Prop. 1982/83:43 Regeringens proposition

1982/83:43

om fortsatt giltighet av lagen (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång;

beslutad den 4 november 1982.

Regeringen föreslår riksdagen all anta det förslag som har lagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

Pä regeringens vägnar

OLOF PALME

OVE RAINER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås all lagen (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång fär fortsalt giltighet till utgången av är

IQS/l

Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 43

Prop. 1982/83:43 3

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-11-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodslröm, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande: statsrådet Rainer

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång

Den I april 1979 trädde lagen (1979: 103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång i kraft. Syftet med lagen är atl man skall pröva möjligheterna att genom användning av telefon åstadkomma en billigare, snabbare och smidigare handläggning av mål vid allmän domstol. Lagen är tillämplig på de allmänna domstolar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket bestämmer. Genom förordningen (1979: 104) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång förordnade regeringen att försöksverksamheten fick inledas vid Göta hovrätt, avdelningarna 4 och 5 vid hovrälten över Skåne och Blekinge, Handens tingsrätt, avdelningarna 2 och 19 vid Stockholms tingsrätt, Gotlands tingsrätt, Värnamo tingsrält, Kristianstads tingsrätt, avdelningarna 5 och 6 vid Malmö tingsrätt, Trollhättans tingsrätt, Sunne tingsrätt, Haparanda tingsräll och Piteå tingsrätt.

Lagen medger alt parter får utföra sin talan och höras per telefon vid sammanträden för muntlig förberedelse i tvistemål enligt 42 kap. 10 och I2-14§§ rättegångsbalken (RB), huvudförhandling i förenklad form i tvistemål enligl 42 kap. 20 § andra stycket RB, sammanträde enligl 5§ lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (smämålslagen) och huvudförhandling i brottmål, i vilka det inte finns anledning atl döma till annan brottspåföljd än böter. Vidare öppnar lagen möjlighel alt i brottmål och tvistemål höra vittnen och sakkunniga per telefon. Delsamma gäller förhör i brottmål med målsägande som hörs i anledning av åklagarens talan. Lagen är tidsbegränsad och gäller efter den senast gjorda förlängningen (prop. 1981/82:54, JuU 24, rskr 110, SFS 1981:1292) lill utgången av är 1982. I samband därmed utfärdades en ny förordning (1981:1293) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång.

Prop. 1982/83:43 4

Enligt den nyss nämnda förordningen skall domstolsverket fortlöpande följa försöksverksamheten och meddela behövliga föreskrifter och råd. Enligl förordningen åligger det de domstolar som dellar i försöksverksamheten all lämna domstolsverket de uppgifter som verkel begär för alt verksamheten skall kunna utvärderas.

Försöksverksamheten, som förutsätter tillgång till en specialtillverkad telefonutrustning, beräknades komma i gång i samband med lagens ikraftträdande men försenades på grund av bl.a. tekniska svårigheter. Först i april 1980 hade all utrustning installerats.

Även lägesrapport (Rapport 1981:9) frän domstolsverket som kom in till justiliedeparlemenlet den 14 december 1981 framgår bl.a. att telefonanvändning fram till den I november 1981 hade aktualiserats i 230 mäl. Sammanlagt hade 256 personer medverkat per telefon. Försöksdomstolarnas erfarenheter av telefonanvändning under den ditiillsvarande försöksperioden var goda. De problem som kan ha förelegal under inledningsskedet ansågs övervunna. Enligl domstolsverkets mening torde därför förutsättningarna föreligga för atl öka användningsfrekvensen. Dittills hade endasi elt fåtal försöksdomslolar läckt kostnaderna för telefonanvändningen genom en motsvarande inbesparing för statsverket. Med en ökad användning kunde dock en ändring av detta förhållande förväntas. Åven andra än rent ekonomiska vinster hade gjorts. Sä hade t.ex. målens handläggning i flera fall påskyndats. Nägra större problem med den tekniska utrustningen hade inte förekommit. Domslolsverkel avsåg alt vidta åtgärder för atl yllerligare öka användningsfrekvensen av telefon i rättegång och all undersöka möjlighelerna lUl alternativa teletekniska lösningar.

Rällegångsutredningen har i sitt nyligen avlämnade delbetänkade (SOU 1982:25-26) Översyn av rättegångsbalken I, Processen i tingsrätt, bl.a. mol bakgrunden av de övervägande positiva erfarenheter som hittills har vunnits av försöksverksamheten, föreslagit att möjligheten till telefonanvändning i förevarande sammanhang permanentas och all bestämmelser därom för tingsrätternas del tas in i RB. Betänkandet remissbehandlas f. n. Remisstiden utgår den I februari 1983.

Som framgår av del anförda är de erfarenheter som hittills har vunnits av försöksverksamheten övervägande positiva. Enligt min mening talar mycket för att möjligheten alt anordna telefonförhör kan bidra liU en rationalisering av domstolsverksamhelen. Försöksverksamheten med användning av telefon i rättegång bör därför fortsätta i avvaktan pä ett slutligt ställningstagande till rätlegängsutredningens förslag. Jag förordar sålunda alt lagens giltighetstid förlängs. Med hänsyn lill omfattningen av del lagstiftningsarbete som nu förestår på grundval av utredningens förslag bör förlängningen avse en tidsperiod av tvä är, dvs. lill utgången av är 1984.

Rättegångsutredningen har enligt sina direktiv för den första etappen av översynen av RB haft i uppdrag alt se över lingsrättsprocessen. Genom tUläggsdirektiv den 9 juli 1981 (Dir 1981:47) utvidgades uppdraget till att

Prop. 1982/83:43 5

omfatta även överrättsprocessen. Della arbetet har nyligen påbörjats och del är f. n. inte möjligt alt ange när det kan vara avslutat. Enligt min mening bör dock försöksverksamheten med användning av telefon i rättegång fortsätta även vid de tvä hovrätter som hittills deltagit i verksamheten i avvaktan pä ell slutligt ställningslagande till frägan om lelefonanvändning i överräll.

Den nu behandlade frägan är enligt min mening inle av sädan beskaffenhet alt lagrådets hörande är påkallat.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen alt anta etl inom jusliliedepariemenlel upprättat förslag tUl

lag om fortsalt giltighet av lagen (1979: 103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposilion föreslå riksdagen att anta del förslag som föredraganden har lagl fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982