försäkringskassor eller andra arbetsgivare som tillämpar statliga
kollektivavtal samt hos allmännyttiga organisationer. Skälet härtill är att
statliga myndigheter och därmed jämställda institutioner samt allmänna
försäkringskassor kan få lönebidrag med hela lönekostnaden, om de
anställer arbetshandikappade. De allmännyttiga organisationerna får bidrag
med 90 % av lönekostnaden. Arbetsmarknadsministern utgår ifrån att den
anställde introduceras i arbetet under den tidsperiod som behövs i dessa fall.

När det gäller den grupp av arbetssökande som skall komma i fråga för
introduktionsstöd anförs i propositionen att stödet skall förbehållas arbetshandikappade.
För flyktingar och andra invandrare bör andra åtgärder
kunna komma i fråga för att öka deras möjligheter på arbetsmarknaden bl. a.
arbetsmarknadsutbildning. Också för långvarigt arbetslösa bör enligt propositionen
andra åtgärder kunna utnyttjas. Det framhålls emellertid att ett
arbetshandikapp måste ses i relation till de möjligheter som finns på den
arbetsmarknad där den sökande är bosatt. På orter med brist på arbetstillfällen
och en ensidig arbetsmarknadsstruktur är arbetsmöjligheterna för äldre

AU 1983/84:19

personer också med måttliga arbetshandikapp ofta starkt begränsade, om de
drabbats av arbetslöshet. Äldre arbetstagare löper stora risker att helt slås ut
från arbetsmarknaden, om de förlorar en anställning, t. ex. i samband med en
företagsnedläggning. Detta gäller i särskilt hög grad för dem som under
många år haft tunga och slitsamma arbeten, som fört med sig förslitningsskador
av olika slag. Ålder i kombination med sådana arbetshandikapp bör
enligt propositionen vara skäl att bevilja introduktionsstöd, när den lokala
arbetsmarknaden inte ger möjlighet att klara sysselsättningsproblemen på
annat sätt.

Introduktionsstödet beräknas i proposition 122 i enlighet med handikappkommitténs
förslag behöva lämnas för ca 2 000 personer under 1984/85.
Beräkningen bygger på ett behov av 1,8 miljoner årsarbetstimmar. Kostnaderna
härför anges till 77 milj. kr. och skall täckas från anslaget Särskilda
åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning.

Två motioner tar upp frågor som rör introduktionsstödets utformning och
omfattning. Det gäller motionerna 2696 och 2698.1 motion 2696 anför Lars
Werner m. fl. (vpk) att man i princip delar den uppfattning som uttrycks i
proposition 122 när det gäller avgränsningen av den personkrets som skall få
del av föreslagna bidrag. De bör förbehållas arbetshandikappade. En del
remissinstanser har enligt motionärerna hävdat att också flyktingar bör
komma i fråga. Det anförs att många flyktingar är arbetshandikappade i
egentlig mening, således inte bara som en följd av språkliga och kulturella
skillnader och utbildningsbrister. Många har levt under mycket svåra
umbäranden, många har utsatts för fysisk och/eller psykisk tortyr och fått
skador för livet. Dessa flyktingar bör enligt motionen omfattas av aktuella
stöd. När det gäller arbetsgivare hos vilka introduktionsstöd skall få utnyttjas
föreslås i motionen att hela arbetsmarknaden skall få komma i fråga. Samma
yrkande återfinns i motion 2698 av Bengt Lindqvist m. fl. (s).

Slutligen motsätter sig vpk i sin partimotion 2696 att antalet personer som
kan komma i fråga för introduktionsstöd begränsas på det sätt regeringen
föreslår.

När det först gäller den målgrupp av handikappade som skall komma i
fråga för introduktionsstöd vill utskottet betona med anledning av vad som
anförs i motion 2696 att självfallet skall flyktingar med arbetshandikapp
kunna anställas med introduktionsstöd. Utskottet utgår ifrån att i de fall därsom
sägs i motionen - fysisk och psykisk tortyr har lett till skador för livet
föreligger arbetshandikapp som berättigar till såväl introduktionsstöd som
lönebidrag av skilda slag. Däremot bör stöd av här aktuellt slag inte få ges för
anställning av flyktingar utan arbetshandikapp. Det anförda innebär att
motion 2696 inte behöver föranleda någon åtgärd i denna del.

Från den krets av arbetsgivare hos vilka introduktionsstöd får användas
utesluts i proposition 122 statliga myndigheter, allmänna försäkringskassor
m. fl. Detta kritiseras som redovisats ovan i motionerna 2696 och 2698.
Utskottet vill med anledning därav framhålla att det finns fall där introduk -

AU 1983/84:19

tionsstöd hos berörda arbetsgivare kan vara motiverat. Som ett förtydligande
av propositionens förslag menar utskottet att stödet i fråga självfallet skall
kunna lämnas till affärsdrivande verk men i vissa fall också till statliga
myndigheter och motsvarande. Det fall utskottet därvid tänker på gäller då
det finns förutsättning att en handikappad efter en period med introduktionsstöd
kan komma i fråga för anställning hos myndigheten utan lönebidrag.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna 2696 och 2698 bör ges
regeringen till känna.

Introduktionsstödets omfattning under 1984/85 bör enligt motion 2696 inte
begränsas. Utskottet kan här konstatera att den omfattning av stödet som
regeringen föreslår dels i huvudsak stämmer överens med handikappkommitténs
beräkning av behovet, dels utgör en betydande ambitionshöjning i
förhållande till nuvarande stöd till dessa grupper i form av arbetsmarknadsutbildning
i företag och praktikanställning. Därtill saknas underlag för att nu
göra en beräkning av behovet som skulle vara mera realistisk än den
regeringen har presenterat. Regeringens bedömning på denna punkt får
därför stöd av utskottet. Motion 2696 bör alltså avslås i denna del.

Vad i övrigt anförs i proposition 122 om introduktionsstödet ger inte
anledning till erinran från utskottets sida och tillstyrks därför av utskottet.

Allmänt lönebidrag

Anställning med lönebidrag infördes den 1 juli 1980 och ersatte då de
tidigare arbetsmarknadspolitiska sysselsättningsstöden arkivarbete och halvskyddad
sysselsättning. Reformen innebar att lagen om anställningsskydd
och, på den offentliga sektorn, lagen (1976:600) om offentlig anställning blev
tillämpliga på alla som hade anställning med lönebidrag. Arbetsgivaransvaret
- och därmed ansvaret för lönesättning m. m. - övergick från arbetsmarknadsverket
till den arbetsgivare hos vilken den anställde är verksam. Bl. a.
som en följd av att arbetsgivarna också tog över ansvaret för lönesättningen
sänktes statsbidraget från 100 % till 90 % för de allmännyttiga organisationerna.
Den begränsning av platsantalet som tidigare hade gällt för arkivarbetet
- men inte för den halvskyddade sysselsättningen - kom efter den 1 juli
1980 till en början att gälla endast lönebidragsplatser med 100 % statsbidrag,
företrädesvis hos statliga myndigheter. Senare har tillkommit regler om den
årliga ökningen av antalet platser med lönebidrag hos allmännyttiga organisationer.

Den s. k. halvskyddade sysselsättningen som kunde anordnas hos kommuner,
landsting, affärsdrivande och enskilda företag ersattes vid samma
tillfälle med anställning med lönebidrag. Bidragsreglerna blev oförändrade
och innebär att statsbidraget lämnas med 75 % av den totala lönekostnaden,
inkl. lönebikostnader, under första anställningsåret, 50 % under det andra
året och 25 % under de därpå följande två åren. I den fortsatta framställningen
benämns detta lönebidrag det allmänna lönebidraget.

AU 1983/84:19

I proposition 122 föreslås nu att det allmänna lönebidraget vid anställning
av handikappade hos kommuner, landsting, affärsdrivande verk och enskilda
arbetsgivare skall lämnas med 50 % av lönekostnaden under de två första
anställningsåren och med 25 % under de två därpå följande åren. Om
bidraget behöver förlängas därefter bör det lämnas med 25 % av lönekostnaden.
Det erinras om att i de flesta fall torde en anställning med allmänt
lönebidrag komma att föregås av en sexmånadersperiod med 90 % i
introduktionsstöd. Arbetsmarknadsministern anför att introduktionsstödet
enligt hennes mening väl fyller det behov som finns av ett kraftigt stöd i
initialskedet av en anställning samt att en omsorgsfull introduktion i flertalet
fall torde innebära att den anställde efter det första halvåret på arbetsplatsen
har uppnått en sådan arbetsförmåga att ett bidrag med halva lönekostnaden
under de två första anställningsåren är till fyllest. Därutöver innebär
propositionens förslag att bidrag liksom hittills vid anställning hos statliga
myndigheter m. fl. utgår med 100 % och hos allmännyttiga organisationer
med 90 %. Utskottet återkommer till frågor rörande det senare bidraget i ett
särskilt avsnitt av betänkandet.

När det gäller de målgrupper som kan komma i fråga för allmänt
lönebidrag föreslås i propositionen att stöd endast skall lämnas vid anställning
av arbetshandikappade. Reglerna föreslås här bli desamma som för det
föreslagna introduktionsstödet. I propositionen anförs att liksom hittills bör
begreppet arbetshandikappad användas som beteckning på en arbetssökande
som på grund av fysiskt, psykiskt, förståndsmässigt eller socialmedicinskt
handikapp har eller förväntas få svårigheter att få eller behålla ett arbete på
den reguljära arbetsmarknaden. Att en sökande har nedsatt arbetsförmåga
skall vara i vederbörlig ordning konstaterat, exempelvis genom läkarutlåtande,
remissbehandling eller utredning vid arbetsmarknadsinstitut.

Det här berörda allmänna lönebidragets utformning tas upp i två motioner.
I vpk:s partimotion 2696 anförs att regeringens förslag innebär en direkt
försämring som kan tänkas försvåra handikappades inträde på arbetsmarknaden.
Ett bibehållande av nuvarande regler med bl. a. 75 % i bidrag första
året förordas därför.

Arne Fransson m. fl. (c) noterar i motion 2697 att såväl AMS som
socialstyrelsen och handikapporganisationerna motsätter sig en sänkning av
det allmänna lönebidraget under första anställningsåret. En anledning är att
lönebidragets storlek i förhållande till det stöd per anställd som lämnas till
Samhällsföretag inte är rimlig. Motionärerna avvisar vidare som tidigare
sagts det särskilda lönebidraget vilket för dem motiverar en ökning i stället
för en minskning av det allmänna lönebidraget. I motionen föreslås därför att
detta lönebidrag efter sex månaders introduktionsstöd skall vara 75 % under
det första anställningsåret och därefter 50 %. Efter fyra års anställning skall
lönebidraget enligt motionärerna prövas på nytt utifrån den enskildes
förutsättningar och möjligheterna till anpassning av arbetsuppgifter och
arbetsplats.

AU 1983/84:19

Utskottet har redan i det föregående tillstyrkt att en differentiering görs av
lönebidragssystemet i så måtto att ett särskilt lönebidrag införs. Förslaget i
motion 2697 att öka bidragsnivån för det här aktuella lönebidraget bl. a.
därför att man motsätter sig det särskilda lönebidraget avstyrks därför av
utskottet. Även förslaget i motion 2696 om att det allmänna lönebidraget det
första året skulle ligga kvar på nuvarande nivå, dvs. 75 % av lönekostnaderna,
avvisas av utskottet mot bakgrund av att behovet av ett högre bidrag i
initialskedet av en anställning tillgodoses genom det introduktionsstöd som
utskottet tillstyrkt i det föregående. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna 2696 och 2697 i aktuella delar och tillstyrker därmed regeringens
förslag.

Särskilt lönebidrag

Ett särskilt lönebidrag föreslås i proposition 122 vid anställning av en
arbetssökande som har svåra fysiska, psykiska eller socialmedicinska arbetshandikapp
eller är psykiskt utvecklingsstörd och som utan bidraget skulle
riskera att bli förtidspensionerad eller måste beredas skyddat arbete.

Särskilt lönebidrag föreslås också utgå vid anställning av en svårt
handikappad person, som dels har nedsatt arbetsförmåga, dels behöver
fortlöpande arbetsbiträde. Bidraget får lämnas under förutsättning att den
anställde på grund av sitt handikapp åsamkar arbetsgivaren utgifter för
sådant biträde i en utsträckning som väsentligt överstiger vad som kan anses
vara normalt för befattningen.

Det särskilda lönebidraget föreslås uppgå till 90 % av lönekostnaden för
den anställde under det första anställningsåret - utöver eventuell anställningstid
med introduktionsstöd - och med 50 % under det andra året.
Bidraget bör sedan kunna lämnas med 50 % även under tredje och fjärde
anställningsåret. Om bidraget behöver förlängas därefter föreslås möjlighet
till förlängt bidrag med 25 eller 50 % av lönekostnaden.

Det särskilda lönebidraget ersätter nuvarande förhöjda bidrag vid anställning
av gravt handikappade ungdomar under 25 år och arbetstagare som
övergått från en anställning inom Samhällsföretagsgruppen. Det ersätter
också det förhöjda bidraget som nu kan lämnas i särskilda fall till företag med
få anställda då en redan anställd med lönebidrag får försämrad arbetsförmåga
och möjligheterna till omplaceringar och särskilt anpassade arbetsuppgifter
är starkt begränsade. Det föreslås att det bör ankomma på regeringen att
lämna närmare föreskrifter angående omfattning m. m. när det gäller stöd i
detta senare fall.

De former av förhöjt lönebidrag som det särskilda lönebidraget avses
ersätta lämnas f. n. för ca 350 personer. I propositionen föreslås nu att medel
skall beräknas för 1,5 miljoner årsarbetstimmar, dvs. ca 800 personer med
90 % i bidrag och för 2,5 miljoner årstimmar eller ca 1 400 personer med
50 % i bidrag. Kostnaderna anges till ca 80 milj. kr. under budgetåret 1984/85

AU 1983/84:19

och föreslås belasta anslaget till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning.

Som tidigare redovisats avstyrks förslaget om ett särskilt lönebidrag av
Arne Fransson m. fl. (c) i motion 2697 av skäl som också behandlats i det
föregående.

Vpk ansluter i partimotion 2696 till handikappkommitténs förslag och
föreslår att särskilt lönebidrag med 90 % av lönekostnaden skall kunna utgå
under tre år samt vidare att när förlängning av bidraget därefter behövs, bör
det fastställas till 50 eller 25 % av lönekostnaden. Bidraget bör enligt
motionen tillämpas flexibelt och det skall vid behov vara möjligt att återgå till
en högre nivå om arbetsförmågan tillfälligt eller mer permanent försämras.
Vpk påpekar att vid behov bör särskilt lönebidrag kunna lämnas med 100 %
av lönekostnaden. I sammanhanget framhålls den mycket svåra situation
som utvecklingsstörda har på arbetsmarknaden.

Motionärerna motsätter sig dessutom den antalsmässiga begränsning av
det särskilda lönebidraget som regeringen föreslår. De menar att förhållandena
på arbetsmarknaden och den dåliga handikappanpassningen av huvuddelen
av arbetsplatserna i landet utgör allvarliga inskränkningar i svårt
handikappades möjligheter att få arbete.

Utskottet har i det föregående uttalat sig för behovet av en viss
differentiering av bidraget till arbetsgivare som anställer handikappade och
därvid framhållit att det särskilda lönebidraget är lämpligt härför. Utskottet
stödjer också arbetsmarknadsministerns förslag när det gäller utformningen.

Utskottet vill i likhet med propositionen i sammanhanget framhålla att i de
fall sökande behöver ett bestående stöd som är högre än det särskilda
lönebidraget bör de bidragsplatser som finns vid statliga myndigheter och
allmännyttiga organisationer utnyttjas. För dessa utgår som regel bidrag med
100 resp. 90 % av lönekostnaderna under hela anställningstiden.

När det gäller förslaget i motion 2696 om att det särskilda lönebidraget
efter en sänkning borde kunna återgå till en högre bidragsnivå för längre eller
kortare tid är det utskottets uppfattning att t. ex. en växling mellan 50 % i
stöd enligt reglerna för särskilt lönebidrag och 25 % i stöd enligt det allmänna
lönebidraget bör kunna ske allteftersom den handikappades arbetsförmåga
förändras. Därvid bör det vara möjligt att sänka bidraget när arbetsförmågan
ökar och höja det när arbetsförmågan minskar.

Regeringens beräkning när det gäller omfattningen av det särskilda
lönebidraget under nästa budgetår tillstyrks av utskottet. Det bör tilläggas att
underlag saknas för att säkert bedöma behovet av medel för denna nya
stödform. Efter hand som man får erfarenheter förbättras underlaget för
sådana bedömningar. Utskottet utgår ifrån att regeringen återkommer med
förslag till riksdagen om medelsbrist skulle uppstå t. ex. till följd av att
utslussningen av anställda från Samhällsföretagsgruppen till andra arbetsgivare
med anlitande av det särskilda lönebidraget skulle bli framgångsrik.

Vad utskottet här anfört innebär att regeringens förslag när det gäller det

AU 1983/84:19

särskilda lönebidraget tillstyrks samt att motionerna 2696 och 2697 avstyrks i
motsvarande delar.

Lönebidrag till allmännyttiga organisationer m. m.

Bidrag med 90 % av lönekostnaden lämnas f. n. vid anställning av
handikappade hos allmännyttiga organisationer. Antalet bidragsplatser får
enligt riksdagens beslut (AU 1983/84:21) öka med 500 under innevarande
budgetår. I budgetpropositionen föreslås att ökningen av antalet bidragsplatser
hos allmännyttiga organisationer skall tillåtas uppgå till 500 även under
nästa budgetår. I proposition 1983/84:125 med förslag om tilläggsbudget III
bilaga 7 anmäler regeringen att det från flera olika håll har påtalats att det
finns ett akut behov av att utöka antalet platser av detta slag utöver vad som
tidigare beslutats för budgetåret 1983/84. Under förutsättning av riksdagens
bifall till förslaget i budgetpropositionen föreslår arbetsmarknadsministern
därför att 200 av de platser som avses för budgetåret 1984/85 får användas
redan under innevarande budgetår.

Enligt nuvarande regler kan en anställning med lönebidrag hos statliga
myndigheter, allmänna försäkringskassor och allmännyttiga organisationer
komma i fråga inte bara för handikappade utan också för personer som är
svårplacerade på arbetsmarknaden på grund av hög ålder, bristfälliga
kunskaper i svenska språket eller andra skäl. Om det finns synnerliga skäl
kan dessa grupper också komma i fråga för anställning med lönebidrag hos
kommuner eller landstingskommuner. I proposition 122 föreslås att målgruppen
för anställning med lönebidrag även hos dessa arbetsgivare begränsas
i förhållande till vad som nu gäller, genom att anställning med lönebidrag
föreslås bli förbehållet arbetshandikappade inom samtliga sektorer på
arbetsmarknaden.

Vid avvägningen mellan de olika bidragsformerna framhålls i propositionen
att lönebidragen till statliga myndigheter m.m. och allmännyttiga
organisationer bör användas för sådana sökanden som behöver stöd med hög
subventionsnivå under lång tid.

Motsvarande uttalande när det gäller målgrupperna för detta stöd görs
också i proposition 125 med förslag om tilläggsbudget III.

I ett stort antal motioner föreslås att begränsningen av antalet bidragsplatser
vid allmännyttiga organisationer skall avskaffas. Flertalet motioner
hänvisar till det stora behovet av sådana platser. Enligt länsarbetsnämndernas
bedömningar finns över 1 000 sökande som är lämpliga för och
intresserade av anställning med lönebidrag hos allmännyttiga organisationer.
Aktuella motioner är från allmänna motionstiden 568 av Thorbjörn Fälldin
m. fl. (c), 881 av Lars Werner m. fl. (vpk), 2489 av Ingemar Eliasson m. fl.
(fp) och 2507 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp).

Med anledning av proposition 122 har motsvarande yrkanden lagts fram i
motionerna 2696 av Lars Werner m. fl. (vpk) samt 2700 av Elver Jonsson (fp)

AU 1983/84:19

och Lars Ernestam (fp). Alf Wennerfors m. fl. (m) yrkar i motion 2699 också
att begränsningen skall tas bort för lönebidragsplatser hos allmännyttiga
organisationer men med en något annan motivering än övriga motioner. Man
anför nämligen att med den insnävning av målgruppen för sådana platser som
arbetsmarknadsministern föreslår och som motionärerna accepterar, finns
det enligt dem inte någon anledning att vidmakthålla begränsningen till 500
platser. Bengt Lindqvist m. fl. (s) kräver i sin tur i motion 2698 förslag från
regeringen för att upphäva den aktuella begränsningen. Slutligen föreslår
vpk i en partimotion (nr 2758) med anledning av proposition 125 med förslag
om tilläggsbudget III att begränsningen av bidragsplatserna i fråga skall
hävas redan för innevarande budgetår.

Arbetsmarknadsläget är enligt utskottets mening trots den rådande
högkonjunkturen utomordentligt besvärligt. Särskilt svårt är sysselsättningsläget
för handikappade. Som framgått av de inledande avsnitten av
betänkandet kvarstår i slutet av varje månad f. n. i genomsnitt ca 24 000
handikappade som arbetssökande. Utskottet konstaterar mot den bakgrunden
att regeringen numera inte framför några bärande argument för att
behålla ett tak för tillväxten av antalet anställda med lönebidrag hos
allmännyttiga organisationer. Det finns i sammanhanget anledning erinra om
att utskottet på socialdemokratiskt initiativ våren 1982 enhälligt avstyrkte ett
förslag av den dåvarande regeringen om ett sådant tak. Utskottet anförde
därvid att den statsfinansiella vinsten av en sådan åtgärd var begränsad samt
att beslut med sådan innebörd borde anstå tills situationen på arbetsmarknaden
hade förbättrats. Utskottet har samma uppfattning i dag och föreslår att
riksdagen med tillstyrkan av aktuella delar av motionerna 568, 881, 2489,
2507, 2696, 2699 och 2700 avslår regeringens förslag om begränsning av
ökningen av antalet lönebidragsplatser hos allmännyttiga organisationer.
Härigenom tillgodoses även yrkandet i motion 2698 om att regeringen bör
komma med förslag för att upphäva den aktuella begränsningen. Motionen
behöver alltså i den delen inte föranleda någon åtgärd.

Regeringens förslag i proposition 125 beträffande antalet lönebidragsplatser
hos allmännyttiga organisationer under innevarande budgetår tillstyrks av
utskottet. Förslaget innebär att antalet sådana platser får öka med 200 utöver
vad som beslutats tidigare. Att som föreslås i motion 2758 medge att dessa
platser skulle få växa obehindrat redan nu förefaller emellertid inte
meningsfullt mot bakgrund av den korta tid som återstår av budgetåret
1983/84. Motion 2758 avstyrks därför i denna del.

Elver Jonsson (fp) och Lars Ernestam (fp) motsätter sig i motion 2700 att
målgruppen av sökande som kan komma i fråga för lönebidrag hos
allmännyttiga organisationer begränsas.

Det är enligt utskottets mening naturligt att de bidragsplatser som här är
aktuella i ett kärvt ekonomiskt läge förbehålls handikappade som för att få
anställning behöver stödjas av ett kontinuerligt högt bidrag. Grupper med
mindre svåra handikapp bör i första hand anvisas arbete hos arbetsgivare som

AU 1983/84:19

får ett lägre bidrag. Den enskildes önskemål när det gäller arbetets art och
inriktning bör dock tillgodoses så långt det är möjligt. Med det anförda
avstyrks motion 2700 i denna del.

Möjlighet att i särskilda fall kunna öka lönebidraget till 100 % vid
anställning hos allmännyttiga organisationer föreslås i partimotioner från
centerpartiet och vpk. Det gäller motionerna 568 och 881.

Utskottet noterar att genom ett tidigare beslut av riksdagen sänktes nivån
på bidraget vid anställning av handikappade hos allmännyttiga organisationer
från 100 % till 90 %. Enligt vad som anförs i proposition 125 tyder en
redovisning från AMS på att farhågorna för att ett stort antal människor
skulle förlora sina anställningar i samband med bidragssänkningen inte har
besannats. Uppsägningar har skett i ett begränsat antal fall och utskottet
utgår liksom arbetsmarknadsministern från att arbetsförmedlingarna uppmärksamt
följer utvecklingen och aktivt försöker lösa sysselsättningsproblemen
för de berörda. Något behov av att i särskilda fall öka bidraget till 100 %
som föreslås i motionerna 568 och 881 föreligger inte enligt utskottets
mening. Motionerna avstyrks därför.

I proposition 125 redovisas även att ett överskridande med ca 60 000 kr.
kommer att göras i fråga om de medel som anvisats för tillfälliga bidrag till
främst handikapp- och invandrarorganisationer för att överbrygga de
problem som kunde uppstå vid den ovan beskrivna ändringen av bidragsnivån
till de allmännyttiga organisationerna. Utskottet har ingen erinran mot
vad som anförs i proposition 125 på denna punkt.

Statlig sektor

Handikappkommittén föreslog i sitt betänkande en rad åtgärder för att
förbättra sysselsättningsmöjligheterna för handikappade inom den statliga
sektorn. Bl. a. föreslogs en ändring i anställningsförordningen (1965:601)
med innebörden att en tjänst som tillsätts med en lönebidragsanställd person
inte skall behöva kungöras ledig. Vidare föreslogs att myndigheterna skulle
få ett ansvar för att anställda med lönebidrag får information om lediga
tjänster och uppmanas att söka dem. En handlingsplan skulle upprättas för
varje enskild lönebidragsanställd som visar hur den anställde kan tränas för
arbetsuppgifter vilka kan medverka till att underlätta en övergång till
reguljär tjänst. Myndigheterna borde enligt handikappkommittén också
åläggas att årligen redovisa till arbetsförmedlingen vilka åtgärder som
vidtagits för att överföra anställda med lönebidrag till reguljära tjänster.

Kommitténs förslag fullföljs inte av regeringen i proposition 122. Arbetsmarknadsministern
anför därvid att det ankommer på regeringen att besluta
om eventuella ändringar i anställningsförordningen och att dithörande frågor
kommer att behandlas i ett annat sammanhang. Inte heller biträds förslaget
om att myndigheterna skall redovisa till arbetsförmedlingarna vilka insatser
de gjort för att föra över lönebidragsanställda till reguljära tjänster. I

3 Riksdagen 1983184.18sami. Nr 19

AU 1983/84:19

propositionen erinras därvid om att TCO i sitt remissyttrande har framhållit
bl. a. att Statstjänstemannaförbundet redan har uppmanat sina lokala
klubbar att verka för att tjänster skall kunna tillsättas med lönebidragsanställda.
Sådana riktlinjer och strävanden från fackliga organisationers sida
ger enligt arbetsmarknadsministern långt större praktiska resultat än redovisningar
av det slag som kommittén har föreslagit. De fackliga organisationernas
solidaritet med de arbetshandikappade och deras arbete för att dessa
skall kunna uppnå reell jämlikhet i arbetslivet är av avgörande betydelse för
möjligheterna att förbättra arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden.

Utskottet finner inte anledning föreslå något uttalande från riksdagens
sida med anledning av vad som anförs i proposition 122 på denna punkt.

Medelsanvisning

För Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret
1984/85 föreslås i budgetpropositionen 2 337 188 000 kr. vilket innebär
en ökning i förhållande till anslaget under innevarande budgetår med ca 347
milj. kr. De förslag till introduktionsstöd och reformerat lönebidrag som
läggs fram i proposition 122 beräknas kunna rymmas inom den föreslagna
medelsanvisningen.

I motion 2060 av Lars Wemer m. fl. (vpk) föreslås att medel skall anvisas
med ett belopp som är 12 800 000 kr. högre än regeringens förslag. Motivet
är att man vill ge ett ökat utrymme för stöd till arbetstekniska hjälpmedel.

Utskottet har i det föregående biträtt förslag rörande arbetshjälpmedel åt
handikappade, introduktionsstöd samt olika former av lönebidrag och
ansluter sig till regeringens förslag i budgetpropositionen när det gäller
anvisningen av medel för dessa ändamål. Utskottet föreslår därför att det
begärda beloppet 2 337 188 000 kr. anvisas till Särskilda åtgärder för
arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret 1984/85 samt att yrkandet
i motion 2060 om ett högre belopp avslås.

Bidrag till Stiftelsen Samhälisföretag

1982/83 Utgift 2 376 000 000

1983/84 Anslag 2 532 000 000

1984/85 Förslag 2 721 000 000

Från anslaget utgår bidrag till Stiftelsen Samhälisföretag dels för täckande
av underskottet i verksamheten vid verkstäderna för skyddat arbete, dels för
investeringar.

AU 1983/84:19

Beräknad ändring 1984/85

	1983/84	Stiftelsen Samhällsföretag	Föredraganden
Driftbidrag	2 177 000 000	+ 228 000 000	+ 211 000 000
Bidrag till fastighets-
fonden	325 000 000	+ 53 000 000	- 7 000000
Ägartillskott för in-
vesteringar	30 000 000	+ 59 000 000	- 15 000 000
Summa	2 532 000 000	+ 340 000 000	+ 189 000 000

Regeringen har i budgetpropositionen bilaga 12 under punkt C 5 (s. 165—
173) föreslagit att riksdagen skall

1. till driften av verksamheten anslå medel motsvarande 124 % av
lönesumman för arbetstagarna i skyddat arbete (inkl. lönebikostnader), upp
till högst 30 miljoner arbetstimmar,

2. medge att regeringen vid behov får besluta om ett utökat antal
bidragsberättigade arbetstimmar under budgetåret 1984/85,

3. till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1984/85 anvisa
ett förslagsanslag av 2 721 000 000 kr.

Samhällsföretagsgruppen är verksam i 230 kommuner. Verksamheten är
huvudsakligen inriktad på industriell produktion. Ett flertal av tillverkningsindustrins
branschområden finns representerade inom företagsgruppen.
Större delen (ca 65 %) av produktionen utgörs av underleverantörs- och
legotillverkning. Omkring 14 % av produktionen säljs i egen regi på export.

Samhällsföretagsgruppen består av den centrala Stiftelsen Samhällsföretag
och 24 regionala stiftelser med ca 350 verkstäder. Till Samhällsföretag hör
dessutom en fastighetsfond som äger och förvaltar hela företagsgruppens
fastighetsbestånd samt ett marknadsföringsbolag - Samhall AB - som svarar
för samordning av viss försäljning och marknadsföring, i huvudsak på
exportmarknaden.

De regionala stiftelserna är juridiskt fristående företag med ansvar för
företagsgruppens verksamhet inom sitt län. Stiftelserna har ca 30 200
anställda, varav ca 24 900 arbetshandikappade och ca 5 300 direkt anställda
(tjänstemän, arbetsledare, instruktörer m. fl.). Andelen arbetshandikappade
utgör således 82 % av det totala antalet anställda, vilket innebär både en
antals- och andelsmässig ökning jämfört med föregående år.

Under budgetåret 1984/85 beräknas stiftelserna ha i genomsnitt ca 31 700
anställda. Ökningen avser i sin helhet arbetshandikappade.

AMS har i en skrivelse till Stiftelsen Samhällsföretag den 15 mars 1983
framhållit att behovet av arbetstillfällen inom företagsgruppen fortfarande är
stort, men att detta behov även under budgetåret 1984/85 bör kunna
tillgodoses genom ett fortsatt effektivt utnyttjande av företagsgruppens
befintliga resurser. Styrelsen föreslår således inte någon utbyggnad i form av
nya platser.

AU 1983/84:19

I propositionen framhåller föredragande statsrådet att platsbegreppet
numera inte är ett ändamålsenligt mått för beskrivning av hur stora resurser
som bör ställas till förfogande för skyddat arbete inom Samhällsföretagsgruppens
ram. I stället förordas nu att den omfattning som verksamheten vid
företagsgruppen skall ha skall anges i det antal arbetstimmar för de anvisade
anställda som bör läggas till grund för driftbidraget samt att antalet
statsberättigade timmar, med utgångspunkt i stiftelsens anslagsframställning,
skall få uppgå till högst 30 miljoner under budgetåret 1984/85. Liksom
hittills gällt beträffande platser för anvisade föreslås att det skall ankomma på
regeringen att vid behov vidga antalet bidragsberättigade timmar under
budgetåret. Utskottet återkommer till dessa frågor i det följande.

Samhällsföretagsgruppens organisation

Två motioner tar upp Samhällsföretagsgruppens organisation mot bakgrund
av ett förslag som lagts fram i rapporten (Ds A 1983:6) Samhällsföretagsgruppens
framtida organisation m. m. I rapporten föreslås bl. a. att
antalet regionala stiftelser skall minskas till elva. Förslaget kritiseras av Lars
Werner m. fl. (vpk) som i motion 2060 (c) framhåller att man inte har något
emot att Samhällsföretags verksamhet bedrivs effektivt och affärsmässigt
men att det inte åstadkoms genom en minskning av antalet regionala
stiftelser. I stället behövs enligt motionärerna en översyn som syftar till att
utveckla arbetsprocesser med utnyttjande av modern teknik bl. a. så att
beroendet av legotillverkning kan brytas.

Marianne Karlsson (c) framhåller i motion 873 att den hittillsvarande
utvecklingen inom Samhällsföretagsgruppens regionala företag visat mycket
goda resultat. Det totala antalet anställda har sedan starten ökat med 4 000.
Motionären menar att statsmakterna borde erkänna att gruppen har nått
mycket goda ekonomiska resultat trots att organisationen har varit i sitt
uppbyggnadsskede och att ett kärvt konjunkturläge har varit rådande under
de tre och ett halvt år som den varit i gång - en utveckling som gått i rakt
motsatt riktning till en del annan verksamhet. Motionären föreslår att
riksdagen skall uttala att den nuvarande organisationen med anknytning till
länsindelningen behålls.

Utskottet konstaterar för sin del att något förslag från regeringens sida
med anledning av den åberopade rapporten inte har lagts fram. En
proposition som tar upp vissa organisationsfrågor inom Samhällsföretag har
aviserats till detta riksmöte. Enligt vad utskottet inhämtat kommer ett förslag
från regeringen att få en annan inriktning än det som lades fram i den nyss
nämnda rapporten. Mot den bakgrunden bör motion 873 och motion 2060 i
denna del inte föranleda någon åtgärd.

I detta sammanhang behandlar utskottet även motion 1913 av Arne
Fransson (c) och Börje Hörnlund (c) i vilken yrkas att verkställande direktör i

AU 1983/84:19

regional stiftelse skall utses av dess styrelse efter hörande av den centrala
stiftelsen. Motionärerna menar att den våren 1983 införda regeln att den
centrala stiftelsen skall tillsätta verkställande direktör är mindre lyckad
eftersom befattningshavaren i fråga kan komma i en lojalitetskonflikt.

Utskottet vill först erinra om att Samhällsföretagsgruppen består av dels 24
regionala stiftelser bildade av resp. landstingskommun och staten, dels av en
central stiftelse för vilken staten står som bildare. Den centrala stiftelsen skall
enligt lagen (1979:47) om regionala stiftelser för skyddat arbete ha tillsyn
över de regionala stiftelserna och samordna deras verksamhet samt dessutom
fördela de medel som anslås för verksamheten.

Vissa ändringar i stiftelseorganisationens lednings- och styrfunktioner
beslutades av riksdagen våren 1983 (AU 1982/83:25) som innebar bl. a. att
verkställande direktör i regional stiftelse fr. o. m. den 1 juli 1983 skall utses av
styrelsen för den centrala stiftelsen och inte av den regionala som tidigare.
Det är utskottets mening att denna ändrade beslutsordning är ändamålsenlig
med hänsyn till ansvarsfördelningen mellan den centrala stiftelsen och de
regionala. Utskottet delar inte motionärernas oro för att verkställande
direktören genom detta skulle råka i en lojalitetskonflikt. Lagen (1979:47)
om regionala stiftelser för skyddat arbete och förordningen (1979:48) i
samma ämne anger hur ansvarsfördelningen skall vara mellan den centrala
och regionala stiftelsen och därmed också det ansvar som åvilar resp. styrelse
och den verkställande direktören i regional stiftelse. Utskottet vill dessutom
tillägga att den nya ordningen har gällt mindre än ett år och att några
egentliga erfarenheter av den ännu inte vunnits. Det finns därför enligt
utskottets mening inte anledning att återgå till tidigare regel om att den
verkställande direktören i regional stiftelse skall utses av denna stiftelses
styrelse. Motion 1913 avstyrks därför.

Samhälls företags verksamhet

Rekryteringen till Samhällsföretag behandlas i motion 2400 av Alf Wennerfors
m. fl. (m). Därvid erinras om att Stiftelsen Samhällsföretag bildades i
syfte att bereda arbetshandikappade arbete samt att kritik mot Samhällsföretag
på denna punkt har framförts av bl. a. De handikappades riksförbund
(DHR), som anser att Samhällsföretag har misslyckats med denna grundläggande
uppgift. I motionen anförs vidare att Samhällsföretag har såväl
tekniska som personella resurser avsedda att kompensera handikapp. Det
sägs även att det borde vara självklart att dessa resurser skall användas för att
bereda skyddat arbete och rehabilitering åt svårt fysiskt och psykiskt
handikappade som har svårt att finna arbete på den reguljära arbetsmarknaden
utan dessa insatser. Detta är motivet till att Samhällsföretag erhållit
driftbidrag av en storlek som är helt otänkbar i andra sammanhang.
Handikappbegreppet kan därför enligt motionärerna inte omfatta personer
som av åldersskäl eller geografiska skäl har svårt att finna arbete på

AU 1983/84:19

arbetsmarknaden. Inte heller missbrukare kan i någon större utsträckning
rimligen anses tillhöra den grupp som har störst behov av Samhällsföretags
resurser. Samhällsföretag utgör den dyraste formen av stöd till handikappsysselsättning.
Motionärerna anser det nödvändigt att regeringen i den till
våren aviserade propositionen på ett entydigt sätt definierar handikappbegreppet.

I sammanhanget bör nämnas att utskottet i det föregående har behandlat
ett yrkande i motion 2400 om en försöksverksamhet med ett särskilt
lönebidrag för att bl. a. underlätta ett inträde på arbetsmarknaden av
anställda inom Samhällsföretag.

Utskottet behandlade i sitt betänkande AU 1982/83:21 under förra året
samma yrkande om rekryteringen till Samhällsföretag som nu förs fram i
motion 2400. Därvid erinrade utskottet om att arbetsförmedlingen disponerar
samtliga platser för skyddat arbete och skall efter utredning och
bedömning anvisa de personer som bedöms vara i behov av skyddat arbete.
Ambitionen är att ge allt fler gravt handikappade arbete. Utskottet
konstaterade vidare att det numera står klart att begreppet ”gravare
handikapp” i arbetslivet i allt väsentligt avser personer med grava sociala
problem, i första hand missbrukare. Utskottet anförde avslutningsvis att
många missbrukare skulle stå utanför arbetslivet om de inte erbjuds arbete
inom Samhällsföretag samt att det även fortsättningsvis finns anledning att
ställa stora krav på företagsgruppen när det gäller insatser för dessa
kategorier handikappade. När det gäller kravet i motion 2400 om en entydig
definition av handikappbegreppet vill utskottet hänvisa till att en sådan enligt
utskottets mening finns i arbetsmarknadskungörelsens (1966:368, senast
omtryckt 1983:569) 9 §. Där stadgas att arbetsförmedlingen får till skyddat
arbete anvisa endast den vars arbetsförmåga är så nedsatt att han eller hon
inte kan beredas arbete på den reguljära arbetsmarknaden. I övrigt vill
utskottet hänvisa till vad som anförts i det föregående vid behandlingen av
lönebidraget om vikten av att sysselsättningsåtgärderna för handikappade
verkligen förbehålls dem som är arbetshandikappade. Självfallet gäller detta
också Samhällsföretagsgruppen som ju handhar en betydande del av
sysselsättningsåtgärderna för de handikappade. När det gäller målgrupperna
för dessa åtgärder anser utskottet att de riktlinjer i frågan som här redovisats
är till fyllest. Någon ytterligare precisering av t. ex. handikappbegreppet
finner utskottet obehövlig. Motion 2400 avstyrks mot denna bakgrund i här
aktuell del.

En rad motioner tar upp frågor som rör konkurrensförhållanden
mellan Samhällsföretagsgruppen och andra företag. Det gäller motionerna
703, 1085, 1927 och 2400. I motion 2400 av Alf Wennerfors m. fl. (m)
framhålls att det i olika sammanhang har påtalats att Samhällsföretagsgruppen
med hjälp av den höga subventionsgraden kan hålla en lägre prisnivå och
därmed försvåra avsättningen för företag inom det privata näringslivet.
Samhällsföretags verksamhet bör begränsas till att i huvudsak omfatta lego -

AU 1983/84:19

och underleverantörstillverkning.

I motion 1085 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp) erinras om att målsättningen
att Samhällsföretagsgruppen skall bedriva sin verksamhet efter affärsmässiga
principer, av naturliga skäl kan vara svår att uppnå. För att undvika en
snedvriden konkurrens gentemot andra företag är det enligt motionen därför
nödvändigt med nära samarbete med det enskilda näringslivet och dess
organisationer såväl regionalt som lokalt.

Börje Hörnlund (c) och Arne Fransson (c) lägger i motion 1927 fram
synpunkter på Samhällsföretagsgruppens prissättning. I motionen erinras
om att prissättningen inom gruppen sker efter centralt rekommenderade
riktlinjer som innebär att den följer vad som i rådande konkurrenssituation
får anses vara normalt marknadspris. Med den höga ersättningsnivå som
gäller för Samhällsföretag blir kalkyleringen enligt motionärerna fiktiv.
Särskilt farlig blir situationen enligt deras uppfattning när Samhällsföretag
har en stor marknadsandel av en hårt prispressad bransch/produkt. Vidare
framhålls betydelsen av att det skapas så stort förtroende som möjligt mellan
Samhällsföretag och framför allt de mindre företagen. Samhällsföretag bör
därför enligt motionärerna regelbundet samråda med näringslivets organisationer
centralt och regionalt inför större investeringsbeslut och beslut om
upptagande av nya verksamhetsgrenar. Samråd bör också ske om gränser för
hur stor andel av den totala produktionen inom ett givet produktområde som
Samhällsföretag kan få ta.

I motion 703 slutligen riktar Christer Eirefelt (fp) och Kenth Skårvik (fp)
kritik mot att Samhällsföretags försäljningsbolag, Samhall AB, säljer
importerade produkter på den svenska marknaden.

Samhällsföretagsgruppens marknadsuppträdande har behandlats av utskottet
under en rad av år. Utskottet har därvid erinrat om att enligt lagen
(1979:47) om regionala stiftelser för skyddat arbete skall stiftelsernas
verksamhet bedrivas effektivt och med iakttagande av affärsmässiga principer.
I den proposition som låg till grund för beslutet om Samhällsföretagsgruppens
bildande (prop. 1977/78:30) framhölls att prissättningen skall
grundas på marknadsmässiga principer. Gruppen skall ses som en del av
näringslivet vilken konkurrerar med andra företag på lika villkor. Därav
följer också att kraven på effektiva former för marknadsföring, försäljning,
ekonomi och personaladministration är stora. Utskottet vill tillägga att en
effektiv och konkurrenskraftig verksamhet inom Samhällsföretagsgruppen
är en förutsättning för att den successiva nedtrappningen av driftbidraget
skall kunna genomföras som företagsgruppen planerar för. Att en effektivare
Samhällsföretagsgrupp kommer att erbjuda det enskilda näringslivet en
hårdare konkurrens är enligt utskottets mening ofrånkomligt. Utskottet vill
här erinra om att de bidrag som gruppen tilldelas skall ses som ersättning för
de sociala prestationer som företagsgruppen utför. Det är självfallet viktigt
att samhällets bidrag skall hållas så lågt som möjligt men det får inte pressas
dithän att de sociala målen - som är primära för verksamheten - äventyras.

AU 1983/84:19

Uttalandet i motion 2400 att Samhällsföretags verksamhet bör begränsas
till att i huvudsak omfatta lego- och underleverantörstillverkning har inte
utskottets stöd och motionen avstyrks sålunda. Av Samhällsföretagsgruppens
verksamhetsberättelse för 1982/83 framgår visserligen att två tredjedelar
av gruppens omsättning härrör från lego- och underleverantörstillverkning
och att avsikten är att bibehålla en stor del sådan tillverkning. Men med
de effektivitetskrav som ställs på Samhällsföretagsgruppen bör denna själv få
välja den inriktning av verksamheten som med bibehållande av de sociala
målen ger det bästa rörelseresultatet.

Utskottet är självfallet positivt inställt till samverkan och samråd mellan
Samhällsföretagsgruppen och det enskilda näringslivet, vilket efterfrågas i
motion 1085. Det måste emellertid ankomma på gruppen och näringslivets
organisationer att utveckla formerna härför. Det finns anledning att i
sammanhanget erinra om den utökning av näringslivets representation i de
regionala stiftelsernas styrelser som riksdagen beslutade förra året (prop.
1982/83:149, AU 1982/83:25). Det synes därför inte motiverat med ett
tillkännagivande till regeringen av det i motionen begärda slaget.

När det gäller prissättningen av Samhällsföretagsgruppens produkter som
tas upp i motion 1927 vill utskottet först erinra om de riktlinjer härför som
gäller inom gruppen. Huvudregeln är att priset skall sättas så att - sedan de
sociala och arbetsmarknadspolitiska målen är tillgodosedda - resultatet över
en längre period blir det bästa möjliga. Priset får dock inte understiga det pris
som i jämförelse med konkurrenterna får anses vara normalt marknadspris.
Det främsta hjälpmedlet för att utröna detta pris är en god och fortlöpande
kontakt med marknaden. Sådana kontakter med näringslivet har också
knutits både på regional och central nivå.

Utskottet vill först erinra om att det på central nivå har bildats ett
samrådsorgan - kontaktrådet - mellan Samhällsföretagsgruppen och Sveriges
industriförbund, SHIO-Familjeföretagen samt Svenska handelskammarförbundet.
I detta råd finns det möjlighet att bl. a. behandla påtalade fall av
otillbörlig konkurrens. Sedan Samhällsföretagsgruppen bildades och fram
t. o. m. år 1983 har 63 anmälda fall behandlats, dvs. drygt 15 per år. 39
ärenden har avgjorts varvid kritik riktats mot organisationen i 10 fall. Till
bilden hör att ca 20 000 prisbeslut tas varje år inom Samhällsföretagsgruppen.

Utskottet menar för sin del att vissa av de frågor som tas upp i motion 1927
kan vara lämpliga för samråd mellan gruppen och näringslivet i andra
sammanhang. Att som sägs i motionen samråda om gränser för hur stor andel
av den totala marknaden inom ett givet produktområde som Samhällsföretag
skall få ta är utskottet dock tveksamt till. En marknadsuppdelning av sådant
slag skulle nämligen komma i konflikt med konkurrenslagen (1982:724).
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1927.

När det slutligen gäller kravet i motion 703 om ett riksdagsuttalande mot
att Samhällsföretagsgruppen säljer importerade produkter är omständigheter -

AU 1983/84:19

na följande. Gruppen övervägde enligt vad utskottet inhämtat en sådan
försäljning för att kunna saluföra ett komplett produktsortiment. Planerna
fullföljdes emellertid inte. Något uttalande från riksdagens sida med
anledning av motionen är därför inte påkallat. Motion 703 avstyrks sålunda.

Driftbidrag m. m.

Stiftelsen Samhällsföretag beräknar följande rörelseresultat för budgetåret
1984/85.

		Budgetår
Resultatpost (milj. kr.)	1982/83	1984/85
Intäkter Kostnader (enligt specifikation nedan)	1 360 - 3 355	1 865 - 4 270
Resultat	- 1 995	- 2 405
Resultat i procent av lönekostnader för arbetshandi-kappade	131,3	124,9

Som framgår beräknar stiftelsen att det bidrag som behövs för att
balansera den beräknade förlusten av rörelsen uppgår till 124,9 % av
lönesumman. Regeringen förordar i budgetpropositionen att driftbidraget till
Samhällsföretagsgruppen för budgetåret 1984/85 skall beräknas på 124 % av
lönesumman inkl. lönebikostnader, dvs. något lägre än vad stiftelsen har
begärt.

Driftbidragets storlek tas upp i två motioner. Moderata samlingspartiet
erinrar i sin kommittémotion 2400 om att man vid flera tillfällen framhållit att
kostnaderna för Samhällsföretag måste reduceras och pekar på att den av
regeringen tillsatta arbetsgruppen för fortsatt översyn av företagsgruppen
föreslår 101 % i bidrag till lönekostnaderna för budgetåret 1988/89. I
motionen anförs att det statsfinansiella läget gör det nödvändigt att den
statliga bidragsnivån minskas på detta sätt. Detta skulle dessutom bidra till
bättre konkurrensneutralitet gentemot näringslivet. Besparingsarbetet skall
enligt motionärerna bedrivas på ett sådant sätt att de i verklig mening
arbetshandikappades möjligheter förbättras och att den sociala nivå som
riksdagen ålagt Stiftelsen Samhällsföretag kan uppfyllas. De åsyftade
besparingarna bör i första hand avse den centrala och regionala administrationen
och de s. k. direktanställda. Motionärerna föreslår att bidraget för
budgetåret 1984/85 skall beräknas efter 120,2 % av lönekostnaderna.

I motion 568 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) framförs att det genom fortsatt
rationalisering i driften av Samhällsföretagsgruppen, främst genom lägre
personaltäthet i arbetsledningen, bör vara möjligt att nå en ökad besparingseffekt.
Genom en minskning med 200 anställda kan statsbidraget sänkas till
122 % av lönekostnaden och anslaget med 54 milj. kr. Ca hälften av denna

AU 1983/84:19

summa nås om de stiftelser som har större andel direkt anställda än
genomsnittet minskar sin andel till denna nivå.

När det gäller driftbidragets storlek vill utskottet först peka på att
regeringens förslag till bidrag, 124 % av lönesumman inkl. lönebikostnader,
innebär en viss minskning i förhållande till det av Stiftelsen Samhällsföretag
beräknade behovet. Enligt utskottets mening är det ett självklart krav att
Samhällsföretagsgruppens verksamhet skall drivas så effektivt som möjligt.
En gradvis minskning av driftbidraget bör vara möjligt - och förslaget i årets
budgetproposition innebär en reduktion i förhållande till föregående års
förslag med 4 procentenheter-men en minskning utöver regeringens förslag
torde förutsätta både organisatoriska och strukturella förändringar av
Samhällsföretagsgruppen. Några sådana föreslås inte i de aktuella motionerna.
De minskningar av driftbidraget som begärs i motionerna 568 och 2400
kommer därför att äventyra de sociala målen för verksamheten vilket
utskottet inte kan acceptera. Motionerna 568 och 2400 bör därför avslås i
dessa delar.

Två motioner ser lönsamhets kraven på Samhällsföretag vilka följer av
driftbidragets storlek som en anledning till vissa problem inom gruppen. Lars
Werner m. fl. (vpk) menar i motion 2060 att det f. n. finns en mycket oroande
utveckling inom Samhällsföretag, som härstammar ur de delvis motstridiga
krav som ställs på verksamheten från statens sida. Å ena sidan skall
Samhällsföretag bereda arbete åt personer som på grund av handikapp inte
kan få arbete på öppna marknaden. Å andra sidan skall verksamheten
bedrivas efter affärsmässiga principer. Dessa affärsmässiga principer är
enligt motionärerna desamma som gör att handikappade slås ut från eller inte
kommer in på den öppna marknaden. När sedan staten successivt sänker sin
driftbidragsprocent, leder detta till att de affärsmässiga principerna alltmer
kommer att ta över och verka styrande på verksamheten på bekostnad av de
sociala målen. Det framhålls vidare att det nu under flera år har förekommit
en skarp kritik från handikapporganisationernas sida, som utmynnar i att det
blir allt svårare för personer som är gravt handikappade att få jobb inom
Samhällsföretag. Motionen mynnar ut i ett krav på en översyn inom
Samhällsföretag för att utveckla arbetsprocesser som med utnyttjande av
modern teknik på ett bättre sätt kan bereda arbete åt svårt handikappade.

Börje Nilsson m. fl. (s) anför i motion 1048 att den irritation som uppstår
bland företagen på grund av konkurrens från Samhällsföretag hänger
samman med att stiftelsen arbetar under ett alltför hårt lönsamhetskrav.
Motionärerna menar att en huvuduppgift måste vara att sätta människan före
lönsamheten. En ytterligare sammandragning av företagsledningen kommer
förvisso att medföra att lönsamhetskravet skärps än mer. Om ledningsfunktionen
däremot decentraliseras finns större möjlighet att i en vettig produktion
ge människorna en meningsfylld sysselsättning. Sätts lönsamhetskravet i
andra hand kan tillverkningen inriktas på sådana varor som det annars inte
skulle löna sig att tillverka inom landet därför att de är för arbetsintensiva,

AU 1983/84:19

t. ex. komponenter i underleverans.

Utskottet har ovan i anslutning till frågan om storleken på driftbidraget till
Samhällsföretagsgruppen framhållit att med det bidrag som där förordas kan
de sociala målen för verksamheten fullföljas. Utskottet kan inte - som sägs i
motionerna 1048 och 2060 - se att de lönsamhetskrav som följer av detta
ställningstagande är för stora och att kraven, som anförs i motion 2060, skulle
behöva leda till att det blir allt svårare för gravt handikappade att få arbete
inom Samhällsföretagsgruppen. Utskottet vill också erinra om att det är
arbetsförmedlingen som disponerar samtliga platser för arbetshandikappade
inom företagsgruppen och som anvisar de personer som är i behov av skyddat
arbete. AMS har bedömt att behovet av sådant arbete kan tillgodoses med
utnyttjande av inom gruppen befintliga resurser. Någon utbyggnad i form av
nya platser föreslås alltså inte. Påståendet i motion 1048 att det skulle uppstå
irritation bland enskilda företag på grund av konkurrens från Samhällsföretag
som hänger samman med att stiftelsen arbetar under ett alltför hårt
lönsamhetskrav ställer sig utskottet tveksamt till. Den kritik utskottet har
mött hänger mera samman med att företagsgruppen genom ett högt
samhällsstöd inte konkurrerar på lika villkor. Utskottet har berört den
senare problematiken vid sitt ställningstagande i det föregående till ett antal
motioner om Samhällsföretagsgruppens marknadsuppträdande. Med det
anförda avstyrks motionerna 1048 och 2060 i motsvarande delar.

När det gäller behovet av platser vid Samhällsföretagsgruppen under nästa
budgetår noterar utskottet att någon utökning inte föreslås i propositionen.
Resursutrymmet beräknas dock på ett annat sätt än tidigare och uttrycks nu i
antal arbetstimmar. En oförändrad ambitionsnivå under nästa budgetår
motsvarar 30 miljoner arbetstimmar. Lars Werner m. fl. (vpk) föreslår i
motion 2060 att en fortsatt utbyggnad skall ske av Samhällsföretag. Utskottet
konstaterar att AMS som har att bedöma behovet av resursutrymme för
skyddat arbete vid Samhällsföretag inte har begärt någon ökning. Härtill
kommer att regeringen i budgetpropositionen hemställer att den vid behov
skall få besluta om utökat antal bidragsberättigade arbetstimmar vid Samhällsföretagsgruppen
under budgetåret 1984/85. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag på denna punkt. Eftersom utskottet gör den bedömningen att en
utökning av kapaciteten vid Samhällsföretag nu inte är motiverad och då
regeringen vid behov därmed kan besluta om en utbyggnad behöver motion
2060 inte föranleda någon åtgärd. Motionen avstyrks därför i denna del.

Medelsanvisning

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen skall anvisa 2 721
milj. kr. till bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag, varav 318 milj. kr. avser
bidrag till fastighetsfonden samt 15 milj. kr. utgör ägartillskott för investeringar
för arbetsplatsanpassning och arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Den
senare summan motsvarar 50 % av det beräknade behovet. Resten bör enligt

AU 1983/84:19

propositionen kunna erhållas genom att 15 milj. kr. av bidraget till
fastighetsfonden avdelas för ändamålet.

Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslår i motion 2400 att 2 315 milj. kr. skall
anvisas till Stiftelsen Samhällsföretag för driftbidrag. Nyinvesteringar måste
på grund av det ansträngda budgetläget enligt motionärerna hållas på låg
nivå. De föreslår att inga andra investeringar får göras än sådana som kan
motiveras på grund av direkta förelägganden inom arbetsmiljöområdet från
yrkesinspektionen. Omfattningen av dessa investeringar bedöms till 5 milj.
kr. för budgetåret 1984/85. Vidare beräknas den nödvändiga kostnaden för
fastighetsförvaltning till 293 milj. kr. Totalt föreslås i motion 2400 i bidrag till
Stiftelsen Samhällsföretag 2 613 milj. kr.

I motion 568 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) föreslås att regeringens förslag
till anslag minskas med 54 milj. kr. vilket innebär att 2 667 milj. kr. föreslås
bli anvisade. Det lägre anslaget beror på besparingar som man anser att
stiftelsen kan göra. Lars Werner m. fl. (vpk) föreslår å andra sidan i motion
2060 att anslaget skall ökas med 74 milj. kr. till 2 795 milj. kr. Ökningen
motiveras av ett större ägartillskott för investeringar än regeringen har
föreslagit.

Vad gäller ägartillskott för investeringar och bidrag till fastighetsfonden
föreslås i motion 2400 mindre belopp än i budgetpropositionen. I fråga om
investeringarna vill utskottet stryka under att om Samhällsföretagsgruppen
skall kunna utvecklas på ett så effektivt sätt att driftbidraget successivt skall
kunna sänkas så som är avsett är det nödvändigt att fortsatta investeringar
görs. Eftersom verksamheten ännu inte har ett sådant resultat att gruppen
kan betala sina investeringar är ett särskilt bidrag för detta ändamål
nödvändigt. Regeringens bedömning av storleken på detta bidrag förefaller
rimlig. Motion 2400 avstyrks därför av utskottet och även motion 2060 som
yrkar högre belopp.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt regeringens förslag att dirftbidraget
skall beräknas till 124 % av lönesumman och avstyrkt motionerna 568 och
2400 som föreslår att bidraget skall beräknas efter ett lägre procenttal.
Regeringens förslag i fråga om ägartillskott för investeringar m. m. ovan har
också tillstyrkts. Som en följd härav avstyrker utskottet i förhållande till
regeringsförslaget ändrade anslagsberäkningar. En sammanfattande slutsats
blir att utskottet delar regeringens uppfattning när det gäller storleken för
nästa budgetår av anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag. Propositionen
tillstyrks alltså, och motsvarande delar av motionerna 568,2060 och 2400
avstyrks.

Yrkesinriktad rehabilitering

1982/83 Utgift 458 040 000 Reservation 24 854 000

1983/84 Anslag 466 145 000

1984/85 Förslag 479 340 000

AU 1983/84:19

Yrkesinriktad rehabilitering omfattar f. n. två delprogram Arbetsmarknadsinstitut
samt Metodutveckling, forskning och utbildning.

Från anslaget finansieras anordnande och drift av arbetsmarknadsinstitut
(Ami) samt metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen. Från anslaget betalas också arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för verksamheten.

Programmet Yrkesinriktad rehabilitering	1982/83 Utgift	1983/84 Anvisat	Beräknad ändring 1984/85 AMS Föredraganden
Arbetsmarknadsinstitut Metodutveckling, forskning	439 388 000	445 183 000	+ 18 195 000	+ 17 620 000
och utbildning	11 154 000	13 597 000	- 507 000	- 6 790 000
Förvaltningskostnader	7 498 000	7 365 000	+ 221 000	+ 2 365 000
	458 040 000	466 145 000	+ 17 909 000	+ 13 195 000

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt C 6 (s. 174-177)
föreslagit att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret
1984/85 skall anvisa ett reservationsanslag av 479 340 000 kr.

Den reguljära Ami-organisationen omfattar f. n. totalt 82 Ami, varav 24
Ami S, dvs. institut med särskilda resurser för specifika handikappgrupper,
och 8 filialer. Under år 1983 var antalet inskrivna vid slutet av månaden i
medeltal knappt 4 900. Antal utskrivna var i medeltal per månad 1 700.48 %
av de utskrivna placerades efter utskrivningen direkt i arbete eller utbildning.
Under budgetåret 1982/83 skrevs 19 639 personer ut från Ami och Ami S.
Detta innebar en ökning i förhållande till budgetåret innan med 11 %. Av de
utskrivna var 58 % handikappade.

AMS har i sin anslagsframställning anfört att en nedskärning av medlen till
arbetsmarknadsinstituten enligt det s. k. huvudförslaget, dvs. med 2 % efter
pris- och löneomräkning, skulle innebära en nedskärning med ca 45 tjänster.
En sådan förändring skulle enligt AMS bedömning gå ut över de grupper som
har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden och leda till ökad förtidspensionering.
Totalt begär AMS 503,4 milj. kr.

Arbetsmarknadsministern förordar i propositionen att Ami-verksamheten
skall få kompensation för effekterna av huvudförslaget genom omprioritering
inom anslaget. För att underlätta detta föreslås att de två delprogrammen
Arbetsmarknadsinstitut och Metodutveckling slopas. Anslaget kommer
därmed att omfatta endast ett program, Yrkesinriktad rehabilitering. Vid
medelsberäkningen görs dessutom på AMS förslag en omfördelning så att
kostnader för grupplivförsäkringar åt deltagare i bl. a. yrkesinriktad rehabilitering
tas från anslaget B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag.
För arbetsmarknadsinstituten beräknas 462 803 000 kr., en
ökning i förhållande till föregående budgetår med 17 620 000 kr., och för
metodutveckling m. m. 6 807 000 kr., en minskning med 6 790 000 kr. Totalt
begär regeringen till yrkesinriktad rehabilitering 479 340 000 kr.

Förbättrad arbetsrehabilitering för psykiskt handikappade krävs i motion

AU 1983/84:19

1068 av Lars Werner m. fl. (vpk). I motionen sägs att överförandet av den
arbetsvårdande verksamheten till Samhällsföretag har medfört att det blivit
svårare för människor som vistas på landstingens vårdinstitutioner att
komma in i skyddad verksamhet. Man har på flera håll börjat göra en olycklig
distinktion mellan ”sysselsättning” och ”arbete” vilket i realiteten gör det
svårt för de mest handikappade att komma in på arbetsmarknaden. Särskilt
stora blir svårigheterna enligt motionen i en situation med stor arbetslöshet
och åtstramning inom den offentliga sektorn. Eftersom staten har ett
överordnat ansvar för arbetsmarknadspolitiken är det en statlig skyldighet
att tillse att människor med psykiska handikapp har rätt till en genomtänkt
arbetsrehabilitering. Denna skyldighet uppfylls inte på något tillfredsställande
sätt i dag enligt motionärerna.

Utskottet kan för sin del inte se att överförandet av den skyddade
verksamheten till Samhällsföretag har försämrat möjligheterna för psykiskt
handikappade att få arbete. Det är arbetsförmedlingen som disponerar
platserna för skyddat arbete och alla placeringar i sådant arbete sker genom
arbetsförmedlingen. Detta gällde också på den tiden då landstingen var
huvudmän eftersom det var ett villkor för statsbidrag. Det finns också
anledning erinra om att Ami-organisationen är den viktigaste arbetsmarknadspolitiska
rehabiliteringsresursen. Som redovisades ovan är en del Ami
försedda med resurser för specifika handikappgrupper. En del av dem är
särskilt inriktade på rehabilitering av psykiskt handikappade. Ami-verksamheten
syftar i första hand till placering i arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Möjligheterna därtill kommer att förbättras när det nya lönebidragssystem
börjar tillämpas som utskottet förordat i det föregående. Mot
bakgrund av det anförda behöver motion 1068 inte föranleda någon åtgärd.

I motion 2400 erinrar Alf Wennerfors m. fl. (m) om att samverkan på vissa
orter inletts mellan AMU och Ami. Motionärerna menar att man bör prova
möjligheten till ökad samverkan mellan Ami och Stiftelsen Samhällsföretag.
Det bör undersökas om verksamheten kan bedrivas i gemensamma lokaler
och vilka resurser i övrigt som kan samutnyttjas i form av maskiner, personal
och administration. Med hänsyn till effekten av dessa åtgärder anser de att
besparingskravet på 2 % skall gälla även programmet Yrkesinriktad rehabilitering,
vilket innebär att anslaget skall uppgå till 466 145 000 kr.

Utskottet vill här först erinra om att en samordning mellan skyddade
verkstäder och dåvarande arbetsvårdsinstitut var vanlig under tidigare
huvudmän samt att erfarenheterna därav ledde till att Ami fick en friare
ställning i förhållande till den skyddade verksamheten. Ett skäl var att Ami
mer än den tidigare verksamheten skulle inriktas på att de inskrivna skall så
långt möjligt hjälpas till arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Bl. a. av
det skälet eftersträvas arbetsprövning och träning på vanliga arbetsplatser
och inte inne på instituten eller inom den skyddade sektorn. Tilläggas bör
också att Ami som en följd härav har ett väsentligt mindre lokalbehov än de
tidigare arbetsvårdsinstituten. En ökad samordning mellan Ami och Sam -

AU 1983/84:19

hällsföretag enligt vad som föreslås i motionen innebär enligt utskottets
mening risk för att Ami blir en inkörsport till skyddat arbete vilket utskottet
inte kan acceptera. Motion 2400 avstyrks därför i denna del. Som en följd
härav avstyrker utskottet också den lägre medelsanvisning som föreslås i
motionen eftersom den beskrivna samordningen skulle möjliggöra den
eftersträvade besparingen. Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag att
466 145 000 kr. skall anvisas för Yrkesinriktad rehabilitering under budgetåret
1984/85.

Slutligen begär Eric Jönsson m. fl. (s) i motion 1076 en förstärkning av Ami
i Skåne. Motionärerna anför att Ami-verksamheten i M- och L-län är så
underdimensionerad att båda Skånelänen bör ges en 10-procentig resursförstärkning
för att uppnå samma nivå som övriga landet. För Malmöhus län är
situationen sådan att det på Ami-sidan bör inrättas ytterligare ett institut med
fem Ami-arbetslag.

Utskottet har i annat sammanhang haft anledning att uppmärksamma
sysselsättningsproblemen i de båda Skånelänen och utgår från att AMS på
lämpligt sätt tar hänsyn till detta vid fördelningen av de resurser som hänvisas
för arbetsmarknadspolitiken samt att så sker också i fråga om Ami. Motion
1076 bör därför i denna del inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

Riktlinjer m. m.

1. beträffande ILO.s konvention om yrkesinriktad rehabilitering
m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:139 dels godkänner
konvention 159 om yrkesinriktad rehabilitering och arbete, dels
lämnar utan erinran förslaget till rekommendation (nr 168) i
samma ämne,

2. beträffande kartläggning av de utslagnas situation
att riksdagen avslår motion 1983/84:1959,

3. beträffande tillämpningen av främjandelagen

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1836 i motsvarande del
och 1983/84:1941 yrkandena 2 och 3,

4. beträffande översyn av främjandelagen

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1941 yrkande 1 och
1983/84:2060 yrkande 2 i motsvarande del,

5. beträffande översyn av anställningsskyddslagen

att riksdagen avslår motion 1983/84:2060 yrkande 2 i motsvarande
del,

6. beträffande jämställdhetsombudsman för handikappade
att riksdagen avslår motion 1983/84:1043,

res. 1 (vpk)

res. 2 (vpk)

AU 1983/84:19

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

7. beträffande bilstödet till handikappade

att riksdagen bifaller budgetpropositionen i motsvarande del,

8. beträffande handläggning av bidrag till arbetstekniska hjälpmedel
att riksdagen avslår motion 1983/84:1940,

9. beträffande kombination av bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag
att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:122 avslår motionerna
1983/84:1332 och 1983/84:2696 yrkande 11,

10. beträffande bidrag till arbetsbiträde m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:122 avslår motion
1983/84:2696 yrkande 10,

11. beträffande arbetshjälpmedel åt handikappade i övrigt

att riksdagen bifaller budgetpropositionen i motsvarande del,

12. beträffande vissa grunder för anställning med lönebidrag

att riksdagen bifaller budgetpropositionen i motsvarande del,

13. beträffande allmän utformning av ett nytt lönebidragssystem

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:122 avslår motionerna
1983/84:432,1983/84:568 yrkande 11,1983/84:1085 yrkande
1, 1983/84:1836 i motsvarande del, 1983/84:2400 yrkandena 1 och
3, 1983/84:2697 yrkande 2 i motsvarande del samt 1983/84:2699
yrkande 1,

14. beträffande introduktionsstöd såvitt avser målgrupp av handikappade att

riksdagen med bifall till proposition 1983/84:122 avslår motion
1983/84:2696 yrkande 1,

15. beträffande introduktionsstöd såvitt avser kretsen av arbetsgivare
att riksdagen med anledning av proposition 1983/84:122 samt
motionerna 1983/84:2696 yrkande 2 och 1983/84:2698 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande introduktionsstöd såvitt avser omfattningen

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:122 avslår motion
1983/84:2696 yrkande 3,

17. beträffande introduktionsstöd i övrigt

att riksdagen bifaller proposition 1983/84:122 i motsvarande del,

18. beträffande allmänt lönebidrag

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:122 avslår motionerna
1983/84:2696 yrkande 4 och 1983/84:2697 yrkande 1,

19. beträffande det särskilda lönebidragets utformning

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:122 avslår motionerna
1983/84:2696 yrkandena 6, 7 och 8 samt 1983/84:2697
yrkande 2 i motsvarande del,

20. beträffande det särskilda lönebidragets omfattning

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:122 avslår motion
1983/84:2696 yrkande 9,

res. 3 (vpk)

res. 4 (m)
res. 5 (c)

res. 6 (vpk)

res. 7 (vpk)

res. 8 (c)
res. 9 (vpk)

res. 10 (c)
res. 11 (vpk)

res. 12 (c)
res. 13 (vpk)

AU 1983/84:19

21. beträffande lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser
omfattningen budgetåret 1984/85

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:568 yrkande 12 i
motsvarande del, 1983/84:881 yrkande 1, 1983/84:2489, 1983/
84:2507 yrkande 10,1983/84:2696 yrkande 5, 1983/84:2699 yrkande
2 och 1983/84:2700 yrkande 1, med anledning av motion
1983/84:2698 yrkande 2 samt med avslag på budgetpropositionen
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser
omfattningen budgetåret 1983/84

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:125 bilaga 7 avslår
motion 1983/84:2758,

23. beträffande lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser
målgruppen av handikappade

att riksdagen med bifall till proposition 1983/84:122 och proposition
1983/84:125 bilaga 7 avslår motion 1983/84:2700 yrkande 2,

24. beträffande lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser
bidragets storlek

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:568 yrkande 12 i motsvarande
del och 1983/84:881 yrkande 2,

25. beträffande lönebidrag till allmännyttiga organisationer i övrigt
att riksdagen bifaller propositionerna 1983/84:122 och 1983/84:125
bilaga 7 i motsvarande delar,

26. beträffande åtgärder för handikappade inom statlig sektor

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförs i proposition
1983/84:122,

27. att riksdagen med bifall till budgetpropositionen och med avslag på
motion 1983/84:2060 yrkande 3 till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
och sysselsättning för budgetåret 1984/85 anvisar ett
förslagsanslag av 2 337 188 000 kr.,

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

28. beträffande Samhällsföretagsgruppens organisation

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:873 och 1983/84:2060
yrkande 4 i motsvarande del,

29. beträffande verkställande direktör i regional stiftelse
att riksdagen avslår motion 1983/84:1913,

30. beträffande rekryteringen till Samhällsföretagsgruppen

att riksdagen avslår motion 1983/84:2400 yrkande 2 i motsvarande
del,

31. beträffande Samhällsföretagsgruppens marknadsuppträdande

att riksdagen avslår motion 1983/84:2400 yrkande 2 i motsvarande
del,

4 Riksdagen 1983184.18 sami. Nr 19

Rättelse: S. 50, mom. 42 Står: förslagsanslag Rättat till: reservationsanslag

res. 14 (s)

res. 15 (fp)
res. 16 (c,vpk)

res. 17 (vpk)

res. 18 (vpk)

res. 19 (c)
res. 20 (m)

res. 21 (m)

AU 1983/84:19

32. beträffande samverkan mellan Samhällsföretagsgruppen och andra
företag

att riksdagen avslår motion 1983/84:1085 yrkande 2,

33. beträffande prissättningen av Samhällsföretagsgruppens produkter
att riksdagen avslår motion 1983/84:1927,

34. beträffande försäljning av importerade produkter i Samhällsföretagsgruppens
regi

att riksdagen avslår motion 1983/84:703,

35. beträffande driftbidrag till Samhällsföretagsgruppen m. m.

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen avslår motionerna
1983/84:568 yrkande 13 i motsvarande del och 1983/84:2400
yrkande 4 i motsvarande del,

36. beträffande lönsamhetskrav på Samhällsföretagsgruppen

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:1048 i motsvarande del
och 1983/84:2060 yrkande 4 i motsvarande del,

37. beträffande antal bidragsberättigade arbetstimmar inom Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen med bifall till budgetpropositionen samt med avslag
på motion 1983/84:2060 yrkande 4 i motsvarande del medger att
regeringen vid behov får besluta om utökat antal bidragsberättigade
arbetstimmar under budgetåret 1984/85,

38. beträffande ägartillskott för investeringar inom Samhällsföretagsgruppen
m. m.

att riksdagen med bifall till budgetpropositionen avslår motionerna
1983/84:2060 yrkande 5 i motsvarande del och 1983/84:2400
yrkande 4 i motsvarande del,

39. att riksdagen med bifall till budgetpropositionen samt med avslag
på motionerna 1983/84:568 yrkande 13 i motsvarande del, 1983/
84:2060 yrkande 5 i motsvarande del och 1983/84:2400 yrkande 4 i
motsvarande del till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 2 721 000 000 kr.,

Yrkesinriktad rehabilitering

40. beträffande arbetsrehabilitering av psykiskt handikappade
att riksdagen avslår motion 1983/84:1068,

41. beträffande samverkan mellan Ami och Samhällsföretag
att riksdagen avslår motion 1983/84:2400 yrkande 5,

42. att riksdagen med bifall till budgetpropositionen samt med avslag
på motion 1983/84:2400 yrkande 6 till Yrkesinriktad rehabilitering
för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av
479 340 000 kr.,

res. 22 (m)
res. 23 (c)

res. 24 (vpk)

res. 25 (m)
res. 26 (vpk)

res. 27 (m)
res. 28 (c)
res. 29 (vpk)

res. 30 (vpk)
res. 31 (m)
res. 31 (m)

AU 1983/84:19

43. beträffande förstärkning av Ami i Skäne

att riksdagen avslår motion 1983/84:1076 i motsvarande del.

Stockholm den 26 april 1984

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Erik Johansson (s),
Karin Andersson (c), Lars Ulander (s), Marianne Stålberg (s), Arne
Fransson (c), Lahja Exner (s), Sonja Rembo (m), Elver Jonsson (fp),
Lars-Ove Hagberg (vpk), Sten Östlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Bo
Nilsson (s) och Håkan Stjernlöf (m).

Reservationer

1. Kartläggning av de utslagnas situation (mom. 2)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar ”Arbete åt” och
slutar ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i vpk:s partimotion 1959 att
arbetsmarknadspolitiken skall bygga på förutsättningen att alla människor
behövs och efter sina förutsättningar bör göra en insats på arbetsmarknaden.
Rätten till arbete måste gälla alla människor i produktiva åldrar oberoende
av eventuella handikapp.

Konsekvenserna för den enskilde av att slås ut från arbetsmarknaden är
omfattande. Kunskaperna om de utslagnas situation är bristfälliga men
tillräckliga för att motivera att kampen mot utslagningen ställs i förgrunden.
Det finns sålunda ett starkt samband mellan långvarig arbetslöshet samt
kroppslig och psykisk sjukdom. Dödstalen bland förtidspensionärer ligger
långt högre än bland andra grupper inom befolkningen. Ofta sker dödsfallen
i helt andra sjukdomar än de som motiverat pension, vilket kan tyda på att
själva den sociala isoleringen medverkar till en för tidig död.

En ökning av den långvariga arbetslösheten och utslagningen från
arbetsmarknaden åstadkommer sannolikt på längre sikt en kraftigt ökad
belastning på samhällets totala vårdapparat både inom kommuner och
landsting.

Sambandet mellan utslagning och missbruk av alkohol och andra droger är
omstritt. Sannolikt orsakas inte missbruk av att människor ställs utanför
arbetsmarknaden. Däremot förvärras missbruket allvarligt och en rehabilitering
omintetgörs.

AU 1983/84:19

Att förebygga utslagning är en uppgift för den samlade arbetsmarknadspolitiken
och näringspolitiken. Generella och riktade åtgärder på dessa
områden skulle dock underlättas om vi hade bättre kunskaper om de
utslagnas situation. En bred kartläggning av utslagningen och de utslagnas
situation skulle på samma sätt som låginkomstutredningen och sysselsättningsutredningen
kunna initiera en bred samhällsdebatt om dessa frågor.

Med hänvisning till detta föreslår utskottet med bifall till motion 1959 att
riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en utredning med uppgift att
ge en bred kartläggning av de utslagnas situation. Utredningen bör ta initiativ
till forskning om utslagningsprocessen och dess konsekvenser på de sociala,
medicinska och psykologiska områdena. Utredningen bör fortlöpande
presentera fakta om utslagningen och de utslagnas situation. Vad utskottet
anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande kartläggning av de utslagnas situation
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1959 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Översyn av främjandelagen m. m. (mom. 4 och 5)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar ”Utskottet vill”
och på s. 14 slutar ”motion 2060” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i vpk:s partimotion 2060 sågs det som en stor framgång när
den s.k. främjandelagen infördes för att gynna anställning av äldre och
handikappade i företagen. Succén har emellertid kommit av sig, eftersom
tillämpningen av lagen har visat sig så omständlig, att den aldrig har kommit i
praktiskt bruk. Vid åtskilliga tillfällen har vpk och även socialdemokrater i
opposition ställt krav om skärpning av tillämpningsreglerna för främjandelagen.
Kravet har dock inte vunnit något gehör. Syftet med den nya lagen var
att underlätta äldres och handikappades möjligheter att få arbete. Men
eftersom situationen för dessa grupper snarare har blivit sämre än bättre och
lagen aldrig använts finns det enligt utskottets mening anledning att begära
en översyn av den och dess tillämpning, liksom att begära förslag om vilka
åtgärder som behöver vidtas för att den skall bli ett användbart instrument,
för att åstadkomma avsedda förändringar. Detta utredningskrav bör enligt
utskottets uppfattning även omfatta lagen om anställningsskydd (LAS). LAS
har haft en mycket stor betydelse för de handikappade. Den har gett
möjligheter för många att stanna kvar i sina anställningar, som de annars
hade riskerat att få sluta i samband med sjukdom eller skada, även i de fall
skador uppstått till följd av direkta brister i arbetsmiljön. Men även när det
gäller LAS behövs skärpningar i flera avseenden, för att ett fullgott
anställningsskydd skall erhållas. Mot bakgrund av det anförda föreslår

AU 1983/84:19

utskottet med bifall till motionerna 2060 samt 1941 i motsvarande delar att
riksdagen bör hemställa hos regeringen att främjandelagen och lagen om
anställningsskydd bör ses över i de avseenden som här berörts.

dels att utskottets hemställan under 4 och 5 bort ha följande lydelse:

4. beträffande översyn av främjandelagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:1941 yrkande 1 och
1983/84:2060 yrkande 2 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande översyn av anställningsskyddslagen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2060 yrkande 2 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3. Bidrag till arbetsbiträde m. m. (mom. 9 och 10)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar ”Vad först” och
slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Även om kostnaderna för arbetsbiträde i normalfallet skall täckas av det
särskilda lönebidraget tillstyrker utskottet förslaget i motionerna 1332 och
2696 om att arbetsbiträde skall få kombineras med lönebidrag. Möjligheten
att kombinera de båda bidragsformerna bör emellertid förbehållas fall då
kostnaderna för arbetsbiträde åt en handikappad blir mycket höga.

När det gäller storleken på bidraget till arbetsbiträde konstaterar utskottet
i likhet med Handikappkommittén att bidraget varit oförändrat sedan den
1 juli 1979. Bidragets värde har därför urholkats avsevärt sedan dess. För den
som behöver mer omfattande biträdeshjälp kan kostnaderna härför inte
täckas av bidraget f. n. Det förbättrade lönebidraget bör därför enligt
utskottets mening kompletteras med en kraftig uppräkning av bidraget till
arbetsbiträde. För att svara mot samma realvärde som bidraget hade år 1979
bör det räknas upp med 50 % till 30 000 kr. per år, dvs. i enlighet med
förslaget i vpk:s partimotion 2696 och 5 000 kr. mer än vad regeringen har
föreslagit. Vad utskottet anfört här med bifall till motionerna 1332 och 2696
bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 9 och 10 bort ha följande lydelse:

9. beträffande kombination av bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag
att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:1332 och 1983/
84:2696 yrkande 11 samt med avslag på proposition 1983/84:122
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande bidrag till arbetsbiträde m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2696 yrkande 10 samt
med avslag på proposition 1983/84:122 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1983/84:19

4. Allmän utformning av ett nytt lönebidragssystem (mom. 13)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar ”Utskottet har”
och på s. 24 slutar ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Det är betydelsefullt både ur social och samhällsekonomisk synpunkt att
de handikappade kommer in på den ordinarie arbetsmarknaden. Den hittills
i stort sett uteblivna tillämpningen av främjandelagen bekräftar uppfattningen
att ökade stimulansåtgärder är att föredra framför tvångsingripanden mot
arbetsgivarna.

De förslag till omprövningar och förändringar av det tidigare lönebidragssystemet
som läggs fram i proposition 122 är som framhålls i motion 2699 ett
steg i den riktning som bidragssystemet enligt utskottets mening bör
utvecklas. Det finns emellertid fortfarande brister i systemet som påtalas i
nyss nämnda motion samt i motionerna 432 och 2400.

En påtaglig fördel med lönebidraget är att den handikappade kan erhålla
arbete på mer likställda villkor i förhållande till andra förvärvsarbetande.
Detta är nödvändigt om den arbetshandikappade skall kunna integreras i det
reguljära arbetslivet. Men en viktig förutsättning är att bidraget kan
differentieras efter handikappets art och att det kan bestå så länge
handikappet utgör ett hinder för fullgörandet av arbetsuppgiften. En sådan
utformning av lönebidraget är både samhällsekonomiskt och statsfinansiellt
motiverad eftersom alternativet oftast är förtidspensionering.

För att den handikappade skall kunna välja på olika typer av sysselsättning
är det angeläget att lönebidragssystemet är arbetsgivarneutralt, dvs. utgår
med samma belopp oberoende av om ett privat företag eller t. ex. en statlig
myndighet anställer en arbetshandikappad. Det är viktigt att ett högt bidrag
motiveras av gravt handikapp och inte av vilken typ av arbetsgivare som är
aktuell. Lönebidraget bör inte tjänstgöra som en dold subvention till
organisationer och myndigheter utan vara en ersättning för de kostnader som
anställningen av en arbetshandikappad förorsakar arbetsgivaren. Det bör
också tilläggas att allmännyttiga organisationer och statliga myndigheter i
huvudsak är lokaliserade till större orter. Om ett högt kontinuerligt bidrag
bara skall kunna ges till dessa arbetsgivare bortfaller i stort sett möjligheterna
att kunna bereda arbetshandikappade arbete i glesbygder och på mindre
orter. Detta är en orimlighet som följer av det nuvarande bidragssystemet.

Ett arbetsgivarneutralt lönebidrag som utgår så länge handikappet varar
ökar inte endast valfriheten för den handikappade. Det är också ekonomiskt
motiverat. Som framhålls i motion 432 kan lönebidraget vid anställning hos
enskilda arbetsgivare ökas upp till 100 % av lönekostnaden och ändå bli mera
lönsamt för staten än en fortsatt utbyggnad av Samhällsföretag. Men i regel
är bidragsbehovet vid ett lämpligt utformat samarbete mellan Samhällsföretagsgruppen
och enskilda företag lägre än så. Ett exempel på detta är den

AU 1983/84:19

skyddade verkstaden Vapensmeden som ingår i företaget Husqvarna AB.
Den regionala stiftelsen i Jönköpings län - Höglandsverken - täcker f. n.
80% av underskottet vid verkstaden. Under år 1983 var omsättningen 12
milj. kr. och förlusten ca 4 milj. kr. varav Höglandsverken täckte 3,2 milj. kr.
Bidraget uppgick alltså till drygt 25 % av kostnaderna. Detta är ett exempel
på hur sysselsättning kan beredas arbetshandikappade i nya och kostnadsbesparande
former. Fortsatta försök av detta slag är angelägna.

Utskottet tillstyrker förslaget i motion 2400 om att 35 milj. kr. skall
avsättas för försöksverksamhet när det gäller att bereda sysselsättning åt
handikappade utanför Samhällsföretag. Medlen skall användas till en
försöksverksamhet för att utröna vilken differentiering av lönebidraget som i
praktiken behövs och hur lönebidraget bör utformas mera långsiktigt.
Medlen skall även användas för att främja utslussning av arbetshandikappade
från Samhällsföretag till enskilda arbetsgivare, samt för att i ökad grad
erbjuda lönebidragsanställningar som alternativ till anställning inom Samhällsföretagsgruppen.

Vad utskottet anfört här som en följd av förslagen i proposition 122
innebär således att lönebidraget måste vara huvudmedlet vid ansträngningarna
att bereda arbetshandikappade sysselsättning. Därigenom kan arbete
erbjudas på många olika typer av arbetsplatser vilket förbättrar möjligheterna
att integrera de handikappade i normalt samhällsliv. En anställning i
Samhällsföretag - som är huvudalternativet - leder lätt till social isolering och
är dessutom det dyraste alternativet vilket medför att alltför stora resurser
koncentreras till en begränsad grupp av handikappade medan andra står
utanför arbetslivet.

Vad utskottet har anfört här med bifall till motionerna 432, 2400 och 2699
bör ges regeringen till känna. Motion 1085 är med det sagda i huvudsak
tillgodosedd.

När det gäller påståendet i motion 2697 om att en differentiering av
lönebidraget skulle leda till en olycklig förhandlingssituation mellan arbetsgivaren
och arbetsförmedlingen vill utskottet för sin del framhålla att en
bedömning av handikappets svårighetsgrad i förhållande till arbetsuppgiften
måste ske redan vid ett beslut om huruvida lönebidrag skall utgå eller inte.
Motsvarande bedömning måste självfallet göras när bidragsperioden förlängs
eller när bidragsnivån ändras därför att handikappets svårighetsgrad
ändras. Sådana bedömningar måste även göras i andra situationer då
ekonomiskt stöd utgår. Utskottet kan inte se att det finns någon principiell
skillnad mellan de båda bedömningstillfällena. Med det anförda avstyrks
motionerna 1836 och 2697 i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande allmän utformning av ett nytt lönebidragssystem
att riksdagen dels med bifall till motionerna 1983/84:432, 1983/
84:2400 yrkandena 1 och 3 och 1983/84:2699 yrkande 1, med

AU 1983/84:19

anledning av proposition 1983/84:122 och motion 1983/84:1085
yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1983/84:568
yrkande 11, 1983/84:1836 i motsvarande del och 1983/84:2697
yrkande 2 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet har anfört, dels till Försöksverksamhet med
differentierat lönebidrag m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett
reservationsanslag av 35 000 000 kr.

5. Allmän utformning av ett nytt lönebidragssystem (mom. 13)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar ”Utskottet har”
och på s. 24 slutar ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 2697 är det angeläget att handikappade så långt
som möjligt bereds arbete i det ordinarie arbetslivet. Detta innebär att
handikappade på ett naturligt och positivt sätt kan arbeta tillsammans med
människor utan arbetshinder. Det innebär också att de marknadsstörningar
som en organisation av Samhällsföretagstyp oundgängligen måste innebära
kan begränsas.

Ett stöd som bereder en arbetshandikappad arbete kan alltid motiveras
samhällsekonomiskt och socialt. En övergång från Samhällsföretagsgruppen
till anställning med lönebidrag innebär i allmänhet en stimulans för den
enskilde och är alltid en samhällsekonomisk vinst. Mot den bakgrunden finns
skäl pröva förutsättningarna för bidragskonstruktioner som skapar bättre
förutsättningar för lönebidragsformen. Utskottet har i annat sammanhang
behandlat krav från centerpartiet om en ökad rationalisering av Samhällsföretags
administration.

Som vidare framhålls i motionen skapas genom regeringens förslag inte en
mera rimlig, långsiktig relation mellan anställning med lönebidrag och
anställning inom Samhällsföretagsgruppen. Utskottet stödjer därför förslaget
om en uppräkning av nuvarande lönebidrag på det sätt som föreslås i
motion 2697. Någon differentiering av lönebidraget på det sätt som det
särskilda lönebidraget innebär bör enligt utskottets mening inte ske. Dels
innebär det att ytterligare en bidragsform läggs till den omfattande flora av
bidrag som redan finns, dels skulle det nya bidraget medföra en förhandlingssituation
mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och den enskilde arbetsgivaren
där bidragets storlek skall vägas mot handikappets svårighetsgrad. Detta
skapar knappast den bästa utgångspunkten för en smidig inordning av den
handikappade på en arbetsplats inom den ordinarie arbetsmarknaden. Vad
utskottet här anfört med bifall till motionerna 568, 1836 och 2697 i aktuella
delar innebär ett avstyrkande av proposition 122 samt motionerna 432,1085,
2400 och 2699 i motsvarande del. Regeringen bör underrättas om utskottets
ställningstagande.

AU 1983/84:19

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande allmän utformning av ett nytt lönebidragssystem
att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:568 yrkande 11,
1983/84:1836 i motsvarande del och 1983/84:2697 yrkande 2 i
motsvarande del samt med avslag på proposition 1983/84:122 och
motionerna 1983/84:432, 1983/84:1085 yrkande 1, 1983/84:2400
yrkandena 1 och 3 och 1983/84:2699 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Introduktionsstöd såvitt avser kretsen av arbetsgivare (mom. 15 -motiveringen)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på
s. 26 börjar ”Från den” och på s. 27 slutar ”till känna” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har samma mening som vpk i motion 2696 när det gäller den
krets av arbetsgivare som bör komma i fråga för introduktionsstöd vid
anställning av arbetshandikappade. I motionen föreslås att introduktionsstöd
skall kunna lämnas över hela arbetsmarknaden alltså även vid anställningar
hos staten, allmänna försäkringskassor och andra arbetsgivare som
tillämpar statliga kollektivavtal. Denna del av arbetsmarknaden utesluts
genom propositionens förslag. Vad utskottet anfört ovan med bifall till
aktuella delar av motionerna 2696 och 2698 bör ges regeringen till känna.

7. Introduktionsstödet såvitt avser omfattningen (mom. 16)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar”Introduktionsstödets
omfattning” och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som utskottet beskrivit i det föregående är behovet av sysselsättningsåtgärder
för handikappade mycket stort. Introduktionsstödet är - som
framhålls i propositionen - en parallell till rekryteringsplatserna men inriktat
på de handikappade. Liksom fallet är i fråga om rekryteringsplatserna bör
behovet av introduktionsstöd få bestämma omfattningen. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med begäran om de medel som behövs härför.
Utskottet tillstyrker alltså motion 2696 på denna punkt. Regeringen bör
underrättas om detta.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande introduktionsstöd såvitt avser omfattningen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2696 yrkande 3 samt
med avslag på proposition 1983/84:122 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1983/84:19

8. Allmänt lönebidrag (mom. 18)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”regeringens förslag” bort ha följande lydelse:

Som närmare utvecklats i det föregående har utskottet i likhet med motion
2697 motsatt sig den kraftiga differentiering av lönebidragssystemet som
regeringen föreslår genom införande av bl. a. det särskilda lönebidraget. I
stället förordar utskottet att nuvarande lönebidrag förstärks och vidareutvecklas.
Utskottet har därvid noterat att såväl AMS och socialstyrelsen som
handikapporganisationerna avstyrkt att det allmänna lönebidraget sänks
från 75 % till 50 % under första anställningsåret. Utskottet tillstyrker därför
förslaget i motion 2697 att statsbidraget under det första året, efter
introduktionsstödet, skall ligga kvar vid 75 %, samt att bidraget åren därefter
skall vara 50%. Efter fyra års anställning bör lönebidraget prövas på nytt
utifrån den enskildes förutsättningar och möjligheterna till anpassning av
arbetsuppgifter och arbetsplats. Det anförda bör ges regeringen till känna.
Utskottets tillstyrkan av motion 2697 i denna del innebär att motion 2696 i
motsvarande del är tillgodosedd och inte bör föranleda någon åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande allmänt lönebidrag

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2697 yrkande 1 samt
med avslag på proposition 1983/84:122 och motion 1983/84:2696
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

9. Allmänt lönebidrag (mom. 18)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”regeringens förslag” bort ha följande lydelse:

Förslaget i vpk:s partimotion 2696 om att lönebidraget skall vara oförändrat
och uppgå till 75 % av lönesumman första året har utskottets stöd. Något
hållbart skäl för att under första året sänka bidraget till 50% efter
introduktionsstödet framförs inte av regeringen. Utskottet hyser oro för att
denna sänkning av bidraget som regeringen föreslår kommer att leda till
svårigheter att bereda arbetshandikappade sysselsättning. Regeringens
förslag avstyrks därför på denna punkt. Utskottet avstyrker också förslaget i
motion 2697 om att bidraget det tredje och fjärde året skulle uppgå till 50 %
av lönekostnaden. För handikappade som behöver stöd av den storleken bör
det särskilda lönebidraget användas.

AU 1983/84:19

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande allmänt lönebidrag

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2696 yrkande 4 samt
med avslag på proposition 1983/84:122 och motion 1983/84:2697
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

10. Det särskilda lönebidragets utformning (mom. 19)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar ”Utskottet vill”
och slutar ”arbetsförmågan minskar” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående, med bifall till motion 2697, avstyrkt den
allmänna utformningen av regeringens nya lönebidragssystern. Det innebär
att utskottet också avstyrkt införandet av ett särskilt lönebidrag. Mot den
bakgrunden finns det inte anledning att närmare beröra utformningen av
regeringens förslag på denna punkt. Yrkandena i motion 2696 om ändringar i
utformningen av det särskilda lönebidraget saknar mot denna bakgrund
aktualitet och bör inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Det
anförda bör bringas till regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande det särskilda lönebidragets utformning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2697 yrkande 2 i
motsvarande del samt med avslag på proposition 1983/84:122 och
motion 1983/84:2696 yrkandena 6, 7 och 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Det särskilda lönebidragets utformning (mom. 19)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar ”Utskottet vill”
och slutar ”arbetsförmågan minskar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar som framgått av det föregående uppfattningen att ett
särskilt lönebidrag för personer med svåra handikapp bör införas och omfatta
alla utan avseende på ålder. Men som sägs i vpk:s partimotion 2696 är
regeringens förslag otillräckligt. Utskottet anser i likhet med handikappkommittén
att särskilt lönebidrag med 90 % av lönekostnaden skall kunna utgå
under tre år samt att när förlängning av bidraget därefter behövs, bör det
fastställas till 50 eller 25 % av lönekostnaden. Bidraget bör emellertid
tillämpas flexibelt och det skall vid behov vara möjligt att återgå till en högre
nivå om arbetsförmågan tillfälligt eller mer permanent försämras. I sitt
remissvar över handikappkommitténs betänkande har Handikappförbun -

AU 1983/84:19

dens centralkommitté (HCK) pekat på att det kan finnas behov av ett särskilt
lönebidrag som uppgår till 100 % av lönekostnaden. I sammanhanget har
man framhållit den mycket svåra situation som utvecklingsstörda har på
arbetsmarknaden. Utskottet delar uppfattningen att en sådan möjlighet bör
finnas. Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna. Utskottets
tillstyrkan av motion 2696 i denna del innebär att motion 2697 avstyrks i
motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande det särskilda lönebidragets utformning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2696 yrkandena 6,7 och
8 samt med avslag på proposition 1983/84:122 och motion 1983/
84:2697 yrkande 2 i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

12. Det särskilda lönebidragets omfattning (mom. 20)

Under förutsättning av bifall till reservation 10

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar ”Regeringens
beräkning” och på s. 31 slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående med bifall till motion 2697 avstyrkt
införande av ett särskilt lönebidrag. Frågor som har med omfattningen av
denna verksamhet som tas upp förutom i proposition 122 även i motion 2696
saknar därmed aktualitet och avstyrks följaktligen av utskottet. De medel
som härigenom sparas bör disponeras för den förstärkning av det allmänna
lönebidraget som likaså förordats i det föregående.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande det särskilda lönebidragets omfattning

att riksdagen med avslag på proposition 1983/84:122 och motion
1983/84:2696 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

13. Det särskilda lönebidragets omfattning (mom. 20)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar ”Regeringens
beräkning” och på s. 31 slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion 2696 att förhållandena
på arbetsmarknaden och den dåliga handikappanpassningen av huvuddelen
av arbetsplatserna i landet talar mot att begränsa möjligheterna att
använda det särskilda lönebidraget genom en fastställd kostnadsram som
föreslås i propositionen. Svårigheterna att bereda arbetshandikappade

AU 1983/84:19

arbete är redan av andra skäl så stora att bidragsbegränsningar av detta slag
inte får föras in som ytterligare ett hinder. Särskilt lönebidrag bör alltså få
beviljas i den omfattning som behövs. Regeringen bör återkomma till
riksdagen när behov av ytterligare medel föreligger.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande det särskilda lönebidragets omfattning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2696 yrkande 9 samt
med avslag på proposition 1983/84:122 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser omfattningen
budgetåret 1984/85 (mom. 21)

Frida Berglund, Erik Johansson, Lars Ulander, Marianne Stålberg, Lahja
Exner, Sten Östlund och Bo Nilsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar ”Arbetsmarknadsläget
är” och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Av en redogörelse från AMS framgår att enligt arbetsförmedlingarnas
bedömning skulle vid årsskiftet 1983-1984 ca 1 200 personer kunna komma i
fråga för arbetsplacering hos allmännyttiga organisationer. Detta antal
bygger emellertid på nuvarande bidragsregler. Utskottet har i det föregående
tillstyrkt regeringens förslag om att lönebidragsplatser skall förbehållas
handikappade. Utskottet delar regeringens uppfattning att här aktuella
bidragsplatser i ökad utsträckning skall tilldelas handikappade som har
behov av ett högt bidrag under lång tid. Dessa nya omständigheter gör det
svårt att nu bedöma behovet av platser med 90-procentigt lönebidrag hos
allmännyttiga organisationer. Självfallet är det angeläget att den eventuella
kö av sökanden till dessa platser som med nya förutsättningar kan finnas kvar
avvecklas. Regeringen bör därför återkomma med förslag till riksdagen om i
vilken takt den föreslagna begränsningen av bidragsplatser hos allmännyttiga
organisationer kan bringas att upphöra och vilka kostnader som därvid
uppstår. Det anförda innebär att motion 2698 tillstyrks i denna del.
Motionerna 568, 881, 2489, 2507, 2696, 2699 och 2700 som alla föreslår att
ramen för den årliga tillväxten av platser med 90-procentigt lönebidrag hos
allmännyttiga organisationer skall tas bort oberoende av budgetkonsekvenserna
avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser
omfattningen budgetåret 1984/85

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2698 yrkande 2, med
anledning av proposition 1983/84:122 samt med avslag på motionerna
1983/84:568 yrkande 12 i motsvarande del, 1983/84:881
yrkande 1, 1983/84:2489, 1983/84:2507 yrkande 10, 1983/84:2696

AU 1983/84:19

yrkande 5, 1983/84:2699 yrkande 2 och 1983/84:2700 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser målgruppen av
handikappade (mom. 23)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar ”Det är” och på
s. 33 slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet avstyrker förslaget i propositionen om den målgrupp av
personer som skall komma i fråga för lönebidrag hos allmännyttiga organisationer.
Regeringens förslag innebär att stora grupper av flyktingar och äldre
inte längre skulle komma att anvisas arbete i dessa organisationer. Detta kan
utskottet mot bakgrund av bl. a. arbetsmarknadsläget för dessa kategorier
inte acceptera. Vad utskottet här anfört med bifall till motion 2700 bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande lönebidraget till allmännyttiga organisationer såvitt
avser målgruppen av handikappade

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2700 yrkande 2 samt
med avslag på proposition 1983/84:122 och proposition 1983/
84:125 bilaga 7 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

16. Lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser bidragets storlek
(mom. 24)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och Lars-Ove Hagberg (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar ”Utskottet
noterar” och slutar ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att den sänkning av lönebidraget till allmännyttiga
organisationer från 100 % av lönekostnaden till 90 % som trädde i kraft fullt
ut den 1 juli 1983 i många fall lett till att handikappade mist sina arbeten. Det
särskilda anslag för tillfällig hjälp till vissa organisationer med svag ekonomi
som anvisats för innevarande budgetår har visat sig helt otillräckligt. Om inte
kommunerna i många fall gått in och ersatt organisationerna för det
bortfallna statsbidraget skulle sysselsättningskonsekvenserna blivit mycket
besvärande. Stor osäkerhet råder emellertid beträffande kommunernas
villighet att stå för dessa kostnader även i framtiden. Dessutom varierar
bedömningar och principer i dessa frågor mellan kommunerna. Det är därför
angeläget att arbetsmarknadsmyndigheterna kan få besluta att statligt stöd

AU 1983/84:19

får utgå med 100% i särskilda fall. Vad utskottet här anfört med bifall till
centerpartiets och vpk:s partimotioner 568 och 881 bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser
bidragets storlek

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:568 yrkande 12 i
motsvarande del och 1983/84:881 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Medelsanvisning till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning
(mom. 27)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”belopp avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motion 2060 att anslaget till Särskilda
åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning tas upp med 12,8 milj. kr.
mer än regeringen har föreslagit. Medlen bör som sägs i motionen användas
för att ge ökat utrymme för stöd till arbetstekniska hjälpmedel. Utskottet vill
också erinra om att förslag av vpk i det föregående tillstyrkts som innebär att
begränsningar i platsantal för introduktionsstöd, särskilt lönebidrag och
lönebidrag för allmännyttiga organisationer skall tas bort samt att regeringen
bör återkomma med förslag till riksdagen om det behov av medel som följer
härav.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2060 yrkande 3 samt
med anledning av budgetpropositionen till Särskilda åtgärder för
arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret 1984/85 anvisar
ett förslagsanslag av 2 349 188 000 kr.,

18. Samhällsföretagsgruppens organisation (mom. 28)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar ”Utskottet
konstaterar” och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att något förslag till ny organisation av Samhällsföretagsgruppen
inte lagts fram av regeringen med anledning av den nämnda
rapporten. Utskottet vill emellertid med bifall till motion 2060 stryka under
att ökad effektivitet inom gruppen bör åstadkommas på annat sätt än genom
minskning av antalet regionala stiftelser. Detta bör ges regeringen till känna
inför eventuella fortsatta överväganden i organisationsfrågan. Med det
anförda är även motion 873 i huvudsak tillgodosedd.

AU 1983/84:19

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande Samhällsföretagsgruppens organisation

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2060 yrkande 4 i
motsvarande del samt med anledning av motion 1983/84:873 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Verkställande direktör i regional stiftelse (mom. 29)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar ”Utskottet vill”
och slutar ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1913 har det nu visat sig att beslutet av riksdagen
våren 1983 om att den centrala stiftelsen - Samhällsföretag - skall utse
verkställande direktören för regional stiftelse är olyckligt. Det är uppenbart
att det förhållandet att han tillsätts av den centrala stiftelsen men i det
praktiska arbetet är underställd styrelsen i den regionala stiftelsen och
ansvarig inför denna leder till lojalitetskonflikter. En återgång till tidigare
modell bör ske snarast. Regeringen bör underrättas om vad utskottet här
anfört med bifall till motion 1913.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande verkställande direktör i regional stiftelse

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1913 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Rekryteringen till Samhällsföretagsgruppen (mom. 30)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar ”Utskottet
behandlade” och slutar ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar först att en precisering sker i proposition 122 och
ILO:s konvention 159 i fråga om de målgrupper som samhällets åtgärder
skall rikta sig till när det gäller sysselsättningsåtgärder för handikappade.
Innebörden härav är att endast psykiskt, fysiskt och socialmedicinskt
handikappade skall omfattas av dessa åtgärder. Självfallet bör samma regler
gälla för rekryteringen till Samhällsföretagsgruppen, men den höga subventionsnivån
leder till slutsatsen att dessa platser måste förbehållas personer
med grava funktionsnedsättningar.

Det råder ingen tvekan om att som framhålls i motion 2400 andelen
missbrukare inom vissa företag inom Samhällsföretagsgruppen är alltför stor
och att detta förorsakar växande problem vilket också observerats av de
berörda företagen. Placering av missbrukare bör kombineras med rehabilite -

AU 1983/84:19

ring och inte avse enbart arbetsplacering. Andra grupper av gravt handikappade
kan annars utestängas från sysselsättningsmöjligheter. Det är därför
angeläget att antalet missbrukare inom Samhällsföretagsgruppen nedbringas.

Kommunerna har huvudansvaret för missbruksvården, och utskottet kan
tänka sig att missbrukare som ett led i en rehabilitering placeras vid ett
företag i Samhällsföretagsgruppen, men detta förutsätter ett effektivt
samarbete mellan företaget i fråga och resp. kommun. I normalfallet bör man
dock utgå ifrån att missbrukare som bedöms vara socialmedicinskt handikappade
skall stanna kvar på sin ordinarie arbetsplats varvid lönebidrag vid
behov kan utgå. Det blir som påpekats i det föregående den för alla parter
bästa och mest ekonomiska lösningen. Det anförda bör bringas till regeringens
kännedom.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande rekryteringen till Samhällsföretagsgruppen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2400 yrkande 2 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

21. Samhällsföretagsgruppens marknadsuppträdande (mom. 31)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar ”Uttalandet i”
och slutar ”bästa rörelseresultatet” bort ha följande lydelse:

Även om Samhällsföretagsgruppen strävar efter en marknadsanpassad
prissättning kan det som framhålls i motion 2400 inte undvikas att de höga
statliga subventionerna leder till en snedvriden konkurrenssituation till de
enskilda företagens nackdel. Utskottet delar uppfattningen att Samhällsföretagsgruppens
verksamhet mot den bakgrunden i ökad grad borde ägnas åt
lego- och underleverantörstillverkning av personalintensivt slag. Samhällsföretag
har i stället i alltför många fall valt att investera i tekniskt avancerad
utrustning vilket leder till att färre personer kan sysselsättas och till att en
förhållandevis stor del av dem måste vara direktanställda med speciell
utbildning för att hantera den maskinella utrustningen. Utskottet tillstyrker
alltså vad som anförs i motion 2400 i denna del vilket bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande Samhällsföretagsgruppens marknadsuppträdande

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2400 yrkande 2 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

5 Riksdagen 1983184.18sami. Nr 19

AU 1983/84:19

22. Driftbidrag till Samhällsföretagsgruppen m. m. (mom. 35)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar ”När det” och
slutar ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Möjligheterna till besparingar i Samhällsföretagsgruppens verksamhet är
enligt utskottets mening betydande. Utskottet vill här peka på att den
arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet som lade fram rapporten
(Ds A 1983:6) Samhällsföretagsgruppens framtida organisation ansåg att
bidraget skulle kunna sänkas till 101 % av lönekostnaderna budgetåret
1988/89. Det är som framhålls i motion 2400 angeläget att bidraget minskas
enligt arbetsgruppens förslag. Den av regeringen föreslagna bidragsnivå
124 % för budgetåret 1984/85 är mot den bakgrunden alltför hög. Det finns
enligt utskottets mening möjlighet att åstadkomma besparingar. Här kan
först nämnas nedbantning av de direktanställda samt vidare rationaliseringar
inom den centrala och regionala administrationen. Det gemensamma
marknadsföringsbolaget Samhall bör avvecklas helt. Genom dessa åtgärder
bör driftbidraget kunna sänkas ned mot 120% redan under budgetåret
1983/84. Vad utskottet anfört med bifall till motion 2400 i motsvarande del
bör regeringen underrättas om. Förslaget i motion 568 om ett driftbidrag på
122% avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande driftbidrag till Samhällsföretagsgruppen m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2400 yrkande 4 i
motsvarande del samt med avslag på budgetpropositionen och
motion 1983/84:568 yrkande 13 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Driftbidrag till Samhällsföretagsgruppen m. m. (mom. 35)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar ”När det” och
slutar ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslag från centerpartiet om en
kraftig förstärkning av nuvarande lönebidrag. Ett skäl härtill är att förbättra
möjligheterna att bereda handikappade arbete på den öppna arbetsmarknaden
i stället för inom Samhällsföretagsgruppen. Det minskar också kravet på
att nya arbetstillfällen skall skapas inom den skyddade verksamheten.
Organisationen kan därmed i ökad grad koncentrera sina ansträngningar på
att rationalisera verksamheten så att drift bidraget kan sänkas. Detta bör som
påpekas i motion 568 ske genom främst lägre personaltäthet i arbetsledning -

AU 1983/84:19

en. En minskning med ca 200 anställda med sådana funktioner är enligt
utskottets mening möjlig. Statsbidraget skulle därmed kunna sänkas till
122 % av lönekostnaderna vilket motsvarar 54 milj. kr. Ca hälften av denna
besparing uppnås redan om de regionala stiftelser som har större andel direkt
anställda än genomsnittet minskar sin andel till den nivån. Utskottet
tillstyrker alltså motion 568 på denna punkt och avstyrker därmed motion
2400 som föreslår en lägre nivå på driftbidraget. Regeringen bör underrättas
om utskottets ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande driftbidrag till Samhällsföretagsgruppen

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:568 yrkande 13 i
motsvarande del samt med avslag på budgetpropositionen och
motion 1983/84:2400 yrkande 4 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

24. Lönsamhetskrav på Samhällsföretagsgruppen m. m. (mom. 36 och 37)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Det finns som anförs i vpk:s partimotion 2060 en mycket oroande
utveckling inom Samhällsföretagsgruppen, som härstammar ur de delvis
motstridiga krav som ställs på verksamheten från statens sida. Å ena sidan
skall gruppen bereda arbete åt personer som på grund av handikapp inte kan
få arbete på öppna marknaden. Å andra sidan skall verksamheten bedrivas
efter affärsmässiga principer. Dessa affärsmässiga principer är desamma som
gör att handikappade slås ut från eller inte kommer in på den öppna
marknaden. När sedan staten successivt sänker sin driftbidragsprocent, leder
detta till att de affärsmässiga principerna alltmer kommer att ta över och
verka styrande på verksamheten på bekostnad av det sociala målet. Under
flera år har det nu förekommit en skarp och enligt utskottets mening
berättigad kritik från handikapporganisationernas sida, som utmynnar i att
det blir allt svårare för personer som är gravt handikappade att få jobb inom
Samhällsföretag. En allt större andel av platserna i företagen upptas av
personer som i och för sig kanske har ett handikapp, men det är inte detta,
utan den allmänna utvecklingen på arbetsmarknaden som orsakat deras
arbetslöshet.

Utskottet har inget emot att Samhällsföretags verksamhet bedrivs effektivt
och affärsmässigt, men det måste ske inom ramen för det sociala målet. Det
behövs ytterligare översyn av Samhällsföretagsgruppen bl. a. för att uppnå
en högre grad av samordning för att bryta beroendet av legotillverkning. Det
behövs också en översyn i syfte att utveckla arbetsprocesser med utnyttjande
av modern teknik för att på ett bättre sätt bereda meningsfullt arbete åt svårt

AU 1983/84:19

handikappade. Ett sådant arbete torde allvarligt försvåras om driftbidragen
minskar. Vad utskottet anfört här om lönsamhetskraven på Samhällsföretagsgruppen
med bifall till motionerna 1048 och 2060 bör regeringen
underrättas om.

Utskottet noterar att någon utbyggnad av Samhällsföretags verksamhet
enligt regeringens förslag inte skall ske under nästa budgetår trots att en
sådan utbyggnad är mycket väl motiverad av den nuvarande arbetsmarknadssituationen.
Utskottet tillstyrker därför förslaget i vpk:s partimotion att
en fortsatt utbyggnad bör komma till stånd samt att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om detta i samband med tilläggsbudget
I för budgetåret 1984/85.

Utskottet har inget att erinra mot att Samhällsföretags bidragsberättigade
verksamhet uttrycks i arbetstimmar i stället för i platser.

Vad utskottet här anfört med bifall till motion 2060 i motsvarande del bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 och 37 bort ha följande lydelse:

36. beträffande lönsamhetskrav på Samhällsföretagsgruppen

att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:1048 i motsvarande
del och 1983/84:2060 yrkande 4 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. beträffande antal bidragsberättigade arbetstimmar inom Samhällsföretagsgruppen att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:2060 yrkande 4 i
motsvarande del samt med anledning av budgetpropositionen som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

25. Ägartillskott för investeringar inom Samhällsföretagsgruppen m. m.
(mom. 38)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar ”Vad gäller” och
slutar ”högre belopp” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion 2400 om att
nyinvesteringar inom Samhällsföretag på grund av det ansträngda budgetläget
måste hållas på låg nivå. Inga andra investeringar bör få göras än de som
kan motiveras på grund av direkta förelägganden inom arbetsmiljöområdet
från yrkesinspektionen. Omfattningen av dessa investeringar beräknas till 5
milj. kr. för budgetåret 1984/85. Den nödvändiga kostnaden för fastighetsförvaltning
uppgår enligt utskottets mening till 293 milj. kr. Med det anförda
har utskottet tillstyrkt medelsberäkningen i motion 2400 och därmed också
avstyrkt de beräkningar som görs i budgetpropositionen och i motion 2060.
Detta bör ges regeringen till känna.

AU 1983/84:19

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande ägartillskott för investeringar inom Samhällsföretagsgruppen
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2400 yrkande 4 i
motsvarande del samt med avslag på budgetpropositionen och
motion 1983/84:2060 yrkande 5 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Ägartillskott för investeringar inom Samhällsföretagsgruppen m. m.
(mom. 38)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar ”Vad gäller” och
slutar ”högre belopp” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i vpk:s partimotion 2060 att Samhällsföretag
får de medel man begärt för investeringar dvs. ett ägartillskott av 89 milj. kr.
Medlen för investeringar har hållits tillbaka under flera år vilket gör att det
finns ett eftersläpande behov av bl. a. arbetsmiljöförbättringar. Medlen skall
också användas för individuell anpassning av arbetsplatser och produktionsmetoder.
Det anförda innebär att motion 2400 som begär lägre belopp till
ägartillskott för investeringar och i bidrag till fastighetsfonden avstyrks.
Regeringen bör underrättas om vad här sagts.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande ägartillskott för investeringar inom Samhällsföretagsgruppen
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2060 yrkande 5 i
motsvarande del samt med avslag på budgetpropositionen och
motion 1983/84:2400 yrkande 4 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Medelsanvisning till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag (mom. 39)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 22 och 25
Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”2400 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Ovan har utskottet tillstyrkt förslag i motion 2400 om att driftbidraget till
Samhällsföretagsgruppen under nästa budgetår skall utgöra 120,2% av
lönesumman samt att ägartillskott för investeringar och bidrag till fastighetsfonden
skall tas upp med lägre belopp än regeringen föreslagit. Med avslag
på motsvarande delar av budgetpropositionen och motionerna 568 och 2060

AU 1983/84:19

förordar utskottet att 2 613 000 000 kr. beviljas i bidrag till Stiftelsen
Samhällsföretag för budgetåret 1984/85.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2400 yrkande 4 i
motsvarande del samt med avslag på budgetpropositionen och
motionerna 1983/84:568 yrkande 13 i motsvarande del och 1983/
84:2060 yrkande 5 i motsvarande del till Bidrag till Stiftelsen
Samhällsföretag för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 2 613 000 000 kr.

28. Medelsanvisning till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag (mom. 39)

Under förutsättning av bifall till reservation 23

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”2400 avstyrks” bort ha följande lydelse:

I det föregående har utskottet tillstyrkt förslaget i centerpartiets partimotion
568 om att driftbidraget skall beräknas efter 122 % av lönesumman.
Anslagsbehovet för budgetåret 1984/85 blir därmed 2 667 000 000 kr. vilket
tillstyrks av utskottet. De föreslagna anslagsbeloppen i budgetpropositionen
samt i motionerna 2060 och 2400 avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:568 yrkande 13 i
motsvarande del samt med avslag på budgetpropositionen och
motionerna 1983/84:2060 yrkande 5 i motsvarande del och 1983/
84:2400 yrkande 4 i motsvarande del till Bidrag till Stiftelsen
Samhällsföretag för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 2 667 000 000 kr.

29. Medelsanvisning till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag (mom. 39)

Under förutsättning av bifall till reservation 26

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”2400 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående tillstyrkt utöver regeringens förslag
yrkandet i vpk:s partimotion 2060 att ägartillskottet för investeringar skall
ökas med 74 milj. kr. Det totala anslagsbehovet för Bidrag till Stiftelsen
Samhällsföretag skulle därmed uppgå till 2 795 000 000 kr. Anslagsyrkandena
i budgetpropositionen och motionerna 568 och 2400 avstyrks därmed.

AU 1983/84:19

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2060 yrkande 5 i
motsvarande del samt med avslag på budgetpropositionen och
motionerna 1983/84:568 yrkande 13 i motsvarande del och 1983/
84:2400 yrkande 4 i motsvarande del till Bidrag till Stiftelsen
Samhällsföretag för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag
av 2 795 000 000 kr.

30. Arbetsrehabilitering av psykiskt handikappade (mom. 40)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar ”Utskottet kan”
och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

I vpk:s partimotion 1068 utvecklas de svårigheter som f. n. råder när det
gäller arbetsrehabilitering av pyskiskt handikappade. Utskottet vill för sin
del stryka under vad som anförs i motionen.

Rätten till arbete för människor med psykiska handikapp måste tryggas.
Arbetsmarknaden har blivit allt trängre för människor med olika typer av
handikapp. Detta gäller i mycket hög grad för dem som vårdas inom den
psykiatriska vården. I och med att den arbetsvårdande verksamheten
överförts till Samhällsföretagsgruppen har det blivit svårare för människor
som vistas på landstingens vårdinstitutioner att komma in i skyddad
verksamhet. Man har på flera håll börjat göra en olycklig distinktion mellan
”sysselsättning” och ”arbete” vilket i realiteten gör det svårt för de mest
handikappade att komma in på arbetsmarknaden. Särskilt stora blir givetvis
svårigheterna i en situation med stor arbetslöshet och åtstramning inom den
offentliga sektorn. Eftersom staten har ett överordnat ansvar för arbetsmarknadspolitiken
är det en statlig skyldighet att tillse att människor med psykiska
handikapp har rätt till en genomtänkt arbetsrehabilitering. Denna skyldighet
uppfylls inte på något tillfredsställande sätt i dag.

Regeringen bör mot den angivna bakgrunden återkomma med förslag till
riksdagen med åtgärder som förbättrar möjligheterna till arbetsrehabilitering
av psykiskt handikappade. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande arbetsrehabilitering av psykiskt handikappade

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1068 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Medelsanvisning till Yrkesinriktad rehabilitering m. m. (mom. 41 och 42)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Håkan Stjernlöf
(alla m) anser

Rättelse: S. 72, rad 19 Står: förslagsanslag Rättat till: reservationsanslag

AU 1983/84:19

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar ”Utskottet vill”
och på s. 47 slutar ”budgetåret 1984/85” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste alla möjligheter tillvaratas att effektivera
verksamheten inom Ami. Förslaget i motion 2400 om närmare samverkan
mellan Ami och Samhällsföretagsgruppen bör därför prövas. Utskottet vill
därvid bl. a. peka på att en betydande del av Arnis arbetsprövning i dag sker
inom Samhällsföretag. Samhällsföretag tar också emot en stor del av dem
som skrivs ut från Ami.

Dessa åtgärder bör kunna leda till att besparingskravet på 2 % även skall
gälla programmet Yrkesinriktad rehabilitering vilket innebär att för nämnda
program bör anvisas 466 145 000 kr. för budgetåret 1984/85. Regeringens
förslag i frågan avstyrks därmed.

dels att utskottets hemställan under 41 och 42 bort ha följande lydelse:

41. beträffande samverkan mellan Ami och Samhällsföretag

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2400 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

42. att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2400 yrkande 6 samt
med avslag på budgetpropositionen till Yrkesinriktad rehabilitering
för budgetåret 1984/85 anvisar ett reservationsanslag av
466 145 000 kr.

Särskilda yttranden ,

1. Bilstödet till handikappade (mom. 7)

Alf Wennerfors (m), Karin Andersson (c), Arne Fransson (c), Sonja
Rembo (m), Elver Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m) och Håkan
Stjernlöf (m) anför:

Frågan om ett reformerat bilstöd har varit föremål för utredning av
bilstödskommittén (S 1979:04) som redovisade sina förslag under hösten
1982 (SOU 1982:44). Det är anmärkningsvärt att regeringen mot den
bakgrunden inte lagt fram något förslag till nytt bilstöd i synnerhet som en
enhällig riksdag våren 1982 uttalade att den förväntade sig förslag från
regeringens sida så att nya regler kunde träda i kraft den 1 januari 1983.
Bilstöd till handikappade skall inte ses enbart som ett arbetshjälpmedel åt
arbetshandikappade. Det har ett vidare syfte, varför motioner i denna fråga
hänvisas till socialförsäkringsutskottet. Vi vill emellertid framhålla att från
de utgångspunkter som arbetsmarknadsutskottet har är det högst otillfredsställande
att regeringen inte ännu lagt fram något förslag i denna för de
handikappade så viktiga fråga.

2. Lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser omfattningen
under budgetåret 1984/85 (mom. 21)

Alf Wennerfors, Sonja Rembo, Ingrid Hemmingsson och Håkan Stjernlöf
(alla m) anför:

AU 1983/84:19

Till vad utskottet anfört om lönebidragsplatser hos allmännyttiga organisationer
vill vi tillägga att den målgrupp som skall komma i fråga för detta stöd
enligt regeringens förslag kommer att minskas. Flyktingar och äldre utan
arbetshandikapp undantas från stöd. Till detta kommer att dessa bidragsplatser
i ökad utsträckning i första hand skall förbehållas handikappade med
grava funktionsnedsättningar och behov av högt samhällsstöd under lång tid.
Mot den här bakgrunden anser vi att det antal personer som är aktuella för
här berörda bidragsplatser är mindre än vad AMS beräknat med utgångspunkt
i nuvarande bidragsregler. Vi räknar därför inte med några budgetmässiga
konsekvenser av att slopa begränsningen av antalet bidragsplatser
hos allmännyttiga organisationer.

3. Lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser omfattningen
budgetåret 1983/84 (mom. 22)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och Elver Jonsson (fp) anför:

Utskottet har förordat, på förslag i motioner från bl. a. centerpartiet och
folkpartiet, att riksdagen skall avslå den av regeringen föreslagna begränsningen
av ökningen i antal lönebidragsplatser hos allmännyttiga organisationer
för budgetåret 1984/85. Vi vill påpeka att vi också motsatte oss införandet
av motsvarande begränsning för innevarande budgetår. Vi har emellertid
avstått från att nu yrka på att även denna begränsning skall tas bort mot
bakgrund av den ringa tid som återstår av detta budgetår.

4. Prissättningen av Samhällsföretagsgruppens produkter m. m. (mom. 32
och 33)

Alf Wennerfors (m), Karin Andersson (c), Arne Fransson (c), Sonja
Rembo (m), Elver Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m) och Håkan
Stjernlöf (m) anför

Vi konstaterar att den arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet
som arbetat med Samhällsföretagsgruppens organisation också hade till
uppgift att ta upp frågor som berör verksamhetens konkurrens med det
enskilda näringslivet. I gruppens rapport (Ds A 1983:6) ingår en redogörelse
för denna senare problematik. Vi vill på detta sätt markera att behovet av
utredning kvarstår även efter denna redovisning. Det finns i sammanhanget
anledning att särskilt peka på Samhällsföretags prissättningssystern. Den
höga subventioneringsnivån leder till att de prissättningskalkyler som görs
upp i praktiken saknar allt samband med de faktiska kostnaderna för
produktionen. Det fortsatta utredningsarbete som vi förutsätter kommer att
ske bör bl. a. ta fasta på utvecklandet av samrådsförfarande mellan Samhällsföretagsgruppens
företag och det privata näringslivet när det gäller prissättningen
av produktionen så att inte Samhällsföretag med stöd av den höga
subventionen förstör marknaden för de enskilda företagen. Det finns också

AU 1983/84:19

anledning att i sammanhanget observera de problem som uppstår då företag i
Samhällsföretagsgruppen importerar och säljer produkter på den svenska
marknaden.

AU 1983/84:19

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionsyrkanden 2

Allmän bakgrund 8

Sysselsättning av äldre och handikappade 8

Utskottet 11

Allmänt om sysselsättningsåtgärder för handikappade 11

ILO-konvention 11

Lagstiftning och andra övergripande åtgärder 12

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning 14

Arbetshjälpmedel åt handikappade 16

Näringshjälp 19

Anställning med lönebidrag 19

Ett nytt lönebidragssystem 21

Allmän utformning 21

Introduktionsstöd 24

Allmänt lönebidrag 27

Särskilt lönebidrag 29

Lönebidrag till allmännyttiga organisationer m.m 31

Statlig sektor 33

Medelsanvisning 34

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag 34

Samhällsföretagsgruppens organisation 36

Samhällsföretags verksamhet 37

Driftbidrag m.m 41

Medelsanvisning 43

Yrkesinriktad rehabilitering 44

Utskottets hemställan 47

Reservationer 51

1. Kartläggning av de utslagnas situation (vpk) 51

2. Översyn av främjandelagen m. m. (vpk) 52

3. Bidrag till arbetsbiträde m. m. (vpk) 53

4. Allmän utformning av ett nytt lönebidragssystem (m) 54

5. Allmän utformning av ett nytt lönebidragssystem (c) 56

6. Introduktionsstöd såvitt avser kretsen av arbetsgivare (vpk) 57

7. Introduktionsstödet såvitt avser omfattningen (vpk) 57

8. Allmänt lönebidrag (c) 58

9. Allmänt lönebidrag (vpk) 58

10. Det särskilda lönebidragets utformning (c) 59

11. Det särskilda lönebidragets utformning (vpk) 59

12. Det särskilda lönebidragets omfattning (c) 60

13. Det särskilda lönebidragets omfattning (vpk) 60

AU 1983/84:19

14. Lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser omfattningen
(s) 61

15. Lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser målgruppen

av handikappade (fp) 62

16. Lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser bidragets
storlek (c, vpk) 62

17. Medelsanvisning till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning (vpk) 63

18. Samhällsföretagsgruppens organisation (vpk) 63

19. Verkställande direktör i regional stiftelse (c) 64

20. Rekryteringen till Samhällsföretagsgruppen (m) 64

21. Samhällsföretagsgruppens marknadsuppträdande (m) 65

22. Driftbidrag till Samhällsföretagsgruppen m. m. (m) 66

23. Driftbidrag till Samhällsföretagsgruppen m. m. (c) 66

24. Lönsamhetskrav på Samhällsföretagsgruppen m. m. (vpk) 67

25. Ägartillskott för investeringar inom Samhällsföretagsgruppen m. m.

(m) 68

26. Ägartillskott för investeringar inom Samhällsföretagsgruppen m. m.
(vpk) 69

27. Medelsanvisning till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag (m) 69

28. Medelsanvisning till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag (c) 70

29. Medelsanvisning till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag (vpk) .. 70

30. Arbetsrehabilitering av psykiskt handikappade (vpk) 71

31. Medelsanvisning till Yrkesinriktad rehabilitering m. m. (m) 71

Särskilda yttranden 72

1. Bilstödet till handikappade (m, c, fp) 72

2. Lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser omfattningen
under budgetåret 1984/85 72

3. Lönebidrag till allmännyttiga organisationer såvitt avser omfattningen
budgetåret 1983/84 (c) 73

4. Prissättningen av Samhällsföretagsgruppens produkter

m. m. (m,c,fp) 73

minab/gotab 78482 Stockholm 1984