AU 1983/84
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1983/84:1
om statlig personalpolitik
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande sju motioner som rör olika frågor
inom den statliga personalpolitiken.
I två motioner, 821 av Oskar Lindkvist (s) och Stig Olsson (s) och 1049 av
Tommy Franzén (vpk) och Bertil Måbrink (vpk), begärs en översyn av
reglerna rörande förordnandepension som gäller för ett antal högre tjänster
på det statliga området. Motionärerna är kritiska mot bristen på samordning
mellan förordnandepensionen och lön från privat och kommunal sektor.
Utskottet hänvisar till att frågan om förordnandepensionerna kommer att ses
över av den nytillsatta kommitté som skall utreda de statliga myndigheternas
ledningsorganisation. Motionerna bör därför inte föranleda någon ytterligare
åtgärd. Vpk:s företrädare i utskottet reserverar sig för bifall till motionerna.
Pär Granstedt m. fl. (c) har väckt en motion 1518 med förslag om
utredning av det sociala skyddet vid deltidsarbete. Motionen avstyrks med
hänsyn till dels redan genomfört utredningsarbete, dels att flertalet kvarstående
ojämnheter på detta område rör avtalsbestämda förmåner.
Utskottet avstyrker även två andra motioner med hänvisning till att det rör
frågor som bör handhas av de avtalsslutande parterna. Det gäller motion 501
av Lilly Bergander m. fl. (s) om att utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets
tjänst” skall kunna utgå i form av trätelefonen Diavox och motion 1516 av
Ove Eriksson (m) om vissa påstådda orättvisor på det statliga pensionsområdet.
Allan Ekström (m) begär i motion 152 större öppenhet i det förfarande
som föregår regeringens tillsättning av de s. k. anmälningstjänsterna.
Motionen avstyrks med hänvisning till att nya regler med detta syfte har
beslutats av regeringen. Fr. o. m. den 1 januari 1983 skall myndigheterna
således använda sig av s. k. intresseannonsering vid rekrytering av dessa
chefstjänster. Vissa undantag från denna regel har dock gjorts för bl. a. ett
antal högre juristtjänster. Moderata samlingspartiets företrädare reserverar
sig till förmån för bifall till motionen.
Utskottet behandlar avslutningsvis motion 2058 av Stig Gustafsson m. fl.
(s) om åtgärder för förbättrad anställningstrygghet för statsanställda. Motionen
avstyrks med hänvisning till det preliminära trygghetsavtal som slutits på
det statliga området och som i sin slutliga form avses träda i kraft den 1
januari 1984.
1 Riksdagen 1983184.18 samt. Nr 1
AU 1983/84:1
2
Motionsyrkandena
1982183:152 av Allan Ekström (m)
I motionen yrkas att riksdagen uttalar att de s. k. anmälningstjänsterna
tillsätts efter samma förfarande som gäller för de s. k. förslagstjänsterna.
1982183:501 av Lilly Bergander m. fl. (s)
I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att trätelefonen Diavox ingår som alternativt
förtjänsttecken.
1982183:821 av Oskar Lindkvist (s) och Stig Olsson (s)
I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen angående en översyn av reglerna rörande
förordnandepension.
1982183:1049 av Tommy Franzén (vpk) och Bertil Måbrink (vpk)
I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande översyn av det statliga systemet med
förordnandepension.
1982/83:1516 av Ove Eriksson (m)
I motionen yrkas att riksdagen som sin mening uttalar att åtgärder bör
vidtas för att undanröja sådana orättvisor för stats- och kommunalanställda
som anförts i motionen.
1982183:1518 av Pär Granstedt m. fl. (c)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av
de deltidsarbetandes villkor, i första hand på den statliga arbetsmarknaden.
1982/83:2058 av Stig Gustafsson m. fl. (s)
I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som anförts i motionen om arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för statsanställda.
Tillsättning av vissa högre statliga chefstjänster
Motionen
I motion 152 tar Allan Ekström (m) upp frågan om förfarandet vid
tillsättning av vissa högre statliga chefstjänster. Motionären framhåller att
kravet på full offentlighet och insyn är en viktig garanti för att tillsättande av
tjänst sker enbart på sakliga grunder. I motionen begärs därför att de s. k.
anmälningstjänsterna tillsätts efter samma förfarande som gäller för de s. k.
förslagstjänsterna.
AU 1983/84:1
3
Gällande regler
Grundläggande bestämmelser om tillsättning av statliga tjänster finns i
regeringsformen och i lagen (1976:100) om offentlig anställning. Enligt
regeringsformen (11 kap. 9 §) skall sådana tjänster tillsättas av regeringen
eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Där anges även att
hänsyn skall tas endast till sakliga grunder som förtjänst och skicklighet. Det
är därmed fastslaget att tjänstetillsättningar skall göras på objektiva grunder
utan hänsynstagande till ovidkommande omständigheter.
Närmare föreskrifter om anställningsförfarandet skall enligt lagen om
offentlig anställning (4 kap. 8 §) meddelas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter finns bl. a. i anställningsförordningen.
De av regeringen tillsatta tjänsterna är av tre slag, nämligen verkschefstjänster
m. fl., anmälningstjänster och förslagstjänster.
Verkschef stjänster m. fl. tillsätts utan föregående ansöknings- eller anmälningsförfarande.
Frågor om deras tillsättande tas av regeringen upp formlöst
på föredragning av departementschefen eller annat statsråd. Till denna
grupp hör de högsta tjänsterna inom statsförvaltningen som verkschef,
landshövding, justitieråd, regeringsråd, president i hovrätt och kammarrätt,
justitiekansler, riksåklagare, överdirektör, högre militär chef m. fl.
De s. k. anmälningstjänsterna tillsätts efter en speciell anmälan som i
allmänhet skall göras av chefen för den aktuella myndigheten. Anmälningen
innebär att regeringen underrättas om att en tjänst har blivit ledig och bör
återbesättas. Anmälningsförfarandet är oreglerat och kan ske mer eller
mindre informellt. Ofta kompletterar verkschefen sin anmälan med en
rekommendation till förmån för en viss kandidat. Till anmälningstjänsterna
hör tjänster som avdelningschef och därmed jämförbara tjänster på verksledande
eller motsvarande nivå, t. ex. tjänst som skolråd, hovrätts- eller
kammarrättslagmän, lagmän i någon av de tre största tingsrätterna och
länsrätterna, biträdande riksåklagare och överåklagare. Dit hör också det
stora antalet tjänster närmast under verksledningsnivå, dvs. generellt sett
byråchefstjänster och vissa ordinarie tjänster som tillsätts med förordnande
för bestämd tid.
Tillsättning av anmälningstjänsterna behövde tidigare inte föregås av
något ansökningsförfarande. I utredningen (Ds B 1982:4) Statliga chefsfrågor
föreslås dock ett öppnare tillsättningsförfarande. En sådan öppenhet har
enligt utredningen ett värde i sig. Den medverkar till att stärka allmänhetens
förtroende för myndigheterna och ansluter f. ö. till den unika offentlighetsprincipen
som traditionellt präglar den svenska statsförvaltningen. Vidare
konstaterades bl. a. att det är av principiell och praktisk betydelse att den
ofta vida krets av presumtiva lämpliga kandidater som kan finnas till många
statliga tjänster - dock knappast till de allra högsta chefstjänsterna (verkschefer
m. fl.) - ges tillfälle att anmäla sitt intresse för en ledig post.
AU 1983/84:1
4
Efter förslag av utredningen beslöt regeringen i juni 1982 att efter den 1
januari 1983 skall tillsättningen av en anmäiningstjänst föregås av s. k.
intresseannonsering. Den lediga tjänsten skall således om inte särskilda skäl
föranleder annat annonseras i Post- och Inrikes Tidningar. Annonsen bör
dessutom införas i myndighetens personaltidning och anslås på dess anslagstavla.
I annonsen skall de som är intresserade av anställningen uppmanas att
skriftligen eller muntligen ge sig till känna hos myndigheten. Föreskrifter om
intresseannonseringen har tagits in i anställningsförordningen (10 a §).
Syftet med reformen är att genom en större öppenhet bredda rekryteringsunderlaget
inför tillsättningen av chefstjänster och därigenom underlätta
chefsrörligheten inte bara mellan myndigheterna inbördes utan också mellan
myndigheterna och övriga sektorer av arbetsmarknaden.
Regeringen har för en del tjänster gjort undantag från regeln om
intresseannonsering. Sådana undantag framgår av myndigheternas instruktioner.
Bland de tjänster som har undantagits märks hovrättslagmän,
kammarrättslagmän, lagmän i Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter
samt lagmän vid länsrätterna i Stockholms län, Malmöhus län samt
Göteborgs och Bohus län. Undantag har också gjorts för bostadsdomare och
hyresråd.
De s. k. förslagstjänsterna tillsätts efter ett i bestämd ordning upprättat
förslag av en myndighet under regeringen, ibland en speciell förslagsnämnd.
Till denna grupp hör t. ex. professurer, en del domartjänster och vissa
läkartjänster. Dit hör också bl. a. tjänster som avdelningschef, länspolischef,
enhetschef m. fl. vid länsstyrelserna.
För flertalet av dessa tjänster skall regelmässigt ett anställningsförfarande
tillämpas. Regler härom återfinns i 10 § anställningsförordningen. I enlighet
härmed skall myndigheten utfärda en ledigkungörelse i Post- och Inrikes
Tidningar eller, efter medgivande av regeringen, i annan publikation och
dessutom anslå kungörelsen på myndighetens anslagstavla. Efter ansökningstiden,
som är tre veckor, skall myndigheten föreslå den sökande som
bör få tjänsten. I bland skall också anges vilka kandidater som bör komma i
andra och tredje rummet. Myndighetens förslag skall genast anslås på
myndighetens anslagstavla. Förslaget kan överklagas.
Utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst”
Motionen
Lilly Bergander m. fl. (s) föreslår i motion 501 att utmärkelsen ”För nit
och redlighet i rikets tjänst” alternativt skall kunna bestå av trätelefonen
Diavox. Enligt motionärerna skulle det bli en populär gåva för de anställda
och dessutom vara en stimulans för det statliga företag som tagit fram denna
produkt.
AU 1983/84:1
5
Gällande regler
Enligt kungörelsen om utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst”
(1974:225, senast ändrad 1981:733) skall utmärkelsen tilldelas den som visat
nit och redlighet såsom anställd hos staten under minst 30 år. Om den
anställde avgår med pension eller om annan särskild anledning föreligger kan
utmärkelsen komma i fråga redan efter 25 års anställning. Med anställning
hos staten jämställs anställning hos skogsvårdsstyrelse samt, om inte
särskilda skäl föranleder annat, anställning i verksamhet som har blivit
förstatligad.
Utmärkelsen består av ett ur, ett signerat konstglas eller en medalj efter
den belönades val. År 1982 erhöll 5 815 personer utmärkelsen. Av dessa
valde 7,4 % medalj, 54,8 % ur och 37,8 % kristallskål.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen har tidigare behandlat förslag om ändring av reglerna för
tjänsteutmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst”. Vid 1978/79 års
riksmöte begärdes i en motion en utredning av flera alternativ till de
nuvarande tjänsteårsgratifikationerna. Motionärerna tänkte i första hand på
möjligheten för den som är berättigad till gratifikation att få översänt en
motsvarande penningsumma till ett internationellt ändamål eller till någon
form av hjälpverksamhet. Arbetsmarknadsutskottet anförde i sitt av riksdagen
godkända betänkande (AU 1979/80:1), liksom vid tidigare tillfällen då
ändringar av reglerna för utmärkelsen aktualiserats, att hithörande problem i
första hand bör lösas av staten och de anställdas organisationer gemensamt.
Utskottet var därför inte berett att föreslå att riksdagen skulle ta något
initiativ i frågan. Motionen avstyrktes.
F örordnandepension
Motionerna
Oskar Lindkvist (s) och Stig Olsson (s) tar i motion 821 upp frågan om
samordning mellan lön från förvärvsarbete och pension för vissa tjänstemän
inom den statliga förvaltningen. Det gäller ett antal högre tjänster som
tillsätts med förordnande på bestämd tid. Innehavarna av dessa tjänster har
om deras förordnande upphör eller inte förnyas rätt till s. k. förordnandepension.
Denna pension reduceras inte enligt motionärerna om den avgående
tjänstemannen får nytt arbete utanför den statliga eller kommunala
sektorn. Motionärerna hänvisar till hur denna fråga har lösts för bl. a.
politiskt förtroendevalda inom den kommunala sektorn. Detta synsätt bör
också tillämpas på dessa tjänster. I motionen föreslås att reglerna för
förordnandepension ses över i syfte att undvika pensionsförmåner som är
1* Riksdagen 1983/84.18sami Nr 1
AU 1983/84:1
6
uppenbart stötande. Det bör ankomma på regeringen att avgöra formerna
för översynen.
Även Tommy Franzén (vpk) och Bertil Måbrink (vpk) kräver i motion
1049, med i huvudsak samma motivering, att en översyn görs av det statliga
systemet med förordnandepension.
Gällande regler m. m.
I förordningen (1959:288) om förordnandepension föreskrivs vissa tillägg
till och undantag från bestämmelserna i allmänt pensionsavtal för statliga och
vissa andra tjänstemän (allmänna pensionsavtalet). Förordningen tillämpas
på sådana ordinarie tjänstemän som tillsätts med förordnande för bestämd
tid med undantag för militära tjänster och tjänster som avses i tjänsteförteckningsavtal
för undervisningsområdet (TFU) och tjänst som rektor vid statliga
högskoleenheter.
En förordnandetjänsteman som lämnar sin tjänst före pensioneringsperiodens
nedre gräns har rätt till förordnandepension i stället för egenlivränta om
tjänsten har innehafts minst tolv år i oavbruten följd. Detta gäller även om
tjänstemannen fått förordnandet upphävt på egen begäran före förordnandetidens
utgång eller om tjänstemannen, när förordnandet löper ut efter eget
önskemål, inte får det förnyat. En förutsättning för rätten till förordnandepension
är dock att förordnandetjänstemannen inte övergår till annan
anställning med statlig pensionsrätt eller till anställning med sådan ickestatlig
pensionsrätt med vilken samordning skall ske.
Tjänsteman som haft förordnande kortare tid än tolv år har rätt till
förordnandepension motsvarande förtidspension om anledningen till avgången
är en annan än egen önskan. En förutsättning är dock att han eller
hon inte övergår till annan tjänst med statlig pensionsrätt. Om förordnandet,
som innehafts kortare tid än tolv år, upphävs eller inte förnyas på
tjänstemannens egen begäran kan förordnandepension motsvarande förtidspension
ändå utgå om avgången anses önskvärd från allmän synpunkt.
Har tjänsten innehafts minst tolv år utgår hel förordnandepension. Sådan
pensions normalbelopp är 65 % av pensionsunderlaget. Om förordnandetjänsten
innehafts mindre än tolv år minskas pensionen med 1/160 för varje
full fjärdedel av år, varmed den tid tjänsten innehafts understiger tolv år,
dock med högst 24/160 eller 15 %. Om tjänstemannen avgår på grund av
egen önskan och har innehaft tjänsten mindre än 18 år och inte uppnått 55 års
ålder minskas pensionen med en sjättedel för varje påbörjat antal av fem år
varmed levnadsåldern vid avgången understiger 55 år, dock med högst tre
sjättedelar.
Förordnandepensionen utgår normalt fr. o. m. dagen efter avgången från
tjänsten. I vissa fall utgår betalningen dock först från pensioneringsperiodens
nedre gräns. Det gäller då tjänstemannen på egen begäran fått förordnandet
upphävt före pensioneringsperiodens nedre gräns eller då han eller hon inte
AU 1983/84:1
7
fått förordnandet förnyat efter eget önskemål och fråga är om förordnandepension
som motsvarar förtidspension. Detsamma gäller då tjänstemannen
har rätt till förordnandepension som motsvarar förtidspension utan hinder av
att han eller hon i samband med avgången går över till annan tjänst med
statlig pensionsrätt.
Antal förordnandepensioner som beviljats på det statliga området under
perioden 1974 t. o. m. första halvåret 1983 framgår av nedanstående
sammanställning.
Förmånstagarens ålder |
Antal |
i % |
65 - 67 år |
29 |
27,6 |
60 - 64 år |
48 |
45,7 |
55 - 59 år |
18 |
17,2 |
50 - 54 år |
6 |
5,7 |
45 - 49 år |
4 |
3,8 |
Summa |
105 |
100,0 |
Det övervägande antalet förordnandepensioner (73 %) har utgått till
personer som varit över 60 år.
För den inom riksdagsförvaltningen som har förordnande för bestämd tid
tillämpas i pensionshänseende en ordning som helt motsvarar den som gäller
för förordnandetjänstemännen på det statliga området.
Heltidssysselsatta förtroendevalda inom kommuner och landsting
Enligt rekommendation från Kommunförbundet resp. Landstingsförbundet
skall egenpension i form av visstidspension utgå till förtroendevald som
före 65 års ålder avgår vid utgången av eller under en mandatperiod.
Pensionen utgår med 65 % av pensionsunderlaget multiplicerat med den för
pensionen gällande tjänstetidsfaktorn. Pensionen skall samordnas med
andra inkomster. Plar den förtroendevalde efter avgången inkomst på grund
av anställning, offentligt uppdrag eller annat förvärvsarbete skall visstidspensionen
minskas med 75 % av sådan inkomst multiplicerat med tjänstetidsfaktorn.
Från minskningen undantas dock dessförinnan ett belopp som per år
motsvarar basbeloppets storlek.
Utredning
Regeringen tillsatte i juli 1983 en kommitté med uppgift att se över de
statliga myndigheternas ledningsorganisation (dir. 1983:48). Arbetets tyngdpunkt
skall ligga på frågorna hur ledningen för myndigheterna bör utformas
för att garantera dessas effektivitet och en god samhällsservice samt
möjliggöra medborgerlig insyn och påverkan. När det gäller verkschefernas
ställning skall utredningen enligt sina direktiv överväga om den nuvarande
AU 1983/84:1
8
ordningen för förordnande och entledigande av verkschefer, inräknat
pensionsfrågorna, är den mest ändamålsenliga eller om regler och praxis bör
ändras i något hänseende. Förordnandeperiodernas längd skall granskas,
likaså längden av de sammanlagda perioderna i samma tjänst.
Vissa frågor inom den statliga pensioneringen
Motionen
I motion 1516 begär Ove Eriksson (m) att åtgärder vidtas för att undanröja
vissa påstådda orättvisor när det gäller pensionsförmåner för statsanställda.
Motionären tar upp tre fall där skillnader kan förekomma mellan privattjänstemän
och offentliganställda och mellan offentliganställda inbördes.
1. Två statstjänstemän i samma lönegrad går i pension strax före (A) resp.
efter (B) årsskiftet 1982-1983. Trots att B på grund av kalenderårsskiftet har
något högre avgångslön får A högre pension än B.
2. Riksdagen beslutade hösten 1982 om en extra höjning av basbeloppet
med 300 kr. att gälla fr. o. m. år 1984. Det höjda basbeloppet används dock
endast som underlag vid beräkning av folkpension och ATP, medan det
ursprungliga basbeloppet ligger till grund för beräkning av den statliga
kompletteringspensionen. Genom detta förfarande missgynnas enligt motionären
pensionerade tjänstemän från offentlig tjänst.
3. Statsanställda i de högre inkomstklasserna kan göra en stor personlig
vinst genom att någon månad före pensionering vid 65 års ålder säga upp sin
anställning. I stället för tjänstepension utgår därmed ATP, folkpension och
livränta. Dessa förmåner kan tillsammans bli betydligt större än om den
anställde valt att stå kvar i sin befattning och avgå med pension.
Regler för statlig tjänstepension
Tjänstepension till statliga och vissa andra tjänstemän regleras i allmänt
pensionsavtal slutet den 3 december 1974.1 avtalet anges de avsnitt i statens
allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) och anslutande författningar
som skall gälla som kollektivavtal.
Rätten till tjänstepensionsförmåner omfattar rätt till dels egenpensionsförmåner,
vilka utgörs av egenpension (ålderspension, sjukpension, förtidspension)
och egenlivränta (ålderslivränta, förtidslivränta), dels familjepensionsförmåner,
vilka utgörs av familjepension och familjelivränta.
Tjänstepensionsförmånerna är bruttopensionsförmåner. Därmed menas
att de samordnas med den allmänna pensionen (folkpension, allmän
tjänstepension m. m.). Undantag från denna regel är egenlivränta som är en
nettoförmån. Den samordnas således inte med samtidigt utgående socialförsäkringsförmåner.
Vid beräkning av egenpensionsförmånens storlek tas hänsyn till löneun -
AU 1983/84:1
9
derlag och tjänstetidsfaktor. Nedan lämnas en kortfattad redogörelse för
dessa begrepp.
Löneunderlag för tjänstepension (pensionsunderlag) beräknas på grundval
av den pensionslön enligt statens pensionslöneförordning (1959:286) som
gällt för arbetstagaren under året före avgångsåret. Pensionslönen utgör i
princip den högsta månadslönen inom lönegraden. I pensionslönen inräknas
dock icke mer än hälften av det belopp varmed månadslönen överstiger
167 % av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som
gäller vid årets ingång. Belopp som överstiger 250 % av basbeloppet
medräknas inte. Pensionslönen ökas efter vissa regler, om arbetstagaren haft
extra tjänstetidsklass eller vissa lönetillägg som är pensionsgrundande.
Löneunderlag för livränta (livränteunderlag) utgör 95 % av det pensionsunderlag
som skulle ha gällt om avgånen hade avsett tjänstepension.
Med tjänstetidsfaktor avses i princip förhållandet mellan det antal tjänsteår
som arbetstagaren får tillgodoräkna sig och det antal tjänsteår som erfordras
för hel tjänstepensionsförmån. Vid hel tjänstepensionsförmån är tjänstetidsfaktorn
lika med 1.
Egenpensionsförmånens storlek (normalbelopp) bestäms på grundval av
arbetstagarens tjänstetidsfaktor och hans pensionsunderlag alternativt livränteunderlag.
Normalbeloppet av hel egenpension är 65 % av pensionsunderlaget.
Till egenpensionens normalbelopp läggs fr. o. m. den månad
varunder den pensionsberättigade fyller 65 år ett särskilt belopp (egenpensionstillägg).
Tilläggsbeloppet utgör 3,1 % av det basbelopp som gäller för
den månad då tilläggsbeloppet börjar utgå.
Normalbeloppet av hel egenlivränta är lika med summan av dels 10 % av
livränteunderlaget till den del detta inte överstiger en tolftedel av sju och en
halv gånger det basbelopp som gällde vid ingången av året före avgångsåret,
dels 65 % av återstående del av underlaget.
Egenpensionen och egenlivräntan är värdesäkrade genom anknytning till
basbeloppet. Värdesäkringen sker med utgångspunkt i det basbelopp som
gällde för juli månad året före avgångsåret. Någon värdesäkring av egenlivräntans
normalbelopp finns inte för tiden från anställningens upphörande
t. o. m. den 1 juli året före det år förmånen börjar utbetalas.
Basbelopp
Reglerna för beräkning av basbeloppet finns i 1 kap. 6 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Före år 1981 fastställdes basbeloppet för varje månad
på grundval av konsumentprisindex två månader före den månad basbeloppet
avsåg att gälla.
På hösten 1980 beslöt riksdagen om ändring av beräkningsgrunderna vid
fastställande av basbeloppet (prop. 1980/81:20, SfU 14). Ändringen innebar
att man vid beräkningen av förändringar i det allmänna prisläget inte längre
tog hänsyn till indirekta skatter, tullar, avgifter och ändringar i energipriser
AU 1983/84:1
10
samt att tillägg gjordes för subventioner. De ändrade reglerna tillämpades
första gången vid fastställande av basbeloppet för januari 1981.
Fr. o. m. den 1 januari 1982 fastställs basbeloppet en gång per år i stället
för som tidigare varje månad under året (prop. 1981/82:50, SfU 6).
Basbeloppet räknas nu fram genom en jämförelse mellan det tal som anger
förhållandet mellan det allmänna prisläget i november året före det år som
basbeloppet avser och prisläget i juni 1980. För år 1982 var basbeloppet
17 800 kr. För år 1983 har basbeloppet fastställts till 19 400 kr.
Beslutet att fastställa basbeloppet endast en gång per år medför att ingen
kompensation utges under det löpande kalenderåret för de prisstegringar
som sker under året.
I december 1982 beslöt riksdagen om en återgång till de ursprungliga
bestämmelserna för beräkning av basbeloppet (prop. 1982/83:55, SfU 13).
Dessa regler, som således fullt ut tar hänsyn till förändringar i det allmänna
prisläget, gäller fr. o. m. den 1 januari 1983. Ändringen slår därmed igenom
första gången vid beräkningen av basbeloppet för år 1984.
Basbeloppet skall även fortsättningsvis fastställas för kalenderår. För att
ge en viss kompensation för prisökningar under året beslöts samtidigt att en
extra höjning av pensionsbeloppen skulle genomföras den 1 januari 1983.
Höjningen fick formen av ett särskilt tilläggsbelopp till basbeloppet på 300
kr. Det innebär att vid beräkning av de pensionsförmåner och därmed
jämförliga ersättningar som utbetalas från den allmänna försäkringen skall
det fastställda basbeloppet som gäller fr. o. m. den 1 januari 1983 höjas med
300 kr. För år 1983 innebär detta en höjning från 19 400 kr. till 19 700 kr.
Lagen (1982:1232) om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av
pensionsförmåner gäller vid beräkning av bl. a. folkpension, allmän tilläggspension,
pensionstillskott, hustrutillägg och livränta. Däremot omfattar
lagen inte beräkning av kompletteringspensionen inom ramen för den
statliga tjänstepensionen. Denna del regleras i avtal den 12 april 1983 mellan
statens arbetsgivarverk och de statsanställdas organisationer.
I enlighet härmed skall fr. o. m. den 1 juni 1983 den statliga bruttopensionsförmånen
minskas med socialförsäkringsförmåner som beräknas utan
hänsyn till det särskilda tilläggsbeloppet till basbeloppet. För den som den 31
maj 1983 har rätt till statlig bruttopensionsförmån utges i förekommande fall
ett engångsbelopp som svarar mot fem gånger skillnaden mellan förmånens
månadsbelopp efter ovan vidtagna ändring och månadsbeloppet före ändringen.
Kommentarer till motionen
Den statliga egenpensionen i form av ålderspension beräknas i princip
efter följande formel:
0.65 x löneunderlaget x tjänstetidsfaktorn x basbeloppsfaktorn
AU 1983/84:1
11
I sammanhanget bortses från höjningar av pensionen på grund av
lönetillägg och tilläggsbelopp till pensionen.
För att illustrera det i motionen påtalade förhållandet om olikheter i
pensionsutfallet jämförs nedan den beräknade pensionen för två statstjänstemän
som går i pension i december 1983 (A) resp. januari 1984 (B).
Löneunderlaget beräknas utifrån den högsta tjänstetidsklassen i lönegrad 25.
Tjänstetidsfaktorn antas vara 1 i båda fallen. B är basbeloppets storlek den
månad som beräkningen avser.
A:s pension: 0,65 x 12 910 x -2 = 0,47 B
dec. 1982 17 800 juli 19g2
B:s pension: 0,65 x 13 335 x —■- ^ = 0,45 B
dec. 1983 19 400 ju|i i983
Sorn framgår av beräkningen ovan kommer A att få högre pension än B
trots att B går i pension senare och med ett större pensionsunderlag. Detta
förklaras av att löneutvecklingen mellan december 1982 och december 1983
har varit långsammare än prisutvecklingen mellan november 1981 och
november 1982 som i sin tur bestämmer basbeloppens storlek för juli 1982
resp. 1983. Vid en reallönestegring under denna period hade B:s pension
varit större än A:s.
Den pension som framräknats ovan är en bruttopension. Därmed menas
att den samordnas med den allmänna pensionen (folkpension och ATP).
Från bruttopensionen avräknas således den allmänna pension som statspensionären
är berättigad till enligt lagen om allmän försäkring. Det belopp som
därefter återstår utgör den s. k. kompletteringspensionen. Denna kan i vissa
fall bli liten eller lika med noll om tjänstemannen exempelvis haft betydande
ATP-grundande extrainkomster vid sidan om sin lönetjänst.
Reglerna för beräkning av den statliga egenlivräntan, dvs. den förmån en
statsanställd har rätt till om han eller hon lämnar sin anställning före
pensioneringsperiodens nedre gräns, är ett avsteg från den s. k. bruttoprincipen.
För att åstadkomma en samordning mellan den statliga tjänstepensioneringen
och motsvarande pensionering inom den privata sektorn beslöts
genom avtal år 1974 att egenlivräntan skulle utgöra en nettoförmån i
förhållande till den allmänna pensionen. Genom att göras oberoende av
framtida folkpension och ATP kan livräntan fastställas redan då arbetstagaren
övergår från statlig till privat anställning.
På grund av de senare årens reallöneförsämring, med ändrade relationer
mellan ATP:s storlek och avgångslönen som utgör pensionsunderlag i det
statliga pensionssystemet, blir den nettoberäknade livräntan i vissa fall större
än den bruttoberäknade kompletteringspensionen. Detta förhållande upphör
på motsvarande sätt under perioder med reallönehöjningar.
AU 1983/84:1
12
Sociala förmåner för deltidsarbetande
Motionen
I motion 1518 av Pär Granstedt m. fl. (c) begärs en översyn av de
deltidsarbetandes villkor i första hand på den statliga arbetsmarknaden.
Motionärerna framhåller inledningsvis värdet av att kunna arbeta på deltid,
men hävdar att deltidsarbete inte ger full social trygghet. Många förmåner,
särskilt de avtalsreglerade, kräver ofta en arbetstid om minst 16 timmar per
vecka. Staten bör enligt motionärerna som arbetsgivare föregå med gott
exempel och föreslå förbättringar av de deltidsarbetandes villkor. Sådana
skulle förmodligen få efterföljd på den övriga arbetsmarknaden. Den
begärda översynen kan enligt motionen också komma att aktualisera
justeringar på det lagreglerade området.
Deltidsarbetets omfattning
Antalet deltidsarbetande uppgick i genomsnitt under år 1982 till drygt en
miljon. Fördelningen över yrkesställning och lång resp. kort deltid framgår
av följande sammanställning.
Lång deltid |
Kort deltid |
Summa deltid |
|
20-34 tim. |
1-19 tim |
||
kv män |
kv män |
kv |
män |
Anställda stat |
55 800 |
10 500 |
7 400 |
5 000 |
63 200 |
15 500 |
kommun |
360 400 |
21 300 |
65 800 |
7 600 |
426 200 |
28 900 |
enskild |
286 600 |
63 100 |
89 100 |
27 600 |
375 700 |
90 700 |
Företagare |
22 800 |
18 900 |
12 400 |
11 000 |
35 200 |
29 900 |
Medhjälpare |
6 400 |
2 100 |
1 500 |
900 |
7 900 |
3 000 |
Summa 1982 |
732 000 |
115 800 |
176 300 |
52 100 |
908 200 |
168 000 |
Källa:AKU Årsmedeltal 1982
Utredning
Sjukpenningkommittén (S 1978:04), som har till uppgift att göra en
översyn av sjukpenningförsäkringen, avlämnade i april 1981 betänkandet
(SOU 1981:22) Sjukersättningsfrågor. Här lämnas förslag till ändrad sjukpenningberäkning
för att bl. a. bättre tillgodose dem som arbetar delår eller
deltid. Förslaget beräknas medföra en ökning av sjukpenningutgifterna med
1 800 milj. kr.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen behandlade hösten 1981 en motion med krav om en översyn av
de deltidsarbetandes villkor, i första hand på det statliga området. Utskottet
AU 1983/84:1
13
gjorde i anslutning till motionen en genomgång av gällande lagar och avtal på
området. Redovisningen, som fortfarande är aktuell (se AU 1981/82:9 s. 12),
visade att de deltidsarbetande på vissa punkter har sämre förmåner än andra
grupper. Med hänvisning till visst pågående utredningsarbete och då flertalet
av de kvarstående ojämnheterna tillhör det avtalsreglerande området var
utskottet inte berett att föreslå någon åtgärd på grund av motionen.
Riksdagen följde utskottets förslag.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för statsanställda
Motionen
Stig Gustafsson m. fl. (s) pekar i motion 2058 på de negativa effekterna på
sysselsättningen inom den statliga sektorn av de årliga tvåprocentiga
neddragningarna liksom av framtida nödvändiga strukturomvandlingar och
rationaliseringar. I en situation när annan sysselsättning saknas måste staten
uppträda som en mönsterarbetsgivare. Motionärerna anser att flertalet av
dem som drabbas av nedskärningar borde kunna få arbete inom andra
myndigheter. I motionen framhålls vikten av ett s. k. trygghetsavtal eller
ändring av reglerna för omplacering av statligt anställda i syfte att erhålla
verklig anställningstrygghet. Motionärerna begär också att statens arbetsmarknadsnämnd
ges rätt att kunna fortsätta och slutföra ett omplaceringsfall
även sedan den statliga anställningen upphört. Likaså bör samordningen av
olika intressen från arbetsmarknadsnämnden, arbetsförmedlingen och försäkringskassan
ses över.
Vissa uppgifter i anslutning till motionen
I de anvisningar för statsmyndigheternas anslagsframställningar som
utfärdats under senare år har behovet av besparingar och omprioriteringar
starkt betonats. Sedan anvisningarna för budgetåret 1979/80 har myndigheterna
ålagts att som huvudförslag redovisa ett besparingsalternativ motsvarande
en tvåprocentig real nedskärning av anslaget i jämförelse med
föregående budgetår. Myndigheterna har förutsatts klara besparingarna
genom produktivitetsförbättringar så att verksamheten skall kunna bedrivas
med i huvudsak oförändrad ambitionsnivå.
I budgetanvisningarna för 1984/85 aviseras fortsatta reala nedskärningar
under de kommande åren. Med hänvisning till bl. a. vikten av framförhållning
i myndigheternas verksamhet ges myndigheterna möjlighet att fördela
10 % real neddragning av verksamheten över en femårsperiod men med
minst 6 % inom tre år.
Statens arbetsmarknadsnämnd (SAMN) är central myndighet för arbetsmarknadsfrågor
inom statsförvaltningen. SAMN har en viktig funktion som
omplaceringsmyndighet i anslutning till statsförvaltningens pågående bespa
-
AU 1983/84:1
14
rings- och rationaliseringsarbete. Under tiden april 1981 - mars 1983 har
SAMN omplacerat totalt 1 552 personer på grund av övertalighet.
SAMN har gjort följande beräkning av förändringar av antalet statsanställda
under budgetåren 1980/81-1982/83.
Område |
1980/81 |
1981/82 |
1982/83 (prognos) |
Allm. civilförvaltningen |
- 500 |
0 |
- 1 200 |
Försvaret |
- 1 300 |
- 300 |
- 800 |
Affärsverken |
+ 1 000 |
+ 2 200 |
- 50 |
Summa (avrundad) |
- 1 000 |
+ 2 000 |
-2 000 |
Personalminskningen under budgetåren 1983/84 - 1985/86 beräknas enligt
myndigheternas redovisningar uppgå till ca 10 600 helårsanställda, varav
4 200 inom allmän civilförvaltning, 2 100 inom försvaret och 4 300 inom
affärsverken. Detta motsvarar ca 1,1 % per år av kollektivet.
SAMN har studerat risken för övertalighet inom statsförvaltningen. I det
följande redovisas kortfattat några av resultaten.
- Risken för övertalighet inom den allmänna civilförvaltningen under
1983/84 gäller för mellan 500 och 800 personer och under 1983-1986 för
mellan 1 500 och 3 000 personer.
- Myndigheter av viss storlek - uppåt 250 anställda och däröver - kan
normalt klara de föreskrivna budgetminskningarna på 2 % utan att risk för
övertalighet behöver uppstå.
- Små myndigheter, som t. ex. de regionala och lokala myndigheterna inom
kommundepartementets område, har svårt att klara bantningar av budgeten
utan att risk för övertalighet uppstår.
- Vid omorganisationer och andra större förändringar kan aktuella personalminskningar
inte göras utan särskilda, ofta betydande, personaladministrativa
insatser såväl från myndigheternas egen sida som i fråga om bl. a.
omplaceringar genom SAMN.
Trygghetsavtal på det statliga området
I anslutning till lönerörelsen år 1983 träffades ett preliminärt trygghetsavtal
för det statliga området och det statligt reglerade kommunala undervisningsområdet.
Avtalet har tillkommit mot bakgrund av bl. a de krav på
rationaliseringar och ökad effektivitet som ställs på statsförvaltningen. De
slutliga trygghetsbestämmelserna avses träda i kraft den 1 januari 1984.
Det trygghetsmål som utgör en grund för avtalet anger att förändringar bör
ske så att en övergång till ny verksamhet för berörda arbetstagare underlättas.
En eventuell personalavveckling bör ske genom naturlig avgång,
omplacering och andra personaladministrativa åtgärder. Största möjliga
hänsyn skall tas till de anställdas krav och intressen vid förändringarna. Om
en arbetstagare inte kan beredas fortsatt anställning inom statligt reglerad
AU 1983/84:1
15
verksamhet på bostadsorten skall staten som arbetsgivare medverka till att
finna en annan anställning på orten. Parterna är överens om att detta innebär
ett åtagande för staten som arbetsgivare att så långt möjligt medverka till att
trygghetsmålet förverkligas. Åtgärderna skall ske med den övergripande
personalpolitiska inriktningen att ingen arbetstagare mot sin vilja skall bli
utan arbete.
Avtalet anger olika personaladministrativa åtgärder, t. ex. omplacering,
utbildning och ekonomiska förmåner, som myndigheterna skall eller får
använda i samband med sådana omställningar som kan medföra att de
statsanställdas anställningstrygghet kommer i fara. Åtgärderna skall tillämpas
under minst nio månader före beslutet om uppsägning. Därefter följer
uppsägningstiden enligt nu gällande regler.
SAMN förutsätts genom sin centrala omplaceringsverksamhet biträda
anställningsmyndigheten vid omplacering utanför den egna myndigheten.
SAMN får också genom nya regler i omplaceringsförordningen bilda
särskilda samverkanskommittéer för omplaceringsarbete på orten. I en
sådan kommitté skall bl. a. ingå företrädare för de myndigheter som närmast
berörs och företrädare för arbetsmarknadsverket.
För att underlätta omplacering skall arbetsgivaren svara för att arbetstagaren
får den utbildning som behövs för en ny anställning inom samma eller
annat yrkesområde. Utbildningen får ha en längsta varaktighet av sex
månader.
Avtalet innebär också att nuvarande regler om inkomsttrygghet och
avgångsförmåner ändras i syfte att stimulera frivillig rörlighet och rörlighet
till icke-statlig anställning. Också de allmänna anställningsvillkoren förbättras,
särskilt genom förbättrade flyttnings- och omstationeringsförmåner.
Utskottet
I föreliggande betänkande behandlar utskottet sju motioner som rör olika
frågor inom den statliga personalpolitiken. Motionerna väcktes under den
allmänna motionstiden i januari 1983.
Tillsättning av vissa högre statliga chefstjänster
Statliga tjänster tillsätts av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. De regeringstillsatta tjänsterna kan efter tillsättningsordningen
delas in i tre grupper, nämligen verkschefstjänster m. fl., anmälningstjänster
och förslagstjänster. En utförlig redovisning av grunderna för denna
indelning har lämnats tidigare i detta betänkande (s. 3).
Allan Ekström (m) anser i motion 152 att det brister i öppenhet och insyn i
tillsättningen av de s. k. anmälningstjänsterna. Han begär därför bl. a. med
hänvisning till ett under våren 1982 avlämnat utredningsförslag att dessa
AU 1983/84:1
16
tjänster skall tillsättas genom samma förfarande som gäller för de s. k.
förslagstjänsterna.
Regeringens tillsättning av en tjänst efter anmälan av en myndighet
behövde t. o. m. år 1982 inte föregås av något ansökningsförfarande. Detta
förhållande har ändrats fr. o. m. den 1 januari 1983 så till vida att
myndigheten på det statligt lönereglerade området i allmänhet skall använda
sig av s. k. intresseannonsering vid sådan anställning. Föreskrifter med
denna innebörd har tagits in i anställningsförordningen.
Regeringen har undantagit vissa anmälningstjänster från regeln om
intresseannonsering. Det gäller bl. a. hovrättslagmän, kammarrättslagmän
och lagmän i Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter.
Utskottet delar uppfattningen om värdet av större öppenhet vid tillsättningen
av de s. k. anmälningstjänsterna. Det öppnare förfarandet främjar
inte bara en ökad personalrörlighet utan även jämställdheten mellan könen
vid rekrytering till högre chefstjänster. Utskottet förutsätter att undantagen
från regeln om intresseannonsering därför görs enbart då särskilda skäl
föreligger. Det kan gälla t. ex. sådana högre tjänster där möjliga kandidater
redan är väl kända.
Med hänvisning till vad som sagts ovan avstyrker utskottet motion 152.
Utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst”
Utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst” kan tilldelas en
statstjänsteman efter i princip 30 års tjänstgöring. Belöningen ges i form av
medalj, arbandsur eller signerat konstglas.
I motion 501 av Lilly Bergander m. fl. (s) begärs att utmärkelsen
alternativt skall kunna bestå av trätelefonen Diavox. Motionärerna motiverar
sitt förslag bl. a. med den stimulans som detta skulle innebära för det
statliga företag som tillverkar produkten.
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat förslag som rör utformningen av
den statliga tjänsteårsgratifikationen (senast AU 1979/80:1) och därvid
uttalat att hithörande problem i första hand bör lösas av staten och de
anställdas organisationer gemensamt. Utskottet har inte ändrat uppfattning
på denna punkt. Motionen bör således inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.
Förordnandepension
På det statliga området finns ett antal ordinarie tjänster som tillsätts med
förordnande på viss tid och som omfattas av förordningen om förordnandepension.
Det gäller tjänster som landshövding, generaldirektör, överdirektör
m. fl. Det sammanlagda antalet är ca 175. En motsvarande ordning i
pensionshänseende gäller för ett femtiotal tjänstemän inom riksdagsförvaltningen
som har förordnande på bestämd tid.
AU 1983/84:1
17
Dessa tjänstemän är berättigade till förordnandepension i stället för
egenpension och livränta. Hel pension utgår om förordnandet varat i tolv år.
Om förodnandeperioden är kortare reduceras pensionen, dock inte mer än
till 85 % av hel pension.
Förordnandepensionen skall samordnas med lön från annan statlig tjänst.
Det innebär att i de fall en tjänsteman uppbär både förordnandepension och
lön från annan statlig anställning skall lönen minskas med pensionsbeloppet.
Tjänstemannen är dock garanterad att behålla 35 % av lönen. Motsvarande
samordning med lön från kommunal eller privat sektor finns i princip inte.
Detta kritiseras i motionerna 821 av Oskar Lindkvist (s) och Stig Olsson (s)
och 1049 av Tommy Franzén (vpk) och Bertil Måbrink (vpk). Motionärerna
begär därför en översyn av reglerna rörande förordnandepension.
Utskottet har tidigare haft tillfälle att redovisa sin uppfattning om
samordning mellan lön och pension. Våren 1982 behandlades således frågan
om statsrådens och statssekreterarnas pensioner (AU 1981/82:27). I detta
sammanhang framhöll utskottet att det var otillfredsställande att pension
skall kunna utgå oavkortat vid sidan av andra inkomster. Den principen
borde råda att dubbla förmåner inte får utgå samtidigt. Ett uttalande av
denna innebörd gjordes också. En motsvarande ordning gäller för förtroendevalda
på det kommunala området. Enligt rekommendation från Kommunförbundet
och Landstingsförbundet skall visstidspensionen för denna grupp
samordnas med andra inkomster.
Mot bakgrund av vad som sagts ovan är det enligt utskottets mening rimligt
att även de i motionerna angivna pensionsförmånerna ses över. En sådan
deluppgift har också den kommitté som skall utreda de statliga myndigheternas
ledningsorganisation. Utskottet förutsätter att kommitténs överväganden
utgår från de ovan redovisade principer som riksdagen på förslag av ett
enhälligt utskott anslutit sig till. Med hänsyn till det utredningsarbete som
redan startats och till utskottets nu gjorda uttalanden får syftet med de båda
motionerna anses vara tillgodosett. Motionerna behöver därför inte föranleda
någon ytterligare åtgärd.
Vissa frågor inom den statliga pensioneringen
Tjänstepension till statliga och vissa andra tjänstemän utgår enligt det
allmänna pensionsavtalet från år 1974. I avtalet anges huvudsakligen vilka
avsnitt i statens allmänna tjänstpensionsreglemente som skall gälla som
kollektivavtal. En utförlig redovisning av gällande regler lämnas på s. 8. Ove
Eriksson (m) tar i motion 1516 upp vissa oönskade effekter av pensionsbestämmelsernas
konstruktion som rör egenpension och egenlivränta. Motionären
anger att den som går i pension i december 1982 får högre pension än
den som pensioneras i januari 1983 trots samma lönegrad och tjänstetid.
Vissa statsanställda sägs vidare kunna få avsevärt större sammanlagd
pensionsförmån genom att strax före pensionsålderns inträde avgå från den
AU 1983/84:1
18
statliga tjänsten. Den egenlivränta som därmed utgår utgör tillsammans med
de allmänna pensionsförmånerna ett högre belopp än som skulle ha utgått i
statlig tjänstepension.
På s. 11 i detta betänkande har visats att de i motionen kritiserade
förhållandena är konjunkturbetingade och i huvudsak ett resultat av att
lönerna har stigit långsammare än priserna under de senaste åren. Under tid
av reallöneökning kommer således de nämnda förhållandena att rättas till.
Utskottet kan i och för sig ha förståelse för motionärens önskemål om
ändringar av gällande avtal för att komma till rätta med berörda förhållanden.
Detta är emellertid en fråga för parterna på det statliga området och i
sista hand riksdagens lönedelegation att ta ställning till. Någon åtgärd från
riksdagens sida bör därför inte komma i fråga.
Motionären tar också upp riksdagens beslut om tilläggsbelopp till basbeloppet
om 300 kr. vid beräkning av pensionsförmåner som gäller fr. o. m. år
1983. Som påpekas i motionen ingår inte den statliga kompletteringspensionen
bland de förmåner som omfattas av beslutet. Parterna på det statliga
området har dock i avtal från april 1983 reglerat denna fråga med retroaktiv
verkan från den 1 januari 1983. Motionärens krav på åtgärder är därmed
tillgodosett.
Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrks motion 1516.
Sociala förmåner för deltidsarbetande
Pär Granstedt m. fl. (c) begär i motion 1518 en översyn av de deltidsarbetandes
villkor, i första hand på det statliga området. Motionärerna har en
positiv syn på deltidsarbete och beklagar att sådant arbete inte alltid ger full
social rättvisa. Många förmåner, särskilt de avtalsreglerade, kräver exempelvis
en arbetstid på 16 timmar i veckan. De deltidsarbetande har också på
andra områden en svagare ställning. Staten kan visserligen inte lägga sig i
frågor som avtalas emellan arbetsmarknadens parter, men ingenting hindrar
dock enligt motionärerna att staten som arbetsgivare föregår med gott
exempel och lägger fram förslag om förbättringar av de deltidsarbetandes
villkor. En sådan översyn skulle också kunna komma att aktualisera
justeringar på det lagreglerade området.
Antal deltidsarbetande har ökat kraftigt. Ökningen kan helt hänföras till
deltidsarbetande mellan 20 och 34 timmar. Antalet som arbetar kort deltid
(under 20 timmar) har minskat något. Kvinnorna är helt dominerande när
det gäller deltidsarbete.
Utskottet har tidigare (AU 1981/82:21) framhållit att ett flexibelt arbetsliv,
med möjlighet att välja hel- eller deltidsarbete, ger stora fördelar för både
den enskilde arbetstagaren och samhället. En positiv syn på deltidsarbetet
redovisas även i regeringens proposition om särskilda sysselsättningsåtgärder
för budgetåret 1983/84.
De deltidsarbetande har successivt fått en bättre ställning i fråga om
AU 1983/84:1
19
anställnings- och sociala förmåner. Det kan dock inte bestridas att de med
kort deltid fortfarande på vissa punkter har sämre förmåner än andra
grupper. Frågor av detta slag har också prövats i olika utredningssammanhang.
Här kan bl. a. märkas pensionskommitténs förslag om ett system för
uttagande av ATP-avgift utan hänsyn till den arbetade tiden och sjukpenningkommitténs
förslag om ändrad sjukpenningberäkning. Med hänvisning
härtill och då flertalet av de kvarstående ojämnheterna tillhör det avtalsreglerade
området är utskottet inte berett att föreslå någon åtgärd på grund av
motionen, som därför avstyrks.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för statsanställda
Behovet av besparingar och omprioriteringar på den statliga sektorn har
bl. a. lett till årliga reala nedskärningar av myndigheternas anslag. Denna
utveckling förutses fortsätta under de kommande åren. Därmed ökar risken
för övertalighet inom statsförvaltningen. En redovisning av personalutvecklingen
under senare år och förväntad övertalighet under kommande år har
lämnats tidigare i detta betänkande.
Stig Gustafsson m. fl. (s) tar i motion 2058 upp frågan om anställningstrygghet
för statsanställda på grund av neddragning av den statliga verksamheten.
Motionärerna anser att staten bör uppträda som mönsterarbetsgivare
och att flertalet av de tjänstemän som drabbas av nödvändiga strukturomvandlingar
och rationaliseringar borde kunna omplaceras. För att verklig
anställningstrygghet skall kunna uppnås är det enligt motionen viktigt att ett
trygghetsavtal sluts eller att reglerna för omplacering av statligt anställda
ändras.
I årets lönerörelse träffade parterna ett preliminärt trygghetsavtal på det
statliga området. Avtalet anger olika personaladministrativa åtgärder som
myndigheterna skall eller får använda i samband med sådana omställningar
som kan medföra att statsanställdas anställningstrygghet kommer i fara. Ett
slutligt avtal väntas under innevarande höst. Avsikten är att de nya
bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1984. Med hänvisning härtill
och då regeringen inom kort väntas avlämna en proposition som rör
anställningstrygghet i statlig tjänst avstyrker utskottet motionen.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande tillsättning av vissa högre statliga chefstjänster
att riksdagen avslår motion 1982/83:152,
2. beträffande utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst”
att riksdagen avslår motion 1982/83:501,
3. beträffande förordnandepensioner
att riksdagen avslår motionerna 1982/83:821 och 1982/83:1049,
AU 1983/84:1
20
4. beträffande vissa frågor om den statliga pensioneringen
att riksdagen avslår motion 1982/83:1516,
5. beträffande sociala förmåner för deltidsarbetande
att riksdagen avslår motion 1982/83:1518,
6. beträffande arbetsmarknadspolitiska åtgärder för statsanställda
att riksdagen avslår motion 1982/83:2058.
Stockholm den 27 oktober 1983
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND
Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Erik Johansson (s),
Lars Ulander (s), Marianne Stålberg (s), Lars-Ove Hagberg (vpk), Sten
Östlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Bo Nilsson (s), Håkan Stjernlöf (m),
Barbro Nilsson i Visby (m), Ingvar Karlsson (c), Sven Lundberg (s), tredje
vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp) och Cecilia Jensfelt (c).
Reservationer
1. Tillsättning av vissa högre statliga tjänster (mom. 1)
Alf Wennerfors, Ingrid Hemmingsson, Håkan Stjernlöf och Barbro Nilsson i
Visby (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar ”Utskottet
delar” och slutar ”motion 152” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning att tillsättningen av de s. k.
anmälningstjänsterna skall föregås av ett förfarande som gör det möjligt för
var och en som är intresserad att anmäla sig som sökande och att bli
meritmässigt värderad i förhållande till sina medsökande. Full offentlighet
och insyn utgör en värdefull garanti för att tillsättandet sker på enbart sakliga
grunder. Regeringens beslut om att anmälningstjänsterna med vissa undantag
skall föregås av s. k. intresseannonsering är ett steg i rätt riktning.
Utskottet kan dock inte acceptera att vissa högre tjänster har undantagits
från denna öppenhet. Det är enligt utskottet svårt att förstå att exempelvis
lagmanstjänsterna i Stockholm, Göteborg och Malmö men inte i Uppsala och
Norrköping skall vara undantagna från ett sedvanligt ansökningsförfarande.
Några sakliga motiv för en sådan gränsdragning finns inte. De myndighetsinstruktioner
som anger att undantag får göras från regeln om intresseannonsering
bör således ändras på denna punkt. Motion 152 tillstyrks således. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
AU 1983/84:1
21
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande tillsättning av vissa högre statliga tjänster
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:152 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Förordnandepension (mom. 3)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar helt motionärens uppfattning om det oacceptabla i ett
system som tillåter att förordnandepension kan utgå oavkortat vid sidan om
andra inkomster. Denna inställning har utskottet för övrigt redan tidigare
gett uttryck för i samband med behandlingen av statsrådens och statssekreterarnas
pensioner (AU 1981/82:27). Den principen måste således råda att
dubbla förmåner inte får utgå samtidigt. En översyn av förordnandepensionerna
med denna inriktning bör därför göras. Det sagda innebär att
motionerna 821 och 1049 tillstyrks. Denna utskottets ståndpunkt bör
regeringen underrättas om.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande förordnandepensioner
att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:821 och
1982/83:1049 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
minab/gotab Stockholm 1983 77072