Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1982/83:56

om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landghypoteksföreningar, m- m.;

beslutad den 4 november 1982.

Regeringen föreslår riksdagen all anta de förslag som tagils upp i bifo­gade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt Sveriges allmänna hypoteksbank får rätt att låna upp medel för sin verksamhet inte bara som f. n. mot obligationer utan även mot kapitalmarknadsreverser.

Vidare föreslås en mindre vidgning av den ram som gäller för tillämp­ningen ay likviditetskrav enligl lagen (1974:922) om kredilpolitiska medel.

Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 56

Prop. 1982/83:56

 

Prop. 1982/83:56                                                                  2

I    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar

Härigenom föreskrivs atl 18 och 25 §§ lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Förestagna lydelse

18 §

Banken anskaffar medel för sin  Banken anskaffar medel för sin
verksamhel genom län mol obliga- verksamhel genom lån mot obliga­
tioner. Sammanlagda beloppet av tioner och andra skuldförbindelser.
bankens utelöpande obligationer Sammanlagda beloppet av bankens
får icke uppgå till mera än tio ulelöpande obligationer och andra
gånger beloppet av den i 27 § an- skuldförbindelser får icke uppgå till
givna grundfonden.           mera än tio gånger beloppet av den

i 27 § angivna grundfonden.

Nedgår grundfonden genom förluster med tio procent eller mera, får banken ej upptaga nytt lån förrän grundfonden återställts till sitt ursprung­liga belopp. Om ordinarie delägarsammankomst ej ska hållas inom en månad från det sådan nedgång skedde, skall föreningarna kallas lill extra sammankomst för all besluta om de åtgärder som påkallas av omständighe­terna.

25 §

Förening ansvarar för atl dess skuld lill banken ständigt motsvaras av lånefordringar för vilka finns säkerhet enligl denna lag eller av tillgodoha­vande hos bank eller av kontanta medel. Banken övervakar att föreningen uppfyller detta ansvar.

Banken   ansvarar  för   all   dess    Banken   ansvarar   för   alt   dess

fordringar hos föreningarna vid var- fordringar hos föreningarna vid var­
je tidpunkt svarar mot lägst sam- je tidpunkt svarar mol lägst sam­
manlagda beloppet av bankens ute- maniagda beloppet av bankens upp-
töpande obligationer.                     låningsskutd enligt 18 §.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

 

Prop. 1982/83:56                                                                3

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

Härigenom föreskrivs alt 8 § lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Med likviditetskrav avses all bankinsliluis likvida medel vid viss tidpunkt skall uppgå lill ell belopp som svarar mot viss andel, högsl femtio procent, av institutets för­bindelser med de avdrag och un­dantag som riksbanken anger enligl 9 § 4 och 5.

Föreslagen lydelse

8 §

Med likviditetskrav avses atl bankinsliluis likvida medel vid viss lidpunkt skall uppgå lill ell belopp som svarar mol viss andel, högsl femtiofem procent, av institutets förbindelser med de avdrag och un­dantag som riksbanken anger enligt 9 §4 och 5.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

 

Prop. 1982/83:56                                                                     4

Utdrag
EKONOMIDEPARTEMENTET                     PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-11-04

Närvarande: slalsminislern Palme, statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Anders­son, Rainer, Boström, Bodslröm, B. Andersson, Göransson, Gradin. Dahl, R. Carlsson och Holmberg.

Föredragande: statsrådet Feldl.

Proposition om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteks­bank och om landshypoleksföreningar, m. m.

1    Inledning

Landshypoteksinstitutionen beslår av Sveriges allmänna hypoteksbank och landshypoleksföreningar. Hypoteksföreningarna har lill uppgift all -var och en inom sill lokala verksamhetsområde - lämna långfristiga lån mol säkerhet i jordegendom och andra lån för jordbruks- och skogsbruks­ändamål. Hypoteksbanken anskaffar medel för verksamheten genom obli-galionsupplåning och lånar i sin tur ut medlen till föreningarna.

I en skrivelse den II februari 1982 har hypoteksbanken hemställt alt banken genom en ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypo­teksbank och om landshypoleksföreningar får möjlighel alt låna upp lång­fristigt kapital också mot s.k. kapitalmarknadsreverser. Skrivelsen har remissbehandlats.

Till protokollet i delta ärende bör fogas dets hypoleksbankens skrivelse som bUaga 1. dets en sammanslällning av remissyttrandena över skrivel­sen som bilaga 2.

Förutom nu berörda fråga om hypoleksbankens upplåning avser jag alt här ta upp en fråga om ändring i reglerna om likviditetskrav i lagen (1974:922) om kredilpolitiska medel.

2    Hypoleksbankens upplåningsformer

Hypoteksbanken anskaffar genom lån mot obligationer medel för hypo-teksföreningarnas utlåning till jordbruket. Del sammanlagda beloppet av bankens ulelöpande obligationer får inle överskrida elt belopp molsvaran-

 

Prop. 1982/83:56                                                      5

de tio gånger bankens grundfond. Denna består av en av riksgäldsfullmäk­tige utfärdad garantiförbindelse, som f. n. uppgår till I 400 miljoner kr. För tillfälliga behov fär banken dessutom på kort bestämd tid eller på kort tids uppsägning la upp lån även på annat sätt (se 18 och 19 §§ lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank). Bankens obligationer är prioritera­de enligl bestämmelserna om likviditetskrav i lagen (1974:922) om kredit-politiska medel.

Hypoteksbanken har nu begärt all hypoleksbankslagen ändras så all banken kan låna upp medel mot reverser vid sidan av den upplåning som får ske mol obligationer. Bakgrunden lill framställningen är atl tillgången på prioriterat långfristigt kapital som slår lill jordbrukets förfogande är begränsad. Lånekön omfattar ett totalt belopp om ca 6 miljarder kr. Den genomsnittliga väntetiden för utbetalning av lån är mellan 3 och 4 år. Enligt hypoleksbankens mening finns det skäl atl pröva om väntetiden skulle kunna minskas genom etl långfristigt kapilalutrymme vid sidan av del som ställs lill lantbrukarnas förfogande via den obligalionsupplåning som hypo­teksbanken medges av riksbanken. Man kan visserligen enligl bankens uppfattning hysa Iveksamhet om landshypoteksinstitutionen skall gå in på reversmarknaden men ett sådant långfristigt kapilalutrymme bör åstad­kommas genom alt medel för utlåning anskaffas mot s. k. kapitalmarknads­reverser. Hypoteksbanken erinrar om alt utlåningsverksamhet med medel som anskaffats på detta sätt bedrivs bl.a. av de bostadsfinansierande kreditinstituten, när det gäller del oprioriterade byggandet. Hypoteksban­ken menar att del kan länkas fall, där lantbrukare fäster stor vikl vid en snabb kreditbehandling och en lämplig löplid och därför kan vara beredda alt godta den slörre räntekostnaden som år förbunden med revers­upplåning.

Yttranden över hypoleksbankens skrivelse har efter remiss avgetls av bankinspektionen och fullmäktige i Sveriges riksbank. De har tillstyrkt hypoleksbankens framställning. Fullmäktige i Sveriges riksbank har bl.a påpekat att nästan hälften av hypoleksbankens utlåning sker för finansi­ering av fastighetsöverlåtelser och att del är angelägel atl de medel, som säljarna av en jordbruksfastighet får, återförs till kapitalmarknaden. Della skulle kunna ske om säljarna lill en del fick köpeskillingen i form av långa reverser utställda av hypoteksbanken. Vidare har fullmäktige anfört atl tillväxten av del statliga budgetunderskottet medfört all den prioriterade kreditmarknaden fått svårhanterliga proportioner och atl tillgången på pengar på marknaden utanför de institut som förvärvar prioriterade obliga­tioner ökat. Della gör del enligt fullmäktiges mening angeläget alt kanalise­ra efterfrågan på krediter till denna marknad på del säll som skett på bosladskreditområdet.

För egen det får jag anföra följande. Utredningen om jordbrukels kapi­talförsörjning har i betänkandet (Ds E 1981:14) Jordbrukets kapilalför-söijning behandlat bl.a. landshypoleksinslilutionens låneverksamhet. Ut-

 

Prop. 1982/83:56                                                      6

redningen har därvid lagl fram förslag till åtgärder som har lill syfte all minska den nuvarande lånekön inom institutionen, dock inle förslag av den art som hypoteksbanken framfört i sin skrivelse. Utredningens förslag bereds f. n. inom ekonomideparlemenlel och jag är inle beredd all nu lägga fram några förslag med anledning av belänkandet. Hypoleksbankens för­slag att öppna möjlighet för banken atl låna upp medel för sin verksamhel också genom s. k. kapitalmarknadsreverser har inle sådant samband med utredningsförslagen att del inle kan behandlas i särskild ordning. Enligt min mening finns det - som närmare framgår av vad banken och remissin­slanserna har anfört i saken - goda skäl för all inle dröja med atl införa den uppläningsmöjlighel för hypoteksbanken som det här är fråga om. Jag förordar följaktligen all de författningsmässiga hinder som finns för hypo­teksbanken atl låna upp långfristigt kapital mot andra skuldförbindelser än obligationer undanröjs. Mitt förslag föranleder ändringar i 18 och 25 §§ lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypo­leksföreningar. Någon ändring i 19 § anser jag i motsats lill hypoteksban­ken inte vara behövlig.

3    Likviditetskravet enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

Jag vill i della sammanhang också la upp frågan om en ändring i reglerna om likviditetskrav i lagen om kredilpolitiska medel. Regeringen kan enligt dessa regler (7-10 §§) förordna om likviditetskrav avseende bankinstilut. Med likviditetskrav avses att bankinsliluis likvida medel vid viss tidpunkt skall uppgå lill ell belopp som svarar mol viss andel, högsl 50 procent, av institutets förbindelser. Riksbanken anger närmare regler för beräkning och tillämpning av likviditetskravet. Som likvida medel skall alltid räknas placeringar i statspapper, prioriterade bostadsöbligationer samt obliga­tioner utgivna av Sveriges allmänna hypoteksbank.

Del högsta tillåtna likviditetskravet har alltsedan lagens tillkomst upp­gått till 50 procent. Till följd av det stora underskottet i statsbudgeten har bankernas faktiska likviditetskvot kommit atl nå upp till och för vissa banker t.o.m. överskrida denna nivå. Möjligheterna alt med nuvarande utformning av reglerna utnyttja likviditetskravet som ell medel atl långsik­tigt styra bankernas kreditgivning till allmänheten har därigenom besku­rits.

Om den samhällsekonomiska balansen skall kunna återställas är del av stor betydelse att kreditpoliliken kan bedrivas på etl effektivt sätt. Den statliga kommitté (E 1980:03) som har i uppdrag atl se över kreditpoliliken och den kredilpolitiska lagstiftningen väntas inom kort lägga fram sitt slutbetänkande. I utredningsuppdraget ingår atl pröva vilka ändringar som bör göras i den nu gällande lagen om kreditpolitiska medel mot bakgrund

 

Prop. 1982/83:56                                                      7

både av tidigare erfarenheter och av de uppgifter som kreditpolitiken kan komma att ställas inför under åren framöver. Frågan om vilka kredilpoli­tiska medel som pä längre sikt bör användas får övervägas när utredning­ens betänkande föreligger och har remissbehandlats. I avvaktan härpå får de medel som nu står till förfogande utnyttjas.

För all likviditetskrav skall få avsedd effekt som kreditpoliliskl medel är det enligt min mening nödvändigt atl höja gränsen för högsta tillåtna krav från 50 till 55 procent. Samlidigt vill jag understryka att det är angeläget alt statsskuldspoliliken i allt högre grad inriktas på all öka staisupplåningen på marknaden utanför bankerna, så all behovet av fortsatta höjningar av likviditetskraven minskas. Betydelsefulla steg i den riktningen har tagils genom introduktionen av de s. k. statsskuldväxlarna. Del är angelägel alt också få lill Sländ en kraftig ökning av statens upplåning från hushållen.

Jag förordar alt 8 § lagen (1974:922) om kredilpolitiska medel ändras i enlighet med vad jag nu har anfört.

De föreslagna lagändringarna får anses vara av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande inle är påkallat.

4   Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anta inom ekonomi­departementet upprättade förslag till

1.    lagom ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar,

2.    lag om ändring i lagen (1974:922) om kredilpolitiska medel.

5    Beslut

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposilion föreslå riksdagen all anla de föreslag föredraganden lagl fram.

 

Prop. 1982/83:56                                                                     8

Bilaga 1

Hypoteksbankens skrivelse

Till Regeringen

Ekonomideparlemenlel.

Skrivelse från Sveriges allmänna hypoteksbank med hemställan om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om tandshypoteksföreningar.

Från Riksbankens sida har vid flera tillfällen framförts önskemål om alt Sveriges allmänna hypoteksbank närmare undersöker förutsällningarna för reversupplåning vid sidan av bankens obligalionsupplåning. Efter över­läggningar med bl.a. hypoteksföreningarna och Lantbrukarnas Riksför­bund (LRF) har Hypoteksbanken beslutat all verka för atl formella möjlig­heter skall föreligga för banken atl låna upp kapital även mol säkerhet av reverser. De skäl som kan anföras för en utvidgad kapitalanskaffningsmöj-lighel för Hypoteksbanken är följande.

För närvarande anskaffar banken medel för sin verksamhet uteslutande genom lån mot obligationer. Det sammanlagda beloppet av bankens ulelö­pande obligationer får inle uppgå lill mera än tio gånger beloppet av bankens grundfond (grundfonden uppgår f.n. lill 1400 milj. kr.). Enligl 20 § lagen (1970; 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshy­poleksföreningar har banken ensam rätt att mot obligationer låna upp medel för utlåning mot säkerhet i jordegendom. De medel som banken anskaffar genom obligationsutgivningen lånas ut till de tio landshypoleks­föreningar som är bankens delägare och som har lill syfte atl inom sill verksamhetsområde lämna dels långfristiga lån till fast ränla mot säkerhet i jordegendom, dels andra lån för jordbruks- och skogsbruksändamål, för vilkas fulla betalning staten ansvarar (garanlilån) saml all driva annan verksamhel som slår i samband därmed. Hypoleksförening får belåna jordegendom, som utgör en självständig produktionsenhet och huvudsakli­gen används för jordbruk med binäringar eller skogsbruk, eller för sädan trädgårdsskötsel, specialodling eller annan därmed jämförlig produktion, som drivs i slörre omfattning på öppen jord som självständig näring.

Hypoteksbankens obligationer har i den särskilda kreditpolitiska lag­stiftningen i prioriteringshänseende jämställts med stats- och bostadsobli­gationer. Hos bankerna har de liksom nämnda obligationer fåll särställning i likviditetsberäkningshänseende. Riksbanken bestämmer de emissionsra­mar som ligger till grund för prioriterade placeringar. För 1981 gällde en emissionsvolym pä 1600 milj. kr. för Hypoteksbanken. För 1982 har Riksbanken fastställt limiten för obligalionsutgivning lill 1 500 milj. kr. saml medgivit Hypoteksbanken tillstånd atl därutöver låna upp 500 milj. kr.  mol kapitalmarknadsreverser varav hälften skall placeras utanför

 

Prop. 1982/83:56                                                                    9

bank-, försäkrings- och AP-fondseklorn som förutsättning för atl den and­ra hälften skall få placeras inom denna sektor.

Långfristig utlåningsverksamhel med medel som anskaffas genom kapi­talmarknadsreverser bedrivs hl. a. av flera bostadsfinansierande institut, varvid lånen lämnas till icke prioriterade objekt, dvs. objekt som inle kan erhålla sedvanliga bottenlån. Låneformen används t.ex. vid finansiering av överlåtelse av äldre villafastigheler, varvid låntagaren får en del av lånevalulan (f. n. ca 50%) i form av en lO-årig kapitalmarknadsrevers, som han lämnar lill säljaren såsom en del av köpeskillingen. Räntan för lån som lämnas ut med medel som härrör från reversupplåningen ligger f. n. ca 3 procentenheter högre än för boltenlån som härrör från prioriterade obliga­tioner.

Lantbruket har länge intagit slällning som den från försörjnings- och beredskapssynpunkt viktigaste näringsgrenen (modernäringen). Dess exi­stens och upprätthållande har varit livsnödvändiga för landet och är del än i dag. Låga kostnader i alla avseenden, inte minsl låga kapitalkostnader, är av väsentlig betydelse när del gäller prisbildningen på lantbrukets pro­dukter. Det är därför av centralt intresse all de lantbrukare som är beroen­de av lån för sin verksamhel erhåller sä billiga krediter som möjligt och med längsta möjliga löptid. Del är också landshypoteksinslitulionens hu­vuduppgift atl verka för atl sådana krediter kommer lantbruket till del. Det är emellertid även av största betydelse all lantbruket inle hindras i sin verksamhel eller får denna försvårad lill följd av knapphet på långfristigt kapital.

F.n. råder en kösituation på den långa kreditmarknaden inom jordbru­ket. Storleken av kön uppgår till knappt 6 miljarder kr., vilket innebär att den genomsnittliga väntetiden för utbetalning av lånen nu är mellan 3 och 4 år. Det är givetvis otillfredsställande med en lång lånekö. Även om brislen på långfristigt kapital generellt sett inte kan anses ha medfört hinder när det gäller lantbruksseklorns utveckling och effektivitet eller lett till alt angelägna investeringar inte kommit till slånd, innebär i de enskilda fallen kösituationen ändå för många lantbrukare allvarliga problem när del gäller möjlighelerna att erhålla för rörelsen förmånliga krediter.

Kreditbehoven kan variera från olika synpunkter för den enskilde lant­brukaren. För flertalet är kostnadsaspekten avgörande. Del kan emellertid inte uteslutas atl en del lantbrukare kan länkas fästa slörre vikt vid en snabb kreditbehandling och en för krediten lämpligt anpassad löptid. Detta kan sammanhänga med vilket slag av investering det är fråga om och den finansiella situationen för lantbrukaren totalt selt. Lantbrukaren kan befin­na sig i ett utvecklingsskede för den typ av lantbruk som just han bedriver. I en sådan situation kan en snabb tillgång till långfristigt kapital vara av väsentlig betydelse för honom. Ett lågt fastighetspris vid exempelvis ett släklförvärv kan ocksä bidraga till att göra räntenivån eller kostnadsaspek­ten mindre relevant från lönsamhelssynpunkt.

 

Prop. 1982/83:56                                                                    10

Olika vägar att få ned köerna måste under alla förhållanden övervägas och övervägs ocksä f. n. genom skilda utredningar. Huruvida utökade kreditmöjligheter i nu berörda avseenden skulle nämnvärt inverka positivt pä kösituationen är svårt atl nu bedöma. Del finns dock mol bakgrund av det anförda, skäl all pröva om elt ökat långfristigt kapilalutrymme, som ställs till lantbrukarnas förfogande vid sidan av det som tillhandahålls p.g.a. obligationsupplåningen, skulle leda lill ell sådant positivt resultat. Även om många lantbrukare i dagens situation föredrar att vänta på de förmånligare hypolekslånen och under liden skaffar tillfälliga bankkre­diter, kan en sådan situation snabbt förändras och möjlighelerna lill bank­lån bli svårare. De relativt långa väntetiderna, under vilka slörre svårighe­ter än f. n. skulle kunna länkas föreligga alt få tillfälliga banklån, kan därvid motivera atl annat kapital finns tillgängligt på den länga lånemark­naden. Anskaffande av medel mol kapitalmarknadsreverser kan därvid vara en möjlighel.

Reverslån kan alltså länkas vara all föredra i de fall låntagaren önskar en snabbare utbetalning av den långa krediten. Reverslåneformen skulle emellertid också kunna länkas komma lill användning i samband med krediter för vissa ändamål, t ex läckdikningslån. Reversen bör kunna över­låtas och vara belåningsbar.

Utgivande av reverslån är av tekniskt delvis komplicerad natur och kräver särskild administration. Elt genomförande av etl sådant lånesyslem förutsätter givelvis också bl. a. all banken inle sätter sig i skuld för kapital som inte går alt låna ut. För all en sådan situation inle skall inträffa kommer hypoteksföreningarna alt bland lånlagarna undersöka förutsäll­ningarna för att dessa skulle vara villiga att ta reverslån i stället för att vänta relativt länge pä avlyft. Föreningarna avser också all undersöka i vilken omfattning kapital kan tänkas försvinna från lanibrukssektorn i samband med försäljning av jordbruksfastigheter.

Reverslåneformen erbjuder inle någon för landshypoteksinstitutionen typisk låneverksamhel. Inle heller har Hypoteksbanken f.n. någon klar uppfattning om omfattningen av en eventuell kommande reversupplåning eller om behovet av alternativa reversformer beträffande löptid och villkor i övrigt. Della torde framgå klarare först sedan resultatet föreligger av föreningarnas nyss nämnda undersökningar. Man kan redan på denna grund hysa tveksamhet, om landshypoteksinstitutionen skall gå in pä re­versmarknaden. Å andra sidan kan, på skäl som anförts i del föregående, inte uteslutas atl behov kan visas föreligga av ell snabbt tillgängligt, långfristigt kapital - låt vara till ett högre pris. Den väg som härvid står till buds är reversupplåningen. För atl förbereda möjlighelerna för Hypoteks­banken atl skaffa kapital via reversupplåning bör därför redan nu en ändring i lagstiftningen komma lill stånd genom en komplettering av 18 § första punkten 1970 års lag av innebörd all Hypoteksbanken anskaffar medel för sin verksamhel genom lån mot obligationer eller reverser. En

 

Prop. 1982/83:56                                                     II

följdändring bör samtidigt ske av 19 § första stycket samma lag. Någon anledning att i delta sammanhang begära en ökning av grundfonden förelig­ger inte. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982. Förslag till lagtext beträffande de nya bestämmelserna fogas som bilaga till denna skrivelse.

I handläggningen av detta ärende har deltagit ordföranden Johannes Antonsson, vice ordföranden Lars Lindmark, ledamöterna Johan Gripen-sledt, Bengt Lithander, Douglas Kennedy och verkställande direktören Hans Henrik Abelin saml följande representanter för hypoteksförening­arna, nämligen Gösta Petersson för Östgöta hypoleksförening, Anton Franzén för Smålands m.fl. provinsers hypoleksförening, Anton Larsson för Wermlands hypoleksförening, Adolf A;son Hermelin för Mälarprovin-sernas hypoleksförening, Knut Wachtmeister för Skånska hypoleksför-eningen, Bertil Moldén för Älvsborgs m. fl. läns hypoleksförening, Yngve Ahlsten för Gollands hypoleksförening, Per Brodén för Gävle-Dala hypo­leksförening, Axel Wikberg för Norrlands hypoleksförening och Sven Jansson för Örebro läns hypoleksförening.

Slockholm den 11 februari 1982

För Styrelsen över Sveriges Allmänna Hypoteksbank

H. H. Abelin

Rune Edlund

 

Prop. 1982/83:56                                                                   12

Hypoteksbankens tagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteks­bank och om landshypoleksföreningar

Härigenom föreskrivs att 18 och 19 §§ lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                                              Föreslagen lydelse

18        §

Banken anskaffar medel för sin Banken anskaffar medel för sin
verksamhel genom lån mol obliga- verksamhel genom lån mol obliga­
tioner. Sammanlagda beloppet av tioner och reverser. Sammanlagda
bankens utelöpande obligationer beloppet av bankens ulelöpande
får icke uppgå till mera än tio obligationer och reverser får icke
gånger beloppet av den i 27 § an- uppgå lill mera än tio gånger belop-
givna grundfonden.             pel av den i 27 § angivna grundfon­
den.

Nedgår grundfonden genom förluster med tio procent eller mera, får banken ej upptaga nytt lån förrän grundfonden återställts lill sitt ursprung­liga belopp. Om ordinarie delägarsammankomst ej skall hållas inom en månad från det sådan nedgång skedde, skall föreningarna kallas till extra sammankomst för alt besluta om de åtgärder som påkallas av omständighe­terna.

19        §

För tillfälligt behov av rörelseme-     För tillfäliigt behov av rörelseme-

del eller annat tillfälligt behov får del eller annat tillfälligt behov fär
banken på annat sätt än mot obliga- banken på annat säll än mot obliga­
tioner laga upp lån på kort bestämd tioner och reverser laga upp lån på
lid eller på kort tids uppsägning. kort bestämd tid eller på kort tids

uppsägning.

Banken får taga upp lån mol säkerhet av inteckning i faslighet, som äges av banken.

Denna lag träder i kraft den I juli 1982.

 

Prop. 1982/83:56                                                               13

BUaga2

Remissammanställning

1   Bankinspektionen

I skrivelsen har hypoteksbanken diskuterat de skäl som kan anföras för att banken skall få lagliga möjligheter atl låna upp kapital även mot säker­het av reverser. För närvarande anskaffar banken medel för sin verksam­het uteslutande genom obligationslån. Som banken anför bör emellertid olika vägar prövas för att minska länekön och väntetiden för landshypo-tekslån. En upplåning av medel mot kapilalmarknadsreverser kan därvid vara en möjlighet. Riksbanken har för år 1982 utöver en emissionsvolym för obligationer på I 500 miljoner kronor medgivit hypoteksbanken att låna upp 500 miljoner kronor mol kapilalmarknadsreverser, varav hälften skall placeras utanför bank-, försäkrings- och AP-fondseklorn.

Bankinspektionen finner del tveksamt om del under den närmaste fram­tiden kan bli någon slörre efterfrågan på de lån som erbjuds pä grundval av reversuppläningen, bl. a. med hänsyn till den räntekänslighet som lånekun­derna inom lantbruksnäringen kan antas visa. Inspektionen kan emellertid dela de synpunkter som hypoteksbanken har anfört i frågan om reversupp­låning. Landshypoteksinslitulionen bör ha samma formella möjligheter lill sådan upplåning som redan finns för stadshypoteksinslitutionen och bo­stadsfinansierande kreditakliebolag. Tänkbart är, atl sådana möjligheter kan visa sig vara betydelsefulla på längre sikt. Inspektionen tillstyrker därför hypoteksbankens framställning och förslag lill lagändringar.

Inspektionen vill slutligen påpeka alt den reversuppläning som kan ske, om förslagel bifalls, med hänsyn till löptid och andra villkor givetvis bör medföra en anpassning i fråga om villkoren för motsvarande utlåning från landshypoleksföreningarnas sida.

2   Fullmäktige i Sveriges riksbank

I skrivelsen anförs bl.a. alt det från riksbankens sida vid flera tillfällen framförts önskemål om att Sveriges allmänna hypoteksbank närmare un­dersöker förutsättningarna för reversupplåning vid sidan av bankens obli­galionsupplåning. Undersökningarna har lett fram lill all Hypoteksbanken nu hemställer om ändring i nämnda lag så att upplåning skall kunna ske genom såväl län mot obligationer som reverser.

I skrivelsen understryks behovel av ell ökat kredilflöde till jordbruket och redogörs för kösituationen hos Hypoteksbanken. Huruvida ökade kreditmöjligheter genom reversuppläningen skulle nämnvärt förbättra kö-

 

Prop. 1982/83:56                                                     14

situationen anses enligl Hypoteksbanken vara svårt atl bedöma i nuvaran­de läge men det finns likväl skäl anses det alt pröva om inte en revers­upplåning skulle kunna förbättra situationen.

Enligt fullmäktiges mening är del angeläget all Hypoteksbanken söker nya upplåningsformer och därmed nya källor för finansiering av sin utlå­ning. De försök som gjorts i fråga om bostadsfinansieringen har slagit väl ut, såväl vad gäller finansiering av fastighetsöverlåtelser som finansiering av reparationer och ombyggnader. Självfallet bör Hypoteksbanken ha samma rätt som bosladsinstilulen all låna upp på det sätt och på de marknader som bosladsinstilulen nu lånar. Den kommer också att kunna göra detta och därigenom öka sin kreditgivning till jordbruket.

För sin oprioriterade utlåning har bosladsinstilulen kunnat anskaffa medel till en ränla som ej varit särdeles hög. Efter sänkningen av den långa räntan den 3 december 1981 var deras uppläningsränta ca 14,5%. Hypo­leksbankens obligationsränta blev efter nämnda sänkning 13,2%, alltså drygt I procentenhet lägre. Jämförs å andra sidan räntan för reversupplå­ningen med medelräntan för bankernas utlåning framstår reverslåneråntan inte som hög. Medelränlan för bankernas utlåning är 15,0%, och allernali­vel för en jordbrukare som inte kan erhålla lån i Hypoteksbanken är vanligtvis all söka sig lill en bank; i själva verkel slår många av de lån i bank som jordbrukare vill ha avlyfta lill Hypoteksbanken.

Nästan hälften av Hypoteksbankens prioriterade upplåning har använts lill alt finansiera överlåtelse av jordbruksfastigheter. De pengar som säl­jarna får lämnar i hög grad kapitalmarknaden. Enligl riksbankens uppfatt­ning är del angelägel all dessa medel återförs till kapitalmarknaden. Della sker bäst genom atl säljarna lill en del får köpeskillingen erlagd i form av långa reverser, som kan utställas av Allmänna hypoteksbanken. Kan me­del bindas på detta sätt skapas ökat utrymme för att tillföra jordbruket mer långfristigt kapital.

Den högre ränta som reverserna betingar behöver inle innebära någon extra belastning för de tillträdande jordbrukarna. Priset på jordbruksfas­tigheter bestäms bl. a. med hänsyn lill kostnaden för finansieringen. Den totala kapitalkostnaden torde därför i princip bli i stort sett densamma.

Prioriterade krediter har helt naturligt en lägre ränta än oprioriterade. Bland olika slag av oprioriterade krediter synes emellertid som framgått den finansiering som kunnat ordnas genom bosladsinstilulen ha fåll en ränla som framstått som fullt acceptabel för många låntagare, särskilt med hänsyn lill att de lån som lämnas kan ha en ganska lång amorteringstid. Bosladsinstilulen ger vanligtvis 30-äriga lån med rak amortering. Inom jordbruket görs många investeringar som kan finansieras genom lån med denna löptid och t. o. m. med en kortare.

Som fullmäktige vid många tidigare tillfällen framhållit är del angeläget alt allmänt hålla tillbaka upplåningen på den prioriterade marknaden. Genom tillväxten av det statliga budgetunderskottet har denna upplåning

 

Prop. 1982/83:56                                                     15

fått svårhanterliga proportioner. Samtidigt har - genom budgetunderskot­tens tillväxt - en ökning skett av tillgången på pengar på marknaden utanför de institut som förvärvar prioriterade obligationer. Detta gör det angeläget alt kanalisera efterfrågan på krediter lill denna marknad. Det är bl.a. mol denna bakgrund som riksbanken givit bostadsinslituten ramar för reversupplåning och nu även givit Hypoteksbanken en ram för sådan upplåning all utnyttjas så snart Hypoteksbanken fått formell räll därtill.

Med hänvisning lill ovanslående vill fullmäktige förorda bifall lill Sveri­ges allmänna hypoteksbanks hemställan.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982