Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1982/83:2

om kompletteringar till 1982 års läroplan för kommunal vuxenut­bildning m.m.;

beslutad den 24 juni 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Elt viktigt steg i riktning mol en ökad vuxenanpassning av den kommu­nala vuxenutbildningen (komvux) togs i och med riksdagens beslut år 1981 om införandet av en särskild läroplan för komvux (Lvux 82). Den nya läroplanen skall tillämpas fr. o. m. läsåret 1982/83.

I propositionen, som bygger på förslag från komvux-utredningen, före­slås nu att Lvux 82 skall kompletteras med avsnitt som behandlar studie-och yrkesorientering, gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser samt gmndutbildning för vuxna.

Genom Lvux 82 påbörjades införandel av ell s. k. etappsyslem i kom­vux. Nu föreslås att etappsystemet skaU byggas ut att i princip omfatta samtliga aUmänna ämnen (inkl. tekniska och ekonomiska). Etappindel­ningen görs utifrån varje ämnes struktur och karaktär, inte utifrån gymna­sieskolans nuvarande linjesystem. Varje etapp skall leda lill en bestämd kompetensnivå. Etapp I (gmndskolkurs), som skall svara mot grundsko­lans högstadium i resp. ämne, tillämpas fr. o. m. läsåret 1982/83. I proposi­tionen föreslås att återstående etapper 2—4 (gymnasieskolkurser) skall införas fr. o. m. läsåret 1983/84.

Samtliga kurser skall uppdelas i en gmnddel, som är gemensam för alla kursdeltagare, och en fördjupningsdel, där var och en väljer arbetsuppgif­ter.

Ämnet arbelslivsorientering föreslås upphöra som separat ämne och integreras med samhäUskunskap. Gymnasieskolkurser i musik, teckning, konst- och musikhistoria och musik/teckning samt teckning/musik/drama-1    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 2


Prop. 1982/83:2


 


Prop. 1982/83:2                                                        2

fik - eslefisk specialisering skaU inte längre kunna anordnas i komvux. Vuxenstudier i dessa ämnen hör fill folkbildningens område.

Betygsättningen i gymnasieskolkurser föreslås följa samma principer som betygsättningen i gymnasieskolan. Elappsyslemet innebär alt kursdel­tagarna i komvux inte självklart kan jämföras med någon gmpp elever i gymnasieskolan. De föreslås därför utgöra en egen referensgmpp vid be-tygsättningen.

Vidare förordas nya typer av avgångsbetyg från komvux. De skall mot­svara dels en tvåårig, dels en treårig studiegång i gymnasieskolan och utfördas från antingen ekonomisk, humanistisk-samhäUsvetenskaplig, na­turvetenskaplig eller teknisk sektor. Avgångsbetyg som motsvarar en två­årig studiegång i gymnasieskolan skall också utfärdas från yrkesinriktad sektor.

Samtliga föreslagna förändringar skall genomföras fr. o. m. läsåret 1983/84.


 


Prop. 1982/83:2                                                        3

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
          PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-06-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, EUasson, Gustafsson, Elmstedl, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Wikström

Proposition om kompletteringar till 1982 års läroplan för kommunal vuxen-utbildnuig m. m.

1   Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 16 mars 1978 tUlkallade jag en kommitté (U 1978:04) för att göra en översyn av den kommunala vuxenutbildningen (komvux). Kommittén antog namnet komvux-utred­ningen.

På gmndval av förslag från komvux-utredningen lade regeringen förra året fram en proposition (1980/81:203) om läroplan för den kommunala vuxenutbildningen. Efter beslut av riksdagen (UbU 1981/82:1, rskr 1981/82:46) har regeringen den 11 mars i år meddelat föreskrifter om att en särskild läroplan för komvux (Lvux 82) skall gälla fr. o. m. den I juli 1982. Regeringen har samtidigt fastställt mål och riktlinjer i läroplanen.

Komvux-utredningen' har den 2 december 1981 till regeringen.överläm-nat en skrivelse angående kompletteringar till läroplan för komvux. En sammanfattning av kommilténs skrivelse bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Kommilténs förslag omfattar kompletterande avsnitt till mål och riktlinjer i läroplanen för komvux. Kompletteringarna behand­lar studie- och yrkesorienteringen inom komvux, gymnasieskolkurser och särskUda yrkesinriktade kurser samt grandutbildning för vuxna (gmnd-vux). Förslagen till kompletterande avsnitt i mål och riktlinjer bör i sin helhet fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. Komvux-utred­ningens förslag omfattar också förslag till vissa kursplaner för gymnasie­skolkurser samt kompetensfrågor.

' När den nu aktuella skrivelsen avlämnades: riksdagsledamoten Stig Alemyr, ord­förande, folkskolläraren Inga Davidsson, riksdagsledamoten Karl-Erik HäJl, läns-bildningskonsulenten Martin Hällgren, lektorn Ove Nordstrandh, fil.lic. Marie Nordström och studiesekreteraren Berit Oscarsson.


 


Prop. 1982/83:2                                                        4

Efter remiss har yttranden över komvux-utredningens förslag avgetls av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), centrala studiestödsnämnden (CSN), skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), jäm­ställdhetskommittén (A 1976:08), Svenska kommunförbundet. Lands­tingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens cen­tralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska Ar­betsgivareföreningen (SAF) och Samarbetsorganisalionen för Sveriges vuxenstuderande (SOSVUX). En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Jag anhåUer nu att få ta upp vissa frågor som rör kompletteringar lill Lvux 82 samt kompetensfrågor i anslutning härtill. För överblickens och sammanhangets skull redovisar jag ocksä vissa förslag som inte fordrar beslut av riksdagen.

2   Föredragandens överväganden

2.1 Bakgrund

På grandval av propositionen angående vissa åtgärder inom vuxenut­bildningens område m.m. (prop. 1967:85, SU 1967:117, rskr 1967:277) infördes fr. o. m. den 1 juli 1968 bl. a. en lokal gymnasial vuxenutbildning, som i princip skulle kunna erbjuda undervisning enligt kursplanerna för gmndskolans högstadium, fackskolan, gymnasiet och yrkesskolan. Till den kommunala vuxenutbildningen (komvux) fördes också yrkesskolans deltidskurser. Undervisningen organiserades som fristående ämneskurser.

Särskilda timplaner infördes för komvux. Härvid fastställde regeringen del högsta antalet lektioner i varje ämne.

Utbildningsprogrammet inom komvux har därefter anpassats efter de nya läroplaner som har införts för grundskolan och gymnasieskolan.

SÖ fastställer numera timplaner för komvux, dvs. det högsta antalet undervisningstimmar för varje kurs, inom ramen för en viss procent av det sammanlagda antalet undervisningstimmar för motsvarande utbildning i ungdomsskolan (prop. 1976/77:100 bU. 12, UbU 1976/77:19, rskr 1976/77: 176). Regeringen fastställer dessa procenttal. 1 förordning den 9 juni 1977 (ändrad den 11 juni 1981 och den II mars 1982) meddelade regeringen riktlinjer för fastställande av högsta antal undervisningslimmar förgmndskolekurseroch vissa gymnasieskolekurser inom kommunal vux­enutbildning, nämligen kurser i ämnen motsvarande treåriga och fyraåriga linjer samt tvåårig ekonomisk, social och teknisk linje i gymnasieskolan. Efter beslut av riksdagen med anledning av budgetpropositionen 1978 (prop. 1977/78:100 bil. 12, UbU 1977/78:15, rskr 1977/78:180) meddelade regeringen i förordning den 29 juni 1978 riktlinjer för fastställande av högsta antal lekfioner för yrkesinriktad utbildning inom kommunal vuxen-


 


Prop. 1982/83:2                                                        5

utbildning. Dessa föreskrifter omfattar även medgivande för SÖ att dela upp yrkesinriktade ämnen i delmomentskurser och - under vissa fömt­sättningar - i modulkurser.

Riksdagen beslutade efter förslag i propositionen om kommunal vuxen­utbildning (prop. 1977/78:36, UbU 1977/78:10, rskr 1977/78:60) att inne­hållet och utformningen av undervisningen i komvux skall anpassas bättre till de vuxnas studiesituafion. Det är inte självklart atl vuxna skall behöva läsa alla ämnen eller aUa delar av kursen i ett ämne enligl läroplanerna för ungdomsskolan. De vuxnas erfarenhet skall tas fill vara och endast kom­pletteras i en sådan omfattning att de vuxna får en utbildning av samma kvalitet som ungdomsutbildningen. UtbUdningens innehåll behöver där­emot inte vara identiskt.

Läsåret 1978/79 påbörjades försöksverksamhet med s.k. etappindelade kurser inom komvux i ett antal kommuner i enlighet med rikfiinjer som hade godkänts av riksdagen efter förslag i den nyss nämnda propositionen om kommunal vuxenutbUdning (prop. 1977/78:36). Efter förslag i budget­proposifionen 1981 (prop. 1980/81:100 bU. 12, UbU 1980/81:18, rskr 1980/81:217) beslutade riksdagen alt detta försök, som urspmngligen var treårigt, får fortsätta så länge alt ingen försökskommun tvingas återgå fiU del tidigare gällande systemet i avvaktan på beslul om humvida verksam­heten skall permanentas eller ej. SÖ får också medge att alla kommuner som så önskar får delta i försöket fr. o. m. läsåret 1981/82.

Ett viktigt steg i riktning mot en ökad vuxenanpassning av komvux togs i och med att riksdagen år 1981 beslutade att införa en särskild läroplan för kommunal vuxenutbildning (prop. 1980/81:203, UbU 1981/82:1, rskr 1981/82:46). Regeringen fastställde den 11 mars 1982 inledning samt mål och riktlinjer i 1982 års läroplan för kommunal vuxenutbildning (Lvux 82). Den nya läroplanen skaU fiUämpas fr. o. m. läsåret 1982/83. Mål och rikt­Unjer skaU gälla för all verksamhet i komvux och i fillämpliga delar också för verksamheten vid statens skolor för vuxna och för den av kommunerna anordnade grandutbildningen för vuxna (grandvux).

Riksdagens beslut om läroplan för komvux innebär vidare att nya fim-planer och kursplaner skall fastställas för grandskolkurser. Regeringen har den 11 mars 1982 uppdragit åt SÖ att fastställa nya fimplaner och kurspla­ner för grandskolkurser. I Lvux 82 skaU dessutom ingå kommentarmate­rial som faststäUs av SÖ. För varje skolenhet med komvux skall finnas en lokal arbetsplan.

2.2 Kompletteringar till läroplanens mål och riktlinjer

Komvux-utredningen har utarbetat förslag till vissa kompletteringar till Lvux 82, nämligen ett tillägg om studie- och yrkesorienteringen (syo) i komvux, ett om gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser inom komvux samt ett om gmndvux. Kommittén föreslår att dessa avsnitt, vilka återges i bilaga 2, fogas tiU mål och rikfiinjer.


 


Prop. 1982/83:2                                                        6

Riksdagen har på grandval av propositionen om studie- och yrkesorien­tering i grandskola och gymnasieskola m.m. (prop. 1981/82:15, UbU 1981/82:6, rskr 1981/82:115) bl.a. tagit stäUning fiU vissa principer, som gäller syons mål och innehåll i ungdomsskolan.

Komvux-utredningen har i sitt arbete beaktat vad regeringen föreslog i nämnda proposition. Kommittén anger att dess förslag till mål och rikt­linjer för syo i komvux överensstämmer med målen för syo i ungdomssko­lan. Kommittén har dock anpassat förslaget fill de annorlunda målgrapper och föratsättningar som gäller för komvux. Den föreslagna vuxenanpass­ningen tar sig bl. a. uttryck i en uppdelning i extern och inlem syo.

Remissinstansema är i stort sett positiva tUl komvux-utredningens för­slag och framhåller vikten av syo. SACO/SR anser atl syo-avsnittet bör omarbetas och konkretiseras och finner det dessutom svårt för atl inte säga omöjligt att diskutera syons mål och riktUnjer utan att samtidigt behandla resursfrågan.

CSN och AMS betonar starkt behovet av den externa syon som vänder sig till vuxna före studiestarten. En bred syo behövs enligt AMS för atl undvika kostsamma felval. Arbetsförmedlingens möjligheter atl ge denna service - vUket ibland diskuteras - är begränsade och kommer med den arbetsbelastning i övrigt som förväntas under de närmaste åren inle att öka.

SACO/SR menar att kraven bör stäUas högre. Syo för vuxna bör även omfatta insatser av socialt utbUdad personal. När arbetsförmedlingarna organiseras om, blir det allt viktigare alt få till stånd en fristående syo-re­surs i varje kommun som kan ge övergripande information och rådgivning om all vuxenutbildning och om sludiesociala frågor. SOSVUX pekar på den syo som t. ex. vuxenutbildningsnämnderha erbjuder. Den är viktig och intimt sammankopplad med den uppsökande verksamheten. SOSVUX hoppas att resurserna tUl den externa syon inte las från komvux interna resurser utan betalas med andra medel. Även TCO anser atl riktad syo för vuxna skaU garanteras och anser del tveksamt att man genom lokala omprioriteringar kan klara riktad syo enligt komvux-utredningens inten-fioner och målen för komvux.

När det gäller den interna syon framhåller flera remissinstanser att det är positivt att den skall bedrivas integrerad med övrig pedagogisk verksam­het.

Del är enligt min mening viktigt att framhålla alt syon ofta bör vara en långvarig process. En människa utvecklas och förändras samtidigt som både arbetsuppgifter och hela arbetslivet ständigt förändras. Detta leder ofta tiU att individen vid flera tillfällen i livet behöver syo-insatser i form av information, vägledning och stöd. I studiesituationen behövs syo kontinu­erligt. Jag vill understryka att syon är en angelägenhet för både lärare och skoUedning liksom för syo-funktionären. De prioriteringar av syo-insat­serna, som i vissa fall måste göras, bör beslutas av skolledningen efter alt


 


Prop. 1982/83:2                                                        7

ha diskuterats gemensamt av studerande, lärarpersonal och syo-funktio­närer. När det gäller vuxna med särskilda behov, bör kvinnornas, i synner­het invandrarkvinnornas, situation uppmärksammas. Det är enligl min mening också angeläget med samverkan meUan olika vuxenutbildningsan­ordnare när det gäller information och syo som vänder sig till den vuxna allmänheten.

Komvux-utredningens förslag omfattar som jag nyss nämnt också för­slag till mål och riktlinjer för gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinrik­tade kurser. Förslaget utgår från att etappindelning genomförs beträffande aUmänna ämnen och från att yrkesinriktade kurser även i fortsättningen anordnas som delmomentskurser och modulkurser. Förslaget omfattar vissa föreskrifter om delning av gymnasieskolkurs i undervisningsgmpper. Det omfattar även föreskrifter om betygsättning och om avgångsbetyg och betygsdokument i övrigt. Komvux-utredningen påpekar att vissa föreslag­na förändringar kräver beslut av riksdagen.

Jag återkommer till dessa frågor i det följande.

Som jag nyss nämnt skall mål och riktUnjer i den nya läroplanen för komvux enligt riksdagens beslut gälla i tillämpliga delar även för grundvux. Grandvux skiljer sig emellertid enligt komvux-utredningen i väsentliga avseenden från övrig utbildning inom komvux. Av det skälet har elt förslag till mål och riktlinjer för grundvux utarbetats. Kommittén konstaterar att grandvux omfattar utbildning på vitt skilda nivåer och anser att grundvux för invandrare bör ha ett annorlunda innehåll och en annan uppläggning på den gmndläggande nivån än vad grandvux för svenskar bör ha. För den som har ett annat modersmål än svenska bör enligl nu gällande föreskrif­ter, där så kan ske, undervisningen anordnas på hemspråket, om den studerande önskar det. Enligt förslagel bör all sådan grandvux också innehålla viss undervisning i svenska. Den bör vara upplagd som undervis­ning i ett främmande språk. Förslaget innebär enligt komvux-utredningen i övrigt konkretiseringar och preciseringar av vad som redan nu gäller för grandvux.

SÖ konstaterar att föreliggande förslag beträffande grundvux väl över­ensstämmer med SÖ:s föreskrifter och allmänna råd. SÖ erinrar emellertid också om SFI-kommitténs (A 1978:07) nyligen framlagda förslag i betän­kandet Svenskundervisning för vuxna invandrare (SOU 1981:86). Även AMS erinrar i sitt yttrande om vissa av SFI-kommitténs förslag.

I den män SFI-kommitténs förslag bör leda fill några förändringar, som berör grandvux, bör detta behandlas i samband med övriga frågor som aktualiseras genom SFI-kommitténs förslag. Oavsett vilka regler som kommer atl gälla för framtiden beträffande undervisning i svenska för invandrare och oavsett vem som blir huvudmän för denna verksamhet, är det för de deltagares skuU som har behov av både svenskundervisning och undervisning i att läsa och skriva av största betydelse att en samverkan kommer tUl stånd mellan dem som har hand om undervisning av dessa slag. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Andersson.


 


Prop. 1982/83:2                                                        8

Ingen remissinstans har haft något att erinra mot att tiUägg fogas till mål och riktlinjer i Lvux 82 på de tre områden som komvux-utredningen har föreslagit. Även jag anser alt sådana kompletteringar bör göras. Detta föranleder även vissa andra föreskrifter, bl.a. ändringar i förordningen (1971:424) om kommunal och stallig vuxenutbildning. Jag ansluter mig i huvudsak liU vad komvux-utredningen har föreslagit med de modifieringar som föranleds av mina förslag i övrigt. Del bör ankomma på regeringen all faststäUa kompletteringarna till mål och riktlinjer. Kompletteringarna bör givetvis, i likhet med vad som är förhållandet beträffande läroplanen i övrigt, i liUämpliga delar även gälla för verksamheten vid statens skolor för vuxna.

Jag vill upplysningsvis meddela alt det enligt min mening ankommer på regeringen alt fastställa vilka regler som skall gälla för delning av gymna­sieskolkurs i undervisningsgmpper.

2.3 Utbyggnad av etappsystemet

En treårig försöksverksamhet med etappindelade kurser inom komvux påbörjades som jag nyss har nämnt läsåret 1978/79. Försöksverksamheten har därefter förlängts och får nu utvidgas lill nya kommuner efter medgi­vande av SÖ. Försöksverksamheten omfattade redan från början i princip alla allmänna ämnen. De olika kurserna i samma ämne enligl läroplanerna för gmndskolans högstadium och gymnasieskolans olika linjer har samord­nats till en sammanhängande studiegång som delats upp i etapper. Sedan läsåret 1979/80 har försöksverksamheten också fått omfatta tekniska äm­nen.

SÖ har kontinuerligt utvärderat försöksverksamheten med etappindel­ning under de tre första budgetåren. En rapport över utvärderingen har avgivits fill regeringen, som överlämnade den lill komvux-utredningen för beaktande i det fortsatta utredningsarbetet.

Riksdagens beslut om införandet av en särskild läroplan för komvux innebar bl. a. alt gmndskolkurserna skall betraktas som en första etapp i en sammanhängande studiegång i resp. ämne.

Komvux-utredningen konstaterar alt inga allvariiga invändningar mot själva etappsystemet har kommit fram i utvärderingen av försöksverksam­heten. Eiappindelningen underlättar studievalet för kursdeltagarna. De behöver inte från början bestämma sig för hur omfattande studier i elt ämne de skall bedriva. De tas in i den etapp där de har fömtsättningar att följa undervisningen och avslutar studierna efter den etapp där deras studiebehov är tillgodosett. Etappindelningen har också underlättat för mindre och medelstora kommuner att starta kurser i etapp 2, dvs. den första etappen på gymnasieskolnivån.

Komvux-utredningens förslag innebär alt etappindelningen skall fullföl­jas även på gymnasieskolnivån inom kornvux. Kommittén föreslår att SÖ


 


Prop. 1982/83:2                                                        9

får i uppdrag alt se över elappsyslemet. I denna översyn bör enligt kom­mittén följande beaktas:

a)  aUmänna ämnen som ingår i utbildning motsvarande tvååriga yrkesin­riktade linjer och vissa specialkurser bör också infogas i elappsyslemet,

b) förändringar i gymnasieskolan vad gäller språkprogram, samordning av N- och T-linjerna och samordning av timtal i samma ämne för flera linjer med anledning av förslag i propositionen om förändringar av gymnasiesko­lans utformning m.m. (prop. 1981/82:14, UbU 1981/82:5, rskr 1981/82:112) bör beaktas.

Vidare föreslås SÖ få i uppdrag att följa försöksverksamheten med etappindelning av tekniska ämnen och fastställa ramfimplan och kurspla­ner för etappindelning av dessa ämnen.

Remissinstansema är positiva till etappsystemet som princip med un­danlag av UHÅ, som anför att det torde finnas anledning att vänta med en så genomgripande omorganisation av komvux till dess beslut fatlats om genomförande av ny organisation av gymnasieskolan.

Jag förordar att etappindelningen av kurser i komvux fullföljs på gymna­sieskolnivån. Om komvux-utredningens förslag genomförs kommer enligt min uppfattning möjligheterna lUl samverkan mellan komvux och gymna­sieskolan att kunna öka i så måtto att det blir lättare att i komvux komplet­tera tidigare och även avbmtna gymnasieskolstudier utan all alltför myc­ket tid måste ägnas åt att på nytt studera de delar av ett ämne som den studerande redan har läst. Det viktigaste skälet för att fullfölja etappindel­ningen inom komvux är emellertid att systemet i sig innebär betydande möjligheter till vuxenanpassning av studierna och möjligheter för individen att sätta samman ett studieprogram efter sina egna behov.

Jag räknar med att en etappindelning kan genomföras i sina huvuddrag enligt komvux-utredningens förslag. Etappindelningen bör enligt min me­ning i princip omfatta samtliga allmänna ämnen, i vUka jag inräknar även tekniska och ekonomiska ämnen, inom komvux utbildningsprogram som finns både på gmndskol- och gymnasieskolnivå eUer som har flera studie­gångar på gymnasieskolnivån, vilka leder lill skilda kompetensnivåer. För klarhetens skull vill jag påpeka att övriga aUmänna ämnen inte bör elappin-delas. Beträffande yrkesämnen bör nuvarande system med uppdelning i delmomentskurser och — under vissa föratsättningar - i modulkurser fortfarande tiUämpas.

Etappsystemet bör bygga på följande principer.

Etapperna skall bilda en sammanhängande studiegång i resp. ämne och tillsammans svara mot vad som ingår i ämnet enligl läroplanema för grandskolans högstadium (beträffande ämnet engelska grandskolans samt­liga stadier) och gymnasieskolans olika linjer, grenar och specialkurser. Härvid skall en vuxenanpassning göras så alt vuxna inte självklart skall behöva läsa alla delar av kursen i ett ämne enligt läroplanerna för ung­domsskolan. Denna sammanhängande studiegång skall indelas i etapper.


 


Prop. 1982/83:2                                                       10

som bygger på varandra. Etappindelningen skall göras utifrån resp. ämnes straktur och karaktär, inte utifrån gymnasieskolans nuvarande linjesys­tem. Antalet etapper i varje ämne skall vara högst fyra, i flertalet ämnen högst tre. Varje etapp skall leda tiU en bestämd nivå, som i princip motsva­rar följande kompetens enligt läroplanerna för ungdomsskolan:

etapp 1 grandskolans högstadium

etapp 2 ett- och tvååriga studiegångar i gymnasieskolan

etapp 3 treåriga studiegångar i gymnasieskolan

etapp 4 avslutande etapp i vissa mycket omfattande studiegångar i gym­nasieskolan inkl. högre specialkurser.

I ämnen, som saknas på grandskolans högstadium, saknas alltså etapp 1.

Tekniska ämnen har inte varit föremål för försöksverksamhet med etappindelning lika länge som övriga ämnen. Omfattningen av försöks­verksamheten har också varit begränsad. Komvux-utredningen tycks för­utsätta att etappindelningen av tekniska ämnen skall ha formen av försöks­verksamhet under ytterligare någon tid. Enligt den uppfattning som jag nyss har redovisat bör etappsystemet nu genomföras och försöksverksam­heten aUtså avlösas av reguljär verksamhet. Om det skulle visa sig nödvän­digt att på någon punkt avvika från detta handlingssätt, bör det ankomma på regeringen atl besluta härom efter förslag av SÖ. Målsättningen bör vara att etappsystemet nu skall genomföras konsekvent enligt de principer jag har redovisat.

Den etappindelning av studiegången i olika ämnen som jag nu har föror­dat bör tUlämpas även inom den statliga vuxenutbildningen.

2.4 Kursbegreppet i etappsystemet

I försöksverksamheten med elappindelning har varje etapp betraktats som en kurs, vUket innebär att gällande regler om deltagarantal för kurs­start måste vara uppfyllt för att man skall få starta en ny etapp inom ett ämne. SÖ:s ursprangUga förslag innebar att samtliga etapper i ett ämne skuUe betraktas som en enda kurs. Syftet härmed var atl garantera att deltagare, som påbörjat studier i ett ämne, också skulle kunna slutföra dem enligt samtliga etapper om de så önskade utan alt övergå till en annan undervisningsgrapp.

Komvux-utredningen konstaterar att betyg från etapp 1 (grandskol­kurser) kan ingå i slutbetyg från komvux som ger grundskolkompetens. Kommittén anser därför att etapp 1 kan betraktas som en avslutad helhet. Många kursdeltagare har inte för avsikt att omedelbart fortsätta sina stu­dier i de följande etappema. Kommittén föreslår därför att etapp 1 i resp. ämne betraktas som en kurs även i fortsättningen, Komvux-utredningen finner det svårare att göra samma uppdelning mellan etapperna 2, 3 och 4 (gymnasieskoletappema). En studerande i etapp 2 måste enligt kommittén kunna garanteras att få fortsätta med etapp 3 och 4, om dessa finns och


 


Prop. 1982/83:2                                                       11

ingår i hans studieprogram. Komvux-utredningen föreslår därför alt alla gymnasieskoletapperna (dvs. etapperna 2-4) i ett ämne skall utgöra en enda kurs. Antalet undervisningslimmar enligt gäUande timplan skall redu­ceras enligt nuvarande regler, om antalet kursdeltagare sjunker under det föreskrivna antalet.

Komvux-utredningens förslag på denna punkt tUlstyrks av TCO, SA COISR och SOS VUX.

SÖ noterar i sitt yttrande att komvux-utredningen inle framlägger mot­svarande förslag beträffande delmomentskurser i yrkesinriktade utbild­ningar. SÖ finner att, om förslaget att betrakta alla gymnasieskoletapperna som en kurs genomförs, det bör gälla även för yrkesinriktade utbUdningar. I nuvarande läge med stark begränsning av resurserna lill komvux är del enligt SÖ nödvändigt att kunna genomföra en sä långt möjligt rafionell kursplanering. Eftersom närheten till utbildningen ofta är avgörande för om avständskänsliga vuxna skall väga påbörja studier, är det enligt SÖ viktigt att de inledande etapperna (1 och 2) och en rad yrkesinriktade utbildningar anordnas på så många platser som möjligl. Däremot bör senare etapper (3 och 4, i lågfrekventa ämnen även 2) saml yrkesinriktade påbyggnadskurser kunna koncentreras mera.

Jag förordar att vaije etapp betraktas som en fristående kurs. Det är en logisk följd av elappsyslemet, eftersom detta bygger på att kursdeltagare skall påbörja och avsluta sina komvux-studier i olika etapper, aUtefter sina personliga förkunskaper och studiebehov. Det är enligt min mening också självklart att behandla varje etapp som en kurs för sig med hänsyn Ull atl en rationell kursplanering är nödvändig för atl hushålla med tillgängliga resurser.

Någon absolut garanfi för att en studerande skall få genomföra samtliga etapper i ett ämne inom komvux på hemorten kan enligt min mening inte uppställas. I vissa faU kan studiema i stäUet få slutföras som självstudier med hjälp av viss studiehandledning på hemorten, genom att delta i en komvux-kurs i en närliggande kommun eller inom den statliga vuxenutbild­ningen, som skall utgöra ett komplement till komvux.

2.5 Uppdelning i grunddel och fördjupningsdel

Inom försöksverksamheten med elappindelning uppdelas kurserna i en granddel och en fördjupningsdel. Gmnddelen är gemensam för alla kurs­deltagare. Inom fördjupningsdelen väljer deltagarna arbetsuppgifter, vilket innebär att de prioriterar en del av kursen på bekostnad av andra delar. I detta avseende gav försöksverksamheten så posifiva erfarenheter att riks­dagen, efter förslag i propositionen om läroplan för den kommunala vuxen­utbildningen, beslöt att gmndskolkurserna (etapp 1) skall uppdelas i gmnd­del och fördjupningsdel fr. o.m. läsåret 1982/83 (prop. 1980/81:203, UbU 1981/82:1, rskr 1981/82:46).


 


Prop. 1982/83:2                                                       12

Enligt min mening innebär denna uppdelning av kurserna möjligheter till en ökad vuxenanpassning. Jag förordar därför all uppdelningen i en grund­del och en fördjupningsdel i princip genomförs i alla kurser i komvux, oavsett om de ingår i etappsystemet eller ej. Att genomföra detta helt konsekvent är dock inte möjligt. I yrkesämnen kan deltagarna t.ex. inte fillåtas att prioritera någon del av en kurs så lågt alt ett godtagbart yrkes­kunnande i vissa avseenden inte uppnås. Gmnddelen i yrkesämnen bör ges så stort utrymme atl kursdeltagarna kan uppnå godtagbart yrkeskunnande. Återstående fid bör efter individuell bedömning användas för arbete med specialiserings- och fördjupningsuppgifter. Det är heller inte alltid lämpligt att dela upp kurser med mycket lågt antal undervisningstimmar i en grund­del och en fördjupningsdel. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att föreskriva att SÖ skall utfärda erforderliga föreskrifter och att ge råd i dessa frågor i kommenlarmalerial till Lvux 82.

2.6 Utbildningsprogram

Komvux-utredningen föreslår att ämnet arbetsUvsorientering upphör som separat ämne och integreras med samhällskunskap lill elt ämne. I ett kursplaneförslag, som kommittén har låtit utarbeta, redovisas hur integre­ringen av de båda ämnena kan göras. Komvux-utredningen anför att för­slaget ligger i linje med gymnasieutredningens förslag att arbelslivsoriente­ring skaU upphöra som separal ämne i gymnasieskolan.

LO avstyrker att arbetslivsorientering integreras med samhällskunskap till ett enda ämne. I övrigt har ingen remissinstans haft något att erinra mot den föreslagna integreringen. Jag förordar att den genomförs. Jag ser emellertid allvarligt på de farhågor som framförs av LO, bl.a. atl arbets-Uvsorienteringen inle skuHe ges samma vikt som andra ämnen när det gäller krav på studieprestalion. Jag kommer senare att föreslå att SÖ får i uppdrag att fastställa kursplaner enligt etappsystemet. Det är enligt min mening väsentligt att SÖ i detta kursplanearbete fäster stort avseende vid att arbelslivsorientering inte blir en ytlig och abstrakt del av ämnet utan får etl konkret och meningsfullt kunskapsinnehåll. I det följande kommer jag också alt föreslå att ämnet samhällskunskap/arbetslivsorientering skall ingå som obligatoriskt ämne i avgångsbetyg från komvux.

Jag vUl aktualisera ytterUgare några frågor beträffande utbildningspro­grammet på gymnasieskolnivån i komvux.

Av komvux-utredningens förslag till mål och riktlinjer för gymnasieskol­kurser och särskilda yrkesinriktade kurser framgår bl. a. att avsikten är att gymnasieskolkurser i C-språk (nybörjarspråk) skall få anordnas i följande språk, nämligen tyska, franska, ryska, spanska, italienska, portugisiska, finska och hemspråk. Jag vill erinra om att nybörjamndervisning kan anordnas på grundskolnivå i tyska och franska (etapp I). 1 dessa språk bör inte ytterligare en kurs på nybörjarnivå få anordnas inom komvux. De som


 


Prop. 1982/83:2                                                       13

vill studera tyska eller franska för att ha med betyget som C-språk i ett avgångsbetyg från gymnasieskolnivån i komvux bör hänvisas till att delta i undervisning i etapp 1 i ämnet. Däremot bör givetvis kurser i etapp 3 få anordnas i tyska och franska. Jag kommer senare att ta upp betygs- och kompetensfrågor och återkommer då till dessa C-språk. Beträffande övriga C-språk förordar jag att gymnasieskolkurser (etapp 2-3) får anordnas som hittiUs, nämligen i ryska och spanska samt, efter SÖ:s medgivande, i italienska, portugisiska och finska. Gymnasieskolkurser i hemspråk bör inte införas. Något beslut av riksdagen krävs därför inte beträffande C-språken.

Av förslaget till mål och riktlinjer för gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser framgår vidare att kommitténs avsikt är atl kurser i musik, teckning, konst- och musikhistoria och musik/teckning samt leck-ning/musik/dramatik - estetisk specialisering skall få anordnas efter med­givande av SÖ i varje särskilt faU.

Jag erinrar om att riksdagen har beslutat att teckning inle längre skall förekomma på gmndskolnivån (etapp 1) inom komvux och att ämnet bild, som ersatt teckning i grandskolan, inte heUer skall införas som separat ämne i komvux (prop. 1980/81:203, UbU 1981/82:1, rskr 1981/82:46). Jag förordar att gymnasieskolkurser i musik, teckning, konst- och musikhi­storia och musik/teckning samt teckning/musik/dramatik - estetisk speci­alisering inte längre skall kunna anordnas inom komvux. Inte heller på gymnasieskolnivån bör ämnet bild, som i gymnasieskolan kommer atl ersätta teckning, införas inom komvux.

Mitt förslag bör ses mot bakgrand av att vuxenutbildning inom det estetiska området är en slor och vikfig del av den verksamhet som bedrivs av studieförbunden. Även vissa folkhögskolor har omfattande verksamhet inom detta område.

De förändringar av utbildningsprogrammet i komvux som jag har föror­dat bör gäUa även i den statliga vuxenutbUdningen.

2.7 Timplaner och kursplaner. Kommentarmaterial

Som jag inledningsvis redogjorde för är det SÖ som fastställer timplaner och kursplaner för komvux. SÖ fastställer därvid antalet lekfioner för kurserna enligt riktlinjer som regeringen meddelar.

SÖ har också fastställt högsta antalet lektioner för de olika etapperna inom försöksverksamheten med etappindelning. För de tekniska ämnena gäller ett system med ramtimplaner inom försöksverksamheten. För varje etapp i ett tekniskt ämne finns en timram och summan av dessa elappramar utgör totalramen för ämnet.

Under försöksverksamheten med etappindelning har det inte funnUs några särskilda kursplaner för de etappindelade kurserna. Mål och huvud­moment i resp. ämne enligt läroplan för gmndskolan (Lgr 69) och läroplan


 


Prop. 1982/83:2                                                       14

för gymnasieskolan (Lgy 70) har av SÖ fördelats på de olika etappema (etapp 1—4).

Riksdagens beslut om införandet av en särskUd läroplan för komvux innebär bl. a. att nya timplaner och kursplaner för grandskolkurser, dvs. etapp 1, skaU gäUa fr. o. m. läsåret 1982/83.

Komvux-utredningen föreslår alt SÖ får i uppdrag att fastställa timplan för etapper i samtliga allmänna ämnen på gymnasieskolnivå. Härvid bör enligt kommitténs uppfattning i princip den timplan som gällt under för­söksperioden kunna tiUämpas. Om SÖ vid sin översyn finner att andra riktlinjer för timplanearbetet behövs, anser kommittén att SÖ bör inge förslag härom tUl regeringen.

Komvux-utredningen har låtit en arbetsgrapp utarbeta förslag tUl kurs­planer för gymnasieskoletappema i svenska, engelska, matematik och samhällskunskap/arbetslivsorientering. I dessa förslag har ämnesinnehål­let delats upp i etapper utifrån ämnenas egen straktur och inte i första hand i anslutning tiU gymnasieskolans linjer. Förslagen är enligt komvux-utred­ningen att betrakta som modeller för hur kursplaner för gymnasieskoletap­pema kan utformas. I dessa modeller har erfarenheterna från försöksverk­samheten beaktats.

Komvux-utredningen föreslär att SÖ får i uppdrag att fastställa kurspla­ner i svenska, engelska, matemafik och samhäUskunskap/arbelslivsorien-tering i huvudsak i överensstämmelse med kommitténs kursplaneförslag samt att SÖ får i uppdrag atl utarbeta och fastställa kursplaner i övriga etappindelade ämnen.

När det gäller tekniska ämnen tycks, som jag tidigare nämnt, kommittén föratsätta fortsatt försöksverksamhet med elappindelning. Kommittén fö­reslår att SÖ får i uppdrag att följa försöksverksamheten och fastställa ramtimplan och kursplaner för etappindelning av de tekniska ämnena.

Komvux-utredningen föreslår också att SÖ skall få i uppdrag att utarbe­ta kommentarmaterial för gymnasieskoletappema.

SÖ instämmer i att de timplaner som använts under försöket bör gälla, men anger att mindre förskjutningar kan behöva göras mellan etapperna i några ämnen. Ingen remissinstans har heller haft några erinringar mot kommitténs förslag vad gäller kursplaner och fastställande av sådana.

Om mina förslag beträffande fortsatt etappindelning av kurser inom komvux godkänns, kommer jag att föreslå regeringen att ge SÖ i uppdrag att fastställa timplaner för de etappindelade gymnasieskolkurserna (etapp 2—4). Elappsyslemet bygger på en uppdelning av ämnesinnehållet efter ämnets straktur, inte efter gymnasieskolans nuvarande linjer. Det blir därför nödvändigt att revidera regeringens riktlinjer för fastställandet av timplanerna. Jag räknar med att detta kan ske ulan att på något principiellt sätt förändra omfattningen av den reduktion som nu görs av timtalet i förhåUande tUl motsvarande timtal i gymnasieskolan.


 


Prop. 1982/83:2                                                       15

SÖ bör också få i uppdrag att fastställa kursplaner enligt elappsyslemet. Komvux-utredningens kursplaneförslag bör överlämnas till SÖ.

Enligt föreskrifter som regeringen har meddelat ankommer det på SÖ att faststäUa kommentarmaterial till Lvux 82.

Vad jag har anfört i detta avsnitt (2.7) kräver inte något beslut av riksdagen.

2.8 Betygs- och kompetensfrågor

För betygsättningen i gymnasieskolkurser inom komvux gäller samma principer som i gymnasieskolan. Betyg enligt den femgradiga betygskalan sätts efter avslutad kurs. I särskilda yrkesinriktade kurser kan betyg enligl den femgradiga skalan ersättas med uppgiften Deltagit, om SÖ beslutar det. Det framgår i så fall av kursplanen. Kursdeltagare i komvux utgör ingen egen referensgrapp vid betygsältning enligt den femgradiga skalan, men de ingår inte heller i referensgmppen för betygsättningen i gymnasie­skolan och påverkar således inte användandet av de olika betygsgradema. Betygen i komvux relateras till prestationerna hos motsvarande elevgrapp i gymnasieskolan.

Komvux-utredningen erinrar om att gymnasieutredningen i sitt princip­betänkande En reformerad gymnasieskola (SOU 1981:96) diskuterar alter­nativa möjligheter fill utformning av ett nytt betygsystem för gymnasiesko­lan.

Komvux-utredningen anser att betygsältningen i gymnasieskolkurser inom komvux nu och i framtiden skall följa samma principer som betyg­sättningen i gymnasieskolan.

Remissinstansema delar denna uppfattning med undantag av SOSVUX, som i stället viU ha etl betygsystem med godkänd/deltagit, där alla ges verkUg möjlighet att uppnå godkänd.

Jag delar komvux-utredningens uppfattning alt samma syslem för betyg­sättning bör tillämpas i gymnasieskolan och i motsvarande utbildning inom kommunal och stafiig vuxenutbildning. Särskilda yrkesinriktade kurser i vuxenutbildningen har ingen motsvarighet i gymnasieskolan och berörs inle av de nu aktuella förslagen till etappindelning. I dessa kurser bör även i fortsättningen uppgiften Deltagit kunna ersätta graderade betyg, om SÖ föreskriver detta i kursplanen.

Komvux-utredningen påpekar att utvärderingen av försöksverksamhe­ten med etappindelning bl.a. visar på svårigheter vid betygsättningen på grand av oklarhet om vilka referensgrupper de komvux-studerandes pre­stationer skaU jämföras med. En indelning i etapper, som inte har sina direkta motsvarigheter i gymnasieskolans linjer och årskurser, innebär att kursdeltagama inte utan vidare kan jämföras med någon motsvarande elevgrapp i gymnasieskolan. Komvux-utredningen framhåller alt utbild­ningen i de etappindelade kurserna skall vara av samma kvalitet som


 


Prop. 1982/83:2                                                       16

utbUdningen i gymnasieskolan utan att innehållet är identiskt. Betygen skall därför motsvara prestationer, som ligger på samma nivå som presta­tionerna hos gymnasieskolans elever. Komvux-utredningen föreslår atl SÖ skall få i uppdrag att utfärda närmare föreskrifter för betygsättningen i gymnasieskolkurser i komvux.

SÖ uttalar i sitt yttrande att dellagarna i komvux framdeles bör utgöra en egen referensgmpp. Under försöksverksamheten med etappindelning har just anknytningen tiU gymnasieskolans linjesystem inneburit stora problem vid betygsättningen.

Jag har nyss förordat att allmänna ämnen inom komvux skall etappinde­las och att det skall göras utifrån resp. ämnes egen karaktär och straktur. Mitt förslag att varje etapp skall utgöra en fristående kurs innebär att betyg skaU sättas efter varje etapp. De olika etapperna kommer emellertid inte att ha sin direkta motsvarighet inom gymnasieskolan även om nivån och kvaliteten skall vara densamma. Jag förordar därför att deltagarna i kom­munal och stafiig vuxenutbildning betraktas som en egen referensgrapp. Det bör ankomma på SÖ att utfärda de föreskrifter och allmänna råd som behövs kring betygsättningen.

Komvux-utredningen konstaterar också atl kraven för allmän och sär­skild behörighet till högskolestudier bör anges även enligl elappsyslemet. kommittén föreslår atl UHÄ får i uppdrag att se över behörighetsreglerna och anpassa dem tUl etappindelningen.

Enligt högskoleförordningen (1977:263) har SÖ och UHÄ att i samråd meddela föreskrtfter om behörighet till högskolestudier. Om riksdagen beslutar i enlighet med mina förslag att etappindelningen skall genomföras, ankommer det på de båda myndigheterna att meddela de föreskrifter som krävs för att anpassa behörighetsreglerna efter elappsyslemet.

Inom komvux gäller i princip samma regler för slutbetyg och avgångsbe­tyg som i gmndskolan resp. gymnasieskolan. Avgångsbetyg utfärdas inom komvux tiU den som har slutfört utbildning som motsvarar en fullständig studiekurs i gymnasieskolan eller årskurserna 1-3 av fyraårig teknisk Unje. Dessutom får avgångsbetyg utfärdas inom komvux efter utbildning som motsvarar fyraårig teknisk linje med undanlag av ämnena B-språk, C-språk, historia, religionskunskap och samhällskunskap. Betyg i musik, konst- och musikhistoria, teckning, slöjd, dramatik, gymnastik eller jäm­förbart ämne fordras inte för avgångsbetyg från komvux. Avgångsbetyg utfärdas också efter slutförd särskild yrkesinriktad utbildning.

Riksdagen tog hösten 1981 senast ställning till vad som skall ingå i slutbetyg från gmndskolan inom ramen för kommunal och stallig vuxenut­bildning (prop. 1980/81:203, UbU 1981/82:1, rskr 1981/82:46).

Vuxna, som är 25 år och har fyra års arbetslivserfarenhet, har allmän behörighet för högskoleutbildning. Övriga vuxna måste kunna dokumente­ra den allmänna behörigheten med ett avgångsbetyg. Komvux-utredningen framhåller att även vuxna, som i och för sig uppfyller kraven för allmän


 


Prop. 1982/83:2                                                       17

behörighet på gmnd av sin ålder och yrkeserfarenhet, kan vilja skaffa sig avgångsbetyg som gör del möjligt för dem atl bli bedömda i kvolgmpp 1 eUer 2 vid ansökan till högskoleutbildning. Ett avgångsbetyg kan också utgöra merit vid ansökan om arbete.

Komvux-utredningen konstaterar att del, med en etappindelning av ämnena i komvux, blir nödvändigt att utforma avgångsbetygen i komvux på ett något annorlunda sätt än i gymnasieskolan. Kommittén ställer föl­jande krav på de särskilda avgångsbetyg som skaU utfärdas inom komvux:

-    de skall utgöra dokument över en utbildning, sjom är av samma kvaUtet som utbildningen i gymnasieskolan,

-    de skaU innehåUa utbildning i svenska och engelska, som motsvarar minst två årskurser i gymnasieskolan,

-    de skall kunna innehålla både allmänna ämnen och yrkesinriktade äm­nen,

-    de skall ge de vuxenstuderande viss frihet att själva välja ämnen som skall ingå i avgångsbetyget,

-    avgångsbetyg skall kunna utfärdas på två nivåer, dels motsvarande en tvåårig UlbUdning, dels motsvarande en treårig utbildning i gymnasiesko­lan. Dessutom skall avgångsbetyg motsvarande årskurs 4 av fyraårig tek­nisk linje kunna utfärdas även inom komvux.

Mot denna principiella bakgrand föreslär komvux-utredningen tvä olika behörighetsgivande avgångsbetyg i komvux. Avgångsbetyg 2 (motsvaran­de en tvåårig utbildning i gymnasieskolan) utfärdas när följande villkor är uppfyllda:

1.   Den totala utbildningsvolymen enligt timplanerna för komvux uppgår
till antingen 1 100 - 1400 undervisningstimmar i huvudsakligen allmänna
ämnen eller lägst 1400 undervisningsfimmar i huvudsakligen yrkesinrikta­
de ämnen.

2.    Betyg i följande obligatoriska ämnen ingår, nämligen svenska etapp 2, engelska etapp 2, matematik etapp 2 och samhällskunskap/arbetslivsori-eniering etapp 2.

3.    Betyg i vissa angivna karaktärsämnen inom ekonomisk, humanistisk-samhäUsvetenskaplig, naturvetenskaplig eller teknisk sektor ingår. Alter­nativt kan betyg från yrkesinriktade kurser ingå med en volym motsvaran­de lägst 800 undervisningstimmar enligt timplanema för komvux.

4.    Betyg i fritt valda ämnen inom ramen för den i punkt I angivna totala utbildningsvolymen ingår. Betyg från etapp I kan inte ingå i avgångsbetyg 2.

Avgångsbetyg 3 (motsvarande en treårig ulbUdning i gymnasieskolan) utfärdas när följande villkor är uppfyllda:

1.   Den totala utbUdningsvolymen enligt timplanema för komvux uppgår
tUl 1500 - 1100 undervisningsfimmar.

2.   Betyg i samma obligatoriska ämnen som för avgångsbetyg 2 ingår, i
svenska dock etapp 3.

2   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 2


 


Prop. 1982/83:2                                                       18

3.    Betyg i vissa angivna karaktärsämnen inom ekonomisk, humanistisk-samhällsvetenskaplig, naturvetenskaplig eller teknisk sektor ingår.

4.    Betyg i fritt valda ämnen inom ramen för den i punkt 1 angivna totala utbildningsvolymen ingår. I den totala utbildningsvolymen för avgångsbe­tyg 3 inräknas utbUdning som ingår i avgångsbetyg 2.

Komvux-utredningen föreslår också atl avgångsbetyg motsvarande års­kurs 4 av fyraårig teknisk linje skaU kunna utfärdas inom komvux enligt nuvarande regler.

Komvux-utredningen fömlsälter vidare att avgångsbetyg motsvarande gymnasieskolans tvååriga yrkesinriktade hnjer också i fortsättningen skall kunna utfärdas inom komvux. Inte heUer föreslås någon förändring, när det gäller avgångsbetyg efter särskilda yrkesinriktade kurser.

SÖ finner förslaget till avgångsbetyg 2 väl anpassat till vuxnas behov, men antyder viss tvekan lill behovet av avgångsbetyg 3. Om avgångsbetyg 3 skall finnas bör dock enligt SÖ:s uppfattning även yrkesinriktade ämnen av påbyggnadskaraktär kunna ingå. SÖ framhåller också viklen av alt man klart markerar innebörden av avgångsbetyg från komvux. Även UHÅ påpekar atl del är av största vikt att avgångsbetygen utformas så all del klart framgår vad dokumentet avser. Eftersom de vuxenstuderande före­slås få stor frihet att själva bestämma vilka ämnen som skall ingå i avgångs­betygen, kommer personalen vid byrån för central antagning vid UHÄ inte längre att kunna kontrollera, att betyg finns i samtliga ämnen som krävs för ett behörighetsgivande avgångsbetyg, om det inte framgår av själva doku­mentet. UHÄ anser därför alt högskoleförordningen bör ändras så att endast fullständiga avgångsbetyg ger behörighet i kvotgrapp I och 2.

SOSVUX tycker att komvux-utredningen lyckats kombinera behovet av gmndläggande kunskaper och speciella seklorskunskaper väl med vuxnas egna behov av att kunna anpassa sin utbildning tiU just det yrke eller den vidare utbUdning de siktar på.

De avgångsbetyg 2 och 3 som föreslås av komvux-utredningen uppfyller enligt min mening högt stäUda krav på vuxenanpassning. Samfidigt mot­svarar den kvalitet och den volym som krävs väl vad som krävs för närmast motsvarande avgångsbetyg i gymnasieskolan. Jag förordar därför att avgångsbetyg som motsvarar dels en tvåårig utbildning i gymnasiesko­lan (avgångsbetyg 2), dels en treårig (avgångsbetyg 3) införs i komvux. Det bör ankomma på regeringen atl fastställa vilka närmare villkor som bör gälla för utfärdande av dessa avgångsbetyg. Detta bör samordnas med arbetet med de nya timplanema och kursplanerna. Jag räknar med att villkoren för resp. avgångsbetyg i stort sett bör kunna fastställas i enlighet med de framlagda förslagen. Det innebär alt ämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap/arbetslivsorientering bör ingå som obliga­toriska ämnen, alt vissa karaktärsämnen bör ingå från antingen ekono­misk, humanistisk-samhällsvetenskaplig, naturvetenskaplig eller teknisk sektor, att dessutom fritt valda ämnen bör ingå upp tiU en total utbildnings-


 


Prop. 1982/83:2                                                       19

volym som anges i antal undervisningsfimmar enligt timplanerna för kom­vux. Avgångsbetyg 2 bör också få utfärdas inom yrkesinriktad sektor, när yrkesinriktade ämnen ingår som karaktärsämnen. I avgångsbetyg 3 bör yrkesinriktade ämnen givetvis få ingå bland fritt valda ämnen.

Endast betyg från gymnasieskolnivän bör få ingå i avgångsbetyg 2 och 3, beträffande etappindelade ämnen alltså endast betyg från etapperna 2-4. Ett undantag från denna regel bör dock göras. Med anledning av mitt förslag att etapp 1 skall vara den enda form av nybörjarundervisning som förekommer inom komvux i ämnena tyska och franska, bör betyg från etapp I i dessa ämnen (C-språk) få ingå även i avgångsbetyg 2 och 3. Jag har nyss förordat att gymnasieskolkurser i hemspråk inte skaU införas. Betyg i hemspråk bör givetvis, trots att kurser inte finns, liksom hittUls få ingå i StäUet för C-språksbetyg i avgångsbetyg 2 och 3.

Avgångsbetyg från årskurs 4 av fyraårig teknisk linje bör även i fortsätt­ningen kunna utfärdas i komvux. Från fyraårig teknisk linje får avgångsbe­tyg nu utfärdas i komvux även utan betyg i B-språk, C-språk, historia, religionskunskap och samhällskunskap. Motsvarande möjlighet bör finnas kvar genom att avgångsbetyg från årskurs 4 får utfärdas ulan att fritt valda ämnen ingår.

Som UHÄ påpekat kommer friheten atl välja ämnen, som skall ingå i ett avgångsbetyg, att kunna medföra vissa svårigheter för utomstående atl avgöra, om betyg över slutförda komvux-kurser uppfyUer villkoren för avgångsbetyg eller ej, såvida det inte framgår av själva betygsdokumenlet. Att betyg från etapp 2 i svenska och engelska är den lägsta kompetens i dessa ämnen som kan erhållas genom studier i komvux och därmed ingå i avgångsbetyg 2 och 3 från komvux, innebär atl samtliga dessa avgångsbe­tyg ger allmän behörighet för högskolestudier. Detta bör klart framgå av själva betygsdokumentet.

Om mina nyss angivna förslag godkänns, kommer jag senare att föreslå regeringen att ändra högskoleförordningen i den riktning som UHÄ har förordat, nämligen så att endast fullständiga avgångsbetyg 2 och 3 ger behörighet i kvotgmpperna 1 och 2.

Det är f n. möjligt att utfärda avgångsbetyg i komvux även enligt ford-ringama för gymnasieskolans tvååriga yrkesinriktade linjer. Det är emel­lertid relativt ovanligt att det görs utom från distributions- och kontorslin­jen. Huvudskälet härtUI torde vara att komvux endast i begränsad omfatt­ning kan ge utbildning i arbelsleknik. Vissa vuxenstuderande kan trots detta uppfylla fordringarna för ett avgångsbetyg från en tvåårig yrkesinrik­tad linje genom att på annat sätt dokumentera de kunskaper i arbelsleknik som krävs. Trots att det sannolikt kommer att vara ovanligt även i framti­den, är det för dessa vuxenstuderande väsentligt att möjUgheten finns för komvux alt utfärda avgångsbetyg, som dokumenterar deras yrkeskompe­tens. Jag har nyss förordat all avgångsbetyg 2, som motsvarar en tvåårig utbildning i gymnasieskolan, skall få utfärdas inom komvux från yrkesin-


 


Prop. 1982/83:2                                                      20

riktad sektor. Uppbyggnaden av etappindelningen innebär, som jag nyss redovisat, atl dessa avgångsbetyg ger aUmän behörighet för högskoleut­bildning. I den mån som vuxenstuderande har valt att studera ämnen eller på annat sätt kunnat dokumentera kunskaper, som motsvarar den yrkes­kompetens som ges inom ramen för någon tvåårig yrkesinriktad linje i gymnasieskolan, bör detta få ingå i avgångsbetyg 2 enligl föreslagen mo­dell. Sådana avgångsbetyg kommer då, fill skillnad från vad som gäller avgångsbetyg från vissa av de tvååriga linjerna inom gymnasieskolan, både att dokumentera yrkeskompetens och att ge allmän behörighet för högsko­lestudier. Del är viktigt att detta framgår av betygsdokumenlet.

Jag viU i delta sammanhang nämna, att vuxenstuderande som inte kan dokumentera kunskaper i arbelsleknik, i likhet med vad som sker nu, ofta måste hänvisas till studier i gymnasieskolan i stället för i komvux.

Den särskilda yrkesinriktade utbildningen inom komvux saknar motsva­righet i gymnasieskolan och berörs inte av föreliggande förslag om etappin­delning. Någon förändring av reglerna beträffande avgångsbetyg efter slut­förd särskild yrkesinriktad kurs bör inte vidtas. Inte heller bör någon förändring göras när det gäller avgångsbetyg efter fullständig utbildning i specialkurs. Dessa tvä typer av avgångsbetyg ger i regel inte allmän behö­righet för högre studier. Även detta bör framgå av själva dokumenten.

SÖ anför i sitt yttrande att den frihet i fråga om avgångsbetygens utform­ning, som föreslås av komvux-utredningen kan skapa svårigheter, då det gäller att vid meritvärdering jämföra gymnasieskolans och komvux elever. UHÄ bör därför enligt SÖ:s uppfattning överväga behovet av en särskild kvotgrupp eller undergmpp för elever från komvux vid antagning till hög­skoleutbildning. Av UHÅ:s yttrande framgår atl del förhållandet, att kom­vux-eleverna utgör en egen referensgrupp vid betygsättningen, inte behö­ver innebära alt nya kvotgrapper skall inrättas. Till kvotgmpperna I och 2 hänförs redan nu inte enbart personer med avgångsbetyg från treåriga eller tvååriga linjer i gymnasieskolan utan också personer, som har likvärdiga utbildningar där kursinnehållet inte är identiskt med gymnasieskolans och där principerna för betygsättning också varit andra än i gymnasieskolan. Etl förhållandevis litet anlal elever med fullständiga avgångsbetyg frän komvux har hittills sökt till utbildningslinjer inom den statliga högskolan. Om en förändring skulle inträffa så att antalet sökande med avgångsbetyg frän komvux skulle öka drastiskt, kan del enligt UHÄ möjligen tala för att införa egna kvotgrupper för komvux-eleverna.

Vuxenutbildningen skall vara anpassad till de vuxnas behov. Det inne­bär, vilket SÖ också påpekar i sitt yttrande, att många vuxna inte har behov av eller önskan om en utbildning som motsvarar hel utbildning inom gymnasieskolan. Jag vill erinra om att detta också är en av grandvalarna för verksamheten i komvux, som ju är uppbyggd av fristående ämnes­kurser som kan läsas vid sidan av bl.a. yrkesverksamhet. För flertalet vuxna, som har aUmän behörighet genom ålder och arbetslivserfarenhet


 


Prop. 1982/83:2                                                      21

och som siktar på högskolestudier, bör del enligt min mening vara naturligt att inom ramen för komvux endast komplettera med betyg i engelska och i sådana ämnen som krävs för särskild behörighet tiU den önskade utbild­ningen. Det finns därför ingen anledning att vänta någon drastisk ökning av antalet sökande till högskoleutbildning med fullständiga avgångsbetyg från komvux. Någon särskild kvotgrapp för sådana sökande behövs därför inte. Jag räknar med att UHÄ följer utvecklingen och anmäler till regeringen om några förändringar i detta avseende skulle inträda, som ger anledning att överväga ett annat ställningstagande i denna fråga.

Flertalet komvux-studerande siktar som jag redan nämnt inte på något fuUständigt avgångsbetyg. De behöver däremot fä ett dokument som om­fattar t. ex. betyg i ämnen som krävs för särskild behörighet till en utbild­ning som de siktar på. Åtskilliga vuxenstuderande har också behov av atl på ett individuellt sätt kombinera studier i ämnen på olika nivåer och inom olika sektorer. De kan vilja kombinera utbildning på etl sätt som vad gäller volym eller innehåll inte överensstämmer med viUkoren för att få slutbetyg eller med de villkor för avgångsbetyg som jag har förordat i dag. Jag drar av detta slutsatsen att det är väsentligt att man inom ramen för komvux kan utfärda ett samlat betygsdokument även för dem som genomför ett mindre omfattande studieprogram. Jag föreslår därför att även sådana efter individuella behov sammansatta betygsdokument av det slag jag nu har beskrivit får utfärdas i komvux.

2.9 Genomförande

Systemet med etappindelade kurser och nya fimplaner och kursplaner för etapp 1 (grandskolkurser) införs fr. o. m. läsåret 1982/83 i och med alt Lvux 82 införs.

Enligt komvux-utredningen bör de kursdeltagare som läsåret 1982/83 börjar sina studier i etapp 1 kunna fortsätta i de följande etappema fr. o. m. läsåret 1983/84. De nya avgångsbetygen bör införas samfidigt. Komvux-utredningen föreslår atl samtliga föreslagna förändringar införs fr.o.m. läsåret 1983/84. Kommittén framhåller att förändringarna inom komvux kräver informations- och fortbildningsinsatser både på central, regional och lokal nivå.

Beträffande tidpunkten för att genomföra de föreslagna förändringarna har bara SÖ och SOSVUX uttalat sig. De fillstyrker förslagel men betonar vikten av informafion och fortbildning och att erforderliga resurser härför stäUs till förfogande.

Svenska kommunförbundet fömlsätler i sitt yttrande atl de centrala myndigheterna i del fortsatta arbetet i de nu aktuella och andra läroplans­frågor noga beaktar kostnadskonsekvenserna. Utgångspunkten måste vara att den nya läroplanen för komvux kan genomföras utan alt kommunens kostnader ökar.


 


Prop. 1982/83:2                                                       22

Jag delar komvux-utredningens uppfattning att de föreslagna komplet-teringama tiU Lvux 82, de nya timplanerna och kursplanerna för etapp 2-4 (gymnasieskolkurser) och de nya avgångsbetygen bör tUlämpas fr.o.m. denljuU 1983.

Kurser, som har påbörjats före den I juU 1983 men fortsätter efter detta datum, bör slutföras enligt den timplan och kursplan som gällde för resp. kurs när den startade. Vissa ytterligare övergångsbestämmelser kommer att krävas bl.a. för att vuxenstuderande, som har påbörjat sina studier enligt nu gällande föreskrifter, skall kunna fullfölja studierna och få ul eventuellt planerat avgångsbetyg ulan att behöva läsa om något ämne enligt det nya systemet. Det bör ankomma på regeringen att avgöra vilka övergångsbestämmelser som behövs.

När det gäller resurser för information, fortbildning m. m. i anslutning till genomförandet av den nya läroplanen för komvux i redan beslutade och nu föreslagna delar viU jag erinra om följande.

På gmndval av riksdagens beslut med anledning av propositionen om läroplan för kommunal vuxenutbildning (prop. 1980/81:203, UbU 1981/82:1, rskr 1981/82:46) har regeringen i en förordning den 18 mars 1982 föreskrivit att det schablonfiUägg för stödundervisning, studiehandledning och syo i komvux som står tUl kommunernas förfogande får användas även för planering och information i samband med införandet av den nya läro­planen. Denna föreskrift får tillämpas under redovisningsåren 1981/82, 1982/83 och 1983/84.

Vidare har regeringen, på gmndval av riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen 1982 (prop. 1981/82:100 bil. 12 s. 276, UbU 1981/82:17, rskr 1981/82:232), föreskrivit att medel ur anslaget Informa­tion om läroplan för grundskolan får användas även för information om läroplan för komvux.

Jag vUl också erinra om mitt uttalande i budgetpropositionen 1982 (prop. 1981/82:100 bU. 12 s. 569) att jag räknar med att kommunerna kommer att beakta behovet av utbildnings- och fortbUdningsinsatser för genomföran­det av den nya läroplanen inom ramen för de resurser som kommunema fr. o. m. den 1 juh 1982 disponerar för lokal skolutveckling. Jag fömtsalte i det sammanhanget också att SÖ och länsskolnämndema tar erforderliga initia­tiv för att inom ramen för sina resurser stödja och samordna verksamhe­ten.

3   Hemställan

Med hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att 1982 års läroplan för kommunal vuxenutbUdning kom­pletteras med mål och rikfiinjer i enlighet med vad jag har förordat.


 


Prop. 1982/83:2                                                      23

2.    godkänna att etappsystemet i komvux byggs ut i enlighet med vad jag har förordat,

3.    godkänna att gymnasieskolkurser normalt delas upp i en gmnddel och en fördjupningsdel,

4.    godkänna de av mig föreslagna ändringarna i utbildningsprogrammet för komvux,

5.    godkänna vad jag har förordat i betygs- och kompetensfrågor,

6.    godkänna vad jag har förordat om genomförande av de föreslagna kompletteringarna tUl läroplanen för kommunal vuxenutbildning m. m.

4   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.


 


Prop. 1982/83:2                                                      24

BUaga I

Sammanfattning av komvux-utredningens skrivelse an­gående kompletteringar till läroplan för komvux

Inledning

Redan när komvux-utredningen överlämnade sitt förslag till läroplan för komvux aviserade kommittén att den skulle ytterligare överväga vissa frågor och återkomma med kompletterande förslag. Det gäller komplette­rande avsnitt i Mål och riktUnjer om studie- och yrkesorienteringen (syo) inom komvux, om gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser samt kursplaner för gymnasieskolkurser och kompetensfrågor. Komvux-utredningen har också funnit det nödvändigt att komplettera Mål och riktUnjer med ett särskilt avsnitt om grandutbildningen för vuxna (grund­vux).

Enligt riksdagens beslut skaU läroplan för komvux införas fr. o. m. läs­året 1982/83. Kommittén har därför med förtur behandlat de kompletteran­de delarna som skaU fogas tUl läroplan för komvux för att de skall kunna träda i kraft snarast möjligt, dvs. fr. o. m. läsåret 1983/84. Eftersom etapp­systemet införs fr. o. m. läsåret 1982/83 bör de kursdeltagare som påbörjar sina studier i vissa ämnen i etapp 1 kunna fortsätta studierna i de följande etapperna fr. o. m. läsåret 1983/84.

Dessa förslag medför inga ökade kostnader. Avsikten är att de föreslag­na ändringarna skaU genomföras inom ramen för det antal undervisnings­timmar som komvux disponerar enligt riksdagens beslut för det aktuella budgetåret.

Mål och riktUnjer för studie- och yrkesorientering

Kommittén har översiktligt behandlat studie- och yrkesorientering för vuxna i delbetänkandel Komvux och studieförbund. Regeringen har i proposifion 1981/82:15 behandlat studie- och yrkesorientering i gmndsko­lan och gymnasieskolan. I propositionen hänvisar föredragande till kom­vux-utredningen och anför bl. a. följande:

"För den kommunala och statliga vuxenutbildningen har hittills gällt sam­ma läroplaner som för grandskolan resp. gymnasieskolan. Därmed har ungdomsskolans mål och riktlinjer för syo gällt även för syo inom dessa former av vuxenutbildning. Komvux-utredningen lade hösten 1980 fram ett förslag fiU läroplan för den kommunala vuxenutbildningen. Förslaget har remissbehandlats och beretts. Med anledning härav framlades under våren 1981 en proposition (prop. 1980/81:203) om läroplan för komvux.

I anslutning tUl förslaget om läroplan meddelade kommittén att den fortsätter att utreda frågan om syo för vuxna. Föredraganden utgick i propositionen från att principerna, som gäller för syons mål och innehåll i gmnd- och gymnasieskola, skaU kunna vara vägledande för komvux-utred­ningens fortsatta överväganden när det gäller syo (s. 14)."


 


Prop. 1982/83:2                                                      25

Komvux-utredningen har i sitt arbete med studie- och yrkesorientering­en inom komvux beaktat vad regeringen föreslår i fråga om studie- och yrkesorientering i grundskolan och gymnasieskolan. De mål och riktlinjer för syo i komvux som kommittén föreslår överensstämmer i princip med de mål för syon som föreslås för ungdomsskolan, men de har anpassats fill de annorlunda målgrapper och föratsättningar som gäller för komvux.

Om komvux skaU nå de målgrapper som verksamheten främst skall vända sig tUl, stäUer det stora krav på syo-insatser. Komvux-utredningen avser att återkomma till frågan i sitt huvudbetänkande och föratsälter att erforderliga resurser ställs till syo-verksamhetens förfogande. Eftersom kommittén enligt sina direktiv inte får föreslå åtgärder, som medför ökade kostnader, utgår kommittén ifrån att detta sker vid ett senare tUlfalle eller genom lokala omprioriteringar inom ramen för schablonlillägget.

Komvux-utredningen föreslår att i läroplan för komvux införs ett avsnitt Mål och riktUnjer för syo inom komvux. (Förslaget redovisas i bilaga 2.)

Gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser

Komvux-utredningen föreslår också att Mål och riktlinjer i läroplan för komvux kompletteras med ett avsnitt om gymnasieskolkurser och särskil­da yrkesinriktade kurser. (Förslaget redovisas i bilaga 2.) Avsnittet bör tillämpas fr. o. m. läsåret 1983/84. Kommittén anför att följande förslag tUl förändringar kräver regeringens eUer riksdagens beslut.

Etappindelade kurser inom komvux

Regeringen medgav genom förordning den 29 juni 1978 att försöksverk­samhet med etappindelning fick bedrivas inom komvux i högst 15 kom­muner under budgetåren 1978/79-1980/81. Försöksverksamheten har ge­nom beslut den 25 juni 1981 förlängts tills vidare och utvidgats tiU de kommuner som SÖ medger. SÖ har kontinuerligt utvärderat försöksverk­samheten under de tre första budgetåren och till regeringen med en sär­skild utvärderingsrapport slutredovisat erfarenhetema av försöksverksam­heten med etappindelade kurser. SÖ:s slutrapport har överlämnats tiU komvux-utredningen för beaktande i del fortsatta utredningsarbetet.

I utvärderingen av försöksverksamheten har inga allvarliga invändningar mot själva etappsystemet kommit fram. Etappindelningen underlättar stu­dievalet för kursdeltagarna. De behöver inte från början bestämma sig för hur omfattande studier i ett ämne som de vill bedriva. Kursdeltagarna tas in i den etapp där de har fömtsättningar att följa undervisningen och avgår efter den etapp där deras studiebehov är tillgodosett. Därigenom undviks återvändsgränder.

Etappindelningen har också underlättal för framför allt mindre och me­delstora kommuner atl starta kurser i etapp 2. I försöksverksamheten betraktas varje etapp som en kurs. Det har inneburit vissa svårigheter för kommunema att starta kurser i etappema 3 och 4. SÖ:s ursprangUga


 


Prop. 1982/83:2                                                      26

förslag innebar att samfiiga etapper i resp. ämne skuUe betraktas som en enda kurs. Eftersom betyg från etapp 1 kan ingå i slutbetyg som ger grandskolkompetens, anser komvux-utredningen att etapp I kan betraktas som en avslutad helhet. Många kursdeltagare har heller inte för avsikt att omedelbart fortsätta sina studier i de följande etapperna i komvux. Kom­vux-utredningen föreslår därför att etapp 1 i resp. ämne belraktas som en kurs även i fortsättningen.

Det är däremot svårare atl göra samma uppdelning mellan etapperna 2, 3 och 4 (gymnasieskoletapperna). Några ämnen förekommer endast t. o. m. etapp 2, under det att åtskilliga ämnen har en fortsättning med etapp 3. I matematik, företagsekonomi, fysik och naturkunskap förekommer även etapp 4. En studerande i etapp 2 måste kunna garanteras att få fortsätta med etapp 3 och 4, om dessa fmns i ämnet och ingår i hans studieprogram. Komvux-utredningen föreslår därför att alla gymnasieskoletappema (dvs. etapperna 2-4) i ett ämne skall utgöra en kurs. Om antalet kursdeltagare vid övergången mellan två etapper går ner under det som är föreskrivet och om inte tillräckligt många nya kursdeltagare kan tas in i kursen till den följande etappen, skall antalet undervisningstimmar givetvis reduceras enligt gäUande bestämmelser.

Utvärderingen av försöksverksamheten har också visat på vissa pro­blem, som beror på att etappindelningen gjorts utifrån gymnasieskolans linjer och årskurser. Det har vållat svårigheter bl. a. vid betygsättningen på gmnd av oklarhet om vilka referensgrapper de komvux-studerandes pre­stationer skall jämföras med. Det har inte heller funnits några särskilda kursplaner för de etappindelade kurserna. För komvux gäller att SÖ fast­ställer timplan efter riktlinjer från regeringen. Vidare fastställer SÖ kurs­planer. Komvux-utredningen har låfit en arbetsgrapp utarbeta förslag fill kursplaner fÖr gymnasieskoletapperna i svenska, engelska, matematik och samhällskunskap/arbetslivsorientering. I dessa kursplaneförslag har äm-nesinnehåUet delats upp i etapper utifrån ämnenas egen straktur och inte i första hand i anslutning tUl gymnasieskolans linjer. De är att betrakta som modeUer för hur kursplaner för gymnasieskoletapperna kan utformas.

Komvux-utredningen föreslår att ämnet arbetslivsorientering upphör som separat ämne och integreras med samhällskunskap till ett ämne. Detta blir den naturliga följden av kommitténs förslag att avgångsbetyg, som innehåller både allmänna och yrkesinriktade ämnen, skall kunna utfärdas i komvux. I kommitténs förslag tUl kursplan för samhällskunskap/arbets­livsorientering redovisas hur integreringen av de båda ämnena kan göras. Förslaget ligger i linje med gymnasieutredningens förslag, att arbelslivsori­entering skall upphöra som separat ämne i gymnasieskolan. Dess innehåU skaU delas upp på samhällskunskap och de yrkestekniska blockämnena. Komvux-utredningen föreslår att SÖ får i uppdrag att se över etappindel­ningen och göra de ändringar som föranleds av utvärderingen. Etappindel­ningen bör utgå från ämnenas egen karaktär. I de modeUer för utformning-


 


Prop. 1982/83:2                                                      27

en av kursplaner som utarbetats har erfarenheterna från utvärderingen beaktats.

SÖ bör få i uppdrag att fastställa timplan för etapper i samtliga aUmänna ämnen på gymnasieskolnivå. Härvid bör i princip den timplan som gällt under försöksperioden kunna fillämpas. Om SÖ vid sin översyn finner att andra riktlinjer för timplanearbetet behövs, bör SÖ inge förslag härom tUl regeringen.

Komvux-utredningen föreslår att SÖ får i uppdrag att fastställa kurspla­ner i svenska, engelska, matematik och samhäUskunskap/arbetsUvsorien-tering i huvudsak i överensstämmelse med kommilténs kursplaneförslag samt att SÖ får i uppdrag att utarbeta och faststäUa kursplaner i övriga etappindelade ämnen.

I SÖ:s översyn av etappindelningen och vid utformningen av kursplaner bör också följande beaktas:

a)   Den försöksverksamhet som utvärderats har omfattat etappindelning av ämnen som ingår i utbildning som motsvarar de treåriga linjema och tvåårig social och ekonomisk Unje i gymnasieskolan. Även i utbildning som motsvarar tvååriga yrkesinriktade linjer och vissa specialkurser ingår all­männa ämnen, t.ex. svenska, engelska, matemafik, psykologi, företags­ekonomi, maskinskrivning och kontorskunskap. Även dessa ämnen bör infogas i etappsystemet.

b)   I regeringens proposition 1981/82:14 om Förändringar av gymnasiesko­lans utformning m.m. föreslås bl.a. en ny språkorganisafion, samordning av N- och T-linjerna och samordning av timtal i samma ämne för fler linjer.

c)   Genom förordning den 13 september 1979 medgav regeringen att för­söksverksamhet fick bedrivas med etappindelning även av teknisk utbild­ning inom komvux. Försöksverksamheten omfattar ämnen inom maskin­teknisk och elteknisk gren av tvåårig och fyraårig teknisk linje. I försöks­verksamheten tillämpas ramtimplaner. Teknisk utbildning har mycket be­gränsad omfattning inom komvux och försöksverksamhet bedrivs endast i ett fåtal kommuner. Komvux-utredningen föreslår att SÖ får i uppdrag att följa försöksverksamheten och fastställa ramtimplan och kursplaner för etappindelning av de tekniska ämnena.

Betygsättning, behörighet

För betygsättningen i gymnasieskolkurser inom komvux gäller samma principer som i gymnasieskolan. Kursdeltagama i komvux utgör inte en egen referensgrapp och ingår inte heller i referensgrappen för betygsätt­ningen i gymnasieskolan. Betygen i komvux relateras till prestafionema hos motsvarande elevgrapp i gymnasieskolan. Gymnasieutredningen dis­kuterar i sitt principbetänkande En reformerad gymnasieskola (SOU 1981:96) alternafiva möjligheter tiU utforming av ett nytt betygsystem för gymnasieskolan.

Komvux-utredningen anser att betygsättningen i gymnasieskolkurser


 


Prop. 1982/83:2                                                      28

inom komvux nu och i framtiden skall följa samma principer som betyg-sättningen i gymnasieskolan. Det förändrade betygsystem som kan komma att beslutas för gymnasieskolan bör därför ocksä införas i gymnasieskol­kurser i komvux.

Den här föreslagna kompletteringen lill läroplan för komvux föreslås emellertid träda i kraft fr. o. m. läsåret 1983/84. Komvux-utredningen utgår ifrån att det nuvarande betygsystemet kommer alt gälla i varje faU t. o. m. läsåret 1984/85. Förslaget till komplettering till läroplan för komvux om betygsättningen i gymnasieskolkurser bygger på att det nuvarande betyg­systemet gäller.

Förslaget att ämnena indelas i etapper, som inte har sin direkta motsva­righet i gymnasieskolans linjer och årskurser, innebär emellertid att kurs­deltagarna i komvux inte utan vidare kan jämföras med någon motsvaran­de elevgrapp i gymnasieskolan. Kursdeltagarna i etappindelade kurser i komvux bör därför utgöra en egen referensgmpp. UtbUdningen i komvux skaU vara av samma kvalitet som utbildningen i gymnasieskolan. Betygen skall därför motsvara prestationer som ligger på samma nivå som presta­tionerna hos gymnasieskolans elever ulan all innehållet behöver vara identiskt.

Av kursplanema för de olika etapperna bör framgå, vilka prestationer som krävs. Komvux-utredningen föreslår att SÖ får i uppdrag att utfärda närmare föreskrifter för betygsättningen i gymnasieskolkurser inom kom­vux.

Även kraven för allmän behörighet och särskild behörighet lill högskole­utbildning bör i fråga om sökande med betyg från komvux anges med ämne och etapp i stället för med linje och årskurs. Komvux-utredningen föreslår att UHÄ får i uppdrag att se över behörighetsreglema och anpassa dem till etappindelningen.

Avgångsbetyg

Vuxna, som inte är 25 år och har fyra års arbetslivserfarenhet, måste kunna dokumentera den allmänna behörigheten för högskoleutbildning med ett avgångsbetyg. Det sker nu genom att de skaffar sig ett avgångsbe­tyg som motsvarar en fuUständig studiekurs av en linje i gymnasieskolan och innehåller minst två årskurser svenska och engelska. Även vuxna, som i och för sig uppfyller kraven för allmän behörighet på gmnd av sin ålder och arbetslivserfarenhet, kan vilja skaffa sig avgångsbetyg som gör del möjligt för dem att bli bedömda i kvotgrupperna 1 eller 2 vid ansökan fill högskoleutbildning. Ett sådant avgångsbetyg kan också utgöra merU vid ansökan om arbete.

Komvux-utredningen har föreslagit att de allmänna ämnena indelas i etapper, som inte direkt motsvarar gymnasieskolans linjer. Det blir därför nödvändigt att även avgångsbetygen utformas något annorlunda än i gym­nasieskolans linjesystem.


 


Prop. 1982/83:2                                                      29

Komvux-utredningen föreslår därför att särskilda avgångsbetyg som ger allmän behörighet utfärdas inom komvux. På dessa avgångsbetyg har följande krav ställts:

—     de skall utgöra dokument över en utbildning, som är av samma kvalitet
som utbildningen i gymnasieskolan,

-de skall innehålla utbildning i svenska och engelska, som motsvarar minst två årskurser i gymnasieskolan,

—     de skall kunna innehålla både allmänna ämnen och yrkesinriktade äm­
nen,

-      de skall ge de vuxenstuderande viss frihet att själva välja vUka ämnen
som skall ingå i avgångsbetyget,

-      avgångsbetyg skall kunna utfärdas på två nivåer, dels motsvarande en
tvåårig utbildning, dels motsvarande en treårig utbildning i gymnasie­
skolan. Dessutom skall avgångsbetyg motsvarande årskurs 4 av fyraårig
teknisk Unje kunna utfärdas även inom komvux.

Komvux-utredningen föreslår att avgångsbetyg 2 (motsvarande en två­årig utbildning i gymnasieskolan) utfärdas när följande villkor är uppfyUda:

1. Utbildningen omfatter en volym enligl SÖ:s fimplaner av 1100-1400
undervisningstimmar i fråga om huvudsakligen allmänna ämnen eller
lägst 1400 undervisningstimmar i fråga om huvudsakligen yrkesinrik­
tade ämnen.

2.    Betyg i följande obligatoriska ämnen och etapper ingår, nämligen svenska etapp 2, engelska etapp 2, matematik etapp 2 och samhälls­kunskap/arbetslivsorientering etapp 2.

3.    Betyg i vissa i förslaget tiU läroplanskomplettering (se bilaga 2) upp­räknade karaktärsämnen inom ekonomisk, humanisfisk-samhäUsve-lenskaplig, naturvetenskaplig eller teknisk sektor eller i yrkesinrikta­de ämnen omfattande lägst 800 undervisningslimmar.

4. Betyg i fritt valda ämnen inom ovan angiven utbildnings volym.
Komvux-utredningen föreslår vidare att avgångsbetyg 3 (motsvarande

en treårig utbildning i gymnasieskolan) utfärdas när följande villkor är uppfyUda:

1.    Utbildningen omfattar en volym enligt SÖ:s timplaner av lägst 1 500 och högst 1700 undervisningslimmar.

2.    Betyg i samma obligatoriska ämnen som för avgångsbetyg 2, i svens­ka dock etapp 3.

3.    Betyg i uppräknade karaktärsämnen inom ekonomisk, humanisfisk-samhäUsvetenskaplig, naturvetenskaplig eller teknisk sektor.

4. Betyg i fritt valda ämnen inom angiven utbildningsvolym.
Komvux-utredningen föreslår dessutom atl avgångsbetyg motsvarande

årskurs 4 av fyraårig teknisk Unje skaU kunna utfärdas inom komvux enligt nuvarande regler.


 


Prop. 1982/83:2                                                       30

Grundvidx

Mål och riktUnjer i läroplan för komvux skall i liUämpliga delar gälla även för den av kommunema anordnade gmndutbildningen för vuxna. Grandvux skiljer sig emeUertid i väsentliga avseenden från övrig utbUdning inom komvux. Komvux-utredningen har därför ansett det nödvändigt att utarbeta vissa tUlägg om grandvux att fogas tUl Mål och riktlinjer. Där behandlas bl. a. mål och målgrapper för grandvux, undervisningens inne­håU och uppläggning, metoder och arbetsformer. Kommittén konstaterar att grandvux omfattar utbildning på vitt skilda nivåer och föreslår bl. a. att grandvux för invandrare bör ha ett annorlunda innehåll och en annan uppläggning på den grandläggande nivån än vad grandvux för svenskar bör ha. All grandvux för den som har ett annat modersmål än svenska bör enligt förslaget innehåUa svenska som främmande språk, även om under­visningen i övrigt sker på hemspråk. Förslaget om tiUägg till Mål och riktlinjer utgör i övrigt konkretiseringar och preciseringar av vad som redan nu gäUer enligt förordningen om grandvux eller enligt SÖ:s föreskrif­ter. (Förslaget redovisas i bUaga 2.)

Genomförande

Enligt riksdagens beslut införs läroplan för komvux fr.o.m. läsåret 1982/83. Därmed börjar systemet med etappindelade kurser och kursplaner för etapp I att tiUämpas. De kursdeltagare som läsåret 1982/83 börjar sina studier enligt läroplanen för komvux i etapp 1 bör fr. o. m. läsåret 1983/84 kunna fortsätta i de följande etapperna. SÖ bör därför snarast få i uppdrag atl utarbeta och fastställa timplaner, kursplaner och kommentarmaterial för de följande etapperna med beaktande av vad komvux-utredningen här har anfört. Kursplanema för etapp 2 och följande bör fastställas atl gälla fr. o. m. läsåret 1983/84.

Även de nya avgångsbetyg som komvux-utredningen föreslår bör infö­ras fr. o. m. läsåret 1983/84. Det är angeläget att kursdeltagare som läsåret 1982/83 börjar sina studier enligt den nya läroplanen och enligt etappsyste­met kan inrikta sina studier mot avgångsbetyg, som ger aUmän behörighet enligt dessa förslag. Det krävs emellertid vissa övergångsbestämmelser för atl kursdeltagare, som påbörjat sina studier enligt nu gällande bestämmel­ser och kursplaner, under en relafivt lång övergångsperiod skall kunna avsluta dem utan alt behöva läsa om något ämne enligl del nya systemet.

Målen för syo i komvux bör tUl sina huvuddrag överensstämma med målen för syo i ungdomsskolan enligt regeringens propositon 1981/82:15. Det föreslagna avsnittet Mål och riktlinjer för syo i komvux bör därför införas i läroplan för komvux att gälla fr. o. m. läsåret 1983/84.

De ovan föreslagna förändringarna medför inga ökade kostnader, efter­som antalet undervisningstimmar för komvux faststäUs av riksdagen i annan ordning.

Förslagen ligger i linje med gymnasieulredningens förslag om en ändrad


 


Prop. 1982/83:2                                                      31

studieorganisation i gymnasieskolan. Om komvux-utredningens och gym­nasieutredningens förslag genomförs, bör möjlighetema till samverkan meUan komvux och gymnasieskolan kunna öka i framtiden. Om betygsy­stemet ändras i gymnasieskolan med anledning av gymnasieutredningens förslag, bör motsvarande ändringar göras av betygsättningen i gymnasie­skolkurser i komvux.

De ovan föreslagna förändringarna av utbildningen inom komvux kräver emellertid informations- och fortbildningsinsatser både på central, regional och lokal nivå. Dessa insatser måste göras inom ramen för tiUgängliga resurser, eftersom komvux-utredningen enligt sina direkfiv inte får föreslå åtgärder, som medför ökade kostnader. SÖ och länsskolnämnderna bör avdela en del av sina resurser för genomförande av läroplanen för komvux.

SchablontUlägget för stödundervisning, studiehandledning och syo, som står tUl kommunemas förfogande, bör få användas för information och planering på lokal nivå såsom skelt inom försöksverksamheten med etapp­indelade kurser och fär ske vid genomförandet av etapp I i komvux. Enligt propositionen om skolforskning och personalutveckling (prop. 1980/81:97) får kommunerna ansvaret och vissa resurser för personalutbildningen för skolväsendet.

Komvux-utredningen har föreslagit att SÖ skall få i uppdrag att se över elappsyslemet med anledning av utvärderingen av försöksverksamheten med etappindelade kurser och därvid beakta kommitténs förslag och för­slagen i regeringens proposilion om förändringar av gymnasieskolans ut­formning m.m. Komvux-utredningen har också föreslagit atl SÖ skall utarbeta och fastställa tim- och kursplaner för de etappindelade ämnena och utarbeta kommentarmaterial till läroplanen för komvux. Detta arbete kräver stora resurser under viss begränsad lid. Kommittén föreslär att SÖ genom omprioritering ser fill att erforderliga resurser finns för översyn av etappsystemet och arbetet med tim- och kursplaner och kommentarmate­rial.

Hemställan Åberopande vad som ovan sagts hemställer komvux-utredningen

att tiU läroplan för komvux fogas ett avsnitt om mål och riktlinjer för syo inom komvux enligt kommitténs förslag,

att tiU läroplan för komvux fogas ett avsnitt om gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser enligt kommitténs förslag,

att tiU läroplan för komvux fogas ell avsnitt om grandvux enligl kommitténs förslag,

atl SÖ får i uppdrag att se över etappsystemet, utarbeta och fast­ställa tim- och kursplaner, utarbeta kommenlarmalerial och ut­färda föreskrifter om betygsältning i komvux i enlighet med kommitténs förslag.


 


Prop. 1982/83:2                                                       32

att UHÄ får i uppdrag alt utforma behörighetskraven för antagning tiU högskoleutbildning så att de också anges enligl elappsysle­met, att de föreslagna förändringarna införs fr. o. m. läsåret 1983/84 och att informations- och fortbildningsinsatser genomförs både på cen­tral, regional och lokal nivå inom ramen för tillgängliga resurser.


 


Prop. 1982/83:2                                                      33

Bilaga 2

Komvux-utredningens förslag till kompletteringar till lä­roplan för komvux

Mål och riktlinjer för syo i komvux

Inledning

Studie- och yrkesorientering (syo) är del sammanfattande begreppet för inslag i undervisningen och enskild eller grappvis vägledning som syftar till att ge kursdeltagama i komvux förberedelse för kommande yrke eller utbildning.

Vuxenstuderande har behov av syo, dels när de skall välja studieform, dels under studietiden för att få hjälp att planera en eventueU fortsättning av utbildningen. Vuxna som vUl komma ut på arbetsmarknaden eller byta arbete behöver också yrkesorientering.

Extern syo

De vuxnas sy o-behov avviker i många avseenden från ungdomars i grandskolan och gymnasieskolan. Det finns därför anledning atl organisera syo för vuxna på etl delvis annorlunda sätt. Många vuxna behöver ta ledigt från arbetet för att studera. De skall inte säUan klara hemarbete och vård av bam samtidigt med studiema. Vuxna har ofta behov av kvalificerad rådgivning vad gäller alternativa studievägar och ekonomiska och andra vUlkor i samband med studiema. En studierådgivning som skall kunna tillfredsställa vuxnas behov av hjälp inför studievalet bör nära samarbeta med skolor, komvux, studieförbund, arbetsförmedling, fackliga organisa­tioner och studiesociala myndigheter. Den externa syon som skaU ge information och råd om hela vuxenutbildningen bör uppfylla följande krav: -vara fristående från enskilda utbildningsanordnares rekryteringsin­tresse,

-    kunna ge övergripande information och rådgivning om all vuxenutbild­ning och om studiesociala frågor,

-    ha god kännedom om vuxnas sludieföratsättningar och studiehinder.

Intern syo

Syo inom komvux planläggs vid pedagogisk konferens som sammankal­las av rektor minst en gång per termin. I den pedagogiska konferensen medverkar syo-funktionär, lärare, skolledare och elevrepresentanter från komvux. Inom komvux skall syo bedrivas integrerad med övrig pedago­gisk verksamhet. Det betyder att syo skall utgöra naturliga inslag i komvux kurser. Syo-inslagen skall komma in i undervisningen vid ett eller flera lämpliga tillfällen och skaU bl. a. kunna bidra med uppslag fill undersök­ningar, temastudier, individuella uppgifter, utställningar, studiebesök etc. 3   Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 2


 


Prop. 1982/83:2                                                      34

En meningsfuU syo kan först uppnås då syo-stoffet blir ett naturligt inslag i undervisningen och därmed aUas gemensamma ansvar.

Komvux skall verka för jämställdhet meUan könen. Syo-funktionären har här speciella möjligheter genom sin kunskap om arbetsmarknaden att i samverkan med lärare i skilda ämnen göra kursdeltagama medvetna om företeelser som har sin grand i att samhället ännu inte nått fram tiU full jämstäUdhet mellan könen. Det blir härigenom möjligt atl analysera och kritiskt granska sociala relationer i utbildning och på arbetsplatser, värde­ringar bland olika grapper i samhäUet, lönerelationer, yrkens status, köns­roller etc. Resultatet av granskningen kan sedan sättas i relation till den enskildes studie- och/eller yrkesval.

Komvux målgrapper omfattar bl. a. korttidsutbildade, invandrare och handikappade och andra utsatta grapper i samhället med stort utbildnings­behov. Det är viktigt att dessa grapper får tillgång tiU enskUda studieväg­ledningssamtal. Många i dessa grapper i komvux är dåligt orienterade om svensk arbetsmarknad. Hemarbetande som söker sig ut på arbetsmarkna­den, invandrare, arbetslös ungdom och handikappade saknar i hög grad arbetslivserfarenhet. Det är angeläget atl dessa grapper inom komvux får praktisk arbetslivsorientering på oUka områden och får möjlighet att bear­beta sina erfarenheter i undervisningssituationen.

Syo i komvux skaU anknyta tUl deltagamas erfarenheter och verklighets­uppfattning men också söka vidga deras perspektiv vad gäller studier och yrkesval. Ett undersökande arbetssätt bör tillämpas. Syo-funktionären anvisar litteratur eller ger råd tUl den enskUde som själv gör efterforskning­ar och undersökningar.

Syo-funktionären skall vara en resurs för lärare och kursdeltagare som har behov av kontakter med andra som arbetar i samhäUet t. ex. partema på arbetsmarknaden, den offentliga sektorn, arbetsförmedlingen, företrä­dare för andra vuxenutbildningsanordnare etc.

För att deltagarna skaU få en fördjupad insikt i studie- och yrkesliv kan det vara nödvändigt att genomföra studiebesök och/eller praktisk arbets­Uvsorientering i anslutning tUl någol eUer några moment i undervisningen. Dessa bör då planläggas och genomföras av deltagare, lärare och syo-funk­tionär gemensamt.

Inom komvux har syo en informerande, klarläggande och stödjande roll. Rådgivning blir då ett naturligt inslag i undervisningen i samverkan mellan deltagare, lärare och syo-funktionär.


 


Prop. 1982/83:2                                                                 35

6   Gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser

6.1      Komvux — ett ämneskurssystem

Utbildningen inom komvux är uppbyggd som etl ämneskurssystem. Varje ämne utgör i regel en separat kurs. Kursdeltagama i komvux kan studera ett eUer flera ämnen samtidigt eller efter varandra. De kan själva välja den kombination av ämnen som de har behov av för försatta studier eller för sin yrkesverksamhet. De kan således kombinera studier i all­männa ämnen med yrkesinriktade ämnen. De kan ocksä studera vissa ämnen på grandskolnivå och andra ämnen på gymnasieskolnivå beroende på föratsättningar och behov. De sökande tas in i en kurs i den etapp där de har föratsättningar att följa undervisningen.

De SärskUda yrkesinriktade kurserna och vissa specialkurser får anord­nas endast som sammanhållen utbUdning, även om de innehåller flera ämnen. SÖ föreskriver för varje specialkurs om de i specialkursen ingåen­de ämnena får anordnas som separata kurser eller inte.

De yrkestekniska blockämnena eller motsvarande ämnen på gymnasie­skolans yrkesinriktade linjer och specialkurser har delals upp i delmo­mentskurser av olika längd för att möjliggöra för vuxna atl utbilda sig eller fortbilda sig inom en begränsad del av blockämnet. Delmomentskurser som innehåUer arbelsleknik har dessutom delats upp i moduler. Moduler från flera delmoment kombineras till s.k. modulkurser enligt SÖ:s före­skrifter.

Skolstyrelsen i kommunen beslutar vUka kurser som skall anordnas inom komvux inom ramen för det antal undervisningsfimmar som kom­munen disponerar. I fråga om yrkesinriktad utbildning måste skolstyrelsen samråda med arbetsmarknadens parter innan den beslutar vilka kurser som skaU anordnas.

6.2      Gymnasieskolkurser i allmänna ämnen

Gymnasieskolkurser får inom komvux anordnas i de aUmänna ämnen som finns upptagna i nedanstående tabell över etappindelade kurser. Gym­nasieskolkurser får också anordnas i följande allmänna ämnen som inte etappindelats, nämligen lafin, grekiska, allmän språkkunskap, konsument­kunskap, redovisning, distribution, förvaltning, rättskunskap, maskin­skrivning och kontorskunskap, maskinskrivning, stenografi och oriente­ringskurs för vuxenstuderande. Gymnasieskolkurser får dessutom anord­nas i ergonomi, teknologi och tekniska ämnen enligt SÖ:s föreskrifter.

Gymnasieskolkurser far efter medgivande av SÖ i varje särskilt fall anordnas i följande ämnen, nämligen musik, teckning, konst- och musik­historia och musik/teckning och teckning/musik/dramalik - estetisk specia-Usering.


 


Prop. 1982/83:2                                                      36

Gymnasieskolkurser i C-språk får anordnas i följande språk, nämligen tyska, franska, ryska, spanska, italienska, portugisiska, finska och hem­språk.

SÖ fastställer kursplaner bestående av mål och huvudmoment för ovan uppräknade ämnen. SÖ fastställer också timplaner enligl riktlinjer som regeringen meddelar. SÖ utarbetar successivt kommentarmaterial.

6.2.1 Etappindelning

De separata ämnena utgör gmndstommen i komvux kursorganisation. De vuxenstuderande kan emellertid ha behov av att studera olika mycket av ett ämne. Vissa kursdeltagare har t. ex. genom studier i gymnasieskolan skalfat sig kunskaper i etl ämne fill en viss nivå och behöver bygga på dessa kunskaper. De mera omfattande ämnena har därför indelats i flera etapper. I de ämnen som förekommer på gmndskolnivå motsvarar etapp I gmndskoldelen av ämnet och etapperna 2-4 motsvarar olika omfattande gymnasieskolkurser av ämnet. I de ämnen som inte förekommer på gmndskolnivå utgör etapp 2 den första delen av ämnet på gymnasieskol­nivå. Etapperna bygger på varandra och utgör delar av en sammanhängan­de studiegång. Kursdeltagama las in i den etapp där de har föratsättningar att följa undervisningen. Varje etapp utgör också en helhet och deltagarna kan avsluta sina studier, när de fått sitt utbildningsbehov tillgodosett. Deltagarna behöver inte från början bestämma hur omfattande studier i elt ämne som de skall ägna sig ål, dvs. hur många etapper de skall studera. Etapperna 2-4 utgör en sammanhängande kurs, men betyg utfärdas efter var och en av etapperna.

Varje etapp indelas i en gmnddel och en fördjupningsdel enligt Mål och riktlinjer.

I nedanstående tabeU redovisas nu gällande etappindelning och högsta antal undervisningstimmar för.varje etapp.

 

Ämne

Etapp 1

Etapp 2

Etapp 3

Etapp 4

Svenska

175

105 (-1-15)

60

 

Engelska

230

105

70

 

Matematik

270

100

115

100

Samhällskunskap

45

80

45

 

Historia

45

40

30

 

Religionskunskap

45

35

 

 

Geografi

45

 

 

 

Socialkunskap

-

70

 

 

Företagsekonomi

-

70

120

60

Filosofi

-

35

 

 

Psykologi

-

50

 

 

FranskaTyska

160

75

105

 

C-språk

160

75

 

Biologi

80

105

 

 

Fysik

80

80

60

70

Kemi

60

80

50

 

Naturkunskap

-

60

60

130


 


Prop. 1982/83:2                                                      37

6.2.2 Delning i undervisningsgrupper Allmänna ämnen får indelas i två undervisningsgmpper i följande fall:

-      i nybörjarspråk under högst 20 undervisningstimmar om antalet kursdel­
tagare är lägst 21,

-vid laborationer, konstraktionsövningar m.m. i högst samma utsträck­ning som anges i gymnasieskolans läroplan om antalet kursdeltagare är lägst 17. Härvid skall en veckotimme anses motsvara 30 undervisnings­timmar vid kommunal vuxenutbildning,

—     för genomförande av studietekniskä övningar, planering, utvärdering
m. m. får gymnasieskolkurser i vissa ämnen och etapper delas under
högst ett visst antal undervisningstimmar om antalet kursdeltagare är
lägst 17.

Ämnen, etapper och antal timmar framgår av nedanstående tabell.

Ämne                                            Etapp      Antal utr

2-3

20

2

20

3

10

2-3

10

2-3

10

2-3

10

2-4

10

2-4

10

2-3

20

3-4

20

Svenska

Engelska

Engelska

B-språk

Historia

Samhällskunskap

Fysik

Kemi

Naturkunskap

Företagsekonomi

6.3 Yrkesinriktade gymnasieskolkurser

6.3.1 Delmomentskurser och modulkurser

Flertalet tvååriga yrkesinriktade Hnjer i gymnasieskolan innehåller etl dominerande yrkestekniskt ämne med 27-35 veckolimmar för eleverna. Beklädnadsteknik, bygg- och anläggningsteknik, efteleteknik, fordonstek­nik, livsmedelsteknik, processteknik, träteknik och verkstadsteknik är sådana ämnen. Motsvarande eller liknande ämnen förekommer även i specialkurser.

Yrkestekniska ämnen som innehåUer arbelsleknik och fackleori anord­nas inte i sin helhet som kurser inom komvux. Delmomenten i supplemen­ten till Lgy 70 har i stället fått utgöra indelningsgmnd för delmoments­kurser. Ddmomentskursema kan anordnas i arbelsleknik med integrerad fackteori eller enbart i fackleori. Kurserna är sidoordnade och bygger således inle på varandra. Endast delmomentskurser som omfattar lägst 45 fimmar får anordnas som separat kurs. Om en delmomentskurs omfattar ett lägre fimtal, måste den kombineras med en annan delmomentskurs.

Gymnasieskolans skolverksläder har inte tillräcklig utrustning för att en delmomentskurs som innehåller arbelsleknik skall kunna anordnas inom komvux med t.ex. 12-16 deltagare. Därför har ddmomentskursema de-


 


Prop. 1982/83:2                                                       38

lats in i fyra ungefär lika stora delar - moduler. Moduler från flera delmomentskurser läggs samman tUl en modulkurs. Kursdeltagarna kan då placeras ut på olika studieplatser (stationer) i verkstaden och arbeta med olika delmoment samfidigt. De skiftar sedan efter ett uppgjort cirkulations­schema.

Ämnet verkstadsteknik, årskurs 1, kan tjäna som exempel på hur syste­met fungerar.

Delmoments-                       Studie-     Antal lekt.      Antal lektioner/modul
kurser
                    platser      A -t- F------------------ ----

 

Bänkarbeten

2

70

15

15

20

20

Mätning

3

45

15

10

10

10

Slipning

3

75

15

20

20

20

Svarvning

6

140

35

35

35

35

Fräsning

4

100

25

25

25

25


Lödning m.m.

Metallbågsvetsning

Plåtbearbetning


 

2

100

2

80

2

150


 

25

25

25

25

20

20

20

20

40

40

35

35


24         760           190      190      190      190

Det inringade fältet omfattar delmomentskurserna mätning, slipning, svarvning och fräsning. För ddmomentskursema finns fillsammans 16 studieplatser. I en modulkurs om 90 lekfioner - uppbyggd av moduler från dessa delmomentskurser - kan alltså 16 kursdeltagare tas in i komvux. Den som läser samtliga fyra modulkursema har också klarat av ddmo­mentskursema i sin helhet.

Övriga tvååriga yrkesinriktade linjer och specialkurser i gymnasieskolan innehåller flera yrkesämnen av skiftande karaktär och med varierande veckotimtal. Komvux tillämpar även i fråga om dessa ämnen genomgåen­de ett system med delmomentskurser. Ämnen som distribulionskunskap, bostads- och miljökunskap och bamkunskap har delats upp i flera delmo­mentskurser som bygger på varandra. Andra ämnen utgör i sig en delmo­mentskurs.

Vissa specialkurser kan endasi anordnas i sin helhet. Ingående ämnen kan alltså inte vart och ett för sig anordnas som delmomentskurser.

6.4 Särskilda yrkesinriktade kurser

Föratom yrkesinriktade gymnasieskolkurser får inom komvux också anordnas särskUda yrkesinriktade kurser. Dessa kurser har ingen motsva­righet i gymnasieskolan. Läroplanema för de särskUda yrkesinriktade kur­serna kommer tiU på initiativ av arbetsmarknadens parter, av kommuner eUer av SÖ. Läroplanema fastställs av SÖ efter samråd med arbetsmark­nadens parter. Läroplanema tUlgodoser främst behov av fortbUdning eller vidareulbUdning i ett yrke. Några läroplaner avser gmndutbildning för yrkesgrapper som hittills saknat egentlig yrkesutbildning.


 


Prop. 1982/83:2                                                      39

6.4.1   Inventering av utbildningsbehov

Förändringar inom både den offentliga och den privata sektorn, omställ­ning till nya tekniker, datorisering m.m. skapar nya utbildningsbehov. Det är angeläget att dessa utbildningsbehov kartläggs och initiativ tiU nya läroplaner tas både lokalt och regionalt. Detta kan ske genom kontakter med de regionala utvecklingsfonderna, med branschorganisationer, stat­Uga och kommunala myndigheter och enskUda företag. Framför allt kan det lokala samrådet med arbetsmarknadens parter i yrkesråd eller SSA-råd ge kommunema information om nya utbUdningsbehov. Partema kan också i skrivelser direkt tUl SÖ eller via den lokala skolstyrelsen initiera nya läroplaner för särskUd yrkesinriktad utbUdning.

6.4.2          Utveckling av läroplaner för särskild yrkesinriktad utbildning
FramstäUning om en ny läroplan för särskUd yrkesinriktad utbUdning

kan göras av någon av arbetsmarknadens parter, elt yrkesråd eller en branschorganisation, skolstyrelsen i en kommun eller annan kommunal eUer statlig myndighet. SÖ prövar framställningen och utarbetar en läro­plan, faststäUer timplan och medger att läroplanen får tiUämpas i en eller ett par kommuner. Efter utvärdering och eventueUa ändringar fastställs läroplanen efter samråd med arbetsmarknadens parter för generell använd­ning.

Parternas medverkan i läroplansarbetet både på lokal och central nivå ger en garanti för att läroplanerna blir arbetsmarknadsanpassade. Den bör också leda till att utbildningen inte blir alltför snäv och företagsinriktad utan får en sådan bredd att den stärker arbetstagcumas ställning på arbets­marknaden. Det är särskUt viktigt att utveckla läroplaner för yrkesgrapper som hittills saknat möjligheter tiU utbildning inom sina yrkesområden.

6.5 Betygsättning

6.5.1 Betygsättning i allmänna ämnen

Betygsättningen i allmänna ämnen inom komvux följer i princip samma bestämmelser som gäller för betygsättningen i gymnasieskolan. Betyg skaU sättas vid slutet av vaije etapp och avse hela etappen. Betygen skall ges i en femgradig skala, där betyget 5 är det högsta betyget. Eftersom de olika etappema i komvux inte har någon direkt motsvarighet i gymnasieskolan kan inte gymnasieskolans elever utan vidare utgöra jämförelsegmpp vid betygsättningen. Utbildningen i komvux skall ha samma kvalitet som utbildningen i gymnasieskolan. Betygen i komvux skaU därför motsvara prestationer som ligger på samma nivå som prestafionema hos gymnasie­skolans elever, även om innehållet i undervisningen inte är identiskt. Av SÖ:s föreskrifter för betygsättningen framgår med vUka devgmpper i gymnasieskolan som de olika etappema skaU jämföras.


 


Prop. 1982/83:2                                                       40

Betyget utgör en bedömning av vad kursdeltagama vid belygsättnings-tillfäUet presterat. Vid betygsältningen skall läraren utnyttja all tillgänglig information om kursdeltagarens studieresultat. I betyget vägs samman prestationerna i olika delar av etl ämne, både gmnddel och fördjupnings­del. Därvid bör kursplanens betoning av de olika momenten och deras omfattning vara vägledande. Brister på ett mindre väsentligt område bör inte få sänka betyget i samma utsträckning som om det gällt ett mera väsentligt område. Även kunskaper och färdigheter i ämnet som kursdelta­garna tillägnat sig vid tidigare studier eller på annat sätt skaU beaktas. Betyg i vissa ämnen där skriftliga prov ges får inle göras beroende enbart av dessa prov. Samtliga prestationer skall inräknas och läraren måste undvika att övervärdera sådana resultat som lättare än andra låter sig bedömas.

6.5.2   Betygsättning i delmomentskurser och modulkurser

För delmomentskurser och modulkurser tiUämpas inom komvux samma betygsystem som i gymnasieskolan, dvs. betygen 1-5, där betyget 5 är det högsta betyget. Delmoment som är kortare än 45 lekfioner får inle anord­nas som separata kurser. För sådana delmoment som kombineras med annat eUer andra delmoment lill en kurs ges ett för delmomenten gemen­samt betyg. Modulkurser bestående av flera delmoment måste omfatta minst 90 lektioner. För sådan modulkurs ges ett för samtliga moduler gemensamt betyg.

Betyg i delmomentskurser och modulkurser sätts endast under fömtsält­ning att kursdeltagaren uppnått godtagbart yrkeskunnande. Frågan om kursdeltagaren uppnått godtagbart yrkeskunnande måste sältas i relation liU kursens mål och omfattning.

6.5.3   Betygsättning i särskilda yrkesinriktade kurser

I läroplanen för särskild yrkesinriktad kurs anges i regel omgraderade betyg skall sättas eUer om "Deltagit" skall användas. Om kursen omfattar färre än 90 lekfioner används "Deltagit". Även då sådan kurs består av flera ämnen och något eller några av dessa omfattar färre än 90 lektioner används "Deltagit". Graderade betyg och "Dehagif' används endasi under fömtsältning att kursdeltagaren uppnått fullgott yrkeskunnande.

6.6 Betygsdokument, avgångsbetyg

6.6.1 Betygsdokument

Utbildningen inom komvux är uppbyggd som elt ämneskurssystem där varje ämne i regel utgör en separal kurs. Ett samlat belygsdokumenl utfärdas när en kursdeltagare avslutat sin utbildning i komvux. Etl sådant betygsdokument kan innehåUa betyg både i aUmänna ämnen och i yrkesin­riktade ämnen. Det kan innehålla betyg från olika etapper, från delmo-


 


Prop. 1982/83:2                                                      41

mentskurser och modulkurser. Det ger en samlad bild av vilken utbUdning en kursdeltagare avslutat inom komvux och vilka betyg han eUer hon fått.

6.6.2 Avgångsbetyg efter slutförd särskild yrkesinriktad utbildning
Avgångsbetyg utfärdas efter slutförd särskild yrkesinriktad utbildning,

om inte annat framgår av läroplanen. I avgångsbetyget anges utbildningens omfattning och i utbUdningen ingående ämnen.

6.6.3   Avgångsbetyg motsvarande gymnasieskolans yrkesinriktade linjer
och specialkurser

Avgångsbetyg utfärdas inom komvux efter slutförd utbUdning som mot­svarar fullständig studiekurs av gymnasieskolans yrkesinriktade linjer och specialkurser. I avgångsbetyget ingår inte betyg i gymnastik, musik eller teckning. För sådant avgångsbetyg krävs betyg i svenska från etapp 2 och betyg i samhäUskunskap/arbetslivsorienlering.

6.6.4   Avgångsbetyg som ger aUmän behörighet

Avgångsbetyg som ger allmän behörighet utfärdas inom komvux på två nivåer, dels avgångsbetyg som motsvarar en tvåårig utbildning i gymnasie­skolan, dels avgångsbetyg som motsvarar en treårig utbildning i gymnasie­skolan. Dessutom utfärdas avgångsbetyg som motsvarar årskurs 4 av fyraårig teknisk linje.

Eftersom det betygsdokument som ger grandskolkompetens är att be­trakta som ett avgångsbetyg på den första nivån inom komvux, betecknas avgångsbetyg som motsvarar en tvåårig utbildning i gymnasieskolan som avgångsbetyg 2. Avgångsbetyg som motsvarar en treårig utbildning i gym­nasieskolan betecknas som avgångsbetyg 3.

6.6.4.1 Avgångsbetyg 2

Avgångsbetyg 2 som ger allmän behörighet utfärdas inom komvux när följande vilUcor är uppfyllda.

UtbUdningen omfattar

1.    en volym av 1 100—1 400 undervisningstimmar i fråga om huvudsakli­gen allmänna ämnen och lägst 1400 undervisningstimmar i fråga om huvudsakligen yrkesinriktade ämnen,

2.    betyg i följande obligatoriska ämnen: Svenska, etapp 2

Engelska, etapp 2 Matematik, etapp 2 Samhällskunskap/arbetslivsorientering, etapp 2,

3. betyg i uppräknade karaktärsämnen inom en av följande sektorer:


 


Prop. 1982/83:2                                                      42

Ekonomisk sektor           Företagsekonomi etapp 2

Företagsekonomi etapp 3-4 Maskinskrivning och kontorskunskap ADB

Humanistisk-samhälls-   Historia etapp 2-3

vetenskaplig sektor        Religionskunskap etapp 2

Socialkunskap etapp 2

Psykologi etapp 2

Tyska/Franska etapp 2

Naturvetenskaplig          Matematik etapp 3

sektor                             Fysik etapp 2-3

Kemi etapp 2

Biologi etapp 2

Teknisk sektor                Teknologi etapp 2

Matematik etapp 3 Fysik etapp 2-3

och                  eller                 eller                 eller

Byggteknik      Fysikalisk kemi      Konstruktion M      Eliära

Konstruktion    Organisk kemi        Produktion M    Eleleklronik .

betyg i

yrkesinriktade ämnen     yrkesinriktade ämnen motsvarande

gymnasieskolans yrkesinriktade linjer och specialkurser och särskilda yrkesinriktade kurser i komvux omfattande tillsammans lägst 800 undervisningstimmar,

4. betyg i fritt valda ämnen inom ovan angiven volym:

I avgångsbetyget tas in betyg i fritt valda ämnen inom ramen för den totala utbildnings volymen. Dessa kan utgöras av ytterligare karaktärs­ämnen från samma eUer annan sektor, orienteringsämnen, språk, del­momentskurser, modulkurser eUer särskUda yrkesinriktade kurser. I UtbUdningsvolymen räknas också in ytteriigare etapper av obligatoriska ämnen eller karaktärsämnen. Betyg från etapp 1 räknas däremot inte in i avgångsbetyget.

6.6.4.2 Avgångsbetygs

Avgångsbetyg 3 som ger allmän behörighet utfärdas inom komvux när följande vUlkor är uppfyUda.

Utbildningen omfattar

1.    betyg i ämnen som tUlsammans omfattar en utbildningsvolym enligt timplanen för komvux av lägst 1500 och högst 1700 undervisningstim­mar,

2.    betyg i följande obligatoriska ämnen: Svenska, etapp 2-3

Engelska, etapp 2 Matematik, etapp 2 Samhällskunskap/arbetslivsorientering, etapp 2,

3. betyg i karaktärsämnen inom en av följande sektorer:


 


Prop. 1982/83:2

Ekonomisk sektor

Humanistisk-samhälls-vetenskaplig sektor

Naturvetenskaplig sektor

Teknisk sektor: bygg, maskin, kemi, el

Fritt valda ämnen


Företagsekonomi etapp 2-4

Maskinskrivning och

kontorskunskap

ADB

Engelska etapp 3 eller

Tyska/Franska etapp 3 eller

annat språk

Historia etapp 2-3 Religionskunskap etapp 2 Socialkunskap etapp 2 Psykologi etapp 2 Tyska/Franska etapp 3 Engelska etapp 3 eller annat språk

Matematik etapp 3-4 Fysik etapp 2-4 Kemi etapp 2-3 Biologi etapp 2

Matematik etapp 4

Fysik etapp 4

Kemi etapp 3

Dessutom de för nivå 2 angivna

specialämnena för var och en av

de fyra specialiseringarna

I avgångsbetyget tas in betyg i fritt valda ämnen inom ramen för den totala utbildningsvolymen. Dessa kan utgöras av ytterligare karaktärsämnen från samma eller annan sektor, orienteringsämnen, språk, delmomentskurser, modulkurser eller särskilda yrkesinriktade kurser. I utbildningsvolymen kan också räknas in betyg från ytterligare etapper av obligatoriska ämnen.


43


I den totala utbildningsvolymen för avgångsbetyget nivå 3 inräknas utbildning som ingår i avgångsbetyget nivå 2.

6.6.4.3 Avgångsbetyg motsvarande årskurs 4 av fyraårig teknisk linje i gymnasieskolan

Inom komvux utfärdas avgångsbetyg motsvarande årskurs 4 av fyraårig teknisk Unje i gymnasieskolan, när följande viUkor är uppfyllda:

1.    eleven har fått avgångsbetyg 3 med betyg i karaktärsämnena inom teknisk sektor,

2.    betyg i tekniska specialämnen inom en av de angivna specialiseringarna enligt SÖ:s föreskrifter.


 


Prop. 1982/83:2                                                                 44

7   Grundutbildning för vuxna

7.1 Inledning

Gmndutbildning för vuxna (grandvux) skall organisatoriskt anknytas till en särskild skolenhet för vuxenutbildning, eller där sådan saknas, lill en annan skolenhet dit komvux har förlagts. Om komvux saknas i kommunen eller om andra särskilda skäl föreligger får grandvux organisatoriskt an­knytas tiU grandskolan. Grandvux utgör en egen skolform med egel regel­system, som skiljer sig från bestämmelserna om komvux. Grandvux ingår dock som en naturlig del av kommunemas vuxenutbildning.

De mål och rikfiinjer som gäller för verksamheten inom komvux gäller i tillämpliga delar också för gmndvux. SÖ utarbetar kommentarmaterial även för gmndvux. Lokala arbetsplaner skall finnas för gmndvux liksom för komvux. Eftersom gmndvux i väsentliga avseenden skiljer sig från komvux behandlas i detta avsnitt sådana frågor som är specifika för gmnd­vux.

7.2 Särskilda mål för grundvux

Grandvux har vissa speciella uppgifter som skiljer gmndvux från annan vuxenutbildning. Gmndvux uppgifter är följande:

Gmndvux skall medverka tiU alt förverkliga vuxenutbildningens all­männa mål genom atl anordna gmndläggande utbildning på en nivå som högst motsvarar utbildning enligt årskurs 6 i grandskolan.

Grandvux skall ha lill syfte

1.    att förmedla kunskaper och färdigheter som är oundgängliga för den enskUde i samhället och som kan utgöra grand för yrkesutövning och vidareulbUdning saml

2.    alt utveckla de studerandes förmåga att krifiskt undersöka sin egen situation och det omgivande samhället och sfimulera dem fill att med­verka i samhällets utveckling.

7.3 Målgrupper för grundvux

Berättigade till utbildning inom grundvux är alla vuxna som saknar grundläggande kunskaper och färdigheter i att läsa, skriva eller räkna. Undantagna är dock vissa psykiskt utvecklingsstörda, zigenare i arbets­marknadsutbildning, flyktingar i arbetsmarknadsstyrelsens flyktingläger och sådana utlänningar som inle är stadigvarande bosatta i riket.


 


Prop. 1982/83:2                                                                 45

7.4 Utbildningens uppbyggnad

Grandvux omfattar utbildning på flera nivåer. Av praktiska skäl har en uppdelning gjorts på två nivåer, en grandläggande nivå som närmast kan jämföras med grandskolans lågstadium, och en fortsättningsnivå jämförbar med grandskolans meUanstadium. Hela gmndvux utgör dock en samman­hängande studiegång och bör betraktas som en helhet. Deltagarna inplace­ras på den nivå där de har fömtsättningar att följa undervisningen.

Svensktalande vuxna, som är gmndvux-berätfigade, har i allmänhet en minst 6-årig skolgång bakom sig. De saknar sällan helt läs-, skriv- eller räknefärdigheter. Merparten av de svensktalande behöver därför inte delta i den mest elementära delen av grandvux.

7.5 UtbUdnmgens innehåU

Utbildningen inom gmndvux omfaltar undervisning i att tala, läsa, skri­va och räkna. Samhällsorienterande och naturorienterande moment ingår också i utbildningen. Inget moment utgör ett separat ämne.

AU grandvux inleds med en inskolningsperiod. Under denna lär delta-gama känna varandra. En försiktig diagnostisering bör göras av varje deltagares kunskaper och färdigheter. Under inskolningsperioden skall man ta upp en diskussion av målen för grandvux och börja planera under­visningen med hänsyn till varje deltagares personliga mål, föratsättningar och behov.

7.5.1 Den grundläggande nivån

Icke svensktalande deltagare som saknar grandläggande färdigheter i att läsa, skriva eller räkna på sitt hemspråk skall, om det är möjligt och om deltagaren själv önskar det, få den grandläggande läs-, skriv- och räkneun-dervisningen på hemspråket. Gmndläggande läs- och skrivfärdigheter på hemspråket är ofta en fömtsättning för atl deltagaren utan aUlför stora svårigheter skall kunna lära sig läsa och skriva på svenska. Icke svenskta­lande deltagare som får den grandläggande läs- och skrivundervisningen på hemspråket behöver ofta samtidigt få allmän språkträning på och i svens­ka. Undervisningen i svenska som främmande språk för icke läs- och skrivkunniga föratsälter en väl genomtänkt gemensam planering av hem­språksläraren och svenskläraren. De samhälls- och naturorienterande mot menten i undervisningen genomförs i huvudsak på hemspråket. När delta­garen har lärt sig de grandläggande färdigheterna i alt läsa och skriva på sitt hemspråk och också skaffat sig en grandläggande funktionell språk­kompetens i svenska språket, bör läsning och skrivning på svenska komma in aUtmer i undervisningen.

Då deltagare i grandvux inte önskar lära sig läsa och skriva på sitt hemspråk eller då det av andra skäl, t.ex. brist på hemspråkslärare, är


 


Prop. 1982/83:2                                                       46

omöjligt att genomföra detta, skaU allmän grandläggande språkträning i och på svenska föregå läs- och skrivinlärning på svenska.

■ 7.5.2 Fortsättningsnivån

Flertalet studerande i grandvux sätter målet högre än den grandläggande nivån. Undervisningen på fortsättningsnivån syftar tUl en färdighetsnivå som är jämförbar med årskurs 6 i grandskolan. Denna nivå utgör de kunskaper och färdigheter, som den enskUde behöver i samhället, och som kan utgöra grand för yrkesutövning och vidareulbUdning.

Icke svensktalande deltagare fortsätter att träna sig i att tala, läsa, skriva och räkna på svenska. SamhäUs- och naturorienterande momenl skall ingå i undervisningen även på denna nivå och kan användas för alt befästa fårdigheteraa i alt läsa och skriva på svenska. Detta utesluter inte att undervisningen delvis sker på hemspråk särskilt i början av fortsättningsni­vån, om det är möjligt. Svensktalande deltagare kan i regel efter en kort inskolningsperiod börja sina studier på fortsättningsnivån. De bör särskilt få träna moment där de har stora brister. Samhälls- och naturorienterande moment skaU ingå i undervisningen även för dem.

Grandutbildningen bör så tidigt som möjligl byggas ut med yrkes- och arbetslivsförberedande inslag för att ge deltagama möjlighet att tUlämpa förmågan att tala, läsa, skriva och räkna. Deltagamas arbets- och studiein­riktning efter genomgången grandvux bör prägla undervisningen i grand­vux på denna nivå då det gäller innehåll och arbetsformer. Del innebär alt grandutbUdningen inriktas mot och förbereder för t. ex. förvärvsarbete, studier inom arbetsmarknadsutbUdning, komvux, på folkhögskola eller i studieförbund.

7.6 Undervisningens uppläggning

7.6.1  Enskild undervisning - gruppundervisning

Statsbidrag för undervisning inom grandvux ulgår per deltagare. Det ger kommunema stor frihet atl organisera undervisningen med hänsyn lill deltagarnas föratsättningar och behov. För vissa deltagare kan det vara nödvändigt att börja med enskild undervisning. En strävan bör emellertid vara att så snart som möjligt föra deltagama samman till grapper för att möjliggöra en social träning. Gmppstorleken skall efterhand öka och bör mot slutet av studiema i gmndvux vara relativt stor, så att övergången lill annan utbildning underlättas.

7.6.2  Heltid - deltid

Pedagogiska skäl talar för att undervisningen i grandvux bedrivs som deltidsundervisning. För flertalet deltagare är det lämpligt med högst halv­tidsstudier tiU en början. Undervisningen per vecka kan emellertid ökas när deltagama skaffat sig viss studievana och gjort sådana framsteg att del


 


Prop. 1982/83:2                                                      47

är motiverat. Endast i undantagsfall och när deltagama bedöms ha särskilt goda fömtsättningar att tiUgodogöra sig undervisningen bör gmndvux re­dan från början kunna läggas upp som heltidsstudier.

7.7      Planering av studierna

En effektiv undervisning föratsälter en väl genomtänkt planering. Del faktum att grandvux inte har kurs- och timplaner för separata ämnen kan betyda att planeringsarbetet medför vissa svårigheter. Sådana svårigheter far aldrig tas som intäkt för att inte planera studiema i grandvux. Studiema måste vara individueUt planerade för såväl varje deltagare som varje grapp. Planeringsarbetet skall ägnas stor omsorg. Det utgår från dellagar­nas mål med studiema, deras behov, fömtsättningar och intressen. Också grandvux syfte, SÖ:s kommentarmaterial och de lokala arbetsplanerna skaU beaktas vid planeringen av undervisningen i gmndvux. Möjligheterna att göra studiebesök och att också ha arbets- och yrkesUvsförberedande inslag skall tiUvaratas och planeras in.

Planeringen innebär att lärare och deltagare tillsammans avgör vad som skall ingå i utbildningen och hur lång tid de skall ägna åt olika moment, i vUken ordning de skaU ta upp olika frågor, med vilka metoder frågoma skall bearbetas och vilka läromedel som skall användas. Planeringen skall fortgå under hela studietiden och påverkas därigenom av bl. a. studieresul­tat, innehåU i undervisningen och arbetsformer. Vid planeringen bör man också avsätta tid för oföratsedda händelser.

7.8      Metoder och arbetsformer

Elt vidgat deltagarinflylande är ett medel att nå centrala övergripande mål och en metod att öka effektiviteten i undervisningen. Genom undervis­ningen i grandvux bör deltagama lära sig att planera och la ansvar för sina studier.

Vissa deltagare i gmndvux kan knappast förväntas klara detta redan från början av sina studier. Arbetet i grandvux börjar därför med en inskol­ningsperiod.

Deltagama i grandvux bör successivt få vänja sig vid att utföra en del av studiema som hemarbete. Hemarbetet har tUl syfte att befästa kunskaper och färdigheter genom övning av framför allt läs- och skrivförmågan. Hemarbetet bör under studiemas gång få en allt slörre omfattning.

Arbetsformerna inom gmndvux bör varieras. Både innehållet, arbetsfor­merna och inlämingen av vissa moment bör så långt som möjligt anpassas till deltagamas individueUa fömtsättningar och behov. Undervisning i stör­re grapper bör växla med inividuellt arbete, arbete i par eUer i mindre gmpper. Även arbete utanför klassmmmet, såsom studiebesök och prak­tiska övningar, bör vara naturliga inslag i undervisningen.


 


Prop. 1982/83:2                                                      48

TUlgången på läromedel som är anpassade för grandvux är begränsad. Därför bör de läromedel som används kompletteras med autentiskt materi­al och material som utarbetas av lärare och kursdeltagare gemensamt.

7.9      Utvärdering

Efter inskolningsperioden och med jämna mellanrum under studierna bör utvärdering ske, innan det fortsatta arbetet detaljplaneras. Deltagare, lärare, skoUedare, syo-funktionär och kurator bör låta de erfarenheter och synpunkter som kommer fram vid utvärderingen påverka planeringen av det fortsatta arbetet. Utvärderingen skall också medverka till atl höja motivation och effektivitet i gmndvux och förhindra frånvaro och stu­dieavbrott.

Vid de återkommande utvärderingarna bör man la upp frågor som t. ex. måluppfyllelse, urval av stoff, avvägning mellan olika arbetsformer, läro­medel, hemarbete osv. Utvärderingarna bör också kunna ge underlag för en bedömning om deltagarna uppnått målet för grandvux och har tillräck­liga kunskaper och färdigheter för att övergå lill annan utbUdning eller tiU yrkesarbete. Vid slutet av utbildningen inom grandvux kan det vara lämp­ligt att göra en mera övergripande utvärdering som bl.a. kan ge underlag för revidering av de lokala arbetsplanema.

7.10    Schablontilläggets användning

För informafion och uppsökande verksamhet, studiehandledning, stu­die- och yrkesorientering, studiebesök, kurativa insatser, tolkning och stödundervisning inom gmndvux finns en särskild resurs, det s. k. scha­blontilläggel. Kommunerna har stor frihet alt själva bestämma hur scha­blontillägget skall användas för dessa ändamål. Utgångspunkten för hur kommunema fördelar resursen till ohka akfivileter skall vara deltagarnas behov. Resursen kan användas både för personella insatser och för inköp av material för de i förordningen angivna ändamålen. Läromedel fär inte bekostas från schablontiUäggel.

SchablontUlägget för komvux får användas även inom grundvux. Scha­blontUlägget för grandvux får däremot endasi användas inom grundvux.

7.10.1 Information och uppsökande verksamhet

Varje kommun skall informera om gmndvux i kommunen. Målet skall vara att nå alla som kan tänkas behöva gmndvux. Informationen bör vända sig tUl såväl personer som kan behöva gmndvux som myndigheter, organi­sationer, arbetsgivare m. fl., som kan komma i kontakt med gmndvux-be-rätligade personer. Den skall vara ofta återkommande och anpassas till olika målgrapper. Oftast måste informationsmaterial vara tillgängligt på flera språk.


 


Prop. 1982/83:2                                                      49

Kommunemas informationsinsatser om gmndvux skall bedrivas i sam­verkan med andra utbUdningsanordnare, statliga myndigheter och med arbetsmarknadens parter i syfte att nå dem som behöver grandvux och motivera dem att delta i utbildningen.

7.10.2 Studie- och yrkesorientering, studiebesök

Mål och riktlinjer för syo i komvux gäller också i liUämpliga delar för grandvux. Både av vuxenutbildningens allmänna mål och grandvux sär­skUda mål framgår att grandvux har stor betydelse då det gäller att förbere­da de studerande för arbetslivet. Eftersom många deltagare i grandvux saknar fotfäste på arbetsmarknaden eller löper risk atl förlora det, är det av särskild vikt att de får en väl anpassad studie- och yrkesorientering.

Det är viktigt att studiebesök av olika typ och längd och yrkes- och arbetslivsförberedande moment planeras in i utbildningen. Dessa inslag medverkar tUl att höja motivationen hos deltagama och gör det också möjligt för dem att i verklighetstrogna vardagslivssituationer tillämpa för­mågan att tala, läsa, skriva och räkna.

Inom gmndvux behöver otraditionella studie- och yrkesorienteringsin­satser användas. Ett nära samarbete krävs mellan lärare och syo-funk­tionär.

7.10.3 Kurativa insatser

Många deltagare i gmndvux lever under mycket svåra förhållanden, ekonomiskt, socialt och psykiskt. Livssituationen är inte sällan så otrygg och fylld av problem att studiema försvåras. Det är därför viktigt att särskilt utbUdad kurativ personal kompletterar de lärarinsatser som är ryggraden i hela verksamheten.

7.10.4 Tolkning

1 många situationer, t. ex. vid information om gmndvux och då del gäller undervisning i samhälls- och naturorientering, är användandet av tolk en bra lösning. Det gäUer särskUt i de faU då grandvux måste ske på svenska för icke svensktalande deltagare. Genom tolken kan den svensktalande läraren få en större förståelse för dellagamas bakgmnd och reaktioner.

4   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 2


 


Prop. 1982/83:2                                                                 50

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över förslag till kompletteringar till läroplan för komvux

Allmänt

Komvux-utredningens förslag tiU kompletteringar tiU 1982 års läroplan för kommunal vuxenutbildning (Lvux 82) fiUstyrks i sin helhet av SAF. Även Svenska kommunförbundet fillstyrker men anger alt utgångspunkten för det fortsatta arbetet måste vara att den nya läroplanen kan genomföras utan att kommunens kostnader ökar.

Kommittén (A 1980:02) för arbetsmarknadsutbildningen och företagsut­bildningen (KAFU) har beslutat att avstå från atl yttra sig över förslagel, medan Jämställdhetskommittén begränsar sitt yttrande till alt gälla mål och riktlinjer för studie- och yrkesorientering (syo).

Landstingsförbundet vill invänta komvux-utredningens slutbetänkande för en samlad bedömning av den kommunala och statliga vuxenutbUdning­en. Denna måste också ha ett nära samband med bedömningen av gymna­sieutredningens arbete.

UHÅ har överlämnat en promemoria utarbetad inom byrån för central antagning. Eftersom utbildningen skall ligga på samma nivå som gymnasie­skolan och betygsystemet skall vara delsamma torde det enligl denna promemoria finnas anledning att vänta med en genomgripande omorgani­sation av komvux till dess beslut fattats om genomförande av ny organisa­tion av gymnasieskolan.

Samtliga övriga remissinslanser är posifiva i stort till komvux-utredning­ens förslag. SÖ hänvisar till riksdagens beslutom en särskild läroplan för komvux. Med den utformning läroplanen kommer alt få i konsekvens med riksdagsbeslutet finner SÖ del både följdriktigt och nödvändigt atl de av komvux-utredningen föreslagna kompletteringarna genomförs i sina hu­vuddrag.

SOSVUX är positiv till att också gymnasieskolkursema och den särskil­da yrkesinriktade utbUdningen nu kommer in i läroplanen men tiUägger att formuleringama i förslaget fortfarande ger en aUtför slor koppling till ungdomsutbildningen.

Kompletteringar till läroplanens mål och riktlii\jer

Komvux-utredningen föreslår tillägg till mål och riktlinjer i Lvux 82 om syo, om gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser inom komvux samt om grandutbUdning för vuxna (grandvux). De föreslagna tUläggen återges i bilaga 2.


 


Prop. 1982/83:2                                                      51

Syo

Komvux-utredningen anger att förslaget till mål och riktlinjer för syo överensstämmer med de mål för syon i gmndskolan och gymnasieskolan som riksdagen har faststäUt. Kommittén har dock anpassat sill förslag lill de annorlunda målgrapper och fömtsättningar som gäller för komvux.

SÖ delar kommitténs syn pä vuxnas syo-behov och uppdelningen på extem och intem syo. Även LO och TCO tUlstyrker kommitténs förslag.

Landstingsförbundet anser det positivt att de principer för mål och riktlinjer för syo som gäller för gymnasieskolan också skall gälla för kom­vux. Studievägledning är en viktig del i såväl syo-konsulenters som lärares m.fl. arbete.

SOSVUX framhåller att nu när arbetsmarknaden blir allt hårdare blir också syon allt viktigare. Den är också nödvändig med tanke på att många av de kvinnor som går i komvux inte varit ute på arbetsmarknaden på väldigt länge.

Några remissinstanser har uttalat sig om finansieringen av syon.

Enligt SACOISR:s uppfattning finns det starka skäl all organisera syo för vuxna på elt annat sätt än syo för ungdomar i gmnd- och gymnasiesko­la. En syo för vuxna riktar sig dels mot allmänheten (extern syo) och dels mot dem som studerar inom komvux (intern syo). SACO/SR anser att syo-avsnitten i mål och riktlinjer för komvux bör omarbetas och konkreti­seras. Det är svårt för alt inte säga omöjligt alt diskutera syons mål och riktlinjer utan att samtidigt behandla resursfrågan. SACO/SR delar inte kommitténs förslag att man skall finansiera syo genom omprioritering inom det s. k. schablonfillägget. Finansieringen bör ske genom etl särskilt stats­bidrag för syo inom komvux.

TCO instämmer med komvux-utredningen atl, om komvux skall nå de målgrapper som verksamheten främst skall vända sig till, släller del stora krav på anpassade syo-insatser för vuxna. TCO anser att extra resurser fill riktad syo för vuxna skall garanteras och anser det tveksamt alt man genom lokala omprioriteringar inom ramen för schablontilläggel kan klara riktad syo enligt kommitténs intentioner och målen för komvux verksam­hel.

SOSVUX förmodar alt den extema syon är den syo som t. ex. vuxenut-bildningsnämndema erbjuder. Den är väldigt viktig och intimt samman­kopplad med den uppsökande verksamheten. SOSVUX anser atl den målsättning, eller de krav, som förslaget ställer på den externa syon är riktig men hoppas att resursema tUl den inte tas från komvux "intema" resurser utan att den betalas med andra medel.

Extem syo tas upp av ytterligare några remissinstanser.

Enligt CSN söker sig tiU komvux i dag en tämligen heterogen grapp elever med avseende på ålder, studieföratsältningar, studiemofivation, sludiebakgmnd etc. Detta stäUer stora och delvis förändrade krav på utbildningsanordnare i allmänhet och på syo i synnerhet. I dag fär de


 


Prop. 1982/83:2                                                      52

vuxenstuderande ofta en bristfällig och ensidig information via arbetsför­medling eller syo-funktionär vid en enskild skola. TiUräcklig kunskap om del studiesociala området saknas hos många ulbildningsplanerare. CSN anser det därför mycket angeläget att den externa syon enligt mål och riktUnjer för syo i komvux blir en verklighet.

AMS menar atl vuxna som står inför val av utbildning och yrke eller som står i begrepp att påbörja en omskolning eller en fortbildning har behov av en bred syo bl.a. för att undvika kostsamma felval. Personliga fömtsätt­ningar, arbetsmarknadens utveckling, yrkeslivets förändringar är några av de områden som måste beaktas och diskuteras. Eftersom det ibland disku­teras alt arbetsförmedlingen borde kunna åta sig uppgiften alt ge vuxenstu­derande orientering och vägledning, framhåller AMS att förmedlingens möjligheter att ge denna service är begränsade. Och med den arbetsbelast­ning i övrigt som förväntas under de närmaste åren kommer dessa möjlig­heter inte atl öka. AMS pekar på risken att den viktiga mälgmpp som presumfiva vuxenstuderande utgör blir utan en adekvat syo-service.

Kraven på en extern syo, som skaU ge information och råd om hela vuxenutbildningen, bör enligl SACO/SR ställas högre än vad komvux-utredningen har gjort. I målgmppen för komvux finns och kommer även i framtiden att finnas korttidsutbildade, resurssvaga och sociaU utsatta per­soner. Syo för vuxna bör även omfatta insatser av socialt utbildad perso­nal. Skolkuratorerna inom komvux utgör enligl SACO/SR en viktig resurs i detta sammanhang.

SACO/SR anser atl del är nödvändigt för vuxna att fä en gmndläggande syo inför sludiemas början för att kunna välja den rätta ulbildningsformen. Tidigare har arbetsförmedlingens yrkesvägledare spelat stor roll för de vuxenstuderandes val av studieväg. När nu yv-enhelerna vid förmedling­arna organiseras om blir det allt viktigare atl få till stånd en frislående syo-resurs i varje kommun. En dylik central syo-resurs som i sig innefattar kuratorsresurs skulle då kunna ge övergripande information och rådgiv­ning om aU vuxenutbildning och om sludiesociala frågor. Speciellt för de prioriterade gmpperna borde en dylik "Syo-central" vara av största bety­delse. En dyUk syo-verksamhet bör både resursmässigt och organisato­riskt vara skild från syo i komvux.

Även den interna syon tas upp i remissyttrandena.

SOSVUX anser att komvux har stort behov av inlem syo inte minsl nu när den nya läroplanen skall genomföras. Syon skulle troligtvis nå sina mäl bättre om man, som kommittén föreslår, integrerar syon med övrig verk­samhet. Bra vore också om man gick in i undervisningen inom de olika sektorerna och på så sätt nådde olika målgrapper med syo inom just deras område.

När det gäUer den interna syon anser CSN det posifivl atl man i förslaget poängterar, atl syon skall bedrivas integrerad med övrig pedagogisk verk­samhet. Som ett led i integrafionen meUan syo och undervisning bör det


 


Prop. 1982/83:2                                                       53

också vara möjligt att inom komvux kombinera syo-tjänsten med en under­visningsdel.

CSN påpekar dessutom att syon inte som nämns i förslagel skall ha karaktären av rådgivning. En syo-funktionärs uppgift måste vara att ge vägledning lUl de studerande så att de själva med hänsyn till den informa­tion de fått kan ta stäUning och fatta beslut.

SACOISR menar att den syo som riktar sig mot de studerande inom komvux har en starkare inriktning mol vägledning och stöd både enskilt och i grapp än syon i ungdomsskolan. Anledningen är dels atl antalet undervisningsfimmar i varje ämne inom komvux är litet i jämförelse med ungdomsskolan, varför samma utrymme för syo-integration inte står till­buds, dels att vuxenstuderande, särskilt de prioriterade grappema, har ett stort behov av stöd och vägledning.

Syon inom komvux bör enligt SACO/SR huvudsakligen läggas utanför de lärarledda lekfionema i de olika ämneskursema. Del finns annars en betydande risk för att målen i ämnesutbildningen inle kan uppnås på den knappt tillmätta tiden. SärskUd tid bör i stället sältas av för den intema syon. Detta bör ge möjlighet tiU en reeU måluppfyllelse av syon för vuxna då man genom dylika arrangemang bättre kan få tiU stånd en fungerande samverkan mellan elever, lärare, syo-funktionärer och skolkuratorer.

Jämställdhetskommittén tillstyrker komvux-utredningens förslag i mål och riktUnjer för syo att komvux skall verka för jämställdhet. Jämställd-hetskommittén anser emeUertid alt del är nödvändigt atl i högre grad än vad komvux-utredningen gör utveckla jämställdhelsmålen. De vuxnas be­hov av syo avviker visserligen i många avseenden från ungdomamas, men situationen är när del gäller de könsbundna valen av utbildning och yrke mycket lika. Riksdagens beslut med anledning av propositionen om syo (1981/82:15) betonar nödvändigheten av särskilda insatser för flickoma bl. a. med hänvisning tiU proposifionen om arbetsmarknadspolitiken.

Sådana åtgärder kommer, anser jämställdhetskommittén, att få avgöran­de betydelse för utbUdningens roll som förändringsinstmment. Jämställd-hetskommittén föreslår därför atl åtgärder i linje med dem som gäller för flickornas syo i ungdomsskolan förs in i syo för komvux. Vidare föreslår jämstäUdhelskommittén att studiebesök och praktisk arbelslivsorientering planeras så att män får inblick i kvinnodominerade yrken och kvinnor i mansdominerade.

Jämställdhetskommittén uttalar att en första fömtsältning för jämslälld-hetsarbetet i skolan är att all skolpersonal får utbildning i jämställdhetsfrå­gor.

Gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser

Komvux-utredningens förslag till mål och rikfiinjer för gymnasieskol­kurser och särskilda yrkesinriktade kurser kommenteras bl. a. av CSN. Enligt CSN:s uppfattning är det en stor och allmän efterfrågan på särskilda


 


Prop. 1982/83:2                                                       54

yrkesinriktade kurser. CSN ser det därför positivt att ett ökat samråd meUan berörda parter kommer tiU stånd och eventuellt medför en utbyggd UtbUdning.

LO erinrar om att komvux-utredningen bl. a. föreslår att yrkesinriktade kurser kan anordnas på initiativ av "utvecklingsfonder, branschorganisa­tioner, myndigheter och enskilda företag". LO understryker komvux-utredningens uppfattning att kursema inle ges en alltför smal och företags­inriktad prägel. LO ställer krav på att varje sådan kurs måste garanteras en sådan bredd och ett sådant innehåll att den stärker arbetslagarnas möjlig­heter att ta tiUvara och hävda sina intressen gentemot arbetsgivarna.

SOSVUX anser att det är viktigt atl komvux också fortsättningsvis kommer att vara uppbyggt som ett ämneskurssystem. Då ges möjlighet alt läsa det som behövs och på det sätt, tid och omfattning, som passar de vuxenstuderande bäst.

Vidare säger SOSVUX att vad det gäUer yrkesinriktade gymnasieskol­kurser verkar systemet med delmoment- och modulkurser fungera bra. Belräff'ande den mer tekniskt inriktade utbUdningen, verkstadsindustri m. m. har dock komvux vissa rent prakfiska problem att ordna utbildning. SOSVUX föreslår därför ett bättre samarbete med AMU så att komvux t.ex. kan "köpa" platser av AMU. Utbildningama inom AMU är så bra kvalitets-, lokal- och utmslningsmässigt att de borde vara tillgängliga även för dem som har behov av yrkesutbildning men inte är berättigade tiU arbetsmarknadsutbildning.

Grundvux

AMS framhåller att undervisningen i grandvux skall inriktas mot och förbereda för arbete altemalivt fortsatt utbildning. Studiebesök och yrkes-och arbetslivsförberedande moment är viktiga som en integrerad del i UtbUdningen.

SACOISR stöder kommitténs förslag fill mål och riktlinjer för gmndvux men saknar uttryck för det stora behovet av särskilt utbildad kurativ personal. En avsevärd del av de elever som studerar inom grandvux är i stort behov av kurativa insatser.

SOSVUX tiUstyrker förslaget men menar alt många som går i grundvux har problem inte enbart med sin läs- och skrivkunnighet. Det är därför viktigt att man under inskolningsperioden inte bara diagnostiserar delta­gamas kunskaper och färdigheter utan att man också försöker skapa sig en helhetsbild av deltagamas situation så atl alla verkligen kan få den hjälp och det stöd de behöver. Här krävs etl bra fungerande samarbete inom utbildningen men också med andra myndigheter och organisationer. Av samma anledning är också samhälls- och näturorienteringen i undervis­ningen viktig. Informationen utåt och den uppsökande verksamheten är också något, vars betydelse aldrig kan överdrivas. SOSVUX delar kom­mitténs mening att grundvux-studierna bör bedrivas på deltid i början.


 


Prop. 1982/83:2                                                      55

Enligt SOSVUX är det nödvändigt att lärama som skall undervisa i gmndvux dels får en gmndläggande utbUdning för detta, dels får möjlighet tiU fortbUdning. Det är nämligen tre vitt skUda saker atl undervisa bam, vuxna svenskar och invandrare även om målen för utbildningen är de­samma.

SÖ ansluter sig fill att gmndläggande läs-, skriv- och räkneundervisning bör ges på hemspråk (den grandläggande nivån). Detta är emellertid inte allfid möjligt. Syftet med grandvux är att förmedla kunskaper och färdighe­ter som är oundgängliga för den enskilde i samhället. Det innebär bl. a. vissa kunskaper i svenska. För invandrare som inle kan få sin grandläggan­de undervisning på hemspråket krävs, att kursdeltagaren redan inlednings­vis lär så mycket svenska att denne kan kommunicera med sin svenskta­lande lärare. Kommittén föreslår att svenska som främmande språk införs i grandvux, men har inte klargjort likheter och olikheter visavi svenska för invandrare (sfi). SÖ erinrar om att SFI-kommiltén har föreslagit ätt in­vandrare, som deltagit i grandvux, inte skall ha rätt tUl svenska för invand­rare. I avvaktan på ändrad utformning av sfi bör dock de som genomgått grandvux ha rätt att delta i sfi liksom hittiUs. SÖ finner att besluten om ändring av grandvux för invandrare och svenska för invandrare bör sam­ordnas. Däremot tUlstyrker SÖ förslagel vad gäller svenskar i grandvux.

Även med i stort sett oförändrad straktur bör emeUertid undervisning­ens uppläggning, formema för studiernas planering, metoder och arbets­former samt utvärdering följa föreliggande förslag, vilka väl överensstäm­mer med SÖ:s föreskrifter och aUmänna råd.

Ytterligare några remissinslanser har framfört synpunkter på vilka som skaU ha rätt att delta i grandvux.

AMS erinrar om SFI-kommitténs förslag om atl svenskundervisning för flyktingar, som är omhändertagna av arbetsmarknadsstyrelsen i förlägg­ning eUer i enskild inkvartering, skall överföras till den nya sfi-utbildningen med kommunen som huvudman, dels att invandrare, som har behov av grandvux, skall få sin sfi-utbUdning inom denna. Om dessa förslag reali­seras måste flyktingar i arbetsmarknadsstyrelsens flyktingförläggningar bli berättigade tiU grandutbUdning inom kommunen.

AMS påpekar också att det i förslaget anges att merparten av de svensk­talande sällan helt saknar läs-, skriv- och räknefärdigheter och därför inte behöver delta i den mest elementära delen av grandvux. Det är oklart menar AMS om det mot den bakgmnden är komvux-utredningens mening att svensktalande vuxna med 6-årig skolgång skall kunna antas till grandut­bildning.

Enligt SOSVUX måste det åtgärdas alt man tydligen inte får börja i grandvux om man har kunskaper motsvarande årskurs 5 samtidigt som man ju då naturligtvis inte kan liUräckligt för att man skall klara studierna på grandskolenivå i komvux. Detta måste ändras. Anfingen måste även dessa få fillträde tiU grandvux eller också får man ordna en överbryggande kurs i komvux.


 


Prop. 1982/83:2                                                       56

SOSVUX tar också upp lokalfrågan och menar att del är bra för rekryte­ringen och för tryggheten om undervisningen sker i egna lokaler ute i bostadsområden etc. Kanske vore det bra att i slörre utsträckning förlägga undervisningen på fortsättningsnivån till själva komvux-enheten. Det skul­le ge ett bättre samarbete mellan grandvux och komvux. Detta skulle också kunna bidra till att man fick bort del sociala glapp som på många håll råder mellan gmndvux och komvux. I gmndvux får elevema elt helt annat socialt stöd än vad man får som elev i komvux. Övergången blir därför svår för många.

TCO föreslår att texten ändras i komvux-utredningens förslag till mål och riktlinjer bl. a. så atl man beträffande undervisningen i svenska för dem som har annat modersmål än svenska konsekvent använder begreppet svenska som främmande språk.

Fortsatt etappindelning

CSN, SÖ, TCO och SOSVUX fillstyrker förslaget att gymnasieskolkur­serna skall vara etappindelade i huvudsak enligt den straktur som prövats i försöksverksamheten.

Enligt CSN är det angeläget atl elappsyslemet införs eftersom det på etl bättre sätt kan ta tillvara den enskilde studerandes tidigare studieerfaren­heter och nuvarande studiebehov. Det blir lättare för utbildningsanord-nama alt placera in eleverna på rätt nivå och på detta sätt undvika onödig omgång för berörda elever. I den mån förslagen påverkar studiestödssysle-met är CSN beredd att göra erforderiiga justeringar.

EnUgt SACO/SR:s uppfattning har någon egentlig utvärdering av för­söksverksamheten ej skett. Del föreUgger alltså inga svar på de väsentliga frågorna om systemet underlättar att studier och arbete varvas, om åter­vändsgränder eUmineras samt om systemet innebär alt de vuxnas behov och intressen kan tillvaratas bättre i undervisningen. Del är SACO/SR:s uppfattning att den nuvarande linjespliltringen har betydande nackdelar. Ett mer enhetligt kursutbud bör eftersträvas. En genomförd etappindel­ning kräver en förändring mot nya undervisningsmetoder. En sådan för­ändring föratsälter att lärarna bereds tUlfälle lill fortbildning.

SOSVUX framhåller att etappindelningen gör att det blir lättare att åtemppta studier efter eventuella avbrott. Systemet gör också att man kan läsa många ämnen tiUsammans oavsett inriktning på studierna, dvs. man slipper den traditionella uppdelningen tvåårigt/treårigt och naturvetare/hu­manister etc. SOSVUX tror också att det är lättare atl få korttidsutbildade att verkligen börja studera om man slipper dagens krångliga linjesystem.

SOSVUX föreslår en sänkning av delningstalet fill åtminstone 30 delta­gare. I och med eiappindelningen kommer förmodligen klasserna i de vanligaste ämnena att bli större än vad de är i dag. Redan i dag är grappema i t. ex. storstäderna fyUda fill delningstalet 36. Då det i komvux


 


Prop. 1982/83:2                                                      57

är relativt få lärarledda timmar kan det i så här stora gmpper nästan verka omöjligt att uppnå de mål om deltagaranpassning och medinflytande/an-svar som den nya läroplanen talar om. De stora klasserna leder lill all man får mindre kontakt med läraren och atl gemenskapen i klassen blir klart sämre. Detta ökar avbrotten och det är de med sämst föratsättningar som först ger upp. En sänkning av delningstalet skulle minska avbrotten och ge ett bättre utnyttjande av undervisningen och på så sätt förmodligen inte bli någon förlust även om det skulle kosta några kronor.

Kursbegreppet

SACOISR, TCO, och SOSVUX tillstyrker förslaget all etapperna 2-4 skaU betraktas som en enda kurs. SOSVUX framhåller att del är viktigt att inte de studerande plötsligt står där med en halv utbildning och dryga studieskulder och inte kan fullfölja sin utbUdning därför atl de "högre" etapperna inte kan anordnas. SACOISR framhåller att det också är väsent­ligt att kursdeltagama blir garanterade alt kunna slutföra en kurs utan alt ett minskat elevantal medför en minskning av antalet undervisningstim­mar.

SÖ förordar att de olika etappema även framdeles betraktas som separa­ta kurser så länge resurserna till komvux är otiUräckliga i förhållande till efterfrågan. Om komvux-utredningens förslag på denna punkt skulle ge­nomföras anser SÖ att det bör gälla även för yrkesinriktade utbUdningar. I nuvarande läge med stark begränsning av resursema lill komvux är del nödvändigt atl kunna genomföra en så långt möjligl rationell kursplane­ring. Eftersom närheten tiU utbUdningen ofta är avgörande för om av­ståndskänsliga vuxna skaU våga påbörja studier, är det viktigt atl de inledande etapperna 1 och 2 — åtminstone i de obligatoriska ämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap/arbetslivsorientering — samt en rad yrkesinriktade utbildningar anordnas på så många platser som möjligt. Däremot bör senare etapper saml yrkesinriktade påbyggnads­kurser kunna koncentreras mera. Deltagama i dessa har större studievana varför längre avstånd till utbildningen inte torde avskräcka från avslutande studier.

Uppdelning i grunddel och fördjupningsdel

SACO/SR anser att timfördelningen mellan gmnd- och fördjupningsdel inte får låsas genom centrala bestämmmdser. Sådana bestämmelser kan motverka en nödvändig individualisering då elevemas förkunskaper ofta är varierande. Fördelningen av undervisningstiden bör vara en gemensam fråga för skolledning, lärare och elever.


 


Prop. 1982/83:2                                                      58

Utbildningsprogram i komvux

SÖ konstaterar att komvux-utredningens förslag tiU mål och riktlinjer för gymnasieskolkurser och särskilda yrkesinriktade kurser omfattar en upp­räkning av de allmänna ämnen som bör få anordnas i komvux. Vissa ämnen anordnas trots att de inte utgör krav för högre studier. I en del fall krävs SÖ:s medgivande. Med hänsyn tUl de begränsade resurser som står tUl komvux förfogande, finner SÖ alt de ämnen som inte krävs för allmän eller särskild behörighet,bör få anordnas endast efter SÖ:s medgivande. För många deltagare i dessa ämnen torde deltagande i studiecirklar kunna fillgodose utbildningsbehovet.

Enligt LO:s uppfattning bör arbetslivsorientering bibehållas som separal ämne eftersom det rätt utformat har betydelse för individens framtida yrkesval, men också för den aktiva roU som löntagarna förväntas spela i utformningen av det framfida arbetslivet. Även pedagogiska motiv talar för ämnets självständighet. Genom atl ta fillvara de vuxna elevemas arbets­livserfarenhet redan tidigt i undervisningen ges eleven en möjlighet alt bidra med värdefuU kunskap. Om sambandet mellan tidigare yrkeserfaren­het och den planerade yrkesinriktningen blu" ordentligt belyst kan de övriga ämnena framstå i sitt sammanhang. Motivationen kan därmed ökas för de fortsatta studierna.

Med den tradition som samhällskunskapen har och den låga status arbetslivsorienteringen fått riskeras alt arbetslivsorienteringen blir ytlig och abstrakt och därför inte ges den funktionella kunskap som krävs för de framtida uppgiftema som löntagare. LO menar därför att arbetslivsoriente­ringen skaU ges status av självständigt ämne och ges samma vikt som andra ämnen när det gäller krav på studieprestationer.

Timplaner och kursplaner

SÖ instämmer i förslaget att de timplaner som använts i försöket med etappindelade kurser i princip bör gälla. SÖ utgår ifrån alt vissa, begränsa­de förskjutningar mellan etappema 2 och 3/4 kan visa sig ändamålsenliga i några ämnen.

SACO/SR påpekar att om ämnet arbetslivsorientering skall upphöra som separat ämne och integreras med ämnet samhällskunskap, föratsälter delta ett ökat limtal för samhäUskunskapen.

SOSVUX hoppas att SÖ vid utarbetandet och faslställandef av de slut­giltiga kursplanerna tar hänsyn fill de studerandes behov, intressen och synpunkter.


 


Prop. 1982/83:2                                                                 59

Betygs- och kompetensfrågor

Komvux-utredningen föreslår att samma betygsystem bör gälla i kom­vux som i gymnasieskolan.

TCO delar uppfattningen att betygsättningen i gymnasieskolkurser inom komvux nu och i framfiden skaU följa samma principer som gäller för betygsältningen i gymnasieskolan. Det förändrade betygsystem som kan komma att beslutas för gymnasieskolan bör därför också införas i komvux.

Även Landstingsförbundet och SACOISR tUlstyrker samma belygsy-stem.

Landstingsförbundet föreslår alt benämningen "Deltagit" utgår och er­sätts med samma utformning av betygen som finns i motsvarande gymna-sieutbUdning. Förklaringen alt man med "deltagit" menar godtagbart yr­keskunnande har haft lika svårt att få genomslag vid ansökan om yrkesar­bete som vid ansökan tUl vissa studier, särskilt lill högskoleutbildning.

SACOISR anför att de länge har krävt en förändring av det relativa betygsystemet. SACO/SR avser i detta avseende att återkomma i samband med sitt yttrande över gymnasieutredningens betänkande.

LO förordar att elevernas prestationer under studietiden skall belysas genom samtal och informella bedömningar och om acceptabla resultat uppnås skaU elt godkännande tilldelas eleverna. För utövande av vissa yrken som så kräver skaU certifikai eller annan form av legifimation kunna utfördas för atl visa att innehavaren har en definierad minimikunskap inom ett visst område.

Inte heller SOSVUX delar kommitténs mening när det gäller betygsält­ningen. Utbildningen inom komvux bör ha ett betygsystem med godkänd/ deltagit där alla ges verklig möjlighet att uppnå godkänd. Den främsta anledningen fill att SOSVUX inte vill ha någon 5-gradig betygskala i komvux är att betygen försämrar utbildningen och lägger hinder i vägen när det gäller atl nä både målen för vuxenutbildningen och de mål som finns i den nya läroplanen. På många håll är betygsjakten i komvux långt värre än i t. ex. ungdomsgymnasiet. Genom alt i stället ha ett system med godkänd skuUe komvux fortfarande vara en "sista chans" — men det skulle vara utbUdningen som var möjligheten, inle betyget. Skall man ha en komvux som anpassas tiU kortfidsulbildade, socialt, utbildningsmässigt, arbetsmarknadsmässigt och ekonomiskt utsatta gmpper går det inte att ha ett betygsystem som endast de välmotiverade, målinriktade elever som redan har viss studiebakgrand klarar av.

Referensgrupp

SÖ anser att deltagama i komvux framdeles bör utgöra en egen referens­grapp. Kursplanerna i komvux kommer inte alt överensstämma med ung­domsskolans. Under försöksverksamheten har just anknytningen fill gym­nasieskolans linjesystem inneburit stora problem vid betygsältningen.


 


Prop. 1982/83:2                                                      60

Avgångsbetyg

Om elappsyslemet införs blir del nödvändigt att utforma avgångsbety­gen på annat sätt än i gymnasieskolan.

SÖ konstaterar att vuxenutbildningen skall vara överbryggande och svara mot de vuxnas behov. Det innebär att många vuxna inte har behov av eller önskan om en utbildning som motsvarar hela grandskolan eUer en hel linje eller specialkurs i gymnasieskolan. Framför allt har de ofta behov av att kombinera ämnen på olika nivåer och av olika slag. Emellertid kan de behöva etl samlat belygsdokumenl som motsvarar elt avgångsbetyg från gymnasieskolan. SÖ finner att kommitténs förslag tUl avgångsbetyg 2 är väl anpassat till vuxnas behov. Dock bör även etapp 1 i franska och tyska kunna ingå. Viss tvekan kan råda till behov av ett avgångsbetyg 3. Den som har behov av studier i ämnen utöver dem som ryms i avgångsbe­tyg 2 kan genomföra dem utan att erhålla ytterligare elt avgångsbetyg. Om ett avgångsbetyg 3 skaU finnas bör dock enligt SÖ:s uppfattning även yrkesinriktade ämnen av påbyggnadskaraktär kunna ingå.

SÖ framhåller vikten av att man klart markerar innebörden av ett av­gångsbetyg från komvux. SÖ ansluter sig fill kommitténs förslag atl av­gångsbetyg skall ge allmän behörighet. Dämtöver kan den som har behov därav studera ytterUgare ämnen antingen för atl kunna uppfylla särskilda behörighetskrav eUer för atl uppfylla de krav på "godtagbart yrkeskun­nande" som kan finnas.

SOSVUX anser alt det är en självklarhet att etl belygsdokumenl skall innehåUa alla de kurser man läst, oavsett inriktning. SOSVUX tillstyrker de föreslagna avgångsbetygen. Kommittén har lyckats kombinera behovet av grandläggande kunskaper och speciella sektorskunskaper väl med vux­nas egna behov av att kunna anpassa sin utbildning fill just del yrke eUer den vidare utbildning de kanske siktar på. Systemet gör att del blir enklare att komplettera upp en tvåårig utbildning lill en treårig, att ändra inrikt­ningen på studiema och att få allmän behörighet fill högskolan även om man läst i huvudsak yrkesinriktade ämnen.

UHÅ påpekar alt del är av största vikl att betygen utformas så att det klart framgår vad betygsdokumenlet avser. Sökande har ibland dokumen­terat sin behörighet inte med avgångsbetyg från komvux utan med en mängd utdrag ur liggare, kopior av elevkort osv. Hittills har det låfit sig göras att kontrollera om sådana sökande varit berättigade lill avgångsbe­tyg. I fortsättningen kommer denna kontroll ej att kunna göras av antag­ningspersonalen, varför högskoleförordningen bör ändras så alt endast fullständiga avgångsbetyg ger behörighet i grappema I och 2.

Enligt SACO/SR:s mening är det bra att komvux-utredningens förslag till vuxengymnasiekompetenser ger de studerande en ökad frihet alt välja ämnen. Emellertid borde man kunna gå ännu något längre. Förslaget till kurssyslem ger möjUghel att sätta samman mycket gedigna och omfattande vuxenanpassade studieprogram som dock inte ger avgångsbetyg enligt de föreslagna reglerna.


 


Prop. 1982/83:2                                                       61

Kvotgrupp

SÖ påpekar att den frihet i fråga om avgångsbetygets utformning som kommittén föreslår kan skapa svårigheter då det gäller att vid meritvärde­ring jämföra gymnasieskolans och komvux elever. Möjligheter för den enskilde kursdeltagaren att själv avgöra vUka betyg som skall införas i dokumentet saknar motsvarighet i gymnasieskolan. SÖ anser därför alt UHÄ bör överväga behovet av en särskUd kvotgrapp eller undergrapp för elever från komvux.

Även SACO/SR betonar vikten av uppmärksamhet åt de viktiga princi-pieUa problem som uppstår vid en jämförelse mellan dels gymnasieskolan och komvux vad gäller kursinnehåll och kvalitetsaspekter och dels betyg­systemet och högskolans antagningssystem.

UHÅ menar emeUertid att det förhållandet att komvux-eleverna utgör en egen referensgrapp inte behöver innebära att nya kvotgrapper skall inrät­tas för sådana elever. TUl kvotgrappema 1 och 2 hänförs redan nu inte enbart personer med avgångsbetyg från tre- och tvååriga linjer i gymnasie­skolan utan också sådana som har likvärdiga utbUdningar, ofta äldre, där kursinnehåUel inte är identiskt med gymnasieskolans och där principerna för betygsättning också varit andra än i gymnasieskolan. Antalet elever med fullständiga avgångsbetyg från komvux, vilka hittills sökt till utbild­ningslinjer inom den statUga högskolan, har varit förhållandevis litet. Detta skuUe kunna innebära att kvotgmpperna blev så små att de vid proportio­nell kvotering ej erhöll någon utbUdningsplats.

Om en förändring skulle inträffa, så att antalet elever med avgångsbetyg från komvux skulle öka drasfisk, kan enligt UHÄ den shuationen uppstå att dessa elever kommer att erhålla en orimligt stor andel av platsema i kvotgmpperna 1 och 2 på grand av atl avgångsbetyg från komvux ofta är högre än i gymnasieskolan. Det förhållande att komvux-elevema i fortsätt­ningen skulle få stor frihet atl själva bestämma vilka ämnen de viU studera och få införda i sitt avgångsbetyg skulle förmodligen ytterligare markera denna skillnad. Detta skäl kan möjligen tala för ett införande av egna kvotgrapper för komvux-elevema. Då man ännu inte vet om antalet elever med fuUständiga avgångsbetyg från komvux kommer atl öka eller ej torde det dock vara lämpligt att avvakta med ett eventuellt införande av egna kvotgrapper för dessa elever.

Genomförande

Komvux-utredningen föreslår att samtliga föreslagna förändringar skall gälla fr. o. m. 1983/84.

Med hänsyn liU riksdagens 1981 fattade beslut finner SÖ det mest ändamålsenligt att följa kommitténs förslag beträffande tidpunkten. SÖ understryker vikten av att resurser för betydande informationsinsatser och personalfortbildning i erforderlig omfattning verkligen ställs till förfogan­de.


 


Prop. 1982/83:2                                                      62

Även SOSVUX tUlstyrker att dessa kompletteringar skaU genomföras läsåret 1983/84, så att de elever som påbörjar sin grandskoleutbUdning inom etappsystemet nu tiU hösten har möjlighet att fortsätta inom samma system också på gymnasiet.

SOSVUX framhåller att alla, skoUedning, lärare och elever, måste få information och få vara med så att det hela kan genomföras på bästa möjliga sätt och så att målen och intentionerna i läroplanen verkligen uppfylls. SOSVUX begär extra resurser just för genomförandet och under övergången meUan de två utbildningssystemen annars är risken stor att det hela kommer att tas emot negativt ute i kommunema.


 


Prop. 1982/83:2                                                                63
Innehåll

Regeringens proposition   ..................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ..................... ... 1

1   Inledning .........................................................     3

2   Föredragandens överväganden  ...........................     4

 

2.1    Bakgrund ....................................................     4

2.2    Kompletteringar tiU läroplanens mål och riktlinjer                5

2.3    Utbyggnad av elappsyslemet .......................... ... 8

2.4    Kursbegreppel i etappsystemet ....................... .. 10

2.5    Uppdelning i gmnddel och fördjupningsdel   ........ .. 11

2.6    Utbildningsprogram .......................................   12

2.7    Timplaner och kursplaner. Kommenlarmalerial   ...   13

2.8    Betygs- och kompetensfrågor   .......................   15

2.9    Genomförande   ...........................................   21

 

3   Hemställan.......................................................   22

4   Beslut   .......................................................... . 23

Bilaga I        Sammanfattning av komvux-utredningens skrivelse

angående kompletteringar tUl läroplan för komvux   .         24

Bilaga 2       Komvux-utredningens förslag liU kompletteringar lUl

läroplan för komvux ............................ . 33

Bilaga 3       Sammanställning av remissyttrandena över förslag

till kompletteringar till läroplan för komvux . 50

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982