Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:42

Regeringens proposition

1982/83:42

om advokatsamfundets disciplinära verksamhet;

beslutad den 28 oktober 1982.

Regeringen föreslår riksdagen atl anla de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

OVE RAINER

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås all rättegångsbalkens regler om disciplinära påföljder för advokater kompletteras med bestämmelser om atl varning i vissa fall får förenas med en straffavgift om lägst 1000 och högst 15000 kronor. Straffavgiften är avsedd alt förslärka varningspåföljden och skall tillfalla advokatsamfundels ersäftningsfond. Samfundets styrelse skall helt eller delvis kunna efterge en straffavgift som ålagts, om det föreligger särskilda skäl.

1 propositionen föreslås också en bestämmelse om tystnadsplikt för bl.a. ledamöter av samfundels disciplinnämnd.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den I januari 1983.

1    Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 42

 

Prop. 1982/83:42                                                                 2

I    Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs alt 8 kap. 6 och 7 §§ rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

8 kap. 6§' Tillsyn över advokatväsendel utövas av advokatsamfundets styrelse; den har alt tillse, all advokat såväl vid utförande av talan inför domstol som i sin övriga verksamhet fyller de plikter, som åvila honom. Advokat vare skyldig att lämna styrelsen de uppgifter, som erfordras för denna tillsyn.

Juslitiekanslern äge all hos styrelsen eller, i den mån så beslämts i stadgarna, hos annat samfundets organ påkalla åtgärd mot advokat, som åsidosätter sin plikt eller ej längre är behörig atl vara advokat.

Den som har deltagit i handlägg­ningen av ett tillsynsärende hos ad­vokatsamfundet får inte obehöri­gen röja vad han därvid har eifaril om någons personliga eUer ekono­miska förhåltanden.

If

Advokat, som i sin verksamhel uppsåtligen gör orätt eller som eljest förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Äro omständigheter­na mildrande, må i stäUel varning liUdelas honom.

Åsidosätter eljest advokat de plikter, som åvila honom som advokat, må varning eller erinran meddelas honom. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må han uteslutas ur samfundet.

Tilldelas advokat varning, får
han, om särskilda skäl föreligger,
även åläggas all utge en straffav­
gift till samfundet med lägst ettu­
sen och högst femlontusen kronor.
Fråga  om  uteslutning  som  nu Frågor om uteslutning som nu

sagts, varning eller erinran prövas sagts, varning, straffavgift eller
av samfundels styrelse eller, i den erinran prövas av samfundels sly-
män sä bestämts i stadgarna, av an- relse eller, i den män så beslämts i
nat samfundets organ.               stadgarna, av annat samfundels or-

gan. Har prövningen av sådana frå­gor överlämnats tiU ett sådant or­gan, är en advokat skyldig atl läm­na detta organ de uppgifter som behövs för prövningen.

Upphör advokat alt vara svensk medborgare eller inträder beträffande honom sädan omständighet, att han enligt 2 § andra eller tredje stycket icke må antagas till ledamot av samfundet, vare han skyldig atl genast

' Senaste lydelse 1963:149. -Senaste lydelse 1980:101.

 

Prop. 1982/83:42                                                                     3

Nuvarande lydelse                        Förestagen lydelse

utträda; gör han det ej, förordne styrelsen om hans uteslutning. Samma lag vare, om advokat flyttar ur riket och styrelsen ej medgiver, atl han må kvarstå såsom ledamot av samfundet.

1 beslul, varigenom någon uteslutits ur samfundet, må förordnas, all beslutet genast skall gå i verkställighet.

Brolt mot tystnadsplikt enligl 4 § första stycket tredje meningen må ej åtalas av annan än juslitiekanslern. Ålal må väckas endasi om del är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983. Bestämmelsen i 7 § om straffavgift tillämpas dock inte i fråga om förhållande som hänför sig lill tiden före ikraftträdandet.

2   Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs all 20 § kommunalskallelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Förestagen lydelse

20§' Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibe­hållande avräknas frän samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (brut­tointäkt), som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Alt koncernbidrag som inle utgör sädan omkostnad, ändå skall avräknas i vissa fall och inräknas i brutloinläkl hos mottagaren framgår av 43 § 3 mom.

Avdrag får inte göras för:           Avdrag fär inte göras för:
den skallskyldiges levnadskpsl- den skattskyldiges levnadskost­
nader och därtill hänförliga utgifter,    nåder och därtill hänförliga utgifter,
såsom vad skallskyldig utgett som såsom vad skatlskyldig utgett som
gåva eller som periodiskt understöd   gåva eller som periodiskt understöd
eller därmed jämföriig periodisk ut-     eller därmed jämföriig periodisk ut­
betalning lill person i sitt hushåll;   betalning lill person i sill hushåll;

kostnader     i     samband     med    kostnader     i     samband     med

plockning av vilt växande bär och        plockning av vilt växande bär och

svampar lill den del kostnaderna         svampar lill den del kostnaderna

inte överstiger de intäkter som är       inle överstiger de intäkter som är

skattefria enligl 19 §;                 skattefria enligl 19 §;

' Lydelse enligt prop. 1982/83:11.

 

Prop. 1982/83:42

Nuvarande lydelse

värdet av arbete, som i den skall­skyldiges förvärvsverksamhet ut­förts av den skanskyidige själv eller andre maken ellerav den skallskyl­diges barn som ej fyllt 16 år;

ränla pä den skatlskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för­värvsverksamhet;

svenska allmänna skaller;

kapitalavbetalning på skuld;

avgift enligt 8 kap. studieslödsla­gen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlaslavgift;

' avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olov­ligt byggande m.m.;

avgift enligl 99 a § utlänningsla­gen (1980:376);

avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:000);

belopp, för vilket arbetsgivare är belalningsskyldig enligl 75 § upp­bördslagen (1953:272) eller för vil­ket betalningsskyldighet föreligger på grund av underlåtenhet all göra avdrag enligl lagen (1982:000) om avdrags- och uppgiftsskyldighel be­träffande vissa uppdragsersätlning­ar;

avgift enligl lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

överförbrukningsavgifl enligt ransoneringslagen (1978:268);

ränta på lånat kapital till den del räntan läcks av sädanl statligt bi­drag som avses i punkt 7 av anvis­ningarna lill 24 §;

kapitalförlust m.m. i vidare mån än som får ske enligt 36 §.

(Se vidare anvisningarna)

Föreslagen lydelse

värdet av arbete, som i den skatl­skyldiges förvärvsverksamhet ut­förts av den skallskyldige själv eller andre maken eller av den skatlskyl­diges barn som ej fyllt 16 år;

ränla pä den skallskyldiges egel kapital som har nedlagts i hans för­värvsverksamhet;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning på skuld;

avgift enligt 8 kap. studieslödsla­gen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlaslavgift;

avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olov­ligt byggande m.m.;

avgift enligl 99 a § utlänningsla­gen (1980:376);

avgift enligl 26 § arbetstidslagen (1982:000);

straffavgift enligt 8 kap. 7 § tred­je stycket rättegångsbalken:

belopp, för vilket arbetsgivare är belalningsskyldig enligl 75 § upp­bördslagen (1953:272) eller för vil­ket betalningsskyldighet föreligger pä grund av underiåtenhet att göra avdrag enligl lagen (1982:000) om avdrags- och uppgiftsskyldighet be-träftände vissa uppdragsersätlning­ar;

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);

ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bi­drag som avses i punkt 7 av anvis­ningarna lill 24 §;

kapitalförlust m.m. i vidare män än som får ske enligt 36 §.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

 

Prop. 1982/83:42                                                                    5

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                       PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-10-21

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carisson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Görans­son, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg

Föredragande: statsrådet Rainer

Lagrådsremiss om advokatsamfundets disciplinära verksamhet

1    Inledning

Sveriges advokatsamfunds styrelse tillsatte den 14 maj 1976 en kommitté med uppdrag all utreda samfundels disciplinförfarande och de disciplinära påföljderna. Kommittén redovisade resultatet av sitt arbete i betänkandet Advokatsamfundels disciplinära verksamhet. Sedan styrelsen berett sam­fundels lokalavdelningar tillfälle atl yttra sig över kommitténs förslag, lade styrelsen fram etl delvis reviderat förslag lill ändringar i rättegångsbalken (RB) och samfundets stadgar vid samfundels ordinarie fullmäktigemöte den 28 maj 1982. Fullmäktige beslöt i enlighet med styrelsens förslag. Styrelsen har därefter i skrivelse den 4 juni 1982 lill regeringen hemställt att regeringen fastställer de av fullmäktige beslutade ändringarna i samfun­dels stadgar samt alt 8 kap. 7 § RB ändras i enlighet med styrelsens reviderade förslag.

Till protokollet i detta ärende bör fogas styrelsens skrivelse lill regering­en jämte bilagor i nu aktuella delar som bilaga I.

Regeringen har i beslul den lOjuni 1982 fastställt vissa av de i skrivelsen upptagna ändringarna i samfundels stadgar (se SFS 1982:415). Frågan om fastställelse av övriga stadgeändringar har samband med de frågor som jag kommer alt behandla i del följande. De av fullmäktige antagna-förslagen lill ändring av stadgarna i dessa delar ingår som underbilaga 3 till styrelsens skrivelse.

Jag avser nu all la upp frågan om lagstiftning pä grund av del förslag om straffavgift som förs fram i styrelsens skrivelse. Jag ämnar också behandla frägan om tystnadsplikt för bl.a. ledamöterna av disciplinnämnden.

Med hänsyn bl.a. lill atl samtliga lokalavdelningar inom samfundet har beretts tillfälle atl yttra sig över disciplinkommilléns belänkande och där-tl    Riksdagen 1982/83. I samt. Nr 42

 

Prop. 1982/83:42                                                                     6

vid i huvudsak biträtt förslagel om straffavgift har jag inle ansett det vara erforderligt all remissbehandla förslaget. Beträffande frågan hur lystnads­plikten för ledamöterna av disciplinnämnden bör regleras har synpunkter inhämtats från juslitiekanslern (JK) och advokatsamfundet. Dessa instan­ser har biträtt de förslag jag nu lägger fram.

2    Allmän motivering

2.1 Straffavgift scm disciplinär påföljd

2.1.1 Advokatsamfundets disciplinära verksamhel

När rättegångsbalken infördes blev advokatväsendet reglerat i lag (8 kap. RB). Huvudsyftet med regleringen var att i möjligaste män säkerställa den rätlssökande allmänhetens intresse av atl kunna fä biträde av personer - som besatt de nödvändiga kvalifikationerna. Della syfte kunde vinnas genom all advokatsamfundet fick en i viss män offenlligrältslig slällning och underkastades kontroll. 1 8 kap. rättegångsbalken sägs bl.a. att advo­kat är den som är medlem av Sveriges advokatsamfund och alt samfundets stadgar fastställs av regeringen.

Enligt 8 kap. 4 i? RB skall en advokat vid utövande av sin verksamhet redbart och nitiskt utföra de uppdrag som har anförtrolls honom och i allt iaktta god advokatsed. En motsvarande bestämmelse finns intagen i sam­fundels stadgar. 1 8 kap. 7 § RB föreskrivs att en advokat som i sin verksamhel uppsåtligen gör orätt eller annars förf'ar oredligt skall uteslutas ur samfundet. En advokat kan ocksä meddelas varning eller erinran.

Vad som ligger i begreppet god advokatsed har inte närmare preciserats i rättegångsbalken eller i stadgarna. Inom advokatkåren har del emellertid under årens lopp utbildats vissa yrkesetiska principer. År 1971 antog samfundets styrelse vägledande regler om god advokatsed, vilka i allt väsenlligl utgjorde en kodtfiering av de normer som dittills tillämpats och upprätthållits i samfundels disciplinära verksamhet.

Tillsynen över advokatväsendel utövas av styrelsen. Denna består av en ordförande, en vice ordförande samt nio andra ledamöter jämte nio sup­pleanter. Samtliga är advokater. Styrelsen väljs av fullmäktige som är det organ genom vilket advokaterna har rätt alt della i samfundels verksam­hel.

En väsentlig del av tillsynen hänför sig till den disciplinära verksamhe­ten. Görs hos advokatsamfundets styrelse en anmälan mol en advokat eller uppkommer annars en fråga om åtgärd mol en advokat, är del i första hand styrelsen som lar upp ärendet. Även JK har befogenhet att hos styrelsen påkalla åtgärd mot en advokat som åsidosätter sina plikter.

Finner styrelsen att en disciplinär åtgärd inte är påkallad, får styrelsen avgöra ärendet. I annat fall skall ärendet hänskjutas lill samfundels disci­plinnämnd. Har styrelsen funnit all en väckt fråga om disciplinärt ingripan-

 

Prop. 1982/83:42                                                                     7

de mol en advokat inte föranleder alt ärendet skall hänskjutas lill disciplin­nämnden, kan JK inom fyra veckor efter del all han har fän del av beslulel. påkalla åtgärd mol advokaten. Denna befogenhet föreligger oavsett om JK tidigare har tagit initiativ lill ärendet hos styrelsen eller ej.

Disciplinnämnden består av en ordförande, en vice ordförande och sju andra ledamöter. Två av dessa är offentliga representanter och utses av regeringen. Övriga ledamöter är advokater och väljs av fullmäktige.

Nämndens beslut kan överklagas hos högsta domstolen (HD) av JK. Beslul om uteslutning kan överklagas lill HD även av den som uteslutits ur samfundet. En advokat som har tilldelats varning eller erinran kan dock inle överklaga ett sådant beslul.

2.7.2    Nuvarande discipUnåra påföljder

Beslämmelser om disciplinära åtgärder mol advokat finns i 8 kap. rätte­gångsbalken. De åtgärder som kan tillgripas är f.n., som tidigare berörts, uteslutning, varning och erinran. Enligl 7 § skall en advokat som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt uteslutas ur advokatsamfundet. Är omständigheterna mildrande, fär han i stället tilldelas varning. Om en advokat annars åsidosätter de plikter som åvilar honom som advokat, får han meddelas varning eller erinran. Är omstän­digheterna synnerligen försvärande, fär han uteslutas ur samfundet.

2.1.3    Satnfundets förslag titt straffavgift

Enligl samfundels förslag bör del nuvarande påföljdssystemel differenti­eras genom all en straffavgift om lägst 1000 och högst 15 000 kronor införs i syfte all förstärka varningspåföljden. Avgiften skall kunna åläggas, om del föreligger särskilda skäl lill del. Beslutet skall inte kunna överklagas.

Enligt förslagel bör straffavgiften likställas med de sladgeenliga avgifter som en advokat har atl erlägga till samfundet eller lill den avdelning av samfundet som advokaten tillhör eller serviceersätlning till Sveriges Advo­katers Serviceakliebolag. Om en advokat inle efter anmaning fullgör sin skyldighet alt erlägga sädana avgifter eller serviceersätlning, skall styrel­sen enligl 50 § stadgarna förklara atl han har utträtt ur samfundet. Det­samma skulle således gälla i fråga om straffavgift. Om det föreligger särskilda skäl, t.ex. sjukdom, svag ekonomi eller ömmande sociala skäl, skall styrelsen dock helt eller delvis kunna efterge en ålagd straffavgift. Ålagda straffavgifter skall tillfalla Sveriges advokatsamfunds ersättnings­fond. Förslagel utgår från atl avgiften inte är avdragsgill vid inkomstbe­skattningen.

I fräga om tillämpningen av den föreslagna disciplinpåföljden anförs i kommitténs betänkande bl.a. att varning i förening med straffavgift är avsedd all utgöra en påföljd som lill sin svårhetsgrad ligger mellan uteslut­ning och enbart varning. Den skall kunna tillgripas dels i sädana fall där uteslutning i princip är obligatorisk men mildrande omständigheter förelig-

 

Prop. 1982/83:42                                                                     8

ger och dels i sådana fall där varning kan meddelas men omständigheierna är synnerligen försvårande. Avsikten är däremot inte att mjuka upp huvud­regeln om uteslutning i de fall nägra mildrande oinständigheter inte förelig­ger. Enligl kommittén torde den föreslagna påföljden fä slor praktisk betydelse i sädana fall där omständigheterna är synnerligen försvårande utan att uteslutning är obligatorisk. I sådana situationer har disciplinnämn­den hittills haft all välja enbart mellan uteslutning och varning trots atl varning framstått som en alltför mild påföljd och uteslutning som en alltför drastisk åtgärd.

Som exempel på sist nämnda fall nämns i belänkandet bristfällig bokfö­ring och/eller slarv med all avskilja klienimedel. Denna typ av försum­melse uppvisar enligt kommillén en mycket varierande svårhetsgrad. All i situationer som varken är mera bagaldlariade eller myckel svåra vara nödsakad att schablonmässigt döma lill enbart varning har tett sig otill­fredsställande. Enligl kommitténs uppfattning föreligger i dessa fall behov av ett mera differentierat påföljdssystem. Ett annat fall kan vara att en advokat gör sig skyldig lill upprepade förseelser vilka var för sig har föranlett varning och där alltså uppenbar tredska utmärker advokatens handlingssätt men där uteslutning på grund av synnerligen försvärande omständigheter inte ansetts böra tillgripas.

Beträffande klagorält för advokater mot beslut om varning jämte straff­avgift anser kommittén all skäl torde saknas atl medge sådan rätt i de fall straffavgiften uppgår till ett relativt måttligt belopp. Enligt kommilténs mening är frägan dock mera tveksam om avgiften uppgår till ett betydande belopp. Med hänsyn lill del relativt begränsade avgiftsmaximum som straffavgiften enligl förslaget fär uppgå till saml lill styrelsens möjlighel alt nedsätta eller efterge straffavgiften anser kommittén att något behov av besvärsräll inte föreligger.

I betänkandet berör kommittén även den situationen all en advokat för samma förseelse dels av domstol ådöms böter och dels av disciplinnämn­den meddelas varning jämte straffavgift. Enligt kommitténs mening finns det anledning alt räkna med alt den instans som dömer sist. vare sig det är en domstol eller disciplinnämnden, vid bestämmandet av påföljden tar hänsyn lill den ekonomiska sanktion som har ådömts advokaten av den instans som har dömt först. Kommittén erinrar också om atl styrelsen enligl förslagel skall kunna efterge eller nedsätta straffavgiften i de fall advokaten förutom straffavgift döms lill straff av domstol.

2.7.4 Överväganden

Jag vill till en början understryka viklen av atl advokatsamfundet i sin disciplinära verksamhet har tillgång till effektiva åtgärder. Mol del nuva­rande påföljdssystemel kan riktas den kritiken all skillnaden i stränghet mellan varning och uteslutning är alltför slor, vilket - som också har påpekats i betänkandet - i vissa fall kan leda till etl otillfredsställande

 

Prop. 1982/83:42                                                                    9

resultat. Den föreslagna straffavgiften synes vara ell lämpligl sätt all förslärka varningsinsiilulel och möjliggöra ett mera nyanserat päföljdsval. Latituden mellan lägsta och högsta belopp lill vilket straffavgiften får uppgå synes väl avvägd. Jag förordar atl förslagel i den delen genomförs.

Jag kan ocksä ställa mig bakom förslaget att straffavgiften jämställs med övriga avgifter som en advokat har atl erlägga lill samfundet och atl en bestämmelse om della las in i samfundets stadgar. Förslaget innebär i den delen all en advokat som trots anmaning inle betalar en ålagd straffavgift skall av styrelsen förklaras ha utträtt ur samfundet.

För alt möjliggöra en nyanserad tillämpning av bestämmelserna om straffavgift föreslås, som tidigare berörts, atl del i stadgarna las in en bestämmelse som ger styrelsen möjlighet alt helt eller delvis efterge en ålagd straffavgift, om del föreligger särskilda skäl lill del. Som exempel på omständigheter som bör kunna föranleda jämkning av straffavgiften nämns sjukdom, svag ekonomi eller ömmande sociala skäl. Även den omstän­digheten alt advokaten förutom straffavgiften av domstol dömts till påföljd för samma förfarande bör enligt min mening kunna utgöra anledning för styrelsen alt helt eller delvis befria honom frän straffavgiften. Såväl disci­plinnämnden som en domstol bör vidare vid sin bedömning av påföljdsfrå­gan kunna la hänsyn lill en redan ålagd påföljd för samma förfarande.

Mol förslagel om atl ålagda straffavgifter skall tillföras samfundels er­sättningsfond har jag ingen erinran. Enligl stadgarna för fonden har den till ändamål att bereda samfundet möjlighet att ersätta skada till följd av brottsligt förfarande från en advokats eller hos honom anställds sida. Med hänsyn lill straffavgiftens karaklär är del naturligt all den tillförs fonden. Som kommittén har föreslagit bör avgiften inte vara avdragsgill vid laxe­ring lill inkomstbeskattning. En komplellerande bestämmelse bör därför införas i kommunalskatlelagen (1928:370).

I likhet med samfundet anser jag all del med hänsyn lill del relativt begränsade maximum lill vilket straffavgiften får uppgå inle är påkallat atl införa besvärsräll för den som drabbas av en sådan påföljd. Jag vill erinra om all styrelsen enligl förslagel skall kunna nedsätta eller efterge straffav­giften.

Som tidigare nämnts kan JK överklaga disciplinnämndens beslul hos HD. Till följd härav kan frägan om åläggande av straffavgift och avgiftens storlek komma under HD:s prövning.

2.2 Tystnadsplikt för ledamöterna i disciplinnämnden m.m.

2.2.7 Frågans tidigare behandling

Sedan den I juli 1982 ingår i disciplinnämnden tvä av regeringen utsedda offentliga representanter. Den nya ordningen med offentliga representan­ter i disciplinnämnden väcker frågan i vilken mån dessa är underkastade tystnadsplikt. 1 prop. 1981/82:57 om försvararjäv m.m. uttalades all sam-

 

Prop. 1982/83:42                                                                   10

hällsrepresenlanterna omfattas av den lystnadsplikt som enligl samfundets stadgar redan gäller för nämndens övriga ledamöter. Denna tystnadsplikt är emellertid inle försedd med någon uttrycklig sanklionsregd. I proposi­tionen framhöll dåvarande departementschefen atl man borde överväga kompletterande föreskrifter om tystnadsplikt för de offentliga representan­terna i disciplinnämnden och all man samlidigt borde se över regleringen av tystnadsplikten såvitt gäller advokatrepresenlanterna i nämnden (prop. 1981/82:57 s. 14). Jag avser alt nu ta upp dessa frågor.

2.2.2 Gällande ordning

Del finns pä fiera häll beslämmelser om tystnadsplikt för ledamöter av samfundet.

Enligt 34 § andra stycket advokatsamfundets stadgar är en ledamot av samfundet skyldig all, där god advokalsed så fordrar, förliga vad han erfar i sin yrkesutövning.

1 8 kap. 4 § första stycket RB finns, som tidigare nämnts, föreskrifter om alt en advokat vid utövande av sin verksamhel redbart och nitiskt skall utföra de uppdrag som har anförtrolls honom och i allt iaktia god advo­kalsed. Samma stycke innehåller en hänvisning till 9 kap. 9 § sekretessla­gen (1980:100, omtryckt 1980:880), där det finns en bestämmelse om tyst­nadsplikt för advokater vid allmän advokatbyrå i ärenden om räilsligt biträde. Slutligen föreskrivs i 8 kap. 4 § första stycket RB all annan advokat är skyldig alt, där god advokatsed så fordrar, förtiga vad han erfar i sin yrkesutövning.

Ingen av de nu nämnda bestämmelserna om tystnadsplikt är tillämplig på ledamöterna i disciplinnämnden i deras egenskap av nämndledamöter.

I 47 § i samfundels stadgar finns emellertid beslämmelser om tystnads­plikt för ledamöter och suppleanter i styrelsen, för ledamöter av disciplin­nämnden saml för generalsekreteraren. Denna lystnadsplikt skall iakttas såväl av advokaterna som av de offentliga representanterna i disciplin­nämnden. Tystnadsplikten gäller i fråga om vad de nu nämnda personerna på grund av en advokats skyldighet alt lämna uppgifter och tillhandahälla handlingar har erfarit om denne och hans verksamhel.

Denna tystnadsplikt är i motsats till tystnadsplikten enligt 8 kap. 4 § RB inte sanktionerad genom nägon straffbestämmelse. Den som bryter mol 47 § kan inle dömas lill ansvar enligl 20 kap. 3 § brottsbalken, som förut­sätter alt tystnadsplikten grundar sig pä en författning.

Som jag nämnde omfattar tystnadsplikten enligt 47 8 stadgarna uppgifter som en advokat är skyldig all lämna. Sädan skyldighet följer av olika beslämmelser.

Enligl 8 kap. 6 § första stycket RB är en advokat skyldig atl lämna advokatsamfundets styrelse de uppgifter som erfordras för styrelsens till­syn över advokatväsendel. En motsvarande bestämmelse finns i 46 § i samfundets stadgar. Sistnämnda paragraf ger ocksä styrelsen befogenhet

 

Prop. 1982/83:42                                                                    11

all efter fullmäktiges hörande meddela närmare föreskrifter angående upp­giftsskyldighelen. Enligl samma paragraf har styrelsen möjlighet all bl.a. förordna om räkenskapsgranskning.

Enligl 41 § andra stycket i stadgarna är en advokat, mot vilken en anmälan har gjorts eller disciplinärt ingripande har ifrågasatts, skyldig att efter anmaning avge yttrande och förete de handlingar som styrelsen ålägger honom atl tillhandahålla. Enligl 43 S i stadgarna föreligger motsva­rande skyldighet i förhållande lill disciplinnämnden.

En advokats skyldighet all lämna uppgifter i tillsynsärenden gäller även sädana uppgifter som omfattas av hans tystnadsplikt mol klienten (se Wiklund, God advokalsed, s. 315 och 607).

2.2.3 Överväganden

Den tystnadsplikt som föreskrivs i 47 § i advokatsamfundets stadgar för bl.a. ledamöter av disciplinnämnden omfattar inle bara advokaterna i nämnden utan också de offentliga representanterna. Bestämmelsen är inte straffsanklionerad. Den som bryter mot lystnadsplikten i 47 § kan alltså inle dömas lill ansvar enligl 20 kap. 3 § brottsbalken eller enligl något annat slraffsladgande. Om en advokat i disciplinnämnden bryter sin tyst­nadsplikt, anses däremot disciplinära åtgärder kunna vidtas mol honom enligl 8 kap. 7 § RB. Några sådana åtgärder kan däremot inle vidtas mot en offentlig representant som bryter sin tystnadsplikt.

Enligt min mening är det otillfredsställande alt tystnadsplikten enligl 47 S stadgarna är osanktionerad såvitt gäller de offentliga representan­terna. Jag förordar därför atl man nu inför regler som gör det möjligt all straffrättsligt ingripa mol en offentlig representant som bryter sin tystnads­plikt.

Om en straffsanktion införs för de offentliga representanterna i disciplin­nämnden, ligger det nära lill hands alt låta samma sanktion gälla för de advokater som deltar i handläggningen av disciplinärenden liksom för de personer i övrigt som omfattas av tystnadsplikten i 47 § stadgarna. Jag föreslår med andra ord alt den tystnadsplikt som gäller i samfundets tillsynsverksamhet skall slraffsanklioneras.

När del gäller utformningen av en sådan straffsanktion vill jag erinra om all föreskriften i 34 § andra stycket i samfundets stadgar - alt en ledamot av samfundet är skyldig all, där god advokalsed fordrar del, förliga vad han har erfarit i sin yrkesutövning - inle var straffsanklionerad före år 1981.1 samband med atl den nya sekretesslagen irädde i kraft den Ijanuari 1981 infördes emellertid regler som innebär alt man siraffrältsligt kan ingripa mol en advokat som inte iakttar den tystnadsplikt som följer av god advokalsed. Delta gjordes möjligt genom all man i rättegångsbalken tog in en bestämmelse om tystnadsplikt som motsvarar den i 34 § andra stycket i stadgarna (8 kap. 4 § första stycket RB). Broll mol bestämmelsen i rätte­gångsbalken kan till följd av reglerna i 20 kap. 3 § brottsbalken beivras i

 

Prop. 1982/83:42                                                                   12

slraffrältslig ordning. Angående de närmare övervägandena hänvisas till propositionen med förslag lill sekretesslag (1979/80:2, Del A, s. 394 ff).     '

När del nu gäller att göra det möjligl alt slraffrällsligl ingripa mol den som obehörigen röjer vad han har erfarit i ell tillsynsärende bör man enligl min mening gå lill väga pä motsvarande sätt. Jag föreslår därför alt man i rättegångsbalken tar in en bestämmelse som i huvudsak motsvarar 47 § i samfundels stadgar. Bestämmelsen bör lämpligen las in i 8 kap. 6 § RB som elt nytt tredje stycke.

Del nya tredje stycket bör i enlighet med vad jag nyss har sagt utformas sä all tystnadsplikten kommer atl gälla för alla som deltar i samfundets handläggning av tillsynsärenden. Del innebär alt tystnadsplikten kommer atl gälla dels för de advokater som är ledamöter eller suppleanter i styrel­sen eller ledamöter i disciplinnämnden, dels för de offentliga representan­terna i disciplinnämnden och dels för samfundets generalsekreterare.

Liksom enligt 47 § i stadgarna bör lystnadsplikten enligt den nya be­stämmelsen omfatta uppgifter säväl om advokater som om deras klienter. 1 och för sig skulle man kunna överväga all begränsa föremålet för tystnads­plikten så all uppgifter om en advokats personliga förhållanden inle omfat­tas av tystnadsplikten (jfr 9 kap. 12 § sekretesslagen). En sådan begräns­ning anser jag emellertid inte påkallad. Den skulle för övrigt leda till bristande överensstämmelse mellan föreskriften i rättegångsbalken och dess motsvarighet i stadgarna.

Föreskriften om tystnadsplikt i rättegångsbalken bör - som är brukligt i fräga om tystnadsplikter för enskilda - begränsas genom ell obehörighels-rekvisil (jfr prop. 1979/80:80 s. 45).

Jag vill i delta sammanhang erinra om all den förordade föreskriften om tystnadsplikt inte hindrar samfundet från atl offentliggöra disciplinbeslut som har principiell betydelse eller som annars är av allmänt intresse. Etl sådant offentliggörande kan nämligen inte anses som obehörigt, i varje fall inte om del sker med stöd av beslämmelser i stadgarna. Enligl den av fullmäktige antagna nya lydelsen av 51 § stadgarna fär styrelsen eller, enligl styrelsens anvisningar, disciplinnämnden bestämma att disciplinbes­lut av del nyss angivna slaget skall helt eller delvis offentliggöras (se vidare brottsförebyggande rådets PM 1979:8 Advokatverksamhel s. 81, jfr prop. 1981/82:57 s. 13).

Om man nu gör del möjligl all straffrättsligt ingripa mot den som obehö­rigen röjer vad han har inhämtat i etl tillsynsärende, bör ell sådant ingri­pande vara det normala sättet all beivra en advokats broll mot tystnads­plikt. Mot denna bakgrund saknas del anledning all, som är fallet då en advokat bryter sin tystnadsplikt enligt 8 kap. 4 § första stycket tredje meningen RB, tillägga JK exklusiv kompelens som åklagare i mäl av nu aktuellt slag Gfr 8 kap. 7 § sjätte stycket RB).

En särskild fräga är huruvida de som dellar i handläggningen av tillsyns­ärenden bör ha frihet all ulan hinder av tystnadsplikten lämna normall

 

Prop. 1982/83:42                                                     13

hemliga uppgifter för publicering i tryckt skrift, radio eller TV. I dag gäller sådan meddelarfrihel. Enligl min mening saknas del anledning all i della avseende ändra gällande ordning enbart därför all del införs en möjlighel atl ingripa med straffsanktioner. Mot en ändring talar särskill det för­hållandet att det här är fräga om myndighetsutövning och del allmänt sett är önskvärt alt det så långt som möjligl föreligger meddelarfrihel i fräga om uppgifter som hänför sig till myndighetsutövning. Jag vill ocksä erinra om att meddelarfrihel gäller för sädana uppgifter om disciplinära åtgärder mol en advokat som är sekrelessbdagda enligt 9 kap. 12 § sekretesslagen.

Det skulle möjligen kunna övervägas alt begränsa medddarfrihelen i fråga om sådana uppgifter som rör en advokats klienter. Beträffande uppgifter om klienter har nämligen advokaterna själva inte nägon medde­larfrihel (se 16 kap. 1 § 6 sekretesslagen). Jag vill emellertid erinra om all den nuvarande ordningen har fungerat ulan all, såvitt är känt, några olägenheter har uppkommit. Det skulle dessutom skapa praktiska gräns­dragningsproblem om uppgifter om klienter undantogs frän medddarfrihe­len men inte uppgifter om advokaterna själva. Vidare skulle regleringen bli onödigt invecklad.

På grund av det anförda är jag inte beredd att föreslå någon begränsning i medddarfrihelen för dem som deltar i samfundels tillsynsverksamhet.

I delta sammanhang vill jag också ta upp frågan om en advokats skyldig­het alt lämna uppgifter lill disciplinnämnden. Som tidigare nämnts är en advokat till följd av bestämmelsen i 8 kap. 6 § första stycket andra mening­en RB skyldig att lämna styrelsen de uppgifter som behövs för all denna skall kunna utöva sin tillsyn. Skyldigheten att lämna uppgifter till disciplin­nämnden regleras emellertid enbart genom bestämmelser i stadgarna. Övervägande skäl talar för att även denna fräga regleras i rättegångsbal­ken. En bestämmelse i ämnet bör lämpligen tas in i det föreslagna nya Qärde stycket lill 8 kap. 7 §.

3    Ikraftträdande m.m.

Jag förordar alt de föreslagna lagändringarna får träda i kraft den 1 januari 1983. Bestämmelserna om straffavgift bör dock inle få lillämpas i fråga om förhållanden som hänför sig till liden före ikraftträdandet.

4   Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag har anfört har inom justitiedepartementet upprät­tats förslag lill

I. lag om ändring i rättegångsbalken,

t2    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 42

 

Prop. 1982/83:42                                                                    14

2. lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370). Förslagen bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2.'

5   Hemställan

Jag hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

6   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är fogade lill propositionen.

 

Prop. 1982/83:42                                                     15

Utdrag
LAGRÅDET                                    PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-10-25

Närvarande: justitierådet Fredlund, regeringsrådet Brodén, justilierådel Palm.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 21 oktober 1982 har regeringen pä hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartemen­tet beslutat inhämta lagrådets yllrande över förslag lill

1. lag om ändring i rättegångsbalken och

2. lagom ändring i kommunalskatlelagen (1928:370).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulf G. Berg. Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran.

 

Prop. 1982/83:42                                                                    16

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                      PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-10-28

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist. Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Anders­son, Rainer, Boström, Bodslröm, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande: slatsrädet Rainer

Proposition om advokatsamfundets disciplinära verksamhet

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill

1. lag om ändring i rättegångsbalken och

2. lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370).
Föredraganden upplyser alt lagrådet har lämnal förslagen ulan erinran

och hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anla förslagen.

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredragan­den har lagl fram.

Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 21 oktober 1982

 

Prop. 1982/83:42                                                     17

Bilaga I

Till regeringen

Sveriges advokatsamfunds styrelse tillsatte den 14 maj 1976 en kommitté med uppdrag att utreda samfundels disciplinförfarande och de disciplinära påföljderna. Kommittén antog arbetsnamnet disciplinkommillén.

Resultatet av sitt arbete redovisade disciplinkommillén i ell belänkande som den 5 juni 1981 överlämnades lill samfundsslyrelsen. Kopia av betän­kandet bifogas denna skrivelse (bilaga /)'. I betänkandet framförde kom­mittén ell antal förslag, av vilka flera förutsatte ändringar dels i 8 kap. rättegångsbalken, dels i advokatsamfundets stadgar.

Styrelsen beredde samfundels avdelningar tillfälle all pä avdelningsmöle behandla kommilténs förslag och avge yttrande däröver. Samtliga avdel­ningar inkom med yttrande. Avdelningarnas yttranden redovisades i skri­velse den 29 januari 1982 frän styrelsen lill samfundels fullmäktige (bilaga 2f.

Vid fullmäktiges ordinarie möte den 28 maj 1982 framlade styrelsen ell -delvis reviderat - förslag till åtgärder i ärendet, vilket återfinns som bilaga 3 lill denna skrivelse. Förslagel berörde bl.a. följande frågor.

1 likhet med kommittén förordade styrelsen införande av en straffavgift som förstärkning av disciplinpåföljden varning. Della föranledde förslag om ändringar i 8 § 3 st., 14 § 2 och 3 st., 40 § I st., 43 § 4 st., 45 § I st. saml 50 § I och 2 st. i samfundets stadgar men förutsatte även ändring i 8 kap. rättegångsbalken. Vidare biträdde styrelsen disciplinkommilléns förslag alt tvä av disciplinnämndens nio ledamöter skall vara offentliga represen­tanter utsedda av regeringen. I enlighet härmed föreslogs ändringar i 2 § 2 st., 12 § 2 och 3 st., 13 § samt 15 § 3 st. i stadgarna. För att bereda disciplinnämnden möjlighel alt i disciplinärende förordna försvarare för den advokat, mot vilken anmärkning framställts, föreslog styrelsen full­mäktige all besluta om tillägg i 43 § i stadgarna. Slutligen föreslog styrelsen ändring och tillägg i 43 § 5 st. och 51 § stadgarna i syfte atl möjliggöra etl vidgat offentliggörande i vissa fall av disciplinnämndens avgöranden.

Enligl 52 § 3 st. i samfundets stadgar är beslut om stadgeändring inte giltigt med mindre antingen beslutet fattats pä ett ordinarie fullmäktige­möte och därvid biträtts av minst tre fjärdedelar av hela antalet fullmäktige eller all beslutet fattats på tvä pä varandra följande ordinarie fullmäktige­möten och pä det möte, som sist hälls, biträtts av minsl tvä tredjedelar av de närvarande fullmäktige.

' Underbilagan omfattar här endast nu aktuella delar av betänkandet.  Underbilagan omfattar här endast nu aktuella delar av skrivelsen. ' Underbilagan omfattar här endast nu aktuella delar av förslaget.

 

Prop. 1982/83:42                                                     18

Antalet fullmäktige uppgår för liden den I maj 1982 - den 30 april 1983 till 56.

Fullmäktige beslöt vid ordinarie möte den 28 maj 1982 atl 2, 8, 12-15, 40, 43, 45 och 50-51 §§ i advokatsamfundets stadgar skulle ha den ändra­de lydelse, som styrelsen vid mötet föreslagit och som framgår av bilaga 3 härtill. Fullmäktige beslutade även om övergångsbestämmelser. Fullmäk­tiges beslul var såvitt avser ändring i § 8 i stadgarna enhälligt. Beslulel om ändring av 12 § i stadgarna biträddes av 43 fullmäktige. Beträffande full­mäktiges övriga beslut i ärendet antecknades alt även dessa biträddes av mer än tre Qärdedelar av hela antalet fullmäktige.

Fullmäktige behandlade vidare den av styrelsen väckta frågan om tillägg och ändringar i 8 kap. rättegångsbalken och beslutade även i denna fråga i enlighet med styrelsens förslag, nämligen atl samfundet hos regeringen skulle hemställa om de tillägg och ändringar i 8 kap. 7 § rättegångsbalken som föreslagils av disciplinkommillén; se dess belänkande s. 78.

Med hänvisning lill 52 § 4 st. i samfundets härvid bUagda stadgar (bilaga 1.4)* fär samfundet härmed hemställa all regeringen fastställer de av full­mäktige beslutade, ovan angivna ändringarna i samfundets stadgar. Vidare hemställer samfundet om de tillägg och ändringar i 8 kap. 7 § rättegångs­balken som behandlats ovan.

Slockholm den 4 juni 1982 SVERIGES ADVOKATSAMFUND Sven Harald Bauer

Bengt Bergendal

Underbilagan utesluten här.

 

Prop. 1982/83:42                                                                19

UnderbUaga 1

Utdrag ur disciplinkommitténs betänkande Advokatsamfundets disciplinära verksamhet

Till Sveriges advokatsamfunds styrelse

Styrelsen beslöt den 14 maj 1976 alt tillsatta en kommitté med uppdrag alt utreda samfundels disciplinförfarande och de disciplinära påföljderna. Till ledamöter av kommillén utsåg styrelsen den 2 juni 1976 advokaterna Eskil Weibull, ordförande, Sven Janzon, Karl-Erik Larsson, Per Håkan Osvald och Lennart Reulerwall. Sedan Reulerwall avsagt sig uppdraget som ledamot av kommittén har styrelsen den 6 april 1979 lill ledamot i hans ställe utsett advokaten Bengt Bergendal.

Kommittén har antagit arbetsnamnet disciplinkommillén.

Anledningen lill alt kommittén tillsattes var alt juslitiekanslern i beslul den 14 april 1976 ullalal, att han ansäg atl advokatsamfundet borde ta upp lill övervägande frägan om ändring av handläggningsordningen i disciplin­ärenden rörande advokat, som ställs under åtal för gärning av beskaffenhet all kunna leda lill uteslutning men som förnekar gärningen. Del uppdrag som styrelsen givit kommillén sträcker sig emellertid längre. Kommillén har därför gjort en genomgång av gällande ordning för advokatsamfundets disciplinära verksamhet och de därvid tillämpade påföljderna saml gjort vissa frågor lill föremål för närmare utredning och övervägande. Bland dessa har kommillén främst uppmärksammat behovel av all införa ytterli­gare en disciplinär påföljd saml elt förslag om representanter för del allmänna i disciplinnämnden. Tvä frågor med anknytning till del disciplinä­ra förfarandet har övervägts närmare, nämligen samfundets utredningsre­surser och möjligheten alt förordna försvarare för advokat som är föremål för disciplinärt förfarande. Därutöver har kommillén lill behandling uppta­git frågorna om offentliggörande och information beträffande beslut i disci­plinärenden, om myndigheters underrättelser lill advokatsamfundet samt om del dubbla disciplinära ansvaret för advokat som är anställd vid allmän advokatbyrå.

Sedan kommillén nu slutfört sill uppdrag fär kommillén härmed redovi­sa resultatet av sitt arbete.

Sammanfattningsvis föreslär kommittén följande.

— Disciplinnämnden skall i disciplinärende mol åtalad advokat, som förnekar brottslig gärning av beskaffenhet all kunna leda lill uteslutning, ha möjlighel alt pröva frågan om uteslutning sä snart tingsrätts dom förelig­ger. Hittillsvarande praxis har i sädana ärenden, där advokaten förnekat gärningen, inneburit atl lagakraftägande dom avvaktas innan styrelsen hänskjuler ärendet till disciplinnämnden. Uteslutning redan efter dom i

 

Prop. 1982/83:42                                                                   20

tingsrätten bör dock endasi komma i fräga i fall där disciplinnämnden finner rättens bedömning övertygande.

-    Som en särskild disciplinpåföljd, avsedd all förstärka varningspåfölj­den, föreslås en straffavgift av lägst 1000 och högst 15000 kronor, som tillfaller samfundels ersättningsfond. Styrelsen bör tillerkännas möjlighel att helt eller delvis efterge straffavgift, om särskilda skäl är för handen.

-    Två av disciplinnämndens ledamöter skall utses av regeringen. Nämn­dens övriga ledamöter, bland dem dess ordförande och vice ordförande, utses även fortsättningsvis av advokatsamfundets fullmäktige.

Vid utredning i disciplinärenden bör man i slörre utsträckning än för närvarande sker dels låta kansliet införskaffa upplysningar av betydelse för sakens bedömning, dels förelägga vederbörande advokat att förete sin akt i ärendet och dels utse åklagare i disciplinärendet jämlikt 40 § i samfundets stadgar.

-     Disciplinnämnden bör ges möjlighet att utse försvarare i disciplin­ärende i fall dä behov därav föreligger och advokaten i fråga inte själv anlitar sådant biträde.

-     Ökad information bör ges om advokatsamfundets disciplinära verk­samhel, och stadgarna bör ändras sä alt disciplinbeslul som har principiell betydelse eller eljest är av allmänt intresse fär offentliggöras.

-     Advokatsamfundets styrelse bör hos regeringen begära att sädana lagbestämmelser införes atl samfundet erhåller underrättelse så snart nä­gon av dess ledamöter förklaras omyndig eller fär god man förordnad för sig jämlikt 18 kap. 3 § föräldrabalken liksom i de fall där ledamot försätts i konkurs eller blir föremål för åtal.

-     För att man skall komma frän det dubbla disciplinära ansvar, som för närvarande gäller för advokat vid allmän advokatbyrå, bör advokatsam­fundets styrelse hos regeringen göra framställning om lagändring innebä­rande alt sädan advokat tillförs den undanlagskrels som anges i 10 kap. 4 § lagen om offentlig anställning.

Som bakgrund lill kommitténs redovisning av sina överväganden lämnas i bilaga härtill en översikt över gällande former för samfundets disciplinära förfarande. Denna är hämtad ur Brottsförebyggande rådets promemoria Advokatverksamhel (PM 1979:8). Redogörelsen har justerats på nägra punkter och kompletterats med aktuella sifferuppgifter.

Slockholm den 5 juni 1981

Eskil Weibull

Sven Janzon       K-E Larsson       Per Håkan Osvald       Bengt Bergendal

 

Prop. 1982/83:42

2    INFÖRANDE   AV   YTTERLIGARE  EN  DISCIPLINÄR  PÅ­FÖLJD

2.1 Allmänna synpunkter

Behovel av ytterligare en disciplinär påföljd har vid flera tillfällen varit under behandling inom advokatsamfundet. 1 en motion lill samfundels årsmöte 1959 föreslogs sålunda införande av en ny disciplinpåföljd, som skulle ligga mellan uteslutning och varning. Frägan behandlades närmare av 1959 års sladgekommitté, som konstaterade atl svalget mellan uteslut­ning och varning var sä stort att det måste allvarligt undersökas om det inte var möjligt atl finna en påföljd som är lindrigare än uteslutning men strängare än varning. 1 sill år 1961 avgivna betänkande föreslog sladge-kommitlén införande av påföljden disciplinböler som tillägg lill varning. Stadgekommitléns belänkande behandlades av samfundets avdelningar som med undantag av Mellersta avdelningen samtliga tillstyrkte förslaget om införande av disciplinböter. Sedan stadgekommitléns förslag i denna del godkänts av 1962 ärs årsmöte, gjorde styrelsen framställning till Kungl Maj:t i frägan. Trots att flera remissinslanser, bland dem riksåklagaren och juslitiekanslern, understrukit behovel av en påföljd mellan uteslutning och varning, ledde samfundets framställning i denna del inle lill nägon ändring av ditiillsvarande beslämmelser.

Sedan kommittén inlett sill arbete, har frågan om de disciplinära påfölj­derna upptagits till behandling i en riksdagsmotion (1977/78:1462). 1 denna påtalades att det rådde en stor spännvidd mellan de olika åtgärder som kunde komma i fråga vid disciplinärt ingripande mol advokat. Mol denna bakgmnd efterlystes i motionen möjlighel alt meddela påföljd som var mer ingripande än erinran och varning men inte sä allvarlig som uteslutning, t.ex. suspension eller disciplinbot. Efter att ha inhämtat yttranden över motionen konstaterade riksdagens juslitieutskott atl det påtalade behovel av en kompletterande disciplinär påföljd redan tidigare understrukits av samfundet, saml all frägan var under utredning där. Med hänsyn till det översynsarbete som redan initierats saknades del enligl utskottets mening anledning för riksdagen all vidta någon åtgärd i denna fråga. Riksdagen biträdde utskottets förslag atl avstyrka bifall till motionen.

1 de yttranden som justilieutskoltel inhämtat över nyssnämnda motion uttalade sig högsta domstolen, domareförbundet och riksåklagaren positivt betr. införandel av en påföljd mellan varning och uteslutning. Även jusli­tiekanslern anslöt sig till uppfattningen om behovel av en översyn av de disciplinära påföljderna.

De skäl som tidigare framförts för införande av en ytterligare disciplin­påföljd har enligt kommitténs uppfattning forifarande giltighet. Det förelig­ger sålunda i vissa disciplinärenden behov av all tillämpa en mer ingripan­de påföljd än varning utan atl för den skull uteslutning skall behöva komma

 

Prop. 1982/83:42                                                                   22

i fräga. Denna situation kan exempelvis föreligga när en advokat tilldelats varning för en förseelse men trots detta upprepat samma förfarande. Vi­dare kan nämnas det fallet atl en advokat visar påtaglig ovilja atl efter­komma förelägganden från styrelse eller disciplinnämnd.

Då det gäller att ta ställning till frågan vilken påföljd som skulle kunna vara lämplig, har kommittén funnit all det som närmast skulle kunna komma i fråga är suspension, offentlig varning eller pénningpäföljd i kom­bination med varning. Dessa alternativ beröres var för sig nedan.

2.5 Straffavgift

2i5.1 Tidigare förslag om penningpåföljd

Stadgekommittén föreslog införande av en bölespåföljd som, när särskil­da skäl föranledde därtill, skulle utgå som en lilläggspäföljd lill varning. Sanktionen benämndes disciplinböter. Maximum föreslogs lill 5000 kro­nor. Disciplinböterna skulle tillfalla kronan och indrivas genom de exeku­tiva myndigheterna pä samma säll som av domstol utdömda böter. För­vandling av oguldna böter lill frihetsstraff skulle dock inle få äga rum. Advokat som ädömdes varning, med eller ulan kombination med disciplin­böter, skulle äga rätt att överklaga beslutet till högsta domstolen.

Vid remissbehandlingen inom samfundet tillstyrktes stadgekommitléns förslag av samtliga avdelningar utom Mellersta avdelningen. Frägan debat­terades därefter ingående vid 1962 ärs årsmöte. Efter företagen omröstning godkändes stadgekommitléns förslag med 155 röster mol 75.

Det är av intresse att undersöka, av vilken anledning kommitténs förslag avstyrktes av Mellersta avdelningen och rönte motstånd av en ej Obetydlig minoritet vid omröstningen på årsmötet 1962. Anledningen var den, all enligl stadgekommitléns förslag böterna skulle tillfalla kronan och indrivas av de exekutiva myndigheterna, i sista hand alltså genom konkursförfar­ande. Bölesbeslutel skulle på detta sätt, menade förslagels kritiker, kom­ma alt inflyta i saköreslängden och därmed komma till allmänhetens kän­nedom. Genom all utebliven betalning kunde resultera i konkurs med påföljande automatisk uteslutning genom styrelsens försorg kunde på en omväg ell bölesbeslut medföra samma verkan som ell i disciplinär ordning faltal beslul om uteslutning, någol som man med de föreslagna nya regler­na avsett att motverka. En opponent på årsmötet föreslog, alt i stället för •disciplinböter vite av renl privalrätlslig karaklär skulle kunna ådömas.

Sedan stadgekommitléns förslag godkänts av årsmötets majoritet under­ställdes det Kungl Maj:ls prövning. Därvid blev emellertid förslaget i denna del inte föremål för någon prövning i sak. Della sammanhängde med alt förslaget utöver införandel av disciplinböter innefattade mycket vitt­gående ändringar i 8 kap. rättegångsbalken. Departementschefen uttalade i proposilion 1963:156 atl tvekan kunde råda om liden ännu var mogen för

 

Prop. 1982/83:42                                                     23

en mera viltgående revision av lagbestämmelserna rörande advokatväsen­del och alt detta inle minsl berodde därpå, all vissa av de frågor som därvid tarvade sin lösning utgjorde delar av ett större frågekomplex, som var eller inom inle alltför avlägsen framtid kunde förväntas bli föremål för allmän översyn. Vidare uttalades atl man inle nu borde skrida till någon mera långtgående revision av reglerna rörande advokatväsendel ulan be­gränsa sig lill reformer som var av etl starkt aktuellt behov påkallade eller som lämpade sig för särbehandling. Departementschefen framhöll vidare atl innan man tog ställning lill en mera omfattande reform borde samfundet få tillfälle all la ställning till de erinringar och synpunkter som under remissbehandlingen anlagts på problemen i fräga.

Beträffande vad som anförts under remissbehandlingen är följande att notera.

Förslaget om införande av disciplinböler lillslyrkles oförbehållsamt av hovrätten över Skåne och Blekinge, Föreningen Sveriges Häradshöv­dingar och riksåklagaren. Även juslitiekanslern och hovrätten för Nedre Norrland ställde sig positiva, dock under uttalande av vissa principiella betänkligheter mol atl elt bötesstraff skulle kunna utdömas av annan än offentlig myndighet. Dessa betänkligheter ansågs dock ej av dessa myndig­heter äga sådan styrka, all införandel av bölespåföljd borde uteslutas.

Nu nämnda principiella invändningar, tillsammans med vissa befarade nackdelar ur praktisk synpunkt, föranledde ett stort antal remissinstanser, däribland Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt. Föreningen Sve­riges Sladsdomare, Föreningen Sveriges Landsfogdar, Sveriges Jurislför-bund, stalsåklagaren i Slockholm och Föreningen Sveriges Sladsfiskaler, all avstyrka förslagel i fråga.

Av särskilt intresse är Svea hovrätts yllrande. Hovrätten ifrågasatte huruvida ej av hänsyn lill risken för utdömande av dubbelt bötesstraff användningen av disciplinärt straff, som skall utges i penningar, borde begränsas till fall, dä åtal vid domstol ej ifrågakommer. Hovrätten beteck­nade det vidare som myckel tveksamt om del är lämpligl alt offentliga myndigheter anlitas för indrivning av böter som ej ålagts eller fastställts av myndighet och att tillföra statskassan sådana böter. På grund härav ifråga­satte hovrätten om inte disciplinböterna borde ersättas med vite till sam­fundet.

Del råder ingen tvekan om atl det viktigaste skälet till att flertalet remissinslanser intog en negaliv inställning lill stadgekommitléns förslag var den principiella inställningen, all böter inle borde utdömas av annan än offentlig myndighet och alt de exekutiva myndigheternas medverkan lill indrivning borde förbehållas sädana böter, som beslämts av offentlig myn­dighet.

Del kan sålunda konstaleras, alt de skäl som föranledde vissa remissin­stansers negativa inställning lill förslaget om införande av disciplinböter var identiska - fastän från andra utgångspunkter - med de kritiska syn­punkter, som framförts av en minoritet inom samfundet.

 

Prop. 1982/83:42                                                                   24

2.5.2    Jämförelser med förekommande privairåtisliga penningpåföljder
För alt övervinna det motstånd mol införande av en ekonomisk sank­
tion, som sålunda såväl vissa myndigheter som en ej obetydlig minoritet
bland samfundets egna ledamöter givit uttryck åt. har disciplinkommillén
övervägt det alternativet, alt den ekonomiska sanktionen i stället skall ges
karaktären av en privalrätlslig påföljd, vars indrivning skall ankomma pä
samfundet självt. I så fall borde till en början termen "'böter" undvikas,
liksom även "disciplinböler" eller andra sammansättningar, vari ordet
"böter" ingår. Kommillén har diskuterat olika andra benämningar och
slutligen stannat för termen straffavgift.

I detta sammanhang har kommittén uppmärksammat alt ekonomiska sanktioner av liknande art men med olika benämningar förekommer inom andra områden av samhällslivet. Gemensamt för dessa sanktioner är att de, även om de kallas "böter", inte kan indrivas av de exekutiva myndig­heterna enbart på grundval av det beslul varigenom sanktionen ädömes. 1 Svenska Arbetsgivareföreningens stadgar förekommer beslämmelser om all medlem eller delägare kan av föreningens organ ådömas skadestånd vid brolt mol vissa regler i stadgarna; del ankommer pä styrelsen alt vidta rättsliga åtgärder för skadeståndets indrivning, om detta ej eriägges frivil­ligt. Stadgarna för Pressens Opinionsnämnd innehåller, all av nämnden klandrad tidning skall eriägga expeditionsavgift, vilken inbetalas till Stiftel­sen Allmänhetens Pressombudsman för läckande av kostnaderna för pressombudsmannens och opinionsnämndens verksamhet. Riksidroltsför-bundel har i sina stadgar en bestämmelse om en "straffan", kallad böter, som kan ådömas idrottsförening eller individuell deltagare i tävling. Dessa "böter" tillfaller del dislriktsförbund, inom vars område den bötfällde har sin hemort, all användas för idroltsfrämjande ändamål. Liknande bestäm­melser förekommer i stadgarna för Svenska Travsportens Centralförbund; även i detta fall kallas påföljden böter.

2.5.3    Kommitténs förslag lill ny påföljd

Vid övervägande av de olika möjligheter till införande av en ny discipli­när påföljd, för vilka tidigare redogjorts, har kommittén kommil lill den slutsatsen att en ekonomisk påföljd borde vara den lämpligaste. Därvid har kommittén förutsatt att påföljden utformas pä etl sådant sätt, alt de in­vändningar som tidigare rests mot sanktionen disciplinböler inte längre blir aktuella. Kommittén rekommenderar därför, att som en särskild disciplin­påföljd, avsedd atl förstärka varningspäföljden. införes en straffavgift, vars indrivning ankommer pä samfundet, inte på offentlig myndighet. Kommillén föreslår vidare följande.

Vad först angår straffavgiftens belopp torde, för atl inte sanktionen skall verka alltför obetydlig, ett minimum av I 000 kronor böra föreskrivas. Såvitt gäller maximum är spörsmålet svårare all avgöra; disciplinkommil­lén har stannat för atl föreslå 15000 kronor. Härvid har kommillén utgått

 

Prop. 1982/83:42                                                                   25

frän bl.a. att avgiften inle är skattemässigt avdragsgill. För avgiftens stor­lek i del individuella fallet bör vara avgörande inle blott förseelsens svårig­hetsgrad i och för sig ulan även advokatens ekonomiska situation. Det förutsätts alt disciplinnämnden i sädana fall, där straffavgift kan ifråga­komma, inhämtar upplysningar om advokatens ekonomi i första hand genom frågor, skriftliga eller muntliga till honom själv. Om sådan förfrågan inte besvaras nöjaktigt återstår för nämnden möjligheten all förskaffa sig erforderliga uppgifter ur exempelvis laxeringslängd.

Beträffande indrivningen av en ådömd straffavgift är kommittén av den uppfattningen, alt sådan inte bör ifrågakomma genom tvång. I stället bör straffavgiften likställas med övriga avgifter som en advokat har all erlägga till samfundet, till serviceakliebolaget eller lill den avdelning av samfundet som advokaten tillhör. Regeln i 50 § av samfundels stadgar bör sålunda i princip tillämpas även vid försummelse all erlägga straffavgift. Della inne­bär att styrelsen kan förklara, att advokaten utträtt ur samfundet, om han ej efter anmaning fullgjort sin betalningsskyldighet. En obligatorisk regel av denna beskaffenhet kan dock i vissa fall tänkas verka alltför hårdhänt. Styrelsen bör därför tillerkännas möjlighet all helt eller delvis efterge straffavgift, om särskilda skäl är för handen, exempelvis sjukdom, svag ekonomi eller ömmande sociala skäl. Även den omständigheten all advo­katen vid sidan av straffavgiften ådömts böter (eller fängelsestrafO av domstol för samma förseelse bör utgöra anledning för styrelsen all nedsät­ta eller helt befria från straffavgiften.

Kommittén föreslär alt erlagda straffavgifter tillföres samfundels ersätt­ningsfond.

De fall dä en advokat utöver varning även bör ådömas straffavgift har i kommitténs nedan intagna förslag lill ändring av 8 kap. 7 § rättegångsbal­ken inle preciserats närmare än atl lilläggspåföljden bör komma i fråga, "när särskila skäl äro därtill". Eftersom varning jämte straffavgift är avsedd alt utgöra en form av påföljd, som lill svårighetsgraden ligger mellan uteslutning och enbart varning, bör den nya påföljden kunna tillgri­pas dels i vissa fall, där enligl nuvarande regler ingen annan påföljd än uteslutning ansetts kunna komma i fräga, och dels i sädana fall, där enligt nu gällande regler strängare påföljd än varning befunnits inte kunna ådö­mas.

En analys av reglerna i 8 kap. 7 § första och andra styckena rättegångs­balken ger vid handen följande.

Har advokaten i sin verksamhet uppsåtligen gjort orätt eller eljest för­farit oredligt, skall han enligl första stycket uteslutas ur samfundet; är omständigheterna mildrande må i stället varning tilldelas honom. Huvud­regeln är sålunda kategorisk; föreligger inga mildrande omständigheter. skall advokaten uteslutas. Del är inte meningen atl denna regel skall uppmjukas genom tillkomsten av den nya påföljdsformen varning jämte straffavgift.

 

Prop. 1982/83:42                                                     26

För all den nya formen av påföljd skall kunna lillämpas i första styckets fall är del alltså en nödvändig förutsättning atl mildrande omständigheter konstaleras föreligga. Huruvida i ell dylikt läge straffavgift skall tillgripas eller inte, utöver varning, fär givelvis avgöras frän fall till fall.

Det är särskilt alt märka, alt undanlagsregeln i andra punkten är fakulta­tiv ("må"); såväl enligl hittills gällande regler som i fortsättningen stär del disciplinnämnden fritt all, när mildrande omständigheter föreligger, likväl döma lill uteslutning. Hittills har i sådana fall disciplinnämndens val stått mellan uteslutning och varning. Denna valmöjlighet har säkerligen i vissa fal! ställt disciplinnämnden inför mycket svära avgöranden. Om nämnden konstaterat mildrande omständigheter, kan det ha förefallit mycket otill­fredsställande, å ena sidan atl låta advokaten undslippa ulan strängare påföljd än varning och å andra sidan att låta advokaten drabbas av uteslut­ning. Detta dilemma försvinner om nämnden ges möjlighel att gå den medelvägen all påföljden bestämmes till varning jämte straffavgift.

Går man sedan till andra stycket, innehåller delta regler för det fall all advokaten eljest åsidosätter de plikter, som åvilar honom som advokat. Samtliga päföljdsregler i della stycke är fakultativa; advokaten må ådömas varning eller erinran eller, vid synnerligen försvärande omständigheter, uteslutning. Vid tillämpningen av detta andra stycke lär den föreslagna nya päföljdsbestämmelsen fä sin största praktiska betydelse i sådana fall, där synnerligen försvärande omständigheter befinnes föreligga. Även i sädana fall kan det med nuvarande regler uppkomma situationer, där varning ter sig som en alltför mild reaktion och uteslutning som en alltför drastisk sädan.

Som exempel pä fall där den nya påföljden kan komma lill användning må till en början nämnas bristfällig bokföring och/eller slarv med avskiljan­de av klienimedel. Förseelser av denna art har med rätta alllid bedömts strängt; man torde kunna konstatera att påföljden normalt bestämts till varning, såvida det inte handlat om rena bagalellförseelser, där det ansetts tillräckligt med erinran. Men bortsett frän bagatellfallen, ä ena, och de utomordentligt svåra fall där det dömts till uteslutning, å andra sidan, företer denna typ av pliktförsummelse fall av myckel varierande svårhets­grad. Alt i samtliga sådana fall vara nödsakad atl schablonmässigt döma till enbart varning har tett sig otillfredsställande. Här föreligger alltså ett fall där behovel av etl mera differentierat päföljdssystem gör sig gällande.

Alt möjligheten alt tillgripa påföljden varning jämte straffavgift införs fär också stor betydelse i sådana situationer, där en advokat gör sig skyldig lill upprepade förseelser, vilka var för sig föranlett varning och där alltså uppenbar tredska utmärker advokatens handlingssätt men där uteslutning på grund av synnerligen försvårande omständigheter inte anses böra tillgri­pas.

För närvarande fär en advokat, som ådömts påföljd av disciplinnämnden överklaga detta beslut i högsta domstolen endast om påföljden beslår i

 

Prop. 1982/83:42                                                                   27

uteslutning. Ell beslul om varning får sålunda ej överklagas. Sladgekom-millén uttalade pä sin tid. all frågan om fullföljdsrält skulle komma i ett annat läge om "disciplinböler" infogades i påföljdssystemel. "Mol beslul. varigenom disciplinböter ådömts advokat, mäste denne äga räll all föra talan", skrev stadgekommillén i sina motiv, ulan att närmare utveckla skälen lill della slåndpunklstagande. Efter ytterligare resonemang stan­nade stadgekommillén för förslagel, alt alla beslut om varning skulle fä överklagas i högsta domstolen. Eftersom del den gången ej infördes nägon ekonomisk påföljd, gjordes inte heller nägon ändring av fullföljdsreglerna.

All en advokat skall äga rätt att föra talan mol ell beslul om uteslutning ler sig självklart, ej enbart av del skälet alt det är fräga om en myckel allvarlig påföljd som kan leda lill utomordentligt svära konsekvenser utan även därför atl ell beslul av styrelsen alt vägra sökande inträde i samfun­det fär överprövas av domstol. Det är alltså högsta domstolen som i sista hand avgör, om en person får tillhöra advokatsamfundet eller icke (här bortses frän de fall dä styrelsen enligt § 50 i stadgarna förklarar all en advokat pä grund av försummad avgiflsbelalning utträtt ur samfundet).

Lika självklart är del inle att ett beslut om varning jämte straffavgift skall fä överklagas. Mot den hitlillsvarande ordningen, innebärande alt ett beslul om varning inle får överklagas, har, såvitt kommittén känner lill, inga protester rests. Om i fortsättningen ell beslut om varning kombineras med föreskrift om straffavgift till ell relativt måttligt belopp, torde skäl saknas att medge klagorält. Tveksammare släller del sig i de fall, dä straffavgiften uppgår lill betydande belopp. Med hänsyn lill del relativt begränsade avgiflsmaximum som innefattas i förslagel och med hänsyn lill den möjlighel kommittén öppnat för styrelsen all nedsätta eller rent av efterge straffavgift i ömmande fall och i sådana fall, dä advokaten i fräga tillika av domstol dömts till böter (eller fängelse), synes behov inle förelig­ga av all medge rätt lill överklagande ens i de fall, då straffavgiften bestämis lill ett relativt kännbart belopp.

Med beaktande av vad nu anförts föreslär kommillén, all beslut om varning, med eller ulan straffavgift, inte skall fä överklagas.

Kommillén vill även beröra del fall som kan länkas förekomma om en advokat som blivit åtalad, av domstol dömes till böter och för samma förseelse av disciplinnämnden ädömes varning jämte straffavgift. Av del ovan citerade remissyttrandet av Svea hovrätt framgår, all hovrätten hade den uppfattningen alt för undvikande av dylik kollision varning jämte straffavgift borde fä förekomma endasi i sädana fall, då advokaten inte blivit åtalad.

En dylik regel anser kommittén inte vara behövlig. Man har anledning räkna med att den instans, som dömer sist, vare sig det är domstolen eller disciplinnämnden, vid bestämmande av påföljden lar hänsyn lill den eko­nomiska sanktion som ådömts advokaten av den instans som dömt först. Kommittén vill även hänvisa till vad ovan anförts om styrelsens möjlighet

 

Prop. 1982/83:42                                                                   28

all efterskänka eller nedsätta straffavgift i sädana fall, dä advokaten tillika döms till straff av domstol.

3    REPRESENTANTER FOR DET ALLMANNA I DISCIPLIN­NÄMNDEN

Enligl 47 § i samfundels stadgar fär ledamot av disciplinnämnden inle yppa vad han på grund av samfundsledamols skyldighet all lämna upp­gifter och tillhandahålla handlingar erfarit om denne och hans verksamhel. Även de offentliga representanterna i disciplinnämnden blir i följd av denna bestämmelse underkastade lystnadsplikt. För övriga ledamöter av nämnden innebär emellertid brott mol tystnadsplikten ell avsteg från god advokalsed och är följaktligen sanktionerat genom samfundels disciplin­regler. Delsamma kommer emellertid inle all gälla de offentliga represen­tanterna. Kommittén kan inte anvisa någon lösning pä detta problem. Emellertid vill kommittén understryka den synneriiga vikten av all frågan om de offentliga representanternas tystnadsplikt erhåller en tillfredsstäl­lande lösning.

5    OFFENTLIGGÖRANDE AV DISCIPLINNÄMNDENS AVGÖ­RANDEN SAMT ÖVRIG INFORMATION

I de stadgar för samfundet som gällde före 1964 fanns inga bestämmelser om offentliggörande av beslul som fattats av samfundets styrelse bortsett frän del begränsade offentliggörande som skulle ske i form av meddelande lill ledamöterna om alt ledamot uteslutits ur samfundet. 1 ulesluiningsfal-len skulle utdrag av styrelsens protokoll jämväl tillställas juslitiekanslern.

I praxis skedde emellertid offentliggörande därutöver genom atl upp­gifter om nyinlagna och avgångna ledamöter meddelades ledamöterna i cirkulär saml intogs i Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund.

I det belänkande som avgavs av 1959 års sladgekommitté har frågan om offentliggörande av vissa beslul behandlats (s. 170 fO. Av innehållet i betänkandet framgår atl chefen för Tidningarnas Telegrambyrå (TT) gjort en framställning till samfundets styrelse all ändra sin praxis i fräga om lämnande av uppgifter till TT. Som skäl härför framhölls atl det måste betecknas som en påtaglig brist atl styrelsen inle sörjde för alt allmänheten i samma ordning som gällde för publicering av nyinlagna ledamöter upplys­tes om all en ledamot uteslutits eller eljest avgäll ur samfundet. Underlä­tenheten atl bringa en uteslutning lill allmän kännedom kunde enligl TT ha till följd atl allmänheten under lång lid trodde att den uteslutne alltjämt var advokat.

 

Prop. 1982/83:42                                                                   29

TT:s framställning diskuterades i styrelsen men föranledde inte nägot omedelbart beslul. Styrelsen ansåg atl spörsmålet var av sådan principiell betydelse att det borde övervägas i samband med översynen av stadgarna.

Stadgekommillén uttalade all den fann de av chefen för TT framförda synpunkterna berättigade och att delta särskilt gällde när en advokat uteslutits ur samfundet. Kommittén fann efter yllerligare överväganden en sladgebeslämmelse om skyldighet för styrelsen all bringa vissa upp­gifter till allmän kännedom motiverad. De uppgifter som pä antytt sätt borde bringas lill allmän kännedom var enligt kommilténs mening anlagan­de av nya ledamöter, beslul varigenom någon beviljats utträde ur samfun­det saml beslut om uteslutning ur samfundet under förutsättning all beslu­tet gäll i verkställighet. 1 kommilténs förslag till nya stadgar intogs bestäm­melsen om publicering (§ 50 i förslaget).

Publiceringsreglerna fick sin slutliga form i 43 § fjärde stycket, 44 § och 51 § i nu gällande stadgar. Nu gällande regler om publicering av beslul i disciplinärenden innebär sålunda all beslutet skall - med angivande av de skäl vara beslutet grundas - tillställas den ledamot mol vilken anmärkning framställts, juslitiekanslern och samfundets styrelse samt i förekommande fall anmälaren såvida anmälan inle återkallats (samfundels stadgar 43 § 4:e st.). Uttryckligt förbud föreligger enligl stadgarna all lämna meddelande till annan än de nu nämnda om att ledamot tilldelats varning eller erinran. Om ledamot av samfundet uteslutits genom beslul av disciplinnämnden skall meddelande härom jämväl lämnas lill samfundels övriga ledamöter samt till de allmänna domstolarna. Utöver dessa meddelanden sker en redovisning av viktigare beslul av disciplinnämnden i TSA. Halvårsvis intas sålunda referat av avgjorda disciplinärenden i tidskriften. Med hän­syn till den för samfundets ledamöter och dess funktionärer stadgade tystnadsplikten sker publiceringen i TSA med beaktande härav. Sålunda utelämnas namnen pä advokater, klienter och andra personer och även andra uppgifter som skulle kunna avslöja de inblandades identitet.

I BRÅ:s PM har arbetsgruppen på s. 81 ff behandlat frågan om ökad information om advokatsamfundets disciplinära verksamhet och därvid rekommenderat samfundet atl

"sedan dess disciplinära organ avgjort disciplinärende som bedöms vara av allmänt intresse, omedelbart bringar sitt ställningstagande lill allmän kännedom. Ell sädanl offentliggörande, som inle behöver innehålla uppgift om den disciplinära påföljd som kan ha meddelats, skall enligt gruppen ske med beaktande av den tystnadsplikt som samfundets funktionärer har att iaktia och även i övrigt ulan angivande av namn eller andra uppgifter som är ägnade alt röja viss person."

De myndigheter som yttrat sig med anledning av BRÅ:s PM har över lag ställt sig positiva lill rekommendationen om ökad publicitet av beslul i disciplinärenden och framhållit viklen av all informationen till allmänheten

 

Prop. 1982/83:42                                                                   30

ökas. JK har i sitt yttrande därutöver framhållit värdet av alt avgöranden i disciplinärenden snabbt, systematiskt och överskådligt bringas till känne­dom för samfundels ledamöter. Stockholths tingsrätt har i sitt yllrande särskilt understrukit vikten av att "advokater, domstolar, åklagare och andra som har intresse av advokatverksamhel snabbare än vad som sker i dag fär del av disciplinnämndens avgörande". Tingsrätten anser däremot att arbetsgruppen överskattat en bredare allmänhels intresse av advokat­verksamhel.

Samfundets styrelse har den 9 april 1980 ytlral sig över BRÅ:s PM. De synpunkter styrelsen därvid framfört under rubriken "Ökad information om advokatsamfundels disciplinära verksamhet" överensstämmer i allt väsentligt med de överväganden som kommittén gjort. Eftersom del i allmänhet är disciplinnämnden som avgjort ärende som kan antagas vara av intresse för en större allmänhet bör det i princip genom delegation anförtros disciplinnämnden all i anslutning lill sina sammanträden besluta om och i vilken form publicering av nämndens avgöranden bör ske. Som styrelsen i sill yllrande framhållit kan del vara av allmänt intresse atl publicera - förutom redan uppmärksammade fall - sädana disciplinären­den som belyser advokatens yrkesplikler, säsom t.ex. skyldighet att iakt­taga tystnadsplikt, all ulan dröjsmål avge redovisning för slutfört uppdrag saml all tillse all klientens rätt lill rättshjälp och rättsskydd tillvaratas.

Del bör i delta sammanhang dock understrykas atl det måste ankomma pä styrelsen alt ta slällning i frågor av ren policykaraklär.

BRÅ:s arbetsgrupp har framhållit all del önskvärda offentliggörandet såvitt gäller samfundets disciplinära verksamhel även i forlsällningen skall ske med iakttagande av den hittills gällande sekretessen i disciplinärenden. Della är enligl kommilténs mening i och för sig självklart men bör dock inte hindra överväganden om atl i uteslutningsärenden i vissa särskilda fall ange nämndens motivering för all ledamot uteslutils. För alt ange grunden för uteslutning talar enligt kommitténs mening all domstol och rättshjälps-nämnd kan ha intresse av all fä underlag för bedömning av om en utesluten ledamot bör kunna godtagas som ombud eller biträde enligt rättshjälpsla­gen. Det kan för övrigt även ligga i den enskilde f.d. advokatens intresse alt del blir känt alt han inle uteslutits på grund av all han gjort sig skyldig till brottslig gärning under sin yrkesutövning. Även för samfundet kan det vara av intresse alt i enstaka fall inför allmänheten klarlägga anledningen till alt en ledamot uteslutits. Del har förekommit atl utesluten advokat genom uttalanden i pressen sökt bagatellisera anledningen till uteslutning­en. 1 sädana fall kan det framstå såsom önskvärt med ell tillrättaläggande frän samfundet.

Vid publicering av skälen för ledamots uteslutning måste dock iakttagas all denna inle fär leda till avslöjanden som i sin tur kan medföra att den uteslutne advokaten eller dennes klient eller motpart kan komma att miss­tänkas för straffbara förfaranden.

 

Prop. 1982/83:42                                                                   31

Liksom hittills bör publicering i disciplinärenden i huvudsak ske genom införande av referat i TSA. Enligl kommitténs uppfattning bör denna information om samfundets disciplinära verksamhet inflyta i tidskriften oftare än som nu är fallet och gärna ske i översiktlig och därigenom mera lättläst form. I sådana disciplinärenden som redan är föremål för pressens intresse eller som enligt styrelsens eller disciplinnämndens mening bedöms ha ell betydande allmänt intresse bör publicering kunna ske genom atl meddelanden sänds ul lill pressen eller, om särskilda skäl föranleder där­till, genom alt samfundet kallar lill presskonferens.

En utvidgning av nuvarande publiceringsregler torde böra föranleda en översyn och ändring av i första hand nuvarande 43 § 4 st. och 51 § i samfundels stadgar.

FÖRSLAG TILL TILLÄGG OCH ÄNDRINGAR I RÄTTEGÅNGSBAL­KEN OCH ADVOKATSAMFUNDETS STADGAR

8 kap. rättegångsbalken

7§

Advokat som---- tilldelas honom.

Åsidosätter eljest-- ur samfundet.

Tilldelas advokat varning, mä han tillika, när särskilda skäl äro därtill, åläggas utge straffavgift till samfundet med belopp av lägst 1 000 kronor och högst 15000 kronor.

Frågan om----- sagts, varning, åläggande all utge straffavgift eller

erinran----- samfundels organ.

Upphör advokat--- av samfundet.

1 beslul---- verkställighet.

 

Prop. 1982/83:42                                                                    32

Underbilaga 2

Utdrag ur skrivelsen den 29 Januari 1982 från styrelsen till samfundets fullmäktige

Till Sveriges advokatsamfunds fullmäktige

Förslag om ändring i 8 kap. rättegångsbalken samt i advokatsamfundets stadgar

Den av styrelsen tillsalla kommittén med uppdrag alt utreda samfundets disciplinförfarande och de disciplinära påföljderna (disciplinkommillén) har den 5 juni 1981 lill styrelsen överlämnat sitt betänkande. Kommittén framför däri elt anlal förslag, av vilka flera förutsäller ändringar i 8 kap. rättegångsbalken samt i advokatsamfundets stadgar. Betänkandet, som bifogas härtill, har utsänts till samfundets ledamöter och remitterats till avdelningarna, vilka därefter inkommit med yltranden.

Avdelningarnas inställning till kommitténs förslag kan sammanfattas sålunda.

.Sammanfattning av avdelningarnas remissyttranden över disciplinkommit­téns betänkande

Införande av disciplinpåföljden straffavgift

Norra avdelningen tillslyrker kommilténs förslag men framför synpunk­ten alt besvärsräll avseende den föreslagna påföljden ytterligare bör över­vägas.

Stockholmsavdelningen tillstyrker kommitténs förslag med den ändring­en alt straffavgiftens maximibelopp bestämmes till ett basbelopp.

Mellersta avdelningen godtar kommitténs förslag med den begränsning­en all avdelningen förordar atl påföljden förses med möjlighet till appell.

Östra avdelningen tillslyrker kommitténs förslag med den begränsning­en all beloppsgränserna för straffavgift bör anges till lägst en tiondels och högst ell basbelopp.

Västra avdelningen tillstyrker kommitténs förslag.

Södra avdelningen tillslyrker kommilténs förslag i dess huvuddrag. Dock avslyrker avdelningen all advokatens ekonomiska situation i del individuella fallet skall få vara avgörande för avgiftens storlek. Avdelning­en ullalar all beloppsgränserna ej bör bestämmas lill fasta belopp ulan knytas till basbeloppet enligl lagen om allmän försäkring (en minoritet av 14 ledamöter ansäg vid avdelningens möte alt beslut om straffavgift borde få överklagas).

 

Prop. 1982/83:42                                                                   33

Offentliggörande av disciplinnämndens avgöranden saml ökad informa­tion

Mellersta avdelningen har ingen erinran mot kommilténs förslag. Samt­liga övriga avdelningar tillstyrker kommitténs förslag.

Styrelsen har tagit kommitténs förslag under övervägande och därvid särskill diskuterat de delar därav som föranlett erinringar från avdelningar­nas sida. Styrelsen vill i anslutning därtill anföra följande.

2. Dä det gäller införande av disciplinpåföljden straffavgift har kommil­téns förslag mött erinringar i två hänseenden. Dels har inom flera avdel­ningar röster höjts för atl möjligheter bör finnas atl anföra besvär mot beslut om varning i förening med straffavgift. Dels har man inom tre avdelningar förordat att gränserna inom vilka straffavgift fär bestämmas inte skall anknytas till fasta belopp, ulan relateras till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

Frägan om rätt lill besvär över beslul om straffavgift har utvecklats av kommillén, som därvid enligl styrelsens mening anfört övertygande skäl mot alt samfundet skulle föreslå lagsladgande av innebörd all beslul om straffavgift skall få överklagas.

Dä det gäller beloppsgränserna kan det förväntas all en bestämmelse därom som anger lägsta och högsta straffavgift med fasta belopp kommer all behöva ändras lid efter annan med hänsyn till penningvärdels fort­gående förändring. Om däremot beloppsgränserna relateras lill basbelop­pet bör behovet av återkommande ändringar bortfalla. Av betydelse i sammanhanget är alt bestämmelsen i fråga synes böra ha sin plats i 8 kap. rättegångsbalken, där ändringar ej är lätta att få till slånd. Av nu anförda skäl anser styrelsen att beloppsgränserna för straffavgift bör anges lill lägst en tiondels basbelopp och högst ett basbelopp.

1 övrigt ansluter sig styrelsen till kommitténs förslag om införande av disciplinpåföljden straffavgift.

4. Mot kommitténs förslag i övrigt avseende--- offentliggörande

av disciplinnämndens avgörande samt ökad information        har inle

under ärendets remissbehandling inom avdelningarna framförts nägra vä­gande invändningar. Inte heller styrelsen finner anledning till erinrande däremot.

 

Prop. 1982/83:42                                                     34

Styrelsen får sålunda hemställa

dels     att fullmäktige beslutar

att      hos regeringen hemställa om de tillägg och ändringar i 8 kap.

rättegångsbalken som föreslagits av disciplinkommillén, dock med den ändringen att 8 kap. 7 § rättegångsbalken skall ha föl­jande lydelse:

"Tilldelas advokat ... med belopp av lägst en tiondels basbelopp och högst etl basbelopp."

att      besluta om de ändringar och tillägg i samfundets stadgar som

föreslagils av disciplinkommillén; saml

att      hemställa alt regeringen ville fastställa de beslutade ändringarna i

stadgarna.

Stockholm den 29 januari 1982.

För SVERIGES ADVOKATSAMFUNDS STYRELSE

Sven Harald Bauer

Bengt Bergendal

 

Prop. 1982/83:42                                                               35

Underbilaga 3

Advokatsamfundets disciplinära verksamhet. Styreisens förslag tili stadge­ändringar m.m. i anledning av disciplinkommitténs betänkande den 5 Juni 1981.

I.   Styrelsen hemställer om fullmäktiges synpunkter rörande disciplin­
kommilléns förslag om ingripande mol advokat under åtal.

II. Styrelsen föreslär all fullmäktige

1)   beslutar atl hos regeringen hemställa om de tillägg och ändringar i 8 kap. rättegångsbalken som föreslagits av disciplinkommillén,

2)   beslutar om de ändringar och tillägg i samfundels stadgar jämte de övergångsbestämmelser därtill som anges i bilaga härtill; saml

3)   beslutar hemställa alt regeringen fastställer de beslutade ändringarna i stadgarna.

 

Prop. 1982/83:42                                                                   36

Advokatsamfundets stadgar

Förslag till ändring i 2, 8, 12-15, 40, 43, 45, 50 och 51 §§ advokatsam­fundets stadgar.

2§------

8 § Styrelsen utövar tillsyn över advokatväsendet och har atl tillse, att ledamot säväl vid utförande av talan inför domstol som i sin övriga verk­samhel fyller de plikter, som åvilar honom.

I den omfattning som närmare angives i 40 § har styrelsen atl pröva fråga om disciplinärt ingripande mot ledamot.

Om styrelsens befattning med ärende, som avses i 8 kap. 7 § femte stycket rättegångsbalken, är stadgal i 45 §.

12  §-------

13  §-------

14  § Disciplinnämnden har alt taga befattning med frågor om disciplinärt ingripande mot ledamot i enlighet med stadgandena i 40 och 42 §§. Nämn­den tillkommer alt besluta om uteslutning ur samfundet, varning, straffav­gift och erinran enligt 8 kap. 7 § första, andra eller tredje stycket rätte­gångsbalken.

I    Straffavgift skall tillföras samfundels ersättningsfond.

15             §   

40 § Göres hos samfundet anmälan mol ledamot eller uppkommer eljest fräga om disciplinärt ingripande mol ledamot, upptages ärendet av styrel­sen. Finner styrelsen att åtgärd enligt 8 kap. 7 § första, andra eller tredje stycket rättegångsbalken icke är påkallad, äger styrelsen avgöra ärendet. 1 annat fall skall ärendet hänskjutas lill disciplinnämnden.

I ärende, som hänskjuls till disciplinnämnden, äger styrelsen förordna någon av sina ledamöter eller suppleanter atl inför nämnden företräda styrelsen.

43 §------

45 § Uppkommer i styrelsen fräga om uteslutning av ledamot enligt 8 kap. 7 § femte stycket rättegångsbalken, skall styrelsen, innan beslut fallas i ärendet, bereda ledamoten tillfälle atl yttra sig.

Beslut om uteslutning skall angiva de skäl, vara beslutet grundas.

Styrelsens beslul skall tillställas den ledamot ärendet rör och juslitie­kanslern. Vad i 44 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning.

50 § Försummar ledamot atl betala sladgeenlig avgift lill samfundet, serviceersättning lill Sveriges Advokaters Serviceakliebolag eller slad­geenlig avgift lill den avdelning han tillhör eller straffavgift och fullgör han

 

Prop. 1982/83:42                                                     37

icke efter anmaning sina skyldigheter härutinnan inom tid, som styrelsen bestämmer, skall styrelsen förklara all han utträtt ur samfundet.

Styrelsen fär helt eller delvis eftergiva straffavgift, om särskilda skäl föreligger.

Om offentliggörande av vissa beslut

51 §    Meddelande om atl nägon anlagils lill ledamot av samfundet eller avgått därur skall genom styrelsens försorg bringas lill allmän kännedom. Styrelsen eller, enligt dess anvisningar, disciplinnämnden fär bestämma aft disciplinbeslut, som har principiell betydelse eller eljest är av allmänt intresse, skall helt eller delvis offentliggöras.

Övergångsbestämmelser

Beslutad ändring i stadgarna blir gällande dä den fastställts av regering-

 

Prop. 1982/83:42                                                               38

Innehåll

Sid

Proposition   ...................................................... .... 1

Propositionens huvudsakUga innehåll   .....................      1

Lagförslag ......................................................... .... 2

1   Lag om ändring i rättegångsbalken   .....................      2

2   Lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928: 370)        3

Utdrag av regeringsprotokollel den 21 oktober 1982   .      5

1   Inledning  ........................................................ .... 5

2   Allmän motivering   .......................... ;................ .... 6

2.1                                                                  Straffavgift som disciplinär påföljd                 6

2.1.1    Advokatsamfundels disciplinära verksamhet.. .... 6

2.1.2    Nuvarande disciplinära påföljder   ......    .... .... 7

2.1.3    Samfundets förslag till straffavgift   ...........      7

2.1.4    Överväganden   .......    .......................... .... 8

2.2                                                                  Tystnadsplikt för ledamöterna i disciplinnämnden m. m    ................................................................. 9

2.2.1    Frågans tidigare behandling    .................. .... 9

2.2.2    Gällande ordning  ................................... .. 10

2.2.3    Överväganden   .................................... ... II

 

3   Ikraftträdande m.m............................................ .. 13

4   Upprättade lagförslag  .......................................    13

5   Hemställan   .................................................... .. 14

6   Beslut   ........................................................... .. 14

Utdrag av lagrådels protokoll den 25 oktober 1982 ..... .. 15

Utdrag av regeringsprotokollel den 28 oktober 1982   . .. 16

Bilaga 1.............................................................. .. 17

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982