Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83: 50 Regeringens proposition

1982/83:50

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.;

beslutad den 4 november 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas bakgrunden till den svenska devalveringen och den ekonomiska-politiska strategin för de närmaste åren. Vidare redo­visas åtgärder som vidtas för alt säkerställa devalveringens önskade effek­ter.

Pä skatteområdet föreslås vissa lättnader av inkomstskatten i form av atl skattesatserna i vissa inkomstintervall sänks nägot, samt att en särskild skallereduktion pä grundval av erlagd medlemsavgift till fackförening in­förs. Vidare föreslås vissa skatteskärpningar i kapitalbeskattningen.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar föresläs bli skyldiga all betala in viss del av sin vinst till konto i riksbanken. Som ett led i invesieringsslimu-lanserna föreslås även en förlängning av invesleringsavdragen för vissa byggnadsarbeten och invenlarie- och maskininvesteringar.

För alt förbättra kapacitelsutnyttjandet och för alt minska arbetslöshe­ten föreslås ell omfattande investeringsprogram. Dessutom föreslås omfat­tande arbelsmarknadspolitiska åtgärder.

1    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 50

 

Prop. 1982/83:50

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde

1982-11-04

Närvarande: slalsminislern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodslröm, B. Andersson, Görans­son, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande: statsministern Palme och statsråden Boström, Feldl, Hjelm-Wallén, Leijon, Gustafsson, Peterson, Dahl

Proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.

Statsministern anför:

1    Omläggning av den ekonomiska politiken

Den nya regeringen övertar regeringsmakten i ett för landet utomordent­ligt allvarligt läge. Den svenska ekonomin har försvagats under flera år, och under 1982 förstärks nedgången.

Den internationella ekonomin kännetecknas av en allt djupare ekonov misk kris. Den tar sig ullryck i stagnerande produktion och en arbetslöshet som alltmer närmar sig 1930-lalels nivåer. Investeringarna, som skulle behöva öka kraftigt för all lösa de strukturella problemen, minskar i stället och förebådar därmed fortsalt låg tillväxt och stigande arbetslöshet.

En av de viktigaste orsakerna lill krisen är alt de tongivande länderna sedan fiera år bedriver en hård åtslramningspolitik. Den har endasi lång­samt förmått dämpa inflationen, medan effekterna pä tillväxt och syssel­sättning varit förödande.

Trots dessa resultat av den förda politiken finns det i vår omvärld i dag inga tecken pä alt den skulle genomgå någon mer påtaglig omprövning. Visserligen har räntenivån sänkts, men den reala räntan är forifarande hög. Del förefaller därför sannolikt atl den ekonomiska politiken i värt land måste utformas med utgångspunkt från alt den internationella handelns tillväxt de närmaste åren blir låg, arbetslösheten utomlands stigande, kon­kurrensen hård och räntelägel högt.

 

Prop. 1982/83:50                                                      3

En viktig uppgift för svenskt vidkommande blir i delta sammanhang atl i de internationella ekonomiska samarbetsorganen och andra fora verka för en samordnad omläggning av den ekonomiska politiken i tillväxtbefräm-jande riktning.

Lägel i den svenska ekonomin kännetecknas av grundläggande struktu­rella obalanser.

Vårt varu- och ijänsteulbyte med omvärlden visar fortsatt oacceptabelt höga underskott. Underskottet i statens budget fortsätter även i är alt öka frän en mycket hög nivå.

Induslrisysselsältningen har sedan millen av 1970-lalel minskal med ca 160000 personer. Investeringsvolymen inom industrin är den lägsta på etl par decennier. Industriproduktionen har utvecklats svagare än i något annat jämförbart land. Den industriella nedgången innebär all själva den bas pä vilken värt välstånd byggts upp urholkas, samtidigt som vär kapaci­tet all återbetala de stora utlandslån Sverige iklätt sig minskar.

Sysselsättningen har under del senasie året försämrats i snabb takt. Arbetslösheten har stigit lill nya rekordnivåer och antalet lediga platser sjunker. Likväl har vi ännu inle sett de fulla effekterna av de senasie årens åtstramnings- och nedskärningspolitik. Vi kommer under betydande tid framöver all ha kvardröjande effekter på arbetsmarknaden av den hittills förda politiken.

En fortsättning av denna politik skulle medföra en fortsatt mycket snabb ökning av arbetslösheten och försvagning av den svenska industrin. För alt . motverka denna skulle myndigheterna tvingas lill massiva stödåtgärder för all hälla industrin vid liv. Sverige skulle i ökande grad få förlila sig pä ell med slaissubvenlioner vidmakthållet näringsliv. Sverige som industrina­tion skulle hotas i grunden och den ökande utländska skuldsättningen skulle urholka vårt nationella oberoende pä ell myckel allvarligt säll.

Den svaga ekonomiska utvecklingen i vårt land har sedan en längre tid medfört atl vär valuta varit svag och valulaulflödet omfattande. Fortsatt stora bytesbalansunderskotl i kombination med den kraftlösa ekonomiska politiken ledde tidigare denna höst lill ell så försvagat förtroende för den svenska kronan att en spekulation mot den inleddes. Denna utveckling hade under alla förhållanden framtvingat en nedskrivning av kronan inom den närmaste framliden.

En snabb och radikal omläggning av den ekonomiska politiken är mol denna bakgrund oundviklig för all hejda den svenska ekonomins väg utför och vända utvecklingen i räll riktning. Det krävs omedelbara och kraftfulla åtgärder i syfte atl öka produktionen och trygga den fulla sysselsättningen.

Den ekonomiska politiken bör inriktas pä följande mäl: - all mobilisera hela nationen och alla våra resurser i kampen mot arbets­lösheten. Av särskild vikl är all begränsa den höga ungdomsarbetslös­heten.

 

Prop. 1982/83:50                                                                     4

-     att skapa balans i vår ekonomi och minska behovet av att låna i utlandet. Elt centralt led i detta arbete är att stärka och utveckla den industriella basen för vär ekonomi.

-     atl låta de bördor som blir nödvändiga för atl trygga sysselsättningen och värt ekonomiska oberoende få bäras av alla grupper i samhället och fördelas efter bärkraft,

-     alt bekämpa inflationen; de övriga målen för den ekonomiska politiken kan på sikt inle uppnäs om vi inte kan hejda pris- och kostnadsökningar­na.

Det första ledet i denna politik har varit nedskrivningen av den svenska kronans värde med 16%. Denna åtgärd syftar lill alt återställa förtroendet för kronan samt till att förbättra näringslivets konkurrenskraft både på de internationella marknaderna och pä hemmamarknaden.

Regeringen bör nu lägga fram förslag om ytteriigare åtgärder i en sam­manhållen ekonomisk-politisk plan för alt vända den ekonomiska utveck­lingen i vårt land.

Devalveringen är nödvändig för alt förbättra industrins konkurrensför­måga och därmed öka produktion och sysselsättning inom industrin. Över­gångsvis leder devalveringen till en viss sänkning av den privata levnads­standarden. Del är en nödvändig uppoffring för alt reparera den svenska ekonomin efter utvecklingen under de senasie åren.

Om de positiva effekterna av devalveringen skall bli bestående krävs alt medborgarna accepterar denna sänkning av realinkomsierna. Ingen grupp får försöka kompensera sig på andra?, bekostnad för den prisstegring som devalveringen övergångsvis innebär. Om detta villkor inle uppfylls leder det till en bestående hög inflation, förbättringen av konkurrenskraften omintetgörs, de ekonomiska obalanserna förvärras och, som ett ofrånkom­ligt resultat, arbetslösheten stiger och välfärden framöver pressas ner ännu mer.

Alla grupper måste således solidariskt ge sitt bidrag för att stärka den svenska ekonomin. Förutsättningen för atl få en sädan bred uppslutning kring politiken är dock alt bördorna fördelas efter bärkraft.

Ell viktigt led i strävandena att nå en rättvis fördelning är atl slå vakt om den sociala trygghet som byggts upp under decennier, men som pä senare år börjat raseras. Regeringen bör därför i en särskild proposition lägga förslag om all återställa värdesäkringen av pensionerna, atl upphäva beslu­tet att införa flera karensdagar och lägre kompensalionsnivå i sjukpenning­försäkringen, all undanröja försämringen av arbetslöshetsförsäkringen saml alt upphäva beslulel om försämringen av statsbidragen lill den kom­munala barnomsorgen. Särskilda åtgärder bör vidtas för att skydda barnfa­miljerna mol de kostnadsökningar som finansieringen av dessa förslag medför.

Förslag bör också läggas fram som säkerställer all de välbeställda med­borgarna får bidra efter bärkraft. Detta bör ske genom en skärpning av

 

Prop. 1982/83:50                                                                    5

förmögenhels-, arvs- och gåvobeskatlningen, genom alt subvenlioneringen av aklieägandet begränsas och genom höjd skall pä vissa umbärliga varor.

Skaltereformen, med dess inriktning på alt sänka marginalskatterna och begränsa värdet av underskottsavdragen, medför all det blir mer lönsamt all arbeia och spara och mindre lönsamt alt sälta sig i skuld och tillgodo­göra sig skatteavdrag. Skattereformen ligger fast men bör kompletteras med åtgärder som, med beaktande av den ökning av prisstegringarna som devalveringen medför, skapar förutsättningar för en lugn avtalsrörelse.

Kampen mot skatteflykt och ekonomisk brottslighet bör intensifieras. Ingen skall kunna få dra sig undan sina medborgerliga skyldigheter.

Ett resultat av devalveringen är atl vinsterna i den ullandskonkurre-rande delen av näringslivet kommer atl stiga. En sädan vinstutveckling släller bestämda krav pä förelagen och på den ekonomiska politiken.

Vinstökningen kan inle tillåtas ge upphov till en onormalt hög löneglid­ning, som allvarligt skulle försvära en återhållsam lönepolitik. Vidare måste - så långt möjligt - garantier skapas för all vinsterna används lill produktiva investeringar. Vinsluppgängen bör inte fä medföra en ytterliga­re koncerrtralion av makt och förmögenheter i näringslivet. Därför bör regeringen föreslå ell syslem för vinstdelning, som motverkar dessa oöns­kade effekter av vinstökningen.

Åtgärder som verkar i den riktning jag nu angivit är ocksä vikliga inslag i kampen mot inflationen.

En central del i arbetet med atl få ned prisstegringarna utgörs av en stram budgetpolitik. Del mäste ske genom slor återhållsamhet med statens utgifter men ocksä genom olika typer av inkomstförstärkningar.

Den viktigaste förutsättningen för all långsiktigt kunna förbättra statsfi­nanserna är emellertid atl den ekonomiska tillväxten förbättras. För att delta skall bli möjligl måste våra resurser utnyttjas sä effektivt som möj­ligl.

Della inkluderar åtgärder för alt bällre utnyttja Sveriges egna råvaror men också för all i ökad utsträckning använda inhemska insatsvaror.

Elt yllerligare inslag i ansträngningarna alt nä ett bättre kapacitelsut-nyltjande och påskynda den industriella expansionen är det breda investe­ringsprogram som nu bör inledas. Della bör inriktas pä områdena transpor­ter, byggande och energi. Åtgärderna för all stimulera ökade bostadsinves-leringar bör finansieras genom atl en hyreshusavgifl införs.

Genom de olika åtgärder som nu vidtas läggs grunden för en långsiktig utveckling mol ökad produktion och ökad sysselsättning. Åtgärderna kan dock inle ge omedelbara resultat.

Pä kort sikt finns ingen annan väg all hejda den ökande arbetslösheten än med omfallande arbetsmarknadspolitiska insatser. Regeringen har re­dan fattat beslut av denna innebörd som nu bör följas upp genom förslag lill riksdagen. De arbelsmarknadspolitiska åtgärderna bör ges en sädan inrikt­ning atl de stöder strävandena all stärka den svenska ekonomins struktur och gynnsamt bidrar till snabb industriell tillväxt.

 

Prop. 1982/83:50                                                                     6

1 vårt land inleds nu en politik för arbete och rättvis fördelning. Det är en politik som kräver uppoffringar av medborgarna. Detta kan inte undvikas, eftersom våra ekonomiska problem är sä omfattande. Regeringen hyser heller inga tvivel om all det svenska folkel är berett till uppoffringar, förutsatt att de ger resultat och alt de fördelas rättvist.

Chefen för ekonomi- och budgeidepartementen, statsrådet Feldl anför:

2    Den svenska ekonomins utveckling 1976—1982

2.1 Den internationella bakgrunden

Den internationella utvecklingen har under andra hälften av 1970-talel och i ännu högre grad under början av 1980-lalet kännetecknats av stagne­rande tillväxt, ökande arbetslöshet och fortsatt hög inflationstakt.

Produktionen i OECD-omrädet minskade 1975 för första gången sedan andra världskriget. Därefter följde en återhämtning med en årlig tillväxt­takt på ungefär 4% fram lill 1979. Della var emellertid inle tillräckligt för all reducera arbetslösheten i OECD-omrädet. Efter atl ha stigit från drygt 3% i början av 1970-lalel lill drygt 5% i millen av 1970-lalel låg den kvar på den nivån under resten av decenniet.

1980 och 1981 var tillväxten ännu svagare och i är beräknas produk­tionen i OECD-området på nytt minska. Perioden 1980-1982 utgör där­med efterkrigstidens längsta och djupaste recession. Della har bland många experter skapat tveksamhet om huruvida del över huvud taget kommer någon konjunkturuppgång den närmaste tiden och om hur stark den i så fall blir.

Arbetslösheten har stigit kraftigt och blir för västvärlden som helhet i år ca 8% av arbetskraften, vilket motsvarar drygt 30 miljoner personer. 1 flera länder uppgår den nu lill 10% eller därutöver. Även i Sverige ökar nu den öppna arbetslösheten snabbt.

Även handeln i väslväriden har utvecklats betydligt långsammare under senare delen av 1970-talel och början av 1980-talet än tidigare. OECD:s totala export ökade 1981 med bara 2.5% och beräknas i år slå helt still. Den totala världshandeln har utvecklats ännu sämre med fallande volymer för råvaror och olja.

Trots denna svaga reala utveckling av produktion och handel har infla­tionen legal på en i förhållande till tidigare perioder hög nivå. I samband med den första oljekrisen 19''3-I974 steg infiationstaklen lill över 13%. Den kraftiga konjunkturnedgången 1975 och del låga kapacilelsulnytljan-del åren därefter förde inle ned konsumentprisernas ökningstakt till den

 

Prop. 1982/83:50                                                                     7

tidigare nivån. Inflationen var under flera är efter 1975 8 ä 9% per år alt jämföra med ca 5% per är i början av 1970-lalel.

I samband med den andra oljekrisen 1979-1980 steg inflationen ånyo till ca 13%. Därefter har den dämpats någol och beräknas i är bli 8 å 9%.

Trots att kapacitelsulnylljandet är betydligt lägre efter den andra oljekri­sen än efter den första och trots all arbetsmarknadsläget är avsevärt sämre har således inflationstakten inte kunnat nedbringas lill en lägre nivå än efter den första oljekrisen.

Den internationella bilden är således utomordentligt dyster. Del förefal­ler inle vara möjligl all basera den ekonomiska politiken på förhoppningen all den internationella konjunkturen inom den närmaste framtiden skulle kunna vända uppåt och ge draghjälp för den svenska ekonomin på samma kraftfulla sätt den gjort flera gånger tidigare under efterkrigstiden. Det normala konjunklurmönslrét synes ha brutits och ersatts av en myckel långsammare tillväxt, där osäkerheten om framliden är slor och investe­ringsverksamheten därmed låg.

Detta skapar svåra problem för den så slarki exportberoende svenska ekonomin. Under en period med stillastående eller endasi långsamt väx­ande internationella marknader måste nu den svenska konkurrensulsatla sektorn börja öka sin andel av världshandeln, om underskottet i våra utrikes affärer skall kunna minskas och utlandsupplåningen begränsas.

Uppgiften försvåras till yttermera visso av del faktum all många av våra viktigaste konkurrentländer bedriver en härd åtslramningspolitik i syfte alt driva ned prisstegringslaklen. Så har t.ex. inflationen i Förbundsrepubli­ken Tyskland under de senare åren legat pä 5 å 6% per är med små variationer däromkring. Med hänsyn lill den stora betydelse de tyska förelagen har som konkurrenter lill svenska exportföretag har della natur­ligtvis inneburit problem för den svenska exporten.

2.2 Den svenska utvecklingen

Produktion och .sysselsättning

Den svenska ekonomin har under senare hälften av 1970-lalel och början av 1980-lalel utvecklats klart ogynnsamt. Produktionen har vuxit långsam­mare än tidigare i alla sektorer. Särskill svag har, som framgår av tabell 1, utvecklingen varit i industrin där produktionen 1982 beräknas vara 8% lägre än topparet 1974. Della innebär all industriproduktionen nu är tillba­ka på 1972 års nivå och all vår industriella produktion således har stått stilla under elt helt decennium.

 

Prop. 1982/83:50

Tabell 1 Produktion

Årlig procentuell volymförändring

1970-1974    1974-1982

3.6

-1,1

1.4

0.7

3.5

1,7

3.6

3,2

Industri

Övrig varuproduktion Privata tjänster Offentliga tjänster

Totalt                                              3,2                  1,1

Källa: Statistiska centralbyrån och ekonomidepartementet.

När det gäller sysselsättningen har en betydande omfördelning mol ijänsleseklorn ägl rum mellan 1976 och 1982. Induslrisysselsältningen har, som framgår av tabell 2, minskat med 130000 personer räknat pä årsge­nomsnitt, medan sysselsättningen i den offentliga sektorn har ökat med över 250000 personer. Den kommunala sektorn svarar för nästan hela denna ökning.

Tabell 2 Sysselsättning

Tusenlal personer

1976     1982     Förändring

1046

916

-130

599

551

- 48

1376

1414

38

1048

1302

254

Industri

Övrig varuproduktion Privata tjänster Offentlig sektor

Summa                                           4069    4183      114

/fl/Zc;.-Statistiska centralbyrån och ekonomidepartementet.

Under hela 1970-lalel ökade den totala sysselsättningen varje år. 1 ge­nomsnitt var ökningen 35000 personer per år. De tvä senasie åren har emellertid den totala sysselsättningen minskat. 1981 var minskningen liten, bara 6000 personer. 1982 beräknas sysselsättningen emellertid minska med ca 20000 personer.

Arbetslösheten har under det senasie decenniet legal på en betydligt lägre nivå i Sverige än i de flesta andra industriländer. Delvis är del en följd av den myckel ambitiösa arbetsmarknadspolitik, som utvecklades under 1960-talel och början av 1970-talel. Under de senasie två åren har emeller­tid arbetslösheten ökat kraftigt, vilket framgår av diagram I.

 

Prop. 1982/83:50

Diagram I Antalet arbetslösa 1970-1982 Tusental

150

130

110

90H

70

50

Z__ ,___________ ,______ _ ____ ,_____________ ,_____ ȁr

1970     72        74        76        78        80        82

Källa: Statistiska centralbyrån och ekonomidepartementet.

Den förda ekonomiska politiken

Perioden 1976-1982 har som helhet inneburit en i stort sett oförändrad privat konsumtion och import, en ökad export, en kraftigt ökad offentlig konsumtion och fallande investeringar, se tabell 3. Samlidigt har förhållan­del mellan exportpriser och imporlpriser varit så ogynnsamt all exporttill­växten ej varit tillräcklig för att upprätthålla balans i våra utrikes affärer.

Tabell 3 Försörjningsbalans

Årlig procentuell volymförändring

 

 

1977

1978

1979

1980

1981

1982

Privat konsumtion

-1.0

-0.8

2,7

0.3

-0.6

-0,5

Offentlig konsumtion

3.1

2.8

4.8

2,4

2.1

1.2

Bruttoinvestering

-2,6

-8.0

5.1

3,4

-4.6

-3,5

Lagerförändring'

-0.6

-2,0

-0.1

1,3

-0,5

-0.1

Export

-) ">

8.2

7,2

-1,6

1.5

3.4 ■

Import

-3.Ö

-5,2

12.7

l.l

-4.2

1.2

Bruttonationalprodukt

-2,0

1,3

4,3

1,9

0,7

0,1

' Procent av föregående ärs bruttonationalprodukt. Källa: Statistiska centralbyrån och ekonomidepartementet.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   10

Perioden kan emellertid indelas i olika faser. 1977 och 1978 dämpades den privata konsumtionen bl.a. genom devalveringarna 1976—1977 och genom atl mervärdeskatten höjdes. Genom all priserna på svenska export­varor som en följd av devalveringen kunde sänkas i förhållande lill de utländska konkurrenterna och genom atl världshandeln växte, blev det möjligt att öka exporten 1978 och 1979.

Valåret 1979 fick dock den ekonomiska politiken en överdrivet expansiv inriktning. Den totala efterfrågan i ekonomin ökade med nära 6%. Delta bidrog lill all bytesbalansen från 1978 till 1980 försämrades med närmare 20 miljarder kr., se tabell 4. Även inflationstakten ökade lill närmare 14%' 1980. Det senare var en följd bl. a. av stigande oljepriser men ocksä av atl mervärdeskatten och en rad andra indirekta skaller höjdes hösten 1980 för all motverka de negativa effekterna pä bytesbalansen av den kraftiga konsumtionsstimulans som skett föregående är.

Tabell 4 Bytesbalans och inflation

1976       1977       1978       1979       1980       1981       1982

Bytesbalans.

miljarder kr.            -7,1      -9.5       0.0       -9.9      -18.5    -14.6    -21.6

Konsumentprisindex

procentuell ökning

från föregående är  10,3       11.4      10,0       7.2                13.7       12,1      8,5

Källa: Statistiska centralbyrån och ekonomidepartementet.

1981 och 1982 kännetecknas ånyo av en åtstramning av den privata konsumtionen. I kombination med en svag världsmarknad, svag konkur­renskraft och en därmed följande dålig exportutveckling har det lett lill en fallande bruttonationalprodukt båda åren. Bytesbalansen har fortsatt alt visa stora underskott, trots att delvalveringen hösten 1981 torde ha med­fört en viss ökning av exporten. Inflationstakten här dämpats under 1982.

Industrin

Industriproduktionen har, som framgår av diagram 2, utvecklats betyd­ligt sämre i Sverige än i andra industriländer. Även jämfört med de nordis­ka grannländerna har Sveriges industri utvecklats svagt.

Den ofördelaktiga utvecklingen i den svenska industrin avspeglas i all den har tappat marknadsandelar både på export- och hemmamarknaderna. Av diagram 3 framgår all industrin sedan början av 1970-lalel har förioral 25% av utlandsmarknaden.

Olika faktorer har bidragit lill denna utveckling. Den svenska exporten är kraftigt inriktad mol investeringsvaror och investeringarna har lill följd av del låga kapacitelsutnyttjandet och den svaga tillväxten minskat på våra huvudmarknader. Sveriges industri är också mycket energiinlensiv och har därför drabbats hårt av energiprishöjningarna. Relalivprisökningen på

 

Prop. 1982/83:50

Diagram 2 Industriproduktionens tillväxt 1970- 1982 (första kvartalet). Procent

Luxemburg

Sverige

Schweiz

Storbritannien

Belgien

Västtyskland

Nederländerna

Danmark

USA Australien

Europeiska OECD

Kanada

OECD totalt

Frankrike

Italien

Österrike

Finland

Irland

Spanien

Japan

Norge

Portugal

Grekland

KiilUi: OECD.

 

Prop. 1982/83:50

Diagram 3 Marknadsandel för svensk export av bearbetade varor 1972- 1982 Index 1972 = 100

100

90

80-

70

4

1972     74        76        78        80        82

Källa: OECD och konjunkturinstitutet.

svensk export 1974-1975 medförde förluster av marknadsandelar som sedan har varit svära alt återta. De kraftiga lönekoslnadsökningarna 1975 och 1976 i kombination med den långvariga lågkonjunkturen pressade lönsamheten i industrin myckel hårt. Till detta kommer strukturproblem i vissa branscher samt en passiv skogspclitik som medfört brist pä råvara lill skogsindustrin och därmed lett lill onödig import, osv.

Inom industrin har vissa branscher drabbats hårdare än andra. Tidigare var del främst TEKO-industrin som hade problem. Från mitten av 1970-talet har ytterligare problembranscher tillkommit: varven, järn- och stålin­dustrin och delar av skogsindustrin. Däremot har delar av verkstadsindu­strin och av den kemiska industrin klarat sig bättre.

Brutlomarginalerna i industrin har under perioden 1976-1981 legat på en lägre nivå än i början av 1970-talet, se diagram 4. Denna försämring i industriföretagens situation har också återspeglat sig i kraftigt ökade stats­utgifter för industripoliliska åtgärder. Särskilt stora belopp har utbetalats till varvsindustrin.

Den försämrade avkastningen på industriell verksamhet har tillsammans med det låga kapacitetsutnyttjandel också medfört all industriinvestering­arna har minskat drastiskt. Till detta har naturligtvis också bidragit atl avkastningen i finansiell verksamhet, fastighetsförvaltning m.m. har för­bättrats. Investeringsvolymen i industrin har, som framgår av diagram 5, minskat med 38% mellan 1976 och 1982. En sådan minskning av industrins utbyggnadstakt innebär naturligtvis betydande risker för framliden; den hotar industrins styrka och konkurrenskraft, och blir därmed även ell hot mol sysselsättningen.

 

Prop. 1982/83:50                                                               13

Diagram 4 Bruttomarginaler för tillverkningsindustrin (SNI 3) 1970-1981

12

10

6-

?

1970      72        74        76        78        80

Källa: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Diagram 5 Investeringsvolymen i industrin 1970-1982

Index 1970= 100

82

-Är

130 120 110-100 90 80-

------- 1----- 1------ 1    1--------- 1------ 1------ \------ 1----- T------ 1------ 1----- 1----- 1-------------- >  r

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

(prognos)

Källa: Statistiska centralbyrån och ekonomidepartementet.

 

Prop. 1982/83:50                                                                    14

Sparandet

Den svenska ekonomin uppvisar en allvarlig sparandebrist. Under peri­oden 1976-1982 har bytesbalansen uppvisat underskoll på mellan 2 och 4% av BNP varje år utom 1978. Därigenom har vi dragit på oss stora och växande utlandsskulder och räntebetalningarna lill ullandel har blivit en allt större börda. Den svenska nelioslällningen gentemot omvärlden har således försämrats med närmare 90 miljarder kr. från 1976 till 1981.

För ekonomin som helhet har sparkvolen, dvs. sparandets andel av BNP, fallit från 23,9% under åren 1970-1974 lill 16,2% 1981. Minskning­en uppgår därmed lill en tredjedel. Nellosparkvolen, dvs. sparandel minus avskrivningar, har fallit ännu mer; från ca 15% i början av 1970-talel lill ca 5% idag. Dessa siffror avspeglar såväl minskningen av investeringarna som försämringen av bytesbalansen.

Statens budgetunderskott har ökat från knappt 4 miljarder kr. för bud­getåret 1975/76 lill 68 miljarder kr. budgetåret 1981/82, och i den reviderade finansplanen frän våren 1982 förutspåddes underskottet för budgetåret 1982/83 stiga till 76 miljarder kr. Det är denna försämring av de statliga finanserna som återspeglas i del minskade finansiella sparandel i den offentliga sektorn i diagram 6. De senasie åren har också inneburit en kraftig omfördelning av sparandel från den offentliga till den privata sek-

Diagram 6 Finansiellt sparande som andel av BNP 1970-1982

10-

• privat sektor

Källa: Statistiska centralbyrån och ekonomidepartementet.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   15

torn. Den privata sektorns finansiella sparande har nämligen ökat i nästan samma utsträckning som den offentliga sektorns finansiella sparande har minskal.

Bakom denna ökning av del privata finansiella sparandel ligger flera faktorer. Dels har sparandel i försäkringsformer som finansieras med avlalsreglerade arbetsgivaravgifter ökat. Dels har vinsterna gått upp i banker, försäkringsbolag och andra finansiella förelag. Men detta ökade privata sparande har ej lett lill alt de privata investeringarna stigit; tvärtom har dessa fallit. Nägot förenklat kan man se de senaste årens utveckling så att den privata sektorns investeringar i byggnader och maskiner för pro­duktiv verksamhel har ersatts av inköp av statsobligationer för vilka staten direkt eller indirekt har kunnat finansiera privat och offentlig konsumtion.

2.3 Den negativa utvecklingen måste brytas!

Sammanfattningsvis kan konstaleras alt den svenska ekonomins utveck­ling under den senare hälften av 1970-lalel inneburit all vi avlägsnat oss alltmer frän de viktigaste ekonomisk-politiska målen: En balanserad till­växt av våra samlade resurser, full sysselsättning, låg inflation, balans i utrikesbelalningarna, saml en jämn fördelning av levnadsstandarden.

Vår industriella bas, vars utveckling är avgörande säväl för vårt materi­ella välstånd som för våra möjligheter alt klara den fulla sysselsättningen, har blivit allt mindre. Samlidigt har kraven pä densamma, i form av behovet av exportintäkter för all betala för importen, vuxit i och med all byiesbalansunderskolien ökat. Delta har medfört att vår utlandsskuld ökat snabbt, samtidigt som våra möjligheter atl betala räntor och amorteringar på denna skuld blir allt mindre.

Ekonomins produktiva sparande och industrins investeringar har fallit drastiskt. Det betyder att vi avsätter en allt mindre del av våra samlade resurser till atl bygga för morgondagen. Statsfinanserna har urholkats och därmed har avkastningen på finansiella placeringar stigit i förhällande till avkastningen pä industriinvesteringar.

Denna utveckling är uppenbart ohållbar och måste brytas. Ju förr detta sker, desto mindre blir de omslällningskoslnader i form av minskade realinkomsler som måste följa av en sådan kursomläggning. En fortsatt utveckling i den riktning som gällt under de senasie åren skulle allvarligt undergräva välstånd och sysselsättning.

3   De ekonomisk-politiska alternativen

3.1 Uppgiften

Den nödvändiga kursomläggningen måste ta sikte pä all värna sysselsätt­ningen pä säväl kort som läng sikt genom all öka produktionen och inves-

 

Prop. 1982/83:50                                                                    16

teringarna, i synnerhet inom den konkurrensulsatla sektorn, och ned­bringa underskottet mot utlandet, dvs. öka det produktiva sparandets andel av våra inkomster.

Såväl när det gäller all höja sysselsättningen som att stimulera investe­ringarna är industriproduktionens utveckling helt avgörande. Om industri­produktionen ökar blir del möjligl dels atl stoppa den snabba ulslagningen av arbetskraft frän industrin, dels atl bygga ul såväl den privata som den offentliga tjänsteproduktionen och därmed öka sysselsättningen även i dessa sektorer.

För investeringarnas del visar all erfarenhet all företagens benägenhet atl investera i helt avgörande grad bestäms av efterfrågans och kapacitets-utnyttjandets utveckling. Som tidigare angivits är dock efterfrågan på de internationella marknaderna svag, och kapacitelsulnylljandet lågt. Någon avgörande draghjälp från den internationella konjunkturen kan inte förvän­tas.

Mol denna bakgrund måste del omedelbara målet för den ekonomiska politiken vara atl så kraftigt förstärka den svenska konkurrenskraften alt vi pä egen hand förmår hejda den industriella nedgången, öka produktionen och stärka den konkurrensulsatla delen av del svenska näringslivet.

Den eftersträvade ökningen av produktion och sysselsättning kan i prin­cip ske efter tre vägar - genom expansion av inhemsk efterirågan, genom en gradvis kostnadsanpassning saml slutligen genom en snabb konkur-renskraflsförslärkning.

Del finns anledning an jämföra dessa alternativ.

3.2 Expansion av inhemsk efterfrågan

Etl länkbart säll all öka produktionen vore all lägga om finanspolitiken i kraftigt expansiv riktning för alt öka den inhemska efterfrågan, och då framför allt av dennas dominerande komponent, dvs. den inhemska kon­sumtionen.

En sådan politik skulle ha varit möjlig om den svenska ekonomin i utgångsläget varit i jämvikt och den svaga internationella eflerfrägeutveck-lingen bedömts som kortvarig. Som tidigare nämnts är den svenska ekono­min emellertid i fundamental obalans och den internationella ekonomin synes vara inne i en långvarig stagnationsperiod.

En expansionspolitik byggd enbart eller främst pä inhemsk efterfrågan skulle i detta läge fördjupa obalanserna i ekonomin i flera avseenden. Budgetunderskottet skulle växa kraftigt med en ylleriigare likvidisering av ekonomin som följd. Den åtföljande högre inflationen skulle försämra vär konkurrenskraft, vilket skulle leda till lägre industriproduktion. Della, och de högre räntenivåer som skulle bli nödvändiga för all placera de ökande budgetunderskotten, skulle motverka.den önskade återhämtningen av in­vesteringarna.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   17

Den försämrade konkurrenskraften skulle leda lill all bylesbalansun-derskottel och utlandsskulden ökade yllerligare. Den eventuella förstärk­ning av sysselsättningsläget som politiken i en inledningsfas skulle möjlig­göra, skulle snart förbylas i en av bylesbalansskäl påtvingad hård åt­stramning. Arbetslösheten skulle därtor långsiktigt stiga, och detta särskilt för de svaga grupper — inle minsl ungdomar och kvinnor - som redan nu har svårt all hålla ställningarna på arbetsmarknaden.

Sverige är en liten, av omvärlden starkt beroende, öppen ekonomi. Alla erfarenheter av 1970-talels slabiliseringspolilik visar alt Sverige kan hälla en högre nivå på efterfrågan än omvärlden endast om den svenska konkur­renskraften är tillräckligt stark. Under den s. k. överbryggningspoliliken i millen av 1970-lalel blev kombinationen av hög inhemsk efterfrågan och i' förhållande lill omvärlden stigande kostnader orsak till alt vår bytesbalans försvagades allvarligt. Denna politik bedrevs under jämviktsriksdagens besvärliga parlamentariska läge och i förhoppningen om en internationell konjunkturuppgång, som vi skulle kunna haka pä. De dåvarande borgerliga oppositionspartierna riktade kritik mol regeringens politik för all vara alltför stram. Nu i efterhand kan vi konstatera, all den snarare blev alltför expansiv.

Med dagens mycket slörre obalans i våra utrikes affärer och den starkt försvagade industrisektorn kan vi inte föra en politik av det slaget. Som det socialdemokratiska krisprogrammel "Framlid för Sverige" anger måste planen för den ekonomiska återhämtningen ges en annan inriktning än påspädning av den inhemska konsumtionen: "Den ökade efterfrågan mås­te lill slörre delen komma ur tvä källor: Dels frän utlandet och genom all vär egen efterfrågan vrids över från import mol svenska produkter, dels genom investeringar, som stärker produktionsförmåga och konkurrens­kraft".

Den stimulans till den inhemska efterfrågan som kan komma i fråga är därmed främst sådana investeringsstöd och invesleringsutgifier som bidrar lill all ersätta import med inhemsk produktion (säsom energiinvesleringar, vilka ersäller importerad olja med inhemsk energi) och som genom utbygg­nad av infrastruktur (anläggningar, vägar, broar, m.m.) underlättar indu­strins expansion. I övrigt måste den ökade efterfrågan komma frän omvärl­den eller genom all inhemsk produktion konkurrerar ut import pä hemma­marknaden.

En politik, som lar sikte på alt stärka näringslivets konkurrenskraft i syfte all öka neltoeflerfrågan frän utlandet, kan emellertid genomföras på tvä olika sätt: Genom en gradvis nedpressning av inhemsk köpkraft i syfte alt successivt förstärka konkurrenskraften, eller genom alt inledningsvis åstadkomma en så stor konkurrenskraftsförbällring all grunden läggs för en snar uppgång av produktion och sysselsättning.

2   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 50

 

Prop. 1982/83:50                                                                18

3.3 Den ensidiga åtstramningspolitiken

Den politik som fördes av de föregående regeringarna sades syfta till jämvikt i bytesbalansen genom en successiv, gradvis förstärkning av kon­kurrenskraften. Dess tyngdpunkt lades emellertid på en åtstramning av den inhemska efterfrågan.

Genom denna åtstramning skulle den inhemska inflationen pressas ned. Den försvagning av arbetsmarknaden som blev en följd härav skulle dämpa löneutvecklingen och därigenom kostnadsutvecklingen och inflationstak­ten. Gradvis skulle den svenska konkurrenskraften stärkas och därmed industriproduktion och investeringar stimuleras.

Denna politik misslyckades emellertid i en rad hänseenden. Till följd av den otillräckliga konkurrenskraften kompenserades inte nedpressningen av den inhemska efterfrågan av höjd efterfrågan frän ullandel. Resultatet blev alt kapacitelsulnylljandet i ekonomin sänktes med åtföljande lägre produktivitet, högre kostnader per producerad enhet och därmed en sämre utveckling av konkurrenskraften än beräknat. Den vikande eflertVägan bidrog också lill atl dämpa förelagens invesleringbenägenhel. Investe­ringsvolymen, som redan förut var klart otillräcklig, minskade därför ytter­ligare. Med sjunkande industriproduktion och investeringsnivå motver­kades även den strukturomvandling av den svenska industrin som älslram-ningspolitiken sades syfta lill.

På sysselsättningens område blev följderna av den under de två senaste åren förda politiken fullt kännbara i är. I takt med all den offentliga sektorns efterfrågan pä arbetskraft bromsades upp och induslrisysselsält­ningen minskade, ökade antalet arbetslösa. När så även ambitionsnivån för arbetsmarknadspolitiken sänktes, blev följden en snabbt stigande öp­pen arbetslöshet.

Sammanfattningsvis ledde den förda ålstramningspolitiken lill etl bety­dande underutnyttjande av arbetskraften och av vår industriella kapacitet. Den nedgång i del produktiva sparandel - investeringarnas och ulrikes-neltols andel av nationalinkomsten - som åtföljde denna politik bidrog, som tidigare framhållits, lill atl ytterligare fördjupa obalanserna i ekono­min.

Denna ensidiga åtslramningspolitik medför mycket stora välfärdsförlus­ter i form av ökad arbetslöshet, utslagning av induslrikapacilel och succes­sivt sjunkande levnadsstandard. Den har också oacceptabla fördelningspo­liliska konsekvenser. Del är dessutom myckel tveksamt om den - trots dessa höga kostnader - över huvud taget skulle kunna leda till återställd balans i den svenska ekonomin. Detta alternativ för den ekonomiska politiken ler sig därför inle heller acceptabelt.

 

Prop. 1982/83:50                                                                19

3.4 Det produktionsexpansiva alternativet

Omfattningen av obalanserna i den svenska ekonomin och kraften i den långsiktigt nedåtgående trenden för produktion, sysselsättning och inves­teringar var hösten 1982 sädana all del framstod som nödvändigt all vända utvecklingen.

Inte minst gällde det atl återupprätta förtroendet för den svenska kro­nan, vilken - till följd av den ogynnsamma industriella utvecklingen -sedan flera år varit myckel svag. Den nedskrivning av kronan, som den förra regeringen vidtog hösten 1981, var ej tillräcklig för alt återställa förtroendet för kronan. Valulaulflödet har under de 12 senasie månaderna, med några fä undanlag, legal på ungefär tvä miljarder kronor i månaden.

Kravet på etl omedelbart trendbrott förstärktes av den massiva spekula­tion mot kronans värde, som under sensommaren och början av hösten visade den negativa syn pä den ekonomiska utvecklingen i Sverige som var förhärskande pä de internationella marknaderna. Bara under den första veckan i oktober uppgick valulaulflödet till över 2,5 miljarder kr. Om den nytillträdande regeringen hade försökt stoppa den spekulativa attacken mol kronan med hjälp av räntehöjningar och skärpt åtstramning hade följden blivit en dramatisk utslagning av induslrikapacilel och en än krafti­gare ökning av arbetslösheten.

Del enda sättet att snabbt bryta den industriella nedgången och skapa förutsättningar för att inom överskådlig tid vända den i en nödvändig expansion var därför atl devalvera. För all en devalvering skulle bli trovär­dig och en gäng för alla göra slut på de senasie årens återkommande valutakriser mäste den ges en sädan storiek atl den kan bidra lill all lösa de långsiktiga konkurrens- och strukturproblemen, som orsakat både under­skott och valutakriser. Efter konsultationer med berörda parter, bl.a. övriga nordiska länder, skrevs således kronans värde ned med 16% den 8 oktober.

Den ökning av konkurrenskraften som devalveringen medför, gör att det under kommande är blir möjligt all få lill sländ etl avgörande broll med de nedåtgående trenderna för produktion, sysselsättning och investeringar. Härigenom blir del möjligl all genomföra den strategi som förespråkades i krisprogrammel "Framlid för Sverige". Även vid den ytterligt svaga till­växt av världshandeln som kan befaras kan den totala efterfrågan som riktas mot svensk produktion öka. Efter någon lid bör del bli möjligl all hejda sysselsällningsnedgängen inom industrin. Genom att öka industri­produktionen skapas resurser för alt stärka sysselsättningen inom den privata och offentliga tjänstesektorn saml för all värna de vikliga sociala iransfereringssyslemen. Den konkurrensulsatla sektorn förstärks och där­med skapas förutsättningar för en återhämtning av investeringarna och en strukturomvandling av näringslivet i riktning mot långsiktigt lönsamma verksamheter. Det omfallande industristödet till förlustföreiagen kan börja

 

Prop. 1982/83:50                                                     20

avvecklas. Möjligheter öppnas atl väsentligt minska bytesbalansunder­skottet och därmed utlandsskulden.

Ett viktigt led i strävandena att göra industrin mer konkurrenskraftig är all bereda den tillgång till en slörre hemmamarknad. Sverige bör mer aktivt än hittills verka för alt de nordiska ländernas industri stärks genom att få utvecklas med hela Norden som hemmamarknad. Della är av sär­skild vikt för de små och medelstora förelagen. På grund av den ekonomis­ka stagnationen har Sverige erbjudit en allt sämre avsättningsmarknad för de nordiska ländernas export, vilket försämrat förutsättningarna för del ekonomiska samarbetet i Norden. Det är från della perspektiv av särskild betydelse all Sverige återvinner sin ekonomiska styrka. Endasi härigenom kan Sverige göra en fullgod insats i det nordiska ekonomiska samarbelel. Del är av slor vikl atl påskynda de ansträngningar som görs inom Nordiska Ministerrådet för atl vidareutveckla den nordiska hemmamarknaden.

Den kraftfulla omläggning som devalveringen medfört är emellertid för­knippad med vissa risker. Del är viktigt atl identifiera dem, så atl de också blir möjliga all undvika.

Den vanligaste orsaken till all devalveringar misslyckas är all de inle åtföljs av en ekonomisk politik i övrigt som förmår befästa den uppnådda förstärkningen av konkurrenskraften, dvs. atl den inle är en del av ell helheisprogram. Den devalvering som nu genomförts är emellertid endasi första fasen i en övergripande krisplan, och den åtföljs av en rad komplet­terande åtgärder, vilka tillsammans i en andra fas skall säkerställa atl devalveringen ger de önskade effekterna.

4    Den ekonomisk-politiska strategin för de närmaste åren

4.1 Huvudlinjerna i den ekonomiska politiken

Genom devalveringen har goda möjligheter skapats all samtidigt öka tillväxten och minska obalanserna i den svenska ekonomin. Om dessa möjligheter skall kunna utnyttjas är del av avgörande betydelse att deval­veringen följs upp genom en konsekvent ekonomisk politik som främjar tillväxten i den konkurrensulsatla sektorn genom att tillse atl förbättringen av konkurrenskraften blir beslående.

Huvudlinjerna i en sådan politik måste vara:

-     alt samla hela nationen och effektivt utnyttja våra resurser i kampen för
den fulla sysselsättningen,

- atl bekämpa inflationen och återställa jämvikten i bytesbalansen,

-     att låta de nödvändiga bördorna bäras av alla grupper i samhället efter
deras bärkraft.

 

Prop. 1982/83:50                                                                21

4.2 Bestående konkurrenskraftsförbättring

En grundläggande förutsättning för alt devalveringen skall bli lyckosam och ge långsiktigt positiva effekter på den svenska ekonomin är att förbätt­ringen av förelagens konkurrenskraft blir beslående och inle snabbi äts upp av en våg av pris- och kostnadsökningar. Del är också nödvändigt att förelagen utnyttjar konkurrenskrafisförbätlringen lill all sänka sina priser i förhållande lill världsmarknadspriserna eller pä annat sätt förstärka sin marknadsposition. Därigenom kan de öka sin export och återta en del av de marknadsandelar som förlorats under senare är, vilket omgående ver­kar stimulerande pä produktion och tillväxt i den konkurrensulsatla sek­torn. I takt med atl kapacitetsutnyttjande och vinsler stiger skapas sä småningom också förutsättningar för en investeringsuppgång i näringsli­vet.

Möjlighelerna all snabbt fä igång en positiv utveckling enligt dessa linjer ökar om företagen redan från början anser sig ha skäl all räkna med all konkurrenskraftsförbättringen blir beslående. Deras benägenhet all ut­nyttja den förstärkta konkurrenskraften och bygga ut produktionskapacite­ten bör då vara väsentiigl slörre än om det finns risk för atl förbättringen av konkurrensläget endasi blir temporär.

Men för alt konkurrenskrafisförbätlringen skall bli beslående måste människorna i vårt land acceptera den engångssänkning av levnadsstan­darden som följer av devalveringen. Det krävs all ingen grupp försöker kompensera sig på andras bekostnad för den inflalionseffekl som devalve­ringen övergångsvis innebär. Om detta villkor inte skulle uppfyllas, omin­tetgörs den förbättrade konkurrenskraften, de ekonomiska obalanserna skulle förvärras, och del ofrånkomliga resultatet blir en stegring av arbets­lösheten.

4.3 En rättvis fördelningspolitik

Del är således av avgörande betydelse all alla grupper solidariskt ger sitt bidrag för all stärka den svenska ekonomin. Det svåra ekonomiska läget kräver uppoffringar av människorna i vårt land. 1 del läget skärps kraven på fördelningspolitiken. Människorna är, av förståeliga skäl, endast villiga lill sådana uppoffringar, om de upplever att bördorna fördelas efter bär­kraft och atl politiken värnar de svaga och utsatta i samhället.

Likaså är del viktigt alt uppoffringarna upplevs som meningsfulla; att människorna märker all de följs av åtgärder som syftar lill all ge de önskade resultaten. Därför är en krispolitik baserad på kraven om en rättvis fördelning den enda möjliga. Därför ställer regeringen ocksä fördel­ningspolitiken i centmm för krisplanens genomförande.

Det viktigaste inslaget i fördelningspolitiken är kampen för den fulla sysselsättningen. Regeringen har redan avsatt betydande resurser i kam-

 

Prop. 1982/83:50                                                                   22

pen mot arbetslösheten och alla dess förödande fördelningspolitiska orättvisor. Della arbete kommer alt fortsätta. Framför allt eftersträvar regeringen all häva den höga arbetslösheten bland ungdomen.

Den utveckling som under de föregående regeringarna hotat all medföra ökande klyftor i del svenska samhället måste brytas. Regeringen kommer all infria de fyra vallöftena, som syftar lill alt värna del sociala trygghets­system som byggts upp under arbetarrörelsens ledning: Värdesäkringen av pensionerna kommer alt återställas; beslutet om införande av karensdagar och försämrad ersättningsnivå inom sjukförsäkringen rivs upp; försämring­en av dagersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen samt försämringen av statsbidragen lill barnomsorgen kommer all upphävas. I enlighet med utfästelserna i del socialdemokratiska krisprogrammel kommer vidare den fortsatta utbyggnaden av den offentliga servicen att prioritera barnomsor­gen och äldrevärden.

Speciellt vinnlägger sig regeringen i detta sammanhang om atl stödja barnfamiljerna. Omfattande insatser kommer atl sältas in för all skydda dem: Barnbidragen höjs, särskill för flerbarnsfamiljerna; de föriängda barnbidragen för grundskolesluderande över 16 är höjs; studiebidragen lill gymnasiestuderande höjs; och Uvsmedelssubventionerna höjs. Dessutom har beslut redan lagils om höjning av bostadsbidragen, vilket också främst gynnar barnfamiljerna.

Men fördelningspolitiken innefattar inle bara åtgärder för all mildra krispolitikens bördor för de mest utsatta grupperna. Regeringen avser också all säkerställa all de välbärgade medborgarna verkligen släller upp efter bärkraft. Skallen på förmögenheler, arv och gåvor kommer alt skär­pas. Vissa skattelättnader som beviljats aktieägarna kommer att avskaffas. Höjd skall kommer all las ul på en del umbärliga varor. Samtidigt medför reformen av inkomstskallen all del blir mer lönsamt alt arbeia och spara men mindre lönsamt atl konsumera på kredit och atl missbruka avdrags-möjligheterna.

Dessutom kommer regeringen atl intensifiera kampen mol skalleflykt och ekonomisk brottslighet. Ingen skall fä kunna dra sig undan sina med­borgerliga skyldigheter.

Vinsternas utveckling och användning spelar en central roll i fördel­ningspolitiken. Ell bäde ofrånkomligt och önskvärt resultat av devalve­ringen är all vinsterna i den utlandskonkurrerande delen av näringslivet kommer alt stiga - i vissa företag och branscher lill påtagligt höga nivåer. En sädan vinstutveckling släller bestämda krav både på företagen och på den ekonomiska politiken.

För del första kan vinstökningen inle tillålas ge upphov till en onormalt hög löneglidning, som allvarligt skulle försvåra en återhållsam lönepolitik. För det andra måste — så långt del är möjligl - garantier skapas för all vinsterna används till produktiva investeringar. För det tredje måste strä­van vara all förhindra all vinsluppgängen leder lill en ylleriigare koncen-

 

Prop. 1982/83:50                                                                   23

iralion av förmögenheler och makt i näringslivet. De åtgärder i fräga om företagens vinster som föreslås resp. aviseras i denna proposilion har utformats för atl uppnå dessa tre syften.

4.4 Låg inflation

Genom en aktiv och medveten fördelningspolitik skapas således förut­sättningar för all medborgarna solidariskt skall bära de uppoffringar som är nödvändiga för all ta värt land ur krisen. Men en beslående konkurrens­kraftsförbällring släller inle bara krav pä en anpassning av reallönerna. 1 ell längre perspektiv måste inflationen begränsas lill högst den nivå som råder i våra viktigaste konkurrentländer. Dessutom måste ekonomins pro­duktionsförmåga stärkas genom all landels resurser i form av arbetskraft och kapital utnyttjas på ell effektivt säll.

Devalveringen av den svenska kronan medför via stigande importpriser en oundviklig engångshöjning av den allmänna prisnivån i landet. Sedan denna effekt slagit igenom måste inflationen pressas ned till en låg nivå. Låg inflation skapar gynnsamma villkor för ekonomisk tillväxt samlidigt som en rättvis fördelning av inkomster och förmögenheler underiätlas. En målmedveten inflationsbekämpning är ocksä en förulsällning för all varak­ligl kunna nedbringa dagens rekordhöga räntenivåer.

En återhållsam lönerörelse utgör en viktig grundslen i kampen mol inflationen. Om man skall kunna undvika alt hamna i en mycket svårhan­terlig pris- och lönespiral som pä sikt hotar växelkursen, fär inga grupper försöka kompensera sig för den standardsänkning som devalveringen på kort sikt medför. Den kommande avtalsrörelsen är härvid utomordentligt betydelsefull. Del är av avgörande vikl all den resulterar i en uppgörelse som befäster den förstärkning av konkurrenskraften som devalveringen gjort möjlig. Regeringen föreslär nu en rad åtgärder i syfte att skapa förbättringar för en sädan uppgörelse, bl.a. när del gäller fördelningspoliti­ken och vinsternas användning. Av slor betydelse är även alt pensionärer­nas riksorganisation förklarat alt pensionärerna är beredda att bära sin del av de uppoffringar, som blir nödvändiga för alt främja sysselsättning och industriell tillväxt. Löntagarorganisationerna har också deklarerat all de är införstådda med alt del ekonomiska lägel inte ger utrymme för höga nominella lönepäslag.

I elt mer långsiktigt perspektiv har den marginalskattesänkning som beslutats för även 1983-1985 skapat förbättrade förulsällningar för låga nominella löneökningar. Specifika krav ställs ocksä på utformningen av den ekonomiska politiken under kommande år. En alltför hög inhemsk efterfrågan skulle riskera alt medföra ökade svårigheter att hålla kostnads­sidan i schack, vilket i sin lur skulle leda lill atl konkurrenskraften försva­gades och alt devalveringens positiva effekter urholkades. En expansion i den konkurrensulsatla sektorn måste däiför kombineras med en återhåll­sam inhemsk konsumlionsulveckling.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   24

Del på sikt största hotet mot en låg inflationstakt utgörs av den likvidise­ring av kredilmarknaden som de senaste årens stora och ständigt ökande budgetunderskott medför. Bringas inle budgetunderskotten under kontroll äventyras den industriella återhämtning som är nödvändig för all rekon­struera den svenska ekonomin. Därmed skulle själva kärnan i den nu inledda krispolitiken hotas. Finanspolitiken mäste långsiktigt inriktas på atl förbättra statens finanser. Det måste ske genom slor återhållsamhet med statens utgifter men också genom inkomstförstärkningar vad gäller säväl skaller som avgifter.

Väsentliga delar av de statliga utgifterna är en nödvändig grundsten för all uppnå grundläggande sociala och mänskliga behov. I det utomordent­ligt kärva budgetläge som nu avtecknar sig måste emellertid alla utgifter noga prövas. Även ytterst angelägna utgifter kan behöva ses över i syfte all pröva om de uppsatta målen på ifrågavarande område uppnås på elt statsfinansidll acceplabell sätt. Utgifter som framstår som mer umbäriiga mäste genom ell intensifierat omprövnings- och ompriorileringsarbete bringas ned. Av största vikt är att finna åtgärder som syftar till all mildra inslaget av automatik i budgeten.

Under de närmaste åren är utrymmet för nya åtaganden starkt begränsat och bör i första hand utnyttjas för att stödja verkligt utsatta grupper. Utrymme härför inom den statliga budgeten måste skapas genom ompriori­teringar. Delta skärper kraven pä en aktiv och fördelningspolitiskt väl avvägd budgetpolitik.

Den nyligen genomförda nedskrivningen av den svenska kronan medför all förelagens internationella konkurrenskraft kraftigt förbättras. Såsom anges i regeringsförklaringen måste denna nedskrivning följas av en ned­dragning av vissa former av subventioner lill näringslivet, vilka under de borgerliga regeringarna allvarligt försvagat statsbudgeten.

Mot denna bakgrund och med beaktande av de kraftigt ökade kostna­derna för subventionerade exportkrediter inom det s.k. SEK-systemet kommer inom regeringskansliet att göras en översyn i avsikt alt reducera statens kostnader för SEK-systemet. Della innebär all subventionsgraden i syslemel bör sänkas. Ell led i översynen bör vidare vara alt pröva möjlighelerna lill ökad samordning mellan de beslul om exportkredit-garantier som fallas av Exporlkredilnämnden och de subventionerade exportkrediter som beslutas av SEK. Sverige bör ocksä aktivt medverka i de internationella överläggningar som pågår om minskning av subventions­elementet i exportkrediter. 1 översynen bör också övervägas möjlighelerna alt finna andra former för finansieringen av SEK-systemet. vid sidan av statsbudgeten. Det finns anledning att återkomma till detta ärende senare, i samband med förslag lill riksdagen innevarande riksmöte.

Vi kommer ändå atl under överskådlig framtid dras med betydande underskott i statsbudgeten. Politiken måste därför i.ell kortare perspektiv inriktas på all finna vägar atl i ökad utsträckning finansiera underskottet pä

 

Prop. 1982/83:50                                                                   25

ett sätt som inle driver upp inflationen. Det innebär alt statens upplåning hos allmänheten mäste intensifieras och upplåningen i banksystemet be­gränsas. På det sättet undviks en inflationsskapande påspädning av likvidi­teten i ekonomin. Bl.a. i syfte all minska likviditeten i ekonomin kommer vidare reglerna för inbetalning av skatter och avgifter att ses över. Därige­nom kommer ocksä statens finanser all förslärkas.

Det är angelägel att undvika omotiverade prishöjningar i samband med devalveringen. Sådana kan läll få självförslärkande spridningseffekter. Därför har ett allmänt prisslopp införts. För importerade varor får dock priset höjas i den utsträckning som motiveras av den ändrade växelkursen, vilket underlättar den eftersträvade relalivprisförändringen mellan svens­ka och importerade varor. Strävan är atl prisstoppet skall vara i kraft under en relativt kort lidsperiod.

4.5 Ett effektivt resursutnyttjande

Skallereformen är av slor betydelse då del gäller all säkerställa alt landels resurser utnyttjas sä effektivt som möjligt. Genom atl marginal-skattesatserna sänks inte minst för de breda löntagargrupperna tippmunt-ras ökade arbetsinsatser och ökat sparande. Omflyttningar lill nya arbets­uppgifter görs mer lönsamt och stimulerar därmed till effeklivare arbetsin­satser. Samlidigt beskärs - säväl genom marginalskaitesänkningen som genom begränsningen av underskollsavdragens värde - avkastningen på skatteplanering och avdrag. Della är ell led i regeringens allmänna strävan all föra över resurser frän improduktiv lill produktiv verksamhel.

För alt mobilisera landets resurser kommer regeringen vidare alt vidta kraftfulla åtgärder för alt öka vär produktion inom energi- och skogssek­torerna. Så snart som möjligl kommer särskilda åtgärder alt vidtas i syfte all trygga skogsindustrins råvarubehov och avhjälpa den virkesbrist, som under nägra av de senare åren varit elt hinder för fullt resursutnyttjande inom skogssektorn och som förorsakat onödig virkesimporl. Omfattande insatser kommer att göras för att i ökad utsträckning ta lill vara våra inhemska energiresurser och därmed minska behovel av dyrbar importe­rad olja. Inledningsvis ges därvid ökat stöd framför allt lill distribution av fjärrvärme saml lill anläggningar för torveldning.

Satsningarna på energiområdet ingår i ett mer omfattande investe­ringsprogram, som regeringen avser all genomföra för atl påskynda den industriella expansionen. Det bör i della sammanhang understrykas, all de offentliga investeringarna saml myndigheternas stöd lill del privata nä­ringslivets investeringar kommer all kanaliseras lill sådana verksamheter som bedöms ha goda förutsättningar för långsiktig lönsamhet. Devalve­ringen har skapat förutsättningar för atl näringslivet på egna ben skall kunna la sig ur de rådande svårigheterna; regeringen kommer därför atl till det yttersta försöka undvika en situation där Sverige skulle bli beroende av ell med slaissubvenlioner vidmakthållet näringsliv.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   26

Investeringsprogrammet och investeringsstödet kommer följaktligen atl inriktas å ena sidan på sådan industriell verksamhet som har förutsättning­ar all klara sig igenom härd konkurrens, å andra sidan på sådana investe­ringar i infrastruktur som sänker kostnaderna och stärker konkurrenskraf­ten för industrin som helhet. Som exempel på del sistnämnda kan anföras upprustning av vägnätet, av järnvägarna, luftfarten samt av post- och telekommunikations väsendet.

Investeringsprogrammet omfattar även insatser för all stärka forskning och utbildning, vilket är av långsiktig betydelse för förnyelsen av svenskt näringsliv.

För all våra produktiva resurser skall kunna mobiliseras fullt ut krävs också att arbetskraftens potential las tillvara och atl arbetsmarknaden fungerar effektivt. Skattereformens positiva effekter har redan berörts. Det är vidare viktigt atl förebygga sådana flaskhalsproblem som brislen på yrkesarbetare orsakat inom industrin. Regeringen understödjer därför del initiativ som tagits av AMS och verkstadsindustrins parter till en särskild satsning på brislyrkesulbildning inom verkstadsindustrin. För detta ges AMS ökade resurser.

4,6 Stabiliseringspolitiska överväganden

Den ekonomiska politiken kan inte bara utformas med hänsyn lill de långsiktiga målen utan måste också avvägas med hänsyn lill konjunkturlä­gel. Vid en snabb och kraftig internationell konjunkturuppgång kan oba­lanserna i den svenska ekonomin avhjälpas relativt snabbt. En exportledd produktionstillväxt kan då kombineras med en stram inhemsk eflerfråge-politik ulan alt negativa sysselsättningseffekter behöver uppkomma.

Det är emellertid, som tidigare nämnts, troligt att det internationella konjunkluruppsvinget dröjer och att det dessutom blir relativt svagt. Den inhemska efterfrågan kan dä inle stramas ät lika hårt. ulan politiken måste avvägas med hänsyn lill de krav som de slabiliseringspoliiiska målen och framför allt då målet om full sysselsättning släller.

På grund av de stora obalanserna i den svenska ekonomin är det emeller­tid inle möjligl all, vid en internationell konjunkturnedgång, parera de negativa effekterna på sysselsättningen genom alt i slabiliseringspolitiskt syfte öka den offentliga konsumtionen. Detta skulle riskera alt förvärra strukturproblemen i den svenska ekonomin. Del begränsade utrymme som nu finns för ökad offentlig expansion bör huvudsakligen användas lill investeringar som främjar tillväxten, bl.a. genom atl stödja den konkur­rensutsatta sektorns expansion. Detta synsätt har varit vägledande vid utarbetandet av del investeringsprogram som ingår i krisplanen.

Sysselsättningen mäste i övrigt värnas genom en aktiv arbetsmarknads­politik. Behoven är här stora efter det senasie årets kraftiga försvagning av arbetsmarknaden och inför den fortsatta försvagning som kan förutses i

 

Prop. 1982/83:50                                                     27

vinter. AMS kommer atl tilldelas resurser i erforderlig omfattning för att de arbelsmarknadspolitiska medlen skall kunna sättas in med full styrka. Sysselsättningen i beredskapsarbeten kommer atl öka kraftigt, och omfat­tande insatser för atl speciellt bekämpa ungdomsarbetslösheten kommer atl sältas in. Riktade åtgärder för att lindra de exceptionella sysselsätt­ningsproblemen i Norrbotten skall också vidtas.

5    De ekonomisk-politiska åtgärderna

Regeringens ekonomiska politik utgör en strategi för ökad tillväxt, höjd sysselsättning och rättvis fördelning. Det första steget i denna strategi togs genom devalveringen den 8 oktober, vilken avsåg all stärka det svenska näringslivels konkurrenskraft och lägga grunden för en sanering av vårt lands ekonomi. Devalveringen skall under den kommande mandatperioden följas upp genom en fast och konsekvent ekonomisk politik i syfte all säkerställa alt konkurrenskrafisförbätlringen blir beslående.

Men samlidigt är del akuta sysselsättningsläget utomordentligt allvar­ligt. När den nya regeringen tillträdde i september gick 176000 människor ulan arbete. Del är en ökning med över 50% på ett år och den högsta månadssiffra som noterats på mer än 25 år. Vi vet dessutom av erfarenhet atl arbetslösheten normalt stiger under vintern.

Omedelbara och omfattande insatser krävs därför för atl förhindra en dramatisk försämring av sysselsättningsläget under del kommande halv­året.

Regeringen har således lagil slällning för etl omfattande program med det dubbla syftet all lindra de akuta svårigheterna under den kommande perioden och samlidigt understödja och komplettera den långsiktiga eko­nomisk-politiska strategin. 1 detta program ingår en massiv arbetsmark­nadspoUtisk insats innefattande nya anslag för arbelsmarknadsulbildning, beredskapsarbeten och riktade ungdomsinsatser. Vidare läggs ett omfat­tande investeringsprogram fast.

Syftet med della investeringsprogram är fyrfaldigt. För det första skall del bidraga lill all importen av energi begränsas; för del andra skall del understödja industrins kommande expansion, genom alt bygga ut och modernisera samhällets infrastruktur; för del tredje skall investeringspro­grammet hejda den fortgående ulslagningen av vissa för näringslivels fort­bestånd vikliga branscher, framför allt byggnadsindustrin; och för del fjärde, slutligen, skall del bidraga lill alt klara de akuta sysselsättnings­problemen under vintern 1983/84, återigen främst på byggnadsområdel.

Dessa insatser är ej ämnade atl vara permanenia. De skall efterhand avlösas av den efterfrågan som den förbättrade konkurrenskraften, genom ökad export och återvunna marknadsandelar på hemmamarknaden, kom­mer atl ge. Under en övergångsperiod kommer de emellertid all vara av synnerlig vikl.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   28

1 regeringens ekonomiskt-politiska åtgärdspakei ingår också en rad för­ändringar på skatternas område. Dessa har dels lill syfte att stimulera till ökade investeringar, dels är de ägnade atl fördela krispolitikens bördor så rättvist som möjligt. Av särskild betydelse är i detta sammanhang det syslem för vinstdelning, som regeringen avser alt införa för aktiebolagen under nästkommande är.

Slutligen kommer regeringen också att infria de fyra vallöften om tryg­gandet av vissa sociala välfärdsrelbrmer, som del socialdemokratiska par­tiet utfärdade i valrörelsen.

5.1 Arbetsmarknadspolitiken

Regeringen har i slutet av oktober i år presenterat etl arbetsmarknadspo-litiskt åtgärdsprogram för atl begränsa arbetslösheten under hösten och vintern. Förslag om dessa åtgärder redovisas senare denna dag i detalj av chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

Tyngdpunkten i della ätgärdsprogram ligger på sysselsällningsskapande åtgärder till elt belopp om 1950 milj. kr., varav 1650 milj. kr. avser beredskapsarbeten. Härigenom kan antalet dagsverken ökas från den tidi­gare planeringsnivån för budgetåret 1982/83 om 6,3 milj. till 9,6 milj. dagsverken. Med utnyttjande av finansfullmaklen (prop. 1981/82: 150, FiU 1981/82; 40, rskr 1981/82: 393) har regeringen genom beslut den 21 oktober 1982 beslutat tidigarelägga statliga investeringsprojekt för 1017 milj. kr. i syfte all undvika en fortsatt försämring pä byggarbelsmarknaden. Inom ramen för de sysselsällningsskapande åtgärderna disponerar AMS sedan tidigare 60 milj. kr. för rådrumsbeställningar till industrin. Denna ram höjs med 300 milj. kr. för statliga industribeställningar.

Inom arbetsmarknadsutbildningen har regeringen redan fatlat beslut om alt höja bidragen lill utbildning när det finns påtaglig risk för permiltering eller uppsägning av arbetstagare från 20 kr./tim till 35 kr. /tim. Höjningen begränsas till utbildning inom tillverkningsindustrin. Kostnaderna för den­na höjning inkl. en förväntad volymökning beräknas lill 170 milj. kr. Samtidigt har regeringen föreskrivit atl AMS för budgetåret 1982/83 får planera arbetsmarknadsutbildning på en nivå motsvarande 125 000 deltaga­re, all jämföra med den tidigare planeringsnivån 110000 deltagare. 30 milj. kr. satsas därutöver pä brislyrkesulbildning i syfte all förebygga sådana flaskhalsproblem som kan orsakas av brist på yrkesarbetare i en konjunk­turuppgång. Satsningen gäller fortbildning av anställda inom verkstadsin­dustrin lill kvalificerat yrkesarbete.

Ramen för bidrag till ungdomsplatser, som tidigare uppgick lill 60 milj. kr., har likaså genom utnyttjande av finansfullmakten, genom regeringens beslul den 21 oktober 1982, höjts med 90 milj. kr.

Mol bakgrund av det särskill ansträngda sysselsättningsläget i Norrbol­len haren betydande del -drygt 183 milj. kr. - av de tidigarelagda statliga

 

Prop. 1982/83:50                                                     29

investeringarna avdelats för byggnads- och anläggningsarbeten i dena län. Kostnaden för de nu anmälda resp. föreslagna åtgärderna pä arbets­marknadspolitikens område uppgår till sammanlagt ca 3,7 miljarder kr.

5.2 Investeringsprogrammet

De investeringsinsatser som föreslås riktas främst mol energi-, kommu­nikations- och byggsektorerna.

Kommunikationsdepartementet bör få anslag om totalt I 000 milj. kr. för atl under innevarande och nästa budgetär genomföra ett antal vikliga investeringsprojekt. Flera områden berörs. Då del gäller förbättring av vägnätet planeras en utbyggnad av bl.a. Värmdövägen, av E 4, E 6 och riksväg 51. Speciella åtgärder mol eftersatt vägunderhåll kommer atl vid­tas för atl öka trafiksäkerheten och minska trafikstörningar.

Statens Järnvägar bör fä ökade anslag lill fler lok och vagnar, saml för en utbyggnad av delar av spårnätel. Luftfarten byggs ut genom atl Arlanda kompletteras med nya anläggningar och genom atl dess banor förbättras. Postverket och televerket fär särskilda anslag för nya investeringar, i det sistnämnda fallet i syfte alt tidigarelägga digilaliseringen av telenätet. Åtgärder för alt främja investeringar och utvecklingsarbete i kollektivtrafi­ken kommer ocksä all vidtas.

Utbildningsdepartementet bör få anslag om 170 milj. kr. för att under innevarande och nästa budgetär bygga om och lill forsknings-, undervis­nings- och bibliotekslokaler. Därigenom stöds säväl forskning och utbild­ning som byggsektorn.

Byggnadsverksamheten stimuleras även genom all bl. a. elt system med hyresrabatter bör införas för nybyggnation, varigenom efterfrågan och produktion av hyreslägenheter underslöds. Dessutom bör totalt 600 milj. kr. satsas på energibesparande åtgärder, främst avseende isolering och Ijärrvärme, för bostadshus.

På energisidan bör under innevarande och nästa budgetår genomföras ell investeringsprogram omfattande totalt 1,2 miljarder kr., varav mer än hälften bör avse stöd till tillverkning och upphandling av energiulruslning, säsom värmepumpar och koleldade förbränningsanläggningar. För all möj­liggöra en minskning av oljeimporten bör ökat slöd också ges lill fjärrvär-medislribulion saml till torvddningsanläggningar.

För alt vi bättre skall kunna utnyttja Sveriges egna råvaruresurser bör totalt 300 milj. kr. anslås till ell investerings- och utvecklingsprogram för gruv- och mineralinduslrin, och dä i etl första skede ell program för utökad prospektering. Merparten av prospekleringen kommer all ske i Norrbot­ten. Syftet är all öka livslängden hos befintliga gruvor och mineralföretag och atl lägga grunden för nya för all därigenom åstadkomma en långsiktigt lönsam breddning av industrin.

 

Prop. 1982/83:50                                                                30

5.3 Skattepolitiken

De åtgärder på skattepolitikens område som nu bör genomföras berör företagsbeskattningen, kapitalbeskattningen, inkomstskatten, mervärde­skallen saml införande av vissa nya punktskatter.

Ett centralt mäl för regeringens ekonomiska politik är, som tidigare framhållits, atl stimulera till en ökning av investeringarna, i synnerhet inom industrin. Del viktigaste medlet härför är all genom generell ekono­misk politik åstadkomma en tillräcklig efterfrågan, så all kapacitelsutnytt­jandet höjs och initierar en invesleringsuppgäng. I väntan på en dylik självbärande uppgång bör emellertid också de skailepoliliska medlen ut­nyttjas för att stimulera investeringsverksamheten. Följande åtgärder ak­tualiseras i della syfte:

-    obligatorisk avsättning till investeringsfond. Aktiebolag och ekonomis­ka föreningar bör åläggas all betala in 20% av sina vinster för 1983 lill ränlelösa investeringskonlon hos riksbanken. Inbetalningen skall vara avdragsgill under förutsättning all företagen sätter av motsvarande be­lopp till en särskild investeringsfond

-    invesleringsavdragel för byggnadsarbeten förlängas med ell är t.o.m. den 31 mars 1984

-    invesleringsavdragel vid redovisningen av mervärdeskallen förlängas med etl år till utgången av år 1983

-    det nuvarande frisläppel av de allmänna investeringsfonderna föriängas etl år

-    frisläppel av de allmänna invesleringsreserverna förlängas med ell är Etl annat centralt mäl för den ekonomiska politiken är atl fördela de

uppoffringar som krävs för alt rekonstruera landels ekonomi pä etl rättvist säll, sä all krispolitiken fär den nödvändiga förankringen. Löntagarna fär vidkännas betydande reallönesänkningar. För all även andra grupper skall bära bördorna bör följande fördelningspolitiskt motiverade åtgärder pä skåneområdet las upp:

-    förmögenhetsskatten höjas med 0,5 procentenheter i alla förmögen-helsskikt

-    arvs- och gåvoskallen höjas

-    skattereduktionen vid utdelning på svenska börspapper (f. n. max 2250 kr. för ogift och 4500 kr. för makar gemensamt) slopas

-    skattereduktionen vid det s.k. skaltesparandet sänkas frän 20 lill 10% för banksparandet och frän 30 till 20% för akliefondsparandet.

Den statliga inkomstskatten har genom riksdagens beslul med brett parlamentariskt stöd reformerats i syfte all över en treårsperiod sänka marginalskallesalsen i vanliga inkomstlagen lill 50%, samtidigt som värdet av underskoltsavdragen skulle reduceras lill högst 50%. Sedan riksdagen fattade sitt beslut har den svenska kronan devalverats med 16%, vilket påverkar säväl inflationslakt som inkomstulveckling 1983 på elt sådant sätt

 

Prop. 1982/83:50                                                                   31

att anledning föreligger atl justera reformen för 1983. Följande förändring­ar bör föreslås:

-     I inkomslskiklen mellan 8 och 12 basenheter (58400-87 600 kr. i 1983 års penningvärde) bör skallen sänkas med yllerligare I procentenhet. Den maximala skattelättnaden blir därmed 292 kr.

-     För all skapa skallemässig jämställdhet mellan arbetsgivarnas och lön­tagarnas kostnader för resp. facklig organisalionsverksamhel bör en skaltereduktion för fackföreningsavgifter med 40% av erlagd avgift införas. Högsta underlaget för reduktionen bör vara I 200 kr.

-     För att motverka den potentiella inkomst- och förmögenhetsökning hos privata hyresvärdar som de reducerade räntesubventionerna i del all­männyttiga bostadsbeståndet kan ge upphov till, bör en hyreshusavgifl införas. Avgiften bör vara I % av taxeringsvärdet för är 1983, 1,5% för är 1984 och därefter 2,0%.

-     En särskild skall på 600 kr. bör införas på videobandspelare.

-     För atl samhället skall fä del av de betydande vinsler som uppkommer vid elproduktion i vallenkraflstationer när priset på andra energikällor stiger bör en skatt pä vatlenkraftsbaserad elproduktion pä 2 öre per kWh införas. Den bör reduceras med I öre per kWh för kraflverksbygg-nad frän liden 1973-1977 och utgä helt för senare kraftverk.

-     Regeringen kommer vidare - lill följd av den förstärkning av vissa industriföretags konkurrenskraft som devalveringen av den svenska kronan innebär — överväga en minskning av den nedsättning av allmän energiskalt som vissa industriföretag nu medges.

5.4 Vinstavsättning och vinstdelning

Ökad sysselsättning och samhällsekonomisk balans förutsätter en höjd lönsamhet inom den konkurrensulsatla delen av näringslivet. Stora vinster skapar emellertid fördelningspoliliska problem. Del framstår som utma­nande om vinsterna skall tillfalla företagens ägare medan befolkningen i övrigt ej får kompensera sig för devalveringens effekter. Del är därför nödvändigt atl se lill alt en viss del av förelagens vinsler förs över från ägarna lill andra grupper i samhället. Samtidigt bör företagen stimuleras atl utnyttja sina ökade vinster för produktiva investeringar i stället för place­ringar av huvudsakligen finansiell natur.

1 della syfte föreslär jag, som redan omtalats, dels föriängningar av invesleringsavdrag och frisläpp av investeringsfonder, dels atl aktiebolag och ekonomiska föreningar skall betala in 20% av sin vinst under nästa är till ränlelösa konton hos riksbanken. Avsättningen lill fonden blir avdrags­gill om motsvarande belopp avsätts lill en särskild investeringsfond. Denna fär tas i anspråk bl. a. för investeringar i byggnader, markanläggningar och inventarier saml kostnader för forskning och utveckling. Samråd bör där­vid ske med de lokala fackliga organisationerna.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   32

Det främsta syflel med den föreslagna särskilda investeringsfonden är atl stimulera företagens investeringar under åren 1984 och 1985. Endast genom atl investera kan förelagen under denna period få ul de tili riksban­ken inbetalade medlen. Den obligatoriska inbetalningsskyldighelen löser dock — även om den fär en dämpande inverkan på förelagens utdelningar - endasi i mindre utsträckning önskemålet om en rimlig fördelning av de ökade vinsterna. Jag avser därför all senare under innevarande riksmöte återkomma med förslag om elt system för vinstdelning. Del kan dock vara lämpligl att redan nu ange huvuddragen i detta system.

När det gäller förelagens vinsler under 1983 talar starka praktiska skäl för atl vinstdelningen i en eller annan form anknyles till företagens utdel­ning. Den konstruktion som övervägs är all påföra förelagen en avgift motsvarande 20% av beslutad utdelning för verksamhetsåret 1983. Avgif­ten bör tillföras Allmänna pensionsfonden och användas för bl. a. aktieför­värv.

Del nu skisserade systemet bör begränsas lill utdelningar från aktiebolag (inkl. banker och kreditakliebolag). Andra förelagsformer, t.ex. ekono­miska föreningar och handelsbolag, bör alltså hållas utanför. Detta innebär all endasi en myckel liten del av de icke börsnoterade aktiebolagen kom­mer all bli skyldiga alt betala uldelningsavgifter. Grundprincipen bör vi­dare vara alt utdelning som i realiteten hänför sig till en och samma vinst inle träffas av avgift mer än en gång. Utdelning som lämnas av etl dotter­bolag lill sitt moderbolag och däi;efler slussas vidare till de slutliga ägarna bör således avgiftsbdäggas endast en gång. Vidare är del viktigt all avgif­ten konstrueras sä atl nyemissioner ej försväras.

Enligl min mening bör en på detta sätt konstruerad koppling till utdel­ningen ses som ell provisorium för år 1983. För tiden därefter kan det vara motiverat att välja en bas med bredare underlag och mindre inlåsningsef-fekler än aktiebolagens utdelning. Valet av vinsldelningssyslem hänger ocksä samman med företagsbeskattningens allmänna utformning. Det finns anledning alt återkomma till dessa frågor när jag lägger fram mitt konkreta förslag rörande 1983 ärs vinsler.

5.5 De fyra vallöftena

Socialdemokraterna lovade i valrörelsen all i fyra fall återställa tidigare gällande regler på det socialpolitiska området, regler som genom beslul av den tidigare riksdagsmajorilelen urholkats. Det rörde sig däremot inte om nägra nya reformer. I och med att full finansiering anvisades för återstäl­landet av de tidigare gällande reglerna, främst genom en höjning av mer­värdeskatten och den s. k. arbetsmarknadsavgiften, skulle dessa åtgärder uteslutande medföra fördelningspoliliska effekter, dvs. en omfördelning av de disponibla inkomsterna till förmån för vissa utsatta grupper. Löftena avsäg

 

Prop. 1982/83:50                                                                   33

-    all den fulla värdesäkringen i pensionssystemet skulle återställas. Detta bör nu ske genom atl basbeloppet i pensionssystemet fr.o.m. den I januari 1983 anpassas till förändringar i konsumentprisindex i stället för som nu basbeloppsindex. Samtidigt bör pensionärerna erhålla en viss förskotlsuppräkning som engängskompensalion för all uppräkningen av basbeloppet fortsättningsvis görs årsvis i efterskott i stället för, som tidigare, var gång konsumentprisindex steg med 3 %

-    all de av vårriksdagen beslutade karensdagarna och försämrade ersätl-ningsförmånerna inom sjukpenningförsäkringen skulle avskaffas

-        all del reala värdet av arbetslöshetsförsäkringen skulle höjas. Detta bör
genomföras genom all den högsta dagpenningklassen höjs lill 280 kr.,
grundbidragel och del kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) höjs till
100 kr., och genom all statsbidraget lill arbetslöshetskassorna äter höjs
lill den ursprungliga nivån 90% av kassornas kostnader

-        all syslemel för statsbidrag till kommunernas barnomsorg återförs till
tidigare gällande regler.

Cheferna för social-, utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen kommer senare denna dag att ta upp frågan om dessa vallöften.

För atl läcka de ökade kostnader som följer av dessa förslag bör mervär­deskatten höjas från 17.7 lill 19,0% den Ijanuari 1983. Vidare börden s. k. arbetsmarknadsavgiften höjas med 0,5 procentenheter.

Då denna höjning av mervärdeskatten leder lill påfrestningar för de mest utsatta grupperna, i synnerhet barnfamiljerna, bör samtidigt del allmänna barnbidraget höjas med 300 kr. per är, nerbarnsiillägget höjas till 1 650 kr. per år för irebarnsfamiljer och lill 3 300 kr. per år för tjärde och varje därpå följande barn. Del förlängda barnbidraget och studiebidraget bör samtidigt höjas till att omfatta även barn mellan 16 och 18 är som uppbär studiebi­drag eller förlängt barnbidrag. Höjningarna bör ske per den 1 januari 1983.

Höjningen av mervärdeskatten leder till att livsmedelspriserna höjs ut­över de snabba prisökningar som registrerats under senare tid. För ätt motverka de negativa effekterna härav på de minsl bemedlade gruppernas reala disponibla inkomster föresläs en höjning av livsmedelssubventioner­na, så alt effekterna av mervärdeskallehöjningen på subventionerade bas­livsmedel neutraliseras.

5.6 De statsfinansiella effekterna

De olika åtgärder som föresläs i denna proposilion samt i propositionen om upphävandet av beslutet om karensdagar m. m. har avsevärda effekter på statsbudgetens utfall. Till dessa kommer även effekter på grund av devalveringen saml nya utgifter till följd av redan inträffade förluster i den statliga företagssektorn. Sammantaget innebär alla dessa omständigheter atl budgelsaldol under innevarande budgetår kommer all försämras.

3   Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 50

 

Prop. 1982/83:50                                                                   34

I den reviderade nalionalbudgelen angavs del statliga budgetunderskot­tet för budgetåret 1982/83 till 75,8 miljarder kr.

Av den preliminära avstämning av statsbudgeten som nu har ägl rum framgår alt utgifterna är upptagna med ell för lågt belopp. Framförallt har behovet av medel lill följd av redan inträffade förluster och behov av kapitaltillskott i den statliga företagssektorn kraftigt underskattats. Vidare bygger de beräknade utgifterna för arbelsmarknadspolitiska åtgärder på en i förhållande till den faktiska utvecklingen alltför optimistisk bedömning av sysselsättningsutvecklingen. Tillsammans med erforderliga tekniska om­räkningar torde dessa omständigheter leda lill ökade utgifter på i storleks­ordningen 10 miljarder kr.

Jag övergår nu till alt kortfattat redovisa effekterna av de förslag som läggs fram i denna proposition och i propositionen om upphävande av beslulel om karensdagar, m. m.

I denna proposilion framläggs sålunda ett omfattande investeringspro­gram. Programmets totala kostnad uppgår till 3 miljarder kr. I vilken takt dessa medel betalas ut beror bl.a. på när de åsyftade investeringarna påbörjas och hur snabbt de genomförs.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärder som jag tidigare redovisat kom­mer att leda lill ökade utgifter på ca 3,7 miljarder kr. I della belopp ingår även beslut som redan tagits av regeringen. 1 denna proposition begärs ökade anslag om ca 2,4 miljarder kr.

För alt bl. a. hålla uppe bostadsbyggandet kommer alt föreslås vissa bostadspolitiska åtgärder. Åtgärderna avser bl.a. hyresrabatter och hyresförlustgarantier samt ökade insatser för all spara energi. De ökade insatserna inom bostadspolitikens område finansieras med den föreslagna hyreshusavgiflen.

Som jag tidigare redovisat föresläs ell flertal skailepoliliska åtgärder. Den sänkta statsskatten och skattereduktionen för erlagd fackföreningsav-gifl minskar statsinkomsterna med ca 2 miljarder kr. för helår. De för­längda invesleringsavdragen torde medföra I miljard kr. lägre stats­inkomster. Den höjda produkiionsavgiften vid elproduktion ökar inkoms­terna med ca 1,2 miljarder kr. Samtidigt reduceras dock dessa avgifter med tidigare nämnda nedsättningar, varför den totala ökningen som helårs-effekt kan uppskattas lill ca 1,1 miljarder kr. Andra skalleförändringar leder till ökade skatteinkomster om sammanlagt ca 1,1 miljarder kr. Den skärpta förmögenhetsskatten och höjningen av arvs- och gåvoskatten leder till ökade statsinkomster pä ca 0,3 miljarder kr. De förändringar som föreslås avseende skattereduktion på svenska börspapper och skalle­reduktionen vid del s. k. skaltesparandet innebär ökade inkomster på ca 0,6 miljarder kr. Vidare kommer vissa nya punktskatter atl införas eller redan befintliga avgifter all höjas, vilket innebär all inkomsterna ökar med ca 0,2 miljarder kr. Härutöver kommer effekterna av den föreslagna obli­gatoriska avsättningen till investeringsfond, en åtgärd som i liden förskju­ter skalleinkomsterna frän juridiska personer.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   35

Den sammanlagda kostnadsökningen lill följd av förslagen all infria de fyra vallöftena saml ökningen av Uvsmedelssubventionerna - som jag inom kort kommer alt beröra - uppgår lill närmare 7,4 miljarder kr. För atl läcka dessa ökade kostnader kommer förslag all läggas om en höjning av mervärdeskallen frän 17,7% lill 19% av beskattningsvärdet och en höjning av den s. k. arbetsmarknadsavgiften med 0,5 procentenheter. De ökade inkomsterna från mervärdeskatt och arbetsmarknadsavgift uppgår sam­manlagt till ca 6 miljarder kr. Härtill kommer ökade skatteinkomster pä ca 1,1 miljarder kr. p.g.a. uppräkningen av pensioner, sjukersättning och ersättning vid arbetslöshet. Sammantaget innebär detta atl av de ökade utgifterna om 7,4 miljarder kr. är 7,1 miljarder kr. finansierade.

Dä höjningen av mervärdeskallen leder lill påfrestningar på en av de mest utsatta grupperna, nämligen barnfamiljerna, kommer samtidigt, som redovisats tidigare, en höjning av barnbidrag och studiebidrag all föreslås. Helårskoslnaderna för dessa åtgärder uppgår till ca 800 milj. kr. Höjningen av livsmedelssubvenlionerna medför en kostnad pä budgetens utgiftssida som kan beräknas till 230 milj. kr.

Sammantaget leder de åtgärder jag presenterat lill bestående förändring­ar av inkomster och utgifter. Andra åtgärder, främst de arbelsmarknadspo­litiska insatserna och investeringsprogrammet, är av engångskaraktär. Förslagen leder dock på sikt till en bättre ekonomisk utveckling och en därmed sammanhängande budgetförstärkning. Pä kort sikt däremot med­för främst engångsinsatserna för alt förbättra arbetsmarknadsläget och för atl öka investeringarna etl ökat budgetunderskott. De arbelsmarknadspoli­tiska insatserna faller i allt väsentligt pä innevarande budgetår, medan merparten av utgifterna i investeringsprogrammet uppstår nästkommande och senare budgetår.

För innevarande budgetär medför detta all del statliga budgelsaldol kommer all försämras. Jag bedömer atl underskottet i statsbudgeten inne­varande budgetår kommer alt uppgå lill ca 90 miljarder kr. mot i statsbud­geten redovisade 75,8 miljarder kr. Jag vill emellertid samtidigt understry­ka alt huvuddelen av ökningen, säsom här redovisats, beror på effekter av den tidigare regeringens politik, framför allt då industripolitiken, saml på de pä kort sikt automatiskt budgelförsvagande effekterna av devalvering­en. Denna skapar dock förutsättningar för all vi i ell längre perspektiv skall kunna höja produktionen och därmed även öka inkomsterna och slalsin-läkterna. Vidare vill jag poängtera, alt de kostnadsökningar som uppstår genom åtgärder som föresläs i propositionen om upphävandet av beslutet om karensdagar m. m. nästan fullständigt finansieras av intäklsökningar. De ofinansierade utgiftsökningar som tillkommit genom den nya regering­ens åtgärder är således nästan uteslutande förknippade med de omfallande arbetsmarknads- och investeringssatsningarna; dvs. med åtgärder som syftar lill all öka industriproduktionen och inkomsterna och lill alt bekäm­pa arbetslösheten. Härigenom skiljer sig den nya regeringens budgetpolitik

 

Prop. 1982/83:50                                                                   36

på etl avgörande säll från den budgetpolitik som bedrivits under de senaste sex åren.

Beräkningar av statsbudgetens inkomster, utgifter och saldo för budget­året 1983/84 kommer på sedvanligt sätt atl presenteras i budgetproposi­tionen ijanuari, dä riksrevisionsverkels inkomstberäkning föreligger och regeringens arbete med budgeten för budgetåret 1983/84 har avslutats. Med del myckel stora budgetunderskott som byggts upp under senare år blir det, som angavs i regeringsförklaringen, i budgetarbetet nödvändigt all genomföra en myckel hård ulgiflsprövning. Ökade statliga insatser, bl.a. för all främja sysselsättningen och öka investeringarna gör del än mer nödvändigt atl bedriva ell utomordentligt stramt budgetarbete.

6    Utsikterna för 1983

6.1 Den internationella utvecklingen

Den internationella ekonomin har sedan 1980 präglats av efterkrigsti­dens längsta lågkonjunktur och tillväxten torde även nästa år bli mycket låg. Den ekonomiska politiken i de dominerande länderna är fortsatt starkt restriktiv, trots all inflationen bromsas in och arbetslösheten blir allt högre.

1 de europeiska ekonomierna lyder konjunklurulsikterna pä en fortsall stagnation. En betydande nedgång har noterats i industriproduktionen och handelsvolymerna. Konjunkturen i Förenta staterna har blivit avsevärt sämre än vad som allmänt väntades och den av administrationen förut­sedda starka uppgången under loppet av detta är har uteblivit. Även i Japan har tillväxten under detta är dämpats, även om den forifarande är högre än i andra vikliga länder. Samlidigt har osäkerheten på världens kreditmarknader ökat kraftigt under det gångna året, vilket ylleriigare försvårat en internationell återhämtning.

De senasie årens stagnation i världsekonomin kan inle ses som enbart en vanlig kortsiktig konjunkturnedgång. Vi slär uppenbarligen inför en struk­turell nedgång, dvs. en nedgång av den underliggande, långsikliga tillväxt-trenden. En central faktor bakom detta torde vara det faktum all inflations­bekämpningen under 1970-talel kommil all få högsta prioritet i de stora västländernas ekonomiska politik. Della har inneburit en allt härdare åt­slramningspolitik. Så länge inflationen inte bemästrats finns inle anledning anla all världsekonomin kan återgå lill en stabil lillväxlbana. Även om konjunkturen återhämtas någol under nästa är, blir tillväxten med all sannolikhet låg under de närmaste åren.

Till de mera kortsiktiga faktorer som bidragit lill atl förlänga lågkonjunk­turen under innevarande är märks: - effekterna av del långvarigt höga ränteläget.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   37

-     all skattesänkningarna i Förenta staterna inle lett lill den expansion av den privata konsumtionen som man väntade sig,

-     u-ländernas minskade inkomster till följd av nedgången i råvarupri­serna,

-     den svaga efterfrågan på olja, som har resulterat i att OPEC-länderna som grupp i är visar underskoll i bytesbalansen och därför minskar sin efterfrågan,

-     all dollarkursen har fortsatt all stiga, vilket förhindrat de europeiska länderna atl sänka räntorna. För de europeiska ekonomierna har dol­larns uppgång haft en efterfrågedämpande effekt av samma storleksord­ning som den andra oljeprishöjningen.

Ell sannolikt förlopp är alt aktiviteten ökar någol i Förenta staterna och Japan i början av nästa år lill följd av en uppgäng i den privata konsum­tionen och en positiv lagereflerfrågan. Mol millen av 1983 kan även de europeiska länderna ha kommil att dra fördel av denna uppgäng samt av eventuella ytterligare räntesänkningar. Men mot bakgrund av del generellt låga kapacitetsutnyttjandel och den låga lönsamhetsnivän hos företagen, torde en inyesteringsuppgäng ligga långt fram i tiden.

Den stagnerande produktionen och den ökande arbetslösheten - den senare uppskattas i i-länderna till 33 miljoner - bidrar till atl yllerligare bromsa inflationstakten. I de större industriländerna beräknas den sjunka frän i genomsnitt ca 7,5 % 1982 lill ca 6,5 % 1983. Därvid antas oljepriset bli oförändrat under 1983.

Industriländerna som grupp väntas få elt underskoll på ca 30 miljarder dollar i bytesbalansen. Bakom denna förbättring döljer sig ä ena sidan betydande överskott i Förbundsrepubliken Tyskland och i synnerhet Ja­pan, å andra sidan fortsatt myckel stora underskott i de mindre OECD-länderna.

Den låga tillväxten i industriländerna; u-ländernas och öststaternas strä­van all nedbringa sina bytesbalansunderskotl och en ökad svårighet för finansiellt utsatta länder all erhålla krediter på de internationella kapital­marknaderna pekar mot en myckel låg ökning av världshandeln 1983, se tabell 5.

Tabell 5 Prognoser för den internationella ekonomin (OECD)

Procentuell volymförändring

 

 

1982

1983

BNP - OECD totalt

- 1/4

1

Världshandel

0

1 1/2

Väridshandelspriser i nationell

 

 

valuta, bearbetade varor

8 1/2

5 1/2

Konsumentpriser

7,5

6 1/2

Arbetslöshet, procent

8,6

9,3

Arbetslöshet, milj. personer

32,2

33.3

Katta: OECD och ekonomidepartementet.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   38

6.2 Den svenska ekonomin

Utvecklingen under 1982

Den ekonomiska utvecklingen blev betydligt svagare än väntat under 1982. Som konjunkturinstitutets höslrapporl visar blir del ingen tillväxt alls i den svenska ekonomin i år mol en förväntad ökning på 1,4% enligl den reviderade finansplanen i april. Till en del förklaras della av den svagare internationella konjunkturen som beräknas sänka exporilillväxlen frän 5 1/2 lill 3 1/2%. Förväntningarna om en fortsatt svag efterfrågetillväxl och de höga räntorna har gjort förelagen mycket försikliga med all produ­cera på lager. Lagerinvesleringarna blir därför betydligt lägre än vad som förväntades i våras. Trots den svagare inhemska efterfrågan tycks konkur­renskraften ha försvagats, så all importen ökar lika myckel som progno­serna i april angav. Della gör alt BNP praktiskt taget inte ökar alls i är med åtföljande försämring av sysselsättningsläget.

Devalveringen

Den följande redovisningen av utsikterna för den svenska ekonomin och effekterna av den ekonomiska politiken baserar sig i vikliga avseenden på konjunkturinstitutets höslrapporl. Hänsyn har dock här tagils lill de åtgär­der som föreslagils eller senare kommer alt föreslås och som konjunktur-inslilulel ej kunnat beakta. Vidare antas den internationella konjunkturut­vecklingen och därmed marknadstillväxten för svenska exportvaror bli svagare än vad institutet räknat med.

Devalveringen ger möjlighel lill en successiv expansion inom näringsli­vet. Men de svaga internationella konjunklurulsikterna sätter gränser för expansionen under 1983. Först under 1984-1985 kan de fulla effekterna avläsas. Del är också först efter 1983 som en invesleringsuppgäng kan påräknas. För all underlätta denna process sätts infrastrukturella investe­ringsprojekt igång under nästa år.

Arbetskraftskostnaden per producerad enhet stiger enligl de antaganden ekonomideparlemenlel gjort med ca 3% nästa år. Lägges därtill alt deval­veringen driver upp företagens imporlkoslnader och all vinsterna stiger kan exportpriserna antas öka med ca 10-11 %. Eftersom de internationella priserna omräknade i svenska kronor stiger med 17-18% innebär det alt exportföretagens relativpriser sjunker med ca 6%. Del är en någol mindre relalivprissänkning än konjunkturinstitutet antagit. I kombination med den antagna lägre världshandelslillväxten ger relalivprissänkningen en export-volymökning för bearbetade industrivaror pä ca 7% mol 8% enligl kon-junklurinstitulels prognos.

För hela exporten, inkl. råvaror, stiger volymen med ca 6%. Detta är en god tillväxt i en svag världskonjunktur. Ändå växer inle exportintäkterna särskill snabbi på kort sikt.

Konjunkturinstitutet räknar med all en relalivprissänkning ger effekt pä

 

Prop. 1982/83:50                                                                   39

de löpande exportintäkterna över en treårsperiod. Volymeffekten av de­valveringen skulle dä öka exportintäkterna totalt pä dessa tre år med 10-15 miljarder kr. Devalveringen medför all den nuvarande minskningen av industriproduktionen förbyis i en uppgång. För nästa är beräknas ökningen bli ca 4%.

Del innebär en kraftig omsvängning av produktionen i riktning mol export och ersätlning för import. Exporten ökar dubbelt så snabbt som den produktion som är avsedd för inhemsk användning.

Den omsvängning i resursanvändningen som devalveringen leder lill kan ocksä åskådliggöras med de förändringar i efterfrågans sammansättning som direkt följer av devalveringen. Exporten beräknas 1983 bli 4 miljarder kr. större än den annars skulle blivit, och importen ca 3,5 miljarder kr. mindre. Delta beror både på konkurrensförbättringen och pä atl den pri­vata konsumtionen minskar med drygt 5 miljarder kr. lill följd av devalve­ringen. Å andra sidan stiger investeringarna med knappt 500 milj. kr. (exkl. investeringsprogrammets effekter).

Devalveringen beräknas totalt höja produktionen 1983 med närmare 3 miljarder kr. räknat i 1982 års prisnivå. Det motsvarar ungefär 0,5% av totalproduktionen (BNP) och en sysselsättningseffekt på 15000-20000 personer.

Löner, priser och privat konsumtion

Löntagarna ges viss kompensation för de av devalveringarna föranledda prisstegringarna under 1982 enligt vad som överenskommits i 1982 års avtal. Denna kompensation kan beräknas uppgå lill knappt I %, vilket kan jämföras med en beräknad total devalveringseffekt på priserna med om­kring 4,5%. De löneökningar som faller ul 1983 som följd av 1982 års avtal i kombination med en viss löneglidning medför atl 5-6% är inlecknade redan innan lönerörelsen startar.

Som framgått i del tidigare har skattereformen justerats sä att inkomst­skatten sänks med 2 miljarder kr. Denna skattesänkning avser i första hand låg- och medelinkomsttagare. Härigenom skapas förutsättningar för atl genomföra det första steget i skallereformen med elt lägl nominellt avtal, samtidigt som en rimlig fördelningsprofil för reallönernas utveckling upp­näs.

De kalkyler som presenteras i del följande ulgår från den nu kända lönekostnadsökningen för 1983, dvs. 7-8%. En högre ökningstakt för lönekostnaderna medför en ytteriigare höjning av inflationen och etl slörre underskott i bytesbalansen.

Eftersom lönekoslnadsökningarna hos vikliga konkurrenter, såsom inom den tyska industrin, blir lägre än här angivna 7-8%, skulle vårt relativa kostnadsläge ha försämrats utan devalveringen. Denna har den dubbla effekten att sänka vårt kostnadsläge räknat i jämförbar valuta och all stimulera industriproduktionen, sä all produktiviteten kan öka och kostnadsökningen per timme blir lägre.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   40

Devalveringen skulle höja importpriserna med 19% vid ett fullständigt genomslag. Det är emellertid mot bakgrund av tidigare erfarenheter rimligl alt räkna med atl importörerna håller tillbaka prisökningarna för atl försva­ra sina andelar av den svenska marknaden. För de bearbetade industriva­rorna som utgör huvuddelen av importen antar därför konjunkturinstitutet att importprisökningen bara slår igenom lill 75%, varav 40 procentenheter antas falla på 1982. Däremot slår importpriserna igenom snabbare och mera fullständigt för råvaror, inle minsl olja. Pä oljan slär prishöjningarna igenom direkt. Totalt för ell helt är beräknas vär oljenola försämras med 6 miljarder kr. För 1982 försämras handelsbalanssaldot av denna anledning med 1,5 miljarder kr. netto.

Mervärdeskallehöjningen drar upp den inhemska prisnivån någol. Höj­ningen innebär en prisstegring med 1,6 % på mervärdeskallebdagda varor. Eftersom dessa utgör ca 60% av konsumtionen påverkas den totala konsu­mentprisnivån med I %. Denna ökning faller i sin helhet på 1983.

Den sammantagna priseffekien av dessa åtgärder skulle därför bli en höjning av inflationstakten med drygt 5.5 %. Härav faller 4.5 procentenhe­ter pä 1983. Totala prisstegringen 1983 väntas bli 10- 11 %.

Den köpkraflsindragande effekten dämpas dock av de åtgärder sorn vidtas för att stödja särskill utsatta grupper.

Särskill vikliga är höjningen av barnbidragen, uppräkningen av pensio­nerna och arbetslöshetsersättningen samt justeringar av de direkta skat­terna.

En sänkning av reallönerna är oundviklig och nödvändig. För hela löntagarkollektivet blir minskningen efter skatt och prishöjningar en minskning av reallönen med ca 5% nästa år. Härav svarar devalveringen för ca 3%. Under 1981 och 1982 föll reallönen med totalt ca 8%.

Politiken har anpassats så atl den skall ge en rimlig avvägning mellan en från sysselsättningssynpunkt nödvändig eftertVägeulveckling och ett från byiesbalanssynpunkl motiverat krav på återhållsamhet på konsumiionssi-dan. Sänkningen av de totala realinkomsierna motverkas därför i viss män genom de tidigare nämnda åtgärderna. Vid avvägningen har förutsatts att hushållen kommer all sänka konsumtionen i mindre grad än vad realin­komsierna minskar. Därigenom faller sparandels andel av inkomsterna, dvs. sparkvolen sjunker.

Det finns å andra sidan också skäl för alt sparkvolen i stället borde stiga. Erfarenheten visar att i en situation där infialion och arbetslöshet stiger tenderar hushällen att öka sparkvolen. Härtill skall läggas atl marginal-skallereformen med avdragsbegränsningen också stimulerar sparandel. Del argument som här, liksom i konjunkturinslilutets beräkningar, är avgörande för alt anla alt sparkvolen sänks, är att hushållen efter minsk­ningen av konsumtionen 1981 och 1982 har svårt all ytterligare anpassa konsumtionen nedåt i samma takt som realinkomsierna faller. Därför utgår beräkningarna frän all den privata konsumtionen bara faller med 2% nästa år, medan realinkomsierna väntas minska med ca 2 1/2%.

 

Prop. 1982/83:50

41

Offentlig konsumtion

Den offentliga konsumlionslillväxlen begränsas, som framgår av tabell 6, lill någon procent bäde i är och nästa är. Både statens och kommunernas tillväxt påverkas av de satsningar som görs för all stödja sysselsättningen. Härtill kommer vissa tillfälliga effekter såsom överföringar av sjukhus från staten till den kommunala sektorn 1982 och 1983. Borträknas dessa effek­ter är den underliggande volymförändringen en minskning med en procent för statens del.

Tabell 6 Försörjningsbalans 1982-1983

 

 

 

1981

1982

1983

 

Miljarder kr.

 

 

 

Procentuell volym-

 

 

förändr

ing

BNP

569.2

0.1

1.5

Import, varor och tjänster

175,5

1.2

1,4

Tillgång

744,8

0,4

1,5

Bruttoinvesteringar

109,8

- 3,5

-1,7

Näringslivet

47,7

- 7.1

-7.4

därav: industri

18,1

-15.0

-5,0

Statliga mynd. o. affärsverk

14,1

15,0

9,1

Kommuner

21,8

- 4,6

3.0

Bostäder

26,2

- 4,9

-1,0

Lagerinvestering'

-4,3

- 0,1

1,0

Privat konsumtion

296,8

- 0,5

-2,0

Offentlig konsumtion

169.0

1,2

0,9

Statliga

51.4

- 2,3

-1.8

KommunaP

117,6

2,8

2,1

Inhemsk efterfrågan, totalt

571.3

- 0.7

-0,1

Export, varor och tjänster

173,4

3,4

6,0

Användning

744,8

0,4

1.5

' Lageromslag i förhållande till föregående års BNP.

- Häri ingår att överföring av sjukhus sänker den statliga konsumtionen 1982 med 1,6% och 1983 med 1,1%. För kommunerna ökar konsumtionen härav med 0,8 resp. 0.5%.

För den kommunala sektorn lyder tillgängliga uppgifter på all volymök­ningen ligger på 1,5% i år. För nästa år kan del restriktiva budgetarbete som skett även i kommunerna väntas leda lill en volymökning på knappt 1,5%. Inräknas de arbelsmarknadspolitiska satsningarna blir tillväxten 2% i är och 1,6% 1983 (exkl. överföring av sjukhus).

Investeringar

Den förbättring av kostnadsläget som devalveringen ger bör naturligtvis få en positiv effekt på investeringsbenägenheten inom industrin. Det är företagens förväntningar om bl.a. del framlida eflerfrägelägel och den framlida lönsamheten som bestämmer investeringarna. Del är realistiskt atl räkna med atl den fortsatt svaga efterfrågan och den stora outnyttjade kapaciteten leder lill all det inle blir någon invesleringsökning nästa år. Konjunkturinstitutet räknar med atl det fall i investeringarna på ca 15%,

 

Prop. 1982/83:50                                                                   42

som annars skulle inträffat, halveras genom devalveringen. Härtill skall läggas fortsatt frisläpp av investeringsfonder och investeringsreserver och förlängning av invesleringsavdragen. Det omfattande program för investe­ringar i infrastruktur och på energiområdet som presenteras i denna propo­sition kommer all bidra till all ytterligare dämpa nedgången i industriinve­steringarna. Nedgången beräknas därför 1983 begränsas till 5% för indu­strin.

För näringslivet i övrigt uppvägs den stimulans som devalveringen ger av all bl.a. parti- och detaljhandel förmodligen kommer all revidera ned sina investeringsplaner som följd av den minskade privata konsumtionen.

Inom den offentliga sektorn bedöms investeringsprogrammet och inve-
sieringsarbelen i arbetsmarknadsdepartementet ge följande tillskott lill
investeringsvolymen 1983:
Staten                -t-11 %■

Kommunerna     -1-8%

Stimulanseffekten på bostadsinvesteringarna väntas bli 1/2% 1983. Den huvudsakliga effekten av de föreslagna stimulanserna väntas påverka bo­stadsbyggandet först 1984.

Totalt sett innebär investeringsälgärderna en ordentlig stimulans av byggandet. Om man dessutom tar hänsyn till atl ombyggnadsverksamhe-len samt reparation och underhåll ökar vänds en nedgång i byggverksam­heten de tvä senasie åren lill en mindre ökning nästa år. Det innebär en väsentlig lättnad av sysselsättningsläget i branschen.

Den samlade investeringsverksamheten beräknas komma atl sjunka 1983. Del är först under 1984 man kan påräkna en uppgång och en om­svängning i riktning mol en stigande andel för industri och övrigt närings­liv.

Den totala inhemska efterfrågan inkl. lagerförändringar beräknas sjunka med 0,1 % 1983 alt jämföra med en minskning på 0,7% 1982. Det beror främst på all invesleringsfallet dämpas. Härtill kommer att exporten be­räknas öka med ca 6% mol ca 3,5% 1982.

Produktion och sysselsättning

Eftersom kostnadsläget förbättras kan den svenska produktionen tillgo­dose en relativt setl slörre andel av den inhemska efterfrågan. Del betyder atl den totala produktionen skulle kunna öka med ca 1,5% nästa är.

Produktionsökningen nästa år kan dock förmodligen ske utan all syssel-sättningsvolymen ökar. Snarare finns risk för atl industrisysselsättningen, med hänsyn lill den betydande lediga kapaciteten i utgångslägel, inle vänder uppåt förrän med betydande eftersläpning i förhållande till produk­tionen. Sysselsättningen inom den privata tjänstesektorn försvagas, varför den totala efterfrågan pä arbetskraft väntas förbli svag under 1983. Samti­digt fortsätter emellertid utbudet alt öka. Det successivt förbättrade efler­frägelägel medför därför ingen omedelbar lättnad vad gäller arbetslöshe-

 

Prop. 1982/83:50                                                                   43

ten. För 1983 som helhet skulle arbetslösheten därmed ligga kvar på 3,5-4% eller 150000-170000 personer.

Bytesbalans och finansiell utveckling

Den oundvikliga etfeklen av devalveringen blir en temporär försämring av den yttre balansen, se tabell 7. Bl. a. stiger kostnaderna för oljeimporten omedelbart. Del lar också tid innan exportindustrins förbättrade kostnads­läge ger utslag i ökad orderingång. De positiva effekterna på den yttre balansen visar sig först pä 2 å 3 års sikt.

Tabell 7 Handels- och bytesbalans 1981-1983

Miljarder kr.

1981      1982      1983

144.7

■167.6

197,7

146.0

171,6

201,0

-   1.3

- 4.0

- 3,3

20.5

23,6

27,1

29,5

33.7

39,5

- 9,0

-10.1

-12,4

12,9

15.0

17,0

-17.2

-22,5

-27,6

-14.6

-21,6

-26,3

Export

Import

Handelsbalans

Export av tjänster

Import av tjänster

Tjänstebalans

Restpost, totalt

Transfereringsbalans

Bytesbalans

Enligl konjunklurinslitulels bedömning skulle handelsbalansunderskol-tel i är stiga till 4 miljarder kr. BUr världsmarknaden så svag som hår befaras skulle underskottet nästa år uppgå lill ungefär samma belopp.

Försämringen i Ijänslebalansen torde bli relativt obetydlig, medan trans­fereringarna till utlandet stiger, bl.a. som följd av atl räntan på utlands­skulden stiger lill följd av devalveringen.

Vad gäller den finansiella utvecklingen i slorl kommer den att präglas av ett myckel slort budgetunderskott. För 1983 torde även kommunerna uppvisa etl finansieUt underskott.

Den finansiella situationen i förelagen förbättras avsevärt, dels som följd av en real lönsamhelsförbältring och en fortsall låg investeringsnivå, dels som följd av betydande kapitaltillskott frän staten till delar av industrin.

Ser man till den totala likviditeisökningen i ekonomin lyder den pä att dé inflationssiffror som här redovisats är realistiska. Samlidigt är likviditetssi-luationen sädan alt den, om efterfrågan skulle öka kraftigt, kan påverka inflationen och exlernbalansen negativt inför 1984. Det är därför stora krav som kommer att ställas bäde på finanspolitiken och kreditpoliliken under del kommande året.

Statsråden Boström, Feldl, Hjelm-Wallén, Leijon, Gustafsson, Peterson och Dahl utvecklar härefter närmare de ekonomisk-politiska åtgärder som hör till vederbörandes ansvarsområde. Anförandena redovisas i underpro­tokollen för resp. departement.

 

Prop. 1982/83:50                                                     44

Statsministern avslutar:

7   Hemställan

Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag alt regeringen i en gemensam proposilion

1.   ger riksdagen tillfälle atl ta del av vad jag och övriga föredragan­den har anfört om det ekonomiska lägel,

2.   godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som har förordats,

3.   förelägger riksdagen vad de olika föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

8   Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandenas överväganden och beslutar atl genom proposilion förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar atl de anföranden och förslag som redovisas i un­derprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1-6.

 

Prop. 1982/83:50                                                              45
Innehållsförteckning

1   Omläggningen av den ekonomiska politiken.............     2

2   Den svenska ekonomins utveckling 1976-1982 ........     6

 

2.1    Den internationella bakgrunden........................     6

2.2    Den svenska utvecklingen...............................     7

2.3    Den negativa utvecklingen måste brytas!...........    15

3 De ekonomisk-politiska alternativen   ....................    15

3.1    Uppgiften ...................................................    15

3.2    Expansion av inhemsk efterfrågan.....................    16

3.3    Den ensidiga älslramningspoliliken    .................    18

3.4    Det produktionsexpansiva alternativet...............    19

4 Den ekonomisk-politiska strategin för de närmaste åren          20

4.1    Huvudlinjerna i den ekonomiska politiken............    20

4.2    Beslående konkurrenskraftsförbällring   .............    21

4.3    En rättvis fördelningspolitik ............................    21

4.4    Låg infialion.................................................. .. 23

4.5    Ell effektivt resursutnyttjande ........................    25

4.6    Slabiliseringspoliiiska överväganden   ................    26

5 De ekonomisk-politiska åtgärderna........................    27

5.1    Arbetsmarknadspolitiken   ..............................    28

5.2    Investeringsprogrammet  ...............................    29

5.3    Skattepolitiken   ..........................................    30

5.4    Vinstdelning.................................................    31

5.5    De fyra vallöftena......................................... .. 32

5.6    De siatsfinansiella effekterna .......................... .. 33

6 Utsikterna för 1983   ......................................... .. 36

6.1    Den internationella utvecklingen ...................... .. 36

6.2    Den svenska ekonomin  .................................    38

 

7   Hemställan   .................................................... .. 44

8   Beslul..............................................................    44

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

 

 

 

Prop. 1982/83:50_____________ BUaga 1

Kommunikations­departementets verksamhetsområde

 

 

 

Prop. 1982/83:50                                                                  I

Bilaga I Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET  PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-11-04

Föredragande: statsrådet Boström

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.

ÅTGÄRDER      INOM      KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Den ekonomiska situationen är nu sädan all samhällets resurser inle är fullt utnyttjade. Ledig kapacitet kan användas för investeringar inom den offentliga sektorn utan alt verksamheten inom den privata sektorn direkt påverkas. En förbättrad infrastruktur leder lill lägre drift- och underhälls­kostnader för samhället. Utrymmet för framtida privata investeringar ökar.

Goda kommunikationer är en viktig förutsättning för näringslivets kon­kurrenskraft. Investeringar pä kommunikationsområdet bidrar därmed di­rekt lill alt förbättra landels ekonomi. En bättre vägslandard och en ökad kapacitet vid statens järnvägar medför lägre kostnader för förelagen. Ut­byggda tele- och datakommunikationer ger även mindre och medelstora förelag möjligheter all utnyttja avancerad teknik och skapar således möj­ligheter till ett livskraftigt näringsliv i landets olika delar.

Mol denna bakgrund föreslår jag i del följande särskilda investeringar i vägar, järnvägar, luftfarts-, post- och leleanläggningar.

En utbyggd kollektivtrafik är nödvändig av flera skäl. Arbetstillfällena mäste vara tillgängliga även för personer som inle har tillgång lill privatbil. Importen av bensin och olja måste begränsas.

Genomförandel av länshuvudmannareformen skapar förutsättningar för ell ökat resande med kollekliva transportmedel. För all även stimulera lill försök med nya trafiksystem föreslår jag ell nytt anslag på 40 milj. kr. Medlen bör användas sä all forsknings- och utvecklingsarbetet pä kollek-livirafikområdel breddas och kommer lill praktisk användning.

1    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 50. BiUiga I

 

Prop. 1982/83:50                                                                  2

B. Vägväsendet

Bli. Särskilda väginvesteringar. Av statsministerns och chefens för eko­nomi- och budgeidepartementen tidigare anföranden har framgått att rege­ringen avser all under är 1983 låta påbörja flera stora väginvesteringar utöver vad som tidigare planerats. Jag vill förorda all investeringarna ges en inriktning mol Europaväg- och riksvägnätel.

När del gäller Europavägarna bör en utbyggnad av E4 i Södermanlands län påbörjas under år 1983. Pä västkusten är en snar förbättring av väg E6 nödvändig i Hallands län. Utbyggnaden genom Halland innebär bl.a. atl Varbergs tätort befrias från E6-lrafiken. Genom investeringar i Värmdöle-den och väg 51 i Östergötlands län kan de mycket besvärande trafikförhål­landena i Guslavsberg resp. Finspång avsevärt förbättras. Nya bostadsom­råden kan också exploateras. De vägobjekl som enligl min mening nu bör påbörjas är:

Län        Objekt                     Beräknat belopp

B   74     Värmdövägen 92 milj. kr. (delfinansiering)

D   E4    Jönåker-Nyköping 55 milj. kr. (delfinansiering)

E   51     Genom Finspång                       52 milj. kr.

N   E6    Långäs-Gunnestorp 60 milj. kr. (delfinansiering)
U   E18  Bro över SJ i Köping

(95 % statsbidrag) 9 milj. kr.
268 milj. kr.

Samtliga vägobjekl som nu bör påbörjas har hög samhällsekonomisk avkastning. Den totala kostnaden för dessa väginvesteringar beräknas uppgå lill nära 560 milj. kr. Elt viktigt syfte med regeringens särskilda vägbyggnadsprogram utöver del planenliga vägbyggandet är an snabbi förbättra fömlsällningarna för näringslivets transporter och den regionala utvecklingen vad gäller industriutbyggnad, sysselsättning och bostadsbyg­gande. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all lill Särskilda väginvesteringar på tilläggsbudget 1 lill statsbudge­ten för budgetåret 1982/83 under sjätte huvudtiteln anvisa elt reservationsanslag på 268000000 kr.

B 12. Åtgärder mot eftersatt vägunderhåll. Utnyttjandet och vidmakthål­landet av dagens relativt utvecklade vägnät är i stor utsträckning beroende av de driftinsatser som görs. En förutsättning för elt väl fungerande framli­da vägtransportsystem är en fortsatt prioritering av driflverksamhelen. Under senare är har enligl min mening underhållet av vägarna eftersatts.

Ell eftersatt vägunderhåll innebär på sikt betydande reparationskost­nader för att återställa vägarna i gott skick. Efiersättningen innebär också all trafiksäkerheten på vägarna försämras saml ökad risk för trafikstör­ningar inte bara på kort sikt ulan framför allt på läng sikt.

 

Prop. 1982/83:50                                                                     3

Det är enligl min mening angeläget atl vägverket nu tilldelas särskilda medel. Härigenom ges vägverket och väghållande kommuner möjlighet inte bara alt klara vinterväghällningen under år 1983 ulan också alt undvi­ka ytterligare eflersätlning av underhållet. Delta har särskild betydelse för den lunga industrin i glesbygd och för skogsnäringen.

Med hänvisning lill vad jag nu anfört förordarjag att 100 milj. kr. anvisas på tilläggsbudget under ell nytt anslag på statsbudgeten. Av de beräknade medlen bör 25 milj. kr. avse åtgärder pä slalskommunvägar. Bidrag bör lämnas i enlighet med gällande regler om statsbidrag till väg- och gatuhåll­ning i vissa kommuner. Jag hemställer all regeringen föreslär riksdagen

alt lill Åtgärder mot eftersatt vägunderhåll pä tilläggsbudget 1 lill statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under sjätte huvudtiteln an­visa etl reservationsanslag pä 100000000 kr.

D. Järnvägar

D 5. Särskilda investeringar vid statens järnvägar. Riksdagen har för inne­varande budgetår medgett (prop. 1981/82: 100, bil. 9, TU 1981/82:22, rskr 1981/82:245) atl den totala ramen för statens järnvägars (SJ) investeringar får uppgå lill 1 794 milj. kr. Vidare får SJ träffa hyresköpsavial och lång-tidsförhyra (leasa) rullande materiel inom en ram av 40 milj. kr.

Genom regeringens beslul i september 1982 och oktober 1982 om tidiga­reläggning av vissa sysselsällningsskapande åtgärder vid SJ har investe­ringsramen höjts lill I 956,1 milj. kr.

Enligl min mening finns del anledning all under innevarande budgetär genomföra ytteriigare ell antal investeringar vilka SJ har slorl behov av.

Jag föreslär när det gäller rullande materiel atl SJ lill innevarande bud­getår får tidigarelägga beställningar lill ell belopp av 142 milj. kr. 1 beloppet ingår medel för sex st. ellok (Re), sex st. diesellok (T 44) samt dellikvid för beställning av 20 vagnar för persontrafik och 300 godsvagnar (Hbis). 1 beloppet ingår vidare 25 milj. kr. för att möjliggöra fortsatt ombyggnad av pendeltågen (XI) i Stockholmsregionen vilket ökar SJ:s vinterberedskap. Av del totala beloppet bör 127,8 milj. kr. föras till statskapitalet.

Jag vill också la upp frägan om elt nytt dubbelspår mellan Älvsjö och Flemingsberg som första etappen i utbyggnaden av hela sträckan Älvsjö-Järna. Elt nytt dubbelspär på denna sträcka är en av förutsättningarna för all spårkapacilelsproblemen i Stockholmsregionen skall kunna lösas. Bl.a. möjliggörs en kvalitativt bra lösning av pendeltägstrafiken samtidigt som en bra lagföring säkerställs både för lokal- och Ijärrlrafiken.

En utbyggnad av spärkapacilelen söderut måste emellertid för atl nägon påtaglig effekt skall ernås kombineras med en ombyggnad av Stockholms Central. Vidare krävs en utbyggnad av kapaciteten av sparsystemet även

 

Prop. 1982/83:50                                                                     4

frän Slockholm och norrut, framför allt pä sträckan Karlberg-Ulriksdal. Den totala invesleringsuigiften för nu nämnda investeringar har beräknats uppgå till i storleksordningen 2 miljarder kr. i nuvarande prisnivå.

Vad gäller dubbelspåret Älvsjö-Flemingsberg är projekteringen i hu­vudsak klar. Invesleringsuigiften uppgår till 335 milj. kr. Eftersom byggti­den är fem år anser jag del angeläget alt arbetena kan startas sä snart en överenskommelse träffats med Stockholms läns landsting om ersättning till SJ för lokaltågstrafiken. Jag föreslår därför atl SJ redan nu erhåller 35 milj. kr. för delta ändamål. Med hänsyn till den långa byggtiden föreslär jag atl slällning till frågan om invärdering på statskapitalet tas när anläggningen tas i bruk.

1 sammanhanget bör understrykas vikten av att frågan om vilken ersätt­ning SJ skall erhålla av Stockholms läns landsting för lokallågslrafiken i framtiden snarast får en lösning. Jag avser därför inom kort föreslå rege­ringen alt tillkalla en särskild förhandlingsman med uppgift alt tillsammans med parterna finna en lösning på denna fräga.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

all lill Särskilda investeringar vid statens järnvägar på tilläggsbud­get I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under sjätte huvud­titeln anvisa ell reservationsanslag på 177000000 kr.

F. Luftfart

F 5. Särskilda investeringar för luftfarten. Med hänvisning lill de motiv som anförts av slalsminislern och chefen för ekonomi- och budgeidepartemen­ten förordarjag all 60 milj. kr. budgetåret 1982/83 upptas pä ett särskill anslag motsvarande totalkostnaden för investeringar i luftfarten. De före­slagna investeringarna utgörs av etl nytt parkeringshus för inrikestrafiken på Arlanda - totalkostnad 33,4 milj. kr. - en ny avisningsanläggning för totalt 1,6 milj. kr. och vissa åtgärder som berör flygledning och flyginfor-mation på Arlanda för totalt 1,1 milj. kr. För alt möjliggöra landningar i sämre väder på en av banorna på flygplatsen och därigenom öka regularile-ten förordarjag all medel avsätts för investeringar i banbelysning och dess kraflförsörjning för sammanlagt 23,1 milj. kr. budgetåren 1982/83 och 1983/ 84. Medelsåtgängen budgetåret 1982/83 för de nämnda investeringarna beräknas liU 31,5 milj. kr. och budgetåret 1983/84 lill 27,7 milj. kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl lill Särskilda investeringar för luftfarten på tilläggsbudget 1 lill statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under sjätte huvudtiteln an­visa etl reservationsanslag pä 60000000 kr.

 

Prop. 1982/83:50                                                                 5

G. Post väsende

G 4. Särskilda investeringar för postverket. Med hänvisning lill de motiv som anförts av statsministern och chefen för ekonomi- och budgeideparte­menten förordar jag all 135 milj. kr. budgetåret 1982/83 upptas på ett särskill anslag för särskilda investeringar för poslväsendet. Beloppet mot­svarar totalkostnaden i prislägel den 1 januari 1982 för den sista etappen (etapp IV) av ombyggnaden av poslgirohusel i Slockholm. Medelsåtgäng­en för bygget beräknas lill 25 milj. kr. budgetåret 1982/83, 40 milj. kr. budgetåret 1983/84, 60 milj. kr. budgetåret 1984/85 och 10 milj. kr. budget­året 1985/86. Jag hemställer all regeringen föreslär riksdagen

att lill Särskilda investeringar för postväsendel på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under sjätte huvudtiteln anvisa elt reservationsanslag pä 135000000 kr.

H. Telekommunikationer

H 2. Särskilda investeringar i leleanläggningar. Med hänvisning lill vad statsministern och chefen för ekonomi- och budgeidepartementen anfört föreslär jag all regeringen hos riksdagen hemställer om etl särskill reserva­tionsanslag pä 220 milj. kr. för investeringar i telekommunikationer. Inves­teringsprogrammet medför att televerket kan tidigarelägga digitaliseringen av telenätet. Delta innebär all i ett internationellt perspektiv verkel tidigt och på ett ekonomiskt säll kan erbjuda avancerade teletjänster, som ger företag och myndigheter möjlighet all rationalisera sin informationsöver­föring och informationsbehandling. Programmet beräknas sträcka sig över en treårsperiod med början under innevarande budgetår. Anslaget avser således hela denna period.

Investeringarna bör hållas åtskilda från televerkets ordinarie investe­ringsprogram. De bör därför anvisas över elt nytt anslag benämnt H 2. Särskilda investeringar i leleanläggningar.

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att till SärskUda investeringar i leleanläggningar på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under sjätte huvudtiteln anvisa ell reservationsanslag på 220000000 kr.

I. Institut m. m.

I 19. Åtgärder för att främja investeringar och utvecklingsarbete i kollektiv­trafiken. Målet för den statliga trafikpolitiken är all ge invånare och nä­ringsliv en tillfredsställande transportförsöijning lill lägsta möjliga sam-

 

Prop. 1982/83:50                                                                     6

hällsekonomiska kostnader. För att delta mäl skall kunna uppnås krävs enligt min mening en effektiv och utbyggd kollektivtrafik. En satsning på den kollekliva trafiken är också nödvändig av såväl jämlikhelsskäl som med hänsyn lill miljö, energisparande och trafiksäkerhet. Inle minsl viktig är kollektivtrafiken för möjlighelerna all skapa en väl fungerande arbets­marknad.

Kollektivtrafiken har under senare år ökat sin andel av transportarbetet. Bakom denna utveckling ligger bl.a. ökade drivmedelspriser, lågprislinjen i laxesällningen saml ell bällre resursutnyttjande och utökad trafik som möjliggjorts genom bildandel av elt gemensamt huvudmannaskap för den lokala och regionala kollektivtrafiken i länen. Del ökade intresset för kollektivtrafiken har främst kommit till uttryck i tätortsområdena. De omfattande och tidsmässigt koncentrerade arbetsresorna i dessa områden förutsätter transportsystem med bl.a. slor kapacitet.

En utvecklad kollektivtrafik har betydande fördelar framför andra trans­portsystem. Den är väsentlig för atl förbättra miljön i tätorterna. En utvecklad kollektivtrafik kan spara också energi och investeringar i vägar och gator m. m. Men kollektivtrafiken är även väsentlig för landsbygdens trafikförsörjning då människor och näringsliv i landels olika delar skall erbjudas en tillfredsställande trafikförsörjning. Åtgärder som präglas av samverkan och samordning mellan olika transportföretag och färdmedel är här särskill uttalade.

Staten stöder i dag kollektivtrafiken genom all drifibidrag lämnas lill den grundläggande trafikförsörjningen i landet. Bidraget beräknas i huvudsak efter antalet utförda vagnkilomeler. Genom bidragels planeringsanknyt­ning främjas effektiva irafiklösningar.

Vidare medger del statliga bidragssystemet för väg- och gatuhållning numera att bidrag kan lämnas lill vissa anläggningar för kollektivtrafik. Exempel på sådana åtgärder är busslrafikleder, körylor vid bussterminaler och vissa spåranläggningar.

Staten ger ocksä bidrag till forskning och utveckling. Detta stöd är främst inriktat på grundforskning och framtagande av ny teknik på områ­det. Bidrag kan även ges för vissa praktiskt inriktade demonslralionsför-sök.

De nuvarande statliga insatserna är dock enligl min mening inle tillräck­liga. Staten bör ha möjlighel all ocksä stimulera lill investeringar i bl. a. ny eller mer utvecklad teknik för kollektivtrafiken. För all fä en väl utbyggd och en effeklivare kollektivtrafik bör därför staten kunna medverka till alt begränsa det risklagande som irafikförelag, länshuvudmän och kommuner utsätter sig. för när de genomför en slörre utbyggnad av sin verksamhel. Därigenom skulle de resultat som kommer fram genom olika FoU-projekl som kolleklivirafikberedningen, Iransportforskningsdelegalionen och sty­relsen för teknisk utveckling driver komma till snabbare tillämpning.

Jag anser sålunda atl det från trafikpolitisk utgångspunkt är angeläget atl

 

Prop, 1982/83:50                                                                    7

främja den tekniska utvecklingen på området. Utvecklingen de senaste åren pekar på viklen av ell ökat samarbete mellan näringsliv och samhälle. Genom atl näringslivet kan spela rollen som leverantör lill den gemensam­ma sektorn skapas förutsättningar för en accelererad teknisk utveckling. Svensk industri fär härmed ökade möjligheter all leda en teknisk utveck­ling som kan öppna vidare möjligheter på världsmarknaden.

Utvecklingen på kolleklivlrafikområdet går vidare mol all man ser kol­lektivtrafiken som en helhet där olika åtgärder som trafikplanering, taxe­syslem och fordonsval samordnas till ell optimalt trafiksystem. Della betyder även atl företagens möjligheter på exportmarknaderna beror pä i vad mån man kan hänvisa lill redan färdiglevererade och fungerande trafiksystem s. k. referensobjekl.

Jag bedömer alt genom etl statligt engagemang kan denna utveckling säväl stimuleras som påskyndas. Jag anser därför all elt nytt anslag bör inrättas för alt stimulera lill investeringar i framför allt ny eller mer utveck­lad teknik pä kolleklivtrafikomrädel. Del kan gälla beställnings-, lednings-och informationscentraler liksom fasta anläggningar saml fordon och for­donskomponenter för den kollekliva trafiken. Jag har bedömt atl anslaget bör utformas som etl engångsanslag med 40 milj. kr.

Den nya verksamheten bör enligl min mening handläggas av kollekliv­irafikberedningen (KTB). Denna pariamentariska beredning har enligt sina direktiv (Dir. 1979: 120 och 1981:74) i uppgift atl i samlade former närmare analysera behovet av nya irafiklösningar på kollektivirafikområdet. KTB skall initiera, följa upp och ulvärdera försöksverksamhet med nya trafiksy­stem, följa den nationella och internationella utvecklingen på området och pröva olika utvecklingsåtgärder för den kollektiva trafikförsörjningen. Del gäller för såväl tätorter som pä landsbygden.

Beredningens verksamhel omfaltar främst praktiskt inriktade demon­strationsförsök men hår även inslag av utvecklingsarbete. Beredningen sysslar inle med slöd lill forskning i gängse mening. Beredningens arbets­plan för budgetåret 1982/83 innehåller projekt som avser planering och samordning av trafiken, trafikens tillgänglighet och framkomlighet i gatu­nätet, ekonomi och finansiering, fordon och anläggningar saml vissa över­gripande frågor. För denna typ av verksamhet förfogar beredningen under innevarande budgetår över sammanlagt 6 milj. kr. Enligl min mening bör slödel lill investeringar i ny teknik på kolleklivlrafikområdet på ett natur­ligt sätt kunna integreras med beredningens övriga verksamhet.

För beredningens tillkommande arbetsuppgifter avser jag senare föreläg­ga regeringen förslag till tilläggsdirektiv. Jag kommer därvid atl ange närmare riktlinjer för bidragsgivningen.

Beredningens verksamhet bör utvärderas efter del all erfarenheter vun­nits av den utökade stödgivningen.

 

Prop. 1982/83:50                                                      8

Med hänvisning lill del anförda hemställer jag atl regeringen förslär riksdagen

all till Åtgärder för att främja investeringar och utvecklingsarbete i kollektivtrafiken på tilläggsbudget 1 lill statsbudgeten för budget­året 1982/83 under sjätte huvudtiteln anvisa ell reservationsanslag pä 40000000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

 

Prop. 1982/83; 50_____________ Bilaga 2

Budgetdepartementets verksamhetsområde

 

 

 

Prop. 1982/83:50                                                                  I

Bilaga 2
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET                       PROTOKOLL

1982-11-04

Föredragande: statsrådet Feldl

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER INOM BUDGETDEPARTEMENTETS VERKSAMHETS­OMRÅDE

1   Inledning

Det ekonomiska läge som utgör bakgrunden lill det krisprogram som nu läggs fram har utförligt beskrivits i del föregående. En redogörelse har också lämnals för de olika inslagen i detta program. Jag skall nu la upp den närmare utformningen av de skailepoliliska åtgärderna saml frågan om utvidgning av finansfullmaklen.

Först lar jag upp åtgärder avseende företagsbeskattningen. Del är fråga om dels en förlängning av tidsperioden för de särskilda investeringsavdra­gen, dels en skyldighet för vissa företag all betala in elt belopp motsvaran­de 20 % av 1983 års vinsler på särskilda investeringskonlon. I del samman­hanget berör jag ocksä frisläppen av investeringsfonder och invesleringsre-server. Därefter behandlar jag skärpningarna i kapitalbeskattningen i form av höjd förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt, slopande av skattereduk­tionen för aktieutdelning och minskade förmåner inom skaltesparandet. Vidare tar jag upp sänkningen av den statliga inkomstskatten genom juste­ringar i skatteskalan och därav föranledda ändringar av sjömansskatten samt förslagel om all införa en särskild skattereduktion pä grundval av erlagd medlemsavgift till fackförening. Jag behandlar sedan förslagen lill nya skatter, nämligen hyreshusavgift, skatt pä videobandspelare och skatt på viss elektrisk kraft. Slutligen lar jag upp ulnylljande och utvidgning av finansfullmaklen.

2   Företagsbeskattning

2.1 Investeringsstimulanser

Företagens investeringar i realkapital är i olika hänseenden gynnade vid beskattningen. Anskaffning av maskiner och andra inventarier stimuleras 1    Riksdagen 1982/83. I sciml. Nr 50. Bilaga 2

 

Prop. 1982/83:50                                                                     2

genom lagen (1981; 1099) om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskall. Del särskilda avdraget - som i praktiken utgör ett skattefritt bidrag motsvarande 10 % av anskaffningsprisel - medges för inventarier som levereras under år 1982. Undantagna frän avdragsrällen är bl.a. begagnade inventarier, motordrivna fordon och fartyg.

I lagen (1980:954) om särskill invesleringsavdrag för byggnadsarbeten m. m. finns regler som syftar lill att främja investeringar i byggnader och täckdikning för skallskyldiga som bedriver jordbruk, skogsbruk eller rörel­se. Avdraget är 10 % (20 % för täckdikning) och medges vid såväl den statliga som den kommunala laxeringen. För en skaltskyldig vars margi-nalskatlesats är 60 % motsvarar avdraget således etl skattefritt bidrag på 6 % (12 % för täckdikning). Avdragsrällen gäller ny-, till- eller ombyggnad eller täckdikning som utförs t.o.m. den 31 mars 1983. Vissa byggnadsin­vesteringar är undantagna från den extra avdragsrällen, bl. a. bostadsbygg­nader, bensinstationer och parkeringshus saml butiks-, kontors-, bank-, hotell- och reslauranglokaler.

Investeringar i byggnader och inventarier stimuleras även genom fri­släpp av investeringsfonder och invesleringsreserver. De allmänna investeringsfonderna får - liksom de äldre investeringsfonderna för kon-junkiuruljämning - utnyttjas för byggnadsarbeten som utförs t.o.m. den 31 mars 1983 och för maskiner och andra inventarier som levereras senast den 31 december 1982. Frisläppel, som omfattar avsättningar t.o. m. 1982 års taxering (bokslut t.o.m. den 31 december 1981), gäller hela riket och samtliga branscher. Egenföretagarnas allmänna invesleringsreserver är frisläppta på samma villkor som investeringsfonderna. En investeringsre­serv kan alltså utnyttjas pä byggnadssidan t. o. m. den 31 mars 1983 och på invenlariesidan t.o.m. den 31 december 1982.

Som jag tidigare anfört bör investeringsstimulanserna generellt förlängas med ell är. Detta innebär att del lill mervärdeskatten kopplade invesle­ringsavdragel utsträcks till utgången av år 1983, invesleringsavdragel vid inkomsttaxeringen t.o.m. den 31 mars 1984 saml frisläppen av de all­männa investeringsfonderna och de allmänna investeringsreserverna till utgången av år 1983 såvill gäller inventarier och t.o.m. den 31 mars 1984 såvitt gäller byggnads- och markarbelen. Frisläppel av investeringsfon­derna omfattar även avsättningar i bokslut lill ledning för 1983 ärs laxering (normall bokslut per den 31 december 1982).

Föriängningen av del lill mervärdeskatten kopplade invesleringsavdra­gel med ell år kräver ändringar i 4 § första stycket lagen om särskilt invesleringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt. För inventarier som förvärvas genom köp innebär förslaget all avdrag medges även för leveranser under år 1983. Vid egentillverkning medför föriängningen atl avdrag medges om tillverkningen avslutals före 1983 ärs utgång.

Rätten lill investeringsavdrag kan falla bort helt eller delvis om andra typer av invesleringsslimulanser utnyttjas för investeringen. Av 2 § tredje

 

Prop. 1982/83:50                                                                     3

stycket nyssnämnda lag framgår sålunda all avdraget bortfaller för sådan del av utgiften för vilken investeringsfond lagils i anspråk. Innebörden av denna föreskrift är all utgiften för en invenlarieanskaffning kan behöva delas upp. Den del som har legal lill grund för ell fondutnytljande fär inte beaktas vid bestämmande av invesleringsavdragels storlek.

Till saken hör emellertid atl bestämmelserna i I § tredje stycket förord­ningen (1980:846) om frisläpp av investeringsfonder är mer långtgående. Arbetsmarknadsstyrelsen skall nämligen i sin tillståndsgivning föreskriva atl en investeringsfond inle får las i anspråk för sådana inventarier för vilka elt förelag har lillgodoförl sig invesleringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt. I denna situation är alltså en kombination över huvud tagel inle möjlig. Invesleringsavdragel kan dock kombineras med etl fond-utnyttjande i de fall dä en investeringsfond tas i anspräk enligl reglerna för den s. k. fria sektorn.

Även enligl förordningen (1981: 188) om frisläpp av invesleringsreserver är varje form av kombination mellan del särskilda invesleringsavdragel och invesleringsreserven utesluten. Någol hinder alt kombinera invesle­ringsavdragel med ianspråktagande av vinstfond finns däremot inle.

Samtidigt med ändringen i 4 § första stycket lagen om särskill investe­ringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskall bör bestämmelserna i paragrafens sista stycke upphävas. Någon konkurrenssituation kan nämli­gen inle uppstå mellan denna lag och lagen (1980:953) om särskill invesle­ringsavdrag för inventarieanskaffning.

Föriängningen av giltighetstiden i fräga om byggnadsarbeten och täck­dikning föranleder ändring i 2 § första stycket lagen om särskill invesle­ringsavdrag för byggnadsarbeten m.m. Ändringen innebär alt den i nämnda stycke angivna igångsättningsperioden den I november 1980-den 31 oktober 1982 framflyttas ell år sä atl sista dag för påbörjande av arbete blir den 31 oktober 1983. Däremot görs av praktiska skäl inle någon ändring beträffande periodens börjedag. Den föreslagna förlängningen av giltighetstiden kommer alltså alt gälla även arbeten som har påbörjats exempelvis under år 1981.

Vidare kräver förslagel ändring i 3 S första stycket nyssnämnda lag. Enligl nuvarande lydelse av delta stycke beräknas avdraget på den del av utgifterna för ny-, lill- eller ombyggnad samt täckdikning som hänför sig till perioden den I november 1980-den 31 mars 1983. Den förmånsbehand-lade perioden förlängs med ell är, dvs. lill utgången av mars 1984.

Även delta invesleringsavdrag kan falla bort helt eller delvis om andra typer av invesleringsslimulanser utnyttjas för investeringen. Enligt 4 S tredje stycket nämnda lag medges sålunda inle det särskilda investerings­avdraget för sådan dd av utgifterna för byggnadsarbetena (täckdikningen) för vilken den skallskyldige lagil i anspråk sin allmänna investeringsfond eller motsvarande äldre fond. Ingel hindrar dock all ell förelag utnyttjar sin investeringsfond för en del av byggnadsarbetena och yrkar särskilt

 

Prop. 1982/83:50                                                                     4

invesleringsavdrag för återstoden av arbetena. En kombination av invesle­ringsavdragel och ianspråktagande av allmän invesleringsreserv resp. vinslfond är pä motsvarande säll begränsad. För byggnadsarbeten e.d. som pä grund av fondutnytljande är undantagna från det särskilda invesle­ringsavdragel medges dock ofta invesleringsavdrag i stället med slöd av avdragsregler i fondlagsliflningen.

Åtgärderna i fräga om ulnylljande av investeringsfonder och invesle­ringsreserver kräver inle riksdagens medverkan.

2.2 Obligatorisk inbetalning på särskilt investeringskonto

Reglerna om skyldighet all sälla in 20 % av vinslen på ränlelösl konto i riksbanken har tagils in i en lag om inbetalning pä särskill investerings-konto. Denna har upprättats med lagen (1980:456) om insättning pä tillfäl­ligt vinslkonto som förebild. Som jag tidigare har nämnt skall dock enligt mitt förslag inbetalningsskyldighelen utvidgas lill all omfalla också förelag vars huvudsakliga verksamhel år fastighetsförvaltning. En bestämmelse om detta har lagils in i 1 § första slyckei. Av paragrafens Qärde stycke framgår alt bostadsföreningar, bostadsaktiebolag och allmännyttiga bo­stadsföretag är undantagna från inbetalningsskyldighelen. Dessa förelag kan dock frivilligt utnyttja systemet.

Utvidgningen lill fastighetsförvaltande förelag föranleder skillnader i utformningen jämfört med lagen om insättning pä tillfälligt vinslkonto i 4 § första stycket, 6§ andra stycket, II § första stycket och 13 § tredje stycket.

I övrigt finns sådana skillnader i I § andra stycket och 5 §.

Enligt I § andra stycket i milt förslag krävs del synnerliga skäl för alt regeringen skall medge befrielse helt eller delvis från inbetalningsskyldig­helen medan det i fråga om befrielse från skyldighet att betala in medel på vinslkonto räckte med särskilda skäl. Med ändringen vill jag markera all dispensprövningen kommer atl bli väsenlligl mer restriktiv. Del motiveras bl.a. av all den lid under vilken medlen på riksbanken är spärrade är betydligt kortare än tidigare, nämligen två år mot tidigare fem är.

Vad gäller tillämpningen av dispensregeln förhåller del sig givelvis på det sättet atl förelag, som normall inle gör investeringar i byggnader och maskiner, t.ex. banker, försäkringsbolag och konsultföretag, endast i be­gränsad omfattning kan utnyttja en avsättning till särskild investerings­fond. Denna omständighet bör dock inle utgöra dispensgrund. I allmänhet bör inle heller den omständigheten atl skattefria realisationsvinster eller andra extraordinära intäkter ingår i årsvinsten föranleda dispens. Dispens bör dock kunna ges i fräga om ackordsvinster.

Andra tänkbara fall av dispens är då etl företag har drabbats av ekono­miska svårigheter eller dä ell förelag nyligen har genomfört etl synnerligen omfattande investeringsprogram och därför har etl slarki behov av alt få

 

Prop. 1982/83:50                                                      5

behålla sina likvida medel. Regeringen bör som förutsättning för dispens i nu angivna fall kunna ställa vissa villkor. Dessa kan gälla t.ex. sysselsätt­ningen inom företagel eller förelagels ulddningspolilik.

Dispens bör vidare kunna ges för alt förhindra dubbelavsätlningseffekt i mer betydande omfattning. En sådan effekt kan ofta uppkomma då ett förelag uppbär utdelning från ell eget dotterbolag.

Den nya ordningen i 5 § är en följd av en tidigare ändring i 4 § andra stycket lagen om insättning på tillfälligt vinslkonto (prop. 1980/81:68, SkU 1980/81:25 och 47, rskr 1980/81:234, SFS 1981:303). Denna tidigare änd­ring innebär att elt förelag som har rätt lill avdrag för fondavsättning självt får välja i vilken förvärvskälla som avdraget skall göras. Enligl mitt förslag skall den skatlskyldige ha rätt alt själv välja även i vilken förvärvskälla som del särskilda tillägget skall las upp.

I fräga om mitt förslag i övrigt får jag hänvisa till förarbetena lill lagen om insättning pä tillfälligt vinstkonto.

3    Kapitalbeskattning m. m.

Förmögenhetsskatt ulgår enligl lagen (1947:577) om statlig förmögen­hetsskall, SFL. Förmögenhetsskatten för fysiska personer las ul enligt en progressiv skalleskala med en viss procent av den beskattningsbara förmö­genheten. Förmögenheter understigande 400000 kr. är fria från skatt. Det lägsta förmögenhetsskaneskiktei är mellen 400000 och 600000 kr. och där är skatteullagel 1 %. Del högsta skatteuttaget är 2,5 % vilket träffar för-mögenhelsdelar över 1800000 kr. (II S I mom. SFL). Sambeskattning sker av makar och därmed jämställda liksom av föräldrar och hemmava­rande barn under 18 är (12 § I mom. SFL).

Vissa juridiska personer - dock ej aktiebolag och ekonomiska förening­ar - är också skyldiga all betala förmögenhetsskatt (6 § I mom. SFL). Dödsbon, familjestiftelser m.fl. beskallas enligt samma skala som fysiska personer. Vissa samfund, föreningar och andra juridiska personer betalar en proportionell skatt på 1,5 "/oo av den beskattningsbara förmögenheten.

Nuvarande skalleskala tillkom genom lagstiftning hösten 1980 (prop. 1980/81:42, SkU 1980/81:11, rskr 1980/81:94, SFS 1980:1055). De änd­ringar som dä genomfördes föranleddes främst av de höjda taxeringsvär­dena vid 1981 ärs allmänna fastighetstaxering och innebar betydande sänk­ningar av skalleullaget. Av skäl som jag tidigare har redovisat bör en skärpning av förmögenhetsbeskattningen nu genomföras. Skärpningen bör träffa alla skallepliktiga förmögenheter. Jag föreslår att skatleullagel ge­nomgående höjs med 0,5 procentenheter i alla skikten i skalan. Någon ändring av skattepliklsgränsen bör däremot inte göras. Inte heller bör skatteuttaget för sådana juridiska personer som betalar en proportionell skatt ändras.

 

Prop. 1982/83:50                                                      6

Min förslag innebär i jämförelse med nuvarande skatteskala alt skatten pä en förmögenhet av 600000 kr. ökar från 2 000 kr. till 3 000 kr. Uppgår förmögenheten till I milj. kr. ökar skallen från 9000 kr. lill 12000 kr. och uppgår den lill 2 milj. kr. ökar skanen från 30000 kr. till 38000 kr.

Justeringen av skalleskalan medför ändringar i 11 § I mom. SFL. Den nya skalan bör gälla fr.o.m. beskattningsåret 1983 och således lillämpas första gången vid 1984 års laxering.

Arvs- och gåvoskatt utgår enligl lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskall, AGL. Skallen är progressiv och tas ul enligl olika skalor bero­ende pä vem som ärver eller får egendom. Tre klasser av arv- och gävola-gare finns.

Till klass I, som har den lindrigaste skalan, hänförs t.ex. efterlevande make och barn. Skatten är här 5 % för lotter upp till 50000 kr. 1 skiktet 200000 kr.-300000 kr. är skallen 28 %. 1 det högsta skiktet - 6000000 kr. och däröver - utgår skatt med 65 %.

Till klass II hör bl.a. föräldrar och syskon men ocksä mer avlägsna släktingar, obesläklade personer och sädana organisationer som inte är allmännyttiga. Här är den lägsta skattesatsen 8 % och den gäller för lotter upp lill 20000 kr. I skiktet 200000-250000 kr. är skatten 56 %. Skalan går upp till ett skaneultag pä 72 % och avser då den del av lotten som överstiger 1200000 kr.

Klass III avser främst vissa allmännyttiga stiftelser och ideella förening­ar som inle är helt befriade från arvsskatt. Skalan är progressiv upp lill 60000 kr. Därutöver utgår skatten konstant med 30 %. Mottagare som hör lill klass III är fria från gåvoskatt.

Vid arvsbeskatlningen medges skattefria grundavdrag med 50000 kr. för efterlevande make, 25 000 kr. för annan mottagare i klass I och 5 000 kr. för mottagare som hör lill klass 11 eller III. Vid gåvobeskatlningen medges ell enhetligt grundavdrag pä 2000 kr.

Även arvs- och gåvoskatleskalorna fick sin nuvarande utformning ge­nom den tidigare nämnda lagstiftningen hösten 1980. Liksom i fråga om förmögenhetsskatten lindrades skatteuttaget i betydande grad. .'v skäl som jag tidigare redogjort för bör en viss höjning av skatteuttaget ske även när det gäller arv och gåvor. Höjningarna bör träffa alla skikt av skalleska­lorna för klass I och II. Del är enligl min mening inle påkallat alt ändra skalan för klass 111. De av främst sociala skäl tillkomna skattefria grundbe­loppen bör kvarstå oförändrade.

Beträffande den närmare utformningen av skatteskalorna i klass 1 och 11 bör följande påpekas. Ökningen av skatteuttaget är störst i de högsta skikten och i mellanskikten. För mindre arv och gåvor är höjningen av skallen relativt obetydlig. För en skattepliktig lott i klass I pä 50000 kr. ökar skatten jämfört med nuvarande skala från 2500 till 3000 kr. Om lotten i stället uppgår till 500000 kr. ökar skatten från 122 500 till 135000 kr. och om den uppgår lill 2 500000 kr. frän I 133 500 kr. till I 269000 kr. Ändring­en av skalan i klass II ger liknande effekter.

 

Prop. 1982/83:50                                                                     7

Justeringen av skatteskalorna medför ändringar i 28 § AGL.

De nya skalorna bör tillämpas i fall dä skallskyldigheten inträder efter utgången av år 1982. Nägra särskilda övergångsbestämmelser är inle nöd­vändiga.

I sammanhanget skall jag också la upp en annan fråga som rör arvs- och gåvobeskatlningen.

Enligl 12 § AGL skall vad en person förvärvar på grund av atl han insatts som förmånstagare till en försäkring i regel anses som arv och arvsbeskatlas. När man beräknar skatten på elt sådant förvärv skall man dock under vissa förutsättningar räkna av ell skattefritt belopp. Della s. k. förmånslagaravdrag är f.n. bestämt lill ell belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring för no­vember månad året innan skattskyldigheten inträdde.

Reglerna för beräkning av basbeloppet enligl lagen om allmän försäkring har ändrats med verkan fr. o. m. den Ijanuari 1982 (prop. 1981/82:50, SfU 1981/82:6, rskr 1981/82:85, SFS 1981:1187). Ändringen innebär all basbe­loppet fastställs för år i stället för som tidigare för månad.

Del nya sättet all fastställa basbelopp påkallar ändring av reglerna i 12 § AGL om förmånslagaravdrag. Sedan länge har avdragsnivån beslämts sä atl grundbelopp som utfaller på grund av Arbetsmarknadens försäkrings­aktiebolags (AFA) Ijänstegrupplivförsäkring varit fria från skatt enligt AGL. Storleken av förmånslagaravdragel bör enligl min mening även i fortsättningen ha det nyss angivna sambandet med grundbeloppen enligt AFA:s tjänstegrupplivförsäkring. Jag har inhämtat all Svenska arbetsgiva­reföreningen och Landsorganisationen i Sverige träffat avtal för liden fr.o.m. den I januari 1982 om bl.a. beräkning av de försäkringsbelopp som kan utgå enligt avtal om ijänstegrupplivförsäkring. Enligt avtalet skall grundbeloppen för år 1983 och åren därefter beräknas efter basbeloppet vid ingången av resp. år. Anknytningen till basbeloppet i 12 § AGL bör justeras på motsvarande säll. 1 lagrummet bör således i fortsättningen hänvisas lill basbeloppet för det år under vilket skallskyldigheten inträdde.

12 § AGL i sin nya lydelse skall tillämpas i fall då skattskyldigheten inträder efter utgången av år 1982.

Som jag tidigare anfört bör skattelättnaderna för aktieutdelningar av­skaffas och sparskatlereduklionen sänkas.

Bestämmelserna om skattereduktion för aktieutdelning finns intagna i lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning. Denna lag bör således upphöra all gälla vid utgången av år 1982. Bestämmelserna skall dock alltjämt lillämpas i fråga om aktieutdelning som har blivit tillgänglig för lyftning dessförinnan. Upphävandet av lagen föranleder följdändringar i 2§ 2 mom. uppbördslagen (1953:272), UBL, 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, SjL, saml 4 § lagen (1970: 172) om begräns­ning av skatt i vissa fall. Jag avser alt i annat sammanhang ta upp en följdändring i 68 § taxeringslagen (1956:623), TL.

 

Prop. 1982/83:50                                                                     8

Procentsatserna för skattereduktionen vid det s. k. skatlesparandet finns intagna i 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer. En ändring får alltså ske av della lagrum. Som konsekvens bör även procent­satserna för avdrag vid förtida uttag i 5 § samma lag ändras.

4   Inkomstskattefrågor

Mitt förslag i fråga om den statliga inkomstskatten innebär all skattesat­serna sänks med en procentenhet i inkomslskiklen mellan 8 och 12 basen­heter. Skalleskalan för ifrågavarande del av den statliga inkomstskatten (grundbeloppet) finns för år 1983 inlagen i 2 § lagen (1982:417) om ikraft­trädande av lagen (1982:416) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Ändringen får således göras i denna paragraf.

Förändringen i fräga om basenheten bör givelvis slå igenom även i fråga om sjömansskatten, som är en definitiv källskatt för ombordanställda. En ändring behövs därför av de tabeller för sjömansskall som avses i 7 § I mom. och 8 § SjL. Delta måste ske genom en ändring av den i juni beslutade lagen (1982:420) om ändring i SjL.

Reglerna om skattereduktion för fackföreningsavgifi har lagils in i en särskild lag.

I I § anges de allmänna förutsättningarna för skattereduktionen, nämli­gen atl den skatlskyldige har varit bosatt eller vistals i Sverige under någon del av inkomståret, varmed avses året före taxeringsåret.

Underlaget för beräkning av skattereduktionen anges i 2 §. Detta utgörs av medlemsavgift som erlagts lill arbetstagarorganisation, dock högst I 200 kr. Definitionen av sådan organisation anknyter lill lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Del kan påpekas alt avgift till arbetslös­hetskassa inle ingår i underlaget. Sådan avgift är avdragsgill enligl gällande regler. För all undvika atl örelal uppkommer vid beräkning av skattere­duktionen föreslås en avrundning till jämna tiotal kronor. Av paragrafens utformning framgår all den skatlskyldige skall styrka sin rätt lill skattere­duktionen.

I 3 § anges all procentsatsen för skaltereduktionen skall vara 40.

Enligt bestämmelserna i 4 § skall samma bestämmelser som i fråga om befintliga skattereduktioner gälla såvitt avser frän vilka skatter och av­gifter avräkning kan ske och när bestämmelserna skall iakttas. Slutligen ges en regel för all förhindra all skattereduktionen kan åtnjutas både vid inkomsttaxeringen och vid beräkning av sjömansskatt.

Genom en ändring i 12 § 4 mom. SjL öppnas möjlighet för jämkning av sjömansskatt på grund av rätt lill skattereduktion för fackföreningsavgift. Här bör - liksom i fräga om sparskatlereduklionen - inle gälla någol krav på bosättning eller vistelse här i landet. Del kan dock påpekas all lagrum­met bara är tillämpligt i fråga om sjöman som är bosall i något av de nordiska länderna.

 

Prop. 1982/83:50                                                                     9

Den nya lagen föranleder vidare följdändringar i 2 § 2 mom. UBL och 4 § lagen om begränsning av skatt i vissa fall. Jag avser att i annat samman­hang återkomma med förslag om en följdändring i 68 S TL.

5    Hyreshusavgift

Dåvarande chefen för bostadsdepartementet presenterade under våren 1982 prop. 1981/82: 124 om ändrade regler för räntebidrag och bostadsbi­drag m. m. saml om införande av en hyreshusavgifl. Den del av propositio­nen som gällde frågan om en hyreshusavgift avslogs av riksdagen (SkU 1981/82:62, rskr 1981/82:352) under hänvisning bl.a. till alt detta förslag inle granskals av lagrådet. 1 skatteutskottets belänkande begärdes samti­digt alt regeringen skulle återkomma med förslag som kunde föreläggas riksdagen i sädan tid alt förslaget kunde ge lika stor budgeteffekt fr. o. m. är 1983 som det i prop. 1981/82: 124 presenterade förslaget. Mot denna bakgrund har förslag om en hyreshusavgifl nu på nytt tagits upp av chefen för bostadsdepartementet. Förslaget överensstämmer i stora delar med del som redovisades i prop. 1981/82: 124. Avgiften motiveras alltjämt av bo­stadspolitiska och siatsfinansiella skäl. En närmare redogörelse för dessa kommer all lämnas av chefen för bostadsdepartementet. Till sin natur är hyreshusavgiften liksom skogsvårdsavgifien och löneavgiften en speciell skall. Frågan om hyreshusavgiflens laglekniska utformning är därför en uppgift för budgeldepartemenlel. 1 det följande lar jag upp denna fråga. Jag lar också upp vissa följdändringar.

Regeringen beslöt den 28 oktober 1982 all inhämta lagrådels yllrande över följande inom budgeldeparlementet upprättade lagförslag,' nämligen

1.  lag om hyreshusavgifl,

2.  lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370). Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 2.1.

Den nya avgiften - benämnd hyreshusavgifl - är i princip avsedd alt träffa de delar av hyreshusbeståndel som är äldre än år 1975. Undantagna bör dock vara bostadshus som omfattas av räntesubventionssystemel samt hus med lokaler vilka har uppförts eller byggts om efter är 1957 med stöd av statliga bostadslån. Det lagförslag som utifrån della har utformats överensstämmer i stora delar med det som presenterades i prop. 1981/ 82: 124. Sålunda har det ansetts angelägel alt utforma avgiften så att den läll kan hanteras av bäde berörda avgiftsskyldiga och myndigheter. Det har vidare ansetts önskvärt atl kunna knyta an den till redan beprövade rutiner. Några erinringar mol en sådan lösning framkom inle under riks­dagsbehandlingen. Hyreshusavgiflen har därför även nu utformats med de

Förslagen är likalydande med dem som är fogade till propositionen.

 

Prop. 1982/83:50                                                                    10

regler som gäller för skogsvårdsavgift enligt lagen (1946:324) om skogs­värdsavgift som förebild.

Bestämmelserna om hyreshusavgiften bör tas in i en särskild lag. Härut­över föreslås följdändringar i kommunalskattelagen (1928:370), KL och UBL.

I I § första stycket i förslaget lill lag om hyreshusavgifl anges vilka fastigheter som bör vara avgifisplikliga. Den lämpligaste beskrivningen av dessa faslighelsiyper sker med hjälp av den definition av begreppet hyres-husenhel som används vid allmän fastighetstaxering (AFT). Hyreshusen-hel omfattar enligt 4 kap. 5 § 2 fastighetslaxeringslagen (1979: 1152), FTL, bäde hyreshus och tomtmark för sådan byggnad. Hyreshus utgörs enligt 2 kap. 2 § FTL av byggnad som är inrättad lill bostad ål minst tre familjer eller lill kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Under begreppet hyreshus faller även flerbosladshus som ägs av bostadsrättsföreningar.

Enligl riksskatteverkets föreskrifter vid AFT 1981 erhåller de olika typerna av hyreshusenheter olika kodbeteckningar. De enheter som kom­mer i fråga för avgiften utgörs av dem som anges med koderna 20, 22, 24 och 28, dvs. sådana som förutom av tomtmark består av byggnader med huvudsakligen bostäder, byggnader som innehåller både bosläder och lokaler samt byggnader med huvudsakligen lokaler.

Under riksdagsbehandlingen kritiserades del förra förslagel för atl hyreshusenheler som var obebyggda eller som var bebyggda med enbart saneringsfärdiga hus inle undantogs frän avgiften. Denna kritik får anses befogad och de nämnda fastighetslyperna bör därför undantas. Liksom i det ursprungliga förslaget bör även byggnader som faller under koderna 25-27, dvs. hotell- och restaurangbyggnader, kiosker och parkeringshus undantas. Vidare bör undantas hyreshusenhei med värde mindre än 1 000 kr.

I det förra förslaget togs endast med vissa äldre årgångar av de berörda fastighetslyperna. Den närmare beskrivningen av de berörda årgångarna skedde med hjälp av begreppet värdeär vilket är del begrepp som används vid fastighetstaxering för all bestämma ell hyreshus ålder. Även nu bör beskrivningen av vilka årgångar som skall beröras av avgiften lämpligen ske med hjälp av begreppet värdeär. Som utvecklas närmare av chefen för bostadsdepartementet bör avgiften gälla fastigheter med värdeär före är 1975. Till frågan om de undanlag frän denna regel som måste göras med hänsyn till all avgiften inle bör träffa hus som omfattas av räntesubven­tionssystemel m. m. ålerkommer jag i del följande.

Med värdeär avses vid fastighetstaxering i första hand fastigheternas nybyggnadsår, dvs. det år då huset kunde tas i bruk (jämför 9 kap. 3 § FTL, I kap. 8 § fastighelslaxeringsförordningen (1979: 1193) och till för­ordningen bifogad bilaga 2 samt riksskatteverkets föreskrifter vid AFT 1981). Har om- eller tillbyggnad skett bestäms värdeåret även med hänsyn lill den ökning i husels återstående livslängd som om- och tillbyggnaden

 

Prop. 1982/83:50                                                     11

ger. Värdeårel blir dä etl senare åran nybyggnadsårei. Närmare uppgifter om byggnadernas beskaffenhet och värdeär kan inhämtas från det material som inkommer och upprättas vid AFT. Underlag för alt bestämma en fastighets ålder lämnas nämligen vid AFT. Taxeringsbeslutet innehåller uppgift bl. a. om denna värdefaktor.

Yrkanden om ändring av fastighets värdeär får i princip endast göras inom ramen för fasiighelslaxeringsprocessen. Om emellertid en inkomst-taxeringsnämnd i något enstaka fall skulle finna att en fastighet har tillde­lals felaktigt värdeär vid fastighetstaxering och delta har avgörande bety­delse för frägan om hyreshusavgifl skall påföras, bör inkomsttaxerings-nämnden inle vara förhindrad all självständigt pröva frågan. Som regel torde del dock saknas skäl all frångå fastighelslaxeringsnämndens bedöm­ning.

Den föreslagna avgränsningen lill fastigheter med värdeär före år 1975 innebär atl även hus som omfattas av det statliga ränlesubvenlionssysle-met skulle beröras av avgiften. Enligl vad jag har inhämtat inträffar della för bostadshus som har uppförts eller byggts om efter år 1957 med slöd av statliga lertiärlån eller bostadslån eller som ulan sädana län kan få statliga ränidån, saml därutöver för sådana sludenlbosladshus som har uppförts är 1957 eller tidigare med slöd av lilläggslån för anordnande av studentbo­städer. Sistnämnda lån beviljades enligl särskill bemyndigande av Kungl. Maj:t under åren 1951-1962. Dessa fall bör, såsom tidigare har nämnts, undantas frän avgift. Frän avgift bör dessutom undantas sädana hus med lokaler som har uppförts eller byggts om efter år 1957 med stöd av statliga lån, dvs. med lertiärlån eller bostadslån. Beslämmelser härom bör i enlig­het med vad jag har anfört tas in i 1 §. En skallskyldig som vill åberopa delta undanlag skall visa all angivna förutsättningar föreligger. Det får ankomma på berörda myndigheter att utforma lämpliga rutiner för området och behövlig information till de skattskyldiga.

Del bör för tydlighetens skull framhållas alt med uttrycket "byggts om efter år 1957 med slöd av lertiärlån eller bostadslån" avses sedvanliga ombyggnader. Hus med värdeär före är 1975, för vilka statliga bostadslän har lämnals enbart för energibesparande åtgärder, för åtgärder för att förbättra avfallshanteringen i huset eller åtgärder för all minska radonhal­ten, bör således inte undantas från avgiften.

Kretsen av de fastighetsägare som under angivna förutsättningar skall erlägga hyreshusavgifl bör sammanfalla med dem som skall la upp garanli­belopp för annan fastighet enligt 47 § KL. Innehavare av skattefria fastig­heter berörs alltså inle.

1 I § tredje stycket i lagförslaget ges regler för bestämmande av avgiftens storlek m. m. Med utgångspunkt i del samband som chefen för bostadsde­partementet redovisar mellan sänkta räntebidrag och hyresnivåerna borde avgiften rätteligen bestämmas med ledning av de hyreshöjningar som kan komma all ske till följd av de ändrade reglerna i fråga om räntebidrag. En

 

Prop. 1982/83:50                                                                    12

sådan konstruktion är knappast tekniskt genomförbar. Skall nämligen av­giften gå all hanlera, måste ett enklare underlag finnas. Underlaget bör lämpligen utgöras av fastighetens taxeringsvärde. Detta anknyter visserli­gen inle direkt till hyrorna men hyran utgör dock en av de värdefaktorer som beaktas när taxeringsvärdet för hyreshus bestäms. Taxeringsvärdet har även den fördelen atl del beräknas enligt enhetliga principer och är etl välkänt begrepp. Som underiag bör alltså taxeringsvärdet användas och därvid då både byggnadsvärdet och markvärdet. Detta bör gälla även i de fall då fastigheten innehas med tomträtt.

Avgiften bör ulgå för varje beskattningsår med en viss procentsals av taxeringsvärdet. För alt få överensstämmelse med kapitalkostnadsökning­arna för hus med räntebidrag föresläs all olika procentsatser tillämpas för de tre första åren då avgiften las ul. Jag har funnit del lämpligt att i I § tredje stycket i lagförslaget ange att avgiften för varje beskattningsår utgör 2% av taxeringsvärdet saml att i övergångsbestämmelserna till lagen ta in en undanlagsregel i fråga om avgiften för taxeringsåren 1984 och 1985.

Enligt 47 S KL skall garanlibelopp jämkas om beskattningsåret omfattar kortare eller längre lid än tolv månader eller om fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret. Har sädan jämkning skett bör även hyreshusavgiflen jämkas i motsvarande utsträckning. En bestämmelse härom föreslås i I § fjärde stycket.

I 2-5 §§ i förslaget lill lag om hyreshusavgifl har lagils in vissa besläm­melser av teknisk art. Dessa har utformats efter förebild av bestämmelser­na om skogsvärdsavgift enligt lagen om skogsvårdsavgift. I fråga om ansvarighet för hyreshusavgifl vid dödsfall bör emellertid en hänvisning göras lill vad som sägs i 15 § 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Som framgått av del tidigare sagda har hyreshusavgiften utformats efter förebild av vad som gäller i fråga om skogsvårdsavgiften. Detta innebär att avgiften skall debiteras och uppbäras enligl bestämmelserna i UBL. Della föranleder vissa närmast redaktionella ändringar il §, 3 § I mom. och 27 § I mom. i nämnda lag. 1 fråga om ändringen i 3 § 1 mom. UBL anser jag atl avgiften bör kunna beaktas redan vid beräkningen av den preliminära skallen. Motsvarande bör gälla i fråga om skogsvärdsavgift. Underlaget för beräkning av hyreshusavgiflen skall anges av taxeringsnämnden. Delta kräver en ändring i 68 § TL. Jag avser all senare återkomma med förslag lill ändring i sistnämnda lagrum.

Hyreshusavgiflen bör med sitt angivna syfte inte ses som en allmän skatt utan liksom skogsvårdsavgifien vara avdragsgill om övriga förutsättningar är uppfyllda. Regler om detta bör tas in i punkt 3 av anvisningarna till 20 § KL och beträffande förvärvskällan annan fastighet i 25 S I mom. KL. I fråga om rörelse behövs ingen särskild ny regel eftersom avgiften såsom driftkostnad är avdragsgill enligl 29 § I mom. KL.

De nya bestämmelserna om en hyreshusavgift bör träda i kraft den I

 

Prop. 1982/83:50                                                                   13

januari 1983 och lillämpas första gången vid 1984 års laxering. För skall­skyldiga som har brutna räkenskapsår omfattar beskattningsåret vid 1984 ärs laxering normalt även lid före 1983 ärs ingång. Enligl min mening bör då den lösningen väljas atl avgift beräknas för den del av beskattningsåret som infaller efter ikraftträdandet genom en proportionering.

6   Skatt på videobandspelare

Antalet videobandspelare i landet kan f.n. beräknas till ca 400000. Videomarknaden har ökat kraftigt under de senasie åren och väntas all­mänt fortsätta all öka. Olika uppskattningar har gjorts av antalet nytill­kommande videobandspelare ärligen. Enligl vad jag har inhämtat kan antalet nytillkomna exemplar beräknas lill ca 165000 både 1981 och 1982. En nedgång väntas av branschen under 1983.

Som jag anfört i det föregående bör det införas en särskild punktskatt pä videobandspelare. Frågan om en beskattning också av annan utrusining pä della område, t.ex. videokameror, bör t. v. anslå. Om andra videosyslem än sädana som bygger på videoband i slörre omfattning börjar säljas på den allmänna marknaden fär övervägas all utsträcka skatten lill atl omfatta även sådana produkter.

En punktskatt på videobandspelare bör så långt del är möjligl utformas pä samma sätt som övriga punktskatter. Ett viktigt krav på en ny punkt­skatt är atl den skall vara enkel atl hanlera. Della kräver bl. a. atl antalet skallskyldiga kan begränsas och atl skatten kan beräknas på ell enkelt sätt.

Med hänsyn till all videobandspelare förekommer i mänga olika utföran­den och lill kraftigt varierande priser skulle del vara önskvärt om skallen kunde beräknas på videobandspelarnas försäljningsvärde. Detta skulle dock förutsätta antingen att skallen logs ut vid försäljning till konsument eller alt den visserligen togs ul hos tillverkare eller grossist men beräkna­des på ett antaget konsumentpris. 1 det första fallet blir antalet skattskyldi­ga stort och i det andra fallet uppkommer stora svårigheter alt fastställa och kontrollera beskattningsvärdet.

Den lämpligaste lösningen är i stället atl skatten tas ut i form av etl enhetligt belopp per bandspelare. Skattebeloppet bör bestämmas till 600 kr.

1 övrigt bör här som i fråga om andra punktskatter gälla alt skattskyldig­heten skall ligga på den som yrkesmässigt tillverkar eller importerar video­bandspelare. Skattskyldigheten bör inträda när bandspelaren levereras lill köpare eller första gången hyrs ut. Vid införsel lill någon som inle är registrerad som skatlskyldig tas skatten ul av tullverket.

I fiertalet punklskallelagar gäller en obligatorisk skattskyldighet för den som yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor inom landet och en frivillig skattskyldighet för den som i viss omfattning importerar sådana varor för

 

Prop. 1982./83:50                                                    14

återförsäljning. Den sistnämnda skattskyldigheten motiveras av all impor­törerna i likhet med de inhemska tillverkarna skall kunna hålla varorna i lager i obeskattat skick. Detsamma bör gälla den nu aktuella skatten.

Gränsen för den frivilliga skattskyldigheten för importörer bör kunna sällas lill ungefär 3000 bandspelare per är.

Den som är registrerad som skatlskyldig bör vara skyldig atl lämna en deklaration för perioder om två kalendermånader och atl betala skatten senast den femte i andra månaden efter periodens slut.

Den nya skatten bör regleras i en särskild lag.

Genom hänvisningen i I § till lulltaxenummer 92.11 ges en tillfredsstäl­lande definition på videobandspelare.

Någon särskild föreskrift om alt byggsatser lill videobandspelare också omfattas av skallen torde inle behövas. I den män sådana byggsatser skulle förekomma pä marknaden, vilket nu inle är fallet, bör de i rälls­lillämpningen kunna anses som videobandspelare.

I 3 § andra stycket anges all tullverket tar ul skallen vid importtillfället när importören inte är registrerad som skaltskyldig. Därav följer atl någon skall inle las ul vid imporilillfället i de fall importören är registrerad som skaltskyldig. Skallen skall i stället enligl 5 § betalas bl.a. när importören säljer bandspelaren eller första gängen hyr ut den.

På samma säll som gäller för vissa andra punktskatter inträder enligt 5 § skattskyldigheten när en videobandspelare levereras lill en köpare, som inle själv är registrerad som skatlskyldig. Skattskyldighet inträder ocksä när en skallskyldig lar ul en apparat, t. ex. för privat bruk.

Bestämmelsen i 6 § andra stycket innebär atl även den som yrkesmäs­sigt hyr ut videobandspelare kan bli skattskyldig. Därför behövs en sär­skild bestämmelse i 5 S om alt skattskyldigheten inträder när apparaten första gången hyrs ul.

Slutligen behövs en bestämmelse om atl skattskyldigheten inträder när en skatlskyldig avregistreras, t. ex. därför alt han inle längre skall importe­ra videobandspelare för yrkesmässig återförsäljning eller uthyrning. I an­nat fall skulle någon skatt inle behöva redovisas för de apparater som säljs eller hyrs ut efter avregistreringen trots atl de har kunnat förvärvas skatie-fritl. Skattskyldigheten kommer alt omfatta de apparater som den skatl­skyldige innehar vid avregistreringen och för vilka skattskyldighet inte tidigare har inträn.

1 8 § regleras avdragsrällen i enlighet med vad som normalt gäller i fråga om punktskatter. I punkt 2 anges alt avdrag lar göras i det fall skattskyldig­het enligt lagen tidigare har inträtt. Bestämmelsen avser bl. a. del fallet alt en person som i liten omfattning har importerat videobandspelare och betalat skall lill tullverket utökar verksamheten och registreras som skatl­skyldig. Genom avdragsrällen undviker man all dubbel skall redovisas för vissa apparater som har beskattats vid införseln.

Skatiebronslagen (1971:69) och lagen (1971: 1072) om förmånsberäni-

 

Prop. 1982/83:50                                                                    15

gade skatlefordringar m. m. bör göras tillämpliga på skatten pä videoband­spelare. Della kräver ändringar i båda dessa lagar.

7    Skatt på viss elektrisk kraft

Vattenfallsverkels prissättning av elektrisk kraft grundas f. n. på långsik­tig marginalkostnad, vilket innebär att senast tillkomna produktionsanlägg­ningar blir bestämmande för lariffnivän. Verkels prissättning har kommit alt uppfattas som vägledande vid andra företags prissättning på elektrisk kraft. Eftersom produktionskostnaden i nyligen uppförda elproduktionsan­läggningar ligger betydligt över den i flertalet vaitenkraftstationer uppkom­mer härigenom stora överskoll i de förelag som huvudsakligen producerar vattenkraft, framför allt om produktionen till stor del sker i äldre anlägg­ningar.

Energiskallekommittén (B 1979:06) har haft i uppdrag alt utreda frågan om alt inordna det enérgiskatlebelagda området under mervärdeskatten och all införa en av energipoliliska skäl betingad och samhällsekonomiskt avvägd energiskall i import- och producentledet. I kommilténs uppdrag ingick också all belysa frågan om de stora ekonomiska överskoll som. på grund av principerna för prissättningen pä elektrisk kraft, kan uppstå hos ägare av äldre kraftanläggningar, främst vattenkraftverk. Kommittén skul­le bedöma om förhållandena motiverar särskilda åtgärder inom energibe­skattningens ram. I bilaga (SOU 1982: 17) lill betänkandet Skatt pä energi har redovisats en analys av möjlighelerna att beskatta överskotten från svensk vattenkraft.

Analysen visar alt del är myckel svårl all entydigt definiera begreppet vinst beroende på periodiserings- och mälningsproblem. Därigenom före­ligger betydande svårigheter att utforma en beskattning som direkt träffar övervinsterna i vatlenkraflföretagen. Mot bakgrund härav avstår kommit­tén från atl lägga fram någol förslag om en övervinsiskalt på vattenkraft. Kommittén anser alt en eventuell övervinstbeskattning ej bör ske inom energibeskattningens ram. Därest en övervinslbeskattning skall komma till sländ synes enligl kommittén en utformning enligt genererad vinst (vanlig vinsibeskalining) eller nyttjanderätt bättre ligga i linje med direktivens intentioner. Förslagen har nyligen varit föremål för remissbehandling. Eftersom kommittén ej utformat någol konkret förslag lill övervinslbe­skattning av vallenkraften har flertalet remissinstanser antingen lämnat frågan ulan kommentar eller tagit fasta på de svårigheter atl utforma beskattningen som kommittén pekat pä.

För egen del anser jag alt det är angeläget att snabbt införa ett system som gör all de betydande ekonomiska fördelar som erhålls vid elproduk­tion i vattenkraftslalioner i större utsträckning kommer samhället till del. Detta är väsentligt också för att förhindra den alltför snabba prisutveck-

 

Prop. 1982/83:50                                                                    16

lingen vid försäljningar av andelar av äldre valtenkraftstillgångar. Mot denna bakgrund och med hänsyn till önskvärdheten av att förstärka budge­ten bör en skall på elektrisk kraft producerad i vattenkraftslalioner införas den I januari 1983. Skatten bör ulgå med två öre per kWh. De restriktioner som samhället ansett nödvändiga vid utnyttjande av vattenkraft och de fördyringar av anläggningsverksamheien som har ägl rum under senare år innebär all de ekonomiska överskollen i nyligen uppförda vattenkraftsla­lioner är smä. Dessa anläggningar bör därför inle omfattas av beskattning­en i samma utsträckning som äldre kraftstationer. Del är även angeläget atl nytillkommande vattenkraflproduktion inte förhindras genom skallens in­förande. Skatten bör därför reduceras lill hälften för produktion i anlägg­ningar som är mellan tio och fem är gamla. För anläggningar uppförda under de senasie fem åren och för tillkommande anläggningar bör ingen skatt utgå. Delsamma bör gälla i fräga om ökningar av den installerande generatoreffeklen i äldre anläggningar.

Skatten bör las ul i produklionsledet. Den bör i princip inle kunna vältras över pä konsumenterna genom höjda elpriser. Jag kommer inom kort alt föreslå all statens pris- och karlellnämnd fär i uppdrag att övervaka att produktionsskatten i allt väsentligt faller på producenterna.

Skatt skall utgå pä den elkraft som framställs i vattenkraftverk. Skatten bör erläggas av producenten. Med hänsyn härtill har denna nya skall reglerats i en särskild lag och inle som en utvidgning av den gällande energiskatten. Utformningen av den nya lagen överensstämmer i huvudsak med vad som gäller för övriga punktskatter. Antalet skattskyldiga föresläs bli begränsat genom alt skatt inte skall ulgå på elkraft som produceras i elt vattenkraftverk med en installerad generaloreffekl av mindre än 100 kW. Gränsen överensstämmer med den gräns som energiskallekommittén före­slagit i fräga om den generella energiskatten. Vidare bör undantag medges för den elkraft som framställs i elt pumpkraflverk. I annat fall skulle den där framställda kraften beskattas mer än en gäng. Skyldigheten att erlägga skall inträder när kraften framställs. Mätningen bör lämpligen ske vid produktionsspänning. Med hänsyn till önskemålet att förkorta skatte-kredilerna bör föreskrivas all denna skatt skall deklareras och betalas senast 25 dagar efter redovisningsperiodens utgång. Redovisningsperio­derna föreslås omfalla en kalendermånad.

Det skulle vara förenat med stora praktiska svårigheter att beräkna och kontrollera skatten på den producerade kraften med ledning av vad som faktiskt har producerats i varje vattenkraftverk, särskilt när den installera­de generatoreffekten har ändrats under årens lopp. Den kraft som faller under en viss skattesats eller för vilken ingen skatt skall utgå bör därför beräknas efter en schablon. Den lämpligaste metoden är därvid enligl min uppfanning all den installerade generatoreffeklen läggs till grund för för­delningen på följande sätt. Om en skattskyldig har vattenkraftverk som har tagits i drift före 1973 och sådana som har tagits i drift t.ex. år 1975 skall

 

Prop. 1982/83:50                                                                    17

skallen beräknas efter ell öre per kilowattimme för så stor del av den sammanlagda producerade kraften som svarar mot de nyare kraftverkens installerade generatoreffekt i förhållande till den installerade generatoref­fekten i den skatlskyldiges samtliga vattenkraftverk.

Om den skatlskyldige har t. ex. elt vattenkraftverk som har tagits i drift före den I januari 1973 och i vilket den installerade generatoreffekten har ökats år 1980 skall på motsvarande säll skallen beräknas till två öre per kilowattimme för sä slor del av den sammanlagda producerade kraften i kraftverket som svarar mol den ursprungliga installerade generatoreffek­len i förhållande lill den installerade generatoreffeklen efter utbyggnaden.

På motsvarande säll beräknas skallen i del fall den installerade genera­toreffeklen minskar permanent, t. ex. på grund av all elt av flera kraftverk tas ur drift.

Den fördelning som sålunda behöver göras kommer alt kunna lillämpas lill dess en permanent ändring görs av den installerade generatoreffekten.

1 denna fråga har jag samrått med statsrådet Dahl.

Skanebrotlslagen (1971:69) och lagen (1971: 1072) om förmånsberätti­gade skatlefordringar m.m. bör göras tillämpliga på skatten på viss elek­trisk kraft. Della kräver ändring i de båda nu nämnda lagarna.

8    Utnyttjande och utvidgning av finansfullmakten

Riksdagen har bemyndigat regeringen alt för budgetåret 1982/83. om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ell sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1981/82: 150 bil. 2, FiU 1981/82:40, rskr 1981/82: 393). Fullmakten får. liksom tidigare, användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgelen samt för beredskaps­arbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och syssel­sättning. Bidragsprocenten för kommunala projekt fär fastslällas av rege­ringen med hänsyn lill ändamålet, dock högst lill 75%. Vidare fär finans­fullmakten användas för bidrag lill näringslivet och bostadssektorn. Här­vid får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75%.

Lägel på arbetsmarknaden har hittills under innevarande budgetår för­anlett en rad åtgärder i sysselsättningsbefrämjande syfte. Finansfullmak­len har således hittills under budgetåret 1982/83 disponerats genom beslut den 26 augusti, den 9 september, den 16 september och den 21 oktober. Genom beslul den 26 augusti utnyttjades fullmakten med 240 milj. kr. för beredskapsarbeten. Den 9 september beslöts om 873980 kr. för tidigare­läggning av bl.a. byggande av statliga vägar och förvaltningsbyggnader. Beslulel den 16 september innebar att 100 milj. kr. disponerades för statsbidrag till kommunala aktiviteter för arbetslös ungdom. Genom beslut 2    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 50. BiUiga 2

 

Prop. 1982/83:50                                                                    18

den 21 oktober anvisades 90 milj. kr. för bidrag till ungdomsplatser samt I 017096000 kr. för tidigareläggning av bl. a. statliga vägar och broar.

Genom dessa fyra beslut har sammanlagt 2 321 076000 kr. av finansfull­maklen disponerats. Följaktligen återstår denna dag 178924000 kr. av den givna finansfullmakten.

Nya former för en samlad redovisning av utnyttjandet av finansfullmak­len infördes fr.o.m. budgetåret 1979/80 (prop. 1978/79:100 bil. 2. FiU 1978/79:40, rskr 1978/79:452). Kompletleringspropositionen bedömdes som lämplig för denna redovisning. Hemställan om utnyttjande av finans­fullmakten för del nästföljande budgetåret skulle göras vid samma tillfälle. Vidare avskaffades syslemel med successiva påfyllningar av finansfull­maklen. Regeringen skulle i stället på tilläggsbudget hemställa om utvidgad finansfullmakt om arbetsmarknadsläget kräver insatser utöver vad som kan tillgodoses genom ianspråktagande av den givna finansfullmakten.

Under innevarande höst har arbetsmarknadsläget ytterligare försämrats. Nedskrivningen av kronan den 8 oktober skapar förutsättningar för en expansion av produktion och sysselsättning. Det investeringsprogram re­geringen i dag beslutar all lägga fram för riksdagen bidrar aktivt till att vända den svenska ekonomins utveckling i rätt riktning. I del korta per­spektivet har dock yllerligare arbelsmarknadspolitiska insatser bedömts nödvändiga säsom framgår av det arbetsrharknadspolitiska åtgärdspro­gram som regeringen presenterade i oktober i är och som kommer att närmare redovisas av chefen för arbetsmarknadsdepartementet. Man kan dock inle utesluta all arbetsmarknadsläget kan bli besvärligt under resten av budgetåret trots dessa insatser. Det är därför angeläget att regeringen lill sitt förfogande har etl visst utrymme att disponera på finansfullmakten för de eventuellt ytterligare sysselsättningsbefrämjande åtgärder som kan visa sig nödvändiga. Dessa insatser kan komma att kräva resurser som överstiger vad som f. n. återstår av den givna finansfullmakten. Jag föror­dar därför atl finansfullmakten för budgetåret 1982/83 höjs från 2 500 milj.kr. till 3500 milj.kr. Den utvidgade fullmakten bör få disponeras pä oförändrade villkor.

9    Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom budgetdepartementel upprätlals förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattdagen (1928: 370).

2.    lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

3.    lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.

4.    lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272).

5.    lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt.

6.    lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   19

7.    lag om ändring i skallebrollslagen (1971:69),

8.    lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberältigade skatleford­ringar m. m.,

9.    lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa spar­former,

 

10.   lag om ändring i lagen (1980:954) om särskill invesleringsavdrag för byggnadsarbeten m.m.,

11.   lag om upphävande av lagen (1980: 1047) om skaltereduktion för aktieutdelning,

12.   lag om ändring i lagen (1981: 1099) om särskill invesleringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt,

13.   lag om ändring i  lagen (1982:417) om ikraftträdande  av lagen (1982:416) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskall,

14.   lag om ändring i lagen (1982:420) om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskall,

15.   lag om hyreshusavgifl,

16.   lag om skattereduktion för fackföreningsavgift,

17.   lag om skall på videobandspelare,

18.   lag om skall på viss elektrisk kraft,

19. lag om inbetalning på särskilt invesleringskonlo.
Förslagen bör fogas till protokollet i della ärende som bilaga 2.2.
Lagrådels yllrande har inhämtats över förslagen under I och 15. Med

hänsyn lill lagstiftningsärendets brådskande natur och då huvuddelen av förslagen är av den beskaffenheten all lagrådels hörande skulle sakna betydelse anser jag all yllrande inle bör inhämtas över övriga förslag.

10    Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslär riksdagen

dets alt antaga förslagen

dels att bemyndiga regeringen atl under budgetåret 1982/83, om arbets­marknadsläget kräver del, besluta om utgifter i enlighet med vad jag förordat intill ett sammanlagt belopp av 3 500000000 kr.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   20

Bilaga 2.1

Utdrag
LAGRÅDET                                              PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-11-01

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Delin, justitierå­det Bengtsson.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 28 oktober 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för budgeldeparlemen­tet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill

1.   lag om hyreshusavgift,

2.   lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928: 370).

Förslagen har inför lagrådet föredragils av kammarrättsassessorn Curt Rispe.

Föredragningen inför lagrådet har påbörjats vid en tidpunkt då lagförsla­gen ännu inle erhållit slutlig utformning. Vissa inom lagrådet framförda jämkningsförslag av lagleknisk och redaktionell natur har därför kunnat beaktas i de förslag som genom remissen överlämnats till lagrådet.

Förslagen föranleder följande yllrande av lagrådet:

1. Förslaget till lag om hyreshusavgift

Det remitterade förslaget har lika litet som det förslag som våren 1982 lades fram för riksdagen varit föremål för sådan remissbehandling som avses i 7 kap. 2 S regeringsformen. Del bör i anledning härav understrykas, atl en lagrådsgranskning inle kan ersätta den sedvanliga remissbehandling­en av myndigheter och sammanslutningar med särskild sakkunskap på området. Lagrådet har därför haft begränsade möjligheter atl med ledning av det föreliggande materialet bedöma sådana frågor om lagstiftningens praktiska konsekvenser och tillämpning som avses i 8 kap. 18 § tredje stycket 4 och 5 regeringsformen.

I §

Enligl andra stycket I p. undantas vissa typer av hyreshusenheler från hyreshusavgifl. Avsikten är synbarligen atl man här i regel skall följa de kodbeteckningar som enligt riksskatteverkets föreskrifter skall användas vid fastighetstaxeringen. Att märka är dock atl "tomtmark med sanerings­byggnad" inte motsvaras av någon kodbeteckning ulan synes falla under kod nr 21 (hyreshusenhet som beslår av tomtmark lill hyreshus). Liksom i remissprotökollet utvecklats i fråga om värdeär torde det inle vara uteslu­tet, atl vid klart orikliga kodningar en inkomsltaxeringsnämnd kan frångå den beteckning som bestämis vid fastighetstaxeringen.

 

Prop. 1982/83:50                                                     21

2. Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

Lagrådet lämnar förslaget ulan erinran.

 

Prop. 1982/83:50                                                                22

Bilaga 2.2

1    Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs atl 25 § 1 mom. och punkt 3 av anvisningarna lill 20 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

25 §

/ mom. Från brullointäklen av annan fastighet får, om inle annat föranleds av vad nedan i 2 och 3 mom. sägs, avdrag göras för omkost­nader, säsom för:

brandförsäkring, reparation och underhåll av byggnader;

vicevärd, portvakt, gärdskarl, vattenförbrukning, renhållning och belys­ning, förbrukningsartiklar o.d., i den mån dessa kostnader kan anses åligga fastighetsägaren såsom sådan;

pensioner, periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska ut­betalningar på grund av förutvarande anställning pä fastigheten;

värdeminskning på en byggnad;

värdeminskning pä fastighetsägaren tillhöriga maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som hör lill fastigheten, eller, i fall som anges i punkt 3 av anvisningarna till 29 §, utgifter för anskaffande av tillgången;

ränla på lånat, i fasligheten ned-     ränla på lånat, i fastigheten ned-

lagt kapital saml lomträltsavgäld el-     lagt kapital saml lomträltsavgäld el­
ler liknande avgäld.                    ler liknande avgäld;

hyreshusavgift.

Anvisningar

till 20 §

3."   Såsom   svenska   allmänna 3. 5ow svenska allmänna skatter

skaller räknas allmänna ulskylder räknas allmänna ulskylder lill sta-

lill staten saml lill landsting, kom- len samt lill landsting, kommun och

mun, församling, skoldistrikt, lings- församling. Som allmän skatt räk-

lag och municipalsamhälle. Såsom nas däremot inte skogsvårdsavgift

allmän skall räknas däremot icke                och hyreshusavgift.
skogsvärdsavgift.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och lillämpas första gången vid 1984 års laxering.

Senaste lydelse 1981:295. ■ Senaste lydelse 1956:88.

 

Prop. 1982/83:50                                                                23

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs atl 12 och 28 §S lagen (1941:416) om arvsskall och gåvoskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

12 §2

Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död förfo­ganderätten över försäkringen eller, utan atl sådan rätt förvärvas, utbetal­ning på grund av försäkringen, skall vad förmånslagaren sålunda bekom­mer vid beräknande av arvsskall anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad lill lag-lott, med iakttagande dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas beräknande. Har försäkringstagarens make insatts såsom för­månstagare, föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringslaga-rens kvarlälenskap, makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall

a)   där livförsäkring, som är kapilalförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits ä försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat lagas i mäl för någonderas gäld, eller

b)  där försäkring lagils för olycksfall eller sjukdom,

vid skallens beräknande frän vär- vid skallens beräknande från vär­
det av vad som tillfallit någon i   det av vad som tillfallit någon i
egenskap av förmånstagare säsom egenskap av förmånstagare såsom
skatlefrill avräknas ell belopp som skattefritt avräknas etl belopp som
motsvarar sex gånger basbeloppet motsvarar sex gånger basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring för november månad försäkring för det år under vilket
året innan skattskyldigheten in- skattskyldigheten inträdde. Har på
trädde. Har på grund av förord- grund av förordnande av samma
nande av samma person förmånsla- person förmånslagaren tidigare er-
garen tidigare erhållit sådant för- hållit sådant förvärv, som jämlikt
värv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i      37 S 2 mom. är i beskatl-
beskattningshänseende likställt ningshänseende likställt med gåva,
med gåva, må likväl å värdet av fcir likväl från värdet av vad som
vad som inom loppet av tio år lill- inom loppet av tio år tillfallit för­
fallit förmånslagaren ej avräknas mänstagaren ej avräknas mer än elt
mer än elt belopp som motsvarar belopp som motsvarar sex gånger
sex gånger basbeloppet enligt lagen basbeloppet enligt lagen om allmän

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857. - Senaste lydelse 1980:75.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   24

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

om allmän försäkring för november försäkring för det år under vilket månad året innan skattskyldighet skattskyldighet inträdde för det se-inträdde för del senasie förvärvet,       naste förvärvet.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapilal-försäkringsanslall på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid liden för den första insättningen och på villkor all premiebelalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten skelt eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga rum.

Skattskyldighet enligl första stycket föreligger inte för rätt lill pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för rätt lill livränta som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättigade inle överstiger 2 500 kronor per år.

Angående vad som förstås med kapilalförsäkring och pensionsförsäk­ring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskallelagen (1928:370).

Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånsia-gareförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild ar­betsgivare avtalad grupplivförsäkring eller pä grund av sådan förmån frän kommun, som avses i punkt I adertonde stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskallelagen.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvs­skatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånslagaren genom testamente. Har försäkringen lagils för olycksfall eller sjukdom eller är fråga om en sådan försäkring som — om den inte hade varit utländsk - skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket a), lillämpas bestämmelserna i del stycket. För räll till pension pä grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inle skattskyldighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk försäkring lillämpas bestämmelserna i Ijärde stycket andra meningen.

Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

28 I'

Till klass I hänföras efterlevande make, barn, avkomling till barn, make lill barn och efterlevande make till avlidet barn. Delta gäller även om barnel eller avkomlingen till följd av adoption förioral sin arvsrätt efter arvlålaren.

Som skattefritt avdrages från lott som tillkommer den avlidnes efterle­vande make 50000 kronor, från vad som tillkommer annan i klass 1 25000 kronor och frän lott, som beskallas enligl klass II eller klass III, 5000 kronor. Har barn eller avkomling lill avlidet barn vid skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 år, avdrages yllerligare 5000 kronor för varje helt är eller del därav, som då återstod till dess sagda ålder uppnås.

' Senaste lydelse 1980: 1056.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   25

Nuvarande lydelse                        Förestagen lydelse

Med make jämslälles den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde med den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande gäller, i förhällande lill den avlidnes barn, beträffande den som sammanlevt med barnel. Slyvbarns-och fosierbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistals i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som egel barn.

Högre avdrag än enligl andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som erhålles från samme arvlätare eller leslalor, även om del erhålles vid skilda tillfällen.

Till klass II hänföres annan arvinge eller lestamenlslagare än sådan som avses i klass I eller 111.

Till klass III hänföras

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushåll­ningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte all främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål all främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, ulan att hava lill syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegärdsförening eller annan liknande samman­slutning, som har lill främsta syfte all anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skallebefrielse ej åtnjutes jämlikt 3 §.

För skalleloll, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skallen efter den klass, gällande för arvinge eller universell teslamentslagare i dödsboet eller för mollagaren av del legal varom fråga är, som medför lägst skall. Från skalleloll medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skatte­pliktig lott. Denna skall jämnas lill närmast lägre hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till närmast hela krontal.

Skallen beräknas enligt följande skalor.

Nuvarande lydelse Klass I

Skattepliktig lott, kr.                  Arvsskatt, kr.

-    50000                                       5% inom  skiktet

50000-   100000                          2500+10% "

100000-   150000                         7500+15% "

150000-  200000                         15000+22% "

200000-                                               300000          26000+28% "

300000-                                               450000          54000+33%> "

450000-                                               600000          103500+38 %c "

600000-                                               800000          160500+44%, "

 

Prop. 1982/83:50

26

Nuvarande lydelse

800000-1200000 1200000-2500000 2500000-6000000 6000000-

Skaiiepliktiglon, kr.

-   20000

20000- 40000

40000- 60000

60000- 90000

90000- 120000

120000-         150000

150000- 200000 200000- 250000 250000- 600000 600000-1200000 1200000-

Skatlepliktigloit, kr. -    20000 20000-    40000 40000-    60000 60000-

248500+49%o "

444 500+53 %c " 1133500+58%o'' 3163500+65%, "

Klass II

Arvsskatt, kr.

8%c inom skiktet

1600+16%o "

4800+24%, "

9600-1-52% "

19200+40%o "

31200+45 %y "

44 700+50%c "

69700+56%o "

97700+61 %€ " 311200+67%o " 713 200+72 %c "

Klass III

Arvsskatt, kr.

8% inom  skiktet;
1600-M6% "        "     ;

4800-1-24% "   "        ;

9600-h30% "

 

Skattepliktig lott, kr.

-    50000

50000-   100000

100000-   150000

150000-  200000

200000-         300000

300000-         450000

450000-         600000

600000-         800000

800000-1200000 1200000-2 500000 2 500000-6000000 6000000-

Förestagen lydelse Klass 1

Arvsskall, kr.

6% inom skiktet: 3 000+12 %c " 9000+18 %c " 18000+24%o "

30000+30%, "

60000+36%o " 114 000+42 %o " 177000+48%o "

273 000+54 %c "

489 000+60 %c " 1269 000+65 %c " 3544000+70%o "

 

Prop. 1982/83:50

27

Föreslagen lydelse

Klass II

 

Skattepliktig lott, kr.

Arvsskatt, kr.

-

20000

10%) inom  skiktet;

20000-

40000

2000+20%, "         "         ;

40000-

60000

6000+28%o "         "         ;

60000-

90000

11600+36%o "         "         ;

90000-

120000

22400+44%.- "         "         ;

120000-

150000

35600+50%, " .      "         ;

150000-

200000

50600+55%, "

200000-

250000

78100+60%: "        "         ;

250000-

600000

108100+65%, "        "         ;

600000-

1200000

335600+70% "

1200000-

 

755600+75%o " Klass III

Skaltepliktig lon, kr.

Arvsskan, kr.

-

20000

8% inom  skiktet;

20000-

40000

I600-M6%"        "         ;

40000-

60000

4800-1-24% "        "         :

60000-

 

9600-1-30% "

Denna lag träder i kraft den I januari 1983. Äldre bestämmelser gäller fortfarande om skattskyldighet inträtt dessförinnan.

 

Prop. 1982/83:50                                                                28

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 11 § I mom. lagen (1947: 577) om statlig förmö-genhelsskan' skall ha nedan angivna lydelse.

II § Nuvarande lydelse

I mom.- Statlig förmögenhelsskan skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst­skatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskaUningsbara förmögenheten inle överstiger 600000 kronor: en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som över­stiger 400000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 600000 men inte 800000 kr.: 2000 kr. för 600000 kr. och /,5% av återsto­den;

800000 men inte I 800000 kr.: 5000 kr. för 800000 kr. och 2% av återsto­den; I 800000 kr.: 25000 kr. för I 800000 kr. och 2,5%o av återstoden.

Förestagen lydelse

I mom. Stallig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 § I mom. lagen (1947:576) om stallig inkomst­skatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 600000 kronor: en och en halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 400000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 600000 men inle 800000 kr.: iOOO kr. för 600000 kr. och 2% av återstoden; 800000 men inte  1800000 kr.: 7000 kr. för 800000 kr. och 2,5%o av återstoden; I 800000 kr.: 32000 kr. för I 800000 kr. och i % av återstoden.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och lillämpas första gången vid 1984 års laxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 859. • Senaste lydelse 1980:1055.

 

Prop. 1982/83:50

29

4    Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs all I §, 2 § 2 mom., 3 § 1 mom. och 27 § I mom. uppbördslagen (1953: 272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Med skall förslås i denna lag, om inle annat anges, stallig inkomsl­skall, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, skogs­vårdsavgifter, egenavgifler enligl lagen (1981:691) om socialavgifter, skattetillägg och förseningsavgift enligl taxeringslagen (1956:623) saml annuitet på avdikningslån.

Förestagen lydelse

I  §-

Med skall försläs i denna lag, om inte annat anges, stallig inkomst­skatt, statlig förmögenhelsskan, ulskiftningsskall, ersältningsskalt, kommunal inkomstskatt, skogs­vårdsavgift, egenavgifler enligl la­gen (1981:691) om socialavgifter, hyreshusavgift, skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringsla­gen (1956:623) samt annuitet på av-dikningslän.

Regeringen får, om särskilda omständigheter föranleder det, föreskriva atl i samband med uppbörden av skall skall uppbäras även andra avgifter än sådana som anges i första stycket. Har sådan föreskrift meddelats skall, om inle annat anges, vad i denna lag stadgas angående skatt lillämpas beträffande den avgift som avses med föreskriften.

2 §
1 denna lag försläs     2 mom . I denna lag förslås med

2   mom med

slutlig skall: skall som har påförts vid den årliga debileringen på grund av taxeringsnämnds be­slut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skall enligl 4 mom. saml 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer och 5 § tagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning;

slutlig skall: skall som har påförts vid den årliga debileringen pä grund av taxeringsnämnds be­slut eller på grund av annat beslut, som enligl gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 mom. samt 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer och 3 § tagen (1982:000) om skattereduktion för fackföreningsavgift;

preUminär skatt: i 3 § nämnd skall, som betalas i avräkning pä slutlig skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår all betala, sedan preliminär skatt har avräknats från slutlig skall;

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste Ivdelse av lagens rubrik 1974:771.

- Senaste'lydelse 1981: 1156.

' Senaste lydelse 1981: 1002.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   30

Nuvarande lydelse                        Förestagen lydelse

tillkommande skatt: skatt som skall betalas pä grund av eflertaxering eller enligl beslul om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutals;

kvarskaiteavgift: avgift enligt 27 § 3 mom.;

respilränia: ränta enligl 32 §;

ansiåndsränta: ränla enligl 49 § 4 mom.;

ö-skalteränta: ränla enligt 69 § I mom.;

restitutionsränta: ränta enligl 69 § 2 mom.;

skattereduktion: nedsättning av skall enligl 4 mom.;

inkomstår: del kalenderår, som närmast har föregått laxeringsåret;

uppbördsår: liden frän och med mars månad ett år till och med februari månad nästföljande år;

uppbördsmånad: mars, maj, juli, september, november och januari;

gift skatlskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § I mom. kommunalskanelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomslskall;

ogift skatlskyldig: annan skallskyldig fysisk person än nyss har sagts.

3                                                                                               §
I mom."" I den omfattning nedan I mom. I den omfattning nedan
anges skall skatlskyldig betala pre- anges skall skattskyldig betala pre­
liminär skatt med belopp, vilket så liminär skatt med belopp, vilket så
nära som möjligl kan antas motsva- nära som möjligl kan antas motsva­
ra i den slutliga skatten ingående ra i den slutliga skallen ingående
stallig inkomstskatt, statlig förmö- statlig inkomstskatt, statlig förmö­
genhetsskatt, egenavgifter och  genhelsskatt, egenavgifter, kom-
kommunal inkomstskatt.        munal inkomstskatt, skogsvårdsav­
gift och liyresliusavgifl.

27 §

/ mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas:

alt kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

atl kommunal inkomstskatt uträknas i en post, varvid skattebeloppet vid örelal över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

alt skogsvärdsavgift uträknas enligl bestämmelserna i I § lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift;

atl hyreshusavgift uträknas en­ligt bestämmelserna i lagen (1982:000) om hyreshusavgift:

atl kommunal inkomstskatt debiteras med belopp som har uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen;

att egenavgifter debiteras med ledning av bestämmelserna i lagen (1981: 691) om socialavgifter och pä grundval av uppgifter om försäkrings­förhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan, varvid örelal bortfaller; samt

" Senaste lydelse 1981: 1156. -' Senaste lydelse 1982:422.

 

Prop. 1982/83:50                                                     31

Nuvarande lydelse                 Förestagen lydelse

all i 1 § nämnd annuitet eller, om skallskyldig har alt erlägga fiera annuiteter, summan av dessa påförs i helt anlal kronor, varvid örelal bortfaller.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och lillämpas första gängen i fråga om debitering av preliminär skall för år 1983 och slutlig skall på grund av 1984 ärs laxering.

 

Prop. 1982/83:50                                                                32

5    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs all 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömans­skall' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                                           Föreslagen lydelse

12                                                                                             §
4 mom.' Sjömansskall enligt       4 mom. Sjömansskatt enligl 7 §
7 § får genom beslul om jämkning får genom beslul om jämkning ned-
nedsältas i den mån förutsättning- sällas i den mån förutsättningarna
arna för skattereduktion enligl la-  för skattereduktion enligl lagen
gen (1978:423) om skattelättnader (1978:423) om skatlelännader för
för vissa sparformer eller tagen         vissa sparformer etter tagen
(1980:1047) om skattereduktion för (1982:000) om skattereduktion för
aktieutdelning är uppfyllda. Bo-     fackföreningsavgift är uppfyllda,
säliningeller stadigvarande vistelse Bosättning eller stadigvarande vis­
här i riket krävs dock inle för    telse här i riket krävs dock inte för
jämkning på grund av bestämmel- jämkning enligt detta moment,
serna i den förstnämnda lagen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983. Äldre lydelse gäller beträffan­de sjömansskatt som har erlagts eller skulle ha erlagts före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777.

- Senaste lydelse 1980: 1051.

 

Prop. 1982/83:50

33

6    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

4 §

Spärrbelopp enligl 3 § jämförs med sammanlagda beloppet av statlig inkomslskall, förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskall som beräk­nats för den skallskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). 1 skat­tebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skatlskyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Är den skallskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomst­skall eller förmögenhetsskatt ge­nom skattereduktion som avses i 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272), 2 § lagen (1978:423) om skatlelännader för vissa sparformer eller 5 § tagen (1980:1047) om skat­tereduktion för aktieutdelning eller genom avräkning av utländsk skall enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligl första stycket beräknas som om skallereduktion eller avräkning av skatt inle hade sken.

Är den skatlskyldige berättigad lill nedsättning av statlig inkomsl­skall eller förmögenhetsskatt ge­nom skattereduktion som avses i 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272), 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller 3 § lagen (1982:000) om skat­tereduktion för fackföreningsavgift eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skallebelopp enligl första stycket beräknas som om skattere­duktion eller avräkning av skall inle hade skett.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas första gängen fråga om skatt som påförs på grund av 1984 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 772. - Senaste lydelse 1982:419.

3    Riksdagen 1982/83. I samt. Nr 50. Bilaga 2

 

Prop. 1982/83:50

34

7    Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (I971:69)

Härigenom föreskrivs att I § skallebrollslagen (1971:69) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

I. lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1927:321) om skall vid utskiftning av aktiebo-, lags tillgångar, kommunalskallelagen (1928:370), förordningen (1933:395) om ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskall och gåvoskatt, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomstskall, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjö­mansskall.

2. lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1953:397) om av­gift för fettvaror som användas för framställning av feltemulsion m.m., lagen (1957:262) om allmän energiskall, lagen (1961:372) om bensinskall, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskaltelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skan på spel, lagen (1973:37) om avgift pä vissa dryckesförpackningar, vägtraflk­skattelagen (1973:601), lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skall på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband.

2. lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1953:397) om av­gift för fettvaror som användas för framställning av feltemulsion m.m., lagen (1957:262) om allmän energiskalt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskall, stämpelskaltelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skan på spel. lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, vägtrafik­skatlelagen (1973:601), lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassenband, lagen (1982:000) om skatt på videobandspelare, la­gen (1982:000) om skatt på viss elektrisk kraft, 3. lagen (1981:691) om socialavgifter. Lagen gäller även preliminär skall, kvarstående skatt och tillkommande

skatt som avses i uppbördslagen (1953: 272). Lagen lillämpas inte om skallen eller avgiften fastställs eller uppbärs i

den ordning som gäller för tull och inle heller beträffande restavgift,

skalletillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Senaste lydelse 1982:692.

 

Prop. 1982/83:50

35

8   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte­fordringar m. m.

Härigenom föreskrivs all I § lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

l§'

Förmånsrätt enligl 11 § förmånsrätlslagen (1970:979) följer med fordran på

1.    skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen
(1953:272), saml skatt enligt lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958: 295) om sjömansskall och
kupongskaltelagen (1970:624),

2.  skatt enligl lagen (1968:430) om mervärdeskall,

3.  skall eller avgift enligt lagen       3. skall eller avgift enligl lagen (1908; 129) med vissa beslämmelser     (1908: 129) med vissa beslämmelser

om handel med fondpapper, lagen
(1928: 376) om särskild skatt å vissa
lotterivinsler, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1953: 397)
om avgift för fettvaror som använ­
das för framställning av feltemul­
sion m. m., lagen (1957: 262) om all­
män energiskatt, lagen (1961:372)
om bensinskatt, lagen (1961:394)
om tobaksskatt, stämpelskaltela­
gen (1964:308), lagen (1972:266)
om skatt på annonser och reklam,
lagen (1972:820) om skall på spel,
lagen (1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar,     lagen

(1973: 1216) om särskild bered-skapsavgifi för oljeprodukter, bilskrotningslagen (1975:343), la­gen (1977: 306) om dryckesskatt, la­gen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor samt lagen (1982:691) om skall pä vissa kas­settband,

om handel med fondpapper, lagen
(1928:376) om särskild skall å vissa
lotterivinsler, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1953:397)
om avgift för fettvaror som använ­
das för framställning av feltemul­
sion m. m., lagen (1957: 262) om all­
män energiskall, lagen (1961:372)
om bensinskall, lagen (1961:394)
om tobaksskatt, stämpelskaltela­
gen (1964:308), lagen (1972:266)
om skatt pä annonser och reklam,
lagen (1972:820) om skatt på spel,
lagen (1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar,     lagen

(1973:1216) om särskild bered­skapsavgift för oljeprodukter, bilskrotningslagen (1975:343), la­gen (1977: 306) om dryckesskatt, la­gen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kas­settband, tagen (1982:000) om skatt på videobandspelare samt lagen (1982:000) om skatt på viss elek­trisk kraft.

Senaste lydelse 1982:693.

 

Prop. 1982/83:50                                                     36

Nuvarande lydelse                 Förestagen lydelse

4.  skatt enligt vägtrafikskatlelagen (1973:601) samt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

5.  tull och särskild avgift enligt 39 § lullagen (1973:670) saml avgift enligt lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6.  avgift enligl lagen (1967: 340) om prisreglering på jordbrukets område och lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskels område,

7.  avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse atl redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

 

Prop. 1982/83:50

37

9    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer

Härigenom föreskrivs atl 2 och 5 §§ lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

2§'

Sparskattereduktion åtnjuts med 20%o av belopp som under inkomst­året har insatts på särskill lönspar­konlo och som vid årets utgång in­neslår på kontot samt med 30%o av belopp som under inkomståret har insatts på akliesparkonlo och som vid årets utgång motsvaras av ande­lar i aktiesparfond enligt lagen (1978:428) om akliesparfonder eller inneslår på kontot för inköp av så­dana andelar. Sparskattereduktion åtnjuts under förutsättning all in­sättningar pä lönsparkonlo eller ak­tiesparkonto har gjorts pä kontot under minsl sex av inkomstårels månader. Varje insättning skall uppgå lill lägst 75 kronor och högst 600 kronor. Högsta belopp för in­sättning på lönsparkonto är dock 400 kronor. Sparskattereduktion får - utom i fall som avses i andra stycket - inte beräknas på högre sammanlagt belopp än 7200 kro­nor, varav högst 4800 kronor får avse insättningar på lönsparkonlo. Sparskattereduktion fär inte heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sådan inkomst som anges i I §. Örelal som uppkommer vid beräkning av sparskattereduk­tion bortfaller.

Sparskattereduktion åtnjuts med /0% av belopp som under inkomst­året har insatts på särskill lönspar-konlo och som vid årels utgång in-neslär på kontot saml med 20%o av belopp som under inkomståret har insatts på akliesparkonlo och som vid årets utgång motsvaras av ande­lar i aktiesparfond enligl lagen (1978:428) om akliesparfonder eller inneslår på kontot för inköp av så­dana andelar. Sparskattereduktion åtnjuts under förutsättning all in­sättningar pä lönsparkonto eller ak­tiesparkonto har gjorts pä kontot under minsl sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall uppgå till lägst 75 kronor och högst 600 kronor. Högsta belopp för in­sättning på lönsparkonlo är dock 400 kronor. Sparskattereduktion får - utom i fall som avses i andra stycket - inte beräknas på högre sammanlagt belopp än 7200 kro­nor, varav högst 4 800 kronor får avse insättningar på lönsparkonto. Sparskattereduktion fär inle heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sådan inkomst som anges i 1 §. Örelal som uppkommer vid beräkning av sparskattereduk­tion bortfaller.

Har sparande enligl första stycket påbörjats under seiiare delen av året men har inle insättningar skett under sex månader, åtnjuts sparskattere­duktion för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för del närmast följande inkomståret. Sparskattereduktion enligt della stycke medges en­dast om sparandel under det sistnämnda inkomståret uppfyller de förut­sättningar som anges i första stycket. Sparskattereduktion får med tillämp­ning av della stycke beräknas pä ett sammanlagt belopp av högst 10200 kronor, varav högst 6800 kronor får avse insättningar på lönsparkonto.

' Senaste lydelse 1980; 1053.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   38

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

I fråga om sparskattereduktion tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Sparskattereduktion skall tillgodoräk­nas den skanskyidige före annan skattereduktion.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig all eriägga sjö­mansskall och har denna nedsatts enligl 12 § 4 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag, skall reduktionsbe­loppet minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

5§=

Sker uttag från lönsparkonto före    Sker uttag från lönsparkonto före

utgången av det femte året efter det utgången av del femte året efter del
år för vilket sparskattereduktion är för vilket sparskattereduktion
kommer i fråga enligl 2 § men efter kommer i fråga enligl 2 § men efter
utgången av sistnämnda år skall av- utgången av sistnämnda år skall av­
drag göras av kreditinrättningen drag göras av kredilinrällningen
med 25 %. Inlöses andel i aktiespar- med 15 %. Inlöses andel i aktiespar­
fond inom samma lid skall avdrag fond inom samma tid skall avdrag
göras av fondbolaget med 35 %o. Om göras av fondbolaget med 25 %. Om
den skallskyldige visar alt spar- den skallskyldige visar all spar­
skattereduktion enligt 2 § inle lidi- skallereduktion enligl 2 § inte tidi­
gare har medgivits eller kommer alt gare har medgivits eller kommer all
medgivas för de uttagna sparmed- medgivas för de uttagna sparmed­
len, skall avdraget jämkas med hän- len; skall avdraget jämkas med hän­
syn härtill.                                   syn härtill.

Övergår rätten till lönsparkonlo eller akliesparkonlo inom den i första stycket angivna tiden på annat sätt än genom arv, testamente eller bodel­ning med anledning av makes död eller pantsätts rälien till sådant konto skall innestående medel utbetalas. Därvid lillämpas bestämmelserna i förs­ta stycket.

Del belopp som har avdragits enligl första stycket skall betalas lill staten. Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, utfärdar närmare föreskrifter om detta.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och tillämpas första gången på insättningar som berättigar till sparskattereduktion vid 1984 års laxering.

■ Senasie lydelse 1980: 151.

 

Prop. 1982/83:50                                                                39

10    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.

Härigenom föreskrivs atl 2 och 3 §§ lagen (1980:954) om särskill inves­leringsavdrag för byggnadsarbeten m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2§'

Särskill        invesleringsavdrag   Särskill        invesleringsavdrag

medges endasi för arbete som har medges endasi för arbete som har igångsatts under perioden den 1 no- igångsatts under perioden den 1 no­vember 1980-den 31 oktober 1982.     vember 1980-den 31 oktober 1983.

Ell arbete anses igångsatt när det har påbörjats på arbetsplatsen.

3§-

Särskilt investeringsavdrag utgör     Särskilt investeringsavdrag utgör

10 procent av den del av utgifterna 10 procent av den del av utgifterna
för ny-, till- eller ombyggnad och 20 för ny-, till- eller ombyggnad och 20
procent av den del av utgifterna för procent av den del av utgifterna för
täckdikning som hänför sig till peri- täckdikning som hänför sig lill peri­
oden den 1 november 1980—den 31 oden den I november 1980-den 31
mars 1983. Utgifter anses hänför- mars 1984. Utgifter anses hänför­
liga lill denna period om de avser liga lill denna period om de avser
material som har fogals in i en material som har fogats in i en
byggnad eller annat arbete som har byggnad eller annat arbete som har
utförts under perioden.               ulförts under perioden.

Invesleringsavdrag skall göras för del beskattningsår under vilket etl arbete har utförts. Om arbetet hänför sig till flera beskattningsår och investeringsavdrag på grund av arbetet inte redan har gjorts, får dock hela invesleringsavdragel göras vid taxeringen för del sista beskattningsår som kan komma i fråga.

Särskill investeringsavdrag medges högst med etl belopp som motsvarar den vid taxeringen lill statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av för­värvskällan före särskill invesleringsavdrag och före - i förekommande fall - avdrag för inkomslbaserad avsättning lill resullatuljämningsfond enligl 41 d § kommunalskatlelagen (1928:370), avdrag för avsättning lill allmän invesleringsreserv enligl lagen (1979:610) om allmän inveslerings­reserv, uppskov enligl lagen (1979:611) om upphovsmannakonlo, uppskov enligl lagen (1982:2) om uppfinnarkonlo saml avdrag för avsättning för egenavgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter. Vad som inte kun­nat utnyttjas på detta sätt får vid senare taxering utnyttjas genom avdrag i förvärvskällan, dock senast vid den laxering som sker tredje året efter del år då laxering enligl andra stycket har skelt. Etl förskjutet invesleringsav­drag får - i förekommande fall sedan hänsyn lagils lill del pä del aktuella beskattningsåret belöpande avdraget - inle överstiga del belopp som har beräknats enligt första meningen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Senaste lydelse 1981: 1098. Senaste lydelse 1982: 10.

 

Prop. 1982/83:50                                                               40

11    Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning

Härigenom föreskrivs att lagen (1980:1047) om skattereduktion för ak­tieutdelning skall upphöra atl gälla vid utgången av år 1982. Den upphävda lagen gäller dock forifarande i fråga om utdelning som har blivit tillgänglig för lyftning före utgången av år 1982.

 

Prop. 1982/83:50                                                                41

12   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:1099) om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs atl 4 § lagen (1981: 1099) om särskilt inveslerings­avdrag vid redovisningen av mervärdeskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

4§
Avdrag medges endasi för inven- Avdrag medges endast för inven­
tarier som levereras under år 1982.      tarier som levereras under år 1982
Avdrag medges dock inle om leve-   etter 1983. Avdrag medges dock
ransen grundar sig på elt skriftligt   inte om leveransen grundar sig på
avtal som har träffats före den 1 ell skriftligt avtal som har träffats
november 1980.1 fråga om inventa-     före den I november 1980. I fråga
rier som den skatlskyldige har lill-    om inventarier som den skattskyl-
verkat själv medges avdrag endast  dige har tillverkat själv medges av-
under förutsättning atl tillverkning- drag endasi under förutsättning att
en har päböijals efter den 31 oklo-   tillverkningen har påbörjats efter
ber 1980 och avslutats under år  den 31 oktober 1980 och avslutats
1982.                                         under år 1982 eller 1983.

För inventarier, som har förvärvals från någon med vilken den skatl­skyldige är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, medges avdrag en­dast om inventarierna har tillverkats av säljaren och tillverkningen har påbörjats efter den 31 oktober 1980.

Avdrag för en viss inventariean­skaffning medges inte enligt både denna tag och lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för in­venlarieanskaffning. Den skatlskyl­dige får själv bestämma vilket av­drag han vill utnyttja.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

 

Prop. 1982/83:50 13    Förslag till

42

Lag om ändring i lagen (1982:417) om ikraftträdande av lagen (1982:416) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1982:417) om ikraftträdande av lagen (1982:416) om ändring i lagen (|947:576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2 §

Vid 1984 års taxering utgör grundbeloppet i stället för vad som anges i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomslskall:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977: 1071) om basenhet:

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger I basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men inte   7 baser

heter

grundbeloppet för  4 baser

heter och   4% avåters

7    ■

,     „    g

 

 

.,   -j

 

•    1%  ■

 

8    '

•     ■•    9

 

 

■■   8

 

'   11%  ■

 

9    '

•     "   10

 

 

..   .9

 

• 20%  '

 

10    '

■     "   12

 

 

" 10

 

' 24%  •

 

12    '

•     "   13

 

 

" 12

 

■  26%  '

 

13    ■

'      "   14

 

 

■• 13

 

'  29%  ■

 

14    '

,     ,,   15

 

 

■■ 14

 

■  32%  '

 

15    ■

,     .,   |-,

 

 

,, 15

 

'  36%  ■

 

17    •

•     "   19

 

 

,. p

 

'  38%- '

 

19    ■

•     "  20

 

 

■■ 19

 

■  39%  •

 

20    '

,     ,,  2(,

 

 

" 20

 

'  40%  ■

 

26    '

•     "  30

 

 

" 26

 

'  41%  •

 

30 ba

senheter

 

 

" 30

 

"  44%  ■

 

Förestagen lydelse 2 § Vid 1984 års taxering utgör grundbeloppet i stället för vad som anges i 10 § I mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt:

när beskattningsbar inkomst inle överstiger 4 basenheter enligl lagen (1977: 1071) om basenhet:

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 1 basenhet; när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men inte   7 baser

heter

grundb

eloppet för  4 basenheter och   4%a\

ålersl

7    "     "    8

 

 

.,        y

'    7%  ■

 

8    "     "    9

 

 

•■   8

■  10% ■

 

9    "     "   10

 

 

,,   g

■   19%v  ■

'

10    "     ■•   12

 

 

.,       ,Q

• 23%  '

 

12    "     "   13

 

 

,. I,

•  26%  '

 

13    "     "   14

 

 

•• 13

"  29%  •

■

14    "     "   15

 

 

,, 14

■  32%.  •

 

15    "     "   17

 

 

.. ,5

■  36%.  •

 

17    "     "   19

 

 

„ p

■   38%  '

'

19    "     "  20

 

 

•• ,9

•  39%.  •

 

20    "     "  26

 

 

,, 20

■  40%,   ■

 

26    "     "  30

 

 

,, 26

•  41%  •

 

30 basenheter

 

 

„ 3Q

■  44%  ■

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

 

Prop. 1982/83:50                                                              43

14    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:420) om ändring i lagen {1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att de tabeller som avses i 7 § I mom. och 8 § lagen (1958:295) om sjömansskatt' i den lydelse tabellerna har erhållit genom lagen (1982:420) om ändring i nämnda lag skall ha nedan angivna lydelse.

Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777.

 

Prop. 1982/83:50

44 Bilaga

Nuvarande lydelse

Tabeller för beräkning av sjömansskatt

Fjärrfart

TabeU F kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

 

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

2310- 3600

10,30

-f33,0%

3600- 4200

436

-t-34,0%

4 200- 4 800

640

-1-37,0%

4800- 5400

862

-1-42,0%

5 400- 6000

1 114

+ 50,0%c

6000- 7 200

1414

-1-53,0%

7200- 7800

2050

-t-56,0%

7 800- 8400

2 386

4-58,5%

8400- 9000

2737

-1-61,5%

9000-10200

3 106

-1-65,0%

10200-11400

3 886

-67,0%

11400-12000

4690

-f68,5%

12000-15 600

5 101

-h69,0%

15 600-18000

7 585

-70,0%

18000-

9265

-73,0%

Tabell F kolumn 2-3

 

 

(Gift sjöman)

 

 

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

2 770- 3600

12,10

-1-33,0%

3600- 4 200

286

-1-34,0%

4200- 4800

490

-1-37,0%

4 800- 5400

712

-t-42,0%

5 400- 6000

964

-1-50,0%

6000- 7200

1264

4-53,0%

7200- 7 800

1900

-1-56,0%

7800- 8400

2 236

4-58,5%

8400- 9000

2 587

4-61,5%

9000-10200

2956

4-65,0%

10200-11400

3736

4-67,0%

11400-12000

4540

4-68,5%

12000-15600

4951

4-69,0%

15 600-18000

7435

4-70,0%

18000-

9115

4-73,0%

 

Prop. 1982/83:50

45

Nuvarande lydelse

Tabell F kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

 

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

2930- 4200

9,90

-F33,0%

4 200- 4 800

429

4-36.0%

4 800-5 400

645

4-40,0%

5 400- 6000

885

4-48,5%

6000- 7200

1 176

+ 53,0 9c

7 200- 7 800

1812

+ 54.590

7800- 8 400

2 139

4-58,0%

8 400- 9000

2487

4-60,5%

9000- 9600

2850

4-64,5%

9600-10200

3 237

4-65,0%

10200-11600

3627

-67,0%

11600-12 200

4565

4-68,0%

12200-15800

4 973

4-69,0%

15 800-18 200

7457

-70,0%

18200-

9 137

4-73,0%

TabeU F kolumn U

 

 

(Utländsk sjöman)

 

 

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

2 370- 2 400

9,85

4-10,5%

2400- 3000

13

4-11,0%

3 000- 3 600

79

+ 29,5%

3600- 4 200

256

+ 30.5%.

4 200- 4 800

439

+ 33,5%

4 800- 5 400

640

+ 38,0%

5 400- 6000

868

+45,0%

6000- 6600

1 138

+47,5%

6600- 7 200

1423

+48,0%

7 200- 7 800

1711

+ 50.0%

7800- 8400

2011

+ 52.5%

8400- 9000

2 326

+ 55,5%

9000- 9600

2 659

+ 59,0%

9600-10200

3013

+ 60,5%

10200-11400

3 376

+ 62,0%

II 400-12000

4 120

+ 64,5%

12000-13800

4 507

+ 66.5%

13800-15600

5704

+ 68.5%

15 600-18 000

6937

+ 70.0%

18000-27 200

8617

+ 73,0%

27 200-

15 333

+ 74,5%.

 

Prop. 1982/83:50

46

Nuvarande lydelse

Tabell FT kolumn 1-3

(Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

 

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

9000- 9600

0

+ 0,5%

9600-11400

3

+ 2,0%

11400-12000

39

+ 3,0%

12000-13800

57

+ 5,0%

13 800-15 600

147

+ 7,0%

15600-27 200

273

+ 8,0%

27 290-

1201

+ 10,0%

Tabell FT kolumn 4

 

 

(Ogift sjöman med barn)

 

 

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

9600-11600

0

+ 2,0%

11600-12200

40

+ 3,0%

12200-14000

58

+ 5,0%

14 000-15 800

148

+ 7,0%

15 800-27400

274

+ 8,0%

27400-

1202

+ 10,0%

Närfart

 

 

Tabell N kolumn 1

 

 

(Ogift sjöman utan bam)

 

 

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns

1050-   1800

11,00

+ 32,0%

1800- 3 600

251

+ 33.0%

3 600- 4 200

845

+ 35,0%

4 200- 4800

1 055

+ 38,5%

4800- 5400

1286

+46,0%

5 4(X)- 6000

1562

+ 51.5%

6000- 6600

1871

+ 53,0%

6600- 7 200

2 189

+ 54,0%

7 200- 7 800

2 513

+ 57,0%

7 800- 8400

2855

+ 59,5%

8400- 9000

3212

+ 63,5%

9000- 9600

3 593

+ 65,0%

9600-11000

3 983

+ 66,5%

11 000-II 800

4914

+ 68,0%

11800-15400

5 458

+69,0%

15 400-17 800

7942

+ 70,0%

17800-

9622

+ 73,0%

 

Prop. 1982/83:50

47

Nuvarande lydelse

TabeU N kolumn 2-3

(Gift sjöman)

 

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

 

gräns, kr.

nedre gräns

1520-

1800

11,40

+ 32,0%

1800-

3600

101

+ 33,0%

3600-

4200

695

+ 35,0%

4 200-

4800

905

+ 38,5%

4800-

5400

1 136

+46,0%

5 400-

6000

1412

+ 51,5%

6000-

6600

1721

+ 53,0%

6600-

7200

2 039

+ 54,0%

7200-

7800

2363

+ 57,0%

7800-

8400

2 705

+ 59,5%

8400-

9000

3062

■    +63,5%

9000-

9600

3443

+ 65.0%

9600-

11000

3833

+ 66,5%

11000-

11 800

4764

+ 68,0%

11800-

15400

5 308

+ 69,0%

15 400-

17 800

7792

+ 70,0%

17 800-

 

9472

+ 73,0%

TabeU N kolumn 4

 

 

(Ogift sjöman med bam)

 

 

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

 

gräns, kr.

nedre gräns

1680-

-  1800

9,60

+ 32.0%

1800-

- 2400

48

+ 32,5%

2400-

- 3 600

243

+ 33.0%

3 600-

- 4 200

639

+ 34,0%

4 200-

- 4800

843

+ 37,5%

4 800-

- 5400

1068

■+43,5%

5 400-

• 6000

1329

+ 50.5%

6000-

- 6600

1632

+ 53,0%

6600-

- 7 200

1950

+ 53,5%

7 200-

- 7 800

2271

+ 56,0%

7 800-

- 8400

2 607

+ 59.0%

8400-

- 9000

2961

+62,0%

9000-

-10000

3 333

+ 65,0%

10000-

•11200

3 983

+67,0%

11200-

-11800

4 787

+68,0%

11800-

-15 600

5 195

+69,0%

15600-

-18000

7817

+ 70,0%

18000-

 

9497

+ 73,0%

 

Prop. 1982/83:50

48

Nuvarande lydelse

Tabell N kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

 

1070-1200-1800-2400-

3         000-

3600-

4         200-

4 800-

5 400-6000-

6600-7200-7 800-8400-9000-

9600-11000-I1800-13 600-15 400-

17 800-27 000-

-   1200

-   1800

-   2400

-   3000

-   3600

■ 4200

-   4800

-   5400

-   6000

-   6600

-   7200

-   7800

-   8400

-   9000

-   9600

-II 000 -11 800 -13600 -15 400 -17 800

•27000

11,75

41 173 311 446

626

815 1022 1271 1547

1835

2129 2435 2756

3098

 

3 455

4 323 4831 6037 7261

8 953 15669

+ 22,5% + 22,0% + 23,0% + 22,5%. + 30,0%

+ 31,5% + 34,5% +41,5%. +46,0% + 48,0%

+49,0% + 51,0%

+ 53,5% + 57.0% + 59,5%

+62.0%. + 63,5% + 67,0% + 68.0% + 70,5%

+ 73.0% + 74.5%

Tabell NT kolumn 1-3

(Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

 

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns. kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

9000- 9600 9600-11000 11000-11800 11800-13600

13 600-15 400 15400-27000 27000-

0

6

34    . 62

152

278

1206

+  1,0% + 2.0% +  3,5% + 5,0%.

+ 7,0% + 8,0% + 10.0%

TabeU NT kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.

Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.

Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns

9000- 9600 9600-11200 11200-11800 11800-13 600

13600-15600 15 600-27000 27000-

0

3 35 53

143

283

1 195

+ 0.5% + 2,0% + 3,0% + 5,0%

+ 7,0%. + 8.0%. + 10,0%

 

Prop. 1982/83:50

49

Föreslagen lydelse

Bilaga

Tabeller för beräkning av sjömansskatt

Fjärrfart

Tabell F kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

 

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns.

2 310- 3 600

10.30

+ 33.0%

3 600- 4 200

436

+ 34,0%

4200- 4800

640

+ 36,5%

4800- 5400

859

+41,0%o

5 400- 6000

1 105

+49,0%

6000- 6600

1399

+ 52.0%.

6600- 7 200

1711

+52,5%

7 200- 7 800

2026

+55,5%

7 800- 8400

2 359

+58.5%

8400- 9000

2710

+62,0%

9000-10200

3 082

+65,0%

10200-11400

3 862

+67.0%

11400-12000

4 666

+ 68.0%

12000-15600

5 074

+69,0%

15600-18000

7 558

.    +70,0%

18000-

9238

+ 73,0%

Tabell F kolumn 2-3

 

 

(Gift sjöman)

 

 

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns.

2 770- 3 600

12,10

+ 33,0%.

3 600- 4 200

286

+ 34.0%

4 200- 4800

490

+ 36,5%.

4800- 5 400

709

+41,0%

5 400- 6000

955

+49,0%

6000- 6600

1249

+ 52,0%.

6600- 7 200

1561

+ 52,5%

7 200- 7 800

1876

+ 55,5%

7 800- 8400

2 209

+58,5%

8400- 9000

2 560

+62,0%

9000-10200

2932

+65.0%

10200-11400

3712

+67.0%

11400-12000

4516

+68.0%

12000-15 600

4 924

+69,0%

15 600-18000

7 408

+ 70.0%

18000-

9088

+ 73,0%

4    Riksdagen 1982/83. I samt. Nr 50. Bilaga 2

 

Prop. 1982/83:50

50

Föreslagen lydelse

Tabell F kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

 

Beskattningsbar

Skau på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns, kr.

nedre gräns.

2 930- 4 200

9.90

+ 33,0%

4 200- 4 800

429

+ 36,0%

4 800- 5 400

645

+ 39.0%

5 400- 6000

879

+47.5%

6000- 7 200

1164

+ 52,0%

7 200- 7 800

1788

+ 54,5%

7 800- 8400

2115

+ 58,0%

8400- 9000

2463

+60,5%.

9000- 9600

2 826

+ 64.5%

9600-10200

3213

+65,0%

10200-11600

3 603

+67,0%

11600-12 200

4541

+68,0%

12 200-15 800

4949

+69,0%

15 800-18 200

7433

+ 70,0%

18 200-

9113

+ 73,0%

TabeU F kolumn U

(Utländsk sjöman)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.

 

2 370-

2400

2 400-

3 000

3 000-

3 600

3 600-

4 200

4 200-

4 800

4 800-

5 400

5 400-

6000

6000-

6 600

6600-

7 200

7 200-

7 800

7 800-

■ 8400

8400-

- 9000

9000-

- 9600

9600-

-10200

10200-

11 400

11400-

-12000

12000-

-13800

13 800-

-15 600

15 600-

-18000

18000-

-27 200

 

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

vid skiktets nedre

utöver skiktets

gräns. kr.

nedre gräns.

9.85

+ 10.5%.

13

+ 11,0%

79

+ 29.5%

256

+ 30,5%

439

+ 33,0%

637

+ 37,0%

859

+44.0%

1 123

+ 47,0%

1405

+47,5%

1690

+ 50.0%

1990

+ 52,5%.

2 305

+ 55,5%

2638

+ 59,0%

2992

+ 60,0%

3 352

+ 62,5%

4102

+ 64.0%

4 486

+66,5%

5 683

+68,5%

6916

+ 70,0%

8596

+ 73,0%

 

27 200-

15312

+74,5%

 

Prop. 1982/83:50

51

Föreslagen lydelse

TabeU FT kolumn 1-3

(Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

 

Beskattningsbar

Skait på in

komst

Skatt f|å inkomst

månadsinkomst.

vid skiktet

s nedre

utöver skiktets

kr.

gräns

.kr.

 

nedre gräns

9000- 9600

0

 

 

+  0.5%

9600-11400

3

 

 

+ 2.0%

11400-12 000

39

 

 

+ 3,0%

12 000-13 800

57

 

 

+ 5.0%

13 800-15 600

147

 

 

+ 7.0%

15 600-27 200

273

 

 

+ 8.0%

27 200-

1201

 

 

+ 10.0%

TabeU FT kolumn 4

 

 

 

 

(Ogift sjöman med barn)

 

 

 

 

Beskattningsbar

Skatt

på in

komst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skikiets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns

.kr.

 

nedre gräns

9600-11600

0

 

 

+ 2.0%

11600-12200

40

 

 

+ 3.0%

12 200-14000

58

 

 

+ 5.0%

14 000-15 800

148

 

 

+ 7.0%

15 800-27400

274

 

 

+ 8.0%

27 400-

1202

 

 

+ 10.0%

Närfart

 

 

 

 

Tabell N kolumn 1

 

 

 

 

(Ogift sjöman utan barn)

 

 

 

 

Beskattningsbar

Skatt ]

på inl

komst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets

\ nedre

utöver skiktets

kr.

gräns.

kr.

 

nedre gräns.

1050-  1800

11

 

 

+ 32.0%.

1800- 3 600

251

 

 

+ 33,0%.

3 600- 4 200

845

 

 

+ 35,0%

4 200- 4 800

1055

 

 

+ 38,0%

4 800- 5400

1283

 

 

+44.5 %

5 400- 6000

1550

 

 

+ 50.5%

6000- 6600

1853

 

 

+ 52.0%

6600- 7 200

2 165

 

 

+ 54.0%

7 200- 7 800

2489

 

 

+ 57.0%

7 800- 8400

2831

 

 

+ 59.5%

8400- 9000

3 188

 

 

+63,5%

9000- 9600

3 569

 

 

+ 65,0%

9600-11000

3 959

 

 

+66.5%.

11 000-11 800

4 890

 

 

+68.0%

11800-15400

5434

 

 

+69.0%

15400-17 800

7918

 

 

+ 70.0%

17800-

9598

 

 

+ 73,0%

 

Prop. 1982/83:50

52

Förestagen lydelse

Tabell N kolumn 2-

(Gift sjöman)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.

 

1520-

1800

1800-

3 600

3600-

4 200

4200-

4800

4 800-

5400

5400-

6000

6000-

6600

6600-

7 200

7 200-

7 800

7800-

8400

8400-

9000

9000-

9600

9 600-

11 000

11 000-

11 800

11 800-

15 400

15400-

17 800

17 800-

 

 

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

vid skiktets nedre

utöver skiktets

gräns, kr.

nedre gräns.

11,40

+ 32,0%

101

+ 33,0%

695

+ 35,0%

905

+ 38,0%

1 133

+44,5%

1400

+ 50,5%

1703

+ 52,0%

2015

+ 54,0%

2339

+ 57,0%.

2 681

+59,5%

3038

+63,5%

3419

+ 65,0%

3 809

+ 66,5%

4 740

+ 68,0%

5 284

+69,0%

7768

+70,0%

9448

+73,0%

Tabell N kolumn 4

(Ogift sjöman med bam)

 

Beskattningsbar

Skatt på inkomst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

 

gräns, kr.

nedre gräns.

1680-

1800

9,60

+ 32,0%

1800-

2400

48

+ 32,5%

2 400-

3 600

243

+ 33,0%

3 600-

4 200

639

+ 34,0%

4 200-

4 800

843

+ 37,5%

4 800-

5 400

1068

+42,0%

5 400-

6 000

1320

+49,5%

6000-

6600

1617

+ 52,0%

6600-

7 200

1929

+ 53,0%

7200-

7 800

2 247

+ 56,0%

7 800-

8400

2 583

+ 59,0%

8400-

9000

2937

+62,0%

9000-

10000

3 309

+65,0%

10000-

11 200

3 959

+ 67,0%

11 200-

11 800

4 763

+68,0%

11 800-

15 600

5 171

+69,0%

15 600-

-18000

7793

+ 70.0%

18000-

 

9473

+73,0%

 

Prop. 1982/83:50

53

Förestagen lydelse

TabeU N kolumn U

(Utländsk sjöman) -

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.

 

1070-

1200

1200-

1800

1800-

2400

2400-

3 000

3 000-

3 600

3 600-

4 200

4 200-

4 800

4 800-

■ 5 400

5400-

- 6000

6000-

6600

6600-

7 200

7 200-

7 800

7 800-

8400

8400-

9000

9000-

9600

9600-

11 000

11 000-

11 800

11 800-

13 600

13 600-

15 400

15400-

■17800

17 800-

27 000

27000-

 

 

Skatt pä inkomst

Skatt på inkomst

vid skiktets nedre

utöver skiktets

gräns, kr.

nedre gräns.

11,75

+ 22,5%

41

+ 22,0%

173

+ 23,0%

311

+ 22,5%

446

+ 30,0%

626

+ 31,5%

815

+ 34,0%

1019

+40,5 %

1262

+45,5%.

1 535

+46,5 %

1814

+48,5%

2 105

+ 51,0%

2411

+54.0%  ■

2 735

+ 57,0%

3 077

+ 59.5%

3434

+ 61.5%

4 295

+ 64.5%

4811

+ 66,5%

6008

+ 68,5%

7241

+ 70.5%

8 933

+ 73,0%

15 649

+ 74,5%

Tabell NT kolumn 1-3

(Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

 

Beskauninesbar

Skatt på in

komst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktet

s nedre

utöver skiktets

kr.

gräns. kr.

 

nedre gräns

9000- 9600

0

 

+   1.0%

9600-11000

6

 

+  2.0%

11000-11800

34

 

+ 3.5%

11800-13 600

62

 

+ 5.0%

13 600-15 400

152

 

+ 7.0%

15 400-27 000

278

 

+ 8.0%

27 000-

1206

 

+ 10.0%

Tabell NT kolumn 4

 

 

 

(Ogift sjöman med barn)

 

 

 

Beskattningsbar

Skatt på in

komst

Skatt på inkomst

månadsinkomst.

vid skiktets nedre

utöver skiktets

kr.

gräns. kr.

 

nedre gräns

9000- 9600

0

 

.+ 0.5%

9600-11200

3

 

+ 2,0%

11200-11800

35

 

+ 3.0%

11800-13 600

53

 

+ 5.0%

13 600-15 600

143

 

+ 7.0%

15 600-27 000

283

 

-r    8.0%

27000-

1 195

 

+ 10.0%

s    o;/r„„„„ losnift   i c,«./

\i,. -in   D:i„„n ■>

 

 

Prop. 1982/83:50                                                     54

15    Förslag till

Lag om hyreshusavgift

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som vid taxering till kommunal inkomstskall skall la upp garan­
tibelopp för annan fastighet som inkomst skall betala hyreshusavgifl om
fasligheten vid fastighetstaxering betecknas som hyreshusenhet och om­
fattar byggnad med beräknat värdeär före år 1975.

Från hyreshusavgift undantas dock

1.    hyreshusenhei som huvudsakligen består av hotell- eller restaurang-byggnad, kioskbyggnad eller parkeringsbyggnad eller som utgörs av tomt­mark med saneringsbyggnad samt hyreshusenhei med ell taxeringsvärde understigande I 000 kronor,

2.    hyreshusenhei om byggnaden har uppförts eller byggts om efter år 1957 med slöd av lån enligt kungörelsen (1957:360) om tertiäriån m.m. eller kungörelsen (1962:537) om bostadslån eller bostadslånekungörelsen (1967:552) eller med stöd av lån enligt bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) och lånet inte avser enbart följande åtgärder, nämligen

åtgärder för en bättre hushållning med energi eller användning av annat energislag än olja vid uppvärmning,

åtgärder vilka behövs för alt minska radondotlerhalten lill en nivå som är godtagbar från allmän hälsovårdssynpunkl,

åtgärder som avser förbättrad avfallshantering,

3.    hyreshusenhei med sludenlbosladshus som har uppförts år 1957 eller tidigare med slöd av tilläggslån för anordnande av studentbostäder,

4.    annan hyreshusenhei om byggnaden har uppförts efter år 1957 och län har lämnats enligl räntdänekungörelsen (1967: 553).

Hyreshusavgiften utgör för varje beskattningsår 2 procent av det taxe­ringsvärde som legal lill grund för beräkning av garanlibeloppel.

Har garanlibeloppel jämkats enligt bestämmelserna i 47 § sjätte stycket kommunalskattelagen (1928:370) skall ocksä underiaget för beräkning av hyreshusavgiflen jämkas.

2   § Vad som föreskrivs i 15 § 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomslskall om ansvarighet för sädan skatt gäller också beträffan­de hyreshusavgifl.

3   § Hyreshusavgift utgår i helt antal kronor. Avgiftsbeloppet avrundas vid örelal över femtio uppåt och vid annat örelal nedåt.

4   § 1 fråga om debitering och uppbörd av hyreshusavgift gäller bestäm­melserna i uppbördslagen (1953: 272).

5   §    Hyreshusavgift tillfaller staten.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och lillämpas första gängen vid 1984 års laxering. Avgiften skall dock vid 1984 års laxering utgöra 1 procent och vid 1985 års laxering 1,5 procent. 1 fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har börjat före ikraftträdandet skall avgiften vid 1984 års laxering påföras med så slor del som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller efter ikraftträdandet och hela beskattningsåret.

 

Prop. 1982/83:50                                                               55

16    Förslag till

Lag om skattereduktion för fackföreningsavgift

Härigenom föreskrivs följande.

1   § Skattereduktion för fackföreningsavgifi enligl denna lag medges fysisk person som har varit bosatt eller vistals här i riket under någon del av inkomståret. Med inkomstår förstås det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.

2   § Underlag för beräkning av skattereduktion är medlemsavgift som den skallskyldige visar sig under inkomståret ha eriagl lill arbetstagarorga­nisation, dock högst 1200 kronor. Med arbetstagarorganisation förslås sädan organisation som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Underlaget avrundas nedåt tiii helt tiotal kronor.

3   § Skattereduktion för fackföreningsavgifi uppgår lill 40 procent av underiaget.

4   § I fråga om skattereduktion för fackföreningsavgift tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Skattereduk­tion för fackföreningsavgifi skall tillgodoräknas den skallskyldige före skattereduktion enligl 2 § 4 mom. uppbördslagen.

Har skaltskyldig under beskattningsåret varit skyldig all eriägga sjö­mansskatt och har denna nedsatts enligl 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag, skall reduktionsbe­loppet minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983 och lillämpas första gången vid 1984 års taxering.

 

Prop. 1982/83:50                                                                56

17    Förslag till

Lag om skatt på videobandspelare

Härigenom föreskrivs följande.

1   § Skatt (videoskall) skall erläggas lill slaten enligt denna lag vid om­sättning eller uthyrning inom landet eller vid införsel lill landet av video­bandspelare (ur lulltaxenummer 92.11).

2   §    Skatt ulgår med 600 kronor per videobandspelare.

3   § Riksskatteverket är, utom i fall som avses i andra stycket; beskatt­ningsmyndighel. Därvid gäller lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning.

Då en videobandspelare införs lill landet av någon som inle är regi­strerad som importör enligt 6 § andra stycket, skall skatten erläggas lill tullmyndigheten. 1 sådana fall gäller lullagen (1973:670) i fråga om skallen. Dessutom gäller 46 § lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskalt­ning.

4 §    Med skallskyldig avses i det följande

1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar videobandspelare,

2. den som har blivit registrerad som importör enligl 6 § andra stycket.

5 §    Skattskyldighet för den som är skaltskyldig inträder när

1. en videobandspelare levereras till en köpare som inle är registrerad,

2.    en videobandspelare första gången hyrs ul,

3.    uttag sker av en videobandspelare,

4.    den skattskyldige avregistreras.

6 § Tillverkare som avses i 4 § skall vara registrerad som skatlskyldig
hos riksskatteverket.

Den som inför videobandspelare till landet för yrkesmässig återförsälj­ning eller uthyrning i större omfattning kan efter ansökan registreras som skaltskyldig hos riksskatteverket.

7   § Skatlskyldig skall lämna deklaration lill riksskatteverket för varje period om två kalendermånader räknat från kalenderårels början (redovis­ningsperiod).

8   § I deklarationen skall skatt redovisas för de videobandspelare för vilka skattskyldighet har inträtt under redovisningsperioden. Avdrag får göras för skall på sådana videobandspelare

 

1.    som har förts ut ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än atl användas där,

2.    för vilka skattskyldighet enligl denna lag tidigare har inträtt,

3.    som har ätertagits i samband med återgång av köp,

4.    som har sålts med förlust för den skallskyldige, i den mån föriuslen hänför sig till bristande betalning från köparen.

Avdrag enligl första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så slor del av skallen som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris.

 

Prop. 1982/83:50                                                     57

9 §    Deklarationen skall ha kommil in lill riksskatteverket senast den femte i andra månaden efter utgången av redovisningsperioden.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

 

Prop. 1982/83:50                                                                58

18    Förslag till

Lag om skatt på viss elektrisk kraft

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skatt skall eriäggas lill staten enligl denna lag för elektrisk kraft som
inom landet framställs i elt vattenkraftverk med en installerad generaloref­
fekl av minsl 100 kilowatt.

Skatteplikt föreligger inte för elektrisk kraft som framställs i ell pump­kraflverk.

2   § Riksskatteverket är beskattningsmyndighet. Lagen (1959:92) om för­farandet vid viss konsumtionsbeskaltning lillämpas på skall enligl denna lag.

3   § Den som framställer elektrisk kraft som avses i 1 § (skattepliktig kraft) är skaltskyldig och skall vara registrerad hos riksskatteverket.

4   § Skyldighet att eriägga skatt enligt denna lag inträder när kraften framställs.

5   §    Skatten ulgår med två öre per kilowattimme.

Skatten sätts ned med etl öre per kilowattimme om den har producerats i etl kraftverk som har tagils i drift under åren 1973-1977 och med två öre per kilowattimme om den har producerats i elt kraftverk som har lagils i drift senare.

Den skallepliktiga kraften skall mätas vid varje kraftverk.

6   § Vid beräkning av skatt enligl 5 § skall den producerade kraften i förekommande fall fördelas på anläggningar som har tagits i drift före år 1973, under liden 1973-1977 och efter år 1977 med ledning av den genera­loreffekl som har börjat utnyttjas under var och en av dessa tidsperioder.

7   § Den som är skallskyldig skall lämna deklaration till riksskatteverket för varje kalendermånad.

8   § Deklarationen skall ha kommil in till riksskatteverket senast den tjugofemte i månaden efter redovisningsperioden.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

 

Prop. 1982/83:50                                                                59

19 Förslag till

Lag om inbetalning på särskilt investeringskonto

Härigenom föreskrivs följande.                 ;..

1 § Svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank
skall, om förelagels huvudsakliga verksamhel avser jordbruk, skogsbruk,
fastighetsförvaltning eller rörelse, betala in medel på ell ränlelösl konto i
riksbanken (särskilt invesleringskonlo) enligl bestämmelserna i denna lag.

Regeringen får, om del finns synnerliga skäl, medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala in medel på särskill investeringskonto.

Förelag, som avses i första stycket och som betalar in medel på särskilt invesleringskonlo, har räll lill avdrag enligl bestämmelserna i 4 § för del belopp som i räkenskaperna har avsatts lill en särskild fond (särskild investeringsfond).

Aktiebolag eller ekonomisk förening, som avses i 24 § 3 mom. kommu­nalskallelagen (1928: 370), behöver inle betala in medel på särskilt invesle­ringskonlo.

2 § Inbetalning på särskill investeringskonto skall göras med etl belopp
som motsvarar 20 procent av företagets justerade årsvinst under del be­
skattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1984 eller - om
företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras della
år - år 1985. Understiger denjuslerade årsvinsten I miljon kronor behöver
inbetalning pä särskill invesleringskonlo inle göras.

Med justerad årsvinst avses årsvinsten enligl fastställd balansräkning sedan årsvinsten, i den mån den påverkals av nedan angivna poster,

a)    ökats med erlagda eller beräknade allmänna svenska skatter,

b)   ökats med belopp som har avsatts lill allmän investeringsfond enligl lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och anpan liknande fond,

c)    ökats med belopp som har donerats till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål,

d) minskals med restituerade allmänna svenska skatter,

e)    minskals med belopp som enligt 6 § lagen om allmän investeringsfond
har återförts frän lagerinvesleringskonlo jämte tillägg på sådant belopp,

O justerats med belopp som har föranlett ändring av årsvinsten pä grund av överföring av allmän investeringsfond och annan liknande fond saml

g) ökats med belopp som har tagits i anspråk för av- eller nedskrivningar eller koncernbidrag utöver vad som kan godtas vid inkomsttaxeringen.

Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader skall den justerade årsvinsten jämkas med hänsyn till della. Skall förelaget laxeras för två beskattningsår skall årsvinsten för de båda beskattnings­åren läggas samman, varefter vinslen jämkas med hänsyn lill de båda beskattningsårens sammanlagda längd.

Har företaget vidtagit några åtgärder som kan antas ha tillkommit i syfte alt helt eller delvis undgå skyldighet alt betala in medel på särskill invesle­ringskonlo skall vid bestämmande av underlaget för insällningsskyldighe-ten bortses från sådana åtgärder.

3 § Inbetalning lill särskill invesleringskonlo skall ha kommil ett riks-
bankskonlor till hända senast den dag, då förelaget enligt 34 § I eller 2

 

Prop. 1982/83:50                                                     60

mom. taxeringslagen (1956:623) skall ha avlämnat allmän självdeklaration för beskattningsåret.

Inbetalning som har gjorts senare än i första stycket sägs men senast den 15 oktober under taxeringsåret skall också godtas. I dessa fall skall förela­get betala en särskild avgift lill statsverket. Avgiften är 1 procent av del för sent inbetalade beloppet för den kalendermånad då beloppet rätteligen senast skulle ha betalats in och därefter I procent av beloppet för varje påbörjad kalendermånad lill dess inbetalning sker.

Den särskilda avgiften skall betalas inom den lid som länsstyrelsen bestämmer. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid utgår restavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272) på avgiftsbe­loppet. Den särskilda avgiften och restavgiften får drivas in i samma ordning som gäller för indrivning av skall enligl uppbördslagen.

Avgifterna är inle avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Skall företaget inte taxeras år 1984 är företaget skyldigt atl göra en preliminär inbetalning lill riksbanken med belopp som motsvarar 20 pro­cent av den justerade årsvinsten eller - i förekommande fall - den jämkade årsvinsten, beräknad enligl 2 §, som hänför sig lill det eller de beskattningsår för vilket laxering sker år 1983. Inbetalningen skall ha kommil en riksbankskonlor till hända senast den 30 april 1984. Finner företagel, vid avlämnandet av sin allmänna självdeklaration till 1985 års laxering, alt ell slörre belopp skall betalas in lill särskill investeringskonto än vad som preliminärt har betalats in, skall företagel betala in vad som fallas senast den dag, då företaget enligl 34 § I eller 2 mom. taxeringslagen skall ha avlämnat sin deklaration. Bestämmelserna i andra-fjärde styc­kena gäller även förelag som avses i della stycke.

Riksbanken skall lämna bevis till företaget om inbetalning till särskilt invesleringskonlo.

Riksbanken skall lill arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen över­sända uppgifter angående de för beskattningsåret gjorda inbetalningarna till särskill invesleringskonlo senast den 31 maj under taxeringsåret eller, om beloppet har betalats in vid senare tidpunkt, snarast därefter.

4 § Vid beräkning av nettointäkt av fastighet eller av rörelse enligl kom­
munalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om stallig inkomslskall
har förelag, som avses i I §, rätt lill avdrag för belopp som i räkenskaperna
har avsatts lill särskild investeringsfond. Avdrag medges inte med högre
belopp än vad företagel - i enlighet med bestämmelserna i 2 § - senast
den 15 oktober under taxeringsåret har betalat in till särskilt inveslerings­
konlo. Avdraget får göras vid taxeringen del år då insättningen senast skall
ha skett eller - om företaget på grund av föriängning av räkenskapsåret
inle skall taxeras nämnda år -- vid påföljande års laxering.

Ell förelag kan inle få avdrag för avsättning till särskild investeringsfond i mer än en förvärvskälla.

5   § Om etl förelag, som enligt bestämmelserna i denna lag är skyldigt atl betala in medel till särskill invesleringskonlo, inte har gjort detta senast den 15 oktober under taxeringsåret skall som skattepliktig intäkt las upp ell särskill tillägg som svarar mot del belopp som sålunda inle har betalats in lill riksbanken.

6   § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknads­styrelsen kan besluta att särskild investeringsfond skall eller får tas i

 

Prop. 1982/83:50                                                                   61

anspråk för ändamål som avses i 7 § första stycket. Beslul som nu sagts får avse endasi den lid som lägel på arbetsmarknaden och andra förhållanden motiverar och skall förses med de villkor som är påkallade härav. Beslul kan gälla samtliga förelag, förelag av viss beskaffenhet eller visst eller vissa företag.

Särskild investeringsfond som har avsatts i viss förvärvskälla får tas i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inorn inkomslsla-gen jordbruksfastighet och rörelse. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen får, om del finns särskilda skäl, medge all särskild investeringsfond som avsatts i förvärvskälla inom in-komslslagen jordbruksfastighet eller rörelse tas i anspråk i inkomstslaget annan fastighet.

Ell företag, som ansöker om all la sårskild investeringsfond i anspråk, skall ha berett berörda arbetstagarorganisationer tillfälle all avge yllrande över ansökningen. Saknas sådana organisationer, skall i stället de anställda på lämpligl säll beredas tillfälle all avge yttrande. Yttrandena skall fogas lill ansökningen.

Beslul om all särskild investeringsfond får las i anspråk skall tillställas företaget, riksbanken och länsstyrelsen.

7 § Särskild investeringsfond får tas i anspråk för följande ändamål, nämligen för

a)   kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på här i riket belägen byggnad, som inte utgör lagerlillgång eller är avsedd alt användas som bostad, och för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av sädan byggnad,

b)  avskrivning av inventarier som, om de inle utgör transportmedel i internationell trafik, är avsedda all användas i här i riket bedriven verk­samhel, saml ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader för repa­ration av fartyg eller luftfartyg,

c)   kostnader för främjande av skogsbruk eller underhåll av markan­läggning här i riket och för avskrivning av sådan del av anskaffningsvärdet av markanläggning som får dras av genom åriiga värdeminskningsavdrag,

d)   kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller till-
redningsarbele i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

e)   kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och ut-,
vecklingsarbele samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos företa­
get,

f)    kostnader för all främja avsättningen utomlands av varor som tillver­
kas här i riket.

Belopp, som har avsatts lill särskild investeringsfond, får las i anspråk endast för arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostna­der som hänför sig lill lid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av särskild investeringsfond för ändamål som anges i första stycket e) fär göras endasi av förelag som bedriver industriell tillverkning. Ianspråktagande enligl första stycket e) och f) får göras endast efter medgivande av regeringen.

Ianspråktagande av särskild investeringsfond får mle avse begagnade inventarier. I fråga om inventarier som företagel har anskaffat från nä­ringsidkare med vilken företagel är förbundet i väsentlig ekonomisk intres­segemenskap får fonden las i anspråk endasi om inventarierna har tillver­kats under beskattningsåret.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   62

Om särskild investeringsfond enligl beslul enligl 6 § får las i anspråk för arbete som avses i första stycket a) eller c), får företaget, såvida arbetet hänför sig lill ftera beskattningsår och avdrag på grund av arbetet inle redan har skett, under det sista året la fonden i anspråk för avskrivning av tillgångarna eller för täckande av kostnaderna med högst elt belopp som svarar mol uppkomna kostnader under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och i fråga om byggnadsinventarier och markinventarier.

Med byggnader, inventarier och markanläggningar förstås vid tillämp­ning av denna lag tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligl de beslämmelser som gäller för byggnader, maskiner och andra för stadigva­rande bruk avsedda inventarier respektive markanläggningar. Motsvaran­de gäller i fråga om byggnadsinventarier och markinvenlarier. Som inven­tarier anses dock inle tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna lill 29 § kommunalskallelagen (1928: 370).

8 § Har beslul enligt 6 § meddelats får företaget från det särskilda inves-
teringskonlol la ul medel som svarar mol den del av den särskilda investe­
ringsfonden som skall eller får las i anspråk. Utbetalning får inte göras före
utgången av november månad del år då den mol inbetalningen svarande
avsättningen har prövals vid taxeringen i första instans.

Har utbetalning skett skall etl belopp som svarar mot del utbetalade beloppet tas i anspråk av den särskilda investeringsfonden i enlighet med beslulel.

9 § Sedan två år har förflutit från den dag då inbetalning på särskill
invesleringskonlo har gjorts, har företaget rätt all efter uppsägning hos
riksbanken fä tillbaka den kvarstående delen av medlen. Därvid skall en
mol återbetalningen svarande del av fonden omedelbart las upp som skat­
tepliktig intäkt i den förvärvskälla där fondavsättningen har gjorts.

Om det finns synneriiga skäl, får regeringen medge att återbetalningen sker före utgången av den i första stycket angivna liden.

10   § Har en särskild investeringsfond eller en del av en sädan fond tagils i anspråk enligl denna lag, utgör del ianspråktagna beloppet inle skatteplik­tig intäkt. Å andra sidan fär sädana utgifter, för vilka fonden har tagils i anspråk, vid laxeringen inte dras av som driftkostnad. Har fonden tagits i anspräk för anskaffning av en anläggningstillgång, skall vid beräkning av avskrivningsunderiag för tillgången räknas endasi den del av utgifterna som inle har täckts av del ianspråktagna beloppet.

11   §    Särskild investeringsfond skall återföras lill beskattning om

 

a)    fonden har lagils i anspråk ulan tillstånd och det inte är fråga om fall som avses i 9 §,

b)   medel har tagits ul från särskill invesleringskonlo med stöd av beslul enligl 6 § ulan all en mot de utbetalade medlen svarande del av fonden har lagils i anspråk i enlighet med beslutet,

c)    företaget har träffat avtal om överlåtelse eller pantsättning av medel på särskill invesleringskonlo,

d)    företaget vid beskattningsårets utgång inle driver jordbruk, skogs­
bruk, fastighetsförvaltning eller rörelse,

e)    företagel genom fusion enligt 14 kap. I, 2 eller 8 § aktiebolagslagen
(1975: 1385), 96 § 1 mom. lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar eller

 

Prop. 1982/83:50                                                                   63

78 § lagen (1955:416) om sparbanker skall anses upplöst och fonden inle enligl fjärde stycket har överlagils av det övertagande förelaget,

f)  beslut har fattals all förelaget skall träda i likvidation eller

g)   beslut har meddelats atl företaget skall försältas i konkurs.
Alerföringen lill beskattning skall göras i den förvärvskälla där avsätt­
ningen har gjorts.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadssty­relsen får, om del finns särskilda skäl, medge alt en särskild investerings­fond, som skall återföras lill beskattning enligl första stycket d), får behål­las under viss lid. Efter utgången av denna lid skall den kvarstående fonden återföras lill beskattning i enlighet med vad som nyss sagts.

Vid sädan fusion, som avses i 28§ 3 mom. kommunalskallelagen (1928:370), får moderbolaget eller den överlagande föreningen i beskatt­ningsavseende överta en särskild investeringsfond. Har fonden övertagits skall del anses som om moderbolaget eller den övertagande föreningen har gjort inbetalning lill riksbanken den dag då dotterbolaget eller den överlå­tande föreningen gjorde inbetalningen. Vad som har sagts nu gäller även i fråga om fusion enligl 78 § lagen om sparbanker.

Vad i första - fjärde styckena sägs om särskild investeringsfond skall i förekommande fall gälla en del av en sådan fond.

12 § Om en särskild investeringsfond skall återföras lill beskattning en­
ligt 11 § första stycket skall som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla, där
avsättningen har gjorts, tas upp ett särskill tillägg som svarar mol 50
procent av del återförda beloppet.

Regeringen får, om del finns synnerliga skäl, medge befrielse från tilläg­get.

13 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknads­
styrelsen får, om det finns särskilda skäl, medge alt elt förelags särskilda
investeringsfond helt eller delvis överläs av ell annat förelag. För sådant
medgivande krävs

a)    atl det ena företaget är moderförelag och det andra företaget dess helägda dotterföretag eller

b)   all båda förelagen är helägda dotterförelag till samma moderföretag eller

c)    all del ena företaget är elt svenskt aktiebolag vars aktier till mer än 90 procent ägs av moderföretaget tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera av dess helägda dotterföretag och det andra företagel anting­en är ell annat sådant aktiebolag eller också moderföretaget eller dess helägda dotterföretag.

Vid tillämpningen av det föregående stycket avses med moderföretag svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller svensk sparbank och med helägl dotterföretag svenskt aktiebolag vars aktier lill mer än 90 procent ägs av moderföretaget.

I beslul om överlagande av en särskild investeringsfond skall anges i vilken förvärvskälla hos del överlagande företaget som fonden skall anses avsatt.

Riksbanken skall på framställning av del överlåtande företagel överföra medel, som svarar mol den del av den särskilda investeringsfonden som skall övertas med stöd av beslutet, frän företagets säiskilda investerings-konto lill elt motsvarande konto för del övertagande företaget.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   64

Har en särskild investeringsfond övertagits skall del anses som om del överlagande företagel gjort avsättning lill fonden och inbetalning till riks­banken vid den lidpunkt då del överlåtande förelaget gjorde avsättningen och inbetalningen.

14 § Medel, som har betalats in på särskilt invesleringskonlo, får utbeta­
las endasi

a)    i fall som avses i 8 § första stycket,

b)   i fall som avses i 9§,

c)    om särskild investeringsfond i fall som avses i 11 § första stycket e) och f) helt eller delvis har återförts lill beskattning,

d) om beslul har meddelats att förelaget skall försällas i konkurs,

e)    om särskild investeringsfond helt eller delvis har överförts lill elt
annat företag och medlen därför skall överföras till det andra företagels
särskilda invesleringskonlo eller

0     om förelaget har inbetalat mer än det belopp som skall betalas in pä
kontot.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före senare inbetala­de medel.

1   fall som avses i första stycket c) skall länsstyrelsen på framställning av
företaget besluta om utbetalning av medel som svarar mot den del av
fonden som har återförts till beskattning i den mån medlen inle tidigare har
återgått till företaget.

I fall som avses i första stycket f) skall länsstyrelsen pä framställning av företaget besluta om utbetalning av det överskjutande beloppet.

Har medel betalats ul från ell särskill investeringskonto skall riksbanken underrätta arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen om detta.

15 § Företag som skall betala in medel till särskilt invesleringskonlo
skall i självdeklaralionen lämna uppgifter om beräkningen som skall ligga
till grund för inbetalningsskyldighelen. Uppgifterna skall lämnas på blan­
kett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket.

Förelag som vid beskattningsårets utgång har särskild investeringsfond eller som under beskattningsåret har avvecklat sin särskilda investerings­fond skall i självdeklaralionen lämna uppgifter om fondens storlek, an­vändning och avveckling. Uppgifterna skall lämnas i två exemplar pä blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket. Till deklaratio­nen skall fogas bevis från riksbanken angående inbetalning på särskill invesleringskonlo.

Efter anmaning är etl förelag, som avses i 1 §. skyldigt alt lämna upp­gifter enligl första slyckei. Anmaningen får utfärdas av chef för taxerings­enhet eller revisionsenhet, taxeringsnämnd eller laxeringsintendenl. I an­maningen får vite föreläggas. Bestämmelserna om vite i 123-125 §§ taxe­ringslagen (1956:623) gälleri tillämpliga delar på sådant vite.

16 § Taxeringsnämnden skall, i fråga om företag som nämnden skall
laxera lill statlig inkomstskatt, lämna uppgift lill länsstyrelsen om särskilda
investeringsfonder som finns vid beskattningsårels utgång och särskilda
investeringsfonder som har avvecklats under beskattningsåret. Har upp­
gifter enligl 15 § första stycket inle lämnats av förelag, som kan antas vara
skyldiga all göra detta, skall taxeringsnämiiden anmäla della lill länsstyrel­
sen.

 

Prop. 1982/83:50                                                     65

17   § Länsstyrelsen skall snarast möjligt efter det atl taxeringsnämnder­nas arbete beträffande visst års taxering har avslutats till arbetsmarknads­styrelsen översända de i 15 § första stycket angivna uppgifterna. Sådana uppgifter behöver inte lämnas beträffande förelag som inte har medgivits avdrag för avsättning till särskild investeringsfond. Har beslut om avdrag för avsättning till särskild investeringsfond eller ianspråktagande av fon­den ändrats, skall länsstyrelsen snarast meddela arbetsmarknadsstyrelsen dena.

18   § Särskilda investeringsfonder skall slå under tillsyn av arbetsmark­nadsstyrelsen. Företag med särskild investeringsfond skall på anmaning till styrelsen lämna de uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling som styrelsen behöver.

Hos arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen skall föras register över särskilda investeringsfonder.

Hos riksbankens huvudkontor i Slockholm skall föras register över samtliga särskilda investeringskonlon.

19 § Arbetsmarknadsstyrelsens beslul enligl denna lag överklagas hos
regeringen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas hos kammarrätten genom besvär. Mot kammarrättens beslul får talan inle föras.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1982

 

 

 

Prop. 1982/83; 50_____________ Bilaga 3

Utbildnings­departementets verksamhetsområde

 

 

 

Prop. 1982/83:50                                                                  I

Bilaga 3

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-04

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

ÅTGÄRDER INOM UTBILDNINGSDEPARTEMENTETS VERK­SAMHETSOMRÅDE

D. Skolväsendet

D 18. Bidrag till driften av gymnasieskolor. I statsbudgeten för innevaran­de budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ell förslagsanslag av 3735 milj. kr. Ur anslaget ersätts bl.a. kostnader för statsbidrag till driften av kommunernas gymnasieskolor.

Enighet har de senaste åren rått om alt mer medvetet än tidigare styra dimensioneringen av gymnasieskolan sä, atl ungdomarna erbjuds utbild­ningar som kan väntas göra del lättare för dem atl få fotfäste på arbets­marknaden. De delar av gymnasieskolan som prioriterats i fråga om di­mensionering och resurstillskott har varit de yrkesinriktade studievägarna och bland dessa främst utbildningar för industri och hantverk. Kommuner­na har med sitt uppföljningsansvar för 16- och 17-åringarna gjort stora ansträngningar för all öka dessa utbildningar. Skolöverstyrelsen har sålun­da till detta läsår kunnat lägga ut ca 3000 fler yrkesinriktade platser inom den grundskolanknutna delen av gymnasieskolan än förra året. Dock har kommunerna enligt samstämmiga vittnesmål nu nått en gräns för vad som är möjligt. För atl en yllerligare expansion skall kunna ske. måste extra resurser tillskapas för tillfälliga åtgärder.

Regeringen har tidigare i höst genomfört en rad åtgärder för atl minska ungdomsarbetslösheten under vintern 1983. Bl.a. har regeringen beslutat om en ökning med 2000 inlagningsplalser i gymnasieskolan för läsåret 1982/83 till en totalkostnad av 36 milj. kr. per budgetår. Merkostnaden för innevarande budgetär uppgår lill ca 14 milj. kr. på anslaget för bidrag til) driften av gymnasieskolor. Därtill kommer kostnader iom del studiesociala området. Det blir därmed möjligl alt under innevarande läsår göra en vårterminsinlagning på de flesta studievägar i gymnasieskolan. Samma 1    Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 50. Bilaga 3

 

Prop. 1982/83:50                                                                     2

prioritering skall gälla som tidigare, dvs. i första hand skall kommunerna söka anordna yrkesinriktad utbildning för de ungdomar som t. ex. sökt till sådan men inte kommil in och nu befinner sig i eller hotas av sysslolöshet.

Regeringen bör anmäla beslutet om ökat anlal inlagningsplalser för riksdagen.

Riksdagen har den 12 juni 1982 fattal beslul om s.k. yrkesinriktad filialutbildning i gymnasieskolan (prop. 1981/82: 157. UbU 81/82:36, rskr 81/82:445). Enligl riksdagsbeslutet skulle den nya möjligheten få utnyttjas fr. o. m. den 1 juli 1983. Med hänsyn till behovet av all redan dessförinnan kunna vidta åtgärder för alt motverka ungdomsarbetslöshet och all redan nu kunna planera för sådana åtgärder har regeringen beslutat att yrkesin­riktad filialutbildning skall kunna anordnas fr.o.m. den I januari 1983. Detta bör anmälas för riksdagen.

F. n. behandlas av riksdagen en den 2 september 1982 beslutad proposi­lion (1982/83: 12) om utökning av yrkesinriktad utbildning i gymnasiesko­lan pä s. k. icke gymnasieorter. Även förslagen i denna proposilion utgår från all de nya möjlighelerna skall få utnyttjas fr. o. m. den I juli 1983. Om riksdagen bifaller propositionen bör enligt min mening del nya syslemel -kunna lillämpas redan fr.o.m. den I januari 1983. Regeringen bör för riksdagen anmäla all regeringen, under förutsättning av bifall lill proposi­tionen, avser att besluta om sådan tidigareläggning.

Riksdagen har tidigare med utgångspunkt i en socialdemokratisk motion (1980/81:2192) beslutat om etl tillfälligt stimulansbidrag till kommunerna för varje nytillkommen elev på de för både slal och kommun kostnadskrä­vande utbildningarna inom industri och hantverk.

Stimulansbidraget utgår med i princip I 500 kr. per elev och omfattar industri- och hantverksulbildningar inom inte bara gymnasieskolans "sto­ra", grundskolanknutna ram ulan efter en våren 1982 beslutad ändring även dess "lilla" ram, dvs. specialkurser med särskilda krav på skolunder­byggnad, ålder eller praktik. Med utvidgningen till lilla ramen ges bl. a. en stimulans all inrätta både kortare specialkurser för arbetslös ungdom och kortare yrkesinriktade högre specialkurser som kan vara ell alternativ för dem som redan har t. ex. en allmänt teoretisk gymnasieutbildning och inle fått arbete eller plats i högre utbildning.

Det slörsla hindret för mer yrkesutbildning är de för kommunerna höga utrustnings- och lokalkostnaderna. På utruslningssidan har statsbidragen nyligen höjts för vissa yrkesinriktade utbildningar, som bör komma i fråga i första hand. I vissa fall utgår fullt statsbidrag. En annan förutsättning för all kommunerna skall kunna öka sin yrkesutbildning snabbi och redan från nästa års böljan är alt de kan hyra lokaler för framför allt utbildningar inom industri- och hanlverksseklorn. En extraordinär satsning av del slag rege­ringen nu gör för atl minska ungdomsarbetslösheten måste därför för att få snabbi genomslag åtföljas av vissa tillfälliga extraresurser lill kommunerna som bidrag lill deras kostnader för lokaler.

 

Prop. 1982/83:50                                                                     3

Enligl mina beräkningar skulle ett belopp på 72000 kr. i genomsnitt läcka 50% av en kommuns årliga hyreskostnader för en lokal för utbild­ning inom industri och hantverk. Om detta belopp skulle läggas till det som i dag lämnas för en nyinrättad klass med 16 elever inom industri och hantverk, dvs. 24000 kr., skulle för varje nytt 16-tal elever lämnas ett totalt belopp av 96000 kr. per år. Della skulle ge ett höjt stimulansbidrag på 6000 kr. per nytillkommen elev inom industri och hantverk.

Främst mol bakgrund av vad kommunerna själva anfört som ell hinder för utbyggnad av industri- och hantverksutbildningarna föreslår jag därför såvitt gäller budgetåret 1982/83 alt stimulansbidraget för nyinrättade platser inom gymnasieskolans industri- och hantverksulbildningar fr. o. m. den 1 januari 1983 ökas lill 6000 kr. per elev. Bidrag enligl de nya reglerna bör lämnas för varje elev i sådan utbildning om minst 10 veckor. Bidraget bör utgå i förhållande till utbildningens längd, varvid utgångspunkten bör vara 6000 kr. för utbildning som omfaltar etl läsår. Bidraget bör ulgå för utbildningar som kommunerna anordnar genom beslut den I december 1982 eller senare (om beslut har fatlats tidigare bör äldre regler gälla).

Utbildningarna bör som tidigare gälla industri- och hantverksyrken och bör likaledes som hittills avse såväl stora som lilla ramen i gymnasiesko­lan. Bidraget om 6000 kr. bör i likhet med del nuvarande av kommunen kunna användas för åtgärder som den finner lämpliga dvs. t.ex. för lo­kaler, utrustning eller utbildning av handledare i förelag som tillhanda­håller utbildningsplatser.

Jag räknar med all ett för budgetåret 1982/83 sålunda höjt bidragsbelopp leder till elt ökat medelsbehov under della budgetår med 3 milj. kr. utöver de medel som tidigare beräknats för stimulansbidrag för budgetåret 1982/ 83.

Jag hemställer all regeringen

1.        bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört dels an­
gående beslul om ökad intagning i gymnasieskolan med 2 000
platser vårterminen 1983, dels angående beslut om möjlighet all
redan fr.o.m. den I januari 1983 anordna yrkesinriktad filialut­
bildning i gymnasieskolan och all genomföra en utökning av
yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan på s. k. icke gymna­
sieorler,

2.   föreslår riksdagen all godkänna vad jag har förordat om stimu­lansbidrag för budgetåret 1982/83,

3.   föreslår riksdagen all lill Bidrag lill driften av gymnasieskolor på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under nionde huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 3000000 kr.

 

Prop. 1982/83:50                                                                4

I. Vissa inom  utbildningsdepartementets verksamhetsområde ge-men.samma ändamål

Ändamålsenliga lokaler är en viktig resurs inom högskolan. Regeringens investeringspolitik bör därför lillämpas på lokalförsörjningen för forskning inom främst de tekniska och naturvetenskapliga områdena, liksom på lokaler för den forskning och utbildning i övrigt som är av betydelse för förnyelse av del svenska näringslivet.

11. Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde.

Regeringen har den 21 oktober 1982 tagit i anspråk finansfullmakten (prop. 1981/82:150 bil. 2, FiU 1981/82:40, rskr 1981/82:393) för an tidigarelägga utförande av nybyggnad i kv. Paradis, f.d. Tvätten, för universitetet i Lund. Utöver detta bör nu yllerligare byggnadsobjekt igångsättas för atl ge sysselsättningseffekt under år 1983. Samtliga byggnadsobjekt är högt prioriterade från forsknings- och utbildningssynpunkt. En samlad och de­taljerad redovisning kommer jag alt lämna i anslutning lill budgetproposi­tionen 1983. Jag förordar därför alt följande nya och ändrade kostnadsra­mar förs upp i investeringsplanerna.

Byggnadsobjekt                                                 Kostnadsram

(I 000-tal kr.)

Slockholm

Om- och tillbyggnad för sektion kemi vid tekniska

högskolan                                                        56 100

Bibliotek vid karolinska institutet                        10 800

Ombyggnad av naturhistoriska riksmuseet          13 200

Uppscda

Om- och tillbyggnad för zoofysiologi och zoologi    12 200

Linköping

Tillbyggnad för datalogi                                       24000'

Nybyggnad för temaforskning                               16000'

Lund

Lokaler för externfinansierad forskning                  6000'

Umeå

Fältstation i Norrbyn                                            14700

' Preliminär kostnadsram.

Den exlernfinansierade forskningen vid högskoleenheterna har ökat kraftigt under 1970-lalel. Della har ställt särskilda krav på lokalförsörjning­en. Enligl vad jag har erfarit finns vid universitet i Lund långt framskridna planer pä en utbyggnad av lokaler för externfinansierad forskning inom ämnel fasta tillståndets fysik. Det aktuella projektet är en experimenthall, som preliminärt har kostnadsuppskallals lill 6 milj. kr.

 

Prop. 1982/83:50                                                      5

Genom skilda beslut att ta i anspråk finansfullmaklen för Byggnadsarbe­ten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde har anslaget till­förts resurser utöver de som beslutats av riksdagen vid behandling av budgetpropositionen 1982. De förslag lill nya och ändrade kostnadsramar som jag förordat bör därför enligt min beräkning kunna rymmas inom nuvarande anslag. Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att bemyndiga regeringen atl besluta om Byggnadsarbeten inom UtbUdningsdepartementets verksamhetsområde inom de kost­nadsramar som jag har förordat.

1 2. Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m. m. Rege­ringen har genom beslut tidigare denna dag anvisat ytterligare 8 milj. kr. lill vissa högskoleenheter som s.k. täckningsbidrag för ökade lönekostnader under budgetåret 1981/82 till följd av centralt slutna avtal som ej kunnat beaktas i budgetarbetet inför nämnda budgetär. En skillnad föreligger mellan de totalt anvisade täckningsbidragen och den medelstilldelning myndigheterna begärt. Det är i detta läge motiverat all nu företa en särskild engängssalsning av resurser inom elt område som är angeläget när det gäller att höja den grundläggande högskoleutbildningens kvalitet. Jag förordar därför en förstärkning av resurserna för utrustning inom de tek­niska och naturvetenskapliga utbildningarna liksom för datautbildning inom samtliga sektorer. Den under detta reservationsanslag uppförda kost­nadsramen Till universitets- och högskoleämbetets disposition (budgetåret 1982/83) bör räknas upp med 20 milj. kr. till sammanlagt 110 milj. kr. Med hänvisning lill vad jag har anfört bör följande ändring av kostnadsramen föras upp i ulrustningsplanen (1 000-tal kr.)

Utrustningsobjekt                               Förordad ändring       Kostnads-

av tidigare ram   ram

Till universitets- och högskoleämbetets dis­
position (budgetåret 1982/83)             + 20000              110000

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt bemyndiga regeringen att besluta om anskaffning av utrustning inom den kostnadsram lill universitets- 'och högskoleämbetets disposition som jag har förordat.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

 

 

 

Prop. l<>82/83;50_______________ Bilaga 4

Arbetsmarknads­ departementets verksamhetsområde

 

 

 

Prop. 1982/83:50                                                                  1

Bilaga 4

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET  PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-04

Föredragande: statsrådet Leijon

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER INOM ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

Arbetslösheten ökade snabbi under år 1981. Samtidigt sjönk den totala sysselsättningen. Under loppet av de tre första kvanalen år 1982 har en ytteriigare försämring skett av arbetsmarknadsläget, en utveckling som varit särskill accentuerad de senaste månaderna. Arbetslösheten låg under augusti och september månader i år på en nivå väsenlligl högre än som uppmätts under de drygt två decennier som jämförbara mätningar utförts. 1 september månad var enligl arbelskraftsundersökningarna 176000 perso­ner arbetslösa, vilket motsvarar 4% av arbetskraften. Ökningen från sep­tember månad förra året av antalet arbetslösa uppgår lill 42000. Bland kvinnor var arbetslösheten 4,5% och bland män 3,6%. Högst var arbets­lösheten bland ungdomar och framför allt tonåringar. Av dem som tillhör­de arbetskraften värmer än var femte kvinna i åldern 16 - 19 år arbetslös i september. I takt med det försämrade arbetsmarknadsläget har svårighe­terna för de redan tidigare utsatta grupperna handikappade och invandrare ytterligare ökat.

Mellan tredje kvartalen år 1981 och år 1982 sjönk antalet sysselsatta med 13 000 personer, och mellan september månader 1981 och 1982 med 23000. Minskningen av sysselsättningen de senasie månaderna har varit koncen­trerad till ungdomsgrupperna, således de grupper som redan tidigare hade den högsta arbetslösheten. Antalet sysselsatta inom industrin var under tredje kvartalet 36000 färre än året före, och närmare 80000 färre än år 1980. Sysselsättningsutvecklingen inom den offentliga sektorn var oför­ändrat svag, och ökningen med 16000 personer sedan tredje kvartalet förra året får ses mol bakgrund av ökade arbelsmarknadspolitiska insatser.

Efterfrågan på arbetskraft är utomordentligt låg. Under september må-1    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 50. Bilaga 4

 

Prop. 1982/83:50                                                                     2

nad nyanmäldes 33000 platser, vilket innebär en minskning med drygt 30% från genomsnittet de senaste åren. Omkring två tredjedelar av de nyanmälda platserna avsåg mer varaktiga anställningar. Vid utgången av september månad kvarstod blott 12000 lediga platser vid arbetsförmedling­en. Tvä är tidigare var antalet 34000.

Mol bakgrund av all andelen långtidsarbelslösa under senare år ökat markant har arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) under innevarande höst i sina riktlinjer för länsarbetsnämndernas verksamhel föreskrivit intensifi­erade arbetsförmedlingsinsaiser för långtidsarbelslösa. En följd av all an­talet långtidsarbelslösa ökat har blivit atl allt fler utförsäkras från arbets­löshetskassorna. För innevarande år räknar AMS med en ökning med 50 -75% av antalet utförsäkrade jämfört med år 1981. I fråga om del kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) var antalet utförsäkrade under årets första älta månader 36% högre än under motsvarande period år 1981. Denna utveckling är ur mänga synpunkter alarmerande i synnerhet som utförsäk­ringen alltmer drabbar människor i yngre åldrar.

Den väntade uppgången i induslrikonjunkluren har förskjutits framåt i tiden. Osäkerheten om när en mer påtaglig konjunklurförbätlring kommer all inträffa är alltjämt slor. Under de senaste månaderna har för vissa industribranscher, främst järn- och stålindustrin saml massa- och pappers­industrin, skett en försämring som varit kraftigare än vad som förutsågs i början av sommaren. Konjunkturbarometerundersökningen i september visar atl kapacitelsulnylljandet i industrin har minskat ytterligare. Endast 22 % av industiförelagen uppgav i seplemer alt de utnyttjade hela kapacite­ten. Länsarbetsnämndernas senaste kvarlalsprognoser bekräftar bedöm­ningen alt uppgången i industrikonjunkturen kommer att dröja ynerligare.

En ökad efterfrågan på arbetskraft bedöms f.n. kunna inträffa tidigast under andra halvåret 1983; Enligt konjunklurbarometern förutser företa­gen en fortsatt minskning av antalet anställda, såväl arbetare som tjänste­män, under våren nästa år d.v.s. så långt som undersökningens uppgifter sträcker sig. Vart fjärde företag förutser risk för driflinskränkningar under vinterhalvåret 1982-83. Den förskjutning i tidsperspektivet för konjunk­turuppgången som skett kan för många av dessa företag leda lill yllerligare permitteringar och uppsägningar. Under den senasie iremånadersperioden har 12000 personer varslats om uppsägning. För närvarande finns hos länsarbetsnämnderna inneliggande varsel om uppsägningar som berör nära 24000 personer. Fram till årsskiftet beräknas uppsägningsvarsel som om­fattar 13500 personer komma all verkställas.

Mol denna bakgrund har AMS i skrivelse den 8 oktober 1982 lill rege­ringen kommil in med förslag lill förstärkta arbelsmarknadspolitiska insat­ser under budgetåret 1982/83.

Redan tidigt under hösten rapporterades från olika håll i landet att medlen för ungdomsplalser inte var tillräckliga. Dåvarande regeringen uppdrog därför i augusti 1982 till skolöverstyrelsen (SÖ) all undersöka

 

Prop. 1982/83:50                                                                     3

behovet av ytterligare medel för ungdomsplatser. SÖ har mot bakgrund härav i skrivelse den 16 september 1982 hemställt om ytterligare 90 milj. kr för ungdomsplatser under budgetåret 1982/83.

I nuvarande läge när del saknas alternativ som snabbt kan la genomslag på arbetsmarknaden är del nödvändigt all öka de arbetsmarknadspolitiska insatserna och så långt del är möjligt utnyttja de arbetsmarknadspolitiska medlen för atl begränsa arbetslösheten. Fördelen med selektiva arbets­marknadspolitiska åtgärder är atl de kan riktas mot delarbetsmarknader med den högsta arbetslösheten, samt all del är möjligt alt reglera åtgärder­nas omfattning och lokalisering i tiden. Åtgärderna har således en snabb och direkt effekt på sysselsättning och arbetslöshet.

Regeringen har i slutet av oktober i är presenterat etl arbetsmarknadspo­litiskl ätgärdsprogram för atl begränsa arbetslösheten under hösten och vintern. Jag kommer nu atl redovisa dessa olika åtgärder och i förekom­mande fall förorda all regeringen hos riksdagen hemställer om medel härför.

B 1. Arbetsmarknadsservice

I skrivelse den 20 augusti 1982 hemställde AMS om 20 milj. kr. för tillfällig personalförslärkning av arbetsförmedlingen under innevarande budgetår. Dåvarande regeringen medgav den 9 september 1981 ett över­skridande av lönemedlen med 5 milj. kr. Ifrågavarande medelsförstärkning motsvarar ca 60 arbetsförmedlare under älta månader. 1 skrivelse den 8 oktober 1982 har AMS återkommit till regeringen och begärt ytterligare 15 milj. kr. för en snabb personalförstärkning av arbetsförmedlingen under budgetåret. Della belopp motsvarar ca 215 arbetsförmedlare under sju månader.

Antalet arbetsökande som har vänt sig till arbetsförmedlingen under första halvåret i år har ökat med i genomsnitt 25% jämfört med motsvaran­de period förra året. För storstadslänen ligger procentantalet på runt 30%. Under september månad i år var antalet arbetsökande som vände sig till arbetsförmedlingen ca 350000 mol normalt lite drygt 200000. Vidare har antalet personer som uppbär KAS ökat med 22% om man jämför maj 1981 med maj 1982. Allt detta har inneburit stora påfrestningar för personalen på arbetsförmedlingen.

Resurser till arbetsförmedlingen ger bättre och ökade möjligheter för de arbetsökande att få arbete och förelag alt få arbetskraft. Regeringen har därför genom beslut den 28 oktober 1982 medgett all AMS får överskrida innevarande budgetårs lönemedel med ytterligare 15 milj. kr. för all tillfäl­ligt under budgetåret förslärka arbetsförmedlingen med ytterligare perso­nal. Delta innebär sammantaget en personalförslärkning under budgetåret om ca 275 personer eller ca I person per arbetsförmedling.

Den stora tillströmningen av arbetssökande lill arbetsförmedlingarna gör

 

Prop. 1982/83: 50                                                                    4

alt arbeisförmedlarna inle kan ge varje sökande individuell service. Den regionala ADB-framställda plalslislan blir då en viktig förutsättning för självservice och information för de arbetsökande. AMS har därför mol denna bakgrund hemställt om medel för all kunna ge ut en fullständig platslista varje dag i storstadslänen (Stockholm, Göteborg och Malmö). Kostnaden härför uppgår till 6,3 milj. kr. för halvt budgetår. I andra hand har AMS hemställt om motsvarande förändring för hela landet utom de fyra nordligaste länen. Kostnaden härför uppgår lill 12,2 milj. kr. för halvt budgetär. Besparingar i framställningen av plalslislan har gjorts under de senasie åren. Denna besparing har inneburit alt plalslislan — från alt ha kommit ul med en fullständig lista fem dagar per vecka sedan januari månad i år kommer ut med en fullständig lista och fyra kompletleringslistor per vecka. De kostnadsbesparingar i platslislframslällningen som har gjorts har i del nuvarande arbetsmarknadsläget kommit atl innebära etl betydande merarbete för arbeisförmedlarna och de arbetsökande genom all de måste söka i olika listor för alt få aktuell information om lediga platser. Terminalsystemel är ännu inle så utbyggt atl del kan ersätta plalslislan. Regeringen har därför i beslul den 21 oktober 1982 medgetl all AMS får överskrida anvisade medel för framställning av den ADB-fram­ställda platslistan med 2,4 milj. kr. under innevarande budgetår för att förbättra plalslislan i storstadslänen.

B 2. Arbetsmarknadsutbildning

AMS har för budgetåret 1982/83 över anslagen B 2. Arbelsmarknadsul­bildning och B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag anvisats medel för 110000 deltagare i arbetsmarknadsutbildning. Den då­varande regeringen har vidare mol bakgrund av del försvagade arbets­marknadsläget givit AMS möjlighet att planera för 3000 fler deltagare per månad under hösten 1982 än under våren 1983.

I skrivelse den 8 oktober 1982 har AMS hemställt om att planeringsra­men för de olika formerna av arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1982/83 får höjas till 125000 deltagare. AMS gör den bedömningen atl del även under första halvåret 1983 kommer all krävas en fortsatt hög utbild­ningsvolym. Slörsla delen av denna ökning förutsätter AMS skall kunna ske genom en utökning av utbildning i förelag vid risk för permiltering eller uppsägning. AMS som för budgetåret 1982/83 har tilldelats medel för ca 6000 deltagare i olika former av arbetsmarknadsutbildning i förelag har nu räknat med ell behov om ca 17000 deltagare, varav ca 13000 i utbildning vid risk för permiltering eller uppsägning. För denna utökning har AMS beräknat ett medelsbehov om 80 milj. kr.

AMS har i tidigare framställningar understrukit all del nuvarande ulbild-ningsstödel vid permitlerings- eller uppsägningshol är för lågt och därmed inte utgör etl tillräckligt attraktivt alternativ för all förhindra personalin-

 

Prop. 1982/83:50                                                                     5

skränkningar. AMS har därför nu upprepat sitt tidigare yrkande öm en höjning av bidraget från 20 kr. lill 35 kr. per timme och föreslår vidare att stöd skall lämnas också under de första 40 timmarna av utbildningen. AMS menar all del förhöjda bidraget kan begränsas lill tillverkningsindustrin där varslen om permitteringar och uppsägningar har stor omfattning. Vidare har AMS räknat med alt en höjning lill 35 kr. per limme kommer all medföra en ytterligare volymökning om ca 5 000 personer lill totalt 18000 deltagare i denna ulbildningsform. Kostnaderna för höjningen av bidraget har AMS beräknat till 55 milj. kr. För den beräknade volymökningen har AMS uppskanal kostnaderna till 50 milj. kr.

Riksdagen har vid två tillfällen under det föregående riksmötet (.\\J 1981/82:1 och AU 1981/82:2) uttalat sig för en höjning av den s.k. 20-kro-nan.

Jag vill nu för riksdagens kännedom meddela att regeringen genom beslul den 21 oktober 1982 har ändrat förordningen (1981:541) om bidrag lill arbetsmarknadsutbildning i företag m.m. pä sä sätt att bidrag för utbildning när det finns påtaglig risk för permiltering eller uppsägning av arbetstagare får lämnas med 35 kr. per timme. Denna höjning har i över­ensstämmelse med AMS uppfattning begränsats till utbildning inom till­verkningsindustrin. Jag är emellertid inle beredd alt tillstyrka all bidrag får utgå för de 40 första timmarna av utbildningen. Jag har mol bakgrund härav för egen del beräknat utgifterna till 170 milj. kr. Delta belopp inkluderar även merkostnader till följd av volymökningen. Jag vill i detta sammanhang också anmäla all jag avser att återkomma till regeringen angående en översyn av reglerna om permiltering.

För all vidare möjliggöra en snabb utökning av utbildningen i förelag och av arbetsmarknadsutbildningen totalt setl har regeringen genom beslul den 21 oktober 1982 föreskrivit atl AMS för innevarande budgetår fär planera för en omfattning motsvarande 125000 deltagare. För atl finansiera denna ökade planeringsram har regeringen genom beslul sanima dag givit AMS möjlighet att disponera den för budgetåret 1982/83 ingående reservationen om 295 milj. kr. Dessa medel skall dock i första hand täcka kvarvarande utgifter från budgetåret 1981/82 om ca 173 milj. kr. saml del ytterligare medelsbehov för redan planerad arbetsmarknadsutbildning som AMS an­mält i sin skrivelse den 8 oktober 1982 och bedömer som nödvändig all genomföra.

Därutöver har AMS hemställt om 30 milj. kr. för en försöksverksamhet under innevarande budgetår inom bristyrkesulbildningens ram som gäller fortbildning av anställda inom verkstadsindustrin lill kvalificerat yrkesar­bete. Syflel med försöksverksamheten är atl förebygga sådana flaskhals­problem som kan orsakas av brist på yrkesarbetare i en konjunkturupp­gång. Förhandlingar om denna försöksverksamhet har pågått mellan AMS och parterna inom verkstadsindustrin under våren 1982. Inom ramen för denna satsning behöver kapaciteten inom arbetsmarknadsutbildningen ul-2    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 50. Bilaga 4

 

Prop. 1982/83:50                                                                     6

ökas genom köp av utbildning i företag. Jag anser därför i likhet med AMS alt denna försöksverksamhet bör genomföras och att AMS erhåller be­gärda medel härför. För all inle fördröja denna satsning p.g.a. medelsbrist för den av SÖ anordnade arbelsmarknadsulbildningen har AMS genom beslut den 16 oktober 1982 givits möjlighel alt inom ramen för under budgetåret 1982/83 anslagna medel överföra yneriigare högst 30 milj. kr. lill SÖ.

Jag vill i delta sammanhang också erinra om de pågående förhandlingar­na mellan arbetsmarknadens parter om elt system med utbildning av redan anställda och anställning av ungdomar som ersättare.

Jag har i propositionen om upphävande av beslulel om karensdagar m.m. anmält alt jag senare kommer all föreslå regeringen all utbildningsbi­dragen anpassas till utgående ersättning vid arbetslöshet. Jag har därvid även beräknat medel för del ytterligare behovel av utbildningsbidrag under budgetåret 1982/83.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudget 1 lill statsbudge­len för budgetåret 1982/83 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 200000000 kr.

B 4. Sysselsättningsskapande åtgärder

AMS har i skrivelse den 8 oktober redovisat ell behov av statliga lidigareläggningar av byggnads- och anläggningsarbeten för ca I 000 milj. kr. Jag vill för riksdagen ge lill känna atl regeringen, med utnyttjande av den av riksdagen beviljade finansfullmaklen (prop. 1981/82:150 bil. 2. FiU 1981/82:40, rskr 1981/82:393), genom beslut den 21 oktober 1982 tidigare-lagl statliga investeringsprojekt för ca I 017 milj. kr. i syfte alt undvika en fortsatt försämring pä byggarbetsmarknaden. Projekten är utvalda så att de i allra flesta fall ger en omedelbar sysselsättningseffekt. En fördelning av projekten har också gjorts så all de sysselsättningsmässigt svagaste regio­nerna har prioriterats. Därvid har Norrbottens län särskilt beaktats och länet har tilldelats drygt 183 milj. kr. av del totala beloppet för byggnads-och anläggningsarbeten. Bl.a. har medel beviljats för en ny passagerarter­minal vid Kallax flygfäU i Luleå.

1 statsbudgeten för budgetåret 1982/83 har under ifrågavarande anslag 60 milj. kr. anvisats för bidrag lill ungdomsplalser. Medelsbehovet kunde endast preliminärt beräknas vilket också anmäldes för riksdagen. Genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1981/82:150 bil. 4 (AU 1981/82:28, rskr 1981/82:392) har ansvaret för verksamheten med ung­domsplalser fr.o.m. den I juli 1982 förts över lill skolan som ett led i dess uppföljande verksamhet för ungdomar upp lill 18 år. AMS, som disponerar anslaget i fråga, har därför genom regeringens beslul den 17 juni 1982 betalat ul dessa medel lill SÖ efter rekvisition. SÖ har därefter fördelat medlen till kommunerna.

 

Prop. 1982/83:50                                                                    7

I skrivelse den 16 september 1982 har SÖ hemställt om yllerligare 90 milj. kr. för bidrag lill ungdomsplatser under budgetåret 1982/83.

Med hänsyn till den i september månad i är stigande arbetslösheten bland ungdomar i berörd ålder, har regeringen den 21 oktober 1982 för all snabbi ställa medel till kommunernas förfogande för denna verksamhel, med slöd av tidigare nämnd finansfullmakl beslutat om ytterligare 90 milj. kr. för ungdomsplalser. Jag räknar med alt dessa medel och tidigare anvisade medel om 60 milj. kr. skall läcka medelsbehovet under inneva­rande budgetär.

Del är vidare regeringens ambition atl alla 17-äringar som inle kan beredas utbildning eller arbete skall kunna erbjudas en ungdomsplats. Jag förutsätter således alt SÖ även i fortsättningen noga följer sysselsättnings­utvecklingen för ungdomar under 18 år och i god tid anmäler för regeringen om ylleriigare medel krävs för all läcka behovet av ungdomsplalser.

Jag har vidare inhämtat all statsrådet och chefen för utbildningsdeparte­mentet avser atl i samband med budgetpropositionen återkomma till de olika åtgärderna inom del kommunala uppföljningsansvarel.

Jag vill i della sammanhang också nämna all jag denna dag i propositio­nen om upphävande av beslutet om karensdagar m.m. förordar all den nedre åldersgränsen för alt erhålla kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) bör höjas från 16 lill 18 år.

När del gäller kommunala aktiviteter för arbetslös ungdom har regering­en genom beslul den 21 oktober 1982 med ändring av den förra regeringens beslul fördelat totalt 100 milj. kr. på samtliga kommuner. Dessa medel skall användas till all mildra effekten av arbetslöshet bland ungdom och då i första hand stödja dem som är i störst behov av samhälleligt slöd av delta slag. Vissa kommuner har i della syfte tillhandahållit medel för all skapa ungdomsplalser i sådana fall där statsbidrag inle ulgår, t.ex. för 16-åringar som inte kommer all uppnå 17 år under det år som anställningen kommer till stånd. Även om del här inte rör sig om beredskapsarbete i formell mening, torde såsom framgår av prop. 1981/82:71 (s. 120) det inte föreligga någol hinder mol all anställningsavtal om sådana ungdomsplatser ingås för viss bestämd lid eller lills vidare dock längst till viss tidpunkt.

Beredskapsarbeten

AMS disponerar för innevarande budgetår 3 158,5 milj. kr. till bered­skapsarbeten. I beloppet ingår 240 milj. kr. som regeringen genom beslut den 26 augusti 1982 beviljat AMS genom utnyttjande av finansfullmaklen . Den förra regeringen uppdrog vidare ål AMS atl under andra halvåret 1982 öka sysselsättningen i beredskapsarbeten till en nivå 40% över den syssel­sättning som uppnåddes under motsvarande period 1981. Vidare skulle andelen invesleringsarbeten under budgetåret 1982/83 ökas från 13% till 20% enligt regeringens direktiv.

AMS har vidare hemställt om ylleriigare medel för beredskapsarbeten.

 

Prop. 1982/83:50                                                                     8

Nu tillgängliga medel skulle enligl AMS räcka för 6.3 milj. dagsverken. För att AMS under våren 1983 skall kunna kompenseras för den ovan nämnda volymökningen under innevarande höst och samtidigt uppnå den maximalt möjliga sysselsällningsnivå som administrativt kan klaras kommer en total sysselsällningsnivå på 9.6 milj. dagsverken atl erfordras. Antalet syssel­satta i beredskapsarbeten skulle därmed enligt AMS i december kunna höjas till 60000 och under första kvartalet 1983 uppgå till 65000 personer. För all uppnå nämnda syssdsällningsvolym erfordras därför enligl AMS en anslag om 4 800 milj. kr.

Jag delar AMS uppfattning atl maximala resurser bör avsättas för bered­skapsarbeten för all kompensera den extremt låga efterfrågan på arbets­kraft. För all uppnå erforderlig sysselsättningsnivå föreslår jag därför att AMS tilldelas ylleriigare I 650 milj. kr. för beredskapsarbeten.

Induslrihesiätlningar

För innevarande budgetär disponerar AMS 60 milj. kr. för rådrumsbe­ställningar. Med hänsyn till de akuta svårigheter som mänga förelag befin­ner sig i kommer dessa medel alt förbrukas under året. Den omständighet all konjunkturuppgången inom industrin har väsentligt skjutits fram i ti­den, gör all det enligt AMS i skrivelse den 8 oktober 1982 finns skäl att pröva även en mer allmän, branschvis tidigareläggning av statliga industri-beställningar. Under åren 1976- 1978 tidigarelades statliga och kommunala beställningar för ell belopp av i genomsnitt 400 milj. kr. per år, vilket i nuvarande penningvärde svarar mot ca 700 milj. kr. Den senasie statliga invesleringsreserven omfaltar varor för en sammanlagd kostnad av ca 700 milj. kr. AMS gör den bedömningen att det skulle vara möjligt att på relativt kort sikt tidigarelägga statliga beställningar för 300 milj. kr. samt kommunala lidigareläggningar till samma värden och med en statlig sub­vention om 20% av kostnaderna härför. För egen del anser jag att endasi statliga induslribeslällningar bör komma lill stånd och förordar alt sådana statliga induslribeslällningar får läggas ut för 300 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen

att till Sysselsällningsskapande åtgärder på tilläggsbudget 1 lill statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under tolfte huvudtiteln an­visa etl reservationsanslag av 1 950000000 kr.

C 3. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

AMS har i skrivelse den 8 oktober 1982 hemställt om all ytteriigare 350 milj. kr. skall anvisas reservationsanslaget C 3. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning, delprogrammet Anställning med lö­nebidrag. Enligl AMS var 34600 personer anställda med lönebidrag vid utgången av budgetåret 1981/82. Utgifterna under budgetåret uppgick lill

 

Prop. 1982/83:50                                                                    9

1 708 milj. kr. De 1 527 milj. kr. som har anvisats för budgetåret 1982/83 är alltså otillräckliga redan vid denna sysselsällningsnivå. framhåller AMS. Enligl styrelsens bedömning väntas dessutom behovet av lönebidrags-platser forlsälta alt stiga under budgetåret 1982/83.

Jag delar AMS uppfattning alt ytterligare medel måste tillföras anslaget. Jag avser därför alt föreslå regeringen atl ge AMS medgivande all använda 60 milj. kr. av reservationsmedel för all bestrida utgifter för delprogramel under budgetåret 1982/83. Därutöver bör ylleriigare 290 milj. kr. tillföras anslaget.

Med hänvisning lill vad som nu har anförts hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

atl lill Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under tolfte huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 290000000 kr.

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1982

 

 

 

Prop. 1982/83:50                            Bilaga 5

Bostadsdepartementets verksamhetsområde

 

 

 

Prop. 1982/83:50                                                                     1

Bilaga 5

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET                     PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-04

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.

ÅTGÄRDER INOM BOSTADSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Bostadsförsörjning m. m.

Inledning

De åtgärder inom bostadsdepartementets verksamhetsområde, som in­går i del samlade åtgärdsprogram som presenteras av regeringen och som jag här skall redogöra närmare för, syftar till att öka sysselsättningen inom bostadsbyggnadsseklorn och samtidigt förbättra betingelserna för bostads­försörjningen, såväl nybyggandet som ombyggnadsverksamhelen, energi­sparandet och underhållet av bosläder. Enligt min mening är det i dagens ektinomiska situation viktigt alt utnyttja den kapacitet som finns ledig inom byggsektorn lill att göra sådana investeringar som är långsiktigt nödvändiga, setl ur etl bostadspolitiskt och samhällsekonomiskt perspek­tiv. Detta är riktmärket för de förslag som jag i del följande kommer all lägga.

Bostadsmarknaden uppvisar i dag en splittrad bild. På vissa orter finns del risk för eller har redan uppställ en bostadsbrist. På andra är etl överskott av bosläder det dominerande problemet för såväl fastighetsägare som kommuner. På del största antalet orter är dock bostadsmarknaden relativt balanserad. Ocksä på dessa orter behöver emellertid i elt längre perspektiv insatser göras för alt anpassa bostadsulbudel till konsumenter­nas behov. Med hänsyn till den splittrade bilden är del nödvändigt att arbeta med selekliva åtgärder, anpassade till förhållandena inom de olika lokala bostadsmarknaderna. Mina förslag i det följande har utformats i syfte att tillgodose detta krav.

Genom tillfälliga hyresrabatter bör ombyggnadsverksamheten stimule­ras över hela landet. Eftersom ombyggandet i regel är förenat med sam-1    Riksdagen 1982183. 1 samt. Nr 50. Bilaga 5

 

Prop. 1982/83:50                                                      2

manslagning av små lägenheter lill slörre, uppslår genom en ökad ombygg­nadsverksamhet också ell behov av nytillskott av lägenheter.

Även nybyggnadsverksamheten bör stimuleras genom hyresrabatter. Dessa bör dock differentieras på etl sådant säll alt de är högst i orter som har bostadsbrist eller där risken för bostadsbrist är akut och behovel av alt bygga nya bostäder följaktligen är starkt. På orter med en balanserad bostadsmarknad bör hyresrabatterna vara lägre. På orter, där outhyrda lägenheter är det dominerande problemet inom bostadsförsörjningen, slut­ligen, bör enligt min mening en nybyggnadsverksamhet över huvud taget inle stimuleras med ytterligare statliga medel. I förtälningsområden bör dock i undantagsfall nybebyggelse kunna ske med slöd av hyresrabatter ocksä pä sådana orter.

För atl, på orter där bostadsbyggandet bör öka, undanröja den tveksam­het som finns atl sätta igång nya projekt, anser jag att staten bör lämna garantier mot eventuella hyresförluster under en övergångstid.

Även investeringarna i boendemiljöförbältrande åtgärder behöver öka. Jag kommer därför alt föreslå både vissa regeländringar vad gäller slödel lill sådana åtgärder och en vidgning av medelsramen för innevarande budgetår.

För åtgärder i bostadsområden med slor andel outhyrda lägenheter bör elt särskill statligt stöd lämnas. Åtgärderna bör syfta till att ändra de fysiska och sociala förhållandena i dessa områden. Jag kommer all föreslå all 75 milj. kr. avdelas för delta ändamål.

Jag vill anmäla atl särskilda lån för underhåll under år 1983 kommer att ställas lill förfogande på kredilmarknaden. Dessa nya lån ger bostadsföre­tagen möjligheter atl, utan atl det nämnvärt påverkar hyrorna, vidta under­hållsåtgärder vid en tidpunkt som från kostnadssynpunkt kan bedömas vara gynnsam med hänsyn till all ledig kapacitet finns atl tillgå inom byggsektorn. Jag kommer all föreslå all underhållslånen för de allmännyt­tiga företagen förenas med vissa räntesubventioner.

Ökade insatser krävs på sikt för atl målen för energihushållningen i byggnader skall kunna infrias. Fastighetsägare bör stimuleras alt redan nu ulföra sädana arbeten som ger mer väsentliga effekter för sysselsättningen. Elt tillfälligt bidrag bör därför införas för arbeten som avser en förbättrad värmeisolering. Därigenom ökar också möjlighelerna alt komma till rätta med en del av de byggnadstekniska brister som nu påkallar snabba åtgär­der.

Som chefen för ekonomi- och budgetdepartementel redan har framhållit måste de reformer som föreslås i huvudsak finansieras genom omfördel­ningar inom det verksamhetsområde som de avser. Jag redovisar förslag också om budgetförstärkningar i det följande. Den största intäkten för staten erhålls genom all en hyreshusavgifl införs för vissa fastigheter. Jag kommer också att föreslå atl högre krav än f. n. ställs på rationalisering inom bostadsbyggnadsseklorn. Detta minskar statens utgifter för bostads­lån och räntebidrag.

 

Prop. 1982/83:50                                                                 3

(I) Temporära hyresrabatter. Av hänsyn till sysselsättningsläget i bygg­branschen och till behovel av en tillräcklig produktion av bosläder främst i brislprlerna är del angelägel atl minska bostadskostnaderna i nybyggda fastigheter. Också när det gäller all anpassa bostadsbeståndet lill behovel på olika orter är de höga boendekostnaderna efter ombyggnaden ett hinder som leder till en lägre efterfrågan. För atl komma lill rätta med dessa problem bör ell system med temporära s. k. hyresrabatter införas vid ny-och ombyggnad av lägenheter i hyres- och bosladsrällshus.

Med hyresrabatter avser jag särskilda statsbidrag lill ny- och ombyggda lägenheter. De skall under en övergångstid minska boendekostnaderna för de aktuella lägenheterna och göra del ekonomiskt möjligl för hushåll alt efterfråga bostäder soni behövs i etl långsiktigt bostadspolitiskt perspek­tiv.

Jag förordar därför all ell syslem med hyresrabatter för hyres- och bosladsrällshus som uppförs eller byggs om med slöd av bostadslån nu införs. Systernet bör rned hänsyn till syflel med rabatten omfatta hus där ny- eller ornbyggnaden päböijas under åren 1983-1984. Ägare av sådana hus bör som grund för en rabattering tillförsäkras ell åriigl statligt bidrag som trappas ner med en femtedel per är.

Storleken på hyresrabatten bör bestämmas på grundval av ell fastställt belopp per m" primär bruksarea för bosläder i huset. För atl hindra all bidragsgivningen blir särskill fördelaktig för hus med stora lägenheter och stora ytor bör dessutom gälla alt hyresrabatten beräknas på ell maximall antal m" per lägenhet. Jag förordar en maximal hyresrabatt om 60 kr. per m- primär bruksarea för bostäder i huset och en maximal yta per lägenhet. Den rnaximala ytan bör vara 65 m- primär bruksarea för bostadslägenheter om tvä rum och kök, 80 m" för trerums-, 100 m' för fyrarums- och 120 m-för femrumslägenheler eller slörre. Reducering av dessa ytor bör göras vid s. k. halvrum. De föreslagna maximiytorna motsvarar de genomsnittliga ytorna i 1981 års produktion för olika lägenhelstyper. Jag har också tagit hänsyn lill vad som anses vara normal yla i en välplanerad och funktionell lägenhet. Jag vill för tydlighets skull tillägga all större ytor inte utgör något hinder för bostadslån. Del är alltså möjligl all bygga lägenheter med slörre ytor än de angivna. Ytor över de angivna bör emellertid inte föranleda någon hyresrabatt. Hyresrabattens storlek bör differentieras också på andra säll.

Till alt börja med bör gälla alt rabatt med maximall 60 kr./m' endasi lämnas om byggnadsarbetena päböijas under år 1983. Till frågan om ret­roaktiv tillämpning i vissa fall återkommer jag strax. I fall där byggnadsar­betena påbörjas under år 1984 bör del maximala bidraget vara lägre, nämligen 45 kr./m".

I fråga om nybyggda lägenheter bör vidare systemet med hyresrabatter utformas så all den slörsla stimulanseffekten uppnås i.orter där del finns bostadsbrist eller där sådan brist hotar alt uppslå. Endast i sådana orter ti    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr50. Bilaga 5

 

Prop. 1982/83:50                                                                     4

bör nybyggen ges rabatter med maximalt belopp, dvs. 60, resp. 45kr./m-beroende på tidpunkten för påbörjandet. För nybyggen i orter med balans på bostadsmarknaden bör bidraget vara lägre. Jag föreslår alt de angivna maximibeloppen i dessa fall sänks till hälften. I övriga orter, dvs. orter med etl slorl överskott pä bosläder, bör hyresrabatter för nybyggnad inle lämnas. Den närmare definitionen av dessa orter behandlar jag i det föl­jande.

Systemet med hyresrabatter bör i allt väsentligt tillämpas på samma sätt vid nybyggnad i exploateringsområde och i områden med samlad äldre bebyggelse, i del följande kallad kompletterings- och förlälningsbebyg-gelse. Det innebär all ett lägre belopp för byggande i orter med balans på bostadsmarknaden och all någon rabatt inte alls lämnas för byggande i orter med överskott pä bosläder. Undanlag från denna huvudregel bör dock få göras för sådan kompletterings- och förtätningsbebyggelse som är angelägen från sociala utgångspunkter. I dessa fall bör hyresrabatter med maximalt belopp kunna lämnas såväl i orter med balans pä bostadsmarkna­den som i orter med överskoll på bosläder. Rabatter för kompleilerings-och förtätningsbebyggelse i orter med ell överskott på bosläder bör dock lämnas endast under förutsättning all nybebyggelse ingår i elt samlat åtgärdsprogram och att det kan antas att programmet leder lill alt antalet oulhyrda lägenheter minskar i området.

Undantag från huvudreglerna i sist nämnda fall bör göras efter särskild prövning av regeringen eller myndighet som regeringen utser.

Som jag nämnde redan inledningsvis bör hyresrabatterna under åren

1983   och 1984 lämnas under förutsättning all byggnadsarbetena påbörjas
under resp. är. Rabatter bör emellertid kunna lämnas också för hus som
har påbörjats under år 1982 om preliminärt beslut om lån — eller beslul om
dispens för påböijande — har lämnals efter den 7 oktober 1982.

Även lägenheter i hyres- och bosladsrällshus som byggs om bör som jag redan har anfört omfattas av del tillfälliga syslemel med hyresrabatter. Skälet härtill är behovel av ytterligare stimulans för den ombyggnadsverk-samhel som är angelägen både av hänsyn lill ökad sysselsättning och de bostadspolitiska målsättningarna. I princip bör statsbidrag i dessa fall lämnas med samma belopp som jag har föreslagit beträffande nybyggen i orter med bostadsbrist. För ombyggnader som påbörjas under åren 1983-

1984   bör således som huvudregel det maximala bidragsbeloppet bestäm­
mas lill 60 resp. 45 kr/m- beroende på tidpunkten då arbetet påbörjas.
Någon differentiering med hänsyn lill ulhyrningssituationen på orten bör
inte göras i ombyggnadsfallen. Stimulanser till ombyggnad leder nämligen i
orter med överskott på lägenheter, i regel, lill en bättre anpassning av
bostadsulbudel till aktuella behov, eftersom lägenhelsantalel som regel går
ner vid ombyggnad. Dessutom är behovel av ökad sysselsättning generellt
selt större i orter med stort anlal lomma lägenheter än i orter med brist pä
bostäder.

 

Prop. 1982/83:50                                                                     5

För ombyggda lägenheter bör således bidrag kunna lämnas efter i princip samma regler som för nybyggda lägenheter i brislorter. Det finns dock skäl all anpassa hyresrabattens storlek lill storieken på ombyggnadskostnaden. Enligl vad jag har inhämtat uppgick den genomsnittliga pmbyggnadskost-naden för statsbelånade ombyggnader av flerbosladshus under budgetåret 1981/82 lill ca 200000 kr. per ombyggd lägenhet. Genomsnittskostnaden för en nyproducerad lägenhet uppgick till ungefär det dubbla. Eftersom syslemel med hyresrabatter så långt möjligt bör fungera neutralt i förhål­landet mellan ny- och ombyggnad bör hyresrabatt med maximalt belopp lämnas endasi när ombyggnadskoslnaden ligger i nivå med nybyggnads­kostnaden. 1 övriga fall bör hyresrabatten reduceras. Del bör ankomma på regeringen alt utfärda närmare föreskrifter om hur denna reducering skall göras.

Storleken på hyresrabatterna för ombyggda lägenheter skulle behöva minskas även av elt annat skäl. Ägare av flerbosladshus som utför en ombyggnad med slöd av bostadslån kan f. n. få ett särskilt statligt ombygg­nadsbidrag motsvarande i princip 15% av ombyggnadskoslnaden. Som förulsällning för della bidrag gäller bl. a. all arbetena påböijas och avslutas under liden den Ijuli 1982-den 30 juni 1983. Del av mig föreslagna systemet med hyresrabatter kommer således i viss utsträckning all gälla även flerbosladshus som har byggts om med slöd av ombyggnadsbidrag. I dessa fall skulle bidraget lill hyresrabatterna behöva reduceras med ell belopp motsvarande den minskning av de årliga kapitalkostnaderna som följer av atl ombyggnadsbidrag lämnas. En sådan reducering är emellertid komplicerad av flera skäl. Jag förordar därför i stället alt fastighetsägare får välja mellan ombyggnadsbidrag och hyresrabatt i fråga om hus som enligl angivna tidsregler kan få del av båda stödsystemen.

Vad jag nu har föreslagit utgör huvuddragen i ell syslem med hyresra­batter. Jag kommer i det följande alt ta upp vissa ynerligare frågeställning­ar som har samband med elt sådant system. En sådan frågeställning gäller definitionen av begreppet brislorter. Jag har i del föregående föreslagit maximall bidrag för nybyggda lägenheter i kommuner där del finns bo­stadsbrist eller där bostadsbrist hotar. Utgångspunkten för definitionen av dessa kommuner bör enligt min mening vara del mått på outhyrda lägen­heter som statistiska centralbyrån använder vid sina mätningar beträffande allmännyttiga bostadsförelag (dvs. avse lägenheter lediga lill uthyrning). Till kommuner med bostadsbrist bör därvid hänföras alla kommuner där antalet lägenheter lediga till uthyrning i del allmännyttiga bostadsbeståndet vid den senast publicerade mätningen understiger en procent av del totala antalet allmännyttiga lägenheter i kommunen.

Orter med så stora överskoll på bosläder alt hyresrabatter inle alls bör lämnas vid nybyggnad bör också definieras. Del bör ske med utgångspunkt i en avgränsning som bosladsslyrelsen har gjort i sin utredning om åtgärder på grund av outnyttjade lägenheter. Enligl denna avgränsning är kom-

 

Prop. 1982/83:50                                                                     6

muner med sex procent eller fler tomma lägenheter i del allmännyttiga bostadsbeståndet atl betrakta som utpräglade överskoltsorler.

Av vad jag anfört följer atl orter med en större andel outhyrda, allmän­nyttiga lägenheter än en procent, men mindre än sex procent, får belraktas som orter med relativ balans på bostadsmarknaden.

Del ligger i sakens natur atl definitioner av det förordade slaget inrym­mer ell mått av godtycke. Jag förordar därför all regeringen ges möjlighet atl efter prövning i varje enskilt fall få göra avsteg från de nyss nämnda huvudreglerna.

Ell särskill problem i samband med definitionen av begreppet bristorl är behandlingen av brislorter i anslutning till orter med överskott på lägen­heter. Som exempel på fall av detta slag kan nämnas Malmöregionen och Göteborgsregionen. Jag förordar att man för dessa fall vid fastställande av hyresrabatternas storlek ulgår från ulhyrningslägel för hela bosladsför-sörjningsområdel. Del bör ankomma på regeringen att vid behov ange vad som är atl betrakta som etl bosladsförsöijningsomräde.

En annan fråga gäller lokaler i bostadshus som uppförs eller byggs om med stöd av bostadslån. Jag har i del föregående föreslagit alt bidraget till hyresrabatterna bestäms som ell visst belopp per m- primär bruksarea för bosläder i del berörda huset. Sådana lokalytor som enligl bostadsstyrel-sens föreskrifter till bostadsfinansieringsförordningen (1974; 946) jämställs med bosläder kommer således all få räknas in i del underlag som skall användas för all bestämma storleken på bidraget lill hyresrabatterna.

En tredje fråga som uppkommer i samband med hyresrabatter gäller deras inverkan på hyressättningen enligt bruksvärdesystemel. Bruksvär­desystemet innebär i korthet atl den hyra som hyresvärden fordrar vid förlängning av ett hyresavtal rörande en bostadslägenhet inle fär vara påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Vid prövningen skall främst beaktas hyran för lägenheter som ägs och förvallas av allmännyttiga förelag. Det är enligt min mening väsentligt all elt syslem med hyresrabatter utformas på etl sådant sätt all bruksvärdesystemel inle sätts ur spel.

Jag har övervägt olika alternativ för hur de medel som företagen erhåller genom rabatten skall komma hyresgästerna till godo. Ell av dessa alterna­tiv har varit all föreskriva alt rabatten i sin helhet skall användas för atl sänka hyran i just de lägenheter som berättigar lill rabatten, dvs. lill de lägenheter som byggs eller byggs om under de aktuella åren. Fördelen med ell sådant alternativ skulle vara alt rabatten i sin helhet kommer nyproduk­tionen, med dess i förhållande lill del äldre beståndet högre produktions­kostnader, lill del.

En nackdel med ell sådant syslem är alt det skulle kunna leda lill hyresrelalioner som upplevs som orättfärdiga av hyresgäster i lägenheter som har färdigställts under något av de senaste åren innan rabatten inför­des. Della skulle kunna bli fallet om rabatten leder lill all hyran i nyprodu-

 

Prop. 1982/83:50                                                      7

cerade lägenheter blir avsevärt lägre än i likvärdiga, nägot äldre lägen­heter.

Konsekvenser av delta slag kan undvikas om parterna på hyresmarkna­den får en möjlighel alt lill någon del använda hyresrabatten så atl en del av medlen utnyttjas till atl dämpa hyresutvecklingen för andra lägenheter i beståndet. På grund av produktionskostnadernas storlek i olika årgångar av hus förutsätter jag all rabatten ändock i allt väsentligt kommer atl fördelas på nyare årgångar.

En svårighet med delta alternativ är atl hyresrabatten inle då klart skiljs ul från grundhyran. Delta kan leda till all hyresgästerna inte får reda på skillnaden mellan grundhyra och hyra efter rabatt, vilket i sin tur kan få effekter pä bruksvärdebedömningen som är svåra all i förväg klart bedö­ma.

Vid min bedömning av de olika möjlighelerna har jag kommil fram till atl parterna bör ges frihet all omfördela rabatten också till andra lägenheter än de som ligger lill grund för beräkning av rabattens storlek. Jag anser emellertid atl etl villkor för rabatterna bör vara att företagen på hyresavin eller på annat säll anger såväl grundhyran som nellohyran efter rabatt. Enbart grundhyran blir således vägledande vid bruksvärdeprövningen. Av betydelse för min bedömning har varit atl det som nämnts kan förutsättas atl huvuddelen av rabatterna i regel kommer de senasie och därmed dyraste årgångarna till del.

Bostadsrättsföreningar kan inle solidariskt omfördela rabatten lill elt äldre bestånd. Jag förordar därför all det som elt villkor för hyresrabatt lill bostadsrättsföreningar skall gälla all ell belopp motsvarande halva den utgående rabatten skall avsällas lill yttre och inre underhåll utöver vad som följer av vanligen tillämpade normalstadgar för bostadsrättsförening­ar. Därigenom kommer hela rabatten bostadsrättsföreningen lill godo sam­lidigt som begränsningen av årsavgiften i relation lill tidigare producerade årgångar blir mindre.

Yllerligare en fråga som jag vill beröra i della sammanhang gäller kost­nadskontrollen i samband med den statliga långivningen. Syslemel med hyresrabatter får inle leda lill någon allmän höjning av kostnads- och prisnivån i bostadsbyggandet. Det är därför viktigt all kostnadskontrollen, särskilt av sådana projekt som direkt berörs av systemet med hyresrabat­ter, skärps i långivningen. Det bör ske dels genom en höjning av den rationaliseringsfaktor till vilken hänsyn las när den s.k. lidskoefficienten bestäms, dels genom atl lånemyndighelerna uppmanas till en restriktivare prövning av godtagbar överkoslnad, inle minst i fråga om projekt som omfattas av produktionskoslnadsbelåning. Det ankommer på regeringen all falla beslul härom. Jag avser all i annat sammanhang återkomma med förslag i frågan. Jag vill dock redan nu förutskicka all jag avser alt föreslå all rationaliseringsfaktorn ökas från 1,2% per år lill 2,4 % och alt den nya ordningen skall tillämpas frän årsskiftet 1982—1983 i alla ärenden, även i ärenden i vilka preliminärt beslut om lån har meddelats tidigare.

 

Prop. 1982/83:50                                                                     8

Jag vill i detta sammanhang för tydlighetens skull ocksä beröra frågan om hyresrabattens skattemässiga behandling. Enligt den s. k. konventio­nella metoden beskallas privata ägare av flerbosladshus i princip för alla inkomster som ägaren får från fastigheten. Avdrag medges å andra sidan för alla omkostnader. För andra ägarkategorier gäller särskilda regler. Jag tänker bl.a. pä allmännyttiga bostadsförelag och bostadsrättsföreningar. För dessa gäller i stället all intäkten av faslighet beräknas schablonmäs­sigt, s. k. schablonbeskattning. Som intäkt av fastighet skall i dessa fall las upp tre procent av fastighetens taxeringsvärde. I princip medges då bara avdrag för räntekostnader.

Av vad jag nu har anfört följer all bidrag lill hyresrabatter av del slag som jag har förordat är en inkomst som skall las upp lill beskattning som intäkt av fastighet. För konventionellt beskattade fastighetsägare innebär bidraget lill hyresrabatter således en intäkt samtidigt som andra intäkter, dvs. hyresinkomsten (hyra efter rabatt) sänks i motsvarande män. För schablonbeskaltade fastigheter påverkar rabatten inle skallen. Hyresra­batten bör inle förväxlas med statliga räntebidrag som på grund av vissa begränsningar i fastighetsägarens räll all göra avdrag för räntekostnader på fastighelslån i praktiken inle las upp till beskattning. Någon ändring av skattereglerna pä grund av hyresrabatten bör inte göras vare sig för kon­ventionellt eller schablonmässigt beskattade fastighetsägare.

Bidragen lill hyresrabatter bör administreras av bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Närmare beslämmelser för administration, utbe­talning och eventuella återkrav av bidragen bör ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, på bosladsslyrelsen atl utfärda.

Utgifterna för bidragsgivningen beräknar jag till totalt 1,2 miljarder kr. Utgiften för ett helt år blir som högst ca 300 milj. kr. Utgifterna bör belasta det på statsbudgelen under trettonde huvudtiteln upptagna anslaget B 4. Räntebidrag m. m. Något medelsbehov lill föjd av milt förslag uppkommer inte under innevarande år. Till frågan om medelsbehovet för budgetåret 1983/84 ålerkommer jag i samband med min anmälan till budgetproposi­tionen för budgetåret 1983/84.

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen all

godkänna vad jag har förordat i fråga om statsbidrag lill hyresrabat­ter.

(2) Hyresförlustgaranti. Även i mänga orter där det finns uppenbara behov av all bygga bostäder är kommunerna och förelagen i dag tveksamma lill all sälta i gång nya projekt med hänsyn till risken för att lägenheterna inle blir uthyrda. En statlig hyresförluslgaranli i nyproduktionen bör därför införas samlidigt med de temporära hyresrabatterna.

Hyresförluslgaranlin bör gälla för lägenheter i hyres- och bosladsrälls­hus som påbörjas under åren 1983 och 1984. Liksom när del gäller hyresra­batterna bör även lägenheter som påbörjas under 1982 omfattas av garan-

 

Prop. 1982/83:50                                                                     9

lin, förutsatt alt preliminärt beslul om bostadslån eller beslut om dispens för igångsättning har meddelats efter den 7 oktober 1982. Hyresföriustga-ranlin bör gälla endast sädana nybyggda lägenheter som omfattas av försla­get lill hyresrabatter.

Jag förordar alt hyresförlustgarantin får formen av särskilda statliga lån.

Lån bör lämnas till den som äger statligt belånade hyres- och boslads­rällshus och avse utebliven hyra under tre år från det atl lägenheterna färdigställdes. Lånen bör täcka högst 90% av utebliven hyra i sädana hus. Med hyra bör jämställas årsavgift för bosladsräilslägenhet eller annan avgift som eriäggs för all nyttja en lägenhet.

Hyresförlust på grund av utebliven betalning för uthyrd lägenhet bör inle grunda rätt lill lån. Kommersiella lokaler bör inte omfattas av långiv­ningen.

Lån bör beviljas för ell kalenderår i sänder. Av bl. a. administrativa skäl bör lån inle lämnas med små belopp. Jag förordar atl lån skall lämnas endasi om lånebeloppet uppgår till lägst 20000 kr.

Lånet bör vara ränte- och amorteringsfrill i tre år. Därefter bör lånet löpa med ränla och amorteras. Enligl min mening bör del dock finnas en möjlighel alt efter ansökan i särskilda fall medge fortsatt ränte- och amor-leringsfrihel eller alt efterge hela lånet. En utgångspunkt vid denna pröv­ning kan vara atl lägenheterna har varit outhyrda under lång tid och all hyresförlusterna fortfarande är betydande.

Det bör ankomma pä regeringen atl meddela närmare föreskrifter beträf­fande långivningen. För riksdagens information vill jag dock redovisa alt jag ämnar föreslå regeringen följande.

Lånen bör löpa med bosladslåneränla som fastställs av regeringen forell kalenderår i sänder. Amorteringstiden bör vara lägst 10 år och högst 20 år. Normalt bör tiden bestämmas lill 10 år. Längre amorteringslid bör kunna medges om del behövs med hänsyn till lånets storlek och effekten på boendekostnaderna. Ränta och amortering bör betalas i form av annui­teter.

När det gäller lån för hus som tillhör en bostadsrättsförening ansluten till HSB:s riksförbund eller Svenska riksbyggen får Stiftelsen Bostadskoope-ralionens garanlifond träda in som lånesökande och låntagare i stället för bostadsrättsföreningen. För sådana lån skall säkerhet ställas i form av borgen som för egen skuld av riksorganisationen.

För län lill allmännyttiga bostadsförelag skall kommunen ställa borgen som för egen skuld. För annat lån skall ställas säkerhet i form av panträtt i fastigheten eller lomlrällen eller annan säkerhet som skäligen bör godtas.

Om hyresförluslgaranlin missbrukas, dvs. om företaget eller kommunen uppenbarligen agerar för all låta lägenheter vara oulhyrda i det bostadsbe­stånd som omfattas av garantin, bör ansökan om lån kunna avslås och ett utbetalt lån sägas upp.

 

Prop. 1982/83:50                                                                    10

Låneverksamheien bör handhas av länsbostadsnämnderna och bostads-styrelsen. Ansökan om lån skall lämnas in inom etl år efter det kalenderår som lånet skall avse. Prövningen av ansökningar om all i särskilda fall medge fortsatt ränte- och amorleringsfrihel och alt efterge hela lånet bör i vart fall inledningsvis göras av regeringen.

Jag förordar således atl län för hyresföriustgaranlier skall lämnas enligt vad jag nu har anfört.

Länen bör betalas ul från anslaget B 3. Lån till bostadsbyggande. Del är inle möjligt alt med någon säkerhet beräkna kostnaderna för långivningen. Jag räknar emellertid med atl dessa blir förhållandevis obetydliga. Försla­gel kommer inle atl föranleda några utbetalningar under budgetåret 1982/83 och mycket begränsade utbetalningar under budgetåret 1983/84. Till frägan om meddsbehovel för budgetåret 1983/84 återkommer jag i samband med min anmälan lill budgetpropositionen för della år.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

alt godkänna vad jag har förordat i fråga om statlig hyresförluslga­ranli.

(3) Åtgärder för bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter. Un­der de senaste åren har antalet outhyrda lägenheter i bostadsbeståndet ökat betydligt. Den I september 1982 var ca 27200 lägenheter i hus som tillhör allmännyttiga bostadsföretag lediga lill uthyrning. Motsvarande an­lal den I september 1981 var ca 18900. Detta innebär en ökning med 44% på ell år.

I mänga kommuner och bostadsområden är andelen oulhyrda lägenheter myckel hög. Den I september 1982 fanns del i över 80 kommuner minsl 6% lediga lägenheter i de allmännyttiga företagens bestånd. Många av dessa företag har haft elt stort antal tomma lägenheter under läng lid.

De oulhyrda lägenheterna innebär all stora samhällsinvesteringar inle utnyttjas. På många håll innebär också de oulhyrda lägenheterna stora påfrestningar för förelagen och de boende liksom för de kommuner som har drabbats.

Jag förordar därför all medel avsätts för stödåtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter. Åtgärderna bör avse dels särskilda låneregler för alt underlätta atl outhyrda lägenheter utnyttjas och byggs om till lokaler, dels ell speciellt stöd lill bostadsföretag som har haft etl stort anlal oulhyrda lägenheter under lång lid. Åtgärderna syftar till all stimule­ra bostadsföretag och kommuner att arbeta aktivt för all minska antalet oulhyrda lägenheter och därmed hyresföriuslerna.

Särskilda bestämmelser om statliga lån

Antalet oulhyrda lägenheter i ett område kan minska genom all vissa hus eller lägenheter utnyttjas för andra ändamål än bostäder, t. ex. som lokaler av olika slag. Förutom all förelagens förluster minskar kan man uppnå

 

Prop. 1982/83:50                                                                   11

förbättringar för de boende genom större utbud av service och fler arbets­platser. En ombyggnad av bostäderna är i många fall nödvändig.

För all underlätta sådana förändringar i områden med slor andel outhyr­da lägenheter föreslår jag följande. Särskilda regler bör införas för rälien att fä behålla bostadslån och räntebidrag när bostadsutrymmen utnyttjas för andra ändamål. Vidare bör en möjlighel tillskapas alt få särskilda statliga lån lill ombyggnad i vissa fall.

Bostadslånet och räntebidraget bör få behällas när lägenheterna utnytt­jas för andra ändamål, oberoende av ändamålets art och varaktighet. Detta bör gälla även efter én ombyggnad.

Ombyggnad till lokaler för boendeservice kan finansieras genom bo­stadslån enligt reglerna i bostadsfinansieringsförordningen. För ombygg­nad lill andra lokaler än boendeservicelokaler, t.ex. kontor och verk­släder, bör elt särskill statligt län kunna lämnas.

Reglerna bör i första hand gälla för områden med en stor andel oulhyrda lägenheter i vilka det funnits problem under en längre lid, minsl tre år, och där svårigheterna kan väntas beslå. Med hänsyn lill alt oulhyrda lägen­heter under det senasie året har böljat förekomma i allt fler kommuner och förelag bör dock en möjlighet finnas all också tillämpa reglerna i förebyg­gande syfte för områden som har haft oulhyrda lägenheter kortare lid än tre år eller som inom en snar framlid riskerar all fä betydande problem.

Jag föreslår alt beslul om särskilda statliga lån för ombyggnad av oulhyr­da lägenheter får fattas inom en ram om högst 25 milj. kr. under år 1983. Lånen bör betalas ut från anslaget B 3. Lån lill bostadsbyggande.

Särskilt slöd titt de värst drabbade företagen

Situationen är särskill bekymmersam för bostadsföretag som har haft ell stort antal lägenheter oulhyrda under lång tid. Jag förordar att etl särskill stöd skall kunna lämnas till sådana företag.

En förutsättning för all slöd skall lämnas lill ell förelag bör vara all företaget tillsammans med kommunen aktivt arbetar för all minska antalet oulhyrda lägenheter och därmed hyresföriuslerna. Företaget skall redovi­sa ell ätgärdsprogram som visar att de vidtagna och/eller planerade åtgär­derna leder lill atl kostnaderna för outnyttjade lägenheter minskar och all man uppnår förbättringar för de boende.

Slödel lill förelaget kan lämnas genom all staten medger eftergift av lån eller räntebetalningar. Della kan bli aktuellt t.ex. i samband med all ell hus skall rivas eller för en lid "läggas i malpåse". Slödel kan ocksä lämnas genom direkta bidrag t. ex. för alt läcka hyresförluster eller för insatser för atl stimulera efterfrågan pä lägenheter.

Medel för stödverksamheten, 50 milj. kr., bör anvisas på ett särskill reservationsanslag.

t2    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 50. Bilaga 5

 

Prop. 1982/83:50                                                                    12

Begränsning av långivningen

Inom etl bostadsförsörjningsområde där del förekommer påtagliga pro­blem på grund av outhyrda lägenheter bör långivningen till ny- och om­byggnad i vissa fall begränsas. Jag har därför övervägt all införa en be­stämmelse i bosladsfinansieringsförordningen om alt ansökningar om bo­stadslån skulle kunna avslås om det finns uppenbar risk för atl tillkomsten av bostäderna skulle öka antalet outnyttjade lägenheter och därmed för­sämra förhållandena i etl visst område.

Enligl min mening bör dock en begränsning av bostadsbyggandet inom etl gemensamt bosladsförsörjningsområde i första hand uppnås genom frivilliga överenskommelser mellan kommunerna. Kommunerna är redan nu enligt förordningen om kommunala bostadsförsöijningsprogram skyl­diga lill att samverka och samråda med varandra när bostadsförsöjnings-program upprättas. Jag avser all föreslå regeringen alt ge lånsbostads­nämnderna i uppdrag atl la initiativ till de yllerligare överläggningar med berörda kommuner som behövs för all uppnå de syften som jag har angett. Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen atl

godkänna vad jag har förordat i fräga om åtgärder i bostadsområden

med stor andel outhyrda lägenheter, till åtgärder i bostadsområden med stor andet outhyrda tågenheter på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under trettonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag om 50000000 kr.

(4) Lån m. m. till underhåll av vissa bostadshus. Till sädana åtgärder inom bostadssektorn som nu behöver vidtas hör enligt min mening även insatser för att underhålla del befintliga bostadsbeståndet. En förhållandevis slor volym av underhållsåtgärder bör genomföras under den närmaste liden. Delta är en naturlig följd av del stora antalet bostäder som färdigställdes under 1960- och början av 1970-talen. I regeringsförklaringen framhölls bl.a. alt slörre vikl än hittills måste läggas vid åtgärder för all underhålla och förbättra det existerande beståndet av bosläder. Jag vill därför nu la upp frågan om vissa tillfälliga insatser för att finansiera underhållsåtgärder under är 1983. Frägan om lämplig form för finansiering av underhåll behandlas sedan några år av underhållsfondsutredningen. I avvaktan på överväganden och beslul av långsiktig karaklär, där underhåll för hyreshus kan finansieras med medel som genereras inom bostadsföretagen, erford­ras vissa temporära lösningar för hyreshusen. De bör utformas pä ell sådant sätt att den statsfinansiella belastningen blir så låg som möjligt samlidigt som hyreshöjningarna kan begränsas i förhållande till vad som annars varit nödvändigt.

Under åren 1979-1981 lämnades statliga underhållslån till ägare av statligt belånade hyreshus färdigställda åren 1965-1975. Lånen lämnades med 15 kr./m- och år. För lånen betalas bostadslåneränta och amorterings­tiden är 15 år. Betalning av ränla och amortering sker i form av annuiteter.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   13

Ett återinförande av statliga underhållslån bedömer jag som omöjligt med hänsyn lill atl det f. n. krävs stor återhållsamhet med statens utgifter och statens roll som kreditförmedlare. Lån för underhållsåtgärder under år 1983 bör därför finansieras via kapitalmarknaden, någol som förordades också i motionerna 1981/82: 1994 och 1981/82:2133. Riksbanken kommer vid fastställandet av 1983 års ramar för bostadsinslitulens opriorilerade upplåning atl beakta det ökade länebehov som uppkommer genom alt finansieringen av underhållslån bör ske på kapitalmarknaden. Lånebeho­vet är svårt alt exakt ange. En kreditvolym om inemot 900 milj. kr. kom­mer all ställas till förfogande för ändamålet. Lånen bör lämnas lill alla statligt belånade hyreshus som har färdigställts under perioden 1958-1975. Den angivna volymen kan därvid beräknas motsvara högst 15 kr./m'.

De närmare villkoren för långivningen till underhållsåtgärder bör be­stämmas av riksbanken efter samråd med de berörda bosladsinstilulen. En förulsällning för län bör dock vara all fastighetsägaren kan förete intyg frän länsbostadsnämnden på all de uppgifter om färdigslällandeår och bosladslägenhelsyta som fastighetsägaren lämnar lill grund för låneberäk­ningen är rikliga. En annan förutsättning är att godtagbar säkerhet för lånen kan ställas till förfogande. I fråga om allmännyttiga förelag måste kommunen vara beredd all gå i borgen för lånen.

De underhållslån som nu föresläs är avsedda för allmännyttiga och privata hyresfastigheter.

Jag vill i sammanhanget också la upp frågan om räntebidrag för under­hållslån när låntagaren är elt allmännyttigt bostadsföretag. Vissa skäl talar för att de underhällslån som lämnas till allmännyttiga bostadsförelag under år 1983 bör vara förenade med räntebidrag. När t. ex. småhusägare lånefi-nansierar underhåll blir genom avdragsrällen för räntor vid inkomstbe­skattningen deras räntekostnader kraftigt reducerade. Även bostadsrälts-havarna har i många fall en sådan möjlighet. Etl allmännyttigt förelag och dess hyresgäster kan däremot inle dra någon fördel av rätten alt dra av räntor vid inkomstbeskattningen. Att det allmännyttiga företaget har säm­re möjligheter än andra fastighetsägare all lånefinansiera underhåll framgår också av underhållsfondsulredningens belänkande (SOU 1981:47) Hyres-gäslinflylande på målning och tapetsering. I betänkandet föreslogs för övrigt statliga underhållslån med räntesubventioner lill hyreshusen.

Till detta kommer atl räntorna på de lån som ställs lill förfogande på kapitalmarknaden blir någol högre än pä de tidigare statliga underhålls­lånen.

Mol bakgrund av vad jag nu har anfört förordarjag all finansieringsvill­koren för de allmännyttiga bostadsföretagen vid lånefinansiering av under­häll under år 1983 förbättras genom alt de av mig i det föregående nämnda lånen förenas med räntebidrag.

Beträffande den närmare utformningen av ell sådant räntestöd vill jag anföra följande.

 

Prop, 1982/83:50                                                                   14

Eftersom ränteslödet skall gälla lån som i princip lämnas utan medver­kan av statliga myndigheter bör slödel utformas fristående från del nuva­rande systemet med räntebidrag till hus som har uppförts eller byggts om med slöd av bostadslån. Della hindrar dock inle atl det nuvarande syste­met med räntebidrag används som förebild vid den närmare utformningen av elt räntestöd för underhållslån.

Liksom i fråga om de nuvarande räntebidragen bör således räntebidrag för underhållslån motsvara skillnaden mellan låntagarens fakliska ränte­kostnader för lånet och en på visst sätt bestämd garanterad ränta. Räntebi­drag bör självfallet inle lämnas till den del räntekostnaden överstiger vad som är skäligt för lån av della slag. Vidare bör den garanterade räntesats som därvid skall användas, i likhet med vad som gäller i det nuvarande systemet, utgöras av en räntesats för del första året av låneliden och en räntesats med vilken den garanterade räntan skall höjas för varje följande år av låneliden. Däremot bör den garanterade räntan inle — såsom sker i det nuvarande systemet - beräknas på ursprungligt länebelopp ulan på vid varje tidpunkt aktuell låneskuld. Som jag strax ålerkommer lill, bör lånta­garen för alt få räntebidrag hos bidragsmyndighelen förete de från kreditgi­varen erhållna ränlebeskeden. Den myndighet som skall bevilja bidraget får därmed automatiskt uppgift om bidragstagarens aktuella låneskuld.

Den garanterade räntesatsen för del första året bör bestämmas lill 7,5 %. Den räntesats med vilken den garanterade räntan årligen skall höjas bör bestämmas lill 0,5 procentenheter.

Övriga för bidragen erforderliga regler bör del ankomma på regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, all utfärda. För sammanhang­ets skull vill jag dock som upplysning lill riksdagen nämna att bidragsverk­samheten enligl min mening bör handhas av länsbostadsnämnderna och bosladsslyrelsen. Bidraget bör beviljas efter ansökan från låntagaren och på grund av kreditgivarens avisering lill låntagaren.

Kostnaderna för det föreslagna ränteslödet beräknar jag till högst 50 milj. kr. under det första året. Utgifterna bör belasta del på statsbudgeten under trettonde huvudtiteln upptagna anslaget B 4. Räntebidrag m. m. Eftersom förutsättningarna för utbetalning av räntebidrag inte kan förelig­ga förrän tidigast den I juli 1983 uppkommer inget medelsbehov under innevarande budgetår med anledning av mitt förslag. Till frågan om me­ddsbehovel för budgetåret 1983/84 återkommer jag i annat sammanhang.

Jag vill avslutningsvis ta upp frågan om bostadsföretagens bokföring av underhållslån för år 1983. För de statliga underhållslånen avseende åren 1979-1981 gäller enligl lagen (1972: 175) med vissa beslämmelser om bok­föring av bostadslån m. m. (ändrad senast 1982:646) att den som har fått elt sådant lån har rätt all som en särskild tillgångspost i balansräkningen ta upp elt belopp som motsvarar högst det pä balansdagen utestående lånebe­loppet. Bestämmelsen tillkom år 1979 på initiativ av riksdagen (CU 1978/ 79:35, rskr 1978/79:406). Civilutskollel hänvisade bl.a. lill en undersök­ning som utvisade alt etl betydande antal allmännyttiga bostadsföretag

 

Prop. 1982/83:50                                                                   15

skulle få svårigheter all utnyttja den då erbjudna möjligheten all finansiera underhållsåtgärder med lån. eftersom de skulle komma all bokföringsmäs­sigt redovisa resultat som innebar likvidalionsskyldighet enligt aktiebo­lagslagens beslämmelser, om de log upp sådana lån.

De problem som föranledde den nuvarande bestämmelsen om bokföring av underhållslån uppkommer även i samband med de i del föregående redovisade underhållslånen för år 1983. Del är angelägel alt bostadsföreta­gen inte nödgas avstå från delta lån helt eller delvis därför alt de på grund av aktiebolagslagens beslämmelser om likvidationsskyldighet inle kan öka sin skuldbörda ytterligare. Enligl min mening är det därvid naturligt att för de nya underhållslånen använda samma lösning som i fräga om de statliga underhällslånen. Den som tar upp underhållslån med slöd av det tidigare nämnda intyget från länsbostadsnämnden bör således ges räll atl som en särskild tillgångspost i balansräkningen ta upp etl belopp som motsvarar låneskulden. Lagtekniskt bör detta ske genom ett tillägg till nuvarande lagbestämmelse om bokföring av de statliga underhållslånen. Ett inom bostadsdepartementet upprättat förslag lill lag om ändring i lagen (1972: 175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m. m. bör fogas till protokollet i detta ärende (bil. 5:1).

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen all

1.   antaga inom bostadsdepartementet upprättat förslag lill lag om ändring i lagen (1972: 175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m.,

2.   godkänna vad jag har förordat i fråga om räntebidrag för under­hållslån i vissa fall.

(5) Bidrag till förbättring av boendemiljön. Enligt beslut vid 1974 års riks­möte (prop. 1974: 150, CU 1974:36, rskr 1974:372) infördes särskilda bi­drag till förbättring av boendemiljöer fr.o.m. den I juli 1975. Bidragen kan avse bl. a. gemensamhelslokaler, boendeservice och utemiljö. Bostadsom­råden med tomma lägenheter prioriterades i inledningsskedet.

Den Ijuli 1980 ändrades reglerna för bidragsgivningen. Möjligheterna all få boendemiljöbidrag begränsades till sådana områden där åtgärder be­hövde vidtas på grund av de sociala förhållandena i bostadsområdet eller för all andelen lomma lägenheter var hög. Samlidigt infördes en möjlighel alt lämna bostadslån ulan räntebidrag för miljöförbällringsätgärder i områ­den, som inte uppfyller de förulsällningar jag nyss har nämnt.

Från bidragsgivningens början fram till nu har ca 230 milj. kr. utbetalats i boendemiljöbidrag. Under senare lid har de genomsnittliga bidragsbelop­pen ökat slarki, från ca 1500 kr. per lägenhet budgetåret 1980/81 till ca 2600 kr. per lägenhet budgetåret 1981/82. Bostadslån utan räntebidrag för miljöförbättringar har utnyltjals i relativt begränsad utsträckning. Av en ram på 35 milj. kr. för budgetåret 1981/82 utnyttjades endasi ca 8,2 milj. kr.

Enligl min mening är del angelägel, både av bosladssociala skäl och av sysselsältningsskäl, atl öka investeringarna i miljöförbättrande åtgärder.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   16

Nuvarande regelsystem ger inle utrymme för en sådan ökning. De bostads­områden som enligl nu gällande regler har möjlighet att få boendemiljöbi­drag har sålunda redan i slor utsträckning fåll bidrag. Dessutom visar efterfrågan på enbart bostadslån till miljöförbättringar atl stimulanseffek­ten av denna stödform är otillräcklig.

Som ell led i en strävan alt uppnå en nödvändig stimulanseffekt förordar jag, all det maximala bidragsbeloppet höjs från 3000 kr. till 4500 kr. per lägenhet.

Jag är inte nu beredd atl i detalj ta ställning till hur det statliga slödel för förbättringar av boendemiljön långsiktigt bör vara utformat. Ylleriigare förändringar än en höjning av det högsta bidragsbeloppet per lägenhet är dock nödvändiga för att öka boendemiljöinvesteringarna på kort sikt. Jag förordar därför atl tillämpningsområdet för boendemiljöbidrag tillfälligt ändras för hyreshus.

Temporärt bör bidrag kunna lämnas för miljöförbättringar ulan all del ställs några krav på att åtgärderna skall behövas på grund av de sociala förhållandena i bostadsområdet eller på grund av all andelen lomma lägen­heter är hög. Della bör gälla i ärenden i vilka ansökan om bidrag görs under tiden den 10 november 1982-30 juni 1983.

Vidare bör den av riksdagen fastställda ramen pä 60 milj. kr. för budget­året 1982/83 få överskridas med 25 milj. kr.

Överväganden pågår om hur det samlade stödet för förbättringar av boendemiljön bör utformas fr.o.m. budgetåret 1983/84. En utgångspunkt är därvid alt skapa ytterligare garantier för atl bidragen blir en del av elt långsiktigt program för social och fysisk förbättring av bostadsområden. Härvid är hyresgästernas egen medverkan särskilt väsentlig.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen atl

1.        godkänna vad jag har förordat i fråga om högsta bidragsbelopp
för boendemiljöbidrag,

2.   godkänna den temporära vidgning av tillämpningsområdet för boendemiljöbidrag som jag har förordat,

3.   medge atl ramen för beslut om bidrag till förbättring av boende­miljön får överskridas med högst 25000000 kr. under budgetåret 1982/83.

(6) Bidrag till vissa energibesparande åtgärder. De av statsmakterna beslu­tade riktlinjerna för energisparandet i byggnader (prop. 1980/81: 133, CU 1980/81:37, rskr 1980/81:384) innebär sammanfattningsvis alt verksamhe­ten skall riktas in på atl minska den årliga energianvändningen med ca 48 TWh brutto i huvudsak under en tioårsperiod fram t.o.m. år 1988. En betydande del av denna besparing måste göras genom byggnadslekniska åtgärder av relativt genomgripande slag. Del gäller i första hand isolerings­arbeten. Dessa har i många fall låg lönsamhet på kort sikt och kan därför ofta inle förväntas bli utförda om inle också andra skäl talar för all de bör genomföras.

 

Prop. 1982/83:50                                                     17

Samlidigt finns elt slort behov av underhållsarbeten inom byggnadsbe­ståndet lill följd av byggnadslekniska brister och eftersatt planmässigt underhåll. Arbeten som är avsedda atl undanröja sådana brister och alt öka energisparandel kan ofta kombineras.

Det är enligt min mening angelägel atl snabbi öka volymen på sådana arbeten för att därmed nu la lill vara de sysselsättningseffekter som dessa ger. För detta krävs mer aktiva ekonomiska stimulanser än f. n.

Till energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet lämnas bostadslån för den godkända kostnaden upp till 100% av låneunderlaget. Räntebidrag lämnas för län som avser hyres- och bosladsrällshus. För beslul om lån finns för innevarande budgetår en ram av I 900 milj. kr. under reservations­anslaget B 17. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m.

Jag förordar alt etl temporärt bidrag införs lill kostnaderna för förbätt­ring av isoleringen i bjälklag och ytterväggar samt för byten och komplette­ringar lill treglasfönster. Bidraget bör, i likhet med vad som gäller för de av riksdagen tidigare beslutade ombyggnadsbidragen (prop. 1981/82: 150 bil. 5, CU 1981/82:42, rskr 1981/82:395), lämnas med 15 % av den godkända kostnaden. Bidrag bör kunna lämnas ulan begränsning lill någol visst högsta belopp. Bidrag bör dock inle lämnas lill den del av kostnaden som avser nytt fasadskikt. Den del av den godkända kostnaden som inte läcks av bidrag bör utgöra låneunderlag för bostadslån enligl de regler som gäller i fräga om lån lill energibesparande åtgärder.

Ell villkor för all bidrag skall lämnas bör vara all arbetena utförs av arbetskraft som har anvisats eller godkänts av den offentliga arbetsförmed­lingen. Bidraget bör införas omedelbart och lämnas lill dem som får bo­stadslån för åtgärder av denna typ på grundval av ansökningar som kom­mer in till förmedlingsorganel efter den 9 november 1982. Som en förut­sättning för bidrag bör dock gälla att arbetena i huvudsak är avslutade senast den 30 juni 1984.

Jag räknar med alt arbeten för uppskattningsvis ca 250 milj.kr. skall tillkomma som en följd av det föreslagna bidraget. Del ger i så fall en sysselsättningsökning med upp till ca I 500 årsarbeten, varav någol mer än en tredjedel avser de direkta byggnadsarbetena. De sammanlagda bidragen kan därvid uppskattas lill ca 100 milj.kr., inkl. vad som ersätter lån till kostnaderna för de arbeten som ändå skulle komma atl ulföras.

Beslul om bidrag för de här avsedda ändamålen bör belasta ramen för beslut om lån för energibesparande åtgärder i bostadshus m. m. under det tidigare nämnda reservationsanslaget.

Slatrådel Dahl kommer i del följande (bil. 6) all föreslå elt investerings­bidrag lill sådana rörledningar för fjärrvärme som beställs under kalender­året 1983. I samband med övergång lill fjärrvärme lämnas lån för energibe­sparande åtgärder till kostnader för abonnenlcenlraler och värmeväxlare samt till anslutningsavgifter m. m. Investeringsbidraget kommer alt medfö­ra att den planerade Qärrvärmeutbyggnaden tidigareläggs. Därmed ökas

 

Prop. 1982/83:50                                                                    18

också belastningen på ramen för beslul om län för dessa ändamål.

Jag bedömer all de stimulansåtgärder som jag nu har redovisat kommer all rymmas inom den beslulsram som finns tillgänglig. Jag räknar vidare endasi med en mindre effekt på statsbudgeten för innevarande budgetår. De utgifter som kan förutses ryms inom anslaget. Jag hemställer atl regeringen föreslär riksdagen

all godkänna vad jag har förordat i fråga om bidrag till vissa energi­besparande åtgärder.

(7) Hyreshusavgift. Chefen för ekonomi- och budgeidepartementen har i det föregående hemställt att regeringen föreslår riksdagen att anta elt av lagrådet granskat förslag lill lag om hyreshusavgifl. Vid min anmälan till lagrädsremissen anförde jag i huvudsak följande.

1    Inledning

Statligt bostadslån lämnas för ny- och ombyggnad av bostäder och bostadskomplement. Lånen till bosläder är förenade med subventioner i form av räntebidrag. Sådant räntebidrag lämnas med belopp som motsva­rar skillnaden mellan, å ena sidan, den verkliga räntekostnaden för under­liggande kredit  s. k. boltenlån - och bostadslån till den del dessa krediter avser bosläder och, å andra sidan, en garanterad ränla beräknad på del ursprungliga beloppet av samma lånedelar. Den garanterade räntan höjs årligen genom uppirappningar. De normala årliga uppirappningarna utgör f.n. 0,25 procentenheter för hyres- och bosladsrällshus och 0,5 procentenheter för egnahem.

Egnahemsägarnas räntekostnader är avdragsgilla vid taxeringen och minskar pä så säll låntagarens skall. Till hushåll med tung försörjnings­börda eller låga inkomster lämnas bostadsbidrag.

I årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bil. 16) anmälde dåvarande bosiadsminislern alt överväganden pågick i regeringskansliet i syfte alt begränsa takten i ökningarna av de samlade bostadssubventionerna. Ut­gångspunkten för dessa överväganden var alt statsbudgeten skulle förslär­kas med I 200 milj. kr., samlidigt som vissa obalanser i finansieringssyste­met skulle justeras. Övervägandena redovisades i prop. 1981/82: 124 om ändrade regler för räntebidrag och bostadsbidrag m. m. samt om införande av en hyreshusavgift. I propositionen föreslogs bl. a. minskningar av ränte­bidragen genom extra uppirappningar av de garanterade räntorna.

Bosiadsminislern framhöll i sitt anförande lill propositionen all de mins­kade räntebidragen lill följd av hyreslagens bruksvärderegler skulle leda lill en allmän höjning av hyresnivån och alt hyrorna således skulle öka även i de fastigheter som inle omfattas av räntebidragssyslemel, trots att ägarna till dessa fastigheter inte behövde vidkännas motsvarande kost­nadsökningar. På grund härav föreslogs i propositionen all staten skulle la

 

Prop. 1982/83:50                                                                   19

ul en hyreshusavgift för de hyreshus som inle omfattas av räntebidrags-systemet. Avgiften skulle gälla även för hus som ägs av bostadsrättsföre­ningar och för hus som innehåller huvudsakligen lokaler.

För att skydda de mest betalningssvaga grupperna mot effekterna av minskade generella bostadssubventioner föreslogs i samma proposition vissa ökningar av bostadsbidragen.

Riksdagen beslutade i huvudsak i enlighet med den dåvarande regering­ens förslag vad gäller bostadsbidragen och räntebidragen (CU 1981/82:26, rskr 1981/82:350). Förslagel om införande av en hyreshusavgifl avslogs däremot (SkU 1981/82:62, rskr 1981/82: 352).

Kritik mol förslagels innebörd och utformning framfördes i fem motio­ner. Jag återkommer senare lill dessa. Kritik riktades också mol all försla­get inte hade granskats av lagrådet.

I skrivelser lill civil- och skalleulskoiien och vid uppvaktningar begärde dessutom företrädare för fastighetsägare, bostadsrättshavare, handel och industri att avgiften inte skulle införas eller i vart fall inle göras så generell som enligl förslagel.

Civilutskollel avgav ynrande till skatteutskottet (CU 1981/82:7y) om vad som hade anförts i propositionen beträffande hyreshusavgiflen. Civil-ulskollels majorilet (c, fp och s) delade den i propositionen framförda uppfattningen att hyreslagens bruksvärderegler medför all en höjning av de garanterade räntorna leder till en allmän höjning av hyresnivån och hade ingen erinran mot all en hyreshusavgifl infördes.

Skalleutskollet anförde i sill betänkande att utskottet hade tagit intryck av de invändningar som hade framförts i motioner och skrivelser bl. a. om alt förslagel om hyreshusavgifl inle hade granskals av lagrådet. Utskottet ansåg alt del kunde finnas skäl all söka även andra lösningar än den i propositionen föreslagna för all nå de i propositionen eftersträvade syftena om bl.a. en förstärkning av statsbudgelen. Hur ett förslag skulle utformas borde närmare utredas. Enligl skalleulskoltet borde förslagel efter bl.a. granskning i lagrådet föreläggas riksdagen i sådan lid all del kunde ge lika stor budgeteffekt fr.o.m. år 1983 som det i propositionen presenterade förslagel. Mol denna bakgrund hemställde utskottet all riksdagen skulle avslå propositionen till den del den avsåg införande av en hyreshusavgifl.

Hyreshusavgiflen enligl det tidigare förslagel skulle ha medfört en för­stärkning av statsbudgeten med 490 milj. kr. för år 1983. För att åstadkom­ma en sådan förstärkning och samtidigt förhindra att de extra uppirapp­ningarna av de garanterade räntorna leder till en förmögenheisomfördel-ning lill förmån för vissa fastighetsägare saml för all utjämna boendekost­naderna i beståndet har ytterligare överväganden gjorts. Syftet alt förstär­ka statsbudgeten kan givetvis nås genom besparingar, genom inkomstför­stärkningar eller genom en kombination av bådadera. Jag skall i del föl­jande korlfattal redogöra för de beslutade extra uppirappningarna av de garanterade räntorna och för det nämnda förslagel om inkomslförslärk-

 

Prop. 1982/83:50                                                     20

ningar genom införandet av en hyreshusavgifl. Därefter redovisar jag konsekvenserna av ytterligare minskade räntebidrag.

2    Beslutade neddragningar inom räntebidragssystemet och försla­get om hyreshusavgift

2.1 Åtgärder inom räntebidragssystemet

Räntebidragen beräknas uppgå till 9 miljarder kr. budgetåret 1982/83 och lill 10,3 miljarder kr. budgetåret 1983/84 efter de beslutade extra uppirapp­ningarna av de garanterade räntorna.

Förutom i våras har riksdagen vid två tillfällen tidigare beslutat om extra uppirappningar av de garanterade räntorna. Första gången var hösten 1980, dä extra uppirappningar beslöts för vissa egnahem och bostadsrätts-hus (prop. 1980/81:63, CU 1980/81:7 och 12, rskr 1980/81:95 och 106). Vid del andra tillfället, våren 1981, beslöts om extra uppirappningar avse­ende vissa hyreshus (prop. 1980/81:118 bil. 4, CU 1980/81:30, rskr 1980/81:287). Jag redovisar i det följande i tabellform storleken av de beslutade extra uppirappningarna, vilka årgångar av hus de berör och de ökningar av fastighetsägarens räntekostnader som de förorsakar.

För hyreshusens och bostadsrällshusens del innebär riksdagsbeslutet i våras extra uppirappningar av de garanterade räntorna för i huvudsak årgångarna 1958—1974. De extra uppirappningarna är genomgående högre för bosladsrällshusen än för motsvarande årgång av hyreshus. Del främsta skälet härför angavs vara atl det på hyreshussidan sker en viss utjämning av kostnaderna mellan olika årgångar av bostäder. De höga kostnaderna i nyproduktionen fördelas sålunda åtminstone lill viss del på både nya och äldre hus. För bosladsrällshusen sker inle någon sådan utjämning.

Den genomsnittliga kostnadsökningen under är 1983 till följd av de extra uppirappningarna uppgår för hyreshusens del lill mellan 2,40 kr./m- för hus byggda år 1974 och 13,20 kr./m" för hus byggda är 1958. Differenserna motiverades av att husen, främst på grund av under åren ökade produk­tionskostnader, har olika räntekostnader. Som exempel kan nämnas att räntekostnaden för hus byggda år 1974 under innevarande år är 64 kr./m-och för hus byggda är 1958 39 kr./m". I nyproduktionen är räntekostna­derna, trots kraftigt ökade räntebidrag, 135 kr./m".

Under vart och etl av åren 1984 och 1985 ökar räntekostnaden med mellan 1,20 kr./m' och 4,95 kr./m lill följd av ytteriigare extra uppirapp­ningar. De totala kostnadsökningarna till följd av de under våren 1982 beslutade extra uppirappningarna för åren 1983—1985 varierar således mellan 4,80 och 23,10 kr./m- för hyreshusen.

För bosladsrällshusen är dagens kostnadsbild i stort sett densamma som för hyreshusen. De under våren 1982 beslutade extra uppirappningarna

 

Prop. 1982/83:50

21

Beslutade extra upptrappningar av de garanterade räntorna

 

 

Låiieform

Extra

upptrappning.

 

 

Ärlig ränteökn

ing', kr./m-, till följd

Färdig-

procentenheter

 

 

 

av de extra uppirappningarna

 

slällandeår

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1981

1982

1983

1984

1985

1981

1982

1983

1984

1985

Hyreshus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Räntelån

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1958-1963

-

1.0

2,4

0.9

0,9

-

5.50

13,20

4,95

4,95

1964-1967

-

0,7

1,4

0,5

0,5

-

5,25

10.50

3,75

3,75

Paritetslån och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

nominella lån en-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ligt 1967 års bo-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

stadslånekungörelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1968-1972

-

0,4

0,4

0.2

0,2

-

3.80

3,80

1,90

1,90

1973-

-

-

0,2

0,1

0,1

—

—

2.40

1,20

1,20

Bostadsrättshus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Räntelän

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1958-1963

1,20

■ -

2,7

l.l

1,1

7.00

-

15,80

6,40

6,40

1964-

1,00

-

1,7

0,7

0,7

8,10

-

13,75

5.60

5,60

Paritetslån och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

nominella lån en-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ligt 1967 års bo-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

stadslånekungörelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1968-1972

0,60

—

0,8

0.4

0,4

 

-

6,90

3,45

3.45

1973-

 

-

0,4

0,2

0,2

 

-

4.70

2,35

2.35

Lån enligt bostads-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

finansieringsför-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ordningen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1975

0,40

-

—

—

—

 

—

-

-

-

1976

0,20

-

-

—

—

 

-

-

-

-

Egnahem

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lån enligt 1967 års

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

bostadslånekungö-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

relse och tidigare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

låneformer

1,10

1,10

1,10

-

-

6,50

6,50

6,50

-

-

Lån enligt bostads-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

finansieringsför-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ordningen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1975

1.05

-

1,40

0,65

0,65

7,20

-

9,60

3,85

3,85

1976

0,85

—

0,90

0,60

0,60

7,20

-

7,65

4,00

4,00

1977

0,65

-

0,60

0.55

0,55

7,20

-

6,65

3,60

3,60

1978

0,45

-

0,35

0,40

0,40

6.55

-

5.10

3,45

3.45

1979

0,25

-

0,15

0,25

-

7,20

-

4,30

2,85

-

1980

-

-

-

-■

-

-

-

3,20-

-

-

' För egnahemsägare avser uppgifterna om ränteökningens storlek nettokostnaden efter skatt. Beräkningarna utgår från 1982 års skatteskala och gäller en fastighetsägare med en årsinkomst på 85 000 kr.  Tidigareläggning med ett halvt år av den normala årliga upptrappningen, 0.5 %.

medför kostnadsökningar på mellan 4,70 och 15,80 kr./m' under år 1983. Under åren 1984 och 1985 tillkommer kostnadsökningar på mellan 2,35 och 6,40 kr./m'. Den totala ökningen under perioden till följd av de extra uppirappningarna uppgår således till mellan 9,40 och 28,60 kr./m".

 

Prop. 1982/83:50                                                                   22

Beträffande egnahemmen har riksdagen beslutat om extra upptrappning­ar av de garanterade räntorna under åren 1981, 1982 och 1983 för egnahem med lån enligt 1967 års bostadslånekungörelse (1967:552) och tidigare låneformer, dvs. i huvudsak egnahem som har färdigställts före år 1975. Med anledning av förslag i prop. 1981/82: 124 beslöts dessutom alt räntebi­dragen för dessa egnahem skall upphöra år 1984.

För egnahem med lån enligt bosladsfinansieringsförordningen (1974:946) har beslutats om extra upptrappningar under år 1981 för årgång­arna 1975-1979. För dessa årgångar (och lill viss del årgång 1980) beslöts vidare om extra uppirappningar av de garanterade räntorna under åren 1983, 1984 och 1985. Skälen för alt än en gång föreslå extra upptrappningar för så sena årgångar av egnahem var atl räntekostnaderna per m- för dessa bosläder i utgångsläget är lägre än för motsvarande lägenheter i hyres- och bosladsrällshus.

Under år 1983 varierar de genomsnittliga kostnadsökningarna lill följd av de extra uppirappningarna mellan 3,20 kr./m- för egnahem byggda år 1980 och 9,60 kr./m" för egnahem byggda år 1975. Den totala kostnadsök­ningen under åren 1984 och 1985 till följd av extra uppirappningar uppgår till 3,20 kr./m" för egnahem byggda år 1980 och lill 17,30 kr./m- för egnahem byggda år 1975. Beräkningarna avser en fastighetsägare med en årsinkomst på 85000 kr. och ulgår från 1982 års skatteskala.

De minskade anspråken på räntebidrag lill följd av riksdagsbeslutet våren 1982 fördelas på upplåtelseform enligt följande.

 

Upplätelseform

Milj.

kr.

budge

:tåret

 

 

1983/84

 

1984/85

1985/86

Hyresrätt

Bostadsräll

Egnahem

Totalt

355 195 300

850

 

 

500 315

445

1260

645 435

555

1635

2.2 Förslaget om hyreshusavgift

Hyrorna för bostadslägenheter fastställs genom förhandlingar mellan parterna på hyresmarknaden. I de fall någon av de enskilda parterna begär atl få hyran prövad av hyresnämnd.görs en prövning av hyran för lägen­heter som med hänsyn lill bruksvärdet är lika. Med en lägenhets bruks­värde avses vad den kan anses vara värd ur konsumenternas synpunkt i förhållande lill likvärdiga lägenheter på samma ort. Hänsyn tas därvid bl.a. lill lägenhetens beskaffenhet, t.ex. storlek, modernilelsgrad, läge inom huset och reparalionsslandard, planlösning, men också till husels läge, boendemiljön i slorl och liknande. Vid bedömning av bruksvärdet bortses således frän produktions-, drifts- och förvaltningskostnader för prövningslägenhelen. Den hyra som hyresvärden begär för prövningslä-

 

Prop. 1982/83:50                                                     23

genhelen skall godtas om den inte är påtagligt högre än den konstaterade hyresnivån för jämförelselägenheterna. Vid jämförelseprövningen skall främst beaktas hyran för lägenheter i hus som ägs och förvallas av allmän­nyttiga bostadsföretag. Hyresnivån inom den allmännyttiga sektorn blir således prisledande vid hyressättningen i hela det övriga beståndet av hyreslägenheter. Hyran för lägenheter som tillhör allmännyttiga bostads­förelag fastställs efter förhandling mellan parterna. Hyran skall i princip bestämmas så all den skall läcka förelagets självkostnader.

Som jag tidigare nämnde medför de minskade räntebidragen, på grund av bruksvärdesystemel, en höjning av hyresnivån även för de hyreslägen­heter som inte omfattas av räntebidragssyslemel. De ökade hyresintäk­terna för fastighetsägarna motsvaras alltså i dessa fall inle av någon kost­nadsökning till följd av extra uppirappningar. För all undvika förmögen-helsomfördelningar till förmån för ägarna av dessa hus föreslogs i prop. 1981/82: 124 alt de ökade hyresintäkterna skulle tillfalla slaten genom att en hyreshusavgifl logs ul av ägarna. Avgiften skulle las ut för hus som är äldre än de som omfattas av räntebidragssystemet.

Avgiftsskyldigheten skulle avse inle bara vanliga hyreshus utan ocksä hus som innehas av bostadsrättsföreningar och hus som innehåller huvud­sakligen lokaler.

Hyreshusavgiflen skulle baseras på faslighetens taxeringsvärde och ökas i takt med de extra uppirappningarna av de garanterade räntorna. Under år 1983 skulle avgiften utgöra 1,0%, under år 1984 1,5% och fr. o. m. är 1985 2% av fastighetens taxeringsvärde.

Hyreshusavgiften beräknades medföra en budgetförstärkning om 490 milj.kr. år 1983, 735 milj.kr. år 1984 och 980 milj.kr. per är fr.o.m. år 1985.

3    Möjligheter till ytterligare upptrappning av den garanterade rän­tan

Jag övergår nu till all redogöra för de överväganden som jag i enlighet med riksdagens beslul i våras har gjort för att finna alternativa möjligheter att åstadkomma en budgetförstärkning om 490 milj.kr. är 1983 och del dubbla beloppet fr.o.m. är 1985. En utväg är naturligtvis all minska räntebidragen ytterligare.

Om de budgelförslärkande åtgärderna koncentreras till ränlebidragsom-rädel, krävs relativt omfallande ytterligare upptrappningar av de garante­rade räntorna. Om de fördelas mellan de olika upplålelseformerna och årgångarna så alt kapitalkostnaderna i beståndet utjämnas, skulle följande extra uppirappningar krävas.

 

Prop. 1982/83:50                                                     24

 

Låneform Färdigslällandeår

Extra upptrappning av den garan­terade räntan (procentenheter) år

 

1983                 1984

1985

Hyreshus

 

 

Räntelån, inkl. de hus för vilka sådant lån kunnat lämnas men ej sökts

1958-1963

1964-

1.60                 0,80 1,10                0,55

0.80 0,55

Paritetslän och nominella lån enligt 1967 års bostadslånekungörelse

1968-1972

1973-

0,60                0,30 , 0,50                0,25

0.30 0.25

Lån enligt bostadsfinansie­ringsförordningen 1975-1976

0,40                0,20

0,20

Bostadsrättshus

 

 

Räntelån, inkl. de hus för vilka sådant län kunnat lämnas en ej sökts

1958-1963

1964-

1,40                0,70 0,85                0,45

0.70 0,45

Paritetslån och nominella lån enligt 1967 års bostadslänekungörelse

1968-1972

1973-

0,60                0,30 0,40                0,20

0,30 0,20

Län enligt bostadsfinansie­ringsförordningen 1975-1976

0,40                0,20

0,20

För att kostnadsneutraliteten mellan de olika upplålelseformerna skall bestå även efter ytterligare extra uppirappningar för hyres- och boslads-rällslägenheter krävs i och för sig räntehöjningar även för egnahem byggda åren 1975 och 1976. De tidigare beslutade extra uppirappningarna för åren 1983-1985 medför dock för dessa egnahem atl räntebidragen upphör un­der år 1985 och att ytterligare upptrappningar för att minska subventio­nerna därför inte kan göras.

Uppirappningarna skulle för hyres- och bostadsrättshusen medföra föl­jande kostnadsökningar för lån inom låneunderiaget.

Del är således överlag fräga om betydande kostnadsökningar. De kom­mer också atl omfatta relativt nybyggda hus.

För hus byggda före år 1975 påbörjas amorteringen av del statliga bostadslånet när den garanterade räntan när nivån för marknadsräntan. De här redovisade uppirappningarna skulle medföra att amorteringarna påbör­jas redan år 1983 för lån som avser hyres- och bosladsrällshus byggda före år 1975. Delta skulle skapa problem för vissa privata fastighetsägare, eftersom amorteringar i motsats till räntekostnader inle är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Jag vill också framhålla att amorteringarna i många fall

 

Prop. 1982/83:50

25

 

 

 

 

Färdig-

Räntor

Ränteökning'

' Ränteökning vid

 

Total ränteökning kr./m-

slällandeår'

under år

under är

yuerii

gare extra

 

under

treårsperioden 1983-1985

 

1982

1983

upptrappning, kr./m" år

 

 

 

 

 

 

kr./m-

kr./m-

1983

1984

1985

Vid be

slutade    Vid säväl beslu-

 

 

 

 

 

 

upptrappningar tade som ytterligare

 

 

 

 

 

 

 

upptrappnmgar

Hyresrätt

 

 

 

 

 

 

 

1982

135

11,25

-

-

-

33,75

33,75

1975-1976

72

3.60

5,80

2.90

2,90

10.80

22.40

1973-1974

64

5,40

6.00

3,00

3,00

13,80

25.80

1968-1972

62

6.20

5,70

2,85

2,85

14,80

26,20

1964-1967

44

12.40

8,20

4.10

4,10

23,70

40,10

1958-1963

39

■ 14.60

8.80

4,40

4,40

27,30

44.90

Bostadsrätt

 

 

 

 

 

 

 

1982

135

11.25

—

-

-

33,75

33.75

1975-1976

76

3.90

6,00

3,00

3.00

11,70

23.70

1973-1974

71

7,60

4,70

2.35

2,35

18,10

27,50

1968-1972

66

9,10

5,20

2,60

2,60

20,40

30,80

1964-1967

50

15,75

6,90

3,45

3,45

30,95

44.75

1958-1963

43

17.30

8,20

4,10

4,10

33,10

49,50

' För resp. år har ränteökningen beräknats för den låneform som dominerar.

- Beloppet inkluderar normal och våren 1982 beslutad extra upptrappning (för årgångarna 1975-

1982 endast normal upptrappning).

1976 och

skulle komma all översliga de avskrivningar som fastighetsägaren har räll alt göra.

De genomsnittliga kostnadsökningar för SABO-förelagen som blir följ­den av de högre uppirappningarna skulle uppgå lill 5,90 kr./m under år 1983. För en lägenhet om 3 rum och kök innebär del en kostnadsökning med ca 40 kr./män. Tillsammans med de redan beslutade extra uppirapp­ningarna blir kostnadsökningen under är 1983 11,40 kr./m- eller 75 kr./mån för en lägenhet om 3 rum och kök.

Redan de beslutade extra uppirappningarna leder lill avsevärda höjning­ar av boendekostnaderna. All ytterligare höja dem i den omfattning som jag här har visat är enligt min mening inte försvarbart. Bostadskostnaden ökar ju även lill följd av stigande bränslekostnader och andra drifts- och underhållskostnader.

Syftena med de i prop. 1981/82: 124 föreslagna åtgärderna var, förutom alt förstärka statsbudgeten, atl dels motverka en förmögenhetsomfördel­ning lill förmån för ägare av sådana fastigheter som inte direkt berörs av de extra uppirappningarna, dels utjämna boendekostnaderna i hela bostads­beståndet, således även i den del som inte omfattas av räntebidragssysle­mel. Ytterligare upptrappningar av de garanterade räntorna skulle tillgodo­se det rent budgetmässiga syftet men motverka de andra.

Om räntebidragen minskas ytterligare leder det givetvis till en ytterligare höjning av hyresnivån. För fastighetsägare med fasligheter som inte berörs av de extra uppirappningarna ges således utrymme för ytteriigare intäkts-

 

Prop. 1982/83:50                                                     26

ökningar trots att dessa upptrappningar inte påverkar fastigheternas kost­nadsbild. Detta skulle leda till en ännu större förmögenhetsomfördelning lill förmån för ägare av vissa hyreshus. Inle heller kostnaderna för äldre bosiadsrättslägenheier och villor påverkas av uppirappningarna, medan kostnaderna för de nyare bostäderna skulle öka kraftigt. Della faktum skulle avspeglas i ökade överlåtelsepriser på äldre bosiadsrättslägenheier och villor. Stigande överlålelsepriser skulle naturligtvis göra det svårare framför allt för hushåll som saknar egel kapital all förvärva sådana boslä­der.

Den kraftigare höjning av den allmänna hyresnivån som skulle följa av ytteriigare extra uppirappningar av de garanterade räntorna skulle också få till effekt atl skillnaderna i boendekostnader mellan äldre hyresrättslägen­heter och bosladsrätlslägenheter av motsvarande ålder skulle öka ytterli­gare.

Sammanfattningsvis anser jag atl det från såväl fördelningspolitiska som bostadspolitiska utgångspunkter är olämpligt atl åstadkomma den avsedda budgetförstärkningen genom yllerligare minskningar av räntebidragen.

4   Möjligheter till inkomstförstärkningar

Den erforderliga budgetförstärkningen måste åstadkommas på ett sätt som är förenligt med de bostadspolitiska och fördelningspolitiska målen. Den väg som med hänsyn härtill bör väljas är enligt min mening att förslärka statens inkomster.

4.1 Höjning av garantibeskattningen

Vid riksdagsbehandlingen av förslagel om hyreshusavgifl diskuterades - enligt vad jag har erfarit - om inle syftena med förslaget på etl smidigare sätt kunde uppnås genom all repartilionstalel, dvs. den andel av en fastig-hels taxeringsvärde som las upp för kommunal garanlibeskaltning, höjdes. Jag vill därför ta upp denna fråga.

En första förutsättning för atl genom en höjning av garaniibeskaltningen uppnå den avsedda budgetförstärkningen måste vara att staten genom nägon form av avräkningsförfarande kan lillgodoföras de inkomstökningar som vid en höjning av repartilionstalel annars skulle tillfalla kommunerna. Redan detta innebär en komplikation. En höjning av garantibeskattningen framstår vidare i della sammanhang som mindre lämplig, bl. a. med hänsyn till atl syflel med den kommunala garaniibeskaltningen är atl garantera kommunerna en intäkt även från fastigheter som ger ett skattemässigt underskott. När en faslighet ger ell skattemässigt överskott som överstiger garanlibeloppel saknar garantiskalten betydelse. Detta medför all effekter­na av en höjning av repartilionstalel för den enskilda fastigheten och för

 

Prop. 1982/83:50                                                                   27

slaten skulle variera beroende på fastighetens skattemässiga resultat. Om fastigheten före en höjning ger etl skattemässigt underskoll, skulle den ökade garantibeskattningen bli effektiv, dvs. fastighetsägarens skatt skulle öka med ell belopp som motsvarar kommunal utdebitering på den höjda delen av garanlibeloppel. Statens inkomster skulle efter avräkningsförfa­randet öka i motsvarande mån. Om däremot fastigheten i utgångsläget ger ell skattemässigt överskott, skulle den ökade garaniibeskaltningen inle alls eller endast delvis bli effektiv. Om överskottet t.ex. överstiger det höjda garanlibeloppel, skulle fastighetsägaren inle påföras någon yllerligare skan.

Effekterna av en ökad garanlibeskaltning skulle således variera från fall till fall beroende pä fastighetens skattemässiga resultat. De fastigheter som ger det bästa resultatet skulle undantas från beskattningen, medan fastig­heter med sämre skattemässigt resultat skulle omfattas av den. Effekterna skulle ocksä komma atl variera med den kommunala utdebiteringen.

Jag anser mol bakgrund av det anförda all en ökad garanlibeskaltning inle är lämplig når det gäller all främja de uppställda målen. Etl sådant syslem är inle elt effektivt instrumenl föf alt utjämna boendekostnaderna mellan bostäder av olika ålder och med olika upplätelseform och inle heller för all förhindra en förmögenhelsomfördelning lill förmån för vissa fastig-helsägare m.fl. Till bilden hör ocksä alt del skulle vara en komplikation i del praktiska taxeringsarbelet all ha skilda reparlitionslal för olika fastig­heter.

4.2 Hyreshusavgift

Jag övergår nu till alt behandla det tidigare förslagel om införandel av en hyreshusavgifl. Redan nu vill jag emellertid anmäla att den utväg som enligl min mening bör väljas för att tillgodose de tidigare angivna syftena är all införa en hyreshusavgifl. Vissa avvikelser från del tidigare förslagel bör emellertid göras. Även dessa lar jag upp i del följande.

4.2.1 Motiv

Systemet med räntebidrag omfattar lägenheter byggda och ombyggda fr.o.m. år 1958. Av dessa har 700000 lägenheter i hyreshus, 260000 i bosladsrällshus och 400000 i egnahem berörts av de hittills beslutade extra uppirappningarna av de garanterade räntorna. Det finns emellertid många lägenheter som inle omfattas av räntebidragssyslemel. Av samtliga hyres-och bostadsrätlslägenheler finns ca 50% - 650000 resp. 270000 lägen­heter - i hus byggda före år 1958. Mellan åren 1958 och 1974 torde vidare 35000 - 40000 hyres- och bosiadsrättslägenheier ha byggts ulan statligt slöd.

Ell av huvudmotiven för förslaget om en hyreshusavgifl var. som jag tidigare har nämnt, atl motverka en förmögenhelsomfördelning lill förmån

 

Prop. 1982/83:50                                                                   28

för vissa fastighetsägare. I motioner som väcktes med anledning av försla­get yrkades avslag på della bl.a. med motiveringen att denna effekt inle med nödvändighet skulle uppkomma.

För egen del gör jag i denna fråga samma bedömning som min företräda­re och majoriteten i civilutskollel (CU 1981/82:7y), nämligen all de extra uppirappningarna kommer alt leda lill en allmän höjning av hyresnivån och till den typ av förmögenhetsomfördelning som har beskrivits i det föregå­ende.

4.2.2 Avgiftens storlek

Eftersom hyressättningen är elt resultat av förhandlingar, är det omöjligt atl för vatje enskild fastighet konstatera hur stor del av en hyreshöjning som beror på minskade räntebidrag. Mol denna bakgrund föreslogs i prop. 1981/82: 124 all underiaget för avgiften skulle utgöras av fastighetens taxe­ringsvärde. Detta anknyter visseriigen inte direkt till hyrorna, men hyran utgör dock en av de värdefaktorer som beaktas när taxeringsvärdet för hyreshus bestäms. Taxeringsvärdet har också den fördelen atl del är väl känt och alt det beräknas enligl enhetliga principer.

Hyreshusavgiflens storlek bestämdes enligl förslagel med hänsyn lill att höjningen av den allmänna hyresnivån åren 1983-1985 kunde antas kom­ma alt motsvara de genomsnittliga kostnadsökningar som uppkommer hos SABO:s medlemsföretag lill följd av de extra uppirappningarna av de garanterade räntorna under dessa år. De beräknades uppgå till 5,50 kr./m" år 1983 och 3,50 kr./m' för vart och elt av åren 1984 och 1985, dvs. totalt 12,50 kr./m" under perioden.

En avgift om 2% på taxeringsvärdet för hyreshus byggda före år 1958 beräknades medföra kostnadsökningar för berörda hus i storleksordningen 9—14 kr./m". Liksom i fråga om den extra upptrappningen av de garantera­de räntorna föreslogs i propositionen all hyreshusavgiflen skulle höjas stegvis och nå 2% år 1985.

I följande tablå redovisas de genomsnittliga kostnadsökningar som skul­le ha uppkommit i den del av hyreshusbeståndel som har byggts före år

Ar 1983   Ar 1984    Ar 1985   Tota] effekt

kr./m"      kr./m-      kr./m-      år 1985 kr/.m-

Effekterna av hyres­husavgiften för hus

byggda före år 1958' 4,50-7.20     2.25-3,60     2,25-3,60     9,00-14,40

Genomsnittlig effekt för
SABO-företagen av såväl
de extra höjningarna av
de garanterade räntorna
som hyreshusavgiften               7,15         4,35         4,35       15,85

' Beräkningarna bygger bl.a. på uppgifter om de genomsnittliga taxeringsvärdena för hus av olika ålder.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   29

1958 om förslagel i prop. 1981/82:124 om hyreshusavgift hade genomförts. I tablån redovisas också de kostnadsökningar som skulle ha uppkommit för SABO-förelagen lill följd av de extra uppirappningarna av de garante­rade räntorna och hyreshusavgiften.

Enligt min mening skulle en avgift, bestämd på det sätt som jag nyss angav, inle ha varit högre än vad som kunde motiveras av den höjning av hyresnivån som beräknas uppkomma på grund av de extra uppirappning­arna av de garanterade räntorna åren 1983-1985. Jag anser därför att avgiftens storlek var lämpligt avvägd i propositionsförslaget.

4.2.3 TUlämpningsområde

Avgiften skulle enligt förslagel omfatta hyreshusenheler med den inne­börd delta begrepp har i faslighelslaxeringssammanhang. Begreppet inne­fattar förutom själva hyreshuset även den tomtmark som hör till huset.

Hyreshus utgörs enligl definitionen i fastighetslaxeringslagen (1979: 1152) av byggnad som är inrättad lill bostad ät minsl tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Både fastigheter med hyreslägenheter och fasligheter med bosiadsrättslägenheier omfattas av begreppet. Enligl förslagel skulle hyreshusavgiften omfalla hyreshusen­heler med huvudsakligen bosläder, hyreshusenheler som innehåller både bostäder och lokaler och hyreshusenheler med huvudsakligen lokaler. Även hyreshusenheler som består av obebyggd tomtmark och hyreshusen­heter med byggnader som inte har åsalls någol byggnadsvärde vid fastig­hetstaxeringen skulle omfattas av avgiften.

Begreppet hyreshus innefattar emellertid inle alla hus med lägenheter som upplåts med hyres- och bostadsrätt. Bl. a. ingår normall inle rad- och kedjehus med sådana lägenheter. Hus av delta slag hänförs nämligen vid fastighetstaxeringen som regel lill småhus. Renl principiellt borde givetvis också dessa hus träffas av en avgift. Med hänsyn till bl. a. de administrati­va svårigheter, som detta skulle medföra och på grund av del ringa antalet sädana hus för närvarande anser jag atl de bör undantas från avgiften.

Avgiften skulle las ut för hus med värdeär före år 1958. Även begreppet värdeär används vid fastighetstaxeringen. Normalt utgörs värdeårel av fastighetens nybyggnadsår, men om huset har genomgått om- eller tillbygg­nad bestäms värdeåret även med hänsyn till den ökning av husets åter­stående livslängd som om- och tillbyggnaden ger upphov till. Värdeårel blir i sådana fall ell senare år än nybyggnadsårei. Exempelvis har 6% av del hyreshusbeslånd som byggdes före år 1958 elt senare värdeär än är 1958. De fastigheter som under senare är har genomgått omfattande om-eller tillbyggnader skulle således inte ha berörts av avgiften. För faslighe­ter som i framliden genomgår omfattande ombyggnad blir situationen densamma.

Förslaget om hyreshusavgifl har kritiserats för all del skulle drabba privata fastighetsägare i slörre utsträckning än övriga ägarekalegorier. Del

 

Prop. 1982/83:50                                                                   30

är i och för sig riktigt att hyreshusavgiften i slor utsträckning faller på privata fastighetsägare. Detta beror dock uteslutande på att privata faslig-helsägare är den dominerande ägarekalegorin inom den del av beståndet som inle omfattas av räntebidragssyslemel. Del motsatta gäller för den del av hyreshusbeståndel som berörs av de extra uppirappningarna av de garanterade räntorna. Ett av syftena med avgiften är just all motverka en förmögenhetsomfördelning lill förmån för vissa fastighetsägare genom atl balansera den på grund av de extra uppirappningarna väntade allmänna höjningen av hyresnivån. Förslagel skulle därför i slort setl inle ha medfört några försämringar i förhållande lill nuläget för dessa fastighetsägare.

Kritiken på denna punkt anser jag således inte vara bärande.

Kritik riktades vid riksdagsbehandlingen också mol alt avgifisskyldighe­len skulle läggas på ägare lill hyreshusenheler med den innebörd della begrepp har vid fastighetstaxeringen. Med anledning av denna kritik vill jag framhålla följande.

Hyreshus med bostadsrättslägenheter

För hyreslägenheterna kommer uppirappningarna av de garanterade räntorna, som jag tidigare nämnde, all leda till en allmän hyreshöjning. För bosladsrätlslägenhelerna bestäms boendekostnaderna däremot direkt av den enskilda föreningens kostnader. De kostnadsökningar som uppkom­mer till följd av minskade räntebidrag för bosladsrätlslägenheter i hus byggda efter år 1957 påverkar således inle kostnaderna för äldre boslads­rätlslägenheter. Delta förhållande och likaså den allmänna höjningen av hyresnivån torde medföra alt marknadsvärdet på äldre bosladsrätlslägen­heter stiger.

De under våren 1982 beslutade extra uppirappningarna av de garantera­de räntorna för bosladsrällshus byggda under åren 1958-1974 medför under perioden 1983-1985 genomsnittliga kostnadsökningar på 9,40-28,60 kr./m'. Av vad jag nyss nämnde framgår att det finns starka motiv för alt äldre bostadsrättsföreningar belastas med motsvarande kostnader. En kostnadsutjämning skulle därmed ske mellan olika årgångar av boslads­rätlslägenheter, samtidigt som man förhindrar atl kostnadsneutraliteten mellan hyres- och bostadsräll försämras. Härigenom motverkas en förmö­genhetsökning för innehavare av äldre bosladsrätlslägenheter.

Egnahem

Frågan uppkommer då om inle också äldre egnahem bör omfattas av ell syslem för kostnadsutjämning. Ökade boendekostnader för hyres- och bostadsrätlslägenheler och för statligt finansierade egnahem påverkar gi­vetvis marknadsvärdet pä övriga egnahem. Del kan därför i och för sig ligga i linje med de bostadspolitiska strävandena att införa en avgift även för egnahem. Jag anser dock mol bakgrund av den beslutade marginal­skatte- och avdragsreformen all så inte bör ske.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   31

Hyreshus med lokaler

Kritik riktades under riksdagsbehandlingen mot atl hyreshusavgift skul­le eriäggas också för lokaler, bl.a. därför alt hyressättningen för lokaler inle påverkas av förändringar av hyresnivån för bosläder. Förslag väcktes om all lokalytor, eller åtminstone hyreshus med huvudsakligen lokaler, skulle undantas från avgiften.

All en hyreshusavgift skall omfatta även lokaler har främst fiskala mo­tiv. Del finns emellertid också andra skäl. Om man undantar lokaler från avgiften skulle della kunna leda lill en ökad konlorisering. Del skulle vidare medföra administrativa svårigheter all göra sådana undantag. Del taxeringsvärde som åsätts ett hyreshus delas nämligen inle annat än un­danlagsvis upp i en bostadsdel och en lokaldel. Det skulle därför vara besvärligt atl i det enskilda fallet särbehandla lokaldelen. Om man inte önskar all lokaler skall omfattas av avgiften, fär man därför välja mer generellt verkande lösningar. En metod skulle vara alt undanta hyreshus med huvudsakligen lokaler från avgiften. Enligt min mening är del dock inle lämpligl alt göra fastighetsägarnas kostnader för lokaler, och därmed som regel också lokalhyrorna, beroende av den typ av hyreshus i vilken lokalen är belägen.

Obebyggd tomtmark

År 1981 fanns del i hela riket ca 4 500 taxeringsenheter som hänfördes lill kategorin tomtmark för hyreshus. Ca 4 300 av dessa saknade byggnads­värde. Det fanns på dessa enheter sammanlagt ca 650 byggnader, varav huvuddelen i sådant byggnadstekniskt skick all förändringar av den all­männa hyresnivån inte alls eller endasi i begränsad utsträckning påverkar hyran (saneringsfastigheter). Under riksdagsbehandlingen av prop. 1981/82: 124 yrkades i en motion att dessa taxeringsenheter skulle undan­tas från hyresavgiften. Som motiv angavs alt del inle är skäligt all ta ut en hyreshusavgifl endasi av den anledningen alt dessa byggnader annars skulle kunna ge oacceptabla vinsler.

Enligl min mening är yrkandet rimligl. De skäl som jag tidigare har redovisat för atl lägga en hyreshusavgift på olika typer av hyreshusenheler är inle giltiga när det är fråga om taxeringsenheter som hänförs till katego­rin obebyggda tomter för hyreshus eller saneringsfasligheter. Hyreshusav­gift bör därför inte las ut för sådana enheter.

Tidsmässig avgränsni ng

Förslagel i prop. 1981/82: 124 innebar all avgiften skulle omfalla hyres­hus med värdeär före 1958, dvs. hus som på grund av sin ålder inle omfattas av räntebidragssyslemel.

I en motion (1981/82:2364) yrkades all tillämpningsområdet för hyres­husavgiften skulle utvidgas så all avgift tas ut inle bara för hus med värdeär före 1958 ulan även för sådana hus med värdeär fr.o.m. 1958

 

Prop. 1982/83:50                                                                   32

t.o. m. 1974 för vilka statliga bostadslån för nybyggnad inle har lämnats. Skälen härför angavs vara all höjningen av de garanterade räntorna leder lill en allmän höjning av hyresnivån som berör även hus som har tillkommit efter år 1957. Genom utvidgningen av tillämpningsområdet skulle huvud­delen av alla privatfinansierade hus med hyres- och bostadsrätlslägenheler saml de s. k. andelshus som har byggts efter år 1957 komma alt omfattas av avgiften. Som jag tidigare har redovisat torde det vara fråga om 35000-40000 lägenheter som tillhör denna kategori.

Det är givelvis helt riktigt som motionärerna konstaterar att de extra höjningarna av de garanterade räntorna leder lill en allmän höjning av hyresnivån, som inte kan hänföras enbart till vissa årgångar av lägenheter. Enligl min mening bör därför en hyreshusavgifl tas ul för alla hus med värdeär före är 1975. Samlidigt bör dock hus som omfattas av räntebi­dragssyslemel, dvs. i princip alla bostadshus som har uppförts eller byggts om efter år 1957 med slöd av statliga lertiärlån eller bostadslån, undantas från avgiften, liksom de lokalhus som efter år 1957 har uppförts eller byggts om med slöd av sådana lån. En avgift på 1 % av taxeringsvärdet kan beräknas öka fastighetsägarnas kostnader med mellan 8,50 och 10,80 kr./m- vad gäller hyreshus med huvudsakligen bostäder. Av de uppgifter som jag nyss lämnade framgår atl del är fråga om ell relativt litet anlal bosläder som tillkommer. Flertalet hyres- och bostadsrätlslägenheler från perioden 1958-1974 har nämligen byggts med statligt stöd och omfattas därtor av räntebidragssyslemel. Däremot finns del etl ganska slort antal lokalhyreshus från denna tid.

Som en följd av detta förslag ökar statens intäkter av en hyreshusavgifl under år 1983 med ca 300 milj. kr. och år 1985 med det dubbla beloppet i jämförelse med förslaget i prop. 1981/82: 124.

4.2.4 Begränsning av avgiften i vissa fall

I ell motionsyrkande (1981/82:2361) krävdes särskilt hänsynstagande till smä fastigheter med underskott i förvaltningen. Enligl motionären beror underskotten bl.a. pä att hyresutvecklingen har varit svag. Han föreslog atl ett schablonavdrag skulle göras från taxeringsvärdet innan avgiften beräknades. Schablonavdraget borde kunna fastställas lill 350000 kr. ulan all del enligl motionären på något avgörande sätt skulle påverka statens inkomster.

Det kan konstateras all del genomsnittliga taxeringsvärdet för hyreshus med värdeår före år 1958 uppgår till ca 790000 kr. Ett schablonavdrag om 350000 kr. motsvarar således ca 45% av del genomsnittliga taxeringsvär­det och skulle medföra atl statens inkomster av avgiften minskar med ca 200 milj.kr. under år 1983 och 400 milj.kr./år fr. o. m. år 1985. Jag anser att en sådan reducering skulle dels försvaga budgeteffekterna av avgiften i en oacceptabel utsträckning, dels motverka hyreshusavgiflens koslnadsul-jämnande effekt.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   33

4.2.5 Avgiftens behandUng vid inkomsttaxering

Hyreshusavgiflen skulle enligl förslaget vara avdragsgill vid laxeringen i fråga om fastigheter vilkas skattemässiga resultat påverkas av förändringar av hyresintäkterna, dvs. för konventionellt beskattade fastigheter.

Vid riksdagsbehandlingen yrkades (motion 1981/82:2364) att hyreshus­avgiften inle skulle vara avdragsgill vid laxeringen. I denna fråga vill jag anföra följande.

Hyreshusavgiften är avsedd all genomsnittligt sett balansera de beräk­nade hyreshöjningarna. För innehavare av konventionellt beskattade fas­tigheter medför höjda hyror ökade skattepliktiga inkomster. Om hyreshus­avgiflen inle skulle vara avdragsgill, skulle avgiften få betalas med beskat­tade medel. För all belysa effekterna av en icke avdragsgill avgift kan jag ange följande. För all en fastighetsägare som har en marginalskatt om 60% skall kunna erlägga en icke avdragsgill hyreshusavgifl om 10 kr./m", krävs hyresökningar om 25 kr./m för all avgiften inle skall påverka fastighetens resultat negativt. Som jag anförde i del föregående är syflel med hyreshus­avgiften inle all generellt försämra resultatet av fastighetsförvaltningen ulan att balansera en väntad allmän hyreshöjning. Därför anser jag all avgiften bör vara avdragsgill vid taxeringen av konventionellt beskattade fastigheter.

Fastigheter som innehas av allmännyttiga förelag eller bostadsrättsföre­ningar schablonbeskallas. Som intäkt redovisas endasi en viss procent av fastighetens taxeringsvärde. För dessa fastigheter påverkas således del skattemässiga resultatet inte av ökade hyresintäkter, varför del inle heller föreligger motiv för att göra hyreshusavgiflen avdragsgill i dessa fall.

För alt hyreshusavgiften skall vara neutral med hänsyn lill ägandeförhål­landena måste den alltså vara avdragsgill för konventionellt beskattade fastigheter. Etl annat säll all åstadkomma den avsedda neutraliteten mel­lan ägarkategorierna skulle vara all differentiera avgiftsuttaget med hänsyn till om fastigheten är konventionellt eller schablonmässigt beskattad. En sådan ordning skulle emellertid vara administrativt mer komplicerad. Jag föreslår därför atl den nyss behandlade ordningen med avdragsrält genom­förs.

5    Sammanfattning

Jag har nu i enlighet med riksdagens uttalande undersökt om det finns andra lösningar än de i prop. 1981/82: 124 föreslagna om en hyreshusavgifl för all dels åstadkomma den eftersträvade förstärkningen av statsbudge­ten, dels nå de uppställda bostadspolitiska målen. Som jag har redovisat är ytterligare upptrappningar av den garanterade räntan av ifrågavarande storleksordning f. n. inte möjliga atl göra. Inkomstförstärkningar är därför den väg som mäste väljas.

 

Prop. 1982/83:50                                                                   34

Del i anslutning till riksdagsbehandlingen diskuterade förslagel att utöka den kommunala garantibeskattningen anser jag inle lämpligt att genomföra bl.a. på grund av alt det skulle ge olika effekter beroende på fastigheternas skattemässiga resultat i utgångslägel.

De överväganden som har gjorts angående andra tänkbara lösningar än den som föreslogs i propositionen visar enligt min mening att det från såväl fördelningspoliliska som bostadspolitiska utgångspunkter är elt bällre al­ternativ atl införa elt syslem med en särskild avgift.

Jag har också kommil fram lill uppfattningen atl elt system med en särskild avgift i tekniskt avseende bör vara uppbyggt på i huvudsak samma sätt som enligt förslaget i prop. 1981/82: 124. Som där framhölls knyter etl sådant system an lill redan beprövade rutiner, eftersoni det är utformat med ledning av de regler som gäller för skogsvårdsavgifien. En annan fördel är all bestämmelserna rörande avgiften ganska lätt torde kunna hanteras av både de avgifisskyldiga och myndigheterna.

I några avseenden bör dock en annan lösning väljas än den som presen­terades i propositionen. Sålunda bör hyreshusavgift las ut även för hyres­hus med någol av värdeåren 1958-1974 med undanlag för sådana hus som har byggts eller byggts om efter år 1957 med stöd av statliga bostadslån eller som ulan sådana lån har fått statliga räntdän. Vidare bör obebyggd tomtmark för hyreshus liksom saneringsfasligheter undantas från avgifts­skyldighel. Slutligen bör regler införas som förhindrar atl en fastighet omfattas av både extra upptrappningar av den garanterade räntan och hy­reshusavgifl. Hyreshusavgift skall inle las ut i sådana fall.

Jag hemställer all regeringen bereder riksdagen tillfälle

all la del av vad jag har anfört i det föregående om införande av en hyreshusavgifl.

 

Prop. 1982/83:50                                                                35

Bilaga 5:1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m. m.;

Härigenom föreskrivs att lagen (1972:175) med vissa bestämmelserom bokföring av bostadslån m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Den som är bokföringsskyldig och har tillgång i fastighet eller tomträtt, för vilken beviljats bostadslån enligl bostadslånekungörelsen (1967:552) eller rånlelän enligl ränlelånekungörelsen (1967:553), får som en särskild post bland tillgångarna i balansräkningen upplaga ett belopp som motsva­rar högst den samlade skuldökningen av bostadslån enligl 33 § bosladslåne-kungörelsen och räntdän enligl 16 § ränlelånekungörelsen. Poslen skall betecknas Bostadslåneposl enligl lagen med vissa bestämmelser om bokfö­ring av bostadslån m. m.

Har den bokföringsskyldige er-   Har den bokföringsskyldige er-

hållit underhållslån enligl förord- hållit underhållslån enligt förord­
ningen (1978:992) om lån för under- ningen (1978:992) om lån för under­
håll av vissa bostadshus, får som en håll av vissa bostadshus, får som en
särskild tillgångspost i balansräk- särskild tillgångspost i balansräk­
ningen upptagas elt belopp som ningen upptagas ett belopp som
motsvarar lånebeloppet. Poslen motsvarar lånebeloppet. Posten
skall betecknas underhållslåneposl skall betecknas underhållslånepost
enligt lagen med vissa bestämmel- enligl lagen med vissa beslämmel­
ser om bokföring av bostadslån ser om bokföring av bostadslån
m.m.                                           m.m.   Detsamma  gäller  om  den

bokföringsskyldige har erhållit un-derhåUstån för år 1983 med stöd av intyg som har utfärdats av länsbo­stadsnämnden.

Har den bokföringsskyldige erhållit reparaiionslån enligt förordningen (1982:644) om län för byggnadslekniska åtgärder i bostadshus, fär som en särskild tillgångspost i balansräkningen upptagas ett belopp som motsvarar lånebeloppet. Posten skall betecknas Reparationslånepost enligt lagen med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m. m.

Avser tillgångsposten enligl första, andra eller tredje stycket mer än elt låneobjekt, skall av bokföringen framgå hur posten fördelar sig på objek­ten. Upplysning skall lämnas om hur posten har påverkat årsresultatet.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligl uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Senaste lydelse 1982:646.

Norstedts Tryckeri, Slockholm 1982

 

 

 

Prop. 1982/83; 50_____________ Biiaga 6

Industridepartementets verksamhetsområde

 

 

 

Prop. 1982/83:50                                                                     •

Bilaga 6

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET                     PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-04

Föredragande; stalsrädel Peterson, såvitt avser inledningen och liitera D; statsrådet Dahl såvitt avser liitera E.

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER INOM INDUSTRIDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

Med utgångspunkt från den krisplan, som tidigare under hösten redovi­sats av regeringen, kommer jag i det följande alt lägga fram förslag till ökade statliga insatser inom mineralområdel.

Innan jag går in på dessa förslag vill jag redovisa vissa yllerligare initiativ, som jag avser alt ta.

Som framgår av krjsplanen är det regeringens uppfattning att den nyligen genomförda nedskrivningen av kronan bör följas upp med åtgärder som leder lill atl devalveringen får ell snabbt genomslag pä hemmamarknaden. Ett viktigt ornråde här gäller industrins försörjning med insatsvaror.

Jag avser atl la upp överiäggningar med företrädare för det svenska näringslivet om hur en bällre konkurrenskraft för svenska insatsvaror skall åstadkommas. Avsikten är alt diskutera vilka insatser industrin kan göra för all identifiera de produkter för vilka en inhemsk produktion kan byggas upp och hur man praktiskt kan gå vidare i arbetet för att få till stånd en tillverkning i Sverige, I diskussionen kommer också att tas upp frågan om statens möjligheter atl medverka.

Vid överläggningarna med näringslivet kommer ocksä leknikupphand-lingsfrågor all tas upp. Teknikupphandlingen är ett utomordentligt viktigt område inom industripolitiken. Jag ser det därför som myckel angelägel alt med företrädare för det svenska näringslivet diskutera formerna för en utveckling av teknikupphandlingen som ell industripolitiskt instrumenl.

Statsrådet Dahl kommer senare idag all lämna förslag om vissa energi­poliliska åtgärder. Bland dessa ingår åtgärder för investeringar i kommunal värmeförsörjning och för upphandling inom energiområdet. Det är angelä-1    Riksdagen 1982/83. I sand. Nr 50. Bilaga 6

 

Prop. 1982/83:50                                                      2

get alt svensk industri tar vara på de möjligheter som detta innebär. Hur detta praktiskt skall åstadkommas, kommer också att diskuteras med företrädare för berörda delar av näringslivet.

D   Mineralförsörjning m. m.

D 8. Program för utökad prospektering m. m. Något anslag för detta ända­mål finns inle upplaget i statsbudgeten för budgetåret 1982/83.

Elt bättre ulnylljande av Sveriges egna råvaruresurser är från industri-, handels- och arbelsmarknadspolitiska synpunkter angeläget. Etl investe­rings- och utvecklingsprogram avseende gruv- och mineralinduslrin kom­mer därför all utarbetas. Ett första led i delta program utgörs av en utökad prospektering i syfte all öka livslängden hos befintliga gruvor och mineral­företag saml att lägga grunden för nya sådana. Av vikt är härvid alt försöka åstadkomma en långsiktigt lönsam breddning av industrin. En utökad sulfidmalmbrylning för vissa basmelaller kan vara möjlig, liksom för lege-ringsmelaller, ädelmelaller och inle minst induslrimineral. Vad gäller sär­skill legeringsmetaller talar även beredskapsskäl för en bättre karlläggning av de inhemska tillgångarna och möjlighelerna all utnyttja dessa.

Stål- och järnmalmsproduktion har länge utgjort basen för Norrbottens utveckling. Utnyttjandet av mineralråvarorna kommer under överskådlig lid alt ha avgörande betydelse för den industriella utvecklingen i Norrbol­len, liksom i Västerbotten och delar av Mellansverige, framförallt Bergsla­gen. Etl program för en utökad prospektering och projektering av nya gruvor bör därför inriktas mol i huvudsak dessa geografiska områden.

Jag beräknar det totala medelsbehovet för programmet till 300 milj. kr., varav 50 milj. kr. för Mellansverige.

Medlen bör kunna användas även för brytvärdhelsundersökningar i syfte att snabbare kunna utvärdera både redan gjorda och. kommande prospekteringsfynd. Det bör även finnas möjligheter att med dessa medel förstärka sådan verksamhel inom Sveriges geologiska undersökning som är av särskild betydelse för del fortsalla prospekteringsarbetet i framför allt Norrbotten.

Programmet är avsett all genomföras under en femårsperiod. Del är nödvändigt att programmets finansiering garanteras för hela perioden. En lämplig metod är all riksdagen nu anvisar nyssnämnda 300 milj. kr. i form av ett reservationsanslag.

Programmet bör planeras och genomföras i en bred samverkan mellan intressenterna inom gruv- och mineralindustrin. Samråd bör självfallet ske även med berörda arbetsmarknadsorgan. Det är härvid av vikt atl plane­ringen kan ske över myndighels- och induslrigränser bl.a. i syfte alt undvika dubbelarbete så att personal kan arbeia rationellt och kostnads­krävande teknisk utrustning utnyttjas effektivt. Projekt bör med samma

 

Prop. 1982/83:50                                                                     3

resursinsats kunna bedrivas i slörre skala och ge resultat av betydligt slörre värde om fiera organ samverkar. Sådana brett upplagda projekt har inom mineralområdel hittills genomförts i endast enstaka fall. Del bör ankomma pä regeringen all efter överläggningar med intressenterna när­mare bestämma hur programmet skall genomföras samt teckna de avtal med industrin som eventuellt kan krävas. En redovisning av della bör i efterhand lämnas lill riksdagen.

Jag förordar således alt ett reservationsanslag av 300 milj. kr. för detta ändamål tas upp på tilläggsbudget I för statsbudgeten för innevarande budgetår.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

atl för Program för utökad prospektering m. m. på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under Ijortonde huvudti­teln anvisa elt reservationsanslag av 300000000 kr.

E    Energi

En aktiv energipolitik släller krav på omfattande investeringar. Taklen i dessa investeringar skall nu forceras. I del följande läggs fram förslag lill åtgärder vad gäller fjärrvärme, torveldade anläggningar och upphandling inom energiområdet. De åtgärder som gäller torveldade förbränningsan­läggningar föreslås finansieras genom höjning av den särskilda avgiften för oljeprodukter. Övriga åtgärder bör finansieras över statsbudgeten.

Fjärrvärme

Utbyggnaden av fjärrvärme i Sverige startade i slutet av 1940-talet. År 1960 hade i tio kommuner installerats en kapacitet på totalt ca I 000 MW. År 1970 var den installerade effekten drygt 5000 MW och år 1980 ca 13 000 MW. Motiven för fjärrvärmeulbyggnaden har varit att genom stora anlägg­ningar utnyttja bränslet effektivare, atl förbättra miljön i tätorterna samt atl skapa förutsättningar för elproduktion i kraflvärmeverk. De senasie åren har ytterligare motiv tillkommit. Fjärrvärme är liksom elektricitet en distributionsform för energi. På samma säll som el kan produceras på fiera olika sätt kan helvatlnel i fjärrvärmenälen produceras med hjälp av många olika energikällor och energiformer. Därigenom ger Ijärrvärme goda möj­ligheter lill ersättning av olja i tätorternas värmeförsörjning. Utbyggnad av fjärrvärme ger ocksä möjligheter till elproduktion i kraftvärmeverk och bidrar därigenom till atl skapa förutsättningar för avvecklingen av kärn­kraften.

Investeringar i fjärrvärmeproduktion har sedan år 1977 lill viss del finansierats genom de s. k. fjärrvärmelånen. Denna finansieringsform till-

 

Prop. 1982/83:50                                                                     4

kom för all ge kommunerna möjlighet all erhålla långsiktiga lån till utbygg­nad av fjärrvärme. Finansieringssystemet har sin grund i av riksbanken lämnade emissionslillslånd för obligationslån avseende utbyggnad av an­läggningar för produktion och distribution av Ijärrvärme. Obligationerna emitteras av kommunlåneinstituten, dvs. Kommunlåneinstilulel AB och Kommunkredit AB. Fjärrvärmelånen är i princip specialdestinerade och påverkar därigenom inle direkt övrig kommunal upplåning.

Allmänna pensionsfonden (AP-fonden), försäkringsbolag m.fl. är stora köpare av de obligationer som kommunlåneinsliluien ger ul. Därutöver svarar de för direkt utlåning till Ijärrvärmeutbyggnad. AP-fonden har där­vid tillämpat samma villkor som gäller för obligationerna.

Storstadskommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö saknar möjlig­het att få del av kommunläneinstilutens tjärrvärmdån eftersom dessa kommuner har möjlighel att erhålla direkta emissionstillstånd från riksban­ken.

Som grund för en bedömning av behovet av fjärrvärmelän låter industri­departementet skicka ul en enkät till kommunerna varje är. I enkätsvaren skall kommunerna ange det totala behovel av invesleringsmedd, hur stor dd härav som finansieras med egel kapital och andra lån och hur stort behovet av fjärrvärmelån är. Enkätsvaren sammanställs och tillställs riks­banken. Mot bakgrund av del i sammanställningen redovisade totala beho­vet av fjärrvärmelän och en kreditpolitisk bedömning fastställer riksban­ken det belopp som de två ovan nämnda kommunlåneinstituten får dispo­nera för fjärrvärmelån.

Sedan år 1980 har beloppet till en del utgjorts av utlandslån. Den andra delen utgörs liksom tidigare av svenska obligationslån. Amorteringstiden är normalt kortare för utlandslånen än för de svenska obligationslånen.

Sedan lånen infördes år 1977 har lånebehovet och tilldelningen av fjärr­värmelån varit följande.

Lånebehov enligl   Tilldelning av

enkäten                 Qärrvärmelån

1977                                                                    250 milj. kr.          160 milj. kr.

1978                                                                    385 milj. kr.          250 milj. kr.

1979                                                                    435 milj. kr.          300 milj. kr.

1980                                                                    615 milj. kr.          400 milj. kr.'

 

1981                                                                  1060 milj. kr.          600 milj. kr.'

1982                                                                  II17 milj. kr.           700 milj. kr.'

' Varav 120. 200 resp. 230 milj. kr. utländska lån.

Utbyggnaden av fjärrvärme hade i slutet av 1970-talet en takt av ca I 000 MW per år. Nu finns emellertid risk för atl utbyggnaden kan komma all stagnera. Skälen härtill är flera. Del höga ränteläget har medfört all lång­sikliga investeringar uppvisar stora underskoll de första åren. Beslutspro­cessen vid utbyggnad av de fastbränsleeldade anläggningar som är aktuella

 

Prop. 1982/83:50                                                                     5

i dag är vidare betydligt mer komplicerad än vid utbyggnad av otjeeldade anläggningar. Till delta kommer konkurrensen från elvärmen under 1980-lalel.

Som jag redan inledningsvis har nämnt är utbyggnaden av Ijärrvärme av stor betydelse i ansträngningarna att minska oljeanvändningen och förbätt­ra miljön i tätorterna. Del är vidare viktigt all vi under 1980-lalel kraftigt bygger ut fjärrvärmen för alt skapa förulsällningar för all genomföra avvecklingen av kärnkraften. Fjärrvärme grundad på annat än olja är av slor betydelse då del gäller all minska underskottet i bytesbalansen. Ut­byggnaden av fjärrvärme har dessutom positiva effekter för svensk indu­stri och för sysselsättningen.

Del är mol denna bakgrund väsenlligl alt utbyggnaden av fjärrvärme ökar. Jag har därför tagit initiativ lill vissa ändringar i reglerna för de s. k. fjärrvärmelånen. Efter överläggningar mellan företrädare för riksbanken och industridepartementet har riksbanken ställt sig positiv till att fr.o.m. den I januari 1983 slopa kravet på utländsk upplåning för en del av Qärrvärmelånen. Härigenom kan annuilelerna minskas vilket reducerar den finansiella belastningen för kommunerna. Den nya inriktningen inne­bär därutöver i korthet följande. Den tidigare nämnda enkäten till kommu­nerna genomförs som tidigare. Grundat på detta material och andra be­dömningar ger riksbanken de tvä kommunläneinstituten vissa ramar för kommunal upplåning på den svenska marknaden. Del överlåts ål instituten all närmare utforma villkoren för de långsiktiga lånen till fjärrvärme.

De tre storstadskommunerna Slockholm, Göteborg och Malmö berörs liksom tidigare inte av syslemel med särskilda fjärrvärmelän. Deras räll lill direkta överläggningar med riksbanken om finansieringen av bl. a. fjärrvär­meulbyggnaden behålls oförändrad.

Med denna förändring öppnar sig en möjlighel lill ändrad finansiering av fjärrvärmelånen. Därigenom anser jag alt ett första steg mot en ökad fjärrvärmeulbyggnad har tagits. Ytterligare åtgärder behöver dock tillfäl­ligtvis vidtas för alt intensifiera fjärrvärmeulbyggnaden i den utsträckning som är önskvärd i rådande situation.

Jag finner mol denna bakgrund all etl tillfälligt statligt slöd lill Qärrvär-meinvesleringar bör införas. Slödel bör därvid inriktas på investeringar i fjärrvärmedislribuiion, dvs. fjärrvärmeledningar av olika dimensioner och annan utrustning för distribution av fjärrvärme. Värmeväxlare och annan utrustning i fastigheterna bör liksom tidigare finansieras genom bostads-lånesyslemet och energisparlånen. Del totala slödel bör få motsvara högst 10% av investeringskostnaden för en distribulionsanläggning som beställs under år 1983. Bidraget bör omfatta utbyggnad av fjärrvärmenäl i alla delar av landet. Även längre ledningar för överföring av t.ex. spillvärme från industrier bör omfattas av bidragssystemet.

Energiförsörjningen i de tre största tätorterna rymmer särskilda svårig­heter och möjligheter. Hur värmeförsörjningen utformas i dessa regioner

 

Prop. 1982/83:50                                                                     6

har slor betydelse för hela landels energisitualion. Jag avser därför atl efter överläggningar med de berörda kommunerna inom kort återkomma till denna fråga.

Beslul om stöd till utbyggnad av distributionsanläggningar för fjärr­värme bör fallas av den delegation för upphandling inom energiområdet som jag kommer atl förorda i del följande.

Kostnaden, som bör bestridas över statsbudgeten, beräknas komma all uppgå lill ca 300 milj. kr. Bidragen beräknas medföra en väsentlig ökning av beställningarna av utrustning.

Med dessa åtgärder bör utbyggnaden av fjärrvärme öka påtagligt. Åtgär­derna kommer därigenom atl ge elt väsentligt bidrag lill sysselsättningen, både hos de industrier som tillverkar utrustning och i de kommuner där anläggningarna kommer att uppföras.

Torveldade anläggningar

Eldningsanläggningar för fast bränsle i tjärrvärmesyslem finansieras f. n. genom den öppna kreditmarknaden, via anslutningsavgifter för Ijärrvär-meanslutning. genom de tidigare nämnda fjärrvärmelånen saml genom lån från oljeersällningsfonden. Anslutningsavgifterna får räknas in i underla­get för bostadslån. Lån från fonden kan uppgå till högst 50% av investe­ringskostnaden. Om en anläggning är av prototyp- och demonstrationska-raklär kan oljeersällningsfonden även lämna bidrag med högst 50% av investeringskostnaden. Summan av lån och bidrag får då uppgå lill högst 75%.

Genom riksdagens beslul (NU 1980/81:60, rskr 1980/81: 381) med anled­ning av prop. 1980/81: 90 bil. I om riktlinjer för energipolitiken aniogs bl.a. ell program för oljeersätlning. I programmet angavs som målsättning för den framtida lorvanvändningen en årlig energiproduktion av I TWh år 1985 och 6-11 TWh är 1990.

Delegationen (I 1979: 01) för solvärme och bränslen som kan ersätta olja. oljeersällningsdelegalionen (OED), har all i samråd med berörda myndig­heter svara för bl. a. uppföljning av del av riksdagen antagna oljeersätlings-programmet. I delrapporten (Dsl 1982:6) Uppföljning av oljeersättnings-programmel presenterar OED en analys av utvecklingen inom olika delar av oljeersältningsprogrammel samt överväganden och slutsatser med an­ledning härav. OED konstaterar därvid bl.a. atl om inle torveldade för­bränningsanläggningar byggs i stor omfattning under de närmaste åren kommer de energipoliliska målen vad avser torv inle all kunna uppfyllas.

Statens VattenfaUsverk erhöll i juni 1978 regeringens uppdrag atl utreda förutsättningarna för att inom de fyra nordligaste länen uppföra minsl två torveldade anläggningar. Resultatet av denna utredning var atl hetvatten-centraler om 20 MW föreslogs för Boden och Gällivare och kraflvärme­verk om 30 MW el/60 MW värme föreslogs för Umeå och Östersund. Av

 

Prop. 1982/83:50                                                                     7

dessa har hittills projektet i Gällivare gett resultat i form av en beställning av en helvallencenlral om 20 MW.

Ijuli 1981 fick vattenfallsverkel i uppdrag all utreda förutsättningarna för torveldade anläggningar i Syd- och Mellansverige. Utredningen redovi­sades i september 1982. Ell resultat av utredningen är all vattenfallsverkel har erbjudit de kommunala energiverken och energiföretagen i Arboga, Falköping, Jönköping och Kumla ell samarbete i syfte all la fram delaljun-derlag för beslut om torveldade anläggningar. För Arboga, Falköping och Kumla förefaller hetvallencentraler på 10 MW vara mest intressanta me­dan det i Jönköping kan bli aktuellt med en slörre anläggning.

Mol bakgrund av den besvärliga sysselsällningssitualionen i Norrbot­tens län har vattenfallsverkel särskilt undersökt möjlighelerna att i samar­bete med kommunerna uppföra små fastbränsleeldade värmeverk. Förut­sättningar föreligger enligt verkel för alt uppföra sådana anläggningar i Pajala, Överkalix, Övertomeå, Haparanda och Kalix kommuner. Pannor med en kapacitet på mellan I och 10 MW skulle kunna uppföras och eldas med i första hand torv.

Trots de åtgärder som har vidtagits för att öka användningen av torv som bränsle för all ersätta olja har inle användningen ökat i den takt som är önskvärd för atl uppnå del mål som har angivits för år 1990. Förklaringen härtill kan vara bl.a. atl kommunala energiverk och andra potentiella köpare av anläggningar är osäkra inför användningen av ny teknik som ännu är relativt oprövad i vårt land. Ell annat skäl är atl många anläggning­ar i del inledningsskede som vi ännu befinner oss i inte är företagsekono­miskt lönsamma.

Jag anser därför all de ekonomiska förutsällningarna för all uppföra torveldade förbränningsanläggningar bör förbättras under en övergångslid. Jag föreslår all oljeersällningsfonden tillförs etl engångsbelopp på 200 milj. kr. för stöd till sådana anläggningar. Stödet bör utgå endast till anläggning­ar som beställs under år 1983.

Det särskilda stödet bör utformas som etl bidrag på högst 25% av investeringskostnaden lill förbränningsanläggningar som byggs för alt el­das med främst torv. Bidraget bör kunna utgå samlidigt med lån enligt nu gällande regler.

Av min redogörelse framgår all elt betydande utredningsarbete om lorvanvändning har bedrivits bl.a. inom vattenfallsverkel. Enligl min me­ning bör bl. a. de i del föregående redovisade projekten med vattenfallsver­kel som intressent kunna komma i fråga för stöd. Förutsättningarna bör vara goda för all elt flertal anläggningar skall kunna komma till slånd genom all de ekonomiska villkoren nu förbättras. Jag ser som en särskild fördel all flera projekt kan bli aktuella inom det regionalpolitiska stödom­rådet.

Del är angelägel alt upphandlingen av den utrustning som kommer atl beställas som ett resultat av del nu aktuella stödet sker på elt sainordnal

 

Prop. 1982/83:50                                                                     8

sätt. Oljeersällningsfonden bör därför, innan beslul om investeringsbidrag fattas, samråda med den delegation för upphandling inom energiområdet som jag återkommer till i det följande. Vid bifall till vad jag har förordat kommer jag senare all föreslå alt förordningen (1980: 1085) om slöd för åtgärder för att ersätta olja, m.m. kompletteras med en föreskrift med denna innebörd.

F.n. finansieras bäde stödet för åtgärder för atl ersätta olja och del statliga energiforskningsprogrammel av en särskild avgift på oljepro­ dukter. Delsamma gäller det statliga stödet till prospektering efter olja. naturgas och kol. Inkomsterna av avgiften fonderas hos riksgäldskonloret i tre särskilda fonder, oljeersällningsfonden, energiforskriingsfonden och oljeprospekteringsfonden. Avgiften ulgår f. n. med tillsammans 80 kr. per kubikmeter för molorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja (utom för farlygsdrift i utrikes trafik). Inkomsterna av avgiften fördelas på de tre fonderna med 37 kr. lill oljeersällningsfonden, 31 kr. till energiforsknings­fonden och 12 kr. till oljeprospekteringsfonden.

Enligl min mening bör det nu aktuella slödel finansieras på samma sätt som del nuvarande stödet från oljeersällningsfonden. Jag beräknar beho­vel av en avgiftshöjning till 13 kr. per kubikmeter. Avgiftshöjningen bör träda i kraft den I januari 1983.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1973: 1316) om särskild avgift för oljeprodukter. Förslagel har upprättats i samråd med chefen för bud­getdepartementel. Med hänsyn lill atl förslagel är okomplicerat från lag­leknisk synpunkt är det enligl min mening inle motiverat all inhämta lagrådels yllrande över lagförslaget. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.1.

Upphandling inom energiområdet

Som jag tidigare har anfört bör stora investeringar nu genomföras inom energiområdet. Investeringarna kommer all ha sin tyndpunkt i kommuner­na, men även näringslivet berörs. Aktuella investeringar är t.ex. förbrän­ningsanläggningar för fastbränsle, distributionssystem för värme, värme­pumpar och annan liknande utrustning.

Existerande stödsystem är i betydande omfattning inriktade på all sti­mulera forskning och införande av ny teknik. Till forskning och utveckling lämnas sådant slöd inom ramen för energiforskningsprogrammel. Teknik som har passerat forsknings- och utvecklingsstadiet men som fortfarande år förknippad med tekniska eller ekonomiska risker kan få stöd från oljeersällningsfonden. Tillverkare av energiutrustning kan emellertid i vis­sa fall få slöd t.ex. för projekt där en produkt behöver elt slort anlal användare för all avsedd demonstrationseffekt skall kunna uppnås. Endasi i enstaka fall har oljeersällningsfonden lämnal slöd lill sådana projekt.

 

Prop. 1982/83:50                                                                     9

Inom del industripolitiska området finns slöd som kan lämnas även till utveckling av energiteknik. Det gäller bl. a. stöd från industrifonden. Delta stöd är emellertid inriktat främst på tillverkare av utrustning som avses säljas på världsmarknaden. Redogörelsen visar att de åtgärder som redan har vidtagits för all stödja investeringar inom energiområdet främst avser forskning och utveckling eller teknik som inle är färdigutvecklad. I nuva­rande situation är inle dessa åtgärder tillräckliga.

De stora investeringarna som krävs både för atl öka sysselsättningen och för alt genomföra en aktiv energipolitik kommer all i betydande utsträckning ske genom alt teknik färdig för kommersiellt bruk används. Investeringarna kommer atl medföra avsevärda åtaganden, framför allt för kommunerna. De kommer också all innebära en anspänning för tillverkare av utrustning. Det är härvid angeläget all kommunernas investeringsplaner och möjligheter alt finansiera dessa planer står i samklang med tillverkar­nas möjligheter alt leverera den utrustning som krävs.

För all uppnå en samordning mellan eflertVägan från främst kommuner som avser att genomföra investeringar inom energiområdet och beredska­pen hos tillverkare av utrustning krävs ytteriigare statliga åtgärder. Dessa åtgärder bör enligl min mening inriktas på:

—        sammanslällning och analys av investeringsplaner och kapacitet

— genomförande av slörre upphandlingar inom energiområdet m. m., med­verkan vid förhandlingar i övrigt mellan användare och tillverkare av energiulruslning

— slöd, i flertalet fall i form av lån, när befintliga stödformer är otillräck­liga för de syften som jag har angivit.

Åtgärderna inom upphandlingsområdel bör gälla främst energiförsörj­ningen i kommunerna. Statliga myndigheters upphandling kommer således inle all beröras. Strävan är all genom bl.a. de insatser som jag här har förordat skall ca 25 koleldade förbränningsanläggningar uppföras och ett myckel stort anlal slörre värmepumpar installeras i landet. De föreslagna åtgärderna syftar också till atl säkerställa atl utbyggnaden av koleldade anläggningar sker på ell planerat sätt sä all såväl energiförsörjningsintres-sel som hänsynen lill miljön tillgodoses.

När det gäller miljösapeklerna pä koleldade förbränningsanläggningar vill jag efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet anföra föl­jande.

Koncessionsnämnden för miljöskydd har i de ärenden om sådana an­läggningar som hittills har behandlats ställt långtgående krav på miljö­skyddsåtgärder vid nya anläggningar. Riksdagen har i sitt uttalande (JoU 1981/82:35, rskr 1981/82:321) med anledning av prop. 1981/82:151 om åtgärder mol försurningen uttalat atl denna skärpta praxis bör gälla för de anläggningar som nu kan bli aktuella. Det är naturligt att detta uttalande ligger till grund för regeringens agerande i dessa frågor.

För atl de nationella överväganden som ligger bakom riksdagens och

 

Prop, 1982/83:50                                                                    10

regeringens ställningstagande när del gäller atl värna om miljön inle skall leda till att fjärrvärmeproducenter av ekonomiska skäl avstår från alt föra fram lill prövning förslag om sådana koleldade förbränningsanläggningar som är önskvärda mol bakgrund av del oljeersällningsprogram som riksda­gen enhälligt har antagit kommer jag all förorda alt regeringen vidtar följande åtgärder.

För det första kommer jag alt förorda atl regeringen i budgetproposi­tionen föreslår inrättandet av den fond för slöd lill anordningar för all minska svavelutsläppen som riksdagen har fallat principbeslut om vid sin behandling av den nämnda propositionen om åtgärder mol försurningen. För del andra är avsikten all utnyttja skatte- och avgiftspoliliken inom energiområdet så att bl.a. en övergång från olja till kol stimuleras. Med hjälp av skatte- och avgiftspolitiken kommer också att så långt som möjligt eftersträvas fasta prisrelationer mellan kol och olja. Därvid kommer de särskilda kostnaderna för atl vidta åtgärder för att minska påverkan på miljön av koleldade förbränningsanläggningar all beaktas.

Med dessa åtgärder bör de hårda miljökraven enligl min mening inle uppfattas som en ekonomisk belastning för tjärrvärmeproducenlerna. De bör i stället ses som ett stöd för en industriell utveckling på della område. Redan nu ligger svensk industri långt framme i fråga om reningsmetoder och moderna förbränningsanläggningar. Genom utvecklingsarbete och de åtgärder för upphandling inom energiområdet som jag nu redovisar kan svensk export på delta område yllerligare stimuleras i takt med atl också andra länder tillämpar hårdare miljökrav.

I en senare skede, när erfarenheter har vunnits, nya forskningsrön har vidgat kunskapsramarna och pågående utredningar har avslutats och re­missbehandlats, finns del anledning alt återkomma lill kolels miljöaspek­ter. Vidare är avsiklen alt genom fortsatta insatser på del internationella planet, bilateralt och inom ramen för konventionen om begränsning av långväga gränsöverskridande luftföroreningar, intensifiera arbetet för atl nå en allmän minskning av svavelutsläppen i Europa.

Jag utvecklar i del följande närmare vilka uppgifter som bör utföras i fråga om upphandling inom energiområdet och i vilka former detta bör ske.

Genom de planer för atl minska oljeanvändningen som kommunerna har utarbetat kan en bedömning göras av investeringsplanerna inom detta område. Della material analyseras f. n. inom OED. Kommunernas planer på Ijärrvärmeutbyggnad redovisas i de enkätsvar som kommunerna lämnar i samband med de s.k. fjärrvärmelånen. Även annat material som kan belysa investeringsvolymen finns, t.ex. inom Svenska värmeverksföre­ningen.

Med utgångspunkt i befintligt material är det således möjligl alt tämligen väl avgöra vilken efterfrågan på utrustning som kommer atl uppslå och bedöma när denna utrustning kommer att behövas. Genom tillgång till denna information skulle tillverkarna kunna ges goda möjligheter alt avgö-

 

Prop. 1982/83:50                                                     11

ra hur produktionskapaciteten skall avvägas och inriktas, vilka nyanställ­ningar som behöver göras etc. Del är härvid väsenlligl att industrin på lämpligl sätt gör sina planer kända och redovisar de eventuella svårigheter som kan uppkomma för alt tillgodose denna efterfrågan. Jag anser all denna sammankoppling mellan användarnas planer för energiinvesteringar och industrins möjlighet all leverera utrustning kräver statliga insatser.

På grundval av användarnas planer på investeringar och tillverkarnas kapacitet all tillhandahålla utrustning finns goda möjligheter all uppnå ett rationellt upphandlingsförfarande och en god ekonomi genom utnyttjande av långa serier och slordriflsfördelar. Möjligheter lill visst utvecklingsar­bete och standardisering av utrusining finns också.

För att uppnå de nämnda fördelarna behövs enligt min mening elt samordnat upphandlingsförfarande. Därigenom blir del möjligl atl i sam­verkan med användare utarbeta specifikationer för större beställningar och förhandla med tillverkare om möjlighet all utveckla och leverera utrust­ning. Därutöver bör vid sådana beställningar ingå vad som normalt för­knippas med upphandling, dvs. all ta in anbud, bedöma dessa och besluta om leverantör. Bearbetning av erfarenheter av verksamheten ger vidare underlag för standardisering av utrustning. För mindre upphandlingar kan rådgivning och konsulthjälp riktad mol bäde tillverkare och användare vara aktuell. Förhandlingar kan även bli aktuella när t. ex. utformningen av energiförsörjningssyslem för slörre regioner skall fastläggas och under etl skede när leveranser sker mellan tillverkare och användare.

Jag avser all la upp överläggningar med företrädare för kommunerna och andra länkbara användare av energiteknik för atl närmare diskutera hur etl mer samordnat upphandlingsförfarande kan gå till under iakttagan­de av den statliga upphandlingsförordningen och våra handelspolitiska ålaganden. Samverkan kommer därvid atl ske med de åtgärder för en samordnad upphandling som redan har vidtagits av kommuner och lands­ting. Jag kommer också alt tillsammans med chefen för industrideparte­mentet ta upp överläggningar med de tillverkande företagen föran under­söka vilka möjligheter industrin har att svara för produktion av den utrust­ning som behövs.

Del får förutsättas alt merparten av de investeringar som behövs inom detta område kan finansieras genom kredilmarknaden, genom fjärrvärme­lånen och i vissa fall med de stödformer som finns för ny teknik. Som nämnts är emellertid befintliga stödinsatser inom energiområdet normalt inle inriktade på tillverkare och kan heller inle avse användning av teknik färdig för kommersiellt bruk.

Det är angeläget alt den tillverkande industrin får ökade möjligheter all vidareutveckla teknik inom energiområdet. Vidare är del väsenlligl an bristande kapacitet, omodern utrustning m.m. inle skall behöva hindra tillverkare från atl producera den utrustning som energiinvesteringarna kräver.

 

Prop. 1982/83:50                                                                    12

En ny stödform behövs enligt min mening för alt komplettera nuvarande stödformer inom energiområdet och för alt undanröja de hinder som kan finnas hos industrin när det gäller att leverera utrustning avsedd för ener­giområdet. Slödel bör i fiertalet fall lämnas i form av lån, med eller ulan villkorlig ålerbelalningsskyldighet. Jag bedömer all en engångsanvisning på 700 milj. kr. behövs för della stöd. Dessa medel bör anvisas under ell nytt reservationsanslag. Del bör ankomma på regeringen att närmare be­stämma de villkor som skall gälla för del nya stödet.

Avsikten är all de av mig förordade åtgärderna för alt öka investeringar­na inom energiområdet skall avse år 1983. För alt säkerställa atl dessa åtgärder kommer igång tillräckligt snabbt avser jag vid bifall till vad jag har förordat att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild dele­gation för alt handha frågor om upphandling inom energiområdet. Jag har i denna fråga samrått med chefen för industridepartementet. Delegationen bör utöver de upphandlingsålgärder som jag nyss har berört också ha lill uppgift atl dels från sina utgångspunkter samråda med oljeersättningsfon­den vid fondens behandling av bl.a. de ärenden om stöd till torveldade anläggningar som jag tidigare har behandlat, dels besluta om stöd till de investeringar i dislribulionsanläggningar för fjärrvärme som jag nyss har redovisat. Vidare bör en väsentlig uppgift för delegationen vara all över­väga och lämna förslag lill i vilka former fortsatta statliga insatser rörande upphandling inom energiområdet bör ske. Delegationen bör ha elt kansli till sin förfogande.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen dets all

1.        antaga förslagel till lag om ändring i lagen (1973: 1316) om sär­
skild avgift för oljeprodukter,

dels att

2.   godkänna de av mig förordade riktlinjerna för åtgärder för alt öka investeringarna i utbyggnader av dislribulionsanläggningar för Qärrvärme,

3.   godkänna de av mig förordade riktlinjerna för åtgärder för all öka investeringarna i torveldade förbränningsanläggningar,

4.   godkänna de av mig förordade riktlinjerna för upphandling inom energiområdet,

5.   lill Slöd till utbyggnad av distributionsanläggningar för fiärr-värme på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1982/ 83 under fjortonde huvudtiteln anvisa etl reservationsanslag av 300000000 kr.,

 

Prop. 1982/83:50                                                     13

6. till Stöd för åtgärder i samband med upphandling inom ener­giområdet på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under Ijortonde huvudtiteln anvisa elt reservationsan­slag av 700000000 kr.

 

Prop. 1982/83:50

Förslag till

14 BUaga 6.1

Lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljepro­dukter

Härigenom föreskrivs atl I § lagen (1973: 1216) om särskild avgift för oljeprodukter' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 § Särskild avgift eriägges i den mån skatleplikl föreligger en­ligt lagen (1957:262) om allmän energiskall enligl denna lag för molorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja med åttio kronor per ku­bikmeter.

Föreslagen lydelse

1 § Särskild avgift erlägges i den mån skatleplikl föreligger en­ligl lagen (1957:262) om allmän energiskalt enligl denna lag för molorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja med nittiotre kronor per kubikmeter.

 

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Lagen omtryckt 1982:451.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982