AU 1983/84:14
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1983/84:14
om anslag till statlig personalpolitik m. m. (prop. 1983/84:100)
I betänkandet behandlas de förslag regeringen lagt fram i proposition
1983/84:100 bilaga 15 dels under avsnittet F. Statlig personalpolitik m.m.,
dels under avsnittet H. Övriga ändamål punkterna H3-H6.
Vidare behandlas följande tre motioner:
1983/84:468 av Lars Werner m. fl. (vpk)
1983/84:1926 av Ingrid Hemmingsson (m) och Margareta Gard (m)
1983/84:1937 av Bengt Kindbom (c).
Sammanfattning
Utskottet tar i betänkandet ställning tili regeringens förslag om nya
riktlinjer för den statliga personalutbildningen och verksamheten vid statens
institut för personaladministration och personalutbildning (SIPU). Förslagen
biträds av utskottet som i sammanhanget även tar upp motion 1937 av
Bengt Kindbom (c) om utbildningsverksamhet som bedrivs regionalt.
Genom beslut av riksdagen våren 1982 infördes ett särskilt bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om ett anslag till bidragsgivningen på 2,1 milj. kr. och avstyrker
samtidigt två motioner, 1926 av Ingrid Hemmingsson (m) och Margareta
Gard (m) om avslag på regeringens förslag och 468 av Lars Werner m. fl.
(vpk) om utökad bidragsgivning till stöd för invandrarkvinnor. I den delen
har moderata samlingspartiet resp. vänsterpartiet kommunisterna reserverat
sig.
Regeringens anslagsframställningar i övrigt har inte gett utskottet
anledning till yttrande. De tillstyrks alltså.
F. Statlig personalpolitik m. m.
1. Central statlig personalutbildning
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen skall
dels godkänna de riktlinjer för styrning, organisation och finansiering av
den centrala statliga personalutbildningen som har förordats i propositionen,
dels för budgetåret 1984/85 anvisa
till F. 10 Personaladministration och personalutbildning: Förvaltnings
1
Riksdagen 1983/84.18saml. Nr 14
AU 1983/84:14
2
kostnader ett förslagsanslag av 8 837 000 kr.,
till F. 11 Personaladministration och personalutbildning: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
till F. 12 Bidrag till särskilda personalutbildningsåtgärder m.m. ett
förslagsanslag av 12 200 000 kr.
Motion
1983184:1937 av Bengt Kindbom (c)
I motionen yrkas att riksdagen med avslag på proposition 1983/84:100
bilaga 15 i den del det rör riktlinjer för den centrala statliga
personalutbildningens organisation hos regeringen begär förslag i enlighet
med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Statens institut för personaladministration och personalutbildning (SIPU)
är den centrala statliga serviceenheten för statliga myndigheter i fråga om
personaladministrativ konsultation och personalutbildning. Till myndigheten
är knuten en regional organisation som övertogs från den
personaladministrativa verksamhet som förr bedrevs av statens personalnämnd.
Den regionala organisationen består av kontor i Linköping, Kalmar,
Malmö, Göteborg, Karlstad, Sundsvall och Umeå. Dessutom driver SIPU
statens kursgård Sjudarhöjden i Sigtuna.
Utbildnings- och konsultationsverksamheten vid SIPU skall i princip
täckas med avgifter. Den årliga omsättningen ligger vid drygt 40 milj. kr.
Utgifterna och inkomsterna i den avgiftsbelagda verksamheten bokförs i
statsbudgeten på anslaget F. 11 Personaladministration och personalutbildning:
Uppdragsverksamhet. Detta anslag anvisas liksom andra anslag av
motsvarande typ med endast ett formellt belopp.
SIPU har som nämnts ställning som central myndighet. För myndighetsuppgifterna
disponerar SIPU ett särskilt anslag, F. 10 Personaladministration
och personalutbildning: Förvaltningskostnader. Detta uppgår innevarande
budgetår till 14 964 000 kr. Emellertid används delar av detta anslag
även till att finansiera utbildningskostnader, bl. a. för att utveckla nya
utbildningar. Dessutom har anslaget använts för att täcka underskott i
verksamheten vid regionkontoren.
Under senare år har tillkommit en särskild satsning på utbildning av chefer
i statsförvaltningen. I 1982 års budgetproposition, bilagan*Gemensamma
frågor, lades fram en treårig plan för utbildning av statsförvaltningens högre
chefer till beräknad årlig kostnad av i runt tal 7 milj. kr. Denna utbildning
bekostas från anslaget Utbildning av högre chefer inom statsförvaltningen,
som innevarande budgetår är uppfört med 6 540 000 kr.
I årets budgetproposition föreslås delvis nya riktlinjer för den centrala
personalutbildningen. SIPU skall liksom hittills vara central myndighet med
AU 1983/84:14
3
expertroll i frågor om personalutbildning i statsförvaltningen. Vidare är det
avsett att huvuddelen av utbildningsverksamheten även i fortsättningen skall
vara avgiftsfinansierad. En konsekvens av avgiftsfinansieringen är att
utbildningen till sin inriktning och omfattning kommer att styras av
myndigheternas efterfrågan. Detta är vad som avsetts med finansieringsformen,
men enligt civilministerns bedömning finns det behov även av en
”central, generell utbildning som inte direkt motsvaras av myndigheternas
efterfrågan”. Därmed avses främst utbildningar som syftar till att stödja
förändringar i statsförvaltningen. Till förändringarna hör att kravet på
hushållning med de statliga utgifterna medför att nya uppgifter måste kunna
mötas med rationaliseringar och omprioriteringar av verksamheten. Vidare
ställer neddragningar i statsförvaltningen skärpta krav på en offensiv
personalpolitik. Utbildningen ses som ett av de medel som kan underlätta
omställningarna. I propositionen utvecklas synpunkter av detta slag närmare
av civilministern. Han understryker sammanfattningsvis att den centrala
personalutbildningen tydligare än hittills varit fallet bör ses som ett av
regeringens instrument att effektivisera statsförvaltningen.
Från dessa utgångspunkter föreslås att det på statens budget uppförs ett
nytt anslag för personalutbildningen, benämnt Bidrag till särskilda
personalutbildningsåtgärder m. m. Till anslaget förs dels utbildningskostnader
av det slag som hittills belastat SIPU:s myndighetsanslag, dels
kostnaderna för chefsutbildningen. Det särskilda anslaget för chefsutbildningen
utgår därmed ur statsbudgeten. Den chefsutbildning som pågått
föreslås bli fullföljd, men den från början avsedda treårsperioden föreslås bli
förlängd med ett år inom en oförändrad kostnadsram. I övrigt skall anslaget
användas för de särskilda utbildningsåtgärder regeringen finner angelägna
och som kommer att genomföras av bl. a. SIPU. Utgifterna under det nya
anslaget beräknas för nästa budgetår till 12,2 milj. kr.
Den föreslagna omdisponeringen av medlen för utbildningsåtgärder
medför att SIPU:s myndighetsanslag, dvs. anslaget Personaladministration
och personalutbildning: Förvaltningskostnader kan reduceras från nuvarande
belopp om ca 15 milj. kr. till 8 837 000 kr. Därvid har i propositionen
förutsatts att regionkontoren vid utgången av detta budgetår upphör som
organisatoriska enheter. Detta väntas medföra en ytterligare minskning av
medelsbehovet under anslaget med 1,2 milj. kr.
Bengt Kindbom (c), som i motion 1937 yrkar avslag på propositionens
förslag till riktlinjer för den centrala personalutbildningen, vänder sig främst
mot tanken att den nuvarande regionala organisationen skall försvinna. Han
befarar att detta kommer att leda till en utökad central verksamhet i
Stockholmsområdet, vilket sägs strida mot den regionalpolitiska målsättningen
att decentralisera statlig verksamhet från det området.
Såsom utskottet berört i tidigare sammanhang fick SIPU redan från början
ekonomiska problem. Till dessa hör att regionkontoren trots rationaliseringar
fortsatt att gå med betydande underskott. Som nyss sagts har SIPU att i
1* Riksdagen 1983184. 18saml. Nr 14
AU 1983/84:14
4
konkurrens med andra utbildningsanordnare driva en verksamhet som
ekonomiskt skall gå ihop. Det framstår mot den bakgrunden som rimligt att
SIPU får möjlighet att avveckla förlustbringande enheter. Därmed är inte
sagt att detta skall leda till en centralisering av utbildningen. Tvärtom är det
av olika skäl angeläget att det bedrivs en fortsatt utbildningsverksamhet på
regional och lokal nivå, och det gärna i ökad omfattning. Man får emellertid
räkna med att detta kommer att ske i nya organisatoriska former. Ett
exempel härpå är de i både propositionen och motionen nämnda försöken att
låta länsstyrelserna samordna utbildningsbehoven hos regionala och lokala
statliga organ. Enligt utskottets mening är det betydelsefullt att det görs
ytterligare försök av denna och liknande typ.
Med de nu gjorda uttalandena ställer sig utskottet bakom regeringens
förslag till nya riktlinjer för den centrala statliga personalutbildningen och
avstyrker sålunda motionens avslagsyrkande. Medelsberäkningen under de
aktuella anslagen godtas av utskottet, som alltså hemställer
E beträffande riktlinjer för central personalutbildning
att riksdagen med avslag på motion 1983/84:1937 godkänner de i
propositionen förordade riktlinjerna för styrning, organisation och
finansiering av den centrala statliga personalutbildningen,
2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Personaladministration
och personalutbildning: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 8 837 000 kr.,
3. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Personaladministration
och personalutbildning: Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
4. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Bidrag till
särskilda personalutbildningsåtgärder m. m. förbudgetåret 1984/85
anvisar ett förslagsanslag av 12 200 000 kr.
2. Statens arbetsgivarverk m. fl. anslag
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna F1-F 9 samt
F13-F18 och hemställer
1.att riksdagen till Statens arbetsgivarverk för budgetåret 1984/85
anvisar ett förslagsanslag av 30 222 000 kr.,
2. att riksdagen till Statens förhandlingsråd för budgetåret 1984/85
anvisar ett förslagsanslag av 2 190 000 kr.,
3. att riksdagen till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 47 415 000 kr.,
4. att riksdagen till Statlig personaladministrativ informationsbehandling
för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
5. att riksdagen till Avlöningar till personal på indragningsstat för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 50 000 kr.,
AU 1983/84:14
5
6. att riksdagen till Statens personalbostadsdelegation för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 500 000 kr.,
7. att riksdagen till Statens arbetsmarknadsnämnd för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 21 519 000 kr.,
8. att riksdagen till Lönekostnader vid viss omskolning och
omplacering för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av
55 000 000 kr.,
9. att riksdagen till Vissa trygghetsåtgärder för lärare för budgetåret
1984/85 anvisar ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.,
10. att riksdagen till Bidrag till stiftelsen Statshälsan för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 225 000 000 kr.,
11. att riksdagen till Statens arbetsmiljönämnd för budgetåret 1984/85
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.,
12. att riksdagen till Viss förslagsverksamhet m. m. för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 150 000 kr.,
13. att riksdagen till Vissa skadeersättningar m. m. för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 100 000 kr.,
14. att riksdagen till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
15. att riksdagen till Externa arbetstagarkonsulter för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 5 794 000 kr.
H. Övriga ändamål
3. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
Propositionen
Under punkt H5 föreslår regeringen att riksdagen skall till Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1984/85 anvisa
ett förslagsanslag av 2 100 000 kr.
Motionerna
1983/84:468 av Lars Werner m.fl. (vpk)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag
innebärande
1. att det centrala stödet för fristående kvinnoorganisationer även öppnas
för kvinnosammanslutningar inom de nationella riksförbunden,
2. att ett förslagsanslag på 2 000 000 kr. avsätts för stöd åt verksamhet
bland invandrarkvinnor inom kvinnoorganisationer med huvudsakligen
svenska medlemmar.
Beträffande motiveringen hänvisas till motion 1983/84:465.
1983184:1926 av Ingrid Hemmingsson (m) och Margareta Gard (m)
AU 1983/84:14
6
1 motionen yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att till Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1984/85 anvisa
2 100 000 kr. samt
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av det s. k.
projektbidraget till kvinnoorganisationer i enlighet med vad som förordas i
motionen.
Utskottet
På våren 1982 infördes ett statligt stöd till kvinnoorganisationerna, dvs.
organisationer som i första hand arbetar för att förbättra kvinnans ställning i
samhället och för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Vid 1982 års riksdagsbehandling yrkades i en motion att riksdagen skulle
avslå förslaget om bidrag till kvinnoorganisationerna. Vid utskottets
behandling av frågan i betänkandet AU 1981/82:24 anslöt sig moderata
samlingspartiets företrädare i en reservation till avslagsyrkandet. Reservanterna
anförde förutom statsfinansiella skäl även den invändningen att
eftersom bidragen främst skulle tillfalla de politiska partiernas kvinnoförbund
så fanns det risk för att moderpartierna skulle komma att ägna
jämställdhetsfrågorna mindre uppmärksamhet. Detta skulle i sin tur kunna
leda till ett permanent behov av särskilda kvinnoförbund.
Vidare ifrågasatte reservanterna det stöd som kan utgå till kvinnoorganisationerna
i form av s. k. projektbidrag. De förespråkade att dessa bidrag helt
eller delvis borde omformas till ett generellt bidrag till de icke-partipolitiska
kvinnoorganisationerna.
I budgetpropositionen föreslår regeringen ett anslag om 2,1 milj. kr. för
den fortsatta bidragsgivningen till kvinnoorganisationerna. När Ingrid
Hemmingsson (m) och Margareta Gard (m) i motion 1926 yrkar att denna
anslagsframställning skall avslås så sker det med argument av det slag som
ovan redovisats. Även yrkandet i samma motion om projektbidragen
anknyter till de synpunkter som tidigare reservationsvis anförts av moderata
samlingspartiets företrädare i utskottet.
Vid bidragets tillkomst fästes särskilt avseende vid den vikt som måste
tillmätas kvinnoorganisationernas roll i vårt samhälle. Utskottet ansåg att det
på grund härav i längden inte kunde godtas att dessa organisationer i motsats
till andra jämförbara folkrörelser skulle stå utan någon form av reguljärt
statligt stöd. Ett sådant stöd borde därför införas. Utskottets ställningstagande
vann en bred anslutning i riksdagen. Mot denna bakgrund och med hänsyn
till att motionärerna inte anfört nya omständigheter som skulle motivera en
ändrad ståndpunkt från riksdagens sida avstyrks motionens avslagsyrkande.
Med detta ställningstagande saknas anledning att närmare gå in på
motionens andra yrkande att omforma projektbidragen till ett stöd av
generell karaktär. Även detta yrkande avstyrks.
AU 1983/84:14
7
I vpk:s motion .468 yrkas att riksdagen skall uttala sig för att den nu aktuella
bidragsverksamheten skall utsträckas att gälla även kvinnosektioner som
verkar inom invandrarorganisationerna. Som motiv för förslaget anförs i
motionen att invandrarkvinnorna ansett det lämpligt och naturligt att verka
inom sina nationella riksförbund. Till den verksamheten kan endast utgå
projektbidrag från bl. a. statens invandrarverk.
Till invandrarorganisationerna utgår sedan mitten av 1970-talet ett
reguljärt stöd från tionde huvudtitelns anslag Åtgärder för invandrare. Från
anslaget bekostas också projektbidrag. Denna bidragsgivning prövas f. n. av
invandrarpolitiska kommittén med utgångspunkt i att organisationerna skall
få ökade möjligheter att själva avgöra vilka åtgärder som bör prioriteras
inom ramen för de resurser som står till förfogande. Resultatet av
kommitténs arbete bör inte föregripas med åtgärder av det slag som föreslås i
motionen, utan den avstyrks i den aktuella delen.
I samma motion föreslår vpk att det skall anslås ett belopp av 2 milj. kr.
som bidrag till kvinnoorganisationer med huvudsakligen svenska medlemmar
för verksamhet bland invandrarkvinnor. Utskottet är inte berett att
föreslå att det anvisas medel till projektbidrag av detta slag vid sidan av den
medelstilldelning som sker över det nyssnämnda anslaget Åtgärder för
invandrare. Utskottet avstyrker därför motionen även i denna del.
Det ovan anförda innebär sammanfattningsvis att anslaget bör anvisas med
det belopp regeringen har begärt.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på
motionerna 1983/84:468 och 1983/84:1926 till Bidrag till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 2 100 000 kr.
4. Återstående anslag
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna H 3, H 4 och H 6
och hemställer
1. att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder m. m. för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 800 000 kr.,
2. att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och pensioner
m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av
2 000 000 000 kr.,
3. beträffande Chef för regeringskansliets förvaltningskontor
att riksdagen bemyndigar regeringen att för chefen för
regeringskansliets förvaltningskontor inrätta en tjänst med
beteckningen Cp,
AU 1983/84:14
8
4. att riksdagen till Regeringskansliets förvaltningskontor för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag av 179 639 000 kr.
Stockholm den 23 februari 1984
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND
Närvarande: Frida Berglund (s). Alf Wennerfors (m), Erik Johansson (s),
Lars Ulander (s), Anders Flögmark (m), Marianne Stålberg (s), Karin
Flodström (s), Arne Fransson (c), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s),
Ingrid Hemmingsson (m), Bo Nilsson (s), Håkan Stjernlöf (m), Ingvar
Karlsson i Bengtsfors (c) och Alexander Chrisopoulos (vpk).
Reservationer
Vid punkt 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
1. Alf Wennerfors, Anders Högmark, Ingrid Hemmingsson och Håkan
Stjernlöf (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar ”Vid bidragets”
och på s. 7 slutar ”har begärt” bort ha följande lydelse:
Det akselia bidraget tillfaller till större delen de politiska kvinnoorganisationerna
och kan därför i realiteten betraktas som ett nytt partistöd. Ett stöd
med sådan inriktning kan inte anses motiverat i ett läge då kravet på en stram
hushållning med statens resurser gör det nödvändigt att ompröva tidigare
gjorda utgiftsåtaganden. I enlighet med yrkandet i motion 1926 bör
regeringens anslagsframställning avslås och bidragsverksamheten upphöra.
Vid sidan av det nu behandlade reguljära bidraget till den centrala
verksamheten har kvinnoorganisationerna möjlighet att från olika håll få
bidrag till särskilda projekt. Bidrag av den typen har nackdelen att de alltför
mycket styr organisationerna i stället för att stödja dem. De leder därmed till
ryckighet i organisationernas planering. Såsom föreslås i motion 1926 bör det
prövas om inte projektbidragen helt eller delvis kan omformas till ett
generellt bidrag till de icke-partipolitiska organisationerna. Regeringen bör
överväga den frågan och lägga fram förslag härom till riksdagen.
Av de ovan redovisade ställningstagandena följer att utskottet inte kan
ställa sig bakom förslaget i vpk-motionen 468 om en väsentligt vidgad
bidragsgivning till förmån för invandrarkvinnorna. I sammanhanget kan
erinras om att det ingår i invandrarpolitiska kommitténs uppdrag att föreslå
ett nytt system för det statliga stödet till invandrar- och minoritetsorganisationerna.