Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:53

Regeringens proposition

1982/83:53

om vissa åtgärder för att förbättra skatteuppbörden;

beslutad den 4 november 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har lagils upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll för den åtgärd och del ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen aviseras en rad åtgärder för alt bekämpa skallefusk och ekonomisk brottslighet. Sålunda förulskickas en lagrådsremiss med förslag lill en skärpning av lagen mol skatteflykt. Lagrådsremissen kommer även alt innehålla förslag om förlängning av preskriptionstiden för betalnings-brott enligt uppbördslagen. En utvidgning av tillämpningsområdet för pre-liminärskaltebelalning genom A-skatt kommer också all föreslås.

Som elt första led i kampen mol skatte- och avgiflsundandraganden föreslås i propositionen vissa åtgärder för all förbättra uppbörden av skatter och allmänna avgifter.

Restavgift tas ul när en skatt eller allmän avgift inte betalas inom föreskriven lid. Avgiften är fast och ulgår f.n. med 4 % av det obetalda beloppet dock med minsl 10 kr. I propositionen föreslås all avgiften skall beräknas efter 6 %. Vidare föreslås en höjning lill 50 kr. av del belopp som restavgiften minsl skall ulgå med.

B-skatt betalas i huvudsak av förelag och egna företagare. Som huvudre­gel gäller all B-skatten för elt inkomstår skall motsvara den slutliga skall som den skallskyldige debiterades föregående år. Delta innebär alt den preliminära skallen beräknas med hänsyn lill inkomster som den skattskyl­dige hade två år före del aktuella inkomståret. För all den preliminära skatten skall bli bättre avvägd föreslås i propositionen all B-skatt enligl huvudregeln skall ulgå med 120 % av den slutliga skatten.

IJe nya bestämmelserna föreslås gälla från och med den I januari 1983. 1    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 53


 


Prop. 1982/83:53                                                      2

Vidare redovisas i propositionen nya regler i upphandlingsförordningen i syfte atl förhindra all förelag, som inle betalar skatter och allmänna avgifter i föreskriven lid och ordning, anlitas som leverantörer lill staten.


 


Prop. 1982/83:53                                                                 3

1    Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 13 § och 58 § I mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

13 §-

Preliminär B-skatt skall, om inle Preliminär B-skan skall, om inte
annat sägs nedan eller föranleds av
annat sägs nedan eller föranleds av
särskilda omständigheter, utgå med
särskilda omständigheter, ulgå med
belopp motsvarande den slutliga
belopp motsvarande/20prar<'/(/av
skatt, som har påförts den skatt-
den slutiiga skatt, som har påförts
skyldige året före inkomståret, lill
    den skatlskyldige året före
den del sistnämnda skan avser an-
inkomståret, till den del sistnämnda
nat än utskiftningsskatt, ersätt-
skatt avser annat än ulskiftnings-
ningsskan, skattetillägg eller
skan, ersätiningsskan, skanetillägg
förseningsavgift enligl taxeringsla-
eller förseningsavgift enligl laxe­
gen (1956:623) eller sådan i denna
ringslagen (1956:623) eller sådan i
lag inte omnämnd skan eller avgift,
denna lag inle omnämnd skan eller
vilken har påförts enligl bestäm-
avgift, vilken har påförts enligl be-
melse i annan författning. Vid be-
stämmelse i annan författning. Vid
räkning av preliminär B-skatt skall,
beräkning av preliminär B-skatl
om möjligl, hänsyn lagas lill preli-
skall, om möjligt, hänsyn tagas till
minär A-skatt som den skallskyldi-
preliminär A-skatt som den skatt-
ge kan ha att betala på grund av
skyldige kan ha atl betala på grund
förordnande enligl 3 § 3 mom. and-
av förordnande enligl 3 § 3 mom.
ra stycket.
                                                           andra stycket.

Har skatlskyldig inle påförts slutlig skatt enligl den årliga laxeringen året före inkomståret, men kan han antagas bli påförd sådan skall enligl den årliga taxeringen året efter inkomståret, skall preliminär B-skatt beräknas med ledning av särskild taxering till statlig inkomstskatt, kommunal in­komstskatt och statlig förmögenhetsskatt (preUminär taxering).

Preliminär B-skatl skall ocksä beräknas med ledning av preliminär taxe­ring, om del med sannolikhet kan antagas, alt vid årlig taxering året efter inkomståret till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst kom­mer all avvika från motsvarande inkomst vid den årliga laxeringen året före inkomståret med minsl en femtedel av sistnämnda inkomst, dock minsl 2000 kronor.

Preliminär B-skatt får beräknas på grundval av preliminär laxering även i annat fall än som sägs i andra eller tredje stycket, om särskilda omstän­digheter föranleder del. Sådana omständigheter kan föreligga exempelvis när del är fråga om nedsatt skalleförmåga eller om mer betydande skillnad mellan annars utgående preliminär skatt och påräknelig slutlig skatt.

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

- Senaste lydelse 1979:489.

11    Riksdagen 1982/83. I .saml. Nr 53


 


Prop. 1982/83:53                                                                     4

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

58 §

1 mom. Har skatlskyldig eller       I   mom . Har skaltskyldig eller

arbetsgivare som gjort skatteavdrag arbetsgivare som gjort skalleavdrag
underlåtit alt inbetala skatt i tid och underlåtit atl inbetala skan i lid och
ordning, som är föreskriven i denna ordning, som är föreskriven i denna
lag, skall restavgift utgå. Denna lag, skall restavgift ulgå. Denna
skall beräknas efter fyra öre för skall beräknas efter sex öre för var-
varje hel krona av den del av skat- je hel krona av den del av skatten,
ten, som sålunda inte har erlagts, som sålunda inle har erlagts, dock
dock ej mindre än tio kronor. Öre- ej mindre än femtio kronor. Örelal
tal som uppkommer vid denna be- som uppkommer vid denna beräk-
räkning skall rundas av till närmast ning skall rundas av lill närmast
högre hela krontal.
                      högre hela krontal.

Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall utöver restavgift erlägga tilläggsavgift för varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den första efter utgången av den uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller av den lokala skattemyndigheten fastställs till betalning. Tilläggsavgift skall för varje sådan tidrymd beräknas lill fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som inte har erlagts, dock ej mer än tolv öre för hel krona. Bestämmelserna i denna lag om restavgift tillämpas även i fråga om tilläggsavgift.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment jämställs med inbe­talning av skatt atl verkställighet har skett eller säkerhet har tagils emol enligl lagen (1978:880) om betalningssäkring för skaller, tullar och av­gifter.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas, såvitt gäller 13 §, första gången i fråga om preliminär skatt för uppbördsåret 1983/84. Bestämmelserna i 58 § gäller i fråga om skatt som förfaller till betalning efter ikraftträdandet. I fråga om skall, som en arbetsgivare underlåtit att innehålla gäller dock äldre bestämmelser om underlåtenheten avser skatt som belöper på lid före den 1 november 1982.

' Senaste lydelse 1979:489.


 


Prop. 1982/83:53                                                                  5

2    Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308)

Härigenom föreskrivs an 37 § 2 mom. stämpelskaltelagen (1964:308)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Förestagen lydelse

37 §-

2 mom. Har den skanskyidige      2 mom. Har den skatlskyldige
underlåtit att betala skatt inom fö-
underiåtit atl betala skatt inom fö­
reskriven tid, skall restavgift eriäg-
reskriven tid, skall restavgift eriäg­
gas lill beskatlningsmyndigheten.
gas lill beskanningsmyndighelen.
Restavgiften skall ulgå efter fyra
Restavgiften skall utgå efter sex öre
öre för varje hel krona av den del av
för varje hel krona av den del av
skallen som inle har erlagts i rätt
skallen som inle har eriagts i rätt
tid, dock inte med mindre belopp
lid, dock inte med mindre belopp
än tio kronor. Örelal som uppkom-
än femtio kronor. Öretal som upp-
mer vid beräkning av restavgift
kommer vid beräkning av restavgift
jämnas till närmast högre hela krön-
jämnas till närmast högre hela kron­
tal,
                                                                                         tal.

Beskatlningsmyndigheten får befria frän skyldigheten alt erlägga restav­gift, när dröjsmålet med betalningen är obetydligt eller om del annars finns särskilda skäl.

Riksskatteverket får meddela föreskrifter i fråga om befrielse från skyl­digheten atl eriägga restavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och lillämpas i fråga om skatt som förfaller till betalning efter ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1979: 1060. - Senaste lydelse 1982: 36.


 


Prop. 1982/83:53                                                                  6

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs atl 47 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

47 § Betalas icke skall i behörig ordning inom den lid då deklaration för den redovisningsperiod skatten avser skall lämnas enligt 22 § tredje stycket, ulgår restavgift på sålunda icke betalat belopp. Har anstånd med betalning av skatt beslutats enligl 45 §, ulgår dock restavgift endast på skattebelopp som betalas sedan anslåndstiden gäll till ända.

Restavgiften är fyra öre för varje Restavgifien är sex öre för varje

hel krona av den skatt som icke hel krona av den skatt som icke

betalats,  dock  minst  tio  kronor. betalats, dock m'mstfemtio kronor.

Öretal som uppkommer vid denna Öretal som uppkommer vid denna

beräkningjämnas till närmast högre beräkningjämnas lill närmast högre

hela krontal.                                                           hela krontal.

Bestämmelserna i 58 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272) om befrielse frän restavgift gäller i tillämpliga delar beträffande restavgift för mervärde­skall. Bestämmelserna i denna lag om beslut om fastställelse av skatt gäller i tillämpliga delar om beslul i fråga om befrielse från restavgift.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas i fråga om skatt för vilken deklaration skall lämnas efter ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1979: 304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885.


 


Prop. 1982/83:53                                                                  7

4   Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs all 19 § kupongskaltelagen (1970:624)' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


19 §-


Kupongskatt betalas genom insättning på särskilt postgirokonto, talning anses ha skett den dag inbetalningskort eller försändelse, innehåller gireringskort, inkommit lill poslanstall.


Inbe-som


 


Inbetalas kupongskatt ej inom den tid som anges i 8 eller 15 § eller i den ordning som anges i första stycket, utgår restavgift beräknad efter fyra öre för varje hel krona av del icke sålunda eriagda beloppet, dock minst tio kronor. Örelal som uppkommer vid denna beräkning skall jämnas lill närmast högre hela krontal. Utöver restavgift utgår lill-läggsavgift. Tilläggsavgift utgår för vaije påböljad tidrymd av sex må­nader, första gången dock för den tidrymd, som börjar två månader efter utgången av den månad, då betalning skulle ha skett, till dess betalning sker eller förordnande om indrivning meddelas. Tilläggsavgift beräknas för varje lidrymd som nu nämnts lill fyra öre för vatje hel krona av del icke eriagda beloppet, dock högst tolv öre för hel krona. 1 övrigt tillämpas i fråga om tilläggs­avgift bestämmelserna i denna lag om restavgift. När särskilda om­ständigheter föranleder del, får riksskatteverket befria från restav­gift och tilläggsavgift.


Inbetalas kupongskall ej inom den lid som anges i 8 eller 15 § eller i den ordning som anges i första stycket, utgår restavgift beräknad efter sex öre för varje hel krona av del icke sålunda erlagda beloppet, dock minst femtio kronor. Örelal som uppkommer vid denna beräk­ning skall jämnas lill närmaste hög­re hela krontal. Utöver restavgift utgår tilläggsavgift. Tilläggsavgift ulgår för varje påbörjad tidrymd av sex månader, första gången dock för den lidrymd, som börjar två må­nader efter utgången av den månad, då betalning skulle ha skelt, lill dess betalning sker eller förord­nande om indrivning meddelas. Tilläggsavgift beräknas för varje tidrymd som nu nämnts lill fyra öre för varje hel krona av det icke er­lagda beloppet, dock högst tolv öre för hel krona. I övrigt lillämpas i fråga om tilläggsavgift bestämmel­serna i denna lag om restavgift. När särskilda omständigheter föranle­der det, får riksskatteverket befria från restavgift och tilläggsavgift.


Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och lillämpas i fråga om skatt som förfaller till betalning efter ikraftträdandet.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996. - Senaste lydelse 1974:996.

t2    Riksdagen 1982183. 1 samt. Nr 53


 


Prop. 1982/83:53                                                                  8

5    Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs alt 21 § tullagen (1973:670) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


21  §'


Betalas ej tull eller annan inför­selavgift inom föreskriven tid, ulgår restavgift med sex öre för varje hel krona av obetalt belopp, dock minsl femtio kronor. Örelal som uppkommer vid beräkning av rest­avgift jämnas till närmast högre hela krontal. Generaltullstyrelsen får meddela befrielse helt eller del­vis frän skyldighet atl eriägga rest­avgift, om särskilda skäl föreligger.

Till betalning förfallen tull och annan införselavgift skall på fram­ställning av tullmyndighet indrivas av kronofogdemyndigheten. Därvid skatt utsökningsbalken tillämpas. Har säkerhet ställts eller utgör varan säkerhet, får avgiften tas ul av säkerheten.

I och annan införselavgifl äger mol-

Betalas ej tull eller annan inför­selavgift inom föreskriven lid, ulgår restavgift med/yra öre för varje hel krona av obetalt belopp, dock minst tio kronor. Öretal som upp­kommer vid beräkning av restavgift jämnas till närmast högre hela kron­tal. Generaltullstyrelsen får medde­la befrielse helt eller delvis från skyldighet att erlägga restavgift, om särskilda skäl föreligger.

Till betalning förfallen tull och annan införselavgifl skall på fram­ställning av tullmyndighet indrivas av utmätningsman. Därvid äger 60 § 1—3 mom. uppbördslagen (1953:272) motsvarande tittåmp-ning. Har säkerhet ställts eller ut­gör varan säkerhet, får avgiften ta­gas ul av säkerheten.

Bestämmelserna i denna lag om lui svarande tillämpning på restavgift enligt första stycket.


Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas i fråga om lui; eller annan införselavgifl som förfaller lill betalning efter ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1974:982.


 


Prop. 1982/83:53                                                      9

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET
                 PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-11-04

Närvarande: slalsminislern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsson, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodslröm, B. Andersson, Görans­son, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om vissa åtgärder för att förbättra skatteuppbörden

I    Inledning

En av de viktigaste uppgifterna under kommande år är all med kraft bekämpa alla former av skallefusk och ekonomisk brottslighet. Genom sådana åtgärder kan statens skatteinkomster öka. Detta är också viktigt av rättviseskäl och för atl upprätthålla solidaritet och en god samhällsanda. Om ekonomisk brottslighet och olika skatteundandragande åtgärder tillåls att breda ut sig undergrävs medborgarnas känsla för samhällsgemenskap och rättvisa. Delta kommer inle bara all leda till ökande skallebortfall utan även på en rad andra säll få negativa verkningar pä samhällsekonomin. Regeringen kommer därför alt intensifiera kampen mol skatteflykt, skatte­fusk och ekonomisk brottslighet.

Jag vill i detta sammanhang nämna alt en särskild kommission med uppgift atl föreslå åtgärder mol ekonomisk brottslighet och skatteflykt kommer atl tillsättas inom kort. Kommissionen skall arbeta mycket snabbi. En uppgift för kommissionen blir atl redovisa förslag lill i vilka former och med vilken organisation det framlida arbetet från statsmakter­nas sida mot ekonomisk brottslighet och skatteflykt bör bedrivas.

Jag kan också förutskicka all jag kommer alt föreslå regeringen atl inhämta lagrådets yttrande över vissa förslag till åtgärder mot skatteflykt och ekonomisk brottslighet. Denna lagrådsremiss kommer att innehålla förslag till en skärpning av den skatleflyktsklausul som antagils av riksda­gens borgerliga majoritet under hösten 1980. Denna klausul har fått en så snäv utformning alt den framstår som i det närmaste verkningslös. Redan i samband med lagens tillkomst framfördes denna kritik i riksdagen: Genom den tillämpning som bestämmelsen fåll i praxis har den uppfattningen också bekräftats. I endasi etl av alla de ärenden om förhandsbesked i denna fråga som riksskatteverket har prövat har klausulen ansetts lill-


 


Prop. 1982/83:53                                                                    10

lämplig. I lagrådsremissen kommer vidare alt föreslås all preskriptionsti­den för betalningsbrolt enligl uppbördslagen (1953; 272), UBL, förlängs.

Del finns brister i uppbördssystemel som ger en viss grogrund för skatte-och avgiflsfusk och som sammanhänger med utnyttjandet av s. k. grå arbetskraft. På föredragning av min företrädare har i en proposilion (1982/ 83:11) föreslagits vissa åtgärder mol del utbredda undandragandel av uppdragsersätlningar från beskattning. Dessa är emellertid inle tillräckliga. De bör kunna skärpas ytterligare. Jag tänker då närmast på möjligheten atl utvidga området för preliminärskaltebelalning genom A-skatt. Detta bör kunna ske genom lagstiftningsåtgärder som emellertid kräver en lagråds­granskning. Jag återkommer senare med förslag i denna fråga. Redan nu vill jag emellertid föreslå vissa åtgärder för atl förbättra skatleuppbörden. Dessa förslag gäller en skärpning av restavgiften och en bällre avvägning av den preliminära B-skatten. Förslagen är av enkel beskaffenhet och torde inle kräva lagrådsgranskning.

I övrigt vill jag förutskicka atl jag överväger all avsälla särskilda re­surser för atl förbättra kontrollen av arbetsgivaravgifterna och preliminär­skallen. Det krävs en effektiv och offensiv kontroll under löpande inkomstår av hur förelagen och egenföretagarna sköter redovisning och betalning av skatter och avgifter.

2    Förhöjd restavgift

2.1 Inledning

Som ett led i strävandena att effektivera uppbörden av skatter och avgifter ingår all se över de sanktioner som inträder om skaller eller avgifter inte betalas eller redovisas i föreskriven tid och ordning. De sanktioner som jag härvid främst tänker på är restavgiflerna, förseningsav­gifterna samt skatte- och avgiftstilläggen. Systemet med förseningsavgifter och skalle- och avgiftstillägg ses f. n. över av skalielilläggsulredningen (Fi 1975:06) och ell belänkande kommer all avlämnas inom den närmaste tiden. Så snart delta har remissbehandlats kommer jag att föreslå de ändringar som kan vara påkallade.

Som jag redan har nämnt skall jag nu la upp frågan om reslavgiflens storlek. Jag gör della mol bakgrund av etl förslag som har lagts fram av skaneindrivningsulredningen (B 1981:02) i betänkandet (Ds B 1981:12) Restavgift på skall m. m. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinslan­serna och en sammanslällning av deras ställningstaganden lill utredningens förslag bör fogas till protokollet som bilaga 2.


 


Prop. 1982/83:53                                                               11

2.2 Gällande bestämmelser

Bestämmelser om restavgift finns i så gott som alla uppbörds- och avgiflsförfattningar. Gemensamt för dessa är att de är likalydande med reslavgiflsföreskriflerna i UBL. Detta har åstadkommils antingen genom en hänvisning i den särskilda författningen till UBL:s föreskrifter eller genom beslämmelser i specialförfaltningen som är desamma som i UBL:s avgiftsregler. Exempel på den sistnämnda utformningen är avgiftsbesläm-melserna i stämpelskaltelagen (1964:308) och i lagen (1968:430) om mer­värdeskatt. Det bör med hänsyn lill dessa förhållanden vara tillräckligt att här lämna en redovisning för avgiftssystemet så som det är utformat i UBL.

Restavgift utgår enligt 58 § 1 mom. UBL med 4 öre för varje hel krona av del obetalda skattebeloppet, dock med minsl 10 kr. Om örelal uppkommer vid beräkningen skall avgiften jämnas till närmast högre hela krontal.

Den skall på vilken en skaltskyldig på della sätt kan få betala restavgift är främst preliminär B-skatt, kvarstående skall eller tillkommande skall. Om en sådan skatt inle har betalats i rätt lid tas den upp i en resllängd. Resllängden upprättas av länsstyrelsen och överiämnas till kronofogde­myndigheten senast inom tvä månader efter uppbördsmånaden. I längden tas i princip med varje skattebelopp som inte har betalats i föreskriven lid. I längden anges också reslavgiflens belopp. Vid resllängdens upprättande är del möjligl alt undanta belopp som har betalats för sent men innan längden har färdigställts. I praktiken reslförs därför inle belopp som beta­las senast vid utgången av månaden efter uppbördsmånaden. Pä beloppet ulgår däremot restavgift i vanlig ordning.

En arbetsgivare är skyldig alt betala restavgift dels när han försummat att i föreskriven tid och ordning betala in ett skattebelopp som han innehål­lit genom skatteavdrag (58 § UBL) dels när han har underiåtit att göra skatteavdrag för betalning av arbetstagares preliminära A-skalt eller kvar­stående skall (75 a § UBL).

Vid underlåtenhet atl betala innehållen skall kan arbetsgivaren dessut­om bli skyldig all betala en tilläggsavgift. Denna beräknas också efter 4 öre per krona och ulgår för varje påbörjad lidrymd av sex månader - med undanlag av den första - från utgången av den uppbördsmånad under vilken skattebeloppet rätteligen skulle ha redovisats och till dess beloppet betalas eller fastställs till betalning av den lokala skattemyndigheten. Till-läggsavgift får inle las ul för mer än tre sexmånadersperioder och således inle med mer än sammanlagt 12 % av del obetalda beloppet. Inkl. restavgif­ten kan en arbetsgivare sålunda påföras en sammanlagd avgift om högst 16% av innehållet men inle betalat belopp.

Den skallskyldige och arbetsgivaren kan under vissa förhållanden helt eller delvis befrias från restavgiften. Länsstyrelsen får meddela sådan befrielse när särskilda omständigheter föranleder till det (58 § 2 mom. UBL). Närmare föreskrifter om tillämpningen utfärdas av riksskatteverket (RSV Du 1979:20, RSFS 1979:71).


 


Prop. 1982/83:53                                                                 12

2.3       Utredningens förslag

Utredningen konstaterar all restavgiften bör ha flera syften. Den skall främja den skatlskyldiges intresse av all betala senast vid uppbördslillfällel och också verka för en betalningsvilja efter förfallodagen. Avgiften skall vidare ge staten en rimlig ersättning för indrivningskoslnaderna och ränle-föriuslen och samtidigt utgöra en affärsmässig kostnad för en faktiskt utnyttjad kredit.

Utredningen anser att del nuvarande syslemel har väsentliga brister och att del måste komma till slånd en genomgripande konstruklionsändring om avgiften skall fylla de uppställda funktionskraven. Härvid är i första hand fråga om all komplettera restavgiften med en rörlig del. Utredningen anser emellertid alt de administrativa problemen med en rörlig restavgift kan medföra en alltför kraftig arbetsbelastning för de kronofogdemyndigheter som inle ännu har datorstöd. Utredningen har därför kommil fram lill atl det av praktiska skäl inle är möjligl alt f. n. införa en röriig restavgift.

Utredningen lar därefter upp frågan om den nuvarande avgiftens storlek och möjligheten av all i viss mån differentiera avgiften. Avgiften skulle sålunda exempelvis kunna utgå med olika procentsatser beroende på stor­leken av den reslförda skulden. Utredningen anser emellertid att den ökade effektivitet som restavgiften skulle få genom en sådan differentie­ring inte uppväger de adminislrativa problem som en sådan lösning skulle medföra. Utredningen stannar därför vid att föreslå en höjning av den procentsats efter vilken den fasta restavgifien skall beräknas. Enligt utred­ningens uppfattning bör restavgiften höjas lill en nivå som innebär en bättre anpassning till den utveckling som räntorna haft sedan nuvarande avgift infördes. Utredningen föreslår att avgiften beräknas efter 8%. Ut­redningen föreslår vidare att det minsta belopp med vilket restavgift skall påföras höjs lill 100 kr. Statsverkets kostnader på grund av ell betalnings-dröjsmål överstiger i och för sig detta belopp. Med hänsyn till att en högre minsta avgift skulle kunna framstå som slötande när del gäller små indriv­ningsbelopp anser utredningen emellertid atl höjningen bör begränsas lill nämnda belopp.

2.4 Remissinstanserna .

Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens bedömning atl reg­lerna om restavgiften behöver reformeras. Del helt övervägande antalet accepterar också utredningens ståndpunkt atl en konstruklionsändring förutsätter elt datorstöd för myndigheterna. Några remissinslanser fram­håller dock all en rörlig restavgift bör kunna införas ulan avvaktan på etl datorstöd.

De flesta remissinstanserna godtar utredningens förslag om en höjning av restavgiften till 8%. Några anser emellertid all en restavgift beräknad efter denna procentsals innebär en alltför kraftig höjning medan ell par


 


Prop. 1982/83:53                                                     13

remissinslanser anser att avgiften bör höjas ytterligare. Några remissin­slanser avstyrker helt förslaget om en höjning av avgiften och menar alt ändringar i avgiften bör anslå till dess att ADB-systemet har införts vid alla kronofogdemyndigheter.

De flesta remissinstanserna tillstyrker en höjning av minimibeloppet för restavgiften. Det finns dock olika meningar om hur stort beloppet bör vara. Flertalet tillslyrker utredningens förslag. Några remissinslanser avslyrker en höjning till 100 kr. med hänvisning lill alt restavgiften inle sällan kan komma atl översliga skatteskulden.

2.5 Föredragandens överväganden

Reslavgiflssyslemel har kritiserats bl. a. för alt del i sin nuvarande form inle är ägnat atl verka för en betalning efter del all belalningsförsummelsen väl är ell faktum. En röriig restavgift skulle kunna ha en sådan effekt. Utredningen har emellertid avstått från all lägga fram något förslag om della eftersom en rörlig restavgift skulle medföra alltför stora administrati­va problem för de kronofogdemyndigheter som saknar datorstöd.

Det helt övervägande antalet remissinslanser delar utredningens bedöm­ning i delta avseende. Även jag ansluler mig lill uppfattningen alt man f. n. inle bör genomföra någon ändring av reslavgiflens konstruktion. En kon­struklionsändring är dock nödvändig om restavgiften skall kunna fungera som ell belalningsslimulerande påtryckningsmedel också efter förfalloda­gen. Skalteindrivningsujlredningen bör därför i sill fortsatta arbete över­väga hur etl nytt avgiftssystem bör utformas. Del bör enligl min bedöm­ning bli möjligl all ulan slörre administrativa svårigheter hantera en diffe­rentierad avgift sedan alla kronofogdemyndigheter knutits till kronofogde­myndigheternas datasystem (REX-systemel). Utbyggnaden av detta sy­stem skall vara genomförd budgetåret 1983/84.

Bestämmelserna om restavgifien tillkom när den allmänna räntenivån var väsentiigl lägre än vad som nu är fallet. När den nuvarande restavgif­ten infördes år 1943 var diskontot 3 %. Diskontot har därefter höjts succes­sivt och uppgår f. n. lill 10%. De allmänna inlånings-och ullåningsräntorna har självfallet höjts i motsvarande takt.

Även om man alltså på sikt kan förutse ell bättre reslavgifissyslem än del nuvarande kan man med hänsyn lill rådande indrivningsbalans enligl min mening inle avslå från atl vidta de åtgärder inom ramen för nuvarande syslem som kan förbättra situationen.

De flesta remissinslanserna delar utredningens uppfattning atl restavgif­ten nu bör höjas. Några av dem föreslår alt höjningen begränsas lill 6% medan några anser alt höjningen bör vara slörre än vad utredningen har föreslagit. Det helt övervägande antalet ansluler sig dock lill utredningens förslag om en höjning lill 8%.


 


Prop. 1982/83:53                                                     14

För egen del får jag i denna fråga anföra följande.

Som jag nämnt har nuvarande procenttal för restavgifien gällt sedan 1943 och det allmänna räntelägel sedan dess höjts väsenlligl. Detta har naturligtvis medfört en minskning av reslavgiflens effekt på belalningsbe-nägenhelen och jag bedömer del som önskvärt all avgiften nu höjs i avvaktan på överväganden av elt kommande förslag till en mer genomgri­pande omkonstruktion.

I fråga om höjningens storlek står valet enligl min uppfattning mellan procentsatserna 6 och 8%. Vid delta val måste beaktas all avgiften inte är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Vid inle särskill långa dröjsmål med betalningen kommer avgiften att motsvara en hög ränta även om procent­satsen är relativt låg. Denna effekt kan lindras genom atl länsstyrelsen nedsätter avgiften i enlighet med de föreskrifter som RSV har utfärdat med stöd av 58 § UBL. Del är emellertid tydligt atl framställningarna om befrielse från eller nedsättning av restavgiften blir allt fler ju slörre avgiften är. Som RSV har framhållit i sitt remissyttrande är det viktigt atl antalet ärenden av detta slag inle ökas hos myndigheterna och domstolarna. Till della kommer att höjningen ocksä bör avvägas med tanke på all nuvarande restavgift på ell smidigt sätt bör kunna anknytas till ett kommande omkon­struerat och mer nyanserat avgiftssystem.

De här redovisade omständigheierna talar enligl min mening för atl man inte nu vidtar en höjning som skulle innebära en fördubbling av avgiften. Man får enligl min bedömning en från olika synpunkter tillfredsställande avvägning om avgiften bestäms till 6%. Jag föreslår atl restavgiften höjs till denna procentsals. Utredningen har inte föreslagit någon höjning av den procentsats som tilläggsavgiften beräknas efter och jag har inle heller för egen del ansett mig böra lägga fram någol sådant förslag. Frågan om tilläggsavgiften bör lämpligen ingå i de kommande övervägandena om en ändrad restavgiftskonslruktion.

Utredningen har också föreslagit en höjning av del minsta belopp som restavgiften skall utgå med. Förslagel i denna del har föranlett delade meningar bland remissinslanserna. De som avslyrker förslagel om en höjning från 10 lill 100 kr. gör detta framför allt med hänvisning till all fordringarna inle sällan uppgår lill låga belopp och all restavgiften i sådana fall kan komma att överstiga skatteskulden.

En höjning av restavgiften till 6% bör enligl min mening kombineras med en höjning av minimiavgiften. Jag har dock förståelse för de syn­punkter som anförts av de remissinstanser som inle ansett sig kunna tillstyrka en höjning till 100 kr. Jag föreslår all minimiavgiften bestäms till 50 kr.

De föreslagna höjningarna beräknas komma atl medföra en inkomstök­ning för statsverket i slorieksordningen 30-35 milj. kr. om året.

De åtgärder som jag här förordar medför ändring i bl.a. 21 § tullagen (1973:670). Jag vill i sammanhanget la upp en annan fråga som rör denna


 


Prop. 1982/83:53                                                     15

bestämmelse. Paragrafens andra stycke innehåller regler om indrivning av tull m. m. Sålunda stadgas här bl. a. all lill betalning förfallen tull och andra införselavgifter på framställning av tullmyndighet skall indrivas av utmät­ningsman samt all 60 § 1-3 mom. UBL därvid äger motsvarande tillämp­ning. Sistnämnda bestämmelse, som bl. a. rör verkställighet av utmätning, har emellertid utmönstrats ur UBL i samband med ikrafllrädandel av den nya utsökningsbalken den I januari 1982. Från nämnda tidpunkt skall också med utmätningsman avses kronofogdemyndighet.

Visserligen sägs i lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken dels all, om det i lag eller annan författning förekommer hänvisning lill en föreskrift som ersatts genom bestämmelse i utsökningsbalken eller i nyss­nämnda lag, de nya bestämmelserna skall gälla, dels alt vad som i särskild lag eller annan författning sägs om utmätningsman i stället skall avse kronofogdemyndigheten. När nu ändock 21 § tullagen skall ändras bör däri direkt anges all kronofogdemyndigheten är den myndighet som handhar indrivning av tull och andra införselavgifter saml all verkställigheten där­vid skall äga rum enligl utsökningsbalken. Jag förordar således atl ändring vidtas i dessa hänseenden.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den I januari 1983 och i princip lillämpas ifråga om skatter och allmänna avgifter som förfaller lill betalning efter ikraftträdandet. Övergångsbestämmelserna i de olika lagförslagen har utformats i enlighet härmed.

3    Förbättrad uppbörd av B-skatt

3.1 Gällande rätt

Preliminär B-skatl betalas huvudsakligen av skattskyldiga som driver rörelse. Till denna grupp hör juridiska personer och fysiska personer som driver egen bokföringspliktig verksamhet. Även jordbrukarna hör dit. Skatten skall ulgå enligt en preliminär debitering och avse inkomst från samtliga förvärvskällor. Skallen skall enligl huvudregeln i 13 S UBL utgå med belopp som motsvarar den slutliga skall som har påförts den skatl­skyldige året före inkomståret. Vissa skatter och avgifter som är mindre frekventa skall dock räknas bort från den slutliga skatten. Denna schablon­beräkning innebär all den preliminära B-skatten för det aktuella inkomst­året blir lika slor som skatten för den inkomst som den skatlskyldige haft tvä år tidigare.

3.2 Föredragandens överväganden

Del nuvarande systemet har visat sig medföra all den debiterade prelimi-närskalten ofta blir lägre än vad som motiveras av den skallskyldiges inkomslsituaiion.  De skallskyldiga betalar betydande belopp efter in-


 


Prop. 1982/83:53                                                     16

komstårei genom fyllnadsinbetalning eller som kvarstående skatt. Fyll­nadsinbetalningarna avseende preliminär B-skatt uppgick för år 1981 till 4,9 miljarder kr. medan den debiterade preliminära B-skatten för samma år var 13,6 miljarder kr. Endast 70% av den debiterade kvarstående skatten inflyter under de uppbördsmånader då beloppen förfaller lill betalning. Del innebär alt stora belopp reslförs för all sedan lämnas lill indrivning. Med hänsyn lill preliminärskallesyslemets grundläggande syfte alt nå i möjli­gaste mån överensstämmelse med den slutliga skatten är nuvarande hu­vudregel för B-skalteutlag inle väl avvägd.

När del gäller löntagarna är förhållandel ett annat. Systemet med preli­minär A-skatt medför all löntagarna betalar en preliminär skatt som leder till en god överensstämmelse med den slutliga skallen.

Skillnaden i preliminärt skaneultag för dem som betalar A-skatt och dem som betalar B-skatt innebär en fördelningspolilisk orättvisa i den meningen all de senare får en skattekredil som inte tillkommer lönlagarna.

De här redovisade förhållandena framstår enligt min mening som otill­fredsställande. Jag ser det därför som ytterligt angeläget alt nu fä lill stånd en sådan ändring i UBL:s beslämmelser all den preliminära B-skatten redan inför nästa år generellt kan debiteras enligt regler som leder till en bällre överensstämmelse med den slutliga skatten än hittills. Man kan som jag ser del nå detta syfte huvudsakligen på två sätt.

En möjlighel är att i princip efteriikna de bestämmelser som enligt lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om social­avgifter gäller för en uppräkning av avgiftsuttaget för de preliminära ar­betsgivaravgifterna. Enligt dessa bestämmelser (20 §) får regeringen för­ordna om en höjning av den för utgiftsåret gällande preliminära avgiften om avgiftsunderlaget kan antas komma att undergå en mer betydande ändring till följd av den allmänna löneutvecklingen. Löneutvecklingen har varit sådan atl beslul av delta slag regelmässigt har meddelats varje år i oktober månad året före ulgiftsårel.

En annan möjlighel är all i UBL ange den procentsats med vilken ullaget av den preliminära skallen skall räknas upp. Detta kan ske genom atl i 13 § UBL införa som huvudregel, all preliminär B-skatt skall utgå med elt belopp som motsvarar vissa procent av den slutliga skatt som debiterades året före det aktuella inkomståret.

Det uppräkningsförfarande som gäller i fräga om de preliminära arbetsgi­varavgifterna synes inte med fördel kunna tillämpas på den preliminära B-skallen. Bland B-skallebetalarna spelar de juridiska personerna den mest betydande rollen och den allmänna löneutvecklingen torde när del gäller dessa inle bli någon god mätare för bestämmandet av ett uppräkningslal. Man bör därför enligl min mening välja del andra alternativet och alltså i UBL ange med hur många procent av den slutliga skanen som B-skatten skall ulgå. Med tanke på att den slutliga skatt som det här är fråga om avser inkomster för ett år som ligger två år före det aktuella inkomståret, anser


 


Prop. 1982/83:53                                                     17

jag del vara en lämplig avvägning all låta B-skatten ulgå med 120%. Jag föreslår alt 13 § UBL ändras i enlighet härmed.

Det säger sig självt att en regel av delta slag i det särskilda fallet ibland kan medföra att den skatlskyldige kommer atl uppfatta den preliminära skallen som för slor och all delta i sin tur leder till en ökning av jämknings­ansökningarna. Den av mig föreslagna uppräkningen bör dock för del helt övervägande antalet skattskyldiga komma alt ganska väl svara mot in-komslulvecklingen och därför accepteras. De ölägenheter som en ökning av jämkningsansökningarna eventuellt kan komma all innebära kommer enligt min mening atl mer än väl uppvägas av den förbättring av uppbörden som den föreslagna metoden kommer alt medföra.

Den föreslagna ändringen kan beräknas medföra en tidigareläggning av skatteinbetalningar i storleksordningen 2 miljarder kr. Beräkningen är dock osäker.

4   Offentlig upphandling

I delta sammanhang vill jag också nämna atl regeringen avser all utfärda nya bestämmelser i upphandlingsförordningen (1973:600). Denna förord­ning reglerar den offentliga upphandlingen på den statliga sidan. De nya bestämmelserna syftar lill atl öka samarbetet mellan skatlemyndighelerna och de myndigheter som gör upphandlingar och att förhindra atl förelag, som inte betalar skatter och allmänna avgifter i föreskriven lid och ord­ning, anlitas som leverantörer till slaten. Den upphandlande myndigheten åläggs all från skattemyndigheterna inhämta uppgifter som har betydelse vid bedömningen av anbudsgivaren, om detta inte framstår som obehöv­ligt. Denna kontroll är således inle ovillkorlig. Undantaget innebär bl. a. att företag som myndigheten har goda skäl atl bedöma som skötsamma, t. ex. stora och välkända företag, inle behöver kontrolleras. Den undersökning som myndigheten normalt skall göra är all kontrollera alt anbudsgivaren i föreskriven ordning är registrerad för betalning av mervärdeskall, arbets­givaravgifter och innehållen preliminär A-skall. Det skall också undersö­kas om anbudsgivaren har skalle- eller avgifisskulder. Anbud får inle antas om anbudsgivaren inle fullgjort sin registreringsskyldighel i fråga om mer­värdeskatt, innehållen preliminär A-skall och arbetsgivaravgifter. När del gäller anbudsgivarens bristande skötsamhel i fråga om redovisning och inbetalning av skatter och avgifter bör detta helt naturligt komma in som elt negativt moment i den affärsmässiga bedömning som upphandlings­myndigheten har all göra. Om en leverantör som har skatte- eller avgifts­skulder anlitas skall kronofogdemyndigheten underrättas om detta. Begär kronofogdemyndigheten det skall uppgift också lämnas om ersättningen och dag för utbetalning av denna. De här redovisade bestämmelserna gäller liksom upphandlingsförordningen i övrigt de statliga myndigheterna.


 


Prop. 1982/83:53                                                     18

Jag räknar med att kommun- och landslingsförbunden kommer att ändra sina normalreglementen på samma sätt som nu sker med den statliga upphandlingsförordningen så att också de kommunala upphandlingsmyn­digheterna kommer att göra samma kontroll som de statliga myndigheterna på detta sätt åläggs.

5    Hemställan

Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen dels föreslär riksdagen all anla inom budgetdepartementel upprättade förslag lill

1.  lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

2.  lag om ändring i stämpelskaltelagen (1964: 308)

3.  lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

4.  lag om ändring i kupongskaltelagen (1970:624)

5.  lag om ändring i lullagen (1973: 670)

dels bereder riksdagen tillfälle alt avge yttrande över vad jag har anfört om den offentliga upphandlingen. Ärendet bör behandlas av riksdagen under innevarande år.

6    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all dels genom proposilion föreslå riksdagen alt anta de förslag som före­draganden har lagl fram dels lämna riksdagen tillfälle att avge yttrande i de hänseenden som anges i föredragandens hemställan.


 


Prop. 1982/83:53                                                                19

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Restavgift på skatt m. m. (Ds B 1981:12)

Skatteindrivningsutredningen har lill uppgift all se över bestämmelserna om indrivning av skatter och avgifter m. m. Reslförda belopp har under senare år ökat kraftigt. Mot den bakgrunden skall utredningen enligt direk­tiven skyndsamt överväga åtgärder för all förenkla och stärka samhällels indrivning av skaller och avgifter. I enlighet med direktiven har utredning­en inlett sitt arbete med en översyn av restavgiflssystemel.

Reslavgiflssyslemel omfattar i slorl selt samtliga skatter och avgifter. Restavgift uttas i allmänhet när skatt eller avgift inle betalas inom föreskri­ven lid. Avgiftens konstruktion och storlek är densamma oavsett medel­slag. Avgiften är fast och utgår med 4% av del obetalda beloppet, dock minsl med 10 kr. Den påverkas således inte av den tid som hinner förflyta mellan förfallodagen och betalningsdagen. Under vissa förulsällningar kan den betalningsskyldige helt eller delvis befrias från sin skyldighet alt betala restavgift. Arbetsgivare som inte betalat innehållen skall inom föreskriven tid kan förutom restavgift bli skyldig att betala en tilläggsavgift. Den är också 4% av obetalt belopp och kan las ul för högst tre sexmånaderspe­rioder.

Nuvarande bestämmelser om restavgift infördes år 1943. Bortsett från en höjning av minsta beloppet till 10 kr. har varken avgiftens utformning eller storlek ändrats sedan dess. Omfattningen av inlevererade reslavgifler har däremot ökat. År 1980 inlevererades rest- och tilläggsavgifter lill ett sammanlagt belopp av 87 milj. kr.

Utredningen konstaterar atl restavgiften har olika funktioner an fylla, nämligen att

-    tillgodose intresset av att betalning sker vid uppbördslillfällel,

-    verka för snabb betalning även efter förfallodagen och därigenom bidra till all indrivningen effektiviseras,

-    ge staten en rimlig ersättning för indrivningskostnaderna, samt

-    täcka statens ränteförlust och samlidigt utgöra en affärsmässig kostnad för en faktisk utnyttjad skattekredit.

Utredningen anser all del nuvarande reslavgiflssyslemel har väsentliga brister och behöver reformeras för att de angivna funktionerna skall fyllas. Särskilt gäller alt en fast avgift såsom den nuvarande visseriigen tillgo­doser intresset av all betalning sker vid uppbördslillfällel, men den verkar inte betalningsfrämjande under indrivningssladiel. Då är dess funktion närmast den motsatta. En fast restavgift innebär ju atl kredilkoslnaden minskar med kredittidens längd. Häri ligger den kanske allvarligaste bris­ten med reslavgiflens nuvarande utformning.

En annan brist gäller avgiftens storlek. Med hänsyn till bl.a. del all-


 


Prop. 1982/83:53                                                     20

manna ränteläget anser utredningen atl en restavgift om 4% inte längre kan anses utgöra en tillräckligt kraftigt påtryckningsmedel. Den ger inte staten tillräcklig ersättning för indrivningskostnaden och för den ränteförlust som görs. Restavgiften tillgodoser inte heller intresset av alt utgöra en affärs­mässig kostnad för krediten.

Vid sina överväganden om ändringar i reslavgiflssyslemel har utred­ningen haft vissa särskilda utgångspunkter. Den viktigaste är all de flesta av landets kronofogdemyndigheter fortfarande arbetar utan datorstöd. Se­dan år 1972 pågår viss försöksverksamhet med etl ADB-baseral redovis­ningssystem inom exekutionsväsendet, det s. k. REX-systemet. Regering­en har uppdragit ål en särskild utredare all pröva frågan om hur datorstö­det för exekutionsväsendet slutligen bör utformas. Enligt vad som under hand inhämtats kommer utredaren vid halvårsskiftet 1981 all föreslå ell genomförande av del nuvarande REX-systemet över hela landet. Elt så­dant genomförande kan dock tidigast vara avslutat under våren 1984. Del innebär atl restavgiften under alla förhållanden även under de närmaste åren skall administreras i ett manuellt redovisningssystem vid etl stort anlal kronofogdemyndigheter.

Enligt utredningen måste restavgiflssystemel göras till föremål för ge­nomgripande konstruktionsändringar om avgiften skall fylla de uppställda funktionskraven. Det följer främst av kravet på att restavgiften skall verka för snabb betalning även efter uppbördslillfällel. För all åstadkomma ell tryck på gäldenären atl betala under indrivningsskedel måste restavgiften öka under den tid som förflyter mellan förfallodagen och den dag då betalning sker. Den nuvarande restavgiften, som är fast, bör därför kom­pletteras med en rörlig del.

En rörlig restavgift medför emellertid betydande adminislrativa pro­blem. Den rörliga delen måste räknas ut vid flera tillfällen under indriv-ningsarbetel. Sådana uträkningar är tidsödande om de skall göras manu­ellt. Ett annat problem är alt en röriig avgift försvårar de omräkningar av skulden och restavgiften som måste göras när skatte- eller avgiftsbeloppet nedsätts vid t. ex. ändringar i taxeringen.

Utredningen anser att de administrativa problemen med en rörlig restav­gift kan medföra en alltför kraftig arbetsbelastning för de kronofogdemyn­digheter som saknar datorstöd. Av den anledningen är del för närvarande inle möjligl alt övergå till ell sådant syslem. Vidare överväganden i ämnel måste grundas på den slutliga utformningen av etl datorstöd lill kronofog­demyndigheterna. I avvaktan på en lösning av denna fråga begränsar sig utredningen därför lill alt föreslå en uppräkning av restavgiften. I den mån förutsättningar därför uppslår under utredningens fortsatta arbete är utred­ningen beredd alt återkomma till frågan om en rörlig restavgift.

Del är möjligl att differentiera restavgiften i samband med en uppräk­ning. Avgiften skulle således kunna ulgå med olika procentsatser beroende på storleken av den reslförda skulden. Med en sådan ordning kan reslav-


 


Prop. 1982/83:53                                                     21

giftens funktion som påtryckningsmedel förstärkas när del gäller slörre belopp. Även om en differentierad restavgift endast ulgår enligt två nivåer uppkommer emellertid administrativa svårigheter, som bl.a. hänger sam­man med atl avgiften ibland måste räknas om frän den högre lill den lägre nivån. Utredningen anser inle att den ökade effektivitet som eventuellt skulle uppnås genom en differentiering är tillräcklig för atl nu motivera en sådan konstruktion. Utredningen stannar därför vid atl endasi föreslå en höjning av den procentsats efter vilken nuvarande restavgift beräknas.

Procentsatsen för restavgiften bör avvägas med utgångspunkt frän de funktioner som avgiften skall fylla. Om restavgiften skall vara ett effektivt påtryckningsmedel vid uppbördstillfället måste en kostnadsjämförelse visa atl dröjsmål med betalning av skatter och avgifter är en oförmånlig kredit-form i förhållande till ett vanligt lån. Eftersom restavgiften är fast måste procentsatsen således bestämmas med hänsyn lill den kredittid som i allmänhet uppkommer genom betalningsdröjsmålel.

Enligl utredningen bör procentsatsen avvägas sä att restavgiften effek­tivt tillgodoser funktionskraven vid dröjsmål med betalning på omkring 6-8 månader från förfallodagen. Denna bedömning grundar sig på upp­gifter om den lid som normalt förflyter från förfallodagen lill dess krono­fogdemyndigheten erhåller indrivningsuppdrag. Den grundar sig vidare på vissa statistiska uppgifter om hur betalningar i allmänhet fördelar sig över indrivningstiden. Åtskilliga gäldenärer skaffar sig eller får visserligen längre kreditlider än 6-8 månader. Skulle restavgiften avvägas med slörre hänsyn till dessa indrivningsfall blir den emellertid alltför kraftig vid korta belalningsdröjsmål.

Nuvarande restavgift om 4% innebär en årsränta på endasi 6-8% vid betalning inom 6-8 månader från förfallodagen. Enligl utredningens upp­fattning bör restavgiften höjas till en nivå som innebär en bättre anpassning till ränteläget. Utredningen föreslår att avgiften skall beräknas efter 8%. Förslagel skall ses mot bakgrund av atl restavgiften - lill skillnad från vanlig ränla - inte är avdragsgill vid inkomsttaxeringen.

Vid korta belalningsdröjsmål kan etl restavgiftsuttag om 8% ibland framstå som en alltför kraftig sanktion. Av den anledningen bör vissa av riksskatteverket utfärdade föreskrifter om befrielse från restavgift ses över. Syftet med en sådan översyn bör vara att vidga möjligheterna för andra än näringsidkare atl helt eller delvis erhålla befrielse från restavgif­ten vid korta betalningsdröjsmål. Beträffande näringsidkare synes de nu gällande föreskrifterna i stort sett ge tillräckliga möjligheter till befrielse.

Om restavgifien höjs lill föreslagna 8% anser utredningen att del sam­manlagda avgiftsuttaget vid försenad betalning av innehållen skatt är till­räckligt. Någon ändring av procentsatsen för tilläggsavgiften förslås därför inle.

Utredningen föreslår en höjning av del minsta belopp som las ul i restavgift. Hänsyn har därvid tagits till tidigare undersökningar om stats-


 


Prop. 1982/83:53                                                     22

verkets kostnader för handläggningen av mål hos kronofogdemyndighe­terna. Statsverkets sammanlagda kostnader på grund av betalningsdröjs­mål torde motivera en minsta avgift som överstiger 100 kr. Utredningen anser emellertid alt höjningen bör begränsas lill nämnda belopp med hän­syn lill alt reslavgiflsullagel annars kunde framstå som stötande när det gäller små indrivningsbelopp.

Utredningen beräknar atl den föreslagna höjningen av restavgiften kom­mer all innebära en inkomstökning för statsverket i slorieksordningen 60— 65 milj. kr. om året. De ändrade bestämmelserna föreslås träda i kraft den Ijanuari 1982.


 


Prop. 1982/83:53                                                                23

Bilaga 2 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av riksförsäkrings­verket (RFV), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), statens jordbruksnämnd, generaltullstyrelsen, kammarrätten i Jön­köping, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jön­köpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus län, lokala skattemyndigheter­na i Malmö, Göteborgs, Karlstads och Östersiinds fögderier, kronofogde­myndigheterna i Slockholm, Sollentuna, Södertälje, Göteborg och Sköv­de, utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatleprocessen (USS), Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund (SIF), Sveri­ges hantverks- och industriorganisation - Familjeföretagen (SHIO), Lant­brukarnas riksförbund (LRF), Tjänstemännens centralorganisation. Cen­tralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen (LO), Svenska arbets­givareföreningen (SAF), Sveriges Redareförening, Svenska Bankförening­en, Svenska Företagares Riksförbund (SFR), Svenska Sparbanksförening­en, Föreningen Sveriges fögderiljänslemän. Föreningen Sveriges krono­fogdar. Föreningen Sveriges uppbördschefer och Taxeringsnämndsordfö­randenas Riksförbund.

Yllrande har avgelts gemensamt av SIF och SAF. LRF har åberopat elt yllrande som avgetts av Lantbrukarnas skatledelegation.

Sammanställning av remissyttrandena

Allmänt

Samtliga remissinstanser vitsordar behovet av att reformera reglerna om restavgift. De flesta anser att restavgiften på ell eller annat sätt bör sättas i relation till dröjsmålet med betalningen.

Det helt övervägande antalet remissinstanser accepterar också utred­ningens bedömning atl en ändring av reslavgiflens konstruktion förutsätter ell datorstöd för kronofogdemyndigheterna. Några remissinstanser har dock en annan uppfattning. LRF. LO och SFR framhåller all en rörlig restavgift bör införas ulan atl avvakta ADB-slöd. Föreningen Sveriges fögderitjänstemän anser atl elt syslem med en rörlig restavgift bör införas samtidigt med en höjning av den fasta avgiften och ulan all avvakta ADB-slöd.

Höjning av procentsatsen för restavgiften

Några remissinslanser anser alt en höjning av avgiften inle bör göras f. n. Länsstyrelsen i Södermanlands län. advokatsamfundet, SAF och SIF


 


Prop. 1982/83:53                                                                   24

samt Svenska Bankföreningen menar atl mycket talar för att ändringar i avgiftens storlek bör göras först sedan datorstödet för kronofogdemyn­digheterna har införts över hela landet och etl eventuellt påminnelseförfa­rande har genomförts.

De flesta remissinslanserna godtar en höjning av restavgiften. Utred­ningens förslag om en höjning av restavgiften till 8% godtas i princip eller lämnas ulan erinran av RFV, RRV, kammarrätten i Jönköping, statens jordbruksnämnd, generaltullstyrelsen, länsstyrelserna i Slockholms län, Östergötlands län. Jönköpings län, lokala skattemyndigheterna i Kart­stads och Östersunds fögderier, kronofogdemyndigheterna i Södertälje, Göteborg och Skövde, USS, SHIO, SACO/SR, Svenska Sparbanksför­eningen, Föreningen Sveriges fögderiljänslemän, Föreningen Sveriges kronofogdar och Föreningen Sveriges uppbördschefer.

Av de remissinslanser som accepterar förslaget anser några att en högre procentsats bör tas ut på slörre belopp. Kronofogdemyndigheterna i Sö­dertälje och Skövde samt SACO/SR föreslår atl en avgift beräknad efter 12% tas ut på belopp som överstiger 100000 kr. [755 anser atl avgiften bör öka efter vissa bestämda tidsintervaller, t. ex. varje halvår.

Några remissinslanser anser all utredningens förslag är otillräckligt. Kronofogdemyndigheten i Stockholm föreslår en fast restavgift på 10% under uppbördsåret och därefter en rörlig ränta som avsevärt överstiger diskontot. Kronofogdemyndigheten i Sollentuna föreslåren restavgift knu­ten till diskontot och kombinerad med en fast restavgift.

Nägra remissinslanser menar all utredningens förslag om en restavgift beräknad efter 8% är en alltför kraftig höjning. Statskontoret, länsstyrel­serna i Malmöhus län. Göteborgs och Bohus län saml lokala skattemyn­digheten i Malmö förordar en avgift som beräknas efter 6%. Länssttyrel-sen i Södermanlands län och lokala skattemyndigheten i Göteborg framför liknande synpunkter. Statskontoret anser att kronofogdemyndigheterna bör ges möjlighel all debitera en tilläggsavgift beräknad efter exempelvis 4% på reslförda belopp som överstiger 10000 kr., om betalning inte sker inom sex månader. Lokala skattemyndigheten i Malmö föreslår att restav­giften skall utgå med 2% i de fall betalning sker senast vid utgången av uppbördsmånaden.

RSV har i princip ingen erinran mol att procentsatsen för restavgiften höjs. Verkel framhåller dock att del är viktigt att antalet framställningar om befrielse från eller nedsättning av restavgiften hos främst länsstyrelser­na inle ökas ulan vägande skäl.

Kammarrätten i Jönköping ifrågasätter om inle en lägre avgift än 8% borde vara tillräcklig i fråga om mervärdeskatt, som inte sällan debileras med höga belopp.

Minimibelopp m. m.

De flesta remissinslanser tillslyrker en höjning av del minsta belopp som


 


Prop. 1982/83:53                                                                   25

bör utgå i restavgift. Det finns dock olika meningar om hur stor den minsta avgiften skall vara.

LRF anser att en höjning till 25 kr. är tillräcklig. Länsstyrelserna i Södermanlands län. Malmöhus län och Jönköpings län, RSV saml För­eningen Sveriges uppbördschefer föreslår atl avgiften bestäms lill lägst 50 kr. RSV menar att önskemålet om en kostnadstäckning för statsverket inte motiverar att sambandet mellan reslavgiflens storlek och skattens storlek överges i så stor omfattning som skulle bli fallet vid en hundrakronors-gräns. Verket anser dessutom att restavgifien inte bör vara slörre än skaltefordringen om denna understiger 50 kr../?./? V avstyrker atl minimiav­giften höjs till 100 kr. Verkel menar alt minimiavgiften blir oproportioner­ligt stor när fordringen endast uppgår lill ett par hundra kronor och befarar därför att ansökningar om befrielse som rör små belopp i alltför hög grad kan komma att ta länsstyrelsernas resurser i anspråk.

Flertalet remissinslanser tillstyrker utredningens förslag. Många av des­sa framhåller dock atl restavgiften inte bör överstiga själva fordringsbelop-pel. Länsstyrelsen i Göteborg föreslår att avgiften bestäms lill 50 kr. för belopp som understiger 500 kr. och till 100 kr. för belopp som överstiger 500 kr. Liknande synpunkter framförs av kronofogdemyndigheten i Stock­holm.

RFV, kammarrätten i Jönköping, lånsstyrelserna i Stockholms län och Jönköpings län. Föreningen Sveriges uppbördschefer och Föreningen Sveriges kronofogdar anser att möjligheterna atl medge befrielse från restavgiften bör ses över. Kronofogdemyndigheterna anser allmänt atl möjligheten att medge befrielse bör överflyttas till dem.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982