Regeringens proposition

1982/83:8

om blodundersökning i faderskapsmål;

beslutad den 24 juni 1982.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposifionen föreslås att domstol skall kunna förordna om blodundersökning, om det sedan ett faderskap har fastställts genom dom eller erkännande framkommer sädana omständigheter som ger anledning till antagande att nägon annan man än den som har faslslällis vara far har haft samlag med modern under fid dä barnet kan vara avlat.

I proposifionen föresläs vidare att domstol skall kunna förordna om biträde av polis för atl en blodundersökning som någon har vägrat att underkasta sig skall komma lill sländ.

Lagändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1983.

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 8

Prop. 1982/83:8

Prop. 1982/83:8 2

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m.

vid utredning av faderskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap'

dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels atl i lagen skall införas tre nya paragrafer, 1 a, 1 b och 2 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

i Lagen omtryckt 1976:620.

Föreslagen lydelse

1 a§

Sedan eU faderskap har fastställts genom erkännande eller genom dom som har vunnit laga kraft, kan rätten förordna om en sådan undersökning som avses i 1 §, om det först efter erkännandet eller domen har framkommit omständigheter som ger anledning till antagande att någon annan man än den som har fastställts vara far har haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat. Förordnandet kan avse den som har fastställts vara far, modern, barnet och den andre mannen.

Har faderskapet fastställts genom erkännande, kan förordnande enligt första stycket meddelas i mål om att erkännandet saknar verkan mot den som har lämnat det. Ett sådant förordnande kan begäras av någon av parterna i målet. Har någon talan inte väckts om att erkännandet saknar verkan, prövas frågan om förordnande enligt första stycket såsom ett ärende enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Ett sådant förordnande kan begäras av den som kan vara part i ett mål om att erkännandet saknar verkan.

Har faderskapet fastställts genom dom som har vunnit taga kraft, prövas frågan om förordnande enligt första stycket såsom ett ärende enligt lagen om handläggning av domstolsärenden. Ett sådant förordnande kan begäras av någon av parterna i det tidigare målet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall den som förordnandet skulle avse beredas tillfälle an yttra sig.

1 b§

Beslul om förordnande enligt 1 a§ i ett ärende som avses i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden får överklagas särskilt genom besvär. Sedan utlåtande över undersökningen har avgetts eller frågan om undersökning har förfal-Ut, får ärendet avskrivas.

Ärenden om förordnande enligt 1 a § las upp av rätten i den ort där barnet har sitt hemvist eller, öm det har avlidit, av den rätt som har att ta upp tvist om arv efter barnet. Finns det inte någon annan behörig domstol, tas ärendet upp av Stockholms tingsrätt

Rätten äger vid vite förelägga den som avses med förordnande enligt 1 § att med intyg av behörig sakkunnig visa, att för blodundersökning erforderligt blodprov tagils å honom eller att han undergått annan undersökning rörande ärftliga egenskaper varom fråga är. Såvitt angår barn som ej fylll aderton år, skall föreläggandet givas den som har vårdnaden om barnet.

2§

Rätten kan vid vite förelägga den som avses med förordnande enligt 1 eller 7 a § atl med intyg av behörig sakkunnig visa att sådant blodprov som behövs för blodundersökning har tagits på honom eller henne eller alt han eller hon har undergått annan undersökning rörande ärftliga egenskaper. Ifråga om barn som inte har fyllt arton år skall föreläggandet ges barnets vårdnadshavare.

Prop. 1982/83:8

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-06-03

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedl, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Lagrådsremiss om blodundersökning i faderskapsmål

1 Inledning

Regler om vem som skall anses vara far fill ett barn finns i 1 kap. föräldrabalken. Dessa regler körnpletleras av lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap (blodundersökningslagen). Enligt denna lag kan domstol under vissa förutsättningar förordna om blodundersökning eller annan undersökning i faderskapsmål.

Sedan ett faderskap har fastställts genom dom som har vunnit laga kraft, finns del i princip ingen möjlighel alt fä en domstol all förordna om en ny blodundersökning e. d. Denna möjlighet saknas även i fall då faderskapet har fastställts genom erkännande av faderskapet. Atl domstolen inte kan förordna om blodundersökning i elt mål om ogiltigförklaring av etl faderskapserkännande har berörts av juslitiekanslern i ett beslut den 8 juni 1979, som för kännedom har sänts över till justiliedepariemeniei. Frågan har vidare tagits upp i motioner till 1980/81 års riksmöte (mot. 1980/81:689 och 1193).

En annan fräga som har tilldragit sig uppmärksamhet, bl. a. från domstolshåll, är om del inle bör införas en möjlighet atl hämta en person till blodundersökning i fall då det nuvarande tvångsmedlet vite inte är elt fillräckligl medel för atl förmå denne all inställa sig till undersökning. Ocksä denna fråga har tagils upp i en mofion till 1980/81 års riksmöte (mot. 1980/81:199).

De frågor som sålunda aktualiserats har behandlats i departementspromemorian (Ds Ju 1981:10) Blodundersökning i faderskapsmål. Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels promemorian som bilaga 1,

Prop. 1982/83:8 6

dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2. Beträffande det närmare innehållet i faderskapsreglerna i föräldrabalken och bestämmelserna i blodundersökningslagen kan hänvisas till promemorian.

I lagstiftningsärendet har samråd skelt med justifiedepartementen i de andra nordiska länderna.

2 Allmän motivering

2.1 Blodundersökning sedan ett faderskap har fastställts

2.1.1 Allmänna förutsättningar

Enligl blodundersökningslagen kan en domstol i mäl om faderskap förordna om blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper. Tidigare förekom det att en blodundersökning kompletterades med en s. k. rättsantropologisk undersökning. Värdet av de rättsantropolo-giska undersökningarna har emellerfid pä senare är ifrågasatts (se bl. a. riksdagens protokoll 1976/77 nr 9 s. 13 f och nr 13 s. 58 ff). Numera företas inle längre sådana undersökningar. I stället kompletteras de gängse blodundersökningarna ibland med s. k. utvidgade rättsgeneliska undersökningar. Åven en rättsgenetisk undersökning avser undersökning av blodprov som lämnas av de inblandade parterna. Den omfattar dock fler s. k. genetiska markörsystem än den vanliga blodundersökningen.

Blodundersökningsmelodiken har under senare år utvecklats kraftigt. Möjligheten att genom en blodundersökning utesluta någon som felaktigt har utpekats som far är numera mycket stor. Del är därför länkbart att en del fall där faderskapet grundas på äldre och bristfällig metodik skulle bedömas annorlunda om faderskapet prövas enUgt nutida metoder.

Om faderskapet har fastställts genom en dom som har vunnit laga kraft, kan en omprövning av domen komma tiU stånd endast genom att högsta domstolen beviljar resning i målet. Enligt 58 kap. 1 § första stycket 3 rättegångsbalken kan resning beviljas, om nya omständigheter eller bevis åberopas vilka sannoUkt skulle ha lett fill en annan utgång i målet. Enbart den omständigheten all vetenskapen rörande blodundersökningar e. d. har gått framåt sedan faderskapet fastställdes genom den tidigare domen torde inte utgöra ett tillräckligt skäl för resning enUgl denna bestämmelse (se Beckman-Höglund, Svensk familjerättspraxis, sjätte uppl., s. 101 f). Resning kan däremot beviljas, om den som enligt den tidigare domen är alt anse som far kan uteslutas frän faderskapet genom en ny blodundersökning. Del finns emellertid inle nägon möjlighet att i ett resningsärende få högsta domstolen att förordna om en sådan undersökning (se Beckman-Höglund s. 101 och 116). För alt de nya rönen inom blodundersökningsmetodiken skall kunna leda till att ett faderskapsavgörande omprövas sedan det har vunnit laga kraft krävs alltså atl de inblandade parterna frivilligt underkastar sig en ny blodundersökning.

Prop. 1982/83:8 7

När det gäller fall dä faderskapet har faslslällis genom etl erkännande finns del i och för sig inte någon begränsning i möjligheten att få faderskapsfrågan omprövad av domstol. Det hänger samman med att en Uka ingående prövning av faderskapet inte har skett när detta grundas på ett erkännande som när faderskapet har fastställts genom dom. Enligt 1 kap. 4 § tredje stycket föräldrabalken skall domstolen förklara atl erkännandet saknar verkan mot den som har lämnat det, om det senare visar sig att denne inte är far lill barnet. Inte heller i etl mål om ogilligförklaring av ett faderskapserkännande kan domstolen emellerfid förordna öm blodundersökning (se NJA 1977 s. 545).

I departementspromemorian föreslås alt domstol skall kunna förordna om blodundersökning, om det sedan faderskapet har fastställts genom en dom eUer etl erkännande framkommer sådana omständigheter som ger anledning till antagande alt någon annan man, som inte tidigare har varit föremål för blodundersökning, har haft samlag med modern under fid då barnet kan vara avlat. Förordnandet skall enligl förslaget kunna avse den som faslslällis vara far, modern, barnel och den andre mannen.

Remissinstanserna har överlag ställt sig positiva till alt domstolarna ges en möjUghet att förordna om blodundersökning när ett tidigare fastställt faderskap kan sättas i tvivelsmäl. Också jag anser att en sådan möjlighet bör införas. Som framhållits i promemorian bör denna möjlighel dock inte vara obegränsad. För att inte relafionerna mellan ett barn och den som anses vara dess far skall slöras i onödan bör det krävas att nägon ny omständighet har inträffat som gör atl faderskapet kan ifrågasättas. De fall som har störst praktisk betydelse och där det samtidigt kan synas mest otillfredsställande atl det inte går atl förordna om ny blodundersökning är alt del sedan faderskapet har fastställts framkommer omständigheter som gör det antagligt att någon annan man än den som har fastställts vara far har haft samlag med modern under tid dä barnet kan ha avlats. Däremot bör inle den vetenskapliga utvecklingen beträffande blodundersökningar i sig utgöra ett tillräckligt skäl för elt förordnande om ny undersökning. Genom alt möjligheten atl förordna om blodundersökning begränsas fill fall då det har framkommit uppgifter om en ny man beaktas ocksä ett av de starkaste skälen mot en ändring av de nuvarande reglerna, nämUgen att ett barn inte. bör riskera atl bli faderlöst lång lid efter sin födelse.

Sammanfattningsvis ansluter jag mig till promemorieförslagel när del gäller förutsättningarna för att förordna om : blodundersökning sedan faderskapet har fastställts genom dom som har vunnit laga kraft eller genom faderskapserkännande.

2.7.2 Handläggningen

I promemorian föreslås alt en begäran om blodundersökning sedan faderskapet har fastställts genom lagakraftvunnen dom eller genom erkän-

Prop. 1982/83:8 8

nande skall handläggas enligl lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Enligt promemorian får resultatet av undersökningen sedan i förekommande fall läggas lill grund för en resningsansökan resp. en talan om ogilligförklaring av faderskapserkännandel.

Prakfiskt laget alla remissinslanser har godtagit att en begäran om blodundersökning, som görs sedan faderskapet har fastställts genom lagakraftvunnen dom, skall handläggas som elt särskilt domstolsärende. Endast hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter om del inle är en lämpligare lösning alt låta högsta domstolen förordna om blodundérsökning i resningsärendet om det finns särskilda skäl för detta.

Som har framhållits i promemorian ter det sig diskutabelt atl enbart på detta område införa en möjUghet atl förordna om 'viss bevisning i etl resningsärende. Under remissbehandlingen har rättegängsutredningen förklarat att den senare kan komma in på mera allmänna frågor om bevisning i resningsärenden. Resultatet av dessa överväganden bör inte nu föregripas. Som också rättegängsutredningen har förordat bör man därför i detta sammanhang stanna för den lösning av handläggningsfrågan som promemorieförslaget innebär.

När det därefter gäller handläggningen av en begäran om blodundersökning sedan faderskapet har faststäUts genom erkännande har flera remissinstanser ansett att del bör vara möjligl alt framställa en sädan begäran inte bara i ett fristående domstolsärende ulan även i ett mäl om ogiltigförklaring av faderskapserkännandet. Enligt hovrälten för Övre Norrland talar övervägande skäl för att domstol skall kunna förordna om blodundersökning endast i sådana mål. Också några andra remissinstanser, bl. a. rättegångsutredningen, framhåller att det finns en risk för dubbla processer, om en begäran om blodundersökning kan handläggas i ett domstolsärende samtidigt som talan kan väckas om ogilfigförklaring av faderskapserkännandel.

Jag delar remissinstansernas uppfattning att det inte minsl av praktiska skäl är lämpligt alt en begäran om blodundersökning som framställs sedan talan har väckts om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande prövas i det målet och inte i ett fristående domstolsärende. Det kan dock tänkas att någon först vill få till stånd en blodundersökning för att därefter kunna ta ställning fill om en talan skall föras om ogiltigförklaring av faderskapserkännandet. Enligt min mening bör del inte finnas nägot hinder mot alt frågan om blodundersökning i ett sädanl fall prövas separat i ett domstolsärende, på samma säll som jag nyss har förordat för de fall då faderskapet har faslslällis genom en lagakraftvunnen dom. Det kan filläggas att en sådan ordning inte innebär att själva faderskapsfrågan kan bli föremål för dubbla processer.

Sammanfattningsvis förordar jag att domstolarna skall, under de förutsättningar som har angetts i föregående avsnitt, kunna förordna om blodundersökning i mål om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande eller, om någon sådan talan inte har väckts, i ett särskilt domstolsärende.

Prop. 1982/83:8 9

2.2 Tvångsmedel enligt blodundersökningslagen

I faderskapsmål förekommer ofta långa handläggningstider. Delvis beror della på att förfarandet med atl la blodprov och att analysera proven med nödvändighet lar en viss fid i anspråk. I många fall förlängs emellerfid handläggningstiden i onödan av att någon som är skyldig alt lämna blodprov inte iakttar denna skyldighet eller gör del först efter flera förelägganden. Särskill gäller detta när det efter en blodprovslagning är aktuellt atl ta nya blodprov. Alt sådana dröjsmål är en olägenhet är uppenbart och har även vid olika lUlfällen understmkits från domstolshåll.

Den enda möjlighet som f. n. står domstolarna till buds för att förmå någon att lämna blodprov enligt blodundersökningslagen är atl utfärda vitesförelägganden. Åven om vitet redan från början sätts ganska högt och därefter höjs undan för undan har denna sankfion inte allfid önskvärd effekt. Detta kan delvis förklaras av alt de ekonomiska förhållandena beträffande den som har förelagts vite är sådana atl vitet aldrig kan drivas in. Den avlägsna möjligheten atl förvandla det utdömda vitet till fängelse har knappast nägon betydelse i sammanhanget.

Mol denna bakgrund föreslås i promemorian alt domstol skall kunna förordna att den som trots etl tidigare vitesföreläggande inte har inställt sig fill en blodundersökning skall hämtas fill undersökningen genom polisens försorg. I promemorian diskuteras även om en möjlighet bör införas att genomföra själva blodprovslagningen under tvång. Denna tanke avvisas emellertid i promemorian med hänvisning lill den enskildes rätt till kroppslig integritet.

Remissinstanserna har allmänt tillstyrkt alt det införs en möjlighet atl hämta den som inte frivilligt inställer sig tiU en blodundersökning. Några ■remissinstanser anser atl del även bör vara möjligt att genomföra själva blodprovstagningen under tvång. Sålunda framhåller Sveriges advokatsamfund att det kan föreligga situafioner där hänsynen till den enskildes integritet bör vika för ett barns rätt atl få faderskapet fastställt, exempelvis dä flera tänkbara fäder finns och en av dem varken genom vite eller hämtning kan förmås att lämna blodprov. Vidare anför rättegångsutredningen att hämtning, liksom en orikfig faderskapsdom, allmänt sett torde vara mera ingripande i den personliga integriteten än ett tvångsmässigt genomförande av blodprovstagningen.

Enligl min mening är det uppenbart att det behövs etl mera effekfivt tvångsmedel än vitesföreläggande för att säkerställa att en blodundersökning som domstol har förordnat om äger rum. Liksom remissinslanserna anser jag därför alt del bör vara möjligt atl med biträde av polis hämta den som inte frivilligt inställer sig till blodundersökningen. Till frågan om hämtning av barn återkommer jag strax.

F. n. medger inte rättegångsbalken andra tvångsmedel mol parter i tvistemål än vite och hämtning. Det finns alltså inget tvångsmedel som kan

Prop. 1982/83:8 10

användas för genomförandet av själva blodprovstagningen. Som hovrätten för Övre Norrland har påpekat under remissbehandlingen torde del även bli sällsynt atl den som har hämtats till en blodundersökning framhärdar i sin vägran all medverka till själva blodprovstagningen. Om en sådan undan-tagssiluafion likväl uppkommer bör dock intresset av atl faderskapet till ett barn utreds tillmätas större vikt än kravet på kroppslig integritet för den berörde. Liksom när det gäller blodprovstagning på någon som är misstänkt för rattfylleri eller rattonykterhet bör det därför vara möjligt alt få biträde av polis för att få själva blodprovslagningen utförd.

Enligt promemorian skall även barn under 18 år kunna hämtas lill en blodundersökning, när barnets vårdnadshavare inte iakttar etl vitesföreläggande beträffande barnel. I promemorian sägs dock att hämtning av barn bör komma i fråga endast i undantagsfall och att hämtningen givetvis bör utföras pä ett sätt som är så skonsamt för barnet som är möjligt. Vid hämtningen kan det enligl promemorian vara lämpligt atl nägon representant för barnavården är närvarande. Promemorian innehåller dock inte nägra särskilda bestämmelser om förfarandet vid hämtning av barn.

Under remissbehandlingen har rikspolisstyrelsen och socialstyrelsen framhäilit att de rekommendafioner om förfarandet vid hämtning av barn som har gjorts i promemorian bör framgå uttryckligen av lagtexten. Delta påpekas även av utredningen om barnens rätt, som emellertid över huvud taget är tveksam lill om barn skall kunna hämtas genom polis.

För egen del kan jag förstå alt en möjlighet att genom poUsens försorg hämta barn fill en blodundersökning kan väcka betänkligheter. Som socialstyrelsen och utredningen om barnens rätt har framhållit finns det risker för att barnet - även om hämtningen sker med all tillbörlig försiktighet - tar skada av upplevelserna i samband med denna. Del naluriiga är därför atl i första hand de sociala myndigheterna i enlighet med sitt allmänna ansvar för barn söker åstadkomma alt barnel frivilligt insläUs fill blodprovslagningen.

Liksom utredningen om barnens rätt häller jag det för sannolikt att de flesta fall där vårdnadshavaren motsätter sig atl barnet inställer sig lill en blodundersökning kan lösas på detta sätt i samverkan med de sociala myndigheterna. Om alla sådana försök visar sig resultatlösa, bör domstol som en yttersta möjUghel kunna förordna all barnet hämtas genom polisens försorg. Polisbiträde bör dock inte fä lämnas, om det finns risk, som ej är ringa, för all barnet skall ta skada. Åven vid hämtning genom polisens försorg bör de sociala myndigheterna medverka.

Sammanfattningsvis anser jag alt, om nägon inte iakttar elt vitesföreläggande om blodundersökning, domstol skall kunna förordna om biträde av polis för alt undersökningen skall kunna komma lill slånd men alt när del gäller barn under 18 är sådant biträde bör komma i fråga endasi som en yttersta utväg och bara under förutsättning atl barnel inle lar skada av detta.

Prop. 1982/83:8 11

2.3 Övriga frågor

Nägra remissinslanser har diskuterat om inte en man, som vill bU förklarad som far lill ett barn, bör ha möjlighel all begära blodundersökning för alt få sitt faderskap prövat. Detta spörsmål hänger emellertid samman med den mera allmänna frågan om rätten för en man atl själv föra talan om att han är far till ett barn. En sädan möjlighet finns inle f. n., och jag är inte beredd att la upp frågan i detta sammahang.

Socialstyrelsen och statens rättskemiska laboratorium har berört frägan om' en skyldighet bör införas även för vissa anhöriga till parterna i elt faderskapsmål atl underkasta sig blodundersökning. Denna fråga behandlades i samband med 1969 års ändringar av reglerna om fastställande av faderskap fill.barn (pröp. 1969:124 s. 89). Därvid uttalades att det från principiell ståndpunkt var betänkligt all införa en undersökningsplikt för personer som inte alls var inblandade i faderskapsmälel. Vidare ansågs en sådan undersökningsplikt kunna få betydelse bara i elt mycket begränsat anlal fall. De skäl som sålunda anfördes mol en utvidgning av undersökningsplikten är enligt min mening fortfarande beaktansvärda. Jag vill därför inte föreslå att kretsen av undersökningsplikfiga utvidgas till vissa anhöriga tiU parterna i elt faderskapsmäl.

Socialstyrelsen har slutligen lagil upp frägan vilka internafionellträttsliga verkningar som de nya reglerna om blodundersökning kan få. Jag vill därför erinra om att utredningen (Ju 1979:10) om internationella faderskapsfrågor har till uppgift alt fä tUl slånd en mera allmän reglering av de internationellt privat- och processrätlsliga frågorna rörande faderskap till barn. Dessa överväganden kan givetvis få betydelse för den fråga som socialstyrelsen nu har berört. Jag finner därför inle anledning att i della sammanhang gå närmare in på denna fråga.

2.4 Ikraftträdande

De förordade lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1983. De nya reglerna bör kunna tillämpas även i fall då faderskapet har fastställts före ikraftträdandet.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justiliedepariemeniei upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap.

Förslagel bör fogas fill protokollet i della ärende som bilaga 3.'

'Bilagan har uteslutits här. Förslaget är likalydande med det som är fogat till propositionen.

Prop. 1982/83:8 12

4 Specialmotivering

la§

Sedan en faderskap har fastställts genom erkännande eller genom dom som har vunnU laga kraft, kan rätten förordna om en sådan undersökning som avses i 1 §, om det först efter erkännandet eller domen har framkommit omständigheter som ger anledning till antagande aU någon annan man än den sorn har faststäUts vara far har haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat Förordnandet kan avse den som har fastställts vara far, modern, barnet och den andre mannen.

Har faderskapet faststäUts genom erkännande, kan förordnande enligt första stycket meddelas i mål om an erkännandet saknar verkan mot den som har lämnat del. En sådant förordnande kan begäras av någon av parterna i målet. Har någon talan inte väckts om att erkännandet saknar verkan, prövas frågan om förordnande enligt första stycket såsom ett ärende enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Ett sådant förordnande kan begäras av den som kan vara part i eU mål om att erkännandet saknar verkan.

Har faderskapet faststäUts genom dom som har vunmt laga kraft, prövas frågan om förordnande enligt första stycket såsom en ärende enligt lagen om handläggning av domstolsärenden. Ett sådant förordnande kan begäras av någon av parterna i del tidigare målet.

Innan förordnande enUgt första stycket meddelas, skall den som förordnandet skulle avse beredas tillfälle an yttra sig.

Paragrafen, som är ny, innebär atl domstolen kan förordna om blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper även sedan ett faderskap har fastställts enligt 1 kap. 3 § föräldrabalken genom erkännande eller lagakraftvunnen dom.

Första stycket. En förutsättning för förordnande om en sädan undersökning som avses i 1 § är atl det först efter erkännandet eller domen har framkommit omständigheter som ger anledning lill anlagande all modern har haft samlag under konceptionstiden med någon annan man än den som har ansetts som barnets far. Det krävs alltså att den som åberopar de nya omständigheterna inle har känt lill dem tidigare. I prakfiken torde det i första hand bli fräga om den som har fastställts vara far. Åven barnet kan emellertid ha intresse av elt förordnande om blodundersökning som avses i 1 §.

Under remissbehandlingen har socialstyrelsen framhållit att det kan finnas fall där socialnämnden innan faderskapet fastställdes har haft kännedom om en annan man men där nämnden inle har funnit anledning att närmare pröva dennes faderskap. Socialstyrelsen menar att det i dessa fall borde vara möjligt att förordna om undersökning, om nämnden senare gör en annan värdering av omständigheterna. Atl nämnden av olika skäl ändrar sin bedömning av de föreliggande omständigheterna bör emellertid inle i och för sig utgöra grund för ett sådant förordnande. En annan sak är att detta kan bli aktueUl, om den som begär undersökningen inte tidigare har känt fill dessa omständigheter.

Förordnandet kan avse den som har fastställts vara far, modern, barnet

Prop. 1982/83:8 13

och den andre mannen. Statens rätlskemiska laboratorium har under remissbehandlingen framhållit att det nägon enstaka gäng kan vara av betydelse att även utföra ny blodundersökning på de män utöver fadern som tidigare har blivit blodundersökla. Med hänsyn bl. a. lill den rättsosäkerhet för tidigare uteslutna män som en möjlighet att undersöka dem på nytt skulle medföra, bör en sådan möjlighel dock inle införas.

Andra stycket. Har talan om ogilfigförklaring av ell faderskapserkännande enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken redan väckts, kan förordnande om blodundersökning e. d. meddelas endasi i det målet. En undersökning kan emellertid begäras även innan en sädan talan har väckts. Denna begäran prövas dä i ell fristående ärende enligt lagen om handläggning av domstolsärenden. Med hänsyn till utfallel av undersökningen fär sedan avgöras om talan skall föras om ogiltigförklaring av faderskapserkännandet.

Frågan om vem som kan vara part i ell mäl om ogilfigförklaring av elt faderskapserkännande har inle reglerats i föräldrabalken. Den frågan, och därmed också frågan om vem som kan framställa begäran enligt förevarande stycke, får alltså avgöras med ledning av allmänna principer.

Socialnämnden har inte någon självständig rätt alt ansöka om förordnande om blodundersökning eller annan undersökning enligt andra stycket. Emellerfid ligger del i socialnämndens allmänna skyldigheter alt se till atl etl barn får rätt far (jfr 2 kap. 6 § föräldrabalken). Skulle del efter det atl faderskapet blivit fastställt komma fill nämndens kännedom att en man som inte tidigare har varit föremål för blodundersökning eller annan undersökning har haft samlag med modern under konceptionsliden, kan nämnden verka för atl parterna frivilligt genomgår en sädan undersökning. Går inle delta, får nämnden söka förmå någon av parterna - eller en god man för barnet, om sådan har förordnats - atf ansöka om denna undersökning. Nämndens aktivitet får dock vara beroende av hur starkt intresset av att erhålla en undersökning kan vara i det särskilda fallet. Om barnel är vuxet har nämnden ingen rätt alt verka i ärendet.

Tredje stycket. Sedan faderskapet har fastställts genom dom som har vunnit laga kraft, kan blodundérsökning e. d. begäras endast i ett särskilt domstolsärende av nägon av parterna i det tidigare målet. Visar resultatet av undersökningen alt målet sannolikt skulle ha fått en annan utgång om detta resultat hade förelegat innan rriälet avgjordes, kan resning beviljas enligt 58 kap. 1 § första stycket 3 rättegångsbalken. Den lid inom vilken ansökan om resning skall göras i delta fall enligt 58 kap. 4 § rättegångsbalken torde böra räknas frän del all sökanden fick kännedom om innehållet i utlåtandet över undersökningen.

Fjärde stycket Bestämmelsen motsvarar vad som f. n. gäller enligl 1 § andra stycket. Om frågan om undersökning handläggs som ett ärende och det

Prop. 1982/83:8 14

är tvisligl huruvida modern under koncepfionstiden har haft samlag med nägon ytterligare man, kan detta behöva utredas närmare vid en muntlig förhandUng enhgl 4 § lagen om handläggning av domstolsärenden.

lb§

Beslut om förordnande enligt 1 a § i ett ärende som avses i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden får överklagas särskih genom besvär. Sedan utlåtande över undersökningen har avgetts eller frågan om undersökning har förfallit, får ärendet avskrivas.

Ärenden om förordnande enligt 1 a§ tas upp av rätten i den ort där barnet har sin hemvist eller, om det har avlidit, av den rätt som har au la upp tvist om arv efter barnet. Finns det inte någon annan behörig domstol, tas ärendet upp av Stockholms tingsrätt.

Paragrafen, som är ny, innehåller vissa processuella regler för del fall alt frägan om undersökning handläggs som ell ärende.

Första stycket. Till skillnad från vad som gäller beträffande etl beslut om blodundersökning i ett mäl får domstolens beslut om undersökning i ett domstolsärende alltid överklagas särskill. Överklagandet sker genom besvär.

Från processuell synpunkt kan det ifrågasättas om inte etl ärende om blodundersökning borde anses avslutat i och med att domstolen antingen har förordnat om undersökning eller har avslagit ansökningen. Frågan om utdömande av ett förelagt vite skulle med detta synsätt få handläggas i särskild ordning. Det synes emellertid vara naturligare atl anse ärendet vara avslutat först när ett utlåtande över undersökningen föreUgger eller frägan om undersökning eljest har förfallit. Bestämmelsen i första meningen utgår därför från detta synsätt.

Åven när ett utlåtande har kommil in bör det vara möjUgl för domstolen att i samma ärende la upp frågan om elt nytt förordnande om blodundersökning. Delta kan bli aktuellt när sökanden begär atl en utvidgad rättsgenetisk undersökning skaU göras. Del skulle i dessa fall vara en onödig omgång om frågan mäste prövas i etl nytt ärende.

Domstolens slutliga beslul innebär att ärendet avskrivs. I samband med etl sådant avskrivningsbeslut fär domstolen även besluta om rättegångskostnaderna, däri inbegripet kostnaderna för själva undersökningen. Enligl 3 § andra stycket blodundersökningslagen gäUer beträffande parts kostnader vad som föreskrivs om rättegångskostnader. Med "part" bör i detta sammanhang Ukställas den som har ansökt om undersökningen och hans eller hennes motparter i ärendet.

De rätlegängskostnadsbestämmelser som blir tillämpliga är de som finns i 18 kap. rättegångsbalken. Ärendet fär anses röra elt sådant rättsförhäUande som parterna inte kan disponera över (se NJA 1975 s. 16), vilket bl. a.

medför att reglerna om kvittning i 18 kap. 2 § rättegångsbalken kan tillämpas (jfr NJA 1976 s. 556 och 1977 s. 495).

Under remissbehandlingen har en remissinstans vänt sig mot möjligheten alt kvitta rättegångskostnaderna i fall då en begäran om blodundersökning avslås. Enligt denna remissinstans bör huvudregeln vara alt den som blir tvingad alt genomgå blodundersökning utan fog bör ha ersätlning för sina kostnader. Med anledning av detta kan framhållas att det förhällandet alt 18 kap. 2 § rättegångsbalken kan tillämpas inte utesluter tillämpningen av övriga regler i 18 kap. Huvudregeln är alltså den som anges i 18 kap. 1 §, dvs. atl den som förlorar målet skall betala motpartens kostnader. Domstolarna torde därför vanligen komma att förplikta sökanden att betala motpartens kostnader, om ansökningen avslås. Liksom när det gäller mäl om förklaring atl en viss man inte är far får domstolen avgöra kostnadsfrågan med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Några remissinslanser har berört frågan om rättens sammansättning vid handläggningen av ärendet. Om frägan om blodundersökning är tvistig, skall domstolen enligt 6 § lagen om handläggning av domstolsärenden bestå av m.inst tre och högst fyra jurisldomare. År ärendet inte tvisligl eller är del endast fräga om förberedande åtgärder, såsom utfärdande av föreläggande eller kallelser, är domstolen domför med en domare. Detta gör att en tingsnotarie med minst ett och ett halvt ärs ijänslgöring i och för sig är behörig i dessa fall enligl 19 § första stycket 15 lingsrättsinstruktionen (1979:572). Enligt 19 § andra stycket i denna instruktion får emellertid en fingsnolarie inte förordnas att handlägga elt ärende som är av vidlyftig eller svår beskaffenhet eller vars avgörande av annan orsak kräver särskild erfarenhet. Etl ärende om blodundersökning får anses kräva sädan särskild erfarenhet, även om ärendet inte innehåller några motstridiga intressen i sig.

Under remissbehandlingen har från något häll ifrågasatts om inte domstolen i ett domstolsärende om blodundersökning borde bestå av ordförande och nämnd, pä samma sätt som vid avgöranden i faderskapsmål. Det är emellertid inte faderskapsfrägan som avgörs i ärendet utan endast frägan om det finns grund för att förordna om blodundersökning. I faderskapsmälen avgörs denna fråga i de flesta fall under förberedelsen av en domare ensam. Anledning saknas atl för ärenden om sädan undersökning föreskriva alt nämnd skall della i avgörandet.

Andra stycket. Forumbestämmelserna i förevarande stycke har utformats efter mönster av 3 kap. 3 § föräldrabalken.

2§

Rätten kan vid vite förelägga den som avses med förordnande enligl 1 eller 7 a § alt med intyg av behörig sakkunnig visa alt sådant blodprov som behövs för blodundersökning har tagils på honom eller henne eller atl han eller hon

Prop. 1982/83:8 16

har undergått annan undersökning rörande ärftliga egenskaper. I fråga om barn som inte har fyllt arton år skall föreläggandet ges barnels vårdnadshavare.

I paragrafen har en hänvisning tagits in till 1 a §. Dessutom har paragrafen ändrats rent redaktionellt.

2a§

Iakttas inte en föreläggande vid vite enligt 2 §, kan rätten i stället för an förelägga nytt vite förordna om biträde av polismyndighet för att undersökningen skall komma till stånd.

Ifråga om barn som inte har fy Ut arton år får förordnande om biträde av polismyndighet meddelas endast om det finns särskilda skäl. Sådant biträde får inle lämnas om det finns risk, som ej är ringa, för an barnet skall la skada av detta.

Har kostnad för biträde av polismyndighet utgått av allmänna medel, skaU den som har varit föremål för biträdet betala tillbaka kostnaden till statsverket. Ifråga om barn som inte har fyllt arton år skall betalning.iskyldigheten i stället fullgöras av barnets vårdnadshavare.

Genom paragrafen, som är ny, har domstolen getts möjlighet atl förordna om biträde av polis, när nägon inte låter ta blodprov eller inle underkastar sig någon annan undersökning.

Första stycket. I betänkandet (SOU 1979:6) Polisen (s. 156-159) framhålls att polishjälp i fall som här avses bör lämnas endasi när uppgiften inte kan lösas pä annat sätt (jfr prop. 1980/81:13 s. 40-41). Bestämmelsen i förevarande stycke bygger pä samma synsätt genom att domstolen inle får förordna om polisbiträde redan i samband med förordnandet om blodundersökning. Det kan visserligen tänkas fall dä del finns anledning alt anta att den som är skyldig att lämna blodprov inte bryr sig om ett vitesföreläggande. Den berörde bör emellertid alltid ha fått tillfälle atl frivilUgl efterkomma föreläggandet. Först när del visar sig att föreläggandel inte har iakttagits får polisbiiräde övervägas.

Del biträde av polismyndighet som främst kommer i fråga är att den förelagde hämtas fill provtagningen eller undersökningen. I undantagsfall kan det även bli fråga om att framtvinga själva provtagningen m. m. Den blodprovstagning det är fråga om kan i sådant fall jämställas med den blodprovstagning som enligl 28 kap. 12 § rättegångsbalken får ske vid kroppsbesiktning. I enlighet med vad som föreskrivs i 24 kap. 2 § tredje stycket brottsbalken bör polismyndigheten för atl provtagningen skall komma lill stånd kunna använda del våld som med hänsyn lill omständigheterna kan anses försvarligt.

Andra stycket. Som har framhållits i den allmänna motiveringen är det naluriiga, när en blodprovslagning eller annan undersökning gäller barn under 18 år, att i första hand de sociala myndigheterna i enlighet med sitt

Prop. 1982/83:8 17

allmänna ansvar för barn söker åstadkomma alt barnel frivilligt inställs till provlagningen eller undersökningen. Först när dessa försök inte leder någon vart bör domstolen la ställning tiU om polishjälp är nödvändig. Delta överensstämmer med polisutredningens synsätt atl polishjälp bör användas endast när uppgiften inte kan lösas pä annat sätt.

Allmänt kan sägas att domstolen fär göra en avvägning mellan intresset atl blodundersökningen genomförs och önskemålet alt barnet inte far illa av att hämtas genom polis till en undersökning eller ay att blodprov tas under tvång. Domstolen bör samråda med de sociala myndigheterna innan förordnande meddelas om biträde av poUs när det gäller barn under arton år. Vidare bör läkarutlåtande inhämtas i de fall detta kan vara nödvändigt för alt bedöma om barnet far illa av sådant biträde.

Innan domstolen förordnar om biträde av polis torde kontakt fä las med den läkare eller institution eller sakkunnige som skall företa den aktuella undersökningen för att man skaU bestämma en lämplig tid. Protokollet med förordnandet om poUsbiträde kan sedan översändas till polisen med uppgift om tid och inställelseplats.

Åven om domstolen inte har funnit nägot hinder mot att förordna om polisbiiräde beträffande ett barn under 18 år, får polismyndigheten inte lämna sådant biträde om det finns risk, som ej är ringa, för att barnet skall ta skada av atl hämtas till undersökningen eller av alt tyingas alt undergå denna. I första hand torde det röra sig om etl fillfälligl hinder, t. ex. att barnet är sjukt. Att det inte finns något varakfigt hinder mol hämtningen eller undersökningen bör ha prövats av domstolen innan förordnande meddelas om polisbiträdet.

I kravet på att polisbiiräde inle får lämnas, om barnel kan ta skada av detta, ligger att biträdet skall lämnas på etl så skonsamt sätt som möjligt (jfr prop. 1967:138 s. 61 f). I regel bör polismyndigheten varsko de berörda när förrättningen skall ske. Förrättningen bör vidare genomföras så att den inte väcker uppseende. Att någon representant för de sociala myndigheterna såvitt möjUgt är närvarande torde följa av deras aUmänna skyldighet när del gäUer omsorgen om barn (jfr 21 kap. 8 § föräldrabalken). Polismyndigheten bör därför underrätta även dessa myndigheter om den aktuella förrättningen. Polismyndigheten får bedöma om nägon i övrigt bör vara med om förrättningen för alt den skall bli så skonsam som möjligt. Det kan exempelvis bli fråga om att begära biträde av läkare. Del är inte heller något som hindrar att polisen i första hand låter exempelvis representanter för de sociala myndigheterna ta direktkontakt med barnet och dess vårdnadshavare medan polisen avvaktar tills vidare.

Tredje stycket. Bestämmelsen överensstämmer med allmänna principer om återbetalning till statsverket av kostnader som någon orsakar det allmänna genom att inte fullgöra en skyldighet.

2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 8

Prop. 1982/83:8 19

• ' Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-06-08 -

Närvarande: f. d. justifierådel Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet tillhandakommel utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 3 juni 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet Petri beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag fill lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap.

Förslagel har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran Håkansson.

Förslaget föranleder följande yttrande:

1 a§

Lagrådet:

Förordnande med stöd av paragrafen skall enligl lagtexten kunna meddelas, om det efter faderskapserkännandet eller domen framkommit omständigheter som ger anledning till antagande alt modern haft samlag med nägon annan man under konceptionstiden. Enligt vad som sägs i special-motiveringen till paragrafen skulle detta innebära, alt den som åberopar de nya omständigheierna inte får ha känt fill dem tidigare - tydligen före erkännandet eller domen. Uttalandet kan ge anledning till tvekan bl. a. i vissa fall där man från barnets sida vill angripa etl faderskap som fastställts genom dom. Av motiven synes framgå atl socialnämnden inte skall kunna utverka elt förordnande, när nämnden innan faderskapet fastställdes känt fill den andre mannen. Rimligen bör delta gälla även om ledamöter och tjänstemän nu är andra än tidigare. Vad angår ansökan av barnet, kunde det naturliga synas vara atl lUlräkna barnel kännedom hos dess vårdnadshavare, någol som i allmänhet skulle omöjliggöra talan i fall dä modern har vårdnaden. Man får dock utgå från atl när barnet uppnått sädan ålder, atl det självt får föra talan i faderskapsmål, det också kan fä fill stånd ett förordnande enligt paragrafen oavsett vad det tidigare kan ha fått vetskap om. Vidare torde förordnande dessförinnan kunna utverkas av särskilt förordnad förmyndare för barnet, under förutsättning att denne inte säsom förmyndare haft sådan kännedom som avses i paragrafen. Detsamma bör gälla god man för barnet. Modern lär däremot inte pä barnets vägnar kunna begära elt förordnande, om inte alldeles speciella omständigheter föreligger. - Vad angår talan om ogilfigförklaring av faderskapserkännande, framstår

Prop. 1982/83:8 20

det som tveksamt om faderns arvingar kan föra talan härom (jfr Walin, Föräldrabalken, 3 uppl. 1979 s. 38). I den mån detta kan ske, bör emellerfid arvingarna tillräknas vetskap hos fadern, ifall de begär förordnande enligt paragrafen. Om barnel för talan om ogilfigförklaring torde liknande synpunkter kunna anläggas som då det gäller faderskap fastställt genom dom.

2a§

Bengtsson anför för sin del: Att tvångsvis genomföra blodundersökning av barn torde inte så ofta bU aktuellt; jag utgår då från alt i bestämmelsen med "barn" inte avses underårig moder eller underårig utpekad fader. Av liknande skäl som utredningen om barnens rätt har utvecklat i sill remissyttrande anser jag emellerfid hämtning av barn genom polis så långt möjligl böra undvikas i blodundersökningsärenden. En förutsättning för att undersökning skall genomföras med polisbiträde bör i alla händelser vara att det står klart att någon skada inte kan befaras för barnel. Här är det i regel mindre angeläget med en snar verkställighet än då det gäller beslut om vårdnad eller umgängesrätt (jfr 21 kap. 5 och 8 §§ föräldrabalken), och det finns ännu mindre skäl atl godta några risker för barnets del. Åven om det remitterade förslaget bygger på samma uppfattning, framträder denna knappast lillräckligt tydligt vare sig i paragrafens ordalag eller i motiven. EnUgt min mening bör man utbyta uttrycket "särskilda skäl" i paragrafens andra stycke mot "synnerliga skäl" för att bättre markera, att hämtning får beslutas endast i sällsynta undantagsfall. - På samma grunder förordar jag att i styckets andra mening orden "som ej är ringa" utgår. Den föreslagna formuleringen kan leda fill att risker bagatelliseras på ett sätt som någon gäng kan bli olyckligt för barnet. Det torde ändå vara uppenbart alt man i sammanhanget inle skall beakta helt opraktiska skademöjUgheter.

Prop. 1982/83:8 21

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-06-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedl, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om blodundersökning i faderskapsmål

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

1 a§

Vad lagrådet har anfört i anslutning till denna paragraf kan jag instämma i.

2a§

Som en ledamot av lagrådet har framhållit bör poUsbiträde som gäller barn kunna beslutas endast i sällsynta undantagsfall. Detta framgår dock enligt min mening tillräckligt tydligt av det krav på "särskilda skäl" för ett sådant beslut som har ställts upp i andra stycket första meningen i det remitterade förslaget. Det är alltså enligt min mening inte nödvändigt att byta ut detta uttryck mol orden "synnerliga skäl". Jag är inte heUer beredd att - som samme ledamot av lagrådet har förordat - låta orden "som ej är ringa" i andra stycket andra meningen utgå (jfr 21 kap. 5 § andra stycket föräldrabalken).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanlräde den 3 juni 1982.

Prop. 1982/83:8 24

Promemorians huvudsakliga innehåll

I promemorian föreslås att domstol skall kunna förordna om blodundersökning, om det sedan ett faderskap har fastställts genom en dom eller ett erkännande framkommer sädana omständigheter som ger anledning till antagande att någon annan man

har haft samlag med modern under tid dä bamet kan vara avlat.

I promemorian föreslås vidare att domstol skall kunna förordna att den som trots ett tidigare föreläggande inte har inställt sig till en blodundersökning skall kunna hämtas till undersökningen genom polisens försorg.

Förslagen avses träda i kraft den 1 januari 1982.

1 mAl om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken kan rätten, där det yrkas av part eller el.lest finnes erforderligt, förordna att blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper, som kan ske utan nämnvärt men, skall äga rum med avseende på modem och bamet samt, hAvI tt nnf|at> mål om förklaring att viss man ej är fader, mannen i äktenskapet och, i mål om fastställande av faderskap, man mot vilken talan föres. Förekommer anledning till antagande att annan haft samlag med modem under tid då bamet kan vara avlat, får förordnande om undersök~~nin~~g avse jämväl honom.

I mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken kan rätten på .yrkande av nägon part eller annars när det är behövligt förordna om blodundersökning eller någon annan vmdersökning rörande ärftliga egenskaper som kan ske utan nämnvärt men. Förordnandet ()ji\ undersökning kan avse modem och bamet samt, _i mål om förklaring att viss man ej är fader, mannen 1 äktenskapet och, i mål om fastställande av faderskap, den man eller de män som talan förs mot. Förekommer anledning till antagande att någon annan man har haft samlag med modem under tid då bamet kan vara avlat, kan förordnandet avse även denne.

Bätten äger vid vite förelägga den som avses med förordnande enligt 1 § och med intyg av behörig sakkunnig visa, att för-blodundersökning erforderligt blodprov tagits å honom eller att han undergått annan undersökning rörande ärftliga egenskaper varOD fråga är. Såvitt angår bam som ej f.yllt aderton år, skall föreläggandet givas den som har vårdnaden om barnet.

Rätten ktm vid vite förelägga den som avses med förordnande enligt 1 § eller, om förordnandet avser ett bam som inte har fyllt arton år, barnets vårdnadshavare att med intyg av behörig sakkunnig visa att sådant blodprov som behövs för blodundersökning har tagits honom eller henne eller att han eller hon har undergått någon annan undersökning rörande ärftliga egenskaper.

Den som, efter anmodan av part eller enligt rättens förordnande, inställer sig för undersökning som avses i denna lag är, om han ej själv är part 1 målet, berättigad till ersättning och förskott efter enahanda grunder och i samma ordning som stadgas beträffande vittnes inställelse vid rätten.

Sen som, efter anmodan av part eller enligt rättens förordnande, inställer sig för undersökning som avses i denna lag är, om han eller hon ej själv är part 1 målet, berättigad till ersättning och förskott efter enahanda grunder och 1 samma ordning som stadgas beträffande vittnes inställelse vid rätten.

Prop. 1982/83:8 28

1 INLEDNING

Regler om vem som skall anses vara far till ett bam finns i 1 kap. föräldrabalken. I 2 och 3 kap. samma balk finns bestämmelser om barnavårdsnämndens medverkan vid fastställande av faderskap och om rättegången i mål om faderskap. Paderskapsreglema i föräldrabalken kompletteras av lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap (blodundersökningslagen). Enligt denna lag kan domstol under vissa förutsättningar förordna om blodundersökning eller annan undersökning i faderskapsmål.

Den vetenskapliga utvecklingen har medfört större möjligheter än tidigare att genom blodundersökning utesluta någon som felaktigt har utpekats som fader. SedEin ett faderskap har fastställts genom en dom som har vunnit laga kraft, finns det emellertid i princip ingen möjlighet att få en domstol att förordna om en ny blodundersökning e.d. Denna möjlighet saknas även i fall då faderskapet har fastställts genom ett erkännande av faderskapet (se NJA 1977 s. 545). Att domstolen inte kan förordna om blodundersökning i ett mäl om ogiltigförklaring av faderskapserkännande har berörts av justitiekanslem i ett beslut den 8 juni 1979, som för kännedom översänts till justitiedepartementet. Frägan har vidare tagits upp i motioner till 1980/81 års riksmöte (mot. 1980/81:689 och 1193).

En Einnan fräga som har tilldragit sig uppmärksamhet, bl.a. frän domstolshåll, är om det inte bör införas en möjlighet att hämta en person till blodundersökning i fall då det nuvarande tvångsmedlet vite inte är ett tillräckligt medel för att förmå denne att inställa sig till undersökningen. Också denna fräga har tagits upp i en motion till 1980/81 ärs riksmöte (mot. 1980/81:199).

De frågor som sålunda har aktualiserats behandlas i denna promemoria.

Prop. 1982/83:8 29

2 GÄLLANDE RÄTT

I 1 kap, föräldrabalken finns regler om vem som skall anses som far till ett bam. Var modem gift när bamet föddes anses mannen i äktenskapet som barnets far (i §). Domstolen kan dock i vissa fall förklara att inannen i äktenskapet inte är far till bamet (2 §). Var modem inte gift när bamet föddes eller har domstolen förklarat att mannen i äktenskapet inte är far till bamet, fastställs faderskapet genom erkännande eller dom (3 §). Om det senare visar sig att den som har lämnat ett erkännande inte är far till barnet, skall rätten förklara att erkännandet saknar verkan mot honom (4 § tredje stycket). I fall då faderskapet skall fastställas genom dom skall domstolen förklara en man vara far, om det är utrett om han har haft samlag med barnets mor under tid då bamet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att bamet har avlats av honom (5 §).

I 2 kap. föräldrabalken regleras barnavårdsnämndens medverkan vid fastställande av faderskap, I 3 kap. föräldrabalken finns bestämmelser om rättegängen i sådana mål om faderskap som avser förklaring att mannen i äktenskapet inte är far eller fastställande av faderskapet genom dom.

Enligt 1 § blodundersökningslagen kan domstolen i mål om faderskap enligt 3 kap, föräldrabalken förordna om blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som kan ske utan nämnvärt men. Domstolen kan däremot inte förordna on sädan undersökning i mål om ogiltigförkla-ring av ett faderskapserkännande enligt 1 kap. 4 § tredje stycket föräldrabalken (se NJA 1977 s. 545), Ett förordnande om blodundérsökning kan meddelas på yrkande av part eller när det annars är behövligt. Förordnandet kan avse modem och bamet samt, i mål om förklaring att viss man ej är far, mannen 1 äktenskapet och, i mäl om fastställande av faderskap, den eller de män mot vi)Ka talan förs. Om det finns

Prop. 1982/83:8 30

Einledning att anta att någon annan haft samlag med modem under den tid dä bamet kan vara avlat, får förordnande om undersökning avse även honom. Innan ett förordnande meddelas, skall den som förordnandet avser beredas till- . fälle att yttra sig.

Enligt 2 § blodundersökningslagen kan domstolen vid vite förelägga den som skall undergå en blodundersökning att med intyg av behörig sakkunnig visa att blodprov har tagits på honom. Vite fär enligt 9 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken inte bestämmas under 10 eller över 5 000 kr. Om föreläggandet inte iakttas, kan domstolen döma ut det förelagda vitet och förelägga ett nytt vite. Det nya vitet kan bestämmas till ett högre belopp än tidigare, dock inte över 10 000 kr. Vitesbelopp som inte betalas får på samma sätt som böter drivas in enligt bötesverkställig-hetslagen (1979:189). De får också förvandlas till fängelse enligt lagen (1964:168) om förvandling av böter (25 kap. 8 § jämfört med 25 kap. 7 § brottsbalken).

Prop. 1982/83:8 31

3 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG _

5.1 Blodundersökning sedan.ett faderskap har fastställts

Enligt blodundersökningslagen kan en domstol i mäl om faderskap förordna om blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper. Tidigare förekom det att en blodundersökning kompletterades med en s.k. rättsantropologisk undersökning. Värdet av de rättsantropologiska undersökningarna har emellertid på senare år ifrågasatts (se bl.a. riksdagens protokoll 1976/77 nr 9 s. I5 f och nr I5 s. 59 ff). Numera företas inte. längre sädana undersökningar. I stället kompletteras de gängse blodundersökningarna ibland med s.k. utvidgade rättsgenetiska undersökningar.- Även en rättsgenetisk undersökning avser undersökning av blodprov som lämnas av de inblandade parterna. Den omfattar dock fler s.k. genetiska raarkörsystem än den vanliga blodundersökningen.

Blodunderaökningsmetodiken har under senare är utvecklats kraftigt. Möjligheten att genom en blodundersökning utesluta nägon som felaktigt har utpekats som far är numera mycket stor. Det är därför tänkbart att en del fall där faderskapet, grundas pä äldre och bristfällig metodik skulle bedömas sin- • norlunda om faderskapet prövas enligt nutida metoder.

Om faderskapet har fastställts genom en dom som har vunnit laga kraft, kam en omprövning av domen komma till stånd endast genom att högsta domstolen beviljar resning i målet. Enligt 58 kap. 1 § första stycket 3 rättegångsbalken kan resning beviljas om nya omständigheter eller bevis åberopas vilka sannolikt skulle ha lett till en annan utgång i målet. Enbart den omständigheten att vetenskapen rörande blodundersökningar e.d. har gått framåt sedan faderskapet fastställdes genom den tidigare domen torde inte utgöra ett tillräckligt skäl för-resning enligt denna bestämmelse (se Beckman-Höglund, Svensk familjerättspraxis, fejätte uppl,, s. 101. f). Resning kan däremot beviljas, om den som enligt den tidigare domen är att anse som

Prop. 1982/83:8 32

far kan uteslutas från faderskapet genbm en ny blodundérsökning. Det finns emellertid inte någon möjlighet att i ett resningsärende få högsta domstolen att förordna om en sådan undersökning (se Beckman-Höglund s, 101 och 116). För att de nya rönen inom blodundersökningsmetodiken skall kunna leda till en omprövning av ett faderskapsavgörande sedan det har vunnit laga kraft krävs alltså att de inblandade partema frivilligt underkastar sig en ny blodundérsökning.

När det gäller fall då faderskapet har fastställts genom att erkännande finns det i och för sig inte någon begränsning i möjligheten att få faderskapsfrägan omprövad av domstol. Det hänger samman med att nägon mer ingående prövning av faderskapet inte har akett n&x detta grundas pä ett erkännande, iSnligt 1 kap, 4 § tredje stycket föräldrabalken skall domstolen förklara att erkännandet saknar verkan mot den som har lämnat det, om det senare visar sig att denne inte är far till barnet. Inte heller i ett mål om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande kan domstolen emellertid förordna om blodundersökning (se NJA 1977 s. 545).

Det är naturligtvis angeläget att den som rättsligt sett är att anse som far till ett barn också är dess riktige far. Som tidigare nämnts har de metoder att utxOna faderskapet som den medicinska vetenskapen tillhandahåller förbättrats avsevärt under senare år. Detta talar för att domstolarna ges en möjlighet att förordna om blodundersökning när ett tidigare fastställt faderskap kan sättas i tvivelsmål.

Det bör dock inte komma i fräga att införa en obegränsad möjlighet att genom blodundersökning få ett fastställt faderskap kontrollerat. För att inte relationerna mellan ett bam och den sam har ansetts vara dess far skall stSras 1 onödan bär det krävas att någon ny omständighet har inträffat som gör att faderskapet kan ifrågasättas. Det fall som har störst praktisk betydelse och där det samtidigt kan synas mest otillfredsställande att det inte går att förordna om blodundersökning är att det sedan faderskapet har fastställts framkommer

Prop. 1982/83:8 33

omständigheter som gör det antagligt att någon annan man, som inte tidigare har varit föremål för blodundersökning, har haft samlag med modem under konceptionstiden. Genom att begränsa möjligheten att förordna om blodundersökning till sådana fall beaktas också ett av de starkaste skälen mot en ändring av de nuvarande reglema, nämligen att ett bam inte bör riskera att bli faderlös läng tid efter sin födelse.

Sammanfattningsvis förordas därför att domstolarna skall kunna förordna om blodundersökning, om det sedan faderskapet har fastställts genom en dom eller ett erkännande framkommer sädana omständigheter som ger anledning till antagande att någon annan man, som inte tidigare har varit föremål för blodundersökning, har haft samlag med modem under tid dä bamet kan vara avlat. Förordnandet bör kunna avse fadern, modem, barnet och den andre mannen.

En särskild fråga är i vilken ordning en begäran om blodundersökning bör handläggas. När faderskapet har fastställts genom dom kan det synas ligga nära till hands att en sådan begäran prövas av högsta domstolen i ett resningsärende. Frän principiell synpunkt ter det sig dock diskutabelt att enbart på detta område införa en möjlighet för högsta domstolen att förordna om viss bevisning i ett resningsärende. En bättre lösning är i stället att frägan om blodundersökning får tas upp av en tingsrätt enligt lagen (1946:807) om hemdläggning av domstolsärenden. Resultatet av blodundersökningen kan sedan i förekommande fall läggas till grund för en resningsansökan.

När faderskapet har fastställts genom erkännande finns det i och för sig inte nägra betänkligheter mot att den domstol som handlägger ett mäl om ogiltigförklaring av erkännandet ocksä får rätt att förordna om blodundérsökning i målet. Det synes dock vara mest konsekvent att en begäran om blodundersökning även i detta fall handläggs i form av ett särskilt domstolsärende. Frägan huruvida en talan skall föras om ogiltigförkla-ring av faderskapserkännandet får därefter avgöras med hänsyn till utfallet av blodundersöfcnlngen.

3 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 8

Prop. 1982/83:8 34

3,2 Tvångsmedel enligt blodundersökningslagen

I faderskapsmål förekommer ofta långa handläggningstider. Delvis beror detta pä att förfarandet med att ta blodprov och att inhämta yttrande över proven med nödvändighet tar ganska läng tid i anspråk, I mänga fall förlängs emellertid handläggningstiden i onödan av att någon som är skyldig att lämna blodprov inte iakttar denna skyldighet eller gör det först efter flera förelägganden. Särskilt gäller detta när det efter en blodprovstagning är aktuellt att ta nya blodprov. Att sådana dröjsmål är en olägenhet är uppenbart och har även vid olika tillfällen understrakits från domstols-häll.

Den enda möjlighet som f.n. står domstolarna till buds för att förmå nägon att lämna blodprov enligt blodundersökningslagen är att utfärda vitesförelägganden. Även om vitet redan frän början sätts ganska högt och därefter höjs undan för undan har denna sanktion ofta inte önskvärd effekt. Detta kan delvis förklaras av att de ekonomiska förhållandena hos den som har förelagts vite är sådana att vitet aldrig kan drivas in. Den avlägsna möjligheten att förvandla det utdömda vitet till fängelse har knappast någon betydelse i sammanhanget. Det finns därför skäl att överväga.om inte ett mera effektivt tvångsmedel bör införas.

När det gäller att bestämma tvångets omfattning torde den enskildes rätt till kroppslig integritet väga sä tungt att en möjlighet att genomföra själva blodprovstagningen under tvång inte bör införas. F.n. medger inte heller rättegångsbalken andra tvångsmedel mot parter i tvistemål än vite och hämtning. Hämtning, eller redan hotet om hämtning, kan i de flesta fall antas vara ett tillräckligt medel för att framtvinga den blodprovstagning som inte har kommit till stånd trots vitesföreläggande och utdömande av vitet,

I och för sig är det tänkbart att ge domstolen en möjlighet att förordna om hämtning redan i samband med att förordnandet

Prop. 1982/83:8 35

om blodundersökning meddelas, om det dä finns anledning att anta att. den son är skyldig att lämna blodprov inte bryr sig om ett vitesföreläggande. Övervägande skäl talar emellertid för att den berörde dessförinnan bör ha fått tillfälle att frivill_ot efterkomma föreläggandet. Möjligheten att förordna om hämtning bör alltså kunna utnyttjas först sedan någon som har förelagts vid vite att lämna blodprov inte iakttar detta föreläggande,

3.3 Ikraftträdande

De förordade lagändringarna, bör träda i kraft den 1 januari 1982, De nya reglema bör kunna tillämpas även i fall då faderskapet har fastställts före ikraftträdandet,.

Prop. 1982/83:8 36

4 SPECIALMOTIVKRING

1 mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken kan rätten på yrkande av näon part eller annars när det är behövligt förordna om blodundersökning eller någon annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som kan ske utan nämnvärt men. Förordnandet om undersökning kan avae modem och bamet samt, i_ mål om förklaring att viss man ej är fader, mannen i äktenskapet och, i mål om fastställande av faderskap, den man eller de män som talan förs mot. Förekommer anledning till antagande att nåon annan man har haft samlag med modem under tid dä bamet kan vara avlat, kan förordnandet avse även denne.

Sedan ett faderskap har fastställts genom dom som har vunnit laga kraft eller genom erkännande av faderskapet kan rätten pä ansökan av fadern, modern eller bamet förordna om sådan undersökning som avses i första stycket, om det efter domen eller erkännandet har framkommit omständigheter som ger anledning till antagande att någon annan man, som inte tidigare har varit föremål för sådan undersökning, har haft samlag med modem under tid då bamet kan vara avlat. Förordnandet kan avse fadern, modern, bamet och den andre mannen.

Innan förordnande meddelas, skall den som förordnandet skulle avse beredas tillfälle att yttra sig.

Första st.ycket. Fränsett vissa redaktionella ändringar överensstämmer bestämmelserna med dem aom gäller f.n.

Andra "st.ycket. Bestämmelsema, som är nya, innebär att domstolen kan förordna om blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper även sedan ett faderskap har fastställts genom en lagakraftvunnen dom eller ett faderskapserkéinnande. En förutsättning för detta är att det efter denna tidpunkt har visat sig att modem kan ha haft samlag under konceptionstiden med någon annan man än antingen den som har ansetts som barnets far eller någon annan som har varit känd tidigare och därför har varit föremål för blodundérsökning e.d. Huruvida blodprov tidigare har tagits även pä den som har fastställts som far saknar däremot betydelse.

Till skillnad frän vad som gäller enligt första stycket - som innebär att förordnande om blodundersökning e.d. meddelas i ett

Pröp. 1982/83:8 37

mål om faderskap - skall ansökan om ett förordnande enligt andra stycket handläggas som ett ärende enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.

Barnavårdsnämnden - efter den 1 januari I982 socialnämnden -har inte någon självständig rätt att ansöka om förordnande om blodundérsökning eller annan undersökning enligt andra stycket. Bnellertid ligger det i barnavårdsnämndens allmänna skyldigheter att se till att ett bam får rätt far (jfr 2 kap. 6 § föräldrabalken). Skulle det efter det att faderskapet blivit fastställt komma till nämndens kännedom att en man som inte tidigare har varit föremål för blodundersökning eller annan undersökning har haft samlag med modem imder konceptionstiden, kan nämnden verka för att partema frivilligt genomgår en sådan undersökning. Går inte detta, får nämnden söka förmå någon av partema -eller en god man för bamet, om sådan har förordnats - att ansöka om denna undersökning. Nämndens aiktivitet får dock vara beroende av hur starkt intresset av att erhålla en undersökning kem vara i det särskilda fallet. Om bamet är vuxet har nämnden ingen rätt att verka i ärendet.

Av tredje stycket framgår att den som ett förordnande skulle avse skall beredas tillfälle att yttra sig innan förordnandet meddelas. Om det är tvistigt huruvida modem under konceptionstiden har haft samlag med nägon ytterligare man, ksin frågan behöva utredas närmare vid en muntlig förhandling (se 4 § andra stycket lagen om handläggning av domstolsärenden). =

Från processuell synpunkt kan det ifrågasättas om inte ett ärende
om blodundersökning enligt andra stycket är avslutat i och med
att domstolen antingen har förordnat om undersCkning eller har
avslagit ansökningen. Frågan om utdömande av ett förelagt vite
skulle med detta synsätt få handläggas i särskild ordning. Det
synes emellertid vara naturligare att anse ärendet vara avslutat
först när ett utlåtande över undersökningen föreligger. Dom-
stolena slutliga beslut i ärendet kan då också innehålla ett
beslut om rättegångskostnaden. -

Prop. 1982/83:8 38

Av 5 § första stycket blodundersökningslagen framgår att den som inställer sig till den undersökning som det är fråga om har rätt till ersättning och förskott i enlighet med vad som gäller i fräga om vittnen. Enligt 5 § andra stycket blodundersökningslagen gäller beträffande parta koatnader vad som föreskrivs om rättegångskostnader. Med "part" bör i detta sammanhang likställas den som har ansökt om undersökningen och hans eller hennes motparter i ärendet. De rättegängskostnadsbestäij-melser aom blir tillämpliga är de som finns i 18 kap. rättegångsbalken. Ärendet får anses röra ett sådant rättsförhållémde som parterna inte kan disponera över (se NJA 1975 s. 16), vilket bl.a. medför att 18 kap. 2 § rättegångsbalken kan till-lämpas (jfr NJA 1976 a. 556).

Om faderskapet har fastställts genom erkännande och blodundersökningen tyder på att erkännandet är felaktigt, kan talan föras om ogiltigförklaring av erkännandet. Sådan talan förs i första instans vid tingsrätt.

Har faderskapet fastställts genom en lagakraftvunnen dom och visar resultatet av blodundersökningen att målet sannolikt skulle ha fått en annan utgång om detta resultat hade förelegat innan målet avgjordes, kan resning beviljas enligt 58 kap. 1 § första stycket 3 rättegångsbalken. Den tid inom vilken ansökan om resning skall göras i detta fall enligt 58 kap. 4 § samma balk torde böra räknas från det att sökanden fick kännedom om innehållet i utlåtandet över undersöjcningen.

11 '

Hatten kan vid vite förelägga den-som avseq. med förordnande enligt 1 5 eller, om förordnandet avser ett bam som inte har f.yllt arton år, barnets vårdnadshavare att med intyg av behörig sakkunnig visa att sådant blodprov aom behövs för blodundersökning har tagits £ä honom eller henne eller att han eller hon har undergått någon annan undersökning rörande ärftliga egenskaper.

Om den som avses med förordnandet inte inställer sig till undersökningen efter ett föreläggande vid vite, kan rätten i stället

Prop. 1982/83:8 39

för att förelägga nytt vite förordna att han eller hon skall hämtas till undersökningen. Har kostnad för hämtningen utgått av allmänna medel, skall den söm har hämtats eller, om det är ett, bam som inte har fyllt arton år, barnets vårdnadshavare betala tillbaka denna kostnad.

Första st.ycket. Bestämmelserna har endast ändrats redaktionellt.

Andra st.ycket. Genom bestämmelsen, som är ny, ges domstolen . möjlighet att förordna att den som vägrar att inställa sig till en undersökning skall hämtas till undersökningen genom polisens försorg. Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2) skall hämtningsmöjligheten endast användaa när det finns anledning att anta att ett nytt vitesförläggande inte skulle fylla någon funktion.

Innan domstolen förordnar om hämtning torde kontakt få tas med den läkare eller institution eller sakkkunnige som skall företa den aktuella undersökningen för att man skall bestämma en lämplig tid. Protokollet med hämtningsbealutet kan sedan översändas till polisen.med uppgift om tid och inställelseplats.

Bestämmelsen medger att även bam under 18 år kan hämtas, när vårdnadshavaren inte efterkommer ett vitesföreläggande beträffande bamet. Det ligger dock i sakens natur att hämtning av barn bör komma i fråga endast i undantagsfall. Hämtningen bör givetvis utföras på ett sätt som är så skonsamt för bamet som möjligt. Vid hämtningen kan det vara lämpligt att någon representant för barnavården är närvarande (jfr 21 kap. 8 § föräldrabalken).

Prop. 1982/83:8 40

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian (Ds Ju 1981:10) Blodundersökning i faderskapsmål

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, domstolsverket, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, statens rätlskemiska laboratorium, rättegångsutredningen (Ju 1977:06), utredningen om barnens rätt (Ju 1977:08), Göteborgs socialförvaltning, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund och Svenska Läkaresällskapet.

I det följande återges yttrandena i oavkortat skick under olika avsnitt.

1 Innehållet i huvudsak

Hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt och rältegångsutred-ningen tillstyrker förslaget om möjlighet till ny blodundersökning men har synpunkter på främst handläggningsreglerna. De har inget att erinra i huvudsak mot den föreslagna hämtningsregeln. Domstolsverket, socialstyrelsen, statens rättskemiska laboratorium, Göteborgs socialförvaltning, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund och Svenska Läkaresällskapet tillstyrker eller lämnar förslagel utan erinran i huvudsak. Utredningen om bamens rätt tillstyrker förslaget om ny blodundersökning och om hämtning men ställer sig tveksam till hämtning av minderåriga barn.

2 Blodundersökning sedan faderskapet har fastställts
2.1 Allmänna synpunkter

Stockholms tingsrätt:

På de i promemorian framförda skälen finner tingsrätten den föreslagna lagändringen sakligt motiverad. Påpekas kan emellertid atl del enhgt tingsrättens erfarenhet mycket sällan inträffar att sådana omständigheter framkommer som gör ett genom dom eller erkännande fastställt faderskap tvivelaktigt. Mål om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande är mycket sparsamt förekommande vid tingsrätten. Tingsrätten utgår från atl även i dessa fall barnavårdsnämnden medverkar till atl de personer som är aktuella frivilligt genomgår blodundersökning.

Enligt promemorian krävs det för atl blodundersökning skall få företas efter det alt faderskapsfrågan avgjorts genom dom eller erkännande att det efter domen eller erkännadel framkommit omständighet som ger anledning till anlagande att någon annan man haft samlag med modern under aktuell tid. Osäkerhet kan enligt tingsrättens mening föreligga om för vem del

Prop. 1982/83:8 41

förhållandet skall ha framkommit först efter domen eller erkännandet. Bevisningssvårigheter i dessa avseenden kan bli stora, särskilt när faderskapet fastställts genom etl erkännande.

Domstolsverket:

Möjligheten att förordna om ny blodundersökning begränsas i förslaget till fall där det framkommit omständigheter som gör det antagligt att någon annan man, som inte tidigare varit föremål för blodundersökning, har haft samlag med modern under konceptionsliden. Ett genomförande av förslaget kan därför inte anses leda till att domstolarnas resurser tas i anspråk i någon nämnvärd omfattning. Mot den bakgrund har domstolsverket inget att erinra mot alt förslaget genomförs.

Av den föreslagna lydelsen lill 1 § andra stycket sista punkten kan man få det intrycket atl förordnande om ny blodundersökning m. m. kan avse enbart en man som tidigare inte varit föremål för sådan undersökning. Texten borde ändras redaktionellt så atl del klart framgår att även fler män kan omfattas av förordnandet.

Socialstyrelsen:

Det är för närvarande inte möjligt att beräkna risken för all den sannolikhelsavvägning som sker i ett faderskapsärende leder till etl felaktigt resultat. Risken finns naturligtvis och kan sägas ha accepterats av lagstiftaren. Det fordras ju inte full bevisning om faderskap utan endast full bevisning om samlag kombinerad med krav på sannolikhet för alt den man som haft samlag med modern är fader till barnet.

Blodundersökningens praktiska användning såsom bevismedel i faderskapsfrågor är i sista hand beroende av vad lagen fordrar för att faderskap skall fastställas. Enligt gällande lag kan domstol ej förordna om blodundersökning i mål om ogiltigförklaring av faderskapserkännande. Ej heller kan domstol förordna om blodundersökning då faderskapet fastställts genom dom som vunnit laga kraft.

Socialstyrelsen anser det i regel vara förenligt med barnets bästa atl del blir utrett vem som verkligen är barnets far. Det torde nästan alltid ligga i mannens intresse att det legala faderskapet upphäves, om det visar sig att det inte föreligger överensstämmelse mellan det rättsligen fastställda faderskapet och det biologiska.

De i promemorian framlagda lagförslagen skulle, om förslagen genomförs, erbjuda utökade möjligheter att få till stånd en prövning av sådana fall, i vilka faderskap fastställts och delta faderskap kan sättas i tvivelsmål.

Mot bakgrund av vad sålunda övervägts finner socialstyrelsen det angeläget atl de i promemorian framlagda förslagen läggs till grund för lagstiftning, då förslagen i allt väsentligt skulle täcka det reformbehov som

Prop. 1982/83:8 42

finns på blodundersökningslagens område. Styrelsen tillstyrker därför i huvudsak lagförslagen.

Av skäl, som i promemorian anföres, anser socialstyrelsen att del inle bör ifrågakomma att införa en obegränsad möjlighet atl genom blodundersökning få etl fastställt faderskap kontrollerat. Styrelsen släller sig därför positiv till om blodundersökningslagen kompletteras, med en positiv bestämmelse, som anger under vilka förhållanden domstol äger förordna om blodundersökning på parts begäran sedan faderskap fastställts genom en lagakraftvunnen dom eller elt erkännande.

Såväl i förslag till lagtext som i specialmotiveringen till den föreslagna 1 § andra stycket anges uttryckligen att en förutsättning för atl få till stånd ett förordnande om blodundersökning på parts begäran, är att del efter tidpunkten för erkännandet eller domen visar sig atl modern har haft samlag med annan man under konceptionstiden. Socialstyrelsen anser atl även sådana fall, då barnavårdsnämnden haft viss kännedom om annan man men av någon anledning underlåtit att föra in mannen i utredningen eller väcka talan mot mannen, bör falla in under det föreslagna lagrummets tillämpningsområde. För den händelse den omständighet, som framkommer efter tidpunkten för erkännandet eller domen också förutsätts vara ny, i den bemärkelsen atl den skall vara okänd för socialnämnden vid tidpunkten för erkännandet eller domen, faller ovan angivna exempel inte under lagrummets tillämpningsområde. Detta vore, enligt socialstyrelsen, en beaktans-värd brist. För den händelse det med omständigheter avses endast nya omständigheter, d. v. s. sådana som vid lidpunkten för erkännandet eller domen inle var kända, bör lagtexten kompletteras med en regel som gör det möjligt alt la upp frågan lill bedömning även när nämnden gör en annan värdering än tidigare av de föreliggande omständigheierna.

Statens rättskemiska laboratorium:

Ett under de sista decennierna alltmer utökat batteri av ärftUga blodegenskaper och genetiska markörsyslem har ökat möjligheterna att genom blodundersökning utesluta felaktigt utpekade män (icke-fäder). 1 många fall, där tecken på genetisk oförenlighet (uteslutning) ej erhållits inom något eller några av de undersökta systemen, kan s. k. blodgruppsstalistisk värdering av erhållna blodundersökningsresullal ge höga sannolikheter som, under vissa förutsättningar, talar för eller emot ett påstått faderskap. Genom blodundersökningen kan man dock aldrig fastställa eller "bevisa" faderskapet.

När man skall bedöma vem som är far lill ett barn måste man väga samman alla faktorer som kan vara av betydelse i det enskilda fallet. Resultatet av blodundersökningen är således bara en av.de många faktorer som man måste ta hänsyn till vid faderskapsulredningen. Speciellt viktig blir denna samlade eller övergripande bedömning i de fall där man vid blodgruppsstalistisk utvärdering av blodundersökningsresultalen (indexberäkning, sannolikhels-

Prop. 1982/83:8 43

bedömning) erhållit värden som med viss vikl synes tala för eller emol elt biologiskt faderskap:

"Pekar resultaten av en blodgruppsstalistisk värdering i samma riktning som övriga omständigheter i ärendet, kan dessa faktorer tillsammans vara vägledande. Om de däremot är inbördes motstridiga, kan de helt eller delvis upphäva varandra" (Svensk Juristtidning 1962 sid. 41-44).

Men även i de fall där genetisk oförenlighet (faderskapsuteslutning) har bedömts föreligga måste man ta hänsyn till övriga omständigheter i ärendet. I sällsynta fall - ca en gång på 100 till en gång på 1 000, beroende på säkerhet och typ av en enstaka observerad uteslutning - uppträder nämligen blodkombinationer hos modern, barnet och den utpekade mannen (eller bara barnet och mannen) som tycks innebära en faderskapsuleslutning trots att mannen är barnets sanna (biologiska) fader.

Enligt nuvarande lagstiftning kan inte domstolen förordna om blodunder-. sökning i mål om ogilligförklaring av faderskapserkännande eller vid resning i mål där faderskapet har fastställts genom dom som vunnit laga kraft. Mot bakgrund av del föregående synes del dock uppenbart atl denna ordning är otillfredsställande ur rältssäkerhetssynpunkt. När nya omständigheter eller bevis åberopas som kan innebära en omvärdering av tidigare domslut (och tidigare blodundersökningsresultat) bör givelvis möjligheter finnas alt förordna även om ny blodundersökning varvid, på grund av utvecklingen inom del rättsgeneliska fältet, också den förnyade blodundersökningen kan tillföra ärendet nya fakta av betydelse för faderskapets fastställande.

Som exempel på värdet av förnyad blodundersökning i ärenden där faderskapet redan har-fastslällls genom erkännande eller dom som vunnit laga kraft kan nämnas de fall där resultatet enbart av den ursprungliga blodundersökningen visserligen har talat mot mannens faderskap (genom exempelvis låg faderskapssannolikhet eller genetisk oförenlighet (uteslutning) som bara gör det "osannoHkt" alt mannen är barnets fader) men där andra omständigheter har talat/ör mannens faderskap. I samband med atl nya omständigheter eller bevis framkommer kan förnyad basundersökning eller s. k. utvidgad rättsgenetisk undersökning i många av dessa fall öka möjligheterna att med betydligt större säkerhet utesluta en felaktigt utpekad man som, enligl tidigare blodundersökning, enbart framstod som "osannolik" som barnels fader.

I vissa fall kan det således inträffa att resultatet av en redan utförd blodundersökning inte anses ha lillräckhgl juridiskt bevisvärde för att upphäva ett tidigare faderskapserkännande eller dom. Det bör då finnas möjligheter alt förordna om kompletterande blodundersökning exempelvis av typen utvidgad rättsgenetisk undersökning.

Prop. 1982/83:8 44

Rättegångsutredningen:

Enligt promemorian krävs del för atl blodundersökning skall få företas efter del att faderskapsfråga avgjorts genom dom eller efter erkännande att det efter domen eller erkännandet framkommit omständighet som ger anledning lill antagande att någon annan man haft samlag med modern under aktuell tid. Enligl vår uppfattning måste del göras klart för vem del angivna förhållandet skall ha framkommit först efter domen eller erkännandet. Frågan är om det räcker med alt den som skall anses vara far fått sådan kännedom först efter domen eller erkännandet eller om saken skall ha varit obekant också för barnavårdsnämnden. Vi vill påpeka all bevisningssvårig-heterna kan bli betydande, särskilt i de fall faderskapsfrågan avgjorts genom erkännande. Med tanke på bévisningssvårigheterna bör övervägas att åtminstone för erkännandefallen helt slopa kravet på att de berörda omständigheterna skall ha framkommit först efter erkännandet.

Sveriges domareförbund:

Domareförbundet tillstyrker förslagel alt domstol skall kunna förordna om blodundersökning om det, sedan faderskap faslslällis genom dom eller erkännande, framkommer sådana omständigheter söm ger anledning till antagande att annan man haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat. Förbundet vill i sammanhanget erinra om att möjlighet härtill funnits i mål angående ogilligförklaring av faderskapserkännande ända till den 1 januari 1977. Genom lagändringar som då trädde i kraft utformades emellertid 1 § blodundersökningslagen samt 1 och 3 kap. föräldrabalken på sådant sätt att denna möjlighet försvann.

Svenska Läkaresällskapet:

Vid alla faderskapsmål är uppgiften om antalet män som haft samlag med modern under konceptionsliden av avgörande betydelse för de slutsatser man kan draga om en blodundérsökning. I princip kan dock tre ohka typsituationer urskiljas.

1. Endast en man har haft samlag med modern iinder konceptionstiden.
I dessa faderskapsmål, som utgör 78 % av alla till statens rättskemiska

laboratorium inkomna ärenden, blir utredningen nästan aldrig något problem. Omkring 75 % av männen i denna typ av ärenden är att betrakta som sanna fäder. Dock förekommer det atl s. k. "enmansärenden" utvecklas till. flermansärenden genom att den "ende" mannen uteslutits genom blodundersökning som möjlig biologisk fader.

2. Två eller fler bestämda män har haft samlag med modern under
konceptionstiden.

I denna typ av ärenden, där man har att utgå ifrån att någon av de utpekade

Prop. 1982/83:8 45

männen är barnets fader, kan utredningen resultera i alt en man kan antas vara fader rhedan övriga kan frias från misstanke.

3. Ett okänt antal män har haft samlag med modern under konceptionsliden.

Problemet i dessa ärenden är alt man inte vet om den biologiske fadern är med bland de män som omfattas av undersökningen. Detta innebär att utredningen aldrig kan sluta etl direktutpekande av barnets fader. För de män som inte kan uteslutas som tänkbar fader kan etl faderskapsindex beräknas. Detta index är emellertid svårt alt ikläda någon informativ vägledning, då del saknas uppgift om antalet okända män som kan förekomma i ärendet. Resultatet av blodundersökningen kan då tillsammans med i målet förekommande övriga omständigheter leda lill att felaktigt utpekad man förklaras som fader. Antalet ärenden av denna sorl är inte få.

I samtliga av dessa typer av ärenden kan inte blodundersökningen ensam avgöra om en man är biologisk fader. Säkerheten vid fastställande av faderskapet till elt barn är därför beroende av,- inte bara resultatet av blodundersökningen, ulan av denna sammanställd med övriga omständigheter. Skulle övriga omständigheter visa sig annorlunda än vad som anlagils vid faderskapets fastställande kan därför ny blodundersökning vara av avgörande betydelse för fastställandet av det verkliga faderskapet.

Den i promemorian föreslagna bestämmelsen atl domstol, efter det att faderskapet fastställts genom dom eller erkännande, skall kunna förordna om ny blodundersökning, om det framkommer sådana omständigheter som ger anledning till antagandet att någon annan man har haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat, synes därför vara välbetänkt. Möjligen kunde ur etisk synpunkt en snävare formulering än "anledning till antagande" vara att föredra t. ex. "grundad anledning till antagande".

2.2 Handläggningsreglerna

2.2.1 Faderskapet fastställt genom erkännande

Hovrätten för Övre Norrland:

Även om det får anses tillfredsställande atl det för dessa fall öppnas möjlighel för domstolarna att förordna om blodundersökning bör reglerna utformas så att missbruk av dem i största möjliga utsträckning motverkas. Del är angelägel att domstolarnas, läkarnas och statens rättskemiska laboratoriums resurser icke läges i anspråk för andra fall än dem, där del verkligen finnes grundad anledning till omprövning av faderskapsfrågan. En begäran om blodundersökning kan också ofta komma atl på etl negativt sätt påverka den utpekade andre mannens personHga förhållanden, i synnerhet om faderskapserkännandet eller domen ligger några år tillbaka i tiden. Det kan därför ifrågasättas huruvida inte ett ansökningsförfarande gör det alltför

Prop. 1982/83:8 46

enkelt för en man, som ångrat sitt faderskapserkännande, att föra upp frågan om blodundersökning till domstols prövning och sedan, vid avslag föra den separata frågan om blodprovslagning genom de olika instanserna. Vid avgörande av frågan om blodprovslagning bör tillåtas kommer vidare domstolen i många fall all ställas inför svåra avvägningsfrågor, och både skriftlig och muntlig bevisning torde komma att förebringas. Med hänsyn också härtill och till att i dessa fall ett klart partsförhållande föreligger kan det ifrågasättas, om det är lämpligl atl frågan om blodundersökning handlägges i elt domstolsärende.

Till det nu sagda kommer alt den föreslagna konstruktionen medför vissa handläggningslekniska svårigheter. Särskill bör vissa frågor beträffande rättegångskostnader och blodundersökningskoslnader uppmärksammas.

Enligl promemorian skulle 18 kap. 2 § rättegångsbalken kunna tillämpas i fråga om kostnaderna i ärenden av avsett slag, innebärande alt envar part bär sina kostnader för domstolsförfarandet och blodundersökningen. Delta är enligt hovrättens mening inte helt givet. Fråga är om anskaffande av bevisning för atl få elt fastställt faderskap undanröjt och vederbörande parter kan frivilligt genomgå avsedd undersökning. De rättsfall som åberopas i promemorian kan inte anses ge bestämt besked på denna punkt och ifall det anses att det angivna lagrummet bör tillämpas i fråga om rättegångskostnadernas fördelning synes delta böra komma till klart uttryck i laglexlen.

Hovrälten anser emellertid för sin del inte att det är lämpUgt att : kostnaderna kvittas i den utsträckning som synes vara förutsatt i promemorian. I de'fall en begäran om blodundersökning avslås bör enligt hovrättens mening sökanden såsom tappande part svära även för motparternas rättegångskostnader i enlighet med vad som gäller för tvistemål och domstolsärenden i allmänhet. Även; om begäran om blodundersökning bifalles ifrågasätter hovrätten om del är lämpligt ätt i samtliga fall kvitta kostnaderna.

Del ter sig sålunda i viss mån otillfredsställande atl en man, som på grund av domstols åläggande lämnar blodprov, själv skulle få bära sina kostnader för blodundersökningen, därest blodundersökningen sedan visar att han är utesluten som fader till det barn om vars faderskap är fråga. Fråga är ju inte om sådant fall som avses i 3 kap. 11 § föräldrabalken ulan här sätts etl redan fastställt faderskap i fråga. De omständigheter som talar mol atl obegränsad rätt till ny blodundersökning införes bör enligl hovrättens mening även få inverka på rätlegångskostnadsfrågan. I synnerhet när faderskapet lill en vuxen person sätts i fråga eller faderskapet fastställts för länge sedan saknas anledning att kvitta kostnaderna.

Även i det fallet atl det i en efter blodundersökningen följande rättegång utreds att mannen i fråga inle haft samlag med barnels moder under konceptionsliden - trots all della gjordes antagligt i ärendet om förordnande av blodundersökning - ter det sig otillfredsställande att de kostnader som uppkommit i ärendet om blodundersökning kvittats. Lagstiftningen torde

Prop. 1982/83:8 47

inte, ge den mannen möjlighel alt i en efterkommande rättegång erhålla ersättning för dessa kostnader.

Huvudregeln bör således enligt hovrättens mening vara atl den som blir tvingad att genomgå blodundersökning utan fog bör ha ersättning för sina kostnader. Om fördelningen av de kostnader som uppkommer vid blodundersökning bestäms i ett domstolsärende på det sätt som förutsätts i promemorian torde del vara näst intill omöjhgl att åstadkomma en rättvis kostnadsfördelning. När domstolsärendet avslutas kan man ju inte med säkerhet avgöra huruvida resultatet av blodundersökningen kommer atl medföra en ändring av faderskapet eller ens om frågan kommer att prövas i en rättegång. Ifall frågan om skyldighet att genomgå blodundersökning avgörs i mål om ogiltigförklaring av faderskapserkännande bör mannen däremot kunna erhålla ersättning som vittne.

Enligt promemorian skulle vid bifall domstolens ställningstagande lill ansökningen om blodundersökning inle ske genom ett slutligt beslut ulan -som del får förstås - ett beslut under rättegång. Slutligt beslut skulle ges först sedan utlåtande över undersökningen föreligger. Vad detta slutliga beslut i så fall skulle innehålla, förutom beslut om rättegångskostnader, sägs däremot ingenting om. Måhända har man tänkt sig atl det slutliga beslutet skall innehålla ett uttalande om alt ärendet avskrivs från vidare handläggning. Den föreslagna konstruktionen att i elt domstolsärende huvudfrågan avgörs genom etl beslut som inte är slutligt förefaller egendomlig och torde inte förekomma i andra sammanhang. Konstruktionen leder också lill alt fördelningen av rättegångskostnaderna under inga förhållanden kan, såsom eljest sker, bedömas med utgångspunkt från del slutliga avgörandet i ärendet.

Sammanfattningsvis anser hovrätten sålunda, atl det finns så många nackdelar med den föreslagna handläggningsformen att övervägande skäl talar för att förordnande om blodundersökning bör ges i själva målet om ogiltigförklaring av faderskapserkännande. Därest denna utväg väljes är det tillfyllest med elt tillägg lill 1 § första stycket, första meningen, i blodundersökningslagen.

Skulle hovrätten inte vinna gehör för sina synpunkter rörande handläggningsformen bör i allt fall möjlighet ges atl också förordna om blodundersökning i själva målet om ogilligförklaring av faderskapserkännande. I målet kan t. ex. framkomma omständigheter som ger vid handen atl ytterligare någon man kan vara tänkbar som fader och all blodundersökning avseende denne bör komma till slånd. Vidare bör uppmärksammas alt i det rättsfall, NJA 1977:545, som initierat frågan om utökade möjligheter lill blodundersökning, den i promemorian föreslagna lagändringen icke skulle ha löst det där föreliggande problemet rörande blodundersökning, eftersom viss annan man, som kunde antagas ha haft samlag med modern under lid då barnel kunde vara avlat, inte var utpekad.

Prop. 1982/83:8 48

Dessutom bör under alla förhållanden' lagen om handläggning av domstolsärenden och tingsrättsinstruklionen ses över. Enligl den nuvarande lydelsen av författningarna skulle tingsnolarie komma alt bli behörig att företaga förberedande åtgärder med avseende å ansökning om blodundersökning såsom att infordra yttrande av motparter och kalla till muntlig förhandling. Med hänsyn till de svåra avvägningar, som måste göras i dessa ärenden redan då de kommer in till rätten, kan det ifrågasättas om detta är lämpligt. Eftersom vidare ärendet enligl promemorieförslagel inte skall avgöras genom beslut om bifall lill ansökningen utan först då utlåtande om blodundérsökning föreligger, synes tingsrätten i vissa tvistiga fall komma atl bli domför med en lagfaren domare, såvitt avser beslutet under rättegång rörande själva huvudfrågan. Det bör också övervägas om inte nämnd, såsom fallet är med ärenden enligl föräldrabalken, borde deltaga i avgörandet.

Hovrätten har i sina resonemang förutsatt att talan bör kunna föras mot det beslut under rättegång i ärendet varigenom ställning läges till huvudfrågan rörande blodundersökning. Frågan har icke alls berörts i promemorian.

Stockholms tingsrätt:

Enligt förslagel skall ansökan om blodundersökning handläggas enligt ärendelagen. Det kan ifrågasättas om det överhuvudtaget är lämpligt alt i strid mot rättegångsbalkens systemalik i övrigt införa en möjlighet att i denna form uppta bevisning. Enligt tingsrättens mening finns det dock skäl för alt införa möjligheten i delta fall. Det rör sig om en mycket speciell form av bevisning. De erhållna resultaten tillmäts regelmässigt bevisvärde och de kommer alt åberopas i mål som är indispositiva.

Reglerna om att etl faderskapserkännande kan ogiltigförklaras återfinns i 1 kap. 4 § sista stycket föräldrabalken. Sådana fall behandlas emellertid inte i

3 kap. föräldrabalken där reglerna för rättegången i mål om faderskap återfinns. Rätlegångsbeslämmelserna i föräldrabalken kompletteras av en särskild lag om blodundersökning i faderskapsmålen, vars tillämpning är begränsad till mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken. På grund av nu nämnda begränsning får blodundersökning inte ske i mål om hävande av faderskapserkännande. Tingsrätten vill därför påslå att det naturligaste vore om reglerna i 3 kap. föräldrabalken omfattade även de fall som avses i 1 kap.

4 § sista stycket.

När faderskapet har fastställts genom erkännande anser tingsrätten det självklart att rätlen i etl mål om ogiltigförklaring av erkännandet också får rätt atl förordna om blodundersökning. En annan ordning orsakar extra kostnader och extra arbete både för parterna och för domstolen. Del måste även ur parternas synpunkt te sig väl formalistiskt att behöva föra två processer samtidigt som rör samma parter och samma sakförhållanden. De olika forumreglerna för mål och ärenden kan också medföra alt de inte handläggs av samma domstol, vilket måste vara en uppenbar nackdel, vartill

Prop. 1982/83:8 49

kommer atl rättens sammansättning möjligen kan bh olika i etl mål och i ett ärende.

I den remitterade promemorian har forumfrågan inte behandlats. Om,
som vi ifrågasatt reglerna i 3 kap. föräldrabalken skulle tillämpas även i de
fall som avses i 1 kap. 4 § sista stycket, uppstår inle problem med
forumprövningen i de fallen.

I specialmotiveringen diskuteras frågan om när ett ärende om blodundersökning skall anses avslutat. Det kan te sig egendomligt att ett ärende inte skall anses avslutat när yrkandet i ärendet prövats. Den föreslagna lagstiftningen ger ingen lösning för de svårigheter som uppkommer då en part trots föreläggande vid vite eller hämtning inte lämnar blodprov.

Domstolens förordnande om blodundersökning blir med det föreslagna synsättet etl beslul under handläggningen och kan som sådant inte överklagas särskill. Oberoende av om beslutet om blodundersökning i de nu angivna fallen meddelas i själva faderskapsmälel eller i etl fristående ärende bör dock beslutet orri blodundersökning kunna överklagas. Härvid är alt märka atl beslut om blodundersökning i vanliga faderskapsmål skiljer sig från den nu förevarande bl. a. genorn alt sådant beslut inte är lika starkt knutet till kärandens intresse i målet. Tingsrätten vill i detta sammanhang påpeka att liknande olägenhet uppstår för den man som i etl faderskapsmål, som ulan att vara svarande, åläggs att genomgå blodundersökning. Det måste vara angeläget att riktigheten av ett förordnande genom överklagande kan prövas tidigare än i samband med en talan enhgt 49 kap. 8§ tredje stycket rättegångsbalken.

Domstolsverket:

Har faderskapet fastställts genom erkännande vore det - - - en fördel om frågan om ny blodundersökning kunde handläggas förutom i ett särskilt ärende även i målet om ogiltigförklaring av faderskapserkännandet. Därvid kan en lagfaren domare ensam avgöra frågan om ny blodundersökning under förberedelsestadiet. Handläggs saken enhgl ärendelagen måste rätten vara sammansatt av flera ledamöter då ärendet är tvisligl.

Socialstyrelsen: Den lösning, som valls på det processuella planet torde vara den bästa.

I enlighet med terminologin i lagen om handläggning av domstolsärenden talar man inle om mål utan om ärenden, vilka anhängiggörs genom ansökan. Såvitt avser själva förfarandet är emellertid gränsen mellan rättegångsmål och domstolsärenden flytande. Ett ärende, som är ostridigt handläggs enligl denna lag regelmässigt i enkla former och oftast utan muntlig förhandling. Detta kan vara ändamålsenligt eller till och med nödvändigt på grund av

4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 8

Prop. 1982/83:8 50

ärendets brådskande karaklär. Av 5 § följer emellertid att det är möjligl all handlägga elt ärende ungefär som ett rättegångsmål. Detta kan vara lämpligt exempelvis då det råder inlressemotsätlning mellan olika rättssubjekt i elt ärende. En sådan ordning är ur rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande. Denna lag möjUggör sålunda en handläggning som jämförelsevis smidigt kan anpassas efter förhållandena i det särskilda fallet.

Socialstyrelsen anser det vara av prinicpiell vikl och konsekvent att begäran om blodundersökning oavsett faderskapet dessförinnan fastställts genom lagakraftägande dom eller erkännande handläggs enligt samma ordning. Mot bakgrund av vad sålunda anförts finner styrelsen det lämpligt och ändamålsenligt atl begäran om blodundersökning förs in under domstols rättsvårdande verksamhet. Styrelsen tillslyrker förslaget i denna del.

Rällegångsutredningen:

Vi har inga invändningar mot all blodundersökning skall kunna komma lill slånd även efter etl faderskapserkännande men vill ifrågasätta om en ändring av det slaget som förordas i promemorian är tillräcklig. Vi vill ifrågasätta om inte också faderskapsmål enligt 1 kap. 4 § tredje stycket bör behandlas i 3 kap. FB. Den omständigheten att FB saknar särskilda rältegångsbestämmel-ser för mål om hävande av faderskapserkännande förefaller nämligen ha vållat problem också i andra sammanhang (se t. ex. NJA 11975:655). Bl. a. är vissa forum- och talerätlsregler oklara genom atl det i 3 kap. FB inle finns några processuella beslämmelser för faderskapsmål enhgl 1 kap. 4 § tredje stycket. Inför man sådana bestämmelser bortfaller behovet att ändra i blodundersökningslagen såvitt gäller de fall där faderskapsfrågan avgjorts genom erkännande. Enligt promemorieförslaget skall vidare rätten i mål om hävande av faderskapserkännande besluta om blodundersökning i elt fristående ärende medan beslut om blodundersökning i andra fall sker i själva faderskapsmålet efter det atl faderskapsfrågan dragils under rättens prövning genom alt ansökan om stämning gjorts. Den senare principen står i samklang med RB:s bestämmelser om rättens medverkan till inhämtande av bevisning. Sålunda får enligt RB en talan inte föras särskill om processuell editionsplikt eller om vittnesförhör. Vi bortser därvid från de i nu förevarande sammanhang inte så betydelsefulla regler som finns i 41 kap. RB angående bevisning till framlida säkerhet.

Självklart kan det uppslå många situationer i vilka en presumtiv kärande i ett faderskapsmål är beroende av resultatet från en blodundersökning för atl kunna bedöma sina utsikter till framgång med en process. Detta är inle någonting som utmärker målen om hävande av faderskapserkännande. I elt vanligt tvistemål kan det finnas lika stort behov för en presumtiv kärande atl få tillgång till en skriftlig handling, som efter det alt rättegång har inletts kan omfattas av den processuella edilionsplikten. Det kan också vara så all

Prop. 1982/83:8 51

käranden är helt beroende av vad etl vittne kan komma att säga under ed i rättegången.

Med hänsyn till det sagda kan det synas välbehövligt atl allmänt öppna en möjlighet alt föra en fristående talan om sådan rättens medverkan lill inhämtande av bevisning som skulle kunna ges efter det alt ansökan om stämning gjorts.

Det finns emellertid problem förknippade med en sådan lösning. Bl. a. löper man en uppenbar risk att få vad man skulle kunna kalla dubbla processer med de uppenbara olägenheter i bl. a. kostnadssammanhang som kan vållas därav. Svaranden kan nämligen med fog tänkas se det som sin uppgift att också i ärendet om bevisinhämtandet försvara sig mot talan i huvudsaken. Sådana nackdelar har nog också föresvävat promemorieförfat-tarna när de på sidan 16 i promemorian diskuterat behovet av munlhg förhandling i blodundersökningsfrågan.

Enligl vår mening bör därför beslul om blodundersökning i största möjliga utsträckning meddelas inom ramen för ell faderskapsmål och inte i etl frislående domstolsärende. Om vår lösning väljs behöver man inte komplettera det framlagda promemorieförslaget med särskilda regler om forum, lingsnotaries behörighet m. m., vilka regler nu saknas.

Vare sig beslutet om blodundersökning i nu angivna fall kommer till stånd i själva faderskapsmålet eller i etl fristående ärende bör beslutet om att blodprov skall las vara överklagbart (jämför möjligheten atl överklaga editionsföreläggande m. m. enligt 49 kap.4 § RB). Vi vill påpeka att beslul om blodundersökning i vanliga faderskapsmål skiljer sig från de nu förevarande bl. a. genom atl de inle är Uka starkt knutna till kärandens intresse i målet.

Sveriges domareförbund:

Enligl förslagel skall frågan om blodundersökning handläggas som elt särskilt ärende. Förbundet godtar förslagel, dock bör i mål orn ogilligförklaring av faderskapserkännande, för undvikande av onödig omgång och dubbel prövning, möjligheter finnas att förordna om blodundersökning i målet. Förbundet vill i anslutning till delta påpeka att enligt förslagel rätlens sammansättning bUr olika i ärendet och målet. Av specialmotiveringen (s. 16) framgår att ärende angående blodundersökning skall anses avslutat när utlåtande över undersökningen föreligger. Förbundet har ingen erinran mot delta men anser atl del bör utsägas i lagen till undanröjande av varje tveksamhet.

2.2.2 Faderskapet fastställt genom dom Se även under avsnitt 2.2.1.

Prop. 1982/83:8 52

Hovrätten för Övre Norrland:. .

Också vad gäller resningsfallen torde det vara lättare att komma till rätta med frågorna om rättegångskostnader, om förordnandet om blodundersökning ges i samband med resningsförfarandet än om handläggningen sker i elt separat ärende.

Även för resningsfallen talar de anförda skälen för en annan lösning än den i promemorian föreslagna. Det måste antagas, atl det endasi i ett fåtal resningsfall kan komma i fråga atl förordna om blodundersökning. Ärenden där någon begär blodundersökning i avsikt all senare ansöka om resning kunde däremot bli allmänt förekommande och torde dessutom ofta komma att fullföljas rill hovrätt och högsta domstolen. Det bör därför enligl hovrättens mening ytterligare övervägas huruvida det inte vore riktigast och enklast alt införa laglig möjlighet för högsta domstolen alt, därest särskilda skäl föreligger därtill, förordna om blodundersökning i resningsärendet.

Stockholms tingsrätt:

Vad angår de i promemorian angivna resningsfallen godtar tingsrätten den föreslagna ordningen att frågan om blodundersökning upptas i tingsrätt i ett ärende eftersom HD inte har möjlighet att i ett resriingsärende förordna om sådan bevisning som ell förordnande om blodundersökning innebär.

För resningsfallen bör förslag framläggas för forumfrågans lösning.

Domstolsverket:

Domstolsverket instämmer i uppfattningen atl frågan om ny blodundersökning bör handläggas enhgl lagen om handläggning av domstolsärenden när faderskapet fastställts genom dom som vunnit laga kraft.

Rättegångsutredningen:

I promemorian föreslås vidare atl rätten i ett fristående ärende skall kunna förordna om blodundersökning också när faderskapsfrågan redan avgjorts genom dom. Det är resningsfallen som avses med den bestämmelsen.

Det nuvarande syslemel är, att den som vill begära resning inte har någon möjUghel att för resningsärendets skull få sådan medverkan av rätten lill inhämtande av bevisning som han kan få sedan resningen beviljats. Kunskapen om nytt bevis är visserhgen i många fall en resningsanledning (58 kap. 1 § första stycket 4 RB) men varken HD, som skall besluta om resning, eller lägre domstol kan besluta om editionsföreläggande enligl 38 kap. 4 § RB förrän resningen har beviljats.

Prop. 1982/83:8 53

Man kan låta HD själv besluta om blodundersökning i de nu aktuella fallen men en sådan lösning kräver vissa ändringar i RB. Vi vill i delta sammanhang påpeka att vi med de uppgifter vi fått enligt nya tilläggsdirektiv (Dir Ju 1981:47) kan få anledning atl komma in på mera allmänna frågor om bevisning i resningsärenden. En reform grundad på våra överväganden enUgt tilläggsdirektiven kan emellertid inte komma till slånd tidigare än om några år och vi har därför inget att invända mot att promemorieförslagel genomförs nu.

Vi vill påpeka alt del saknas beslämmelser om vid vilken domstol som frågor om blodundersökning skall tas upp i resningsfallen. .

3 Hämtning

Hovrätten för Övre Norrland:

Av 2 § blodundersökningslagen framgår alt rätten vid vite äger förelägga den som avses med förordnandet om blodundersökning all med intyg visa att blodprov tagits. Vitesföreläggandel syftar alltså till att framtvinga en blodprovstagning, inle bara en inställelse lill undersökningen. Den nu föreslagna bestämmelsen om hämtning innebär att en person skall kunna instäUas lill undersökning. Förmodligen är del sällsynt att den som hämtats till undersökning vägrar att underkasta sig blodprovstagningen, men hovrätten har ändock velat fästa uppmärksamheten på alt lagförslaget inte medger att vitesföreläggande beträffande själva undersökningen och hämtning användes parallellt. - Del synes lämpligt atl en hänvisning tiU 21 kap. 8 § föräldrabalken görs i lagtexten.

Rikspolisstyrelsen:

I promemorian framhålls att hämtningsmöjlighelen endast skall användas när det finns anledning anta atl etl nytt vitesföreläggande inte skulle fylla någon funktion.

1975 års poUsulredning har i betänkandet PoUsen (SOU 1979:6) bl. a. behandlat frågor rörande polisens skyldighet att enligt olika författningar lämna handräckning. Utredningen förordade därvid atl det föreskrivs att polishjälp får begäras endast när uppgiften inle kan lösas på annat sätt. Utredningens förslag i denna del godtogs av så gott som alla remissinstanserna. I regeringens proposition 1980/81:13, Polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. (sid. 40 f), synes departementschefen dela denna uppfattning.

I promemorian konstateras atl även barn under 18 år - i undantagsfall -kan hämtas. Rikspolisstyrelsen anser det ändamålsenligt alt i första hand de sociala myndigheterna anlitas för uppdragen: Först när dessa av olika skäl

Prop. 1982/83:8 54

misslyckats kan hänvändelse till polisen ske för begäran om biträde med handräckningsålgärden.

Med hänsyn till vad som ovan anförts förordar rikspolisstyrelsen all laglexlen utformas på ett sätt som står i samklang med polisutredningens förslag. Detta innebär således atl polishjälp får begäras endast när uppgiften inte kan lösas på annat säll.

Socialstyrelsen:

I promemorian föreslås vilesbestämmelsen i 2 § blodundersökningslagen kompletterad med en särskild föreskrift om hämtning. Socialstyrelsen ansluter sig till förslaget atl införa etl mera effektivt sanklionsmedel vid sidan av det tvångsmedel, som för närvarnade slår till buds på ifrågavarande rättsområde. Domstol bör, med stöd i lagen om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap, kunna komplettera vitet med del mer effektiva tvångsmedlet hämtning i fall då vitesförläggandet inle frivilligt efterkommes och ändamålet med vitet icke anses ha förfallit. Styrelsen tillslyrker det här aktuella lagförslaget i den utformning det har getts i promemorian.

Hämtningen bör endast kunna genomföras med bistånd av polis. Styrelsen ansluter sig därvid till den bedömning, som ligger bakom införandet av denna ordning.

Hämtningar sker ofta under uppseendeväckande förmer. Det kan inte råda någon tvekan om atl barn kan ta skada av én sådan upplevelse. Hämtningen bör därför utföras på ett för barnet så skonsamt sätt som möjligl och bör, såsom understrykes i promemorian, komma ifråga endast i undantagsfall. I likhet med vad som anföres i promemorian anser styrelsen det vara lämpligl och av vikt att någon representant för barnavården är närvarande vid hämtningslillfället.

Del bör skapas tillfredsställande garantier för alt barnets bästa särskilt beaktas även i fall, då det föreligger elt behov av att hämta barnel lill blodundersökning. Med hänsyn härtill anser styrelsen att det bör ankomma på rätten att, inför etl beslut om hämtning av barn vid ett särskih prövningsförfarande i varje enskilt fall pröva lämpligheten av elt sådant förordnande.

Då tillräckliga skäl inte synes föreligga för att undantaga nu påtalade målgrupp från den föreslagna 2 § andra stycket, förordas all angivna paragraf kompletteras med en tilläggsregel, varigenom domstol åläggs ett särskilt prövningsförfarande inför beslut om hämtning av barn, så att det aldrig sker mot barnets bästa.

Statens rättskemiska laboratorium:

Beträffande den del av promemorian som behandlar domstolens möjlighet atl i vissa fall förordna om hämtning för blodprovstagning har laboratoriet

Prop. 1982/83:8 55

inga speciella synpunkter. Givetvis är det angeläget, även för analysförfa-randel och handläggningen på SRL, atl insändandet av enstaka blodprov i ell ärende inte onödigt fördröjs. Se även avsnitt 4.

Rättegångsutredningen:

Mol promemorieförslagel alt hämtning skall kunna tillgripas för genomförande av blodundersökning har vi inget all erinra. Enligl vår uppfattning är emellertid hämtning (och oriktiga faderskapsdomar) generellt selt mera ingripande i den personUga integriteten än ett tvångsmässigt genomförande -av blodprovstagning. Därför anser vi att promemorieförslaget bör kompletteras med regler som möjliggör sådant tvång.

Utredningen om barnens rätt:

Vi har inte några erinringar mol en sådan ändring av lagen om blodundersökning alt en vuxen individ skall kunna hämtas lill undersökningen genom polisens försorg. Däremot ställer vi oss tveksamma till om även minderåriga barn skall kunna hämtas. Enligt vår mening bör nämligen hämtning av barn undvikas så långt det-är möjligl! En hämtning av ett barn genom polisens försorg innebär som regel en stor påfrestning för barnet. Detta gäller inle bara för del lilla utan även för det något äldre barnet. För tonåringen torde redan den omständigheten alt frågan om faderskapet är oklar vara psykiskt svår att hantera. Alt därtill bli utsatt för en polishämlning torde inte förbättra barnels sitaution.

Vill barnets vårnadshavare inte medverka till atl faderskapet fastställs för barnet, bör i första hand de sociala myndigheterna försöka få modern atl inse det angelägna i att så sker. I detta sammanhang får man inte glömma bort alt modern, för alt hon skall få bidragsförskott, är skyldig att medverka lill att faderskapet fastställs. Hon har därför oftast etl betydligt slörre intresse än den utpekade fadern av atl faderskapsfrågan blir löst: Skulle modern/ vårdnadshavaren trots stöd och hjälp från de socialvårdande myndigheternas sida inte låta ta blodprov på barnet finns möjligheterna att förelägga och utdöma vite.

Det torde vara ytterligt sällsynt att modern inte medverkar till att blodprov tas på barnet. I något fall, då blodprov tidigare tagits på barnel, har modern upplevt att barnet lidit så vid själva blodprovstagningen att hon, när begäran om nya blodprov kommit, vägrat medverka. Vi. ifrågasätter om del är nödvändigt att för dé enstaka faU då modern motsätter sig en undersökning på barnel - vilka fall borde kunna lösas i samverkan med de sociala

' Med barn avser vi här det barn för vilken faderskap skall fastställas och således inte en utpekad fader, som är underårig eller en underårig moder.

Prop. 1982/83:8 56

myndigheterna - öppna möjligheterna alt hämta barnel genom polisens försorg. Del är vidare att märka alt för att undersökningen skall kunna genomföras måste det finnas samtycke till atl blodprov får las. Man kan fråga sig om den moder, som inte frivilligt vill ta med barnel till undersökningen, på grund av all barnel far illa av blodprovstagningen, kommer att ge sitt samtycke till att blodprov får tas efter att ha blivit hämtad av polis.

Vi viU erinra om atl del inle är helt ovanligt alt barnels moder och den utpekade fadern är minderåriga och själva står under annans vårdnad. Man kan här fråga sig om lagen skall tolkas så atl i dyUka fall moderns och den utpekade mannens vårdnadshavare skall föreläggas alt visa all blodprov tagits. EUer skall modern och en utpekad fader aUtid jämställas med en vuxen individ?

När det gäller blodprovslagning på barn vill vi även peka på del förhållandet, att barn kan vara omhändertagna för samhällsvård. Vårdnadshavarens möjligheter att bestämma över barnet är därvid starkt begränsade. Del torde kunna ifrågasättas om hon eller han har räll all hämta barnel från den som vårdar det för att ta med barnet till undersökningen. I praktiken löses delta problem på så sätt att de socialvårdande myndigheterna ser till atl blodprov las på barnel. Men man kan sälta i fråga om del formellt är rikligt att i dessa fall rikta föreläggandet till vårdnadshavaren.

Vidare kan den frågan ställas om barnet själv är behörig atl lämna samtycke till att blodprov tas eller om vårdnadshavaren måste ge delta. Det skulle kunna inträffa att vid en hämtning barnets vårdnadshavare inte följer med tiU undersökningen men uppger att han/hon motsätter sig denna. Kan blodprov då tas på den underårige?

Enhgt vår mening finns några olösta frågor när det gäller hämtning av barn till en blodundersökning. Innan man inför nya bestämmelser om én sådan tvångsåtgärd som polishämtning av minderåriga barn bör man undersöka om det verkligen finns ett behov därav.

Om ell minderårigt barn skall hämtas genom polisens försorg anser vi alt en representant för de socialvårdande myndigheterna alltid skall närvara. Detta bör enligt vår mening även klart framgå av lagtexten. Vidare menar vi alt om det är fråga om hämtning av etl äldre barn, l. ex. 15 år eller äldre, bör även barnel få del av föreläggandet.

Vad gäller utformningen av lagbestämmelserna vill vi peka på följande. I förslagel till ändrad lydelse av 2 § lagen om blodundersökning anges, all om barnet är under 18 år skall barnets vårdnadshavare styrka att blodprov har tagits. Vidare är det vårdnadshavaren som skall se till att barnet inställer sig till provtagningen. Det finns dock barn som är under 18 år som saknar vårdnadshavare. Den som före fyllda 18 år ingått äktenskap står nämligen inte under annans vårdnad. Detta torde innebära att om barnet i ett faderskapsmål är t. ex. 16 år och gift, får barnet själv svara för att det inställer sig till undersökningen. Det kan diskuteras om inte dessa barn utan vårdnadshavare borde företrädas av sin förmyndare i dessa ärenden, särskilt

Prop. 1982/83:8 57

som höga viten kan föreläggas och utdömas. I delta sammanhang kan erinras om atl förmyndaren har en allmän skyldighet all sörja för den omyndiges person (13 kap. 1 § föräldrabalken). Vidare gäller alt i mål om förklaring alt viss man inte är fader företräds underårig part av förmyndare eller god man (3 kap. 4 § föräldrabalken). Del kan här nämnas atl vii vårt eget betänkande Barnets rätt 2 Oiri föräldraansvar m. m. föreslagit all alla barn under 18 år skall slå Under annans vårdnad oavsett om barnel har ingått äktenskap eller inte. Om vårt förslag i den delen skulle bli lag finns det förmodligen inte någol behov av att ändra bestämmelserna i lagen om blodundersökning, såvida man inte anser atl även förmyndaren bör kunna företräda barnel i denna angelägenhet.

Sveriges advokatsamfund:

Del föreslagna tillägget i 2 § blodundersökningslagen alt rätlen skulle kunna förordna om hämtning om part vägrar att efterkomma vitesföreläggande finner samfundet befogat, eftersom vitesförelägganden i mål av della slag ofta inte får någon effekt.

Samfundet anser i motsats till utredningen att situationer kan föreligga där hänsyn till den enskildes personliga integritet bör få vika för ett barns rätt att få faderskapet fastställt, exempelvis då flera tänkbara fäder finnes och en av dessa varken genom vite eller hämtning kan förmås alt lämna blodprov och genom sin vägran åstadkommer all undersökningen inte kan slutföras.

Emellertid vill samfundet ifrågasätta om inte den föreslagna bestämmelsen borde få en något annan utformning. Det föreläggande, som avses med första stycket, innebär atl en person skall med intyg visa antingen att blodprov tagils eller alt han genomgått annan undersökning. I andra stycket talas emellertid om att personen i fråga inte inställer sig till "undersökningen", trots atl föreläggandet inte avser inställelse till viss undersökning iitan endasi skyldighet att visa intyg. Blodprovslagning kan ju heller inle betecknas som undersökning.

Sveriges domareförbund:

Domareförbundet tillstyrker också förslaget atl domstol skall kunna förordna alt den som trots tidigare vitesföreläggande inte inställer sig lill undersökning skall kunna hämtas till undersökningen. Lagtexten ger ej klart vid handen att vitesföreläggande som riktar sig mot vårdnadshavare avser skyldighet för denne atl tillse att barnet lämnar blodprov. Etl förtydligande måste med i övrigt oförändrad språkdräkt medföra atl i 2'§ 1 st efter "på honom eller henne" respektive "han eller hon" lillägges "eller det".

Prop. 1982/83:8 58

Svenska Läkaresällskapet-Beträffande den del av promemorian som omfattar domstols möjlighet alt förordna om hämtning i samband med blodprovslagning släller sig Sällskapet positiv.

Tillkomsten av en bestämmelse som ger polisen möjlighel alt hämta en person lill blodundersökning kan komma att minska handläggningsliderna i faderskapsärenden, vilket framstår som ytterst angelägel. Del är också önskvärt ur analyssynpunkt all få de involverade parterna i etl faderskapsärende undersökta så nära varandra i tiden som möjligt - helsl samtidigt.

4 Övrigt

Hovrätten för Övre Norrland:

Avslutningsvis anser hovrätten, atl de föreslagna redaktionella ändringarna inte endasi framstår som onödiga utan också kan medföra praktiska svårigheter. Sålunda har under senare tid kunnat förmärkas alt dyrbar tid går ål alt kontrollera om lagändringar endasi är redaktionella eller innebär någon saklig ändring. I vissa fall har del 1. o. m. varit nödvändigt alt gå till förarbetena för alt vara heU säker på all fråga icke varit om någon uppmjukning resp. skärpning eller någon annan ändring av gällande lag.

Stockholms tingsrätt:

Ansökan om blodundersökning kan enligt förslaget göras av fadern, modern eller barnet. I fall där del gäller att fastställa ett faderskap har barnavårdsnämnden skyldighet all utreda faderskapet och kan i rättegång föra barnels talan. Det förutsattes därvid att nämnden på frivillig väg försöker få en blodundersökning lill slånd. Sker ingen blodundersökning kan barnavårdsnämnden som part i rättegången yrka att rätten förordnar om sådan undersökning. När det gäller de i promemorian diskuterade fallen då faderskapet en gång fastställts finns ingen motsvarande skyldighet eller rättighet för barnavårdsnämnden. En man som anser sig vara far kommer därmed inte att ha någon möjlighet alt få till stånd en blodundersökning ens genom att vända sig till. nämnden. Tingsrätten vill här endast påpeka delta förhållande.

Angående den språkliga formen vill tingsrätten ifrågasätta om inte begreppet han liksom hittills bör användas som elt neutralt personbegrepp och all därför texten inle skall innehålla orden "eller hon", vilket inte heller är sakligt invändningsfritl.

Prop. 1982/83:8 59

Socialstyrelsen:

En fråga, som inte berörs i promemorian men som socialstyrelsen vill fästa uppmärksamheten på, är huruvida del ävenledes i lag bör stadgas räll för domstol att förordna om blodundersökning också med avseende på vissa anhöriga lill modern eller till man, som kan avses med domstolens förordnande om blodundersökning. Blodundersökning av parternas föräldrar kan i vissa fall, såsom när genotypen endasi kan fastställas genom s. k. indirekt undersökning, vara av stort värde och - om någon av parterna har avlidit innan blodundersökning kommil till stånd - av avgörande betydelse. Parternas föräldrar och vissa andra anhöriga kan frivilligt underkasta sig blodprovslagning. Någon möjlighel för domstol att förordna anhöriga till parterna alt genomgå blodundersökning föreligger emellertid inte enligt nu gällande lag. Delta innebär atl domstol vid prövning av tveksamma faderskapsfrågor inte sällan nödgas avstå från viktiga bevismedel.

Ärvdabalkssakkunnigas förslag lill ärvdabalk innehöll förslag beträffande möjligheten att framtvinga blodundersökning av vissa anhöriga till modern eller till man, som kan avses med domstolsförordnande (SOU 1946:49 sid. 134). Departementschefen anslöt sig till förslaget i denna del men förslaget fick under riksdagsbehandlingen utgå.

Det torde emellertid stå utom all tvekan att blodundersökningar på anhöriga lill parterna, särskilt deras föräldrar, ofta kan vara av synnerligt stort värde för sannolikhetsberäkningarna och särskilt i sådana fall där domstol har atl verkställa en jämförelseprövning mellan olika presumtiva fäder (se bland andra Bengt Jonsson i SvJT 1953 s. 14-18 och Gösta Walin i Kommentar till Föräldrabalken, tredje upplagan s. 99 samt Milan Valverius i Kommentarens kapitel "Rättssereologiska undersökningar" s. 573).

Socialstyrelsen anser därför att man bör införa möjlighet för domstol att förordna om blodundersökning såvitt avser vissa anhöriga till modern eller till man, som kan avses med domstols förordnande. För alt elt förordnande om undersökning skall kunna meddelas med avseende å förenämnda krets av anhöriga bör krävas alt den utredning, som i övrigt står liU buds, inte ger möjligheter alt fastställa faderskapet. Lämpligt är att sådant förordnande får meddelas endasi då "synnerliga skäl" föreligger dvs. då annan bevisning visar sig vara otillräcklig. Domstol bör, hksom i övriga mål av indispositiv natur, även i mål om faderskap enUgt 3 kap. föräldrabalken självmant kunna föranstalta om behövlig bevisning och således även om blodundersökning då sådan behövs. Förordnande avseende föreslagen krets av anhöriga bör sålunda kunna meddelas inte endast på yrkande av part utan även på domstols egel initiativ. Elt sådant förordnande bör även kunna meddelas på begäran av part i elt domstolsärende. Ett sådant förordnande torde kunna sanktioneras på sätt anges i promemorians föreslagna 2 §.

I promemorian berörs inte de internationelll - rättsliga verkningarna av de

Prop. 1982/83:8 60

olika förslagen. För närvarande råder stor osäkerhet om när utländska domar angående faderskap och utländska faderskapserkännanden skall anses giltiga i Sverige, frånsett nordiska faderskapsavgöranden, som faller under lagen om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden. Utländska faderskapsdomar i övrigt gäller i allmänhet inte i Sverige och del är inle klarlagt vilken verkan utländska faderskapserkännanden (borisett från de ovan berörda nordiska) har i vårt land. För närvarande saknas sålunda i vårt land lagregler (med bortseende från ovan berörda nordiska lag), som anger hur internationella faderskapsfrågor skall behandlas. Enligl socialstyrelsens mening borde det ha funnits anledning atl i promemorian beröra de eventuella komplikationer, som kan uppstå i ärenden med internationell anknytning i samband med den sålunda föreslagna ändringen av lagen om blodundersökning m. m. vid utredning ay faderskap.

Statens rätlskemiska laboratorium:

I detta sammanhang må kanske ytterligare en synpunkt beröras. I vissa faU kan det vara av betydelse att företaga blodundersökning även på biologiska anhöriga (föräldrar, syskon) lill exempelvis den utpekade mannen i ärendet. Del kan t. ex. inträffa att den utpekade mannen har avlidit. Genom undersökning av släktingar kan således, i vissa fall, bedömning göras om en icke undersökt parts blodegenskaper. Även i vissa andra fall kan undersökning av mannens och/eller moderns biologiska anförvanter vara av betydelse för bedömning av blodundersökningsresultalen.

Möjligheten för domstolen att förordna om blodundersökning också av vissa anhöriga till parterna i ett faderskapsärende torde därför vara av värde i de speciella fall där, av olika skäl, en dylik undersökning kan.ge vägledande information och dessa anförvanter inle frivilligt lämnar blodprov. Det synes väl dock tveksamt om elt "hämtningsförfarande" skall kunna tillämpas även i dessa fall.

Vid resning i etl tidigare avgjort faderskapsärende kan det också någon enstaka gång vara av betydelse att även utföra förnyad blodundersökning på den eller de män som tidigare blivit blodundersökla (utöver "fadern").

Rättegångsutredningen:

Även om promemorieförslagel är begränsat lill frågor om omprövning av tidigare faderskapsavgöranden vill vi i nu förevarande sammanhang också ta upp en mera allmän fråga. Den gäller möjlighelerna för en man, som vill bli förklarad vara far, alt göra sin röst hörd. Det är kanske en någol ovanUg situation som emellertid kan bli vanligare i takt med atl antalet samboförhållanden ökar. I sådana förhållanden saknas den faderskapspresumtion som finns i äktenskap.

Enligt nu gällande regler kan en man inte begära blodundersökning i annat

Prop. 1982/83:8 61

fall än då han redan skall anses vara far till barnel eller när talan riktas mot honom (jfr NJA 1970:347). Vi viU ifrågasätta om man inte redan i sammanhang med den nu förevarande översynen av blodundersökningslagen har anledning att ta upp frågan om de utomstående männens möjligheter att få bli förklarade vara far.

I fråga om promemorieförslagels språkliga utformning vill vi hävda alt begreppet han liksom hittills bör användas som etl neutralt personbegrepp. Atl komplettera begreppet på säll som skelt i promemorian är varken nödvändigt eller sakligt invändningsfritl.

Sveriges advokatsamfimd:

Advokatsamfundet välkomnar den möjlighet som genom det föreslagna tillägget lill lagen om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap 1 § lämnas den utsedde fadern, moder och barn atl ansöka om blodundersökning m. m., men vill föreslå alt denna rätt utsträcks till annan man, som haft samlag med modern på tid då barnel kan vara avlat.

Ändringsförslaget förutsätter liksom den nuvarande lagen om blodundersökning, atl en man som haft samlag med modern på tid då barnel kan vara avlat utan att vara gift med henne, skulle önska undandra sig de förpliktelser som följer med faderskapet.

Liksom frånskilda fäder nu i långt slörre utsträckning än tidigare önskar få vårdnaden om sina barn, är det emellertid också betydligt vanligare att män som haft samlag med en kvinna utan att vara gift med henne, vill erkännas som far till del barn som avlats vid samlaget och hålla kontakt med detta. För att kunna bevisa sitt faderskap behöver han också få möjlighel all begära blodundersökning.

Som exempel kan nämnas en man, som sammanflyttade med en kvinna medan betänkelid förelåg i hennes äktenskap. Hon blev gravid under samlevnaden, men innan betänketiden gått ut och barnel fölls flyttade hon tillbaka lill sin man. Barnet föddes som barn i äktenskapet och både kvinnan och hennes man vägrade atl genomgå en blodundersökning. Den andre mannen, som var övertygad om att han var far lill barnet, utestängdes helt från kontakten med detta, och hans enda möjlighet var atl söka förmå barnavårdsnämnden alt som representant för barnet söka få en blodunder-' sökning till slånd.

Det måste ofrånkomligen medföra olägenheter med atl lägga så slor makt i barnavårdsnämndernas händer som redan nu skett i faderskaps- och vårdnadsmål. Människor känner sig ofta rättslösa när de inte själva har möjlighel att vända sig till domstol utan måste gå genom en barnavårdsnämnd, där tjänstemän och ståndpunkter växlar och handläggningen av ärendena ofta lar mycket lång tid.

Risk för trakasserier och obefogade ansökningar skulle enligt samfundets mening inte behöva befaras om den man vars faderskap inte fastställts, finge

Prop. 1982/83:8 63

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1

Propositionens lagförslag..................................... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanlräde den 3 juni 1982 ... 5

1 Inledning..................................................... ..... 5

2 Allmän motivering.......................................... ..... 6

2.1 Blodundérsökning sedan ell faderskap har fastställts ... 6

2.1.1 Allmänna förutsättningar................. ..... 6

2.1.2 Handläggningen............................. ..... 7

2.2 Tvångsmedel enligt blodundersökningslagen 9

2.3 Övriga frågor........................................ .... 11

2.4 Ikraftträdande ...................................... .... 11

3 Upprättat lagförslag...................................... 11

4 Specialmotivering.......................................... .... 12

5 Hemställan.................................................. .... 18

6 Beslul......................................................... .... 18

Utdrag av lagrådels protokoll den 8 juni 1982........... 19

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 24 juni 1982 .. 21

Bilaga 1 Departementspromemorian........................ 23

Bilaga 2 Remissyttrandena................................... .... 40