Prop. 1982/83:177

Regeringens proposition

1982/83:177

om bestämmelser som begränsar småhus- och lägenhetsägarnas uppgifts- och avgiftsskyldighet;

beslutad den 2 juni 1983.

Regeringen förslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ordning som gör det lätt för en småhus- eller lägenhetsägare atl själv bedöma när han kan betala ut ersättning för ett arbete på fasligheten eller lägenheten utan alt göra skatteavdrag och utan risk för atl senare bli påförd arbetsgivaravgifter. Småhus- och lägenhets-ägarna befrias från avdrags- och avgiftsskyldighet när betalningen erläggs mol en faktura som innehåller vissa föreskrivna uppgifier. Någon skyldighet all göra avdrag för skatl eller alt betala arbetsgivaravgifter föreligger sålunda inle om fakturan har uppgifter om utställarens registreringsnummer tili mervärdeskatt och mervärdeskattens belopp eller om att utställaren är skyldig all betala B-skatt. I båda fallen gäller vidare att de socialavgifter som belöper på ersättningen skall betalas av utställaren i form av egenavgift.

Propositionen innehåller också förslag lill vissa jämkningar av bestämmelserna i lagen om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersätlningar. Beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighet höjs sålunda från 500 till 1000 kr. och skyldigheten atl lämna försäkran när någon uppgiftspliktig ersättning inle betalats ut slopas. Likaså tas kravet på uppgift om uppdragstagarens personnummer bort. I anslutning till dessa ändringar föreslås även en höjning från 500 till 1000 kr. av beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas skyldighet atl betala arbetsgivaravgifter på uppdragsersättningar. I denna samordning av beloppsgränserna för småhus- och lägenhetsägarnas uppgifts- och av-1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 177

Prop. 1982/83:177 3

1 Förslag till

Lag om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen

(1953:272) m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller ersättningar för sådana uppdrag av småhusägare och lägenhetsinnehavare som avses i 8 § första stycket lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

2 § En sådan småhusägare eller lägenhelsinnehavare som avses i 1 § skall inle betala arbetsgivaravgifter eller allmän löneavgift på ersättningen och är inle skyldig alt göra skatteavdrag enligt uppbördslagen (1953:272) på ersättningen, om denna betalats mot en faktura som innehåller uppgift om uppdragstagarens namn och postadress, ersättningens storlek samt

1. mervärdeskattens belopp och uppdragstagarens registreringsnummer
lill mervärdeskatt eller

2. uppgift om alt uppdragstagaren är skyldig alt betala B-skail.

I fall som avses i första stycket är uppdragstagaren skyldig all betala egenavgifter på ersättningen enligt lagen (1981:691) om socialavgifter samt avgift enligl 2 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift. Vid tUlämpningen av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst i lagen (1962:381) om aUmän försäkring skall ersättningen anses som inkomst av annat förvärvsarbete.

Vad som har sagts i första och andra styckena om arbetsgivaravgifter och andra avgifter gäller inle om parterna har träffat avtal om all ersättningen skall anses som inkomst av anstäUning och ersättningen uppgår lill minst 1000 kronor. I ett sådant fall skall uppdragstagaren anses som arbetstagare och småhusägaren eller lägenhetsinnehavaren som arbetsgivare.

3 § En uppdragstagare som begär betalning enligt en faktura, på vilken
han uppsåtligen eller av grov oaktsambet oriktigt uppgivit atl han är
registrerad lUl mervärdeskatt eller är skyldig all betala B-skatt, döms till
böter.

I ringa fall döms inle liU ansvar enligl första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas i fråga om ersättning som betalats mot faktura som utställts efter ikraftträdandet.

Prop. 1982/83:177 4

2 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 39 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39 §
1 mom." Vid utbetalning av 1 mom. Vid utbetalning av kon-

kontant belopp, som för motta- tant belopp, som för mottagaren
garen (arbetslagaren) utgör (arbetslagaren) utgör sådan
sådan inkomst av tjänst som i 3 § 2 inkomst av tjänst som i 3 § 2 mom.
mom. under 1 första och andra under 1 första och andra styckena
styckena avses (lön), skall den avses (lön), skall den som ulbeta-
som utbetalar beloppet (arbets- lar beloppet (arbetsgivaren)
givaren) göra avdrag för betal- göra avdrag för betalning av preli-
ning av preliminär A-skatt som ar- minär A-skatt som arbetstagaren
belslagaren har all betala (skal- har all betala (skatteavdrag),
leavdrag). Bestämmelser om om inte annat följer av bestämmel-
skyldighet alt göra avdrag i vissa serna i lagen (1983:000) om imdan-
fall när del utbetalade beloppet inte tag från vissa bestämmelser i itpp-
ulgör sådan lön finns i lagen bördslagen (1953:272) m.m. Be-
(1982:1006) om avdrags- och upp- slämmelser om skyldighet all göra
giflsskyldighel beträffande vissa avdrag i vissa fall när del utbetalade
uppdragsersätlningar. beloppet inle utgör sådan lön finns i

lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersätlningar.

Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt, alt erlägga kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är arbetsgivaren skyldig atl vid utbetalning av lön göra skalleavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock inte, om anställningen är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle avdraga del belopp, som motsvarar så stor del av den skatt som skall betalas under nästföljande uppbördsmånad som belöper på ulbe-talningstillfällel med hänsyn till antalet ulbelalningstUlfällen före ingången av nämnda uppbördsmånad. Belopp, som dras av vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrundas till närmaste lägre hela antal kronor och återstoden dras av vid del första utbetalningslillfället.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

' l.iiycn omtryckt 1972:75.

Scn;isiL' IvdeUc av lagens rubrik 1974:771. ' Scnalc lydoNc 1982:1007.

Prop. 1982/83:177 7

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter

enligt lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs atl 5 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ Arbetsgivare, som under ett år utgivit lön till någon hos honom anställd arbetstagare med minsl femhundra kronor, är skyldig att nästföljande år utan anmaning lämna uppgift (arbetsgivaruppgift) lill ledning för beräkning av avgiftsunderlag. Uppgiften skall lämnas i två exemplar och avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av riksförsäkringsverket.

/ fråga om ersättning, som en småhusägare eller lägenhetsinnehavare betalat för uppdrag som avses i 8 § första stycket lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, skall arbetsgivaruppgift lämnas endast om ersättningen uppgått till minst 1000 kronor.

Vid arbetsgivamppgifl skall arbetsgivare foga elt exemplar av uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Blanketter till arbetsgivamppgifl skola kostnadsfritt tillhandahållas i samma ordning som deklarationsblanketterna för inkomsttaxeringen ävensom hos riksförsäkringsverket och sjömansskatlekontorel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och flllämpas första gången i fråga om arbetsgivaruppgift till ledning vid beräkning av avgiftsunderlag för år 1984.

' Lagen omtryckt 1974:938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1981:696. Senaste lydelse 1978:321.

Prop. 1982/83:177 8

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs atl 20 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap. 2§

Vid flllämpningen av bestämmelse i 3 kap. I § och 4 kap. 8-10 §§, 11 kap. 6a § samt 21 kap. I § om försäkrad, som sammanbor med barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

Med förälder skaU vid flilämpning av bestämmelserna i 4 kap., 9 kap. 4 § och 11 kap. 6a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 4 kap. 11 § och 9 kap. 4 § likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot elt utländskt barn för vård och fostran i syfte alt adoptera det.

Enligt 2 § andra stycket lagen (1983:000) om undanlag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. skall ersättning som avses i nämnda lag i vissa fall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid tillämpning av denna lags bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

l.iii;cnonitrvckl 1982:120. Son;is(e Ivdelse 1982:778.

Prop. 1982/83:177 9

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:692) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs atl 1 kap. 2 § och 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.
2§

Avgiflerna skall betalas av arbetsgivare saml av den som är försäkrad enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 § nämnda lag.

Vid tiUämpning av denna lag skall den som har utgett sådant bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring anses som arbetsgivare.

Bestämmelser om betalning av avgifter vid vissa uppdrag finns i lagen (1983:000) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.

2 kap.
4§'

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme 1. ersättning lill en och samme
arbetstagare om den under året inte arbetstagare om den under året inle
uppgåu lill 500 kronor, uppgåu till 500 kronor eller, ifråga

om avgiftsunderlaget för en småhusägare eller lägenhetsinnehavare på grund av ersättning som avses i 8 § första stycket lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, 1000 kronor,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning lill arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för värd av barn eller med anledning av barns födelse, lill den del ersättningen motsvarar sjukpenning eUer föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersätlning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft atl läcka med ersättningen, i den mån riksförsäkringsverket medger detta,

' Senaste lydelse 1982:531. n-Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 177

Prop. 1982/83:177 10

7. ersättning för flänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning,

8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring,

9. ersättning för skiljemannauppdrag i faU där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet.

Medgivande enligt första stycket 6 får lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel av ersättningen samt får avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning av arbetsgivaren, viss eller vissa arbetstagare.

I fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas såvitt gäller 2 kap. 4 § i fråga om ersättningar som betalats ut efter ikraftträdandet.

Föreslagen lydelse

Den som i sin allmänna självdeklaration skall redovisa fastighet, för vilken intäkten skall beräknas schablonmässigt enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), aktie i bostadsaktiebolag eller andel i bostadsförening skall för varje uppdragstagare, till vilken under beskattningsåret ersättning betalats för uppdrag enligt 4 § 1-3 belräfTan-de fastigheten eller bostadslägenhet som hör till aktien eller andelen, i deklarationen lämna uppgift om

I. namn och postadress samt i förekommande fall registreringsnummer till mervärdeskatt;

Nuvarande lydelse

8§

Den som i sin allmänna självdeklaration skall redovisa faslighet, för vilken intäkten skall beräknas schablonmässigt enligt 24 § 2 mom. kommunalskatlelagen (1928:370), aktie i bostadsaktiebolag eller andel i bostadsförening skall, om ersättning under beskattningsåret har betalats för uppdrag enligt 4 § 1-3 beträffande fastigheten eller bostadslägenhet som hör lill aktien eller andelen, i deklarationen lämna uppgift om

1. namn, postadress och person
nummer, organisationsnummer el
ler registreringsnummer lill mervär
deskall för den som har uppburit
ersättningen:

2. ersättningens storlek.

Uppgiftskyldighet enligt första stycket föreligger inte, om ersättningen är mindre än 1000 kronor.

2. ersättningens storiek.
Har under beskattningsåret inte

betalats ut någon sådan ersättning som avses i första stycket eller uppgår den utbetalade ersättningen inle för någon uppdragstagare till 500 kronor, skall en försäkran lämnas om delta.

I ersättningen skall inle räknas in vad som utgör betalning för material och dylikt.

9§

om den uppgiftsskyldige frivilligt

Har en uppgiftsskyldig i fall som avses i 8 § underlåtit alt fullgöra sin uppgiftsskyldighet och har därigenom en ersättning inle blivit redovisad av honom, är den uppgiftsskyldige betalningsskyldig för uppdragstagarens skatt för del beskattningar då ersättningen betalades ut intill elt belopp som svarar mol 50 procent av den oredovisade ersättningen. Medför den uppgiftsskyldiges underlåtenhet alt ■ uppdragstagaren inte kan idenlifl-eras, föreligger betalningsskyldighet intill ett belopp motsvarande 50 procent av den ersättning som har betalats ut.

Har en uppgiftsskyldig i fall som avses i 8 § lämnat oriktig uppgift eller osann försäkran och har därigenom en ersättning inte blivit redovisad av honom, är den uppgiftsskyldige betalningsskyldig för uppdragstagarens skatl för det beskattningar då ersättningen betalades ut intill ett belopp som svarar mot 50 procent av den oredovisade ersättningen. Medför den oriktiga uppgiften alt uppdragstagaren inle kan identifieras, föreligger betalningsskyldighet intill ett belopp moisvarande 50 procent av den ersättning som har betalats ut.

En uppgifisskyldig som i sin självdeklaration inte har lämnat någon uppgift om utbetalad ersättning eller någon försäkran och inte heller trots anmaning enligt 9 § har avgett försäkran inom föreskriven tid är, om ersättning ändå har betalats ut, betalningsskyldig enligt första stycket.

Betalningsskyldighet föreligger inte, har rättat oriktig uppgift.

Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige efter besvär funnits icke vara ansvarig för ett belopp, skall länsstyrelsen återbetala det belopp och den avgift som har betalats. På det återbetalda beloppet skall restilutionsränla beräknas enligt 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige slår i skuld för skatt enligt uppbördslagen, mervärdeskatt eller arbetsgivaravgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, har denne dock rätt att återfå bara vad som överstiger de obetalda skatterna eller arbeisgivarav-gi.fterna och de räntor eller avgifter som belöper pä dessa.

Om uppdragsgivaren eller den uppgiflsskyldige efter besvär funnits icke vara ansvarig för ett belopp, skall länsstyrelsen återbetala det belopp och den avgift som har betalats. På det återbetalda beloppet skall restitulionsränla beräknas enligt 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). Om uppdragsgivaren eller den uppgiftsskyldige står i skuld för skall enligt uppbördslagen, mervärdeskall, arbetsgivaravgift enligl lagen (1981:691) om socialavgifter eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift, har denne dock rätt att återfå bara vad som överstiger de obetalda skatterna eller avgiflerna och de räntor eller avgifter som belöper på dessa.

Prop. 1982/83:177 14

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-05-19

Närvarande: Statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg.

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss med förslag till bestämmelser som begränsar småhus-och lägenhetsägarnas uppgifts- och avgiftsskyldighet, m.m.

1 Inledning

I den allmänna debatten har under senare tid riktats allt större uppmärksamhet på de problem som en småhus- eller lägenhetsägare kan ställas inför när han vill ha ett arbete utfört åt sig på fastigheten eller i lägenheten. Problemen sammanhänger med tillämpningen både av en sedan årtionden gällande lagstiftning på bl.a. socialavgifts- och uppbördsområdena och av den lagstiftning som nyligen antagils för att begränsa användningen av s.k. grå arbetskraft. Vad denna debatt framför allt visat på när det gäller den äldre lagstiftningen är småhus- eller lägenhelsägarens svårigheter alt bedöma om han kommer alt vara arbetsgivare för den som åtar sig uppdraget eller om denne kommer all utföra arbetet som en självständig företagare. Om småhus- eller lägenhetsägaren inle har detta klart för sig redan när uppdraget ges kan han komma, att ställas inför obehagliga överraskningar. Jag skall i det följande visa vari dessa består och föreslå de lagstiftningsåtgärder som enligt min bedömning kan vidtas för all undanröja eller minska problemen. Jag vill börja med att översiktligt redovisa hur lagstiftningen på socialavgifts- och uppbördsområdena är knuten till begreppen arbetstagare och arbetsgivare.

Uppbördslagsliftningens och sociallagstiflningens bestämmelser om skyldighet att göra skatteavdrag och atl betala arbetsgivaravgifter är knutna till begreppet arbetstagare med den innebörd som begreppet ges i denna lagstiftning. En grundläggande förutsättning för bestämmelsernas tillämpning är att det föreligger ett arbetsgivare/arbetstagareförhållande mellan den som får ett arbete utfört ål sig och den som utför arbetet.

Prop. 1982/83:177 15

Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter föreligger dessutom när den som utför arbetet enligl sociallagstiftningen är att anse som uppdragstagare. Med uppdragstagare förstås enligt denna lagstiftning den som utför arbete för annans räkning utan att ett anställningsförhållande föreligger och utan att arbetet ingår i uppdragstagarens rörelse eller jordbruk. I det följande innefattas detta uppdragstagarbegrepp i begreppet arbetstagare, om inte annat framgår av sammanhanget.

Skyldighet att göra skatteavdrag föreligger numera enligt två lagar, nämligen uppbördslagen (1953:272), UBL, och lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, AUL. För skyldigheten att göra skatteavdrag enligt UBL förutsätts inte bara att elt arbetsgivare/arbetstagareförhållande föreligger. Arbetsgivaren skall också vara huvudarbetsgivare åt arbetstagaren för att avdragsskyldighet skall föreligga. Till detta begrepp återkommer jag i det följande. Också AUL:s bestämmelser om avdragsskyldighet bygger på att ett arbetsgivare/arbetstagareförhållande föreligger mellan parterna men är oberoende av begreppet huvudarbetsgivare. Enligt denna lag har dock avdragsskyldigheten knutits till vissa konkreta och påtagliga förhållanden. Detta har åstadkommits genom att göra avdragsskyldighelen beroende av om den faktura mot vilken ersättningen för uppdraget betalas innehåller vissa uppgifter eller inte. Detta innebär samtidigt att lagens tillämplighet i princip gjorts oberoende av om den som åtar sig uppdraget i det särskilda fallet utför detta som arbetstagare eller som rörelseidkare. Är den som utför arbetet (i AUL benämnd uppdragstagare) en fysisk person behöver skatteavdrag inte göras på ersättningen om fakturan utom sedvanliga uppgifter också har uppgift om atl uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt. Om uppdragstagaren är en juridisk person är förutsättningen i stället att fakturan skall ha uppgift om utställarens registreringsnummer till mervärdeskatt och mervärdeskattens belopp. Det bör nämnas atl AUL:s bestämmelser om avdragsskyldighet är ett komplement till UBL:s föreskrifter. De är således inte tillämpliga när avdragsskyldighet föreligger enligt UBL på grund av att den som får arbetet utfört ål sig är huvudarbetsgivare åt den som utför arbetet.

Somjag redan nämnt förutsätts också för skyldigheten atl betala arbetsgivaravgifter ett arbetsgivare/arbetstagareförhållande. Sociallagstiftningens arbelslagarebegrepp är emellertid inte identiskt med uppbördslagsliftningens. Som kommer att framgå av det följande är sociallagstiftningens begrepp något vidare.

För en arbetsgivare med fast anställd personal innebär det givetvis i allmänhet inle något problem att bedöma när skatteavdrag skall göras eller på vilka ersättningar arbetsgivaravgifter skall beräknas. Del är först om han uppdrar åt andra än sina fast anställda arbetstagare att utföra arbeten på hans egen arbetsplats som han ibland kan ha svårt att med säkerhet bedöma om ett sådant arbetsgivare/arbetstagareförhållande föreligger att

Prop. 1982/83:177 16

han är skyldig att göra skalleavdrag eller - om han inle är huvudarbetsgivare — med hänsyn till sociallagstiftningens arbetstagarbegrepp ändå är skyldig alt betala arbetsgivaravgifter på ersättningen.

Där problemen med arbetsgivare/arbelslagarebegreppet och dettas betydelse för skyldigheten all göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter dock framför allt förekommer är i uppdragsförhållanden där den som vill ha ett arbete utfört hos sig saknar större erfarenhet som arbetsgivare eller uppdragsgivare. Uppdragsgivare av delta slag som under de senare åren särskilt kommk i blickpunklen är småhusägarna. Vid kontrollaktioner, som skattemyndigheterna har genomfört, har sålunda många småhusägare befunnits ha betalat ut ersättningar för arbeten på byggnaden eller tomlen lill uppdragstagare som av skattemyndigheterna och domstolarna bedömts ha utfört arbetet som arbetstagare. Följden har blivit alt småhusägaren ålagts skyldighet all i efterhand betala de arbetsgivaravgifter som belöpt på ersättningen och i många fall har småhusägaren också ålagts betalningsskyldighet på grund av underlåtenhet att göra skatteavdrag. Småhusägaren har i dessa fall sålunda också bedömts som huvudarbetsgivare.

De svårigheter som en småhusägare kan ha all bedöma elt uppdragsförhållandes innebörd i fråga om skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter har kommit i en än tydligare dager genom den uppgiftsskyldighel som småhus- och lägenhelsägarna åläggs enligl AUL. Småhus- och lägenhelsägarna är enligt denna lag skyldiga atl lämna uppgifter i självdeklaraflonen om vilka uppdragstagare som utfört arbete på fastigheten eller i lägenheten och om hur stora ersättningarna varit. Denna uppgiftsskyldighel innebär inte något principiellt nytt. Den har emellertid på ett annat sätt än skyldigheten atl lämna kontrolluppgift och arbetsgivaruppgift riklat uppmärksamheten på atl en småhus- eller lägenhetsägare riskerar att bli bedömd som arbeLsgivare och betalningsskyldig för skatt och arbetsgivaravgifter utan att han själv varit medveten om detta när han gav uppdraget.

Svårigheterna för en uppdragsgivare alt med säkerhet bedöma sitt förhållande till den som utför ett arbete ål honom sammanhänger givetvis med atl arbelsgivare/arbelstagarebegreppet inte är detsamma enligt uppbördslagstiftningen som enligt sodallagstiflningen. Frågan om möjligheterna att åstadkomma ett enhetligt begrepp skall övervägas av socialavgiftsutredningen (S 1981:04). Problemet synes emellertid för småhus- och lägenhetsägarnas del inle kunna lösas enbart genom alt elt enhetligt begrepp skapas. Del är därför önskvärt alt nu på en enklare väg finna en sådan ordning, att en småhus- eller lägenhetsägare vid utbetalning av en uppdragsersättning så långt möjligt själv tillförlitligt kan bedöma om skyldighet att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter föreligger eller inte.

Jag återkommer lill de här berörda förhållandena i det följande. Jag vill också förutskicka att en ordning med det angivna syftet enligt min mening bör anknytas lill de uppdragsområden som är angivna i AUL. Jag har

Prop. 1982/83:177 17

också funnit skäl att i delta sammanhang se över AUL:s bestämmelser på några punkter. Jag kommer vidare alt föreslå vissa ändringar' i de bestämmelser i UBL om skatteavdrag och överföring av skatl som får tillämpas i enlighet med överenskommelse med främmande stat.

2 Arbetsgivarnas och uppdragsgivarnas skyldigheter enligt uppbörds- och sociailagstiftningen

2.1 Gällande ordning

TUlämpningen av bestämmelserna om beskattning av arbetsinkomster och om inbetalning av den skall och de arbetsgivaravgifter som belöper på sådana inkomster bygger på en uppgifts- och redovisningsskyldighet för dem som betalar ut arbetsersättningarna.

När del gäller beskattningen skall uppgiftsskyldighelen fullgöras genom all en s.k. kontrolluppgift lämnas till skallemyndigheterna senast den 31 januari året efter del år då utbetalningen gjordes. Kontrolluppgiften skall lämnas på särskild blankett och innehålla uppgifier om ersättningens slorlek, mottagarens namn och postadress samt personnummer eller organisationsnummer. Som huvudregel gäller alt kontrolluppgift skaU lämnas för varje betalningsmottagare som under året fått en sammanlagd ersättning om minsl 100 kr. Uppgift om de upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften skall också sändas tiU betalningsmottagaren.

Om den som betalar ut ersättningen är huvudarbetsgivare för mottagaren är han skyldig att göra skatteavdrag på ersättningen enligl bestämmelserna i UBL. Den utbetalda ersättningen och det innehållna skattebeloppet skall i sådant fall redovisas i en sk. uppbördsdeklaraiion. Om denna redovisning avser högst fyra betalningsmottagare skall för var och en av dessa också anges namn och personnummer.

Skyldighet att lämna uppgift för beräkning av arbetsgivaravgifter föreligger när den utbetalade ersättningen utgör lön lill en hos utbetalaren anställd arbetstagare eller lill någon som enligl sociailagstiftningen anses vara uppdragstagare. För att uppgiftsskyldighel i ett sådant fall skall föreligga krävs dock alt de ersättningar som under året betalts liU en och samme mottagare uppgår tiU sammanlagt minst 500 kr. Den uppgift - s.k. arbetsgivaruppgift - som uibelalaren då skaU lämna lill skaltemyndigheterna skall innehåUa upplysning om storleken av de ersättningar som under året betalats ut till hans arbetstagare. Någon upplysning om lill vem ersättningen eUer ersättningarna betalats ut behöver däremot inle ges.

Skyldigheten all lämna kontroUuppgift och arbetsgivaruppgift gäller så-

' Förslag till sådana ändringar läggs inte fram i propositionen. Avsnitt 5 i lagrådsremissen har därför uteslutits.

n-Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 177

Prop. 1982/83:177 18

lunda ersättningar som mottagaren enligt skattelagarna regelmässigt skall deklarera som inkomst av tjänst. Kontrolluppgift eller arbetsgivamppgifl skall med något undantag inte lämnas i fråga om ersättning som betalas till någon för vilken ersättningen utgör intäkt av rörelse. Såvitt gäller kontrolluppgiftsskyldigheten sammanhänger delta med att uppgifter för inkomstbeskattningen Har ansetts mindre nödvändiga när del är fråga om betalningsmottagare som är bokföringsskyldiga. En allmän kontrolluppgifts-skyldighet beträffande uppdragsersätlningar lill rörelseidkare har vidare bedömts som administrativt svårhanterlig.

Behovet av uppgifter om utbetalningar till rörelseidkare har i stället lUlgodosells på så sätt, alt den som bedriver jordbruk, skogsbruk eUer rörelse eller innehar hyresfastighet, småhusfastighet eller bostadsrättslä-genhet ålagts skyldighet all på anmaning lämna uppgift om belopp som under viss lid betalts ut till rörelseidkare. Alt skyldigheten att lämna arbetsgivamppgifl inte gäller ersättningar lill rörelseidkare beror på all de socialavgifter som skall betalas på sådana ersättningar utgår i form av egenavgifter och beräknas på gmndval av de inkomster som rörelseidkaren redovisar i sin självdeklaration.

Också skyldigheten enligt UBL atl göra skatteavdrag och lämna uppbördsdeklaration gäller ersättningar som mottagaren skall deklarera som inkomst av tjänst och uppbär som arbetstagare hos den som betalar ut ersättningen. För att en avdrags- och deklarationsskyldighet skall inträda enligt UBL krävs dock som redan nämnts något mer än ett arbetsgivare/ar-belstagareförhållande mellan utbetalaren och betalningsmottagaren. FörhåUandet skall dessutom vara sådant att arbetsgivaren också är arbetslagarens huvudarbetsgivare. Så är enligt UBL:s bestämmelser fallet när arbetstagarens sysselsättning hos arbetsgivaren är hans huvudsakliga arbetsan-stäUning eUer ersättningen från arbetsgivaren utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst.

2.2 Tillämpningen

TUlämpningen av bestämmelserna om kontroUuppgifter, skalleavdrag och arbetsgivamppgifler medför regelmässigt inte några problem för en arbetsgivare som bara sysselsätter fast anställd personal. Del slår då klart att det är fråga om arbetstagare för vilka han är huvudarbetsgivare. Med detta följer att skatteavdrag skail göras och att kontroU- och arbetsgivar-uppgifter skall lämnas. Om en sådan arbetsgivare låter arbeten ulföras på sin arbetsplats av andra än sin egen fast anställda personal kan han däremot få det svårt att med bestämdhet avgöra om den som utför arbetet (uppdragstagaren) skall anses vara arbetstagare hos honom eller har åtagit sig uppdraget som en självständig rörelseidkare. Skulle han finna all uppdraget utförs i ett arbetsgivare/arbetstagareförhållande har han å andra sidan att bedöma om han - såvitt gäller skyldighet alt göra skalleavdrag -också är att anse som huvudarbetsgivare.

Prop. 1982/83:177 19

■ En huvudarbetsgivare som underlåter att göra föreskrivet skalleavdrag kan åläggas betalningsskyldighet för arbetstagarens skall. Den som. ger uppdraget (uppdragsgivaren) kan gardera sig mot risken all senare bli ålagd betalningsskyldighet på gmnd av underlåtenhet alt göra avdrag genom atl låta uppdragstagaren visa vilken slags skattsedel han har - skattsedel på A-skatt eller B-skatt. Om uppdragstagaren har B-skallesedel kan uppdragsgivaren betala ut hela ersättningen ulan risk för alt bU belalningsskyl-dig. Visar uppdragstagaren att han har A-skattesedel eller företer han inle någon skattsedel alls riskerar uppdragsgivaren atl bli ålagd betalningsskyldighet för del inle innehållna beloppet, om den lokala skattemyndigheten senare flnner alt han har varit all anse som huvudarbetsgivare för den som utfört arbetet. Vill uppdragsgivaren vara på den absolut säkra sidan måste han antingen göra skatteavdrag eller vända sig lUl den lokala skattemyndigheten för att få uppgift om vilket slags skattsedel uppdragstagaren har. Visar det sig alt denne har A-skallesedel kan uppdragsgivaren också be om besked, humvida han skaU anses vara huvudarbetsgivare eller inte. Om myndigheten förklarar all han inle kan anses vara huvudarbetsgivare kan han inle senare göras ansvarig för belopp som inte innehållks. Myndighetens besked är med andra ord bindande.

Uppdragsgivaren har sålunda möjlighet att skaffa sig klarhet om sin skyldighet all göra skalleavdrag genom uppdragstagarens skattsedel eller genom atl vända sig lill den lokala skattemyndigheten. Uppdragstagarens skallsedel kan också ge honom en anvisning om vilken släUning uppdragstagaren skaU anses ha med hänsyn lUl skyldigheten alt betala arbetsgivaravgifter. Har uppdragstagaren A-skaltesedd kan uppdragsgivaren med ganska stor säkerhet utgå från all ett sådant arbetsgivare/arbetslagareför-hållande föreligger atl han är skyldig all betala arbetsgivaravgifter på ersättningen.

Om uppdragstagaren har en B-skaltesedel har uppdragsgivaren inte samma relativt fasta grund för bedömningen av sin avgiflsskyldighel. Uppvisandet av en B-skatlesedd medför nämligen inga garantier för att uppdragsgivaren inte vid en följande kontroll kan bli bedömd som arbetsgivare och skyldig all betala arbetsgivaravgifter på den utbetalade ersättningen. Förklaringen härtill är bl.a. att B-skaltesedel under vissa förutsättningar kan utfärdas också för den som inte driver rörelse. Det är vidare inte ovanligt atl någon, som bedrivit rörelse, upphör med denna och tar anställning utan atl anmäla förhållandel liU den lokala skattemyndigheten. Han kan på så sätt ha kvar sin B-skaltesedel under förhållandevis lång lid trots atl han inle ålar sig uppdrag vid sidan av sin anställning i sådan omfattning atl han kan anses driva sin uppdragsverksamhet yrkesmässigt.

Har uppdragstagaren ulfört arbetet som ett led i en av honom bedriven rörelse skall han, som tidigare nämnts, själv betala sina socialavgifter i form av egenavgift. Begreppet rörelse definieras inte i sociaUagstiftningen. För bestämmande av vad som avses med rörelse skall det skatterätlsliga

Prop. 1982/83:177 20

begreppet rörelse vara vägledande. Med rörelse förstås således varje förvärvsverksamhet som - utan att vara hänförlig flll förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet eller tjänst — bedrivs yrkesmässigt. Det krävs att verksamheten utmärks av självständighet, viss regelbundenhet och varaktighet och i regel även vinstsyfte. Den närmare gränsdragningen mellan begreppen arbetstagare och rörelseidkare bestäms i rättspraxis. Detta får lill följd alt parterna i ett uppdragsförhållande ibland har svårt atl vid avtalets slutande avgöra vem som skall betala socialavgifterna.

De svårigheter som en uppdragsgivare i vissa fall kan få alt bedöma om arbetsgivaravgifter belöper på en uppdragsersättningen eller inte förstärks av att sociallagstiflningens och uppbördslagstiftningens arbetstagarebegrepp inte är identiska, Sociallagstiflningens begrepp är något vidare. Delta beror på att man i rättspraxis med hänsyn till denna lagstiftnings grunder och syften tillmäter olika omständigheter en något annan betydelse än vad som är fallet när det gäller skattelagstiftningens arbetstagarebegrepp. Exempel på sådana omständigheter är arbetets art, under vilka förhållanden det har utförts, sättet och grunderna för bestämmandet av ersättning, om den part som utför arbetet härigenom ådrar sig något ekonomiskt ansvar samt parternas ekonomiska och sociala situation. Följden har blivit atl den som är arbetstagare enligt uppbördslagstiftningen regelmässigt bedöms vara arbetstagare också enligt sociailagstiftningen, medan den som är arbetstagare enligt sodallagstiflningen inle alltid anses vara arbetstagare också enligl uppbördslagstiftningen.

2.3 Behovet av förenklingar

Det säger sig självt att problemen med att avgöra vilken ställning en uppdragstagare skall anses ha med hänsyn till bestämmelserna om skatteavdrag, kontrolluppgifter och arbetsgivaravgifter kan bli särskilt besvärliga förden som inte är företagare och van vid att betala ut löner eller andra ersättningar till fast anställd personal eller mer eller mindre flllfälUga uppdragstagare. Till denna grupp hör ulan tvekan flertalet småhusägare.

De problem som tillämpningen av uppbörds- och sociallagstiflningens bestämmelser om skatteavdrag och socialavgifter kan medföra för arbetsgivare och uppdragsgivare har uppmärksammals i olika sammanhang. Problemen har särskilt ställts på sin spets i samband med skallemyndigheternas kontrollaktioner. I dessa har utbetalningar av bl.a. småhusägare till hantverkare befunnits ha varit ersättningar flU personer som i enlighet med sociallagstiftningens bestämmelser ansetts ha haft ställning som arbetstagare eller uppdragstagare hos småhusägaren. Småhusägare har också i många fall påförts arbetsgivaravgifter på ersättningar som myndigheterna fått kännedom om genom att'hantverkaren redovisat denna i sin självdeklaration som inkomst av tjänst. Det har i dessa situationer inle sällan varit fråga om fall då uppdragsgivaren haft full insikt om att ersättningen varit,

Prop. 1982/83:177 21

inle bara en skattepliktig inkomst för uppdragstagaren utan också en avgiftsgmndande ersättning för hans egen del. I många fall har dock avgiftsskyldigheten kommit som en överraskning för honom och medfört alt han fått betala en mycket större ersättning för det utförda arbetet än han räknat med.

Problemen behandlades också i propositionen (1982/83:11) om AUL. I denna berördes särskilt de nackdelar som följer med att man har olika arbetstagarbegrepp på skatte- och avgiftsområdena. Det framhölls att del skulle vara till stor fördel om skatterna och avgifterna beräknades på samma underiag och skyldigheten alt göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter bands till ett och samma arbetsgivare/arbetstagarebegrepp' eller till ett och samma lönebegrepp. Det fömtsättes vidare att möjligheterna lill en sådan sammanjämkning skulle utredas. Somjag redan nämnt har socialavgiftsutredningen i uppdrag att överväga denna fråga i anslutning flll sill arbete med ett förslag lill samordning av källskatte- och arbetsgivare-avgiftssystemen.

Del skulle innebära en förenkling och rationalisering om man kunde skapa ett gemensamt arbelsgivare/arbetslagarebegrepp på källskatte- och avgiftsområdena. En sådan lösning kan dock inte ulan vidare förväntas helt undanröja nuvarande svårigheter för särskilt sådana uppdragsgivare som småhusägarna. Det skulle fortfarande finnas gränsdragningsfrågor, t.ex. om den utbetalda ersättningen för uppdragstagaren är all hänföra till inkomst av rörelse eller tjänst och i sistnämnda fall, om den är uppdragstagarens huvudsakliga inkomst.

Behovet av atl en ordning snarast skapas som ger bl.a. småhusägarna en fast gmnd alt själva bedöma elt uppdragsförhållandes innebörd med hänsyn till deras skyldighet enligt uppbörds- och sociailagstiftningen har kommit all framstå som än mer angeläget i och med införandel av AUL. Ägare av småhus och lägenheter är enligl denna lag skyldiga alt i sina självdekla-ralioner lämna upplysning om lill vem ersättning betalats ut för arbeten på fastigheten eller lägenheten och hur stor ersättningen har varit. Del är önskvärt all dessa kan följa en sådan ordning att de vid fullgörande av sin uppgiftsskyldighel själva kan bedöma på vilka ersättningar arbetsgivaravgifter skall betalas eller avdrag för skatt göras enligl UBL.

2.4 Begränsning av småhus- och lägenhetsägarnas betalningsskyldighet m.m.

2.4.1 Överväganden

En småhus- eller lägenhetsägare som vill ha ett arbete ulfört ål sig har åtskiUigt alt länka på. Det gäller inte bara alt få tag på någon som är viUig atl åla sig uppdraget och är kompetent alt ulföra del på ett tillfredsställande sätt mol en skälig ersättning. Han måste också göra klart för sig i vilken form uppdraget skall ulföras, med honom själv som arbetsgivare eller med

Prop. 1982/83:177 22

uppdragstagaren som självständig företagare. Skall han själv stå som arbetsgivare och alltså vänder sig till någon som inte driver yrkesmässig verksamhet, blir han skyldig atl betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Under vissa förhållanden kan han också bli skyldig atl göra skalleavdrag. Som arbetsgivare utsätter han sig också för risken alt bli ansvarig om en olycka inträffar på arbetsplatsen. Del kan då komma alt riktas stora ekonomiska anspråk mol honom.

Som synes är frågan om möjligheterna atl skapa en sådan ordning alt småhus- och lägenhetsägaraa så långt möjligt själva kan avgöra ett uppdragsförhållandes innebörd av betydelse inte bara när del gäller skyldigheten all betala arbetsgivaravgifter eUer att göra skatteavdrag. Att söka flnna en ordning som skulle gälla också utanför socialavgifts- och uppbördsområdena ligger dock inle inom ramen för mina följande överväganden. En sådan samordnad lösning berör nämligen arbelsgivare/arbelstagarebegrep-pet i hela dess vidd och fömtsätter särskilda överväganden.

Som jag har nämnt tidigare skall möjligheterna all åstadkomma ett så långt möjligt enhefligl begrepp utredas av socialavgiftsutredningen. Mitt syfte är därför nu bara all söka finna en lösning som gör det möjligt för en småhus- eller lägenhetsägare all senast vid utbetalningen av ersättningen bedöma vilka skyldigheter han har eUer inle har i fråga om arbetsgivaravgifter och skatteavdrag.

Som framhållits fömt kan en uppdragsgivare'utgå från atl han inle har någon skyldighet all göra skatteavdrag enligl UBL:s bestämmelser om uppdragstagaren skall betala B-skatt. Om detta kan han övertyga sig genom all be uppdragstagaren visa upp sin skattsedel. Han får med andra ord när det gäller skyldigheten atl göra skatteavdrag direkt ledning av en utfärdad handling. Problemet med hans möjligheter atl bedöma om uppdragstagaren skall anses som arbetstagare hos honom enligt sociallagstiftningens regler synes främst bottna just i atl avgiftsskyldighelen inte på samma sätt är bunden flll något faktiskt och påtagligt förhållande.

För de uppdragsgivare - framför allt rörelseidkare - som är skyldiga alt göra skatteavdrag enligl AUL har moisvarande fråga lösts så atl avdrag får underlåtas om uppdragstagaren på fakturan bl.a. angett atl han är skyldig alt betala B-skatt eUer, om uppdragstagaren är juridisk person, uppgift om numret för hans registrering lill mervärdeskall och mervärdeskattens belopp. Denna ordning pekar på en utväg för atl också lösa småhus- och lägenhelsägamas problem.

En uppdragstagare som är registrerad till mervärdeskatt för en viss verksamhet och för ett uppdrag i denna verksamhet debilerar mervärdeskatt gör detta regelmässigt i egenskap av rörelseidkare. Han är därvid enligl lagen (1968:430) om mervärdeskatt skyldig all på fakturan ange namn och adress, regislreringsnumret tUl mervärdeskatt, ersättningen och mervärdeskattens belopp. I elt sådant fall är uppdragstagaren därför skyldig att betala socialavgifter i form av egenavgift på ersättningen för uppdra-

Prop. 1982/83:177 23

get. Någon skyldighet för uppdragsgivaren alt betala arbetsgivaravgifter på ersättningen föreligger inte. Det flnns dock enligl sociailagstiftningen en möjhghet för parterna alt i delta fall särskilt avtala om atl uppdragsgivaren pålar sig avgiftsskyldighelen.

Det bör med utgångspunkt i här angivna förhållanden vara möjligt atl införa en regel som i princip innebär all sociala avgifter betalas i överens- stämmelse med de förhållanden som parterna lagt lill gmnd för sin uppgörelse. Om uppdragsgivaren betalat sin ersättning för uppdraget mot en faktura som innehåller uppgift om atl uppdragstagaren är registrerad till mervärdeskatt och om mervärdeskattens belopp, bör uppdragsgivaren sålunda utan risk för avgiftsskyldighet kunna utgå från alt del är uppdragstagaren som skall betala de sociala avgiflerna i form av egenavgift. Uppdragsgivaren bör alltså i ett sådant fall vara fri från betalningsskyldighet, samtidigt som uppdragstagaren i stället är skyldig alt i enlighet med sina uppgifter på fakturan betala sociala avgifter i form av egenavgift. Parlema bör å andra sidan liksom nu kunna särskilt överenskomma om atl uppdragsgivaren pålar sig avgiftsskyldighelen.

Den här angivna lösningen bygger som nämnts på all en uppdragstagare, som är registrerad till mervärdeskatt och debilerar sådan skatt på fakturan, regelmässigt ulfört arbetet åt småhus- eller lägenhelsägaren i egenskap av rörelseidkare. Uppdragstagaren är emellertid därmed regelmässigt också skyldig alt betala sin preliminära skatt själv i form av B-skatt och skall alltså inte vidkännas skatteavdrag. När en faktura innehåller uppgift om uppdragstagarens registrering flll mervärdeskatt och mervärdeskattens belopp bör småhus- eller lägenhetsägaren därför också kunna utgå från atl han inte kan bh belalningsskyldig på gmnd av all skalleavdrag inle gjorts.

Som framgått av vad jag sagt tidigare är innehavet av en B-skallesedel inte på samma sätt som en registrering till mervärdeskatt elt tecken på atl innehavaren ålar sig sitt uppdrag i en av honom bedriven rörelse. För uppdragsgivaren — småhus- eller lägenhetsägaren — är uppdragstagarens B-skaltesedel f.n. bara en garanti för alt han kan betala ut hela ersättningen ulan risk för att senare bli betalningsskyldig på grund av atl skatteavdrag inle gjorts. Visar det sig alt uppdraget utfördes i ett arbetsgivare/arbetsla-gareförhållande slår skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen fast.

När en hantverkare eller annan uppdragstagare visar sin B-skaltesedel eller uppger all han har en sådan, torde detta emellertid av småhus- och lägenhetsägarna relativt allmänt uppfattas som elt bevis på alt uppdragstagaren själv svarar för betalningen av skatt och avgifter. En uppdragstagare som hänvisar lill sin B-skallesedel torde vanligen också vilja all motparten skall se honom som ensam ansvarig för skall och arbetsgivaravgifter. Jag bortser härvid självfallet från sådana fall där båda parterna är helt på del klara med alt elt arbetsgivare/arbetstagareförhällande föreligger och B-skatlesedeln därför bara åberopas som ett bevis pä alt skatteavdrag inle

Prop. 1982/83:177 24

skall göras. Sådana fall är för övrigt av lättförklarliga skäl mindre vanliga när uppdraget gäller en småhusfastighet eller en lägenhet. En småhus- eller lägenhetsägare kommer inle så ofta i ett sådant förhållande tUl den som utför ett arbete ål honom, atl han kan anses vara dennes huvudarbetsgivare.

De här angivna förhållandena talar enligl min mening för att en uppgift på fakturan om atl uppdragstagaren är skyldig alt betala B-skall bör kunna ges samma effekt som en uppgift om registrering lill mervärdeskatt m.m. En uppgift om att uppdragstagaren är skyldig alt betala B-skatt bör med andra ord befria småhus- eller lägenhelsägaren inle bara från ansvarighet för uppdragstagarens skatl utan också från skyldighet atl betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. För uppdragstagarens del bör uppgiften om B-skatt - på samma sätt som en uppgift om mervärdeskatteregistrering — medföra skyldighet alt räkna in ersättningen i underlaget för egenavgift. Vill parterna i det särskilda fallet åstadkomma en annan lösning, kan de med bindande verkan för de avgiflsdebilerande myndigheterna komma överens om alt uppdragsgivaren pålar sig avgiftsskyldighelen.

Det kan i och för sig ifrågasättas om inte den här redovisade ordningen skulle kunna göras tillämplig också på andra uppdragsförhållanden än sådana där uppdragsgivaren är en småhus- eller lägenhetsägare. Det står emellertid klart alt en ordning som innebär all skyldigheten alt betala sociala avgifter bestäms av fakturans utformning inte kan göras generellt tillämplig utan ingående överväganden. En sådan prövning torde komma atl ingå i socialavgiflsutredningens bedömning av möjligheterna att skapa ett så långt möjligt enhetligt arbelsgivare/arbetstagarebegrepp. Den föreslagna ordningen bör därför nu begränsas lill de klart avskiljbara uppdragsförhållanden där en småhus- eller lägenhetsägare är updpragsgivare i fråga om arbeten på fasflghelen eller lägenheten.

2.4.2 Förslag

Jag föreslår i enlighet med del sagda, och efter samråd med chefen för socialdepartementet i de delar som förslaget rör socialavgifterna, följande.

En småhus- eller lägenhetsägare som ger ett uppdrag av det slag som anges i 4 § 1-3 AUL — dvs. sådana uppdrag som skall redovisas i självdeklarationen — skall med ledning av uppdragstagarens faktura själv kunna bedöma om han kan betala ut sin ersättning utan risk för atl senare bli ålagd betalningsskyldighet för uppdragstagarens skatl eller för arbetsgivaravgifter. Om fakturan utöver sedvanliga uppgifier om uppdragstagarens namn och adress och ersättningens slorlek innehåller anflngen uppgift om mervärdeskatteregislrering och mervärdeskallens belopp eller uppgift om att uppdragstagaren är skyldig all betala B-skall, skall småhus- eller lägenhelsägaren sålunda kunna utgå från alt han inle är betalningsskyldig för sociala avgifter eller skatl som belöper på ersättningen. Skyldighet att betala sociala avgifter i form av egenavgift skall i stället åvila uppdragsta-

Prop. 1982/83:177 25

garen. Parterna skall dock kunna komma överens om att småhus- eller
lägenhetsägaren övertar betalningsskyldigheten. Rätten att göra en över
enskommelse av detta slag måste emellertid begränsas något. Detta sam
manhänger med de ändringar av beloppgränserna för småhus- och lägen
hetsägarnas avgifts- och uppgiftsskyldighel somjag föreslår i det följande.
Jag kommer strax alt lämna en närmare redovisning för hur denna begräns
ning bör utformas. ,

Med den föreslagna ordningen följer all sociallagstiftningens bestämmelser om arbetsgivaravgifter i fortsättningen kan komma att tillämpas på en småhus- eller lägenhetsägare bara om fakturan har varken föreskrivna uppgifter om mervärdeskatt eller uppgift om B-skatt. Saknas dessa uppgifter måste en småhus- eller lägenhetsägare räkna med atl uppdragstagaren utför sitt arbete pä fastigheten eiler lägenheten under sådana förhållanden alt arbetsgivaravgifter skall betalas. I sådana fall har småhus- eller lägenhetsägaren sålunda regelmässigt skyldighet all lämna arbetsgivaruppgift. Han måste då också på samma sätt som f.n. - och särskilt om uppdragels utförande sträcker sig över en längre lid - ta reda på om han kan anses vara huvudarbetsgivare eller inle, i varje fall om han vill undvika risken alt bli ålagd betalningsskyldighet för underiåtenhet att göra skatteavdrag.

Bestämmelser i enlighet med mitt förslag bör tas in i en särskild lag och utformas som undantag från dels skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter enligt lagen om socialavgifter dels skyldigheten att göra skatteavdrag enligt UBL.

Som jag har sagt tidigare skall en uppdragstagare som anger atl han är registrerad lill mervärdeskall och debiterar sådan skatl vara skyldig betala" egenavgifter på ersättningen. Detta medför att ersättningen skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid tillämpningen av bestämmelserna om sjukpenninggmndande inkomst och pensionsgrundande inkomst i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Jag föreslår alt en bestämmelse med denna innebörd också tas in i lagen. Den bör enligt vad jag sagt fömt kompletteras med föreskrift om all den inte är tillämplig om parterna träffat avtal om alt uppdragstagaren skall anses som arbetstagare och småhus- eller lägenhetsägaren som arbetsgivare.

En erinran om de föreslagna undantagsbestämmelserna bör slutligen tas in i lagen om allmän försäkring och i UBL. I den förstnämnda lagen bör sålunda anges att ersättningen skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete enligt den nu föreslagna lagen. Denna erinran kan lämpligen göras i ett nytt Qärde stycke i 20 kap. 2 §. I 39 § 1 mom. första stycket UBL bör erinras om att den föreslagna lagen har föreskrifter om undanlag från skyldigheten att göra skatteavdrag.

Jag kommer i del följande all lämna en närmare redovisning för författningsregleringen i den föreslagna lagen, som benämnts lag om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.

Prop. 1982/83:177 26

3 Bestämmelserna i AUL m.m.

3.1 Nuvarande ordning

Som jag har nämnt inledningsvis vill jag i förevarande sammanhang också se över AUL:s bestämmelser på några punkter. Dessa gäller den uppgiftsskyldighet som småhus- och lägenhelsägarna har enligt lagen. Innan jag redovisar mina överväganden skall jag först lämna en kort redovisning för AUL:s bestämmelser i de delar som det nu är fråga om.

Småhus- och lägenhetsägarna har genom AUL ålagts skyldighet all i självdeklarationen lämna uppgift om lill vem och med vilket belopp ersättning betalats ut för vissa arbeten på fastigheten eller lägenheten. För alt uppgiftsskyldighel skall föreligga krävs att ersättningen för uppdraget har uppgått till minsl 500 kr. Småhus- och lägenhelsägarna har samtidigt befriats från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligl taxeringslagen (1956:623), TL, om ersättning som skall uppges i självdeklarationen. Liksom andra uppdragsgivare är småhus- och lägenhelsägarna däremot skyldiga alt också lämna arbetsgivamppgifler om ersättningarna, om den som utfört uppdraget varit arbetstagare enligt sociallagstiflningens bestämmelser.

De uppgifter som en småhus- eller lägenhetsägare skall lämna gäller, fömtom ersättningens belopp, vissa identifleringsfakla. Uppgift skall sålunda lämnas som uppdragstagarens namn, postadress och personnummer eller organisationsnummer. Om uppdragstagaren har ett särskilt registreringsnummer till mervärdeskall kan dock delta anges i stället för något av de andra numren. En småhus- eller lägenhetsägare som under ett beskattningsår inte betalat ut ersättning om minst 500 kr. till någon uppdragstagare skail i stället avge en försäkran om detta. Denna försäkran skall också lämnas i självdeklaraflonen.

Underiåtenhet att i självdeklarationen lämna uppgifier om utgivna ersättningar eller försäkran om att några uppgiftspliktiga ersättningar inte betalats ut medför alt småhus- eller lägenhelsägaren påförs en avgift med 100 kr. Om uppgifterna eller försäkran inte heller lämnas efter anmaning utgår en ytteriigare avgift med 200 kr.

3.2 Förslag angående beloppsgränserna m.m.

Den beloppsgräns på 500 kr. som gäller för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighel bör bl.a. ses mol bakgmnd av all samma belopps-gräns gäller enligl socialförsäkringslagsliflningen i fräga om skyldighet all betala arbetsgivaravgifter och lämna arbetsgivaruppgift saml rätten atl tillgodoräkna en ersättning som sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst.

Valet av beloppsgräns för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiflsskyl-

Prop. 1982/83:177 27

dighet har emellertid inle gjorts med särskild tanke på de fördelar som en gemensam beloppsgräns på de olika områdena i och för sig kan innebära. Del är naturligtvis alltid en fördel för de uppgiflsskyldiga om deras åligganden så långt som möjligt följer enhetliga bestämmelser. I den departementspromemoria (DsB 1980:10) som låg till gmnd för propositionen med förslag till AUL hade en högre beloppsgräns valls, nämligen 1 000 kr. Bakom beloppsgränsen på 500 kr. både för skyldigheten att göra skatteavdrag och för skyldigheten all lämna uppgift i självdeklarationen låg framför allt önskemål om alt också mindre uppdrag skulle täckas av den nya lagstiftningen.

Jag anser också för egen del atl en beloppsgräns på 500 kr. kan vara lämpligt avvägd när det gäller rörelseidkares och andra liknande uppdragsgivares skyldighet atl göra skatteavdrag enligt AUL. Jag bedömer den däremot som onödigt låg som gräns för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighel. Redan én mindre höjning bör medföra en inte obetydlig lättnad i uppgiftslämnandet. Jag föreslår atl man bestämmer beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighel till 1 000 kr.

Del skulle somjag har sagt innebära fördelar för de uppgiftsskyldiga om beloppsgränserna var gemensamma på de olika områdena. Detta leder till frågan om det är möjligt och lämpligt atl i nu förevarande sammanhang höja också sociallagstiflningens beloppsgräns på 500 kr. till I 000 kr. Jag vill då först erinra om de överväganden som gjorts tidigare i denna fråga.

Beloppsgränsen var pä sociallagstiftningens område tidigare 300 kr. Nuvarande beloppsgräns på 500 kr. infördes enligt förslag i prop. 1972:108. Föredraganden gav därvid vissa principiella synpunkter på systemet. Han framhöll sålunda, atl del fanns välgmndade skäl alt ha en fast beloppsgräns men atl det därmed var ofrånkomligt all gränserna gång efter annan måste höjas på gmnd av inkomst- och kostnadsutvecklingen. Han erinrade emellertid samtidigt om atl höjningar av minimibeloppet kunde få konsekvenser för beräkning av pensionsgmndande inkomst för arbetstagare med många kortare anställningar, som måste beaktas. Den fasta beloppsgränsen borde därför få gälla en längre lid. För detta talade också enligl föredragandens mening atl del blir lättare för arbetsgivare och försäkrade att hålla reda på sina skyldigheter och rättigheter i det enskilda fallet.

Frågan om en ytteriigare höjning av beloppsgränsen diskuterades senare i prop. 1980/81:178 i samband med behandlingen av ett förslag om förenklade regler för socialförsäkringsavgiflerna. Vad som därvid särskilt övervägdes var ett förslag från några remissinstanser om en höjning av beloppsgränsen för avgiftsskyldighet lill I 000 kr. Föredraganden framhöll för sin del atl en höjning av beloppsgränsen för avgiflsskyldighel ofrånkomligen skulle aktualisera en motsvarande höjning på förmånssidan. En sådan inskränkning av möjligheterna atl förvärva förmåner som detta skulle innebära var hon dock inte då beredd alt förorda och ansåg sig därför inte

Prop. 1982/83:177 28

kunna biträda förslaget. Del kunde emellertid enligt hennes mening flnnas anledning att på nytt behandla frågan i ett senare sammanhang.

För egen del får jag i denna fråga anföra följande.

Jag har nyss föreslagit att beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas skyldighet enligt AUL atl lämna uppgifier om uppdragsersättningar i självdeklarationen höjs från 500 lill I 000 kr. För atl de olika systemen skall kunna fungera på ett så rationellt och lättillämpligt sätt som möjligt för de uppgiflsskyldigas del, krävs enligt min mening atl beloppsgränsen enligt AUL är samordnad med beloppsgränsen för småhus- och lägenhets-ägarnas uppgifts- och avgiftsskyldighet beträffande arbetsgivareavgifter. Dessa beloppsgränser bör därför också höjas från 500 lill 1 000 kr.

Som föredraganden framhöll i prop. 1980/81:178 aktualiserar en höjning av beloppsgränsen för avgiftsskyldighet frågan om en moisvarande justering av beloppsgränsen på förmånssidan. Jag anser också för egen del alt en generell höjning av beloppsgränsen för avgiflsskyldighel fömtsätter en motsvarande generell höjning på förmånssidan. Om man i enlighet med mitt förslag nu begränsar en höjning på avgiftssidan till småhus- och lägenhelsägamas avgiflsskyldighel för ersättningar enligt AUL blir situationen dock en annan. En höjning på förmånssidan bör då avse bara sådana ersättningar som småhus- och lägenhelsägarna i princip är uppgiftsskyldiga för enligt AUL.

Jag ställer mig emellerfld ytterligt tveksam till alt föreslå en inskränkning av rätlen flll pensionsgmndande och sjukpenninggmndande inkomst i fråga om vissa typer av arbelslagarersättningar. Det gäller i praktiken bara ersättningar mellan 500 och 1 000 kr. som småhus- och lägenhetsägare betalat ut lill personer med A-skattesedel. Möjligbeten atl förvärva förmåner bör vara lika för alla arbetstagare och överväganden om en höjning av beloppsgränsen på förmånssidan bör i enlighet med vad jag sagt tidigare också omfatta beloppsgränsen föi avgiflsskyldighel. Frågan om en generell höjning kräver dock enligt min mening överväganden och ställningstaganden som bör göras inom ramen för sodallagstiflningen. Frågor av sådan karaktär prövas f.n. av socialavgiflsulredningen. I utredningens arbete ingår också atl pröva vilka beloppsgränser som bör gälla för uppgifts- och redovisningsskyldigheten. Det synes därför lämpligt all anknyta ställningstaganden i fråga om en generell höjning av beloppsgränserna på förmåns-och avgiftssidorna lill övervägandena i anledning av socialavgiflsutredningens kommande förslag.

Mill förslag om en höjning av beloppsgränsen för småhus- och lägenhelsägamas uppgifts- och avgiflsskyldighel beträffande arbetsgivaravgifterna bör alltså ses som en provisorisk lösning för atl snarast möjligt förenkla småhus- och lägenhelsägamas uppgiftslämnande. Jag anser nämligen all det finns anledning all överväga en generell höjning av beloppsgränserna och atl det bör vara möjligt alt genomföra en sådan justering

Prop. 1982/83:177 29

redan i samband med atl ett nytt syslem för uppbörd av arbetsgivaravgifter böljar tillämpas. Avsikten är atl detta skall ske vid ingången av år 1985.

Jag föreslår sålunda och efter samråd med chefen för socialdepartementet, att beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas uppgifts- och avgiflsskyldighel höjs från nuvarande 500 till 1 000 kr. Ett genomförande av förslaget kräver ändringar och tillägg i 5 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter samt i 2kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter.

För all ytterligare förenkla småhus- och lägenhelsägamas uppgiftsskyldighel viU jag också föreslå vissa lättnader i skyldigheten att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623), TL. F.n. behöver kontrolluppgift inte lämnas om ersättning, som småhus- eller lägenhetsägaren är skyldig alt uppge i sin självdeklaration enligt bestämmelserna i AUL. Jag föreslår alt man i förenklingssyfte nu går ytterligare ett steg och undantar småhus- och lägenhelsägarna från TL:s föreskrifter om kontrolluppgifter också i fråga om ersättningar för vilka uppgiftsskyldighel i princip föreligger enligt AUL men som ligger under den föreslagna beloppsgränsen på 1000 kr. Undanlag måste dock även i fortsättningen göras i fråga om ersättningar på vUka avdrag för skatt har gjorts. En kontrolluppgift behövs då för att del innehållna skattebeloppet skall kunna krediteras på rätt sätt. Förslag lill ändring av 37 § 1 mom. TL har upprättats i enlighet härmed. Samtidigt har en mindre redaktioneU ändring gjorts.

Jag vill i anslutning till de nu redovisade förslagen också föreslå en annan förenkUng. Jag tänker då på småhus- och lägenhetsägarnas skyldig-hel att lämna uppgift om uppdragstagarens personnummer eller organisationsnummer. Det bör enhgt min mening vara tillräckligt att uppgift lämnas om updragstagarens namn och postadress. Båda dessa uppgifier finns i allmänhet på en faktura. Om kravet på uppgift om nummer slopas kan småhus- och lägenhetsägarna därför regelmässigt fullgöra sin uppgiftsskyldighel ulan atl behöva be uppdragstagaren om ytterligare upplysningar. TUl författningsregleringen återkommer jag i del följande.

3.3 Förslag angående bestämmelserna om försäkran

Som har framgått av min tidigare redogörelse för nu gällande bestämmelser i AUL skall en småhus- eller lägenhetsägare, som under beskattningsåret inte betalat ut ersättning om minst 500 kr. lill någon uppdragstagare, avge en särskild försäkran om detta i självdeklarationen. Jag har föreslagit att beloppsgränsen i AUL höjs till 1 000 kr.

Ordningen med försäkran är avsedd alt ge uppgiftsskyldighelen en tyngd

som setts som önskvärd bl.a. med tanke på de ekonomiska konsekvenser

som ett oriktigt uppgiftslämnande kan medföra för uppgiflslämnaren. I

ordningen med försäkran har också byggts in vad som skulle kunna kallas

. en skyddsregel. En småhus- eller lägenhetsägare, som inte lämnat föreskri-

Prpp. 1982/83:177 30

ven uppgift om de ersättningar som han betalat ut och inte heller avgelt någon försäkran, kan sålunda inte åläggas någon ekonomisk ansvarighet om han inle först anmanals all fullgöra sin uppgiftsskyldighel.

Denna ordning kan självfallet ha ett värde genom alt den ställer uppgiflslämnaren inför nödvändigheten av ett ställningstagande. Den leder emellertid samtidigt lill krav på ett särskilt uppgiftslämnande från alla dem som inle betalat ut några uppgiftspliktiga ersättningar. Denna grupp torde för övrigt bli inte obetydligt utvidgad om beloppsgränsen höjs i enlighet med mitt förslag från 500 till 1000 kr. Till detta kommer atl en ordning med försäkran av detta slag kräver administrativa insatser från skallemyndighe-lernas sida som kan visa sig bli betydande. En sådan utveckling är inle önskvärd med tanke på de krav som ställs på tillgängliga resurser inom andra områden i skatteadministrationen.

Enligt min bedömning har ordningen med försäkran inle sådant värde för uppgiftslämnarna eller sådan betydelse för ett riktigt uppgiftslämnande atl den uppväger de administrativa nackdelarna. Jag föreslår därför alt den slopas. En fömtsättning för detta är dock att småhus- och lägenhetsägarna får en tillfredsställande information om viklen av atl uppgiftsplikliga ersättningar redovisas. Också mina tidigare förslag kräver alt riksskatteverket går ut med en ny broschyr, som bör innehålla information också om småhus- och lägenhetsägarnas skyldighet enligl bestämmelserna om kontrolluppgifter och arbetsgivamppgifler. Milt förslag förutsätter också vissa kompletteringar av deklarationsblanketten. Det ankommer på riksskatteverket att besluta om detta.

Vilka följdverkningar milt förslag får i fråga om vissa andra bestämmelser i AUL kommer jag strax alt redogöra för.

4 Författningsregleringen i deii föreslagna lagen och i AUL

4.1 Lagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.

I §

Som jag har sagt i den aUmänna motiveringen bör lagens bestämmelser gälla ersättningar för uppdrag av det slag som småhus- och lägenhetsägarna i princip är skyldiga atl redovisa i sina självdeklaralioner. Bestämmelserna om att betalningsskyldighet för uppdragstagarens skall eUer för arbetsgivaravgifter inle föreligger, om fakturan innehåller vissa uppgifier, skall sålunda gälla oberoende av om ersättningen ligger under eller över den beloppsgräns som fastställts för uppgiftsskyldigheten, t enlighet härmed bestäms lagens tillämplighet i förevarande paragraf genom en hänvisning till 8 § första stycket AUL.

Jag vUl framhålla att i lagen används inle uttrycket småhus- eller lägen-

Prop, 1982/83:177 31

hetsägare ulan beteckningen småhus- eller lägenhetsinnehavare. Denna synes laglekniskl bäst täcka de uppgiflsskyldiga som avses i 8 § AUL.

2§

I första stycket anges vilka uppgifter som skall finnas på fakturan för att småhus- eller lägenhelsägaren skaU kunna vara helt säker på atl inte behöva riskera att i efterhand bli ålagd betalningsskyldighet för skatl eller arbetsgivaravgifter. Först och främst skall en fakturas sedvanliga uppgifter om utställarens namn och postadress saml ersättningens belopp finnas. I övrigt fömtsatts att det finns uppgift anflngen om uppdragstagarens registreringsnummer flll mervärdeskatt och mervärdeskattens belopp eller om atl uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt.

Andra stycket innehåUer den föreslagna bestämmelsen om alt uppdragstagaren är skyldig att betala egenavgifter för ersättningen när småhus- eller lägenhetsägaren frigörs från sin betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter på grund av att fakturan har uppgifter om mervärdeskatt eller om skyldighet för uppdragstagaren alt betala B-skatt. I delta stycke har också tagks in en bestämmelse om alt ersättningen vid tillämpningen av föreskrifterna om sjukpenninggmndande och pensionsgrundande inkomst i lagen om allmän försäkring skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete.

Enligl lagen om allmän försäkring kan parterna i ett uppdragsförhållande i vilket ersättningen utgör inkomst av rörelse eller av jordbmksfastighet för uppdragstagaren överenskomma om att ersättningen i stället skall anses som inkomst av anställning. I ett sådant fall skaU uppdragstagaren anses som arbetstagare och uppdragsgivaren som arbetsgivare. Det torde vara ovanligt alt en överenskommelse av detta slag ingås mellan en uppdragstagare och en småhus- eller lägenhetsägare. Möjlighet alt ingå en sådan överenskommelse bör dock finnas och bestämmelse om detta har lagils in i tredje stycket. Sorii jag har nämnt förut måste dock tillämpningsområdet för sådana överenskommelser begränsas i någon mån. Om delta får jag anföra följande.

Jag har fömt föreslagit vissa justeringar av beloppsgränsen för småhus-och lägenhetsägarnas avgifts- och uppgiftsskyldighel. Delta medför alt parterna i de uppdragsförhåUanden som lagen gäller kan sätta avgiftsreglerna ur spel när en ersättning ligger över beloppsgränsen för egenavgift men under den särskilda beloppsgränsen för arbetsgivaravgift. En överenskommelse om atl ersättningen skall anses som inkomst av anställning medför då all varken egenavgift eller arbetsgivaravgift utgår. En sådan möjlighet tUl överenskommelser skulle kunna utnyttjas systematiskt av vissa rörelseidkare m.fl. för alt undgå egenavgifter. Den förut redovisade bestämmelsen i tredje stycket om överenskommelsefallen har därför utformats så atl den bara blir flllämplig när ersättningen är så stor - dvs. minsl 1000 kr. - att arbetsgivaravgift skall betalas för den.

Prop. 1982/83:177 32

3§

Både UBL och AUL innehåller bestämmelser om vad som i straffrättsligt hänseende skall gälla om en skattskyldig eller en uppdragstagare uppsåtligen eller av' grov oaktsambet lämnar oriktig uppgift om förhållande som har betydelse för hans skyldighet alt betala skatt eller vidkännas avdrag för skatl. I sådana fall döms lill böter om det inle är fråga om ringa fall. En bestämmelse av detta slag bör finnas också i nu förevarande lag med tanke på betydelsen av att de uppgifter som uppdragstagaren lämnar på fakturan om mervärdeskatteregislrering eller om skyldighet all betala B-skatt är rikflga. Den föreslagna paragrafen har utformats i enlighet härmed.

4.2 AUL

De justeringar somjag har föreslagit i AUL innebär

1. alt beloppsgränsen för småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighet höjs från 500 kr. lill 1000 kr.,

2. all kravet på uppgift om uppdragstagarens personnummer eller organisationsnummer slopas,

3. all en småhus- eller lägenhetsägare som inle lill någon uppdragstagare betalat ut 1 000 kr. eller mer inte skall behöva avge försäkran om detta. ,

De ändringar som förslaget föranleder redovisas i det följande under resp. paragraf.

8§

Justeringarna enligt 1-3 medför bl.a. alt bestämmelsen om försäkran i andra stycket utgår. Slopandet av kravet på personnummer eUer organisationsnummer har kombinerats med en uttrycklig bestämmelse om att registreringsnummer lill mervärdeskatt skall anges, om numret finns på fakturan.

9§

Slopandet av försäkran medför alt 9 § bara behöver innehålla föreskrift oin anmaning då ofullständig uppgift lämnas av en småhus- eller lägenhetsägare. Lämnas inle någon uppgift alls skall inle någon upplysning avkrävas småhus- eiler lägenhetsägaren.

10 §

Nuvarande avgiftsbestämmelser behövs inte av de skäl som angetts vid 9 §. Paragrafen kan därför utgå.

13 § Slopande av försäkran medför alt bestämmelse bara behövs för de fall då

Prop. 1982/83:177 33

småhus- eller lägenhetsägaren lämnat en oriktig uppgift eller förtigit atl han utgett ersättning till en uppdragstagare. Första stycket har ändrats i enlighet med detta. Andra stycket kan därmed utgå.

26 §

Slopandet av försäkran medför att bestämmelse bara behövs för de fall som angetts vid 13 §. Första stycket har ändrats i enlighet med detta.

6 Ikraffträdande

Samtliga föreslagna lagar föreslås träda i kraft den 1 januari 1984.

Lagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. skall tillämpas på en ersättning när den betalats mot en faktura som utställts efter lagens ikraftträdande den 1 januari 1984.

De föreslagna inskränkningarna av småhus- och lägenhetsägarnas uppgiftsskyldighel enligt AUL skall gälla vid 1984 års deklarationslämnande. Redan då denna lag skall tillämpas för första gången kommer småhus- och lägenhetsägare sålunda inte att behöva avge någon försäkran eller lämna uppgift om ersättningar under 1 000 kr. eller om uppdragstagares personnummer.

Ändringarna i TL innebär att småhus- och lägenhetsägarna inte behöver lämna kontrolluppgift om ersättningar för sådana uppdrag som avses i AUL. Om småhus- eller lägenhelsägaren är huvudarbetsgivare för den som uppbär ersättningen är han dock även i fortsättningen skyldig att lämna kontrolluppgift i vanlig ordning.

Enligl de ändrade bestämmelserna i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter och i lagen (1981:691) om socialavgifter, skall uppgifts- resp. avgiflsskyldighel föreligga först om ersättningen uppgått lill minst 1 000 kr. Dessa bestämmelser skall tillämpas på ersättningar som betalas fr.o.m. den 1 januari 1984. Detta innebär, såvitt gäller skyldigheten att lämna arbetsgivaruppgift, att lagen skall flllämpas första gången i fråga om arbetsgivamppgifler som skall lämnas år 1985.

7 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört inom finansdepartementet upprättats förslag flll

1. lag om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.,

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

Prop. 1982/83:177 34

4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,

5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

7. lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.' De i punkterna 4-6 upptagna förslagen har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

8 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yUrande inhämtas över lagförslagen.

9 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

' 1 bilagan har uteslutits förslagen under 2, 3 och 5. Förslagen är såvitt nu är i fråga likalydande med dem som är fogade till propositionen.

Prop. 1982/83:177 35

Bilaga

De remitterade

lagförslagen

1 Förslag till

Lag om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen

(1953:272) m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller ersättningar för sådana uppdrag som småhus- och lägenhetsinnehavare är uppgiflsskyldiga för enligt 8 § första stycket lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersätlningar.

2 § En småhus- eller lägenhetsinnehavare skall inte betala arbetsgivaravgifter på ersättningen och är inle skyldig att göra skatteavdrag enligt uppbördslagen (1953:272) på ersättningen, om denna betalats mot en faktura som innehåller uppgift om uppdragstagarens namn och postadress, ersättningens slorlek saml

1. mervärdeskattens belopp och uppdragstagarens registreringsnummer lill mervärdeskall eller

2. uppgift om alt uppdragstagaren är skyldig alt betala B-skatt.

I fall som avses i första stycket är uppdragstagaren skyldig att betala egenavgifter på ersättningen enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Vid tillämpningen av bestämmelserna om sjukpenninggmndande inkomst och pensionsgmndande inkomst i lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall ersättningen anses som inkomst av annat förvärvsarbete.

Vad som har sagts i första och andra styckena om arbetsgivaravgifter och egna avgifter gäller inte om parterna har träffat avtal om alt ersättningen skall anses som inkomst av anställning och ersättningen uppgår till minsl 1 000 kronor. I ett sådant fall skall uppdragstagaren anses som arbetstagare och småhus- eller lägenhetsinnehavaren som arbetsgivare.

3 § En uppdragstagare som begär betalning mot en faktura på vilken han
uppsåtligen eller av grov oaktsambet lämnat oriktigt uppgift om sin regi
strering till mervärdeskall eller skyldighet all betala B-skatt, döms till
böter.

I ringa fall döms inte lill ansvar enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas i fråga om ersättning som betalats mol faktura som utställts efter ikraftträdandet.

Prop. 1982/83:177 36

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter

enligt lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter' skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5f Arbetsgivare, som under ett är utgivit lön till någon hos honom anställd arbetstagare med minsl femhundra kronor, är skyldig alt nästföljande år utan anmaning lämna uppgift (arbetsgivaruppgift) till ledning för beräkning av avgiftsunderlag. Uppgiften skall lämnas i två exemplar och avfattas å blankett enligl formulär, som fastställes av riksförsäkringsverket.

/ .fråga otn ersättning, sotn en småhus- eller lägenhetsinnehavare betalat för uppdrag som avses i 8 § första stycket lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiflsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, skall arbetsgivaruppgift lämnas endast om ersättningen uppgått till minst 1000 kronor.

Vid arbetsgivaruppgift skall arbetsgivare foga ett exemplar av uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången i fräga om arbetsgivamppgifl till ledning vid beräkning av avgiftsunderlag för år 1984.

' Lagen omtryckt 1974:938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1981:696. - Senaste Ivdelse 1978:321.

Prop. 1982/83:177 37

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs alt 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 4§' Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning lill en och samme 1. ersättning till en och samme
arbetstagare om den under året inle arbetstagare om den under året inle
uppgått lill 500 kronor, uppgått lill 500 kronor eller. Ifråga

otn avgiftsunderlaget för en småhus- eller lägenhetsinnehavare på grund av ersättning som avses 18 § första stycket lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersättningar, 1000 kronor.

2. ersättning lill arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, lill den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräldrarpenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har eriagls enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgkler för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som ulförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inle får göras vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning lill den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att läcka med ersättningen, i den mån riksförsäkringsverket medger detta,

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligl 47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning,

8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inle räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring,

9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandel är av utländsk nationalket.

Medgivande enligt första stycket 6 får lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå lill minsl en tiondel av ersättningen samt lar avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning av arbetsgivaren, viss eller vissa arbetstagare.

Senaste lydelse 1982:531.

Föreslagen lydelse

Den som i sin allmänna självdeklaration skall redovisa fastighet, för vilken intäkten skall beräknas schablonmässigt enligt 24 § 2 mom, kommunalskattelagen (1928:370), aktie i bostadsaktiebolag eller andel i bostadsförening skall för varje uppdragstagare, till vilken under beskattningsåret ersättning betalats för uppdrag enligl 4 § 1-3 beträffande fastigheten eller bostadslägenhet som hör till aktien eller andelen, i deklarationen lämna uppgift om

I. namn och postadress saml i förekommande fall registreringsnummer lill mervärdeskatt;

Nuvarande lydelse

8§

Den som i sin allmänna självdeklaration skall redovisa fastighet, för vilken intäkten skall beräknas schablonmässigt enligl 24 § 2 mom. kommunalskatlelagen (1928:370), aktie i bostadsaktiebolag eller andel i bostadsförening skall, om ersättning under beskattningsåret har betalats för uppdrag enligt 4 § 1 -3 beträffande fastigheten eller bostadslägenhet som hör lill aktien eller andelen, i deklarationen lämna uppgift om

1. namn, postadress och person
nummer, organisationsnummer el
ler registreringsnummer lUl mervär
deskatt för den som har uppburit
ersättningen;

2. ersättningens slorlek.

Uppgiftskyldighet enligt första stycket föreligger inte, om ersättningen är mindre än 1000 kronor.

2. ersättningens slorlek.
Har under beskattningsåret inte

betalats ut någon sådan ersättning som avses i förs t a stycket eller uppgår den utbetalade ersättningen inte för någon uppdragstagare till 500 kronor, skall en försäkran lämnas om detta.

I ersättningen skall inle räknas in vad som utgör betalning för material och dylikt.

Har en uppgiftsskyldig i fall som avses i 8 § underlåtit alt fullgöra sin uppgiftsskyldighel och har därigenom en ersättning inte blivit redovisad av honom, är den uppgiftsskyldige betalningsskyldig för uppdragstagarens skatt för det beskattningar då ersättningen betalades ut intill ett belopp som svarar mot 50 procent av den oredovisade ersättningen. Medför den uppgiftsskyldiges underlåtenhet att uppdragstagaren inte kan identifieras, föreligger betalningsskyldig-hel intill ett belopp motsvarande 50 procent av den ersättning som har betalats ut.

Har en uppgifisskyldig i fall som avses i 8 § lämnat oriktig uppgift eller osann försäkran och har därigenom en ersättning inte blivit redovisad av honom, är den uppgiftsskyldige belalningsskyldig för uppdragstagarens skatt för det beskattningar då ersättningen betalades ut intill ett belopp som svarar mot 50 procent av den oredovisade ersättningen. Medför den oriktiga uppgiften att uppdragstagaren inte kan identifieras, föreligger betalningsskyldighet intill ett belopp motsvarande 50 procent av den ersättning som har betalats ut.

En uppgiftsskyldig som i sin självdeklaration inte har lämnat någon uppgift om utbetalad ersättning eller någon försäkran och inte heller trots anmaning enligt 9 § har a v gett försäkran inom föreskriven tid är, om ersättning ändå har betalats ut, betalningsskyldig enligt jörsta stycket.

Betalningsskyldighet föreligger inte, om den uppgiftsskyldige frivilligt har rättat oriktig uppgift.

26 §

Prop. 1982/83:177 40

Transumt
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-05-27

Närvarande: fd. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 maj 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för finansdepartementet Feldt beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till

1. lag om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.,

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter,

5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

7. lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersätlningar.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av avdelningsdirektören P.G.
Linde--------------------------------------------------

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet-hagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen

1 §

En mera exakt beskrivning av de kategorier av uppdragsgivare som
avses i 1 § är "småhusägare och lägenhetsinnehavare". — Eftersom vidare
uppgiftsskyldighel enligt 1982 års lag enligt lagförslaget inte omfattar er
sättning under 1000 kronor, bör paragrafens inledning omformuleras på
följande sätt: "Denna lag gäller ersättningar för sådana uppdrag av små
husägare och lägenhetsinnehavare som avses i 8 § första stycket "

2§

Eftersom paragrafen inte rör alla småhus- och lägenhelsinnehavare, torde den lämpligen böra inledas så: "En sådan småhusägare eller lägenhetsinnehavare som avses i 1 § skall inte betala ..." Vidare bör även i paragrafens sista stycke orden "småhus- eller lägenhetsinnehavaren" utbytas mot "småhusägaren eller lägenhetsinnehavaren".

Prop. 1982/83:177 41

3§

Avsikten med straffbestämmelsen lär vara att den endast skall avse uppgifter, som innebär atl någon felaktigt uppger sig vara registrerad till mervärdeskatt eUer skyldig atl betala,B-skatt. Lagrådet förordar all bestämmelsen ändras på följande sätt:

"En uppdragstagare som begär betalning enligt en faktura, på vilken han uppsåfligen eller av grov oaktsambet orikflgt uppgivit att han är registrerad flll mervärdeskatt eller är skyldig atl betala B-skall, döms lill böter."

Lagen om ändring i lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om socialavgifter

5§

Beträffande ullrycket "småhus- eller lägenhetsinnehavare" hänvisas till vad lagrådet anfört under 1 § lagen om undanlag från vissa bestämmelser i uppbördslagen.

Lagen om ändring i lagen om socialavgifter

• Enligl del remkterade förslaget skall erinran om bestämmelserna i den föreslagna lagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen tas in i lagen om allmän försäkring och i uppbördslagen. Det synes konsekvent alt en motsvarande erinran tas in också i lagen om socialavgifter, lämpligen som ett tredje stycke i 1 kap. 2 §. En sådan bestämmelse kan förslagsvis formuleras på följande sätt:

"Bestämmelser om betalning av avgifter vid vissa uppdrag finns i lagen (1983:000) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272)."

2 kap. 4 §

Beträffande uttrycket "småhus- eller lägenhetsinnehavare" hänvisas lill vad lagrådet anfört under I § lagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran.

Prop. 1982/83:177 42

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-06-02

Närvarande: slalsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson och Thunborg.

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om bestämmelser som begränsar småhus- och lägenhetsägarnas uppgifts- och avgiftsskyldighet

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag till

1. lag om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m.,

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,

5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

7. lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftskyldighel beträffande vissa uppdragsersätlningar.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

I lagrådsremissen ingick förslag flll vissa justeringar i UBL:s bestämmelser om skatteavdrag m.m. vid tillämpning av överenskommelse mellan Sverige och främmande stat. Frågan om sådana justeringar bör enligl min mening övervägas ytterligare och jag ämnar återkomma flll delta i ett senare sammanhang.

I fråga om den föreslagna lagstiftningen i övrigt har lagrådet förordat vissa jämkningar av redaktionell natur. Dessa avser den föreslagna lagen

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 19 maj 1983.

Prop. 1982/83:177 43

om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. samt förslagen angående lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och lagen (1981:691) om socialavgifter. Jag föreslår alt förslagen jämkas i enlighet med vad lagrådet har förordat. Den förstnämnda lagen och AUL bör enligl min mening kompletteras i ett annat avseende. Om detta får jag anföra följande.

Avgift enligl I eUer 2 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift ingår inte i begreppet arbetsgivaravgift resp. egenavgift men bör vid tillämpningen av den föreslagna lagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. och 20 § AUL jämställas med dessa avgifter. Detta fömtsätter flllägg i de båda lagarna. Jag föreslår alt en sådan komplettering görs.

2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen atl antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig flll föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredraganden lagt fram.

Prop. 1982/83:177 44

Innehåll

Propositionen......................................... ......... .... I

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... I

Lagförslag........................ ............................... 3

1................................................ Förslag till lag om undanlag från vissa bestämmelser i uppbördsla
gen (1953:272) m.m...................... :................. .... 3

2. Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 4

3. Förslag flll lagom ändring i taxeringslagen (1956:623) 5

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter .................................................. 7

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 8

6. Förslag till lagom ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter .. 9

7. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersäUningar ...................................... II

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträdet den 19 maj 1983 ... 14

1 Inledning ....................................................... 14

2 Arbetsgivarnas och uppdragsgivarnas skyldigheter enligt uppbörds-och sodallagstiflningen 17

2.1 Gällande ordning ........................................ .. 17

2.2 Tillämpningen ............................................. .. 18

2.3 Behovet av förenklingar.................................. 20

2.4 Begränsning av småhus- och lägenhelsägamas betalningsskyldighet m.m 21

2.4.1 Överväganden ..................................... 21

2.4.2 Förslag .............................................. 24

3 Bestämmelserna i AUL m.m.................................. 26

3.1 Nuvarande ordning ..................................... .. 26

3.2 Förslag angående beloppsgränserna m.m........... 26

3.3 Förslag angående bestämmelserna om försäkran 29

4 Författningsregleringen i den föreslagna lagen och i AUL 30

4.1 Lagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen m.m 30

4.2 AUL ........................................................... .. 32

6 Ikraftträdande ............................................... 33

7 Upprättade lagförslag ....................................... 33

8 Hemställan ..................................................... 34

9 Beslut .......................................................... 34

Bilaga De remitterade lagförslagen ........................ 35

1. Förslag till lag om undantag från vissa bestämmelser i uppbördsla
gen (1953:272) m.m......................................... 35

4. Förslag lill lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa

avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter .. 36

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter .. 37

7. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighel beträffande vissa uppdragsersättningar ..................................... 38

Utdrag av lagrådels protokoll den 25 maj 1983 ........ 40

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträdet den 2 juni 1983 42

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983