AU 1983/84:18

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1983/84:18

om kontant stöd vid arbetslöshet m. m.

I betänkandet behandlas dels proposition 1983/84:126 om ändringar i det
kontanta arbetsmarknadsstödet m. m. och i anslutning härtill proposition
1983/84:100 i fråga om bilaga 12 punkt B 3, dels fjorton motioner av vilka elva
har väckts under allmänna motionstiden och tre med anledning av proposition
126.

I ärendet har Arbetslöshetskassornas samorganisation inkommit med en
den 26 mars 1984 dagtecknad skrivelse.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anvisning av 2 447 889 000 kr.
till arbetslöshetsersättningar och utbildningsbidrag. Anslagsfrågan återkommer
i AU 1983/84:24.

De nu gällande reglerna om ersättningarna vid arbetslöshet fastställdes år
1973. De regeländringar som föreslås i proposition 126 och som utskottet
godtar är föranledda av erfarenheterna från tillämpningen under den gångna
tioårsperioden. En del av ändringarna gäller både ersättningarna till de
arbetslöshetsförsäkrade och det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) till
icke-försäkrade. Vissa ändringar tar tnbart sikte på KAS och har bl. a. till
syfte att förenkla länsarbetsnämndernas handläggning av detta stöd.

I anslutning till ärendet behandlas motionsledes framställda utredningskrav
som gäller en översyn av arbetslöshetsförsäkringen (m), uppdatering av
den tidigare ALF-utredningen (c), fortsatta förbättringar av ersättningsvillkoren
(vpk) samt utvärdering av effekterna av arbetsmarknadspolitiken (m).

Av de övriga frågorna i betänkandet har några behandlats tidigare under
riksmötet med anledning av betänkandet AU 1983/84:7. Det gäller bl. a. om
bättre ersättningsmöjligheter för föräldrar som vårdat eget barn i hemmet
eller som vid arbetslöshet får svårigheter med barntillsynen.

Arbetslöshetsersättningarnas storlek m. m. behandlas i AU 1983/84:24
med anledning av proposition 150. Ersättningarna spelar en viktig roll vid de
s. k. pensioneringarna av arbetstagare i åldern 58 år 3 månader. Den frågan
behandlas i AU 1983/84:22.

Reservationer har fogats till detta betänkande av moderata samlingspartiet,
centerpartiet, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna.

1 Riksdagen 1983184.18 sami. Nr 18

AU 1983/84:18

Regeringens förslag

Proposition 1983/84:100 bilaga 12

I den aktuella bilagan föreslår regeringen under punkt B 3 (s. 118-119) att
riksdagen skall till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
för budgetåret 1984/85 beräkna ett förslagsanslag av 2 316 650 000 kr.

Proposition 1983184:126

I propositionen föreslår regeringen efter föredragning av statsrådet Leijon
att riksdagen skall
dels anta de till propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
dels till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för

budgetåret 1984/85 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
2 447 889 000 kr.

Lagförslagen fogas som bilaga till detta betänkande.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden

1983184:373 av Egon Jacobsson (s) och Bengt Silfverstrand (s)

I motionen yrkas

2. att riksdagen begär att regeringen i samarbete med kommunerna och
berörda arbetsmarknadsparter fortsätter att utveckla system som innebär att
utförsäkring från arbetslöshetskassan förhindras och arbetslösheten därmed
tidsbegränsas.

Yrkande 1 i motionen behandlas i AU 1983/84:21.

1983184:428 av Lars Wemer m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande
att arbetssökande som i övrigt är berättigad till erkänd arbetslöshetskassa
eller kontant arbetsmarknadsstöd bör erhålla denna ersättning även om
kommunal barnomsorg inte kan erbjudas.

1983/84:512 av Sten Andersson i Malmö (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
A-kassornas utbetalningsregler enligt vad som anförts i motionen.

1983/84:870 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den som hotas
av arbetslöshet bör garanteras beredskapsarbete enligt vad i motionen
anförs,

AU 1983/84:18

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att om
den utförsäkrade inte kan garanteras beredskapsarbete, skall förlängd
arbetslöshetsersättning utgå enligt vad i motionen anförs,

3. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag om att arbetsmarknadsutbildning
skall vara kvalificerande för arbetslöshetsersättning.

1983/84:916 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

18. att riksdagen under anslaget B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av
1 816 650 000 kr.

Motionen behandlas beträffande punkt 6 i UbU 1983/84:19 och beträffande
punkt 26 i AU 1983/84:17 samt i övrigt i AU 1983/84:21.

1983184:1961 av Bengt Wittbom (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående arbetslöshetsersättning vid frivillig
arbetslöshet.

1983184:2045 av Karin Andersson m.fl. (c)

I motionen yrkas

l.att riksdagen beslutar uttala sig för att en uppdatering görs av
utredningen om allmän arbetslöshetsförsäkring så att de ekonomiska konsekvenserna
av förslaget i dagens situation blir belysta.

Motionen behandlas i övriga delar i ett senare sammanhang.

1983184:2092 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till regelförändringar
i fråga om statsbidragen till arbetslöshetskassorna enligt vad som
anförs i motionen.

Beträffande motionens motivering hänvisas till motion 1983/84:2088.

1983184:2387 av Agne Hansson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om möjlighet att behålla arbetslöshetsunderstöd i
samband med nystartande av verksamhet i egen regi m. m.

1983184:2507 av Jan-Erik Wikström m. fl. (fp)

I motionen yrkas

9. att riksdagen uttalar sig för att vård av egna barn bör räknas som
kvalifikationstid för KAS och uppdrar åt regeringen att utarbeta förslag till
erforderlig lagändring.

Motionen behandlas i övriga delar i andra sammanhang.

1983/84:2528 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas med hänvisning till vad som anförts i motion 1983/
84:2524

AU 1983/84:18

l.att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändrade regler för
arbetslöshetsersättningen i enlighet med vad som anförs i motionen.
Yrkande 2 i motionen behandlas i AU 1983/84:23.

Motioner med anledning av proposition 126

1983/84:2679 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

5. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till förändringar av
arbetslöshetsförsäkringen i övrigt, i enlighet med vad som anförs i motionen,
Motionen behandlas i övriga delar i AU 1983/84:24.

1983184:2680 av Elver Jonsson (fp) och tredje vice talmannen Karl Erik
Eriksson (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att riktpunkten för statsbidraget till arbetslöshetskassorna
skall vara i överensstämmelse med 1982 års riksdagsbeslut samt

2. att riksdagen beslutar införa följande tillägg i förslaget till ändring i lagen
om kontant arbetsmarknadsstöd:

6 §

Rätt till 75 timmar. Med förvärvsarbete skall i detta avseende

jämställas vård av eget barn som inte har fyllt åtta år.

1983/84:2681 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om behovet av en utvärdering av den förda
arbetsmarknadspolitiken,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om en framtida arbetslöshetsförsäkring,

3. att riksdagen beslutar att begära att regeringen lägger förslag om ett
statsbidragssystem för arbetslöshetskassor i enlighet med vad som anförts i
motionen,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om den otillfredsställande situationen vid start av
eget företag.

Utskottet

Inledning

Utskottet har tidigare under detta riksmöte övervägt olika frågor om
villkoren för ersättningarna vid arbetslöshet, nämligen i det i höstas avgivna
betänkandet AU 1983/84:7. Till grund för det betänkandet låg ett antal

AU 1983/84:18

motioner från det närmast föregående riksmötet. Före utskottets behandling
inhämtades yttranden över motionerna från AMS, Arbetslöshetskassornas
samorganisation (SO) och de berörda huvudorganisationerna på arbetsmarknaden.
Några av de i höstas behandlade frågorna aktualiseras på nytt i
detta sammanhang.

I det nämnda betänkandet aviserade utskottet att regeringen avsåg att i
budgetpropositionen eller annan proposition till våren 1984 ta upp vissa
frågor om ersättningarna vid arbetslöshet. Detta sker i proposition 126.
Denna gäller olika förändringar i regelsystemet som visat sig påkallade i
tillämpningen. En del av förändringarna som avser det kontanta arbetsmarknadsstödet
(KAS) anges ha till syfte att förenkla handläggningen av
ansökningarna om detta kontantstöd.

Till propositionens förslag hör dessutom anvisande av medel för nästa
budgetår till anslaget Arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag.

Reglerna om ersättningarna vid arbetslöshet har vidare tagits upp till
behandling i här redovisade 14 motioner, av vilka elva väcktes under den
allmänna motionstiden i år och de övriga tre i anslutning till proposition 126.

En fråga som uppmärksammats det senaste året är de s. k. pensioneringarna
av arbetstagare i åldern 58 år 3 månader med utnyttjande av arbetslöshetsförsäkringen.
Den frågan berörs i en annan proposition, 162, som jämte
anslutande motioner behandlas i betänkandet AU 1983/84:22.

Regeringen har i proposition 150 återkommit till frågan om anslagstilldelningen
och har därvid även föreslagit höjning av ersättningarna m. m. Dessa
förslag behandlas i betänkandet AU 1983/84:24.

Utskottet beklagar att det inte varit möjligt att ta upp de ovan redovisade
aktuella förslagen beträffande ersättningarna vid arbetslöshet och deras
finansiering till en sammanhållen bedömning i ett sammanhang.

Utskottet har i betänkandet AU 1983/84:21 redovisat sin syn på utvecklingen
på arbetsmarknaden och avser att återkomma till den frågan i
betänkandet AU 1983/84:24.1 det sammanhanget kommer också att tas upp
till övervägande synpunkter av det slag som har förts fram i motion 2681 av
Alf Wennerfors m. fl. (m) i det ämnet.

Utskottet övergår härefter till att i sak behandla proposition 126 och de
föreliggande motionerna och börjar med vissa utredningskrav som har ställts
i några av motionerna.

Utredningsverksamhet

Vid mitten av 1970-talet startades ett utredningsarbete med sikte på en
allmän arbetslöshetsförsäkring. Det utfördes av ALF-utredningen och ledde
fram till betänkandet Allmän arbetslöshetsförsäkring (SOU 1978:45). Betänkandet
har, utom på ett par punkter, inte föranlett någon åtgärd från
statsmakternas sida.

I höstas avstyrkte utskottet en motion om en ny utredning om allmän
arbetslöshetsförsäkring. Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet

1* Riksdagen 1983/84.18sami. Nr 18

AU 1983/84:18

reserverade sig i det sammanhanget (AU 1983/84:7, res. nr 1) till förmån för
en sammanhållen översyn av det system som gäller för ersättningarna vid
arbetslöshet. Som aktuella frågor för översynen angav reservanterna följande: 1.

Kostnadsfördelningen mellan staten å ena samt arbetslöshetskassorna
och deras medlemmar å andra sidan.

2. Systemet för äldreavgångarna vid personalinskränkningar, dvs. de s. k.
pensioneringarna av arbetstagare som är 58 år och 3 månader.

3. Avstängningsreglerna när det gäller arbetstagare som frivilligt slutat en
anställning.

4. Stödet till arbetslösa företagare.

5. Problemet med det växande antalet utförsäkrade.

6. Frågan i vilken omfattning vård av egna barn bör vara ersättningsgrundande.

I motion 2681 föreslår Alf Wennerfors m. fl. (m) att en sammanhållen
översyn kommer till stånd. Behovet av en sådan översyn har tidigare berörts i
den under allmänna motionstiden väckta motionen 916 av Alf Wennerfors
m. fl. (m). Det tillfogas i motion 2681 att en bärande tanke bakom förslagen
är att de som har arbete skall vara med och ta ansvar för dem som saknar
arbete. Arbetslöshetsförsäkringen bör ge en grundläggande trygghet för
personer som har blivit utan arbete. Det är därför enligt motionärerna
angeläget att arbetsmarknadsmyndigheterna aktivt verkar för att så många
som möjligt ansluter sig till denna försäkring, vilket bör ges regeringen till
känna.

Den nyssnämnda reservationen från moderata samlingspartiet avslogs vid
kammarbehandlingen i höstas. Därmed har riksdagen tidigare under riksmötet
redan tagit ställning till behovet av en översyn av det slag som begärs i
motion 2681. Enligt utskottets mening finns det inte skäl för riksdagen att nu
ändra uppfattning, så mycket mindre som flertalet av de frågor motionärerna
vill ha belysta antingen på nytt prövas i sak inom ramen för det föreliggande
ärendet eller inom kort kommer att övervägas i annat sammanhang.

Vad som anförs i motionen om arbetslöshetsförsäkringens uppgift att ge
ekonomisk grundtrygghet åt arbetslösa och om angelägenheten av en ökad
anslutning till försäkringen kan utskottet instämma i. Det är likaså viktigt att
arbetsförmedlingen upplyser om denna försäkringsmöjlighet. Detta ingår
som ett naturligt led i den allsidiga och opartiska information om arbetsmarknadsförhållandena
varmed förmedlingen har att tillhandagå sina kunder.
Någon åtgärd för att utöka denna informationsverksamhet synes inte vara
påkallad. Med hänsyn härtill och till vad i övrigt anförts avstyrker utskottet
motion 2681 i denna del.

Karin Andersson m. fl. (c) föreslår i motion 2045 om jämställdhet mellan
kvinnor och män att riksdagen skall uttala sig för en uppdatering av den
tidigare utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Motionärerna
förklarar att centerpartiet principiellt håller fast vid tanken att en allmän

AU 1983/84:18

arbetslöshetsförsäkring bör införas men att de i det ekonomiska läge som
råder avstår från att lägga fram förslag om en sådan försäkring. Det är dock
enligt motionärerna önskvärt att få belyst de ekonomiska konsekvenserna av
utredningens förslag i dagens situation.

ALF-utredningen presenterade sitt betänkande om en allmän arbetslöshetsförsäkring
år 1978. Under de år som gått därefter har det av kostnadsskäl
inte ansetts möjligt att genomföra en allmän arbetslöshetsförsäkring i
enlighet med utredningens förslag. Motionärerna anser själva att det inte
heller nu är aktuellt att ta initiativ till en sådan reform. Utskottet gör samma
bedömning men av den följer att det i dagsläget knappast kan anses påkallat
att göra nya kalkyler för reformkostnaderna och ta upp den i samband
därmed ofrånkomliga frågan hur dessa kostnader skall finansieras. Med
hänsyn härtill avstyrker utskottet att riksdagen gör det i motion 2045 begärda
uttalandet.

Vänsterpartiet kommunisterna anför i motion 2679 att den stora arbetslösheten
i landet gör att krav mäste ställas på fortsatta förbättringar av
arbetslöshetsförsäkringen. Från Arbetslöshetskassornas samorganisations
sida har bl. a. föreslagits slopande av karensdagarna, sänkning av åldersgränsen
för förlängd ersättningsrätt, jämkningar av arbetsvillkoret och förändrade
utbetalningsrutiner beträffande statsbidragen till kassorna. Motionärerna
föreslår att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag så att
riksdagen utan större dröjsmål kan besluta om sådana förbättringar av
arbetslöshetsförsäkringen.

De förändringar av kontantstödet vid arbetslöshet som övervägs i detta
ärende berör delvis även arbetslöshetsförsäkringen. Riksdagen kommer
inom kort att få ta ställning till ersättningsnivåerna på grundval av förslagen i
proposition 150 och anslutande motioner. Med regeringsförslagen tillgodoses
också kassornas önskemål om tätare bidragsutbetalningar. Utskottet
utgår från att det även framdeles skall vara möjligt att reformera villkoren för
ersättningarna vid arbetslöshet. Den takt i vilken detta kan ske avgörs av vad
som ur finansieringssynpunkt är möjligt. Utskottet är inte berett att i
anslutning till de nämnda förestående förändringarna av ersättningssystemet
föreslå nya kostnadskrävande åtaganden utan avstyrker motion 2679 i
föreliggande del med hänvisning till de nu gjorda uttalandena.

I detta sammanhang tar utskottet upp ett yrkande i motion 2681 av Alf
Wennerfors m. fl. (m) om utvärdering av den förda arbetsmarknadspolitiken.
Motionärerna konstaterar att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är
otillräckliga i den meningen att det fortfarande finns arbetslösa. Det oaktat
får emellertid åtgärderna negativa effekter. Som exempel anförs att beredskapsarbetena
på många områden har kommit att ersätta reguljära arbetstillfällen
och att de stora utgifterna för stödåtgärderna leder till negativa
statsfinansiella effekter. Det höga skattetrycket och den stora statsupplåningen
minskar enligt motionen möjligheterna att få en expansiv ekonomi
som kan bereda fler personer arbete. Det har inte gjorts någon utvärdering

AU 1983/84:18

av de fulla effekter på den reguljära arbetsmarknaden av en arbetsmarknadspolitik
av en typ och omfattning som bedrivits i Sverige under lång tid. Därför
föreslår motionärerna att en sådan utvärdering snarast sätts i gång.

I anslutning till att riktlinjer fastlades för arbetsmarknadspolitiken år 1966
tillsattes det påföljande året en särskild expertgrupp för utredningsverksamhet
i arbetsmarknadsfrågor, EFA. Expertgruppens uppgift var just att
biträda vid uppläggningen av forskning och utredningsverksamhet rörande
arbetsmarknadspolitikens effekter. År 1981 ombildades expertgruppen till
delegationen för arbetsmarknadspolitisk forskning. Resultaten av forsknings-
och utredningsverksamheten har hittills sammanfattats i två betänkanden
(SOU 1974:29 och 1978:60). Ett tredje betänkande är aktuellt för
publicering. Med hänsyn till vad som i motionen sägs om beredskapsarbeten
skall tilläggas att regeringen nyligen har tilldelat EFA ett bidrag med 221 000
kr. till en förstudie av dessa arbetens samhällsekonomiska effekter. Inriktningen
av EFA:s fortsatta forsknings- och utredningsverksamhet behandlas i
proposition 1983/84:107 om forskning och i betänkandet AU 1983/84:17.

Det kan därjämte hänvisas till den omprövning av den förda arbetsmarknadspolitiken
som sker genom de offentliga utredningarna på arbetsmarknadsområdet,
exempelvis den förra året avslutade kommittén för arbetsmarknadsutbildning
och företagsutbildning och den nu pågående AMSkommittén.
Enligt utskottets mening finns det inte något behov av att vid
sidan av den forsknings- och utredningsverksamhet som redan bedrivs starta
en utvärdering med den i motion 2681 begärda inriktningen. Utskottet
avstyrker därför motionen i den nu behandlade delen.

Statsbidragen till arbetslöshetskassorna

Reglerna om statsbidragen till de erkända arbetslöshetskassorna ändrades
under år 1982 i två omgångar.

På våren 1982 beslöt riksdagen efter förslag från den dåvarande regeringen
om en revidering av statsbidragsreglema så att nivån på bidragen skulle
komma att motsvara ca 80 % av kassornas kostnader mot tidigare ca 90 %.
Därefter beslöt riksdagen efter regimskiftet på hösten samma år att
bidragsnivån skulle återställas till ca 90 %. De nu gällande statsbidragsbestämmelsema
finns i SFS 1982:1222.

I partimotionerna 2528 och 2092 från allmänna motionstiden av centerpartiet
resp. folkpartiet förordas en översyn av finansieringen av arbetslöshetskassorna
med sikte på att uppnå en besparing på statsbudgeten med 500 milj.
kr. I centerpartimotionen anförs som rimligt att de som har arbete i ökad
utsträckning bidrar till tryggheten för dem som är arbetslösa.

Frågan återkommer i de med anledning av proposition 126 väckta
motionerna 2681 av Alf Wennerfors m. fl. (m) och 2680 av Elver Jonsson (fp)
och tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp). I motion 2681 föreslås att
riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att lägga fram förslag om en sänkning

AU 1983/84:18

av statsbidragsnivån till 80 % fr. o. m. år 1985. Motionärerna ser detta som
ett första steg mot ett ökat försäkringsinslag i ersättningssystemet, varigenom
arbetsmarknadens parter får ett mera direkt ansvar för löneutvecklingens
konsekvenser. Enligt motion 2680 var sänkningen av statsbidraget på våren

1982 ett sätt att finansiera den höjning av dagpenningen som då skedde. Det
tilläggs i motionen att folkpartiet ser ett nytt beslut i samma riktning som den
enda möjligheten att finansiera en rimlig höjning av ersättningarna vid
arbetslöshet.

De statsbidragsfrågor det här gäller debatterades ingående under år 1982.
Motionsledes framställda krav om en bidragsnivå på 80 % återkom förra året
och avslogs då av riksdagen (jfr AU 1982/83:21 s. 61-63). Några nya
argument i sakfrågan har inte förts fram i motionerna som avstyrks av
utskottet.

Ersättningsvillkoren

Företagares arbetslöshet

Beträffande såväl arbetslöshetsförsäkringen som KAS gäller relativt
restriktiva regler om ersättningen till arbetslösa företagare. Ersättningsrätt
inträder normalt först när fasta och lösa tillgångar har avyttrats och företaget
har avregistrerats.

Frågan om arbetslöshetsbegreppet har uppmärksammats av Arbetslöshetskassornas
samorganisation i en skrivelse till regeringen i början av år

1983 samt i utskottets betänkande AU 1983/84:7.

I proposition 126 anförs att motiven för det restriktiva arbetslöshetsbegreppet
beträffande företagare fortfarande äger giltighet. I ett par avseenden
förordas dock en uppmjukning av gällande praxis. Således bör sådana
personer som rent faktiskt inte deltar i driften av ett företag utan enbart av
formella skäl är registrerade som t. ex. delägare kunna få ersättning vid
arbetslöshet, om denna beror på att de har haft en anställning i en annan
verksamhet och den anställningen har upphört. Inte heller bör den omständigheten
att en arbetslös har ett inregistrerat företag ovillkorligen utesluta
rätt till arbetslöshetsersättning. Slutligen bör personer som kombinerar en
deltidsanställning med ett begränsat engagemang i ett företag kunna få
ersättning om deltidsanställningen upphör. Det förutsätts då att vederbörande
inte ökar sin verksamhet i företaget.

De föreslagna uppmjukningarna av arbetslöshetsbegreppet ses i propositionen
som tillämpningsfrågor, vilka utan lagändring bör kunna lösas inom
ramen för det gällande regelsystemet. Däremot föreslås ändringar i 13 §
lagarna om arbetslöshetsförsäkring och om KAS beträffande den särskilda
karenstiden för arbetslösa företagare. Den är enligt dessa lagrum två
månader. Det är emellertid en karenstid som inte tillämpas i praktiken, och
den föreslås slopad varigenom karenstiden för företagare blir fem dagar
liksom för andra ersättningstagare.

AU 1983/84:18

I motion 2387 föreslår Agne Hansson m. fl. (c) att en arbetslös bör få rätt
att upp till sex månader behålla arbetslöshetsunderstöd vid start av eget
företag. Vidare förordas att arbetslöshetsersättning skall kunna utgå utan
hinder av att en arbetslös företagare inte har avregistrerat sin firma.

Alf Wennerfors m. fl. (m) ifrågasätter i motion 2681 om den i propositionen
föreslagna tillämpningen är till fyllest för att avhjälpa den situation som
råder och som enligt AMS karakteriseras av att ”de drabbade finner ofta
reglerna oförståeliga och absurda och menar att de hindrar alla försök att
genom egen verksamhet försöka lösa arbetslöshetssituationen”. Motionärerna
ser det som mycket väsentligt att möjligheten för en person att lösa en
sådan situation genom att starta ett eget företag inte hindras. De vill därför
att regeringen skall underrättas om vad som i motionen anförts om den
otillfredsställande situationen vid start av eget företag.

I de i propositionen förordade uppmjukningarna av arbetslöshetsbegreppet
ingår som ovan nämnts att man slopar det nuvarande ovillkorliga kravet
på att en företagare skall ha avregistrerat sin firma innan ersättning utgår.
Härigenom tillgodoses motsvarande yrkande i motion 2387.

Vad sedan gäller det i samma motion framställda yrkandet om bibehållen
rätt till arbetslöshetsersättning under sex månader vid start av egen verksamhet
erinras om att ett likartat motionsyrkande avstyrktes av utskottet i betänkandet
AU 1983/84:7. Utskottet ansåg att ett genomförande av det då
föreliggande motionsförslaget skulle strida mot det grundläggande arbetsvillkoret
för ersättningarna vid arbetslöshet. Det kunde inte heller anses
lämpligt att inom arbetslöshetsersättningarnas ram införa en ny form av
ekonomiskt stöd till företagsetablering. I stället angav utskottet andra vägar
att söka sig fram på för att göra det lättare för arbetslösa att börja egen
verksamhet, bl. a. att man bygger vidare på de försök som pågår att ge
långtidsarbetslösa näringshjälp vid start av eget företag. Utskottet noterar att
regeringen har tagit fasta på dessa uttalanden och i proposition 150 föreslår
försök med särskilt bidrag till arbetslösa som startar egen verksamhet.
Bidraget avses för arbetslösa som är lägst 20 år och skall utgå i stället för
arbetslöshetsersättningen. För arbetslösa ungdomar i ålderna 18-19 år finns
redan en motsvarande stödmöjlighet inom ramen för verksamheten med
ungdomslag. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion 2387 i
dess helhet.

Vad ovan sagts har tillämpning även på yrkandet i motion 2681 om
tillkännagivande till regeringen om den otillfredsställande situationen för
arbetslösa vid start av eget företag. Det finns därför inte anledning för
riksdagen att nu göra ett tillkännagivande till regeringen med det i motion
2681 föreslagna innehållet. Motionen avstyrks sålunda i den aktuella delen.

De ovan refererade uppmjukningarna av arbetslöshetsbegreppet i fråga om
företagare i övrigt har inte motsagts i de med anledning av propositionen
väckta motionerna. De biträds av utskottet, som även tillstyrker lagändringarna
beträffande karenstiden för företagare.

AU 1983/84:18

Vård av eget barn m. m.

I arbetsvillkoret för KAS liksom för ersättningarna från arbetslöshetskassa
ingår att den arbetslöse skall ha arbetat minst fem månader under en s. k.
ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens början. Av dessa
fem månader får två anses som jämställda med arbetad tid om sökanden har
vårdat barn och under den tiden uppburit föräldrapenning. Dessutom gäller
att om sökanden vårdat barn som inte fyllt två år och tiden inte jämställs med
arbetad tid så räknas tiden i stället som s. k. överhoppningsbar tid, dvs. den
räknas inte in i den nyssnämnda ramtiden.

Folkpartiet anser i motion 2507 det vara en angelägen rättvisefråga ur bl. a.
jämställdhetssynpunkt att vård av egna barn kvalificerar för KAS och
föreslår att riksdagen skall uppdra åt regeringen att utarbeta förslag till
erforderlig lagändring.

Med hänvisning till att vård av egna barn i hemmet inte värderas på samma
sätt som vårdarbete på institutioner och till att nuvarande tidsgränser är för
snäva föreslår Elver Jonsson (fp) och tredje vice talmannen Karl Erik
Eriksson (fp) i motion 2680 att det i 6 § i lagen om KAS görs ett tillägg av
innebörd att vård av eget barn i hemmet till dess barnet fyller åtta år skall
jämställas med förvärvsarbete.

Frågan om utvidgad rätt för föräldrar att tillgodoräkna vård av eget barn
som förvärvsarbete prövades i betänkandet AU 1983/84:7. Utskottet påpekade
att bakom det för arbetslöshetsersättningarna gällande arbetsvillkoret
ligger tanken att ersättningarna bör förbehållas dem som har en någorlunda
aktuell anknytning till arbetsmarknaden. Sett från den synvinkeln innebär
tvåmånadersregeln och regeln om överhoppningsbar tid att särskild hänsyn
redan har tagits till småbarnsföräldrarna. En förändring till förmån för dessa
föräldrar tillstyrktes av SACO/SR vid utskottets tidigare remissbehandling
men avstyrktes av AMS, SO, LO och TCO som påpekade att ett realiserande
av förslaget också är en kostnadsfråga. Riksdagen avslog i höstas den då
föreliggande motionen i ämnet. Utskottet anser att det sedan dess inte har
tillkommit några nya omständigheter som ger anledning till en ändrad
bedömning och avstyrker därför motionerna 2507 och 2680 i föreliggande
delar.

Vid bestämmandet av arbetsvillkoret enligt 6 § i lagen om KAS - dvs.
kravet att sökanden skall ha arbetat minst fem månader av tolv - räknas som
arbetad månad endast månad då förvärvsarbete utförts under minst tio dagar
eller minst 70 timmar. Som en av flera föreslagna förenklingar i lagen
förordas i propositionen att kravet på arbete i fortsättningen anges till minst
75 timmar (dagantalet slopas samtidigt). Ändringsförslaget tillstyrks av
utskottet.

AU 1983/84:18

Svårigheter med barntillsyn

Ett huvudvillkor för arbetslöshetsersättningarna är att sökanden står till
arbetsmarknadens förfogande, dvs. sökanden skall vara oförhindrad att ta
ett lämpligt arbete om och när det erbjuds. För en sökande som har vård om
barn är huvudregeln att barntillsynen skall vara ordnad för ett normalt
dagtidsarbete om sökanden skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande.

Det nu sagda får till följd att en arbetslös som inte kan ta ett erbjudet
arbete på grund av svårigheter för hemkommunen att ordna plats i den
kommunala barnomsorgen ofta går miste om arbetslöshetsersättning. Denna
ordning har kritiserats i motioner som väckts under en följd av år sedan
mitten av 1970-talet. Senast behandlades en motion av det slaget i betänkandet
AU 1983/84:7. Vid remissbehandlingen av motionen invändes samfällt
att problemet borde lösas inom ramen för barnomsorgen och inte göras till en
arbetsmarknadspolitisk fråga. Motionen avslogs av riksdagen (reservation av
vpk).

Frågan har därefter på nytt tagits upp i motion 428 av Lars Werner m. fl.
(vpk) som vill att regeringen skall lägga fram förslag som syftar till att
arbetslöshetsersättning skall kunna utgå även om kommunal barnomsorg
inte kan erbjudas. Yrkande och motivering sammanfaller i det väsentliga
med den i betänkandet AU 1983/84:7 behandlade motionen.

Dessutom behandlas frågan i proposition 126. I denna redovisas de
modifieringar av huvudregeln som redan görs i tillämpningen. Det sägs att
man utan några direkta ingrepp i lagstiftningen i den praktiska tillämpningen
bör kunna göra en rimlig avvägning mellan de olika intressen som gör sig
gällande. Ersättningsrätten bör på det sättet kunna utvidgas i vissa situationer.
I propositionen anges särskilt det fallet att en förälder i samband med
ofrivillig arbetslöshet oförskyllt går miste om sin barnomsorgsplats. I ett
sådant fall bör föräldern få behålla rätten till arbetslöshetsersättning under
den tid det tar att på nytt ordna barntillsynen.

I propositionen framhålls vidare kommunernas roll, och det påpekas att
mycket beror på vilka regler kommunerna tillämpar när det gäller rätten att
behålla en barnomsorgsplats och förtur till en sådan plats för en förälder som
erbjuds arbete. Utskottet instämmer häri. Genom ett förbättrat samspel
mellan de kommunala reglerna för barnomsorgsplatsernas fördelning och
den smidigare tillämpning av reglerna för arbetslöshetsersättningarna som
förordats i propositionen bör det finnas bättre förutsättningar än nu att lösa
problem av det slag som påtalats i motion 428, som följaktligen inte bör leda
till någon riksdagens åtgärd.

Vad som anförts i propositionen i det aktuella avsnittet lämnas utan
erinran i den mån annat inte framgått av det ovan anförda.

AU 1983/84:18

A vstängningsreglerna

En medlem i en arbetslöshetskassa kan under viss tid avstängas från rätten
till ersättning i bl. a. det fallet att han eller hon frivilligt lämnar sin anställning
utan giltig anledning. Avstängningstiden är 20 ersättningsdagar (= fyra
veckor); för korttidsanställningar gäller kortare avstängningstider. Avstängning
kan ske också på andra grunder, och avstängningsregler finns även för
KAS.

I två motioner, 512 av Sten Andersson i Malmö (m) och 1961 av Bengt
Wittbom (m), förespråkas regeländringar som hindrar att arbetslöshetsersättning
utgår till arbetstagare som frivilligt lämnar sina anställningar.
Motionärerna hänvisar till de snabbt ökande statsutgifterna för ersättningarna
vid arbetslöshet och till uppgifter som sägs tyda på att det också finns en
snabbt ökande frivillig arbetslöshet.

Frågan tas vidare upp i motion 916 av Alf Wennerfors m. fl. (m) som ett led
i en tänkt översyn av systemet för ersättningar vid arbetslöshet. Motionärerna
anser - utan att i den motionen på denna punkt ställa något yrkande - att
det bör övervägas om det inte bör gälla en längre karenstid för dem som
lämnar sin anställning på egen begäran. En sådan mindre långtgående
sanktion infördes år 1982 på förslag av den dåvarande tvåpartiregeringen.
Under andra halvåret 1982 gällde sålunda en avstängningstid som i normalfallen
var 30 ersättningsdagar (sex veckor). Efter lagändring på hösten
samma år är avstängningstiden från år 1983 nu gällande 20 ersättningsdagar i
normalfallen. Detta har bedömts vara en sanktion som är kännbar nog för
den enskilde arbetstagaren. Mot den bakgrunden kan det enligt utskottets
uppfattning inte anses aktuellt att ta initiativ till en skärpning av avstängningsreglerna.
I synnerhet gäller detta om en skärpning av det drastiska slag
som förordas i motionerna 512 och 1961 som avstyrks. Det bör observeras att
de ovan beskrivna avstängningsreglerna som nämnts gäller normalfallen.
Om en arbetstagare under avstängningstiden avvisar erbjudande om ett nytt
lämpligt arbete kan hon eller han avstängas på nytt med fördubbling av
avstängningstiden som följd.

Övriga regeländringar

I den föregående framställningen har redovisats några av ändringsförslagen
i proposition 126 beträffande villkoren för ersättningarna vid arbetslöshet.
Därutöver föreslås följande i propositionen:

Slopande av den s. k. 50-dagarsregeln, dvs. den regel enligt vilken
ersättning endast utgår under 50 dagar till den som arbetar på deltid.

Ändrade regler för s. k. ersättningsförbjudna dagar.

Införande - efter mönster från försäkringskassorna - av ett system för
omprövning och rättelse av beslut i de ersättningsärenden som handläggs av
arbetslöshetskassorna resp. länsarbetsnämnderna.

1** Riksdagen 1983184.18sami. Nr 18

AU 1983/84:18

Modifiering av kravet på arbetsgivarintyg när det uppstår svårigheter för
sökanden att förete sådant intyg.

Vidare föreslås ett antal regeländringar som uteslutande gäller KAS och
har till syfte att förenkla handläggningen av denna stödform. De mest
betydelsefulla förändringarna gäller ersättningstidens längd och kvalifikationsgrunderna.

Ersättningstiden är för KAS 150 dagar, men för dem som fyllt 55 år är den
300 dagar. För dem som fyllt 60 år är ersättningstiden obegränsad, dvs. den
löper till dess stödtagaren vid 65 års ålder får rätt till pension. Obegränsad
ersättningstid kan i vissa fall också gälla för dem som fyllt 55 men inte 60 år,
vid fall av s. k. strukturarbetslöshet. Den obegränsade ersättningstiden
föreslås slopad liksom särregeln för strukturarbetslösa. Ersättningstiden för
KAS avses i fortsättningen vara 150 dagar utom för dem som fyllt 55 eller 60
år, för vilka tiden skall vara 300 resp. 450 dagar.

Kvalifikationsgrunderna för KAS skiljer sig så till vida från de grunder som
gäller för arbetslöshetsförsäkringen att även olika former av utbildning kan
kvalificera för KAS. Emellertid gäller skilda regler om det är fråga om
ungdomsutbildning, vuxenutbildning (som måste vara yrkesinriktad) eller
arbetsmarknadsutbildning. De olika reglerna sägs vålla problem i handläggningen
liksom de nuvarande reglerna om att sökanden inom fem månader
efter utbildningens slut skall ha ställt sig till arbetsmarknadens förfogande
(dvs. ha anmält sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen) och varit
arbetssökande i minst tre månader. Beträffande den närmare utformningen
av förslagen till dessa och övriga regelförenklingar hänvisas till framställningen
i propositionen (s. 22-28).

De i detta avsnitt aktuella regeländringarna har lämnats utan invändning i
de med anledning av propositionen väckta motionerna. Utskottet anser för
sin del att ändringsförslagen bör antas av riksdagen liksom lagförslagen i
övrigt i den mån de inte redan behandlats i det föregående.

Åtgärder mot utförsäkring

Egon Jacobsson (s) och Bengt Silfverstrand (s) föreslår i motion 373 att
riksdagen skall uppdra åt regeringen att tillsammans med kommunerna och
parterna på arbetsmarknaden utveckla system som innebär att utförsäkring
från arbetslöshetskassa förhindras och arbetslöshetstiden därmed begränsas.

Vidare föreslår Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) i motion 870 - med
hänvisning till att det är nödvändigt att vidta snabba åtgärder mot det ökande
antalet utförsäkringar -att alla som hotas av utförsäkring garanteras beredskapsarbete,
att i de fall samhället inte kan uppfylla garantin ersättning från arbetslöshetskassa
fortsätter att utgå tills beredskapsarbete kan erbjudas,

att arbetsmarknadsutbildning jämställs med arbete och därmed kvalificerar
för ersättning från arbetslöshetskassa utan den begränsning som nu
gäller.

AU 1983/84:18

På hösten 1982 beslöt AMS att långtidsarbetslösa skulle prioriteras i
förmedlingsarbetet. Syftet var att motverka utförsäkringarna. Därefter har
regeringen, i juni 1983, beslutat att arbetslösa kassamedlemmar som är yngre
än 60 år och som riskerar att bli utförsäkrade skall anvisas beredskapsarbete
om de begär det. Beredskapsarbete får i sådana fall vägras endast om det
föreligger synnerliga skäl, dvs. i rena undantagsfall. I proposition 1983/
84:150 bilaga 4 (s. 20-21) redovisas en av AMS gjord uppföljning av hur
denna rätt till beredskapsarbete hittills har utnyttjats med ledning av
erfarenheterna från tre län under fjärde kvartalet 1983. Det anmäls samtidigt
att utförsäkringshotade i åldern 60-64 år inte längre skall undantas.

Med regeringens åtgärder har i praktiken införts en rätt till beredskapsarbete
för utförsäkringshotade, och enligt proposition 150 har också en
betydande nedgång i antalet utförsäkrade kassamedlemmar kunnat noteras
mellan tredje och fjärde kvartalen 1983. Genom dessa åtgärder får syftet med
motion 373 anses vara tillgodosett. Utskottet är i vart fall inte berett att
föreslå ytterligare åtgärder med anledning av motionen. Vad nu sagts gäller
också om motion 870. Beträffande önskemålet i motionen om att deltagande
i arbetsmarknadsutbildning skall kvalificera för rätt till arbetslöshetsersättning
skall tilläggas att man f. n. får tillgodoräkna sig två utbildningsmånader.
Ett likartat motionsyrkande från vänsterpartiet kommunisterna om att
deltagande i arbetsmarknadsutbildning fullt ut skall jämställas med förvärvsarbete
avstyrktes av utskottet i betänkandet AU 1983/84:8 (s. 24) och avslogs
av riksdagen. Utskottet anser inte att det nu finns skäl för ett ändrat
ställningstagande. Med hänsyn härtill och till vad i övrigt anförts bör inte
heller motion 870 leda till någon riksdagens åtgärd.

Anslagsfrågor

Ersättningarna vid arbetslöshet samt utbildningsbidragen till deltagarna i
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering finansieras till
65 % av en arbetsgivaravgift, arbetsmarknadsavgiften. Återstående del
finansieras över statsbudgeten via förslagsanslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag.

I proposition 126 föreslås att det angivna anslaget för nästa budgetår
uppförs med 2 447 889 000 kr. Medelsbehovet är i propositionen baserat på
att arbetslösheten för medlemmarna i arbetslöshetskassorna kommer att
motsvara sex ersättningsdagar per medlem och år. För KAS beräknas antalet
stöddagar uppgå till 5 miljoner. När det gäller utbildningsbidragen utgår
beräkningen från en omfattning av 100 000 deltagare i arbetsmarknadsutbildningen.

Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslår i motion 916 från allmänna motionstiden
ett anslag av 1 816 650 000 kr. Beloppet anges uttryckligen vara
preliminärt, och i motion 2681 av Alf Wennerfors m. fl. (m) med anledning
av den föreliggande propositionen anförs att regeringens anslagsberäkning

AU 1983/84:18

kan befaras vara otillräcklig med hänsyn till att den bild som tecknas av
arbetslösheten synes vara alltför optimistisk. Om den i motion 2681
föreslagna minskningen av bidragen till arbetslöshetskassorna genomförs
torde det finnas bättre förutsättningar att det föreslagna anslaget skall räcka
till.

Utskottet konstaterar att regeringen senare i proposition 150 föreslagit en
uppräkning av anslaget med 115 milj. kr. och därtill en höjning av
arbetsmarknadsavgiften. Anslagsfrågorna kommer alltså inom kort att få
övervägas på nytt av utskottet. Det synes dock under alla omständigheter
vara behövligt att anvisa ett anslag med det i proposition 126 begärda
beloppet, att ligga till grund för de fortsatta övervägandena med anledning av
proposition 150 jämte motioner. Samtidigt bör det i motion 916 framställda
anslagsyrkandet av formella skäl avslås.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en sammanhållen översyn av ersättningssystemet vid
arbetslöshet

att riksdagen avslår motion 1983/84:2681 yrkande 2,

2. beträffande uppdatering av utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring att

riksdagen avslår motion 1983/84:2045 yrkande 1,

3. beträffande fortsatta förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1983/84:2679 yrkande 5,

4. beträffande utvärdering av arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen avslår motion 1983/84:2681 yrkande 1,

5. beträffande statsbidragen till arbetslöshetskassorna

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:2092,1983/84:2528 yrkande
1, 1983/84:2680 yrkande 1 och 1983/84:2681 yrkande 3,

6. beträffande bibehållen rätt till arbetslöshetsersättningar vid start av
eget företag m. m.

att riksdagen avslår motion 1983/84:2387,

7. beträffande den otillfredsställande situationen för arbetslösa vid
start av eget företag

att riksdagen avslår motion 1983/84:2681 yrkande 4,

8. beträffande arbetslöshetsbegreppet för företagare i övrigt

att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition 1983/84:126 i
motsvarande del,

9. beträffande karenstiden för företagare

att riksdagen antar 13 § i de till propositionen fogade förslagen till
lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring resp.
lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

AU 1983/84:18

10. beträffande värd av eget barn m. m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1983/84:2507 yrkande 9
och 1983/84:2680 yrkande 2 antar 6 § i de till propositionen fogade
förslagen till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
resp. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

11. beträffande svårigheter med barntillsyn

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1983/84:428,

12. beträffande avstängningsreglerna

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:512 och 1983/84:1961,

13. beträffande övriga regeländringar

att riksdagen antar propositionens lagförslag i den mån dessa inte
behandlats i föregående moment,

14. beträffande åtgärder mot utförsäkring

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:373 yrkande 2 och 1983/
84:870,

15. beträffande anslagsfrågor

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på
motion 1983/84:916 yrkande 18 till Bidrag till arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag för budgetåret 1984/85 under tionde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 447 889 000 kr.

Stockholm den 3 maj 1984

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Erik Johansson (s), Anders Högmark (m),
Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Lahja Exner (s), Gustav Persson (s),
Sonja Rembo (m), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sten Östlund (s), Ingrid
Hemmingsson (m), Christer Skoog (s), Bo Nilsson (s), Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (c) och Eric Hägelmark (fp).

AU 1983/84:18

Reservationer

1. En sammanhållen översyn av ersättningssystemet vid arbetslöshet (mom. 1)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”det ämnet” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i betänkandet AU 1983/84:21 redovisat sin syn på utvecklingen
på arbetsmarknaden. När utskottet nu återkommer till den frågan så
är det för att teckna en nödvändig bakgrund till de överväganden som görs i
det följande om arbetslöshetsförsäkringens roll i arbetsmarknadspolitiken.

Det kan då först konstateras att arbetsmarknadsministern i sitt anslagsäskande
tecknar en rosig bild av den förväntade situationen på arbetsmarknaden
under det kommande budgetåret. Uppskattningen av det genomsnittliga
antalet arbetslöshetsdagar per medlem, 6 dagar, överensstämmer visserligen
med regeringens intentioner om arbetslösheten men inte med den situation
man rimligen kan förvänta sig. Trots att vi är inne i en högkonjunktur ligger
arbetslösheten kvar på en hög nivå. Under 1983 uppgick antalet ersättningsdagar
till 7,2.

Endast en mindre del av arbetslösheten är betingad av den friktionsarbetslöshet
som uppstår i samband med normala rörelser på arbetsmarknaden.
Huvuddelen kan relateras till de strukturella problem som gjort sig gällande
under det senaste decenniet. Den ekonomiska politik som varit vägledande
för arbetarrörelsen under hela efterkrigsperioden, i vilken den solidariska
lönepolitiken och en selektiv arbetsmarknads- och industripolitik varit
hörnstenar, har successivt lett till ökande obalanser i hela ekonomin med
negativa effekter på arbetsmarknaden.

Just nu har avtal slutits på flera avtalsområden. Den samstämmiga bilden
av dessa är att löneökningarna har blivit så stora att regeringens inflationsmål
riskerar att inte kunna uppfyllas. Regeringens handläggning av den del av
avtalsrörelsen som den direkt kan påverka, avtalen för de statligt anställda,
har i hög grad bidragit till den uppkomna situationen. Detta, tillsammans
med regeringens oförmåga att vidta andra åtgärder för att förbättra den
ekonomiska situationen, pekar på att den svenska ekonomin håller på att
utvecklas i enlighet med de linjer som i den nyligen publicerade långtidsutredningen,
LU84, benämns referensalternativet. Detta alternativ, vilket
närmast har till uppgift att visa hur illa det kan gå för svensk ekonomi, pekar
bl. a. på en total arbetslöshet på över 10%.

Till det nu sagda bör tillfogas att det finns skäl att anta att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna passerat sin optimala volym. Regeringens arbetsmarknadspolitik
har kommit in i en ond cirkel. Ytterligare stora satsningar på
traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärder bidrar till att förhindra den
nödvändiga saneringen av ekonomin. Därigenom hämmas näringslivets

AU 1983/84:18

tillväxt och situationen på arbetsmarknaden försvåras ytterligare. Regeringens
ekonomiska politik angriper inte de underliggande problemen i svensk
ekonomi. Den marginella förbättring av arbetsmarknaden som förväntas
under det närmaste året till följd av den internationella konjunkturuppgången
riskerar därför att bli temporär, och problemen på arbetsmarknaden
förvärras under en kommande konjunkturnedgång.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”1 höstas” och på
s. 6 slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utvecklingen under den gångna tioårsperioden efter 1973 års reformer av
kontantstödet kännetecknas av den snabba utgiftsstegringen särskilt under
de senaste åren samtidigt som medlemsavgifternas andel av utgifterna
minskat kraftigt. År 1974 var kassornas inkomster från avgifter 226 milj. kr.
och från statsbidrag 543 milj. kr. År 1982 var motsvarande siffror 319 milj. kr.
resp. 3 486 milj. kr. Medlemsavgiften uppgick det sistnämnda året till i
genomsnitt 8 kr. 27 öre per månad, en nästan försumbar utgift för den
enskilde medlemmen. Därmed kan arbetslöshetsförsäkringen sägas ha
förlorat sin karaktär av försäkring. Till detta bidrar att systemet kompletteras
av avtalsenliga stödformer som avgångsbidrag och avgångsersättningar.
Uppsägningslönerna för det fall arbetsgivaren kommer på obestånd tryggas
av den statliga lönegarantin.

En annan påtaglig förändring är de senaste årens starka ökning av antalet
utförsäkrade. Under år 1983 utförsäkrades 17 000 personer och vid det
senaste årsskiftet var ytterligare 43 000 personer i riskzonen.

De ökande utgifterna för arbetslöshetsersättningarna har medfört en ökad
belastning för produktionen genom att arbetsmarknadsavgiften har höjts
från 0,8 till 1,3%. Avgiften täcker 65 % av statens utgifter för arbetslöshetsersättningarna
liksom för utbildningsbidragen. Det förefaller inte realistiskt
att räkna med att andelen kan ökas.

Inom utskottet har tidigare övervägts behovet av en översyn av nuvarande
system för ersättningar vid arbetslöshet (AU 1983/84:7 res. nrl). Mot den
ovan tecknade bakgrunden framstår det som ofrånkomligt att vidta åtgärder
som låter arbetslöshetsförsäkringen återfå sin karaktär av försäkring med
uppgift att ge en grundläggande ekonomisk trygghet för dem som blivit utan
arbete. Härvid bör möjligheterna att välja dagpenning genom tilläggsförsäkringar
särskilt beaktas. För att påskynda en sådan utveckling bör en översyn
nu komma till stånd. Andra aktuella frågor för denna översyn är följande:

1. Kostnadsfördelningen mellan staten å ena samt arbetslöshetskassorna
och deras medlemmar å andra sidan.

2. Systemet för äldreavgångarna vid personalinskränkningar, dvs. de s. k.
pensioneringarna av arbetstagare som är 58 år och 3 månader.

3. Avstängningsreglerna när det gäller arbetstagare som frivilligt slutat sin
anställning.

4. Stödet till arbetslösa företagare.

AU 1983/84:18

5. Problemet med det växande antalet utförsäkrade.

6. Frågan i vilken omfattning vård av egna barn bör vara ersättningsgrundande.

En bärande tanke bakom förslagen är att de som har arbete skall vara med
och ta ansvar för dem som saknar arbete. Som redan sagts bör arbetslöshetsförsäkringen
ge en grundläggande trygghet för personer som blivit utan
arbete. Det är därför angeläget att arbetsmarknadsmyndigheterna aktivt
verkar för att så många som möjligt ansluter sig till denna försäkring.

Regeringen bör underrättas om vad som anförts om en översyn av
arbetslöshetsförsäkringen med inriktning på dess framtida utformning och
om arbetsmarknadsmyndigheternas medverkan till en ökad anslutning till
försäkringen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande en sammanhållen översyn av ersättningssystemet vid
arbetslöshet

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2681 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Uppdatering av utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring
(mom. 2)

Arne Fransson (c), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Eric Hägelmark
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar ”ALF-utredningen
presenterade” och slutar ”begärda uttalandet” bort ha följande lydelse:

ALF-utredningen presenterade sitt betänkande om en allmän arbetslöshetsförsäkring
år 1978. Under de år som gått därefter har det av kostnadsskäl
inte ansetts möjligt att genomföra en allmän arbetslöshetsförsäkring i
enlighet med utredningens förslag. Det finns dock skäl att påminna om att
när utredningsarbetet inleddes rådde en bred politisk enighet om behovet av
att ersätta det nuvarande systemet för ersättningar vid arbetslöshet med en
allmän arbetslöshetsförsäkring. De ekonomiska svårigheter som har rått kan
inte undanskymma det faktum att reformbehovet kvarstår. Fortfarande är
det många som helt saknar ekonomiskt stöd vid arbetslöshet, och andra är
hänvisade till det begränsade skydd som det kontanta arbetsmarknadsstödet
utgör. Framför allt gäller detta kvinnorna. Därför bör det inledda reformarbetet
vidmakthållas genom att ALF-utredningens resultat hålls ä jour med
den fortsatta utvecklingen.

Det är inte bara ersättningsnivåer, kostnadskalkyler och finansieringsfrågor
som behöver ses över. Under de sex år som förflutit sedan utredningen
lade fram sitt betänkande har det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet
förändrats. Det finns anledning att studera hur dessa förändringar påverkar
utredningens förslag. Man kan här peka på att utvecklingen av skolans

AU 1983/84:18

uppföljningsansvar och tillkomsten av ungdomslagen har medfört att behovet
av kontantstöd vid arbetslöshet praktiskt taget bortfallit för stora
ungdomsgrupper. Nämnda och andra ungdomsåtgärder är exempel på
betydelsefulla förändringar av de tidigare förutsättningarna för den aktuella
reformen.

Vad nu anförts om en uppdatering av ALF-utredningens förslag bör
bringas till regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande uppdatering av utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring att

riksdagen med bifall till motion 1983/84:2045 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Fortsatta förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen (mom. 3)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar ”De förändringar”
och slutar ”gjorda uttalandena” bort ha följande lydelse:

Förslagen om arbetslöshetsersättningarna i den föreliggande propositionen
126 och i den senare propositionen 150 är initierade av en rad
framställningar som under loppet av de senare åren har inkommit till
regeringskansliet från myndigheter och organisationer, däribland Arbetslöshetskassornas
samorganisation. Det framgår av vad som anförs i proposition
126 (s. 30) att framställningarna skall anses behandlade genom de förslag som
har lagts fram i den propositionen. Man kan härav dra slutsatsen att
framställningarna - i den mån de inte tillgodosetts genom förslagen i
propositionerna 126 och 150 - inte kommer att leda till någon ytterligare
åtgärd från regeringens sida.

Detta innebär att regeringen har lagt åt sidan bl. a. förslag från Samorganisationen
som, om de genomförs, har stor betydelse för både de arbetande och
de arbetslösa. Det gäller frågor som sammankoppling av ersättningsnivåerna
med löneförändringarna, slopande av karensdagarna, förlängd ersättningsrätt
för arbetstagare i 50-årsåldern och vissa uppmjukningar av arbetsvillkoret,
bl. a. för deltidsarbetande.

En fortsatt reformering av arbetslöshetsförsäkringen bör ske i enlighet
med vad Samorganisationen har hemställt, och regeringen bör sålunda utan
dröjsmål lägga fram förslag till realiserande av de begärda förbättringarna av
försäkringen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande fortsatta förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2679 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

AU 1983/84:18

4. Utvärdering av arbetsmarknadspolitiken (mom. 4)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar ”1 anslutning” och
slutar ”behandlade delen” bort ha följande lydelse:

Parallellt med en fortgående nivåhöjning av den öppna arbetslösheten har
AMS andel av den totala sysselsättningen vuxit snabbt under hela 1970- och
1980-talen. Särskilt de senaste åren har antalet personer sysselsatta i
permanenta arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökat. AMS har på detta sätt
fått större och större uppgifter inom ramen för sysselsättningspolitiken.
Inlåsningseffekterna på arbetsmarknaden ökar med antalet konstlade arbetstillfällen.
AMS möjligheter att effektivt bidra till strukturomvandlingen
och med kortsiktiga konjunkturutjämnande sysselsättningsinsatser blir
mindre när verket åläggs allt större reguljära sysselsättningsuppgifter.

AMS åtgärdsarsenal för att skapa konstlad sysselsättning har byggts ut.
Förutom de traditionella insatsmedlen arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten
har nya metoder som håller människor i AMS-sysselsättning
tillkommit. Generella lönesubventioner, särskilda subventioner för de fasta
jobben i den offentliga sektom, flaskhalsutbildning, beredskapsarbeten i
kombination med utbildning, ungdomslag och särskilda ungdomsprojekt är
exempel på detta.

Den väldiga satsningen på AMS-politiken har negativa effekter eftersom
den skapar trögrörlighet och därmed gör ett växande antal människor mindre
tillgängliga på den reguljära arbetsmarknaden. AMS-insatsernas finansiering
har blivit en tung börda för företag och enskilda vars skatter och
avgiftsbelastning ökat starkt samtidigt som AMS-sysselsättningen vuxit ut.
Detta har självklart bidragit negativt till utvecklingen av arbete och
produktion. Förutsättningarna för investeringar, tillväxt och fler arbetstillfällen
har försämrats. De enskilda människorna bibringas en falsk trygghetskänsla.
Riskerna för att det på arbetsmarknaden uppstår ett permanent B-lag
är överhängande.

Effekterna av arbetsmarknadspolitiken skall belysas genom den forsknings-
och utredningsverksamhet som initieras av EFA, dvs. delegationen för
arbetsmarknadspolitisk forskning. Genom EFA:s försorg har hittills publicerats
två betänkanden (SOU 1974:29 och 1978:60); ett tredje är aktuellt för
publicering. Vidare tog riksdagens revisorer under förra delen av 1970-talet
upp effekten av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder som granskningsärende
(se revisorernas verksamhetsberättelse för år 1977, s. 116f.). Härigenom
har framkommit en värdefull belysning av skilda åtgärders effekter för
individ och samhälle. Det har dock endast gällt begränsade fält av arbetsmarknadspolitiken,
såsom yrkesmässig och geografisk rörlighet. Materialet
ligger nu också ganska långt tillbaka i tiden. Som ovan framhållits har de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna numera fått en helt annan omfattning

AU 1983/84:18

och karaktär än tidigare. Därför är det angeläget att få klarlagt vilka effekter
dessa åtgärder får på den reguljära arbetsmarknaden. Det kan konstateras
att en utvärdering av de fulla effekterna på arbetsmarknaden av den förda
arbetsmarknadspolitiken inte har gjorts, och en sådan utvärdering bör
således snarast sättas i gång.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utvärdering av arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2681 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Statsbidragen till arbetslöshetskassorna (mom. 5)

Anders Högmark (m), Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c), Sonja
Rembo (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och
Eric Hägelmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar ”De statsbidragsfrågor”
och slutar ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Det nya bidragssystem som infördes vid årsskiftet 1982-1983 avsåg att ge
arbetslöshetskassorna täckning av deras utgifter till 90 %. Det har emellertid
i praktiken visat sig att kompensationen uppgår till 95%. Därmed kan
arbetslöshetsförsäkringen knappast sägas vara en försäkring i vedertagen
mening.

Vid 1973 års reformering av arbetslöshetsersättningarna fastställdes en
bidragsnivå som motsvarade i genomsnitt 80% av kassornas utgifter.
Därmed bevarades i rimlig grad arbetslöshetsförsäkringens ursprungliga
karaktär av en försäkring för inkomstbortfall på grund av arbetslöshet. Den
ordning som infördes på våren 1982 och kom att gälla under andra halvåret
1982 innebar en genomsnittlig statsbidragsnivå av 80 % vilket motiverades
med att de som har ett arbete bör visa sin solidaritet med kamrater som
saknar arbete genom att ta på sig en något höjd avgift till sina arbetslöshetskassor.
Denna fördelningspolitiska motivering sammanfaller med det
önskvärda i att behålla inslaget av försäkring där medlemmarna får vara med
att genom avgifterna ta ett ansvar för kostnadsutvecklingen inom kassorna.
Ett tredje motiv för att sänka statsbidragen till kassorna är att en sådan åtgärd
ger en påtaglig besparingseffekt i statsbudgeten utan att den leder till särskilt
kännbara avgiftshöjningar för kassamedlemmar.

Det synes vara tekniskt okomplicerat att införa den statsbidragsnivå som
här förespråkas redan från den 1 juli i år. Författningsmässigt bör det vara
möjligt att repliera på den bidragsförordning som gällde andra halvåret 1982
(SFS 1982:434 i den ursprungliga lydelsen). Regeringen bör med andra ord
bemyndigas att tillämpa de grunder för statsbidragsgivningen till arbetslöshetskassorna
som antogs av riksdagen på våren 1982.

AU 1983/84:18

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande statsbidragen till arbetslöshetskassorna
att riksdagen med bifall till motionerna 1983/84:2092,1983/84:2528
yrkande 1, 1983/84:2680 yrkande 1 och 1983/84:2681 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Vård av eget barn (mom. 10)

Arne Fransson (c), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Eric Hägelmark
(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Frågan om” och
slutar ”föreliggande delar” bort ha följande lydelse:

Vård av egna barn i hemmet bör värderas på likartat sätt som vårdarbete i
t. ex. barndaghemmen. I annat fall kommer de föräldrar som exempelvis på
grund av otillräckligt utbyggd kommunal barntillsyn själva tagit hand om
barnen i en besvärlig situation när de söker sig ut på arbetsmarknaden. I regel
är det fråga om kvinnor, som går ut i förvärvslivet efter förändringar i
familjesituationen eller för att återuppta ett tidigare yrkesarbete. Kan de inte
genast erbjudas arbete registreras de visserligen som arbetslösa, men de
saknar vanligen rätt till arbetslöshetsersättning.

Enligt utskottets mening är det en rättvisefråga att vård av egna barn i
hemmet jämställs med förvärvsarbete och således kvalificerar till kontant
arbetsmarknadsstöd. En tidsgräns bör sättas med hänsyn till barnets ålder.
Denna gräns bör inte vara för snäv utan kvalifikationsrätten bör gälla tills
barnet har fyllt åtta år, dvs. samma ålder som gäller för rätten för föräldrarätt
få förkortad arbetstid.

Med hänsyn till vad som nu förordats görs i hemställan ett tillägg till 6 § i
regeringens förslag till ändring av lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande värd av eget barn m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2680 yrkande 2 samt
med anledning av regeringens förslag och motion 1983/84:2507
yrkande 9

dels antar 6 § i det till propositionen fogade förslaget till lag om
ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
dels antar 6 § i propositionens förslag till lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd i följande som Reservanternas
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Reservanternas förslag

6§

Rätt till kontant arbetsmarknads- Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
föreligger, om den arbetslöse stöd föreligger, om den arbetslöse

AU 1983/84:18

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

under en ramtid av tolv månader
omedelbart före arbetslöshetens inträde
utfört förvärvsarbete i minst
fem månader (arbetsvillkor). Härvid
tas hänsyn endast till månad då förvärvsarbete
utförts minst 75 timmar.
Med förvärvsarbete skall i detta avseende
jämställas vård av eget barn som
inte har fyllt åtta år.

Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.

7. Svårigheter med barntillsyn (mom. 11)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar ”Dessutom
behandlas” och slutar ”ovan anförda” bort ha följande lydelse:

Enligt huvudregeln skall en förälder som söker arbetslöshetsersättning ha
barntillsynen ordnad för normalt dagtidsarbete. Därmed anses sökanden
uppfylla villkoret att stå till arbetsmarknadens förfogande, dvs. vara
oförhindrad att ta ett erbjudet arbete.

Från huvudregeln görs i tillämpningen redan nu vissa eftergifter, och i
propositionen förordas att man fortsätter på den vägen. Det bör sålunda -utan ingrepp i lagstiftningen - i tillämpningen vara möjligt att medge
ersättning särskilt i det fall att en förälder vid ofrivillig arbetslöshet oförskyllt
går miste om sin barnomsorgsplats. Det är ett steg i rätt riktning, men det
framgår också av propositionen att ersättningsrätten fortfarande kommer att
gå förlorad i situationer av det slag det här gäller och att omfattningen av
ersättningsrätten dessutom får bero på kommunernas sätt att hantera sina
regler om förtur till barnomsorgsplats och om rätt att behålla sådan plats vid
arbetslöshet.

Enligt utskottets mening kan det inte godtas att rätten till arbetslöshetsersättning
för föräldrar - i regel mödrarna - i viss omfattning tillåts skifta från
kommun till kommun beroende av inte bara den omfattning i vilken
barnomsorgen är utbyggd i resp. kommun utan också de regler som lokalt
tillämpas vid tilldelningen av platser. Över huvud taget går det inte att
acceptera att en arbetstagare skall behöva gå miste om sin rätt till
arbetslöshetsersättning enbart av det skälet att samhället inte kan erbjuda
barntillsynsplats. Det låter sig sägas att dessa problem skall lösas inom
barnomsorgens ram. Men till dess den kommunala barnomsorgen är fullt
utbyggd kommer orättvisorna med föräldrars olika rätt till ersättning vid
arbetslöshet att kvarstå. Därför bör regeringen återkomma till riksdagen
med förslag till entydiga regler om att arbetssökande som i övrigt är

AU 1983/84:18

berättigad till dagpenning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd
skall kunna erhålla sådan ersättning även om kommunal barnomsorg
inte kan erbjudas.

Vad utskottet anfört med anledning av propositionen och motion 428 bör
delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande svårigheter med barntillsyn

att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del
och motion 1983/84:428 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

8. Åtgärder mot utförsäkring (mom. 14)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar ”Med
regeringens” och slutar ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Om man vill komma till rätta med det ökande problemet med utförsäkringarna
krävs att det kommer till nya jobb. Det förutsätter i sin tur planerade
åtgärder för utbyggnad av både industri och den offentliga sektorn eller med
andra ord en politik för att sätta folk i arbete som sedan länge har
förespråkats av vänsterpartiet kommunisterna.

I avvaktan på att en sådan politik genomförs kan det sägas vara ett steg
framåt att de som hotas av utförsäkring nu kan få beredskapsarbete och
därmed undgå situationen att bli utan arbetslöshetsersättning. Det är att
märka att den arbetstagare som riskerar utförsäkring själv måste begära att
bli anvisad beredskapsarbete. Det förefaller vara en rimligare ordning att det
är arbetsförmedlingen som tar initiativet och erbjuder sådant arbete i syfte
att förebygga utförsäkring. Detta förutsätter att förmedlingen har beredskapsarbete
att erbjuda i varje aktuellt fall. För att underlätta för arbetsförmedlingen
och därmed för samhället att infria garantin mot utförsäkring bör
deltagande i arbetsmarknadsutbildning jämställas med förvärvsarbete fullt
ut, dvs. utan den begränsning till två månader som nu gäller. Om den
situationen inträffar i det enskilda fallet att varken beredskapsarbete eller
arbetsmarknadsutbildning kan anvisas bör arbetstagaren tillerkännas arbetslöshetsersättning
under förlängd tid. För de ersättningar som utges i sådana
fall bör arbetslöshetskassorna få full kostnadskompensation från staten.

Det föreslås dels att riksdagen ansluter sig till de ovan angivna riktlinjerna
för att garantera beredskapsarbete åt var och en som hotas av utförsäkring,
dels att regeringen begär förslag till erforderliga författningsändringar
beträffande ersättningsrätten och arbetsmarknadsutbildningen i nu berörda
hänseenden.

Med det anförda får syftet med motion 373 i den förevarande delen anses
vara tillgodosett.

AU 1983/84:18

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande åtgärder mot utförsäkring

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:870 samt med anledning
av motion 1983/84:373 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Företagares arbetslöshet m. m. (mom. 6, 7, 10 och 12)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

I reservation 1 har vi förordat en översyn av ersättningssystemet vid
arbetslöshet med sikte på den framtida utformningen av arbetslöshetsförsäkringen.
Som aktuella frågor för denna översyn har vi angivit bl. a. situationen
för arbetslösa vid start av eget företag, ersättningsreglerna beträffande
föräldrar som vårdat eget barn i hemmet samt avstängningsreglerna för
arbetstagare som frivilligt lämnar sina anställningar. Vår primära ståndpunkt
är således att detta är frågor som snabbt bör tas upp i ett utredningsarbete,
och därför har vi inte ansett det påkallat att reservera oss mot utskottets
ställningstaganden till de motioner som särskilt behandlar de angivna
frågorna.

AU 1983/84:18

Bilaga

Lagförslagen i prop. 1983/84:126
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1 dels

att 12, 13, 21, 24, 30, 32, 97 och 99 §§ samt rubriken närmast efter %
§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, % a och % b §§, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §

Dagpenning får, om inte arbetsmarknadsstyrelsen
medger undantag,
ej utges för lördag eller söndag.

Dagpenning får ej utges för söndag.
För helgdag som ej infaller på
söndag samt för påskafton, pingstafton,
midsommarafton, julafton
och nyårsafton får dagpenning
utges endast om dagpenning utgår
för minst två ytterligare dagar under
samma kalendervecka och en
arbetslös dag infaller omedelbart
före eller efter helgen.

Dagpenning får ej utges för tid under vilken försäkrad uppbär föräldrapenning
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

13 §

Dagpenning får icke utgå förrän den försäkrade under en sammanhängande
tid av fem kalenderveckor varit arbetslös fem dagar (karensvillkor). I
karenstid inräknas endast dag för vilken dagpenning skulle utgått, om
karenstiden gått till ända.

I fråga om medlem som före arbetslöshetens
inträde haft sin huvudsakliga
försörjning genom verksamhet
som självständig företagare
får erkänd arbetslöshetskassa
föreskriva en karenstid om högst
två månader. Därvid skall den tid
inom vilken karenstiden beräknas
förlängas i motsvarande omfattning.

21 §

Sedan försäkrad erhållit ålderspension
skall han eller hon, när ansökan
om ersättning därefter första
gången görs under verksamhetsåret,
inplaceras i avdragsklass en -

' Lagen omtryckt 1982:432.

AU 1983/84:18

Nuvarande lydelse

ligt en av arbetsmarknadsstyrelsen
fastställd pensionsavdragstabell.

Dagpenning skall, sedan den fastställts
enligt bestämmelserna i 20 §
första stycket, nedsättas med det
mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet.
Ersättning som understiger
fyra kronor för dag utbetalas
ej.

Rätten till ersättning upphör, när den försäkrade boljar uppbära ålderspension
med en tjänstetidsfaktor som uppgår till 0,8 eller mer och pensionen
utgår på grund av förvärvsarbete. Vad som nu har sagts gäller dock
inte tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Föreslagen lydelse

ligt en av arbetsmarknadsstyrelsen
fastställd pensionsavdragstabell.
Dagpenning skall, sedan den fastställts
enligt bestämmelserna i 20 §
första stycket, nedsättas med det
mot avdragsklassen svarande avdragsbeloppet.
Ersättning som understiger
tio kronor för dag utbetalas
ej.

24 §

Ersättning till försäkrad som regelbundet
utför deltidsarbete under
veckor då han i övrigt är arbetslös,
utgår med högst 50 dagpenningbelopp.
Arbetslöshetskassan får dock
för enskild medlem medge att antalet
belopp ökas till 150. Om arbetsmarknadsstyrelsen
medger det, och
särskilda skäl föreligger, kan det
antal dagpenningbelopp som skall
utgå till medlemmen ökas ytterligare.

För en försäkrad som regelbundet
utför deltidsarbete under veckor
då han i övrigt är arbetslös får,
om det finns särskilda skäl, regeringen
eller, efter regeringens bestämmande,
arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriva begränsningar i ersättningsrätten.

30 §2

Är det sannolikt att arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst fem
dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör
avstängningstiden fem, tio respektive 20 ersättningsdagar. I avstängningstiden
inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats
eller dagpenning skulle ha utgått, om avstängningen inte hade skett, eller
dagar under vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 §, beräknas
ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte
den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att en försäkrad
ej vill antaga lämpligt arbete, såsom
då den försäkrade vid upprepade
tillfällen har avvisat erbjudet sådant
arbete, skall den försäkrade vara
avstängd till dess han eller hon ut -

Är det uppenbart att en försäkrad
ej vill antaga lämpligt arbete, såsom
då den försäkrade vid upprepade
tillfällen antingen har avvisat erbjudet
sådant arbete eller lämnat sitt
arbete frivilligt utan giltig anled -

2 Senaste lydelse 1982: 1220.

AU 1983/84:18

Nuvarande lydelse

fört förvärvsarbete under 20 dagar

Föreslagen lydelse

ning, skall den försäkrade vara avstängd
till dess han eller hon utfört
förvärvsarbete under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29
§ inträffat.

32 §

Ansökan om ersättning göres
skriftligen hos arbetslöshetskassan.
Vid ansökningen skall fogas intyg
av arbetsgivare om den försäkrades
arbetsförhållanden samt de uppgifter
i övrigt som behövs för bedömande
av den försäkrades ersättningsrätt.
Kan sådant intyg endast
med stora svårigheter införskaffas,
får arbetsförhållandena och övriga
uppgifter styrkas på annat sätt.

Intyg och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans handlingar.
Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket
enligt formulär som fastställts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Talan mot arbetslöshetskassas Överklagande av arbetslöshetsoch
arbetsmarknadsstyrelsens be- kassas och arbetsmarknadsstyrelslut
sens beslut m.m.

96 a §

Beslut av en erkänd arbetslöshetskassa
i ärenden om försäkring
enligt denna lag skall omprövas av
kassan, om det begärs av en försäkrad
som beslutet angår och be slutet

inte har meddelats med stöd
av 96b§.

Vid omprövningen får beslutet
inte ändras till den försäkrades
nackdel.

96 b §

Även om begäran om omprövning
inte har framställts, skall arbetslöshetskassan
ändra beslutet i
ett ärende om försäkring enligt
denna lag som har fattats av kassan
och inte har prövats av arbetsmarknadsstyrelsen,

I. om beslutet på grund av skrivfel,
räknefel eller annat sådant
förbiseende innehåller uppenbar
oriktighet.

AU 1983/84:18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. om beslutet har blivit oriktigt
på grund av att det har fattats på
uppenbart felaktigt eller ofullständigt
underlag,

3. om beslutet har blivit oriktigt
på grund av uppenbart felaktig
rättstillämpning eller annan liknande
orsak.

Ändring behöver inte göras om
oriktigheten är av ringa betydelse.

Ett beslut får inte ändras till den
försäkrades nackdel, om den beslutade
förmånen har förfallit till betalning
och inte heller i annat fall
om det finns synnerliga skäl mot
det.

Ändring enligt denna paragraf
får inte ske sedan mer än två är
förflutit från den dag då beslutet
meddelades. Ändring får dock ske
även efter utgången av denna tid,
om det först därefter har kommit
fram att beslutet har fattats på uppenbart
felaktigt eller ofullständigt
underlag eller om det finns andra
synnerliga skäl.

97 §

Talan mot beslut av erkänd ar- Beslut av en erkänd arbetslösbetslöshetskassa
föres genom be- hetskassa får överklagas hos ar svär

hos arbetsmarknadsstyrelsen. betsmarknadsstyrelsen genom be svär.

Kassans beslut får dock inte
överklagas innan kassan har omprövat
sitt beslut enligt 96a§.
Överklagas ett beslut innan det har
omprövats skall överklagandet
anses som en begäran om omprövning
enligt den paragrafen.

99 §

Besvär skall inges till den myndighet eller det organ som har meddelat
beslutet. Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts direkt till
den myndighet som har att pröva besvären utgör dock ej hinder för besvärens
upptagande till prövning, om de inkommit före besvärstidens utgång.

Beträffande tid för anförande av besvär gäller även i fråga om erkänd
arbetslöshetskassas beslut bestämmelserna i 12 § andra stycket förvaltningslagen
(1971:290). Besvär över arbetsmarknadsstyrelsens beslut om
vägrad registrering föres sist inom två månader från beslutets dag.

Vad som sägs i denna paragraf
om besvär skall i tillämpliga delar
gälla en begäran om omprövning
enligt 96a§.

AU 1983/84:18

Kassas beslut och arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag
lander till omedelbar efterrättelse, om ej annat angivits i beslutet eller
bestämmes av myndighet som har att pröva beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

De nya bestämmelserna i % a och 97 §§ tillämpas inte på beslut som har
meddelats före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i % b § om ändring av beslut tillämpas även på beslut
som har meddelats före ikraftträdandet.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
1
dels att 10 och 17 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1, 6, 8, 9, 12-15, 24, 27, 30, 31 och 33 §§ samt rubriken närmast
efter 30 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 30 a och 30 b §§, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Kontant arbetsmarknadsstöd utges enligt denna lag vid arbetslöshet till

1. den som icke är försäkrad enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. försäkrad enligt nämnda lag som efter inträdet i erkänd arbetslöshetskassa
ännu ej uppfyllt medlemsvillkoret enligt lagen,

3. försäkrad enligt nämnda lag
som ej har rätt till ersättning enligt
lagen på grund av att ersättningsperiod
gått till ända sedan han uppnått
60 års ålder, eller

4. försäkrad enligt nämnda lag
som ej har rätt till ersättning enligt
lagen på grund av att ersättningsperiod
gått till ända sedan han uppnått
55 års ålder och blivit arbetslös
av anledning som anges i 14 § andra
stycket.

Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
föreligger, om den arbetslöse
under en ramtid av tolv månader
omedelbart före arbetslöshetens inträde
utfört förvärvsarbete i minst
fem månader (arbetsvillkor). Här -

3. försäkrad enligt nämnda lag
som ej har rätt till ersättning enligt
lagen på grund av att ersättningsperiod
gått till ända sedan han uppnått
60 års ålder.

6 §

1 Lagen omtryckt 1982:433.

AU 1983/84:18

Nuvarande lydelse

vid tages hänsyn endast till månad
då förvärvsarbete utförts minst tio
dagar och minst 70 timmar.

Tid då förvärvsarbete har utförts
uppfyllande av arbetsvillkoret.

Vid bestämmande av ramtid enligt
6§ inräknas icke tid då sökanden
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
yrkesinriktad rehabilitering,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller
adoptivbarn som ej fyllt två år, i
den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes
med tid under vilken förvärvsarbete
utförts.

Den som i minst tre månader i
anslutning till att han avslutat ungdomsutbildning,
sådan yrkesinriktad
vuxenutbildning på heltid som
omfattar minst ett läsår och som
berättigar till studiesocialt stöd eller
arbetsmarknadsutbildning som
omfattar minst tre månader, stått
till arbetsmarknadens förfogande
som arbetssökande genom den offentliga
arbetsförmedlingen är berättigad
till kontant arbetsmarknadsstöd,
utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret.
Sökanden skall dock
ställa sig till arbetsmarknadens förfogande
inom fem månader från utbildningens
avslutande, om ej särskilda
skäl föreligger.

Arbetslös som avses i 1 § 3 och 4
skall vid tillämpning av första
stycket anses ha fullgjort arbetsvillkoret.

Föreslagen lydelse

vid tas hänsyn endast till månad då
förvärvsarbete utförts minst 75 timmar.

får icke räknas mer än en gång för
§

Den som i minst 90 kalenderdagar
under en ramtid av tio månader
i anslutning till att han avslutat utbildning
på heltid som omfattar
minst ett läsår och som berättigar
till studiesocialt stöd eller arbetsmarknadsutbildning
som omfattar
minst fem månader, stått till arbetsmarknadens
förfogande som arbetssökande
genom den offentliga
arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat
är berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd,
utan att ha uppfyllt
arbetsvillkoret. Vid bestämmande
av ramtid inräknas inte tid
då sökanden har varit hindrad att
stå till arbetsmarknadens förfogande
på grund av sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
havandeskap eller
vård av egel barn eller adoptivbarn
som inte har fyllt tvä år.

Arbetslös som avses i 1 § 3 skall
vid tillämpning av första stycket
anses ha fullgjort arbetsvillkoret.

AU 1983/84:18

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid tillämpning av 6, 7, 8 och 9 §§
tages ej hänsyn till tid innan sökanden
uppnått 15 års ålder.

12 §

Kontant arbetsmarknadsstöd får,
om inte arbetsmarknadsstyrelsen
medger undantag, ej utges för lördag
eller söndag.

Kontant arbetsmarknadsstöd får
ej utges för söndag. För helgdag
som ej infaller på söndag samt för
påskafton, pingstafton, midsommarafton,
julafton och nyårsafton
får stöd utges endast om stöd utgår
för minst två ytterligare dagar under
samma kalendervecka och en
arbetslös dag infaller omedelbart
före eller efter helgen.

Stöd får ej utges för tid under vilken stödtagaren uppbär föräldrapenning
enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

13 §

Kontant arbetsmarknadsstöd får
icke utgå förrän sökanden under en
sammanhängande tid av fem kalenderveckor
varit arbetslös fem dagar
(karensvillkor). I karenstid inräknas
endast dag för vilken stöd skulle
ha utgått, om karenstiden gått till
ända.

I fråga om den som före arbetslöshetens
inträde haft sin huvudsakliga
försörjning genom verksamhet
som självständig företagare
gäller en karenstid om två månader.
Den tid inom vilken karenstiden
beräknas skall för sådan sökande
utgöra sex månader. Arbetsmarknadsstyrelsen
får, om särskilda
skäl föreligger, föreskriva att
kortare kar ens tid skall gälla.

Sökande som avses i 1 § 3 och 4
behöver ej uppfylla karensvillkoret.
Detsamma gäller den som är ersättningsberättigad
enligt 9§.

Kontant arbetsmarknadsstöd får
icke utgå förrän sökanden varit arbetslös
fem dagar (karensvillkor). 1
karenstid inräknas endast dag för
vilken stöd skulle ha utgått, om karenstiden
gått till ända.

Sökande som avses i 1 § 3 behöver
ej uppfylla karensvillkoret. Detsamma
gäller den som är ersättningsberättigad
enligt 9§.

14 §

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår
under längst 150 dagar från det
karensvillkoret uppfyllts (ersättningsperiod),
om ej annat följer av
15 § sista stycket. Har stödtagaren

AU 1983/84:18

Föreslagen lydelse

uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden
gått till ända, är perioden
i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren
uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden
450 dagar.

Nuvarande lydelse

uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden
gått till ända, är perioden
i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren
uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden
icke begränsad.

Detsamma gäller sökande som
avses i I § 4.

Även i fråga om den som fyllt
minst 55 år innan ersättningsperioden
gått till ända är ersättningsperioden
obegränsad, om han blivit
arbetslös som en omedelbar följd
av nedläggning av eller bestående
ändring i driften vid företag där
han var anställd eller avveckling av
hans verksamhet som självständig
företagare på grund av omfattande
eller genomgripande förändring i
ortens näringsliv eller i den näringsgren
där han utövade verksamheten
samt om han i minst 24
månader under de tre åren närmast
före arbetslöshetens inträde utfört
förvärvsarbete.

Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av månaden
före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan
börjar uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

15 §

Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända, har
stödtagaren, om annat ej följer av 16 §, rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om
han då ej uppfyller arbetsvillkoret och karensvillkoret.

Har ersättningsperioden gått till
ända men har stödtagaren under perioden
ånyo uppfyllt arbetsvillkoret,
utgår kontant arbetsmarknadsstöd
under ytterligare ersättningsperiod.
Därvid skall dock karensvillkoret
ånyo uppfyllas. Den
nya ersättningsperioden räknas
från inträdet av den arbetslöshet,
då stödtagaren senast uppfyllde arbetsvillkoret.

Till den som regelbundet utför
deltidsarbete under tid då han i övrigt
är arbetslös utgår ersättning
under högst 50 dagar. Om särskilda
skäl föreligger, får dock ersättningstiden
förlängas till vad som eljest
gäller.

Har ersättningsperioden gått till
ända men har stödtagaren inom en
tid av tolv månader dessförinnan
uppfyllt arbetsvillkoret, utgår kontant
arbetsmarknadsstöd under ytterligare
ersättningsperiod. Därvid
skall dock karensvillkoret ånyo
uppfyllas. Den nya ersättningsperioden
räknas från inträdet av den
arbetslöshet, då stödtagaren senast
uppfyllde arbetsvillkoret.

För den som regelbundet utför
deltidsarbete under tid då han i övrigt
är arbetslös får. om det finns
särskilda skäl, regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, arbetsmarknadsstyrelsen
föreskriva
begränsningar i ersättningsrätten.

AU 1983/84:18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Stödtagare som blivit ersättningsberättigad
med stöd av 9 §
kan icke erhålla kontant arbetsmarknadsstöd
under ny ersättningsperiod
utan att uppfylla arbetsvillkoret
enligt 6-8 §§, om ej
särskilda skäl föreligger.

24 §

Uppbär stödtagare änke- eller Uppbär stödtagare änke- eller

änklingspension eller annan ålders- änklingspension eller annan ålderspension
än enligt lagen (1962:381) pension än enligt lagen (1962:381)

om allmän försäkring eller mindre om allmän försäkring eller mindre

än hel förtidspension, mindre än än hel förtidspension, mindre än

helt sjukbidrag eller halv ålderspen- helt sjukbidrag eller halv ålderspension
enligt nämnda lag eller delpen- sion enligt nämnda lag eller delpension
enligt lagen (1975:380) om del- sion enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
nedsättes det pensionsförsäkring, nedsättes det

kontanta arbetsmarknadsstödet kontanta arbetsmarknadsstödet

med pensionsbeloppet. med pensionsbeloppet.

Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada
eller olycksfall, nedsättes stödet enligt grundema i första stycket.

Ersättning understigande fyra Ersättning understigande tio kro kronor

för dag utbetalas ej. Brutet nor för dag utbetalas ej. Brutet

krontal utjämnas till närmast högre krontal utjämnas till närmast högre

krontal. krontal.

27 §2

Är det sannolikt att arbete som avses i 26 § skulle ha varat högst fem
dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör
avstängningstiden fem, tio respektive 20 ersättningsdagar. I avstängningstiden
inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats
eller kontant arbetsmarknadsstöd skulle ha utgått, om avstängningen inte
hade skett, eller dagar under vilka stödtagaren har utfört förvärvsarbete.
Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 56
kalenderdagar.

Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 26 §, beräknas
ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte
den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att stödtagaren Är det uppenbart att stödtagaren

ej vill antaga lämpligt arbete, såsom ej vill antaga lämpligt arbete, såsom

då stödtagaren vid upprepade till- då stödtagaren vid upprepade tillfallen
har avvisat erbjudet sådant fällen antingen har avvisat erbjudet

arbete, skall stödtagaren vara av- sådant arbete eller lämnat sitt arbe -

2 Senaste lydelse 1982: 1221.

AU 1983/84:18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stängd till dess han eller hon utfört te frivilligt utan giltig anledning,

förvärvsarbete under 20 dagar. skall stödtagaren vara avstängd till

dess han eller hon utfört förvärvsarbete
under 20 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 26
§ inträffat.

Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd
göres skriftligen hos
länsarbetsnämnden i det län där sökanden
är bosatt. Vid ansökningen
skall fogas intyg av arbetsgivaren
om sökandens arbetsförhållanden
samt de uppgifter i övrigt som behövs
för bedömande av hans rätt til)
stöd. Kan sådant intyg endast med
stora svårigheter införskaffas, får
arbetsförhållandena och övriga
uppgifter styrkas på annat sätt.

Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket
enligt formulär som fastställes av arbetsmarknadsstyrelsen.

Utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd göres av den allmänna försäkringskassa
i vilken sökanden är inskriven.

Talan mot länsarbetsnämnds, allmän
försäkringskassas, arbetsmarknadsstyrelsens
och försäkringsrätts
beslut

Överklagande av länsarbetsnämnds,
allmän försäkringskassas,
arbetsmarknadsstyrelsens och försäkringsrätts
beslut m.m.

Beslut av en länsarbetsnämnd i
ärenden om stöd enligt denna lag
skall omprövas av nämnden, om
det begärs av en enskild som beslutet
angår och beslutet inte har meddelats
med stöd av 30b§.

Vid omprövningen får beslutet
inte ändras till den enskildes nackdel.

Även om begäran om omprövning
inte har framställts, skall länsarbetsnämnden
ändra beslutet i ett
ärende om stöd enligt denna lag
som har fattats av nämnden och
inte har prövats av arbetsmarknadsstyrelsen,

AU 1983/84:18

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1. om beslutet på grund av skrivfel,
räknefel eller annat sådant
förbiseende innehåller uppenbar
oriktighet,

2. om beslutet har blivit oriktigt
på grund av att det har fattats på
uppenbart felaktigt eller ofullständigt
underlag,

3. om beslutet har blivit oriktigt
pä grund av uppenbart felaktig
rättstillämpning eller annan liknande
orsak.

Ändring behöver inte göras om
oriktigheten är av ringa betydelse.

Ett beslut får inte ändras till den
enskildes nackdel, om den beslutade
förmånen har förfallit till betalning
och inte heller i annat fall om
det finns synnerliga skäl mot det.

Ändring enligt denna paragraf
får inte ske sedan mer än två år
förflutit från den dag då beslutet
meddelades. Ändring får dock ske
även efter utgången av denna tid,
om det först därefter har kommit
fram att beslutet har fattats på uppenbart
felaktigt elter ofullständigt
underlag eller om det finns andra
synnerliga skäl.

31 §

Talan mot beslut av länsarbetsnämnd
enligt denna lag föres genom
besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen.

Beslut av länsarbetsnämnd enligt
denna lag får överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen
genom besvär.
Nämndens beslut får dock
inte överklagas innan nämnden har
omprövat sitt beslut enligt 30a §.
Överklagas ett beslut innan det har
omprövats skall överklagandet
anses som en begäran om omprövning
enligt den paragrafen.

I fråga om ärende som i första instans handlägges av allmän försäkringskassa
har bestämmelserna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om ändring av beslut samt talan mot allmän försäkringskassas
och försäkringsrätts beslut motsvarande tillämpning.

33 §

AU 1983/84:18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som sägs i denna paragraf
om besvär skall i tillämpliga delar
gälla en begäran om omprövning
enligt 30a §. Begäran om omprövning
av ett beslut skall ske inom
samma tid som besvär skall anföras
mot beslutet.

Länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas, arbetsmarknadsstyrelsens,
riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut länder till omedelbar
efterrättelse, om ej annat angivits i beslutet eller bestäms av myndighet
som har att pröva beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984.

I fråga om den som före ikraftträdandet har beviljats kontant arbetsmarknadsstöd
med stöd av 1 § 4 eller 14 § första och andra styckena gäller
dessa bestämmelser i sin äldre lydelse under återstoden av ersättningsperioden.

I fråga om den som har anmält sig som arbetssökande hos den offentliga
arbetsförmedlingen såsom arbetslös före ikraftträdandet prövas rätten till
kontant arbetsmarknadsstöd enligt 6, 8 och 9§§ i sin äldre lydelse, om inte
de nya bestämmelserna är förmånligare för sökanden.

De nya bestämmelserna i 30a och 31 §§ tillämpas inte på beslut som har
meddelats före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 30 b § om ändring av beslut tillämpas även på beslut
som har meddelats före ikraftträdandet.

AU 1983/84:18

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Regeringens förslag 2

Motionerna 2

Utskottet 4

Inledning 4

Utredningsverksamhet 5

Statsbidragen till arbetslöshetskassorna 8

Ersättningsvillkoren 9

Företagares arbetslöshet 9

Vård av eget barn m. m 11

Svårigheter med barntillsyn 12

Avstängningsreglerna 13

Övriga regeländringar 13

Åtgärder mot utförsäkring 14

Anslagsfrågor 15

Utskottets hemställan 16

Reservationer 18

1. En sammanhållen översyn av ersättningssystemet vid arbetslöshet
(m) 18

2. Uppdatering av utredningen om en allmän arbetslöshetsförsäkring
(c) 20

3. Fortsatta förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen (vpk) 21

4. Utvärdering av arbetsmarknadspolitiken (m) 21

5. Statsbidragen till arbetslöshetskassorna (m, c, fp) 23

6. Vård av eget barn m. m. (fp) 24

7. Svårigheter med barntillsyn (vpk) 25

8. Åtgärder mot utförsäkring (vpk) 26

Särskilt yttrande 27

Företagares arbetslöshet m. m. (m) 27

Bilaga 28

minab/gotab 78516 Stockholm 1984