Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:64

Regeringens proposition 1982/83:64

om ändring i sekretesslagen (1980:100);

beslutad den 4 november 1982.

Regeringen föreslår riksdagen all anla det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

OVE RAINER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett par mindre ändringar i sekretesslagen. Dels föreslås atl vissa uppgifter om enskildas personliga förhållanden skall kunna hållas hemliga i ärenden om bostadsförmedling. Dels föreslås en bestäm­melse om sekretess till skydd för enskilda i samband med personalkon­troll.

De nya reglerna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1983.

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 64

 

Prop. 1982/83:64    ,                                                             2

Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'

dels alt i 1 kap. 8 § orden "allmänt kyrkomöte"' skall bytas ul mot "kyrkomötet",

dels att 9 kap. 17 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 25 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

7 kap. 25 §

Sekretess gäller i ärende om kom­munal bostadsförmedling för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider bety­dande men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän hand­ling gäller sekretessen i högst sjuttio

9 kap. 17 § Sekretess gäller, om inte annat följer av 18 §, i

1.    utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,

2.    angelägenhet, som avser an-      2. angelägenhet, som avser an­vändning av tvångsmedel i sådant vändning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott,                                      förebyggabrott eller som avser sådan

personalkontroll som enligt särskilda bestämmelser sker ifråga om tjänster av betydelse för rikels säkerhet,

3.    åklagarmyndighets, polismyndighets eller tullmyndighets verksamhet i
övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott

för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närslående lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

I Lagen omtryckt 1980:880.

 

Prop. 1982/83:64

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                      PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-09-16

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Anders­son, Boo, Eliasson, Elmstedl, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Ahrland

Lagrådsremiss om ändring i sekretesslagen (1980:100)

1 Inledning

I detta ärende avser jag atl la upp två frågor som gäller sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1980:880, ändrad senast 1982:523), SekrL.

Den första frågan avser sekretess i ärenden om bostadsförmedling och har tidigare berörts i prop. 1981/82:186 om ändring i sekretesslagen (1980:100), m.m. (s. 39). Föredragande statsrådet framhöll då att frågan borde beredas utförligare innan något förslag i ämnet kunde läggas fram. En kort promemoria i ämnel har sedan upprätlals inom jusliiiedepartementel. Promemorian har remissbehandlats. Promemorian och en sammanställning av de remissyttranden som har avgetls över den bör fogas till protokollet som bilaga 1 och 2.

Vidare avser jag atl la upp en sekretessfråga som hänger samman med vissa planerade ändringar i personalkontrollkungörelsen (1969:446, ändrad senast 1981:982).

2 Allmän motivering

2.1 Sekretess i ärenden om bostadsförmedling

Bestämmelser om kommunal bostadsförmedling finns i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder fill bostadsförsörjningens främjande m.m. (om­tryckt 1975:131, ändrad senast 1982:356), den s.k. bostadsförsörjningslagen. Enligt 4 § skall kommunen - om del behövs för atl främja bostadsförsörj­ningen - anordna avgiftsfri bostadsförmedling.

1* Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 64

 

Prop. 1982/83:64                                                                     4

Hur verksamheten med kommunal bostadsförmedling är organiserad beror bl.a. på kommunens storlek. I vissa kommuner utgör bostadsförmed­lingen en särskild förvaltningsenhet, medan verksamheten i andra kommun­er är en uppgift för tjänstemän inom fastighetskontoret eller motsvarande enhet. I vissa kommuner ombesörjer allmännyttiga bostadsföretag förmed­lingsuppgifterna.

Enligl bosladsslyrdsens senaste kartläggning, som avsåg förhållandena vid årsskiftet 1976/77, fanns bostadsförmedling som självständigt förvalt­ningsorgan i 111 kommuner. I 47 kommuner bedrevs förmedlingsverksam­heten som en deluppgift inom kommunens kansli. Förmedlingsverksamhet i andra former förekom i 120 kommuner, främst genom att allmännyttiga bostadsföretag skötte verksamheten.

Så länge som tillgången på bostäder var relativt god förmedlades bostäder till de bostadssökande i köordning i mån av tillgång. Köordningen kunde i speciella fall frångås, nämligen vid s.k. förtursfall. Numera har man pä många håll gått ifrån kösystemet. I stället gör förmedlingarna en gradering av de sökandes behov av bostad. Man bedömer hur akut behovet av bostad är i varje enskilt fall. De som har störst behov av bostad tilldelas bostad i första hand. I de fall denna metod tillämpas har kommunerna ofta lagt fast vissa generella behovskriterier för förmedlingen av lägenheter.

Enligl 1937 års sekretesslag gällde i princip inte någon sekretess för handlingar hos en kommunal bostadsförmedling. Ett läkarintyg eller en annan handling, som lämnades in i ell bosladsförmedlingsärende eller upprättades i ett sådant ärende, kunde alltså inte utan vidare sekretessbe-läggas. Om intyget eller handlingen hörde till ett annat ärende, t.ex. till ett ärende rörande hälsovård, sjukvård eller socialhjälp, och hade lånals in till bostadsförmedlingen, gällde dock hos bostadsförmedlingen de sekretessreg­ler som var tillämpliga på det ursprungliga ärendet. Intyg och handlingar som härrörde från ärenden av detta slag var därför normalt sekrelessbdagda hos de kommunala bostadsförmedlingsorganen (se 14 § 1937 års sekretesslag och JO:s ämbetsberältelse 1968 s. 500).

Enligl den nya sekretesslagen är uppgifter i bosladsförmedlingsärenden om enskildas personUga förhållanden inte sekretessbelagda. Inte heller bUr sådana uppgifter hemliga hos bostadsförmedlingarna, om de härrör från exempelvis hälso- och sjukvården eller socialtjänsten.

Vid remissbehandlingen av justitiedepartementets promemoria (Ds Ju 1981:17) Sekretesskydd och informationsbehov tog två remissinslanser -Svenska kommunförbundet och stadskansliet i Stockholm - upp frågan om sekretess i bostadsförmedlingsärenden och förordade att sekretess borde gälla i sådana ärenden. Med anledning härav framhöll jag i prop. 1981/82:186 om ändring i sekretesslagen (1980:100), m.m. atl det i och för sig finns skäl för alt sekretess bör gälla för de känsligaste uppgifterna i ärenden om bostadsförmedling. Å andra sidan erinrade jag om att det här onekligen finns

 

Prop. 1982/83:64                                                                     5

elt betydande insynsintresse. Min slutsats blev att frågan borde beredas utförligare genom remissbehandling av de båda yttrandena. De synpunkter som hade framförts av de båda remissinstanserna har redovisats i den tidigare nämnda promemorian (bil. 1). Remissutfallet av promemorian visar att flertalet remissinstanser förordar att sekretess bör gälla i ärenden om bostadsförmedling. Från flera håll framhålls dock att det är angeläget atl sekretessen begränsas till särskilt ömtåliga uppgifter med hänsyn till allmänhetens intresse av insyn i sådana ärenden.

Av remissyttrandena framgår atl del inte sällan förekommer åtskilliga uppgifter av känslig natur i ärenden om bostadsförmedling. Detta gäller särskilt när sociala eller medicinska skäl åberopas som grund för en ansökan om bostad. I dessa fall åberopas ofta intyg av läkare eller kurator. I ärendena förekommer också utdrag ur läkarjournaler, yttranden från sociala myndig­heter och kriminalvårdsmyndigheler etc.

Genom vad som har kommil fram vid remissbehandlingen får del anses klarlagt att den nuvarande ordningen kan medföra olägenheter för enskilda bostadssökande genom alt uppgifter om deras mest privata förhållanden blir offentliga när de lämnas lill bostadsförmedlingen. En bostadssökande måste med förtroende våga lämna även känsliga uppgifter om sig själv till bostadsförmedlingen, särskilt som dessa uppgifter kan vara av avgörande betydelse för hans möjlighet atl få en bostad.

Enligl min mening finns det därför ell behov av att kunna hemlighålla ömtåliga uppgifter om personliga förhållanden i ärenden om bostadsförmed­ling. Sådana uppgifter förekommer särskilt i s.k. förtursfall. Att göra skillnad mellan uppgifter som avser förtursfall och uppgifter om bostadsförmedling i andra fall är emellertid knappast möjligt, eftersom systemet med köordning och förtur inle lillämpas i alla kommuner.

Jag anser alltså att det bör införas en bestämmelse om sekretess i ärenden om bostadsförmedling. Med hänsyn till det intresse av insyn i sådana ärenden som otvivelaktigt föreligger är det dock angeläget att sekretessen inle sträcker sig för långt. En lämplig avvägning bör kunna åstadkommas, om föreskriften utformas så att sekretess skall gälla endast om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider betydande men om uppgifterna röjs. Om regelns skaderekvisil utformas på detta sätt, blir huvudregeln atl sekretess inte kommer att gälla i ärenden om bostadsför­medling (jfr prop. 1979/80:2, Del A, s. 80 f). Endasi om man kan anta an utlämnandet av en viss uppgift skulle medföra betydande men skall den kunna hemlighållas. Innebörden härav är atl uppgifter av mera alldagligl slag - som att bostad söks därför all sökanden har arbete på en viss plats, skall gifta sig, väntar barn, är trångbodd etc. - inte blir sekrelessbdagda. Normalt bör inte heller en uppgift om atl någon skall skilja sig vara sekretessbelagd. Som exempel på uppgifter som bör kunna hållas hemliga kan nämnas uppgifter om brott och brottspåföljder, om atl någon är utsatt för misshandel

 

Prop. 1982/83:64                                                                     6

i hemmet, om missbruksproblem och om vissa känsliga sjukdomar. Jag vill emellertid framhålla att även uppgifter av normalt harmlöst slag någon gång bör kunna hållas hemliga. Som exempel kan nämnas att en uppgift om en bostadssökandes adress bör vara sekretessbelagd, om man kan anla att utlämnande av uppgiften skulle leda till personförföljelse.

Med anledning av en synpunkt som har förts fram under remissbehand­lingen vill jag framhålla atl den nya sekretessbetämmelsen bör vara tillämplig oavsett vem som begär atl få del av en viss uppgift. Bestämmelsen bör alltså kunna åberopas även gentemot presumtiva hyresvärdar. Jag vill dock inte bestrida alt en hyresvärd i vissa fall kan ha ett berättigat intresse av att få kännedom även om mera ömtåliga uppgifter om en eventuell blivande hyresgäst. Om utlämnandet av uppgifterna i sådana fall skulle komma i strid med den nya bestämmelsen, bör problemet i många fall kunna lösas genom att den bostadssökande ger sitt samtycke till alt uppgifterna lämnas ul (jfr 14 kap. 4 § SekrL).

På grund av del anförda föreslår jag all del i 7 kap. 25 § SekrL införs en ny bestämmelse om sekretess i ärenden om bostadsförmedling och att bestämmelsen skall träda i kraft den 1 januari 1983. Någon särskild övergångsbetämmelse torde inte erfordras. Den nya regeln innebär alt även uppgifter som har inhämtats av bostadsförmedlingen före ikraftträdandet kommer att kunna hållas hemliga i den utsträckning som följer av den nya föreskriften.

En remissinstans har förordat alt en sekretessbestämmelse införs även beträffande uppgifter i ärenden om bostadsanpassningsbidrag. Enligl min mening har del inle visats tillräckliga skäl för en sådan bestämmelse.

2.2 Sekretess i personalkontrollärenden

Med anledning av en framställning från rikspolisstyrelsen övervägs inom justitiedeparlementel vissa ändringar i personalkontrollkungörelsen. Ändringarna har till syfte att åstadkomma en bättre differentiering när det gäller placeringen av tjänster i olika skyddsklasser och att minska antalet skyddsklassplacerade tjänster. Bl.a. planeras att nuvarande skyddsklass 1 skall ersättas av två skyddsklasser, lA och IB. För tjänster som skall hänföras till skyddsklass lA skall s.k. särskild personutredning få företas. Vid sådan utredning skall det göras en närmare undersökning av de personliga förhållandena beträffande den som kontrollen avser än vad som annars blir fallet.

För uppgifter som kan komma fram vid särskild personutredning gäller redan med nuvarande bestämmelser sekretess enligt 5 kap. 1 § SekrL liU skydd för del allmännas intresse av att förebygga och beivra broll. Denna paragraf kan vara tillämplig såväl på uppgifter hos rikspolisstyrelsen som på uppgifter  hos  den   myndighet  som  företar  personalkontroll,   dvs.   den

 

Prop. 1982/83:64                                                                     7

myndighet där den ifrågavarande tjänsten finns. En uppgift av delta slag är nämligen alltid hänförlig lill den verksamhet som avses i 5 kap. 1 § första stycket 3.

Sekretess kan vidare gälla enligl 9 kap. 17 § SekrL till skydd för den enskUde. Sekretessen gäller för uppgifter om någons personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas all han eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Denna paragraf är tillämplig på uppgifter hos rikspolisstyrelsen men däremot i allmänhet inte på uppgifter hos den myndighet där den berörda tjänsten finns.

Enligt min mening är det uppenbart all man inle bör införa en möjlighet att göra särskilda personutredningar utan att samtidigt införa ett tillfredsstäl­lande sekretesskydd för den enskilde. Den som utsätts för personalkontroll skall inte behöva riskera alt ömtåliga uppgifter om hans eller någon honom närståendes privatliv blir tillgängliga för allmänheten. Jag föreslår därför all 9 kap. 17 § kompletteras med en bestämmelse som ger ett sådant sekretesskydd. Lämpligen bör ändringen göras i form av ell tillägg till punkt 2 i första stycket så alt samma sekretessbestämmelser kommer alt gälla för uppgifter i personalkontrollärenden oavsett hos vilken myndighet uppgifter­na finns.

En särskild fråga är i vilken utsträckning uppgifter i elt personalkonlrol-lärende hos den myndighet där den berörda tjänsten finns kan hållas hemliga för den kontrollerade själv. Jag vill då först erinra om att huvudregeln i sekretesslagen är att sekretess till skydd för den enskilde inte gäller i förhållande till den enskilde själv (se 14 kap. 4 § SekrL). Uppgifter som är sekretessbelagda enligt 9 kap. 17 § SekrL kan alltså inte hållas hemliga för den kontrollerade själv hos arbelsgivarmyndigheten så länge sekretessen gäller endast till förmån för honom. Regeln kan emellertid hindra alt uppgifterna lämnas ul t.ex. därför att de skulle skada någon närstående till den kontrollerade. Det bör också observeras atl regeln i 5 kap. 1 § SekrL om sekretess lill skydd för allmänna intressen samtidigt kan vara tillämplig på uppgifterna. Den regeln gäller också i förhållande till den kontrollerade. Om denne är part i ett ärende hos arbelsgivarmyndigheten, kan han emellertid ändå ha rätt att få del av uppgifterna. Endast i den mån det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikl att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs kan parten vägras att la del av della (se 14 kap. 5 § SekrL).

När det gäller frågan om den kontrollerades insynsrätt kan också erinras om att den som skall kontrolleras normalt bör få tillfälle alt yttra sig innan rikspolisstyrelsen lämnar ul några uppgifter om honom till arbelsgivarmyn­digheten (13 § personalkontrollkungörelsen).

1** Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 64

 

Prop. 1982/83:64                                                                8

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). Förslaget bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 3.

4 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.

5 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

 

Prop. 1982/83:64

. Utdrag
LAGRÅDET                                              PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-10-25

Närvarande: justitierådet Fredlund, regeringsrådet Brodén, justitierådet Palm.

Enligl protokoll vid regeringssammanlräde den 16 september 1982 har regeringen på hemställan av dåvarande statsrådet Ahrland beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Sigurd Heuman.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

1 kap. 25 §

Sekretessregler måste ofta utformas under hänsynstagande till motstridan-de intressen. På den kommunala bostadsförmedlingens område framträder å ena sidan behov av etl visst sekretesskydd för bosladssökandes och andras personliga förhållanden. Å andra sidan utgör den kommunala bostadsför­medlingen, såsom framhållits i remissen, ett område där behovet av offentlighet och insyn är betydande. Att uppgifter om bostadssökande och fördelningsgrunder hålls tillgängliga är vidare av betydelse för allmännyttiga bostadsföretag och andra bostadsupplåtare som har intresse av alt kunna planera och utforma miljön för de boende på lämpligt sätt. Även om den i remissen föreslagna regeln om sekretess är restriktivt hållen jämfört med andra betämmelser i sekretesslagen, är den ägnad att inverka på möjlighe­terna till insyn i och kontroll av bostadsförmedlingsverksamheten liksom på möjligheterna för olika bostadsupplåtare att forma boendemiljön på ett ur olika sociala synpunkter lämpligl sätt. Att bilda sig någon säker uppfattning om den föreslagna regelns praktiska konsekvenser är inle alldeles lätt, därför all del föreliggande materialet inle ger någon allsidig bild av de motstående intressenas inbördes tyngd. Några representanter för massmedia eller företrädare för bostadsupplåtare har sålunda inte beretts tillfälle att yttra sig i ärendet. Lagrådet vill ytterligare framhålla att verkan av en reform enligt förslaget blir ofullständig, så länge den bostadsförmedling som en rad kommuner överlåtit på allmännyttiga bostadsföretag och andra privaträtts-Uga subjekt inte omfattas av någon motsvarande reglering. Såvitt kan utläsas av direktiven för utredningen (Kn 1978:41) Kommunala företag m.m. torde en utvidgning av offentlighetsprincipen lill organ som övertar förvaltnings-

 

Prop. 1982/83:64                                                     10

uppgifter från kommunala myndigheter övervägas inom denna utredning. Detta kan tala för att reformen får anstå någon tid.

9 kap. 17 § Lagrådet lämnar förslagel i denna del ulan erinran.

 

Prop. 1982/83:64                                                                    11

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande: statsrådet Rainer

Proposition om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har framfört vissa invändningar mot förslaget om sekretess i ärenden om bostadsförmedling. Som lagrådet har påpekat kan det vara av intresse för allmännyttiga bostadsföretag och andra som upplåter bostäder alt för planeringsändamål ha tillgång lill vissa uppgifter som finns hos en kommunal bostadsförmedling. Vad som kan behövas för sådana ändamål är emellertid snarast statistiska uppgifter och annan information av mera neutral karaktär. Däremot behövs knappast uppgifter om enskilda bostads­sökande, i varje fall inte sådana uppgifter om ömtåliga personliga förhållan­den som skall kunna hemlighållas med slöd av den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 25 § sekretesslagen. Jag kan därför inle dela lagrådets uppfattning att bestämmelsen är ägnad atl inverka på möjligheterna för olika bostadsupp­låtare alt forma boendemiljön på etl sätt som är lämpligt från sociala synpunkter.

Däremot är det naturligtvis riktigt att den föreslagna bestämmelsen i viss mån begränsar möjlighelerna till insyn och kontroll i ärenden om bostads­förmedling. Den konsekvensen har diskuterats i remissprotökollet, och föredragande statsrådet har kommit till uppfattningen att behovet av alt kunna hemlighålla särskill ömtåliga uppgifter om personliga förhållanden väger över önskemålet om lolal öppenhet i sådana ärenden. Jag delar den uppfattningen.

'Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 16 september 1982.

 

Prop. 1982/83:64                                                                    12

Jag vill emellertid understryka att det är angeläget alt reglerna tillämpas på ett sådant sätt att det insynsintresse som gör sig gällande bl. a. från massmedierna tillgodoses. Det förtjänar i del sammanhanget atl påpekas att reglerna inte innebär någon inskränkning i den s. k. meddelarfriheten, dvs. friheten att utan hinder av sekretessen lämna uppgifter för publicering i tryckt skrift, radio eller TV. Delta har också varit en utgångspunkt i lagrådsremissen. Jag har också vid en underhandskontakt med Svenska journalistförbundet erfarit atl man från förbundels sida inte har någon erinran mot en sekretessregel av den innebörd som jag här förordar.

Med anledning av lagrådets uttalande om atl verkan av den föreslagna reformen blir ofullständig eftersom den inte omfattar kommunal bostadsför­medling som har överlåtits på bl.a. allmännyttiga bostadsföretag vill jag till en början framhålla att huvuddelen av de kommuner som har bostadsför­medling driver verksamheten i sådana former att den föreslagna sekretess­bestämmelsen bUr tillämplig.

Vidare vill jag erinra om att offentlighetsprincipen inte är tillämplig i bostadsförmedling som drivs av privata rättssubjekt. Allmänheten har alltså inte någon rätt att ta del av handlingar hos sådana organ, vilket betyder att det inte heller finns så stort behov av en bestämmelse om att vissa uppgifter ur sådana handlingar inte får lämnas ut. I varje fall har det inte kommil fram något som tyder på att det finns anledning atl införa en uttrycklig bestämmelse om tystnadsplikt för dem som sysslar med bostadsförmedling hos privata rättssubjekt.

Den omständigheten att den föreslagna sekretessbestämmelsen inte omfattar alla former av bostadsförmedling bör följaktligen enUgt min mening inte hindra att man inför bestämmelsen i fråga om ärenden om kommunal bostadsförmedling.

På grund av vad jag nu har sagt och med hänvisning till vad som i övrigt har anförts i remissprotokollet ansluter jag mig till det framlagda förslaget om ändring i 7 kap. 25 § sekretesslagen.

Jag biträder också förslaget om ändring i 9 kap. 17 § sekretesslagen. Detta innebär inget ställningstagande i sak till de ändringar i personalkontroll­kungörelsen som rikspolisstyrelsen har föreslagit. Enligl min mening är den nu aktuella ändringen i sekretesslagen motiverad oavsett resultatet av de överväganden som f. n. pågår i justitiedepartementet med anledning av rikspoUsstyrelsens framställning.

I detta sammanhang vill jag även ta upp en annan fråga. I prop. 1981/82:77 om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m.m. har föreslagits en rad ändringar i grundlagsbestämmelserna om svenska kyrkan. Ändringarna, som avses träda i kraft den 1 januari 1983, innebär bl.a. att det allmänna kyrkomötet reformeras. Till följd härav har föreslagits att begreppet "aUmänt kyrkomöte" i regeringsformen och tryckfrihetsförordningen skall bytas ut mol uttrycket "kyrkomötet". Propositionsförslaget har antagits som vilande av riksdagen (KU 1981/82:36).

 

Prop. 1982/83:64                                                                    13

Begreppet allmänt kyrkomöte förekommer också i 1 kap. 8 § sekretess­lagen. Det bör även där ersättas med uttrycket kyrkomöte. Jag föreslår att den ändringen görs i detta sammanhang. I det nyssnämnda förslaget till ändring i tryckfrihetsförordningen angavs för tydlighets skull i en övergångs­bestämmelse att den nya föreskriften skulle gälla också i fråga om tidigare aUmänt kyrkomöte. Någon motsvarande övergångsbetämmelse synes inte behövas när det gäller sekretesslagen.

Föredraganden hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anla det förslag som föredraganden har lagt fram.

 

Prop. 1982/83:64                                                                    14

Bilaga 1

JUSTITIEDEPARTEMENTET                PROMEMORIA          Dnr

Enheten för lagstiftningsärenden ang.     1982-04-05   998-

stals- och förvaltningsrätt (L 6)                                      82

Sekretess i ärenden om bostadsförmedling?

Uppgifter om enskildas förhållanden är inle sekretessbelagda hos de nämnder inom kommunerna som handlägger ärenden om bostadsförmed­ling. Någon sekretess för sådana uppgifter gällde inte heller före den nuvarande sekretesslagens ikraftträdande.

I justitiedepartementets promemoria (Ds Ju 1981:17) Sekretesskydd och informationsbehov berördes inte frågan om sekretess i ärenden om bostadsförmedling.

Vid remissbehandlingen av promemorian förordade två remissinstanser. Svenska kommunförbundet och stadskansliet i Stockholm, att sekretess bör gälla i bostadsförmedlingsärenden. De yttrade följande.

Svenska kotnmunförbundet: I vissa fall har sekretesslagen även erhållit effekter som ursprungligen inte torde ha varit avsedda. Som exempel kan nämnas alt vissa handlingar i ärende om förtur i bostadskö hos de socialvårdande myndigheterna omfattas av sekretess enligt 7 kap. 4 § men så snart dessa handlingar överlämnas till det kommunala förmedlingsorganel för tilldelning av lägenhet saknas möjlighet alt sekretessbelägga materialet, som därför blir tillgängligt för allmänheten. Enligt styrelsen bör handlingar i ärenden av detta slag kunna sekretessbeläggas även i andra kommunala nämnder som har alt handlägga ett sådant ärende.

Stadskansliet i Stockholm: Beträffande bostadsförmedlingsverksamheten gäller atl bosladsförmedlingsorganen i förlursfallen regelmässigt får uppgif­ter om känsliga personliga förhållanden eftersom det är sådana uppgifter som kan grunda räll lill förtur. Dessa erhålls ofta från de sociala myndigheterna, kriminalvården eller läkare. Eftersom sekretess som huvudregel ej längre följer med en uppgift gäller att uppgiften för alt vara sekretessbelagd måste vara sekretesskyddad hos den myndighet dit den inkommer. För bostads-förmedlingsverksamheten är detta ej fallet. Sekretesslagen innehåller inle någon regel som är att hänföra till denna verksamhet. Med hänsyn till arten av de personliga uppgifter som finns hos bostadsförmedlingsorganet och då dessa uppgifter ofta varit sekretessbelagda hos de myndigheter varifrån de kommit måste det nuvarande rättsläget anses djupt olillfredsstäUande. En författningsändring av innebörd att uppgifter om den enskildes personliga förhållanden blir sekretessbelagda inom bostadsförmedlingsverksamheten är därför angelägen. Del bör i detta sammanhang noteras atl motsvarande uppgifter är sekretessbelagda vid ansökan om pensionärsbostad. Någol skäl för att uppgifterna skall behandlas olika för atl de avser ansökan om sådan bostad synes inte finnas. Huruvida en författningsbestämmelse skall följa huvudregeln och inplaceras som en ny punkt i kapitel 7 alternativt i kapitel 9 eller skall regleras i kapitel 13 om överföring av sekretess i vissa fall är en fråga som får bedömas vid författningsändring.

 

Prop. 1982/83:64                                                                    15

I regeringens proposition 1981/82:186 om ändring i sekretesslagen (1980:100), m.m. föreslås ingen ändring i sekretesslagen vad rör ärenden om bostadsförmedling. I propositionen (s. 39) anför föredragande statsrådet följande.

För egen del anser jag att det i och för sig finns skäl för att sekretess bör gälla för de känsligaste uppgifterna i ärenden om bostadsförmedling. Å andra sidan finns här onekligen ell betydande insynsintresse. Del är naturligtvis av stor betydelse att allmänheten kan få insyn i en myndighets verksamhel att förmedla bostäder, i all synnerhet i fråga om förtursärenden. Därtill kommer all någon sekretess inle gällde före den nya sekretesslagen. Inte heller gjordes del gällande av remissinslanserna vid tillkomsten av den nya sekretesslagen att det skulle finnas någol behov av sekretess i delta avseende. Med hänsyn härtill ställer jag mig f.n. något tveksam lill förslaget atl nu införa sekretess på området. Frågan bör beredas utförligare innan någol förslag läggs fram. Jag avser atl remissbehandla de båda remissyttran­dena i denna del. Jag föreslår med andra ord nu ingen ändring av sekretesslagen på denna punkt.

Den principfråga som de återgivna remissyttrandena ger upphov till är alltså om sekretess över huvud taget bör gälla i ärenden om bostadsförmed­ling. Om sekretess anses böra gälla i sådana ärenden, inställer sig frågan öm sekretessen bör begränsas till de s.k. förtursfallen eller om sekretessen bör gälla generellt i förmedlingsärenden.

 

Prop. 1982/83:64                                                                    16

BUaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över promemorian ang. sekretess i ärenden om bostadsförmedling

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av kammarrätten i Göteborg, justitieombudsmannen Sigvard Holstad (JO), socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Umeå kommun.

Stockholms kommun har som sitt yttrande åberopat en av föredragande borgarrådet upprättad promemoria. Kommunen har därjämte överlämnat yttranden av styrelsen för Stockholms bostadsförmedling och stadskansliet i kommunen. Styrelsen för Stockholms bostadsförmedling har som sitt yttrande åberopat etl av Stockholms bostadsförmedlingskontor avgivet tjänsteullåtande.

Malmö kommun har förutom egel yllrande överlämnat yttrande från faslighelsnämnden i kommunen.

Umeå kommun har som sitt yttrande åberopat ell av fastighetskontoret i kommunen avgivet yttrande.

2 Synpunkter på promemorian

Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Stockholms kommim, styrel­sen för Stockholms bostadsförmedling, stadskansliet i Stockholm, Göteborgs kommun, Malmö kommun, fastighetsnämnden i Malmö kommun och Umeå kommun förordar att sekretess skall gälla i ärenden om bostadsförmedling. Av dessa remissinstanser förordar socialstyrelsen, Stockholms kommun, styrelsen för Stockholms bostadsförmedling och stadskansliet i Stockholm atl sekretessen begränsas till de s.k. förlursfallen. Enligt Umeå kommun bör sekretessen utformas så att den medger största möjliga öppenhet.

Kammarrätten i Göteborg anser sig inte kunna tillstyrka särskilda sekretessregler i ärenden om bostadsförmedling medan JO avslyrker alt sådana regler införs.

2.1 Remissinstanser som tillstyrker sekretess i bostadsförmedlingsärenden

Socialstyrelsen tillslyrker för sin del på i promemorian anförda grunder alt sekretess bör gälla i ärenden om bostadsförmedling men anser att den bör begränsas lill de s.k förtursfallen.

Svenska kommunförbundet vidhåller de synpunkter som förbundet framförde i sitt remissyttrande över justitiedepartementets promemoria

 

Prop. 1982/83:64                                                                    17

"Sekretesskydd och informationsbehov" (Ds Ju 1981:17) angående behovet av att kunna sekretessbelägga handlingar i ärenden hos kommunal bostads­förmedling. Sekretessbelagd handling, som överlämnas från socialnämnd lill kommunall'bostadsförmedlingsorgan för tilldelning av lägenhet, bör kunna sekretessbeläggas även hos förmedlingsorganet. Gällande sekretesslag omöjliggör en sådan sekrelessbeläggning och bidrar härigenom lill alt förhindra alt erforderligt samarbete sker mellan de kommunala nämnder som har atl handlägga bostadsförmedlingsärenden. Det kan inle anses motiverat alt uppgifter om enskildas personliga förhållanden, som normalt är sekretessbelagda hos de socialvårdande myndigheterna t.ex. läkarintyg för tilldelning av förtur i bostadskö, utan vidare skall kunna utlämnas lill allmänheten i varje annat kommunalt organ, som har atl medverka vid tilldelningen av sädan lägenhet.

Förbundet är väl medvetet om det betydande insynsintresse som finns inom detta område och att allmänheten bör ha sådan rätt till insyn framför allt då det gäller förtursärenden. I detta sammanhang vill styrelsen framhålla alt allmänhetens kontroll inom denna del av den kommunala verksamheten kan utövas dels besvärsvägen genom rätten atl anföra kommunalbesvär över det kommunala beslutet i ärenden av della slag, dels genom de av kommunfullmäktige valda revisorernas årliga granskning av de kommunala nämndernas verksamhel enligt 5 kap. kommunallagen. Härtill kommer atl möjlighet fanns redan enligt tidigare gällande sekretesslag atl sekretessbe­lägga handlingar i ärenden av detta slag både i socialnämnd och i det kommunala förmedlingsorganet. Styrelsen får i denna del hänvisa lill JO:s ämbetsberältelse 1968 s. 500 f. Av delta uttalande framgår bl.a. alt läkarintyg och annan handling, som hörde lill ell socialvårdsärende och som lånats in till den kommunala bostadsförmedlingen, följde samma regler som tillämpades på del ursprungliga ärendet och inle förändrade "status genom all komma in till och förvaras hos bostadsförmedlingen". Eftersom gällande sekretesslag inle medger någon motsvarande sekretessbeläggning blir följden alt bostads­förmedlingsorgan, som förvägras alt erhålla sådana uppgifter från social­nämnd, anser sig förhindrat atl kunna tilldela sökanden förtur i bostadskön. I enlighet med vad förbundet föreslagit i sitt tidigare omnämnda remissytt­rande anser förbundet att hos socialnämnd sekretessbelagda handlingar i ärenden om förmedling av bostad bör kunna sekretessbeläggas i samma omfattning hos andra kommunala nämnder som har atl handlägga etl sådant ärende.

Stockholms kommun biträder den uppfattning som styrelsen för Stock­holms bostadsförmedling och stadskansliet i Stockholm har gett uttryck för.

Styrelsen för Stockholms bostadsförmedling (som åberopat ett tjänsteul­låtande av Stockholms bostadsförmedlingskontor) framhåller atl kontoret årligen handlägger 4 00O-4 500 ansökningar om förtur lill bostad. Förtur

 

Prop. 1982/83:64                                                                    18

beviljas endast när särskilt starka sociala eller medicinska skäl föreligger. De skäl som åberopas måste styrkas av exempelvis läkare, kurator eller socialsekreterare.

Kontoret utreder varje förtursansökan i syfte att bedöma behovet av förtur lill bostad. Som underlag för förtursbedömningen tar kontoret regelmässigt emot uppgifter om känsliga personliga förhållanden. Del kan gälla uppgifter ur sjukhusjournaler om exempelvis psykiska sjukdomar, yttranden från sociala myndigheter rörande alkohol- och narkotikamissbruk, yttranden från kriminalvården m.m.

Kontoret anser alt det givetvis är viktigt alt allmänheten,kan ha insyn i bostadsförmedlingsverksamheten. Därför bör insynen i förmedlingens arbete tillgodoses så långt del är möjligt. Det är emellertid samtidigt djupt otillfredsställande atl handlingar som är sekretesskyddade hos andra myndigheter inte kan skyddas också hos bostadsförmedlingen. Frånvaron av sekretess i bostadsförmedlingsverksamheten kan leda till betydande olägen­heter för personer som av sociala eller medicinska skäl söker förtur lill bostad.

Det är exempelvis i dag möjligt för grannar till "förturshushåll" atl hos bostadsförmedlingen informera sig om sina nya grannars ev. sjukdomar, missbruk eller kriminellt förflutna. Pågående rehabilitering kan därmed komma att försvåras eller i sämsta fall omintetgöras. Genom bostadsförmed­lingens handlingar kan man exempelvis också ta reda på till vilken adress kvinna, som tidigare misshandlats i sin bostad, flyttat. Därvid finns risk för fortsatta trakasserier. Med åberopande av sådan händelse kan kvinnan i dag få sin nya adress sekretesskyddad hos folkbokföringsmyndigheten. Konse­kvensen kräver att den nya adressen bör kunna beläggas med sekretess även hos bostadsförmedlingen. Listan kan göras lång på exempel hur frånvaron av sekretess hos bostadsförmedlingen kan missbrukas när det gäller ärenden, som rör förtur till bostad.

Kontoret understryker slutligen att sekretess endast är aktuell i samband med ansökningar om s.k. social eller medicinsk förtur. Vid reguljär förmedling finns vanligen inte handlingar som motiverar sekretesskydd. Beträffande allmänhetens insynsintresse i förtursärenden anser kontoret atl delta tillfredsställande tillgodoses genom atl beslut om förtur till bostad fattas av politiskt valda förtroendemän. Tjänstemannabeslul kan meddelas endast om ett bostadsärende enligt riktlinjer som utfärdals av bostadsför­medlingsstyrelsen tveklöst leder till positivt eller negativt beslut.

Bostadsförmedlingskontoret anser sammanfattningsvis att handlingar i ärenden rörande social eller medicinsk förtur till bostad skall kunna beläggas med sekretess. Därvid är det givelvis främst bostadssökandens åberopade skäl till förtur som skall sekretesskyddas. Ett minimiskydd bör vara alt när uppgift inhämtas från annan myndighet, där uppgiften är sekretesskyddad. skall uppgiften kunna beläggas med sekretess också hos bostadsförmedling­en.

 

Prop. 1982/83:64                                                                    19

Stadskansliet i Stockholm framhåller alt man tidigare vid kontakt med justiliedepartementel och även i yllrande över promemorian "Sekretess-skydd och informationsbehov" har påpekat att det är djupt otillfredsställan­de atl de många gånger mycket känsliga handlingar som inges lill stöd för yrkande om förtur till bostad inte är sekretessbelagda hos bostadsförmed­lingen. Däremot skulle samma handlingar varit sekretessbelagda om de förekommit i någol ärende inom socialtjänsten. Vidare skulle handlingar av samma art och innehåll vara sekretessbelagda hos socialtjänsten om de avsåg förtur till pensionärsbostad. Denna skillnad är inte motiverad. För att klargöra vilken typ av handlingar det här kan vara fråga om bifogas några handlingar som förekommit i förlursärenden (handlingarna finns inle med i remissammanställningen). Av det anförda framgår alt stadskansliet vidhåller atl sekretess bör gälla i ärenden om bostadsförmedling men begränsas lill de s.k. förtursfallen.

Göteborgs kommun anser att sekretess bör gälla i ärenden om bostads­förmedling när del gäller känsliga personuppgifter. I dessa ärenden hör allmänhetens krav på insyn i myndighetens verksamhel vika för den enskildes berättigade krav på sekretesskydd. Kommunen finner atl en rimlig avvägning mellan insynsintresse och inlegriletsskydd skulle vara atl låta uppgifter om enskildas personliga förhållanden i ärenden om bostadsför­medling omfattas av det s.k. raka skaderekvisilet i sekretesslagen.

Malmö kommun ansluter sig lill de synpunkter som faslighelsnämnden i kommunen framför. Kommunen biträder således uppfattningen atl sekretess bör gälla i bostadsförmedlingsärenden.

Faslighelsnämnden i Malmö kommun påpekar att Malmö kommun har avgelt yttrande över dels offentlighelskommilléns betänkande "Offentlighet och sekretess" (SOU 1966:60-61), dels offentlighets- och sekrelesslagslifl-ningskommitténs betänkande "Lag om allmänna handlingar" (SOU 1975:22), dels justitiedepartementets promemoria Ds Ju 1977:1 "Handlings­sekreless och tystnadsplikt". I etl vart av de tre yttrandena har kommunen påtalat behov av sekretess vid bostadsförmedling. I prop. 1979/80:2 som låg lill grund för 1980 års sekretesslag har detta noterats i Del B s. 378.

Det i den nu överlämnade promemorian intagna ullalandet av föredra­gande statsrådet att det vid tillkomsten av den nya sekretesslagen inte av remissinstanserna gjorts gällande att det skulle finnas något behov av sekretess vid bostadsförmedling är alltså inle riktigt.

De av Svenska kommunförbundet och stadskansliet i Stockholm framför­da uppfattningarna i frågan, som redovisas i promemorian, delas sålunda helt av fastighetsnämnden.

Umeå kommun påpekar att det vid bedömningen av sekrelessbehovet i bostadsförmedlingsärenden inställer sig ett antal motstridiga intressen.

För etl införande av sekretessbestämmelser talar att bostadsförmedlingen för sin  behovsbedömning  måste få  tillgång  till  uppgifter om  enskilda

 

Prop.  1982/83:64                                                                   20

personers familjesituation och förhållanden i övrigt. Ofta skulle ell otillbörligt utlämnande av dessa uppgifter vara ytterligt obehagligt för de berörda och allmänintresset av dessa upplysningar torde ofta vara ringa.

Sannolikt råder i dag det förhållandet alt mänga såväl enskilda sökande som myndighetspersoner lämnar uppgifter lill bostadsförmedlingarna i tron att uppgifterna om enskilda personer är sekretesskyddade hos förmedling­en.

Ovanstående talar för atl frågan om sekretessbestämmelser för bostads­förmedlingarna bör lösas snarast.

Mot ett införande av sekretess i förmedlingarnas verksamhet talar emellertid bl.a. behovet av att förmedlingarna kan lämna korrekta uppgifter till hyresvärdarna. Vid exempelvis byten där bostadsförmedlingen medver­kar åligger del förmedlingen atl lämna "betryggande uppgifter om den föreslagna hyresgästens kvalifikationer" (Hyreslagsliftningssakkunnigas betänkande s. 358).

Även i övrigt medverkar bostadsförmedlingen vid många överenskommel­ser om förhyrning där det ej torde vara förenligt med bestämmelserna i 30 § avtalslagen och med "god sed" att uppsåtligl undanhålla uppgifter som förmedlingen inser eller borde inse är av väsentlig betydelse för motparten vid dennes bedömning av t.ex. om en viss person är lämplig som hyresgäst i en viss fastighet.

Vid exempelvis anskaffandet av bostäder för sådana som skall återanpas­sas efter alkohol- och drogmissbruk är det ofta helt avgörande för resultatet att bostadsförmedlingen och bostadsföretagen har etl sådant samarbete atl den som skall återanpassas inte erbjuds lägenhet i ett hus där det redan finns svåra missbruksproblem.

Oavsett de rent juridiska aspekterna på elt "uppsåtligl förligande" från förmedlingarnas sida skulle en för snäv sekretessbestämmelse kunna leda lill atl bostadsföretagens förtroende för förmedlingarna så försvagades alt förmedlingarna inte skulle kunna lösa många av sina svåra uppgifter.

Många bostadsförmedlingar har frångått kötiden som förmedlingsprincip. I stället sker all förmedling efter den s.k. behovsprincipen. Delta medför att de ärenden som kan ifrågasättas inle .bara är någol enstaka förtursärende utan del kan gälla vilket ärende som helst. Delta talar för att förmedlingarna måste vinnlägga sig om slörsla möjliga öppenhet gentemot allmänheten. Sekretessbestämmelserna bör utformas med beaktande av detta behov av öppenhet.

Observeras bör alt tillämpningen av behovsprincipen innebär att sekre­tessbestämmelser inte kan begränsas till att gälla endast vissa ärenden (förturer).

Trots de skäl som talar mot ett införande av sekretess i bostadsförmed­lingarnas verksamhet framstår dock intresset av att skydda den enskildes integritet som så starkt att någon form av sekretess bör införas. Delta särskill

 

Prop. 1982/83:64                                                                    21

som en mera allmän kännedom om all uppgifter hos bostadsförmedlingen ej är sekretesskyddade sannolikt ocksä skulle leda till svårigheter för förmed­lingarna atl få erforderliga uppgifter.

Bestämmelserna bör dock utformas så atl de medger största möjliga öppenhet. Den form av sekretess som gäller för allmän försäkringskassa har offentlighet som huvudregel, men uppgift får inle lämnas om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Samma grad av sekretess ler sig rimlig för bostadsförmed­lingarnas verksamhet.

Försäkringskassan kan vidare ulan hinder av sekretessen lämna uppgift lill enskild om detta föreskrivs i lag om allmän försäkring. För bostadsförmed­lingarnas verksamhel vore det önskvärt atl motsvarande regel infördes om undantaget är motiverat av bestämmelserna i hyreslagen eller vedertagen rättspraxis i hyresmål.

Som redan anförts kan sekretessen inte begränsas till atl endasi gälla s.k. förtursärenden enär många förmedlingar förmedlar samtliga lägenheter efter behov.

2.2 Remissinstanser som inte tillstyrker sekretess i bostadsförmedlingsären­den

Kammarrätten i Göteborg påpekar att den nya sekretesslagen inle ger något skydd för uppgifter om enskildas personliga förhållanden i ärenden om bostadsförmedling. Della är en följd av atl lagen saknar särskilda bestäm­melser om sekretess i sådana ärenden och att den inte heller medger alt sekretess förs över från annan verksamhet, annan myndighet eller andra ärenden till ärenden om bostadsförmedling. Före den nuvarande sekretess­lagen gällde inle heller någon sekretess för sådana uppgifter. Om ett läkarintyg lämnades in i ett bostadsförmedlingsärende eller upprättades i ett sådant ärende kunde det inte utan vidare sekretessbeläggas. Endast om intyget hörde till etl ärende rörande hälsovård, sjukvård eller socialhjälp eller annat ärende, vars handlingar fick sekretessbeläggas enligt då gällande lag, kunde man vägra att lämna ut det (jfr JO:s ämbetsberältelse 1968 s. 500 f). Då gällde nämligen alt sekretessen i princip följde en handling oavsett var den befann sig. Någon motsvarighet lill den regeln finns alltså inte i den nya sekretesslagen. Man kan därför konstalera alt den nya lagstiftningen i detta avseende i viss mån medfört en försämring av sekretesskyddet för den enskilde.

Kammarrätten saknar närmare underlag för atl bedöma hur vanliga förlursfallen är och hur känsliga uppgifterna om de enskildas personliga förhållanden kan vara. I kommunförbundets promemoria den 10 april 1980 om kommunal bostadsförmedling (s. 2) pekas på alt tendenserna till att

 

Prop. 1982/83:64                                                                    22

människor med sociala problem samlas i samma område eller kanske t.o.m. i samma hus har förstärkts under senare år och atl en förutsättning för atl den ogynnsamma utvecklingen skall kunna brytas är bl.a. att samhället koncen­trerar sina resurser på atl lösa just dessa gruppers bostadssituation. Om förtursfallen sägs bl.a. följande (s. 5). I vissa fall kan del vara motiverat att bostadsförmedlingen gör speciella insatser för all skaffa bostad åt särskilt utsatta personer. Etl samarbete kan då behöva inledas med utomstående organ. Exempelvis kan delta gälla kriminalvårdens frivård som behöver tillgång till bostäder för personer som lämnar anstalt. Om frivården skall lyckas beror i stor utsträckning på om vederbörande kan beredas,lämplig bostad. Etl förtroendefullt samarbete mellan skyddskonsulenlorganisatio­nen, bostadsförmedlingen och berörda fastighetsägare är därvid nödvän­digt.

Eftersom bostadsförmedlingen är ett instrument i den sociala omsorgen, är det uppenbart att uppgifter av mera känslig natur i vissa fall måste inhämtas av förmedlingsorganen för alt beslutsunderlaget skall bli så fullständigt som möjligt. Det är därför angelägel alt frågan om sekretesskydd för dessa uppgifter tas upp.

Till en början bör slås fast att det krävs starka skäl för all utvidga möjlighelerna atl hemlighålla uppgifter och därigenom inskränka medbor­garnas grundlagsskyddade rätt all la del av allmänna handlingar. Som departementschefen uttalat i regeringens proposition 1981/82:186 om ändring i sekretesslagen (s. 39) finns i delta sammanhang ell betydande insynsintresse. Del är nämligen av stor betydelse att allmänheten kan få insyn i en myndighets verksamhel alt förmedla bosläder, i all synnerhet när det gäller förlursfallen. För alt allmänhetens krav på insyn här skall få vika måste det föreUgga elt stort behov av sekretess.

Sekretess i bostadsförmedlingsärenden bör tillskapas endast om hänsynen till den enskildes personliga förhållanden kräver det. De uppgifter om den enskilde som finns i normalfallen av bostadsförmedling kan rimligen inte vara av sådan beskaffenhet atl det är nödvändigt med sekretess. Handling­arna i dessa fall torde innehålla sedvanliga uppgifter om namn, adress, familjens storlek etc. Sådana uppgifter finns ju alt tillgå på andra håll. Annat förhåller del sig med de fall där del förekommer uppgifter av mera känslig natur, t.ex. om någons hälsotillstånd. I de flesta fall är det väl här fråga om förtursfall. Det finns naturligtvis, såsom departementschefen anmärkt, i och för sig skäl att sekretess bör gälla för dessa uppgifter, men å andra sidan, vilket likaså har påpekats, är också kravet på insyn starkt i förtursfallen.

Kammarrätten anser att underlaget är otillräckligt för att kunna tillstyrka att en särskild regel om sekretess i ärenden om bostadsförmedling förs in i sekretesslagen. Om sekretess skall gälla bör, särskill med beaktande av kravet på insyn, endasi de allra känsligaste uppgifterna om den enskildes personliga förhållanden omfattas av sekretessen. Om sådana uppgifter till

 

Prop. 1982/83:64                                                                   23

allra största delen inhämtas genom alt handlingar från andra myndigheter lånas in till bostadsförmedlingsorganen, är det möjligt att målet kan nås genom atl tillskapa en regel om överföring av sekretess.

Avslutningsvis vill kammarrätten peka på all avsaknaden av sekretess i detta sammanhang efter den nya sekretesslagens ikraftträdande kan ha lett till alt myndigheter, där uppgifter finns om enskildas personliga förhållanden och där dessa uppgifter är sekretesskyddade, i stor utsträckning känner sig förhindrade all lämna ul uppgifterna till förmedlingsorganen. Vid prövning om risk för skada kan uppkomma om uppgifterna lämnas ut skall bl.a. beaktas om dessa är sekretesskyddade hos den mottagande myndigheten. Om förmedlingsorganen får bristfälligt underlag för sin verksamhet på grund av att uppgifter om enskildas personliga förhållanden inte lämnas ut, är det angeläget alt åtgärder vidtas.

JO framhåller alt stadskansliet i Stockholm i sitt yllrande över promemo­rian (Ds Ju 1981:17) har uppgivit att bostadsförmedlingsorganen i förlurs­fallen regelmässigt får uppgifter om känsliga personliga förhållanden och att dessa uppgifter ofta erhålls från de sociala myndigheterna, kriminalvården eller läkare. Mot den bakgrunden vill JO inte bestrida atl det kan finnas skäl för sekretess i förtursfallen. Men därmed är naturligtvis inte sagt all sekretess verkligen bör införas. Mot sekretessinlresset måste ju vägas intresset av insyn i denna typ av ärenden. JO delar departementschefens inställning att detta intresse är betydande.

JO anser att insynsintresset när det gäller bostadsförmedlingen väger tyngre än del motstående intresset av sekretesskydd. All uppgifterna är hemliga på annat håll gör det inte nödvändigtvis motiverat att sekretessbe­lägga dem hos bostadsförmedlingen. I regel finns ju inte samma intresse av insyn i de ärenden där uppgifterna i övrigt finns. Del kan tilläggas alt frågan om sekretess naturligtvis också måste bedömas renl praktiskt. Har några olägenheter av gällande ordning iakttagils, kan delta vara ett skäl till sekrelessbeläggning. Men atl några sådana iakttagelser gjorts framgår inte av den remitterade promemorian.

Med hänvisning till det sagda avstyrker JO alt sekretess införs i ärenden om bostadsförmedling. För den händelse sekretess ändå skulle införas bör den begränsas i görligaste mån.

3 Övriga synpunkter

Svenska kommunförbundet framhåller angelägenheten av att sekretessla­gen inle försvårar del nödvändiga samarbetet mellan kommunala nämnder och styrelser. Den särart, som kännetecknar den kommunala verksamhetens organisation och arbetsformer, synes inte i lillräckligt hög grad ha beaktats vid utformningen av de olika bestämmelserna om informationsutbyte mellan myndigheter. Den restriktivitet, som får anses känneteckna tillämpningen av

 

Prop. 1982/83:64                                                                   24

främst det omvända skaderekvisilet enligt den rättspraxis som hittills har utbildat sig, försvårar och i vissa fall omöjliggör nödvändigt samarbete mellan bl.a. kommunala nämnder och självständiga verksamhetsgrenar inom sådana organ. I de fall den kommunala näinnden har till uppgift att bistå enskilda kommunmedlemmar eller på annat sätt hjälpa eller skydda en person utan att för den skull en lagstadgad skyldighet föreligger att ingripa, bör enligt förbundet sekretessbestämmelserna inte få hindra ett önskvärt samarbete meUan olika myndigheter. Förbundet åsyftar bl.a. sådana fall som förbundet berört i sitt tidigare remissyttrande, nämligen samarbete inom en rehabiliterings- eUer anpassningsgrupp med representanter för oUka myn­digheter samt mellan socialtjänsten och skolan i sådant fall då samtycke till uppgiftslämnande inte har givits eller har kunnat erhållas. Förbundet får även erinra om alt riksdagen i samband med nya sekretesslagens tillkomst uttryckligen förutsatte att frågan om sekretessen mellan myndigheter skulle göras till föremål för ytterligare överväganden (prop. 1979/80:2 s. 90 och 460). I enlighet med vad förbundet framfört i sitt tidigare remissyttrande i detta ärende är det därför angeläget att en sådan utredning kommer till stånd.

Göteborgs kommun framhåller att en avvägning mellan insynsinlresse och sekretess bör göras när det gäller uppgifter om enskilds personliga förhållanden även i ärenden om bostadsanpassningsbidrag. I dessa ärenden krävs i allmänhet intyg från läkare och sjukgymnast, vilka innehåller uppgifter som ofta visar i slor utsträckning vilken sjukdom som den bidragssökande lider av. Jämväl uppgifter om enskilds personliga förhållan­den i ärenden om bostadsanpassningsbidrag bör sålunda omfattas av sekretess med det raka skaderekvisilet.

 

Prop. 1982/83:64                                                                   25

Bilaga 3 Det remitterade förslaget

Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)' dels atl 9 kap. 17 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 25 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 kap. 25 §

Sekretess gäller i ärende om kom­munal bostadsförmedling för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om del kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider bety­dande men om uppgiften röjs.

Ifråga om uppgift i allmän hand­ling gäller sekretessen i högst sjuttio

9 kap. 17 § Sekretess gäller, om inte annat följer av 18 §, i

1.    utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,

2.    angelägenhet, som avser an-      2. angelägenhet, som avser an­vändning av tvångsmedel i sådant vändning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att mål eller i annan verksamhel för att förebygga brott,                                      förebyggabrott eller som avser sådan

personalkontroll som enligt särskilda bestämmelser sker ifråga om tjänster av betydelse för rikets säkerhet,

3.    åklagarmyndighets, polismyndighets eller tullmyndighets verksamhet i
övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott

för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närslående lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan eller utsaga från enskild, om del kan antas all fara uppkommer för atl någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. 'Lagen omtryckt 1980:880.