Prop. 1982/83:94

Regeringens proposition

1982/83:94

om ändrade regler för beskattning av näringsbidrag, m. m.;

beslutad den 26 januari 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om ändrade regler för beskattning av stöd till företag. I anslutning till detta föreslås en ändring av bestämmelserna om aktiebolags skyldighet att träda i likvidation. I propositionen behandlas vidare frågan om avdrag för bidrag som ett företag lämnar för att främja sysselsättningen på viss ort. Propositionen innehåller slutligen förslag om ändrade avdragsregler för avsättning till s. k. internvinstkonto.

De nuvarande reglerna för beskattning av statsbidrag till företag, vilka infördes år 1973, behålls i huvudsak oförändrade. Beteckningen statsbidrag ersätts dock med beteckningen näringsbidrag. För alt minska den osäkerhet som f. n. råder i fråga om gränsdragning mellan bidrag och lån införs en uttrycklig definition av begreppet näringsbidrag. Som näringsbidrag anses i första hand statliga stöd som lämnas utan förbehåll om återbetalningsskyldighet. Även stöd som kan återkrävas skall emellerfid enUgt förslaget under vissa förutsättningar räknas till näringsbidrag. Så blir fallet om återbetalning kan komma i fråga endast om mottagaren inte uppfyller de villkor som har uppställts eller bryter mot de föreskrifter som har meddelats vid beviljandet av stödet. Den omständigheten att stödbeloppet måste återbetalas om en oväntad händelse inträffar som rubbar förutsättningarna för stödet, hindrar inte heller att stödet skall behandlas som ett bidrag.

Med stöd av en särskild dispensregel i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen kan regeringen f. n. besluta att ett lån för vilket återbetalningsskyldigheten har gjorts beroende av mottagarens framtida resultatutveckling eller annan liknande omständighet, skall anses utgöra skattephkfig intäkt för låntagaren. Har dispens meddelats får företaget avdrag för eventuella amorteringar på lånet. I propositionen föreslås att dispensregeln upphävs. Detta medför att villkorliga stöd av detta slag i framtiden generellt kommer att behandlas som lån. Efterges ålerbetalningsskyldigheten skall det

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop. 1982/83:94 2

eftergivna beloppet i princip behandlas som etl näringsbidrag.

Ett slopande av dispensregeln kan - för det fall alt det villkorade lånet betalats ut till ett aktiebolag - påverka tillämpningen av reglerna i aktiebolagslagen om tvångslikvidation. Genom att stödbeloppet skall redovisas som skuld medför stödet inte någon förbättring av bolagets soliditet trots att avsikten med stödet ofta just varit att bolaget inte skall behöva träda i likvidation. I propositionen föreslås därför att reglerna om tvängslikvidation ändras. Ändringen innebär att bolaget vid beräkningen av det egna kapitalets storlek inte skall ta hänsyn till en skuld på grund av statligt stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet. Som villkor för detta gäller bl. a. ätt stödbeloppet vid en eventuell konkurs eller likvidation behöver återbetalas först sedan övriga skulder till fullo betalats.

Det finns f. n. inga regler om hur realisationsvinstberäkningen skall göras vid avyttring av fillgångar som har anskaffats med hjälp av näringsbidrag. I propositionen föreslås en uttrycklig regel i detta avseende som innebär att kostnader som har bestritts med hjälp av statliga stöd inte får inräknas i omkostnadsbeloppet.

I samband med större förelagsnedläggelser e. d. förekommer det att berörda företag erlägger bidrag till den regionala utvecklingsfonden eller till särskilt bildade s. k. utvecklingsbolag. Avsikten med bidragen är att främja sysselsättningen på orten eller regionen. F. n. saknas bestämmelser om hur bidrag av detta slag skall behandlas i skattehänseende. I propositionen föresläs att bidragen skall vara omedelbart avdragsgilla under förutsättning att de betalas till en regional utvecklingsfond.

I kommunalskattelagen finns regler som medger svenska företag avdrag för avsättningar till internvinstkonto. För att avdragsrätt skall föreligga krävs bl. a. att internvinsten hänför sig till lagertillgångar som sålts från ett svenskt moderföretag till ett utländskt dotterbolag.

I propositionen föreslås att reglerna om internvinstkonto blir tillämpliga, även på försäljningar från ett svenskt dotterföretag till ett utländskt dotterförelag i en koncern med gemensamt svenskt moderföretag. Vidare föreslås att reglerna för beräkning av avdragets storlek justeras något.

De föreslagna ändringarna beträffande näringsbidragens skattemässiga behandling skall tillämpas första gången vid 1985 års taxering. Förslagen rörande reglerna om avdrag för bidrag till regionala utvecklingsfonder och om avdrag för avsättning till internvinstkonto skall gälla fr. o. m. 1984 års taxering. Ändringen i aktiebolagslagen skall enligt förslaget träda i kraft den 1 juni 1983.

32 §

1 mo m .'Till i n t ä k t av tjänst hänföras:

avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat, som utgålt för tjänsten;

pension och i den mån icke annat följer av vad nedan i 2 mom. stadgas livränta, som utgält pä grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring- dock, såvitt fråga är om sådan livränta till följd av personskada som icke avses i 2 mom., endast livränta eller del därav som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll - ävensom ersättning, som i annan form än livränta utgått på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst - dock icke ersättning, som avser sjukvårds- eller läkarekoslnader -samt undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som i 31 § avses samt engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt anvisningarna fill 19 §.

1 mom. Till intäkt av tjänst hänföras:

avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmän i penningar, bostad eller annat, som utgålt för tjänsten;

pension och i den mån icke annat
följer av vad nedan i 2 mom. stadgas
livränta, som utgått på grund av
sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäk
ring eller annorledes än på grund av
försäkring - dock, såvitt fråga är om
sådan livränta till följd av personska
da som icke avses i 2 mom., endast
livränta eller del därav som avser
ersättning för förlorad inkomst av
skattepliktig nalur eller för förlorat
underhåll-ävensom ersättning, som
i annan form än livränta utgått på
grund av sjuk- eller olycksfallsför
säkring, tagen i samband med tjänst
- dock icke ersättning, som avser
sjukvårds- eller läkarekostnader -
samt undantagsförmåner, periodiskt
understöd eller därmed jämförlig
periodisk intäkt som i 31 § avses
samt engångsbelopp som utgår fill
följd av personskada och utgör
skattepliktig intäkt enligt

punkt 1 av anvisningarna till 19 §.

Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts - såsom vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp -vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.

Sådan ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare och som bestämmes med hänsyn även till andra omständigheter än den försäkrades levnadsålder och anställningstid räknas endast delvis som intäkt av tjänst på sätt närmare angives i punkt 11 av anvisningarna. Motsvarande gäller i fråga om sådan avgångsersättning som annorledes än på grund av kollekfiv avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten till arbetstagare. Även avgångsersättning som utbetalas till arbetstagare som omfattas av s. k. trygghetsavtal räknas endast delvis som intäkt av tjänst på det sätt som angives i punkt 11 av anvisningarna.

Har tjänsteinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att garantibelopp för fastigheten skall enligt 47 § upptagas som skattepliktig inkomst för honom, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruksfasfighet eller av annan fastighet.

Anvisningar

fill 19 f

(första - sjunde styckena)

Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.

Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o. d.)

Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna lag.

Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för framtida förlust av skattephktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet avräknas såsom

1. Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.

Med skadeståndsförsäkring försläs försäkring, enligt vilken den försäkrade äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o. d.).

Ersättning fill följd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna lag.

Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet avräknas såsom

Nuvarande lydelse

icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke överstiga femlon basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för det år under vilket engångsbeloppet blivit fillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgär lill följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant en-gängsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren fill-kommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den

Föreslagen lydelse

icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad sorn avräknas från ett eller flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke överstiga femlon basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av etl engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för det år under vilket engångsbeloppet blivit fillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som ulgår till följd av personskada och utgör skatteplikfig intäkt enligl 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skatteplikfig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den

Nuvarande lydelse

för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas fill skattepliktig inkomst enligl de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.

SkattepUkt föreligger inte för bidrag frän stat eller kommun, som utgår enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avser traktamente och- särskilt bidrag. Flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och flyttningsstöd enligt förordningen (1979:632) om regionalpolitiskt stöd utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka. Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag som utgår enligt lagen (1960:603) om bidrag fill vissa handikappade ägare av motorfordon.

(tionde - tolfte styckena)

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av flykfingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning.

Föreslagen lydelse

för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbeisskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger inte för bidrag frän stat eller kommun, som utgår enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fräga om sädana bidrag likställda i den mån bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och flyttningsstöd enligt förordningen (1979:632) om regionalpolitiskt stöd utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka. Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag som ulgår enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon.

Omställningsbidrag enligl arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skallepUklig inläkt.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning.

Nuvarande lydelse

Enligl 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt till avdrag för bidrag till barns underhäll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras lill skattepliktig inkomst.

Föreslagen lydelse

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt till avdrag för bidrag till barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras fill skattepliktig inkomst.

2. Med näringsbidrag avses statligt stöd utan återbetalningsskyldighel som tillfaller en näringsidkare för näringsverksamheten. Med näringsbidrag a vses också statligt stöd sotn är förenat med återbetalningsskyldighet om sådan skyldighet uppkommer endast om

a) näringsidkaren inte uppfyller de
villkor som har uppställts för stö
det,

b) näringsidkaren inte följer de
föreskrifter som har meddelats vid
beviljandet av stödet eller

c) eljest något oväntat inträffar som
uppenbarligen rubbar förutsättning
arna för stödet

Som näringsbidrag anses även slöd enligt första stycket som lämnas av kommuner, skattskyldiga som avses i 53 § 1 mom. första stycket d) och allmänningsskogar enligl lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

(åttonde stycket)

Statsbidrag, som utgår tiU näringsidkare för hans näringsverksamhet, är icke skattepliktig inkomst, om bidraget använts för att bestrida kostnad för vilken rätt lill avdrag icke föreUgger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för att bestrida sådan kostnad i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är den kostnad för vilken bidraget utgår avdragsgill vid laxeringen för fidigare beskattningsår än det då bidraget skall upptagas som intäkt, får den skatlskyldige i stället åtnjuta avdrag för kostnaden vid taxeringen för det år då bidraget upptages som intäkt. Yrkande härom skall göras i

Ett näringsbidrag är inte skattepliktig inkomst om det har använts för en utgift som inte är avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag.

Har bidraget använts för sådan utgift i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är utgiften för vilken bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall tas upp som inläkt, får den skattskyldige i stället göra avdrag för utgiften vid taxeringen för det år då bidraget las upp som intäkt. Yrkande om delta skall göras i deklarationen/ör det beskattningsår då yrkande om avdraget annars enligl denna

Nuvarande lydelse

deklarationen avseende det beskattningsår då yrkande om avdraget eljest enligt denna lag först skolat framställas. Återbetalas bidrag, som upptagits som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Har bidraget använts för att anskaffa tillgång, för vilken anskaffningskostnaden får avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad anses endast så stor del av kostnaden som icke täckts av bidraget. Är bidraget större än det taxeringsmässiga restvärdet för tillgången, skall ett belopp motsvarande skillnaden utgöra skattepliktig intäkt för mottagaren. Återbetalas statsbidrag, som påverkat beräkningen av anskaffningskostnaden i nu avsett hänseende, får fillgångens avskrivningsunderlag ökas med vad som återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen påverkats. I den mån statsbidrag enligt vad nyss föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, får den skattskyldige vid återbetalningen tillgo-doföra sig avdrag för den del som _sålundautjjort skattepliktig intäkt. Har bidraget använts för att anskaffa fillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager), utgör bidraget skattepliktig intäkt, men skall å andra sidan vid tillämpning av 41 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningskostnaden täckts av bidraget icke medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas statsbidrag, som använts för anskaffande av lagertillgångar, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall därvid anses ökat med det återbetalade beloppet. Vad som ovan sagts i detta stycke äger motsvarande tillämpning för statsbidrag i form av amorteringsfrill

Föreslagen lydelse

lag först skulle ha framställts. Återbetalas ett bidrag, som har tagits upp som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för del återbetalade beloppet.

Har bidraget använts för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses endast så stor del av utgiften som inte har täckts av bidraget. / fråga om andra markanläggningar än täckdiken, skogsvägar och sådana som anskaffats av nyttjanderättshavare skall dock såsom anskaffningsvärde anses den verkliga utgiften för anläggningen minskad med fyra tredjedelar av bidraget Är bidraget större än det skattemässiga restvärdet för fillgången utgör skillnaden skatteplikfig intäkt. Återbetalas ett näringsbidrag, som har påverkat beräkningen av anskaffningsvärdet i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med vad som har återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen har påverkats. I den mån etl näringsbidrag enligt vad nyss har föreskrivits utgjort skatteplikfig intäkt, får den skattskyldige vid återbetalningen göra avdrag för den del som sålunda har utgjort skattepliktig intäkt.

Har bidraget använts för att anskaffa fillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall vid tillämpning av 41 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningsvärdet har täckts av bidraget inte medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas ett näringsbidrag, som har använts för anskaffande av lagerfillgångar, skall fillgångarnas anskaffningsvärde anses ha ökat med det återbetalade beloppet.

(nionde stycket)

Stöd som staten lämnar till förelag i form av lån, för vilket ålerbetalningsskyldigheten är beroende av företagets framtida resultatutveckling eller annan liknande omständighet, skall inte anses som skattepliktig inkomst. Regeringen kan dock, om synnerliga skäl därtill föreligga, på ansökan av företaget besluta att lånebeloppet skall anses utgöra skattepliktig iiuäkl i företagets näringsverksamhet. I beslutet skall anges om lånet i sin helhet skall utgöra skattepliktig intäkt under det beskattningsår då lånet ställes tiU förelagels förfogande eller om utbetalat lånebelopp skall utgöra skattepliktig intäkt under beskattningsår till vilkei utbetalningen är hänförlig. Återbetalas lån, som i enlighet med beslutet upptagits såsom skattepliktig intäkt, får företaget göra avdrag för det återbetalade beloppet.

Skatt ett näringsbidrag, som har uppburits ett visst beskattningsår, användas för avsett ändamål först ett senare beskattningsår skaU på yrkande av den skattskyldige tillämpningen av bestämmelserna i fjärde-sjätte styckena uppskjutas lill laxeringen för det senare beskattningsåret

Har stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet som inle utgör näringsbidrag lämnals titt en näringsidkare för näringsverksamhelen från en givare som nämns i första eller andra stycket gäller, såvida återbetalningsskyldigheten helt eller delvis efterges följande. Det eftergivna beloppet skatt inte utgöra skattepliktig inkomst om stödet har använts för en utgift som inte varu avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har stödet däremot använts för en utgift som varit avdragsgiU skall det eftergivna beloppet utgöra skallepUklig intäkt. Har stödet använts för atl anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, får den skattskyldige vid taxeringen för det år då del eftergivna beloppet skall tas upp som intäkt, utöver ordinarie avskrivning, göra elt extra värdeminskningsavdrag motsvarande det eftergivna beloppet. Detta avdrag får dock inte översliga tillgångens skattemässiga restvärde. Kan den skattskyldige inte visa vad ett visst skuldbelopp har använts liU, skall det anses ha använts till direkt avdragsgilla kostnader.

Prop. 1982/83:94 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 22 §

3. Utgifter för anskaffande av driftbyggnad som är belägen på fastigheten, däri inbegripet för driften behövliga bostadsbyggnader, dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. I fräga om en byggnad, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då byggnaden anskaffades.

Som för driften behövlig bostadsbyggnad anses dels byggnad, som är upplåten till personal (personalboslad), dels ock ägares eller brukares bostadsbyggnad, i den mån byggnaden inte representerar ett slörre värde än. som behövs för jordbruk eller skogsbruk av motsvarande storlek. Avdrag får sålunda avse endast så stor del av värdeminskningen som kan anses belöpa på behövlig bostadsbyggnad. Med ekonomibyggnad avses annan driftbyggnad än bostadsbyggnad.

I en byggnads anskaffningsvärde inräknas inte utgifter för sådana delar och fillbehör, som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning i driften (byggnadsinventarier). I enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier sådana fillgångar som bås, box eller spilta, bäsavskiljare, foderbord, fodergrind, vattenkopp, spaltgolv, utrustning för skrap- och svämutgödsling med tillhörande urinbrunn eller gödselbehållare, gödselstad, mjölkningsan-läggning, kylbassäng, pump, sådan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är avsedd för driften eller fläkt eller ventilationsanordning. Som byggnadsinventarier räknas också sådana tillgångar som silo- eller torkanläggning, fast transportör, hiss eller liknande. Däremot inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads användning i driften som byggnadens allmänna användning fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar driften respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till driften. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkt 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Av punkt 4 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken hörande ledningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad samt värde av byggnad som enligl punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 § utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. Har en byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Har byggnader förvärvals tillsammans med den mark på vilka de är belägna, anses så stor del av vederlaget för fastigheten

3 Senaste lydelse 1981:295.

Prop. 1982/83:94 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belöpa på särskilda byggnader eller byggnadsbestånd som det vid fastighets taxeringen fastställda eller med tillämpning härav beräknade värdet av skilda byggnader eller byggnadsbestånd utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. , Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggnader kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget för byggnadsinventarier skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnader erhålls. Det sammanlagda anskaffningsvärdet för byggnaderna får jämkas om den del av vederiagel för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på byggnaderna jämte byggnadsinveniarier visas mera avsevärt över- eller undersliga värdet av mark. växande skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m, m. som har förvärvats. Har den skatlskyldige eller någon, som stär honom nära, vidtagit åtgärder för all den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Har en investeringsfond e. d. eller Haren investeringsfond e. d. eller

statsbidrag tagits i anspråk för näringsbidrag tagits i anspråk för
anskaffning av en byggnad skall som anskaffning av en byggnad skall som
anskaffningsvärde för byggnaden anskaffningsvärde för byggnaden
anses den verkliga utgiften för bygg- anses den verkliga utgiften för bygg
naden minskad med det ianspråklag- nåden minskad med del ianspråktag
na beloppet. na beloppet.

Övergår en byggnad lill en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnaden. Vad nyss sagts gäller också om ett moderbolag eller en övertagande förening övertar en byggnad från etl dotterbolag eller en överlåtande förening vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms med hänsyn fill den tid varunder byggnader av olika slag anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan antas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Har en byggnad uppförts av en nyltjanderältshavare och är jordägaren inte enligt nyttjanderättsavlalet skyldig att vid nyttjande-rättstidens utgång eller avtalets upphörande lösa byggnaden, skall särskild hänsyn tas till detta förhållande.

Skattskyldig får i fråga om ekonomibyggnad och personalbostad göra avdrag inom avskrivningsplanen - utom med årliga värdeminskningsavdrag -med 10 procent av de på planen upptagna utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad (primäravdrag). Primäravdragel medges med 2 procent för år räknat från den tidpunkt då byggnaden eller den till- eller ombyggda delen av byggnaden har färdigställts. Förvärvas byggnaden av en ny ägare, får denne tillgodogöra sig de primäravdrag som återstår för den förre ägaren.

Utrangeras en driftbyggnad, fär avdrag göras för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband med utrang-eringen.

Prop. 1982/83:94 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4.' Utgifter för anskaffande av en markanläggning på en jordbruksfastighet. vilken anläggning är avsedd för driften i förvärvskällan, dras - om annat inte följer av punkt 1 - av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdrag medges, om inte annat följer av andra eller sjätte stycket, endast för sädana utgifter som har bestritts av den skattskyldige själv och endast om utgifterna avser arbeten som har utförts under tid då han har ägt fastigheten. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av täckdiken och skogsvägar och till 5 procent för år räknat av tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet av andra markanläggningar. Beräkningen görs från den tidpunkt då anläggningen har färdigställts. I fråga om en anläggning, som är avsedd att användas endast elt fätal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då anläggningen anskaffades.

Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs för atl marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning eller rivning av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten. Till markanläggning hänförs också körplan, parkeringsplats e. d., täckdike, öppet dike, invall-nings- och vattenavledningsföretag, mark- eller skogsväg eller brunn. Till anskaffningsvärdet för markanläggning hänförs även värdet av en markanläggning som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 § utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. I anskaffningsvärdet får inräknas utgifter för islåndsätlande och omläggning av ett förul anlagt täckdike. I täckdike inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till ett täckdike.

Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier i driften (markinventarier). I enlighet härmed hänförs till markinventarier exempelvis sådan anordning som gödselbassäng som är belägen utanför djurstall, urinbrunn eller liknande anordning eller ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller annat. Till markinventarier hänförs också stängsel och annan jämförlig avspärrningsanordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl den på fasligheten bedrivna verksamheten som en byggnads allmänna användning fördelas mellan markinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar den på fasligheten bedrivna verksamheten respekfive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till markinventarier om utgifterna för ledningen till minsl tre fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verksamheten. Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om markinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkt 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Haren investeringsfond e. d. eller Haren investeringsfond e. d. eller

statsbidrag tagits i anspråk för näringsbidrag tagits i anspråk för anskaffning av en markanläggning anskaffning av andra markanlägg-skall som anskaffningsvärde för ningarän täckdiken, skogsvägar eller markanläggningen anses den verkli- sådana som anskaffats av nyttjande-ga utgiften för markanläggningen rättshavare skall som anskaffnings-

■t Senaste lydelse 1982:323.

Prop, 1982/83:94 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

minskad med fyra tredjedelar av det värde för markanläggningen anses
ianspråktagna beloppet. den verkliga utgiften för markan-

läggningen minskad med fyra tredjedelar av det ianspråktagna beloppet. A vser anskaffningen ett täckdike eller en skogsväg eller har anläggitingen anskaffats av en nyltjanderältshavare, skatt som anskaffningsvärde anses den verktiga utgiften för anläggningen minskad med del ianspråktagna beloppet. Övergår en fastighet till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Vad nyss sagts gäller också om elt moderbolag eller en övertagande förening övertar en faslighet från elt dotterbolag eller en överlåtande förening vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom.

Övergår en fastighet till en ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, fär överlälaren det är då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av det avskrivningsbara anskaffningsvärdet för vilket han inte tidigare har medgetts avdrag. Vad nu sagts gäller även när verksamheten pä jordbruksfastigheten läggs ned utan samband med avyttring av fastigheten.

till 25 §

2 a.'Utgifter för anskaffande av en byggnad, som avses i 24 § 1 mom., dras av genom ärliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligl avskrivningsplan till viss procent för är räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. Av punkt 2 b framgår att underlaget för avskrivning enligl nu förevarande punkt skall minskas, när särskilt värdeminskningsavdrag beräknas för värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrusining.

Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för lill- eller ombyggnad samt utgifter för reparation och underhåll för vilka avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i 25 § 2 mom. första stycket b) eller c) och för vilka bidrag inte har utgått. I anskaffningsvärdet för en byggnad inräknas även utgifter för plantering, parkeringsplats eller annan jämförlig anläggning på fasligheten. Vidare fär i anskaffningsvärdet inräknas utgifter som ägaren har haft för rivning av en byggnad eller annat som fidigare har funnits på fastigheten, om rivningen kan anses ha varit betingad av och har skett i nära anslutning till den nya byggnadens uppförande.

Har en byggnad förvärvals genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Förvärvades byggnaden fillsammans med den mark på vilken den är belägen, anses så slor del av vederlaget för fastigheten belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet utgör av fasfigheiens hela taxeringsvärde.

5 Senaste lydelse 1981:295.

Prop. 1982/83:94 . 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

Om den del av vederiagel för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på byggnaden visas mera avsevärt över- eller understiga ett skäligt markvärde, får dock del för byggnaden beräknade anskaffningsvärdet jämkas. Har den skattskyldige eller någon, som stär honom nära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna fillgodoräkna sig elt högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att delta har skett för att ät någon av dem bereda obehörig förmän i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Haren investeringsfond e. d. eller Haren investeringsfond e. d. eller

statsbidrag tagits i anspråk för näringsbidrag tagits i anspråk för
anskaffning av en byggnad, skall anskaffning av en byggnad, skall
som anskaffningsvärde för byggna- som anskaffningsvärde för byggna
den anses den verkliga utgiften för den anses den verkliga utgiften för
byggnaden minskad med det ian- byggnaden minskad med det ian
språktagna beloppet. språktagna beloppet.

Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnaden. Vad nyss sagts gäller också öm ett moderbolag eller en övertagande förening övertar en byggnad från ett dotterbolag eller en överlåtande förening vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag är 1,5 för byggnad av sten, tegel, betong eller annat jämförligt material och 1,75 för byggnad av trä. I fall som avses i 25 § 2 mom. första stycket c) är procentsatsen 3. Avdraget får dock beräknas efter högre procentsals, om särskilda omständigheter föranleder därtill.

Utrangeras byggnad, som avses i 24 S 1 mom., får avdrag göras för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband med utrangeringen.

fill 29 §

7.* Utgifter för anskaffande av en byggnad, som är avsedd för användning i ägarens rörelse, dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligl avskrivningsplan till viss procent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. I fråga om en byggnad, som är avsedd alt användas endasi ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då byggnaden anskaffades.

I en byggnads anskaffningsvärde inräknas inte utgifter för sådana delar och tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för rörelseändamål (byggnadsinventarier). I enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier i en industribyggnad tillgångar avsedda för den industriella driften, såsom maskiner, anordningar för godstransport som t. ex. räls, traversbanor och hissar, behållare, ställningar för lagring e. d., saml anordningar för användningen av dessa tillgångar som t.ex. särskilda fundament. Som byggnadsinveniarier räknas vidare ledningar för vatten.

'Senaste lydelse 1981:295.

Prop. 1982/83:94 ' 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avlopp m.m., avsedda atl direkt tjäna den industriella driften, och speciella värmeanläggningar, ventilafionsanordningar och särskilda skorstenar för avledande av gaser och annat som alstras vid produktionen. Som byggnadsinventarier i en byggnad som är avsedd för affärsändamål räknas exempelvis hyllor, diskar eller annan buliksinredning, rulltrappor m. m. Tjänstgör en konstruktion, för vilken ett byggnadsvärde har fastställts vid fastighetstaxeringen, i sin helhet eller till viss del som maskin eller redskap, såsom kan vara fallet med oljecisterner och siloanläggningar, anses en sådan konstruktion som byggnadsinventarier. Däremot inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads användning för rörelseändamål som byggnadens allmänna användning fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande lill hur stor del av ledningen som tjänar rörelseändamålel respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga lill rörelseändamålet. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om byggnadsinventarier lillämpas de föreskrifter som enligt punkierna 3-5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Av punkt 16 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken hörande anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad. Har en byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Förvärvades byggnaden tillsammans med den mark på vilken den är belägen, anses så slor del av vederiagel för fastigheten - i förekommande fall efter avdrag för egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken - belöpa pä byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa pä byggnaden kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget för byggnadsinventarier skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnaden erhålls. Om den del av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på byggnaden jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller understiga ett skäligt markvärde, får dock det för byggnaden beräknade anskaffningsvärdet jämkas. Har den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig etl högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas alt detta har skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Har en investeringsfond e.d. eller Har en investeringsfond e. d. eller

statsbidrag tagils i anspräk för näringsbidrag tagits i anspråk för anskaffning av en byggnad, skall anskaffning av en byggnad, skall som anskaffningsvärde för byggna- som anskaffningsvärde för byggnaden anses den verkliga utgiften för den anses den verkliga utgiften för

Prop. 1982/83:94 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

byggnaden minskad med det ian- byggnaden minskad med det ian
språktagna beloppet. språktagna beloppet.

Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnaden. Vad nyss sagts gäller också om elt moderbolag eller en övertagande förening övertar en byggnad frän ett dotterbolag eller en överlåtande förening vid sädan fusion, som avses i 28 § 3 mom.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan antas komma all röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Är på grund av särskilda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tas även till detta. Så kan vara fallet exempelvis dä fråga är om en byggnad för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet eller då en byggnad, som är belägen på annans mark och som används i rörelse, vid nyttjanderätlens upphörande inte skall lösas av jordägaren.

Skaltskyldig får i fråga om en byggnad, som är avsedd att användas i hans rörelse, göra avdrag inom avskrivningsplanen - utom med årliga värdeminskningsavdrag - med 10 procent av de på planen upptagna utgifterna för ny-, fill- eller ombyggnad (primäravdrag). Primäravdragel medges med 2 procent för år räknat från den tidpunkt då byggnaden eller den till- eller ombyggda delen av byggnaden har färdigställts. Förvärvas byggnaden av en ny ägare, får denne tillgodogöra sig de primäravdrag som återstår för den förre ägaren.

Utrangeras en i rörelse använd byggnad, får avdrag göras för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som infiyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband med utrangeringen.

15.'' Har bolag eller förening sålt 15. Har ett svenskt moderföretag
lagertillgångar till utländskt dotter- sålt lagertillgångar till ett utländskt
bolag för vidare försäljning i obear- dotterföretag för vidare försäljning i
betat eller bearbetat skick « utländsk obearbetat eller bearbetat skick på
marknad och kvarligga sådana till- utländsk marknad och kvarligger
gångar osålda hos dotterbolaget vid sådana tillgångar osålda hos dotter
utgången av beskattningsåret för företagel vid utgången av beskalt-
moderföretaget, må avdrag åtnjutas ningsåret för moderföretaget, med
för i räkenskaperna gjord avsätt- ges avdrag för avsättning till intern-
ning till internvinstkonto. Avdraget vinstkonto. Motsvarande gäller för
må icke översliga skillnaden mel- ett svenskt dotterföretag, som ingår i
lan, å ena sidan, det vid försäljning- en koncern med etl svenskt moderfö-
en tiU dotterbolaget tillämpade pris- retag, om dotterföretaget säU lager-
et för kvarliggande lagertillgångar, i tillgångar UU ett utländskt företag
förekommande fall minskat med inom koncernen. Avdraget får inte
belopp, varmed värdet av dessa ned- översliga skillnaden mellan å ena

7 Senaste lydelse 1964:82.

Nuvarande lydelse

satts hos dotterbolaget, samt, å andra sidan, moderföretagets anskaffningskostnad för samma fillgångar. Har avdrag åtnjutits för avsättning lill 'internvinstkonto, skall avsättningen återföras till beskattning nästföljande beskattningsår; vid delta års utgång skall frågan om avdrag för fömyad avsättning prövas med hänsyn till då rådande förhållanden.

Föreslagen lydelse

sidan det vid försäljningen tillämpade priset för kvarliggande lagerfillgångar, i förekommande fall minskat med belopp varmed värdet av dessa nedsatts hos det utländska förelaget, samt å andra sidan säljarförelagets utgifter för samma fillgångar. Avdraget får vidare inte överstiga den avsättning lill internvinstkonto som säljarföretaget gjort i sina räkenskaper och inle heller den del av internvinslen enligt koncernredovisningen som belöper på avsättningen i fråga.

Som moderföretag räknas moder
bolag, moderförening etter sådant
moderföretag som avses i lagen
(1980:1103) om årsredovisning
m. m. i vissa företag.
Vad ovan sägs skall äga motsva- Avdrag för avsättning till inlern-

rande tillämpning beträffande en- vinstkonto skall återföras tiU beskalt-

skitd rörelseidkare, som försålt lager- ning nästföljande beskattningsår:

tillgångar lill av honom ägt utländskt

bolag.

16. Utgifter för anskaffande av sådana markanläggningar på fastighet, avsedd för användning i ägarens rörelse, som avses i andra stycket, dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdrag medges, om inte annat följer av sjätte stycket, endast för sådana utgifter som har beslrilts av den skattskyldige själv och endast om utgifterna avser arbeten som har utförts under lid då han har ägt fastigheten. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till 5 procent för år räknat av tre fjärdedelar av anläggningens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då anläggningen har färdigställts. I fråga om en anläggning, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då anläggningen anskaffades.

Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs för att marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning, rivning av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten, uppförandel av stödmurar och torrläggning av marken. Till markanläggning hänförs också olika anordningar såsom vägar, kanaler, hamninlopp och andra tillfarter, körplaner, parkeringsplatser, fotbollsplaner och tennisbanor eller därmed jämförliga anläggningar för personal, planteringar e. d. samt, i den mån de inte vid fastighetstaxering är att hänföra till byggnad, även brunnar, källare och tunnlar e. d.

Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier i rörelse eller sådana inventarier som används för viss verksamhet såsom fundament e.d., industrispår, traversbanor samt ledning-

8 Senaste lydelse 1981:295.

2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop. 1982/83:94 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ar för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas m. m. (markinventarier). Till markinventarier hänförs också stängsel och andra jämförliga avspärrningsanordningar. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl den på fastigheten bedrivna verksamheten som en byggnads allmänna användning fördelas mellan markinventarier och byggnaden i förhällande lill hur stor del av ledningen som tjänar den på fastigheten bedrivna verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till markinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verksamheten. Om utgifterna fill minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om markinventarier lillämpas de föreskrifter som enligl punkierna 3-5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Haren investeringsfond e. d. eller Haren investeringsfond e. d. eller

statsbidrag tagils i anspråk för näringsbidrag tagits i anspråk för
anskaffning av en markanläggning, anskaffning av en markanläggning,
skall som anskaffningsvärde för skall som anskaffningsvärde för
markanläggningen anses den verkli- markanläggningen anses den verkli
ga utgiften för markanläggningen ga utgiften för markanläggningen
minskad med fyra tredjedelar av det minskad med fyra tredjedelar av det
ianspråktagna beloppet. ianspråktagna beloppet.

Övergår en rörelsefastighet lill en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, fär den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Vad nyss sagts gäller också om ett moderbolag eller en övertagande förening övertar en fastighet från ett dotterbolag eller en överlåtande förening vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom.

Övergår en fastighet till en ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får överlätaren det är då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av del avskrivningsbara anskaffningsvärdet för vilket han inte tidigare har medgetts avdrag. Vad nu sagts gäller även när den på fastigheten bedrivna rörelsen läggs ned och fastighetens markanläggningar på grund därav saknar värde för fastighetens ägare.

18 a. Avdrag får göras för bidrag som utan viUkor lämnas till regional utvecklingsfond som avses i förordningen (1978:504) om överförande av vissa uppgifter från företagareförening till regional utvecklingsfond.

till 36 §
1.' Vid beräkning av realisations- 1. Vid beräkning av realisations-

vinst upplages såsom intäkt vad som vinst skall såsom inläkt las upp vad erhållits för den avyttrade egen- som erhållits för den avyttrade egendomen med avdrag för försäljnings- domen med avdrag för försäljnings-

') Senaste lydelse 1976:343:

Nuvarande lydelse

provision och hknande kostnader. Avdrag får - med iakttagande dock av de särskilda föreskrifter som gälla enligt punkt 2 nedan - ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet), således för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision, stämpelskalt o, d. (ingångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbättring av egendomen (förbättringskostnad) m. m. Vidare får vid vinstberäkningen den skattskyldige åtnjuta avdrag för under beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader och räntor, därest dessa ej böra hänföras till annan förvärvskälla.

Föreslagen lydelse

provision och liknande kostnader. Avdrag får - med iakttagande dock av de särskilda föreskrifter som gäller enligt punkierna 2 a-2 c nedan -ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet), således för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision, stämpelskalt o. d. (ingångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbättring av egendomen (förbättringskostnad) m. m. / omkostnadsbeloppet får inte inräknas kostnader som täckts genom bidrag från stat eller kommun eller genom näringsbidrag.

Vid vinstberäkningen får den skatlskyldige göra avdrag för förvaltningskostnader och räntor som har utbetalats under beskattningsåret, om dessa inle bör hänföras till annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983 och skall, om annat inte följer av 1-3 nedan, fillämpas första gången,vid 1985 ärs taxering.

1. I fräga om stöd till näringsidkare för deras näringsverksamhet skall; såvida stödet lämnats före ikraftträdandet eller under beskattningsår för vilket taxering sker år 1984 eller tidigare, alltjämt tillämpas äldre bestämmelser.

2. De nya bestämmelserna i punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 22 §, punkt 2 a av anvisningarna till 25 §, punkierna 7, 15 och 16 av anvisningarna till 29 § samt den nya punkten 18 a av anvisningarna fill 29 § skall tillämpas första gången vid 1984 ärs taxering.

3.1 fråga om engångsbelopp enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 19 § skall, såvida beloppet blivit fillgängligt för lyftning före den 1 januari 1982, alltjämt tillämpas de bestämmelser som gällde dessförinnan.

Prop. 1982/83:94 20

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5f Skuld, som löper med ränta och icke är att hänföra fill rörelse, skall upptagas till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen men ej förfallen ränta.

Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, ävensom av kapitalvärdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att till annan utgiva undantagsförmåner, pension, annan livränta eller därmed jämförlig avgift, skall vad i 4 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av fordran eller av ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande tillämpning.

Borgensförbindelse, för vilken be- Borgensförbindelse, för vilken be-

talningsskyldighet ännu ej inträtt, så talningsskyldighet ännu ej inträtt, så
ock annan villkorlig skuld får ej ock annan villkorlig skuld får ej
avdragas vid beräkningen, liksom ej avdragas vid beräkningen, liksom ej
heller vid beskattningsårets utgång heller vid beskattningsårets utgång
oreglerade hushållsskulder och där- oreglerade hushållsskulder och där
med jämförliga skulder. Avdrag med jämförliga skulder. Avdrag
medgives för värdet av sådan garan- medgives dock dels för värdet av
fiavsättning för vilken avdrag medgi- sådan garantiavsättning för vilken
ves vid inkomsttaxeringen. avdrag medgives vid inkomsttax-

eringen, dels för skuld avseende sådant villkorligt stöd på vilket vid eftergift av återbetalningsskyldigheten skall tillämpas bestämmelserna i punkt 2 åttonde stycket av anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen (1928:370).

Avdrag medges inte för skuld som avser kapital som nedlagts i fasfighet, som enligt 3 § 2 mom. j) inte skall upptas som fillgäng vid förmögenhetsberäkningen.

Under avdragsgilla skulder inbegripas även oguldna skatter av nedannämnda slag, nämligen dels debiterad preliminär skatt, som påförts den skattskyldige för året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller för något föregående år, dels slutlig skatt, som påförts den skattskyldige på grund av taxering under förstnämnda är eller under något föregående år, dels ock tillkommande skatt, vara den skattskyldige erhållit debetsedel under

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859. 2 Senaste lydelse 1980:959.

Prop. 1982/83:94 22

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag

vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1973:421) om särskill forskningsavdrag vid taxering lill statlig inkomstskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

3§

Basunderlaget beräknas till två Basunderlaget beräknas till två

och en halv gånger lönekostnaderna och en halv gånger lönekostnaderna enligt andra stycket ökat med vad enligt andra stycket ökat med vad den skatlskyldige för beskattnings- den skattskyldige för beskattningsåret har lämnat i bidrag för forsk- året har lämnat i bidrag för forsknings- och utvecklingsarbete och nings- och utvecklingsarbete och med kostnader för förvärv av resul- med kostnader för förvärv av resultat av sådant arbete. Summan tat av sådant arbete. Summan minskas med vad den skattskyldige minskas med vad den skattskyldige för beskattningsåret har erhållit i för beskattningsåret har erhållit i bidrag för forsknings- och ulveck- näringsbidrag etUigtpunkt2 av anvis-lingsarbete och med intäkter på ningarna lilt 19 § kommunalskatlda-grund av avyttring eller upplåtelse av gen (1928:370) och annat bidrag för resultat av sådant arbete. £fr.sfflf.s/>i- forsknings- och utvecklingsarbete drag skall dock inte beaktas om den saml med intäkter på grund av avytt-skatlskyldige - med hånsyn till resul- ring eller upplåtelse av resullal av talet av det arbete som bidraget har sädanl arbete. utgått för eller annan Uknande omständighet - kan bli skyldig att betala tillbaka bidraget eller på annat sätt utge vederlag för detta.

Beräkningen av lönekostnaderna enligt första stycket skall grundas på vad den skattskyldige för beskattningsåret har erlagt i kontant lön lill anställda som under minst en fjärdedel av sin arbetstid har utfört forsknings- och utvecklingsarbete. I lönekostnaderna får räknas in endast vad som hänför sig till forsknings- och utvecklingsarbete.

Bidrag och kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete i utlandet, som sammanlagt översfiger 500 000 kronor, får inräknas i basunderlagel endast om riksskatteverket medger del. Riksskatteverkets beslul i sådan fräga får överklagas hos regeringen genom besvär.

Ökningsunderlaget beräknas lill ökningen för beskattningsåret av den skatlskyldiges basunderlag i förhållande lill motsvarande underlag under närmast föregående beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader skall basunderlagel jämkas med hänsyn lill detta.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering.

1 Lagen omtryckt 1981:1315.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1980:955.

Prop. 1982/83:94 23

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 1 § lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall ha ,nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

fill 1 §

1.' Inkomst skall enligt denna lag anses hänförlig till visst beskattningsår, om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för densamma i nägon form lämnats under ifrågavarande år.

För att en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten hänför sig till minst två beskattningsår.

Engångsbelopp, som uppbäres så- Engångsbelopp, som uppbäres så-

som ersättning för årlig pension, som ersättning för årlig pension,
skall i allmänhet anses hänföra sig till skall i allmänhet anses hänföra sig till
tio år. Engångsbelopp, som beskal- fio år. Engångsbelopp, som beskat
tas med tillämpning av bestämmel- tas med tillämpning av bestämmel
serna i fjärde stycket av anvisningar- serna i punkt 1 fjärde stycket av
na lill 19 § kommunalskattelagen anvisningarna lill 19 § kommunal-
(1928:370), skall icke anses säsom skattelagen (1928:370), skall icke
ackumulerad inkomst. anses säsom ackumulerad inkomst.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 5 mom., skall anses hänföra sig till det anlal år den skattskyldige innehaft den avyttrade egendomen. Realisationsvinst vid avyttring av fastighet får dock inte fördelas på mer än fyra är i andra fall än då vinslen har uppkommit vid sådan avyttring som avses 12 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisafionsvinst eller då vinslen till mer än hälften utgörs av återvunna avdrag för värdeminskning av den avyttrade fastigheten.

Intäkt av skogsbruk skall anses hänförlig till det antal år som motsvarar förhållandet mellan intäkten, minskad med vederbörliga avdrag, och värdet av ett ärs skogstillväxt å fastigheten.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 2 mom. vid 5)-7) samt i 3 § 4 mom. vid 2), 5) och 6). skall anses hänföra sig fill det antal år den skattskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen. Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 3 mom. vid 2) och 3), skall anses hänföra sig till det antal år den skattskyldige innehaft fasligheten. Har skattskyldig åtnjutit ackumulerad inkomst som nu sagts i egenskap av delägare i handels- eller kommanditbolag, skall inkomsten anses hänförlig till den lid han varit delägare i bolaget. Inkomsten skall dock anses hänförlig till kortare tid än den skattskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen eller innehaft fasfigheten eller varit delägare i bolaget, därest han så yrkar och företer utredning om det antal år vartill inkomsten hänför sig, eller om del eljest framstår såsom uppenbart att inkomsten hänför sig till kortare tid.

Har jordbruk eller rörelse, som bedrivits av den ena av två makar, övertagits av den andra maken, skall denne, om han så yrkar, anses hava

' Senaste lydelse 1981:297.

Prop. 1982/83:94 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bedrivit jordbruket eller rörelsen jämväl under den förstnämnda makens innehav av förvärvskällan, under förutsättning att makarna då voro taxerade med tillämpning av 11 § 1 mom. lagen öm statlig inkoinstskatt eller, därest andra maken haft inkomst, skulle hava taxerats med tillämpning av nämnda bestämmelse. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning när andel i handels- eller kommanditbolag, som ägts av den ena av två makar, övertagits av den andra maken samt när jordbruk, rörelse eller andel i bolag i samband med den ena makens död övertagits av den andra maken, och denne var ensam dödsbodelägare. Inkomst, som enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) taxeras hos make, skall icke fill någon del anses utgöra ackumulerad inkomst.

Vad i nästföregående stycke stadgas om makar skall i tillämpliga delar gälla även andra skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna bestämmelse.

Vid skatteberäkning enligl 1 § skall den avlidne och dödsboet anses som en och samma skattskyldig.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983.

Prop. 1982/83:94 25

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag

för inventarieanskaffning

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4f Särskilt investeringsavdrag medges inte för följande inventarier, nämligen

1) inventarier med en beräknad varaktighelstid av högsl tre år,

2) begagnade inventarier,

3) sädana motordrivna fordon och släpfordon som avses i vägtrafikkungörelsen (1972:603),

4) fartyg, luftfartyg och järnvägsvagnar samt containrar och liknande anordningar för befordran av gods,

5) föremål avsedda för utsmyckning,

6) inventarier för vilka anskaffningsvärdet under beskattningsåret inle har uppgått fill sammanlagt minst 10 000 kronor.

Bestämmelserna i första stycket 3) gäller inte släpvagn som dras av traktor eller motorredskap och som används endasi på sätt som anges i vägtrafikskattelagen (1973:601) i fråga om traktor klass II.

För inventarier, som har förvärvats från någon med vilken förvärvaren är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, medges särskill invesleringsavdrag endast om inventarierna har tillverkats av säljaren och fillverkningen har påbörjats efter den 31 oktober 1980.,

Särskilt investeringsavdrag beräk- Särskilt invesleringsavdrag beräk-

nas inle för sädan del av. anskaff- nas inte för sädan del av anskaff
ningsvärdet av inventarier för vilken ningsvärdet av inventarier för vilken
utgått statsbidrag som avses i åttonde utgått näringsbidrag enligt punkt 2 av
stycket av anvisningarna till 19 § anvisningarna till 19 § kommunal-
kommunalskaltelagen (1928:370). skattelagen (1928:370). Särskilt in-
Särskilt invesleringsavdrag beräknas vesteringsavdrag beräknas inle hel
inte heller för sådan del av anskaff- ler för sådan del av anskaffningsvär-
ningsvärdet för vilken vinslfond det för vilken vinslfond enligt lagen
enligt lagen (1980:456) om insätt- (1980:456) om insättning på fillfälhgt
ning på tillfälligt vinslkonto eller vinstkonto eller investeringsfond en-
investeringsfond enligt lagen ligt lagen (1979:609) om allmän
(1979:609) om allmän investerings- investeringsfond eller motsvarande
fond eller motsvarande äldre förfall- äldre författning har tagils i
ning har tagits i anspråk. anspråk.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering.

Senaste lydelse 1981:304.

Prop. 1982/83:94 26

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag

för byggnadsarbeten m. m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Särskill investeringsavdrag medges inte för utgifter till den del de avser

1) lokaler avsedda för bostadsändamål,

2) bensinstationer, parkeringshus eller parkeringsanläggningar,

3) butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller reslauranglokaler,

4) samlingslokaler eller nöjeslokaler,

5) sporthallar eller andra idrottsanläggningar.

Avdrag medges endast om det belopp som skall ligga till grund för

beräkningen av avdraget för ett och samma arbete har uppgått till minsl
10 000 kronor.

Särskilt invesleringsavdrag beräk- Särskilt investeringsavdrag beräk
nas inte för sådan del av utgifterna nas inte för sådan del av utgifterna
för vilken utgått statsbidrag som för vilken utgått näringsbidrag enligt
avses i åttonde stycket av anvisning- punkt 2 av anvisningarna till 19 §
arna till 19 § kommunalskattelagen kommunalskattelagen (1928:370).
(1928:370). Särskilt investeringsav- Särskilt investeringsavdrag beräknas
drag beräknas inte heller för sådan inle heller för sådan del av utgifterna
del av utgifterna för vilken vinstfond för vilken vinstfond enligt lagen
enligl lagen (1980:456) om insätt- (1980:456) om insättning på tillfälligt
ning på tillfälligt vinstkonto eller vinstkonto eller investeringsfond en-
investeringsfond enligt lagen ligt lagen (1979:609) om allmän
(1979:609) om allmän investerings- investeringsfond eller motsvarande
fond eller motsvarande äldre förfall- äldre författning har tagits i
ning har tagits i anspråk. anspråk.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering.

Prop. 1982/83:94 ' 27

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:1099) om särskilt investeringsavdrag

vid redovisningen av mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1981:1099) om särskilt invesleringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt skall ha nedan angivna lydel-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Avdrag medges vid anskaffning av döda inventarier avsedda för stadigvarande bruk i verksamheten.

Med inventarier förstås tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Som inventarier anses dock inle nytligheler som avses i punkt 11 av anvisningarna lill 22 § kommunalskattelagen (1928:370) och inte heller tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna till 29 § nämnda lag.

Avdrag medges inle för sådan del Avdrag medges inte för sådan del

av anskaffningsvärdet av inventarier av anskaffningsvärdet av inventarier
för vilken utgår statsbidrag sotn avses för vilken utgår näringsbidrag etiligl
i åttonde stycket av anv'\sningarnat\ll punkt 2 av anvisningarna lill 19 §
19 § kommunalskattelagen. Avdrag kommunalskattelagen. Avdrag

medges inte heller för sådan del av medges inte heller för sådan del av
anskaffningsvärdet för vilken inves- anskaffningsvärdet för vilken inves
teringsfond enligt lagen (1979:609) leringsfond enligt lagen (1979:609)
om allmän investeringsfond eller om allrnän investeringsfond eller
motsvarande äldre författning tas i motsvarande äldre författning las i
anspråk. anspråk.

Anskaffas inventarier av kommissionärsföretag som avses i 43 § 2 mom. kommunalskallelagen tillkommer - såvida rörelseinkomsten redovisas hos kommitlentförelag - avdraget sistnämnda företag oaktat inventarierna ägs av kommissionärsföretaget.

I fråga om inventarier som hyrs ul av aktiebolag som avses i lagen (1980:2) om finansbolag under en period av minst tre år för atl enligl särskilt avtal användas av hyreslagare (finansiell leasing) tillkommer avdraget hyrestaga-ren oaktat inventarierna ägs av finansbolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983.

Prop. 1982/83:94 28

8 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 26 § samt 37 § 1 och 5 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

26 f Om inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller rörelse redovisas enligt bokföringsmässiga grunder med räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1) uppgift om storleken av omsättningen,

2) uppgifter huru värdesätlningen å lager samt fordringar skett,

3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinslresultatet justerats till överensstämmelse med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna,

4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag,

6) uppgift om vad den skattskyldige i varor, penningar eller annat uttagit ur näringsverksamheten eller annorledes använt för bestridande av levnadskostnader eller eljest för utgifter, som icke äro hänförliga till omkostnader i verksamheten, så ock om andra förmåner som den skattskyldige åtnjutit av fastigheten eller rörelsen,

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom
resekostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits till anställda och
upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock att, därest
lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften efter medgivan
de av skattechefen i det län, där den skattskyldige skall taxeras till statlig
inkomstskatt, må lämnas först efter anmaning,

8) uppgift om kostnader för reklam, som riktar sig till bestämda personer
och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde,

9)     uppgift   om   verkställda ned- 9) uppgift om kontraktsnedskriv-
skrivningar av värdet å rättigheter litt     ning och kontraktsavskrivning,
leverans    av    omsättningstillgångar

samt maskiner och andra inventarier, samt

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste Ivdelse 1978:943.

Prop. 1982/83:94 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10) uppgifter rörande i räkenska- 10) uppgifter rörande i räkenska-

perna gjorda avsättningar för framti- perna gjorda avsättningar för framfi
da garantiutgifler. da garantiutgifter, saml

11) uppgifter rörande sådana i
räkenskaperna gjorda avsättningar
till internvinstkonto för vilka avdrag
yrkats och den del av internvinslen
enligl koncernredovisningen som be
löper på avsättningarna i fråga.
Redovisas inkomst av jordbruksfasfighet, annan fastighet för vilken
intäkterna beräknas enligl 24 § 1 mom. kommunalskatlelagen eller rörelse
enligt bokföringsmässiga grunder men utan räkenskapsavslutning medelst
vinst- och förlustkonto, skall beträffande innehållet i självdeklaration i
fillämpliga delar gälla även vad ovan sägs. •

Vid redovisning av inkomst av rörelse och jordbruksfasfighet skall gift skatlskyldig uppge art och omfattning av sitt och makens arbete i förvärvskällan samt i övrigt lämna de uppgifter som erfordras för tillämpning av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370).

Vad i denna paragraf stadgas skall av livförsäkringsanstalt, såvitt angår försäkringsrörelse, iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om huru värdesättningen å lager samt fordringar skelt; härutöver skall iakttagas vad i 27 § sägs om skyldighet att lämna där avsedda uppgifter.

Nuvarande lydelse

37 § 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållils genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse avse

Föreslagen lydelse

37 § 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatl, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för del föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse avse

3 Senaste lydelse 1982:1008.

13 kap. 2§

Det åligger styrelsen alt ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning så snart det finns skäl atl anta att bolagets eget kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet. Visar balansräkningen att så är fallet, skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvidation. Godkänns ej på ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning avseende ställningen vid tiden för stämman som utvisar att det egna kapitalet uppgår lill hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen, om ej bolagsstämman beslutar atl bolaget skall träda i likvidafion, hos rätten ansöka att bolaget försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare.

Göres ansökan enligt första stycket, förordnar rätten att bolaget skall träda i likvidation, om ej under ärendets handläggning i tingsrätten styrkes all balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår lill hälften av det registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Vid beräkningen av del egna kapitalets storlek tiUägges inom linjen en post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa, om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna. Beträffande sådana anläggningstillgångar, som undergår fortlöpande värdeminskning, gäller dock att de upptages till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom erhåUes ett högre värde.

Vid beräkningen av det egna kapitalels storlek skall inom linjen tilläggas en post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa, om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna. Beträffande sädana anläggningstillgångar som undergår fortlöpande värdeminskning gäller dock att de tas upp till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom erhålls etl högre värde. Vidare skall vid beräkningen hänsyti inte las lill skuld på grund av statligt stöd för vilket återbelalningsskyldighelen är beroende av bolagets ekonomiska ställning, om stödet - för del faU att botaget försätts i konkurs eller träder i likvidation - skall återbetalas först sedan övriga skulder till fullo betalats.

Prop. 1982/83:94 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Underlåter styrelseledamöterna att fullgöra vad som åligger dem enligl första stycket, svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagets vägnar solidariskt för bolagets uppkommande förbindelser. Sådant ansvar inträder även för aktieägare som, när likvidationsplikl föreligger enligt första stycket tredje meningen, med vetskap härom deltar i beslut att fortsätta bolagets verksamhet. Den ansvarighet som det nu är fråga om gäller dock ej för förbindelser som uppkommer sedan likvidalionsfrågan hänskjutits till rätlens prövning eller sedan en balansräkning, som utvisar atl bolagels eget kapital uppgår till hälften av det registrerade aktiekapilalel, blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983.

3 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 94

Prop. 1982/83:94 34

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-18

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I, Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Gradin, Dahl, R. Carlsson

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om beskattning av statsbidrag och andra stöd till företag, m. m.

1 Inledning

Bidragsskattekommittén' (B 1980:01) har hittills avlämnat två delbetän-kanden. I november 1981 avlämnades belänkandet (Ds B 1981:17) Beskattning av statsbidrag och andra stöd lill företag, m. m. I betänkandet behandlas dels reglerna för beskattning av statsbidrag och andra stöd till företag, dels de s. k. utvecklingsbolagens skatteförhållanden.

I juni i år avlämnade kommittén sitt andra delbetänkande (Ds B 1982:8) Förslag till ändringar i reglerna om avsättning till internvinstkonto.

Den redovisningsmässiga behandlingen av statliga stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet har ibland visat sig skapa problem för stödmottagarna. I en inom industridepartementet upprättad promemoria om vissa frågor rörande statliga lån med villkorlig återbetalningsskyldighel har dessa problem analyserats.

Jag behandlar i det följande först kommilténs förslag beträffande den skattemässiga behandlingen av statsbidrag och andra stöd till företag. I anslutning fill den framställningen tar jag upp frågan om reglerna i aktiebolagslagen (1975:1385) om likvidationsskyldighet behöver ändras. Därefter diskuteras rätten till avdrag för bidrag som i sysselsätlningsfräm-jande syfte lämnas fill utvecklingsbolag eller regionala utvecklingsfonder. I det sista avsnittet behandlas bestämmelserna om avdrag för avsättning till internvinstkonto.

' Ledamöter: f. d. regeringsrådet Carl Åbjörnsson, ordförande, kanslichefen Boris Carlsson, direktören Arne Gustafson och skattedirektören Olle Roos.

Prop. 1982/83:94 35

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels som bilaga 1 en sammanfattning av betänkandet Beskattning av statsbidrag och andra stöd till företag, m. m., dels som bilaga 2 en sammanfattning av betänkandet Förslag fill ändringar i reglerna om avsättning lill internvinstkonto, dels som bilaga 3 kommitténs lagförslag, dels ock som bilaga 4 industrideparlementets promemoria. Beträffande nuvarande förhållanden och gjorda överväganden hänvisas lill belänkandena resp. promemorian.

Kommilténs betänkanden och promemorian har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 5 fogas en förteckning över remissinstanserna till kommitténs första delbetänkande (Ds B 1981:17) och industridepartementets promemoria samt en sammanställning av remissyttrandena. Som bilaga 6 bör fogas en förteckning över remissinslanserna fill kommitténs andra betänkande (Ds B 1982:8) och en sammanställning av remissyttrandena.

2 Allmän motivering

2.1 Den skattemässiga behandlingen av statsbidrag och andra stöd till näringsidkare

2.1.1 Inledning

Stöd till näringsidkare kan förekomma i flera olika former. Den mest renodlade stödformen är direkta bidrag och subventioner. Stöd kan också lämnas i form av t. ex. garantiåtaganden (borgen) och lån med låg ränta och förmånlig amorteringsplan. Även insats av ägarkapital kan vara avsett som ett stöd.

Staten svarar för den dominerande delen av stödåtgärderna till näringslivet. Stöd lämnas dock även av kommuner samt av regionala utvecklingsfonder och andra formellt fristående organ som har bildats och finansieras av bl. a. staten och kommuner. Det förekommer också alt stöd lill näringsidkare beviljas av rent privaträttsliga subjekt, t. ex. stiftelser som har uppkommit till följd av enskilda donafioner.

Ofta föranleder stöd till näringsidkare inte några beskattningsåtgärder. Detta gäller t. ex. i fråga om återbetalningspliktiga lån, vid garanfiåtaganden eller vid insats av ägarkapital. Stöd som har karaktär av bidrag är dock normalt - direkt eller indirekt - skattepliktiga. Under lång tid saknades uttryckliga bestämmelser om denna beskattning. År 1973 infördes emellertid i kommunalskattelagen (1928:370), KL, regler om beskattning av statsbidrag (prop. 1973:190, SkU 1973:71, rskr 1973:359, SFS 1973:1098). Dessa regler utgör i huvudsak ett lagfästande av de principer för beskattningen av statsbidrag till näringsidkare som tidigare hade utvecklats i praxis. Reglerna finns i åttonde stycket av anvisningarna lill 19 § KL och innebär bl. a. följande.

Prop. 1982/83:94 36

Ett statsbidrag är skattefritt om del är avsett för utgifter för vilka avdragsrätt inte föreligger vare sig direkt eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget däremot använts för att bestrida en sådan utgift som är pä en gång avdragsgill utgör bidraget skattepliktig intäkt. Avdragsrätten för utgiften påverkas inte av bidraget. Ett företag som fått statliga bidrag för en del av sina lönekostnader skall således ta upp bidragen som intäkt och samtidigt göra avdrag för samtliga lönekostnader.

Har ett statsbidrag använts för atl anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall bidraget inte tas upp som skattepliktig intäkt.. Ä andra sidan skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses endast sä stor del av utgiften som inle har täckts av bidraget. I delta fall kommer således beskattningen lill stånd indirekt genom att de årliga värdeminskningsavdragen minskas.

Har ett statsbidrag använts för att anskaffa lagertillgångar utgör bidraget skatteplikfig intäkt. Utgifterna för anskaffningen dras av på vanligt sätt. Vid fillämpningen av 41 § KL och anvisningarna till denna paragraf skall dock den del av lagret som har anskaffats för bidraget inte medräknas vid lagervärderingen. Bestämmelsen innebär atl bidraget beskattas i den takt som lagret avyttras.

Bestämmelser finns också om vad som gäller för det fall att avdragsrätten för utgifterna med tillämpning av vanliga regler infaller under ett annat beskattningsår än del då bidraget skall tas upp till beskattning. Vidare finns föreskrifter om den skattemässiga behandlingen av återbetalda bidrag.

Mottagande och återbetalning av ett lån föranleder i princip inte nägra beskattningsåtgärder. Ett uppburet lånebelopp utgör således inte skatteplikfig inkomst och återbetalning av en kapitalskuld är enligt 20 § KL inle avdragsgill. Inom den statliga stödgivningen förekommer emellertid två typer av lån för vilka meddelats särskilda regler. För det första gäller att reglerna för beskattning av statsbidrag skall tillämpas även pä statsbidrag i form av amorieringsfritl lån (avskrivningslån). Genom lagstiftning år 1978 infördes vidare en dispensregel för vissa lån för vilka återbetalningsskyldigheten är beroende av mottagarens framtida resultatutveckling eller annan liknandeomständighet(prop. 1977/78:79, SkU 1977/78:20, rskr 1977/78:119, SFS 1978:52). Lån med sådan villkorlig äterbetalningsskyldighet behandlas enligt huvudregeln som elt vanligt lån. Regeringen får dock - om det finns synnerliga skäl - besluta att lånet skall anses utgöra skattepliktig inkomst för låntagaren. Återbetalas lånet får den skattskyldige avdrag för det återbetalade beloppet.

När det gäller den skattemässiga behandlingen av lån med villkorlig återbetalningsskyldighel finns således uttryckliga regler. Beträffande bidrag för vilka återbetalningsskyldigheten är pä liknande sätt villkorad saknas dock bestämmelser. Nämnas kan emellertid att regeringsrätten i en dom (RÅ 1977 ref 122) behandlat ett bidrag för vilket återbetalningsskyldigheten gjorts

Prop. 1982/83:94 37

beroende av bl. a. ett projekts resultat som ett statsbidrag.

Jag har hittills uppehållit mig vid den skattemässiga behandlingen av statliga slöd. I fräga om redovisningen av sådana stödåtgärder i bokföringen har bokföringsnämnden (BFN) utfärdat anvisningar (BFN:11). Enligt anvisningarna föreligger en motsättning mellan den redovisningstekniska och den skattemässiga behandlingen när det gäller bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet och avskrivningslån. En motsättning torde föreligga även i fräga om möjligheten att periodisera ell statsbidrag som har lyfts ett är men som används för avsett ändamål först ett senare år.

Bidrag med villkorlig äterbetalningsskyldighet skall enligt BFN:s anvisningar behandlas pä samma sätt som län med villkorlig återbetalningsskyldighel. Ett sådant län skall redovisas som skuld i låntagarens balansräkning till dess att den långivande myndigheten har fattat beslut om eftergift av lånet. Efterskänkt belopp intäktsförs som extraordinär intäkt och samtidigl kostnadsförs eventuella balanserade utgifter som extraordinär kostnad. I fråga om ell län för vilket dispens har erhållits enligt nionde stycket av anvisningarna till 19 § KL gäller att det skall redovisas i resultaträkningen som intäkt då det har erhållits.

Beträffande avskrivningslånen föreskrivs i anvisningarna alt inläktsredo-visning skall ske först efter det att beslut om eftergift har fattats av den långivande myndigheten. Ej eftergiven del av avskrivningslånet skall tas upp som skuld i balansräkningen.

I sin översyn av reglerna för beskattning av statsbidrag och andra stöd till näringsidkare har bidragsskattekommittén funnit att den taxeringslekniska utformningen av reglerna för beskattning av statsbidrag i åttonde stycket av anvisningarna till 19 § KL i huvudsak väl överensstämmer med vedertagna beskattningsprinciper och alt dessa regler också har blivit allmänt godtagna. Vad som däremot enligt kommittén främst har vållat problem vid den praktiska fillämpningen är svårigheten alt avgöra vilka förelagsstöd som skall behandlas som statsbidrag i KL:s mening. Detta sammanhänger med atl de statliga stöden kan vara förenade med villkor som gör att gränsen mellan bidrag och lån blir oklar. Eftersom mottagande och återbetalning av lån inte föranleder några beskattningsåtgärder ligger det i öppen dag att detta gränsdragningsproblem skapar en betydande osäkerhet för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna.

I syfte att undanröja denna oklarhet föreslår kommittén att den skattemässiga behandlingen av statliga stöd anpassas till de principer som har kommit lill uttryck i BFN:s anvisningar beträffande redovisningen av dessa stöd i företagens bokföring. Detta innebär all endasi stöd som lämnas utan förbehåll om återbetalning skall behandlas som statsbidrag. Den omständigheten att bidragstagaren kan bli skyldig att återbetala erhållet bidrag om han genom oriktiga uppgifter föranlett alt bidraget har beviljats eller om han inte har uppfyllt för bidraget fastställda villkor skall dock inte medföra atl bidraget förlorar sin karaktär av statsbidrag i KL:s mening. Ges stödet

Prop. 1982/83:94 ' 38

däremot med förbehåll om återbetalning av annat slag skall det behandlas som ett län. Enligt kommittén bör även avskrivningslånen följa de regler som gäller för län i allmänhet och således inte som f. n. särbehandlas.

Återbelalningsskyldighelen för etl statligt stöd som skall behandlas som ett lån kan efterges. Kommittén har föreslagit regler om vilka skatteeffekter som då inträder.

Etl annat förslag som syftar till alt bringa den skattemässiga behandlingen i överensstämmelse med den bokföringsmässiga gäller statsbidrag som har erhållits ett visst år men använts för avsett ändamål först etl senare år. Förslaget innebär att den skatlskyldige även skattemässigt fär balansera bidraget till användningsåret.

Kommittén har vidare föreslagit en uttryckhg bestämmelse om hur elt statsbidrag skall påverka beräkningen av reahsationsvinst vid avyttring av en tillgång som har anskaffats för bidraget.

Vad beträffar dispensregeln för lån med villkorlig återbetalningsskyldighet anser kommittén att tillämpningen av den medför sådana avsteg från allmänt vedertagna beskatlningsprinciper att den bör upphävas.

F. n. finns det inte någon allmän skyldighet för den som betalar ut stöd lill , näringsidkare att lämna kontrolluppgifter till taxeringsmyndigheterna om stödets storlek och karaktär. Enligt kommittén medför detta betydande risk för att stöden behandlas olika i skattehänseende. För att förbättra läget har kommittén föreslagit atl bestämmelserna i taxeringslagen (1956:623) om skyldighet att lämna kontrolluppgifter kompletteras med regler om uppgiflsskyldighet för den som har lämnat stöd fill näringsidkare. Uppgiftsskyldigheten skall omfatta även det fallet att staten eller annan som lämnat stöd i form av lån efterskänker lånet.

Kommittén är medveten om all förslaget att slopa dispensregeln för villkorliga lån kan medföra att soliditetsproblem aktualiseras för vissa stödmottagare. Kommittén anser emellertid att redovisningsmässiga problem inte bör lösas med hj älp av skattelagstiftningen. Om det vid den statliga stödgivningen finns ett behov av atl beakta frågan om hur stöden påverkar de berörda företagens soliditet synes det enligl kommittén ligga närmast till hands att överväga en ändring i reglerna i aktiebolagslagen om likvidationsskyldighet. Kommittén har dock inte tagit ställning till detta problem eftersom det ligger utanför kommitténs uppdrag.

Frågan har i stället behandlats i en promemoria som upprättats inom industridepartementet. I promemorian föreslås en ändring i 13 kap. 2 § aktiebolagslagen. Innebörden av förslaget är att ett akfiebolag vid beräkning av det egna kapitalets storlek inte skall ta hänsyn till skulder avseende vissa statliga stöd.

Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag fått ett posifivt mottagande. BFN anser t. ex. alt kommitténs överväganden och förslag i allt väsentligt har utgångspunkt i gällande redovisningsregler och god redovisningssed såsom dessa kommer lill uttryck i bokföringslagen och i nämndens

Prop. 1982/83:94 39

anvisningar. Från flera håll uttalas vidare att kommitténs förslag innebär förenklingar för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna. Någon remissinstans anser emellertid att det i betänkandet saknas lillräckligt lättillämpade regler för bedömningen av om elt slöd skall behandlas som bidrag eller lån. Kommitténs förslag beträffande avskrivningslånen godtas vidare inte av samtliga remissinstanser.

Även förslaget i industridepartementets promemoria har bemötts i huvudsak positivt.

För egen del anser jag att den kartläggning av olika stödformer som kommittén har gjort är värdefull och att kommittén väl har belyst de problem som tillämpningen av de nuvarande reglerna medför. I det följande kommer jag att närmare behandla kommitténs olika delförslag. Framhållas bör dock att jag-i likhet med kommittén-endast behandlar stöd fill näringsidkare för deras näringsverksamhet. Stöd som utgår till enskilda löntagare i samband med t. ex. arbetsmarknadspolitiska insatser behandlas därför inte. En del hithörande frågor utreds f. n. av traktamentsbeskatlningssakkunniga (B 1978:02). Stöd fill kulturarbetare och uppfinnare ses vidare över av kulturskattekommiltén (B 1979:15). Jag kommer därför inle att nu ta upp den skattemässiga behandlingen av konstnärsbidrag, stipendier och liknande ersättningar.

Förvissa statliga stödåtgärder, t. ex. inom bostadssektorn, gäller speciella skatteregler. Sådana specialreglerade områden diskuteras inte i del följande och inte heller del slöd i form av investeringsavdrag/bidrag som medges för investeringar i inventarier och byggnader, forskningsavdrag vid investering i forskning eller den rätt fill avdrag/bidrag som finns inom exportkreditområdet.

2.1.2 Begreppet statsbidrag

Den nuvarande lagtexten innehåller inle - bortsett från stadgandet att bestämmelserna gäller endast statsbidrag som utgår till en näringsidkare för hans näringsverksamhet - någon definition av begreppet statsbidrag. I samband med tillkomsten av 1973 års lagstiftning uttalade emellertid föredragande departementschefen inledningsvis att gemensamt för alla statsbidrag är att staten i princip utan återbetalningsskyldighet ger näringsidkare kontanta medel som skall användas för det ändamål som avses med bidraget (prop. 1973:190 s. 5). Av hans uttalande framgår vidare att även stöd som kan återkrävas kan behandlas som statsbidrag, nämligen om återkrav sker på grund av att bidraget beviljats genom oriktig uppgift. Detsamma skall gälla om återkravet beror på att mottagaren av bidraget brutit mot villkor för bidraget eller på att säkerheten för ett avskrivningslån väsentligt försämrats (s. 12).

Enligl kommittén är det numera sedan BFN utfärdat anvisningar beträffande den bokföringsmässiga redovisningen av statliga stöd knappast

Prop. 1982/83:94 40

behövligt att i KL införa en bestämmelse som klargör vad som avses med statsbidrag. Enligt 41 § KL skall nämligen inkomstberäkningen i fråga om rörelse, jordbruksfastighet och, i vissa fall, annan fasfighet, ske på grundval av bokföringen. Ett statligt stöd som enligt BFN:s anvisningar skall redovisas som inläkt i förelagens resultaträkning skall därför enligt kommittén behandlas som ett statsbidrag. I sammanhanget pekar kommittén på att den föreslagit att i anvisningarna fill 19 § KL uttryckligen skall föreskrivas att statsbidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet inte skall anses som bidrag utan som lån. Att bestämmelserna om statsbidragens beskattning inte blir tillämpliga på villkorade statsbidrag kommer alltså motsatsvis att framgå av detta nya stadgande.

För egen del får jag anföra följande. De nuvarande reglerna för beskattning av statsbidrag har funnits i omkring fio år. Dessa regler grundar sig dock på principer som redan tidigare hade utvecklats i praxis. Reglerna avser endast statsbidrag som är avsedda för utgifter av olika slag i näringsverksamheten. Elt bidrag som utgör ersättning för en enskild näringsidkares arbetsinsats, dvs. i praktiken är avsett för näringsidkarens privata levnadskostnader, omfattas sålunda inte av reglerna om statsbidrag. I vad mån ett sådant bidrag är skattepliktigt eller undantagsvis skall ses som ett skattefritt stipendium e. d. får därför bedömas efter allmänna skatterättsliga principer.

Som kommittén har funnit får det nuvarande regelsystemet anses i huvudsak väl överensstämma med vedertagna beskattningsprinciper. Vad som har vållat problem vid tillämpningen är i stället frågan vilka statliga stöd som skall behandlas enligl statsbidragsreglerna och vilka som skall behandlas som lån. Detta beror på alt de statliga stöden ofta är förenade med villkor som kan medföra atl gränsen mellan bidrag och lån blir oklar.

Det är självfallet ytterst angeläget att reglerna är så utformade alt företag och taxeringsmyndigheter på ett enkelt sätt kan skilja mellan bidrag och lån. Detta krav uppfylls enligt min mening bäst om man knyter an fill de regler som allmänt gäller vid inkomsttaxeringen. I fråga om inkomst av jordbruksfasfighet eller rörelse gäller enligt 41 § KL alt inkomsten skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i den mån dessa grunder inte står i strid med särskilda i KL angivna bestämmelser. Även inkomst av annan fastighet beräknas - bortsett från schablontaxerade fastigheter - normalt enligt bokföringsmässiga grunder. Detta innebär att hänsyn skall tas inte bara till inkomster och utgifter i verksamheten utan även till lager, fordringar och skulder vid beskattningsårets ingång resp. utgång. Hänvisningen till bokföringsmässiga grunder medför vidare att den skattemässiga inkomstberäkningen skall ske på grundval av de redovisningsregler som finns i bokföringslagen (1976:125) och annan civilrättslig lagsfiftning samt i jordbruksbokföringslagen (1979:141). En grundläggande regel i denna lagstiftning är alt bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som överensstämmer med god redovisningssed.

Prop. 1982/83:94 41

Av det anförda följer att den civilrättsliga redovisningen bör vara avgörande för den skattemässiga gränsdragningen mellan lån och bidrag. Som tidigare nämnts har BFN utfärdat anvisningar beträffande redovisningen av statliga stöd. Jag anser att dessa anvisningar bör läggas till grund för bedömningen av vilka statliga stöd som skall behandlas som statsbidrag. På en punkt delar jag dock inte nämndens uppfattning. Det gäller behandlingen av avskrivningslån. I nämndens anvisningar föreskrivs alt av myndighet eftergiven del av ett avskrivningslän skall redovisas som en extraordinär intäkt hos låntagaren. Lånet som sådant utgör alltså med tillämpning av nämndens synsätt inte skattepliktig inkomst utan intäktsredovisningen skall ske först efter det atl beslut om eftergift har fattats av den långivande myndigheten. Ej eftergiven del skall tas upp som skuld i balansräkningen.

Enligt min mening bör en stödforms rubricering inte i något avseende påverka den redovisningsmässiga eller den skattemässiga behandlingen. Avgörande för bedömningen bör i stället vara de villkor som förenas med etl visst stöd och inte om stödet betecknas som län eller bidrag. Elt avskrivningslån och etl bidrag bör således behandlas pä samma sätt om stöden innehåller samma villkor för vägrad eftergift resp. återkrav. Etl avskrivningslån bör därför behandlas som bidrag om det redan vid beviljandet av lånet stär klart att eftergift normalt ges.

Vad jag nu har sagt innebär sammanfattningsvis att säsom statsbidrag bör anses i första hand stöd som över huvud taget inle innehåller villkor om återbetalningsskyldighet. Stöd av delta slag torde dock förekomma i endast ringa omfattning. I allmänhet uppställs vissa villkor och ges olika föreskrifter för ett stöd. Dessa kan gälla t. ex. hur stödet skall användas, mottagarens förfoganderätt över sina tillgångar, hans möjlighet atl ändra ägarstrukturen i företaget, givarens rätt till insyn i företaget och mottagarens rapportskyldighet och skyldighet att lämna korrekta uppgifter m. m. Sådana föreskrifter medför inte i sig atl stödet blir att anse som elt lån. Stöd som är förenat med återbetalningsskyldighet bör anses som statsbidrag om återbetalningsskyldighet föreligger endast om mottagaren inte uppfyller de villkor för stödels användning och verksamhetens bedrivande som förutsatts vid beviljandet av stödet. Den omständigheten att stödet kan krävas åter om mollagaren lämnat felaktiga uppgifter om användningen av stödet eller lägger ned den ifrågavarande verksamheten bör exempelvis inte hindra att stödet behandlas som statsbidrag. Detta skall gälla även om stödet har lämnats i form av ett avskrivningslån och även om del för avskrivning av lånet krävs en särskild ansökan.

För statliga stöd kan gälla att återbetalning skall ske även under andra förhållanden än de som nyss har nämnts. Del är givelvis fallet beträffande 'vanliga lån men återbetalningsskyldigheten kan också ha gjorts beroende av t. ex. mottagarens eller elt visst projekts framlida resultat eller mottagarens utdelningspolitik. Den som erhåller ett stöd av detta slag skall enligt BFN:s

Prop. 1982/83:94 42

anvisningar redovisa stödet som en skuld i balansräkningen. Detta bör enligt min mening gälla också i skattehänseende, dvs. stödet skall inte anses som ett statsbidrag utan som ett lån. Jag ålerkommer i specialmoliveringen med en närmare redogörelse för gränsdragningen mellan bidrag och lån.

För en näringsidkare som erhåller eftergift av återbetalningsskyldigheten av en skuld som han har ådragit sig i sin näringsverksamhet uppkommer en vinst som han bör redovisa som en extraordinär intäkt i resultaträkningen. Vid inkomstbeskattningen föreligger dock inte någon enhetlig behandling av efterskänkta skulder. Anses låntagaren genom efterskänkandet ha erhållit en gåva påverkas inte hans inkomstbeskattning eftersom gåvor enligt 19 § KL inte räknas som skattepliktig inkomst. Vinst som har uppkommit på grund av ackord anses vidare enligt praxis inte utgöra skattepliktig inkomst (RÅ 1929 Fi369). Gäldenären har inte heller beskattats när en fordran i annat fall har nedsatts på grund av hans bristande betalningsförmåga (RÅ 1963 ref 48 och RÅ 1979 1:96).

Efterges ett statligt lån med villkorUg äterbetalningsskyldighet torde dock mottagaren beskattas för det efterskänkta beloppet. Denna skattefråga berördes i samband med inrättandet av en särskild fond, statens industrifond, vilkens uppgifter numera har övertagits av de regionala utvecklingsfonderna. Fondens uppgift var att stödja riskbelonade projekt inom industrin genom att ge län för vilka återbetalningen var beroende av i vilken utsträckning projektet blev framgångsrikt. I fråga om beskattningen hos mottagaren av lånen uttalade föredragande departementschefen (prop. 1973:41 s. 129): "Nägra särskilda skattemässiga problem för mottagaren av länet uppkommer inte om lånet återbetalas. Efterskänkes däremot lånet skall det efterskänkta beloppet redovisas som inkomst under förutsättning att de lånade medlen använts för kostnader som är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Har däremot medlen använts till inte avdragsgilla utgifter är det efterskänkta lånebeloppet skattefritt."

Enligt bidragsskattekommitténs förslag skall uttryckliga regler införas om vilka skatteeffekter som inträder om elt statligt stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet efterskänks. Reglerna skall tillämpas också på avskrivningslån, vilka enligt kommittén inte längre skall behandlas som statsbidrag ulan som lån.

Förslaget innebär att ett eftergivet belopp skall tas upp som intäkt om stödet har använts för utgifter som är avdragsgilla vid laxeringen antingen direkt eller i form av årliga värdeminskningsavdrag medan eftergift inte skall föranleda beskattning om stödet har använts för inte avdragsgilla utgifter. Kan den skatlskyldige inte visa vartill ett visst stöd har använts skall det anses ha använts fill direkt avdragsgilla utgifter. Har stödet använts för att anskaffa en tillgång för vilken avdrag för årlig värdeminskning beräknas enligt avskrivningsplan, dvs. byggnader och markanläggningar, skall den skattskyldige utöver avdrag enligt avskrivningsplanen få fillgodoräkna sig ett extra värdeminskningsavdrag med belopp motsvarande inläktsbeloppet. Med

Prop. 1982/83:94 43

hänsyn till den korta tid som gäller för avskrivning av inventarier har kommittén ansett att det inte föreligger något behov av regler om extra avskrivning för dessa.

Kommitténs förslag att ett eftergivet statligt slöd normalt skall beskallas har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Den närmare utformningen av reglerna har dock mött kritik. Ett par remissinstanser kritiserar således den föreslagna indirekta beskattningsmetod som skall få lillämpas då ett eftergivet slöd avser byggnader och markanläggningar. Eftersom enligl förslaget avskrivningsunderlaget inle skall reduceras kommer avskrivnings-fiden att bli olika lång för samma investering beroende på om stöd lämnas som bidrag eller som lån som sedermera efterskänks. Denna olikformighet föresläs bli eliminerad genom att etl efterskänkt län skall reducera avskrivningsunderlaget. Några av näringslivets organisationer anser å andra sidan att den föreslagna indirekta beskattningsmetoden skall få tillämpas även pä inventarier. Någon remissinstans pekar vidare på att ett eftergivet stöd kan avse både byggnader och inventarier och att del behövs en regel som slår fast hur fördelningen mellan olika tillgångsslag skall göras.

För egen del får jag anföra följande. Av allmänna skatterättsliga grundsatser torde följa alt ett statligt slöd med villkorlig ålerbelalningsskyldighet som efterskänks skall beskattas hos mottagaren om stödet har använts för utgifter som är avdragsgilla på en gång eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Jag förutsälter då självfallet att stödet tidigare behandlats som elt lån. Det är emellerfid f. n. oklart hur det efterskänkta beloppet skall beskattas när stödet har använts för anskaffande av avskrivningsbara tillgångar. En möjlighet är att omedelbart beskatta företagel för beloppet ulan atl göra någon ändring i de årliga värdeminskningsavdragen. Eftergiften kan ocksä beskattas pä indirekt väg, antingen genom att avskrivningsunderlaget reduceras eller genom att förelaget medges ett extra värdeminskningsavdrag samtidigl som beloppet tas upp till beskattning. Jag delar därför kommitténs uppfattning att det behövs förtydligande regler i detta avseende.

Kommittén har föreslagit att det efterskänkta beloppet skall beskattas indirekt, närmare bestämt genom att företaget dels beskattas för beloppet, dels får ett lika stort extra värdeminskningsavdrag. Den föreslagna beskattningsmetoden medför visserligen, som har påpekats vid remissbehandlingen, att finansiering av en investering med ett lån som sedermera efterskänks leder till kortare avskrivningstid än vad som blivit fallet om investeringen finansierats med etl statsbidrag. Detta hänger samman med atl avdragen enligt avskrivningsplanen också efter det att eftergift har medgetts kommer att beräknas med utgångspunkt i det ursprungliga anskaffningsvärdet. I likhet med riksskatteverket (RSV) anser jag dock atl starka prakfiska skäl talar för den av kommittén anvisade metoden, varför denna bör väljas.

Enligt kommittén bör en indirekt beskaltningsmetod inte få användas då

Prop. 1982/83:94 44

slödel har använts för anskaffning av inventarier. Detta kan enligl min mening i vissa fall leda till inte avsedda beskattningseffekter. Jag anser därför att den nyss beskrivna indirekta metoden skall få tillämpas även i fråga om inventarier.

Frågan om fördelningen mellan olika tillgångsslag av ett statsbidrag eller ett eftergivet slöd kommer jag all behandla i specialmotiveringen.

I delta sammanhang vill jag slutligen ta upp en av kommittén behandlad statlig stödform som har kommil till användning först under senare år. Slödel innebär att medel ställs till ett företags förfogande för användning i ett visst projekt och att återbetalning skall ske genom att staten får del av intäkterna av projektet. De stöd av delta slag som kommittén har studerat utgörs av tre företagsspecifika lån som har beslutats av riksdagen. Det gäller två lån till Volvo Flygmotor AB (VFA) på 138 milj. kr. resp. 160 milj. kr. och ett lån till Saab-Scania AB (SAAB) på 350 milj. kr. Lånen har beviljats för att göra det möjligt för VFA och SAAB att i samarbete med vissa amerikanska bolag delta i civila flygplans- och flygmotorprojekt. Den återbetalning som skall ske till staten är inte tidsbegränsad, vilket innebär att återbetalning skall ske så länge projekten ger intäkter även om därigenom summan av återbetalningarna kommer att överstiga lånebeloppen.

I den proposition som låg till grund för riksdagens beslul avseende SAAB-lånet och ett av VFA-lånen uttalas att återbetalning skall ske genom att bolagen till staten "i stället för ränta och amortering betalar royalty" (prop. 1979/80:115). Det första VFA-länet betecknades som ett lån med villkorlig återbetalningsskyldighet (prop. 1979/80:13). Beträffande alla tre lånen uttalas att avtalskonstruktionerna innebär att staten och resp. bolag delar de kommersiella riskerna och vinstmöjligheterna avseende projekten.

De statliga stöden har behandlats olika i bolagens årsredovisningar trots att avtalsvillkoren är i stort sett desamma. VFA har nämligen redovisat de utbetalade beloppen som skuld medan SAAB har redovisat erhållna belopp som intäkt i takt med att kostnader har lagts ned på projektet.

Enligt kommittén kan statens rätt att utan tidsbegränsning få del av intäkterna inte betecknas som en återbetalning av elt län. Ifrågavarande stöd hänförs därför inte till den kategori statliga stöd som enligt kommitténs förslag skall behandlas som lån vid den skattemässiga inkomstberäkningen. I det sammanhanget erinrar kommittén om att aktiebolag enligt 7 kap. 2 § första stycket aktiebolagslagen - med vissa undantag - inle får la upp penninglån på villkor att lånet skall betalas på annat sätt än med ett nomineUt penningbelopp eller med ett penningbelopp som har bestämts med hänsyn till förändringar i penningvärdet. Kommittén anser därför att stöden i skattehänseende skall följa samma regler som statsbidrag och atl de belopp som sedermera kan komma att betalas tillbaka lill staten i form av royalty blir avdragsgilla i vanlig ordning.

För egen del anser jag i likhet med kommittén att avtal av det slag som

Prop. 1982/83:94 45

■staten har slutit med VFA och SAAB inte kan betecknas som försträck-ningsavtal. Jag delar dock inle kommilténs uppfattning att de från staten erhållna medlen bör likställas med bidrag. Denna avtalstyp torde i stället fä ses som en kommersiell transaktion varigenom staten förvärvar en rätt till inkomster avseende framtida försäljningar (avkastningsräll). Vad staten betalar till företaget utgör med detta synsätt skattepliktig inkomst för företaget. Detta gäller oavsett om förelaget använder medlen för omedelbart avdragsgilla omkostnader eller för anskaffning av anläggningsfillgängar. De belopp som sedermera kan komma alt betalas lill staten i form av royalty blir avdragsgilla för bolagen. I konsekvens med detta torde staten böra redovisa royaliyn som inkomst av rörelse. Staten torde därvid vara berättigad till avdrag för värdeminskning på de förvärvade rältigheterna enhgl bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 29 § KL.

Enligl förordningen (1982:682) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond kan en regional utvecklingsfond lämna stöd till företag i olika former. En stödform utgörs enligt 4 § av utvecklingskapital i form av utvecklingslän eller utvecklingsbidrag. Utvecklingsbidrag skall enligt 34 § ges med förbehåll att mottagaren förbinder sig att, om ett projekts resultat kan utnyttjas lönsamt, utge ersättning till fonden i form avroyaity eller annan löpande avgift. Villkoren för sädan ersättning skall bestämmas med hänsyn fill bl. a. projektets risk och beräknade ekonomiska utfall. Enligl min mening får även avtal varigenom en regional utvecklingsfond satsar utvecklingsbidrag i etl projekt närmast ses som förvärv av avkastningsräti. Delsamma gäller den s. k. Industrifondens bidrag enligt 10 § förordningen (1980:470) om stöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete. Sådana bidrag kan ges med förbehåll alt mottagaren förbinder sig att utge ersättning lill fonden i form av etl engångsbelopp eller i form av royalty eller annan löpande avgift.

Det kan nämnas atl Industrifonden kan ge stöd även i form av län. I dessa fall kan återbetalningen av lånet helt eller delvis ersättas med royalty eller annan löpande avgift. Återbetalningen är dock normalt begränsad till lånebelopp och ränta. Det förhållandet atl återbetalningen skall ske i form av royalty ändrar därför inte stödels karaktär av lån. "Royaliyn" är inte avdragsgill vid taxeringen till den del den utgör avbetalning på lånet (jfr 20 § KL).

Vad jag ovan har sagt om beskattningseffekterna av atl stöd av staten eller av någon annan ställs fill ett företags förfogande för användning i ett projekt och där stödgivaren skall få del av intäkterna av projektet torde beskriva gällande rätt. Någon lagstiftning på området behövs inte enligt min mening.

I delta avsnitt har jag angett hur gränsen bör dras mellan statliga bidrag och lån och vad som utmärker de s. k. royaltylånen. Avgörande för bedömningen skall vara de villkor som förenas med stödet. Med hänsyn till den mängd olika villkor som kan vara förenade med ett stöd kan det dock i praktiken vara

Prop. 1982/83:94 , 46

svårt att klassificera stödet. Nya stödformer bör därför utformas så att de anpassas till gällande skatte- och bokföringsmässiga regler. Vidare anser jag att förslag om nya statliga stöd bör innehålla uppgift om hur stödet bör behandlas vid redovisningen och i skattemässigt hänseende. Samtidigt bör stödet ges en beteckning som svarar mot den skattemässiga behandlingen av stödet. Ett stöd som skall behandlas som ett statsbidrag bör således inte kallas för län.

I anvisningarna till 19 § KL finns f. n. regler om beskattning av statliga bidrag fill säväl enskilda personer som näringsidkare. Enligt min mening ökar överskådligheten om reglerna om statligt stöd till näringsidkare för deras näringsverksamhet flyttas över till en särskild anvisningspunkt. De nuvarande anvisningarna till 19 § KL bör därför betecknas punkt 1 medan det föreslagna regelsystemet för näringsbidragen bör tas in i en ny punkt 2 av anvisningarna till 19 § KL.

2.1.3 Statsbidrag som har erhållits i förskott

Erhåller en näringsidkare ett statsbidrag för en utgift som är avdragsgill vid ett tidigare beskattningsår än det då bidraget skall beskattas får han, enligt nuvarande regler, i stället göra avdraget vid taxeringen för det år då bidraget skall tas upp som intäkt. Däremot finns det i KL inle någon bestämmelse som reglerar hur beskattningen skall gå till av etl statsbidrag som erhållits i förskott, dvs. bidrag som skall användas för ett visst ändamål ell följande räkenskapsår. Kommittén pekar på atl ett sådant statsbidrag enligt allmänna bokföringsmässiga principer får balanseras till användningsårel (jfr BFN:s anvisningar beträffande redovisning av stadiga stöd). Bidraget kommer således inte att påverka mottagarens resultat del år då det erhålls. Enligt kommittén torde en sådan behandling av statsbidrag som erhålls i förskott inte godtas vid taxeringen. Kommittén har därför föreslagit att en regel införs som gör det möjUgt för den skatlskyldige att även skaltemässigt balansera bidraget till användningsårel.

Kommitténs förslag i detta avseende har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen och även jag förordar alt del genomförs. Som RSV påpekat kan det dock finnas anledning att införa särskilda administrativa rutiner för alt underlätta taxeringsnämndernas arbete i de fall dä utbetalda bidrag skall beskattas eller påverka avskrivningsunderlaget först ett senare år.

2.1.4 Slöd som lämnas av andra än staten

De nuvarande bestämmelserna om den skattemässiga behandlingen av statsbidrag till näringsidkare i anvisningarna lill 19 § KL avser givetvis i första hand stöd från ståten. Staten svarar för den helt dominerande delen av stödåtgärderna fill näringslivet. I samband med atl reglerna infördes uttalade

Prop. 1982/83:94 47

emellertid föredragande departementschefen alt reglerna om statsbidrag också kunde lillämpas på bidrag från kommuner (prop. 1973:190 s. 9).

Stöd lämnas vidare även av regionala utvecklingsfonder och andra formellt fristående organ som har bildats och finansieras av bl. a. staten och kommuner. Enligt kommittén torde slöd som har lämnats av stiftelser och fonder av nu nämnt slag även utan uttryckliga författningsbestämmelser behandlas efter samma regler som gäller för egentliga statsbidrag. En sådan analog tillämpning synes enligl kommittén ligga helt i linje med motiven för 1973 års regler om statsbidragens beskattning. Eftersom nägon oklarhet beträffande rättsläget knappast föreligger har kommittén avstått från att lägga fram förslag om direkta författningsbestämmelser.

I sammanhanget berör kommittén de bidrag som utgår från allmänningsskogar enligl lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. Allmänningsskogar kan lämna bidrag till enskilda jordbrukare för vägar m. m. Enligt vad kommittén erfarit är dessa bidrag i det helt övervägande antalet fall en komplettering lill statsbidrag till samma investeringsobjekt från skogsvårdsstyrelser, lantbruksnämnder m. fl. Prövningen hos allmänningarna av bidragsansökningar och avvägningen av varje bidrags storlek sker normalt efter eller eventuellt samtidigt med de statliga organens prövning av objektet i fråga. Med hänsyn till de likartade regler som gäller för beviljande av bidrag från allmänningarna och för erhållande av statsbidrag anser kommittén att båda bidragen i skattehänseende bör följa samma regler. Den indirekta metoden skall alltså enligl kommittén få lillämpas när bidrag från allmänningsskogar har använts för anskaffande av avskrivningsbara tillgångar.

Den bidragsgivning som sker genom rent privaträttsliga subjekt, t. ex. stiftelser som har uppkommit till följd av enskilda donationer, riktas främst fill institutioner, akademier e. d. i syfte att främja vetenskaplig forskning och liknande ändamål. I begränsad utsträckning lämnas bidrag också lill näringsidkare.

Enligt kommittén föreligger det inte något egentligt behov av särskilda regler för beskattning av bidrag från enskilda stiftelser och fonder. Har i undantagsfall en dylik stiftelse eller fond lämnat ett direkt bidrag till en näringsidkare för dennes näringsverksamhet följer, framhåller kommittén, av allmänna skatlerättsliga principer alt bidraget skall tas upp som inkomst av mottagaren om han har använt bidraget för avdragsgilla kostnader i sin verksamhel. Om det i det särskilda fallet kan visas att bidraget har lämnats på i princip samma villkor som gäller för statsbidrag och att det inte föreligger nägon intressegemenskap eller annan bindning mellan den som har lämnat bidraget och mottagaren av stödet bör det därvid inle föreligga något hinder mot en analog tillämpning av den för statsbidrag gällande indirekta metoden med reducering av avskrivningsunderlaget med bidragsbeloppet. Enligl kommittén får det ankomma på de fillämpande myndigheterna atl i det enskilda fallet pröva om de angivna förutsättningarna är för handen.

Prop. 1982/83:94 48

Vad kommittén har anfört om beskattningskonsekvenserna av bidrag till näringsidkare frän andra organ än staten har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Från något håll framhålls dock atl del i lagtexten bör anges atl stöd som lämnas av formellt fristående organ av typ regionala utvecklingsfonder skall behandlas enligl statsbidragsreglerna.

För egen del får jag anföra följande. De nuvarande bestämmelserna om den skattemässiga behandlingen av statsbidrag till näringsidkare tar sikte i första hand på stöd från staten. Som kommittén har anfört torde emellertid även stöd som lämnas av kommuner samt av regionala utvecklingsfonder och andra formellt fristående organ som har bildats och finansieras av bl. a. staten och kommuner behandlas enligt statsbidragsreglerna. Till skillnad från kommittén anser jag att detta förhållande bör komma fill uttryck i laglexlen. Bl. a. regionala utvecklingsfonder och Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) tillhör den krets av fonder och stiftelser som är begränsat skattskyldiga enligt 53 § 1 mom. första stycket d) KL. Jag anser att det i den nya punkten 2 av anvisningarna lill 19 § bör anges att de av mig föreslagna reglerna om beskattning av statliga stöd till näringsidkare gäller också stöd från kommuner samt fonder och stiftelser som avses i 53 § 1 mom. första stycket d) KL. Med hänsyn till de likartade regler som gäller för beviljande av bidrag från allmänningsskogar och för erhållande av statsbidrag bör de föreslagna reglerna gälla även sådana bidrag.

I 53 § 1 mom. första stycket d) KL upptas ocksä bl. a. Norrlandsfonden. I fråga om stöd från denna stiftelse finns särskilda skattemässiga regler i förordningen (1961:528) om skattefrihet för bidrag från Norrlandsfonden, m. m. Dessa regler överensstämmer i huvudsak med de av mig föreslagna reglerna för beskattning av statliga stöd till näringsidkare. Bidrag som har lämnats för ett visst ändamål är dock inte skattepliktigt. Å andra sidan får kostnader som har bestritts med bidraget inte dras av som driftkostnad. Den indirekta beskattningsmetoden får vidare inte tillämpas vid eftergift av återbelalningsskyldighelen av ett lån som har använts för att anskaffa inventarier.

Enligt min mening finns det inte något behov av att behålla de särskilda reglerna om den skattemässiga behandlingen av stöd från Norrlandsfonden. Ifrågavarande förordning bör därför upphävas. Stöd från Norrlandsfonden kommer då ätt behandlas enligl de av mig föreslagna reglerna för beskattning av statliga slöd till näringsidkare.

Reglerna om beskattning av näringsbidrag bör begränsas till att gälla stöd från staten och de särskilt nämnda rättssubjekten. Det kan i undantagsfall inträffa att stöd till näringsidkare lämnas av även andra rättssubjekt. Frågan om hur ett sådant stöd skall behandlas i skattehänseende får överlämnas till rättspraxis.

Prop. 1982/83:94 49

2.1.5 Skatteeffekter vid avyttring av tUlgångar som har anskaffats med hjälp av statsbidrag

Har en näringsidkare använt ett statsbidrag för att anskaffa en fillgäng för vilken utgiften får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses så stor del av utgiften som inte har täckts av bidraget. Denna indirekta metod för beskattning av statsbidrag tillämpas säväl vid anskaffning av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier som vid anskaffning av fasfigheter.

Avyttras en invenlarielillgång skall intäkten redovisas som inkomst av jordbruksfastighet, annan faslighet eller rörelse. Ett tidigare medgivet statsbidrag blir därigenom beskattat i den mån avyttringen innebär en "återvinning" av bidraget.

Avyttras en fasfighet, som inte utgör lagertillgång, sker beskattning enligt realisafionsvinstreglerna i 35 och 36 §§ KL. Såsom bruttointäkt skall tas upp vad som har erhållits för den avyttrade egendomen med avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader. Från bruttointäkten fär dras av alla omkostnader för egendomen, det s. k. omkostnadsbeloppet. I detta belopp ingår ingångsvärdet, dvs. erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision, stämpelskalt o. d., samt förbättringskostnader m. m. Omkostnadsbeloppet skall minskas med värdeminskningsavdrag m. m., som belöper på tid före avyttringen av egendomen, och även med belopp varmed fastigheten har avskrivits i samband med ianspråktagande av investeringsfond o. d. Ingångsvärdet, förbättringskostnaderna och de värdeminskningsavdrag m. m. som skall minska omkostnadsbeloppet skall räknas om med hänsyn fill förändringarna i prisutvecklingen under den tid då byggnaden har innehafts (den s. k. indexuppräkningen).

. F. n. finns del inte några regler om hur realisalionsvinstberäkningen skall göras vid avyttring av en tillgång som har anskaffats med hjälp av etl statsbidrag. Av grunderna för statsbidragens beskattning måste dock enligt kommittén följa att realisalionsvinstberäkningen skall göras med beaktande av atl tillgången har anskaffats med hjälp av ett statligt stöd. Kommittén anser att det behövs en förtydligande regel om hur beräkningen skall gå lill rent tekniskt.

En möjlighet är därvid enligt kommittén att minska ingångsvärdet med statsbidraget. Denna lösning knyter an till bestämmelserna om statsbidrag i anvisningarna lill 19 § KL enligl vilka vid beräkningen av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde skall anses så slor del av utgiften som inte har täckts av bidraget. Kommittén anser dock att denna metod i viss mån strider mot den metod för vinstberäkningen som i övrigt gäller, dvs. att bruttointäkten skall minskas med ett omkostnadsbelopp, i vilket ingår bl.a. ingångsvärdet, och alt detta belopp i sin tur skall minskas med bl. a. värdeminskningsavdrag som belöper på tid före avyttringen. Enligt komrriit-

4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop. 1982/83:94 50

tén får man en bättre anpassning fill det nuvarande systemet för vinstberäkningen om man i bidragsfallen - i stället för att minska ingångsvärdet -betraktar erhållet statsbidrag, som har använts för direkt avskrivning, som ett med värdeminskningsavdrag likställt belopp. Kommittén har därför föreslagit att statsbidraget (i förekommande fall efter indexuppräkning) skall minska omkoslnadsbeloppet när realisationsvinsten skall beräknas. Motsvarande skall gälla när ett avskrivningslån (villkorslån), som har använts för anskaffning av en fasfighet, efterges.

Kommitténs förslag har fillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanser. Skogsstyrelsen anser dock atl alternafivet att minska ingångsvärdet med statsbidraget bör övervägas ytterligare, eftersom detta alternativ kan ha vissa fördelar bl. a. då statsbidrag utgår fill samfällighetsföreningar som har bildals för byggande och förvaltning av markanläggningar.

För egen del ansluter jag mig till kommitténs uppfattning alt det behövs en regel om den skattemässiga behandlingen av statsbidrag vid realisationsvinstberäkningen. Regeln bör emellertid täcka även statsbidrag till inte avskrivningsbara tillgångar, t. ex. aktier. Del bör vidare beaktas att staten lämnar stöd även fill andra än näringsidkare för bl. a. anskaffning och förbättring av tillgångar, t. ex. för energibesparande åtgärder på villafastigheter. Även stöd av detta slag bör beaktas vid realisalionsvinstberäkningen.

Statliga stöd kan således avse inte endast fastigheter utan även andra tillgångar. En bestämmelse om den skattemässiga behandlingen av statliga stöd vid realisationsvinslbeskallningen bör därför tas in i punkt 1 av anvisningarna till 36 § KL, vilken anvisningspunkt innehåller allmänna bestämmelser om beräkning av realisationsvinst. Av bestämmelsen bör framgå att kostnader som har beslrilts med bidrag frän stat eller kommun inte får inräknas i omkostnadsbeloppet. På samma sätt bör behandlas stöd till näringsidkare om stödet skall behandlas enligt de föreslagna reglerna i punkt 2 av anvisningarna till 19 § KL.

Om ett villkorligt län avseende en byggnadsinvestering efterges blir - i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit - del eftergivna beloppet skattepliktigt. Å andra sidan får företaget etl extra värdeminskningsavdrag med ett lika stort belopp. Värdeminskningsavdragel påverkar redan med nuvarande lydelse av punkt 2 a av anvisningarna lill 36 § KL realisationsvinstens storlek. Det nyss föreslagna tillägget till punkt 1 av nämnda anvisningar bör därför inte omfatta sådan eftergift av villkorliga lån som avses i punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 19 §.

2.1.6 Dispensregeln för lån med viUkorUg återbetalningsskyldighel

Som jag tidigare har nämnt utlöser upptagande av ett lån och återbetalning av lånet inte i sig några beskattningsåtgärder. Uppburet lånebelopp skall således inte tas upp som intäkt och återbetalning av lånet är inte avdragsgill

Prop. 1982/83:94 51

som kostnad. Detta gäller i princip även stöd som staten lämnar lill näringsidkare i form av lån för vilket återbetalningsskyldigheten har gjorts beroende av mottagarens framfida resultatutveckling eller annan liknande omständighet. År 1978 kompletterades emellertid anvisningarna till 19 § KL med en regel enligt vilken regeringen kan - om det finns synnerliga skäl -besluta att ett sådant lån skall anses utgöra skattephktig intäkt för låntagaren. Återbetalas lånet får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet.

Av förarbetena framgår alt det för dispens krävs atl det lånlagande företagets verksamhet har avgörande betydelse för sysselsättningen inom en eller flera regioner eller i övrigt har väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt. Vidare fordras att lånet behövs för atl trygga företagels fortsatta verksamhet (prop. 1977/78:79 s. 25).

Regeringen har hittills meddelat dispens i fråga om lån fill nio företag.

Införandet av dispensregeln får ses mot bakgrund av de överväganden som gjordes i samband med att statsmakterna i slutet av 1970-lalet beslutat om betydande arbetsmarknads- och regionalpolitiska stödåtgärder till vissa krisdrabbade branscher. Stöd lämnades bl. a. i form av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. För att lånen, som har uppgått till betydande belopp, skulle få avsedda redovisningstekniska och skattemässiga konsekvenser hade krav framförts på att lånen vid inkomstbeskattningen skulle få behandlas på samma sätt som statsbidrag. Genom att la upp lånen som intäkt kunde företagets soliditet påverkas positivt, vilket var av väsentlig betydelse för att slödel skulle få avsedd effekt. I BFN:s anvisningar beträffande redovisningen av statliga stöd föreskrivs att ett lån med villkorlig återbetalningsskyldighet för vilket dispens har meddelats får redovisas i företagets resultaträkning som intäkt då det erhålls.

På förslag av riksdagens näringsutskott har riksdagens revisorer utfört en granskning av hur det statliga lån på 600 milj. kr. med villkorlig återbetalningsskyldighet som hösten 1977 lämnades till Uddeholms AB i realiteten utnyttjats. Bolaget har av regeringen fått dispens att ta upp länet som skattepliktig inkomst. Vid granskningen har berörts även de stöd av likartat slag som lämnats till bl. a. stålindustrin och stålgjuteriindustrin. Vidare har i samband med granskningen den skatte- och redovisningstekniska behandlingen av sådant statligt stöd till förelag studerats. Resultatet av granskningen har revisorerna framlagt i en skrivelse till riksdagen (Förslag 1979/80:8).

Skrivelsen har behandlats av näringsutskottet (NU 1979/80:76). Utskottet sammanfattar revisorernas överväganden på följande sätt:

Revisorerna betecknar det som besvärande att riksdagen, för att nå vissa eftersträvade syften, har beslutat om stödformer som ej går att förena med de beskattnings- och redovisningsmetoder som är vedertagna och att skattelagstiftningen har tagits till hjälp för att få till stånd redovisningsförfaranden som från speciella synpunkter är eftersträvansvärda. De omsorger som från det

Prop. 1982/83:94 52

allmännas sida ägnas åt att befästa kravet på efterlevnad av skatte- och civilrättsliga bestämmelser kan, säger revisorerna, på ett sådant sätt olyckligt skadas. Särskilt påtalas att avsteget från vedertagna principer har bildat norm i det att villkorslån senare i betydande omfattning beviljats även företag inom specialstålindustrin samt statliga och privata företag inom andra branscher. Med hänvisning till speciella regler i dessa fall sätter revisorerna i fråga "om syftet med villkorslånen och svårigheten atl finna internafionellt godtagna statliga stödformer skall priorileras så starkt atl fastställda regler för bokföring och god redovisningssed får vika".

Granskningen har enligt revisorerna också visat att riksdagen, då frägan om villkorslånen prövades, knappast gavs erforderliga upplysningar om de effekter som beviljandet av lånen skulle få från beskattnings- och redovisningssynpunkt. Mot bakgrund härav gör revisorerna tre rekommendationer. För det första bör regering och riksdag framdeles i förslag som på föreliggande område kan få följder av sekundär art för näringslivet, t. ex. i fråga om beskattning av företag eller förelagens redovisningsskyldighet, så långt det är möjligt även beakta de sekundära verkningarna. För det andra bör yttrande från bokföringsnährinden ha inhämtats innan en proposifion som innhåller förslag till åtgärder påverkande redovisningen hos bokföringsskyldig läggs på riksdagens bord. Detta bör ha gjorts på ett så tidigt stadium av propositionsarbetet att hänsyn kan tas till nämndens rekommendationer vid utformning av förslaget. Bokföringsnämndens ställningstagande bör ocksä redovisas i propositionen. För det tredje bör innebörden och karaktären av ett beviljat stöd anges så klart att en redovisningsmässigt korrekt notering av stödbeloppet görs hos den bokföringspliktige mottagaren av stödet. -

Riksdagen biföll utskottets hemställan alt delge regeringen de resultat som kommil fram vid granskningen och de allmänna synpunkter som revisorerna framfört med anledning av granskningen samt att som sin mening ge regeringen till känna vad revisorerna förordat om beaktande av sekundära verkningar, om hörande av BFN och om underlättande av korrekta noteringar i mottagarnas bokföring när nya stödformer införs (rskr 1979/80:417).

Enligt kommittén, som instämmer i den kritik som riksdagsrevisorerna har framfört mot den redovisningsmässiga och skattemässiga behandlingen av villkorslånen, medför tillämpningen av dispensregeln sådana avsteg från allmänt vedertagna beskattningsprinciper att den inte bör kvarstå i KL. Kommittén har därför föreslagit att dispensregeln skall utgå. Om det i speciella fall uppkommer behov att vid statlig stödgivning använda stödformer som förutsätter särskild reglering av stödels redovisningsmässiga och skattemässiga behandling bör detta enligt kommittén beslutas av riksdagen i det särskilda fallet och eventuella regler meddelas i författning utanför KL.

Kommitténs förslag att slopa dispensregeln har tillstyrkts eller lämnals utan erinran vid remissbehandlingen. Sveriges investeringsbank AB framhåller dock atl dispensregeln även haft positiva effekter genom att den underlättat rekonstruktionen av företag som råkat i kris. Banken beklagar därför att kommittén inte haft i uppdrag att överväga även vilka godtagbara

Prop. 1982/83:94 53

möjligheter som kan tillskapas för alt uppnå de fördelar som finns i den nuvarande regeln.

För egen del får jag anföra följande. Under slutet av 1970-talel drabbades vissa för sysselsättningen vikfiga branscher av en allvarlig kris. Statsmakterna tvingades därvid alt gripa in med olika stödåtgärder. Ett av de problem som då uppkom var att finna internationellt godtagbara stödformer. Lån med villkorlig återbetalningsskyldighel ansågs vara en sådan godtagbar stödform. Upptagande av ett lån skulle dock försämra låntagarens soliditet och eventuellt tvinga denne att träda i Ukvidation. Tillkomsten av dispensregeln får ses främst mot denna bakgrund. Den har nämligen gjort det möjligt för låntagaren att redovisa lånet som intäkt varigenom soliditeten har påverkats positivt. Dispensregeln strider emellertid, som kommittén har anfört, mot grundläggande skatterättsliga principer. Med hänsyn härfill och dä de redovisningsmässiga problem som är förenade med lån med villkorlig återbetalningsskyldighet kan lösas på annat sätt än genom skatteregler förordar jag att dispensregeln slopas. Jag kommer att i det följande (avsnitt 2.2) ta upp frägan om den redovisningsmässiga behandlingen av län med villkorlig återbetalningsskyldighel.

2.1.7 Vissa kontrollfrågor

F. n. finns det inle någon allmän skyldighet för den som lämnat slöd till näringsidkare atl underrätta skattemyndigheterna om stödets storlek och karaktär. Enligt en undersökning som kommittén har låtit verkställa medför frånvaron av kontrolluppgifter som avser skattepliktiga stöd till näringsidkare olikformig beskattning av stöden. Kommittén anser därför att det finns anledning att förutsätta en minskning av olikformigheten i taxeringen om en allmän kontrolluppgiftsskyldighet införs. Kommittén är medveten om att en sådan skyldighet medför nackdelar i form av merarbete för stödgivarna men vid en avvägning mellan fördelarna och nackdelarna har kommittén funnit att fördelarna överväger. Enligt kommitténs förslag skall det därför i taxeringslagen införas beslämmelser om att den som har lämnat stöd till näringsidkare är skyldig alt avge kontrolluppgift om stödet.

Förslaget om uppgiftsskyldighet har godtagils eller lämnats ulan erinran av de flesta remissinstanser. I några yttranden ifrågasätts dock om del är nödvändigt all införa en uppgiftsskyldighel.

För egen del får jag anföra följande. Den nuvarande frånvaron av uppgiftsskyldighet för den som har lärnnat stöd fill en näringsidkare kan få till följd att taxeringsnämnderna inte får vetskap om att ett slöd har utgått. Som kommitténs undersökning visar kan detta medföra atl stödet behandlas felaktigt i skattehänseende. En ökad informationsplikt från slödgivarnas sida är därför ägnad att leda till rättvisare och mer likformiga taxeringar. Det är å andra sidan uppenbart atl en utvidgning av uppgiftsskyldigheten kan åsamka åtskilligt merarbete för i första hand de myndigheter m. fl. som lämnar stöd.

Prop. 1982/83:94 54

Merarbetet bör dock minska betydligt om uppgiftsskyldighelen får fullgöras på valfritt sätt, t. ex. i form av en kopia av beslutet om slöd, och om uppgifterna inte behöver lämnas senast inom viss tid efter beslul om slöd utan får lämnas i ett sammanhang senast den 31 januari årligen i likhet med vad som i övrigt gäller för avlämnande av kontrolluppgifter. Mot bakgrund av det anförda anser jag i Ukhet med kommittén atl fördelarna med en uppgiftsskyldighet överväger nackdelarna och atl en uppgiftsskyldighet därför bör införas för stödgivare. Uppgiftsskyldigheten bör begränsas till de rättssubjekt pä vilka reglerna om beskattning av statliga stöd till en näringsidkare för näringsverksamheten skall gälla.

2.2 Statligt stöd och reglerna om likvidation

2.2.1 Inledning

Som jag inledningsvis redovisat har bestämmelserna om tvångslikvidation enligt 13 kap. 2 § tredje stycket aktiebolagslagen (ABL) behandlats i en inom industridepartementet upprättad promemoria. I promemorian föreslås att statligt stöd i form av lån och bidrag under vissa förutsättningar inte skall beaktas vid beräkning av ett aktiebolags egna kapital.

Utmärkande för aktiebolagsformen är att aktieägarna inte är personligen ansvariga för bolagets skulder. Detta betyder bl. a. alten aktieägare som betalat sin aktie inte är skyldig atl göra något ytterligare tillskott fill bolaget. I stället kan aktiekapitalet sägas fungera som en säkerhet för borgenärernas fordringar. ABL innehåller därför olika regler för att säkerställa denna funktion. Det finns sålunda regler som - vid bolagets bildande eller nyemission - syftar till atl garantera att det uppgivna kapitalet verkligen tillförs bolaget. Andra regler har tillkommit för att förhindra att de av ägarna fillskjutna beloppen återbetalas till ägarna. Utrymmet för utdelning och lån till aktieägarna är exempelvis begränsat pä olika sätt.

Ett aktiebolags egna kapital kan ocksä minska eller helt försvinna på grund av att verksamheten går med förlust. Förlusten kommer till uttryck i bokföringen genom att värdet på bolagets tillgångar -1, ex. kundfordringar -sjunker eller genom att bolagets skulder - t. ex. till leverantörer - ökar. En följd av detta är att täckningen för det egna kapitalet minskar. Om den förlustbringande verksamheten får fortsätta kan aktiekapitalet gå helt förlorat. För att i denna sitiiation skydda ett aktiebolags borgenärer innehåller ABL regler om att företaget måste träda i likvidation sedan .förlusterna överskridit en viss gräns. Tanken är att verksamheten skall stoppas medan tillgångarna ännu räcker till betalning av såväl skulderna som kostnaderna för likvidationen.

Regler om tvångslikvidation finns i 13 kap. 2 § ABL. I paragrafens första stycke föreskrivs att bolagels styrelse är skyldig att upprätta en särskild balansräkning, s. k. kontrollbalansräkning, sä snart det finns skäl att anta att

Prop. 1982/83:94 55

det egna kapitalet understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet. Visar balansräkningen att bristen i aktiekapitalet överstiger två tredjedelar skall styrelsen snarast möjligl till bolagsstämman hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation. Om inte ordinarie stämma är nära förestående måste styrelsen sammankalla en extra stämma. För det fall alt stämman inte beslutar om likvidation får bolaget respit till den ordinarie bolagsstämman under nästa räkenskapsår.

Den lid som står lill bolagels förfogande kan användas för atl skaffa nytt kapital t. ex. genom tillskott från aktieägarna eller genom nyemission. Ett annat sätt att undvika ivångslikvidation är att sätta ned det registrerade aktiekapitalet och använda nedsättningsbetoppet för atl täcka balanserad förlust. Det räcker att det egna kapitalet uppgår till hälften av del registrerade akfiekapitalet för att likvidationstvånget skall vara undanröjt.

Godkännes inte vid den följande ordinarie stämman en konlrollbalans-räkning som visar att del egna kapitalet uppgår till minst hälften av det registrerade aktiekapitalet är - om stämman inte beslutar om likvidation -bolagets styrelse skyldig att ansöka om tvångslikvidation hos tingsrätten.

En kontrollbalansräkning upprättas enligt de regler som allmänt gäller för aktiebolagens balansräkningar. Av 13 kap. 2 § tredje stycket ABL framgår dock att vissa modifikationer skall göras. Dessa avser atl förhindra att ett bolag tvingas i likvidation när det har reserver av sådan storlek atl det i verkligheten inte föreligger någon ekonomisk grund för tvångslikvidation. I kontrollbalansräkningen skall därför till de enligt vanliga värderingsregler redovisade tillgångsvärdena läggas en post som motsvarar skillnaden mellan tillgångarnas försäljningsvärde efter avdrag för försäljningskostnader och deras redovisade värde. Beträffande sådana anläggningstillgångar som undergår fortlöpande värdeminskning tillåts - om tilläggsposten därigenom blir större - en ännu förmånligare värdering, nämligen anskaffningsvärdet minskat med erforderliga av- och nedskrivningar. Konirollbalansräkningen skall ligga till grund för såväl de två bolagsstämmornas bedömning av likvidationsskyldigheten som rättens prövning av samma fråga.

2.2.2 Allmänna utgångspunkter för en ändring av likvidalionsreglerna

Av industridepartementets promemoria framgår atl den föreslagna ändringen av likvidalionsreglerna framför allt föranleds av bidragsskattekommitténs förslag beträffande den nuvarande dispensregeln i nionde stycket av anvisningarna till 19 § KL. Med stöd av denna dispensregel kan regeringen besluta atl elt statligt lån med villkorlig återbetalningsskyldighet skall vara skattepliktigt och atl en eventuell återbetalning av lånet skall vara avdragsgill. BFN har för sin del förklarat att etl lån, för vilket sådan dispens medgetls, även i redovisningshänseende skall behandlas som ett rent statsbidrag. Innebörden av detta är atl länet intäktsförs och därmed

Prop. 1982/83:94 ,56

förbättrar företagets soliditet. Bidragsskattekommittén har föreslagit att dispensregeln upphävs. I promemorian anförs att ett genomförande av kommitténs förslag torde leda lill alt villkorslånen i såväl skatte- som redovisningshänseende behandlas som lån. Lånet kommer därför att medföra att låntagarens soliditet försämras. En konsekvens av detta befaras kunna bli att - för de fall att låntagaren är ett aktiebolag - bolaget blir tvunget att träda i likvidation på grund av bestämmelserna i 13 kap. 2 § ABL.

I promemorian framhålls att det av såväl näringspolitiska som sysselsätt-ningspoUtiska skäl kan vara angeläget att staten lämnar stöd i syfte att förbättra soliditeten hos mottagaren och att undvika en hotande likvidationsskyldighet. Det framhålls också att det är rimligt att staten återfår utbetalda medel i de fall företaget går bra. Enligt promemorian föreligger del emellertid en risk för att syftet med stödet går förlorat om det skall medräknas som en skuld vid beräkning av det egna kapitalets storlek. För att undanröja denna risk föreslås atl ABL:s likvidafionsregler ändras. Förslaget innebär att statligt stöd med villkoriig återbetalningsskyldighel inte alltid skall beaktas som skuld vid bedömningen av om Ukvidationsskyldighet föreligger eller inte.

I promemorian poängteras alt den föreslagna ändringen bör genomföras endast om rättsläget inte försämras för övriga borgenärer. Med anledning av detta föreslås att två villkor måste vara uppfyllda för atl hänsyn inle skall tas till lånet vid upprättande av kontrollbalansräkningen. En första förutsättning är att skyldigheten fill återbetalning är kopplad fill mottagarens resultatutveckling eller liknande omständighet. För det andra krävs att lånet vid bolagets konkurs eller likvidation skall återbetalas först sedan alla övriga borgenärer har fått full betalning (efterställningsklausul).

Även statliga bidrag som är förenade med villkor av nu nämnt slag skall enligt promemorian omfattas av den föreslagna ändringen i likvidationsreglerna.

Del i promemorian redovisade förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. BFN har dock av principiella skäl avstyrkt förslaget. Enligt BFN:s uppfattning bör villkoren för statliga stöd utformas pä ett sådant sätt atl gällande redovisningsprinciper och god redovisningssed kan tillämpas vid bokföringen av stöden. Lantbrukarnas riksförbund framhåller att det finns anledning att samordna förslaget i promemorian med industristödsutredningens (I 1979:17) förslag om en avveckling av den nuvarande industristödspolitiken.

Beträffande den föreslagna utformningen av lagtexten har vissa remissinstanser haft en del synpunkter. Jag återkommer fill detta längre fram.

För egen del får jag - efter samråd med chefen för justifiedepartementet -anföra följande. Enligt nuvarande regler i nionde stycket av anvisningarna fill 19 § KL kan ett villkorligt statligt lån efter dispens av regeringen behandlas som en skattepliktig intäkt för låntagaren. Ett av syftena med

Prop. 1982/83:94 57

dispensregeln har varit att möjliggöra en förstärkning av stödmotiagarens soliditet.

Som jag har anfört i del föregående (avsnitt 2.1.6) får dispensregeln anses strida mot grundläggande skatlerättsliga principer. Jag har därför föreslagit ■ att dispensregeln upphävs. Ett slopande av dispensregeln kan emellertid -med nuvarande redovisningspraxis - leda till försämrad soliditet hos del företag som mottagit det villkorliga stödet. Med oförändrade regler i ABL om tvångslikvidation kan utbetalningen av stödet därmed få till konsekvens att företaget måste träda i likvidation, trots alt syftet med stödet ofta just varit att möjliggöra mottagarens överlevnad. Med hänsyn till stödets ändamål måste det betecknas som klart ofillfredsslällande om stödet får sådana konsekvenser.

En likvidation leder i regel till all bolaget upplöses och att den verksamhet bolaget bedrivit läggs ned. Med hänsyn lill likvidationens ingripande konsekvenser är det viktigt alt förhindra atl ett aktiebolag tvingas i likvidation i onödan. Jag anser därför - i likhet med de flesta remissinstanser - alt det är befogat atl ändra ABL:s bestämmelser om likvidation. Mitt förslag innebär närmare bestämt alt vissa typer av statligt stöd inte skall las med bland skulderna vid upprättande av en kontrollbalansräkning. Jag övergår nu till att diskutera hur en sådan undantagsregel skall utformas.

2.2.3 Undantagsregelns närmare utformning

Som framgått av vad jag tidigare anfört är det angeläget atl skyddet för det bundna kapitalel i ett aktiebolag blir effektivt. Det är ofta den enda säkerhet en borgenär har för sin fordran. Syftet med likvidationsreglerna i 13 kap. 2 § ABL är just att skydda aktiebolagets fordringsägare mot att det egna kapitalet i bolaget urholkas. En förutsättning för en ändring av likvidationsbestämmelserna är därför - som också framhållits i promemorian - att rättsläget för övriga borgenärer inte försämras.

För att elt statligt stöd skall kunna undantas vid bedömningen av om likvidationsskyldighet föreligger krävs enligt promemorian för det första alt ålerbetalningsskyldigheten är villkorad med hänsyn till stödmottagarens resultatutveckling eller liknande omständighet. Utanför förslaget faller därmed sådana låneformer vars ålerbelalningsskyldighet är beroende av ett bestämt projekts resultat. Med hänvisning lill BFN:s anvisningar uppges i promemorian atl dessa lån inte utgör något större problem ur soliditets- eller likvidationssynpunkt. Enligt anvisningarna skall nämligen denna typ av villkorslån bokföras som en skuld och de utgifter som svarar mot lånet får aktiveras. Om lånet efterskänks skall det efterskänkta beloppet tas upp som extraordinär inläkt. De balanserade utgifterna kostnadsförs samtidigl. I promemorian har inte heller lagts fram något förslag om hur avskrivningslån skall redovisas i en konlrollbalansräkning.

Det föreslagna tillämpningsområdet har mött kritik av några remissinstan-

Prop. 1982/83:94 58

ser. BFN har framhållit att övriga borgenärer inte får bli lidande på grund av alt förelaget återbetalar elt statligt villkorslån. Med hänsyn till detta bör- för att ett villkorligt slöd inte skall las med i kontrollbalansräkningen - krävas alt återbetalningsskyldigheten knyts fill bolagets resultat och eventuellt också begränsas till årels resultat enligl en särskild definition. Nämnden anser även att uttrycket "eller liknande omständighet" är oklart och kan inbjuda till inte önskvärda analogitolkningar.

Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund har anfört att det är angeläget att lagtexten preciseras ytterligare. Den föreslagna anknytningen lill resultatutvecklingen eller liknande omständighet anses oklar och befaras kunna leda till atl undantagsbestämmelsen fär en mera generell räckvidd än som torde vara avsedd. För att den villkorade skulden skall undantas i en kontrollbalansräkning bör enligt dessa remissinslanser återbetalning kunna påfordras endast ur fritt eget kapital.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har uppgett att uttalandet i promemorian om alt de projektinriktade villkorslånen inle utgör någol problem i nu aktuellt avseende inte överensstämmer med STU :s uppfattning. Endast om ett projektinriklat villkorslån svarar för en stor del av elt företags verksamhet är ålerbetalningsskyldigheten kopplad till företagets resultatutveckling. I andra fall knyts däremot återbetalningen normalt till projektets resultat. Av denna anledning anser STU att inte heller projekfinriktade län skall tas med i en konlrollbalansräkning.

För egen del vill jag anföra följande. Av största vikt är atl de typer av statliga stöd som inte skall tas med i en kontrollbalansräkning går alt klart avgränsa frän "vanliga" skulder. Den avgörande faktorn för denna avgränsning bör enligt min mening vara förekomsten av s. k. efterställningsklausul, dvs. ett avtal varigenom slaten förklarat sig stå efter samtliga andra borgenärer för den händelse stödmottagaren försätts i konkurs eller träder i likvidation. Staten avstår således från betalning såvida inte de övriga borgenärerna bUr till fullo tillgodosedda. Med en sådan efterställningsklausul inkräktar den villkorliga skulden inle pä övriga borgenärers möjligheter till betalning vid en krissituation. Som föreslagils i promemorian bör således en första förutsättning för att en skuld skall få undantas i en kontrollbalansräkning vara att skulden är försedd med en efterställningsklausul.

Enligt promemorian bör utöver kravet på efterställningsklausul fordras atl skulden hänför sig till elt stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet. Jag delar denna uppfattning. Till skillnad mot vad som framförts i promemorian anser jag dock alt det är olämpligt att som villkor för tillämpning av undantagsregeln föreskriva att återbetalningsskyldigheten är kopplad till bolagets resultatutveckling. Det kan nämligen förekomma att ett företags ekonomiska ställning är svag trots att resultatet utvecklas i positiv riktning. Med tillämpning av promemorieförslaget skulle det beskrivna förelaget vara tvunget att återbetala lånet trots att skuldbeloppet inte behövde beaktas i en kontrollbalansräkning. Det är givet att en sådan kluven inställning fill

Prop. 1982/83:94 59

skulden skulle innebära risker för övriga borgenärer. Enligt min mening bör därför, som nägra remissinstanser förordat, en skuld undantas vid upprättande av kontrollbalansräkning endasi om återbelalningsskyldighelen kan göras gällande bara när företagets ekonomiska ställning är godtagbar. Skyldighet alt betala tillbaka stödbeloppet kan exempelvis inträda först när företagets ställning är sådan att utdelning är tilläten eller när det egna kapitalel på visst sätt överstiger samtliga skulder.

Jag föreslår mot bakgrund av det anförda att en skuld skall undantas vid upprättande av en kontrollbalansräkning endast under förutsättning att skulden är försedd med efterställningsklausul och hänför sig till ell statligt lån vars återbetalningsskyldighet är beroende av bolagets ekonomiska ställning. Av detta följer bl. a. att jag inte kan tillgodose önskemålen om att projekfinriktade villkorslån skall omfattas av undantagsregeln.

Den föreslagna undantagsregeln skall enligt promemorian omfatta både statliga bidrag och lån. Jag ansluter mig fill detta. Det är enligt min uppfattning naturligt att stödets innehåll och inte dess benämning skall avgöra hur det skall behandlas vid upprättande av en kontrollbalansräkning.

Som föreslagits i promemorian bör undantagsregeln omfatta inte bara stöd direkt från staten utan även stöd som lämnas via andra organ som fullgör uppgifter inom den statliga stödverksamheten. En skuld lUl exempelvis en regional utvecklingsfond bör således - om övriga villkor är uppfyllda -undantas vid beräkningen av del egna kapitalets storlek. Skulder lill privata stiftelser och statliga bolag omfattas däremot inte av undantagsregeln. Med hänsyn bl. a. till att det torde vara mycket sällsynt med kommunala lån eller bidrag med efterställningsklausul anser jag att undantagsregeln inte heller bör gälla för deras del.

Några remissinstanser har tagit upp frägan om inte en särbehandling vid upprättande av kontrollbalansräkning är motiverad även i fråga om lån eller tillskott med efterställningsvillkor från aktieägare eller leverantörer. Sveriges advokatsamfund har uppgett att aktieägartillskott som regel lämnas på villkor som liknar dem som föreslagits i promemorian. Samfundet har därför ifrågasatt om inte undantagsregeln bör omfatta även stöd från ägarnas sida.

För egen del kan jag först konstatera att akfieägartillskolt normalt redovisas som en extraordinär intäkt i resultaträkningen. Nägon skuldföring av tillskottsbeloppet torde inle ske vare sig i den vanliga balansräkningen eller i kontrollbalansräkningen. Av detta följer att akiieägartillskotlen inte torde utgöra något problem i nu aktuellt avseende.

När det gäller skulder med efterställningsklausul lill leverantörer och andra privata borgenärer kan det i och för sig ligga något i tanken att dessa skulder skall undantas vid bedömningen av storleken av det egna kapitalet. Syftet med bestämmelserna om likvidationsskyldighet i 13 kap. 2 § ABL är emellertid att skydda aktiebolagets fordringsägare mot atl del egna kapitalet

Prop. 1982/83:94 60

går förlorat. Det är angeläget atl detta skydd är effektivt och inte urholkas med mindre myckel starka skäl är för handen. Enligt min mening är behovet av särregler väsentligt mindre på den privata sidan samtidigt som risken för missförstånd och rättsförluster måste bedömas som större. Undantagsreglerna bör därför inte omfatta leverantörsskulder och andra skulder av privat natur.

Vad jag hittills anfört innebär sammanfattningsvis att skulder på grund av statligt stöd under vissa förutsättningar skall undantas vid upprättande av en kontrollbalansräkning. Del är emellertid inle bara skuldföringen av kapitalbeloppet som kan förorsaka en otillåten minskning av mottagarens egna kapital. Samma resultat kan uppkomma om de räntor, som hänför sig till stödet, inte betalas till stödgivaren utan skuldförs. I avtalsvillkoren kan exempelvis stipuleras att den ränla som belöper på stödet inle behöver betalas förrän det år då slödmottagaren beslutar om utdelning och att obetalda räntebelopp skall läggas till kapitalskulden. En skuldföring av sädana räntebelopp kan försämra soliditeten på samma sätt som upptagande av nya lån. Räntebeloppen bör därför - förutsatt att efterställningsklausul m.m. föreligger- behandlas på samma sätt som den egentliga kapitalskulden i en kontrollbalansräkning. Någon uttrycklig bestämmelse om delta behövs inte.

2.3 Utvecklingsbolagens skatteförhållanden

Under senare delen av 1970-talet drabbades flera av landels basindustrier, bl. a. skogs- och stålindustrin, av en kraftig strukturomvandling. I samband därmed uppkom betydande sysselsättningsproblem pä berörda orter. De i strukturomvandlingen inblandade företagen har i egenskap av den dominerande arbetsgivaren i regionen vidtagit olika åtgärder för alt lösa dessa problem.

Som ett exempel kan nämnas att Svenska Cellulosa AB som elt led i nedläggningen av Kramfors sulfitfabrik lämnat sysselsättningsfrämjande bidrag till ett flertal förelag. Bidragen har förmedlats till företagen via den regionala utvecklingsfonden i Väslernorrlands län. Beslul om fördelningen har faltals i samråd mellan representanter för utvecklingsfonden, Kramfors kommun, länsstyrelsen, Svenska Cellulosa AB och de fackliga organisationerna.

En annan metod har använts i samband med att Stora Kopparbergs Bergslags AB:s, Gränges AB:s och Norrbottens Järnverk AB:s handelsståls-och gruvrörelser överläts till Svenskt Stål AB. Som ett led i att lösa de sysselsättningsproblem som uppkom på grund av denna överlåtelse har Stora Kopparbergs Bergslags AB och Gränges AB bildat var sitt s. k. utvecklingsbolag. Dala Invest AB resp. Oxelöinvest AB. Dessa utvecklingsbolag skall bl. a. genom att lämna stöd i olika former främja tillkomsten av nya företag inom regionen och underlätta för befintliga företag att utveckla nya

Prop. 1982/83:94 61

produkter m. m. Verksamheterna i bolagen har finansierats bl. a. genom anslag från det företag som har bildat bolaget.

Om de lämnade anslagen direkt avsett tidigare anställda i företagen torde utbetalda belopp vara hänförliga till avdragsgilla driftkostnader. Enligl 29 § 1 mom. KL får nämligen från bruttointäkten av rörelse avdrag göras för allt som är alt anse som driftkostnad. Hit räknas bl. a. avlöningar, pensioner och andra kostnader för personal som är eller har varit anställd i rörelsen. I flera fall har emellertid medlen varit avsedda för allmänna sysselsättningsfrämjande åtgärder, vilket torde innebära att även andra personer än tidigare anställda kan komma i åtnjutande av stödet. Huruvida detta medför att avdragsrätt anses utesluten eller om en huvudsaklighetsprincip eller eventuellt en proportionering skall tillämpas kan inte med säkerhet utläsas av nuvarande rättspraxis. I alla händelser torde del ofta föreligga betydande bevissvårigheter för företagen. En annan omständighet som påverkar bevisläget är om medlen skall förmedlas genom en fristående fond eller ett särskilt utvecklingsbolag. Det blir dä svårt att följa medlen fram till den slutlige mottagaren.

I sin översyn av reglerna för stöd som i samband med strukturrationalisering lämnas för alt främja sysselsättningen har bidragsskattekommittén funnit att en uttrycklig regel bör införas om avdragsrätt för lämnat stöd. En allmän avdragsrätt för medel som ett företag betalar ut för sysselsättningsfrämjande åtgärder i samband med strukturrafionalisering har kommittén dock inte ansett böra komma i fråga. Alternativet att införa avdragsrätt för bidrag till ett utvecklingsbolag för sysselsättningsskapande verksamhet har vidare enligt kommittén den nackdelen all det inte är möjligt att på ett fillfredsställande sätt ange vad som skall betecknas som etl "utvecklingsbolag". Det finns nämligen en rad sinsemellan mycket olika företag som går under denna beteckning. Vid övervägande av de olika omständigheter, som måste beaktas för att en avdragsrätt inte skall öppna möjligheter till oberättigade avdrag, har kommittén funnit alt mycket talar för att man bör knyta avdragsrätten till bidrag som lämnas fill regionala utvecklingsfonder.

Kommittén pekar pä att en utvecklingsfond enligt 2 § normalstadgarna för regionala utvecklingsfonder aktivt skall verka för fortsatt utveckling av länets näringsliv och ökade möjligheter till trygg sysselsättning på grundval av samhällets industri-, regional- och sysselsättningspolitik. I 3 § anges att del åligger en fond bl. a. all bevilja och förmedla lån och bidrag inte bara frän staten, landstingskommunen eller kommun utan även från annan som ställer medel till förfogande.

En annan omständighet som talar för en anknytning till de regionala utvecklingsfonderna är enligt kommittén den samordning som har ägl rum inom den statliga stödverksamheten. I samband med inrättandet av samhällsägda utvecklingsbolag/investmentbolag har således understrukits alt det är väsentligt att dessa bolag har etl nära samarbete med de regionala

Prop. 1982/83:94 62

utvecklingsfonderna (prop. 1979/80:125 s. 61). I ett betänkande av näringsutskottet med anledning av motioner om regionala utvecklingsbolag har vidare framhållits alt finansieringen av de utvecklingsprojekt som utvecklingsbolagen deltar i bör lösas i samverkan med t. ex. utvecklingsfonderna, banker, STU och länsstyrelserna (NU 1979/80:57).

Kommittén har mot den nu redovisade bakgrunden föreslagit att ett bidrag, som ett företag i samband med strukturrationalisering lämnar fill en -regional utvecklingsfond för sysselsältningsfrämjande åtgärder, skall vara avdragsgillt vid taxeringen under förutsättning atl bidraget lämnas utan villkor.

Även om avdragsregeln enligt kommittén således bör begränsas till att avse bidrag som lämnas till en regional utvecklingsfond kan det, framhåller kommittén, i det särskilda fallet finnas behov av alt diskrelionärt pröva avdragsrätten när medel lämnas till t. ex. ett utvecklingsbolag. Kommittén har närmast tänkt på sädana fall där inrättandet av ett utvecklingsbolag ingår som ett led i en större uppgörelse, t. ex. av det slag som föregick bildandet av Svenskt Stål AB. Kommittén har därför föreslagit atl regeringen efter ansökan skall kunna besluta att avdrag helt eller delvis skall få göras även för bidrag som i samband med strukturrafionalisering lämnas till annan än regional utvecklingsfond för sysselsältningsfrämjande åtgärder. Denna befogenhet för regeringen bör enligt kommittén övergångsvis kunna tillämpas även på bidrag som har lämnats före ikraftträdandet.

Kommitténs förslag om avdragsrätt för stöd som lämnas för att främja sysselsättningen har fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. En remissinstans anser dock att det bör understrykas att lagregleringen inte innebär någon egentlig vidgning av avdragsrätten utan endast etl förtydligande av denna i syfte alt undvika processer inom detta område. Enligt en annan remissinstans finns det inle tillräckliga skäl atl införa den särskilda dispensregeln.

För egen del anser jag i likhet med kommittén alt en uttrycklig regel bör införas om avdragsrätt för bidrag som lämnas för all främja sysselsättningen. I syfte bl. a. att undvika risken för missbruk av avdragsrätten bör denna, som kommittén har föreslagit, avse bidrag som lämnas tiU regionala utvecklingsfonder. Däremot anser jag inte att det finns tillräckliga skäl atl därutöver ge regeringen rätt att medge avdragsrält för bidrag som lämnas till andra än regionala utvecklingsfonder i sysselsättningsfrämjande syfte. En sådan dispensregel skulle ge upphov lill fillämpningssvårigheter samtidigl som den skulle vara ägnad att minska företagens benägenhet att kanalisera anslagen över utvecklingsfonderna. I fråga om bidrag som före ikraftträdandet lämnas till t. ex. ett utvecklingsbolag måste vidare beaktas bl. a. att förbudet mot retroaktiv lagstiftning gör det omöjligt att kombinera en ny avdragsrätt för det bidragslämnande företagel med särskilda regler för utvecklingsbolagets beskattning. Jag lägger därför inte fram något förslag om en dispensregel.

Prop. 1982/83:94 63

I likhet med kommittén anser jag att ett bidrag lill en utvecklingsfond för att vara avdragsgillt skall lämnas utan villkor beträffande stödets användning etc. De förutsättningar i övrigt som enligl kommittén skall vara uppfyllda för avdragsrätt, dvs. att stödet skall ha lämnats i samband med strukturrationalisering för sysselsättningsfrämjande åtgärder, kan leda till svårigheter vid tillämpningen. Med hänsyn härtill och dä utvecklingsfondernas ändamål är att utveckla länets näringsliv anser jag atl dessa villkor kan undvaras.

Den omständigheten alt avdragsregeln omfattar endast bidrag som lämnats fill regionala utvecklingsfonder betyder inte att avdrag inte kan medges för slöd lill sysselsättningsfrämjande åtgärder i andra fall. Avdragsrätten för sådant stöd får avgöras på grundval av regeln i 29 § 1 mom. KL enligt vilken avdrag medges för bl. a. kostnader för personal, som är eller har varit anställd i rörelsen.

2.4 Avsättning till internvinstkonto

2.4.1 Inledning

Nuvarande regler om avdrag för avsättning till internvinstkonto tillkom år 1964 (prop. 1964:40, BevU 1964:23, rskr 1964:119, SFS 1964:82). Reglerna innebär att ett svenskt moderföretag kan få uppskov med beskattningen av en vinst som hänför sig till försäljning av lagertillgångar lill ett utländskt dotterbolag. Uppskovet medges på det sättet att moderföretaget får avdrag för belopp som i räkenskaperna avsätts till internvinstkonto. Medgivet avdrag återförs lill beskattning nästföljande beskattningsår. Vid sistnämnda beskattningsårs utgång avgörs rälien till nytt avdrag på grundval av då rådande förhållanden.

Som jag inledningsvis nämnt har bidragsskattekommittén i sitt tidigare omnämnda delbetänkande (Ds B 1982:8) lagl fram förslag om ändringar i reglerna om avsättning till internvinstkonto.

Jag tar i det följande först upp frägan om avdrag för avsättning lill internvinstkonto skall kunna medges även om försäljningen inte sker från ett moderförelag till dess dotterbolag. Därefter redogör jag för hur den avdragsgilla internvinsten bör beräknas.

2.4.2 Tillämpningsområdet för avdragsgilla avsättningar till internvinstkon
to

En förutsättning för alt en avsättning lill internvinstkonto skall vara avdragsgill är - som framgått av det nyss sagda - enligt nuvarande regler atl avsättningen har föranletts av en försäljning från ett svenskt moderföretag till ett utländskt dotterbolag. Kommittén föreslår att tillämpningsområdet skall utvidgas. Förslaget innebär alt avdrag skall medges generellt vid försäljningar inom en koncern såvida säljarföretaget är svenskt och det köpande

Prop. 1982/83:94 64

företaget utländskt. Som motivering för sitt förslag anför kommittén bl. a. att det måste anses strida mot själva grundtanken bakom koncernreglerha atl betrakta en vinst vid en försäljning mellan exempelvis två systerföretag som definitivt realiserad.

För att underlätta tillämpningen och kontrollen av internvinstavdragen bör enligt kommittén företagens uppgiftsskyldighet utökas. Kommittén föreslår att bestämmelserna i 26 § taxeringslagen kompletteras med en föreskrift om att etl förelag skall lämna uppgift om gjord avsättning till internvinstkonto i sin självdeklaration.

Det helt övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt en utvidgning av avdragsrätten. Allmänna ombudet för mellankommunala mål (AO) avslyrker dock den föreslagna ändringen. Enligl AO leder kommilténs förslag till att ett ytterst svärkontrollerbart område utvidgas. Företagen kan -anför AO - genom lämplig omstrukturering av sina koncerner eller genom omläggning av faktureringsrutiner komma i åtnjutande av reserveringsrätten redan med nuvarande regler. Därtill kommer alt avdraget för internvinstav-sättningar i de flesta fallen är av endast marginell betydelse vid sidan av lagernedskrivning m. m. Enligt AO är slutligen den principiella grunden för reserveringsrätten diskutabel.

Även länsstyrelsen i Stockholms län har framfört principiella och kontrolltekniska betänkligheter mol förslagel. Någon generell utvidgning av reglerna bör enligl länsstyrelsen inle komma till stånd. Länsstyrelsen har dock förståelse för att det för enstaka företag - som AB Volvo - kan te sig obilligt och dessutom handelspolitiskt olämpligt alt en förändring i organisationen skall leda till försämringar i skattemässigt hänseende. Länsstyrelsen föreslår därför atl en dispensmöjlighet öppnas.

För egen del vill jag anföra följande. Den principiella frågan i della sammanhang är om en avsättning till internvinstkonto skall godtas i skattehänseende endast om vinsten uppkommer vid försäljning mellan ett moderföretag och dess dotterbolag eller om avsättningen skall vara avdragsgill även om vinst uppkommit vid försäljning mellan två andra koncernförelag. Enligt min mening talar starka skäl för atl avdragsmöjlighelen bör gälla generellt inom en koncern. Från koncernens synpunkt måste nämligen en försäljningsvinst anses lika orealiserad om försäljningen skelt mellan t. ex. tvä systerföretag som om moderföretaget varit säljaren. Jag delar därför kommitténs uppfattning atl det materiellt sett är mofiverat att slopa kravet pä alt det säljande företagel mäste vara ett moderförelag i förhållande till det utländska företaget. Några avgörande praktiska eller kontrolltekniska invändningar mot en sådan utvidgning av tillämpningsområdet föreligger enligt min mening heller inte. Jag föreslår därför att avdrag för avsättning till internvinstkonto skall kunna komma i fråga i samtliga fall dä det säljande och köpande förelaget tillhör samma koncern.

Om försäljningen inte sker mellan ett svenskt moderföretag och dess dotterbolag bör del - som kommittén föreslagit - fordras dels att det säljande

Prop. 1982/83:94 65

företaget ingår i en koncern med ett svenskt moderföretag, dels atl köparen är ett utländskt företag inom samma koncern. Begreppet svenskt moderföretag omfattar inte bara svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar utan även exempelvis ett svenskt handelsbolag eller en svensk enskild näringsidkare som äger avgörande inflytande i ett eUer flera aktiebolag. Avdrag för avsättning till internvinstkonto kan således medges exempelvis vid en försäljning mellan ett svenskt och ett utländskt aktiebolag vilkas aktier ägs av ett svenskt handelsbolag. Dét finns dock anledning att anta atl rälien till avdrag endast undantagsvis kommer att utnyttjas i andra fall än dä såväl koncernens moderföretag som inblandade dotterföretag är akfiebolag.

Som villkor för avdragsrätt bör enligt kommittén liksom hittills gälla att ett belopp motsvarande avdraget sätts av till internvinstkonto. Jag ansluler mig till kommitténs uppfattning på denna punkt. För tydlighetens skull vill jag framhålla att avsättningen måste göras i det säljande företagels räkenskaper. Om internvinslförsäljningen skett mellan två systerföretag räcker det alltså inte med att internvinsten återfinns i moderföretagels årsredovisning eller i koncernredovisningen. Enligl min mening bör dock även koncernredovisningen vara av betydelse för avdragsberäkningen. Jag återkommer i nästa avsnitt till denna fråga.

Kommitténs förslag om utvidgad uppgiftsskyldighet har godtagits av praktiskt taget alla remissinstanser. Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning och föreslår att 26 § taxeringslagen kompletteras på det sätt kommittén förordat.

2.4.3 Avdragets storlek

Kommittén anför att det - såvitt gäller beräkningen av avsättningen - inte föreligger någon direkt överensstämmelse mellan de nuvarande avdragsreglerna och de civilrättsliga reglerna. Skattemässigt medges sålunda f. n. avdrag för skillnaden mellan de sålda varornas försäljningspris och anskaffningskostnad. Detta innebär att avdraget blir högre än den egentliga internvinsten i de fall dä säljarföretaget svarar för tull, frakt och övriga försäljningskostnader. Kommittén påpekar vidare att avdraget beräknas ulan hänsynstagande till förekomsten av minoritetsdelägare i del eller de agerande dotterbolagen. Om moderbolaget äger endast 51 % av aktierna i det svenska och det utländska dotterbolaget blir koncernens internvinst vid en försäljning mellan dotterbolagen endast omkring 26 % av försäljningsvinsten.

Kommittén har inte föreslagit att avdragsbeloppet skall reduceras i de fall då säljarföretaget belastas av försäljningskostnader eller då dotterföretaget inte är helägt. Den skattemässiga effekten av avsättningen till internvinstkonto är - anför kommittén - endast att företaget får ett tidsbegränsat uppskov med beskattningen i avvaktan på att de ifrågavarande lagertillgäng-

5 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop. 1982/83:94 66

arna säljs fill köpare utanför koncernen. Med hänsyn till detta möter det enligt kommittén inle några särskilda betänkligheter att behålla den nuvarande schablonregeln om atl beräkningen av kontoavsättningen skall ske med utgångspunkt i varornas anskaffningskostnad. Kommittén framhåller vidare att ett beaktande av majoritetsförhållandena skulle högst avsevärt komplicera reglernas praktiska tillämpning.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller avstått från alt kommentera vad kommittén anfört om internvinstens beräkning. Enligt RSV:s uppfattning bör dock tull, frakt och andra försäljningskostnader beaktas likaväl som det förhållandet att ägarandelen kan understiga 100 %. Liknande synpunkter framförs av AO samt länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer föreslår att en begränsningsregel införs av innebörd att säljarförelagets avdragsgilla avsättning inte får överstiga vad som i koncernresultaträkningen upptagits som internvinst vid försäljningen av lagerfillgångarna.

För egen del vill jag framhålla följande. Avdraget för avsättning till internvinstkonto medför ingen definitiv skattelättnad utan endast etl tidsbegränsat uppskov med beskattningen. Detta talar för atl kravet på exakthet kan få ge vika för önskemålet om lättillämpade regler. Jag kan emellertid inte finna alt ett hänsynstagande till försäljningskostnaderna utgör någon egentlig komplikation. Med hänsyn till detta och dä det är omotiverat att medge högre avdrag än som motsvarar den verkliga internvinsten bör enUgt min mening den avdragsgilla avsättningen maximeras till skillnaden mellan försäljningspriset och säljarens samtliga utgifter för de sålda varorna.

Ett beaktande av eventuella minoritetsposter i det eller de deltagande dotterföretagen anser jag däremot skulle i alltför hög grad försvåra tillämpningen av regelsystemet. Jag delar därför kommitténs uppfattning att det inte är nödvändigt att införa några särskilda begränsningsregler i detta avseende. Det är emellertid sakligt sett obefogat att medge avdrag med ett belopp som är större än vad sorh svarar mot den på koncernnivå gjorda reserveringen. Har exempelvis säljarföretaget salt av ett visst belopp till internvinstkonto bör inle hela beloppet vara avdragsgillt om en del av avsättningen återförts i koncernredovisningen. Jag föreslår därför att avdraget inte skall fä överstiga den del av internvinslen enligl koncernredovisningen som belöper på den ifrågavarande försäljningen.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom budgetdepartementet upprätlals förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskall.

Prop. 1982/83:94 , , 67

3. lag om ändring i lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid
' laxering lill statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

5. lag om ändring i lagen (1980:953) om särskill investeringsavdrag för inventarieanskaffning,

6. lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.,

7. lagom ändring i lagen (1981:1099) om särskill investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt,

8. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

9. lag om upphävande av förordningen (1961:528) om skattefrihet för bidrag från norrlandsfonden, m. m.,

10. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385). Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7. Det under 10 angivna lagförslaget har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

32 § 1 mom.

Ändringen [första stycket, som är av redaktionell natur, har föranletts av att anvisningarna till 19 § delals upp i punkierna 1 och 2.

Anvisningama till 19 §

Bestämmelserna i de nuvarande anvisningarna har delats upp i punkierna 1 och 2. Till den nya punkten 1 har med oförändrat sakligt innehåll förts nuvarande första-sjunde styckena samt nuvarande tionde-tolfte styckena. Vidare har en bestämmelse om omställningsbidrag m. m. i nuvarande åttonde stycket sista meningen flyttats över till ett nytt åttonde stycke.

Den nya/)«/iA:toz 2 innehåller i första-åltonde styckena bestämmelser som hänger samman med de föreslagna reglerna om beskattning av statsbidrag lill näringsidkare.

I första stycket definieras begreppet statsbidrag. Det skall liksom hilfills vara fråga om statligt stöd som fillfaller en näringsidkare för dennes näringsverksamhet. Med näringsidkare avses var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Begreppet näringsidkare används således i samma betydelse som i bokföringslagen (1976:125).

Statligt stöd kan lämnas med eller ulan förbehåll om återbetalningsskyldighet. Lämnas det utan förbehåll om återbetalningsskyldighet skall det alltid anses som statsbidrag. Slöd av detta slag torde dock förekomma i

Prop. 1982/83:94 68

endast ringa omfattning. I allmänhet uppställs vissa villkor och ges olika föreskrifter för ett stöd. Då ett stöd beviljas utgår stödgivaren ifrån att mottagaren kommer att uppfylla villkoren och följa föreskrifterna. Återbetalning kan således komma i fråga endast om mottagaren gör något som står i klar strid mot vad som förutsätts när stödet beviljades. Förekomsten av villkor av detta slag hindrar enligl definitionen inte att stödet skall räknas som ett statsbidrag. Den omständigheten atl säkerhet har lämnats för det rätta uppfyllandet av villkoren har inte heller någon avgörande inverkan på bedömningen om stödet anses som ett lån eller som etl statsbidrag.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör en stödforms rubricering inte påverka stödets behandling i skattehänseende. Elt stöd som har utformats som ett län bör således anses som elt statsbidrag om lånet är helt amorteringsfrill eller om återbetalning skall ske endast om mottagaren inte uppfyller de villkor som har uppställts eller inle följer de föreskrifter som har meddelats vid beviljandet av lånet. Detta gäller t. ex. vissa former av avskrivningslån.

I syfte att närmare belysa innebörden av stalsbidragsbegreppet lar jag i det följande upp ett antal stödformer som enligt min mening bör anses utgöra statsbidrag i skattemässigt hänseende. I motiveringen till sjunde stycket kommer jag vidare att ge några exempel på stöd med villkorlig äterbetalningsskyldighet som inte skall anses som statsbidrag.

För att främja en samhällsekonomiskt och i övrigt lämplig lokalisering av näringslivet kan statligt slöd lämnas enligt förordningen (1982:677) om regionalpolitiskt stöd. Stöd kan lämnas i form av bl. a. lokaliseringsbidrag. I 22 och 23 §§ anges under vilka förhållanden som etl utbetalat lokaliseringsbidrag kan återkrävas. Enligt 22 § kan ett bidrag krävas åter helt eller delvis inom en tioårsperiod från utbetalningsdagen om bidragsmottagaren genom oriktiga eller ofullständiga uppgifter har föranlett alt bidraget beviljats eller om bidraget utan tillstånd har använts för något annat ändamål än som avsetts. Ett bidrag eller del av detta kan vidare enligt 23 § krävas åter under en tid av sju år från den dag bidraget helt utbetalats om

1. syftet med bidraget, särskilt såvitt avser sysselsättningseffekten, inte uppnås; detta gäller dock ej om bidragsmoltagaren har gjort vad som skäligen kan begäras för atl syftet skall uppnås,

2. någon väsentlig del av verksamheten läggs ned eller någon väsentlig ändring direkt eller indirekt sker i äganderätten eller förfoganderätten till rörelsen eller däri ingående tillgångar av betydelse för verksamheten,

3. bidragsmottagaren i annat fall bryter mot villkor eller föreskrift som gäller för bidraget.

4. ställd säkerhet väsentligt försämras eller

5. annat förhållande inträffar som föranleder att bidragsmoltagaren med hänsyn till syftet med bidraget uppenbarligen inte längre bör få behålla detta.

I 24 § föreskrivs att möjligheten till återkrav enligt 23 § upphör successivt

Prop. 1982/83:94 69

under sjuårsperioden på så sätt att den del av bidraget som kan krävas åter varje år minskar med en viss procent av bidragsbeloppet. Minskningen av den återkrävbara delen av bidragsbeloppet sker årligen, om inte arbetsmarknadsstyrelsen beslutar alt minskning skall vägras. Om minskning vägras skall hela den alltjämt återkrävbara delen av bidragsbeloppet omvandlas till ett lokaliseringslån.

Som framgår av de angivna bestämmelserna kan mottagaren av ett lokaliseringsbidrag bli skyldig att betala tillbaka bidraget endasi om han inle uppfyller de uppställda villkoren eller följer de givna föreskrifterna. Delta innebär annorlunda uttryckt att någon återbetalning aldrig kommer i fråga så länge mottagaren bedriver sin verksamhet ungefär pä det sätt som förutsatts när stödet beviljades. Endast oväntade eller oförutsedda händelser kan således utlösa återbetalning. Lokaliseringsbidrag bör därför behandlas som statsbidrag i skaltemässigt hänseende.

Enligt förordningen (1982:702) om etableringsstöd till vissa jordbrukare, m.m. kan etableringsstöd lämnas till den som efter den 30 juni 1982 börjar ägna sig åt jordbruk och därvid förvärvar eller arrenderar etl jordbruksföretag. Vidare kan tillfälligt räntestöd lämnas fill den som under åren 1975-1980 har startat elt jordbruksföretag eller under samma fid har gjort större investeringar i fast egendom som är avsedd för jordbruksdriften.

Etableringsstöd lämnas i form av lån för en viss del av företagets årliga räntekostnader avseende fastighetsförvärv, inventarier och driftkapital. Efter älta år skrivs den del av lånet av som avser inventarier och driftkapital medan den del av lånet som avser faslighetsförvärvel skall återbetalas.

Tillfälligt räntestöd lämnas också i form av län. Efter fem är frän utbetalningen av länet skrivs det av med 50 % av lånesumman, dock lägst 5 000 kr. och högsl 30 000 kr. Lån som uppgår till högst 5 000 kr. får dock skrivas av omedelbart. Lånet är amorterings- och räntefritt fram lill tidpunkten för avskrivningen. Återstående delen av lånet skall därefter återbetalas inom tio år och löpa med ränla.

Elt län får sägas upp om det har beviljats på grund av oriktiga eller vilseledande uppgifter från låntagaren eller om låntagaren försummar att betala ränta och amortering. Uppsägning får vidare ske om låntagaren i övrigt bryter mot de villkor eller föreskrifter som gäller för lånet eller det i övrigt inträffar omständigheter som leder till atl låntagaren med hänsyn lill syftet med lånet uppenbarligen inte bör få ha kvar lånet.

Lån som skrivs av omedelbart bör givetvis behandlas som statsbidrag. Även den del av det tillfälliga räntestödet som skall skrivas av efter fem år, dvs. hälften av länet, samt etableringsstödet till inventarier och driftkapital bör behandlas som statsbidrag. Ifrågavarande lånebelopp skall nämligen betalas tillbaka endast om låntagaren bryter mot villkoren eller föreskrifterna för lånet.

Enligt förordningen (1981:660) om lån lill ralionaliseringsinvesteringar inom konfeklionsindustrin kan rationaliseringslån lämnas till utgifter för

Prop. 1982/83:94 70

investeringar i utrustning som påtagligt höjer effektiviteten inom konfektionsindustrin. Ett rationaliseringslån är ränte- och amorieringsfritl och skrivs av med ett lika stort belopp varje år under en period av längst tio år från utgången av året närmast efter det under vilket lånet lämnats.

Har rationaliseringslän lämnats pä grund av orikliga eller vilseledande uppgifter eller har låntagaren brutit mot någon föreskrift som gäller för lånet, kan oavskriven del av lånet sägas upp till omedelbar betalning och belopp som tidigare skrivits av krävas tillbaka. Oavskriven del av lånet kan vidare sägas upp till omedelbar betalning om låntagaren avhänder sig den rörelse för vilken lånet har lämnats eller om annars sädana omständigheter inträffat att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet inte längre bör få ha kvar det.

Ett rationaliseringslån bör i likhet med den avskrivningsbara delen av nyss nämnda etableringsstöd och räntestöd i skattehänseende behandlas som statsbidrag.

Statligt stöd till dagstidningsföretag lämnas enligt förordningen (1981:409) om statligt stöd till dagstidningar (ändrad senast 1982:498). Stöd utgår i form av bl. a. produktionsbidrag och etableringsstöd.

Produktionsbidrag ulgår endast om tidningens lotalupplaga är i huvudsak abonnerad och om den abonnerade upplagan uppgår lill minsl 2 000 exemplar. Vidare krävs atl annonsandelen i tidningen är mindre än 50 % och att fidningens abonnemangspris ej slår i uppenbart missförhållande lill gängse abonnemangspris för liknande fidningar. Tidningen får inte heller ges ut av företag som ger ut annonsblad i en i förhållande lill tidningsutgivningen betydande omfattning eller av ett företag som stär i nära förhållande till sådana företag.

Etableringsstöd beviljas för nyetablering av dagsfidning som efter elt års utgivning bedöms ha möjlighet att uppfylla de villkor som gäller för produklionsbidrag. Etableringsstöd utgår i form av ränte- och amorterings-fritt lån mot säkerhet. Etl år efter utgivningens början prövar presslöds-nämnden om tidningen uppfyller villkoren. Om så är fallet skall nämnden besluta att lånet skall efterges. Om villkoren ej är uppfyllda kan nämnden säga upp lånet lill betalning. Nämnden kan ocksä besluta alt ny prövning skall ske vid senare tidpunkt. Om villkoren ej är uppfyllda efter två år skall nämnden säga upp länet till betalning. Nämnden kan om synnerliga skäl föreligger efterge lånet.

Presstödsnämnden får säga upp lån till omedelbar betalning om låntagaren genom oriktiga uppgifter har föranlett att lånet har beviljats eller om sådant förhållande föreligger att låntagaren med hänsyn lill det med lånet avsedda ändamålet uppenbarligen ej bör fä inneha lånet. Uppsägning fär vidare ske om säkerheten för lånet väsentligen försämras eller om låntagaren bryter mot annat villkor som har föreskrivits när lånet beviljades.

Av bestämmelserna framgår att etableringslån lämnas endasi till företag som bedöms ha möjlighet att uppfylla villkoren för produktionsbidrag.

, Prop. 1982/83:94 71

Skyldighet att återbetala lånet kan komma i fråga endasi om dessa villkor inte uppfylls eller om företaget i övrigt bryter mot villkor eller föreskrifter för lånet. Vid lånetillfället förutsätts således atl lånet inte skall betalas fillbaka. Med hänsyn till detta bör även etableringslån behandlas som statsbidrag.

I andra-sjätle styckena regleras den taxeringstekniska behandlingen av statsbidrag. Bestämmelserna i andra-femte styckena motsvarar i sak nuvarande regler med elt undantag. Nyheten avser bestämmandet av anskaffningsvärde vid beräkning av värdeminskningsavdrag då etl statsbidrag har använts för att anskaffa andra markanläggningar än sådana som är fullt avdragsgilla. För de partiellt avdragsgilla markanläggningarna gäller enligt punkt 4 första stycket av anvisningarna till 22 § KL och punkt 16 första stycket av anvisningarna lill 29 § KL all värdeminskningsavdrag beräknas enligt avskrivningsplan till 5 % för år räknat av tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet. I nämnda anvisningspunkter anges vidare hur anskaffningsvärdet för en sådan markanläggning skall bestämmas då en investeringsfond e. d. eller statsbidrag har tagits i anspråk för all anskaffa markanläggningen. Som anskaffningsvärde skall då anses den verkliga utgiften för anläggningen minskad med fyra tredjedelar av del ianspråktagna beloppet. Enligt mitt förslag skall en motsvarande bestämmelse las in i fjärde stycket. De ändringar som i övrigt har gjorts i stycket är av språklig och redaktionell natur. Det kan anmärkas att bestämmelserna i femte stycket om statsbidrag för anskaffning av lager har begränsats till att gälla lagervärderingen. Detta hänger samman med atl kostnader för anskaffning av lager är direkt avdragsgilla. Beskattningen följer därför reglerna i tredje stycket

F. n. finns i sista meningen av anvisningarnas åttonde stycke en bestämmelse om omställningsbidrag m. m. Denna bestämmelse har flyttats till punkt 1 åttonde stycket.

Några remissinslanser har pekat på fallet att ett statsbidrag kan ges i en klumpsumma, avsedd att täcka t. ex. utgifterna för uppförandet av en rörelsebyggnad och i byggnaden ingående inventarier. Frågan uppkommer då hur anskaffningsvärdet för byggnaden och byggnadsinventarierna skall beräknas. Enligt RSV bör i etl sådant fall bidraget schablonmässigt fördelas på byggnaden resp. inventarierna utifrån storleken på de utgifter som är hänförliga till de olika lillgångsslagen. För egen del ansluler jag mig lill den fördelningsgrund som RSV har angett. Denna fördelningsprincip bör gälla även vid eftergift av ett statligt stöd med villkorlig återbetalningsskyldighel (jfr sjunde stycket). Jag anser inte att del behövs någon uttrycklig bestämmelse i delta hänseende.

I sjätte stycket behandlas det fallet alt ett statsbidrag har erhållits i förskott, dvs. del skall användas för etl visst ändamål först elt följande räkenskapsår. Enligl allmänna bokföringsmässiga principer får bidraget balanseras till användningsåret. En sådan behandling torde f. n. inte godtas vid taxeringen. Enligt förslaget skall emellertid den skattskyldige även skattemässigt få föra över bidraget till användningsåret. Ett företag som ett år har fått bidrag för en

Prop. 1982/83:94 72

del av sina direkta avdragsgilla kostnader under flera år kan således med stöd av den föreslagna bestämmelsen periodisera bidraget. I dessa fall ankommer det självfallet på företaget atl visa att det under året inte haft kostnader som kunnat finansieras med bidraget.

I sjunde stycket regleras den skattemässiga behandlingen av eftergift av återbetalningsskyldigheten av etl statligt stöd (bidrag eller lån) med s. k. villkorlig återbetalningsskyldighet som inte utgör statsbidrag. Den återbetalningsskyldighet som här avses har annan karaktär än de villkorliga stöd som omnämns i första stycket andra meningen. Reglerna i sjunde stycket tar således inte sikte på sådana villkor för stödets användning och verksamhetens bedrivande som det vid beviljandet av stödet förutsätts att mottagaren skall uppfylla. Återbetalningen kopplas i stället till osäkra framtida händelser. Återbelalningsskyldighelen kan t. ex. vara beroende av ett projekts resultat. Detta gäller t. ex. för STU-stöd enligt förordningen (1978:571) om statligt stöd till teknisk forskning, industriellt utvecklingsarbete och uppfinnarverksamhet. Förordningen (1980:561) om statligt stöd lill varvsföretag m. m. innehåller andra exempel på stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet. Enligt förordningen kan lån beviljas varvsföretag för att finansiera deras fartygsproduktion under åren 1981-1983. Lån får beviljas för längst tolv år. Lånen skall förenas med de villkor som behövs. Särskild säkerhet behöver dock inte lämnas. Lånen är räntefria under fem år. Anstånd med betalning får medges under längst fem år. Krav på återbetalning av ett lån kan varje år efterges med ett belopp som svarar mol vad varvet har investerat i rationaliseringshöjande syfte eller i marknads- och utvecklingsarbete. En förutsättning för att lån skall lämnas är dock inte att varvet genomför sådana investeringar. Vid beviljandet av lånet är det därför en öppen fråga om det kommer att efterges eller betalas tillbaka.

I syfte att stärka marknadsföringsresurserna hos mindre varvsföretag kan stöd enligt samma förordning lämnas för kostnader som läggs ned under perioden den 1 juli 1980-den 31 december 1983 för bl. a. framtagande av anbud till utländska beställare. Stödet får lämnas i form av lån på Vilket skall utgå marknadsmässig ränta från dagen för utbetalningen. Lånet skall betalas tillbaka inom viss tid enligt en plan som fastställs när lånet beviljas. Återbetalningsskyldigheten kan dock efterges om anbudet inte leder till avtal. Även i detta fall är det vid beviljandet av lånet osäkert om del kommer att efterges eller betalas tillbaka.

Bestämmelserna i sjunde stycket innebär att en eftergift av ett statligt stöd (bidrag eller län) med villkorlig ålerbelalningsskyldighet som har lämnats fill en näringsidkare för dennes näringsverksamhet i princip behandlas enligt reglerna för statsbidrag i andra-femte styckena. Har stödet använts för att anskaffa en avskrivningsbar anläggningstillgång skall dock tillgångens anskaffningsvärde inte reduceras med del eftergivna beloppet vid beräkning av värdeminskningsavdrag. Det eftergivna beloppet skall i stället tas upp som intäkt och samtidigt får den skattskyldige göra ett extra värdeminskningsav-

Prop. 1982/83:94 73

drag motsvarande del eftergivna beloppet. Det extra avdraget måste göras vid taxeringen för samma beskattningsår som det eftergivna beloppet skall tas upp som intäkt.

Det anförda kan belysas med följande exempel. Ett företag har fält elt villkorligt lån för att uppföra en byggnad. Byggnadens anskaffningsvärde är 100 000 kr. och lånebeloppet 20 000 kr. Lånet påverkar inte de åriiga värdeminskningsavdragen vilka antas uppgå till 4 000 kr. (från primäravdrag bortses). Efter fem år efterskänks hela lånet. Förelaget skall då beskattas för 20 000 kr. och samtidigl få ett extra värdeminskningsavdrag på samma belopp. Eftergiften inverkar inle på de årliga värdeminskningsavdragens storlek utan dessa är alltjämt 4 000 kr. Del extra avdraget medför dock att avskrivningsperiodens längd förkortas från 25 till 20 år, dvs. med fem år.

I åttonde stycket anges all bestämmelserna i första-sjunde styckena skall gälla även i fråga om stöd som lämnas av kommuner, skattskyldiga som avses i 53 § 1 mom. första stycket d) och allmänningsskogar enligt lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Punkt 4 av anvisningarna lill 22 §

I femte stycket finns f. n. en regel om bestämmandel av anskaffningsvärdet av en markanläggning då en investeringsfond e. d. eller ett statsbidrag har tagits i anspräk för att anskaffa anläggningen. I ett sådant fall skall såsom anskaffningsvärde anses den verkliga utgiften för anläggningen minskad med fyra tredjedelar av det ianspråktagna beloppet. Denna regel ger etl korrekt beskattningsresultal i fråga om sådana markanläggningar för vilka värdeminskningsavdrag beräknas på tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet men inte i fråga om de anläggningar för vilka avdragen beräknas på hela anskaffningsvärdet. Så är fallet beträffande täckdiken och skogsvägar samt arrendators eller annan nytljanderättshavares markanläggningar i de fall då jordägaren omedelbart blir ägare till del utförda arbetet. Med den föreslagna ändringen blir beskaltningsresultatet rikligt även i fråga om nu nämnda slag av markanläggningar.

Punkt 15 av anvisningama liU 29 §

I anvisningspunkten behandlas rätten till avdrag för avsättning till internvinstkonto.

I första stycket första meningen har - sammantaget med de nya andra och tredje styckena - gjorts endast ändringar av språklig och redaktionell natur. Av andra meningen framgår att avdragsrätt nu också föreligger för ett svenskt dotterföretag vid försäljning fill ett utländskt dotterföretag i samma koncern. Dotterföretagen måste ha gemensamt svenskt moderföretag. I tredje meningen har införts en ändring när det gäller hur internvinslen skall beräknas. Ändringen innebär att säljarförelagets samfiiga utgifter för de

Prop. 1982/83:94 74

sålda varorna - och inte som f. n. de sålda varornas anskaffningskostnad -skall ligga till grund för beräkningen. Därigenom kommer t. ex. lagerkostnader och försäljningskostnader hos det säljande företaget att beaktas. Den avdragsgilla avsättningen överensstämmer därmed bättre med den verkliga vinsten för säljarföretaget.

Av andra stycket framgår att avsättningen till internvinstkonto alltid mäste göras i det säljande företagets räkenskaper. Detta gäller även om försäljningen har skett mellan exempelvis två systerbolag, dvs. även om säljarföretaget inte är ett moderföretag. I styckets sista del har införts en yllerligare begränsning som avser alt förhindra att det skattemässiga avdraget blir större än den internvinsteliminering som sker i koncernredovisningen. Enligt civilrättsliga regler behöver nämligen inte slörre internvinsl elimineras än vad som motsvarar den vinstandel som belöper på moderföretaget i koncernen. I jämförelse med nuvarande regler kan detta - för moderföretag med delägda dotterförelag och "matematisk" koncernredovisning - innebära att avdragsrätten inskränks. Om däremot internvinsten elimineras till 100 % i koncernredovisningen föreligger- även om det utländska dotterföretaget inte är helägt - avdragsrätt för hela den hos säljarföretaget gjorda internvinstavsättningen. Principerna för utformningen av koncernredovisningen kan således påverka avdragsrätten för säljarföretaget.

Av definitionen i tredje stycket framgår, genom hänvisning lill lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa förelag, att även t. ex; etl handelsbolag eller en enskild näringsidkare kan vara ett moderföretag.

Vad som i fjärde stycket sägs om återföring till beskattning motsvarar vad som f. n. gäller. Alt frågan om avdrag för en ny avsättning vid kommande taxeringar skall prövas med hänsyn till de förhållanden som då råder är självklart. Påpekandet om vad som skall iakttas vid nästföljande beskattningsår har därför tagits bort.

Punkt 18 a av anvisningarna till 29 §

Anvisningspunkten innehåller de föreslagna reglerna om avdrag för bidrag till regional utvecklingsfond. Reglerna har utförligt redovisats i den allmänna motiveringen.

Punkt 1 av anvisningarna till 36 §

I anvisningspunkten har tagits in en regel om hur realisafionsvinsten skall beräknas när vissa stöd erhållits i samband med inköp eller förbättring av den avyttrade egendomen. De stöd som avses är bidrag från staten och kommuner eller statsbidrag enligt punkt 2 första eller åttonde stycket av anvisningarna till 19 §. Bestämmelsen innebär att det i omkostnadsbeloppet inte skall ingå kostnader som har beslrilts med bidrag av nu nämnda slag. Som framgår av den allmänna motiveringen skall däremot inte sådan eftergift

Prop. 1982/83:94 75

av återbetalningsskyldigheten av ett län som avses i punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 19 § beaktas i delta sammanhang. Del av eftergiften föranledda extra värdeminskningsavdraget beaktas i stället med stöd av punkt 2 a fjärde stycket av anvisningarna lill 36 §.

Övergångsbestämmelserna

Som huvudregel gäller all de nya reglerna om statUgt slöd skall träda i kraft den 1 april 1983 och tillämpas fr. o. m. 1985 ärs laxering.

För att undvika retroaktiva effekter har föreskrivits att äldre bestämmelser skall lillämpas i fråga om näringsslöd som lämnats före ikraftträdandet, dvs. före den 1 april 1983. Detta innebär att ett bidrag kan behandlas enligt äldre beslämmelser trots att bidraget lämnas under ett beskattningsår som skall taxeras år 1985. Så blir exempelvis fallet om etl företag, vars räkenskapsår omfaltar tiden den 1 januari 1983-den 30 juni 1984, mottar etl statsbidrag i februari 1983.

Äldre bestämmelser skall vidare tillämpas generellt i fräga om bidrag som lämnats under beskattningsår för vilket taxering skett år 1984 eller tidigare. Har t. ex. ett förelag vid 1984 års taxering beskattats för etl statligt stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet skall det inle beskattas ytterligare en gäng om den anslagsbeviljande myndigheten vid ell senare tillfälle meddelar etl formellt beslut om eftergift. De nya bestämmelserna om beräkning av realisationsvinst kommer likaså atl omfatta endast stöd som lämnats under beskattningsår som taxerats år 1985 eller senare.

De föreslagna reglerna om avdrag för avsättning lill internvinstkonto innebär att kretsen av avdragsberälligade förelag vidgas. Denna utvidgning bör tillämpas snarast möjligt. Förslagel innehåller emellertid också ändrade regler för beräkning av den avdragsgilla internvinstens storlek. Dessa regler kan tidigast börja tillämpas vid 1984 års laxering. Alt vid ett och samma ärs taxering blanda gamla och nya regler anser jag klart olämpligt. Jag föreslår därför alt de nya reglerna om avdrag för avsättning till internvinstkonto skall tillämpas första gången vid 1984 års laxering. För ett företag vars räkenskapsår sammanfaller med kalenderår innebär detta att reglerna skall tillämpas fr. o. m. bokslutet per den 31 december 1983.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

15 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt finns bestämmelser om de skulder som får dras av vid förmögenhetsberäkningen. Enligt tredje stycket får borgensförbindelser, för vilka betalningsskyldighet ännu inle inträtt, och andra villkorliga skulder inte dras av vid beräkningen.

Enligt mitt förslag till ändringar i anvisningarna till 19 § KL skall till en näringsidkare för näringsverksamheten lämnat stöd med villkorlig återbelal-

Prop, 1982/83:94 76

ningsskyldighel som inle utgör statsbidrag inte anses som skattepliktig inkomst vid inkomsttaxeringen. Eventuell intäktsredovisning sker först efter det att beslut om eftergift har fatlats av den stödgivande myndigheten. Ej eftergiven del skall tas upp som skuld i balansräkningen. I tredje stycket har införts en bestämmelse enligt vilken en sådan villkorlig skuld får dras av vid förmögenhetsberäkningen, om stödet har lämnats av staten eller givare som avses i åttonde stycket av nämnda anvisningar.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:421) om särskilt forsknings-
avdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Det särskilda forskningsavdraget består av ett basavdrag och etl ökningsavdrag. Basavdragel beräknas på elt basunderlag. I 3 § anges hur basunderlaget skall beräknas. I underlaget ingår dels lönekostnader för anställda vars arbete till minst 25 % avser forsknings- och utvecklingsarbete (FoU-arbete), dels belopp som den skattskyldige har lämnat i bidrag till FoU, dels ock kostnader för förvärv av FoU-resullat. Vid beräkningen av underlaget skall å andra sidan frånräknas vad den skattskyldige har erhållit i bidrag för FoU-arbete och intäkter pä grund av avyttring eller upplålelse av resultat av sådant arbete. Etl erhållet statsbidrag skall således påverka beräkningen. Enligt en särskild föreskrift skall dock f. n. ett statsbidrag inte beaktas om den skatlskyldige - med hänsyn till resultatet av det arbete som bidraget har utgått för eller annan liknande omständighet - kan bli skyldig att betala tillbaka bidraget eller på annat sätt utge vederlag för detta. En sådan form av statligt slöd skall enligt mitt förslag till ändringar av anvisningarna lill 19 § KL inte anses som statsbidrag. Föreskriften kan därför slopas.

Ofta efterges ålerbetalningsskyldigheten för den form av villkorade slöd som föreskriften avser. Av praktiska skäl bör en eftergift inte beaktas vid beräkningen av basunderlaget.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Den redaktionella ändringen i punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 1 § är föranledd av att anvisningarna till 19 § KL delats upp i punkierna I och

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt investerings
avdrag för inventarieanskaffning

\ 4 § fjärde stycket har gjorts ändring av redaktionell natur på grund av uppdelningen av anvisningarna till 19 § KL i punkterna 1 och 2.

Prop. 1982/83:94 77

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investerings
avdrag för byggnadsarbeten m. m.

Den i 4 § tredje stycket gjorda ändringen hänger samman med den redaktionella ändringen i anvisningarna till 19 § KL.

4.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1099) om särskilt investerings-
avdrag vid redovisningen av mervärdeskatt

Ändringen i 2 ,? tredje stycket beror på den redaktionella ändringen i anvisningarna till 19 § KL.

4.8 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

26 §

Ändringen i första stycket 9 är av redaktionell art. Den nya lydelsen anknyter lill den terminologi som nyligen införts i punkt 2 trettonde stycket av anvisningarna lill 41 § KL.

Första stycket 11 innehåller de nya reglerna om skyldighet atl lämna uppgifter för bedömning av avdraget för avsättning lill internvinstkonto. Uppgiftsskyldighel föreligger givelvis bara i de fall då avdrag kan komma i fråga, dvs. vid försäljning till ett utländskt dotterföretag inom koncernen. Del avdragsyrkande företaget skall lämna uppgift dels om hur del egna avdraget beräknas, dels i vad mån den egna avsättningen belöper på internvinsten enligl koncernredovisningen.

37 §

11 mom. 9 finns de nya bestämmelserna om uppgiftsskyldighet för den som lämnat statligt stöd till en näringsidkare för dennes näringsverksamhet. Uppgiftsskyldighelen avser såväl utbetalade statsbidrag som eftergift av tidigare lämnade villkorliga lån.

Av 5 mom. framgår att bidragsgivaren - normalt en statlig myndighet -kan sända samtliga kontrolluppgifter avseende ett visst år i slutet av januari månad året därpå.

4.9 Förslaget till lag om upphävande av förordningen (1961:528) om
skattefrihet för bidrag från norrlandsfonden, m. m.

Av övergångsbestämmelsen framgår att nuvarande regler även i framtiden skall tillämpas på stöd som har beslutats före ikraftträdandet.

Prop. 1982/83:94 78

4.10 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

13 kap. 2 §

Paragrafen reglerar skyldigheten alt träda i likvidation när en viss del av aktiekapitalet gått förlorad.

Ändringarna i tredje styckets första och andra meningar är av språklig natur. Av bestämmelserna framgår att tillgångarna kan värderas till högre belopp i en kontrollbalansräkning än i en vanlig balansräkning.

I tredje styckets tredje mening finns de nya bestämmelserna om att även passivsidan kan behöva justeras i en kontrollbalansräkning. Bestämmelserna innebär alt hänsyn inte skall tas till skulder som hänför sig till statligt stöd av speciellt slag. Som förutsättning för att skulderna inte skall las med i kontrollbalansräkningen gäller att fråga är om en skuld för vilken skyldigheten till återbetalning är kopplad till bolagets ekonomiska ställning. Vidare krävs atl låneavtalet är försett med en efterställningsklausul, dvs. etl medgivande från statens sida alt lånet vid bolagets konkurs eller likvidation skall betalas först sedan övriga skulder till fullo betalats.

Särbehandling av statliga skulder gäller oavsett om det villkorliga stödet betecknats som lån eller bidrag. Som skuld räknas inte bara själva kapitalbeloppet utan också upplupen men ännu inte till betalning förfallen ränta. En förutsättning för detta är att den villkorliga återbetalningsskyldigheten och efterställningsklausulen även omfattar räntan.

De föreslagna ändringarna skall träda i kraft den 1 april 1983. Reglerna skall tillämpas även på statliga stöd som lämnals före ikraftträdandet. Villkorslån för vilka dispens har erhållits enligt nuvarande bestämmelser i anvisningarna till 19 § KL har behandlats som statsbidrag. Lånen har alltså inte skuldförts. De nya skattereglerna för statliga slöd påverkar inte dessa låns skattemässiga eller redovisningsmässiga behandling. Av detta följer att den föreslagna undantagsregeln över huvud taget inle kommer att omfatta de äldre villkorslånen. Det finns därför inte någol behov av särskilda övergångbestämmelser i denna del.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

3. lag om ändring i lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid laxering fill statlig inkomstskatt,

4. lagom ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskall för ackumulerad inkomst,

5. lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för invenlarieanskaffning.

Prop. 1982/83:94 80

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Beskattning av statsbidrag och andra stöd till företag, m. m. (Ds B 1981:17)

Bidragsskattekommitténs huvuduppgift har varit att se över reglerna för beskattning av olika former av företagsstöd. De nuvarande reglerna för beskattning av statsbidrag till näringsidkare tillkom år 1973.'Reglerna, som finns intagna i anvisningarna lill 19 § kommunalskattelagen (KL), innebär i huvudsak följande. Erhållet statsbidrag utgör skattepliktig intäkt, om bidraget använts för att bestrida utgifter som är omedelbart avdragsgilla vid taxeringen. Används bidraget för anskaffande av avskrivningsbara tillgångar såsom byggnader och maskiner sker beskattningen på det indirekta sättet att avskrivningsunderlaget reduceras med bidragsbeloppet. Om statsbidraget använts för atl anskaffa lager sker beskattningen i takt med att lagret avyttras. Den utformning bestämmelserna fått tillgodoser del avsedda syftet att den skatlskyldige kan skattemässigt kvitta uppburet statsbidrag mot vid taxeringen avdragsgilla kostnader.

Någon kritik mot själva den taxeringstekniska lösningen av statsbidragens skattemässiga behandling, som valdes 1973, har inte framkommit under de år dessa regler varit i kraft. Kommittén föreslår inte heller någon ändring i detta syslem. Vad som däremot vållat problem vid den praktiska tillämpningen är svårigheten att avgöra vilka statliga företagsstöd som skall betecknas som statsbidrag i kommunalskattelagens mening. Detta sammanhänger med att de statliga stöden ofta är förenade med villkor som gör atl gränsen mellan bidrag och län blir mycket oklar. Eftersom mottagande och återbetalning av ett län inte i sig föranleder några beskattningsåtgärder ligger det i öppen dag att svårigheten att avgöra om ett statligt stöd fill sin verkliga innebörd är ett bidrag eller ett lån skapar en betydande osäkerhet såväl för de skattskyldiga som för taxeringsmyndigheterna. Kommilténs förslag syftar lill atl undanröja denna oklarhet.

Enligl sina direktiv har kommittén att söka anpassa reglerna för beskattning av olika former av företagsstöd till företagsekonomiska principer och värderingar. Bokföringen blir nämligen, framhälles i direktiven, lätt missvisande om ett stödbelopp t. ex. skall behandlas som intäkt i skattehänseende men - för alt kravet på god redovisningssed skall anses uppfyllt - som elt lån i årsbokslutet.

I fråga om de direkta statsbidragen har kommittén funnit att del på en punkt föreligger oöverensstämmelse mellan den bokföringsmässiga och den skattemässiga behandlingen. Etl statsbidrag som lyfts visst år men använts för avsett ändamål först ett senare år får i redovisningen balanseras lill användningsåret. Vid taxeringen torde en sådan behandling av statsbidragen i allmänhet inte ha godtagits. Enligt kommilténs förslag skall en regel införas som gör det möjligt för den skattskyldige atl även skaltemässigt balansera statsbidraget till användningsåret (jfr KFS 1980:1 .BFN:11 - bokförings-

Prop. 1982/83:94 81

nämndens anvisning betr. redovisning av statliga stöd punkt D I 1).

Kommilténs undersökningar visar att det framför allt är beträffande stöd med s. k. villkortig återbetalningsskyldighet som det föreligger en motsättning mellan skattereglerna och bokföringsreglerna. Vid tillkomsten av 1973 års skatteregler uttalades, att gemensamt för alla statsbidrag är all staten i princip utan återbetalningsskyldighet ger näringsidkaren kontanta medel som skall användas för det ändamål som avses med statsbidraget. Under åren efter 1973 har emellertid i ökad omfattning stöd kommil att lämnas i form av bidrag, där det förutsätts att återbetalning skall ske under vissa närmare angivna förulsättningar. Skyldigheten att återbetala bidraget kan vara beroende av företagets framtida resultatutveckling eller annan liknande omständighet. Beslut om återbetalning fattas av den bidragsgivande myndigheten först sedan arbetet, för vilket bidraget erhållits, slutförts och resultatet kan konstateras. Regelmässigt får slödmottagaren också, om återbetalning blir aktuell, erlägga ränta på bidragsbeloppet ungefär på samma sätt som en låntagare. I praxis har emellertid även bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighel behandlats enligt reglerna för beskattning av statsbidrag. Detta innebär att bidraget intäktsförs när det lyfts och avdrag medges sedan för det återbetalade beloppet. Enligt bokföringsnämndens anvisningar skall däremot bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet redovisas som skuld i balansräkningen hos mottagaren, lill dess den bidragsgivande myndigheten fattat beslut om eftergift (BFN:11 punkt DI 3).

Enligt kommittén bör den skattemässiga behandlingen av villkorade statsbidrag anpassas till vad som gäller i fräga om bokföringen av dessa. Kommitténs undersökningar har nämligen visat atl det i sak egentligen inte är någon skillnad mellan denna stödform och lån med villkorlig ålerbelalningsskyldighet. Beträffande dessa lån finns det redan en uttrycklig bestämmelse i KL att de inte skall anses som skattepliktig inkomst. Kommitténs förslag innebär alltså att de nuvarande reglerna i 19 § KL om statsbidragens beskattning i fortsättningen endast skall tillämpas på sådana statsbidrag som lämnats lill en näringsidkare utan återbetalningsskyldighet. Godlages kommilténs förslag försvinner den nuvarande motsättningen mellan skatteregler och bokföringsregler beträffande villkorade statsbidrag.

Enligl en särskild bestämmelse i anvisningarna till 19 § KL skall reglerna för beskattningen av statsbidrag äga motsvarande tillämpning för s. k. avskrivningslån. Regeln motiverades 1973 med att det i p"raktiken inte fanns någon skillnad mellan ett statsbidrag och etl avskrivningslån eftersom någon återbetalningsskyldighel inte förelåg för vare sig bidraget eller avskrivningslånet. Principen att jämställa avskrivningslånen med kontantbidrag har inte godtagits för den bokföringsmässiga redovisningen av avskrivningslånen. Enligl bokföringsnämndens anvisningar skall således intäklsredovisning ske först efter del att beslut om eftergift fattats av den långivande myndigheten.

6 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop. 1982/83:94 82

Ej eftergiven del av lånet skall tas upp som skuld i balansräkningen (BFN: 11 punkterna D 14.1 och D II 4). Även i fräga om avskrivningslånen föreligger sålunda en motsättning mellan den skattemässiga och den redovisningsmässiga behandlingen av lånet.

Kommittén har vid sin kartläggning av olika stöd kunnat konstatera att det numera förekommer ett slort antal skilda former av avskrivningslån. Förutsättningarna för om och när avskrivning skall ske är mycket varierande. Ibland skall lånen avskrivas efter viss pä förhand angiven tid. Ibland, och det är kanske det vanligaste, sker en prövning av om låntagaren uppfyllt uppställda villkor innan beslut meddelas om avskrivning av länet. Fall förekommer också där lånet omvandlas till ett inte amorteringsfritt lån med räntebetalning. I motsats till vad som gäller för statsbidrag får låntagaren vanligen ställa säkerhet för lånet. Dessa förhållanden och osäkerheten om vad som gäller i del enskilda fallet leder till betydande svårigheter i taxeringsarbelet och gör alt tillämpningen inte blir enhetlig. För avskrivningslånens del har därför motsättningen mellan den skattemässiga och den redovisningsmässiga behandlingen ansetts som särskilt besvärande. Kommittén har för sin del funnit att del inte föreligger tillräckliga skäl att bibehålla den särskilda skatteregeln för avskrivningslänen. Kommitténs förslag innebär således att avskrivningslånen skall behandlas som lån även vid den skattemässiga inkomstberäkningen. På samma sätt som gäller vid bokföringen av lånen skall intäklsredovisning ske först efter det att beslut fattats om avskrivning av lånet.

Såsom ovan nämnts utlöser upptagandel av elt lån inte i sig några beskattningseffekter. Uppburet lånebelopp skall således inte tas upp som intäkt och återbetalning av lånet är inle avdragsgill kostnad. Detta gäller i princip även stöd som staten lämnar till företag i form av lån, för vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av företagets framlida resultatutveckling eller annan liknande omständighet (s, k. villkorslån). År 1978 kompletterades emellertid anvisningarna till 19 § KL med en regel av innebörd att regeringen kan - om synnerliga skäl föreligger - besluta att etl statligt lån med villkorlig ålerbelalningsskyldighet skall anses utgöra skatteplikfig intäkt för företaget. Återbetalas ett sådant lån får förelaget göra avdrag för det återbetalade beloppet.

Införandet av denna dispensregel skall ses mot bakgrund av de överväganden som gjordes i samband med att statsmakterna beslutat om betydande arbetsmarknads- och regionalpolitiska stödåtgärder fill vissa krisdrabbade branscher bl. a. i form av lån med villkorlig äterbetalningsskyldighet. För atl länen, som uppgick lill betydande belopp, skulle få avsedda redovisningstekniska och skattemässiga konsekvenser hade krav framförts på att lånen vid inkomstbeskattningen i princip skulle behandlas på samma sätt som statsbidrag. Genom att upptaga lånet som intäkt kunde företagets soliditet påverkas positivt, vilket var av väsentlig betydelse för att stödet skulle få avsedd effekt.

Prop. 1982/83:94 83

Den valda metoden har starkt kritiserats av riksdagens revisorer. Revisorerna betecknar det som besvärande atl riksdagen, för att nå vissa eftersträvade syften, har beslutat om stödformer som ej går att förena med de beskattnings- och redovisningsmetoder som är vedertagna och atl skattelagstiftningen tagits fill hjälp för atl få till stånd redovisningsförfaranden som från speciella synpunkter är eftersträvansvärda. Näringsulskoltel instämde i revisorernas allmänna synpunkter och anslöt sig till deras rekommendationer. Riksdagen biföll utskottets hemställan (NU 1979/80:76, rskr 1979/ 80:417).

Kommittén kan, från de utgångspunkter kommittén haft att bedöma frågan, i stort selt instämma i den kritik som riksdagsrevisorerna framfört mot den redovisningsmässiga och skattemässiga behandlingen av villkorslånen. Tillämpningen av dispensregeln i nionde stycket av anvisningarna till 19 § KL medför enligt kommittén sådana avsteg från allmänt vedertagna beskattningsprinciper att den inte bör kvarstå i kommunalskattelagen. Kommittén föreslår därför att dispensregeln skall upphävas.

Kommittén är medveten om att det vid den statliga stödgivningen kan finnas ett behov av all även kunna beakta stödmottagarens ställning i solidilelshänseende. En lösning av de problem, som sammanhänger härmed, bör emellertid inte ske med hjälp av skattelagsfiftningen. I stället bör övervägas om en komplettering kan göras av Ukvidationsbeslämmelserna i aktiebolagslagen. Att ta ställning fill denna fråga faller emellertid utanför kommitténs uppdrag. Kommittén erinrar om atl chefen för industridepartementet meddelat (prop. 1980/81:130 s. 51-52) att en översyn av hur lån med villkorlig återbetalningsskyldighet skall behandlas i redovisningshänseende kommer att göras inom regeringskansliet. Kommittén framhåller i det sammanhanget att del är angeläget att det sker en tidsmässig samordning av ikraftträdandet av en eventuell ändring i aktiebolagslagen och genomförandet av kommitténs förslag om upphävande av den nuvarande dispensregeln i nionde stycket av anvisningarna till 19 § KL.

Kommunalskattelagen innehåller f. n. inga särskilda regler om vilka skatteeffekter som inträder när elt statligt stödlån efterskänks. Av allmänna skatterättsliga grundsatser torde följa att det efterskänkta beloppet utgör skatteplikfig intäkt om de lånade medlen använts för utgifter som är avdragsgilla på en gång eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Det är emellertid oklart om beskattningen - när pengarna använts för anskaffande av avskrivningsbara tillgångar - därvid kan ske på det indirekta sättet atl avskrivningsunderlaget reduceras med det efterskänkta länebeloppet. Kommittén föreslår att uttryckliga bestämmelser nu meddelas om vad som skall gälla när återbetalningsskyldigheten för ett statligt företagsstöd efterges. Bestämmelserna innebär alt i princip samma regler skall fillämpas som när statsbidrag uppburits. Den skillnaden föreligger dock atl den indirekta metoden (reducering av avskrivningsunderlaget) endast får lillämpas beträffande tillgångar för vilka årlig värdeminskning beräknas enligt avskrivnings-

Prop, 1982/83:94 84

plan. Med hänsyn till den korta tid som gäller för avskrivning av inventarier har någol behov av regler om extra avskrivning för dessa inte ansetts föreligga.

Staten svarar för den dominerande delen av stödåtgärderna till företag. I viss utsträckning lämnas emellertid 5föflve/!nv/or/He//f/r/5rflen(ieo/-gfl« som bildats och finansierats av stal och kommun (fonder och stiftelser). De av kommittén framlagda förslagen avser närmast de av staten direkt utgivna stöden. Kommittén förutsätter emellertid atl de principer efter vilka reglerna för beskattning av statliga stöd utformats också analogi skall tillämpas vid den skattemässiga behandlingen av företagsstöd som lämnas av formellt fristående organ (t. ex. utvecklingsfonderna. Industrifonden m. fl.).

I direktiven anges alt en del oklarheter visat sig uppkomma i samband med realisalionsvinstberäkningen vid avyttring av tillgångar som anskaffats med hjälp av statligt slöd. Enligt kommittén är del endast vid avyttring av fastighet (markanläggning) som reglerna om beräkning av realisationsvinst kan bli aktuella i samband med företagsstöd. Kommittén föreslår att en förtydligande regel beträffande vinstberäkningen införes i anvisningarna till 36 § KL. Regeln innebär att om en med statsbidrag förvärvad fastighet avyttras skall omkostnadsbeloppet minskas med det belopp varmed fasligheten avskrivits i samband med ianspråktagande av statsbidraget.

F. n. finns det inte någon allmän skyldighet för den som utbetalar stöd till företag alt lämna kontrolluppgift till taxeringsmyndigheterna om stödens storlek och karaktär. Kommitténs undersökningar har bekräftat att detta medför en betydande olikformighet i fråga om de skattepliktiga stödens behandling i skattehänseende. För att förbättra läget föreslär kommittén att taxeringslagens bestämmelser om skyldighet atl lämna kontrolluppgifter kompletteras med regler om uppgiftsskyldighel för den som lämnal slöd till företag. Uppgiftsskyldigheten skall även omfatta det fallet att staten eller annan som lämnat företagsstöd i.form av län (villkorslån, avskrivningslån) efterskänker lånet.

Kommitténs uppdrag omfattar även frågan om de s. k. utvecklingsbolagens skatteförhållanden. Härmed avses en speciell typ av bolag, som några av landets större industriförelag bildat för att i samband med strukturrationalisering stimulera den ekonomiska utvecklingen inom viss region. I direktiven pekas främst på behovet av klarläggande regler beträffande rätten till avdrag för anslag som lämnas till utvecklingsbolaget. Kommittén har diskuterat olika möjligheter all beakta de önskemål om avdragsrält, som framförts från industrihåll. Kommittén konstaterar emellertid all begreppet "utvecklingsbolag" omfattar etl flertal olika typer av bolag och att en avdragsrätt som knyter an till denna term därför inte blir i tillräcklig grad preciserad för att kunna godtagas. Vid övervägande av olika omständigheter, som måste beaktas för att en avdragsrält inte skall öppna möjlighet till oberättigade avdrag, har kommittén stannat för att föreslå införandet av en särskild avdragsrält för bidrag som i samband med strukturrationalisering

Prop. 1982/83:94 85

lämnas till regional utvecklingsfond för sysselsältningsfrämjande åtgärder. Om särskilda skäl föreligger bör regeringen ha möjlighet att efter ansökan i det särskilda fallet förordna alt avdrag helt eller delvis fär göras jämväl för bidrag av angivet slag som lämnas till annan än regional utvecklingsfond. Kommittén lägger fram förslag om en sädan dispensregel. Bestämmelserna om avdragsrätt i nu angivna fall bör införas i en ny punkt (18 a) i anvisningarna till 29 § KL.

Kommitténs förslag beträffande beskattningen av statsbidrag och andra former av statligt slöd innebär i huvudsak en anpassning av skattereglerna till företagsekonomiska principer och värderingar. De förändringar i skatteunderlaget som kan föranledas av förslaget sammanhänger därför närmast med frågan om rätt beskattningsår för intäktsföringen av uppburna skattepliktiga stöd. Någon självständig betydelse från stats- och kommunfinansieU synpunkt har förslaget inte. Införandet av en allmän skyldighet för den som lämnar bidrag och andra stöd till företag att tillställa taxeringsmyndigheterna kontrolluppgift, bör medföra atl den kvittning mellan bidrag och kostnader, som skattereglerna avser atl åstadkomma, kommer atl iakttas pä etl bättre sätt än f. n. Detta kommer i sin tur atl medföra en minskning av de kostnader som påverkar stödmottagarens taxering och en motsvarande höjning av skatteunderlaget. Att ange storleken härav är inte möjligt.

I vilken utsträckning den särskilda avdragsrällen för bidrag lill regional utvecklingsfond, som kommittén framlägger förslag om, kommer alt utnyttjas kan inte pä förhand bedömas. Enligl förslaget kan rätt till avdrag endast komma i fråga i samband med strukturrationalisering och då för atl främja sysselsättningen inom viss region. Med hänsyn till de speciella förutsättningar som skall gälla för denna avdragsrätt är det inle möjligt att nu göra någon beräkning av kostnadseffekterna för stat och kommun.

Prop, 1982/83:94 86

BUaga 2

Sammanfattning av betänkandet Förslag till ändringar i reglerna om avsättning till internvinstkonto (Ds B 1982:8)

År 1964 infördes i kommunalskattelagen regler om avdrag för avsättning till s. k. internvinstkonto. Reglerna innebar i huvudsak ett lagfästande av tidigare praxis enligt vilken svenska exportförelag fick göra avdrag för internvinstreservering, om lagertillgångar kvarlåg osälda vid beskattningsårets utgång hos elt utländskt dotterbolag, som anlitats för försäljning. Avdraget skall i princip beräknas fill skillnaden mellan det vid försäljningen till dotterbolaget tillämpade priset och moderbolagets anskaffningskostnad för samma tillgångar. Har värdet av tillgångarna nedsatts hos dotterbolaget skall avdraget i motsvarande mån minskas. Syftet med bestämmelserna är all beskattningen av dylik inte realiserad internvinsl skall anstå i avvaktan på att varorna försäljs lill utomstående.

För aktiebolagens del gäller bestämmelserna endast vid försäljning av varor från ett svenskt moderbolag till ett utländskt dotterbolag. Frågan om en utvidgning av bestämmelserna lill att även gälla försäljningar från ett dotterbolag till ett annat dotterbolag i samma koncern (s. k. systerbolag) har aktualiserats i olika sammanhang. Önskemålen om en sådan utvidgning av tillämpningsområdet har framför allt motiverats med atl det mäste vara angelägel atl man inte genom skallereglernas utformning motverkar en effekfiv organisation inom de svenska exportföretagen. I sammanhanget påpekas att det givetvis i och för sig är möjligt alt låta en försäljning gå via moderföretaget med avdragsrätt för detta, men en sädan organisation kan vara mindre effektiv eller av andra skäl olämplig.

AB Volvo åberopar i sin framställning att bolaget under senare lid genomfört eller planerat att genomföra förändringar i koncernens juridiska struktur i syfte att uppnå bättre styrning av verksamheten. Den rörelse som nu bedrivs i AB Volvo kommer därvid i stället att bedrivas i elt antal självständiga bolag. Förändringarna kommer emellertid att medföra väsentligt minskade möjligheter all göra skattemässigt avdragsgilla avsättningar till internvinstkonto. Med hänvisning bl. a. till akfiebolagslagens regler om koncernredovisning anser AB Volvo det rimligl atl elt koncernbolag medges rätt att göra avsättning fill internvinstkonto vid överlåtelse av tillgångar till etl annat koncernbolag, även om det mottagande bolaget inte är dotterbolag till det säljande bolaget men båda bolagen ingår i samma koncern.

För egen del finner kommittén att nägra bärande sakliga skäl inte kan anföras för att begränsa avdragsrätten fill alt gälla endast försäljningar från ett moderbolag lill ett utländskt dotterbolag. Frän koncernens synpunkt föreligger inle någon realiserad vinst om varor, som försålts från ett dotterbolag fill etl annat dotterbolag, kvarligger osålda hos detta senare bolag. Enligt civilrättslig lagstiftning skall även en dylik internvinsl elimineras i den för koncernen upprättade resultaträkningen.

Prop. 1982/83:94 87

Kommittén föreslår därför att reglerna om avsättning till internvinstkonto i anvisningspunkt 15 till 29 § KL blir tillämpliga även på försäljningar från etl dotterföretag till ett annat dotterföretag i samma koncern. Liksom f. n. avses den nya regeln endast gälla vid export (del köpande företaget skall alltså vara ett utländskt dotterföretag). Vidare uppställs del villkoret att båda företagen ingår i en koncern med svenskt moderföretag. Endasi när moderföretaget är svenskt blir de svenska koncernreglerna tillämpliga och detta är av väsentlig betydelse för att avsättningarna i rimlig män skall kunna underkastas kontroll.

Gällande regler förutsätter atl avsättningen lill internvinstkonto gjorts i räkenskaperna. Detta får anses innebära krav på atl den ifrågavarande posten kan särskiljas i redovisningen. Om avdrag åtnjutits för avsättning fill internvinstkonto skall enligt uttrycklig föreskrift i anvisningspunkten avsättningen återföras till beskattning nästa beskattningsår. För att underlätta för taxeringsmyndigheterna att följa dessa avsättningar föreslår kommittén att i 26 § taxeringslagen skall införas en bestämmelse om atl uppgift rörande i räkenskaperna gjorda reserveringar till internvinstkonto skall lämnas i deklarationen.

Prop. 1982/83:94 88

Bilaga 3

Bidragsskattekommitténs författningsförslag

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) dels atl anvisningarna fill 19 § och punkt 2 a av anvisningarna lill 36 § skall

ha nedan angivna lydelse,

dels att i anvisningarna till 29 § skall införas en ny punkt, 18 a, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 19 §-

Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller patient å hospital, m. m. dyl. år icke att hänföra lill skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.

Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad pä grund av personskada (överfallsskydd o. d.).

Ersättning till följd av personskada som ulgår i annan form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna lag.

Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersätlning för framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från etl eller flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enUgt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för januari månad det beskattningsår under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan Uvränta eller del därav, som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligl 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig inläkt enligt 32 § 1 mom., mol engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig inläkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än

1 Betänkandet (Ds B 1981:17) Beskattning av statsbidrag och andra stöd till företag,
m. m.

2 Senaste lydelse 1981:553.

Prop, 1982/83:94 89

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagare"n tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig inläkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersätiningen icke är skatteplikfig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s. k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas lill skattepliktig inkomst enligl de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som utgår enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och parfiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flytlningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och flyttningsslöd enligt förordningen (1979:632) om regionalpoliliskt stöd utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka. Skatteplikt föreligger inle heller för bidrag som utgår enligt lagen (1960:603) om bidrag lill vissa handikappade ägare av motorfordon.

Statsbidrag, som utgår till närings- Statsbidrag, som utgår till närings-

idkare för hans näringsverksamhet, idkare för hans näringsverksamhet,
är icke skattepliktig inkomst, om är inle skattepliktig inkomst, om
bidraget använts för att bestrida kost- bidraget använts för utgift för vilken
nad för vilken rätt till avdrag icke rätt till avdrag i«fe föreligger vare sig
föreligger vare sig direkt såsom direkt såsom omkostnad eller i form
omkostnad eller i form av årliga av årliga värdeminskningsavdrag. /
värdeminskningsavdrag. övrigt gäller följande:

Har bidraget använts för flfffces/n- a) Har bidraget använts för sådan

da sådan kostnad i verksamheten utgift i verksamheten som är på en som är på en gång avdragsgill vid gång avdragsgill vid taxeringen, taxeringen, utgör bidraget skatte- utgör bidraget skattepliktig intäkt, pliktig intäkt. Är den kostnad för Är den utgift för vilken bidraget vilken bidraget utgår avdragsgill vid utgår avdragsgill vid laxeringen för taxeringen för tidigare beskattnings- tidigare beskattningsår än del då år än det då bidraget skall upptagas bidraget skall tas upp som intäkt, får som intäkt, får den skatlskyldige i den skattskyldige i stället erhålla stället åtnjuta avdrag för kostnaden avdragförMfg/Z/ew vid taxeringen för vid taxeringen för del år då bidraget det år då bidraget/a.y upp som intäkt. upplages som intäkt. Yrkande här- Yrkande härom skall göras i dekla-om skall göras i deklarationen avse- rationen avseende det beskalinings-ende det beskattningsår då yrkande år då yrkande om avdraget eljest om avdraget eljest enligt denna lag enligt denna lag först skolat fram-

Nuvarande lydelse

först skolat framställas. Återbetalas bidrag, som upptagits som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Har bidraget använts för atl anskaffa tillgång, för vilken anskaffnings05f/;rtc/e/( får avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom an-skaffningsfcosfMflrf anses endast så stor del av kostnaden som icke täckts av bidraget. Är bidraget större än det taxeringsmässiga restvärdet för tillgången, skall elt belopp motsvarande skillnaden utgöra skattepliktig intäkt för mottagaren. Återbetalas statsbidrag, som påverkat beräkningen av anskaffningskostnaden i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med vad som återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen påverkats. I den mån statsbidrag enligt vad nyss föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, får den skatlskyldige vid återbetalningen tillgo-doföra sig avdrag för den del som sålunda utgjort skattepliktig intäkt. Har bidraget använts för alt anskaffa tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager), utgör bidraget skattepliktig intäkt, men skall å andra sidan vid tillämpning av 41 § och anvisningarna lill nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningsAro5Wrt

Föreslagen lydelse

ställas. Återbetalas bidrag, som upptagits som intäkt får den skatlskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet.

b) Har bidraget använts för att anskaffa tillgång, för vilken anskaff-nmgsvärdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvÄrrfe anses endast så stor del av utgiften som inle täckts av bidraget. Är bidraget större än det5/:affemässiga restvärdet för tillgången, skall ett belopp motsvarande skillnaden utgöra skattepliktig intäkt för mottagaren. Återbetalas statsbidrag, som påverkat beräkningen av anskaffningswdrrfer i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med vad som återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen påverkats. 1 den mån statsbidrag enligt vad nyss föreskrivits utgjort skallepUklig inläkt, får den skattskyldige vid återbetalningen tillgo-doföra sig avdrag för den del som sålunda utgjort skattepliktig intäkt.

c) Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsältning eller förbrukning (lager), utgör bidraget skattepliktig intäkt, men skall å andra sidan vid tillämpning av 41 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningsvärrfef täckts av bidraget inte medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas statsbidrag, som använts för anskaffande av lagertillgångar, får den skatlskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall därvid anses ökat med del återbetalade beloppet.

Nuvarande lydelse

(1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.

Stöd som staten lämnar tiU förelag i form av lån, för vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av förelagets framlida residtaiulveckling eller annan liknande omständighet, skatt inle anses som skattepliktig inkomst. Regeringen kan dock, om synnerliga skäl därtiU föreligga, på ansökan av företaget beslitta att lånebeloppet skall anses utgöra skattepliktig inläkt i företagels näringsverksamhet. I beslutet skall anges om lånet i sin helhet skall utgöra skattepliktig inläkt under del beskattningsår då lånet ställes UU förelagets förfogande eller om utbetalat lånebelopp skall utgöra skattepliktig inläkt under beskattningsår till vilket utbetalningen är hänförlig. Återbetalas lån, som i enUghet med bestulet upplagils såsom skattepliktig intäkt, får förelaget göra avdrag för del återbetalade beloppet

Föreslagen lydelse

Skall statsbidrag, som uppburits visst beskattningsår, användas för avsett ändamål först ett senare beskattningsår skall på yrkande av den skatlskyldige tUlämpningen av beslä/n/nelserna under a)~c) iföregående stycke uppskjulas tUt taxeringen för det senare beskattningsåret.

Lämnar slaten företagsstöd (i form av lån eller bidrag) för vUket återbelalningsskyldighelen är beroende av företagels fratntida resultatutveckling, den ekonomiska eller tekniska utvecklingen av ett visst projekt eller annan liknande omständighet, skall stödet inte anses som skattepliktig inkomst. Efterges återbelalningsskyldighelen för sådant förelagsstöd helt eller ddvis är del eftergivna beloppet inte skattepliktig inkomst om stödet använts för utgift för vilken rätt lUl avdrag inle föreUgger vare sig direkt såsom otnkoslnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har stödet däremot använts titt utgifter som är avdragsgilla vid taxeringen antingen direkt eller i form av årliga värdeminskningsavdrag, skall eftergivet stödbelopp las upp som intäkt. Har stödet använts för anskaffande av sådana tiUgångar för vilka avdrag för årlig värdeminskning beräknas enligt avskrivningsplan (punkierna 3 och 4 av anvisningarna titt 22 §, punkterna 2 a och 2 b av anvisningarna till 25 § och punkierna 7 och 16 av anvisningarna titt 29 § får den skanskyidige, utöver avdrag enligl avskrivningsplanen, tillgodoräkna sig ett extra värdeminskningsavdrag motsvarande vad som upptagits sotn intäkt. Detta avdrag får dock inle överstiga tillgångens skattemässiga restvärde. Kan den skatlskyldige inle visa vartill visst stöd använts skall det anses ha använts titt direkt avdrags-giUa utgifter.

Omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368)

Prop, 1982/83:94 , 92

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som sfiflelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt tiU avdrag för bidrag lill barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras till skatteplikfig inkomst.

till 29 §

18 a. Avdrag får göras för bidrag som i samband med strukturrationalisering lämnas till regional utvecklingsfond (som avses i förordningen 1978:504) för sysselsältningsfrämjande åtgärder under förutsättning att bidraget lämnas utan viUkor. Föreligger särskilda skäl kan regeringen efter ansökan förordna all avdrag lieti eller delvis får göras jämväl för bidrag av nu angivet slag som lämnas till annan än regional utvecklingsfond.

till 36 §

2 a.' Skall vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av fastighet vederlaget för viss del av fastigheten tas upp som intäkt av fastighet eller av rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 35 §) får i omkostnadsbeloppet inte inräknas utgift som hänför sig till sådan del av fastigheten som vid inkomsttaxeringen har behandlats enligt reglerna för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Som förbättringskostnad enligt punkt 1 räknas även kostnad, som under tid, då intäkt av avyttrad fastighet eller i förekommande fall del därav har beräknats enligt 24 § 2 eller 3 mom., har nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid avyttringen har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet, samt kostnad för reparation och underhåll för vilken avdrag inle medges på grund av föreskrifterna i 25 § 2 mom. första stycket b) eller c) och för vilken bidrag ej har utgått. Förbättringskostnad, som inte har uppförts på avskrivningsplan, och med förbättringskostnad jämförlig reparations- eller underhållskostnad får dock inräknas i omkostnadsbeloppet endast för år då de nedlagda kostnaderna har uppgått fill minst 3 000 kronor. Kostnad, som har uppförts på avskrivningsplan, skall normall anses nedlagd det år då kostnaden har uppförts pä planen. I andra fall skall sådan kostnad normalt anses nedlagd när faktura eller räkning har erhållits, varav framgår vilket arbete som har utförts.

3 Senaste lydelse 1981:256.

Har fastighet varit föremål för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- eller underhållsarbete i ägarens byggnadsrörelse skall - med iakttagande av de begränsningar som har angetts i föregående stycke - som förbättringskostnad räknas det belopp som enligl punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 27 § har tagits upp som intäkt i rörelsen på grund av byggnadsarbetet.

Omkostnadsbeloppet skall minskas med värdeminskningsavdrag m. m., som belöper på tid före avyttringen av fasligheten, såsom avdrag på grund av avyttring av skog, avdrag för vårdeminskning av annan naturtillgång eller för värdeminskning av läckdiken eller andra markanläggningar (jfr punkterna 1, 4, 7 och 9 av anvisningarna lill 22 § samt punkierna 1, 8 och 16 av anvisningarna till 29 §). På samma sätt skall omkostnadsbeloppet minskas med avdrag för värdeminskning av byggnad m. m. (jfr punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 22 §, punkterna 2 a, 2 b och 4 av anvisningarna till 25 § samt punkterna 7 och 16 av anvisningarna till 29 §), dock inte för år då avdraget har understigit 3 000 kronor. Omkostnadsbeloppet skall minskas även med belopp varmed fastigheten har avskrivits i samband med ianspråktagande av investeringsfond e. d.

Omkoslnadsbeloppet skall minskas med värdeminskningsavdrag m. m., som belöper på tid före avyttringen av fastigheten, såsom avdrag på grund av avyttring av skog, avdrag för värdeminskning av annan naturtillgång eller för värdeminskning av läckdiken eller andra markanläggningar (jfr punkterna 1, 4, 7 och 9 av anvisningarna lill 22 § saml punkterna 1, 8 och 16 av anvisningarna lill 29 §). På samma säll skall omkostnadsbeloppet minskas med avdrag för värdeminskning av byggnad m. m. (jfr punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 22 §, punkterna 2 a, 2 b och 4 av anvisningarna till 25 § saml punkierna 7 och 16 av anvisningarna till 29 §), dock inte för år då avdraget har understigit 3 000 kronor. Omkostnadsbeloppet skall minskas även med belopp varmed fastigheten har avskrivils i samband med ianspråktagande av investeringsfond e. d. eller i samband med ianspråktagande av statsbidrag (åttonde stycket b av anvisningama tUl 19 §) eller i samband med eftergift av återbeialnings-skytdigtiel för statligt företagsstöd (tionde stycket av anvisningarna lUl 19§). Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall fastighet, som förvärvals före år 1952, anses förvärvad den 1 januari 1952. Ingångsvärdet skall därvid anses utgöra 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år 1952. Hänsyn skall vid vinstberäkningen icke tagas lill kostnader och avdrag som belöper på tid före år 1952. Dock får del vid förvärvet erlagda vederlaget för fastigheten upptagas som ingångsvärde, om den skattskyldige kan visa atl köpeskillingen överstiger 150 procent av taxeringsvärdet för år 1952, Fanns taxeringsvärde ej åsätt för år 1952, får motsvarande värde uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för fastighet, i vilken den avyttrade egendomen ingått, eller närmast därefter åsalta taxeringsvärde.

Har fastighet vid avyttringen innehafts mer än tjugo år får den skattskyldige vid vinstberäkningen som ingångsvärde upplaga ell belopp motsvarande 150 procent av det taxeringsvärde, som gällde tjugo är före

Prop, 1982/83:94 94

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse '

avyttringen. Har taxeringsvärdet åsalts vid fastighetstaxering som verkställts år 1970 eller senare får dock som ingångsvärde upptagas endasi 133 procent av taxeringsvärdet. Om ingångsvärdet beräknas med ledning av del taxeringsvärde som gällde tjugo år före avyttringen. skall hänsyn vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag, som belöper på tidigare år än tjugo år före avyttringen. Fanns taxeringsvärde ej åsätt tjugo år före avyttringen, får motsvarande värde uppskattas på sätt angives i femte stycket sista meningen.

Har avyttrad fastighet förvärvats genom arv eller testamente eller genom bodelning i anledning av makes död, får den skattskyldige, i stället för köpeskilling eller motsvarande vederlag för fastigheten vid närmast föregående köp, byte eller därmed jämförliga fång eller i stället för etl med stöd av föregående stycke framräknat värde, som ingångsvärde upplaga 150 procent av fastighetens taxeringsvärde året före del år då dödsfallet inträffade eller motsvarande i arvsskattehänseende gällande värde, förutsatt att dödsfallet ägt rum efter år 1952. Ägde dödsfallet rum efter år 1970 får dock som ingångsvärde upplagas endast 133 procent av taxeringsvärdet eller motsvarande i arvsskaltehänseende gällande värde. Fanns taxeringsvärde ej åsätt året före del år då dödsfallet inträffade, får inotsvarande värde uppskattas på sätt som angives i femte stycket sista meningen. Har ingångsvärdet upptagits med stöd av bestämmelserna i detta stycke, skall hänsyn vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag, som belöper på tidigare år än året före dödsåret.

Beräknas ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärde skall, såvida viss del av taxeringsvärdet avser egendom som i kostnadshänseende hänförs till maskiner och andra inventarier i jordbruk eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 35 §), taxeringsvärdet reduceras med den del därav som kan anses belöpa på egendom av nyss angivet slag. Sådan reducering skall dock icke göras om mindre än 25 procent av hela vederiagel för den avyttrade fastigheten belöper på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra inventarier.

Skall taxeringsvärdet reduceras enligt föregående stycke iaktlages följande. Har taxeringsvärdet åsalls tidigare än vid 1975 ärs fastighetstaxering, skall taxeringsvärdet reduceras med så stor del därav som vederlaget för egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres till maskiner och andra inventarier, utgör av hela vederlaget för den avyttrade fastigheten. Vad nu sagts gäller även om taxeringsvärdet åsalls år 1975 eller senare, dock att vid beräkningen skall bortses från den del av vederlaget vid avyttringen som belöper på egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken. Kan den skattskyldige visa atl den andel av taxeringsvärdet som kan anses belöpa på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres lill maskiner och andra inventarier, är mindre än den andel av hela vederiagel för den avyttrade fastigheten som kan anses belöpa på egendom av nu angivet

Prop, 1982/83:94 95

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

slag, får dock taxeringsvärdet reduceras på grundval av förhållandena vid fastighetstaxeringen.

Det för fastigheten gällande ingångsvärdet - om det inte har beräknats enligl trettonde stycket sista meningen - liksom de förbättringskostnader och därmed likställda belopp för vilka avdrag får ske samt de värdeminskningsavdrag och andra belopp som skall minska omkoslnadsbeloppet skall i den omfattning som anges i punkterna 6 a och 6 b nedan räknas om med hänsyn fill förändringarna i det allmänna prisläget (prisutvecklingen) under den tid då fastigheten har innehafts.

Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex. Riksskatteverket fastställer årligen omräkningstalen.

Har avyttring av fastighet omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd atl användas för bostadsändamål och som vid avyttringstillfället varit eller bort vara åsätt ett taxerat byggnadsvärde av lägst 10 000 kronor, avdrages ytterligare elt belopp av 3 000 kronor för varje påbörjat kalenderår före taxeringsåret som bostadsbyggnaden under innehavstiden funnits på fastigheten. Om det laxerade byggnadsvärdet inte uppgått eller bort uppgå lill 10 000 kronor, avdrages 3 000 kronor för varje påbörjat kalenderår under innehavstiden som byggnaden utnyttjats fill stadigvarande bostad. Avdrag medges inle för tidigare år än år 1952 och inle heller för senare år än år 1980. Finns på fastigheten mer än en bostadsbyggnad beräknas nu avsett avdrag endast för faslighetens huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen med utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo är före avyttringen enligt sjätte stycket ovan eller från taxeringsvärdet året före dödsfallet enligl sjunde stycket ovan eller motsvarande värden, får avdrag enligl detta stycke ej ske för tidigare är än tjugo år före avyttringen eller året före dödsfallet. Om bostadsbyggnad rivils eller förstörts genom brand eller liknande, skall avdrag enligt delta stycke medges även för tid då denna byggnad funnits på fastigheten, om den skattskyldige inom ett år igångsatt arbete med atl uppföra ersällningsbygg-nad. Om en bostadsbyggnad under mer än elt år tagils i anspråk huvudsakligen för annat ändamål än bostadsändamål medges avdrag enligt detta stycke endast för tid då byggnaden därefter åter utnyttjats huvudsakligen för bostadsändamål.

Vinstberäkning på grund av avyttring av en del av en fastighet skall grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Vid tillämpning av de beloppsgränser som anges i andra och fjärde styckena skall dock hänsyn las lill förhållandena på hela fastigheten. Avdrag enligt tolfte stycket får göras endasi om avyttringen har omfattat bostadsbyggnad som vid tiden för avyttringen var huvudbyggnad för hela fastigheten. På den skatlskyldiges begäran skall omkostnadsbeloppet för fastighetsdelen - i stället för att beräknas enligt första meningen - tas upp lill ett belopp som motsvarar så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskal med värdeminskningsavdrag m. m. - som vederlaget för

Prop. 1982/83:94 96

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fastighetsdelen utgör av faslighetens hela värde vid avyttringstillfället. I sist avsedda fall skall, om den skattskyldige begär det och värdet av skogen och skogsmarken på den avyttrade fastighetsdelen är mindre än 20 procent av värdet av hela fastighetens skog och skogsmark, omkoslnadsbeloppet inte minskas med avdrag på grund av avyttring av skog. Om den avyttrade delen avser en eller elt fätal tomter avsedda att bebyggas med bostadshus och vederlaget är mindre än 10 procent av faslighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på den avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till 1 krona per kvadratmeter, dock ej till högre belopp än köpeskillingen.

Vad i de fem första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988).

Har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §, skall så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m. m. - anses belöpa på den del av fastigheten som ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten. Vid bedömningen av om omkostnadsbeloppet skall minskas med avdrag pä grund av avyttring av skog gäller vad som är föreskrivet i fråga om del av fastighet. Den som enligt punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna lill 35 § erhåller avdrag från den eller de engångsersättningar han fått på grund av upplåtelser inom en och samma kommun får inte tillgodoräkna sig något omkostnadsbelopp hänföriigt till dessa ersättningar.

Har den skatlskyldige under innehavstiden avyttrat en del av en fastighet, skall hänsyn tas till detta vid beräkning av omkostnadsbeloppet för återstoden av fastigheten. Kan utredning inte förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m.m.- för fastigheten, som belöpt på den avyttrade fastighetsdelen, skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen ersätlning för fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses översliga omkoslnadsbeloppet-i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m. m. - för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen.

Föreskrifterna i föregående stycke tillämpas ocksä om den skatlskyldige under innehavstiden erhållit sådan engångsersättning som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §. Har den skatlskyldige under innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligl fastighelsbildningslagen (1970:988), skall omkoslnadsbeloppet på återstoden av fastigheten anses ha minskat med så slor del av omkoslnadsbeloppet för den tidigare avstådda marken som ersätiningen i pengar utgjort av del totala vederlaget för marken.

Prop, 1982/83:94 97

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av återstoden av fasfigheten eller del därav med ledning av ett taxeringsvärde som åsätts efter det att delavyttringen, markupplåtelsen eller marköverföringen m. m. ägt rum, är bestämmelserna i de två föregående styckena icke tillämpliga.

Kostnad för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- och underhållsarbete för vilket försäkringsersättning eller annan skadeersättning har utgått beaktas, såvida ersättningen inte räknas till skattepliktig inkomst enligt denna lag, vid beräkning av realisationsvinst endast i den mån kostnaden har översfigit ersättningen. Har sådan skattefri ersättning uppburits med större belopp än det som har gått åt för skadans avhjälpande gäller följande. Fastighetens ingångsvärde, omräknat enligt tionde stycket fill fiden för skadefillfäUet, minskas med skillnaden mellan ersättningen och kostnaden för skadans avhjälpande. För fid efter skadetillfället ligger återstoden av det omräknade ingångsvärdet till grund för omräkning enligt tionde stycket.

Avyttrar delägare i fåmansföretag eller honom närstående person fastighet fill företaget får vid vinstberäkningen fasfigheiens ingångsvärde icke beräknas på grundval av taxeringsvärde enligt sjätte och sjunde styckena. Ej heller får omräkning göras enligt tionde stycket eller tillägg göras enligt tolfte stycket. Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i detta stycke om det kan antagas att avyttringen skett av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Mot beslut av riksskatteverket i sådan fråga får talan icke föras.

Denna lag träder i kraft den

7 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Anvisningar

fill 29 §

15. Har bolag eller förening sålt lagertillgångar till utländskt dotterbolag för vidare försäljning i obearbetat eller bearbetat skick å utländsk marknad och kvarligga sådana tillgångar osålda hos dotterbolaget vid utgången av beskattningsåret för moderföretaget, må avdrag åtnjutas för i räkenskaperna gjord avsättning till internvinstkonto. Avdraget må icke översfiga skillnaden mellan, å ena sidan, det vid försäljningen fill dotterbolaget tillämpade priset för kvarliggande lagertillgångar, i förekommande fall minskat med belopp, varmed värdet av dessa nedsatts bos dotterbolaget, samt, å andra sidan, moderföretagets anskaffningskostnad för samma tillgångar. Har avdrag åtnjutits för avsättning till internvinstkonto, skall avsättningen återföras till beskattning nästföljande beskattningsår; vid detta års utgång skall frågan om avdrag för förnyad avsättning prövas med hänsyn till då rådande förhållanden.

Vad ovan sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande enskild rörelseidkare, som försålt lager-

15. Har ett moderföretag (moderbolag, moderförening eller sådant moderföretag som avses i lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa förelag) sålt lagertillgångar till eu utländskt dotterföretag för vidare försäljning i obearbetat eller bearbetat skick på utländsk marknad och kvarligger sådana tillgångar osålda hos dotterföretaget vid utgången av beskattningsåret för moderföretaget, får avdrag åtnjutas för i räkenskaperna gjord avsättning till internvinstkonto. Avdraget får inte överstiga skillnaden mellan, ä ena sidan, det vid försäljningen fill dotterföretaget tillämpade priset för kvarliggande lagertillgångar, i förekommande fall minskat med belopp, varmed värdet av dessa nedsatts hos dotterföretaget, samt, å andra sidan, moderföretagets anskaffningskostnad för samma tillgångar. Har avdrag åtnjutits för avsättning liU internvinstkonto skall avsättningen återföras till beskattning nästföljande beskattningsår; vid detta års utgång skall .frågan om avdrag för förnyad avsättning prövas med hänsyn till då rådande förhållanden.

Vad ovan sägs skall äga motsvarande tillämpning när ett dotterföretag, som ingår i en koncern med

Prop. 1982/83:94 102

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 26 § taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 f Om inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller rörelse redovisas enligt bokföringsmässiga grunder med räkenskapsavslulning medelst vinst- och förlustkonto, skall självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1) uppgift om storleken av omsättningen,

2) uppgifter huru värdesättningen å lager samt fordringar skett,

3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna,

4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag,

8) uppgift om kostnader för reklam, som riktar sig till bestämda personer
och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde,

9) uppgift om verkställda ned- 9) uppgift om verkställda nedskrivningar av värdet å rättigheter skrivningar av värdet på rättigheter tiU leverans av omsättningstillgångar fill leverans av omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventari- samt maskiner och andra inventarier, samt er,

10) uppgifter rörande i räkenska- 10) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avsättningar för framti- perna gjorda avsättningar för framfida garantiutgifter. da garantiutgifter, samt

11) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avsättningar till internvinstkonto. Redovisas inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen eller rörelse

' Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. 2 Senaste lydelse 1978:943.

Prop. 1982/83:94 103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enligt bokföringsmässiga grunder men utan räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall beträffande innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla även vad ovan sägs.

Vid redovisning av inkomst av rörelse och jordbruksfastighet skall gift skatlskyldig uppge art och omfattning av sitt och makens arbete i förvärvskällan samt i övrigt lämna de uppgifter som erfordras för tillämpning av anvisningarna till 52 § kommunalskatlelagen (1928:370).

Denna lag träder i kraft etc.

Prop, 1982/83:94 104

Bilaga 4

Vissa frågor rörande statliga lån med villkorlig återbetalningsskyldighet

1 Inledning

I den under våren 1981 framlagda propositionen om industripolifikens inriktning m. m. (prop. 1980/81:130) berördes bl. a. vissa frågor rörande statligt stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet (prop. s. 51-52). Det anmärktes där att den redovisningsmässiga behandlingen av sådant stöd i vissa fall kunde skapa problem för stödföretagen. Som ett exempel på detta nämndes de regler i aktiebolagslagen (1975:1358) som behandlar likvidationsskyldigheten. I anslutning härtill framhölls att det kunde finnas skäl att i sammanhanget bedöma lån med villkorlig äterbetalningsskyldighet på ett annat sätt än det vanliga. Det anmäldes slufiigen att en översyn av frågan skulle göras inom regeringskansliet.

I denna promemoria redovisas resultatet av denna översyn.

2 Nuvarande ordning

2,1 Statliga lån med villkorlig återbetalningsskyldighet

StatUgt stöd i form av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet, s. k. villkorslån, har kommit till användning i en allt större omfattning under senare år. Syftet med sådana lån är ofta att minska den risk som stödmottagaren löper för att elt visst forsknings- eller utvecklingsprojekt skall misslyckas. Exempel på detta är de s. k. produktutvecklingslån som kan lämnas av de regionala utvecklingsfonderna i enlighet med förordningen (1978:506) om statligt kreditstöd genom regional utveckUngsfond (ändrad senast 1981:649). Ett annat exempel är den stödverksamhet som regleras i förordningen (1979:630) om stöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete (ändrad senast 1980:470). Gemensamt för dessa stödformer är att stödet lämnas för att finansiera visst projekt och att återbetalningsskyldighet kan efterges om resultatet av projektet inte kan utnyttjas lönsamt.

En annan typ av villkorslån är individuellt utformade. I fråga om sådana lån är återbetalningsskyldigheten ofta knuten till låntagarens framfida resultatutveckUng eller tUl beslut om utdelning fiU akfieägarna (s. k. företagsspecifika lån). Som regel gäller beträffande dessa lån att de i händelse av konkurs eller likvidation skall återbetalas först sedan övriga fordringsägare fått fuU betalning. Som exempel på denna låneform kan nämnas det lån till Uddeholms AB, varom riksdagen fattade beslut hösten 1977 (prop. 1977/78:25 bil. 11, NU 1977/78:32, rskr 108). I detta fall gällde att återbetalning skulle ske om bolagen fattade beslut om utdelning till aktieägarna.

Prop. 1982/83:94 105

Utöver vad som nyss sagts har villkorslån ibland också syftat till att uppnå vissa soliditetseffekler. Denna aspekt behandlas mera i det följande.

2.2 Avskrivningslån

Det förekommer numera etl stort antal skilda former av avskrivningslån. Förutsättningarna för om och när avskrivning skall ske är mycket varierande. Ibland skall lånen avskrivas efter viss på förhand angiven tid. Ibland, och det är kanske det vanligaste, sker en prövning av om låntagaren uppfyllt uppställda villkor innan beslut meddelas om avskrivning av länet. Fall förekommer också där lånet omvandlas lill etl amorteringslån med räntebetalning. I motsats till vad som gäller för statsbidrag får låntagaren vanligen ställa säkerhet för lånet. Exempel på detta är de regionalpolifiska avskrivningslånen som lämnas enligt förordningen (1979:632) om regional-poUliskl stöd. I fråga om dessa avskrivningslån gäller att de lämnas för investeringar i maskiner eller inventarier med vissa procentsatser av investeringskostnaderna. Efter skriftlig ansökan kan hälften av lånebeloppet avskrivas efter tre år och återstoden kan avskrivas efter sju år.

2.3 Redovisning och beskattning av statliga villkors- och avskrivningslån

De grundläggande bestämmelserna om affärsbokföringen finns i bokföringslagen (1976:125).,Enligl 2 § i denna lag gäller att bokföringsskyldigheten skall fullgöras på ett sätt som överensstämmer med god redovisningssed.

Enligt allmänt vedertagna normer för god redovisning gäller att värderingen av tillgångar och skulder i etl företags balansräkning skall ske efter reaUsations- ocb försiktighetsprinciperna. Grundtanken bakom dessa principer är bl. a. alt man skall förhindra redovisning av vinster som ännu inte har reaUserats. Av de nämnda principerna anses som huvudregel följa att elt lån, även om det är villkorligt, skall skuldföras när det erhållits och redovisas som en intäkt när det efterskänkts.

Skattemässigt gäller i princip att ett uppburet lånebelopp inte är skatteplikfig intäkt och alt återbetalning av lånet inte är avdragsgill. Det sagda är huvudregel även för villkorslån. Etl statsbidrag utgör däremot en skattepliktig intäkt, om beloppet används för atl bestrida kostnader som är omedelbart avdragsgilla. Ett bidrag som skall användas för att anskaffa tillgångar som är avdragsgilla i form av årliga värdeminskningsavdrag är skattefritt. Å andra sidan går mottagaren miste om rätten fill skattemässiga värdeminskningsavdrag på tillgången.

Enligt en särskild bestämmelse i anvisningarna till 19 § KL skall reglerna för beskattningen av statsbidrag lillämpas på vissa avskrivningslån. Regeln motiverades 1973 med atl del i praktiken inte fanns någon skillnad mellan etl statsbidrag och vissa avskrivningslån eftersom någon återbetalningsskyldig-

Prop, 1982/83:94 106

het inte förelåg vare sig för lånet eller bidraget.

I fräga om vissa företagsspecifika villkorslån genomfördes år 1978 en ändring i anvisningarna tiU 19 § KL (prop. 1977/78:79, SkU 20, rskr 119). Ändringen innebär atl regeringen, om synnerliga skäl föreligger, kan ge fillstånd fill att ett statligt stöd i form av lån, för vilket återbetalningsskyldigheten är beroende av företagets resultatutveckling eller liknande omständighet, skall anses utgöra skatleplikfig intäkt i låntagarens näringsverksamhet. Ges sådant tillstånd får företaget göra avdrag i den mån lånebeloppet återbetalas. Ändringen syftade närmast lill alt ge de företag som fått sådana lån ökade möjligheter till skallemässig resullatutjämning (jfr prop. 1977/ 78:79 s. 25).

Del säll på vilket etl statligt slöd redovisas får, som redan antytts, konsekvenser för soliditeten i ett företag. Etl företags soliditet visar relationen mellan del egna kapitalet och det totala kapitalet i företaget.

Om företaget redovisar ett statligt stöd som en skuld och som en särskild tillgångspost i balansräkningen tar upp ett belopp som motsvarar skuldökningen, inträder i princip inte någon minskning av det egna kapitalet i absoluta tal räknat. I delta fall ökar ju tillgångarna med i princip samma belopp som skulderna, (här bortses från den minskning av tillgångsposten som sedermera kan komma att ske genom årliga värdeminskningsavdrag). Soliditeten minskar dock. Om de utgifter som svarar mot stödet däremot inte aktiveras, innebär det alt endast skulderna men inte tillgångarna ökar i balansräkningen. Därigenom uppstår en förlust som minskar det egna kapitalel i absoluta tal. I ett aktiebolag kan denna minskning leda fill att bolaget blir likvidationsskyldigt.

Om etl slöd i stället för atl redovisas som en skuld tas upp som en intäkt, blir lånet resultatförbättrande och ökar därmed företagets egna kapital. En intäktsredovisning av stödet förbättrar alltså företagets soliditet och kan även, om det gäller etl aktiebolag, innebära att en hotande likvidationsskyldighet undgås.

Beträffande den redovisningsmässiga behandlingen av statligt stöd har bokföringsnämnden utfärdat anvisningar (KFS 1980:1, BFN:11).

Enligt de anvisningar som bokföringsnämnden utfärdat gäller i fråga om de projektinriktade villkorslånen att de skall bokföras som skulder och att de utgifter som svarar mot lånet får aktiveras. En tillgångspost som svarar mot ett lån som skall återbetalas, skrivs av enligt bestämmelserna i bokföringslagen. Efterskänks lånet helt eller delvis, intäktsförs det efterskänkta beloppet som extraordinär, intäkt och samtidigt kostnadsförs motsvarande balanserade utgift som extraordinär kostnad. De projektinriktade villkorslånen och bidragen utgör ur soliditets- och likviditetssynvinkel inte några större problem.

För avskrivningslånen gäller att de skall redovisas som skulder till dess beslut fattats om avskrivning. Under tiden skall vanliga avskrivningsregler gälla för de tillgångar som svarar mot lånen. Den skattemässiga principen att

Prop, 1982/83:94 107

jämställa avskrivningslånen med kontantbidrag har således inte godtagits för den bokföringsmässiga redovisningen av avskrivningslånen.

Bidragsskattekommittén (B 1980:01) som har till uppgift att se över reglerna för beskattning av olika former av företagsstöd, har föreslagit atl den skattemässiga behandlingen av avskrivningslånen skall anpassas lill den bokföringsmässiga redovisningen.

De soliditetsproblem som hänger samman med avskrivningslånen är ytterst beroende av de regler som gäller för avskrivning för vissa av dem. Så gäller som nämnts för de regionalpolitiska avskrivningslånen normall att skulden skrivs av med hälften efter tre år och med resterande del efter sju år. I en promemoria Översyn av det regionalpolitiska stödet fill näringslivet (Ds 11981:28), som har utarbetats av en arbetsgrupp i industridepartementet, har dock föreslagits ändrade regler för avskrivning av lånen. Reglerna har anpassats fill den bokföringsmässiga avskrivningen av fillgångarna hos mottagaren. Om en sådan förändring genomförs utgör inte heller dessa lån något problem från likviditets- eller soliditelssynpunkl.

Beträffande företagsspecifika lån där ålerbetalningsskyldigheten kopplats fill resultatutvecklingen eller liknande omständighet gäller enligt nämndens anvisningar aft lånen får redovisas som intäkt när de erhålls samt atf återbetalning av sådana lån skall kosfnadsföras vid återbetalningen under förutsättning att regeringen medgett motsvarande behandling vid beskattningen.

Mot denna särregel i fråga om redovisning och beskattning av villkorslån har viss krifik riktats. Sålunda har riksdagens revisorer anfört bl. a. atl de fann det besvärande atf man tagit skattelagsfiftningen lill hjälp för alt få till stånd redovisningsmässiga förfaranden som från speciella synpunkter är eftersträvansvärda (Riksdagens revisorers förslag 1979/80:8). Riksdagen har instämt i revisorernas kritik (NU 1979/80:76, rskr 47).

Också bidragsskattekommittén har i sitt betänkande Beskattning av statsbidrag och andra stöd fill företag m. m. (Ds B 1981:17) tagit upp frågan och anfört bl. a. (s. 16):

Kommiftén kan, från de utgångspunkter kommittén haft att bedöma frågan, i stort setl instämma i den kritik som riksdagsrevisorerna framfört mot den redovisningsmässiga och skattemässiga behandlingen av villkorslånen. Tillämpningen av dispensregeln i nionde stycket av anvisningarna till 19 § KL medför enligt kommittén sådana avsteg från allmänt vedertagna beskattningsprinciper atl den infe bör kvarstå i kommunalskatlelagen. Kommittén föreslår därför atl dispensregeln skall upphävas.

Kommittén är medveten om atf det vid den statliga stödgivningen kan finnas ett behov av att även kunna beakta stödmoftagarens ställning i soliditetshänseende. En lösning av de problem, som sammanhänger härmed, bör emellertid inle ske med hjälp av skattelagsfiftningen, I stället bör övervägas om en komplettering kan göras av likvidafionsbesfämmelserna i aktiebolagslagen. Att ta ställning lill denna fråga faller emellertid utanför kommitténs uppdrag.

Prop, 1982/83:94 108

Om bidragsskattekommitténs förslag om atf villkorslånen inte skall behandlas som intäkt genomförs kommer det att leda till stora problem för vissa mottagare av företagsspecifika villkorslån. Lånen har ofta lämnats i syfte aft förbättra företagefs soliditet, men kan vid en sådan ändring få till följd aft Ukvidationsskyldighet inträder.

Från företagens synpunkt kan den redovisningsmässiga behandUngen av etl statligt stöd som en skuld som inte balanseras av någon tillgång leda till en minskad soliditet i företaget och i värsta fall till en skyldighet att träda i likvidation.

113 kapitlet aktiebolagslagen (ABL) finns bestämmelser om Ukvidationsskyldighet . När aktiekapitalet i ett aktiebolag har gått förlorat fill mer än två tredjedelar, inträder under vissa förutsättningar likvidationsskyldighet. Bolaget skall således träda i likvidafion och upplösas, om inte en viss angiven del av kapifalbristen har blivit fylld inom en viss föreskriven tid.

Eft aktiebolag skall alltså upplösas medan det finns eft inte helt obetydligt överskott kvar. Tanken bakom den regeln är aft en rörelse som befinner sig på väg mot ruin skall läggas ned i lid, medan borgenärerna ännu har möjlighet att få betalt.

Överväganden och förslag

Statliga lån med villkorlig äterbetalningsskyldighet har kommit till allt större användning under senare fid. Syftet är ofta atf i första hand avlasta slödmottagaren den ekonomiska risken för att ett visst utvecklingsprojekt misslyckas. I dessa fall knyts länet regelmässigt till projektet i fräga och statens rätt fill återbetalning kan efterges om projektet infe blir lönsamt. I andra fall syftar länet främst till att förbättra låntagarens soUditel. Det senare har huvudsakligen gällt större företagsspecifika lån och i dessa fall har återbetalningen knutits till den framtida resultatutveckUngen eller liknande omständighet, t. ex. beslutad aktieutdelning. En tredje typ av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet är regionalpolitiskt stöd i form av avskrivningslån.

Som huvudregel enligl redovisningsmässiga principer gäller atl ett lån, även om det är etl villkorslån, skall redovisas som skuld i balansräkningen. Vid beskattningen gäller som huvudprincip att ett lånebelopp inte är skattepliktigt och alt återbetalningen inte är avdragsgill.

Denna huvudregel har även kommit lill uttryck i bokföringsnämndens anvisningar för den redovisningstekniska behandlingen av statligt stöd (KFS 1980:1, BFN: 11). Bidrag eller lån med villkorlig återbetalningsskyldighet som används för definierade projekt redovisas som skuld i balansräkningen hos mottagaren fill dess beslut har fatlats om eftergift. De utgifter som svarar mot'länet får aktiveras i balansräkningen. För avskrivningslån gäller atl de redovisas som skulder hos mottagaren fill dess beslut om avskrivning har fattats. De tillgångar som svarar mol lånet skall avskrivas hos mottagaren

Prop. 1982/83:94 109

enligt vanliga redovisningsmässiga principer. I skattehänseende skall dock avskrivningslånen behandlas som statsbidrag.

Beträffande företagsspecifika län, där återbetalningsskyldigheten har kopplats till företagets resultatutveckling eller liknande omständighet, gäller emellertid enligt nämndens anvisningar, alt lånet får redovisas som en intäkt när det erhålls samt att återbetalningen av ett sådant lån får kostnadsföras, under förutsättning all regeringen medgett motsvarande behandling vid beskattningen.

Mot denna särregel har viss kritik riktats. Riksdagens revisorer har anfört bl. a. att de fann det besvärande att man tagit skattelagstiftningen lill hjälp, för att få till stånd redovisningsmässiga förfaranden som från speciella synpunkter är eftersträvansvärda.

Bidragsskattekommittén har i sitt betänkande i stort selt instämt i den krifiken och anfört att fillämpningen av dispensregeln medför sådana avsteg från allmänt vedertagna beskattningsprinciper att den inte bör kvarstå i kommunalskattelagen. Kommittén har föreslagit att dispensregeln skall upphävas.

Om förslaget leder till en ändring i anvisningarna lill 19 § KL av angivet slag, torde därav följa att företagsspecifika villkorslån - vars återbetalning är beroende av resultatutvecklingen i bolaget eller liknande omständighet - i redovisningen alltid skall las upp som skulder. När lånebeloppet används för att täcka vissa utgifter minskar det egna kapitalel i absoluta tal räknat om inle utgifterna akfiveras. I etl aktiebolag kan denna minskning leda lill att bolaget blir likvidationsskyldigt.

Ett väsenfiigl syfte med de företagsspecifika villkorslånen har varit att förbättra soliditeten hos del mottagande företagel och undvika en hotande likvidafionsskyldighet. Delta syfte går förioral om villkorslånet skall inräknas bland företagets skulder i stället för att som en intäkt öka det egna kapitalet.

I fråga om de villkorslån som lämnas för klart definierade projekt knyts ålerbetalningsskyldigheten regelmässigt till andra faktorer än företagels framfida resultatutveckling eller liknande omständighet och lånen skall redovisas som skulder enligt huvudregeln medan mot lånet svarande utgifter under tiden redovisas som anläggningstillgångar. Om dispensregeln i anvisningarna till 19 § KL tas bort påverkar delta inte dessa villkorslån. Skäl att genomföra direkta redovisningsmässiga eller liknande förändringar i fråga om dessa lån synes inte föreligga. Såvitt avser avskrivningslånen föreslår bidragsskattekommittén att den skattemässiga behandlingen av dessa lån anpassas fill vad som gäller i fråga om den bokföringsmässiga redovisningen. De problem som sammanhänger med det regionalpoliliska stödet i form av avskrivningslän beror på den fidsmässiga avskrivningen av sådana lån. Om avskrivningsperioderna anpassas till vad som normalt gäller bokföringsmässigt i fråga om de tillgångar som svarar mot lånet hos mottagaren, försvinner delta problem. Ett förslag av denna innebörd har

Prop, 1982/83:94 . 110

lämnats i promemorian Översyn av det regionalpolitiska stödet till näringslivet (Ds I 1981:28) som upprättats inom industridepartementet. I det följande behandlas därför endast de företagsspecifika villkorslånen.

Den företagsform som närmast berörs av de redovisningsmässiga konsekvenserna är aktiebolaget. I 13 kapitlet ABL finns bestämmelser om likvidationsskyldighet. När aktiekapitalet i ett aktiebolag har gått förioral lill mer än två tredjedelar, skall bolaget träda i likvidation och upplösas, om inte en viss angiven del av kapitalbristen har blivit fylld inom en föreskriven tid. Tanken bakom regeln är att en rörelse som är på väg mol ruin skall läggas ned i tid, medan borgenärerna har möjlighel alt få betalt.

Genom den redovisningsmässiga särbehandling som nu gäller i fråga om vissa förelagsspecifika lån, föreligger en möjlighel för staten atl med rätt till återbetalning under vissa förutsättningar lämna slöd i syfte bl. a. atl förhindra alt förelag blir likvidationsskyldiga. Tas nu särbehandlingen bort måste staten, i de fall del bedöms som angelägel, i stället för lån lämna stöd i form av bidrag ulan möjlighet fill återbetalning för att uppnå detta syfte.

Det torde stå klart alt det i vissa fall av såväl näringspolitiska som sysselsältningspolitiska skäl är angeläget att staten lämnar stöd i syfte alt undvika likvidation av företag. Det framstår också som rimligl att, i sådana fall då del statliga stödet medför att förelaget lyckas uppnå lönsamhet, staten skall kunna erhålla återbetalning helt eller delvis.

Den närmast lill hands liggande möjligheten alt tillgodose del angivna intresset torde vara att reglerna om likvidationsskyldighet i ABL ändras så, all vid bedömningen av om likvidationsplikt enligt dessa regler föreligger, företaget äger bortse från skuld p. g. a. villkorslån av angivet slag. En sådan ändring bör dock inte genomföras med mindre atl rättsläget inte försämras för övriga borgenärer. Som villkor för att man vid bedömningen skall bortse från villkorslån bör därför gälla dels atl lånets återbetalning är beroende av företagets framlida resultatutveckling dels om bolaget försätts i konkurs eller träder i likvidation återbetalning skall ske först sedan övriga borgenärer erhållit full betalning. I fråga om lånets återbetalning bör således gälla, alt länet helt eller delvis skall återbetalas ur fritt eget kapital. Om villkorslånet amorteras samlidigt som del inle medräknas bland skulderna, vid bedömningen om likvidationsplikt föreligger eller inte, försämras givetvis övriga borgenärers rättsläge, i förhållande till vad som nu gäller. I det sammanhanget förtjänar nämnas atl, trots principiella skillnader, på angivet sätt utformade villkorslån företer påtagliga likheter med s. k. villkorliga aktie-ägartillskott. Sådana tillskott lämnas ofta med villkor om återbetalning ur fritt egel kapital och om återbetalning efter fordringsägarna i händelse av konkurs eller likvidation. Sådana aktieägartillskott upptas inte som skuld i den löpande redovisningen.

Med hänsyn till det anförda föreslås atl likvidalionsregeln i 13 kapifiet 2 § ändras på angivet sätt. Lagtekniskt bör ändringen tas in i tredje stycket i angivna paragraf. Ett lagförslag redovisas i bilaga till denna promemoria.

Prop, 1982/83:94 111

Lagändringen innebär, atl, vid den beräkning av det egna kapitalets storlek som måste göras vid bedömningen av om likvidationsplikl föreligger, hänsyn inte skall tas fill skuld pä grund av stafiigt stöd i form av lån för vilket skyldigheten lill återbetalning är beroende av bolagets resultatutveckling eller annan liknande omständighet och som, om bolaget försätts i konkurs eller träder i likvidation, skall betalas först sedan övriga skulder lill fullo betalts. De villkorslån som åsyftas är således sådana som omfattas av den nuvarande särregeln i anvisningarna fill 19 § KL. Med statligt slöd avses inte bara slöd direkt från staten ulan stöd inom det statliga stödsystemet dvs. även statliga stöd som lämnas via stiftelser eller andra självständiga organ, som fullgör uppgifter inom den stadiga stödverksamheten. En förutsättning för sådan särbehandling är alt återbetalning är beroende av företagets resultatutveckling eller liknande omständighet. Utanför tillämpningen faller således sådana projektinriktade slöd, där återbetalningen är beroende av projektets resultat liksom regionalpolifiskt stöd i form av avskrivningslån.

Prop, 1982/83:94 112

BILAGA

Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs alt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha nedan angivna lydelse.

13 kap. Likvidation och upplösning

2 P Det åligger styrelsen att ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning så snart det finns skäl atl anta att bolagets eget kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet. Visar balansräkningen atl så är fallet, skaU styrelsen snarast möjUgt tiU bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvidafion. Godkänns ej pä ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning avseende ställningen vid liden för stämman som ulvisar att det egna kapitalet uppgår lill hälften av det registrerade akfiekapitalet, skall styrelsen, om ej bolagsstämman beslutar att bolaget skall träda i likvidafion, hos rätten ansöka att bolaget försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare.

Göres ansökan enligl första stycket, förordnar rätlen att bolaget skall träda i likvidation, om ej under ärendets handläggning i fingsrätten styrkes att balansräkning utvisande att bolagets egna kapital uppgår till hälften av det registrerade aktiekapilalel blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid beräkningen av det egna kapi- Vid beräkningen av det egna kapi-

talets storlek tiUägges inom linjen en talets storlek skall hänsyn inte las liU
post utvisande den ökning av fill- skuld på grund av statligt stöd i form
gångarnas sammanlagda värde som av lån eller bidrag för vUkel skyldig-
skulle följa, om de redovisades till heten till återbetalning är beroende av
försäljningsvärdet med avdrag för bolagets resultatutveckling eller /i/c-
försäljningskostnaderna. Beträffan- nande omständighet och som, om
de sådana anläggningsfillgängar, bolaget försätts i konkurs eller träder
som undergår fortlöpande värde- i likvidation, skall betalas först sedan
minskning, gäller dock atl de uppta- övriga skulder UU fullo betalats.
ges till anskaffningsvärdet minskat Vidare skaU vid beräkningen inom
med erforderliga avskrivningar och linjen tilläggas en post utvisande den
nedskrivningar, om därigenom er- ökning av tillgångarnas sammanlag-
hälles ett högre värde. da värde som skulle följa, om de

redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försäljningskostnaderna. Beträffande sådana anlägg-

' Senaste lydelse 1980:1104.

Prop, 1982/83:94 113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningstillgångar, som undergår fortlöpande värdeminskning, gäller dock atl de upptages till anskaffningsvärdet minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därigenom erhålles ett högre värde.

Underlåter styrelseledamöterna atl fullgöra vad som åligger dem enligt första stycket, svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagets vägnar solidariskt för bolagets uppkommande förbindelser. Sådant ansvar inträder även för aktieägare som, när likvidationsplikl föreligger enligt första stycket tredje meningen, med vetskap härom dellar i beslul att fortsätta bolagels verksamhel. Den ansvarighet som det nu är fråga om gäller dock ej för förbindelser som uppkommer sedan likvidalionsfrågan hänskjutits till rättens prövning eller sedan en balansräkning, som utvisar alt bolagets eget kapital uppgår lill hälften av det registrerade akfiekapitalet, blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Denna lag träder i kraft den

8 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 94

Prop, 1982/83:94 114

BUaga 5

Sammanställning av remissyttranden över dels bidragsskattekommitténs betänkande (Ds B 1981:17) beskattning av statsbidrag och andra stöd till företag, m. m., dels industridepartementets promemoria om vissa frågor rörande statliga lån med villkorlig återbetalningsskyldighet

1 Remissinstanserna

Betänkandet (Ds B 1981:17) Beskattning av statsbidrag och andra slöd till förelag, m. m. och den inom industridepartementet upprättade promemorian om vissa frågor rörande statliga lån med villkorlig återbetalningsskyldighet har remissbehandlats samfidigt. Yttranden över betänkandet och promemorian har avgetts av kammarrätten i Stockholm, bokföringsnämnden, riksskatteverket (RSV), allmänna ombudet för mellankommunala mål, lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), norrlandsfonden. Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden), regionala utvecklingsfonden i Väslernorrlands län, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, allmänningsutredningen (Jo 1979:04), Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer, Förelagareförbundet SFR, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), samefonden. Svenska bankföreningen. Svenska kommunförbundet, Svenska revisorsamfundet SRS, Svenska samernas riksförbund (SSR), Svenska sparbanksföreningen, Sveriges ackordscentral, Sveriges advokatsamfund, Sveriges hantverks- och industriorganisalion - Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), Sveriges industriförbund, Sveriges investeringsbank AB, Sveriges redareförening, Sveriges redovisningskonsulters förbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Trädgårdsnäringens riksförbund. Skogsstyrelsen har bifogat yttranden frän skogsvårdsstyrelserna i Krisfianslads och Norrbottens län. LRF och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har såsom egna yttranden över betänkan-del hänvisat till ell inom Lantbrukarnas skatledelegation upprättat utlåtande. Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund har avgelt ett gemensamt yttrande.

2 Allmänna synpunkter på kommittébetänkandet

Enligt kommittén överensstämmer den nuvarande taxeringstekniska utformningen av reglerna för beskattning av statsbidrag i anvisningarna till 19 § kommunalskatlelagen, vilka regler infördes år 1973, i huvudsak väl med

Prop, 1982/83:94 115

vedertagna beskattningsprinciper. Vad som däremot främst har vållat problem vid den praktiska tillämpningen är svårigheten att avgöra vilka företagsstöd som skall behandlas som statsbidrag i skaltemässigt hänseende. I syfte att undanröja denna oklarhet har kommillén föreslagit atl den skattemässiga behandlingen av statliga slöd anpassas lill de principer som har kommil lill uttryck i bokföringsnämndens anvisningar beträffande redovisningen av dessa stöd i företagens bokföring (BFN:11). Delta innebär att endast stöd som lämnas utan förbehåll om återbetalning skall behandlas som statsbidrag. Ges stödet däremot med förbehåll om återbetalning skall del behandlas som ett lån. Enligl kommittén bör även avskrivningslånen följa de regler som gäller för lån i allmänhet och inle som f. n. behandlas som statsbidrag.

Kommitténs förslag alt anpassa skattereglerna till förelagsekonomiska principer har mottagits positivt både av myndigheterna och av näringslivets organisationer.

Bokföringsnämnden (BFN):

Nämnden finner att kornmilléns överväganden och förslag vad gäller beskattning av statliga stöd i allt väsentligt har utgångspunkt i gällande redovisningsregler och god redovisningssed såsom dessa kommer lill uttryck i bokföringslagen och BFN:s anvisningar. Nämnden tillstyrker sålunda kommitténs förslag i dessa frågor.

RSV:

Kommilténs förslag lill ändringar i kommunalskatlelagen (KL) och taxeringslagen (TL) innebär en förenkling såväl för de skattskyldiga som för taxeringsmyndigheterna. Det är också fillfredsställande atl reglerna för beskattning av olika typer av lån och bidrag från det allmänna bringas i överensstämmelse med de regler som gäller för bokföringen av dem.

Allmänna ombudet för mellankommunala mål anser atl förslagen är välgrundade och tillstyrker dem därför i princip.

Statens industriverk:

Vad gäller tillämpningen av nuvarande skalle- och redovisningsbestämmelser har för industriverkets och de regionala utvecklingsfondernas del några mer betydande problem betingade av oklara gränser mellan bidrag och lån inte uppkommit. De föreslagna ändringarna i KL och ABL medför således ej någon större förändring för mottagarna av de olika stöd som industriverket och fonderna administrerar. Alt de tidigare oklara gränserna mellan bidrag och lån i och med de föreslagna ändringarna elimineras är dock enligt industriverkels mening positivt.

Del är viktigt alt företag på förhand känner fill de konsekvenser som är förknippade med mottagande av statliga slöd.

Kammarrätten i Slockhobn anser att förslagen är väl underbyggda och värda alt läggas lill grund för lagsfiftning. Kammarrätten anför:

Prop, 1982/83:94 116

Det är emellertid under alla omständigheter angeläget atl, när statliga stöd av här aktuell art aktualiseras i fortsättningen, på ett helt annat sätt än vad som hitintills synes ha varit fallet de skatterättsliga konsekvenserna kartläggs samt stödet utformas så alt det låter sig på elt naturligt sätt anpassas till gällande skatte- och bokföringsmässiga regler.

Kammarrätten är väl medveten om att stödfrågan ofta torde aktualiseras med kort varsel och påkalla en snabb lösning. Detta talar för atl den värdefulla probleminvenlering som bidragsskattekommittén har gjort följs upp med att olika handlingsmodeller för framtiden utarbetas på grundval av den reglering som förslaget leder till. Vidare föreslås, att det inom regeringskansliet skapas en handlingsberedskap i form av experfis från de olika berörda lagstiftningsområdena vilken kan rycka in med kort varsel når en stödfråga uppkommer.

Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer:

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer ser med tillfredsställelse att preciserade regler införs om hur olika former av statliga stöd skall behandlas vid inkomstbeskattningen och att så långt möjUgt bestämmelserna samordnas med bokföringslagens redovisningsprinciper.

FAR:

Förslaget innebär en förenkling och samordning av reglerna om beskattning och redovisning av olika former av företagsstöd. Della är enligt föreningen en angelägen reform. Förslaget hälsas därför med tillfredsställelse.

Svenska revisorsamfundet SRS:

Samfundet instämmer i bedörgningen att det föreligger behov av anpassning i beskattningsreglerna för olika stödformer lill företagsekonomiska principer och värderingar.

Kommitténs förslag alt de nuvarande reglerna i 19 § KL om beskattning av statsbidrag fortsättningsvis endast skall tillämpas på sådana statsbidrag som lämnats utan återbetalningsskyldighel, tillstyrkes av samfundet, då därigenom motsättningen mellan skatterätt och civilrätt beträffande de villkorade statsbidragen undanröjes.

Sveriges redovisningskonsullers förbund (SRF):

SRF noterar med tillfredsställelse alt nuvarande motsättning mellan skatte- och redovisningsregler sålunda bortfaller.

Sammanfattningsvis anser SRF de framlagda förslagen väl underbyggda att ligga till grund för lagstiftning.

Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund:

Vi delar kommitténs uppfattning att 1973 års lagstiftning i princip innebär en riktig och ändamålsenlig skallemässig behandling av statsbidragen. Vi kan

Prop, 1982/83:94 117

också i allt väsentligt tillstyrka de föreslagna ändringarna i denna lagstiftning, vilka medför en anpassning av skattereglerna till företagsekonomiska principer och god redovisningssed. Detta gäller inte minst avgränsning mellan bidrag och lån, ett område där tillämpningen under senare år präglats av stor osäkerhet.

Lantbrukarnas skatledelegation:

Delegationen kan vitsorda att nuvarande regler medfört problem när del gäller alt bedöma om viss stödåtgärd skall behandlas som bidrag eller som län. Delegationen delar kommitténs uppfattning att skattereglerna bör anpassas efter de regler som gäller vid bokföringen. En sådan ordning skulle medföra klara och enhetliga regler och därmed underlätta rättstillämpningen. Delegafionen tillstyrker därför att förslaget läggs till grund för lagstiftning.

Den nya lagstiftningen innebär relativt betydande förändringar. Del är viktigt atl alla berörda företag informeras om den skattemässiga behandlingen av olika stödåtgärder. Enligt delegationens mening bör RSV utarbeta en broschyr i ämnel som kan utdelas till alla företag som erhåller statligt stöd.

En remissinstans, länsstyrelsen i Stockholms län, anser inle all den av kommittén föreslagna gränsdragningen mellan bidrag och lån är lättillämpad. Länsstyrelsen anför:

Den kartläggning av olika former för statligt företagsstöd som kommittén genomfört visar atl villkoren för dessa är mycket olika utformade och atl det finns ett otal olika varianter på stödåtgärder. I betänkandet konstateras alt bestämmelserna om beskattning av de direkta bidragen fungerar bra. Däremot råder oklarhet när del gäller gränsdragningen mellan bidrag och lån. Avgörande vid gränsdragningen måste vara klara villkor för utgivande av det aktuella stödet - inte huruvida det betecknas som lån eller som bidrag. Man saknar i betänkandet förslag om tillräcklig samordning och enhetliga lättillämpade regler vid denna bedömning. Sådana regler skulle underlätta handläggningen för såväl skattemyndigheterna och bidragsgivarna som för bidragstagarna.

Länsstyrelsen delar kommitténs åsikt att en klar gränsdragning mellan bidrag och lån måste göras och att man därvid bör sträva efter att den skattemässiga fördelningen pä lån respektive bidrag överensstämmer med den bokföringsmässiga. (Bokföringen förutsattes ske enligt god redovisningssed och beträffande redovisningen av statsbidrag grundas på bokföringsnämndens anvisningar avseende dessa slöd).

Enligl STU medför kommitténs förslag så stora redovisningsmässiga förändringar atl förslaget inte bör genomföras om inte korrigerande åtgärder samtidigt vidtas. STU anför:

För STUs del innebär förslagel alt elt helt nytt skattemässigt synsätt läggs på STU-anslag. Det innebär olika konsekvenser för anslagsmoltagarna. Förslaget är till fördel för anslagsmottagare som utgörs av företag med etablerad, vinstgivande verksamhet. För denna kategori innebär förslaget.

Prop, 1982/83:94 118

jämfört med nuvarande ordning, att en möjlighel lill långsiktig skattekredit skapas, med påföljande likvidiletsförbättring.

För små och medelstora förelag som befinner sig i elt expansionsskede eller där STU-projeklet är en väsentlig del i verksamheten har förslaget uppenbara nackdelar. Den allvarligaste nackdelen är den kraffiga negativa soliditetspåverkan med följande vidarefinansierings- och likvidalionspro-blem som förslaget kan innebära. För ett företag i kraftig tillväxt är hög kreditkapacitet och förmågan atl attrahera riskkapital livsviktig. Finansieringsfrågorna har ocksä under senare lid upplevts som mer väsentliga av företagen. Situafionen har försämrats för åtskilliga förelag eftersom soliditet och lönsamhet har sjunkit till en otillfredsställande nivå.

STU anser alt det är väsentiigl att statligt stöd kombineras med regler som möjliggör att stödet får avsedd effekt. Förutsättningarna kan därvid vara väsentligt olika för olika företag. STU föreslår därför, för att ytterligare stimulera förelag som får statligt villkoriigt stöd för utvecklingsarbete, att företagen ges möjlighet att välja om de vill betrakta stödet som lån eller intäkt. De praktiska konsekvenserna av en sådan ordning är från stalsfinansiell synpunkt försumbar, och är inle heller till påtaglig nackdel vad gäller företagens relafion med sin omgivning såsom borgenärer, skattemyndigheter. etc.

Det bör även beaktas att en större del, ca 75 %, av utbetalda villkorade stöd aldrig återbetalas. I dessa fall bokförs slödel som etl bidrag inom 10 år från projektets slutrapporlering, dvs: inom ca 15 år från utbetalningsdagarna. Frågan om rätt beskattningsår och möjlighet till förluslutjämning under hela 15-ärsperioden blir därför av stor betydelse. Endast en mindre del av projekten lyckas och stödet återbetalas. Av motsvarande företag kommer dessutom inte alla att helt slulbelala stödet.

STU finner att bidragsskattekommitténs förslag medför så stora redovisningsmässiga förändringar atl förslagel ej bör genomföras om inte korrigerande åtgärder samtidigt vidtages, vilket ocksä kommittén påpekat (s. 132). Likvidafions- och soliditetsproblematiken, frägan om förlängd möjlighel fill underskottsavdrag, saml om rätt beskattningsår måste vara lösta innan kommitténs förslag genomförs.

Statens industriverk framhåller alt kommitténs förslag i vissa fall torde medföra besvärande konsekvenser för mottagare av s. k. produktutvecklingslån. Sådana lån kunde tidigare beviljas av regionala utvecklingsfonder. Lånen har numera ersatts av en ny finansieringsform, benämnd utvecklings-kapital. Industriverket anför:

Industriverket avser sådana fall när enskilda personer (innovatörer) delfinansierat ett utvecklingsprojekt med produktutvecklingslån. Dessa personer torde relativt ofta ha svårl atl för skaltemyndigheterna förete kostnader som är avdragsgilla under det beskattningsår som etl lån avskrives. Syftet med införandet av dessa lån har varit att genom samhälleligt risktagande stimulera produktförnyelse. Om enskilda personer för sitt uppehälle tvingats ta en viss andel av ett län i anspråk för det egna arbetet, bör detta enligt industriverkets mening vid eventuell avskrivning av lånet inte leda fill några skattekonsekvenser för låntagaren. Kommittén har i för liten omfattning berört konsekvenserna av ovan berört slag och industriverket anser att dessa behövt en djupare analys.

Prop, 1982/83:94 119

3 Särskilda stödformer

Enligt nuvarande regler behandlas etl statligt stöd i form av amorteringsfritt län (avskrivningslån) som ett statsbidrag. Kommittén har föreslagit en ändring i detta avseende. Enligt förslaget skall ej eftergiven del av elt avskrivningslån behandlas som en skuld och beskattning ske först efter det att beslut om eftergift har fallats av den långivande myndigheten.

Förslagel alt ändra den skattemässiga behandlingen av avskrivningslånen har allmänt tillstyrkts eller lämnats ulan erinran vid remissbehandlingen. Lantbruksstyretsen tillstyrker visserligen i princip förslaget men styrelsen anser att den nuvarande skattemässiga behandlingen är prakfisk och ändamålsenlig. Styrelsen anför:

Lantbruksslyrelsen och lantbruksnämnderna beviljar avskrivningslån enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering, till sysselsättningsfrämjande åtgärder enligl förordningen (1979:638) om statligt stöd till glesbygd samt enligt förordningen (1979:427) om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering. Dessa lån är i praktiken att betrakta som statsbidrag. Detta understryks också av ordalydelsen i förfallningstexten där del i jordbruks- och trädgårdsralionaliseringsförord-ningarna sägs, alt stöd ulgår som statsbidrag men atl bidragen skall utformas som avskrivningslån. För lånen skall visserligen i allmänhet krävas säkerhet, men med hänsyn till lånens karaktär av bidrag är bedömningen härvidlag liberal. Utformningen som avskrivningslån är dikterad av statens berättigade intresse av atl kunna återkräva beviljat bidrag om del grundats på oriktiga uppgifter, inle används för avsett ändamål eller liknande omständigheter. Det förekommer emellertid mycket sällan anledning all säga upp och återkräva dessa avskrivningslån. De avskrivs i övervägande antalet fall automatiskt senast efter tio år utan särskild prövning. Delta understryker ytterligare lånens karaktär av bidrag.

De föreslagna reglerna för den skattemässiga behandlingen av avskrivningslånen innebär atl de tas upp som intäkt först när de formellt avskrivs. Avser lånen anläggningar, som avskrivs enligt plan, får då en extra avskrivning göras motsvarande vad som tagils upp som intäkt. Avskrivningsreglerna för inventarier föreslås däremot gälla oförändrade.

För den skatlskyldige innebär förslaget att en byggnad (byggnadsdelen) får avskrivas med större ärliga belopp än f. n. I extremfallet, när maximall bidrag utgått med 40-50 % av byggnadskostnaden, kan byggnaden komma atl praktiskt tagel helt avskrivas på tio år. Ofta är det ekonomiska resultatet i ett företag svagt de första åren efter en investering, och del är inte alltid som de planmässiga värdeminskningsavdragen kan utnyttjas fullt ul. I sådana fall innebär förslagel en försämring för den skatlskyldige jämfört med gällande regler. I de fall avskrivningslån lämnats för inköp av inventarier, medför den föreslagna ändringen att del kommer att krävas betydligt noggrannare skalleplanering än vad som f. n. är erforderligt.

Lantbruksstyrelsen anser atl den nuvarande skattemässiga behandlingen av avskrivningslånen är praktisk och ändamålsenlig. Alt lånen i bokföringen behandlas på ett annorlunda sätt, vållar i praktiken inga nämnvärda olägenheter i etl lantbruksförelag. Styrelsen har emellertid förståelse för de motiv kommittén anfört för sitt förslag, även om de redovisade nackdelarna kanske inte är lika framträdande i den typ av företag som är bokföringsskyl-

Prop. 1982/83:94 120

diga enligt jordbruksbokföringslagen som i företag för vilka bokföringslagen gäller. Styrelsen tillstyrker därför kommitténs förslag i denna del, men förutsätter att förslaget kompletteras med övergångsbestämmelser, som reglerar behandlingen av tidigare beviljade avskrivningslån.

I fråga om räntestöd i form av avskrivningslån anser lantbruksslyrelsen dock att nuvarande regler bör fortsätta all gälla. Styrelsen anför i denna del:

Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna lämnar även räntestöd enligt förordningen (1980:604) om tillfälligt räntestöd till jordbruksföretag. Enligt nuvarande förordning kan stödet utgå till vissa jordbruksförelag för åren 1980-82. Stödet kommer emellertid med stor sannolikhet att förlängas till atl utgå även för åren 1983-85. Stödets storiek bestäms för varje enskilt år i princip på så sätt atl förelagets räntekostnader beräknas för det aktuella året. Från delta belopp dras dels en självrisk på 4 000 kr, dels ett ränlebelopp som företaget självt skall bära, hittills beräknat som 11 % av företagels godkända skuldsumma. Det sålunda beräknade stödet utgår - om det överstiger 5 000 kr. - som ett ränte- och amorteringsfritt lån, varav hälften automatiskt skrivs av efter fem år, dock lägst 5 000 kr. och högst 30 000 kr. Oavskrivet belopp löper därefter med ränta och skall återbetalas under tio år. Någon säkerhet krävs ej för dessa s. k. räntelån. Lånen kan sägas upp och återkrävas på i huvudsak samma grunder, som gäller för avskrivningslånen. Sägs ett lån upp innan det löpt i fem år, kan även avskrivningsdelen återkrävas, men eftersom stödet är avsett att kompensera låntagaren för hans räntekostnader under ett visst bestämt år, kan det förutsättas att avskrivningsdelen kommer att återkrävas endast i undantagsfall. Stödet utbetalas i regel under hösten det år stödet avser.

Räntestödets avskrivningsdel tas med nu gällande regler upp lill beskattning för det inkomstår, varunder stödet beslutas, dvs. i regel för samma inkomstår som lantbrukaren haft de ränteutgifter, som stödet avser att kompensera. Enligt kommitténs förslag skall räntelånet i sin helhet bokföras som skuld till dess att en del av lånet skrivs av efter fem år. Först då skall denna del tas upp som inkomst i deklarationen.

Lantbruksslyrelsen vill i detta sammanhang upplysa om atl en ny stallig stödform övervägs för nystartande jordbruksföretag, elt s. k. etableringsstöd, som sannolikt kommer alt införas från den 1 juli innevarande år. Detta slöd avses bli ett räntestöd med i princip samma utformning som nuvarande räntestöd, dvs. stödet kommer alt utgå som lån, varav en viss del avskrivs efter ett i förväg bestämt antal år. Lånen torde komma att lämnas utan säkerhet.

Lantbruksslyrelsen kan inte finna annat än att nuvarande regler för beskattning av räntelånen ger etl riktigare resultat än kommitténs förslag. Bidraget las nu i regel upp till beskattning för samma år för vilket den ränteutgift, som bidraget skall kompensera, är avdragsgill. Styrelsen föreslår därför, att avskrivningsdelen i denna typ av statliga lån, som lämnas ulan säkerhet och med det uttryckliga syftet alt för ett bestämt inkomstår kompensera låntagaren för utgifter, som är pä en gång avdragsgilla, även i fortsättningen skall behandlas som direkta bidrag vid beskattningen.

Prop, 1982/83:94 121

Sveriges redareförening har beträffande avskrivningslån tagit upp andra synpunkter än skattemässiga. Föreningen anför:

I fråga om avskrivningslån bör det framhållas att Redareföreningen och dess medlemmar har synpunkter av stor och principiell räckvidd för näringen på tillämpningen av den numera upphävda förordningen om statligt stöd till beställare av fartyg. I första hand är föreningen kritisk tiU den sakligt omotiverade differentieringen mellan fall då omedelbar avskrivning av avskrivningslän medgivits och andra fall då så icke skett, trots att de yttre omständigheterna varit likartade. Till sistnämnda kategori hör främst beställare av fartyg som samtidigl haft inflytande på en varvsindustri och som på grund av denna omständighet icke i någol fall kunnat erhålla omedelbar avskrivning av avskrivningslån. Föreningen är klart medveten om att de nu aktuella förslagen begränsas till skatte- och redovisningslekniska förslag med anknytning fill statsbidrag och andra stödåtgärder, men anser ändå frågan om differentierad tillämpning av avskrivningslån i anslutning fill beställning av fartyg så betydelsefull att den bör uppmärksammas så snart problem med anknytning till avskrivningslån aktualiseras.

En statlig stödform som har kommil lill användning först under senare år innebär att staten avtalar med ett företag alt ställa medel fill förelagets förfogande för användning i elt viss projekt och all återbetalning skall ske genom atl staten får del av intäkterna av projektet i form av royalty eller annan löpande avgift. Enligt kommittén kan statens rätt atl utan tidsbegränsning få del av intäkterna inle betecknas som en återbetalning av elt lån. Ifrågavarande slöd hänförs därför inte lill den kategori statliga slöd som enligt kommitténs förslag skall behandlas som lån vid den skattemässiga inkomstberäkningen. Kommittén anser att stöden skall behandlas som statsbidrag och att de belopp som sedermera kan komma att betalas tillbaka till staten i form av royalty blir avdragsgilla i vanlig ordning.

Royallyavialens skattemässiga behandling har berörts av Industrifonden, RSV och allmänna ombudet för mellankommunala mål.

Industrifonden:

Industrifonden har under 1981 börjat tillämpa den möjlighet som ges i förordningen all bevilja stöd i form av s. k. bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet. Fonden har här funnit att särskilda åtgärder måste vidtagas för att stödet skall få den avsedda bokföringsmässiga och skattemässiga effekten, och vägledande har härvid varit just de överväganden som kommittén gör i sill betänkande.

För all elt bidrag skall kunna behandlas som intäkt måste det enligl Industrifondens mening vara helt otvetydigt att del är slödmottagaren som har den fakliska beslutsrätten när det gäller återbetalning av stödmedel. I de låneavtal som Industrifonden träffar beslutar fonden huruvida lånet skall betalas eller efterges. För att ett bidrag skall kunna vara en intäkt för slödmottagaren måste det i stället vara helt klarlagt alt ömvändningen gäller, dvs. atl del är företaget som i praktiken beslutar huruvida stödgivaren skall få någon betalning eller ej. Ett bidragsavtal måste sålunda utformas så att någon skyldighet för företagel atl återbetala stödmedlen inte föreligger annat

Prop, 1982/83:94 , 122

i del fall då företaget väljer att kommersiellt exploatera projektresultaten. Företaget kan alltså välja att befria sig ifrån varje form av betalningsskyldighet genom ett eget beslut all inte driva projektet till ett kommersiellt skede.

I praktiken har Industrifonden utformat sina "bidragsavial" så atl för del första ordet bidrag inte används i avtalet. I stället finns ett åtagande från fondens sida atl delta i projektets finansiering,med ett visst belopp. Vidare används inte begreppet återbetalning utan det talas endast om skyldighet för företaget att som ersättning för fondens deltagande betala royalty på visst sätt. Någon eftergift kan det inle heller av naturliga skäl bli fråga om, eftersom förelaget inte har någon ovillkorlig belalningsplikl. Slutligen bör påpekas att någon begränsning av royaltybetalningarna som är anknuten till det totala stödbeloppet självfallet inle finns. Däremot kan royaliysatserna variera över tiden, beroende på hur man överenskommer att avkastningen av projektet skall fördelas mellan Industrifonden och företaget.

Det kan vara anledning att påpeka att den royallybelalning som förekommer i "bidragsavtalen", och som alltså inle är begränsad fill stödbeloppet med eller utan ränta, inte skall förväxlas med den återbetalning i form av royalty som författningsenligt kan förekomma även i Industrifondens låneavtal. I några fall har fonden utnyttjat denna möjlighet alt låta amorteringarna av lånet bU en funktion av intäkterna i projektet, men i dessa fall upphör återbetalningarna så snart lånebeloppet jämte upplupen ränta har erlagts. Det förhållandel alt amorteringarna,beräknas pä detta sätt ändrar här inte stödets karaklär av lån.

Självfallet finns i Industrifondens "bidragsavial" bestämmelser om återkrav i händelse av svikligt förfarande frän företagets sida. Detta torde emellertid vara praxis vid alla former av statsbidrag och har i andra sammanhang - som också framgår av belänkandet - inte ansetts vara något hinder för att betrakta bidraget som intäkt.

Sammanfattningsvis har Industrifonden eftersträvat att i bidragsfallet träffa avtal som i allt väsentligt är att se som ett samarbete om gemensam finansiering av ett visst projekt, som i händelse av framgång skall ge avkastning till båda parter. Jämförelser kan också göras med exempelvis sådana avtal som träffas i samband med överlåtelse eller nyltjanderätt till patent eller know-how. Det kan också noteras att de avtal av denna typ som Industrifonden nu träffar företer likheter med de avtal som slaten har träffat med Saab-Scania AB och Volvo Flygmotor AB om vissa utvecklingsprojekt på det civila flygområdet. Kommittén behandlar dessa avtal i sitt betänkande och konstaterar att de belopp som staten utbetalar bör betraktas som intäkt. Del kan i efterhand konstateras att de aktuella avtalstexterna i detta hänseende är oklara, och fonden har för sin del sökt undvika dessa oklarheter i sina avtal. Regeringen har för övrigt numera etl bemyndigande från riksdagen att överföra de nämnda avtalen med flygindustrien till Industrifonden, och sä har redan skett i ett fall (avtalet Volvo Flygmotor-General Electric).

Det kan slutligen konstateras atl den författningstext som reglerar Industrifondens verksamhet kan behöva preciseras vad beträffar begreppet bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet, i ljuset av de erfarenheter fonden har gjort vid utformningen av sina avtal med royallybelalning. Om Bidragsskattekommitténs förslag sedermera föranleder ändringar i lagstiftningen skulle eljest oklarhet kunna uppstå om den bokföringsmässiga och

Prop, 1982/83:94 123

skattemässiga behandlingen av Industrifondens stöd, trots alt avtalen - på det sätt som ovan redovisats - har en sådan utformning all iveksamhet knappast kan uppslå.

RSV:

I prop. 1981/82:118 har regeringen föreslagit att utvecklingsfondernas produktutvecklingslån skall ersättas med en ny finansieringsform, kallad utvecklingskapilal. Utvecklingskapilal skall kunna lämnas i form av lån eller bidrag för att täcka vissa kostnader. I de fall bidrag lämnas för att täcka vissa kostnader för ett projekt bör enligl förslagel elt villkor för bidraget vara att utvecklingsfonden får andel i de framtida intäkterna av projektet genom royallyavtal. Även eventuella lån bör enligt förslaget villkoras.

Den föreslagna bidragsformen påminner om de tre företagsspecifika lån, som kommittén har redogjort för på sid. 105 ff i betänkandet. En skillnad är dock att stöden lill Volvo Flygmotor AB och SAAB har betecknats som lån.

RSV vill framhålla nödvändigheten av atl del redan innan ulvecklingska-pital i den föreslagna formen kommer till användning av utvecklingsfonderna, klargöra hur dessa finansieringsformer med därtill knuten återbetalningsskyldighel skaltemässigt skall behandlas.

Allmänna ombudet för mellankotnmunala mål:

Avgörande för om ett stöd skall behandlas som lån eller som bidrag när "återbetalning" sker i form av royalty eller dylikt (s. 167) synes vara atl åtminstone återbetalningens kapitalbelopp är fastställt på förhand. Till den del varje betalning avser återbetalning av kapitalbeloppet skall denna behandlas som amortering av skuld. Eventuellt överskjutande del utgör ränla. Elt förtydligande av hur skiljelinjen mellan lån och bidrag principiellt skall dras är angeläget med hänsyn lill att villkoren för "återbetalning" av olika stödformer kan antas komma att ges mycket skiftande utformning beroende på de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet.

4 Beskattning vid eftergift av företagsstöd

Förslaget om beskattning vid eftergift av företagsstöd tillstyrks uttryckligen av Svenska revisorsamfundet SRS. Några andra remissinstanser anser att det inte är helt klart hur förslaget skall tolkas.

Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer:

I betänkandet föreslås bl. a. att bestämmelsen i 8 st anvisningarna lill 19 § KL. om att avskrivningslån skall behandlas som statsbidrag, skall utgå. Avskrivningslån skall enligt kommittén (sid. 209) fortsättningsvis behandlas som lån. Eftergivet stödbelopp skall las upp som inläkt på en gång under det beskattningsår då beslut om eftergift respektive avskrivning meddelas även om stödmedlen använts för alt anskaffa tillgångar vars anskaffningsvärde får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. För att undanröja en effektiv beskattning av det eftergivna beloppet föreslås en särregel dä stödmedlen använts för atl anskaffa tillgångar hänförliga lill kategorierna byggnad och

Prop, 1982/83:94 124

markanläggning. Enligt denna regel skall den skatlskyldige utöver avdrag enligt avskrivningsplan få tillgodoräkna sig ett extra värdeminskningsavdrag som motsvarar inläktsbeloppet. Reglerna har tagits in i tionde stycket av anvisningarna lill 19 § KL. 1 stycket behandlas företagsstöd för vilka ålerbetalningsskyldigheten är beroende av företagets framfida resultatutveckling, den ekonomiska eller tekniska utvecklingen av ett visst projekt eller annan liknande omständighet.

Del är tveksamt om lydelsen av del föreslagna tionde stycket täcker in alla de stödformer som kommittén avser. Som framgår av redogörelsen i betänkandet står vissa avskrivningslån bidragen nära. Lån till jordbrukets rationalisering skall således författningsenligt skrivas av efter ett antal år utan någon som helsl prövning. Återbetalningsskyldigheten beror inle på någon omständighet i framtiden. Förhållandena är klarlagda redan från början och villkoren överensstämmer i allt väsentligt med vad som gäller för rena statsbidrag med undantag för att man normalt kräver att tillfredsställande säkerhet ställs för avskrivningslånen. Åven andra lån, t. ex. avskrivningslån som regionalpolitiskt stöd, fungerar ofta som statsbidrag. Nämnda lån kan efter skriftlig ansökan skrivas av med hälften efter tre är och med resten efter sju år. Inle heller här torde man kunna tala om någon framfida omständighet om företagets resultatutveckling, den ekonomiska eller tekniska utvecklingen eller liknande som villkor för återbelalningsskyldighelen.

TOR:

Enligt kommilténs förslag skall avskrivningslån inte längre jämställas med statsbidrag utan i stället följa samma regler som andra lån. Reglerna för hur företagsstöd med s. k. villkorlig återbetalningsskyldighet bör beskattas finns i tionde stycket av anvisningarna till 19 § KL. TOR vill endast ifrågasätta om den formulering av bestämmelsen som valts leder till att bestämmelsen kommer att tillämpas på alla former av avskrivningslån, vilket ju är kommitténs avsikt.

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län anser atl lagtexten på denna punkt bör formuleras om. Kammarrätten i Slockholm anför:

Kommitténs förslag om avskaffande av den nuvarande specialregeln om att avskrivningslånen skall jämställas med statsbidrag innebär i princip en återgång lill vad som - utan uttryckliga lagbestämmelser - gällde före 1973 års lagsfiftning. Samtidigt föreslås en reglering av beskattningen av efterskänkta stödbelopp efter i princip samma grunder som gäller för direkt mottagna statsbidrag. Kammarrätten är dock tveksam på om det är avsett atl bestämmelserna skall omfatta samtliga typer av avskrivningslån. Saken bör klargöras under den fortsatta behandlingen av lagstiftningsärendet.

Har etl eftergivet statligt stöd använts för anskaffande av sådana tillgångar för vilka avdrag för årlig värdeminskning beräknas enligl avskrivningsplan, skall enligt förslaget beskattning ske indirekt, dvs. den skatlskyldige får, utöver avdrag enligt avskrivningsplanen, tillgodoräkna sig elt extra värdeminskningsavdrag motsvarande vad som har tagits upp som intäkt. Eftergiften skall dock inte föranleda att avskrivningsplanen justeras. Detta förhållande kommenteras av kammarrätten i Stockholm, RSV, länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län och Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer.

Prop, 1982/83:94 125

Kammarrätten i Stockholm:

Om statsbidrag har använts för alt anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkningen av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses endast så stor del av utgiften som inte har täckts av bidraget, Enligl kommittén (s. 17) skall i princip samma regler gälla i fråga om efterskänkta stödbelopp, dock med den skillnaden att den indirekta metoden (reducering av avskrivningsunderlaget) endast får tillämpas beträffande tillgångar för vilka årlig värdeminskning beräknas enligt avskrivningsplan. Enligt förslagel till lagtext och motiven (s. 209) skall emellertid i fråga om efterskänkta stödbelopp någon reducering av avskrivningsunderlaget inte ske utan extra avskrivning medges med elt belopp som svarar mot den efterskänkta skulden eller - såvitt kammarrätten kan förstå - i förekommande fall den del därav som belöper pä tillgångar av angivet slag. Dessa beslämmelser. som överensstämmer med dem som gäller för Norrlandsfonden (jfr s. 61 f), ger i och för sig inle anledning till erinran. De innebär dock att avskrivningstiden för tillgångar upptagna pä avskrivningsplan blir kortare i fråga om efterskänkta stödbelopp än vid direkt utgående bidrag. Vägande skäl kan visserligen anföras för att den extra avskrivningen begränsas till planbundna tillgångar och atl härvid den teknik används som har föreslagits även om den inte är påkallad av någon nödvändighet alt upprätthålla överensstämmelse mellan bokförda och skattemässiga värden. Kammarrätten vill dock peka på de olika effekter av användningen av den "indirekta metoden" och en direkt nedsättning av värdeminskningsavdraget, vilka uppkommer och vilka kan synas strida mol kommitténs programförklaring om likställighet mellan stödformerna.

RSV:

Kommittén föreslår i tionde stycket av anvisningarna lill 19 § KL alt - om etl villkorligt lån efterges och slödel har använts för anskaffning av sådana tillgångar för vilka avdrag för värdeminskning beräknas enligt avskrivningsplan - den skatlskyldige, utöver avdrag enligl avskrivningsplanen, får tillgodoräkna sig elt extra värdeminskningsavdrag motsvarande vad som upptagits som intäkt. Kommittén föreslår inte att eftergiften skall föranleda någon justering av avskrivningsplanen. Finansiering av en anskaffning med lån som efterges leder därför till en snabbare avskrivning än vad som blir fallet om anskaffningen finansieras med statsbidrag, eftersom avdragen enligt avskrivningsplanen också efter eftergiften skall beräknas med utgångspunkt i del ursprungliga anskaffningsvärdet. Det torde dock medföra praktiska svårigheter och dessutom vara lagtekniskt komplicerat atl lösa detta problem, varför metoden bör accepteras. I förtydligande syfte bör det dock klart utsägas atl i likhet med vad som gäller för primäravdrag det extra värdeminskningsavdraget, om del alls skall utnyttjas, skall göras samma år som del eftergivna beloppet intäktsredovisas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån:

Om ett eftergivet lån lämnats för anskaffande av byggnad eller markanläggning, får den skatlskyldige enligt det föreslagna tionde stycket tillgodoräkna sig ett extra värdeminskningsavdrag motsvarande vad som tagits upp

Prop. 1982/83:94 126

som intäkt på grund av eftergiften. Någon föreskrift om att avskrivningsunderlaget samtidigt skall reduceras föreslås inte. En sådan föreskrift finns emellertid i det föreslagna åttonde stycket beträffande direkta statsbidrag. Detta innebär att avskrivningstiden blir olika lång för samma investering beroende på om investeringsstöd lämnas som bidrag eller som sedermera efterskänkt lån på samma belopp. Enligl länsstyrelsens mening bör denna olikformighet i möjligaste mån elimineras genom alt även i tionde stycket föreskriva att avskrivningsunderlaget skall justeras.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer:

Det är viktigt att man beaktar ovannämnda relativt små skillnader mellan statsbidrag och avskrivningslån när man ser på den skattemässiga effekten av kommitténs förslag när avskrivningslånet efterges. Eftersom avskrivningsunderlag och avskrivningsprocent inte ändras kommer en skaltskyldig, som investerat i byggnader eller markanläggningar med lån, som avskrivits, i etl skattemässigt gynnsammare läge än den som fått statsbidrag fill samma slags investering. Förhållandel kan åskådliggöras med ett exempel där en byggnadsinvestering på 100 000 kr. finansieras med 50 000 kr. i statligt stöd, antingen som bidrag eller som lån, som senare efterges. Det antas att det årliga värdeminskningsavdraget beräknas lill fyra procent av avskrivningsunderlaget. I bidragsfallet medges den skatlskyldige avdrag för avskrivning påbyggnaden med (4 % av 50 000 kr. = ) 2 000 kr. per år i 25 år. I fallet med avskrivningslånet blir värdeminskningsavdraget enligt avskrivningsplanen (4% av 100 000=) 4 000 kr. per år i 12,5 år innan byggnaden är helt avskriven. Investeringen blir i exemplet dubbelt så snabbt avskriven om slödel utgått i form av avskrivningslån jämfört med om motsvarande utgjort statsbidrag.

Föreningen anser det vore olyckligt om reglerna för den skattemässiga behandlingen av eftergivna lån utformas på elt sådant sätt att de skattskyldiga, som fåll lån, gynnas jämfört med de som fått bidrag. Eftergivna lån, som använts lill investeringar i byggnader och markanläggningar, bör således i första hand reducera avskrivningsunderlaget. Om det bedöms stötande att beakta avskrivningslånen och liknande stöd omedelbart vid investeringen bör, för att skapa rättvisare förhållande till bidragstagarna. justering av avskrivningsunderlaget ske i takt med att lånet efterges.

Det föreligger inget krav pä att det bokförda värdet på fastigheter skall överensstämma med det skattemässiga restvärdet. Erfarenheterna visar alt avvikelser förekommer ofta. Del är t. ex. inle ovanligt att avskrivningar på byggnader och markanläggningar enbart görs i självdeklaralionen när anläggningstillgångarna bedöms bibehålla sill värde eller t.o.m. öka i värde. Uppskrivningar av fastighetsvärdet till taxeringsvärdet i samband med fondemission medför också att överensstämmelse mellan bokförda och skattemässiga värden försvinner. Del finns följaktligen inle skäl atl i alla situationer ha samma bokföringsmässiga och skattemässiga behandling av eftergivna lån. Av betänkandets sammanfattning (sid. 17) får man intrycket att kommittén tillskapat regler, som möjliggör reducering av avskrivningsunderlaget när återbetalningsskyldigheten för etl statligt förelagsstöd efterges. Varken i den föreslagna lagtexten eller i specialmoliveringen finns dock något skrivet som lyder på att så skulle vara fallet.

Prop, 1982/83:94 127

Några remissinstanser anser atl den indirekta beskattningsmetoden bör få tillämpas inte bara på byggnader och markanläggningar utan också på inventarier.

Lantbrukarnas skatledelegation:

Enligt delegationens uppfattning bör den indirekta beskattningsmetoden även få lillämpas på inventarier. Del förhållandet att avskrivningstiden för inventarier är kort bör inte få hindra önskvärd inkomstutjämning genom extra avskrivning av inventarier. Problem kan eljest uppkomma framför allt i fråga om byggnadsinventarier där det kan röra sig om betydande belopp. Delegationen kan inte se någon olägenhet att medge extra avskrivning. De berörda företagen kan i regel förutsättas redovisa inventarievärden som vida överstiger den extra avskrivningen.

Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund:

I fråga om stödlån som efterskänks föreslår kommillén all beslämmelser införs som i princip innebär atl samma regler skall tillämpas som när bidrag utgått. Dock görs den skillnaden att den s. k. indirekta metoden med reducering av avskrivningsunderlaget endast skall få tillämpas beträffande tillgångar för vilka planenlig avskrivning lillämpas. Den kommer därmed inte atl få användas i fråga om inventarier. Kommittén motiverar detta förslag med att avskrivningstiden för inventarier är så kort all något behov av en räll till extra avskrivning inle föreligger i delta fall. Enligt vår mening bör den indirekta metoden få användas även vid räkenskapsenlig- och resivär-desavskrivning på inventarier. I annat fall kommer i viss utsträckning bidrag genom avskrivning av lån för invenlarieanskaffning alt medföra inte avsedda beskatlningseffekter: Vi vill tillägga att efterskänkta lån hittills i praktiken torde ha ansetts utgöra bidrag och därför behandlats enligl för bidragen gällande skatteregler.

Problemen med att fördela stödbelopp mellan olika tillgångsslag tas också upp.

RSV:

RSV vill här också peka på atl problem kan uppslå när elt statsbidrag ges som en klumpsumma, avsedd atl täcka exempelvis kostnaden för uppförandet av en rörelsebyggnad och de för rörelsen erforderliga inventarier som skall ingå i byggnaden. Fråga uppkommer då hur anskaffningskostnaden för byggnaden respektive inventarierna skall beräknas. Enligl RSV bör i etl sådant fall bidraget schablonmässigt fördelas på byggnaden respektive inventarierna. Fördelningen bör ske utifrån storleken på de kostnader som är hänförliga lill de arbeten som bidraget har avsett.

AUmänna ombudet för mellankommunala mål:

Kommittén föreslär (tionde stycket sista meningen av anvisningarna lill 19 § kommunalskattelagen) alt om skatlskyldig inle kan visa vartill visst slöd använts det skall anses ha använts till direkt avdragsgilla utgifter. Bestäm-

Prop, 1982/83:94 128

melsen synes innebära atl stödet då skall behandlas som én vanlig intäkt. Om bidraget lämnas för t. ex. uppförande av en anläggning, som skattemässigt skall behandlas delvis som byggnad, delvis som inventarium, kan fråga uppkomma hur bidraget skall proportioneras. Det bör slås fast i lagtext eller motivuttalande hur detta skall ske. En sådan proporlioneringsregel synes lämpligen kunna lillämpas även i de fall alt bidraget avser såväl omkostnader som byggnad och inventarier. Den i betänkandet föreslagna regeln skulle då endast bli subsidiär.

Lantbrukarnas skalledelegation:

Enligl sista meningen i tionde stycket av nyssnämnda anvisningar skall, om den skattskyldige inte kan visa vartill visst stöd använts, detta stöd hänföras till direkt avdragsgilla utgifter. Eftersom skatteeffekterna kan inträffa relativt läng tid från stödets utgivande kan vissa problem uppstå beträffande bevisningen av vad stödet använts till. Enligl delegationens uppfattning bör kraven på bevisning inte vara stora. Det bör vara tillräckligt att den skattskyldige gör sannolikt att stödet använts för investering i vissa avskrivningsbara tillgångar för att stödet skall anses hänföriigt dit och att därför den indirekta beskattningsmetoden skall få användas.

Kammarrätten i Stockholm framhåller att svårigheter kan uppkomma om beviskraven på den skatlskyldige sätts för högt.

5 Vissa särskilda frågor

Förslaget att den skatlskyldige skall få möjlighel alt skattemässigt balansera ett statsbidrag lill användningsårel tillstyrks uttryckligen av lantbruksslyrelsen och Svenska revisorsatnfundet SRS. Ytterligare ett par remissinstanser kommenterar förslaget.

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län:

Av ordalydelsen i förslaget till nionde stycket av anvisningarna följer, att den skattskyldige kan ta inkomsttaxeringen ett annat är än det år då bidraget intäktsförs i räkenskaperna. Överensstämmelse bör råda mellan laxeringen och redovisningen. Detta bör föreskrivas i anvisningarna.

TOR:

Etl statsbidrag som lyfts visst år men använts för avsett ändamål först ett senare år får i redovisningen balanseras lill användningsårel. Kommillén föreslår nu att en regel införs i nionde stycket av anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen (KL), som gör det möjligt för den skattskyldige att efter yrkande i deklarationen även skattemässigt balansera statsbidraget till användningsåret. TOR har inget all erinra mot atl en sådan regel införs. Förbundet vill emellertid peka på att det uppkommer särskilda konlrollsvå-righeter om del dröjer flera år från mottagandet innan etl erhållet bidrag skall tas upp lill beskattning.

Prop, 1982/83:94 129

Förslaget alt statsbidrag skall minska omkoslnadsbeloppet vid beräkning av realisationsvinst tillstyrks uttryckligen av lantbruksstyretsen, skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län, länsstyretserna i Stockholms och Kristianstads län samt Svenska revisorsamfundel SRS. Kammarrätten i Stockholm anför:

I fråga om realisalionsvinstreglerna vill kammarrätten endasi påpeka alt de avskrivna och indexuppräknade lånebelopp som skall avgå från omkostnadsbeloppet enligt kommitténs förslag inte skall behandlas som återvunna värdeminskningsavdrag.

Skogsstyrelsen:

En annan punkt där det har rått viss oklarhet är hur statsbidrag för anskaffning av anläggningstillgång skall behandlas i samband med avyttring av fastighet. Kommittén föreslår en förtydligande regel som innebär atl vid realisationsvinstberäkningen skall omkoslnadsbeloppet minskas med det belopp (i förekommande fall efter indexuppräkning) varmed fasfigheten har avskrivits i samband med all statsbidraget har tagils i anspråk. Skogsstyrelsen anser alt det kan finnas skäl all ytterligare överväga om inte alternativet att minska ingångsvärdet med statsbidraget vore att föredra framför det av kommittén föreslagna alternativet. Skogsstyrelsen vill bl. a. peka pä de faU då samfällighetsförening bildas för byggande och förvaltning av markanläggning. Statsbidrag som utbetalas till samfällighetsförening avräknas vid redovisningen av den totala anskaffningskostnaden för anläggningen. Den andel av anläggningskostnaden som respektive delägare tillskjuter till samfällighelsföreningen utgör hans skattemässiga anskaffningsvärde för anläggningen. Inle minst i detta fall torde en uppräkning av den del av anskaffningskostnaden som inte täcks av bidraget minska risken för felaktigheter vid beräkningen och innebär dessutom en viss förenkling. Valet av en sådan lösning innebär dock vissa problem enligt kommittén. Bl. a. kan statsbidraget utgå vid annan tidpunkt än då utgiften eriäggs. En tänkbar lösning är därför alt reglerna utformas så alt den skattskyldige har valfrihet mellan den av kommittén föreslagna metoden och det ovan diskuterade alternativet.

Oavsett reglernas utformning är del angeläget att kontrollmöjligheterna förbättras. Med hittills gällande ordning torde möjlighelerna alt kontrollera att statsbidragen beaktas på etl riktigt säll vid fastighelsavytlring vara ytterst begränsade.

I etl par yttranden efterlyses regler som klargör hur vissa företagsstöd skall behandlas vid förmögenhetsbeskattningen.

RSV:

Kommittén har inte behandlat frågan om den förmögenhelsmässiga behandlingen av slöd med villkorlig återbetalningsskyldighel. RSV anser att det är angeläget alt 5 § tredje stycket lagen om statlig förmögenhetsskatt kompletteras med en bestämmelse som reglerar denna form av villkorlig skuld. Att frägan inte kan anses helt klar med den nuvarande lydelsen av nämnda lagrum framgår av den diskussion rörande avskrivningslån, som fördes i Skattenytt 1979 (sid. 210 ff, 223 ff, 279 ff och 338 ff).

9 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop, 1982/83:94 130

TOR:

Kommittén har på ett förtjänstfullt sätt karllagt de olika formerna av företagsstöd och den inkomstskaltemässiga behandlingen av dessa samt lämnat förslag lill hur man bör förbättra dagens regler. TOR saknar emellerfid en motsvarande redovisning av vad som gäller vid den förmögen-hetsskattemässiga behandlingen av stöden. Det är utan tvekan så att det föreligger ett behov av en sådan genomgång. Förmögenhetsskattelagens bestämmelser är alltför knapphändiga i det här avseendet. RSV:s anvisningar om värdering av aktier m. m. (RSV Dt 1981:15) ger inte heller tillräcklig ledning för atl lösa de frågor som kan uppkomma i olika fall. Vidare kan nämnas att frågan om hur avskrivningslånen skall behandlas från förmögenhetsskattesynpunkt har diskuterats i fidskriften Skattenytt under år 1979.

TOR vill därför framhålla det angelägna i att den fortsatta behandlingen av kommitténs förslag även kommer alt innefatta en komplettering avseende den förmögenhetsskattemässiga behandlingen av företagsstöden.

Kammarrätten i Stockholm och Lantbrukarnas skatledelegation tar upp frågan om övergångsbestämmelser.

Kammarrätten i Stockholm:

Av de undersökningar som kommittén har företagit framgår att skattefrågorna i samband med stödåtgärder från det allmänna ibland har vållat svårigheter för bäde myndigheter och skattskyldiga. Rättstillämpningen kan därför antas ha varit ojämn. Härtill kommer de problem som sammanhänger med den successiva övergången från kontanlredovisning lill bokföringsmäs-sig redovisning i jordbruket. Det är mot denna bakgrund förståeligt att kommittén inte har föreslagit några särskilda övergångsbestämmelser när det gäller avskrivningslånen. Sådana bestämmelser av innebörd att avskrivning -med eller utan särskih beslul härom - av lånebelopp inle skall föranleda beskattning i den mån beloppet tidigare har tagits till beskattning såsom statsbidrag kan i själva verket anses ge ullryck för en självklarhet. Kammarrätten delar därför kommitténs mening all en sädan bestämmelse inte är påkallad. Såvitt domstolen kan förstå måste dock svårigheter ge sig till känna även i fortsättningen i den mån det skall ankomma på den skatlskyldige atl visa alt avskrivna belopp tidigare har tagits till beskattning såsom statsbidrag och kravet på bevisning härav ställs högt.

Lantbrukarnas skatledelegation:

Vad gäller ikraftträdandet behövs uttryckliga beslämmelser med innehåll alt äldre regler skall tillämpas på sådant stöd som utgått före tidpunkten för ikraftträdandet. Frågan har betydelse bl. a. för avskrivningslån som ju kommer att behandlas annoriunda enligt de nya reglerna.

6 Dispensregeln för lån med villkorlig återbetalningsskyldighet

Enligt nuvarande regler utgör stöd som staten lämnar lill förelag i form av lån, för vilket ålerbetalningsskyldigheten är beroende av företagels framtida

Prop, 1982/83:94 131

resultatutveckling eller annan liknande omständighet, i princip inle skattepliktig inkomst. Enligt en särskild dispensregel i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen kan dock regeringen - om det finns synnerUga skäl -besluta att lånebeloppet skall anses utgöra skattepliktig intäkt i företagets näringsverksamhet. Återbetalas ett lån som har tagits upp som skattephktig intäkt får företaget göra avdrag för det återbetalade beloppet.

Enligt kommittén medför tillämpningen av dispensregeln sådana avsteg från vedertagna beskatlningsprinciper att den inte bör kvarstå i kommunalskattelagen. Kommittén har därför föreslagit att dispensregeln skall utgå.

Kommitténs förslag att slopa dispensregeln har i huvudsak tillstyrkts vid remissbehandlingen.

Svenska hankföreningen och Sveriges industriförbund:

Kommitténs förslag all slopa den år 1978 införda rätten för regeringen alt besluta att vissa s. k. villkorslån skall anses utgöra skattepliktig intäkt kan vi i princip tillstyrka. Den är som kommittén framhåller oförenlig med vedertagna beskatlningsprinciper. De redovisningsproblem som uppkommer i samband med villkorslånen bör därför om möjligl lösas på annat sätt än genom särbehandling vid beskattningen.

Landstingsförbundet:

Styrelsen instämmer i den kritik som riksdagsrevisorerna och även kommittén riklat mol den år 1978 införda dispensregeln vid s. k. villkorslån där skattelagstiftningen tagits lill hjälp för alt nå elt visst speciellt redovisningsförfarande. Styrelsen tillslyrker därför att dispensregeln i anvisningarna lill 19 § KL upphävs.

FAR:

Av Bokföringsnämndens anvisning nr 11 framgår att, i den mån nya företagsspecifika villkorslån lämnas, dessa skall redovisas som skuld i mottagarens balansräkning, om dispensregeln i 9 stycket av anvisningarna till 19 § KL slopas. Ett av syftena med dispensregeln har varit alt mollagarens ställning i soliditetshänseende skall stärkas. Om nu intäktsredovisning inte längre kan ske får man enligl FARs uppfattning räkna med att behovet av denna stödform kommer att kraftigt reduceras. Frågan om ersättande stödformer har endast i korthet berörts på s. 159, 160 i betänkandet.

FAR vill i detta sammanhang framhålla, att företag som redan har erhållit förelagsspecifika villkorslån, vilka beskattats enligt dispensregeln, saknar anledning att övergå till att skuldredovisa dessa. Ej heller föreligger skäl för Bokföringsnämnden att ändra sin anvisning.

Sveriges investeringsbank AB anser dock att dispensregeln har haft positiva effekter och beklagar att kommillén inle haft i uppdrag att överväga vilka principiellt godtagbara möjligheter som kan fillskapas för atl uppnå de fördelar som finns i nuvarande regel.

Prop, 1982/83:94 132

Banken anför:

Bidragsskattekommittén har liksom riksdagsrevisorerna framhållit att Uddeholms-lånet medförde sådana ändringar av skatte- och bokföringsregler som avviker från gängse regler och som därför bedöms som principiellt olyckliga. Det är inte svårt att instämma i den bedömningen utifrån de förutsättningar som kommittén haft atl beakta. Däremot bör man även hålla i minnet de positiva effekter som regeländringarna medförde. De möjliggjorde nämligen för staten att utan någon utbetalning lämna Uddeholms AB ett rådrum. Under detta kunde företagsledningen i samråd med bl. a. myndigheter och fackliga organisationer i relafivt lugn söka lämpliga vägar för bolagets rekonstruktion. Det bör observeras alt del vid det aktuella fillfället förelåg en rad restriktioner som omöjliggjorde lösningar med elt mer vedertaget innehåll. Om det nu i efterhand skulle visa sig att det kunde ha funnits andra alternativ, är det ett förhållande av närmast akademiskt intresse.

Beträffande åtskilliga av de villkorslån som följt efter Uddeholms-lånet kan sägas all intäktsföringen av lånen var en förutsättning för att projekten skulle komma till stånd. Andra lösningar av problemen torde ha kunnat bli mera kostsamma för det allmänna.

Även i framfiden lär "Uddeholms-faU" aktualiseras, dvs. situafioner då staten bedöms ha särskild anledning atl bistå företag som råkat i akuta svårigheter. Det är då beklagligt att kommittén inte haft i uppdrag att även överväga vilka principiellt godtagbara möjligheter som kan tillskapas för alt uppnå de fördelar som kan finnas i nuvarande regler.

Om man kommer fram till atl nuvarande dispensregel skall bibehållas innebär detta endast en teknisk möjlighet för regeringen att bevilja en ny dispens. För alt regeringen ska kunna utnyttja denna möjlighel synes erfordras att riksdagen först beviljar ett nytt villkorslån. Det torde sålunda finnas en god konstitutionell garanti för atl dispensregeln inle missbrukas.

Hittills har varken amortering eller ränta erlagts på de här behandlade viUkorslånen. I förekommande fall har räntan i stället lagts fill kapitalet. Det kan dock här anmärkas atl bland låntagarna förekommer en viss osäkerhet om hur räntan skall behandlas vid en framtida återbetalning. Sålunda redovisar någon låntagare årets ränta som en kostnad, varför räntan ingår i årets förlust. Låntagaren räknar då tydligen med att i framliden göra avdrag för räntan enligt reglerna om förlustavdrag. I andra fall åter läggs räntan till den inom Unjen redovisade kapitalskulden utan att räntan påverkat årets resultat. I dessa senare fall torde låntagaren räkna med atl den kapilaliserade räntan är avdragsgill när lånet i en framtid aktiveras för atl återbetalas. - Det vore önskvärt med etl klargörande på denna punkt.

7 Företagsstöd från andra organ än staten

Åtskilliga remissinstanser har kommenterat kommitténs uttalanden om den skattemässiga behandlingen av stöd som lämnas av kommuner, stiftelser, allmänningar m. fl.

Svenska kommunförbundet betonar behovet av ett klart motivuttalande att kommunala stöd skattemässigt skall behandlas pä samma säll som statliga stöd.

Prop, 1982/83:94 133

Svenska revisorsamfundet SRS anser all lagtext och anvisningar bör utformas sä att det klart framgår att stöd som lämnas av formellt fristående organ av typ utvecklingsfonder skall behandlas som statUgl slöd.

Stöd från samefonden las upp i två yttranden.

Samefonden:

Kommittén har i sin redovisning över fonder vars verksamhet helt eller delvis bedrivs med statliga och/eller kommunala medel upptagit samefonden samt redovisat (s. 313) delar av rennäringskungörelsen som avser stöd i form av bidrag ur samefonden, dvs. §§ 30-64.

Styrelsen för samefonden vill i anledning härav understryka atl samefonden inle är atl hänföra fill de fonder vilka helt eller delvis finansieras ur statliga eller kommunala medel. Därest kommittén även redovisat rennäringskungörelsens § 18 torde della förhållande klart framkommit.

Samefondens inkomster utgörs i huvudsak av avgifter för upplåtelser av rätt till jakt och fiske samt av ersättningar för skador på renbete och fiske m. m. Dessa medel är ersättningar för intrång i samernas i rennäringslagen kodifierade renbelesrätt. Inlrångsersältningarna fördelas mellan samebyarna och samefonden. Den fonden tillkommande delen är avsedd som ett skydd för den kollektiva folkgruppsrätten, medan den del som tillfaller samebyn tjänar som personlig ersättning för dem som vid skadetillfället driver renskötsel inom en sameby. Atl hänföra dessa intrångsersättningar fill gruppen "statliga eller kommunala medel" är helt felaktigt.

Sammanfattningsvis får styrelsen för samefonden anföra att bidragsskatle-kommilléns förslag rättsligt inle kan beröra samefonden.

Svenska samernas riksförbund:

I den uppräkning som lämnas å s. 108 över vissa stiftelser och fonder som bedriver sin stödverksamhet "helt eller delvis med statliga och/eller kommunala medel" anges bl. a. samefonden. Någon grund för att hänföra samefonden fill denna kategori redovisas inte.

Mol denna bakgrund är del nödvändigt atl klargöra vad samefonden är. Grunden för samefonden - och dess föregångare lappfonden jämte vissa delfonder- är, som det framhålls i propositionen 1971:51 med förslag till ny rennäringslag, m. m., "den kollektiva folkgruppsrätten".

Fondens nuvarande kapitalbehållning jämte årligen influtna medel genereras av att intrång görs i den samerna tillkomna rätten alternativt att upplåtelse lämnas någon att nyttja samerna tillkommande rättigheter exempelvis jakt och fiske. Som framgår av högsta domstolens avgörande 1965 s. 492 ingår de samiska rättigheterna inte i markägandel. Det skall anmärkas alt det här redovisade inte på något sätt bygger på en förutsättning att samerna skulle behöva vara "ägare" lill sina områden, ulan utgår från det rättsläge som gällande rätt anses bygga på.

Mot här redovisad bakgrund är det direkt rätlsslridigt att, som utredningen gör, hänföra samefonden till atl helt eller delvis bedriva sin verksamhet med statliga medel. Den speciella del som tillförs samefonden från anslaget Bidrag lill samisk kultur kanaliseras särskilt och ulgår inte till någon del till näringsverksamhet utan är helt förbehållet kultur- och organisalionsända-mål.

Prop, 1982/83:94 134

Från en delvis annan utgångspunkt kan dessutom följande resonemang föras. Grunden för samefonden är alltså, som ovan redovisats, den kollektiva folkgruppsrätlen. Detta innebär atl i princip halva ersättningen vid exempelvis en exploatering går till samefonden medan den andra går till den eller de direkt berörda samebyarna. Vad gäller beskattningssilualionen hos samebyn är det helt klart att en allframfidsersätlning för en markförlust är en sädan kapitalförlust som inte skall bli föremål för inkomstbeskattning. Med det resonemang utredningen bygger sin redovisning på skulle dock den del av ersättningen som kanaUseras via samefonden komma att bli föremål för inkomstbeskattning. Del finns exempel på atl civilrättsliga respektive skattemässiga bedömningar kan skilja. Delta får dock inte leda lill sådana uppenbara orättvisor som skulle bli följden om bidrag lill sameby ur samefonden skulle bli föremål för inkomstbeskattning eller alt motsvarande kostnader inte dras av alternativt all den indirekta metoden med reducering av avskrivningsunderlaget med bidragsbeloppet skulle komma lill användning.

Eftersom de frågor som sammanhänger med samefonden uppenbarUgen inle blivit föremål för något närmare studium av utredningen är del nödvändigt att dessa frågor ägnas särskild uppmärksamhet i vidare propositionsarbete och på annat sätt. Etl fullföljande av utredningens resonemang skulle få till följd en raffinerad form av konfiskation av samerna tillkommande skadestånd för all framlid, m. m.

Den skattemässiga behandlingen av stöd frän allmänningar las upp i två yttranden.

Allmänningsutredningen (Jo 1979:04):

Enligt sina direktiv har allmänningsutredningen att göra en fullständig översyn av bl. a. den särskilda lagstiftningen rörande allmänningsskogarna i Norrland och Dalarna (SFS 1952:167). Med vissa undantag skall de associationer som dessa skogar tillhör jämlikt lag och reglementen fördela sina årliga neltoavkastningar i form av bidrag på delägare och andra i bygderna som söker bidrag för sin näringsverksamhet och då så gott som alltid fill investeringar i denna. De ifrågavarande associationerna är på statsmakternas initiativ tillskapade för länge sedan genom avvitlring just för att utgöra ett ekonomiskt stöd åt befolkning och näringsliv i den berörda glesbygden.

Under sitt arbete har allmänningsutredningen observerat alt det hos mottagare av bidrag från allmänning liksom hos vissa skaltemyndigheter råder tveksamhet om den indirekta metod vid beskattning som får fillämpas i fråga om statsbidrag- innebärande atl ingen omedelbar beskattning inträder efter bidragsmottagandel utan alt beskattningen sker så all underlaget för avskrivning av investering minskas med erhållna bidraget - ocksä kan komma till användning då del gäller bidrag utdelade av allmänningsassocia-tion. Det är därför tillfredsställande att på s. 180 i del remitterade betänkandet uttalats: "Den indirekta metoden bör alltså enligt kommittén få fillämpas när bidrag från allmänningsskogarna använts för anskaffande av avskrivningsbara tillgångar."

Allmänningsutredningen föreslår dock att del citerade kommitléullalan-det förtydligas så att del klart avser tillgångar i såväl fastighet som inventarier. Vidare förordar utredningen all detta i klarläggande syfte

Prop, 1982/83:94 135

återges i departementschefsanförandel i den kommande propositionen i anledning av betänkandet.

I detta sammanhang finner utredningen sig böra anmäla yllerligare ett beskattningsproblem vid allmänningars bidragsgivning.

Såsom anges på s. 114 i remitterade betänkandet anförde departementschefen i propositionen 1975:48 bl. a.: "I vissa fall lämnar samfälligheter bidrag till enskilda jordbrukare, vilka bidrag avser all helt eller delvis läcka speciellt angivna kostnader. Jag syftar härvid på sådana bidrag som allmänningsskogar och liknande samfälligheler enligt sina stadgar utger till enskilda jordbrukare för vägar m. m. För sådana bidrag bör allmänna skatteregler gälla. Utgär bidrag enligl särskild föreskrift för alt läcka enskild jordbrukares kostnad av angivet slag torde detta bidrag anses avdragsgillt för samfälligheten men skattepliktigt för mottagaren eftersom bidraget utgår för hans näring. Mottagaren är i sådant fall givelvis berättigad till avdrag för värdeminskning av anläggningen enligt sedvanliga regler. Nämnda bidrag och liknande utbetalningar är med andra ord inle atl hänföra till utdelningar."

Med detta uttalande som grund har vissa skattemyndigheter gjort tolkningen all bidrag som av allmänning tilldelas ickedelägare ej är avdragsgilla för allmänningsassociationen.

För allmänningsutredningen framstår denna tolkning såsom orimlig. Som förut antytts har allmänningsskogarna avviltrats för att utgöra ett ekonomiskt slöd ål befolkning och näringsliv i de bygder/socknar där skogarna ligger och della oavsett formellt delägarskap eller inte. (De formellt delaktiga har inte gjort någon prestation för att vinna delägarskapel och associationen har ingen rätt uttaxera från delägarna.) Gällande lag och av regeringen fastställda reglementen inriktar bidragsgivningen på såväl delägare med jordbruksfastighet som på bygden i stort. De sist åsyftade bidragen kan vara antingen individuella eller kollektiva. Systematiken i bidragsgivningen kan utläsas ur bilagda schablonskiss. Normalt används minst 85 % av de årligen utgående totalbeloppen lill bidrag för omedelbara, konkreta investeringar hos mottagarna.

Det redovisade torde innefatta tillräckliga motiv för att inte göra någon åtskillnad i avdragshänseende vid beskattningen av bidragsgivande allmänningar. Förutom att för allmänningarna bör gälla skattemässig likabehandling av de utbetalade bidragen oberoende av till vilken moltagarkategori de går och att dubbelbeskattning, lill den del det f. n. är fråga om, undviks är det av intresse för statsmakterna att allmänningarnas årliga avkastning avsedd för bidragsgivning inle beskärs ulan att all avkastning får direkt stödja näringsliv och sysselsättning i den nu drabbade glesbygden.

Allmänningsutredningen förordar alt föredragande departementschefen i samband med förslag till riksdagen i anledning av kommitlébelänkandet också gör uttalande som klargör alt aUa bidrag från allmänningar lill direkt eller indirekt stöd åt näringslivet och befolkningen inom kommunen - inkl. av enskilda bildade vägsamfälligheter i skogsbygderna - är avdragsgilla för allmänningen.

Lantbrukarnas skatledelegation:

Kommittén anser att skattereglerna om statligt företagsstöd även bör tillämpas på motsvarande slöd som utges av frislående organ såsom fonder

Prop. 1982/83:94 136

och stiftelser. Någon lagreglering härav har emellertid inte ansetts möjlig. Delegationen delar kommitténs uppfattning och vill särskilt understryka det uttalande som kommittén gjort beträffande bidrag från allmänningsskogar m. fl. samfälligheter. Kommittén anför (s. 180) att den indirekta beskattningsmetoden bör få lillämpas när bidrag av förevarande slag använts för anskaffande av avskrivningsbara tillgångar. Enligt delegafionens uppfattning bör departementschefen göra etl särskilt uttalande i frågan i den kommande propositionen.

8 Uppgiftsskyldighet

Förslaget om uppgiftsskyldighet för den som lämnat företagsstöd kommenteras av ett stort antal remissinslanser.

Fiskeristyrelsen, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Föreningen Sveriges ta.xeringsrevisorer har inget atl erinra mot de föreslagna reglerna. Landstingsförbundet tillstyrker förslagel eftersom detta beräknas medföra ett bättre iakttagande av skattereglerna och därmed en höjning av skatteunderlaget. Sveriges redovisningskonsullers förbund anser att förslaget väsentligt ökar möjligheterna lill en likformig beskattning.

Från administrativt håll föreslås vissa kompletteringar.

RSV:

Från kontrollsynpunkt är det synnerligen angeläget att den föreslagna skyldigheten för bidragsgivaren att lämna kontrolluppgift till taxeringsmyndigheterna genomförs. Eftersom kommitténs förslag innehåller en möjlighet för bidragsgivaren att fullgöra konlrolluppgiftsskyldigheten genom att lämna en kopia av bidrags- eller avskrivningsbeslulel till den lokala skattemyndigheten, torde det merarbete som krävs vara obetydligt.

Av det föreslagna nionde stycket av anvisningarna till 19 § KL framgår att beskattningen av ett statsbidrag i vissa fall kan uppskjutas från det år bidraget har betalats ut till etl senare beskattningsår. För ett sådant uppskov krävs det ett uttryckligt yrkande därom från den skattskyldiges sida. Ett sådant yrkande kan antingen innehålla en begäran om uppskov till del nästföljande året eller fill ett år längre fram i tiden. För del förstnämnda fallet bör det föreskrivas att det, för att ytterligare uppskov skall kunna medges, krävs elt uttryckligt yrkande därom frän den skattskyldiges sida även vid det tillfället. För att ge taxeringsnämnderna möjlighel att bevaka att bidraget tas till beskattning torde det krävas att medgivna uppskov registreras, förslagsvis som granskningsinformation till följande års taxeringsnämnd (ruta 34), så alt notering det året sker på taxeringsavin.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

En förutsättning för atl den av kommittén föreslagna beskattningsmodellen skall fungera väl är att taxeringsnämnderna får ordentlig information om de skattepliktiga stöden såväl beträffande betalningstidpunkter som belopp och ändamål. Länsstyrelsen delar därför kommitténs uppfattning att en allmän kontrolluppgiftsskyldighet bör införas för lämnade företagsstöd.

Prop. 1982/83:94 137

Länsstyrelsen anser del emellertid angelägel alt de föreslagna reglerna i 37 § TL utvidgas enligl följande.

I utgivarens uppgiftsskyldighet bör ingå att lämna uppgift även om huruvida bidraget är att hänföra lill 8 eller 10 st i anvisningarna till 19 § KL.

Uppgiftsskyldighet bör föreligga även när lån utbetalas - inte endast vid eftergift.

Reglerna för beskattning av statsbidrag, enligl såväl nuvarande som av kommittén föreslagen lydelse, omfaltar bidrag till näringsidkare för hans näringsverksamhet. Häri torde även konstnärsbidrag o. d. till kulturarbetare kunna insorteras. Med hänsyn lill målsättningen atl skapa så få beskattnings-modeller som möjligt och till de väsentliga svårigheter som föreligger vid taxering och kontroll är det beklagligt alt dessa stöd ej ansetts ligga inom ramen för kommitténs uppdrag. Behovet av alt hithörande frågor utreds snarast anses av länsstyrelsen som ytterst påtagligt. Det kan ifrågasättas om inte konlrolluppgiftsskyldighet enligt 37 § TL beträffande dessa bidrag redan nu kan föreskrivas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län:

Kommittén har föreslagit en obligatorisk uppgiftsskyldighet för vissa bidrag och beslutade eftergifter av utgivet företagsstöd. Enligl länsstyrelsens uppfattning är en sådan uppgiftsskyldighel av stort värde för en mera likformig taxeringsmässig behandling av olika former av förelagsstöd. Det merarbete som den utökade uppgiftsskyldighelen medför för de berörda myndigheterna m. fl., bör också ses mot bakgrund av att uppgiftsskyldighelen begränsats till sådana uppgifter avseende bidrag och eftergifter, som kommer att ha en direkt taxeringsmässig inverkan. Beslut om lån och lånegaranfier kommer således inle att omfattas av uppgiftsskyldighelen. Länsstyrelsen tillstyrker därför de av kommittén föreslagna ändringarna i 37 § taxeringslagen. Dock bör den av kommittén föreslagna laglexlen avseende 37 § 1 mom 4 b ändras på så sätt, alt uppgiften skall avse bidragsbeloppet eller det eftergivna röt/beloppet. Härigenom kommer uppgiflsskyldighelens omfattning all vara exakt lika enligt punkterna 4 b och 4 c, vilket också torde vara avsikten.

FAR rekommenderar att det i blanketten för kontrolluppgift enligt 37 § 1 mom. 4 b och 4 c TL las in en upplysning om möjligheten att uppskjuta beskattningen enligt det av kommittén föreslagna nionde stycket av anvisningarna fill 19 § KL.

Lantbruksslyrelsen:

Kommittén föreslår alt taxeringslagens bestämmelser om uppgiflsskyldighet för taxeringsändamål utökas lill atl omfatta även bidrag och eftergift av stöd till företag.

Lantbruksslyrelsen finner den föreslagna kompletteringen i och för sig naturlig. Av förfatlningsförslaget synes emellertid framgå att kommittén avsett att utbetalningsdagen skall avgöra till vilket beskattningsår etl bidrag

Prop. 1982/83:94 138

skall hänföras. Styrelsen ifrågasätter om inte beslulsdagen är elt mer entydigt begrepp. Praxis torde ocksä hittills ha varit att beslulsdagen varit avgörande.

STU:

STU instämmer i kommitténs förslag att den som utbetalar stöd bör lämna kontrolluppgift till taxeringsmyndigheterna. STU vill dock fästa uppmärksamhet på att formella beslut om eftergift av stöd normall inte fattas. Stödvillkoren innehåller i stället en regel innebärande alt ålerbetalningsskyldigheten upphör 10 år efter det att utvecklingsarbetet avrapporterats såvida ekonomiskt utbyte inte erhållits. Ingenting hindrar dock företagen atl tidigare plocka bort ett statligt stöd ur redovisningen om projektet är nedlagt och det bedömer atl återbetalningskrileriel aldrig kommer att uppfyllas. Sädana transaktioner kan således göras utan formellt medgivande från stödmyndigheten. STU:s kontrolluppgift, för del fall återbelalningskriteriet inte uppfyllts, skulle i tillämpliga fall lämnas 10 år efter det att projektet slutrapiporleral.

Skogsvårdsstyrelsen i Kristianstads län anser alt etl genomförande av förslagel skulle leda lill enhetlighet och rättvisa i beskattningen. Skogsvårds-styrelsen i Norrbottens län motsätter sig inte förslaget. Skogsstyrelsen anser att förenklingar i uppgiftslämnandet bör övervägas. Styrelsen anför:

Kommittén föreslär atl taxeringslagens beslämmelser om skyldighet all lämna kontrolluppgifter kompletteras med regler om uppgiftsskyldighet för den som har lämnat stöd lill förelag.

Införandet av uppgiflsskyldighet kommer att innebära elt betydande merarbete för bl. a. skogsvårdsorganisationen. Skogsstyrelsen vill också peka på elt särskilt problem som inte har behandlats av kommittén. Delta problem gäller då samfällighetsförening har bildals för byggande och förvaltning av en gemensamhelsanläggning, t. ex. en skogsbilväg. I delta fall står samfällighelsföreningen som mottagare av statsbidraget, vilket för övrigt ofta utbetalas i etapper efter hand som arbetet fortskrider. Föreningen utgör inget särskilt skattesubjekt och är därför inte skyldig all avge deklaration. Den som handhar förvaltningen av föreningen är däremot skyldig alt till delägarna lämna kontrolluppgift jämlikt bestämmelserna i taxeringslagen, 42 § a. I dessa fall skulle det innebära ell betydande merarbete och dessutom dubbelarbete om skogsvårdsstyrelserna skulle bli tvungna alt utfärda kontrolluppgift för varje enskild delägare i samfällighelsföreningen. Det är dock i första hand nödvändigt att det. om förslaget genomförs, av anvisningarna klart framgår vilken omfattning kontrolluppgiflsskyldigheten har i dessa fall.

Skogsstyrelsen anser alt vissa möjligheter till förenkling av uppgiftslämnandet bör övervägas. Med hänsyn till den bokföringsskyldighet som numera i de flesta fall föreligger kan risken för alt den skattskyldige tappar bort uppgifterna om statsbidrag anses sorn minimal. Del kan därför ifrågasättas om kontrolluppgiften till inkomsttagaren. vad gäller statsbidrag som utgår till näringsidkare, är behövlig. Delta skulle innebära en betydande förenkling. Uppgifterna till taxeringsmyndigheten skulle i så fall, om delta befinns lämpligt, kunna redovisas på en lista över under året utbetalade bidrag och i övrigt innehållande för taxeringskontrollen nödvändiga uppgifter.

Prop. 1982/83:94 139

Arbetsmarknadsstyrelsen:

Kommittén föreslår vidare ett tillägg till taxeringslagen innebärande att de myndigheter som beslutar om bidrag eller eftergift av lån till förelag blir skyldiga att inge kontrolluppgift. Även för delta förslag kan starka skäl anföras. Arbetsmarknadsstyrelsen vill dock erinra om att dess genomförande kommer alt medföra etl inte oväsentligt merarbete i en situation då personalen håller på atl minskas.

Norrlandsfonden:

Norrlandsfonden ifrågasätter införandet av kontrolluppgift i nyssnämnda avseenden. Förekomsten av kontrolluppgift påverkar icke den bokföringsmässiga redovisningen hos den som mottagit stöd. Stödet kan - kontrolluppgift lill trots - redovisas felaktigt.

Om kontrolluppgift anses nödvändig för aktuella stöd, synes samma behov finnas för övriga statliga stöd, t. ex. sysselsällningsstöd.

Sveriges advokatsamfund:

Mot lydelsen i den av utredningen föreslagna ändringen i 37 § taxeringslagen (1956:623) har samfundet ingen erinran. Dock ifrågasätts om ändringen som sådan verkligen erfordras och om den avsedda uppgiftsskyldigheten är nödvändig.

9 Bidrag till regional utvecklingsfond m. m.

Förslagel alt avdrag skall medges för bidrag som i samband med strukturrationalisering lämnas lill regional utvecklingsfond (och efter dispens till annan) för sysselsättningsskapande åtgärder har i stort selt mottagits positivt. Kammarrätten i Slockholm, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Landstingsförbundet och Svenska revisorsamfundel SRS tillstyrker uttryckligen förslaget. Förslaget tillstyrks även av andra remissinslanser. som dessutom kommenterat förslaget.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Länsstyrelsen ställer sig positiv till kommitténs förslag beträffande avdragsrätt för bidrag till s. k. utvecklingsbolag. Förslaget innebär en begränsning av avdragsrätten enligt vissa specificerade förutsättningar vilket torde förenkla den praktiska tillämpningen vid taxeringen. Eventuella negativa effekter av begränsningarna torde kunna undvikas genom den föreslagna möjligheten för regeringen atl medge dispens om särskilda skäl föreligger.

STU:

STU anser i likhet med kommittén att begreppet utvecklingsbolag är för vidsträckt för atl medge en generell avdragsrätt för anslag till dem. STU

Prop. 1982/83:94 140

instämmer därför i kommitténs förslag att avdragsrätt bör begränsas till bidrag till regional utvecklingsfond, samt efter ansökan i det särskilda fallet jämväl till annan än regional utvecklingsfond.

Statens industriverk:

Slutligen, vad avser avdragsrällen för bidrag till regionala utvecklingsfonder i samband med strukturrationalisering, ställer sig industriverket positivt till kommitténs förslag. Genom fondernas styrelsesammansättning, statlig kontroll etc., garanteras de medel som fonderna handhar att komma till bästa användning. Utvecklingsfonden i Västernorrlands län har i sitt remissvar understrukit riktigheten i att denna konstruktion valts.

Regionala utvecklingsfonden i Västernorrlands län:

Som också framgår av utredningen har Svenska Cellulosa Akfiebolaget förmedlat sina sysselsältningsfrämjande bidrag till företag i Kramforsregio-nen via Utvecklingsfonden. Mot bakgrund av de förhållandevis goda resultat som kunnat uppnås tack vare bidragen, vill vi från Utvecklingsfondens sida, understryka vikten av att företag, som på delta sätt önskar bidra fill att skapa ersättningssysselsättning, stimuleras härtill genom en utvidgad avdragsrätt.

A rbetsmarknadssty relsen:

Styrelsen har från de synpunkter som den har att beakta inte någol atl erinra mot dessa förslag. Vad kommittén har betecknat som strukturrationalisering förutsattes härvid innefatta alla sådana strukturella förändringar av sysselsättningen som kan tänkas utgöra skäl för företagen att lämna här åsyftade bidrag.

Länsstyrelsen i Kristianstads län:

Enligt sina direktiv skall kommittén föreslå de ändringar eller kompletteringar av gällande skatteregler, som är nödvändiga för att bringa klarhet i de s. k. utvecklingsbolagens skalleförhållanden. I direktiven hävdas vidare, all behov uppenbarligen föreligger av lydliga regler om hur bidrag lill och från utvecklingsbolag skall beskattas. Kommitténs undersökningar visar emellertid, att någon entydig definition av begreppet utvecklingsbolag knappast kan uppställas. Sålunda torde endasi ell par bolag i landet kunna inrymmas i den beskrivning av elt utvecklingsbolag, som givils i direktiven. Mot denna bakgrund har kommittén valt att föreslå att rätt till avdrag införs för bidrag, som under vissa villkor lämnas till regional utvecklingsfond.

Länsstyrelsen instämmer för sin del i kommitténs uppfattning, att goda skäl talar för att avdragsrält införs för sådana kostnader för sysselsättningsskapande åtgärder, som beskrivs i direktiven. Den av kommittén föreslagna lösningen inrymmer emellertid elt betydligt större antal åtgärder än de bidrag till utvecklingsbolag, som omtalas i direktiven. Med hänsyn till del mycket begränsade antalet utvecklingsbolag, som en lagstiftning enligl direktiven synes ha avsett att omfatta, torde avdragsfrågan kunna ha lösts med en regel innebärande, att regeringen efter ansökan kan medge, atl

Prop. 1982/83:94 141

avdrag får göras för vissa kostnader för sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Bortsett från det faktum, att den av kommittén föreslagna rätten till avdrag för vissa bidrag fill utvecklingsfond går längre än vad som erfordras med hänsyn till direktiven, talar emellertid goda skäl för all avdragsrält införs för bidrag, som lämnas till utvecklingsfond. Något villkor om att bidraget skall lämnas i samband med strukturrationalisering och användas för sysselsällningsskapande åtgärder behöver emellertid inle uppställas. Om ett företag lämnar bidrag till utvecklingsfond, torde kunna antas att bidraget har sådant samband med den bedrivna verksamheten alt avdrag kan motiveras. En sådan lösning medför också atl la.xeringsnämnderna befrias från uppgiften atl avgöra om etl bidrag lämnas i samband med strukturrationalisering eller av annat skäl.

Länsstyrelsen tillstyrker därför förslagel all införa en ny anvisningspunkt 18 a lill 29 § kommunalskallelagen. Dock bör avdrag medges för alla bidrag lill utvecklingsfond under förutsättning alt bidragen lämnas ulan villkor.

Förelagareförbundet SFR:

Den föreslagna nya punkten 18 a i anvisningarna lill 29 § kommunalskattelagen uppfattar vi som en kodifiering av gällande rätt. Della synes texten på s. 200-201 i betänkandet ge vid handen. Till undvikande av tvister om avdrag för bidrag, som lämnals innan den nya anvisningspunkten träder i kraft, vill vi dock förorda att bestämmelsen ges uttrycklig tillämpning på jämväl sådana bidrag.

Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund:

Kommittén föreslår också införandet av en lagsladgad rätt till avdrag för bidrag som i samband med strukturrationalisering lämnas lill regional utvecklingsfond samt en rätt för regeringen att förordna alt bidrag av denna art som lämnas till annan än sådan fond skall vara avdragsgilla vid taxeringen. Enligt vår mening borde särskild lagstiftning inte erfordras för att bidrag av detta och liknande slag skall anses avdragsgilla vid taxeringen. För bedömningen av avdragsrätten borde generellt gälla en presumtion för att de ekonomiska åtaganden som ett företag gör är av betydelse för dess verksamhet. Endast där det är uppenbart att så inte är fallet borde avdrag vägras. Med en sådan bedömningsgrund skulle såväl här aktuella kostnader i samband med strukturrationalisering som t. ex. kostnader för miljö- och personalvård regelmässigt anses avdragsgilla.

Erfarenheten visar emellertid dess värre alt risken för atl avdrag inle medges för ifrågavarande kostnader är betydande. Kommitténs förslag till lagreglering av avdragsrällen bör därför genomföras. Samtidigt bör dock understrykas all lagregleringen inle innebär någon egentlig vidgning av avdragsrällen utan endast elt förtydligande av denna i syfte alt undvika processer inom della område.

Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer anser inle all en dispensregel skall införas. Föreningen anför:

En lagstiftning som innehåller regler med många undanlag blir krånglig. I skattelagstiftningen sätts åtskilliga bestämmelser ur kraft genom dispensmöj-

Prop. 1982/83:94 142

ligheter. Det är föreningens mening att lagreglerna i möjligaste mån utformas pä ett sådant sätt atl alla skattskyldiga direkt skall kunna förutse konsekvenserna av sill handlande. Undanlagsregler och dispenser skall vara så få som möjligt. I det nu aktuella fallet synes tillräcklig anledning atl införa en särskild dispensregel inte föreligga.

10 Lagtexten m. m.

Vid remissbehandlingen har gjorts en del påpekanden i fråga om den föreslagna laglexlen.

Kammarrätten i Stockholm anser, i likhet med kommittén, atl det knappast är nödvändigt att i KL införa en legal definition av begreppet statsbidrag. Kammarrätten anför vidare:

I sitt förslag till ändring av anvisningarna till 19 § KL använder kommittén begreppet "näringsidkare för hans näringsverksamhet" vilket finns i gällande lagtext. Uttalanden i direktiven och av kommittén synes ge vid handen atl härvid med näringsidkare förstås utövare av varje slag av näringsverksamhet, oberoende av i vilken form verksamheten bedrivs. Begreppet näringsidkare finns inte preciserat därutöver vare sig i samband med 1973 års lagsiiftning eller i det föreliggande förslaget. Att begreppet bör tolkas restriktivt borde följa av alt fråga är om tolkning av 19 § KL. Å andra sidan är termen näringsidkare inte ett begrepp som är etablerat i skatterällen i övrigt. Detta talar för atl man för tolkningen skulle vara hänvisad till civilrättsliga regler, närmast bokföringslagen (1976:125), där begreppet näringsidkare har en tämligen vidsträckt innebörd (jfr prop. 1975:104 s. 203).

Utöver lolkningsspörsmål av angivet, mer generellt slag ger begreppet näringsidkare anledning lill frågor av mer konkret innebörd. Så kan t. ex. i många fall föreningar och samfälligheler inle betecknas som näringsidkare. Samfälligheter kan - även där organisationen i sig är en självständig juridisk person - beroende på omständigheierna taxeras antingen som självständiga skattesubjekt eller efter liknande regler som gäller för handelsbolag. I del senare fallet skulle reglerna för näringsidkare bli tillämpliga, men i del förra inle. En liknande frågeställning ger sig lill känna med avseende på aktiebolag. Ett rörelsedrivande sådant bolag skall, såvitt framgår av gjorda uttalanden, betraktas som näringsidkare i förevarande sammanhang. Fråga uppkommer då om detta också gäller den som i egenskap av ägare av och anställd företagsledare i bolaget har fåll slöd av det allmänna för att driva företaget på visst sätt eller i viss omfattning. Någon beskattning av bidraget kan i det fallet normalt inle förekomma med stöd av reglerna i anvisningarna lill 19 § KL vare sig för bolaget eller för ägaren. Beroende på om ägaren/företagsledaren är att betrakta som näringsidkare eller inte kan emellertid en konkurrenssituation uppstå mellan skatlefrihetsregeln i nyssnämnda anvisningspunkt och de allmänna reglerna i KL om beskattning av inkomster av tillfällig nalur, t. ex. inkomst av tjänst.

RSV:

RSV vill i delta sammanhang ifrågasätta om inte åttonde stycket av anvisningarna till 19 § KL bör förtydligas. Villkoret att bidraget har använts för att bestrida en utgift, för vilken rätt till avdrag inte föreligger, kan uppfattas på så säll atl ett statsbidrag till den del del har utgått för eget arbete

Prop. 1982/83:94 143

är skattefritt. Det bör av formuleringen klart framgå atl den utgift som åsyftas är en sådan utgift som inte endast i det enskilda fallet är icke-avdragsgill, utan även rent principiellt är av sådan nalur. Förtydligandet bör göras även i tionde stycket av anvisningarna.

Skogsstyrelsen:

På ett par punkter som även berör skogsbruket har del ansetts föreligga vissa oklarheter om tillämpningen av anvisningarna lill KL vad avser den skattemässiga behandlingen av statsbidrag. En av punkierna är all del har påståtts föreligga en viss osäkerhet när del gällt, atl fastställa avskrivningsunderlaget i de fall statsbidrag utgält för anskaffande av markanläggning. Kommittén påpekar att denna osäkerhet numera har undanröjts genom ändring i anvisningarna fill KL (SFS 1981:295).

Innebörden av ändringen är atl statsbidraget i sin helhet anses belöpa på den avskrivningsbara delen av anskaffningsvärdet. Skogsstyrelsen har tidigare i år i sitt yttrande lill industridepartementet över virkesförsörjnings-ulredningens betänkande (SOU 1981:81) riktat invändningar mot den nya bestämmelsen (punkt 4, femte stycket av anvisningarna lill 22 § KL). Skogsstyrelsen påpekade atl regelns utformning innebär orimliga konsekvenser i första hand i de fall då hela anskaffningskostnaden får avskrivas (täckdikning) och atl regeln dessutom strider mol anvisningarna till 19 § KL. Vidare ifrågasattes det om inte statsbidrag borde anses utgöra ell bidrag lill anskaffningsvärdet i sin helhet även i de fall då inte hela anskaffningsvärdet är avskrivningsbarl.

Det kan konstateras att det i den av regeringen nyligen lagda propositionen (1981/82:182) om ändrade regler för skogskonto m. m. föreslås all avdrag för årlig värdeminskning av skogsvägar skall beräknas lill 10 % av hela anskaffningsvärdet. Någon ändring av den ovannämnda anvisningspunkten till 22 § KL föreslås dock inle. Departementschefen anför alt den av skogsstyrelsen väckta frågan kommer atl behandlas i samband med att ställning tas fill bidragsskattekommitténs förslag.

Skogsstyrelsen vill därför ånyo peka pä den bristande överensstämmelsen mellan åttonde stycket punkt b av anvisningarna till 19 § KL och punkt 4 femte stycket av anvisningarna till 22 § KL och framhålla atl det är angeläget atl ändring sker.

Länsstyrelsen I Stockholms län:

Kommittén påpekar att ovan nämnda reglers placering i anvisningarna till 19 § KL är tveksam i systematiskt hänseende men avstår från atl föreslå någon ändring i delta avseende. För att åstadkomma anknytning till aktuell förvärvskälla skulle eventuellt en hänvisning kunna las in i anvisningarna lill 21 och 28 §§ KL med följande lydelse: "Statsbidrag utgör intäkt av jordbruksfastighet/rörelse i den utsträckning som anges i åttonde t. o. m. nionde st anvisningarna lill 19 §".

Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län:

En grundläggande princip för både de nuvarande och de föreslagna bestämmelserna är, att skattemässiga avdrag inle skall medges för kostnader som bestrids med bidragsmedel. Tekniskt sker detta genom alt i princip kvitta bidraget mot vid taxeringen avdragsgilla kostnader. Enligt bestämmelsernas ordalydelse är det användningen av stödmedlen som är avgörande

Prop. 1982/83:94 144

vid tillämpningen av beskattningsreglerna. Från redovisningsmässig synpunkt torde man emellertid böra se elt företags tillgångar och kostnader som så att säga tolalfinansierade av summan av upplånat kapital, egel kapital och intäkter. Någon "öronmärkning" av finansieringskällorna för olika användning kan då inte ske. Detta synsätt kommer till uttryck bl. a. i den på redovisningsområdet gängse finansieringsanalysen (se t. ex. Föreningen Auktoriserade Revisorers rekommendationer i redovisningsfrågor, nr 10 och Näringslivets Börskommitlés "Utlåtande med vissa rekommendationer för de börsregislrerade företagens informationsgivning"). Redovisningsmässigt synes del således inte vara korrekt att hänföra en viss finansieringskälla, t. ex. statsbidrag, fill en viss användning. Såsom angetts i utredningsdirek-fiven bör bestämmelserna om beskattning av företagsstöd anpassas lill förelagsekonomiska principer. Bestämmelserna bör därför la sikte på ändamålet med stödet i stället för användningen. Detta torde inle medföra några praktiska förändringar. Även vid tillämpningen av nuvarande bestämmelser med den nu kritiserade formuleringen, ligger det nämligen närmast till hands att utgå från just ändamålet, som stödgivaren angett, och sedan undersöka om investeringen - eller vad ändamålet nu avser - har genomförts.

På s. 206 i betänkandet påpekas, atl det endast i undantagsfall torde förekomma, att statsbidrag lämnas lill näringsidkare för alt läcka ej avdragsgilla kostnader. Stadgandet i första meningen i åttonde stycket av anvisningarna till 19 § KL sägs därför vara närmast av formell natur. Enligl länsstyrelsens mening bör stadgandet då placeras sist i stycket. Vidare bör det dubbeltydiga ordet "ulgår" bytas ut mot "lämnas" el. dyl.

Sista satsen i andra meningen av punkten a) i åttonde stycket bör lyda

"........... har den skatlskyldige rätt atl i stället få avdrag för utgiften vid

taxeringen för det år då bidraget tas upp som intäkt".

Tredje meningen av punkten a) bör formuleras i ledigare stil, förslagsvis "Yrkande om detta skall göras i deklarationen för det beskattningsår dä yrkande om avdraget annars enligl denna lag först skulle ha framställts".

I andra meningen i punkten a) har enligt kommitténs förslag ordet "upptages" ändrats till "tas upp". I konsekvens med detta bör då också ordet "upptagits" i punktens fjärde mening och i fjärde meningen i tionde stycket ändras lill "tagits upp".

Sista satsen i andra meningen av punkten b) i åttonde stycket bör förkortas
lill ".......... , utgör skillnaden skattepliktig intäkt".

Enligt betänkandet s. 177 skall de föreslagna bestämmelserna om den skattemässiga behandlingen av efterskänkta stödbelopp vara tillämpliga även på "avskrivna" lånebelopp. Detta framgår emellertid inte av ordalydelsen i förslaget till tionde stycket av anvisningarna, som innehåller de avsedda bestämmelserna. Inledningen lill stycket bör därför formuleras om så att stycket blir tillämpligl på alla statliga företagsstöd, som inte redan vid lämnandet utgör statsbidrag och av denna anledning i stället skall behandlas enUgt del föreslagna åttonde stycket.

Prop. 1982/83:94 145

II Likvidationsreglerna

Den i industridepartementets promemoria föreslagna ändringen av aktiebolagslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran av kammarrätten i Stockholm, RSV, allmänna ombudet för mellankommunala mål, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, FAR, Förelagareförbimdet SFR, Svenska kommunförbundet. Svenska revisorsamfimdet SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges ackordscentral, Sveriges advokatsamfund, SHIO - Familjeföretagen, Sveriges redovisningskonsullers förbund, TOR samt Trädgårdsnäringens riksförbund.

FAR:

Beskattningen av de företagsspecifika villkorslånen enligl kommunal-skatlelagens dispensregel har lett till atl lånen redovisats som inläkt. Delta redovisningssätt innebär etl avsteg från den grundläggande regeln att erhållet lån skall redovisas som en skuld. Som Bokföringsnämnden uttalat i sin anvisning om dessa låns redovisning är sådant lån "i realiteten att betrakta som bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet". All del statliga stödet i de fall det är fråga om givits beteckningen "lån" i stället för "bidrag" synes närmast ha ulrikeshandelspolitiska orsaker. Från FARs utgångspunkt finns det ej anledning atl invända mot atl staten i fortsättningen avstår från att använda den läneform. som sålunda innebär att sedvanlig skuldredovisning av lån frångås, även om det kan innebära svårigheter att finna former för stöd, som kan helt ersätta dessa lån. (Frågan om ersättande stödformer har endast i korthet berörts på s. 159-160 i bidragsskattekommitténs belänkande. Ds B 1981:7).

Av den remitterade promemorian framgår ej klart, huruvida den bygger på tanken att även företag som redan har beviljade "företagsspecifika villkorslån", för vilka regeringsdispens enligt särregeln erhållits, skulle övergå till att skuldredovisa dessa. FAR vill för sin del framhålla, att de förutsättningar varpå dessa låns redovisning bygger icke ändras genom atl dispensmöjligheten i fortsättningen slopas för nya lån. Del finns följaktligen ej anledning att ändra redan etablerad praxis i ifrågavarande företag, ej heller orsak för Bokföringsnämnden att ändra sin anvisning.

I den mån nya lån lämnas på likartade villkor efter ett avskaffande av dispensmöjligheten skall dessa däremot uppenbarligen skuldredovisas. Den i promemorian föreslagna ändringen av likvidationsbestämmelserna i aktiebolagslagen är därvid väl ägnad atl undanröja risken av alt bolag bedömes vara likvidalionspliktiga trots atl de erhållit ell statligt stöd, som bl. a. avsett att möjliggöra bolagels överlevnad och konstruerats i sådant syfte. Förslaget kan också vara ägnat alt ytterligare klarlägga hur sådana äldre lån med regeringsdispens, vilka icke redovisas som skuld i de ordinarie årsbalansräk-ningarna, skall behandlas när fråga om likvidationsplikt uppkommer.

FAR vill därför tillstyrka förslaget om ändring av 13 kap. 2 § aktiebolagslagen. Föreningen skulle dock finna det lämpligare om det föreslagna tillägget, som Föreningen utgår ifrån har tillämpning endast på ett mycket litet antal bolag, placeras i slutet av paragrafens tredje stycke i stället för i styckets början, före de regler som är tillämpliga i praktiskt laget varje beräkning av om elt bolag är likvidationspliktigt.

10 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop. 1982/83:94 146

FAR vill även fästa uppmärksamhet på redovisning och beskattning av upplupen ränta på förelagsspecifika villkorslån. Vissa företag skuldför den ackumulerade räntan i balansräkningen, medan andra redovisar skulden endast inom linjen. Redovisningen i resultaträkningen varierar också. Skillnaden i behandling synes bl. a. bero på viss oklarhet beträffande den skattemässiga behandlingen. En skuldföring leder fill oönskade effekter på sikt då den ackumulerade ränteskulden kan lära på del egna kapitalet, vilket inte varit avsikten med villkorslånet.

Svenska revisorsamfundet SRS:

Samfundet har i januari 1982 lämnat remissyttrande över en inom industridepartementet upprättad promemoria (Ds I 1981:28) gällande översynen av del regionalpoliliska stödet till näringslivet. Vissa av de frågor som behandlas i nu föreliggande PM har varit föremål för belysning i den nämnda departementspromemorian. I nu föreliggande PM redovisas bl. a. problem som uppkommer om bidragskommitléns förslag om atl villkorslänen inle skall behandlas som intäkt genomföres saml framhälles all stora problem för vissa mottagare av företagsspecifika villkorslån kan uppstå. Samfundet vill i sammanhanget understryka vikten av alt regelsystemen harmoniseras så att inte de skattemässiga och civilrättsliga reglerna går isär. Den föreslagna ändringen av 13 kap., 2§ aktiebolagslagen tillstyrkes därför.

För undvikande av tveksamhet angående behandlingen av lån av denna kategori är det enligt samfundets mening lämpligt, att del vid beviljandet av lånet klart anges hur det skall behandlas vid beräkningen av bolagets egna kapital enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen.

LRF:

Genom den föreslagna ändringen i aktiebolagslagen uppnår man helt klart syflel att etl statligt stöd inte kommer atl medföra en likvidationsplikt för företaget. Det är emellertid mera tveksamt om man uppnår det egentliga syftet med stödet, dvs. atl förbättra företagets soliditet, eftersom villkorslånet fortfarande kommer atl inräknas i skulderna. Möjligen är detta inte av någon avgörande betydelse eftersom solidilelstalet inte säger allt om elt företag och i de fall etl företag har åtnjutit statligt stöd en särskild bedömning måste göras av dess ekonomiska slällning.

I samband med industristödsutredningens betänkande "All avveckla en kortsiktig induslrislödspolilik" behandlades frågan orn på vilket säll staten bör engagera sig i statligt industristöd. Där framhölls all rekonstruktionen borde ske av aktiebolagen innan statligt stöd sätts in. Under förutsättning all dessa förslag accepteras så torde detta enligt LRFs bedömning innebära atl förelagsspecifika villkorslån som ges för atl förbättra soliditeten i princip inte längre skall förekomma. Delta undanröjer sålunda behovel av att göra en förändring i aktiebolagslagen. LRF anser att del finns anledning alt samordna resultatet av industristödsulredningens förslag med det föreliggande förslaget i promemorian.

STU anser alt även skuld på grund av projektinriklat stöd skall undantas vid beräkningen av det egna kapitalets storlek. Styrelsen anför:

Prop. 1982/83:94 147

En slor och viktig del av STUs anslagsmoltagare utgörs av små och medelstora företag. Aktiebolagsformen är den huvudsakliga företagsform i vilken verksamheten bedrivs.

STU har genom åren konstaterat att ett hinder för dessa företag att snabbt utvecklas är för litet eget kapital och låg soliditet, det senare till slor del beroende på den skuldbörda som uppkommit under utvecklingsarbetet. Den genomsnittliga tiden för ett STU-projekt att nå fram till kommersiaUsering är 4,3 år. Därefter erfordras ytterligare stora insatser för produktionsanpassning, fillverkning och marknadsföring. Lågt egel kapital är särskilt krifiskt för aktiebolag med utvecklingsprojekt som är stora i förhållande fill den verksamheten, t. ex. bolag som startas för atl exploatera ny teknik.

Förlusterna under utvecklings- och igångkörningstiden blir lätt större än vad .som det egna kapitalet kan bära och bolaget blir likvidafionspliktigt. Soliditeten har särskild betydelse för dessa företag och del finns stor anledning atl tillse all regler inte skapas som yllerligare försvårar utvecklingsmöjligheterna.

STU-stödet har hittills betraktats som ett statsbidrag, dvs. stödet har intäklsförls när del uppburits och därmed fått en positiv resultat- och soliditetspåverkan. I och med alt skuldföring inle har skett har företagen klarat den långa utvecklingstiden utan att behöva komma i likvidaiionsplikl enligt aktiebolagslagen.

I promemorian konstateras att om ett företag redovisar ett statligt stöd som skuld minskas soliditeten, och bolaget riskerar att bli likvidafionspliktigt. Uttalandet atl delta inte utgör något större problem för de projektinriktade villkorslånen överensstämmer inte med STUs erfarenheter. För de fall där det projekfinriktade stödet svarar för en stor del av ett företags verksamhet är återbetalningsförmågan naturligen kopplad till företagets resultatutveckling, liksom fallet är för företagsspecifikt stöd med äterbetalningsskyldighet som är beroende av resultatutvecklingen. STU ifrågasätter därför om utredningens referensmaterial är representativt. STU finner stöd för sin uppfattning i Bidragsskattekommitténs betänkande (Ds B 1981:17) (s. 130-132) som starkt poängterat sambanden med aktiebolagsreglerna. Reglerna för likvidatiorisskyldighet bör enligt STUs mening ses över i enlighet med bidragsskattekommitténs förslag.

Det torde stå klart att det är angeläget att staten lämnar stöd med sådana regler att syftet med stödet uppnås. Atl elt bolag kan tvingas i likvidation på grund av uppburet statligt utvecklingsstöd måste därför förebyggas. STU anser därför att även projektinriklat slöd skall behandlas så atl vid bedömningen av om likvidaiionsplikl föreligger, förelaget äger bortse från skuld på grund av uppburet stöd från STU.

Sveriges advokatsamfund tar upp frågan om särbehandling av riskkapital som lämnas även av andra än staten. Samfundet anför:

Samfundet kan tillstyrka atl likvidalionsregeln i 13 kap. 2 § aktiebolagslagen ändras för alt möjliggöra stödformer med riskvilligt kapital men anser atl man i statens och näringslivets intresse samlidigt borde ta ställning till den rättsliga behandlingen av privat stöd med riskvilligt kapital.

En första fråga är om staten som föreslagils generellt skall avslå frän alt i likvidation och konkurs konkurrera med övriga opriorilerade borgenärer. Delta innebär en förändring i förhållande till vad som nu gäller beträffande vissa typer av statliga lån och bidrag och beträffande vissa av de i betänkandet redovisade villkorslånen (NCB, AB Bofors-Kilsta, där det ena villkorslånet

Prop. 1982/83:94 148

t. o. m. är prioriterat, och Svenska Rayon AB, där lånet visserligen salts efter skulderna i allmänhet men före ägarstödet).

Stöd med riskvilligt kapital lämnas ju även av andra än staten. Sålunda är del i första hand akfieägarna som brukar lämna stöd. Detta sker genom lån som eftersatts eller genom aktieägartillskott som stundom förenas med det villkoret alt när bolaget har utdelningsbar vinst, sådant aktieägarslöd skall återbetalas som en skuld. Vidare förekommer det att stora leverantörer eller stundom kanske kunder har intresse av att stödja etl annat bolag med riskvilligt kapital och villkorligt efterger del av kundfordran eller förskott.

Det finns då anledning överväga huruvida statens fordran skall generellt sättas efter alla andra fordringar. Detta synes i vart fall inte vara befogal i relation till stöd av likartad karaktär som lämnas av aktieägaren. (Jämför villkorslånet lill Svenska Rayon AB).

Företagsstöd från aktieägare och leverantörer med riskvilligt kapital som inte konkurrerar med borgenärernas fordringar förekommer i betydande omfattning särskilt inom industri och handelsförelag och i ullandsägda företag som inte kan stödjas med koncernbidrag. Därför finns del anledning atl överväga om inte en ändring i 13 kap. 2 § aktiebolagslagen borde omfatta också sådant slöd.

När förluster tärt på ett bolags egel kapital och stöd från akfieägare eller leverantörer för att undvika likvidation aktualiseras, försätts styrelse och företagsledning i etl svårl dilemma. Å ena sidan vill de inte ifrågasätta en "gynnares" ord, att erforderligt stöd skall lämnas, å andra sidan saknar de ett klart formellt stöd för alt begära en skriftlig bekräftelse härpå. Om 13 kap. 2 § aktiebolagslagen innehöll en klar bestämmelse om atl vid beräkningen av det egna kapitalets storlek hänsyn inte behövde tas till skriftligen utfäst slöd som i händelse av konkurs eller likvidation skall betalas först sedan övriga skulder till fullo betalts, skulle del innebära etl ökat tryck på aktieägaren atl sanera balansräkningen i de former lagen föreskriver.

Villkorliga aktieägartillskott lämnas också som regel på villkor mycket likartade dem som nu beskrivs i förslaget till nytt tredje stycke i 13 kap. 2 § aktiebolagslagen. Det är därför enligt samfundets mening svårl att se alt det finns något bärande skäl för olika behandling av dylikt slöd från statens respektive frän ägarens sida. Om även ägarens stöd kunde behandlas i samma paragraf kunde också samtidigt behandlas frågan om prioriteten mellan sådant stöd och statens stöd.

Norrlandsfonden ifrågasätter om den föreslagna ändringen är erforderlig. Fonden anför:

Det kan väl ifrågasättas, om en ändring av aktiebolagslagen är erforderlig på sätt som föreslagits för att beräkna del egna kapitalets storlek -kontrollera om likvidationsplikt föreligger. I promemorian behandlas lån med villkorlig äterbetalningsskyldighet. Åven om dessa lån redovisas såsom lån, är de dock icke en verklig skuld förrän bolagets resultat medger återbetalning eller att andra särskilda förhållanden som föranleder återbetalning har inträtt. I en tänkt likvidationspliklssituation är därför s. k. villkorslån icke ålerbetalningsplikliga och således icke heller skuld. En borgenär kan icke hos gäldenär få bättre villkor vid Ukvidationsplikt än förut.

Prop. 1982/83:94 149

Norrlandsfondens uttalande avser icke eventuella juridiska formella skäl för en ändring av ifrågavarande paragraf i aktiebolagslagen.

BFN, som avstyrker förslagel, anför:

Det är BFN:s uppfattning att villkoren för statlig stödverksamhet bör utformas på ett sådant sätt att gällande redovisningsprinciper och god redovisningssed kan tillämpas vid bokföringen av desamma. Mot bakgrund härav avstyrker nämnden av principiella skäl promemorians förslag fill komplettering av 13 kap. 2 § aktiebolagslagen, ABL.

Finner emellerfid departementet ändå det vara nödvändigt komplettera likvidationsbestämmelserna i ABL på sätt som föreslås i industridepartementets promemoria bör del enligl BFN:s mening klart framgå av motivuttalanden och lagtext att del är fråga om en specialregel som bara skall tillämpas i undanlagsfall och alt övriga borgenärer inte får bli lidande på grund av återbetalningar på villkorslån.

I den föreslagna lagtexten talas om "beroende av bolagels resultatutveckling". En positiv resultatutveckling innebär inte nödvändigtvis att ett bolag har råd med återbetalning; tidigare ekonomisk situation kan lägga hinder i vägen, om man vill alt bolaget skall överleva på sikt. Möjligheten till återbetalning bör med hänsyn lill övriga borgenärer snarare knytas fill "bolagets resultat" och måhända också begränsas till årets resultat (eller del därav) enligt särskild definition, t. ex. resultat före bokslutsdispositioner men efter skatt.

Uttrycket "eller liknande omständighet" är också oklart och kan inbjuda till icke önskvärda analogitolkningar i andra situationer och bör därför utgå.

Nämnden ser det som besvärande atl behöva belasta en allmängiltig lagtext med alltför detaljerade instruktioner vad avser en undantagsregel och vill därför föreslå alt departementet överväger en begränsad utbyggnad av lagtexten med hänvisning till god redovisningssed och i stället fylligare motivutlalanden.

Även Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund har principiella invändningar mot förslagel. Dessa remissinslanser anför:

I princip bör ändringar inle företas i civilrättslig lagsfiftning för atl möjliggöra för staten att lämna slöd till företag utan all likvidationsreglerna skall bli tillämpliga. Enligt vår mening borde i stället villkoren för den här aktuella stödgivningen utformas på så säll all gällande redovisningsmässiga principer kan åberopas och således ingen lagändring skulle behövas.

Vi är emellertid medvetna om, såsom också framhålls i promemorian, att hinder av olika skäl kan finnas atl i vissa fall formulera villkoren så att någon Ukvidationsskyldighet inte skulle uppträda. Med hänsyn härtill anser vi alt en ändring i aktiebolagslagen kan vara motiverad, eftersom annars syftet med stödåtgärderna skulle förfelas.

En ändring av laglexlen på föreslaget sätt innebär emellertid alt en i akliebolagsrätten bärande, viktig princip rörande skyddet för det egna kapitalel rubbas. Delta reser frågan vad som över huvud taget skall inräknas bland elt företags skulder och om det finns skäl alt någon viss skuld inte skall medtas vid en likvidationsberäkning. Del finns anledning atl i detta sammanhang peka pä det förhållandel atl vid kreditgivning med s. k. negativ klausul bland skulderna inte räknas in sådana skulder som är eflerställda.

Prop. 1982/83:94 150

dvs. vilka inle skall betalas förrän övriga borgenärer gottgjorts. Detta leder enligt vår mening till att det borde övervägas, om det finns anledning alt låta också annan kreditgivare än staten undvika Ukvidationsskyldighet hos låntagaren genom ett efterställningsvillkor. Enligt vår mening borde etl sådant vidare syfte med den ifrågavarande bestämmelsen självfallet vara atl de nu gällande reglerna för beräkning av det egna kapitalets storlek i samband med en likvidationsprövning bör kunna rubbas endasi i klart angivna undanlagsfall.

Om en bestämmelse av i promemorian föreslagen innebörd - trots de principiella invändningar som kan resas däremot - skall införas, år det angeläget att ytterligare precisera lagtexten. Det är således enligl vår uppfattning felaktigt att ange att återbetalningen lill slaten är beroende av bolagels resultatutveckling. Villkoret för fullgörandet av betalningsskyldigheten måste knytas lill att återbetalning endast fär ske ur tillgängligt fritt eget kapital. En hänvisning såsom föreslagils fill bolagets resultatutveckling eller liknande omständighet medför dessutom i sin oklarhet risk för atl undantagsbestämmelsen får en mer generell räckvidd än som torde ha avsetls.

Prop, 1982/83:94 151

Bilaga 6

Sammanställning av remissyttranden över bidragsskattekommitténs betänkande (Ds B 1982:8) Förslag till ändringar i reglerna om avsättning till internvinstkonto

1 Inledning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksskatteverket (RSV), allmänna ombudet för mellankommunala mål (AO), kammarrätterna i Stockholm och Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Väslernorrlands samt Göteborgs och Bohus län, bokföringsnämnden (BFN), Föreningen Auktoriserade revisorer FAR. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer. Kooperativa förbundet (KF), Svenska revisorsamfundel SRS, Sveriges industriförbund och Sveriges redovisningskonsulters förbund. Länsstyrelsen i Malmöhus län har till sitt yttrande fogal ett yttrande från Skånes handelskammare.

I följande sammanställning redovisas i ell första avsnitt remissyttrandena rörande en utvidgad avdragsrätt för avsättning lill internvinstkonto. Därefter redovisas remissinstansernas synpunkter på hur internvinsten skall beräknas.

1 del sista avsnittet tas vissa övriga frågor upp.

2 Utvidgad rätt till avdrag för avsättning till internvinstkonto

Kommittén föreslår atl reglerna orn avsättning till internvinstkonto skall bli tillämpliga även på varje försäljning från ett svenskt företag lill elt utländskt företag under förutsättning att båda tillhör en koncern med ett svenskt moderförelag. Del nuvarande kravet på atl säljaren måste vara moderföretag och köparen dotterföretag skall alltså enligt förslaget slopas.

Övervägande antalet remissinslanser är positiva lill den föreslagna utvidgningen. Länsstyrelsen i Stockholms län är emellertid av den uppfattningen att en generell utvidgning inte bör ske och föreslår i stället atl en möjlighet till dispens införs. Även AO ifrågasätter den föreslagna lagändringen.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Länsstyrelsen har i sitt yttrande över Volvos framställning till budgetdepartementel avstyrkt en utvidgning av tillämpningsområdet för reglerna om avsättning till internvinstkonto. Såväl principiella som kontrolltekniska betänkligheter har framförts.

Frågans behandling inom kommittén har, som länsstyrelsen ser det, inte tillfört något som kan motivera ett ändrat ställningstagande. Vad som hänt sedan länsstyrelsen förra gången hade alt yttra sig i frågan är egentligen bara

Prop. 1982/83:94 152

att samtliga kommittéer inom beskattningsområdet fåll tilläggsdirektiv atl redogöra för de kontrolltekniska konsekvenserna av lämnade förslag och redovisa underlag för bedömningar i delta avseende. De effekter som förslagen kan medföra i form av resursåtgång och kontrollmetoder skall belysas. Förslagen skall ta hänsyn lill de tillämpningsproblem som kan uppstå osv.

Det har alltså klargjorts att ändringar i skattelagsfiftningen inte får leda fill ökade fillämpnings- och kontrollsvårigheler. I vart fall skall belysas hur tillkommande arbetsuppgifter skall hanleras. Kommittén kan inte sägas ha efterkommit dessa direktiv utan nöjt sig med atl i allmänna ordalag hänvisa till de krav aktiebolagslagen uppställer på koncernredovisning och de åligganden revisorerna har att se till att gällande lagar efterlevs.

Kommittén tycks i sina resonemang ha haft enbart Volvo och andra börsnoterade företag för ögonen. Här är säkert i regel den interna kontrollen och därutöver revisorernas kontroll i regel tillräcklig. Emellertid finns alltid en mängd mindre nogräknade personer och förelag som på ett inte avsett sätt utnyttjar regler av det här slaget. Detta i förening med att del är uppenbara svårigheter att på ell tillfredsställande sätt kunna få tillgång lill och kontrollera utländska dotterbolags räkenskaper gör atl länsstyrelsen från kontrolllekniska utgångspunkter fortfarande ställer sig negativ lill förslaget. Länsstyrelsen vill passa på att hänvisa till vad Brottsförebyggande rådet redovisade om problem av det här slaget i PM 1980:3, "Utlandsbeskattning 1", och som ledde till förslaget om omvänd bevisbörda vid utlandstransaktioner. Länsstyrelsen tillstyrkte det förslaget och anser att motsvarande synsätt bör anläggas på den fråga del nu gäller. Man bör med andra ord vara försikfig med alt tillskapa ytterligare regler, som medför att förutsättning för kontroll är att materialet kan erhållas från utländska företag.

Vad gäller det berättigade i alt utvidga reserveringsrätten på sätt nu föreslagits kan länsstyrelsen hålla med om att en förändring i organisationen, som i Volvos fall, i och för sig inte skall behöva leda till försämringar i skattemässigt hänseende. Särskilt gäller det om koncernbolagen är helägda.

Sammanfattningsvis är länsstyrelsen av den uppfattningen atl en utvidgning av reglerna för generell tillämpning inle bör ske. Samtidigt har länsstyrelsen förståelse för att det för enstaka företag - som i Volvos fall - kan te sig obilligt och dessutom från handelspolitisk synpunkt olämpligt alt inte kunna göra en avsättning även i de situationer det nu är fråga om. Länsstyrelsen vill därför föreslå att en dispensmöjlighel öppnas för dessa fall.

AO:

Kornmilléns förslag har föranletls av en skrivelse lill Budgetdepartementel från AB Volvo om ändring av bestämmelserna om avdrag för avsättning till internvinstkonto. Anmodad atl avge yttrande över den skrivelsen avstyrkte jag - med hånvisning även till vad företagsskalleberedningen anfört i frågan - den begärda ändringen av säväl principiella som praktiska skäl. Kommittén har beträffande principfrågan inte tillfört analysen någol nytt utöver beredningens diskussion.

Som framfördes av företagsskatteberedningen är skälet till alt internvinsteliminering måste ske vid upprättande av koncernredovisning att förhindra

Prop, 1982/83:94 153

att utdelning från moderbolaget sker av orealiserade vinsler. Internvinst-elimineringen är således egentligen ingen angelägenhet för det enskilda förelaget.

Den egendomliga ställning avdragsrällen för internvinsl intar i det skatterätlsliga systemet framgår av att om reserveringen visar sig ha varit befogad - dvs. internvinsten kan inle realiseras vid en försäljning lill utomstående - skall reserven lösas upp och beskattning ske. Vidare har i praxis en företagen inlernvinstkonloavsätlning ansetts inskränka utrymmet för nedskrivning på fordran på det dotterbolag lill vilken internförsäljningen skelt (jfr kammarrättens i Stockholms dom den 28 mars 1979, mål nr 655-656-1977). Denna inställning i praxis går tillbaka på ell departements-chefsultalande i prop. 1964:40, s. 23. Sakligt selt finns ingen grund för en sådan koppling. Risken för förlust på en fordran har ju ingenting med ev. gjord internvinstreservering atl göra. Den försäljning som medfört intern-vinsten kan f. ö. ha skett mot kontant betalning.

Exemplen visar atl regeln inle har en logisk placering i etl inkomslskalle-system med de enskilda företagen i en koncern som skallesubjekt. Med hänsyn härtill vill jag ifrågasätta den föreslagna utvidgningen av regeln, även om jag har förståelse för argumentet att nuvarande begränsning till en viss koncernstruktur kan te sig godtycklig.

Vad beträffar de praktiska konsekvenserna vill jag eftertryckligt framhålla risken av ökning i antalet fall och kontrollsvårigheterna. Kommittén anger att det finns 3 696 koncerner och 864 utländska dotterföretag och drar därav slutsatsen all ökningen blir måttlig. Jag vill dock framhålla att i dessa koncerner ingår 17 374 företag, varav 7 593 verksamma. Det är till dessa sistnämnda grupper som avsättningsrätten utvidgas. I dessa grupper inryms inte bara stora förelag med välutvecklade rutiner för dokumentation av transaklionsunderlag och där internkontrollen säkerställs genom atl många personer är involverade i transakfionerna utan även små företag ulan sådana garantier mol otillbörligt utnyttjande av reglerna.

Själva granskningsproceduren och kontrollmöjligheterna kräver avsevärda och högt kvalificerade resurser om någon meningsfull granskning skall kunna göras. I det fåtal fall där avsättning prövals i skattedomslolarna har del krävts taxeringsrevision för att uppdaga felaktigheterna. Själva metoderna för beräkningen kan vara myckel komplicerade. Elt autentiskt exempel bifogas.' Granskning krävs också av redovisningen för det utländska koncernbolaget. De praktiska möjligheterna härtill torde trots förbättrade kontakter med utländska skattemyndigheter vara ytterst små.

Sammanfattning

Enligl regeringens direkfiv (1982:27) lill samtliga kommittéer och utredare inom skatteområdet bör förenklingar och effektiveringar av kontrollarbetet särskill beaktas. Kommitténs förslag leder fill atl elt ytterst svärkontrollerbart område utvidgas. Med hänsyn härtill och till atl förelagen genom lämplig omstrukturering av sina koncerner eller genom omläggning av faktureringsrutiner kan komma i åtnjutande av reserveringsrätten redan med nuvarande regler saml lill alt reserveringsrätten i de flesta fallen kan vara endasi av marginell betydelse vid sidan av lagernedskrivning m.m. ifrågasätter jag den föreslagna lagändringen. Härtill kommer att den principiella grunden för reserveringsrätten är diskutabel.

1 Har h.är utelämnats.

Prop. 1982/83:94 154

RSV:

RSV har vid två tidigare tillfällen yttrat sig i frågan om en utvidgad avdragsrätt för internvinstkonloavsättningar. Företagsskatteberedningen ansåg i sitt slutbetänkande att nägon utökning av den avdragsberälligade kretsen inle skulle ske. RSV anförde i sitt remissvar atl det från materiella utgångspunkter inle fanns några avgörande hinder mol alt låta även andra koncernföretag än moderföretaget omfattas av avdragsrätten. Samtidigl framhöll dock RSV att yllerligare kontrollresurser kunde komma atl krävas om avsättningarna blev mer utbredda. Därvid nämndes särskill alt även kontroll av det utländska bolagets räkenskaper kunde vara erforderlig. Administrativa skäl talade dock enligt RSV:s mening för beredningens förslag.

AB Volvo har därefter i en framställning till budgetdepartementel föreslagit att andra koncernföretag än moderbolag genom dispens skall kunna medges avdrag för avsättningar lill internvinstkonto. Remissyttrande över framställningen inhämtades bl. a. från RSV som ansåg atl de skäl som Volvo anfört för en utvidgad avdragsrätt var sakligt motiverade. RSV motsatte sig därför inte att dispensregeln infördes. I remissvaret erinrades dock om vad RSV tidigare anfört om kontrollaspekterna.

AB Volvos framställning var föranledd av en planerad organisationsförändring. Under senare år har flera större koncerner omorganiserats varvid både tillverkning och försäljning överförts till dotterbolag. Kvar i moderbolaget ligger därefter endast koncernledning och koncerngemensamma funktioner. Med nuvarande regler medges inte avdrag för avsättning lill internvinstkonto vid försäljning mellan systerbolag. Avdragsrällen är således beroende av hur koncernen organisatoriskt är uppbyggd.

De skäl som anförts mot en utvidgad avdragsrätt är att en ökning av kontrollproblemen kan befaras. Som påpekats i betänkandet blir dock den kontroll som taxeringsmyndigheterna har att utföra av i princip samma slag antingen del är ett moderbolag eller ett dotterbolag som skall kontrolleras. Kommittén anser atl den utbyggnad av de civilrättsliga reglerna för koncernredovisning som skett under senare år garanterar ett bättre uppgiftsunderlag än det som stod till buds under den tidigare aktiebolagslagens lid. Skyldighet att i årsredovisningen lämna koncernredovisning och förteckning över dotterbolag finns dock endast för moderbolag. Vid granskning av dotterbolags deklarationer vid den årliga taxeringen har taxeringsnämnderna således inle någon överblick över koncernen, vilket kan anföras som elt skäl mot den föreslagna utvidgningen av avdragsrällen. Del omfattande underlag som upprättas inom förelagen vid beräkning av internvinsl medför emellertid att det i praktiken endasi i undanlagsfall förekommer någon kontroll av avsättningarna vid deklarationsgranskningen. Kontrollen sker i stället vid taxeringsrevisioner.

Av rättviseskäl är del önskvärt atl även bolag i koncerner med annan organisation än den traditionella får möjlighet till avdrag för avsättning till internvinstkonto. RSV tillstyrker därför all den föreslagna utvidgningen av reglerna i punkt 15 av anvisningarna till 29 § kommunalskatlelagen genomförs. Därvid har beaktats att kontroUbehovet visserligen ökar kvantitativt men all kontrollproblemen inle torde bli av annan art än för närvarande.

Prop. 1982/83:94 155

Kammarrätten i Stockholm:

Det är angeläget att utformningen av skattereglerna inte i onödan motverkar en rationell organisation av svenska företag. Den nuvarande regleringen kan som AB Volvo har påtalat- onekligen verka i sådan riktning. Delta talar för atl en ändring sker i enlighet med vad kommittén har föreslagit.

Mot den föreslagna utvidgningen har ibland anförts att vinsten för ett säljande dotterföretags del är definitiv och att del därför skulle vara principiellt felaktigt att medge elt sådant företag rätt till avdrag för avsättning lill internvinstkonto. Det slår emellertid bäst i överensstämmelse med grundtankarna bakom koncernreglerna atl inte betrakta en koncernvinsi som definitiv förrän försäljning sker till utomstående. Kammarrätten ansluler sig alltså i denna del lill kommilténs uppfattning (bet. s. 43).

Allmänt sett är det önskvärt all skattelagstiftningen och de civilrättsliga bestämmelserna, särskilt när del gäller redovisning, i så slor utsträckning som möjligt stämmer överens. Della skulle tala för atl den aktuella reformen inte endast görs tillämplig i exportsammanhang utan även vid internförsäljning lill ett inhemskt dotter- eller syskonföretag. Därmed skulle man emellertid gå utöver syflel med 1964 års reform. Lika med kommittén (bet. s. 41) anser kammarrätten därför alt frågan om en sådan utvidgning inte bör las upp i förevarande sammanhang.

En förutsättning för en ändring i enlighet med förslaget bör vara att den varken underlättar skatteflykt eller kräver väsentligt ökade resurser för en effektiv kontroll. En reform torde visserligen medföra atl antalet fall då avsättning får ske ökar. I och med atl enligt förslaget uppgift om gjorda reserveringar till internvinstkonto skall lämnas i säljarbolagels deklaration samt att, i enlighet med gällande rätt, avsättningen skall återföras till beskattning påföljande år då en ny bedömning sker, föreligger emellertid enligl kammarrättens mening inte några egentliga risker i de aktuella hänseendena. I samma riktning verkar reglerna om koncernredovisning i 1975 års aktiebolagslag i förening med det förhållandet atl moderföretaget skall vara svenskt. Något skäl att från kontrollsynpunkt avvisa kommitténs förslag föreligger därför inte.

Om förslaget genomförs kommer det att innebära att den förmån som tillerkänns företag inom svenska koncerner inle kommer ullandsägda svenska dotterföretag till del. Det kan ifrågasättas om inte detta resultat rimmar mindre väl med de principer om lika behandling som har kommit lill uttryck i många dubbelbeskattningsavtal men det ligger i linje med den ståndpunkt som har intagits i svensk lagsiiftning i andra sammanhang och får därför godtas.

Kammarrätten i Göteborg:

Rätten lill avdrag för avsättning till internvinstkonto förutsätter redan enligt gällande rätt bl. a. att den skattskyldige förebringar tillföriitlig utredning om hur del utländska bolaget redovisat de lagerfillgångar internvinslen avser. Eftersom avsättningen dessutom skall återföras lill beskattning påföljande år kan den föreslagna utvidgningen inle anses medföra alt kravet pä kontrollmöjligheter mot skatteflykt åsidosätts även om en viss ökning av antalet avsättningar skulle ske. Ej heller kan förslaget befaras medföra ytterligare skatleprocesser eftersom skattefrågan endast innebär en förskjutning av beskattningen med ett år.

Prop, 1982/83:94 156

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att några bärande sakliga skäl inte kan anföras för att begränsa rätten till avdrag för avsättning till internvinstkonto till all gälla endasi försäljningar från elt moderföretag till ett utländskt dotterbolag. Svenskt koncernbolag med inhemskt moderföretag bör ha samma rätt lill avsättning vid försäljning till utländskt systerbolag. Atl bestämmelser om systerbolags rätt lill avsättning inte infördes i kommunalskattelagen redan år 1964, då reglerna om internvinstkonto genomfördes för moderföretag, synes ha berott på elt förbiseende (Jfr Maltsson, Svensk Skattetidning, år 1974, sid. 407). Det är befogal atl nu rätta misstaget i 1964 års lagstiftning.

BFN:

BFN finner atl kommilténs överväganden och förslag vad avser avsättning till internvinstkonto i allt väsentligt har sin utgångspunkt i gällande redovisningsregler och god redovisningssed såsom dessa kommer till uttryck i bokföringslagen och i associationsrätten.

BFN tillstyrker sålunda kommitténs förslag till ändring om avsättning till internvinstkonto.

Såsom framhälles i betänkandet förutsälter gällande regler att avsättningen till internvinstkonto gjorts i räkenskaperna. Nämnden vill i det sammanhanget peka på atl enligt god redovisningssed förändringar i avsättningen lill internvinstkonto las upp såsom bokslulsdisposition i resultaträkningen och den balanserade avsättningen såsom obeskattad reserv i balansräkningen.

Xf finner kommitténs förslag myckel välmotiverat och tillslyrker att det snarast läggs till grund för lagstiftning. Sveriges Industriförbund framhåller att de yrkanden som förbundet tidigare framfört i frågan i huvudsak tillgodoses genom utredningens förslag.

Länsstyrelserna i Västernorriands saml Göteborgs och Bohus län. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer, Svenska revisorsamfundel SRS och Föreningen Sveriges redovisningskonsulters förbund tillstyrker, som tidigare nämnts, den föreslagna utvidgningen.

3 Internvinstens beräkning

Kommittén berör i betänkandet två frågor som gäller beräkningen av internvinsiens storlek, nämligen dels hur det säljande bolagets anskaffningskostnad skall beräknas, dels betydelsen av atl det utländska dotterbolaget inte är helägt. Kommittén anser att kontoavsättningen liksom f. n. bör beräknas med utgångspunkt i varornas anskaffningskostnad och att minori-lelsposien i dotterföretaget inte behöver beaktas.

Flertalet remissinstanser har anslutit sig till eller avstått från alt kommen-lera kommilténs ställningstaganden beträffande internvinstens beräkning och förekomsten av minoriletsdelägare i dotterbolaget. Några remissinstanser har emellerfid haft en från kommittén avvikande uppfattning.

Prop, 1982/83:94 157

RSV:

I betänkandet berörs även två förslag angående beräkningen av intern-vinslens storlek. Det ena förslaget, som ursprungligen fanns i förelagsskat-leberedningens slutbetänkande, avser en ändring i anvisningstexien av ordet "anskaffningskostnad" fill "kostnad". Avsiklen med ändringen är att inte elt större belopp än den hos del säljande förelaget redovisade vinsten skall kunna reserveras.

Med anledning av detta förslag har kommittén anfört att även om de civilrättsliga reglerna om internvinsl utgör bakgrunden fill den skattemässiga rätten lill internvinstreservering föreligger inte någon direkt överensstämmelse mellan de civilrättsliga och skatterätlsliga reglerna. Med hänsyn härtill anser kommittén att del inte bör möta nägra särskilda betänkligheter alt behålla den nuvarande regeln där internvinslen beräknas med utgångspunkt från varornas anskaffningskostnad.

I anskaffningskostnaden för varor ingår enligt gängse företagsekonomisk terminologi inte exempelvis tull, frakt och övriga försäljningskostnader. Detta innebär att den i kommunalskatlelagen definierade internvinsten påverkas av om säljaren eller köparen påtar sig dessa kostnader, dvs. av valet av iransporlklausul. Om moderbolaget levererat varorna fritt dotterbolagets ort erhålles avdrag för avsättning till internvinstkonto för både vinst och försäljningskostnader. I själva verket medger reglerna avdrag även i fall när någon internvinst inte redovisas, t. ex. när priset sätts lill summan av anskaffnings- och försäljningskostnader. RSV anser inte alt avdrag skall ske vid taxeringen för mer än redovisad internvinst utan föreslår alt lagtexten ändras i enlighet med företagsskatleberedningens förslag.

Det andra förslagel, som lämnats av länsstyrelsen i Stockholms län vid remissbehandlingen av AB Volvos framställning, avser avdragels storlek när det utländska bolaget inte är helägt. När koncernredovisningar upprättas elimineras endast internvinsler motsvarande ägarandelen i koncernförelag. Vid laxeringen medges avdrag för hela internvinslen oavsett om dotterbolaget är helägl eller inle. Länsstyrelsen har föreslagit all avdraget skall proportioneras i förhållande lill ägarandelen.

När det gäller internvinstreservering för försäljningar till bolag som inte är helägda är del teoretiskt riktiga förfaringssättet att reservering sker endast i proportion till moderbolagets ägarandel, då övriga delägare i köparbolagel slår risken för resten av internvinsten. Om minoritetsintressen finns i flera led kan moderbolagels ägarandel i t. ex. dotlerdotterbolag avsevärt understiga 50 %. Nuvarande schablonregel är således i vissa fall anmärkningsvärt gynnsam. I betänkandet har anförts atl en ändring av reglerna på denna punkt skulle avsevärt komplicera den praktiska tillämpningen. 1 jämförelse med övriga beräkningar och avslämningar som erfordras vid inlernvinslav-sättningar är dock den räkneoperation, varigenom ägarandelen beräknas, förhållandevis enkel. RSV anser därför inle att de praktiska problemen hindrar att internvinstavsättningen beräknas med hänsynstagande till storleken av koncernens andel i förlustrisken för ej realiserad vinst.

AO:

Vad beträffar vinstberäkningen får jag anföra. Kommittén framhåller (s. 47) att de civilrättsliga och skatterätlsliga reglerna tillgodoser skilda syften. Därefter sägs att det i skattehänseende "inle är fråga om att fastställa storleken av en verklig vinst". Fråga skulle således vara om en allmän

Prop, 1982/83:94 158

skaltekreditskapande reserv för exportföretagen. Kornmilléns påstående är anmärkningsvärt sett mol bakgrund av företagsskatteberedningens omfattande överväganden om hur skatlekredilbildningen i förelagen skulle gå till och dess samtidigt framförda förslag att - närmast som ell förtydligande -ändra ordvalet i lagtexten. Att det från redovisningstekniska och civilrättsliga utgångspunkter är endast den "verkliga" vinsten (dvs. vinst efter bl. a. försäljningskostnader) vid försäljning till koncernbolag som skall elimineras i koncernredovisningen torde det inte råda någon diskussion om. Internvinsl som begrepp är "skillnaden mellan balansvärde och koncernsjälvkostnadspris på varulager för återförsäljning" (Hansen, Handbok i redovisning, Stockholm 1971, s. 432).

Alt hänsynstagande lill lägre ägande än 100 % skulle innebära en komplikation är ovedersägligt. Den är dock helt obetydlig i förhållande lill beräkningen av själva vinsten och kontrollen därav. Dessutom torde beräkningen ändå utföras av förelagen i samband med upprättandel av koncernbokslutet. Det bör framhållas att kommitténs förslag innebär att skillnaden mellan reserveringsräll och andel i internvinsl kan bli ännu större än i dag. Om både det svenska och det utländska dotterbolaget innehas till endast 51 % av det gemensamma moderbolaget kommer nämligen endast ca 26 % av internvinsten atl belöpa på koncernen. För alt förhindra reservav-sältning vid alltför utspädd ägargemenskap vill jag ifrågasätta om inle - i vart fall vid affärer mellan systerbolag - det gemensamma moderbolaget bör äga mera än 90 % av aktierna. Man skulle då ansluta till den gränsdragning som i beskattningshänseende gäller för vissa andra specialbestämmelser för företag som ingår i koncern. Över huvud taget måste det anses olämpligt att vid intäktsberäkningen använda elt så pass oprecist begrepp sorn koncern. Enligt såväl aktiebolagslagen sorn lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa förelag kan koncernförhållande faktiskt föreligga ulan gemensamhel i ägandet. Huvudregeln i dessa lagar tar för övrigt sikte på röstetalsdominans som är helt ovidkommande för beräkning av på koncernen belöpande andel av internvinst.

Om förslaget ändå leder till lagstiftning bör bestämrnelserna utformas så att de blir entydiga. Risk finns annars för att tillämpningen utvecklar sig mot en sådan snårighet som föranledde precisering av de tidigare så diffusa bestämmelserna om kommissionärsföretag (43 § 2 mom. kommunalskatlelagen). Det bör framgå att reserveringen skall avse den verkliga vinsten, dvs. samtliga kostnader skall i princip beaktas. 1 stället för mångtydiga begrepp som moderföretag, dotterföretag, koncern osv. bör anges vid vilken grad av gemensamhel i ägandet bestämmelserna får lillämpas. Vid lägre ägande än 90 % bör - om avsättning alls skall få ske - reduktion av internvinslen göras på samma sätt som vid upprättande av koncernredovisning.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Som förslagel är utformat sträcker sig dock avsältningsrälten längre än vad som är befogal. Länsstyrelsen påpekade redan i det förra yttrandet atl försäljning lill elt dotterbolag som ägs till endast 51 % ger full avdragsrätt trots atl vinstelimineringen enligt koncernreglerna förutsätter en proportionering. Vidare bör ånyo erinras om företagsskatteberedningens påpekande på sin lid alt "anskaffningskostnad" i stället för "kostnad" som beräkningsgrund ger möjlighet till för hög avsättning. Kommittén avfärdar konsekvenser av det slaget med alt det i skattehänseende - till skillnad från i civilrättsligt

Prop, 1982/83:94 159

hänseende - inte är fråga om atl fastställa storleken av en verklig vinst och atl det dessutom endast är fråga om ett tidsmässigt begränsat uppskov med beskattningen. Man godtar således all reglerna leder till konsolidering. Länsstyrelsen anser del principiellt felaktigt.

Vill man nå överensstämmelse med de civilrättsliga reglerna, vilket är grundtanken med reserveringsmöjligheten, borde det kravet ställas atl dotterbolaget skall vara helägt, eller, i enlighet med andra koncernregler på skatteområdet, ägt till 90 %.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

Länsstyrelsen anser, alt det är felaktigt alt moderföretaget skall få avdrag för hela internvinslen när dotterbolaget inle är helägl. Reserveringen bör endast få omfatta den del av vinsten som motsvarar moderföretagets andel i dotterbolagets aktiekapital. Den förlustrisk som kan anses ligga i den vid bokslutstillfället ännu inte realiserade vinsten på koncernförsäljningen drabbar moderföretaget oinskränkt endast om dotterbolaget är helägt. I annat fall fördelas förlustrisken mellan moderföretag och minoritetsägare i förhållande till aktieinnehaven. Äger elt moderförelag endasi 51 % av aktierna i det utländska dotterbolaget kan moderföretaget sålunda endast drabbas av någol mer än hälften av en förlust på försäljningen lill dotterbolaget. Vinsten är till 49 % definifiv redan del beskattningsår då internförsäljningen äger rum. Därför kan det inte anses riktigt att moderförelaget genom avsättning lill internvinstkonto skall erhålla uppskov med beskattningen av hela internvinslen tills lagertillgångarna försålts till köpare utanför koncernen.

Föreningen Sveriges Taxeringsrevisorer:

I fråga om delägda koncernbolag behöver enligt de civilrättsliga reglerna som internvinst i koncernresultaträkningen inte avräknas mer än vad som av denna vinst belöper på del aktuella bolaget. De skattemässiga reglerna torde dock medföra att avsättning till internvinstkonto får göras för hela internvinslen. Då så sker måste därför två delvis skilda underlag las fram för beräkning av internvinsten. Enligt föreningens mening måste det underlätta för såväl företagen och deras revisorer som skattemyndigheterna om samma underlag kan användas. Så synes lämpligast kunna åstadkommas genom att i kommunalskattelagen införs en begränsningsregel beträffande avsättning för internvinsl i icke helägda koncernbolag. Föreningen föreslär därför att i p. 15 av anvisningarna lill 29 § KL föreskrivs alt avsättningen inte får överstiga vad som i koncernresullaträkningen upptagits som internvinsl vid överlåtelsen av ifrågavarande lagertillgångar.

4 Övriga frågor

AO framhåller alt kommittén synes avse att avdragsrällen skall omfatta
endast del fall där två syslerförelag har etl gemensamt moderföretag i den
meningen att moderföretaget direkt är moderföretag åt syslerförelagen till
skillnad mot att moderföretaget endast indirekt, via etl eller flera andra
dotterföretag, är moderförelag lill det ena eller båda syslerförelagen. Om
endast det förstnämnda fallet avses föreslår AO att detta i förfallningstexten
uttryckes på följande sätt: " när företaget och det utländska förelaget är

Prop. 1982/83:94 160

dotterföretag till samma svenska företag." AO är vidare av kontrollskäl kritisk till att den föreslagna lagtexten möjliggör reserveringar vid affärer mellan två bolag som ägs av en och samma fysiska person.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uppger atl del vid taxeringsrevisioner hos stora bolag i länet i några fall upptäckts felaktigheter vid avsättningar fill internvinstkonton. Moderföretagen har förbisett atl beakta den dolda reserven i de utländska dotterbolagens varulager vid beräkning av avdragsgilla reserveringar lill internvinstkonton. För kontroll av avsättningarna är det sålunda, enligt länsstyrelsen, angeläget alt del utländska företagets årsredovisning finns tillgänglig hos del moder- eller dotterföretag, som yrkar avdrag för avsättning lill internvinstkonto, och all företagen på lämpligt sätt kan styrka befogenheten av yrkade avdrag. Länsstyrelsen föreslår vidare att det för rätt till avsättning lill internvinstkonto skall krävas alt moderföretaget och det utländska dotterbolaget har samma räkenskapsår:

Om bolagen har olika räkenskapsår skall lagernedskrivningen hos del utländska dotterbolaget - vilken nedskrivning skall reducera den avdragsgilla reserveringen hos moderföretaget - bedömas med hänsyn till förhållandena i det närmast föregående bokslutet. Länsstyrelsen menar, att förrätt till avdrag för avsättning till internvinstkonto bör kunna krävas att moderföretaget och det utländska dotterbolaget har samma räkenskapsår. I annat fall kan den dolda reserven i dotterbolagels varulager inle fastställas vid moderföretagels bokslutstillfälle och elt korrekt underlag för beräkning av reserveringen kan inte erhållas. Om bolagen har olika räkenskapsår skulle det kunna inträffa atl dotterbolaget inte har något osålt varulager vid utgången av moderbolagets räkenskapsår. Anledning alt göra reservering för internvinst skulle då saknas helt men likväl vara tillåtet enligt gällande rätt.

Kammarrätten i Göteborg anser alt den föreslagna lagtexten skulle vinna
på om inledningen till punkten 15 av anvisningarna till 29 § kommunalskatte
lagen (1928:370) ändrades i enlighet med följande: "Har moderbolag,
moderförening eller sådant moderföretag som avses i lagen (1980:1103) om
årsredovisning m. m. i vissa företag sålt lagertillgångar till "

Kommitténs förslag till ändring i taxeringslagen lämnas utan anmärkning av samfiiga remissinstanser utom KF, som anför:

Såsom kommittén konstaterat förutsätter gällande lagsfiftning att avsättningen till internvinstkonto gjorts i räkenskaperna, vilket får anses innebära krav på att den ifrågavarande posten kan särskiljas i redovisningen. Enligt KF:s uppfattning kan det vid sådant förhållande inte vara meningsfullt och till gagn för kontrollen atl samma post skall behöva redovisas i deklarationsblankett. Det kan inle finnas skäl att belasta deklarationsblanketterna med onödiga uppgifter.

vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp

32 §

1 mom.' Till intäkt av tjänst hänföras:

avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat, som

utgått för tjänsten;

pension och i den mån icke annat följer av vad nedan i 2 mom. stadgas Uvränta, som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring- dock, såvitt fråga är om sådan livränta till följd av personskada som icke avses i 2 mom., endast livränta eller del därav som avser ersättning för förlorad inkomst av skatteplikfig natur eller för förlorat underhåll- ävensom ersättning, som i annan form än livränta utgått på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst - dock icke ersättning, som avser sjukvärds- eller läkarekostnader -saml undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som i 31 § avses samt engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skatleplikfig inläkt enligt anvisningarna tiU 19 §,

Som intäkt av tjänst räknas jämväl

1 mom. Till i n t ä k t av tjänst hänföras:

avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat, som utgålt för tjänsten;

pension och i den mån icke annat följer av vad nedan i 2 mom. stadgas livränta, som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring - dock, såvill fråga är om sådan livränta till följd av personskada som icke avses i 2 mom., endast livränta eller del därav som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll- ävensom ersättning, som i annan form än livränta utgått på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst - dock icke ersättning, som avser sjukvårds- eller läkarekoslnader -saml undanlagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som i 31 § avses samt engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig inläkt enligl punkt 1 av anvisningarna fill 19 §. annat belopp än ovan sagts - såsom

vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.

Sådan ersättning på grund av kollekliv avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare och som bestämmes med hänsyn även till andra omständigheter än den försäkrades levnadsålder och anställningstid räknas endast delvis som inläkt av tjänst på sätt närmare angives i punkt 11 av anvisningarna. Motsvarande gäller i fråga om sådan avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten till arbetstagare. Även avgångsersättning som utbetalas till arbetstagare som omfattas av s. k. trygghetsavtal räknas endast delvis som inläkt av tjänst på det sätt som angives i punkt 11 av anvisningarna.

Har tjänsteinnehavare såsom löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, atl garanfibelopp för fasligheten skall enligt 47 § upptagas som skattepliktig inkomst för honom, skall dock inläkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fastighet.

Anvisningar

fill 19 f

(första - sjunde styckena)

Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnals fånge eller patient å hospital, m.m. dyl. är icke atl hänföra fill skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om fill föreningar influtna medlemsavgifter.

/. Socialhjälp, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge eller patient å hospital, m.m. dyl. är icke all hänföra fill skattepliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter.

Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur utgör skatteplikfig intäkt såvida icke annat följer av övriga beslämmelser i denna lag.

Om engångsbelopp, söm ulgår till följd av personskada, utgör ersätlning för framfida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skallskyldig två eller flera sådana engångsbelopp lill följd av samma per-

Nuvarande lydelse

sonskada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall fillsammans med vad som avräknats fidigare år- för samma personskada sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har faslslällis för det år under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår lill följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligl 32 § 1 mom., mol engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig inläkt enligl 32 § 1 inorn., mol engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mol engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.

Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersätiningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skatteplikfig inkomst, dock atl ersätiningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den lill den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning,

Föreslagen lydelse

sonskada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ell eller flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - i förekommande fall tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke överstiga femlon basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i del basbelopp, som har fastställts för det år under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning.

Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår lill följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom,, mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mol engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt.

Lön, som utgär från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersätlning från allmän försäkringskassa, är skatteplikfig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning alt betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersätiningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning,

Nuvarande lydelse

som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s.k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbeisskadeförsäkring, räknas till skatleplikfig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som ulgår enligt av regeringen eller av StatUg myndighet meddelade bestämmelser, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och flyttningsstöd enligl förordningen (1979:632) om regionalpoUliskt slöd utgör inte skattepliktig inläkt i följd varav avdrag inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka. Skatteplikt föreligger inle heller för bidrag som ulgår enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon.

(tionde - tolfte styckena)

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av flykfingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond till fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt till avdrag för

Föreslagen lydelse

som annorledes än i form av pension eller annan Uvränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s.k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger inle för bidrag från slal eller kommun, som ulgår enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade beslämmelser, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag Uk-slällda i den mån bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flytlningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och flyttningsstöd enligt förordningen (1979:632) om regionalpolifiskt stöd utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag inle medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att läcka. Skatteplikt föreligger inle heller för bidrag som ulgår enligt lagen (1960:603) om bidrag lill vissa handikappade ägare av motorfordon.

Omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig intäkt.

Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som ulgår i samband med arbetsplacering som utgör led i arbetsmarknadsstyrelsens omhändertagande av flyktingar.

Skatteplikt föreligger ej heller för bidrag, som stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond fill fullföljande av sitt ändamål utgiver för mottagarens utbildning.

Enligt 46 § 2 mom. första stycket 4) föreligger viss rätt till avdrag för

Nuvarande lydelse

bidrag lill barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras till skattepliktig inkomst.

(åttonde stycket)

Statsbidrag, som utgår tiU näringsidkare för hans näringsverksamhet, är icke skattepliktig inkomst, om bidraget använts för att bestrida kostnad för vilken rätt till avdrag icke föreligger vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för att bestrida sådan kostnad i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid laxeringen, utgör bidraget skattepliktig inläkt. Är den kostnad för vilken bidraget utgår avdragsgill vid laxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall upplagas som intäkt, får den skattskyldige i stället åtnjuta avdrag för kostnaden vid taxeringen för det år då bidraget upptages som intäkt. Yrkande härom skall göras i deklarationen avseende det beskattningsår dä yrkande om avdraget eljest enligt denna lag först skolat framställas. Återbetalas bidrag, som upptagits som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Har bidraget använts för atl anskaffa tillgång, för vilken anskaffningskostnaden får avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningskostnad anses endast så stor del av kostnaden som icke täckts av bidraget. Är bidraget större än del taxeringsmässiga restvärdet för fillgången, skall ett belopp molsva-

Föreslagen lydelse

bidrag lill barns underhåll. Sådant underhållsbidrag skall icke hänföras till skattepliktig inkomst.

2. Med statsbidrag avses statligt stöd utan ålerbelalningsskyldighet som tillfaller en näringsidkare för näringsverksamheten. Med statsbidrag avses också stöd som behöver betalas åter endast om näringsidkaren inle uppfyller de vUlkor som har uppställts eller inte följer de föreskrifter som har meddelats vid beviljandet av stödet

Ett statsbidrag är inle skattepliktig inkomst om det har använts för en utgift som inle är avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. / övrigt gäller vad nedan sägs i tredje-femte styckena.

Har bidraget använts för sådan ittgift i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är utgiften för vilken bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall las upp som intäkt, får den skatlskyldige i stället göra avdrag för utgiften vid taxeringen för det år då bidraget tas upp som intäkt. Yrkande om delta skatt göras i deklarationen/ör det beskattningsår då yrkande om avdraget annars enligt denna lag först skutte ha framställts. Återbetalas etl bidrag, som har tagits upp som intäkt, får den skatlskyldige göra avdrag för del återbetalade beloppet.

Har bidraget använts för alt anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses endast så stor del av utgiften som iiue liar läckts av bidraget. / fråga om andra markanläggningar än täckdiken, skogsvägar och sådana som anskaffats av nytljanderätlsha-

Nuvarande lydelse

rande skillnaden utgöra skattepliktig intäkt för mottagaren. Återbetalas statsbidrag, som påverkat beräkningen av anskaffningskostnaden i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med vad som återbetalats, dock med högsl det belopp varmed beräkningen påverkats. I den mån statsbidrag enligt vad nyss föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, får den skatlskyldige vid återbetalningen tiUgo-doföra sig avdrag för den del som sålunda utgjort skattepliktig intäkt. Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager), utgör bidraget skattepliktig , inläkt, men skall å andra sidan vid tillämpning av 41 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningskostnaden täckts av bidraget icke medräknas vid värdesätlningen av tillgångarna. Återbetalas statsbidrag, som använts för anskaffande av lagerlillgångar, får den skattskyldige göra avdrag för del återbetalade beloppet. Tillgångarnas anskaffningsvärde skall därvid anses ökat med det återbetalade beloppet. Vad som ovan sagts i delta stycke äger motsvarande tUlämpning för statsbidrag I form av amorteringsfritt lån (avskrivningslån). Omställnings-bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) och kontant arbetsmarknadsstöd utgör skattepliktig inläkt. (nionde stycket)

Slöd som staten lämnar tiU förelag i form av lån. för vilket återbelalningsskyldighelen är beroende av företagets framlida resultatutveckling eller annan Uknande omständighet, skaU inte anses som skattepliktig inkomst. Regeringen kan dock, om synnerliga skäl därtUl föreligga, på ansökan av företaget besluta att lånebeloppet skall anses utgöra skattepliktig intäkt i förelagets näringsverksamhet. I beslutet skall anges om lånet i sin

Förestagen lydelse

vare skatt dock såsom anskaffningsvärde anses den verktiga utgiften för anläggningen minskad med fyra tredjedelar av bidraget. År bidraget större än det skattemässiga restvärdet för tillgången utgör skillnaden skattepliktig mtäkt. Återbetalas e» statsbidrag, som /mr påverkal beräkningen av anskaffningsvärdet i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med vad som har återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen har påverkats. I den mån elt statsbidrag enligt vad nyss har föreskrivits utgjort skattepliktig inläkt, får den skatlskyldige vid återbetalningen göra avdrag för den del som sålunda har utgjort skattepliktig intäkt.

Har bidraget använts för alt anskaffa tillgångar avsedda för omsältning eller förbrukning (lager) skall vid tillämpning av 41 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningsvärdet har täckts av bidraget inle medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas ett statsbidrag, som har använts för anskaffande av lagertillgångar, skall tillgångarnas anskaffningsvärde anses ha ökat med det återbetalade beloppet.

Skall ett statsbidrag, som har uppburits ett visst beskattningsår, användas för avsett ändamål först etl senare beskattningsår skall på yrkande av den skattskyldige tUlämpningen av bestämmelsema I tredje-femte styckena uppskjulas till taxeringen för det senare beskattningsåret.

Efterges ålerbetalningsskyldigheten helt eller delvis för stadigt slöd med vUlkorlig återbetalningsskyldighel sotti inle utgör statsbidrag gäller.

Nuvarande lydelse

helhet skall utgöra skattepUktig intäkt under del beskattningsår då lånet ställes till företagets förfogande eller om utbetalat lånebelopp skall utgöra skallepUklig intäkt under beskattningsår till vUkel utbetalningen är hänförUg. Återbetalas lån, som i enlighet med beslittet upptagits såsom skattepliktig intäkt, får företagel göra avdrag för det återbetalade beloppet.

Föreslagen lydelse

såvida stödet har lämnats liU en näringsidkare för dennes näringsverksamhet, följande. Det eftergivna beloppet skatt inte utgöra skattepliktig inkomst om stödet har använts för en utgift som inte varu avdragsgiU vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har stödet däremot använts för en utgift som vartt avdragsgill antingen direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag skall det eftergivna beloppet utgöra skallepUklig intäkt. Har stödet använts för att anskaffa en tUlgång, för vilken anskaffningsvärdet dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, får den skatlskyldige vid taxeringen för det år då det eftergivna beloppet skall las upp som intäkt, utöver ordinarie avskrivning, göra etl extra värdeminskningsavdrag motsvarande det eftergivna beloppet. Detta avdrag får dock inte överstiga tillgångens skattemässiga restvärde. Kan den skattskyldige inte visa vad ett visst skuldbelopp har använts till, skall del anses ha använts till direkt avdragsgilla kostnader.

Bestämmelserna i första - sjunde styckena skall gälla även i fråga om stöd till en näringsidkare för näringsverksamheten som lämnas av kommimer, skattskyldiga som avses i 53 § 1 mom. första stycket d) och allmänningsskogar enligl lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Prop. 1982/83:94 168

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då anläggningen anskaffades.

Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs för att marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning eller rivning av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten. Till markanläggning hänförs också körplan, parkeringsplats e.d., täckdike, öppet dike, invall-nings- och vattenavledningsföretag, mark- eller skogsväg eller brunn. Till anskaffningsvärdet för markanläggning hänförs även värdet av en markanläggning som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 § utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. I anskaffningsvärdet får inräknas utgifter för iståndsättande och omläggning av elt förul anlagt täckdike. I täckdike inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till ett täckdike.

Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är avsedda atl
användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier i driften (markinventarier). I enlighet härmed hänförs
till markinvenlarier exempelvis sådan anordning som gödselbassäng som är
belägen utanför djurstall, urinbrunn eller liknande anordning eller ledning
för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller annat. Till markinventarier
hänförs också stängsel och annan jämförlig avspärrningsanordning. Anskaff
ningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl den på fastigheten
bedrivna verksamheten som en byggnads allmänna användning fördelas
mellan markinvenlarier och byggnaden i förhållande lill hur stor del av
ledningen som tjänar den på fastigheten bedrivna verksamheten respektive
byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras
till markinvenlarier om utgifterna för ledningen till minsl tre fjärdedelar kan
anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verksamheten. Om
utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens
allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.
I fråga om markinventarier lillämpas de föreskrifter som enligt punkt 5
gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.
Har en investeringsfond e.d. eller Har en investeringsfond e.d. eller

statsbidrag tagits i anspråk för statsbidrag tagils i anspråk för
anskaffning av en markanläggning anskaffning av andra markantägg-
skall som anskaffningsvärde för ningar än täckdiken, skogsvägar eller
markanläggningen anses den verkli- sådana som anskaffats av nytijande-
ga utgiften för markanläggningen rättshavare skall som anskaffnings-
minskad med fyra tredjedelar av det värde för markanläggningen anses
ianspråktagna beloppet. den verkliga utgiften för markan-

läggningen minskad med fyra tredjedelar av del ianspråktagna beloppet. Avser anskaffningen ett täckdike, en skogsväg eller har anläggningen anskaffats av en nyltjanderältshavare, skall som anskaffningsvärde anses den verkliga utgiften för anläggningen minskad med det ianspråktagna beloppet.

Övergår en fastighet fill en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne

till 29 §

15."* Har bolag eller förening sålt lagertillgångar lill utländskt dotterbolag för vidare försäljning i obearbetat eller bearbetat skick å utländsk marknad och kvarligga sådana tillgångar osålda hos dotterbolaget vid utgången av beskattningsåret för moderföretaget, må avdrag åtnjutas för (' räkenskaperna gjord avsättning lill internvinstkonto. Avdraget tnå icke överstiga skillnaden mellan, ä ena sidan, det vid försäljningen t'iU dotterbolaget tillämpade priset för kvarliggande lagerlillgångar, i förekommande fall minskat med belopp, varmed värdet av dessa nedsatts hos. dotterhotaget, samt, å andra sidan, moderföretagets anskaffningskostnad för samma tillgångar. Har avdrag ålnjutiis för avsättning till internvinstkonto, skaU avsättningen återföras lill beskattning nästföljande beskattningsår; vid delta års utgång skatt frågan om avdrag för fömyad avsättning prövas med hänsyn lilt då rådande förhållanden.

Vad ovan sägs skall äga motsvarande tUlämpning beträffande enskild rörelseidkare, somförsåU lagerlillgångar till av honom ägt utländskt bolag.

15. Har ell svenskt moderföretag sålt lagertillgångar till elt utländskt dotterföretag för vidare försäljning i obearbetat eller bearbetat skick på utländsk marknad och kvarligger sådana tillgångar osålda hos dotter-förelaget vid utgången av beskattningsåret för moderföretaget, medges avdrag för avsättning till internvinstkonto. Sådant avdrag medges även när ett svenskt dotterföretag, som ingår i en koncern med elt svenskt moderföretag. såU lagerlillgångar lilt ett utländskt förelag inom koncernen. Avdraget får inte överstiga skillnaden mellan å ena sidan del vid försäljningen tilllämpade priset för kvarliggande lagerlillgångar, i förekommande fall minskal med belopp varmed värdet av dessa nedsatts hos del utländska företaget, samt å andra sidan säljarförelagets utgifter för samma tillgångar.

Avdraget får inte överstiga den avsättning titt internvinstkonto som säljarföretaget gjort i sina räkenskaper och inte heller den dd av intern-vinsten eldigt koncernredovisningen som belöper på avsättningen i frå-ga-

Som moderföretag räknas moderbolag, moderförening eller sådant moderföretag som avses i tagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa förelag.

Avdrag för avsättning lill internvinstkonto skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår.

fill 36 §

1. Vid beräkning av realisationsvinst upplages såsom intäkt vad som erhållits för den avyttrade egendomen med avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader. Avdrag får - med iakttagande dock av de särskilda föreskrifter som gälla enligt punkt 2 nedan - ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet), således för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision, stämpelskatt o.d. (ingångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbättring av egendomen (förbättringskostnad) m.m. Vidare får vid vinstberäkningen den skatlskyldige åtnjuta avdrag för under beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader och räntor, därest dessa ej böra hänföras till annan förvärvskälla.

1. Vid beräkning av realisationsvinst skall såsom inläkt tas upp vad som erhållits för den avyttrade egendomen med avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader. Avdrag får - med iakttagande dock av de särskilda föreskrifter som gäller enligl punkterna 2 a-2 c nedan -ske för alla omkostnader för egendomen (omkoslnadsbeloppet), således för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision, stämpelskalt o.d. (ingångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbättring av egendomen (förbättringskostnad) m.m. / omkostnadsbeloppet får inte inräknas kostnader för vilka erhållits bidrag från staten eller kommuner eller stöd som avses i punkt 2 första eller åttonde stycket av anvisningarna ldl 19 §.

Vid vinstberäkningen får den skatlskyldige göra avdrag för förvaltningskostnader och räntor under beskattningsåret, om dessa inte bör hänföras till annan förvärvskälla.

Prop, 1982/83:94 171

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs atl 5 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5f Skuld, som löper med ränta och icke är atl hänföra lill rörelse, skall upplagas lill sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen men ej förfallen ränta.

Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, även som av kapitalvärdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet all fill annan utgiva undanlagsförmåner, pension, annan livränta eller därmed jämförlig avgift,, skall vad i 4 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av fordran eller av ränta, avkomst, förmån eller annan rätfighet äga motsvarande tillämpning.

Borgensförbindelse, för vilken be- Borgensförbindelse, för vilken be-

talningsskyldighet ännu ej inträtt, så talningsskyldighet ännu ej inträtt, så
ock annan villkorlig skuld får ej ock annan villkorlig skuld får ej
avdragas vid beräkningen, liksom ej avdragas vid beräkningen, liksom ej
heller vid beskattningsårets utgång heller vid beskattningsårels utgång
oreglerade hushållsskulder och där- oreglerade hushållsskulder och där
med jämförliga skulder. Avdrag med jämförliga skulder. Avdrag
medgives för värdet av sådan garan- medgives dock dels för värdet av
fiavsättning för vilken avdrag medgi- sådan garanliavsättning för vilken
ves vid inkomsttaxeringen. avdrag medgives vid inkomsttaxe-

ringen, dels för skuld avseende sådant villkorligt stöd som avses i punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna tiU 19 § kommunalskattelagen (1928:370).

Avdrag medges inte för skuld som avser kapital som nedlagts i fastighet, som enligt 3 § 2 mom. j) inte skall upptas som tillgång vid förmögenhelsbe-räkningen.

Under avdragsgilla skulder inbegripas även oguldna skatter av nedannämnda slag, nämligen dels debiterad preliminär skall, som påförts den skattskyldige för året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller för något föregående år, dels slutlig skatt, som påförts den skattskyldige på grund av taxering under förstnämnda år eller under något föregående år, dels ock tillkommande skatt, vara den skattskyldige erhållit debetsedel under förstnämnda år eller tidigare. Vidare inbegripas ålerbelalningspliktiga studiemedel enligl studieslödslagen (1973:349).

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 april 1983 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859. 2 Senaste lydelse 1980:959.

Prop. 1982/83:94 172

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag

vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs atl 3 § lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

3§
Basunderlaget beräknas fill två Basunderlaget beräknas till två

och en halv gånger lönekostnaderna och en halv gånger lönekostnaderna enligt andra stycket ökat med vad enligt andra stycket ökat med vad den skatlskyldige för beskattnings- den skallskyldige för beskattningsåret har lämnat i bidrag för forsk- året har lämnat i bidrag för forsknings- och utvecklingsarbete och nings- och utvecklingsarbete och med kostnader för förvärv av resul- med kostnader för förvärv av resultat av sådant arbete. Summan tat av sådant arbete. Summan minskas med vad den skatlskyldige minskas med vad den skatlskyldige för beskattningsåret har erhållit i för beskattningsåret har erhållit i bidrag för forsknings- och ulveck- bidrag för forsknings- och utvecklingsarbete och med intäkter på lingsarbele och med intäkter på grund av avyttring eller upplåtelse av grund av avyttring eller upplåtelse av resultat av sådant arbete. Ettstaisbi- resultat av sådant arbete. drag skaU dock inte beaktas om den skaltskytdige - med hänsyn till resultatet av det arbete som bidraget har utgått för eller annan liknande omständighet - kan bli skyldig att betala tillbaka bidraget eller på annat sätt utge vederlag för detta.

Beräkningen av lönekostnaderna enligt första stycket skall grundas pä vad den skatlskyldige för beskattningsåret har erlagt i kontant lön till anställda som under minst en fjärdedel av sin arbetstid har ulfört forsknings- och utvecklingsarbete. I lönekostnaderna får räknas in endast vad som hänför sig fill forsknings- och utvecklingsarbete.

Bidrag och kostnader för forsknings- och utveckUngsarbete i utlandet, som sammanlagt överstiger 500 000 kronor, får inräknas i basunderlaget endast om riksskatteverket medger det. Riksskatteverkets beslut i sådan fråga får överklagas hos regeringen genom besvär.

Ökningsunderlagel beräknas till ökningen för beskattningsåret av den skatlskyldiges basunderlag i förhållande lill motsvarande underlag under närmast föregående beskattningsår. Omfaltar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader skall basunderlagel jämkas med hänsyn till delta.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1983 och tillämpas första gången vid 1985 års laxering.

1 Lagen omtryckt 1981:1315. Senaste lydelse av lagens rubrik 1980:955.

Prop, 1982/83:94 13

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 1 § lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 1 §

1.' Inkomst skall enligt denna lag anses hänföriig lill visst beskattningsår, om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år.

För all en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, atl inkomsten hänför sig fill minst två beskattningsår.

Engångsbelopp, som uppbäres så- Engångsbelopp, som uppbäres så-

som ersättning för årlig pension, som ersättning för årlig pension,
skall i allmänhet anses hänföra sig till skall i allmänhet anses hänföra sig lill
fio år. Engångsbelopp, som beskal- tio år. Engångsbelopp, som beskat
tas med tillämpning av bestämmel- tas med tillämpning av bestämmel
serna i fjärde stycket av anvisningar- serna i punkt 1 fjärde stycket av
na till 19 § kommunalskatlelagen anvisningarna till 19 § kommunal-
(1928:370), skall icke anses såsom skaltelagen (1928:370) skall icke
ackumulerad inkomst. anses såsom ackumulerad inkomst.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 5 mom., skall anses hänföra sig lill del antal är den skattskyldiga innehaft den avyttrade egendomen. Realisationsvinst vid avyttring av fastighet fär dock inte fördelas på mer än fyra år i andra fall än då vinsten har uppkommit vid sådan avyttring som avses i 2 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst eller då vinsten till mer än hälften utgörs av återvunna avdrag för värdeminskning av den avyttrade fasfigheten.

Intäkt av skogsbruk skall anses hänförlig lill det antal år som motsvarar förhållandet mellan intäkten, minskad med vederbörliga avdrag, och värdet av ett års skogstillväxt ä fastigheten.

Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 2 mom. vid 5) - 7) samt i 3 § 4 mom. vid 2), 5) och 6), skall anses hänföra sig till det antal år den skatlskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen. Ackumulerad inkomst, som avses i 3 § 3 mom. vid 2) och 3), skall anses hänföra sig fill del antal år den skatlskyldige innehaft fastigheten. Har skatlskyldig åtnjutit ackumulerad inkomst som nu sagts i egenskap av delägare i handels- eller kommanditbolag, skall inkomsten anses hänförlig till den fid han varit delägare i bolaget. Inkomsten skall dock anses hänförlig till kortare tid än den skattskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen eller innehaft fastigheten eller varit delägare i bolaget, därest han så yrkar och företer utredning om del antal år vartill inkomsten hänför sig, eller om det eljest framstår såsom uppenbart att inkomsten hänför sig till kortare tid.

Senaste lydelse 1981:297.

Prop, 1982/83:94 174

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har jordbruk eller rörelse, som bedrivits av den ena av två makar, övertagits av den andra maken, skall denne, om han så yrkar, anses hava bedrivit jordbruket eller rörelsen jämväl under den förstnämnda makens innehav av förvärvskällan, under förutsättning atl makarna då voro laxerade med tillämpning av 11 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt eller, därest andra maken haft inkomst, skulle hava taxerats med tillämpning av nämnda bestämmelse. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning när andel i handels- eller kommanditbolag, som ägts av den ena av två makar, övertagils av den andra maken samt när jordbruk, rörelse eller andel i bolag i samband med den ena makens död övertagils av den andra maken, och denne var ensam dödsbodelägare. Inkomst, som enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskatlelagen (1928:370) taxeras hos make, skall icke till någon del anses utgöra ackumulerad inkomst.

Vad i nästföregående stycke stadgas om makar skall i tillämpliga delar gälla även andra skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna bestämmelse.

Vid skatteberäkning enligt 1 § skall den avlidne och dödsboet anses som en och samma skatlskyldig.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1983.

Prop, 1982/83:94 175

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag

för inventarieanskafl'ning

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1980:953) om särskill invesleringsavdrag för invenlarieanskaffning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§' Särskilt investeringsavdrag medges inte för följande inventarier, nämligen

1) inventarier med en beräknad varakfighetsfid av högsl tre år,

2) begagnade inventarier,

3) sådana motordrivna fordon och släpfordon som avses i väglrafikkungö-relsen (1972:603),

4) fartyg, luftfartyg och järnvägsvagnar samt containrar och liknande anordningar för befordran av gods,

5) föremål avsedda för utsmyckning,

6) inventarier för vilka anskaffningsvärdet under beskattningsåret inte har uppgått till sammanlagt minst 10 000 kronor.

Bestämmelserna i första stycket 3) gäller inle släpvagn som dras av traktor eller motorredskap och som används endasi på sätt som anges i vägtrafik-skattelagen (1973:601) i fråga om traktor klass II.

För inventarier, som har förvärvats från någon med vilken förvärvaren är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, medges särskilt invesleringsavdrag endast om inventarierna har tillverkats av säljaren och tillverkningen har påbörjats efter den 31 oktober 1980.

Särskilt investeringsavdrag beräk-      Särskilt investeringsavdrag beräk
nas inte för sådan del av anskaff- nas inte för sådan del av anskaff
ningsvärdet av inventarier för vilken   ningsvärdet av inventarier för vilken
utgått statsbidrag som avses i åttonde          utgått stöd som avses i punkt 2 första
stycket av anvisningarna till 19 §   eller åttonde stycket av anvisningar-
kommunalskattelagen (1928:370).      na till 19 § kommunalskattelagen
Särskilt investeringsavdrag beräknas (1928:370). Särskill invesleringsav-
inte heller för sådan del av anskaff-    drag beräknas inte heller för sådan
ningsvärdet för vilken vinstfond del av anskaffningsvärdet för vilken
enligt lagen (1980:456) som insätt-    vinstfond enligl lagen (1980:456) om
ning på tillfälligt vinstkonto eller    insättning på tillfälligt vinslkonto
investeringsfond enligt lagen     eller investeringsfond enligl lagen
(1979:609) om allmän investerings-    (1979:609) om allmän investerings
fond eller motsvarande äldre förfall-    fond eller motsvarande äldraförfatt
ning har lagils i anspråk.            ning har tagits i anspråk.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1983 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering.

'Senaste lydelse 1981:304.

Prop, 1982/83:94 176

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag

för byggnadsarbeten m, m.

Härigenom föreskrivs atl 4 § lagen (1980:954) om särskill invesleringsavdrag för byggnadsarbeten m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

4§ Särskilt invesleringsavdrag medges inte för utgifter lill den del de avser

1) lokaler avsedda för bostadsändamål,

2) bensinstationer, parkeringshus eller parkeringsanläggningar,

3) butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller reslauranglokaler,

4) samlingslokaler eller nöjeslokaler,

5) sporthallar eller andra idrottsanläggningar.

Avdrag medges endast om det belopp som skall ligga till grund för beräkningen av avdraget för etl och samma arbete har uppgått till minst 10 000 kronor.

Särskilt investeringsavdrag beräk- Särskilt investeringsavdrag beräk-

nas inte för sådan del av utgifterna nas inte för sådan del av utgifterna
för vilken utgått statsbidrag som för vilken utgått stöd som avses i
avses i åttonde stycket av anvisning- punkt2 första eller åttonde stycket av
arna lill 19 § kommunalskattelagen anvisningarna till 19 § kommunal-
(1928:370). Särskill investeringsav- skaltelagen (1928:370). Sårskilt in
drag beräknas inte heller för sådan vesteringsavdrag beräknas inte hel
del av utgifterna för vilken vinstfond ler för sådan del av utgifterna för
enligl lagen (1980:456) om insätt- vilken vinstfond enligt lagen

ning på tillfälligt vinstkonto eller (1980:456) om insättning på tillfälligt
investeringsfond enligt lagen vinstkonto eller investeringsfond en-

(1979:609) om allmän investerings- ligt lagen (1979:609) om allmän
fond eller motsvarande äldre för- investeringsfond eller motsvarande
fattning har tagits i anspråk. älde författning har tagits i an-

språk.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1983 och lillämpas första gängen vid 1985 års taxering.

Prop. 1982/83:94 177

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:1099) om särskilt investeringsavdrag

vid redovisningen av mervärdeskatt

Härigenom förskrivs att 2 § lagen (1981:1099) om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Avdrag medges vid anskaffning av döda inventarier avsedda för stadigvarande bruk i verksamheten.

Med inventarier förstås tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de beslämmelser som gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Som inventarier anses dock inle nytligheler som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) och inte heller tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna till 29 § nämnda lag.

Avdrag medges inte för sådan del Avdrag medges inte för sådan del

av anskaffningsvärdet av inventarier av anskaffningsvärdet av inventarier
för vilken utgår statsbidrag som för vilken ulgår stöd som avses i
avses i åttonde stycket av anvisning- piw/:r2/ö«rfle//er åttonde stycket av
arna till 19 § kommunalskattelagen. anvisningarna till 19 § kommunal-
Avdrag megdes inle heller för sådan skattelagen. Avdrag medges inte
del av anskaffningsvärdet för vilken heller för sådan del av anskaffnings-
investeringsfond enligl lagen vårdel för vilken investeringsfond
(1979:609) om allrnän investerings- enligt lagen (1979:609) om allmän
fondeller motsvarande äldre förfall- investeringsfond eller motsvarande
ning tas i anspråk. äldre författning tas i anspråk.

Anskaffas inventarier av kommissionärsföretag sorn avses i 43 § 2 mom. kommunalskattelagen tillkommer - såvida rörelseinkomsten redovisas hos kommitlentförelag - avdraget sistnämnda företag oaktat inventarierna ägs av kommissionärsföretaget.

I fråga om inventarier som hyrs ut av aktiebolag som avses i lagen (1980:2) om finansbolag under en period av minsl tre år för att enligl särskilt avtal användas av hyreslagare (finansiell leasing) tillkommer avdraget hyreslaga-ren oaktat inventarierna ägs av finansbolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1983.

12 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop, 1982/83:94 178

8 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs alt 26 § saml 37 § 1 och 5 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §- Om inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskallelagen (1928:370) eller rörelse redovisas enligt bokföringsmässiga grunder med räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1) uppgift om storleken av omsättningen.

2) uppgifter huru värdesätlningen å lager samt fordringar skett,

3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinslresultatet justerats lill överensstämmelse med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna,

4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar lill pensions- eller andra personalstiftelser eller till fonder eller sfiftelser av annat slag,

6) uppgift om vad den skatlskyldige i varor, penningar eller annat uttagit ur näringsverksamheten eller annorledes använt för bestridande av levnadskostnader eller eljest för utgifter, som icke äro hänförliga till omkostnader i verksamheten, så ock om andra förmåner som den skatlskyldige åtnjutit av fastigheten eller rörelsen,

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom resekostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits till anställda och upptagits ä kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock all, därest lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften efter medgivande av skattechefen i del län, där den skatlskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt, mä lämnas först efter anmaning,

8) uppgift om kostnader för reklam, som riktar sig till bestämda personer och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde.

9) uppgift om verkställda ned- 9) uppgift om konlrakisnedskriv-skrivningar av vårdel å rättigheter till ning och koniraktsavskrivning, leverans av omsättningstUlgångar

saml maskiner och andra inventarier, sattu

10) uppgifter rörande i räkenska- 10) uppgifter rörande i räkenska
perna gjorda avsättningar för framti- perna gjorda avsättningar för framti
da garantiutgifter. da garantiutgifler, samt

11) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avsättningar lill internvinstkonto och den del av internvinslen enligt koncernredovisningen som belöper på avsättningarna i fråga-1 Lagen omtryckt 1971:.'!99. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. - Senaste lydelse 1978:943.

Redovisas inkomst av jordbruksfasfighet, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskatlelagen eller rörelse enligl bokföringsmässiga grunder men utan räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall beträffande innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla även vad ovan sägs.

Vad i denna paragraf stadgas skall av livförsäkringsanstalt, såvill angår försäkringsrörelse, iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om huru värdesättningen å lager samt fordringar skett; härutöver skall iakttagas vad i 27 § sägs om skyldighet att lämna där avsedda uppgifter.

Nuvarande lydelse 37 §

/ mom.- Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år ulan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskytdig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skaU

avse avse

Föreslagen Ivdelse 37 § ' 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och registrering av preliminär A-skall, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Prop, 1982/83:94 181

9 Förslag till

Lag om upphävande av förordningen (1961:528) om skattefrihet för bidrag från norrlandsfonden, m. m.

Härigenom föreskrivs att förordningen (1961:528) om skattefrihet för bidrag från norrlandsfonden, m. m. skall upphöra atl gälla den 1 april 1983. Den upphävda lagen gäller dock alltjämt i fråga om bidrag eller lån som har beslutals före ikraftträdandet.

10 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 2§ akfiebolagslagen (1975:1385)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.

2§

Del åligger styrelsen att ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning så snart det finns skäl att anla alt bolagets eget kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet. Visar balansräkningen all så är fallet, skall styrelsen snarast möjligt lill bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvidation. Godkänns ej på ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår balansräkning avseende ställningen vid fiden för stämman som utvisar atl det egna kapitalet uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen, om ej bolagsstämman beslutar atl bolaget skall träda i likvidation, hos rätten ansöka atl bolaget försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare.

Göres ansökan enligt första stycket, förordnar rätten att bolaget skall träda i likvidafion, om ej under ärendets handläggning i tingsrätten styrkes att balansräkning ulvisande att bolagets egel kapital uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Vid beräkningen av det egna kapi- Vid beräkningen av det egna kapi-

talels storiek lillägges inom linjen en talets storlek skall inom Unjen tilläg-
post utvisande den ökning av fill- gas en post utvisande den ökning av
gångarnas sammanlagda värde som fillgångarnas sammanlagda värde
skulle följa, om de redovisades till som skulle följa, om de redovisades
försäljningsvärdet med avdrag för lill försäljningsvärdet med avdrag
försäljningskostnaderna. Beträffan- för försäljningskostnaderna. Beträf-
de sådana anläggningstillgångar, fande sådana anläggningstillgångar
som undergår fortlöpande värde- som undergår fortlöpande värde
minskning, gäller dock att de uppta- minskning gäller dock all de tas upp
ges till anskaffningsvärdet minskal fill anskaffningsvärdet minskat med
med erforderliga avskrivningar och erforderliga avskrivningar och ned-
nedskrivningar, om därigenom er- skrivningar, om därigenom erhålls
hålles ett högre värde. etl högre värde. Vidare skaU vid

beräkningen hänsyn inte tas tiU skuld på grund av statligt stöd för vilket

' Lagen omtryckt 1982:739.

13 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 94

Prop, 1982/83:94 182

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

återbetalningsskyldigheten är beroende av bolagets ekonomiska ställning om stödet - för del faU alt bolaget försätts i konkurs etter träder i likvidation - skall återbetalas först sedan övriga skulder liU fullo betalats. Underlåter styrelseledamöterna all fullgöra vad som åligger dem enligl första stycket, svarar de och andra som med vetskap härom handlar pä bolagets vägnar solidariskt för bolagets uppkommande förbindelser. Sådant ansvar inträder även för aktieägare som, när likvidationsplikl föreligger enligt första stycket tredje meningen, med vetskap härom dellar i beslul atl fortsätta bolagets verksamhet. Den ansvarighet som det nu är fråga om gäller dock ej för förbindelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan hänskju-fits till rättens prövning eller sedan en balansräkning, som utvisar att bolagels eget kapital uppgår till hälften av del registrerade aktiekapitalet, blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1983.

Prop, 1982/83:94 183

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-12-29

Närvarande: f. d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanlräde den 18 november 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för budgetdepartementel Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill

1. lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370).

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

3. lag om ändring i lagen (1973:421) om särskill forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

5. lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning,

6. lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1981:1099) om särskill investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt,

8. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

9. lag om upphävande av förordningen (1961:528) om skattefrihet för bidrag från norrlandsfonden, m. m.,

10. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).

Förslagen har inför lagrådet föredragils av kammarrättsassessorerna Leif Wallestam och Eva Lagebranl-Nordquist samt kammarrättsfiskalen Claes-Göran Carlsson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om ändring i kommunalskattelagen

Anvisningarna till 19 §

I första stycket av den nya punkt 2 har upptagits en definifion av begreppet statsbidrag. Bestämmelsen är så utformad alt den får generell gilfighet för hela kommunalskatlelagens område och indirekt även på andra författningar, vilkas terminologi anknyter fill kommunalskattelagen. Allmänt selt torde

Prop, 1982/83:94 184

försiktighet böra iakttas med att för en definition av detta slag begagna ett allmänt använt ord, som i vanligt språkbruk har en betydligt mera vidsträckt innebörd. Det må i sammanhanget hänvisas exempelvis till sådana bidrag från staten, som enligt punkt 1 sjunde stycket av de föreslagna anvisningarna utgår till andra än näringsidkare; att även sådant bidrag utgör statsbidrag i vanlig mening torde vara klart. Härtill kommer att, även om den föreslagna bestämmelsen skulle gå atl förena med nuvarande författningar, del kan tänkas vid en kommande lagstiftning uppstå komplikationer av att begreppet på detta sätt inskränkts. Någol angeläget behov atl ge en allmän definition på stalsbidragsbegreppet synes inle föreligga. Lagrådet anser därför atl definitionen bör begränsas till all avse sådant stöd från staten, som regleras i de nu aktuella bestämmelserna.

Vad angår första stycket andra meningen i den föreslagna punkt 2, där vissa villkorade statsbidrag berörs, ges i den speciella motiveringen lill bestämmelsen exempel pä sädana statsbidrag som avses i denna mening. Här nämns till en början stöd enligt förordningen (1982:677) om regionalpoliliskt stöd. De villkor som anges i förordningens 23 § - återgivna i mofiveringen -är emellertid delvis av annat slag än dem som anges i första stycket andra meningen av den föreslagna bestämmelsen. Såväl punkt 4 som punkt 5 i 23 § omfattar sålunda enligt sin lydelse också förhållanden som ligger utanför vad näringsidkaren kan påverka; inträffar sådana händelser, kan del inle anses att näringsidkaren underlåtit all uppfylla etl villkor eller att följa en föreskrift. Detsamma kan sägas om vissa motsvarande villkor enligt de författningar som i övrigt nämns i sammanhanget - förordningen (1982:702) om etableringsstöd till vissa jordbrukare m. m., förordningen (1981:660) om lån till ralionaliseringsinvesteringar inom konfeklionsindustrin och förordningen (1981:409) om statligt slöd fill dagstidningar. - Av sådana skäl synes det erforderligt att göra ett tillägg i lagtexten så att denna täcker även fall av nu åsyftade slag. Lagrådet förordar alt punkt 2 första stycket får följande lydelse:

"I denna punkt behandlas frågan om skatteplikt för statligt stöd som utan återbetalningsskyldighet tillfaller en näringsidkare för näringsverksamheten.

Sådant stöd kallas här statsbidrag. Med statsbidrag avses också stöd av

stödet eller om annars någon oförutsedd händelse inträffar som rubbar förutsättningarna för stödet."

Det torde underlätta redigeringen av lagtexten, om sjunde och åttonde styckena i förevarande punkt bryts ut och betecknas punkt 3 respektive 4. I första stycket av punkt 3 bör då - med hänsyn till ändringen i punkt 2 första stycket - efter ordet "statsbidrag" inskjutas "enligt punkt 2", och i punkt 4 bör orden "första - sjunde styckena" utbytas mot "punkterna 2 och 3".

Godtas vad lagrådet sålunda föreslagit torde efter ordet "statsbidrag" i sjunde stycket av punkt 3 och det föreslagna femte stycket av punkt 4 anvisningarna till 22 §, fjärde stycket av punkt 2 a anvisningarna till 25 § samt sjätte stycket av punkt 7 och femte stycket av punkt 16 anvisningarna lill 29 §

Prop, 1982/83:94 185

böra tilläggas "enligl punkt 2 av anvisningarna fill 19 §". En annan lösning, som i och för sig framstår som naturligare, är alt låta bestämmelsen om statsbidrag utgå ur de angivna lagrummen, eftersom motsvarande regel redan framgår av anvisningarna fill 19 §.

Anvisningarna lill 22 §

Här hänvisas lill vad lagrådet anfört vid anvisningarna till 19 §.

Anvisningarna till 25 §

Här hänvisas lill vad lagrådet anfört vid anvisningarna till 19 §.

Anvisningarna till 29 §

Beträffande punkierna 7 och 16 hänvisas till vad lagrådet anfört vid anvisningarna fill 19 §.

Vad angår punkt 15 ger den föreslagna formuleringen av första stycket andra meningen inte ett tillfredsställande uttryck för den avsedda innebörden. Lagrådet föreslår atl meningen formuleras på följande säll: "Motsvarande gäller för ett svenskt dotterföretag, som ingår i en koncern med ett svenskt moderföretag, om dotterföretaget sålt lagertillgångar till ett utländskt förelag inom koncernen."

I tredje stycket av punkt 15 talas om "moderbolag" och "moderförening". Vad som avses är de begrepp som används i aktiebolagslagen respektive lagen om ekonomiska föreningar; moderföretag som utgörs av bolag eller föreningar av annat slag omfattas av hänvisningen till lagen om årsredovisning m. m. i vissa företag. Definitionen blir mera exakt om efter "moderbolag" inskjuts "enligt aktiebolagslagen (1975:1385)" och efter "moderförening" inskjuts "enligt lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar".

Anvisningarna till 36 §

I första stycket sista meningen av punkt 1 talas om "kostnader för vilka erhållits bidrag" etc. Formuleringen omfaltar också fall då kostnaden endast delvis täcks med bidraget eller stödet, vilket inte kan ha varit avsett. I fråga om sådant slöd, som avses i åttonde stycket av den föreslagna punkt 2 av anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen, torde avsikten vara all slödel skall avräknas endast om det av mottagaren skall behandlas enligl reglerna om statsbidrag enligt första-själte styckena av nämnda anvisningspunkt. Detta har inle kommil till uttryck i lagtexten. Lagrådet förordar - under hänvisning ocksä till vad som föreslagils beträffande anvisningarna till 19 § -att berörda mening i anvisningarna till 36 § fär följande lydelse:

"I omkostnadsbeloppet får inle inräknas kostnader som täcks genom

Prop. 1982/83:94 186

statsbidrag som avses i punkt 2 av anvisningarna lill 19 §, bidrag vara bestämmelserna där enligl punkt 4 av nämnda anvisningar skall tillämpas eller annat bidrag från staten eller kommun."

Lagen om ändring i lagen om statlig förmögenhetsskatt

Bestämmelsen i sista meningen av 5 § tredje stycket täcker enligt ordalagen inte skuld avseende sådant stöd från annan än staten som omtalas i punkt 2 åttonde stycket av förslaget lill anvisningar till 19 § kommunalskattelagen . Lagrådet förordar att - med beaktande av lagrådets förslag till ändring

i nämnda punkt- meningen får följande lydelse: "Avdrag medgives

för skuld avseende sådant villkorligt stöd vara vid eftergift av återbetalningsskyldigheten skall tillämpas bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen (1928:370)."

Lagen om ändring i lagen om särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Med den föreslagna ändringen i 3 § uppkommer risk för missförståndet atl uttrycket "bidrag" i första stycket andra meningen skulle inbegripa också andra stödformer än där åsyftas. Åven om termen "statsbidrag" i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen skulle reserveras för stöd ulan återbetalningsskyldighet, torde en användning av samma term i förevarande lagrum inte kunna missförstås. Lagrådet förordar atl bestämmelsen behålls oförändrad.

Lagen om ändring i lagen om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning

Med hänsyn lill vad lagrådet föreslagit i det föregående förordas att första meningen i 4 § fjärde stycket ges följande lydelse:

"Särskilt investeringsavdrag beräknas inte för sådan del av anskaffningsvärdet av inventarier för vilken utgålt statsbidrag som avses i punkt 2 av anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen (1928:370) eller bidrag vara bestämmelserna där enligl punkt 4 av nämnda anvisningar skall tillämpas."

Lagen om ändring i lagen om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.

Med hänsyn till vad lagrådet föreslagit i det föregående förordas att första meningen i 4 § tredje stycket ges följande lydelse:

"Särskilt investeringsavdrag beräknas inte för sådan del av utgifterna för vilken utgått statsbidrag som avses i punkt 2 av anvisningarna till 19 §

Prop, 1982/83:94 187

kommunalskatlelagen (1928:370) eller bidrag vara bestämmelserna där enligt punkt 4 av nämnda anvisningar skall tillämpas."

Lagen om ändring i lagen om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt

Med hänsyn till vad lagrådet föreslagit i det föregående förordas att första meningen i 2 § tredje stycket ges följande lydelse:

"Avdrag medges inte för sådan del av anskaffningsvärdet av inventarier för vilken utgår statsbidrag som avses i punkt 2 av anvisningarna till 19 § kommunalskatlelagen eller bidrag vara bestämmelserna där enligt punkt 4 av nämnda anvisningar skall tillämpas."

Lagen om ändring i taxeringslagen

Med hänsyn till vad lagrådet föreslagit i del föregående förordas att i 1

mom. 9 av 37 § orden "skall behandlas för näringsverksamheten"

utbyts mot "avses i punkt 2-4 av anvisningarna fill 19 § kommunalskattelagen (1928:370)". Vidare föreslår lagrådet atl i tydlighetens intresse föremålet för uppgiften anges på följande sätt: "Utbetalat belopp som skall behandlas enligt punkt 2 av nämnda anvisningar eller belopp som eftergivits, jämte uppgift om datum för utbetalningen eller eftergiften och stödets ändamål."

Lagen om upphävande av förordningen om skattefrihet för bidrag från norrlandsfonden, m, m.

Övergångsbestämmelsen torde böra utformas i överensstämmelse med punkt 1 i övergångsbestämmelserna fill lagen om ändringi kommunalskattelagen.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1982/83:94 188

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-01-26

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Rainer, Boström, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldl

Proposition om ändrade regler för beskattning av näringsbidrag, m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

3. lag om ändring i lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av stallig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

5. lag om ändring i lagen (1980:953) om särskill investeringsavdrag för inventarieanskaffning,

6. lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt invesleringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1981:1099) om särskilt invesleringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt,

8. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

9. lag om upphävande av förordningen (1961:528) om skattefrihet för bidrag från norrlandsfonden, m. m.,

10. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).
Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 18 november 1982.

Prop. 1982/83:94 189

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

I lagrådsremissen har i en ny punkt, 2, av anvisningarna till 19 § upptagits en definition av begreppet statsbidrag. Enligt definitionen avses med statsbidrag statligt stöd utan återbetalningsskyldighel som tillfaller en näringsidkare för näringsverksamhelen. Även slöd som kan återkrävas skall enligt definitionen under vissa förulsättningar räknas fill statsbidrag.

Lagrådet har påpekat alt bestämmelsen är så utformad att den får generell gilfighet för hela kommunalskatlelagens område och indirekl även på andra författningar, vilkas terminologi anknyter fill kommunalskattelagen. Enligt lagrådet torde allmänt setl försiktighet böra iakttas med att för en definition av detta slag begagna etl allmänt ord, som i vanligt språkbruk har en betydligt mera vidsträckt innebörd. Härtill kommer att del vid en kommande lagstiftning kan tänkas uppslå komplikationer av att begreppet på detta sätt inskränkts. Lagrådet anser därför alt definitionen bör begränsas till alt avse sådant stöd från staten, som regleras i de nu aktuella bestämmelserna.

För egen del anser jag att det i lagtekniskt hänseende är en fördel alt kunna använda en särskild beteckning på statliga slöd lill näringsidkare för näringsverksamhelen. Jag delar dock lagrådels uppfattning atl användandet av ordet statsbidrag på föreslaget sätt kan föranleda missförstånd. En annan beteckning bör därför användas för dessa stöd. Jag anser att termen näringsbidrag bör användas som en beteckning för de nu aktuella stöden lill näringsidkare. Användningsområdet bör inte begränsas lill kommunalskallelagen ulan omfalla även lagsiiftning som är nära anknuten lill kommunalskatlelagen, t. ex. lagstiftningen om investeringsavdrag och investeringsfonder.

I lagrådsremissen har som nyss nämnts föreskrivits all även stöd som kan återkrävas under vissa förulsällningar skall räknas till näringsbidrag. Detta blir fallet om stödbeloppet måste återbetalas endast om mottagaren inte uppfyller de villkor som har uppställts eller inte följer de föreskrifter som har meddelats vid beviljandet av stödet. I specialmotiveringen ges några exempel på sådana villkorade stöd som skall anses som näringsbidrag i skattemässigt hänseende. En sådan stödform är lokaliseringsbidrag enligt förordningen (1982:677) om regionalpolitiskt stöd.

Enligt lagrådet är de villkor under vilka ett lokaliseringsbidrag kan krävas åter delvis av annat slag än dem som anges i definitionen, eftersom villkoren omfattar också förhållanden som kan ligga utanför vad näringsidkaren kan påverka. Etl lokaliseringsbidrag kan nämligen krävas åter bl. a. om ställd säkerhet väsentligt försämras eller om annat förhållande inträffar som föranleder atl bidragsmottagaren med hänsyn till syftet med bidraget uppenbarligen inle längre bör få behålla delta. All sådana händelser inträffar behöver inte innebära alt näringsidkaren underlåtit all uppfylla etl villkor eller att följa en föreskrift. Av sådana skäl anser lagrådet det erforderligt atl göra ell tillägg i lagtexten så atl denna läcker även fall av nu åsyftade slag. Enligl del föreslagna tillägget skall med näringsbidrag avses också stöd som

Prop. 1982/83:94 190

måste återbetalas om annars någon oförutsedd händelse inträffar som rubbar förutsättningarna för stödet.

För egen del ansluter jag mig lill lagrådels uppfattning att den föreslagna definitionen enligl sin lydelse inte omfattar samtliga villkor som bör kunna förekomma utan atl stödet förlorar sin karaklär av näringsbidrag. Jag kan i princip tillstyrka att definitionen kompletteras med det av lagrådet föreslagna tillägget. Uttrycket "oförutsedd händelse" täcker dock enligt min mening inle helt de åsyftade fallen. Den omständigheten att ställd säkerhet väsentligt försämras kan t. ex. inte sägas vara oförutsedd. En sådan händelse är dock oväntad. Jag förordar därför atl detta ord används.

I fråga om anvisningarna lill 19 § har lagrådet vidare anfört atl redigeringen av lagtexten torde underlättas om de föreslagna sjunde och åttonde styckena bryts ut och betecknas punkt 3 respektive punkt 4.

I det föregående har jag förordat att beteckningen statsbidrag ersätts med beteckningen näringsbidrag. Främst med hänsyn härtill synes några fördelar inte vara att vinna med den av lagrådet föreslagna omredigeringen. Jag lägger därför inte fram något sådant förslag. Vissa andra redaktionella ändringar bör dock göras i anvisningspunkten.

F. n. förekommer ordet statsbidrag även i punkt 3 sjunde stycket och punkt 4 femte stycket av anvisningarna till 22 §, punkt 2 a fjärde stycket av anvisningarna lill 25 § samt punkt 7 sjätte stycket och punkt 16 femte stycket av anvisningarna till 29 §. I nämnda lagrum anges hur anskaffningsvärdet för en byggnad eller en markanläggning skall beräknas när en investeringsfond e. d. eller statsbidrag har använts för anskaffningen. Enligt lagrådet bör efter ordet statsbidrag i nu nämnda stycken tilläggas "enligt punkt 2 av anvisningarna till 19 §". En annan lösning, som i och för sig enligt lagrådet framstår som naturligare, är att låta bestämmelsen om statsbidrag utgå ur de angivna anvisningspunkterna, eftersom motsvarande regel redan framgår av anvisningarna till 19 §.

Som lagrådet påpekat är den skattemässiga behandlingen av statsbidrag uttömmande reglerad i anvisningarna till 19 §. Den skattemässiga behandlingen av ianspråktagande av investeringsfonder är vidare i huvudsak reglerad i fondlagsliflningen. Del kan därför framstå som naturiigt atl bestämmelsen om både statsbidrag och investeringsfonder utgår ur de nyss nämnda angivna anvisningspunkterna. Delta kräver dock atl vissa ändringar görs i fondlagsliflningen och jag är i varje fall f. n. inte beredd alt lägga fram sådana förslag. De nämnda anvisningspunkterna bör därför behållas oförändrade. Beteckningen statsbidrag bör dock ersättas med beteckningen näringsbidrag.

Lagrådet har invänt mot den föreslagna formuleringen av punkt 15 av anvisningarna till 29 §. Enligt lagrådet ger första stycket andra meningen inte ell tillfredsställande uttryck för den avsedda innebörden. Jag ansluter mig fill lagrådets förslag i denna del.

Lagrådet har vidare framhållit att definitionen av "moderbolag" och

Prop. 1982/83:94 191

"moderförening" i tredje stycket av sist nämnda anvisningspunkt blir mera exakt om hänvisningen sker fill aktiebolagslagen respektive lagen om ekonomiska föreningar.

För egen del anser jag atl den i remissen föreslagna lydelsen av nämnda stycke knappast kan föranleda någon tvekan om begreppens innebörd. Jag anser därför att någon ändring i denna del inte är påkallad. I anvisningspunkten bör dock den redaktionella ändringen göras atl första och andra styckena sammanförs till ett stycke.

I första stycket sista meningen av punkt 1 av anvisningarna fill 36 § i det remitterade förslaget föreskrivs att i omkostnadsbeloppet inte får inräknas kostnader för vilka erhållits bidrag från staten eller kommuner eller stöd som avses i punkt 2 första eller åttonde stycket av anvisningarna till 19 §. Enligt lagrådet omfattar formuleringen också fall då kostnaden endast delvis täcks med bidraget eller stödet, vilket inte kan ha varit avsett. I fråga om sådant stöd som avses i åttonde stycket av den föreslagna punkt 2 av anvisningarna fill 19 § torde enligt lagrådet avsikten vidare vara att stödet skall avräknas endast om det av mottagaren skall behandlas enligt första - sjätte styckena av nämnda anvisningspunkt. Lagrådet anser att delta inte har kommit till klart uttryck i lagtexten. Lagrådet föreslår därför atl denna omformuleras.

För egen del anser jag visserligen att det redan av det remitterade förslaget framgår att endast kostnader som täcks genom bidrag från bl. a. staten inte skall inräknas i omkostnadsbeloppet. I tydlighetens intresse kan dock detta, som lagrådet anfört, uttryckligen anges. Under hänvisning till vad jag anfört beträffande anvisningarna till 19 § bör vidare uttrycket "stöd som avses i punkt 2 första eller åttonde stycket av anvisningarna fill 19 §" ersättas med ordet näringsbidrag.

Enligt övergångsbestämmelserna i det remitterade förslaget skall den nya punkten, 18 a, av anvisningarna till 29 § tillämpas första gången vid 1985 års taxering. Anvisningspunkten innehåller en regel om avdragsrätt för bidrag fill regionala utvecklingsfonder. Enligt min mening bör dock denna regel kunna tillämpas så snart som möjUgl. Jag föreslår därför att regeln skall tillämpas redan fr. o. m. 1984 års taxering.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Jag biträder i huvudsak lagrådets förslag till ändrad utformning av 5 § tredje stycket.

Prop. 1982/83:94 192

Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Del särskilda forskningsavdragel består av elt basavdrag och elt ökningsavdrag. Basavdraget beräknas på etl basunderlag. I 3 § anges hur basunderlaget skall beräknas. Vid beräkningen skall enligt första stycket andra meningen beaktas bl. a. bidrag som den skattskyldige erhållit för forsknings-och utvecklingsarbete. Enligt en särskild bestämmelse skall dock f. n. elt statsbidrag inle beaktas om den skattskyldige - med hänsyn lill resultatet av det arbete som bidraget har utgått för eller annan liknande omständighet -kan bli skyldig alt betala tillbaka bidraget eller på annat sätt utge vederlag för delta. I remissen har föreslagits atl denna bestämmelse slopas.

Enligt lagrådet bör bestämmelsen behållas oförändrad, eftersom det annars uppkommer risk för missförståndet all uttrycket "bidrag" i andra meningen skulle inbegripa också andra stödformer än där åsyftas.

Med hänsyn till mitt förslag all i kommunalskattelagen ersätta beteckningen statsbidrag med beteckningen näringsbidrag bör ifrågavarande bestämmelse inte behållas. Jag förordar i stället att det uttryckligen anges att vid beräkningen av underlaget skall beaktas näringsbidrag enligt punkt 2 av anvisningarna lill 19 § kommunalskattelagen och annat bidrag för forsknings- och utvecklingsarbete. Av denna formulering framgår atl stöd med villkorlig äterbetalningsskyldighet som inte utgör näringsbidrag inle skall beaktas vid beräkningen.

Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Jag biträder i huvudsak lagrådets förslag till ändrad utformning av 37 § 1 mom. 9. Jag föreslår vidare att en redaktionell ändring görs i 26 § första stycket 11).

Förslaget till lag om upphävande av förordningen (1961:528) om skattefrihet för bidrag från norrlandsfonden, m. m.

Jag biträder lagrådels förslag att övergångsbestämmelsen bör utformas i överensstämmelse med punkt 1 av övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i kommunalskattelagen.

Övriga lagförslag

Lagrådet har mol bakgrund av vad som anförts om definifionen av begreppet statsbidrag i kommunalskatlelagen förordat omformuleringar av 4 § fjärde stycket förslaget till lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt invesleringsavdrag för inventarieanskaffning, 4 § tredje stycket förslagel till lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för

Prop, 1982/83:94 194

Innehållsförteckning

Propositionen.................................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Lagförslag....................................................................... 3

1 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 3

2 Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt 20

3 Lag om ändring i lagen (1973:421) om särskilt forskningsavdrag

vid laxering till statlig inkomstskatt ........................ 22

4 Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst ................................................................................. 23

5 Lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt invesleringsavdrag

för inventarieanskaffning ....................................... 25

6 Lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag

för byggnadsarbeten m.m........................................ ..... 26

7 Lag om ändring i lagen (1981:1099) om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt ................................................................................. 27

8 Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) ........... ..... 28

9 Lag om upphävande av förordningen (1961:528) om skattefrihet

för bidrag från norrlandsfonden, m. m...................... 31

10 Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) ..... 32

Lftdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 18 november 1982 34

1 Inledning ................................................................. ..... 34

2 Allmän motivering...................................................... 35

2.1 Den skattemässiga behandlingen av statsbidrag och andra

stöd till näringsidkare ................................... 35

2.1.1 Inledning ............................................ 35

2.1.2 Begreppet statsbidrag ........................ 39

2.1.3 Statsbidrag som har erhållits i förskott 46

2.1.4 Stöd som lämnas av andra än staten . ..... 46

2.1.5 Skatteeffekter vid avyttring av tillgångar som har anskaffats med hjälp av statsbidrag 49

2.1.6 Dispensregeln för lån med villkorlig återbetalningsskyldighel 50

2.1.7 Vissa konlrollfrågor ............................... ..... 53

2.2 Statligt stöd och reglerna om likvidation ........ ..... 54

2.2.1 Inledning............................................... ..... 54

2.2.2 Allmänna utgångspunkter för en ändring av likvidafionsreglerna 55

2.2.3 Undanlagsregelns närmare utformning. 57

2.3 Utvecklingsbolagens skatteförhållanden......... ..... 60

2.4 Avsättning till internvinstkonto ....................... 63

2.4.1 Inledning............................................... 63

2.4.2 Tillämpningsområdet för avdragsgilla avsättningar till internvinstkonto 63

Prop, 1982/83:94 195

2.4.3 Avdragets storlek ................... ,.......... 65

3 Upprättade lagförslag............................................... 66

4 Specialmotivering...................................................... 67

4.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 67

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt 75

4.3 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1973:421) om särskill forskningsavdrag vid taxering lill statlig inkomstskatt .. 76

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst............................................................ 76

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:953) om särskill investeringsavdrag för invenlarieanskaffning 76

4.6 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1980:954) om särskill invesleringsavdrag för byggnadsarbeten m.m 77

4.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1099) om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt. 77

4.8 Förslaget lill lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 77

4.9 Förslagel fill lag om upphävande av förordningen (1961:528) om skattefrihet för bidrag från norriandsfon-den, m. m.................................... 77

4.10 Förslaget fill lag om ändring i akfiebolagslagen (1975:1385) 78

5 Hemställan............................................................... 78

6 Beslut....................................................................... 79

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Beskattning av statsbidrag

och andra stöd till företag, m. m. (Ds B 1981:17) 80

Bilaga 2 Sammanfattning av betänkandet Förslag lill ändringar i
reglerna om avsättning till internvinstkonto (Ds B
1982:8) 86

Bilaga 3 Bidragsskattekommitténs förfallningsförslag 88

Bilaga 4 Vissa frågor rörande statliga lån med villkoriig återbetal
ningsskyldighet                                                                     104
Bilaga 5 Sammanställning av remissyttranden över dels bidrags
skattekommitténs betänkande (Ds B 1981:17) Beskattning
av statsbidrag och andra slöd till företag, m. m.   dels
industrideparlementets promemoria om vissa frågor röran
de statliga län med villkorlig återbetalningsskyldighel            114
Bilaga 6 Sammanställning av remissyttranden över bidragsskatte
kommitténs betänkande (Ds B 1982:8) Förslag lill ändringar
i reglerna om avsättning lill internvinstkonto                        151
Bilaga 7 De remitterade förslagen                                                         161
Utdrag av lagrådets protokoll den 29 december 1982                            183
Utdrag av protokoll vid regeringssammanlräde den 26 januari 1983     188