Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:40

Regeringens proposition

1982/83:40

om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk;

beslutad den 21 oktober 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

OVE RAINER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en utvidgning av upphovsmännens ensamrätt när det gäller uthyrning av musikaliska verk. Förslagel har föranletts främst av behovet av att motverka den skada som uthyrningsverk­samheten av grammofonskivor kan medföra för upphovsmän och andra rättighetshavare på området.

F.n. behövs enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen upphovsmannens samtycke endast vid uthyrning av musikaliska verk i form av noter. I propositionen föreslås atl exemplar i allmänhet av musikaliska verk - alltså även t.ex. grammofonskivor och inspelade kassettband - inte utan upphovs­mannens samtycke får tillhandahållas allmänheten genom uthyrning eller därmed jämförlig rättshandling.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 40

 

Prop. 1982/83:40                                                                  2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära

och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs att 23 §  lagen  (1960:729) om  upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

23 §
Sedan litterärt eller musikaliskt   Sedanerflilterärt eller musikaliskt

verk utgivits, må exemplar, som verk/lar utgivits,/år exemplar, som
omfattas av utgivningen, spridas omfattas av utgivningen, spridas
vidare ävensom visas offentligt; dock vidare och visas offentligt. Exemplar
må noter till musikaliskt verk ej utan av musikaliska verk får dock inte
upphovsmannens samtycke uthyras ulan upphovsmannens samtycke till-
tiU allmänheten.                           handahåtlas allmänheten genom ut-

hyrning eller annan därmed jämför­lig rättshandling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Den skall tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet.

 

Prop. 1982/83:40

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-09-02

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Lagrådsremiss om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

I Inledning

Åren 1976-77 tillsattes i samtliga nordiska länder utom Island nationella utredningar för översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen. År 1981 tillsattes en sådan utredning även i Island.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 4 mars 1976 tillkallades för Sveriges del tre sakkunniga med uppdrag att företa en allmän översyn av upphovsrätlslagstiftningen. De sakkunniga, som antog namnet upphovs-rättsutredningen, erhöll tilläggsdirektiv genom beslut av regeringen den 24 februari 1977. Samtidigt utökades antalet sakkunniga till fem.'

På senare tid har uthyrningsverksamhet med grammofonskivor tilltagit i omfattning i Sverige. Frågan om de verkningar som denna uthyrningsverk­samhet kan ha för rättighetshavarna inom den upphovsrättsliga lagstiftning­en behandlades vid 1981/82 års riksmöte i anledning av två motioner. Upphovsrältsutredningen log mot bakgrund härav upp denna fråga med förtur och lade den 2 mars 1982 fram promemorian Åtgärder med anledning av uthyrningsverksamhet beträffande grammofonskivor m.m. Promemorian med utredningens lagförslag bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1.

' Ledamöter när promemorian avlämnades: justitierådet Torwald Hesser, ordföran­de, bankofullmäktigen och riksdagsledamoten Torsten Bengtson, författaren Lars Gustafsson, chefsrådmannen och riksdagsledamoten Inger Lindquisl och f.d. radio-chefen Otto Nordenskiöld.

 

Prop. 1982/83:40                                                                     4

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinslanser­na och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.

I lagstiftningsärendet har samråd ägt rum med de ansvariga ministerierna i Danmark, Finland, Island och Norge.

2 Gällande ordning

2.1 Upphovsrättens grundprinciper

Det upphovsrätlsliga området har en stark internationell prägel. Sålunda finns flera internationella konventioner som i olika hänseenden ålägger staterna förpliktelser alt ge olika grupper av rättighetshavare elt visst skydd. 1 fråga om dessa konventioner hänvisas till upphovsrättsutredningens promemoria (avsnitt 2.2.2).

Reglerna om författares, kompositörers, konstnärers och andra upphovs­mäns rätt till sina alster finns för Sveriges del i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen, URL). I denna lag finns också bestämmelser om s.k. närstående rättigheter, dvs. rättigheter som tillkommer artister, musiker och andra utövande konstnärer, framslällare av grammofonskivor och andra ljudinspelningar saml radio- och televisionsförelag. Beslämmelser rörande rätten till fotografier finns i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild (FotoL).

Genom dessa lagar tillerkänns upphovsmän, fotografer och andra nu nämnda kategorier av personer vissa rättigheter i fråga om utnyttjandet av deras verk och prestationer. Dessa rättigheter är i huvudsak av två slag. Upphovsrätten omfattar sålunda för det första befogenheter som är av ekonomisk betydelse för rättighetshavarna, främst en principiell ensamrätt till alla former av mångfaldigande av verken eller prestationerna. Vidare omfattar upphovsrätten s.k. ideella rättigheter, främst rätten atl bli namngiven i samband med ett verk eller en prestation och rätlen alt motsätta sig att verket eller prestationen ändras eller används på ett sätt som är kränkande för rätiighelshavarens litterära och konstnärliga anseende eller egenart. Enligt huvudregeln gäller upphovsrätten i 50 år efter upphovsman­nens dödsår. För de närstående rällighelerna och för fotografier gäller dock i allmänhet en kortare skyddstid.

Rättigheterna skyddas genom ett syslem av sanktioner. Uppsåtliga eller grovt oaktsamma intrång i rättigheterna kan sålunda straffas med böter eller fängelse i högst två år. Vidare kan skadeståndsansvar komma i fråga. Om någon utnyttjar ett verk eller annan skyddad prestation i strid mot URL eller FotoL, skall han till rällighelshavaren betala ersättning som motsvarar skäligt vederlag för utnyttjandet. Har utnyttjandet skett uppsåtligen eller av oaklsamhel, skall ersättning utgå också i vissa andra hänseenden. Andra

 

Prop. 1982/83:40                                                                     5

former av intrång än obehörigt utnyttjande medför ersättningsskyldighet, om de begås uppsåtligen eller av oaktsamhel.

Allmänt åtal för intrång i rättigheterna får ske endast efter angivelse av målsäganden eller om ålal är påkallat ur allmän synpunkt.

2.2 Rättsläget såvitt gäller uthyrning av exemplar av skyddade verk och prestationer

Enligt 2 § URL gäller som utgångspunkt att upphovsmannen har ensamrätt att bestämma över spridning av exemplar av hans verk till allmänheten. Denna s.k. spridningsrätt är emellertid inskränkt i fråga om vissa typer av verk. 123 § URL föreskrivs sålunda bl.a. att, sedan etl litterärt eller musikaliskt verk har utgivits, de utgivna exemplaren får spridas vidare. Detta kan ske genom t.ex. vidareförsäljning, uthyrning eller utiåning. Enda undantaget är att noter till musikaliska verk inte får hyras ut till allmänheten utan samtycke av upphovsmannen. Det kan nämnas alt den norska motsvarande undantagsbestämmelsen täcker musikaliska verk i allmänhet och inte bara verken i notskrift.

Såvill gäller den egentliga upphovsrätten (i delta sammanhang framför allt kompositörernas och texlförfattarnas rättigheter) hindrar sålunda inle URL uthyrning lill allmänheten av musikupptagningar utan upphovsmannens tillstånd.

Ofta avser uthyrning av musikaliska verk inle bara upptagningen som sådan utan också omslag och liknande. Frågan uppkommer då om det är tillåtet att hyra ut elt konstnärligt utformat omslag till en musikupptagning, t.ex. ett skivomslag. Såvitt gäller egentliga konstverk regleras denna fråga i 25 § URL. Där föreskrivs bl.a. att, sedan elt konstverk har utgivits, de utgivna exemplaren fär spridas vidare. När det gäller fotografier är rättsläget ett annat. De grundläggande rättigheter som tillkommer en fotograf med avseende på hans fotografi omfattar enligt 1 § FotoL bara mångfaldigande och offentlig visning. Någon spridningsrätt ingår inte i rättigheterna enligt denna lag. Hinder mot uthyrning av omslagen till musikupplagningar finns sålunda inte enligt URL och FotoL.

I URL finns som nyss har nämnts också bestämmelser om s.k. närstående rättigheter, dvs. de rättigheter som tillkommer utövande konstnärer (musiker, sångare m.fl. som framför verk) och fonogramframställare (i huvudsak grammofonbolag) samt radioföretag. Dessa rättigheter omfattar bl.a. en ensamrätt lill kopiering av upptagningar under 25 år från utgången av det år då inspelningen ägde rum (45 § andra stycket, 46 § och 48 § andra stycket). Någon spridningsrätt liknande den som de egentliga upphovsmän­nen har finns inte för dessa kategorier. De kan alltså inte på URL grunda någon rätt att motsätta sig uthyrning av upptagningar av deras prestatio­ner.

 

Prop. 1982/83:40                                                                     6

Enligt den upphovsrätlsliga lagstiftningen föreligger sålunda inte något hinder mot den egentliga uthyrningsverksamheten av fonogratn, dvs. grammofonskivor och andra slags ljudupptagningar. I fråga om videogram är däremot situationen en annan. Videogram är nämligen enligl gängse uppfattning att anse som filmverk. De omfattas alltså inle av ordalagen i undantagen från spridningsrätten i 23 och 25 §§, vilka som nämnts endast tar sikte på litterära verk, musikaliska verk och konstverk.

2.3 Avtalsrättslig reglering

Även om den upphovsrätlsliga lagstiftningen inte utgör hinder mot uthyrning av fonogram, är det givetvis möjligt att hinder mot sådan uthyrning kan föreligga i del enskilda fallet på grund av avtal. I de kontrakt som kompositörernas organisationer (Föreningen Svenska Tonsättares Interna­tionella Musikbyrå, STIM, och Nordisk Copyright Bureau, NCB) upprättar med fonogramproducenter föreskrivs i regel all producenten är skyldig att på skivan ange: "Ulan tillstånd är kopiering, uthyrning, utlåning, användning av denna grammofonskiva till offentligt framförande och radioutsändning förbjudet". En sådan avtalsbestämmelse binder självfallet avtalsparterna. Frågan om och i vad mån den binder även andra, exempelvis uthyrare, regleras inte i URL och FotoL.

3 Framställning till upphovsrättsutredningen samt tidigare riksdagsbehandling av frågan

I en skrivelse till upphovsrältsutredningen den 27 januari 1982 hemställde Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), Svens­ka Musikerförbundet och den svenska gruppen av the International Federation of Producers of Phonograms and Videograms (IFPl) att utredningen med förtur skulle la upp frågan om åtgärder mot uthyrning av fonogram. Framställningen är fogad som bilaga 1 till utredningens prome­moria (se bilaga 1 till protokollet).

I januari 1982 väcktes i riksdagen två motioner i frågan. I den ena (1981/82:1237) hemställdes, atl riksdagen hos regeringen skulle begära en utredning av verksamheten med uthyrning av grammofonskivor och behovet av ändrade regler i URL. I den andra (1981/82:1708) yrkades, atl riksdagen hos regeringen skulle begära att upphovsrältsutredningen fick i uppdrag att snarast lägga fram förslag till lösning av de problem som en ökad uthyrning av grammofonskivor för med sig.

Lagutskottet, som behandlade båda motionerna i samma betänkande (LU 1981/82:21), anförde sammanfattningsvis bl.a. atl uthyrningsverksamheten hade fått betydande negativa konsekvenser för rältighetsinnehavarna och kulturlivet i stort. Enligt utskottet fanns det därför anledning att i görligaste mån försöka motverka de skadliga effekterna av verksamheten. Utskottet

 

Prop. 1982/83:40                                                                     7

ansåg, atl motionärernas önskemål hade tillgodosetts genom det förslag som hade lagts fram i upphovsrältsutredningens promemoria den 2 mars 1982. Utskottet underströk vidare betydelsen av att en proposition på grundval av förslaget snarast förelades riksdagen. Med hänsyn till det anförda borde motionerna enligt utskottet inte föranleda något initiativ från riksdagens sida. Utskottets hemställan atl motionerna skulle avslås bifölls av riksda­gen.

4 Sammanfattning av upphovsrättsutredningens promemoria

I promemorian tar utredningen upp frågan om vilka åtgärder som kan behöva vidtas med anledning av den ökande uthyrningsverksamheten med grammofonskivor.

Utredningen går igenom gällande rättslig reglering i fräga om uthyrning av exemplar av musikaliska verk. 1 sina allmänna överväganden konstaterar utredningen alt det upphovsrättsliga regelsystemet avser atl främja del andliga skapandet i olika former.Detta sker genom att upphovsmännen i denna lagstiftning tillerkänns bl.a. en principiell ensamrätt att bestämma över alla ekonomiskt betydelsefulla former av utnyltjanden av deras verk. I denna ensamrätt ingår rätten att bestämma över spridningen till allmänheten av exemplar av verk.

Utredningen konstaterar atl man vid tillkomsten av 1960 års upphovsrält-slagstiftning inte ansåg att spridningsrätten från praktisk synpunkt hade någon nämnvärd självständig ekonomisk betydelse för upphovsmännen och alt man därför släppte spridningsrätten fri när det gäller huvuddelen av de verk som har skydd enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen. Även i fråga om musikaliska verk gäller därför enligt URL som en utgångspunkt att, när exemplar av sådana verk har getts ut, de utgivna exemplaren får fritt spridas vidare. Det enda undantaget är atl uthyrning till allmänheten av noter till musikaliska verk förutsälter tillstånd från upphovsmannen.

Utredningen uttalar därefter atl, åtminstone när det gäller musikaliska verk, de förutsättningar på vilka 1960 års ställningstagande att frige spridningsrätten vilade numera har rubbals i väsentlig mån. Man utgick år 1960 från att uthyrning av grammofonskivor skulle förbli tämligen ovanlig och i vart fall inte ske i en sådan omfattning att rättighetshavarna skulle lida någon skada. Utredningen anser del inte möjligl att närmare mäta den skada som rältighetshavarna kan lida genom den uthyrningsverksamhet som nu ■ äger rum beträffande grammofonskivor. Enligl utredningen är det dock klart atl de skäl som år 1960 åberopades som grund för all frige spridningsrätten inte längre föreligger.

Mol bakgrund härav kommer utredningen till slutsatsen atl rätten till fri uthyrning av exemplar av musikaliska verk bör inskränkas i jämförelse med vad som nu gäller. Della bör enligt utredningen ske i enlighet med vad som redan gäller enligt norsk lag och med vad som var under övervägande i

 

Prop. 1982/83:40                                                                     8

Sverige redan vid tillkomsten av upphovsrättslagen, nämligen i den formen att upphovsmannens ensamrätt anges omfatta uthyrning till allmänheten av exemplar av musikaliska verk. Ensamrätten till uthyrning kommer då att omfatta även exempelvis inspelningar av musik på grammofonskivor eller kassetter och inte bara som f.n. noter till musikaliska verk. Med uthyrning bör enligt utredningen jämställas vissa rättshandlingar som till sina verkning­ar är jämförliga med uthyrning.

5 Allmän motivering

En grundläggande utgångspunkt i den upphovsrättsliga lagstiftningen är att upphovsmännen skall ha ensamrätt lill alla former av ekonomiskt viktiga utnyltjanden av sina verk. Detta är nödvändigt för att ett av syftena med upphovsrätten skall kunna uppfyllas, nämligen att ge upphovsmännen möjlighet att leva av sitt skapande. Det är också viktigt atl upphovsrättslag­stiftningen ges en sådan utformning all den ger skydd för de ofta omfattande investeringar som producenter av olika slag måste göra för alt kunna ge ut exempelvis böcker och musikupplagningar.

Upphovsmännens ensamrätt att bestämma över hur deras verk skall få utnyttjas är dock inte oinskränkt. Av hänsyn till olika motstående intressen har föreskrivits vissa undantag från denna ensamrätt. Som exempel kan nämnas reglerna om rätt att utan upphovsmannens medgivande.framställa enstaka exemplar för enskilt bruk.

En betydelsefull del av ensamrätten ligger i den rätt som upphovsmannen har att bestämma över spridningen till allmänheten av exemplar av hans verk. Inte heller denna rätt är utan inskränkningar. När exemplar av litterära och musikaliska verk har getts ul, får de utgivna exemplaren fritt spridas vidare till allmänheten. Från denna regel gäller dock det undantaget att noter till musikaliska verk inte får hyras ut till allmänheten utan upphovsmannens tillstånd.

Som upphovsrättsutredningen har anfört har den tekniska utvecklingen, inte minst på reproduktionsteknikens område, haft en djupgående inverkan både på upphovsmännens och andra rättighetshavares situation och på situationen för olika kategorier av producenter av upphovsrättsligt skyddat material.

Utvecklingen pä reproduktionsteknikens område har varit särskilt snabb när det gäller möjligheterna atl spela in musik och andra typer av ljud. Ljudinspelningstekniken gör det i dag möjligl för etl stort antal personer att lätt och snabbt själva framställa exemplar av god kvalitet av musikaUska verk, och detta lill förhållandevis låga kostnader. Elt sådant förfarande är under vissa förutsättningar tillåtet enligl URL till följd av reglerna om rätt till kopiering för enskilt bruk. De följder som den tekniska utvecklingen sålunda har för upphovsmäns och andra rättighetshavares situation utgör en del av

 

Prop. 1982/83:40                                                                     9

bakgrunden till den pågående revisionen av de nordiska ländernas upphovs-rällslagar.

Utredningen har föreslagit en ändring i 23 § URL av innebörd att upphovsmännens ensamrätt utvidgas till atl omfatta uthyrning till allmänhe­ten av alla typer av exemplar av musikaliska verk. Som jag nyss nämnde omfattar denna ensamrätt f.n. endasi uthyrning av noter. Samtliga remiss­instanser utom konsumentverket har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det utan erinran. .

Konsumentverket har anfört all konsumenten har elt beaktansvärt intresse av alt få hyra inspelade musikverk, alt verket inte har uppmärksam­mat några särskilda konsumentproblem i samband med uthyrning av grammofonskivor som motiverar ell förbud mot sådan uthyrning och att verket därför inte finner skäl atl tillstyrka utredningens förslag. Enligt konsumentverket bör frågan om förbud mol uthyrning av grammofonskivor prövas inom ramen för den övergripande översynen av upphovsrältsla-gen.

Jag vill för egen del först anföra, atl jag ansluter mig till utredningens uppfattning att del är i högsta grad angeläget alt upphovsmän och andra rättighetshavare enligt den upphovsrättsliga lagstiftningen så långt del är möjligt tillförsäkras de ekonomiskt vikliga befogenheterna när det gäller utnyttjandet av deras verk och prestationer.

Vid tillkomsten av 1960 års lagsiiftning torde en av utgångspunkterna ha varit att rätlen att bestämma över spridning av exemplar av verk inte hade någon nämnvärd självständig ekonomisk betydelse för upphovsmännen. Detta framgår av olika uttalanden i lagstiftningsärendet (prop. 1960:17 s. 160 och 404). Uppfattningen synes ha varit all uthyrning av grammofonskivor skulle förbli tämligen ovanlig och i vart fall inte ske i sådan omfattning eller under sådana former att rättighetshavarna enligl URL skulle lida någon skada.

Utvecklingen sedan 1960-talets början har medfört atl spridningsrätten har fått en större betydelse för upphovsmännen. Det är visserligen knappast möjligt all närmare mäta den skada som rättighetshavarna på olika områden lider genom den uthyrningsverksamhet som nu äger rum beträffande grammofonskivor. Jag anser emellertid alt erfarenheterna av den nuvarande uthyrningsverksamheten visar att de skäl som år 1960 åberopades för all spridningsrätten beträffande sådana alster skulle vara fri inte längre föreligger. Det finns enligt min mening risk för att rätten att utan samtycke av upphovsmannen hyra ut musikupplagningar medför påtagliga skadeverk­ningar för rättighetshavarna och därigenom för kulturområdet i vid mening.

Med anledning av konsumentverkets uttalanden vill jag anföra, alt jag kan ha en viss förståelse för alt utredningens förslag kan väcka en del betänkligheter från den enskilde konsumentens synpunkt. Den tekniska utveckling som har skelt inte bara på reproduktionsteknikens fält ulan på

 

Prop. 1982/83:40                                                                    10

mediaområdet i stort har självfallet betydande fördelar för de enskilda konsumenterna. Dessa fördelar måste emellertid vägas mol upphovsmän­nens intresse av atl få ell ekonomiskt rimligt utbyte av det utnyttjande som sker av deras verk, något som i allmänhet är en förulsällning för att de skall kunna fortsätta sin skapande verksamhet. Av hänsyn till vikliga samhälleliga och andra skäl måste givetvis vissa inskränkningar göras i de ensamrättig­heter som upphovsmännen tillerkänns. Upphovsrättslagstiftningen måste utformas så att den skapar en rimlig balans mellan olika berörda intres­sen.

Vid den intresseavvägning som måste göras i förevarande lagstiftnings­ärende anser jag atl man i första hand måste beakta upphovsrättens primära funktion, nämligen atl stimulera det andliga skapandet genom att ge upphovsmannen ensamrätt att bestämma över alla ekonomiskt betydelse­fulla former av utnyltjanden av hans verk. Mot bakgrund av den utveckling som har ägt rum måste rätten att bestämma över uthyrning av exemplar av musikaliska verk anses vara en sådan ekonomiskt betydelsefull befogenhet. Della talar för atl denna uthyrning - såsom utredningen har föreslagit - skall omfattas av upphovsmannens ensamrätt.

I diskussionen har ibland anförts alt uthyrningen borde vara fri men förenad med en ersättningsrätt för upphovsmannen. Enligt min uppfattning skulle man emellertid inte härigenom uppnå syftet att upphovsmannen genom avtal skall kunna bestämma över delta ekonomiskt viktiga utnyttjan­de av hans verk. Möjligheten för upphovsmannen alt sluta sådana avtal kan vara betydelsefull bl.a. med hänsyn lill hur avtalen om produktion av grammofonskivor och andra musikupptagningar är utformade. Uthyrning av exemplar av musikaliska verk i alla former, dvs. även i annan form än noter, regleras i endast ett nordiskt land, Norge, direkt i samband med undantagen från spridningsrätten. Där har man inte valt en ordning med fri uthyrning förenad med ersättning utan i stället en ensamrätt. Även hänsynen lill den nordiska rättslikheten talar alltså för att lagregleringen utformas så som utredningen har föreslagit.

Av de grupper som omfattas av den upphovsrättsliga lagstiftningen har som förut nämnts endasi de egentliga upphovsmännen en grundläggande spridningsrätt. Någon sådan rätt tillkommer inte utövande konstnärer, fonogramframställare eller andra innehavare av s.k. närstående rättigheter. Genom del undanlag från den fria spridningsrätten som utredningen föreslår kommer enligl utredningen emellertid även dessa grupper att indirekt få ett skydd mot de skadeverkningar som en okontrollerad uthyrningsverksamhet har eller kan få för dem. Riksåklagaren, som i och för sig har lämnat förslagel utan erinran i sak, har i sitt remissyttrande tagit upp detta förhållande och har påpekat atl del indirekta skyddet är beroende av atl den egentliga upphovsrätten fortfarande gäller. Han har ifrågasatt, om förslaget är ägnat atl ge elt tillfredsställande skydd i ekonomiskt hänseende för de parter som berörs av uthyrningsverksamheten. Överåklagaren i Stockholm har framfört

 

Prop.  1982/83:40                                                                   11

liknande synpunkter. Enligt hans mening talar starka skäl för att även de. upphovsrätten närstående rättigheterna får ell självständigt skydd mot uthyrning.

Jag har förståelse för de synpunkter som riksåklagaren och överåklagaren i Stockholm har fört fram. Jag har emellertid från utredningen under hand inhämtat att den f.n. i samarbete med utredningarna i de övriga nordiska länderna överväger hela frågan om de närstående rättigheterna och skyddet för dem. Under dessa förhållanden anser jag det inte lämpligt att i detta sammanhang gå närmare in på hur frågan om uthyrning bör lösas i förhållande till de närstående rättigheterna.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört ansluler jag mig till utredningens förslag till ändring av 23 § URL. Upphovsmännens ensamrätt bör sålunda utvidgas till atl omfatta uthyrning till allmänheten av alla typer av exemplar av musikaliska verk.

Utredningen har i sin promemoria (avsnitt 2.2) också berört frågan om kopieringen av uthyrda grammofonskivor och andra musikinspelningar. Det har nämligen gjorts gällande, att den övervägande delen av den uthyrning av grammofonskivor som numera sker äger rum för att ge den som hyr skivan möjlighel att spela av musiken på kassett. Som jag tidigare har nämnt är det enligt URL tillåtet för envar alt för enskilt bruk framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk. Utredningen har inle lagl fram något förslag till lagändring i denna del. Jag har inhämtat att utredningen f.n. överväger olika frågor i samband med rätlen till mångfaldigande av upphovsrättsligt skyddat material, bl.a. när det gäller kopiering för enskilt bruk. Jag går därför inte i detta sammanhang in på de problem som hänger samman med mångfaldi­gande av material som är föremål för uthyrningsverksamhet.

6 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnärliga verk.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3-.

7 Specialmotivering

23 §

Sedan elt litterärt eller musikaliskt verk har utgivits, får exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare och visas offentligt. Exemplar av musikaliska verk får dock inte utan upphovsmannens samtycke tillhandahål­las allmänheten genom uthyrning eller annan därmed jämförlig rättshand­ling.

- Bilagan har uteslutits här.  Förslagel är likalydande med det som är fogat till propositionen.

 

Prop. 1982/83:40                                                                    12

Enligl 2 § omfaltar upphovsmannens ensamrän bl.a. rätten alt göra verket tillgängligt för allmänheten. Som sådant lillgängliggörande räknas enligl 2 § tredje stycket att exemplar av verket utbjuds till försäljning, uthyrning eller utlåning eller på annat sätt sprids till allmänheten.

Förevarande paragraf innehåller etl undantag från regeln i 2 §. Sedan ett litterärt eller musikaliskt verk har utgivits, får sålunda exemplar som omfattas av utgivningen spridas vidare och visas offemUgt. EnUgt paragrafen i dess nuvarande lydelse får dock noter till musikaliskt verk inte utan upphovsmannens samtycke uthyras lill allmänheten.

Det bör anmärkas alt den spridningsmöjlighet som paragrafen ger bara avser utgivna verk. Ett verk anses enligt 8 § andra stycket vara utgivet, när exemplar av det med upphovsmannens samtycke har förts i handeln eller annars blivit spridda till allmänheten. Andra exemplar än sådana som är utgivna enligt denna definition omfattas inte av förevarande paragraf, exempelvis olovligt framställda exemplar eller exemplar som har framställts med stöd av någon av undantagsbestämmelserna i 2 kap. URL.

I enlighet med de överväganden som redovisas i avsnitt 5 har i lagtexten uttrycket "noter tiU musikaliskt verk" ersatts med "exemplar av musikaliska verk". Vidare har med uthyrning jämställts rättshandlingar som är jämför­liga med uthyrning.

Under remissbehandlingen har riksåklagaren anfört att det inte klart framgår av den föreslagna lagtexten atl skyddet mot uthyrning av noter lill musikaliska verk kvarstår. Jag vill därför framhålla, an med uttrycket "exemplar av musikaliska verk" förstås varje föremål i vilket verket är nedlagt eller fixerat, oavsett med vilken teknik detta har skett. Delta uttryck omfattar således såväl noter som t.ex. grammofonskivor och tonband (jfr prop. 1960:17 s. 60).

Som tidigare har anförts innebär ändringen atl upphovsmannens ensam­rätt utvidgas till alt omfatta uthyrning av alla typer av exemplar av musikaliska verk och inte bara som enligt gällande rätt uthyrning av noter till sådana verk. Avsikten med utvidgningen har främst varit an träffa musikupptagningar i form av grammofonskivor eller musikkassetter. Bestämmelsen omfattar emellertid också andra mera ovanliga typer av sådana upptagningar, t.ex. upptagningar av dalormusik pä magnetband eller liknande och nedteckningar av musik i andra former än notskrift.

Lagändringen innebär vidare, alt ensamrätten omfaltar även tillhandahål­lande genom ränshandlingar som till sina verkningar är jämförUga med uthyrning. Som exempel på sådana rättshandlingar kan nämnas det fallet att den som vill hyra en grammofonskiva betalar ett pris som motsvarar skivans försäljningspris. När han lämnar tillbaka skivan, återställer han samtidigt det kvitto som han fick vid betalningen. Han återfår då det erlagda beloppet med ett avdrag som i verkligheten utgör betalning för nyttjandet av skivan. Bestämmelsen omfattar rättshandlingar av detta slag. dvs. försäljning med någon form av återköpsklausul. Även vissa andra rättshandlingar kan med

 

Prop.  1982/83:40                                                                   13

den föreslagna lydelsen falla under bestämmelsen. Rättshandlingar där upptagningen definitivt överlåts till förvärvaren omfattas inte av bestämmel­sen.

Lagändringen avser självfallet inle heller all hindra ett en köpare får ta hem en grammofonskiva till påseende och sedan, mol återfående av köpeskillingen, återlämna den därför att den är felaktig eller eljest inte motsvarar rimliga krav.

Bestämmelsen lar endast sikte på uthyrning och jämförliga rättshandling­ar, dvs. fall där mottagaren lämnar etl vederlag för rätlen all få disponera över upptagningen. Bestämmelsen omfattar däremot inte utlåning eller liknande fall där inget vederlag lämnas. Upphovsrältsutredningen har i promemorian uttalat, atl den i elt senare skede kommer atl ta upp till övervägande såväl frågan om rätten lill utlåning av musikupptagningar som frågan om uthyrning eller utiåning av andra typer av upphovsrättsligt skyddade verk.

Under remissbehandlingen har Föreningen Svenska Tonsättares Interna­tionella Musikbyrå (STIM) u.p.a., ulan all därmed avse någon ändring i sak, föreslagit alt uttrycket "därmed jämförlig rättshandling" i laglexlen byts ul mot "under därmed likartade villkor". Något skäl för förslagel har inte angetts. Jag finner inle någon anledning alt gå ifrån utredningens förslag på denna punkt.

Om uthyrning eller annan därmed jämförlig rättshandling företas i strid mot den föreslagna bestämmelsen, blir reglerna i 7 kap. URL om ansvar och ersättningsskyldighet tillämpliga. Straffansvar kan sålunda komma i fråga. Jag vill erinra om att slraffmaximum enligt en ändring i 53 §, som trädde i kraft den 1 juli 1982, har höjts från fängelse i sex månader till fängelse i två år. Vidare kan skadeståndsskyldighel bli aktuell. 1 delta hänseende hänvisas bl.a. till uttalandena i propositionen (1981/82:152 s. 22) angående skärpta åtgärder mot upphovsrätlsinlrång om all skadestånd bör utdömas med belopp som fullt ut läcker vållad skada.

Enligl 55 § kan förordnande om avslående mot lösen m.m. meddelas i fråga om "egendom med avseende på vilken intrång eller överträdelse föreligger". Detta uttryck torde inte vara tillämpligt på de fall som avses i detta lagstiftningsärende. Av bestämmelsens förarbeten (SOU 1956:25 s. 436) framgår , atl föreskriften inte skall tillämpas i fall då elt verk visserligen olagligt har gjorts tillgängligt för allmänheten men detta har skett med hjälp av rätlsenliga exemplar. Som exempel på fall då föreskriften inte är tillämplig nämns i förarbetena atl en musiker för ell olovligt offentligt framförande använder ett notblad som har inköpts i handeln eller att en rättsenligt framställd filmkopia ulan tillstånd används för offentlig visning. Dessa fall får anses jämförliga med dem som åsyftas i förevarande paragraf.

Slutligen kan anmärkas all enligt 59 §, som ändrades samtidigt med 53 §, åklagare kan väcka åtal för upphovsrättsintrång även utan angivelse av målsäganden, om det är påkallat ur allmän synpunkt.

1'* Riksdagen 1982183. I samt. Nr 40

 

Prop.  1982/83:40                                                                   14

Ikraftträdande m.m.

Lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1983.

Enligt gängse principer inom upphovsrätten har lagändringen gjorts tillämplig också på verk, exempelvis musikaliska kompositioner, som har tillkommit före ikraftträdandet. Däremot är den ändrade regleringen tillämplig endast på sådana rättshandlingar som har företagits efter ikraft­trädandet. Såvitt gäller straffrättsliga sanktioner följer delta av 2 kap. 10 § första stycket regeringsformen (jfr 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken). I fråga om de andra sanktioner som föreskrivs i URL gäller detsamma enligt allmänna rättsprinciper. Någon uttrycklig bestämmelse i detta avseende anser jag därför inte behövlig.

8 Hemställan

Jag hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

9 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

 

Prop.  1982/83:40                                                               15

BUaga I 1982-03-02

Upphovsrättsutiedningens promemoria

Åtgärder med anledning av uthyrningsverlsamhet beträffande grammofonskivor m.m.

1 Inledning

På senare tid har uthyrningsverksamhet med grammofonskivor tilltagit i omfattning i Sverige. Frågan om de verkningar som denna uthyrningsverk­samhet kan ha för rättighetshavarna inom den upphovsrätlsliga lagstiftning­en har lagils upp i en skrivelse lill utredningen från Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), den svenska gruppen av the International Federation of Producers of Phonograms and Videograms (IFPI) och Svenska Musikerförbundet. Problemen har vidare uppmärksam­mats i elt par motioner vid 1981/82 års riksmöte. Utredningen har mol bakgrund härav ansett sig böra med förtur ta upp denna fråga lill övervägande. I denna promemoria redovisas utredningens ställningstagan­den i dessa hänseenden.

2 Bakgrund
2.1 Uthyrningen

2.7.7 Förhållandet till upphovsmåns rättigheter m.m.

Enligl 2 § lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen, URL) gäller som utgångspunkt alt upphovsman­nen har en ensamrätt att bestämma över bl.a. spridning av exemplar av sina verk till allmänheten. Denna s.k. spridningsrätt är emellertid inskränkt i fråga om vissa typer av verk. I 23 § URL föreskrivs sålunda bl.a. att sedan ett litterärt eller musikaliskt verk har utgivits får de utgivna exemplaren spridas vidare exempelvis genom vidareförsäljning, uthyrning eller utlåning. Enda undanlaget är alt noter till musikaliska verk inle får uthyras lill allmänheten utan samtycke. I princip samma undantag från spridningsrätten gäller enligl 25 § URL i fråga om konstverk.

Av vad som nu har sagts följer, såvitt gäller den egentliga upphovsrätten (i detta sammanhang framför allt kompositörernas och textförfattarnas rättig­heter), atl del är tillåtet atl t.ex. till allmänheten hyra ut musikinspelningar utan upphovsmannens tillstånd.

Del kan nämnas atl vid tillkomsten av URL såväl auktorrättskommillén som lagrådet förordade atl uthyrning av musikaliska verk och inte bara uthyrning av noter skulle omfattas av upphovsmannens ensamrätt. Som skäl anförde lagrådet atl del syntes antagligt att sådan uthyrning med liden skulle

 

Prop. 1982/83:40                                                                    16

komma att få en alltmer ökad omfattning och alt del saknades skäl att i detta hänseende göra skillnad mellan olika slags exemplar av musikverk (prop. 1960:17 s. 385). Departementschefen blev emellertid inle övertygad om all en sådan utvidgning av upphovsmannens ensamrätt borde införas (prop. s. 404). Någon bestämmelse i detta hänseende inflöt därför inte i lagen. Det kan emellertid nämnas alt den norska motsvarande bestämmelsen täcker musikverk i allmänhet och inle bara verken i notskrift.

Ofta avser uthyrning av musikaliska verk inle bara upptagningen som sådan utan också t.ex. omslag och liknande. Frågan uppkommer dä om det är tillåtet alt uthyra etl konstnärligt utformat skivomslag. Här gäller i fråga om egentliga konstverk 25 § URL vilken som förut antytts bl.a. föreskriver att sedan konstnärligt verk har utgivits får de utgivna exemplaren fritt spridas vidare. När det gäller fotografier är situationen annorlunda. De grundläg­gande rältigheler som tillkommer en fotograf med avseende på hans fotografi omfattar enligl 1 § lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild (fotografi­lagen, FotoL) bara mångfaldigande och offentlig visning. Någon spridnings­rätt ingår inte i rättigheterna enligt denna lag.

Slutsatsen torde bli alt enligt URL och FotoL något hinder inte finns mol uthyrning av omslagen till musikinspelningar.

2.7.2 Förhållandet till de närstående rättigheterna

I URL finns också bestämmelser om s.k. närstående rättigheter, dvs. ensamrältigheter som tillkommer utövande artister (musiker, sångare m.fl. som framför verk) samt fonogramframställare (i huvudsak grammofonbo­lag). Dessa rättigheter omfaltar bl.a. en ensamrätt under 25 år till kopiering av inspelningar. Någon spridningsrätt liknande den som de egentliga upphovsmännen har finns inle för dessa kategorier. De kan alltså inte på URL grunda någon räll alt motsätta sig uthyrning etc. av sina produkter.

När det gäller den egentliga uthyrningsverksamheten av fonogram kan alltså konstateras att några hinder enligt den upphovsrätlsliga lagstiftningen inte föreligger. När det gäller videogram är däremot situationen annorlunda. De är enligt gängse uppfattning atl anse som filmverk. De träffas alltså inte av ordalagen i undantagen från spridningsrätten i 23 och 25 §§, vilka som nämnts endast tar sikte på litterära verk, musikaliska verk och konstverk.

2.7.5 Eventuella hinder mot uthyrning på grund av avtal m.m.

En fråga som har diskuterats på senare tid är om del på annan grund än upphovsrätlslagstiftningen kan finnas något hinder mot uthyrning, exempel­vis på grund av avlalsrällsliga förhållanden. I de kontrakt som kompositö­rernas organisationer (STIM och NCB) upprättar med fonogramproducen­ter föreskrivs i regel bl.a. all producenten är skyldig atl på skivan ange att "utan tillstånd är kopiering, uthyrning, utlåning, användning av denna

 

Prop. 1982/83:40                                                                    17

grammofonskiva till offentligt framförande och radioulsändning förbju­det".

Detta avtal binder självfallet parterna själva. Frågan om och i vad mån ett sådant avtal kan binda även andra, exempelvis uthyrare, är eller kan komma under domstols prövning. Utredningen vill därför inte gå närmare in på dessa frågor.

2.2 Kopiering av grammofonskivor m.m.

2.2.7 Svensk lag

Det har gjorts gällande att den övervägande delen av den uthyrning som numera sker av grammofonskivor äger rum för all ge den som hyr skivan möjlighet atl spela av musiken på en kassett. Uthyrningsverksamheten sägs ofta vara förenad med försäljning av tomkassetler. När det gäller all kopiera, dvs. framställa exemplar, av upptagningar av musik gäller som utgångspunkt atl upphovsmannen har en ensamrätt i delta hänseende (2 § URL). Motsvarande gäller för utövande konstnärer med avseende på upptagningar av deras framföranden (45 § URL) och fonogramframställare med avseende på upptagningar som de har gjort (46 § URL). Dessa ensamrättigheter gäller i fråga om den egentliga upphovsrätten under 50 år från upphovsmannens död och i fråga om de övriga nu nämnda rättigheterna under 25 år från det år då upptagningen ägde rum.

Vissa undantag finns från ensamrätten till exemplarframställning. Det undanlag som främst är av betydelse i detta sammanhang finns intaget i 11 § URL, till vilken även reglerna om närstående rättigheter hänvisar. Enligt den nämnda bestämmelsen är det tillåtet för envar alt för enskilt bruk framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk.

2.2.2 Internationella förpliktelser

Det upphovsrättsliga området har en stark internationell prägel. På området finns ett anlal internationella konventioner som i vissa hänseenden ålägger staterna förpliktelser atl ge olika grupper rättighetshavare ett visst skydd. På det egentliga upphovsrätlsliga området finns sålunda bl.a. den s.k. Bernkonventionen om skydd för litterära och konstnärliga verk av år 1886. Konventionen föreskriver bl.a. att upphovsmän lill litterära och konstnärliga verk skall ha uteslutande rätt alt låta mångfaldiga sina verk på vad sätt eller i vilken form del vara må. Konventionsländernas lagstiftning får dock tillåta mångfaldigande i vissa särskilda fall under förutsättning alt sådant mångfal­digande inte gör intrång i del normala utnyttjandet av verket och ej heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen (Art. 9.1 och 9.2). När del gäller utövande konstnärers och fonogramframställares rättigheter är andra internationella konventioner tillämpliga, i första hand den s.k.

Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 40

 

Prop.  1982/83:40                                                                   18

Romkonvenlionen av år 1961. Denna konvention tillerkänner rältighetsha­varna en grundläggande ensamrätt att bestämma över framstäUning av exemplar av upptagningar som har gjorts av deras framföranden resp. av framställda fonogram (Art. 7 och 10). Konventionsslalerna har dock räll all i sin lagstiftning föreskriva vissa undanlag från det skydd som konventionen ger, bl.a. när det gäller utnyttjande för enskilt bruk (Art. 15). En särskild internationell konvention finns när del gäller skydd för fonogramframstäl­lare, nämligen den s.k. fonogramkonventionen av år 1971. Huvudregeln i denna konvention är atl fonogramframställare från annan konventionsstal skall ges skydd mol bl.a. framställning av kopior av fonogrammen ulan tillstånd (Art. 2). Konventionsstal är dock berättigad att i sin nationella lag föreskriva samma slags inskränkningar i rätlen som dem som är tillåtna i fråga om skyddet för upphovsmän lill litterära och konstnärliga verk (Art. 6).

3 Framställning till utredningen m.m.

Som har nämnts i avsnitt 1 har lill utredningen inkommit en framställning om alt utredningen med förtur skall la upp frågan om åtgärder mot uthyrning av fonogram. Framställningen är fogad lill denna promemoria som bilaga 1.

I januari 1982 har i riksdagen väckis två motioner i den fråga som här berörts. I den ena, som har väckis av Marianne Karlsson (c), hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning av verksamheten med uthyrning av grammofonskivor och behovet av ändrade regler i upphovs-rättslägen. I den andra, som har väckts av socialdemokraterna i lagutskottet, hemställs alt riksdagen hos regeringen skall begära att upphovsrättsutred­ningen får i uppdrag att snarast lägga fram förslag till lösning av de problem som en ökad uthyrning av grammofonskivor för med sig.

4 Utredningens allmänna överväganden

Det upphovsrättsliga regelsystemet avser all främja det andliga skapandet i olika former. Detta regelsystem är därför en myckel viktig faktor i den sociala, ekonomiska och kulturella utvecklingen i samhället och innehåller en noggrant gjord avvägning mellan olika intressen. Grundregeln är all upphovsmannen skall ha en ensamrätt atl bestämma över utnyltjandel av sina verk. Lagen innehåller föreskrifter både om vissa ideellt betonade befogenheter och om ekonomiska rättigheter. 1 det senare hänseendet är en grundläggande utgångspunkt atl upphovsmannen skall ha ensamrätt till alla former av ekonomiskt viktiga utnyltjanden av verkel. Delta är också naturligt, eftersom ett av syftena med upphovsrätlslagstiftningen är all ge upphovsmännen möjlighel all leva av sitt skapande. En annan viktig faktor i delta sammanhang är atl ensamrältighelerna skall skapa skydd för de ofta

 

Prop. 1982/83:40                                                                    19

omfattande investeringar som producenter av olika slag måste göra för att kunna ge ul exempelvis böcker och musikinspelningar. Om inle ensamrät­tigheter fanns skulle vägen vara fri för kopiering och plagiat och få skulle följaktligen vara villiga att satsa pengar i utgivningsverksamhet.

Hänsyn lill olika enskilda och allmänna intressen har emellertid gjort alt principen om upphovsmännens ensamrätt atl bestämma över hur deras verk skall få utnyttjas inle kan upprätthållas oinskränkt. Av hänsyn till enskilda intressen finns i lagstiftningen exempelvis regler om exemplarframslällning för enskilt bruk. Av hänsyn till intressen av mera allmän karaktär finns regler som t.ex. avser att främja informationsfriheten, undervisningsväsendets eller massmedias behov.

En av upphovsmännens grundläggande ekonomiskt betonade rättigheter enligt URL är rätlen atl bestämma över spridningen lill allmänheten av exemplar av sina verk. Även i denna räll har av skäl som nyss nämnts föreskrivits vissa undanlag. 1 23 § URL sägs sålunda att när exemplar av litterära och musikaliska verk har getts ul får de utgivna exemplaren fritt spridas vidare till allmänheten. Som enda undantag i detta hänseende gäller all noter till musikaliska verk inte utan tillstånd av upphovsmannen får hyras ut lill allmänheten.

Utredningen har i andra sammanhang kunnat konstatera atl den tekniska utvecklingen exempelvis på reproduktionsteknikens område har en djupgå­ende inverkan både på upphovsmäns och andra rättighetshavares situation och på situationen för olika slag av producenter av upphovsrättsligt skyddat material. Sålunda har exempelvis möjlighelerna all med hjälp av kassett­spelare göra egna inspelningar av musik i hög grad påverkat rällighetsha-varnas situation på musikområdet och legat till grund för överväganden och åtgärder i andra sammanhang. Som exempel kan nämnas alt utredningen f.n. överväger ändringar i reglerna om rätt att framställa exemplar av skyddade verk för enskilt bruk. Vidare kan nämnas att i diskussionen om fördelning av medlen från den kasseltskalt som föreslås införd också uttalats att en viss kompensation därifrån skall ges till de grupper som främst drabbas av hemkopieringens verkningar. Mol den bakgrund som nu har nämnts är dét enligl utredningens uppfattning synnerligen angeläget all upphovsmännen, bl.a. på musikområdel, så långt som det är möjligt tillförsäkras de ekonomiskt vikliga befogenheterna med avseende på utnyttjandet av deras verk.

Vid tillkomsten av 1960 års lagsiiftning torde en av utgångspunkterna ha varit att rätten att bestämma över spridning av exemplar av verk inte hade någon nämnvärd självständig ekonomisk betydelse för upphovsmännen. Della framgår bl.a. av olika uttalanden i lagstiftningsärendet. I vart fall ansågs denna betydelse inte vara så stor att den vägde över de praktiska och i övrigt allmänna skäl som talade för alt spridningsrätten skulle vara fri för huvuddelen av de verk som omfattas av URL. Åtminstone när det gäller musikaliska verk har emellertid enligt utredningens mening de förutsättning-

 

Prop.  1982/83:40                                                                   20

ar på vilka beslutet om att frige spridningsrätten vilar rubbats i väsentlig mån. Beslulel synes ha vilat på uppfattningen att uthyrning av grammofonskivor skulle förbli tämligen ovanlig och i vart fall inte ske i sådan omfattning eller sådana former att rättighetshavarna enligt URL skulle Uda någon skada.

Utredningen anser det inle möjligl alt närmare mäta den skada som rättighetshavarna på olika områden lider genom den uthyrningsverksamhet som nu äger rum beträffande grammofonskivor. Vad som hittills har inträffat i detta hänseende har emellertid klart visat all de skäl som 1960 åberopades för alt frige spridningsrätten beträffande sådana alster inte längre föreligger. Erfarenheter som i massmedia redovisats bl.a. från Japan pekar på alt uthyrningsverksamheten innebär betydande skadeverkningar för möjlighe­terna lill fonogramutgivning. Från branschhåll har upplysts atl den första ulhyrningsbuliken i Japan öppnades i juni 1980 och alt det i september 1981 fanns ca 750 sådana butiker i landet. Försäljningsminskningen i fråga om fonogram har för hela Japan uppskattals lill ca 10 procent och för butiker i närheten av uthyrningsbutiker har en undersökning visat en minskning med så mycket som mellan 30 och 60 procent. Risken för en liknande utveckling i Sverige kan inte uteslutas. Del finns i dag ca 30 ulhyrningsbutiker i Sverige och samtliga har tillkommit under de senaste månaderna. En intervjuunder­sökning har visat alt ca 90 procent av dem som hyr skivor gör det för att spela av dem på kassett.

Det är etl viktigt samhälleligt intresse att rättighetshavargrupperna på musikområdel - som redan hårt har drabbats av hemkopieringens verkningar - inle drabbas av ytterligare ekonomiska skadeverkningar på grund av en okontrollerad uthyrningsverksamhet vilken äger rum på grund av avsakna­den av en bestämmelse som ansetts onödig eftersom några sådana skadeverkningar inte kunde befaras.

Självfallet kan uthyrningsverksamheten också ha vissa positiva effekter genom att den kan öka tillgängligheten av musiken, bredda musikintresset m.m. Enligt utredningens uppfattning kan emellertid dessa positiva effekter på inget sätt uppväga de skadeverkningar som upphovsmannasidan, fonogramproducenlerna och musikergrupperna lider genom verksamheten. Därtill kommer atl en ökande uthyrning kan medföra all priset på skivorna på sikt måste höjas för att utgivning över huvud taget skall vara ekonomiskt försvarbar, vilket självfallet är negativt även för konsumenterna. Utredning­en har därför kommit till slutsatsen alt rätten lill fri uthyrning av exemplar av musikaliska verk bör inskränkas i jämförelse med vad som nu gäller. Enligl utredningens uppfattning är denna fråga så viktig alt slällning bör tas till den så snart som möjligl och utan all man avvaktar övrigt pågående arbete inom utredningen.

Vad som åsyftas med den ändring som nu föreslås är att ge upphovsmän­nen en kontroll och ett inflytande över den uthyrningsverksamhet som nu har tagit eller kan komma att la en sådan omfattning an den kan skada rättighetshavarna  och   därmed  också  viktiga   kullurpolitiska  intressen.

 

Prop.  1982/83:40                                                                  21

Genom en sådan ändring ges möjlighet att genom avtal mellan rättighets­havare och uthyrare skapa en lämplig balans mellan allmänhetens behov av tillgång till musik och rältighetshavarnas berättigade krav på sin andel av intäkterna från uthyrningsverksamhet. En sådan reglering torde också vara till fördel för den seriösa musikhandelns intressen.

I enlighet med vad som nu gäller enligt norsk lag och med vad söm var under övervägande i Sverige redan vid tillkomsten av URL bör de ändringar som nu förordas ske genom atl upphovsmannens ensamrätt anges omfatta uthyrning till allmänheten av exemplar av musikaliska verk och inte bara som nu av noter lill sådana verk. Utredningen föreslår därför att en bestämmelse med sådant innehåll införs i URL.

Mot bakgrund av dessa överväganden har utredningen utformat ett förslag till lagtext enligt bilaga 2.

Av de grupper som omfattas av den upphovsrätlsliga lagstiftningen har som förut nämnts endast de egentliga upphovsmännen en grundläggande spridningsrätt. Någon sådan rätt tillkommer inte t.ex. utövande konstnärer, fonogramframställare eller andra innehavare av s.k. närstående rättigheter. Genom det undantag från den fria spridningsrätten som nu föreslås kommer emellertid även dessa grupper atl indirekt få ett skydd mot de skadeverk­ningar som en okontrollerad uthyrningsverksarnhet har eller kan få för dem.

5   Specialmolivering till de föreslagna bestämmelserna 5.1 23 § URL

Enligt 2 § URL omfattar upphovsmannens ensamrätt bl.a. rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten. Som sådant tillgängliggörande räknas enligt 2 § tredje stycket bl.a. alt exemplar av verket utbjuds till försäljning, uthyrning eller utlåning eller eljest sprids till allmänheten.

Som ett undantag från regeln i 2 § URL föreskrivs i 23 § att sedan litterärt eller musikaliskt verk har utgivits får exemplar som omfattas av utgivningen spridas vidare och visas offentligt. Noter till musikaliskt verk får dock inte ulan upphovsmannens samtycke uthyras till allmänheten.

Det bör anmärkas alt den spridningsmöjlighet som paragrafen ger bara avser utgivna verk. Verk anses enligt 8 § URL utgivet när exemplar därav med upphovsmannens samtycke har förts i handeln eller eljest blivit spridda lill allmänheten. Andra exemplar än sådana som är utgivna enligl denna definition, exempelvis olovligt framställda exemplar eller exemplar som har framställts med stöd av någon av undanlagsbestämmelserna i 2 kap. URL, omfattas inte av 23 §.

I enlighet med de överväganden som redovisas i avsnin 4 har i lagtexten uttrycket "noter till musikaliskt verk" ersatts nied "exemplar av musikaliska verk". Vidare har med uthyrning jämställts vissa rättshandlingar som är jämförliga med uthyrning.

 

Prop. 1982/83:40                                                                    22

I Ändringen innebär först och främst att upphovsmannens ensamrätt har utvidgats till att omfatta alla typer av exemplar av musikaliska verk och inle bara som nu noter till sådana verk. Främst avser utvidgningen alt träffa musikupptagningar i form av grammofonskivor eller musikkassetter. Även andra mera ovanliga typer av sådana upptagningar, t.ex. upptagningar av datormusik på magnetband eller liknande eller nedteckningar av musik i andra former än notskrift omfattas av bestämmelsen.

Den andra ändringen avser att låta ensamrätten omfatta vissa rättshand­lingar som till sina verkningar är jämförUga med uthyrning. I praktiken är förfarandet i allmänhet sådant att den som vill hyra en skiva betalar ett pris som motsvarar skivans försäljningspris. När han lämnar tillbaka skivan lämnar han samtidigt det kvitto som han fått vid betalningen. Han återfår då det erlagda beloppet med avdrag för en viss summa per dag som han haft skivan. Om skivan vid granskning befinnes skadad alertas den inte ulan den anses då som redan såld.

Det nu redovisade tillvägagångssättet visar att ändringen även bör träffa försäljning med någon form av återköpsklausul. Även vissa andra typer av rättshandlingar kan med den föreslagna lydelsen falla under bestämmelsen. Gemensamt för samtliga de rättshandlingar som avses omfattade av denna är att "uthyraren" antingen behåller eller avses återfå äganderätten till upptagningen. Däremot är inte meningen att träffa rättshandlingar där upptagningen definitivt överlåts till förvärvaren.

Bestämmelsen tar endasi sikte på uthyrning och jämförliga rättshandling­ar, dvs. fall där mottagaren lämnar ett vederlag för rätlen att få disponera över upptagningen. Bestämmelsen omfattar däremot inte utlåning eller liknande faU där inget vederlag lämnas. Utredningen kommer i ett senare skede att till övervägande ta upp såväl frågan om rätten till utlåning av musikupptagningar som frågan om uthyrning eller utlåning av andra typer av upphovsrättsligt skyddade verk. Om uthyrning eller liknande sker i strid mol den föreslagna bestämmelsen blir reglerna i 7 kap. URL om ansvar och ersättningsskyldighet m.m. tillämpliga.

Straffansvar kan sålunda komma i fråga. Det erinras om att straffmax­imum enligt förslag i en den 21 januari 1982 beslutad remiss till lagrådet höjs från nuvarande fängelse i sex månader till fängelse i två år. Vidare kan skadeståndsskyldighet bli aktuell. I detta hänseende hänvisas bl.a. till uttalandena i lagrådsremissen om att skadestånd bör utdömas som verkligen fullt ut läcker vållad skada.

Enligt55 § URL kan förordnande om avstående mot lösen m.m. meddelas i fråga om "egendom med avseende å vilken intrång eller överträdelse föreligger". Detta uttryck torde inte äga tillämpning på fall som här avses. Av bestämmelsens förarbeten (SOU 1956:25 s. 436) framgår bl.a. att föreskrif­ten inle avsetts skola användas i fall då ett verk visserligen olagligt har gjorts tillgängligt för allmänheten men detta skett med hjälp, av rätlsenliga exemplar. Som exempel nämns att en musiker använder etl i handeln inköpt

 

Prop. 1982/83:40                                                     23

notblad för ett olovligt offentligt framförande eller en rättsenligt framställd filmkopia ulan tillstånd används för olovlig visning. Dessa fall är jämförliga med dem som åsyftas i 23 §.

Slutligen kan anmärkas att enligt förslaget i den nämnda lagrådsremissen åklagare kan väcka åtal för upphovsrätlsinlrång även utan angivelse av målsäganden om så är påkallat från allmän synpunkt.

5.2 'Ikraftträdande m.m.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft så snart som möjligt.

Enligt gängse principer på den upphovsrättsliga lagstiftningens område har de nya reglerna angetts vara tillämpliga också på verk, exempelvis musikaliska kompositioner, som har tillkommit före ikraftträdandet. Däre­mot äger de tillämpning endast på sådana rättshandlingar som har företagits efter ikraftträdandet. Detta följer emellertid av allmänna straffrättsliga principer och har inte ansetts behöva komma till uttryck i lagtexten.

 

Prop. 1982/83:40                                                                   24

Bilaga 1
Stockholm den 27 januari 1982            UU utredningens promemoria

Hovrättsassessor Roland Halvorsen Upphovsrältsutredningen Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM

Betr. uthyrning av grammofonskivor

Under senare tid har uthyrning av fonogram blivit ett stort problem och en idé som sprider sig lavinartat över hela landet. Flera butiker har startat uthyrning och många står i begrepp att göra detta. Under dén relativt korta tid som uthyrningen har pågått, har skadeverkningarna redan visat sig. Uthyrningen ligger helt klart till grund för en mycket omfattande hemko­piering. Genom kontroll och förfrågningar och även intervjuer i press, radio och TV, är det uppenbart att en hyresmans enda skäl att hyra en skiva är för kopiering.

Kopieringens skadeverkningar har redan behandlats ulförUgt i utredning­en och ingen torde ifrågasätta atl denna är mycket negativ för rältighetsha­varnas intressen. Hela det upphovsrättsUga regelsystemet bygger på att de som medverkar vid produktion av fonogram skall ha skydd mol missbruk av deras prestationer och en rimlig ersättning vid utnyttjandet av dessa.

Beträffande fonogram är detta helt uppbyggt och avräknas i enlighet med försäljning av skivorna. Genom uthyrningen sker etl mycket omfattande merutnyttjande av prestationerna och internationella jämförelser ger klart vid handen att försäljningen sjunker, ibland ända ned till 50 %. Det är främst de s.k. toppsäljarna som uthyres och därmed också kopieras. Dessa skivor som normalt säljer i stora kvantiteter bekostar hos grammofonbolagen den smalare inhemska produktionen.

Då nu försäljningen genom uthyrningen/hemkopieringen drastiskt sjun­ker, kommer detta att ge en omedelbar effekt på inspelning av s.k. smalare produktioner, kanske mer kulturpolitiskt angelägna produktioner. Delta kommer direkt att praktiskt försämra den redan nu dåliga situationen för inhemska kompositörer och tonsättare, förläggare, utövande konstnärer, dvs artister och musiker samt grammofonbolag.

Undertecknande organisationer, vars medlemmar representerar ovanstå­ende rättighetshavare till fonogram, hemställer därför atl Upphovsrättsut-

 

Prop. 1982/83:40                                                                   25

redningen med förtur och högsta prioritet utreder frågan om åtgärder mot uthyrning av fonogram.

STIM, Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå Hans Nordmark

Svenska Musikerförbundet Yngve Åkerberg

IFPl (International Federation of Producers of Phonograms and Video­grams, Svenska gruppen)

Eddie Landqvist

Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 40

 

Prop. 1982/83:40                                                                   26

Bilaga 2 till utredningens promemoria

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära

och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs att 23 § lagen  (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

23 §
Sedan litterärt eller musikaliskt   Sedan litterärt eller musikaliskt

verk har utgivits, niå exemplar, som verk har utgivits,/år exemplar, som
omfattas av utgivningen, spridas omfattas av utgivningen, spridas
vidare ävensom visas offentligt; vidare ävensom visas offentligt;
dock må noter tiU musikaliskt verk ej dock får exemplar av musikaliska
utan upphovsmannens samtycke ut- verk inte utan upphovsmannens
hyras till allmänheten.                 samtycke tillhandahållas allmänhe-

ten genom uthyrning eller därmed jämförlig rättshandling.

Denna lag träder i kraft den

Den nya lagen skall tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet.

 

Prop. 1982/83:40                                                                   27

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över upphovs­rättsutredningens promemoria 1982-03-02, Åtgärder med anledning av uthyrningsverksamhet beträffande grammofonskivor m.m.

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yltranden över promemorian avgetts av riksåklagaren, hovrälten för Övre Norrland, konsumentverket, Sveriges advokatsamfund. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Svenska musikförläggareföreningen u.p.a., Föreningen Svenska Tonsättares Interna­tionella Musikbyrå (STIM), u.p.a.. Svenska Artisters och Musikers Intres­seorganisation (SAMI), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Gruppen av the International Federation of Producers of Phonograms and Videograms (IFPI), Föreningen Nordiska Icke-kommersiella Fonogramproducenters Förening (NIFF), Svenska Musikerförbundet och Sveriges köpmannaförbund. Riksåklagaren har överlämnat yttranden från överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt och från länsåklagaren i Kalmar län. Dessutom har yttranden inkommit från Vinge Ramberg Dahlin advokatbyrå och Grammofonleverantörernas före­ning (GLF).

2 Innehållet i remissyttrandena

Med undantag för konsumentverket har samtliga remissinstanser som avgivit yttrande i sak tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det utan erinran. I huvuddelen av remissyttrandena har förslaget tillstyrkts utan närmare kommentarer. Riksåklagaren, Sveriges advokatsamfund, STIM, TCO, IFPI, Svenska Musikerförbundei och Sveriges köpmannaförbund har utvecklat synpunkter i olika hänseenden på förslaget. Dessa synpunkter, liksom konsumentverkets avstyrkande yttrande, redovisas i det följande.

Riksåklagaren:

Den starkt ökade uthyrningsverksamheten vad beträffar grarnmofonski-vor och kassetter med musikaliska verk i förening med det förhållandet att allmänheten med hjälp av kassettspelare i betydande utsträckning gör egna inspelningar från hyrda skivor och kassetter minskar i avsevärd mån intäkterna för såväl upphovsmännen till musiken som musikerna och de som framställer skivor och kassetter med musik. Utredningen anser det vara ett viktigt samhälleligt intresse att rättighetshavarna på musikområdet inte drabbas alltför hårt i ekonomiskt hänseende genom den nämnda uthyrnings­verksamheten.

 

Prop. 1982/83:40                                                                    28

Av de grupper som omfattas av den upphovsrättsliga lagstiftningen är det endast de egentliga upphovsmännen som har en grundläggande s.k. spridningsrätt. Denna rätt är som framgår av 23 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk likväl inskränkt i vissa hänseenden. Någon sädan eller motsvarande rätt tillkommer enligl upphovs­rätlslagstiftningen inle utövande artister och inle heller fonogramframstäl­lare.

Den föreslagna ändringen i 23 § leder endast för upphovsmännens del lill ökat inflytande över uthyrningsverksamheten. Innehavare av s.k. närslåen­de rättigheter ges således enbart ett indirekt skydd mot ekonomiska verkningar av den pågående uthyrningsverksamheten. Skyddet är också begränsat i det hänseendet att det enbart omfattar de fall då upphovsrätt till det musikaliska verket alltjämt gäller. Därför kan det ifrågasättas om förslaget är ägnat all ge elt tillfredsställande skydd i ekonomiskt hänseende för de parter som berörs av ifrågavarande uthyrningsverksamhet.

Av specialmotiveringen till ändringsförslaget framgår atl skyddet för uthyrningen av noter lill musikaliskt verk avses kvarstå i oförändrat skick. Den föreslagna lagtexten är dock inle så uiformad att detta klart framgår av densamma.

I det till riksåklagarens yttrande bifogade yttrandet av överåklagaren i Stockholm anförs: Jag delar utredningens uppfattning att uthyrningsverk­samheten när det gäller fonogram nu fått en sådan omfattning alt det finns skäl vidta åtgärder så alt de upphovsrättsliga rätligheternas innehavare får sina intressen bättre tillgodosedda. För att nå önskad effekt torde införande av ett straffsanktionerat förbud vara enda möjligheten.

Utredningens förslag innebär att förbudet vid uthyrning byggs upp på den egentliga upphovsrätten. Musikutövare och fonogramframställare skulle härigenom få endast ett indirekt skydd. Detta skydd inträder.således bara för inspelningar där den egentliga upphovsrätten fortfarande gäller. Jag föreställer mig att så inte är fallet vid alla inspelningar som hyres ut i dag. Det finns enligt min mening starka skäl som talar för att även dessa upphovsrätten närstående rättigheter får ett självständigt skydd mot uthyrning. Att såsom enligt förslaget viss uthyrningsverksamhet skulle vara tillålen innebär också den praktiska olägenheten alt man vid beivrande av olaga uthyrning måste visa att för varje inspelning som hyrts ut den egentliga upphovsrätten gäller. Länsåklagaren i Kalmar län anför i sitt yttrande till riksåklagaren:

Utredningen synes mig ha väl dokumenterat behovet av att lagstifta mol den ökande uthyrningsverksamheten med grammofonskivor i Sverige. Jag delar utredningens skäl för sin slutsats all rätten lill fri uthyrning av exemplar av musikaliska verk bör inskränkas i jämförelse med vad som nu gäller. Jag kan i det sammanhanget hänvisa till synpunkter som framfördes vid en konferens som hölls i mars 1981 "Worldwide forum on the Combal of Piracy" i Geneve. Konferensen anordnades av the World Intellectual Property Organization - WIPO.  Därvid belystes den negativa utveckUngen för

 

Prop. 1982/83:40                                                                   29

upphovsmännens skydd. Det lades även fram en resolution - av bl.a. Sverige - om att bekämpa kommersiell piratverksamhet beträffande skivor och film. Vid konferensen betonades även angelägenheten av verksam lagstiftning mol upphovsrättsintrång och samordning av denna lagstiftning mellan länderna världen över.

Reformen kan komma att medföra ytterligare krav på åklagarväsendets resurser. Utredningsarbetet kan också i vissa fall bli komplicerat, t.ex. genom alt det uppstår svårigheter att slå fast vem eller vilka som är egentlig upphovsman. Som utredningen påpekar ligger hemkopieringen tUl grund för uthyrningen. Genom beslut om tvångsmedel och förhör med uthyrare och hyresman bör en polisutredning förhållandevis snabbt ge besked om styrkan i den uttalade brottsmisstanken.

Det får anses angelägel all nuvarande lagsiiftning ändras ulan dröjsmål. Jag tillstyrker därför förslaget.

Sveriges advokatsamfund anför:

Samfundet tillstyrker utredningens förslag närmast av hänsyn till upphovs­männens skyddsintresse och trots alt närmare utredning saknas om de skador som orsakas av förekommande uthyrningsverksamhet. Behovet av ett snabbt ställningstagande tar emellertid över i elt fall som detta.

STIM, vars yttrande Svenska Musikförläggareföreningen förklarat sig biträda, anför:

STIM har tacksamt noterat, atl upphovsrättsutredningen med förtur tagit upp frågan till behandling och ställer sig helt bakom utredningens förslag. Lagstiftningen bör snarast få träda i kraft.

Beträffande den föreslagna nya lydelsen av § 23 vill STIM endast, ulan att avse någon egentlig förändring i sak, föreslå en alternativ formulering av de sista orden "därmed jämförlig rättshandling". Dessa ord föreslås utbytta mol "under därmed likartade villkor".

TCO tillstyrker förslaget och ställer sig även bakom hemställan från STIM, Svenska Musikerförbundei och IFPI till upphovsrättsutredningen om utredning av frågan om åtgärder mot uthyrning av fonogram.

IFPI anför:

Som utredningen så riktigt konstaterat torde i Sverige uthyrningsverksam­heten med skivor lagil fart först i slutet av året 1981 och för närvarande finns ca 50 uthyrningsbutiker. Den snabba utvecklingen berodde tiU stor del på alt situationen i Japan hade uppmärksammats i massmedia och etl anlal uthyrare som normall inle var verksamma inom skivförsäljningsbranschen önskade tjäna pengar på upphovsmännens bekostnad.

 

Prop. 1982/83:40                                                                    30

Rent allmänt kan om uthyrningsverksamheten anföras att den på samma sätt som piralverksamhet och den s.k. hemkopieringen skadar de grupper, vars insatser utnyttjas, dvs. upphovsmän, artister, musiker och fonogram­framställare. Liksom piratkopieringen och hemkopieringen inriktas uthyr­ningsverksamheten till myckel stor del på de s.k. bästsäljarna, dvs. de skivor som är mest populära rent försäljningsmässigl. Intäkterna från dessa skivor garanterar normalt bredden i utbudet av övriga utgivningar av musik och försäljningen av dessa bästsäljare utgör därmed en starkt kulturgivande faktor. Genom att uthyrningsverksamheten kraftigt försämrar möjlighelerna att utge dessa smala produktioner kan uthyrningen på mycket kort sikt undergräva hela detta system av stöd inom grammofonbolagen från bästsäljare till mindre lönsamma utgivningar. Detta kommer då omedelbart alt drabba samtliga ovannämnda upphovsmannagrupper plus ett slort antal ytterligare yrkeskategorier, som helt eller delvis har sin utkomst från fonogramindustrin. Karaktäristiskt för uthyrningsverksamheten med gram­mofonskivor är då bl.a. följande:

De skapande och utövande konstnärerna erhåller inget vederlag för utnyttjandet av deras insatser och prestationer. Om uthyrningsverksamheten får breda ut sig kommer dessa grupper vars intäkter i mycket slor omfattning är baserade på försäljning av grammofonskivor alt få en mycket starkt nedsatt inkomst. Uthyrningsverksamheten inriktar sig till stor del på repertoar där den ekonomiska succén är säker, härvid mister den ursprung­liga producenten de intäkter som möjliggör utgivning av mindre inkomst­bringande produktioner med en uppenbar "kvalitetsförsämring" av fono-gramutbudet som följd. Uthyrningen kräver små investeringar och små driftsutgifter i förhållande till omsättning och inkomsimöjligheter. I motsats härtill har fonogramproducenlerna företagit betydande investeringar Uksom producenterna löper den ekonomiska risken för varje enskild produktion på grund av de stora utgifter som är förknippade med inspelning, framställning och distribution.

Till följd av ovanstående punkter får den som driver uthyrningsverksam­het möjlighet att till konsumenten tillhandahålla ett utbud som på kort sikt förefaller för konsumenten attraktivt. Denna konkurrens på mycket olika villkor vill vara inledningen till en utveckling som kommer att avslutas med först fonograminduslrins och därefter uthyrningsbranschens undergång.

Fonogramproducenternas enda möjlighet att täcka inkomstbortfallet till följd av försäljningsnedgången är en prishöjning på försäljning av skivor. Detta vill ytterligare medföra en försäljningsnedgång och en ytterligare omfattande uthyrning och kopiering som åter måste kompenseras med en prishöjning. Man kommer till slut alt nå den tidpunkt då det inle längre finns någon ekonomisk möjlighet atl framställa nya produktioner. Uthyrningsbu­tikerna driver också en myckel illojal konkurrens mol normala skivbuliker. Dessa butiker ägnar sig normall inte åt uthyrningsverksamhet utan är helt inriktade på försäljning av skivor. Ofta har inle heller dessa butiker någon

 

Prop. 1982/83:40                                                                   31

möjlighet till uthyrning genom de leveransavtal som finns med producent och distributör. Producent och distributör har med nuvarande regler inte någon möjlighel atl ge tillstånd till uthyrning. Del är särskill inskrivet i de avtal som reglerar inspelningen av fonogram. Både de musikaliska upphovsmännen och artister, musiker har förutsatt försäljning av fonogrammet och ersattes helt genom atl fonogrammen säljes lill konsumenten. Genom uthyrnings­verksamheten ryckes, därmed hela beräkningsgrunden för dessa grupper undan och elt väl etablerat och inarbetat avlalssysiem slås sönder.

Betecknande för de ulhyrningsbutiker som dykt upp i Sverige är också alt de inte på något sätt är verksamma inom eller stöder musiklivet. Butikerna innehas normalt av affärsmän som kastar sig in i de verksamheter, där man anser att man kan tjäna snabba pengar och inte på något sätt engagerar sig i de eventuella negativa konsekvenser för andra grupper som deras verksam­hel för med sig. Det finns ingen anledning atl värna om dem, då de helt driver sin verksamhet på bekostnad av andras insatser.

För skivkonsumenten, dvs. den som önskar hyra skivor, är uthyrningen ett lättillgängligt sätt att komma över de inspelningar han är intresserad av, att hyra skivor kan därför på kort sikt för honom vara ett positivt förfaringssätt. Detta är dock ett mycket kortsiktigt synsätt, då med hänsyn tiU ovanstående farhågor uthyrningsverksamheten tillsammans med hemkopieringen medför att skivutbudel i framtiden blir mycket begränsat. Dessutom kommer, om uthyrningsverksamheten får fortsätta, producenter, artister, upphovsmän och andra delaktiga att vara tvungna atl kräva högre ersättning för sina insatser per såld skiva och delta drabbar då naturligtvis konsumenterna genom högre skivpriser.

Utredningens förslag att uthyrning av grammonskivor i framtiden skall fordra avtal med upphovsmännen behöver inte försämra möjligheterna för konsumenterna att hyra skivor. Genom dessa tänktaavtal blir skillnaden den att uthyraren inte kan tillgodogöra sig hela intäkten från uthyrningsverksam­heten utan har atl dela med sig till upphovsmännen.

Redan vid tillkomsten av 1960 års lag fanns starka önskemål att även uthyrningen av grammofonskivor skulle läggas under upphovsmannens exklusiva förfoganderätt. Av olika skäl blev dock detta inte verklighet utom beträffande noter. Bl.a. fanns del vid den lidpunkten ingen möjlighet att förutse den snabba tekniska utvecklingen. För närvarande finns del ett mycket stort antal inspelningsapparalur på marknaden som gör alt man med mycket hög hastighet kan framställa myckel stort anlal hemkopierade kassetter samtidigt från hyrt fonogram. Genom att möjligheten finns att från etl hyrt fonogram kopiera elt stort antal kassetter, blir skadan därmed mångdubbelt större. Från de hemkopierade kassetterna finns det dessutom enkla möjligheter att framställa ytterligare kopior i obegränsat antal med mycket hög hastighet utan att den tekniska kvaliteten försämras. Genom atl dessa kopior också sprids vidare och.kopieras, blir utnyttjandet av varje uthyrt fonogram i princip oändlig och också till stor del omöjlig att ens.

 

Prop. 1982/83:40                                                                    32

beräkna. Genom alt denna vidarespridning och vidarekopiering till stor del måste anses ersätta köp av fonogram blir skadan för rätlsinnehavarna hela tiden accentuerad genom att ersättningen till dem är helt beräknad på försäljning av det "första" fonogrammet.

Att ge upphovsmännen en exklusiv rättighet att lämna tillstånd till uthyrning är som utredningen konstaterat ingen nyhet för lagstiftaren. Auktorrättskommittén föreslog (SOU 1956:25 i 23 §; se s. 255) att exemplar av musikaliska verk inte skulle få uthyras till allmänheten utan upphovsmän­nens samtycke. I det till Lagrådet remitterade förslaget (se prop. 1969:17 s. 160) togs denna regel bort av departementschefen utom i vad avsåg noter. Som skäl angav departementschefen att de danska, finska och svenska delegerade år 1957 enats om att skivor Uksom böcker borde få hyras ut utan tillstånd. De svenska delegerade hade framhållit att upphovsmännen principiellt borde äga rätt till ersättning, om uthyrningens omfattning motiverade detta. Ett ersättningssystem borde kunna införas av Kungl. Maj:t. I 23 § föreslogs en fullmaktsregel för Kungl. Maj:t att införa beslämmelser om ersättningsskyldighet. Lagrådet (prop. s. 385) fann det antagligt att uthyrning skulle med tiden få allt mer ökad omfattning och ansåg att anledning saknades att göra skillnad mellan oUka exemplar av verk. Avtal borde kunna träffas mellan uthyrare och tonsätlarnas organisationer. Lagrådet hemställde om att alla exemplar av musikaliska verk skulle omfattas av upphovsmannens ensamrätt till urhyrning. 1 uttalandet till statsrådsprotokollet (prop. s. 404) vidhöll emellertid departementschefen sin inställning. 1 motion 11:621 yrkades att fullmaktsregeln skulle utgå. Lagutskottet (1 LU 1960:41 s. 70) anförde att "ifråga om utlåning av musikalier anses ... fullmakten böra utnyttjas endast om utlåningsverksam­heten, som för närvarande är ytterst obetydlig, blir mer omfattande. Utskottet delar uppfattningen atl det för närvarande knappast är anledning att införa ersättning för utlåning av musikalier; inkomsterna torde bli alltför obetydliga för att motivera den administrativa apparat som skulle erfordras". Frågan kopplades i Lagutskottet nära till frågan om bokutlåning från bibliotek. Fullmaktsstadgandet utgick och lagen finns i nuvarande lydelse. Bedömningen vid lagens tillkomst grundade sig helt på att man då inte insåg betydelsen av en kommersiell utlåning, satt i system. Detta var alltså under helt andra förutsättningar än dem vi nu befinner oss i. Om lagstiftaren förutsett denna utveckling hade § 23 med största sannolikhet haft den nu föreslagna utformningen.

Kopiering av de hyrda fonogrammen

Uthyrningen har elt direkt samband med den myckel omfattande hemkopieringen. Att hemkopieringen medför stora skadeverkningar har konstaterats av bl.a. elt antal riksdagsmotioner, upphovsrättsutredningen, kulturrådet i dess rapport Fonogrammen i kulturpolitiken samt av Utbild-

 

Prop. 1982/83:40                                                                   33

ningsdepartemenlet i propositionen om vissa musikfrågor m.m. (1981/ 82:128). 1 samtliga dessa sammanhang har hemkopieringens skadeverkning­ar visats och konstaterats innan uthyrningen av fonogram var en realitet. Genom uthyrningen göres attraktiva fonogram mycket mer lättillgängliga än musik som framföres exempelvis i radio eller möjligheten all låna skivor-av vänner och bekanta. Genom uthyrningen underlällas och i många fall till och med uppmuntras hemkopieringen genom att ulhyrningsbutiker tillhandahål­ler tomkassetter. Uthyrningen medför därmed alt hemkopieringens skade­verkningar mångdubblats. Vid de undersökningar som hunnit utföras efter alt uthyrningen tagit fart framgår klart av att hyresmannen kopierar det hyrda fonogrammet med stöd av sitt enskilda bruk.

Japansk undersökning

I Japan fanns i slutet av år 1981 1.200 uthyrningsbutiker. På uppdrag av den japanska fonogramindustrin genomfördes i Japan i september 1981 en undersökning av uthyrningsverksamheten. Basen för undersökningen var 1.000 personer i åldersfördelning 19-22 år 54,1 %, 16-18år25,l %,under 15 år 10,9 %, och över 23 år 9,9 %.

I genomsnitt besökte de tillfrågade personerna en hyresbutik 2,4 gånger per månad. I genomsnitt hyrde varje person 3,2 LP per månad, 1,3 LP och 0,2 singles per gång.

Huvudkategorier av hyrda skivor:

Popmusik                                                                        29,6 %

Rock, Rhylhm and Blues                                                  25,5 %

Jazz                                                                                14,2 %

"Vuxenmusik"                                                                   6,6 %

Barnmusik                                                                         6,5 %

Populära japanska sånger                                               6,4 %

1 Japan har också gjorts en undersökning av försäljningsminskningen hos skivbuliker i närheten av uthyrningsbutik, bilaga B'.

Undersökningen i Japan visar vidare atl 97,4 % av de som hyrde skivor gjorde kopior av dessa skivor. 61,5 % av dessa gav bort eller lånade ul kopiorna till vänner i genomsnitt vid 3,6 tillfällen. Genom möjligheter all kopiera i hög hastighet från kassett lill kassett ökar detta naturligtvis utnyttjandet och skadeverkningarna.

1 Sverige har i en s.k. omnibusundersökning, som genomfördes veckorna 13-18 1981, av Testhuset AB, lagts in elt antal frågor om uthyrning och kopiering av fonogram. En förhandsinformation om denna bifogas, bilaga C\ 85 % av de som uppgav att de var intresserade att hyra skivor angav som

-' Bifogas ej här. ■* Bifogas ej här.

 

Prop.  1982/83:40                                                                   34

skäl att de hyrde för att banda skivan, och att förhyrning av skivor är attraktivare än köp.

Den föreslagna bestämmelsens utformning

Utredningens förslag tar inte sikte på att helt förbjuda uthyrningen. Det förbud som ligger i botlen av förslaget är dock helt nödvändigt för att det skall finnas möjlighel alt träffa avtal mellan upphovsmännen och uthyrarna. Hela det upphovsrätlsliga området är genomsyrat av avtal för olika utnyltjanden och del finns inget skäl varför inle även detta område kunde avtalsregleras. Det är rätlen lill ekonomisk ersättning för sina insatser och investeringar som i delta sammanhang har betydelse för upphovsmän, utövande konstnärer och producenter. Om denna ersätlning ges genom avtal på en acceptabel nivå finns ingen anledning för dessa grupper alt motsätta sig uthyrning. Del är relativt enkelt atl räkna fram nivån på denna ersättning, då dessa gruppers intäkt vid försäljning av fonogram är känd och fonogrammens utnyttjande för uthyrning kan beräknas. Genom förslaget läggs grunden till att rättighetshavarna får del i hyresintäkten och för konsumenten behöver detta inte medföra några större förändringar. Det är dock viktigt alt ersättningen till rättsinnehavarna lägges på den nivån all den kompenserar inkomstbort­fallet, men belopp per uthyrning skulle ändå bli överkomligt.

Atl enbart föreslå en ersättningsrält vore orealistiskt. De flesta andra länder har en ensamrätt och del finns en nordisk enighet kring detta. Det kan också ifrågasättas om lagstiftaren inle är skyldig med hänsyn lill internatio­nella konventioner att ingripa mol den avart av fonograrriutnyttjande som uthyrningen i sin nuvarande utformning är. Detta med hänsyn till de förutsebara öch delvis redan inträffade mycket skadliga effekterna av uthyrningsverksamhet på många upphovsmäns och producenters utbyte av sin mångfaldigande rätt. Skivproduklionens ekonomiska förutsättningar störs genom att uthyrning koncentreras på de "bästsäljare" vilkas försälj­ningsintäkter normalt garanterar bredden i utbytet på skivmarknaden och därmed i största allmänhet utgör en stark kullurslimulerande faktor.

Att såsom utredningen föreslår jämställa liknande rättshandlingar med uthyrning är helt nödvändigt, då ett slort antal varianter i form av byten och återköp tillämpas av skivuthyrningsbutikerna.

Sammanfattningsvis delar IFPI Upphovsrältsutredningens ställningsta­gande beträffande föreslagna åtgärder med anledning av uthyrningsverksam­heten och hemställer att dessa snarast bör genomföras.

Svenska Musikerförbundet anför:

Musikerförbundet har, tillsammans med STIM och IFPI, Svenska Gruppen, hemställt om atl Upphovsrältsutredningen med förtur och högsta prioritet utreder frågan om åtgärder mot uthyrning av fonogram. Förbundet ultalar här sin tillfredsställelse över utredningens snabba handläggning.

 

Prop. 1982/83:40                                                                    35

Promemorian belyser på etl riktigt sätt de problem och skadeverkningar som en oreglerad uthyrningsverksamhet medför.

Förbundet finner de föreslagna åtgärderna välmotiverade liksom föreslag­na lagändringar ändamålsenliga och väl avvägda'.

Det är nödvändigt alt upphovsmän och övriga rättighetshavare ges möjligheter till kontroll och inflytande över ifrågavarande uthyrningsverk­samhet.

Genom de föreslagna åtgärderna ges möjlighel att i förekommande fall, genom avtal mellan rättighetshavare och uthyrare skapa en lämplig balans mellan allmänhetens behov av tillgång lill musik och rältighetshavarnas in­tressen.

Ert skydd för rättighetshavarna är nödvändigt även för atl värna om viktiga kulturpolitiska intressen.

Sveriges köpmannaförbund anför:

Vi delar utredningens uppfattning att de nuvarande bestämmelserna i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk kan leda till betydande skadeverkningar för möjligheterna till fonogramutgivning. Upp­hovsrätts lagen måste därför ändras i detta hänseende.

I många andra länder finns i motsvarande lag om upphovsrätt intaget bestämmelser som reglerar uthyrning av musikaliska verk. Utredningens förslag innebär, alt den svenska upphovsrättslagen i stort kommer att jämställas med den lagstiftningen i detta hänseende. Vi har funnit, att lagstiftningen i andra länder, t.ex. Norge, inom detta område fungerar på etl tillfredsställande sätt och tillstyrker därför utredningens förslag.

Det finns flera problem som är knutna till kopiering och överspelning och som också framgår av utredningens promemoria. Särskilt gäller del hemkopiering. Del är viktigt att utredningen, som har till uppgift atl se över även dessa avsnitt i upphovsrättslagen, med skyndsamhet lar upp frågorna, då med den nya tekniken möjligheterna till överspelning och kopiering har väsentligt underlätlats. Överspelning och kopiering är för branschen elt betydligt större problem än den nu aktuella uthyrningsfrågan.

Till sist vill vi framföra, alt om det av skäl som vi nu inte känner till ändå kommer atl utvecklas en uthyrningsverksamhet av fonogram, kan del bli aktuellt från vår sida att ta upp frågan om elt lagförbud mot uthyrning av musikaliska verk.

Konsumentverket, som ej funnit skäl tillstyrka förslaget, anför:

Det är ett konsumentintresse att nya distributions- och köpformer som förenklar och förbilligar för konsumenterna atl få tillgång till varor och tjänster utvecklas. Atl hyra varor i stället för atl köpa dem har länge varit ett alternativ som på många områden inneburit fördelar för många konsument­er. Delta gäller särskill ekonomiskt svaga konsumentgrupper och kortlids-hyra av varor.

 

Prop. 1982/83:40                                                                    36

Inspelade musikverk torde för konsumenten inte påtagligt skilja sig från andra varor. Del torde därför även finnas ett beaktansvärt intresse för hyra av sådana verk. Konsumentverket har inte hittills i sin verksamhel uppmärk­sammat särskilda konsumentproblem i samband med hyra av grammofon­skivor m.m. som motiverar elt förbud för sådan uthyrning. Verket har dock anledning atl med viss uppmärksamhet följa utveckUngen på marknaden. Det kan exempelvis finnas skäl alt granska de avtalsvillkor som används i verksamheten.

Vad gäller bedömningen av de mer långsikliga effekterna på musikutbudet och därmed sammanhängande frågor, anser Konsumentverket ej att det material utredningen presenterar ger lillräckligt underlag för elt ställnings­tagande.

Mot denna bakgrund finner Konsumentverket ej skäl atl tillstyrka utredningens förslag. Frågan om förbud mol uthyrning av grammofonskivor bör prövas inom ramen för den övergripande översynen av upphovsrällsla-gen.

Vinge Ramberg Dahlin advokatbyrå har sammanfattningsvis framlagt bl.a. följande kritiska synpunkter på promemorian.

Advokatbyrån företräder skivbuliker där kunderna har möjlighet atl inom en kortare tid återlämna köpta oskadade grammofonskivor mol en lägre expeditionsavgift. Konsumenterna har visat sig sälta värde på denna särskilda försäljningsform, som riskerar att försvinna om förslaget genom­förs. Köplryggheten för konsumenterna kommer att allvarligt försämras. Hållbara skäl för ell totalförbud har inte förebragts.

Upphovsrättsinnehavare och producenter har inte hittills visat någon förhandlingsvilja vad gäller uthyrningsverksamheten. Om förslaget genom­förs kommer de med all säkerhet att ännu hårdare driva den helt kompromisslösa linje de visat i olika sammanhang.

Förslaget föregriper utredningens uppgift alt utreda inskränkningar i rätlen till mångfaldigande för enskilt bruk. Man borde ha försökt finna en lösning där inspelning för egel bruk behandlas ungefär likvärdigt vad gäller inspelning från grammofonskiva och från radioutsändning. Som exempel nämns vad som anförts i bl.a. SOU 1956:25 s. 187-188 (licensavgift).

Läsaren ges det intrycket att 1960 års lag om upphovsrätt jämfört med vad som tidigare gällde, innebar elt frigivande av uthyrning av lovligen framställda exemplar av musikaliska verk. Sådan uthyrning var redan tidigare fri. I stället innebar 1960 års lag en inskränkning i denna frihet genom atl uthyrning av noter krävde upphovsmannens samtycke. Därför borde utredningen redovisat de skäl som föranledde lagstiftaren lill 1919 års lag om rätt till litterära och musikaliska verk att låta uthyrningen vara fri.

Rätt till ersätlning på det sätt som anges i 14 och 16 §§ URL borde övervägts som en tänkbar möjlighel.

Utredningen  har  inte  företagit  några  egna  undersökningar  rörande

 

Prop. 1982/83:40                                                                   37

uthyrningsverksamheten utan förefaller i stället atl ha förlitat sig på uppgifter i massmedia eller från upphovsrättsinnehavare och producenter.

GZ.f" anför inledningsvis i sitt yttrande:

GLF företräder den slörre delen av de seriöst verksamma grammofondis-iribulörerna i Sverige: GLF är numera direkt och indirekt inblandat i rättsliga prövningar angående tillåtligheten av uthyrningsverksamhet. I anledning härav intar GLF en klar partsställning, som normalt borde leda till atl GLF inle avgivit eget yttrande angående Upphovsrältsutredningens promemoria.

I samband med de pågående rättsliga processerna har emellertid åberopats en promemoria ingiven av Vinge Ramberg Dahlin Advokatbyrå daterad 82-03-18, innefattande elt särskilt yttrande över Upphovsrältsutredningens promemoria. GLF vidhåller det principiellt olyckliga i att parter, som är direkt inblandade i det rättsliga förfarandet, medverkar i remissärenden, men enär advokatbyrån sett sig föranlåten atl skyndsamt inkomma med särskilt yllrande, anser sig GLF böra kommentera motpartens påståenden i promemorian, särskilt då dessa i vissa avseenden är direkt felaktiga.

GLF har därefter på punkt efter punkt bemött den kritik som advokat­byrån riktat mot utredningsförslaget.

 

Prop.  1982/83:40                                                                   38

Utdrag
LAGRÅDET                                              PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-09-23

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Delin, justitierå­det Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 2 september 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet Petri beslutat inhämta lagrådets yllrande över förslag lill lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnärliga verk.

Förslaget har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Karin Hökborg.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

 

Prop. 1982/83:40

39

 

JUSTITIEDEPARTEMENTET

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-10-21

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande: statsrådet Rainer

Proposition om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Föredraganden upplyser all lagrådet har lämnal lagförslaget ulan erinran och hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

-Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 2 september 1982.

 

Prop.  1982/83:40                                                              40

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................         1

Lagförslag....................................................................... ....... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 2 september

1982...............................................................................         3

1          Inledning..................................................................         3

2          Gällande ordning .....................................................         4

 

2.1          Upphovsrättens grundprinciper........................         4

2.2          Rättsläget såvitt gäller uthyrning av exemplar av skyddade

verk och prestationer....................................... ....... 5

2.3    Avlalsrältslig reglering......................................         6

3          Framställning till upphovsrältsutredningen samt tidigare riks­dagsbehandling av frågan                    6

4          Sammanfattning av upphovsrältsutredningens promemoria ...     7

5          Allmän motivering.....................................................         8

6          Upprättat lagförslag................................................. ..... 11

7          Specialmotivering......................................................       11

8          Hemställan................................................................ ..... 14

9     Beslul........................................................................       14

Bilaga 1 Upphovsrältsutredningens promemoria  ...........       15

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena..............       27

Utdrag av lagrådels protokoll den 23 september 1982... ..... 38

Utdrag av protokoll  vid regeringssammanträde  den 21  oktober

1982................................................................................       39