Prop. 1982/83:73 Regeringens proposition

1982/83:73

om utvidgad uppgiftsskyldighet vid vissa utlandsbetalningar m. m.;

beslutad den 25 november 1982.

Regeringen föreslår riksdagen alt anla de förslag som har lagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoU ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås all fåmansföretag och näringsidkare som är fysisk person skall åläggas att i självdeklaration lämna uppgifter om vissa slag av betalningar till utlandet. Vidare föreslås atl beviskravet i vissa hänseenden sänks för skaltemyndigheterna vid misstanke om inkomst-överföring mellan en svensk näringsidkare och person i utlandet genom oriklig prissättning e.d. Förslagen bygger på en av brottsförebyggande rådet lämnad promemoria, PM 1980: 3, Ullandsbeskatlning I.

De nya reglerna avses bli tillämpliga första gängen vid 1984 års taxering.

1 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 73

Prop. 1982/83:73 2

I Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs alt i taxeringslagen (1956:623)' skall införas en ny paragraf, 26 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

26 a §

Om ett fåmansföretag eller en näringsidkare som är fysisk person gjort avdrag vid inkomstbeskattningen för något av följande slag av ersättningar vilka har tittgodo-förts mottagare i utlandet, skall i självdeklaralionen lämnas uppgift om ersättningarnas sammanlagda belopp för varje tand. Skyldigheten gäller ersättningar som avser

ränta, utom sådan som utgår därför att betalning inle erlagts i rätt tid,

royalty etter annan ersätlning för upphovsrätt eller annan därmed jämförlig rättighet såsom räll titt patent, varumärke, mönster samt litterärt och konstnärligt verk.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången beträffande självdeklaration som skall avges lill ledning för 1984 års taxering.

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

I mom.' Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans förelag eller kan öva inflytande på dess ledning eller i vars företag han är ekonomiskt intresserad etter på vars företags ledning han kan öva inflytande, försålt varor titt lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller i övrigt med honom avtalat ekonomiska viltkor som avvika från vad som skulle hava avtalats mellan två av varandra oberoende näringsidkare och har, i följd härav, inkomsten av företaget blivit lägre än den eljest skolat bliva, samt liar tiUika den, vilken inkomsten i stället tillförts, icke alt utgöra skatt för inkomsten här i riket, skall inkomsten av förelaget beräknas titt det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått, därest dylika åtgärder icke vidtagits.

1 mom. Har näringsidkares inkomst blivit lägre titt följd av att villkor avtalats som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare, skall inkomsten beräknas till del belopp som den skutte ha uppgått lill om sådana viltkor inle förekommit, under förulsällning alt

a) den som på grund av avlals-vUlkoren tillförts inkomst inte skall beskattas för denna här i riket,

b) det finns sannolika skäl att anta att ekonomisk intressegemenskap föreligger mellan näringsidkaren och den med vilken avtalet träffals och

c) del inte av omständigheterna framgår all viltkoren liltkommit av andra skäl än ekonomisk intressegemenskap.

Anvisningar

111141 c §=

För sådan ränta på vinslandelslän som icke är beroende av det låntagande företagets utdelning eller vinst får förelaget avdrag enligl bestämmelserna i 22, 25, 29, 36 och 39 §§.

Ränta vars storlek är beroende av företagels utdelning eller vinst (rörlig ränla) anses som avdragsgill omkostnad för företaget i den förvärvskälla vari del lånade kapitalet har nedlagts, endast under förutsättning atl

a) lånet har utbjudits lill teckning på den allmänna marknaden, eller

b) ensamrätt eller företrädesrätt b) ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av lånet har lämnats till teckning av lånet har lämnats nägon som icke äger aktier eller an- någon som icke äger aktier eller andelar i det låntagande företaget och delar i det låntagande förelaget och

' Senaste lydelse 1965:573. - Senaste lydelse 1977:243.

icke har sådan intressegemenskap med företagel som avses i 43 § / mom. eller 57 § 3 mom. första stycket saml - såvitt gäller fåmansföretag som avses i 35 § 1 a mom. -icke heller är förelagsledare i företagel eller närstående till sådan förelagsledare eller till aktie- eller andelsägare i företagel, eller

icke har sådan intressegemenskap med företagel som avses i punkt 1 av anvisningarna titt 43 § eller 57 § 3 mom. första stycket saml - såvill gäller fåmansföretag som avses i 35 § 1 a mom. - icke heller är företagsledare i förelaget eller närstående till sådan förelagsledare eller lill aktie- eller andelsägare i förelaget, eller c) aktierna eller andelarna i del lånlagande förelaget är noterade på svensk börs eller föremål för liknande notering här i riket och företrädesrätt till teckning av lånet har lämnals aktie- eller andelsägarna i företaget i förhållande till deras innehav av aktier eller andelar.

I fall som avses i andra stycket c) skall del lånlagande företaget dock som intäkt i den förvärvskälla vari det lånade kapitalel har nedlagts upplaga etl belopp motsvarande del sammanlagda värde som genom förelrä-desrällerna kan anses ha tillförts aktie- eller andelsägarna. Beloppet tages lill beskattning vid taxeringen för det beskattningsår under vilket teckningen av lånet har avslutats.

På ansökan av lånlagande förelag får riksskatteverket under förutsättning all länevillkoren med hänsyn lill omständigheterna vid lånels upplagande får antagas ha bestämts på affärsmässig grund besluta alt röriig ränla skall anses som avdragsgill omkostnad för företaget ulan hinder av att rätt till teckning av länet har förbehållits person eller personer som äger aktier eller andelar i företagel. Mol beslul av riksskatteverket i fråga som här avses får talan ej föras.

Är det låntagande företaget sådant fåmansföretag som avses i 35 § I a mom., gäller — oberoende av bestämmelserna i andra och tredje styckena - all rörlig ränta, som utbetalas lill aktie- eller andelsägare eller förelagsledare i företaget eller dem närstående personer eller nägon som på annan grund har intressegemenskap med förelaget, icke är avdragsgill.

Uttrycken förelagsledare och närslående personer har den innebörd som anges i 35 § 1 a mom.

till l.M 1 mom. denna paragraf meddelas vissa bestämmelser för det fall, atl överflyttning av inkomst ägl rum från hår i riket skattskyldig näringsidkare titt härstädes icke skattskyfdig person. Bestämmelserna gälla bland annat när en näringsidkare direkt eller indirekl deltager i ledningen eller övervakningen av en annan näringsidkares förelag eller äger del i detta förelags kapital liksom när samma personer direkt eller indirekl deltaga i led-

43 §

I. I 1 mom. denna paragraf meddelas vissa beslämmelser för det fall, att överflyttning av inkomst liar skett från en näringsidkare som är skallskyldig här i riket titt en person som inte är skatlskyldig här. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser skatt ekonomisk intressegemenskap anses föreligga då en näringsidkare direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av en annan näringsidkares företag eller äger del i della förelags kapital

Prop. 1982/83:73

Nuvarande lydelse

ningen eller övervakningen av de båda företagen eller äga del i dessa företags kapital.

Vid bedömning av prissättningen vid affärer mellan svenskt moderbolag och utländskt dotterbolag måste särskUd försiktighet iakttagas med hänsyn till de av affärsmässiga skäl betingade omständigheter som kunna påverka prissättningen i sådana faU.

I 57 § 3 mom. givas bestämmelser för vissa fall av överflyttning av inkomst, där båda kontrahenterna varit här i riket skattskyldiga.

Föreslagen lydelse

eller då samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av de båda företagen eller äger del i dessa förelags kapital.

I 57 § 3 mom. ges bestämmelser för vissa fall av överflyttning av inkomst, där båda kontrahenterna varit här i riket skattskyldiga.

Prop. 1982/83:73 6

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-04-15

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Äsling, Söder, Johansson, Wirtén, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Lagrådsremiss om utvidgad uppgiftsskyldighet vid vissa utlandsbetalningar m.m.

1 Inledning

Brottsförebyggande rådet (BRÄ) överlämnade lill budgeldepartemenlel i augusti 1980 en promemoria, PM 1980: 3, Ullandsbeskatlning I, utarbetad inom rådels organisation för översyn av lagstiftning mol organiserad och ekonomisk brottslighet. I promemorian föreslås ändringar i bl.a. kommu-nalskalldagen (1928:370), KL, och taxeringslagen (1956:623), TL, i syfte all underlätta för skattemyndigheterna all tillämpa de materiella beskattningsregler som vi har idag. Detta skall åstadkommas genom att ålägga den skallskyldige slörre krav på bevis om all vissa slag av uilandslransaklioner verkligen sker av affärsmässiga skäl och inte i skatteundandragande syfte. Vidare föreslås en förstärkt medverkansskyldighel för den skatlskyldige vid utredning av transaktioner med utlandet. Slutligen innehåller promemorian etl förslag om att skärpa kraven för alt bli frikallad från skall i Sverige enligt den s. k. eltårsregeln. Lagrådsremissen tar upp de i promemorian lämnade förslagen med undanlag av dels de ändringar som föreslås i eltårsregeln, dels förslaget om förstärkt medverkansskyldighel.

Till protokollet i detta ärende bör BRÅ:s promemoria fogas som bilaga /.' Beträffande nuvarande svenska och utländska förhållanden samt rådets närmare överväganden hänvisas lill promemorian. Promemorian har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 2 fogas en förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning av deras yttranden.

Bilagan utesluten i propositionen.

Prop. 1982/83:73 7

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna utgångspunkter

Den svenska huvudlinjen för alt komma till rätta med internationell skalleflykt är all försöka främja inlernalionellt samarbete på delta område. Della sker också bl. a. inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) samt genom bilaterala eller multilaterala internationella avtal, t.ex. handräckningsavlal och dubbelbeskallningsavlal. I ell längre perspektiv är detta enligl min uppfattning del bästa sättet all komma lill rätta med internationell skatteflykt. Internationellt samarbete är emellertid i regel tidsödande och positiva resultat nås ofta endasi på lång sikt. Vissa länder är dessutom, i varje fall f. n., inle intresserade av ett utvidgat samarbete på detta område. Jag tänker i första hand på sådana länder som har som politik atl locka till sig utländskt kapital och dessutom omgärdar ekonomiska och finansiella transaktioner med en sträng sekretess även gentemot de egna skattemyndigheterna. Det år därför nödvändigt alt överväga om man inle på svensk sida bör införa ensidiga regler som underlättar för de svenska skatlemyndighelernaalt komma lill rätta med internationell skatteflykt.

2.2 Utvidgad uppgiftsskyldighet i fråga om vissa utlandstransaktioner

BRÄ föreslår all det i anvisningarna lill 20 § KL skall införas en ny punkt. Förslaget kallas i promemorian "omvänd bevisbörda". Närmare bestämt innebär detta att vissa betalningar lill utlandet inte skall vara avdragsgilla som omkostnad i förvärvskällan om mottagaren blir föremål för en förmånlig beskattning, såvida del inle kan visas atl betalningen varit nödvändig av affärsmässiga eller därmed jämförliga skäl. De betalningar som avses är ränla, royalty eller annan ersättning för patent, varumärke, mönster eller annan därmed jämförlig rättighet, eller ersättning för konsultuppdrag, marknadsföring, hyra, forskning, know-how, mellanhandsuppdrag eller liknande.

Remissinslanserna har överlag framhållit atl det är angelägel all lagstiftningsåtgärder vidtas mol internationell skatteflykt och all man hindrar eller försvårar transaktioner som företas för all otillbörligen undvika beskattning i Sverige. Sådan lagstiftning får dock inte utformas så att den allvarligt försvårar seriösa transaktioner eller så all kravet på rättssäkerhet eftersatts. Remissinslanserna har ansett atl BRÅ:s förslag på flera punkter inte uppfyller dessa krav. Kritiken riktas främst mol två delar av förslaget. För del första har framhållits all del vore någol fundamentalt nytt i svensk företagsbeskattning att låta skallemyndighelerna göra en bedömning av vad som varit nödvändigt av affärsmässiga skäl. I efterhand, med facit i hand, kan en sådan transaktion bli bedömd på elt helt annat säll än då en näringsidkare står i begrepp all ingå avtalet i fråga. En så genomgripande

Prop. 1982/83:73 8

förändring kräver närmare överväganden. För det andra har framhållits svårigheterna med alt ange vissa länder som länder med förmånlig beskattning. Om detta skall ske efter annan grund än en uppräkning av länderna i fråga, anser flera remissinstanser att rättssäkerheten sätts på spel. En skatlskyldig måste på förhand vela om det kan bli nödvändigt alt prestera mer kvalificerad bevisning än normall för alt ell avdrag skall medges.

För egen del vill jag framhålla följande. Det är ell för alla seriösa näringsidkare rimligl krav all skallelagsliftningen utformas så atl man stoppar transaktioner med utlandet som sker för alt otillböriigt undgå svensk skall. Lagstiftningen måste emellertid utformas på ell sådant sätt alt man inte onödigtvis hindrar den seriösa utrikeshandeln. Den avgränsning som BRÅ gör lill vissa transaktioner som ofta tjänar som täckmantel i skalleflyklssammanhang är enligl min mening väl avvägd, då den undantar de allra flesta transaktioner som normall görs av förelag med ullandsaf-färer. Självklart betalar även seriösa förelag den typ av ersättningar som del här är fråga om, men antalet sådana transaktioner måste vara förhållandevis begränsat. Remissinslanserna har inle heller haft några invändningar mol denna avgränsning.

Beträffande begränsningen av den föreslagna regeln lill länder med förmånlig beskattning måste jag i allt väsentligt hålla med remissinstanserna om de problem som föreligger. Del måste enligt min mening anses som ell rimligl krav all den skatlskyldige på förhand vet, om den transaktion som han tänker göra enligt svenska skattemyndigheter anses ske med elt lågskatteland. För all tillfredsställa elt sådant krav på rättssäkerhet måste någon form av uppräkning av de länder som kan komma i fråga göras i lagstiftningen eller i annan bindande form. Svårigheterna all räkna upp de länder som enligl svensk mättslock har för låg skall torde vara myckel stora. Skattesatserna i etl och samma land kan variera avsevärt beroende t.ex. på i vilken juridisk form verksamheten bedrivs eller om tillfälliga skattelättnader medges i syfte all stimulera en viss utveckling e. d. En lista av del här slaget skulle snabbi bli inaktuell och kräva all personella resurser ägnades ål att i detalj följa förändringar i skattelagstiftningen världen över. Även andra skäl, t.ex. alt det kan störa Sveriges relationer med ett land som upptagits på en sådan lista, bör i sammanhanget beaktas.

Enligl den av BRÅ föreslagna regeln skall man ulgå ifrån all en kostnad inle är avdragsgill till dess motsatsen bevisas av den skatlskyldige. Enligt BRÅ måste den skatlskyldige för att få avdrag kunna visa på ett övertygande säll att en utgiven ersätlning varit nödvändig av affärsmässiga eller därmed jämförliga skäl. Delta innebär för näringsidkare etl krav på atl transaktionen skall framstå som elt naturligt led i den skattskyldiges förvärvsverksamhet. Den skatlskyldige skall också kunna bevisa att den prestation som tillförts honom varit lill verklig nytta och att betalningen för den inle har överstigit vad som kan anses normall. Enligl min mening måste BRÅ härmed avse all särskill kvalificerade krav måste ställas för atl

Prop. 1982/83:73 9

avdrag skall medges. Del räcker således inle atl enbart visa all det är fråga om en driftkostnad i rörelsen. Frän skattemyndigheternas sida måste alltså en prövning göras i del enskilda fallet om en kostnad varit nödvändig av affärsmässiga skäl. Jag anser för min del atl en sådan prövning skulle leda till många svårbedömda fall. Även med en generös bedömning från fiskalt håll skulle risken för atl "nyttan" av en transaktion uteblir kunna leda till en ökad osäkerhet vid affärsuppgörelser och ibland också till en ej avsedd ökad skallebelastning. Jag är med hänsyn härtill inle L n. beredd all införa en regel som förutsäller alt särskilda kvalificerade krav skall ställas för all en kostnad skall vara avdragsgill. Jag ser inle heller någon annan möjlighel all lägga en ökad bevisbörda på den skatlskyldige ulan all delta i någon form är förenat med en ändring av de materiella reglerna. En ökad bevis-skyldighet mäste - om den inte uppfylls - följas av en sanktion för all inte bli verkningslös.

Trots de svårigheter som i detta fall uppenbarligen föreligger all införa en regel i svensk skattelagstiftning som försvårar internationell skalleflykt utan att i alltför hög grad försvåra även den seriösa utrikeshandeln, måste enligl min mening - parallellt med elt ökat internationellt samarbete - en sådan åtgärd prövas. Det bör i della sammanhang framhållas atl omfattningen av de illojala transaktioner som man med sådan lagstiftning vill stoppa är dåligt dokumenterad och litet känd. Det kunde därför vara lämpligl atl för vissa klart avgränsade transaktioner föreskriva uppgiflsskyldighet i deklarationen om lill vilket land och med vilka belopp sådana ersättningar utbetalas. Syftet härmed skulle i första hand vara all skattemyndigheterna får en upplysning om sådana betalningar för atl sedan kunna bedöma om en taxeringsrevision behöver göras. Resurser kan således på ell tidigt stadium sällas in för stickprovskontroll av all de redovisade utbetalningarna verkligen stär i överensstämmelse med vår skattelagstiftning. Skulle del visa sig att t.ex. elt patent överlåtits lill någon i utlandet lill för lågt belopp, kan justering i regel ske enligl de beslämmelser som gäller redan i dag. I andra hand kan en uppgiftsskyldighet av detta slag också ge visst underlag för en bedömning av omfattningen av dessa transaktioner.

En bestämmelse av det slag som nu förordas bör utformas som en skyldighet all i deklarationen lämna dessa upplysningar. Bestämmelsen kan lämpligen tas in i en ny paragraf, 26 a §. i TL. Del är svårt all bestämt uttala sig om hur betungande en allmän uppgiftsskyldighel skulle bli beträffande alla de slag av transaktioner som BRÅ nämner. Det är därför lämpligt atl gå försiktigt fram och försöka begränsa såväl kretsen av uppgifts-skyldiga som uppgiftsskyldighetens omfattning.

Hur en begränsning bäst bör göras kan del naturligtvis råda delade meningar om. Elt alltför omfattande informationsflöde lill skallemyndighelerna kan - i vart fall till atl börja med — innebära alt de uppgifter som lämnas inte kan utnyttjas på räll sätt. Tills erfarenhel vunnits bör därför ti Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 73

Prop. 1982/83:73 10

enligt min mening från kretsen av uppgiftsskyldiga undantas de som i allmänhet gör ell myckel slorl anlal uilandslransaklioner, nämligen de stora exportinriktade aktiebolagen och bankerna. Detta kan lill stor del åstadkommas genom att de uppgiflsskyldiga begränsas till fåmansföretag och fysiska personer som är näringsidkare. Vidare bör de transaktioner som omfattas av uppgiflsplikl begränsas jämfört med BRÅ:s förslag. Med hänsyn till svårigheterna atl på etl entydigt sätt begränsa uppgiftsskyldigheten till vissa tjänslepreslationer anser jag det lämpligl alt helt undanta dessa.

De transaktioner som således kommer alt omfattas av uppgiftsskyldighelen är ränla, royalty och annan ersättning för upphovsrätt eller därmed jämföriig rättighet. Lagtexten har i mitt förslag utformats så all endasi ränta på skuld omfattas av uppgiftsskyldighet. Avsiklen är att utesluta ränla som utgår på fakturerat belopp på grund av sen betalning och liknande mer straffbetonade belopp som betecknas som ränta. Beträffande de immateriella rättigheterna omfattar uppgiftsskyldighelen givelvis såväl periodiska betalningar som engångsbelopp.

Beträffande den praktiska utformningen av förslagel kan delta ske genom all i deklaralionsformuläret införs en fråga om vederbörande har lillgodoförl någon i ullandel ersättning av ifrågavarande slag. Besvaras frågan med "nej", behöver inga ytteriigare uppgifter lämnas. Fördel stora flertalet deklaranter medför således den föreslagna regeln ingen extra arbetsbörda. För dem som svarar "ja" skall en precisering ske i deklarationen. Uppgifterna bör enligt min mening kunna inskränkas lill ersättningarnas sammanlagda belopp uppdelat på varie land.

Om del uppdagas all en skallskyldig svarat "nej" men trots delta gjort utbetalningar till ullandel av här ifrågavarande slag, finns det starka skäl alt ifrågasätta om utbetalningarna uppfyller förutsättningarna för avdragsrält. Visar det sig att del är fråga om en skatleflyktstransaktion, kan eflertaxering ske och skattetillägg påföras.

Möjlighelerna till rättelse genom eflertaxering är i normala fall öppna även om frågan besvarats med "ja" och uppgifter lämnats om ersättningarnas storlek för varje land. Den uppgiftsskyldighel som här föreslås är ju inle uiformad så all del kan hävdas atl den som lämnar uppgifterna framställer ell sädanl öppet yrkande atl förutsättningarna för rättelse genom eflertaxering skulle gå förlorade.

Del bör framhållas att om frågan besvaras med "nej" trots atl utbetalningar lill ullandel har gjorts eller alt frågan besvarats med "ja" men uppgifterna i deklarationen inle upplyser om alla transaktioner som omfattas av uppgiftsskyldigheten, straffansvar kan komma i fråga för osann eller vårdslös försäkran enligt 15 kap. 10 § brottsbalken.

Skulle det efter del alt denna bestämmelse varit i kraft någon lid visa sig all del i slor omfattning förekommer alt felaktiga eller ofullständiga uppgifter lämnas, får en utbyggnad av sanktionssyslemet las upp lill prövning.

Prop. 1982/83:73 II

2.3 Intressegemenskap mellan företag

Enligl 43 § I mom. KL kan en justering av en näringsidkares inkomst äga rum då överflyttning av vinst ägl rum lill ell utländskt förelag med vilket ekonomisk intressegemenskap föreligger. BRÅ pekar pä alt det i förhållande lill länder med sträng sekretess på detta område kan vara myckel svårt för skallemyndighelerna all visa alt intressegemenskap verkligen föreligger. BRÅ föreslår därför ell tillägg till 43 § 1 mom. KL av innebörd atl del i förhållande lill lågskalleländer skall vara lillräckligt alt visa alt en vinslöverföring ägl rum för atl en justering av inkomsten skall kunna ske. Rekvisilel intressegemenskap behöver i sådana fall således inte föreligga. Även om den svenska näringsidkaren lyckas visa alt intressegemenskap inte föreligger, skulle alltså en justering i princip kunna äga rum.

Flera remissinslanser har ställt sig avvisande lill alt slopa kravet på intressegemenskap i 43 § 1 mom. KL på sätt BRÄ föreslagit. Många har förordat all regeln i stället utformas som en bevisregel. Vidare har remissinstanserna även här pekat på svårigheterna alt begränsa tillämpningen av den föreslagna regeln lill lågskalleländer.

De skäl som jag redovisat under föregående avsnitt mot att begränsa en skatteregel lill lågskalleländer har samma styrka i förevarande fall. Jag kan således inle acceptera en regel utformad på det säll BRÅ föreslagit. Det är emellertid klart otillfredsställande alt en inkomstjustering inle skall kunna äga rum bara därför alt uppgifter om ägarförhållanden m. m. inte går atl få fram på grund av sekretessbestämmelser i ullandel. Behov av alt på något sätt ändra 43 § 1 mom. KL finns alltså. En sådan ändring bör emellertid bli generell utan begränsning lill lågskalleländer. Jag anser då all rekvisilel intressegemenskap i princip måste behållas men all del skall räcka alt man frän det allmännas sida gör sannolikt alt intressegemenskap föreligger. Vid bedömningen av vad som skall anses utgöra sannolika skäl för atl intressegemenskap skall föreligga bör den oriktiga prissättningen som sådan kunna utgöra en indikation för all intressegemenskap råder. Del är dock inle lillräckligt att bara konstalera eller göra sannolikt atl intressegemenskap föreligger; det måste också finnas elt samband mellan intressegemenskapen och den oriktiga prissättningen. Det kan nämligen förekomma att till synes "felaktig" prissättning beror på annat än intressegemenskap. Jag tänker exempelvis på fallet då ett förelag vill introducera en vara på en ny marknad eller liknande fall. Del är dä vanligt an företaget, i varje fall under en kortare tid, tillämpar en prissättning på varan som inte ger tillräcklig vinst eller full kostnadstäckning. Del kan också förekomma alt en vara på en marknad måste säljas lill lägre pris än på en annan, beroende på konkurrenssituationen. I sådana fall skall alltså ingen inkomstjuslering ske. I del framlagda förslagel har bevisbördan för atl prissättningen beror på andra orsaker än intressegemenskap i princip lagts på näringsidkaren. Detta är naturiigt, eftersom denne bör ha lättare än skattemyndigheterna

Prop. 1982/83:73 12

atl ta fram uppgifter som förklarar en prisavvikelse. Härvid bör enligt min mening skattemyndigheterna acceptera alt priserna kan variera från marknad lill marknad ulan alt della nödvändigtvis beror på intressegemenskap. Jag vill alltså betona, att en viss försiklighel måste iakttas vid de jämförelser som här kan komma i fråga. I nuvarande stycke 2 av anvisningarna lill 43 § KL finns en erinran om att särskild försiktighet skall iakttas vid affärer mellan svenskt moderbolag och utländskt dotterbolag så att prisju-slering inle äger rum i de fall avvikelsen beror på affärsmässiga skäl. Med hänsyn lill den uppmjukning av del allmännas bevisskyldighet som jag nu föreslår i 43 § I mom. KL bör nämnda stycke utgå. Bevissitualionen blir alltså i fortsättningen densamma för alla näringsidkare. Jag anser det alltså inte angeläget alt i anvisningsform särskill betona försiktigheten i moder/ dollerbolagsförhållandel ulan anser del lillräckligt med de uttalanden om försiktighet som jag gjort i förevarande sammanhang.

De övriga ändringar som jag föreslår i 43 § 1 mom. KL och i anvisningarna till nämnda paragraf är endasi av redaktionell art och avser inte all ändra bestämmelserna i sak. Dessa redaktionella ändringar medför atl hänvisningen lill 43 § I mom. KL i anvisningarna lill 41 c § måste ändras till all avse punkt I av anvisningarna lill 43 S.

2.4 Ikraftträdande

Den föreslagna regeln i 26 a § TL bör träda i kraft två veckor efter det all lagen utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Med hänsyn till alt förelagen kan behöva viss lid för atl se över sina rutiner bör lagen tillämpas först vid 1984 års taxering. Ändringarna i kommunalskatlelagen bör träda i kraft den I januari 1983 och lillämpas första gången vid 1984 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock forifarande gälla i fråga om inkomster som hänför sig till liden före ingången av år 1983.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom budgetdepartementet upprättats förslag lill

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

2. lag om ändring i kommunalskanelagen (1928:370).
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

4 Hemställan

Jag hemställer an lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

5 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1982/83:73 13

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över brottsförebyggande rådets (BRÅ) promemoria, PM 1980:3, Utlandsbeskattning I

I Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av: Juslitiekanslern, riksskatteverket (RSV), allmänna ombudeiför mellankommunala mäl, Göta hovrätt, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Malmöhus, Göleborgs och Bohus, Västmanlands, Norrbottens, Gotlands saml Värmlands län, bankinspektionen. Familjeföretagens förening, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen, Svenska Företagares Riksförbund, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Svenska Handelskammarförbundet, Svenska Maskinbefälsförbundel, Svenska Revisorsam-fundel (SRS), Svenska Sjöfolksförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Hantverks- och Induslriorganisation-Fa-miljeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), Sveriges Industriförbund, Sveriges redareförening, Sveriges Redovisningskonsullers Förbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

2 Remissyttranden över förslaget om omvänd bevisbörda

/?5 V (majoriteten):

RSV anser det vara angeläget atl få beslämmelser, som minskar möjligheterna att i praktiken få avdrag för obehöriga utbetalningar eller för obehörigt höga utbetalningar vid sådana utlandsaffärer arbetsgruppen pekar på. Vad gäller de nu föreslagna bestämmelsema i en ny punkt 6 i anvisningarna till 20 § KL utgår verket från, alt avsikten är all få till slånd dels en bevisbörderegel, dels en materiell regel som inskränker rälien alt få avdrag för utbetalning som enligl eljest gällande regler i KL är alt anse som driftkostnad. (Enligt 29 § 1 mom. KL får avdrag göras för "allt, som är alt anse som driftkostnad".) RSV ifrågasätter emellertid om den föreslagna laglexlen kan tjäna del syfte som avses.

Till en början kan diskuteras, om en bevisbörderegel kan upprätthållas i dessa fall. Om avdragsgillheten görs beroende av atl kostnaden skall "visas" fylla ett visst kvalificerat syfte eller liknande, kan detta uppfattas som ett krav på en generellt utvidgad uppgiftsskyldighel i deklarationen. Så långtgående krav bör dock inte ställas med hänsyn till den seriösa utrikeshandeln. Om en bevisbörderegel införs bör den därför ges en mer

Prop. 1982/83:73 14

begränsad räckvidd. Kan en lämplig sådan regel inle utformas, får man nöja sig med en materiell regel om inskränkning av avdragsrällen.

Föreligger en sådan inskränkning, kan eflertaxering alltid ske (jfr arbetsgruppen s. 90), om den skatlskyldige yrkat avdrag för en icke avdragsgill kostnad och underlåtit atl upplysa om de nödvändiga fakliska omständigheterna.

Vad gäller inskränkning av avdragsrällen anser RSV, all en sädan knappast tillkommer genom det föreslagna villkoret alt "ersättningen varit nödvändig av affärsmässiga eller därmed jämförliga skäl". Del kan hävdas atl en driftkostnad alltid skall vara betingad av affärsmässiga skäl. RSV vill även peka på de gränsdragningsproblem som kan uppkomma när det gäller alt bedöma om den uteblivna "nyttan" föranletts av t. ex. felbedömningar från näringsidkarens sida. Vid en inskränkning av avdragsrällen anser RSV vidare, alt undanlag bör göras för de fall dä del visas eller eljest är uppenbart atl ekonomisk intressegemenskap inte föreligger. Med häsyn till nämnda komplikationer finner RSV alt en begränsningsregel kräver närmare överväganden. Om en inskränkning antas bygga på krav på viss kvalificerad nytta eller liknande, skulle det materiella stadgandet i princip kunna utformas enligt följande. Avdrag medges inle om betalning gått till lågskatteland. Delta gäller inle, om intressegemenskap inle föreligger eller, om sådan föreligger, i den mån de kvalificerande kraven är uppfyllda.

Beträffande RSV:s syn på uttrycket "betydligt lägre beskattning" hänvisas till avsnitt 3.

Åtttnänna ombudeiför mellankommunala mål tillstyrker i princip förslagel men är tveksam om del på bästa sätt tillgodoser det behov som det är avsett att tillgodose. Vidare sägs:

Enligl gällande lagstiftning föreligger rätt till avdrag för samtliga kostnader för inkomsternas förvärvande och bibehållande. Del framgår inte om eller på vilket sätt förslaget egentligen innebär någon ändring av denna regel materiellt sett, dvs. om utbetalningar av de angivna slagen endast skall vara avdragsgilla enligt ett snävare omkostnadsbegrepp än det gängse. Av molivuttalandena (s. 90) skulle man möjligen kunna dra den slutsatsen. Där anförs atl den skatlskyldige skall kunna bevisa all den prestation som tillförts honom har varit till verklig nytta och alt betalningen för den inle överstiger vad som kan anses normalt. Även användningen av ordet "nödvändig" i förslaget lill anvisningslext kan lyda på all delta varit avsiklen. Om förslagel har denna innebörd innebår det en fundamental nyhet i skattelagstiftningen. Hittills torde myndigheterna nämligen inle kunnat tillåtas någon bedömning av en viss transaktions värde för den skallskyldige vid åsättandel av taxering. I de fall som förslaget avser alt slävja anser jag del i och för sig inte omotiverat med en sådan bestämmelse. Grunderna för och räckvidden därav torde dock behöva närmare analyseras och utvecklas. Del måste också klart utsägas i motiven all omkostnadsbegreppet skall vara snävare för ifrågavarande kostnadsposter än för andra.

Om avsikten däremot är all endast stärka beviskraven anser jag förslagel olillräckligl. Redan nu krävs för avdrag alt en kostnad varit nödvändig av affärsmässiga skäl. Enligl gängse bevisbördefördelningsprinciper torde bevisbördan rörande förefintlighelen av en viss kostnad ligga på den som

Prop. 1982/83:73 15

yrkar avdraget. Har en skaltskyldig fått ell avdrag torde han ha ansetts kunna visa "på elt övertygande sätt" alt avdraget varit motiverat. Om t.ex. en patenträtt ägs av etl utländskt dotterbolag torde en ersättning till detta för patentets utnyttjande vara en normal och formellt sett nödvändig licenskostnad. Någon värdering av företagels behov eller nytta av rättigheten kan som nämnts inte ske. En annan sak är all patentet kanske överlåtits ulan ersättning eller atl transaktionen är ell led i elt skatleflyktsar-rangemang där del patentägande bolaget är ell brevlådeförelag ulan andra intressenter eller affärsförbindelser m. m. än det svenska bolaget, och all därför avdraget kan anses stötande. För att slävja dylika arrangemang torde krävas alt den materiella avdragsrällen för vissa slags driftkostnader inskränks.

Erfarenheten visar.att en sädan lagändring inle är omotiverad. Delta torde dock kräva ell ställningslagande till bl.a. om varje utbetalning av ifrågavarande slag till etl lågskatteland skall vara icke avdragsgill eller om delta bara skall gälla utbetalningar lill närslående. Åven för vissa utgifter lill närstående kan det finnas vägande skäl för avdragsrält. En sådan ytterligare inskränkning av etl tänkt generellt avdragsförbud torde dock genast medföra betydande gränsdragningsproblem och andra lillämpningssvårigheler. All mottagaren inte är närslående torde det böra ankomma på den skallskyldige alt visa.

Promemorieförslagel lider vidare av den svagheten all del - som arbetsgruppen själv anför (s. 86) — är lätt all kringgå genom att bidraget först tillförs ett förelag i elt land med lillräckligt hög skattesats. Det bör vara möjligl all, om en laxeringsintendenl gör sannolikt atl bidraget endast slussals igenom etl eller flera förelag för atl slutligen hamna i ell lågskatteland, avdrag skall kunna vägras även i sädanl fall.

Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om den föreslagna regeln verkligen skulle få någon nämnvärd effekt med avseende på skattskyldiga som begår skattebrott och anför.

Del kan befaras all dessa skallesubjekt styr över sina betalningar lill andra slag av transaktioner. Risk föreligger vidare för atl elt strikt upprätthållande av bevispresumtionen kommer alt vålla avsevärda ölägenheter för vissa lojala skallskyldiga. Bevisregeln är begränsad lill transaktioner med rättssubjekt i lågskalleländer. Avgränsningen av vilka länder som regeln avser är emellertid aUtför vag för att kunha godtas från rättssäkerhetssynpunkt. Vid en samlad bedömning avslyrker därför kammarrätten atl den aktuella regeln införs.

Kammarrätten i Göteborg anser atl det finns ell behov av en presumtionsregel av det slag som föreslagils och tillstyrker därför förslagel. Kammarrätten framhåller dock atl avdrag inte bör vägras i de fall då den skallskyldige t.ex. gjort en mindre lyckad affär och han kan visa all han vid utfästelsen om betalning på goda grunder kunnat räkna med all den motprestation som han skulle erhålla för betalningen skulle medföra verklig nytta för honom.

Göta hovrätt anser atl den försämring av rättssäkerheten för den skatt-

Prop. 1982/83:73 16

skyldige som förslaget om omvänd bevisbörda medför kan tolereras med hänsyn lill de fördelar som bevisbördeomkastningen kan medföra och anför vidare.

Det måste krävas all av författning framgår vilka länder som anses vara länder med låg beskattning. Den som genomför en transaktion som omfattas av den föreslagna regeln måste säkra bevisning om all transaktionen varit affärsmässigt betingad. Görs inte della, finns det risk för att betalningen inle kommer all få avdragas vid beskattningen. Den skatlskyldige måste redan när avtal ingås kunna bedöma om särskild bevissäkring måste ske eller inle. Arbetsgruppens förslag lill författningstext ger inte underlag för en sådan bedömning. Hovrätten förordar därför i första hand att de länder som betraktas som lågskalleländer uppräknas i författningstexten. Om en sådan uppräkning inte skulle anses möjlig förordar hovrätten i andra hand att de "tumregler" arbetsgruppen föreslagit för bedömningen av etl lands karaktär av lågskatteland förs in i författningstexten.

Bankinspektionen anser del angeläget atl man kommer till rätta med den skatteflykt som del remitterade förslaget behandlar. Rent allmänt synes förslaget lämpligl men åtskilliga svårbemästrade frågor uppkommer emellertid. Särskilt viktigt är atl nya regler inle skapar svårigheter för del lojala internationella ekonomiska utbytet. Den omvända bevisbördan skulle komma att omfalla en betydande del av de ekonomiska förbindelserna med lågskalleländer, bl. a. räntebetalningar på internationella krediter och bankernas arbilragehandel. Bankinspektionen anför vidare.

Formellt skulle beträffande varje sådan betalning kunna krävas en omfattande dokumentation som bestyrker betalningens affärsmässiga karaktär. Även om man i likhet med arbetsgruppen kan förutsätta alt bestämmelsen skulle tillämpas med förnuft, bör del inle godtagas, atl en så omfallande och tillika kvalificerad bevisskyldighet ålägges företagen. En begränsning är nödvändig. Den bör la sikte på att det i skatieflykisfallen regelmässigt föreligger någon form av intressegemenskap mellan den svenske skatlskyldige och betalningsmottagaren i utlandet. Å andra sidan bör det allmänna inle drabbas av en alltför betungande utredningsskyldighet i detta avseende. En rimlig avvägning synes kunna erhållas, om det såsom ytterligare villkor för den omvända bevisbördan föreskrives, att det skall finnas skälig anledning antaga alt intressegemenskap föreligger mellan den skatlskyldige och den utländska mottagaren.

Länsstyrelserna i Stockholms samt Göleborgs och Bohus län anser att den föreslagna regeln i slort sett är väl avvägd och bör kunna ge avsedda effekter. Tillstyrker förslaget gör också bl.a. länsstyrelserna i Norrbottens, Värmlands och Gollands län samt LO. Länsstyrelsen i Södermantands län tillslyrker förslagel i dess huvuddrag.

Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Svenska Handelskammarförbundet och Sveriges Industriförbund har avgivit etl gemensamt yttrande i vilket förslå-

Prop. 1982/83:73 17

get avstyrks. De anser alt generella åtgärder som Sverige självständigt vidtar kan medföra störningar för den seriösa svenska utrikeshandeln och därmed försvåra exporten. Beträffande den tekniska utformningen framhålls bl. a. atl del är praktiskt omöjligt och helt främmande för förelagsbeskattningen all skilja mellan "affärsmässiga transaktioner" och "nödvändiga affärsmässiga transaktioner".

SHIO-Familjeföretagen och Lantbrukarnas riksförbund har avgivit ell gemensamt yttrande vari befaras all förslaget kan komma atl drabba seriösa förelag medan oseriösa företag även i fortsättningen kommer att vara lika svåra atl komma ål.

Svenska Företagares Riksförbund anser atl BRÅ inte påvisat missförhållanden av sådan art all en skärpning av nuvarande regler kan anses befogad. En omvänd bevisbörda när det gäller betalningar för förvärv av licenser och annat tekniskt och kommersiellt kunnande från utlandet vore etl direkt dråpslag, eftersom värdet av immateriella tillgångar av detta slag är svårt alt bedöma för andra än branschfolk. Riksförbundet fortsätter.

Redan risken för all få kostnader för utbetalningar för förvärv av tillgångar av della slag betraktade som icke avdragsgilla skulle avhålla från förvärvet. Om man då betänker atl en stor del av vårt näringsliv bygger på tillverkning av utomlands uppfunna produkter och på importerat kunnande i övrigt, förslår man all varje attack mot utomlands förvärvat kunnande är till skada för vår industriella expansion. BRÅ:s arbetsgrupp tycks la lätt på delta faktum, eftersom den inte på någol sätt analyserat förhållandel. Den nöjer sig med all på någol ställe i promemorian fromt hoppas alt den seriösa utrikeshandeln ej skall drabbas.

Sveriges advokatsamfund anser att hinder i och för sig inle föreligger alt genom en bevisregel förbättra möjlighelerna lill en riklig laxering. Från praktisk synpunkt finns emellertid flera invändningar. En svårighet som framhållits är att definiera vad som avses med lågskatteland. Samfundet anser all BRÅ misslyckats på den punkten och utvecklar skälen härför.

Det skall villigt erkännas atl uppgiften är svår, eftersom det inte räcker all laga hänsyn lill beskattningens höjd utan hänsyn även måste lagas lill de starkt skiftande förhållanden av ekonomisk och annan nalur, varunder företag i olika länder arbetar, och inverkan härav på beskattningen. Sålunda kan konstateras alt ett stort anlal länder för närvarande enligt särskilda regler ger skatteförmåner av ej oväsentlig omfattning till skallskyldiga som etablerar rörelsedrivande företag. Detta medför i sin tur all enligt den föreslagna regeln dessa länder betraktas som lågskalleländer. Regeln skulle alltså få en ganska vid tillämpning. Detta är ej önskvärt och förefaller heller inle vara avsikten. Av samma skäl bör också uppmärksammas atl åtskilliga lågskalleländer utgör eller inrymmer vikliga handdscenlra. För att taga ell exempel är Hongkong etl sådant handelscentrum, som dessutom utgör elt mellanled för praktiskt taget all handel med Kina.

Prop. 1982/83:73 18

TOR har i sak i slorl setl inget att erinra mot förslagel men påpekar alt reglerna i många fall blir svåra all tillämpa och kräver därför närmare anvisningar och förlydliganden för alt inte utrymme för godtycke skall skapas.

3 Remissyttranden över förslaget om åtgärder mot s. k. omfak-tureringsaffärer, 43 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370)

RSV tillstyrker i princip förslaget men gör följande kommentarer.

Uttrycket "betydligt lägre beskattning" enligt allmänt språkbruk är så pass mångtydigt atl uttrycket i varje fall inle ulan närmare precisering bör användas i lagtexten. Dessutom blir uttrycket oförenligt med ullrycket "jämförlig beskattning" som används i bestämmelsen i punkt 5 anvisningarna till 54 § KL om befrielse från skatt på utdelning från utländskt företag. I exemplet pä sid. 87 i promemorian anses en skall av cirka 30% av inkomsten betydligt lägre än den svenska beskattningen. I prop. 1978/ 79:210 sid. 159 anför emellertid budgetministern, atl man vid tillämpning av punkt 5 anvisningarna lill 54 § KL bör "kunna anse en skatt av ungefär 30% på beskattningsunderlaget sådant del skulle ha beräknats enligt svenska regler, som jämförlig med svensk bolagsbeskallning". Ytterligare etl problem är alt jämförelsen mellan beskattning i de olika länderna kan komma all avse olika slag av skattesubjekt, t.ex. när elt aktiebolag i Sverige försålt varor till en enskild näringsidkare. Skall jämförelse göras mellan ländernas bolagsbeskallning, mellan deras beskattning av fysiska personer eller mellan det ena landels bolagsbeskallning och del andra landets beskattning av fysiska personer?

I det föreslagna andra stycket sägs, att, "även om intressegemenskap inle visas föreligga", bestämmelserna i första stycket skall äga motsvarande tillämpning, om den som tillförs inkomsten är föremål för en betydligt lägre beskattning än den här i riket skattskyldige. Till en början bör observeras alt även om intressegemenskap inte visas föreligga det kan vara uppenbart all sådan föreligger. Även denna situation bör beaktas. Om intressegemenskap "inle visas föreligga"; kan någon av följande situationer föreligga:

1. Intressegemenskap föreligger men del har inle visals eller det är eljest inte uppenbart all sådan föreligger

2. Intressegemenskap föreligger inte men del har inte visals eller del är eljest inte uppenbart all sådan inle föreligger

3. Intressegemenskap föreligger inte och det har visals eller del är eljest uppenbart alt sådan inle föreligger.

Om det har visals eller eljest är uppenbart alt intressegemenskap inte föreligger, bör reglerna i första stycket naturiigtvis inle tillämpas. Med en bevisbörda för den skattskyldige förefaller det ofrånkomligt, alt första styckets bestämmelser skall tillämpas för situationen både under 1. och 2. För att vad nu antagits om den föreslagna regelns innebörd skall framgå av lagtexten, måste stycket omformuleras.

Ytteriigare etl problem med avfattningen av del föreslagna nya andra stycket föreligger. Som ovan nämndes kan, om "intressegemenskap inle visals föreligga", situationen under 1. vara för handen, dvs. intressegemenskap föreligger faktiskt men den har inte visals föreligga. Frågan är om man för delta fall - på sätt som föreslagits i andra stycket - skall ha en

Prop. 1982/83:73 19

särskild bestämmelse som säger, att bestämmelserna i första stycket skall äga motsvarande tillämpning. Av en sådan bestämmelse kan man molsält-ningsvis dra slutsatsen, att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla när intressegemenskap föreligger men inte visats föreligga. Eftersom första stycket är generellt avfattat för den situationen all intressegemenskap föreligger, skall del emellertid gälla för samtliga sådana fall, dvs. oavsett om intressegemenskap visats föreligga eller ej. En skaltskyldig är alltså skyldig att, så snart intressegemenskap föreligger, efterleva bestämmelserna i första stycket och deklarera i enlighet med dem. Om han inle gör del (vilket i praktiken torde vara del vanliga), blir fiscus skyldig visa all intressegemenskap föreligger. Misslyckas fiscus med delta, kan sägas, att omräkning enligt första stycket de faclo inle skett, därför all del inle visats atl intressegemenskap förelåg. Men bestämmelserna i första stycket var ändå tillämpliga.

För atl lösa de påtalade problemen med undantag för uttrycket "betydligt lägre beskattning" föreslås följande lagtext;

"Ekonomisk intressegemenskap skall alllid anses föreligga om den som tillförs inkomsten kan antas bli föremål för en betydligt lägre beskattning än den här i riket skatlskyldige näringsidkaren och det inle visats eller eljest är uppenbart atl sådan gemenskap inle föreligger."

RSV ifrågasätter om regeln inle bör utvidgas lill alt omfalla även transiteringsfall, dvs. sådana utbetalningar som är destinerade till etl lågskatteland men först går via elt annat land. I dessa fall bör bevisbördan för all betalningen slutligen hamnar i ell lågskatteland läggas på fiscus för all inle försvåra seriösa utlandsaffärer.

Allmänna ombudet för mellankommunala mål tillstyrker i princip förslagel och anför.

Liksom beträffande förslagel i 20 § framgår del inte huruvida den föreslagna bestämmelsen är endasi en bevisregel eller om en materiell utvidgning av tillämpningsområdet avses så att även sådana fall inkluderas där intressegemenskap objektivt selt inle föreligger. Del förefaller vidare ologiskt att i elt andra stycke föreskriva en regel som (delvis?) gäller redan enligt första slyckei. Jag föreslår alt första stycket utformas på följande säll:

Har näringsidkare lill någon försålt varor lill lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller i övrigt med honom avtalat ekonomiska villkor som avviker från vad som kan antas normall avtalas mellan två av varandra oberoende näringsidkare och har i följd härav inkomsten blivit lägre än den eljest skolat bliva, samt har tillika den, vilken inkomsten i stället tillförts, icke alt utgöra skatt för inkomsten här i riket, skall inkomsten av företaget beräknas till det belopp, vartill den kan antagas ha uppgått, om dylika åtgärder inle vidtagits. Vad nu sagts gäller inle om det är uppenbart all parterna är av varandra ekonomiskt oberoende.

Närmare definition av begreppet ekonomiskt oberoende kan ges i anvisningarna, och synes kunna byggas på den ur mitt förslag utbrutna relativsatsen i 43§ 1 mom.

Mot en utformning av lagtexten på detta sätt kan visserligen den invändningen göras atl den blir tillämplig även vid affärer med företag i andra länder än lågskalleländer. Jag vill dock ifrågasätta om det inle är ett rimligt

Prop. 1982/83:73 20

krav alt den skatlskyldige alltid skall visa all ekonomisk intressegemenskap inte föreligger när onormala avtal träffas med utländskt skattesubjekt. Det åligger ju fortfarande del allmänna att visa alt avtalet är onormalt. Visar del sig atl avtalet är onormalt synes det inte mera godtagbart att det svenska beskattningsunderlaget reduceras när inkomst överförs lill ell närslående förelag i elt högskatteland än i lågskatteland. Genom alt tillföra beloppet ell (ev. inköpt) förluslföretag i högskatldandet kan beskattning av beloppet f. ö. ändå undvikas.

Den skatleskyldiges bevisbörda torde i de seriösa fallen knappast bli betungande. Många gånger är förefintlighelen av ekonomiska intressegemenskapen en notoritel.

Kammarrätten i Stockholm anser alt en regel av förevarande slag skulle klart diskriminera affärstransaktioner med lägskaltdänder. Från rättssäkerhetssynpunkt är förslaget emellertid acceplabell.

Kammarrätten i Göteborg:

Kammarrätten tillstyrker i princip förslagel men vill peka på följande.

Arbetsgruppen uppger atl syftet med förslaget är att genom en bevisregel underlätta för det allmännas representant att föra talan i mål rörande omfaklureringsaffärer. Förslagel innebär emellertid atl omräkning enligt 43 § I mom. skall kunna ske även om den skattskyldige kan bevisa atl intressegemenskap inte föreligger. Förslagel innebär härvidlag en skärpning av gällande rätt. Den synes befogad. Man kan kanske tycka atl regeln inger vissa betänkligheter från renodlade rällssäkerhelssynpunkter, men i praktiken bör nog de korrekta transaktionerna gå fria. Den föreslagna bestämmelsen är inte förenlig med innehållet i våra dubbelbeskattningsavtal.

Göta hovrätt:

Hovrälten anser inle alt en skatlskyldig som ingår ell för honom oförmånligt avtal bör beskattas olika om motparten är etablerad i ett lågskatteland eller i annat land. Vad arbetsgruppen vill vinna med förslaget, nämligen atl förhindra omfaktureringslransaktioner, kan uppnås genom en regel om omkastad bevisbörda. Även för denna situation kan enligt hovrättens mening en sådan regel godtagas. Hovrätten föreslår därför atl tillägget till 43 § 1 mom. KL fär följande innehåll:

"Bestämmelserna i första stycket äger, om det ej visas atl intressegemenskap inle föreligger, motsvarande tillämpning om transaktionen skelt med någon i ell land med låg beskattning."

Justitiekanslerns yttrande överensstämmer med vad Göta hovrätt anfört.

Bankinspektionen anser all den föreslagna skärpningen av 43§ I mom. KL har blivit för omfattande och fortsätter:

" Atl helt släppa kravet på intressegemenskap mellan den svenske skattskyldige och den utländske medkontrahenlen innebär sålunda en befogenhet för skallemyndigheterna att i fiskall intresse granska och ifrågasätta omräkning av en betydande del av priserna i del livliga varuutbytet med

Prop. 1982/83:73 21

exempelvis Frankrike och Schweiz. Enligt bankinspektionens mening bör kravet pä intressegemenskap bibehållas i princip men modifieras därhän atl det skall vara tillräckligt all skälig anledning finns all antaga all intressegemenskap föreligger. I så fall synes å andra sidan inte erforderiigt atl begränsa denna regels giltighet till lågskatteland.

Allmänt positiva tiU förslagel har bl.a. länsstyrelserna i Norrbottens, Värmlands och Gotlands län saml LO varit.

Länsstyrelserna i Stockholms samt Göleborgs och Bohus län anser atl den föreslagna ändringen är motiverad men anser atl uttrycket "betydligt lägre beskanning" bör ges en klarare definition.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har anfört följande.

Del kan vara praktiskt tagel omöjligt atl bedöma om affärstransaktioner i en världsomspännande koncern har inneburit en icke tillåten vinslöverföring. Man kan därför ifrågasätta del lämpliga i alt ha en regel som förutsätter att sådana bedömningar görs. Länsstyrelsen förordar att andra alternativ övervägs för att fastställa vinstöverföringar mellan olika länder.

Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Svenska Handelskammarförbundet och Sveriges Industriförbund har i ell gemensamt yttrande ansett all förslagel inte bör genomföras och lill slöd för detta yttrat.

Del synes vara arbetsgruppens uppfattning alt svenska förelags export och import via i lågskalleländer etablerade handelsföretag och agenter regelmässigt inte har annat syfte än atl undanhålla svensk skatt. Om så vore fallet, skulle vi inte ha så mycket atl erinra mol gruppens förslag. Verkligheten är dock en annan. Som exempel må nämnas att de mindre och medelstora svenska industriföretagen i regel inte har någon egen organisation för export. För sin utlandsförsäljning anlitar dessa förelag utländska representanter med ensamförsäljningsrätt på elt eller flera länder. Alt dessa utländska handelsföretag och agenter i viss utsträckning och av olika skäl funnit del lämpligt att etablera sig i länder med låg beskattning är naturligtvis ell förhållande som del ligger utanför de svenska företagens möjligheter all påverka.

Om den föreslagna regeln införs kan med säkerhet förutses att de svenska förelagens möjligheter atl organisera sin utrikeshandel på etl effektivt säll försämras. Arbetsgruppens uppfattning alt taxeringsmyndigheternas skyldighet all bevisa all en inkomslöverföring skett är en garanti mol alt regeln används även mol seriös affärsverksamhet kan vi inle dela. Eftersom arbetsgruppens utgångspunkt är att de i lägskalteländerna etablerade represenlantförelagen tillkommit av skatteskal, lär del nämligen bli svårl för de skattskyldiga att övertyga myndigheterna om atl utbetalade provisioner m. m. verkligen är affärsmässigt motiverade.

SHIO-Familjeföretagen och Lantbrukarnas riksförbund har i etl gemensamt yttrande avvisat den föreslagna utvidgningen av 43 § I mom. Svenska Företagares Riksförbund m.fl. är också negativa och befarar

Prop. 1982/83:73 23

Bilaga 3

1 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)' atl i lagen skall införas en ny paragraf, 26 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 a §

Om etl fåmansföretag eller en näringsidkare som är fysisk person vid inkomstbeskallningen gjort avdrag för något av följande slag av ersättningar vUka har tillgodoförls någon i utlandet, skall i självdeklaralionen lämnas uppgift om ersättningarnas sammanlagda belopp för varje land. Skyldigheten gäller ersättningar lill utlandet som avser

ränla på skuld,

royalty eller annan ersättning för upphovsrätt etter annan därmed jämförlig rättighet såsom rätt titt patent, varumärke, mönster samt litterärt och konstnärligt verk.

Som fåmansföretag anses före
tag som enligt 35 § 1 a mom. sjunde
stycket kommunalskattelagen

(1928:370) räknas som fåmansföretag.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och lillämpas första gången beträffande självdeklaration som skall avges till ledning för 1984 års taxering.

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.

1 mom.' Har näringsidkare tiU någon, som är ekonomiskt intresserad i hans företag etter kan öva inflytande på dess ledning eller i vars företag han är ekonomiskt intresserad eller på vars företags ledning han kan öva inflytande, försålt varor till lägre pris etter av honom köpt varor titt högre pris än de i allmänhet gällande etter i övrigt med honom avtalat ekonomiska viUkor som avvika från vad som skutte hava avtalats mellan Ivå av varandra oberoende näringsidkare och har, i följd härav, inkomsten av företagel blivit lägre än den eljest skolat bliva, saml har tillika den, vilken inkomsten i stället tillförts, icke atl utgöra skall jör inkomsten här i riket, skall inkomsten av företaget beräknas lill del belopp, vartill den kan antagas hava uppgått, därest dylika åtgärder icke vidtagits-

I mom. Har näringsidkares inkomst blivit lägre litt följd av all villkor avtalats som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan två sinsemellan oberoende näringsidkare, skatt inkomsten beräknas titt det belopp som den skulle ha uppgått till om sådana villkor inte förekommit, under förutsättning alt

a) den som i stället tillförts inkomsten inle skall beskattas för denna här i riket.

b) del finns sannolika skäl att anta atl ekonomisk intressegemenskap föreligger mellan näringsidkaren och den med vilken avtalet Iräfjäts, och

c) del inte av omständigheterna framgår alt villkoren tillkommit av andra skäl än ekonomisk intressegemenskap.

Anvisningar

till 41 c §=

För sådan ränla på vinstandelslån som icke är beroende av det lånlagande förelagets utdelning eller vinst får företagel avdrag enligt bestämmelserna i 22, 25, 29, 36 och 39 §§.

Ränla vars storlek är beroende av företagets utdelning eller vinst (röriig ränla) anses som avdragsgill omkostnad för företagel i den förvärvskälla vari del lånade kapitalet har nedlagts, endast under förutsättning all

a) lånet har utbjudils lill teckning på den allmänna marknaden, eller

b) ensamrätt eller företrädesrätt b) ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av länet har lämnals lill teckning av lånet har lämnals

någon som icke äger aktier eller andelar i del låntagande förelaget och icke har sädan intressegemenskap

nägon som icke äger aktier eller andelar i det låntagande företaget och icke har sådan intressegemenskap

' Senaste lydelse 1965:573. = Senaste lydelse 1977:243.

med företaget som avses i 43 § / mom. eller 57 § 3 mom. första stycket samt - såvitt gäller fåmansföretag som avses i 35 § I a mom. -icke heller är förelagsledare i företagel eller närslående till sädan företagsledare eller till aktie- eller andelsägare i företagel, eller

med företaget som avses i punkt 1 av anvisningarna till 43 § eller 57 § 3 mom. första stycket samt - såvitt gäller fåmansföretag som avses i 35 § 1 a mom. - icke heller är förelagsledare i företaget eller närstående lill sådan företagsledare eller lill aktie- eller andelsägare i företaget, eller c) aktierna eller andelarna i det lånlagande företaget är noterade på svensk börs eller föremål för liknande notering här i riket och företrädesrätt lill teckning av lånet har lämnats aktie- eller andelsägarna i företagel i förhållande till deras innehav av aktier eller andelar.

I fall som avses i andra stycket c) skall det lånlagande företaget dock som inläkt i den förvärvskälla vari del lånade kapitalet har nedlagts upptaga ett belopp motsvarande det sammanlagda värde som genom företrädesrätterna kan anses ha tillförts aktie- eller andelsägarna. Beloppet tages lill beskanning vid laxeringen för del beskanningsår under vilket teckningen av lånet har avslutats.

På ansökan av låntagande förelag får riksskatteverket under förulsällning all lånevillkoren med hänsyn till omständigheterna vid lånels upptagande fär antagas ha bestämts på affärsmässig grund besluta all röriig ränta skall anses som avdragsgill omkostnad för företaget ulan hinder av alt rätt lill teckning av lånet har förbehållils person eller personer som äger aktier eller andelar i förelaget. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som här avses får talan ej föras.

Är det lånlagande förelaget sådant fåmansföretag som avses i 35 § 1 a mom., gäller - oberoende av bestämmelserna i andra och tredje styckena - all rörlig ränta, som utbetalas till aktie- eller andelsägare eller företagsledare i företaget eller dem närstående personer eller någon som på annan grund har intressegemenskap med förelaget, icke är avdragsgill.

Uttrycken företagsledare och närslående personer har den innebörd som anges i 35 § 1 a mom.

till l.M I mom. denna paragraf meddelas vissa bestämmelser för det fall, an överflyttning av inkomst ägt rum från här i riket skatlskyldig näringsidkare till härstädes icke skattskyldig person. Bestämmelserna gäUa bland annat när en näringsidkare direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av en annan näringsidkares förelag eller äger del i detta förelags kapital liksom när samma personer direkt eller indirekt deltaga i ledningen eller övervakningen av de

43 §

I. I 1 mom. denna paragraf meddelas vissa beslämmelser för del fall, alt överflyttning av inkomst har skett från en näringsidkare som är skattskyldig här i riket lill en person som inte är skatlskyldig här. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser skaU ekonomisk intressegemenskap anses föreligga då en näringsidkare direkt eller indirekl deltar i ledningen eller övervakningen av en annan näringsidkares företag eller äger del i della förelags kapital eller då samma personer direkt el-

Prop. 1982/83:73

Nuvarande lydelse

båda förelagen eller äga del i dessa förelags kapital.

Vid bedömning av prissättningen vid affärer mellan svenskt moderbolag och utländskt dotterbolag måste särskUd försiktighet iakttagas med hänsyn titt de av affärsmässiga skäl betingade omständigheter som kunna påverka prissättningen i sådana falt.

I 57 § 3 mom. givas beslämmelser för vissa fall av överflyttning av inkomst, där båda kontrahenterna varit här i riket skallskyldiga.

Förestagen lydelse

ler indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av de båda förelagen eller äger del i dessa förelags kapital.

I 57 § 3 mom. ges bestämmelser för vissa fall av överflyttning av inkomst, där båda kontrahenterna varit här i riket skattskyldiga.

Prop. 1982/83:73 27

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-09-30

Närvarande: justitierådet Fredlund, regeringsrådet Brodén, justitierådet Palm

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 15 april 1982 har regeringen på hemställan av chefen för budgetdepartementel statsrådet Wirtén beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1965:623) och

2. lag om ändring i kommunalskallelagen (1928: 370).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Staffan Eslberg.

Förslagen föranleder följande yllrande av tagrådet:

1. Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen

26 a §

Bland de transaktioner som avses bli omfallade av uppgiftsskyldighet ingår räntebetalningar lill mottagare i utlandet. Enligl vad departementschefen anför skall emellertid "ränla som ulgår på fakturerat belopp på grund av sen betalning och liknande mer straffbetonade belopp som betecknas som ränta" undantas. Uttrycket "ränta på skuld" som valls i den föreslagna författningstexten uttrycker enligl lagrådels mening inle tydligt vad som skall innefattas och uteslutas. Lagrådet föreslår all uttrycket byts ul mot orden "ränta, utom sådan som ulgår därför att betalning inle eriagts i räll tid".

2. Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

43 § I mom.

Enligt lagrådets mening skulle laglexlen bli mera lättillgänglig med förslagsvis följande lydelse:

"Har näringsidkare med nägon, som pä sannolika skäl kan antas ha ekonomisk intressegemenskap med honom, träffat avtal om försäljning av varor till lägre pris eller om köp av varor lill högre pris än som i allmänhet gäller eller annars avtalat villkor som avviker frän vad som brukar förekomma mellan sinsemellan oberoende näringsidkare och har näringsidkarens inkomst härigenom blivit lägre än den i annat fall skulle ha blivit, skall inkomsten beräknas till belopp som den skulle ha uppgått till om sådana villkor inle förekommit. Detta gäller dock inte, om den som på detta sätt i stället tillförts inkomst skall beskallas för denna här i riket eller om det framgår av omständigheterna all villkoren tillkommit av andra skäl än ekonomisk intressegemenskap."

Prop. 1982/83:73 28

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-25

Närvarande: statsminister Palme, ordförande och statsråden I. Carisson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl och Holmberg.

Föredragande: statsrådet Feldl

Proposition om utvidgad uppgiftsskyldighet vid vissa utlandsbetalningar

1 Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

2. lag om ändring i kommunalskanelagen (1928:370). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför:

2 Inledning

Som framgår av lagrådsremissen bygger förslagen pä en av brottsförebyggande rädet utarbetad promemoria, PM 1980:3, Utiandsbeskaltning I. Promemorian innehöll också förslag som inte lagils upp i lagrådsremissen. Del var dels en förslag om en förstärkt medverkansskyldighet för skallskyldiga vid utredning av transaktioner med utlandet, dels etl förslag om en skärpning av kraven för alt bli frikallad från skatt i Sverige enligt den s.k. ettårsregeln. Jag avser an i detta sammanhang kommentera dessa förslag. Men först vill jag helt kort ta upp en annan fråga.

Min företrädare har i lagrådsremissen avvisat BRÅ;s förslag all del i anvisningarna lill 20 § KL skall införas en ny punkt om s. k. omvänd bevisbörda. Jag kan i allt väsentligt ansluta mig lill de skäl som anförts lill slöd för atl inte genomföra förslagel. Frägan bör emellertid inte en gång för alla avföras från dagordningen. All försöka finna andra former för att nå det resultat som BRÅ åsyftat med sill förslag kan vara en uppgift för den kommission mot ekonomisk brottslighet som regeringen inom kort kommer an tillsälta.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 15 april 1982.

Prop. 1982/83:73 29

Behovet av att snabbt fä till stånd åtgärder som kan begränsa skatte-broltsligheten i samband med utlandsbelalningar är emellertid slort. I avvaktan pä all effektivare åtgärder kan komma all utarbetas är jag därför beredd all pröva del system med uppgiftsskyldighel i vissa fall som föreslås i lagrådsremissen.

3 De remitterade förslagen

Förslaget lUl tag om ändring i taxeringstagen (1956:623)

Jag godtar lagrådets förslag lill förtydligande. Dessutom har jag själv vidtagit vissa språkliga ändringar i förtydligande syfte. Vidare har sista stycket fått utgå eftersom en sådan hänvisning redan finns i 2 § 3 mom. första stycket TL.

Förslagel till tag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Lagrådets yttrande föranleder inle andra ändringar än all "två" stryks före "sinsemellan oberoende näringsidkare" i 43 § 1 mom. KL och an under a) i samma paragraf ell par ändringar av språklig nalur görs i förtydligande syfte. Förstnämnda ändring syftar till all förtydliga atl del givetvis kan vara flera personer inblandade i en transaklionskedja som kan föranleda justering av resultatet hos en svensk näringsidkare.

Med hänsyn lill alt riksdagen inte torde hinna behandla propositionen före ingången av år 1983 bör en justering av ikraftträdandebeslämmelsen ske så all lagen träder i kraft två veckor efter deii dag då den enligl uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4 Brottsförebyggande rådets övriga förslag

Förstärkt medverkansskyldighel

BRÅ föreslår alt en utvidgad skyldighet införs för den skatlskyldige atl skaffa fram upplysningar och handlingar från utlandet. Del skall ske på så vis all den skatlskyldige åläggs atl "genom medverkan av annan" skaffa fram viss information. Bakgrunden till förslaget är alt det är svårl alt få tillgäng till uppgifter från länder med vilka Sverige inte har handräckningsavlal eller dubbelbeskattningsavtal. Del är enligt BRÅ naturligt atl den som har den största kännedomen om berörda förhållanden har största möjligheten alt få fram nödvändigt faktaunderlag och därför ocksä bör ha ansvaret för all utredningen blir tillfredsställande.

Flera remissinslanser har påpekat att den regel som i dag finns i 31 § 2 mom. TL också omfaltar handlingar i utlandet samt alt den upplysningsplikt som åvilar den skatlskyldige inte är begränsad till förhållanden inom Sverige. Vidare har framhållits atl man med laga verkan inte kan ålägga någon alt "genom medverkan av annan" skaffa fram viss information.

Prop. 1982/83:73 30

Jag delar de vid remissbehandlingen framförda synpunkterna om all de befogenheter som skatlemyndighelerna i dag har även omfattar upplysningar som avser förhållanden i utlandet och handlingar som finns där. Mol bakgmnd härav skulle elt genomförande av BRÅ:s förslag inle ge skattemyndigheter och domstolar större befogenheter än vad de har i dag. Om den skatlskyldige motsätter sig atl efter anmaning förebringa t.ex. handlingar som domstolen vet att den skallskyldige förfogar över och som finns i ullandel påverkar givelvis den skallskyldiges bristande medverkan enligt redan gällande regler bevisvärderingen i målet, om handlingarna kan antas ha betydelse för utgången av skatleprocessen.

Eltårsregeln

Ettårsregeln innebär i sin nuvarande utformning atl en fysisk person som lar anställning utomlands frikallas från skattskyldighet i Sverige för an-ställningsinkomslen under fömtsättning att anställningen och vistelsen i utlandet varar minst elt år eller enligt anställningsavtal eller på annan grund kan antas komma atl vara minst ett år. Ettårsregeln gäller inle vid anställning hos bl.a. svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg. Enligt rådande praxis kan i normala fall besök ske i Sverige under högsl 52 dagar under elt år, inkl. semester, utan att utlandsvistelsen på grund härav anses avbruten.

BRÅ föreslär tre ändringar av ettårsregeln.

1) Vistelsen utomlands skall faktiskt ha varat i minst ett år. Det räcker således inte all avsiklen alt stanna ute ett år funnits. En kontroll i efterhand skall alltid ske innan skallefrihet medges. Bakgrunden till delta ändringsförslag är att regeln enligt BRÅ har missbrukats. Det har hänt att anställningsavtal har utformats som om vistelsen skulle vara minsl ett år fast det från början stått klart alt utlandsvistelsen inte skulle få sådan längd alt skattebefrielse skulle inträda.

2) Tillfälliga besök i Sverige skall fä uppgå till högst 52 dagar per år. Detta är en maximigräns för vistelsen i Sverige, oavsett vad som är orsaken lill avbrottet i vistelsen. BRÅ anser vidare att regeln inte bör få tillämpas på det sättet alt den medgivna liden för tillfälliga besök i Sverige helt eller delvis förläggs mol slutet av utlandsvistelsen, så all denna faktiskt varar kortare lid än elt är.

3) BRÅ föreslår atl anslällningsinkomst ombord på fartyg generellt undantas från skattefrihet enligl ettårsregeln. F. n. är bara anställda ombord på svenska fartyg undantagna från skattefrihet enligt eltårsregeln. Förslaget motiveras med atl nuvarande regel ger möjlighet till obehöriga skattelättnader genom möjligheten till anställning på utflaggade fartyg.

Praktiskt taget samtliga remissinslanser har varit klart negativa lill de under I) och 2) redovisade förslagen till ändringar av ettårsregeln. I allmänhet har svårigheten atl rekrytera personal till ullandsljänstgöring framhållits som elt viktigt skäl all inle skärpa eltårsregeln. Vidare har man

Prop. 1982/83:73 31

framhållit den sldbenthet i bedömningen som skulle bli följden, om en absolut tidsgräns för besök i Sverige skrevs in i laglexlen. Remissutfallet var mer blandat i fråga om det under 3) redovisade ändringsförslaget.

För egen del vill jag framhålla följande. Ettårsregelns utformning har vid flera tiltfällen aktualiserats och dess betydelse för svensk exportindustri har ofta framhåUits. Å ena sidan har man velat ge regeln en sådan utformning att den skulle öka intresset för utlandsljänslgöring men å andra sidan har röster höjts för en skärpning av kraven för skattebefrielse. Vidare har arbete länge pågått inom ramen för del nordiska skaltesamarbelel för all försöka få till slånd en gemensam nordisk ettårsregel. Jag räknar med atl resultatet av detta arbete inom kort kommer atl presenteras. I avvaktan på resultatet av del nordiska samarbetet vill jag inle nu ta slällning lill om och i vilken mån ettårsregeln behöver ändras.

5 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen alt anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposilion föreslå riksdagen atl anla de förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop. 1982/83:73 32

Innehåll

Propositionen.................................................................... I

Propositionens huvudsakliga innehåll............................... I

Lagförslag ........................................................................ 2

1 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 2

2 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) .... 3 UTDRAG AV PROTOKOLL VID REGERINGSSAMMANTRÄDE 1982-04-15 ........................... ..... 6

1 Inledning ...................................................................... 6

2 Föredragandens överväganden..................................... ..... 7

2.1 Allmänna utgångspunkter ........................................ ..... 7

2.2 Utvidgad uppgiftsskyldighel i fråga om vissa ullandstransak-tioner 7

2.3 Intressegemenskap mellan förelag..................... ;... 11

2.4 Ikraftträdande .......................................................... 12

3 Upprättade lagförslag ................................................... 12

4 Hemställan...................................................................... 12

5 Beslul.............................................................................. 12

BUaga2

SammanstäUning av remissyttrandena över brottsförebyggande rå
dets (BRÅ) promemoria, PM 1980:3, Utiandsbeskaltning I ... 13

1 Remissinstanserna......................................................... 13

2 Remissyttranden över förslagel om omvänd bevisbörda 13

3 Remissyttranden över förslaget om åtgärder mol s. k. omfaklureringsaffärer, 43 § I mom. kommunalskatlelagen (1928: 370) ................................................................. 18

Bilaga 3

1 Förslag tiU lag om ändring i taxeringslagen (1956; 623) 23

2 Förslag till lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370) .... 24 UTDRAG AV LAGRÅDETS PROTOKOLL 1982-09-30 ................................................................................... .. 27

1 Förslagel lill lag om ändring i taxeringslagen ................ 27

2 Förslaget lill lag om ändring i kommunalskatlelagen....... 27

UTDRAG AV PROTOKOLL VID REGERINGSSAMMANTRÄDE

1982-11-25 ..................................................................... .. 28

1 Anmälan av lagrådets yttrande .................................... 28

2 Inledning ....................................................................... .. 28

3 De remitterade förslagen............................................... .. 29

4 Brottsförebyggande rådels övriga förslag .................... .. 29

5 Hemställan ................................................................... 31

6 Beslul.............................................................................. 31

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982