Prop. 1982/83:172

Regeringens proposition

1982/83:172

med förslag till lag om bekämpande av salmonella hos djur;

beslutad den 7 april 1983.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga del förslag som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt 1961 års förordning om bekämpande av salmonellainfektion hos djur ersätts med en ny lag i ämnet. Förslaget överensstämmer i väsentliga delar med den gällande förordningen. Den viktigaste nyheten är atl alla som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäderfä till slakt blh skyldiga atl låta kontrollera djuren med avseende på salmonella. F. n. är kontrollen frivillig. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1984.

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 172

Prop. 1982/83:172 2

Förslag till

Lag om bekämpande av salmonella hos djur

Härigenom föreskrivs följande.

1 § För atl bekämpa och hindra spridning av uppkommen salmonellain
fektion hos husdjur och hos andra djur som hålls i fångenskap får lanl-
bruksstyrelsen besluta om

1. slakt eller annan avlivning av djur eller oskadliggörande av ägg,

2. isolering av djur eller andra begränsningar i hanteringen av djur eller varor som kan vara infekterade,

3. smittrening av lokaler eller föremål som kan vara infekterade,

4. andra åtgärder som är nödvändiga från bekämpningssynpunkl, såsom i fråga om transport av djur eUer varor, provlagning eller vaccination.

Eli beslut enhgt första stycket skaU upphävas, så snart det blivit klarlagt atl förutsättningarna för beslutet inle längre föreligger.

2 § Den som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäderfä
till slakt skall låta ulföra och bekosta undersökning av djuren i fråga om
salmonella enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

Den som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg är skyldig alt föra anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

3 § Tillsynen över efterlevnaden av beslut enligt 1 § utövas genom veleri-
när som lanlbruksslyrelsen bestämmer.

Veterinären har rätt all för tiUsynen få tillträde lill områden, lokaler och andra utrymmen.

Den som innehar djur eller varor eUer annan egendom som berörs av ett beslut enligl 1 § är skyldig alt lämna del biträde som behövs för tillsynen.

4 § Lanlbruksslyrelsen får meddela föreläggande som uppenbart behövs
för efterlevnaden av denna lag. I beslut om föreläggande får lantbmkssty
relsen sätta ut vite.

Underlåter någon alt fullgöra vad som åUgger honom enligt denna lag eller enligt föreläggande, får lanlbruksslyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad.

Pohsmyndighelema skall lämna den handräckning som behövs för alt denna lag skall efterlevas.

5 § Lantbruksstyrelsen får besluta atl befogenhet som ankommer på styrelsen enligt I §, 3 § första stycket och 4 § första och andra styckena helt eller delvis skall ankomma på lantbruksnämnden.

6 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsambet

1. bryter mol beslut enligt 1 §,

2. underlåter att fuUgöra vad som åligger honom enhgt föreskrift som meddelats med stöd av 2§,

3. vid fullgörande av uppgiftsskyldighel enligt 2§ andra stycket lämnar oriktig uppgift rörande något förhållande av betydelse, om inle gämingen är belagd med straff i brottsbalken.

Prop. 1982/83:172 3

Den som har överträtt ett vitesföreläggande enligt 4§ döms inle lill ansvar enligl denna lag för gärning som omfattas av föreläggandel.

Innefattar brott som avses i första stycket I olovlig transport av djur eller varor, skall sådan egendom förklaras förverkad, om det inle är uppenbart obilligl. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

7 § Lanlbmksnämndens beslut får överklagas hos lantbmksstyrelsen genom besvär.

Lantbmksslyrelsens beslut i särskilt fall får överldagas hos kammarrätten genom besvär.

Beslut enligt första och andra styckena gäller med omedelbar verkan, om inte annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984, då förordningen (1961:309) om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m. m. skaU upphöra atl gälla.

Bestämmelsema i denna lag skall tillämpas även i fråga om beslut som har meddelats med stöd av den upphävda förordningen.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning tiU en föreskrift som har ersatts genom en föreslcrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskxiflen.

Prop. 1982/83:172

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-24

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Holmberg, Hellström

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Lagrådsremiss med förslag till lag om bekämpande av salmonella hos djur

1 Inledning

I skrivelse den 14 december 1982 tih regeringen har lanlbruksslyrelsen, under hänvisning lill bl. a. behovet av en obligatorisk undersökning med avseende på salmonellainfektion i Qäderfäbesättningar, föreslagit alt förordningen (1961:309) om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m. m. (salmonellaförordningen) ersätts med en ny lag. Styrelsen härtill sin skrivelse fogat förslag tiU en sådan lag. Till protokollet i delta ärende bör fogas dels lantbmksslyrelsens skrivelse som bilaga I, dels styrelsens förslag lill lag om bekämpning av salmonella hos djur som bilaga 2, dels den gällande förordrungen som bilaga 3.

Efter remiss har yttranden över lantbruksstyrelsens förslag avgetls av Sveriges lantbmksuniversilet, kammarrätten i Sundsvall, statens veterinärmedicinska anstalt, statens livsmedelsverk, statens bakteriologiska laboratorium, Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Sveriges veterinärförbund och Föreningen fågelkötlproducenlerna.

En sammanstäUning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 4.

2 AUmän motivering

Salmonella är benämningen på en viss gmpp bakterier, som indelas i s. k. serolyper. F.n. känner man tiU ca 2000 sådana serolyper. Flertalet av dessa salmonellabakterier kan orsaka mag- och larmsjukdomar hos både djur och människor. Sedan lång lid tillbaka har del i lagstiftningen funnits

Prop. 1982/83:172 5

bestämmelser om bekämpande av salmonellainfektioner hos djur. Bestämmelserna syftar främst till all hindra all salmonella överförs lill människor.

2.1 Salmonellakontroll av fjäderfäbesättningar

Produktionen av slaklkycklingar har ökat markant under 1970-talel. F.n. uppgår produktionen lill ca 40 milj. kycklingar om året. År 1970 infördes en frivillig salmonellakontroll i fjäderfabesätlningar. Kontrollen handhas av lantbruksstyrelsen och innebär i huvudsak följande. Uppfödare av fjäderfä kan på egen begäran bli anslutna till kontrollen. Uppfödarna åtar sig bl. a. alt följa vissa provlagningsmliner, program för djurhygienen och anvisningar i fråga om djurhanteringen. Kontrollen innefattar bl.a. bakteriologisk kontroll tvä gånger under uppfödningstiden. Vidare besiktigas uppfödningsanläggningarna av särskilt förordnade veterinärer. Genom kontrollen blir det lättare atl ingripa innan salmonellainfeklerade djur kommer ut till konsumenterna. Enligt kungörelsen (1961:310) med närmare föreskrifter om bekämpande av salmonellainfektion hos djur (sal-monellakungörelsen) kan ersättning utgå för vissa kostnader och förluster med anledning av föreskrivna bekämpningsålgärder. För Qäderfä som avlivas lämnas normall ersättning med 90 procent av djurens värde under fömtsättning all djuren omfattats av den frivilliga salmonellakonlrollen under viss lid. Uppfödare som inle är anslutna till kontrollen får däremot ersättning med endast 60 procent av djurvärdel, om deras djur måste avlivas. För andra kostnader och förluster kan ersättning lämnas lill uppfödarna enligl samma gmnder oavsett om de är anslutna till kontrollen eller inte.

I böljan av 1970-talel var drygt två procent av den totala produktionen av slaktkycklingar smittad av salmonella men andelen sjönk därefter till under en procent. Samtidigt minskade antalet smittade besättningar från ca 40 år 1970 tUl knappt 20 år 1979. Sistnämnda år ökade emellertid antalet salmonellainfeklerade kycklingar märkbart. Orsaken misstänks vara kon-lamineral foder. Åren 1981 och 1982 förvärrades lägel av ännu ej helt klarlagda orsaker. Antalet fall har dock sjunkit under de senaste månaderna.

Lantbmksstyrelsen föreslår i den inledningsvis nämnda skrivelsen att alla uppfödare av slaktfjäderfä skall åläggas en obligatorisk skyldighet all undersöka besättningarna med avseende på salmonella. Som skäl anför styrelsen alt uppfödare som svarar för ungefär sex procent av produktionen av slaklkycklingar under den senaste liden har ställt sig utanför den frivilliga kontrollen. Risken är stor för all denna utveckling fortsätter. Tidigare var praktiskt taget alla producenter anslutna lill kontrollen. Om uppfödarna mera allmänt lämnar kontrollen, kommer salmonellasitua-lionen med all sannolikhet all snabbi försämras. Orsakerna lill all många uppfödare har ställt sig utanför kontrollen är enligt styrelsen bl.a. att

Prop. 1982/83:172 6

slaklerislmkturen har förändrats. Vissa mindre slakterier har etablerat sig inom ett för knappt marknadsulrymme. Intresset ökar därigenom atl uppnå konkurrensfördelar genom all uppfödare undandrar sig det besvär och de merkostnader som ett deltagande i konlroUen innebär. Lantbmksstyrelsen framhåller atl del inom större delen av branschen upplevs som orättvist i konkurrenshänseende alt man har möjlighet alt ställa sig utanför salmonellakonlrollen. Från branschhåll hävdas alt de ökade riskerna för atl salmonella sprids kan äventyra produkternas anseende och vara till förfång för hela näringen.

Lantbmksstyrelsen framhåller vidare atl styrelsen numera har böijat tillämpa de ändrade riktlinjer för bekämpandet av salmonella hos djur som riksdagen beslutade våren 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 13, JoU 18, rskr 207). Enligl dessa riktlinjer skall bekämpningsålgärderna i större utsträckning än tidigare anpassas till behovet i del enskilda faUel. Syftet är att minska statens och djurägarnas kostnader för bekämpandet utan alt risken för salmonellainfektioner ökar. Tillämpningen av de ändrade riktlinjerna har enligl styrelsen bl.a. medfört atl mellan 60 och 65 procent av de kycklingar som vid något proviagningslillfälle konstaterats vara salmonellainfeklerade kunnat tillvaratas för konsumtion. Tidigare avhvades och kasserades salmonellasmitlade flockar ulan undantag. Genom selektiva åtgärder med hänsyn till salmonellatyp och frekvens i kombination med en särskild behandling i samband med slakt har en kostnadsbesparing på 40 procent kunnat uppnås. För all i ökad utsträckning kunna tillvarata sal-monellainfekterat fjäderfä är del enligl lantbmksstyrelsen nödvändigt att de bakteriologiska undersökningarna med avseende på salmonella i Qäder-fabesättningama blir obligatoriska.

Remissinstanserna är överlag ense med lantbmksstyrelsen om att uppfödarna av slaklkycklingar bör åläggas skyldighet all undersöka besättningarna med avseende på salmonella. Flera av remissinstanserna framhåller alt en effektiv salmonellabekämpning fömtsätter en obligatorisk salmonellakontroll i slaktQäderfäbesällningama.

Jag delar lantbmksslyrelsens och remissinstansemas uppfattning att del är angelägel att en obligatorisk salmoneUakonlroll införs i uppfödningsledet. Den frivilliga salmonellakonlrollen i Qäderfäbesättningarna har medverkat tih att förhållandevis få människor i vårt land insjuknar i salmonella, smittade av inhemskt fjäderfä. Om uppfödarna mera allmänt lämnar kontrollen, kan lägel snabbi försämras. Stmkturen på dagens djurhållning och livsmedelshantering medför alt salmonellainfektioner snabbt kan få spridning. En obligatorisk kontroU överensstämmer väl med de riktlinjer för salmonellabekämpandel hos djur som har lagts fast. Målsättningen är, att genom förebyggande åtgärder motverka alt salmonellainfektion etablerar sig i djurbesättningarna och alt genom kontroll i olika led uppmärksamt följa utvecklingen och vidta de bekämpningsåtgärder som behövs för att hindra alt smitta överförs till människa. Den föreslagna kontrollen är som

Prop. 1982/83:172 7

lantbmksstyrelsen framhåller också en fömtsättning för all salmoneUain-fekleral Qäderfa skall kunna tas tillvara för konsumtion, vilket innebär besparingar för staten och djurägama.

Mitt förslag innebär således all den bakteriologiska provlagning som f. n. ingår i den frivilhga salmonellakonlrollen blir obligatorisk. Avsikten är emellertid all övriga inslag i denna kontroll skall finnas kvar och liksom hilliUs fömtsatta en frivilhg anslutning. En sådan anslutning bör hksom f. n. stimuleras genom ekonomiska styrmedel i form av en differentiering av de ersättningar som kan lämnas för kostnader och förluster på gmnd av salmonellabekämpningen.

2.2 Förslag till ny lag om bekämpande av salmonella

Lantbmksstyrelsen har föreslagit en ny lag om bekämpande av salmonella hos djur som skall ersätta salmonellaförordningen. Förordningen har beslutats av regeringen och riksdagen gemensamt. Förslaget bygger i väsentliga delar på den nuvarande förordningen. I vissa avseenden innebär lagförslaget en förenkling i förhållande lill nuvarande bestämmelser.

Enligt den gällande förordningen är befogenheterna all besluta om bekämpning med anledning av misstänkt eller konstaterad salmonellainfektion hos djur fördelade mellan veterinärerna, lantbmksstyrelsen och regeringen. En veterinär får besluta vilka åtgärder djurels innehavare skall vidta för all hindra smittspridning och kan t.ex. förbjuda alt djur och produkter förs från smillställel (3 §). Lantbmksstyrelsen får besluta alt djur som är kroniska bärare av en infektion skall avlivas. Behöver andra djur än kroniska smittbärare avlivas, är del regeringen som beslutar om delta om det är fråga om däggdjur och lantbmksstyrelsen om del gäller andra djur (4 §).

Enligt lantbmksslyrelsens förslag skall del ankomma på styrelsen att fatta alla beslut om bekämpningsåtgärder. Förslaget överensstämmer i huvudsak med den ordning som f. n. tillämpas i praktiken och som innebär följande. Salmonellainfektion upptäcks vid undersökning av prover på veterinärmedicinska laboratorier och lantbmksstyrelsen far omedelbart underällelse om delta. Styrelsen förordnar därvid en veterinär som skall göra en sjukdomsutredning i besättningen samt vidta nödvändiga bekämpningsåtgärder i enlighet med lantbmksstyrelsens beslut i del enskilda fallet och i överensstämmelse med lantbmksslyrelsens föreskrifter i kungörelsen om bekämpning av salmonella hos djur (LSFS 1982:39). Enligt den ordning som gäller fattar således veterinären i praktiken inte några självständiga beslut utan ser lill all lantbmksstyrelsens beslut i fråga om salmonellabekämpningen verkstäUs.

Lantbmksstyrelsens förslag innebär vidare all styrelsen i stället för regeringen skall få besluta om avlivning av däggdjur som är smittbärare. Besluten behöver kunna fattas snabbt bl. a. för all minska kostnaderna för driftsförluster.

Prop. 1982/83:172 8

Lantbmksstyrelsen föreslår vidare att en bestämmelse om den förordade skyldigheten atl utföra bakteriologisk provtagning i Qäderfäbesättningar tas in i lagen. I övrigt överensstämmer bestämmelserna i den föreslagna lagen i väsentliga delar med den nu gällande förordningen.

I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till lantbmksstyrelsens förslag till ny lagstiftning på området. Några ökade kostnader för staten kommer den nya lagstiftningen inte atl ge upphov till.

Remissinstanserna har på vissa punkter riktat kritik mot utformningen av de enskilda bestämmelserna. Frågorna behandlas närmare i specialmotiveringen. Som framgår av styrelsens förslag skall de beslut som behövs för ingripande enligt lagen fattas av styrelsen. Fr. o. m. den 1 januari 1983 har lantbmksnämnderna tillförts en veterinärenhel som bl. a. skall leda och samordna åtgärder mol djursjukdomar på regional nivå i den mån detta inte ankommer på länsstyrelsen. För all i salmonellabekämpningen kunna utnyttja den resurs som lantbruksnämnderna härigenom har tillförts bör enligl min mening lantbmksstyrelsen kunna delegera sina beslutsbefogenheter enligt den föreslagna lagen till lantbmksnämnden. En bestämmelse härom bör därför las in i lagen.

Statens kostnader för salmonellabekämpandel har under senare år ökat från 7,5 milj. kr. under budgetåret 1977/78 liU 18,5 milj. kr. för budgetåret 1981/82. tiU detta kommer statens kostnader för bidrag lill veterinärmedicinska laboratorier för vissa obduktioner av djur bl. a. avseende salmonellainfektion. Detta bidrag har ökat från 2,5 milj. kr. budgetåret 1977/78 till 5,5 milj. kr. 1981/82.

En betydande del av angivna kostnader utgör ersättning till djurägare för nedslaklade och avlivade djur och för driflsförluster. Bestämmelsema om ersättning finns i salmonellaförordningen och salmonellakungörelsen. I förordningen (8§) finns endast en allmänt håUen bestämmelse om att ersättning av aUmänna medel för kostnad eller förlust, som föranletls av stadgande i förordningen eller enligt förordningen meddelade bestämmelser, utgår i den omfattning regeringen föreskriver. Som redan nämnts (avsnitt 2.1) har sådana föreskrifter meddelats i kungörelsen, som innehåller detaljerade ersättningsregler. Bestämmelsen i salmonellaförordningen kan inle anses innebära ett fastslående av att staten i princip skulle vara skyldig att på skadeståndsrättslig eller annan gmnd svara för kostnader eller förluster som drabbar djurägare vid myndighetsingripande med stöd av förordningen. Av motiven tiU förordningen (prop. 1961:27 s.33) framgår all de gällande ersättningsreglerna är ett resultat av en avvägning mellan det allmännas och de enskilda djurägamas intressen. Avsikten med dessa regler är endast att i skälig omfattning mildra de ekonomiska konsekvensema som en salmoneUainfektion kan innebära för de enskilda djur-ägarna. Reglema är aUtså att betrakta som offentligrättsliga bestämmelser lUl förmån för enskilda. Humvida reglema om ersättning ges i form av lag eller i annan ordning kan inte anses inverka på deras rättsliga innebörd.

Prop. 1982/83:172 v 9

Enligl min mening bör reglerna ges i förordningsform. Del är inte motiverat att ta in någon bestämmelse som motsvarar 8 § salmonellaförordningen i den föreslagna lagen.

Jag vill i detta sammanhang upplysa om att jag avser att se över gällande ersättningsbestämmelser. Del är enligt min mening rimligt att bestämmelserna ändras så, atl staten i fortsättningen får bära en mindre andel av kostnaderna för salmonellabekämpningen än f. n. Därvid bör beaktas djurägarnas möjligheter att genom försäkringar täcka uppkomna kostnader och förluster.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbmksdepartementet upprättats elt förslag till lag om bekämpande av salmoneUainfektion hos djur.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

4 Specialmotivering

1 § För atl bekämpa och hindra spridning av salmonellainfektion hos husdjur och hos andra djur som hålls i fångenskap får lantbmksstyrelsen besluta om

1. slakt eller annan avlivning av djur eller oskadliggörande av ägg,

2. isolering av djur eller andra begränsningar i hanteringen av djur eller varor som kan vara infekterade,

3. smittrening av lokaler eller föremål som kan vara infekterade,

4. andra åtgärder, såsom i fråga om transport av djur eller varor, som är nödvändiga från bekämpningssynpunkt.

Ett beslut enligt första stycket skaU upphävas, så snart det blivit klarlagt all förutsättningarna för beslutet inte längre föreligger.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 3-5 §§ salmonellaförordningen. TiU skillnad från vad som gäller enligt salmonellaförordningen innebär bestämmelsen att alla beslut om bekämpningsåtgärder fattas av lantbmksstyrelsen.

Enligl första stycket punkt 1 får lantbruksstyrelsen besluta om slakt eller annan avlivning av djur eUer oskadliggörande av ägg för att bekämpa och hindra spridning av salmonellainfektion. Bestämmelsen skUjer mellan slakt och annan avlivning. Med slakt avses att ett djur avlivas för alt användas som livsmedel. Möjligheten all besluta om slakt eller avlivning av djur eller oskadliggörande av ägg är inte begränsad lill djur eller ägg som är salmo-neUainfeklerade. De angivna åtgärderna kan vidtas även i fråga om friska djur eller ägg. Del kan i vissa situationer vara angeläget atl få avliva vissa djiu- som visat negaliv reaktion vid provtagning men vilkas närvaro i ti Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 172

Prop. 1982/83:172 10

besättningen utgör hinder för elt saneringsprogram som snabbare kan leda lill smiltfrihet för hela besättningen.

I första stycket punkterna 2-4 anges de åtgärder i övrigt som lantbmksstyrelsen kan besluta om för atl bekämpa salmonellainfektion. Vissa remissinstanser har gjort gällande atl bestämmelsen i punkt 4 i lantbmksstyrelsens lagförslag är alltför aUmänl utformad och ifrågasatt om den är förenlig med gällande krav på rättssäkerhet. Genom den utformning som bestämmelsen nu fått torde remissinstansemas krav på en precisering av bestämmelsen ha tillgodoselts. Bland åtgärder som avses i punkt 4 och som inle läcks av punkterna 1-3 kan som exempel nämnas transport av djur och varor, provlagningar och vaccinationer av olika slag.

Som kammarrätten anfört i sitt remissyttrande torde del vara självklart atl en djurägare som träffas av ett beslut enligt denna paragraf är skyldig alt tåla de beslutade åtgärderna. Del finns därför inte skäl alt i lagen la in en bestämmelse om denna skyldighet som förordals i lantbmksstyrelsens förslag (4 §).

Andra stycket motsvarar i huvudsak 3 § andra stycket salmonellaförordningen.

2 § Den som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av Qäderfä
till slakt skall låta ulföra och bekosta undersökning av djuren i fråga om
salmonella enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

Den som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg är skyldig atl föra anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer.

Bestämmelsen i första stycket saknar motsvarighet i salmonellaförordningen. Skälen liU alt de som yrkesmässigt uppföder fjäderfä för slakt ålagts skyldighet atl ulföra och bekosta bakteriologisk undersökning av djuren har redovisats i den allmänna motiveringen.

Andra stycket motsvarar 6 § i salmonellaförordningen.

3 § TUlsynen över efterlevnaden av beslut enligl I § utövas av den veteri
när som lantbmksstyrelsen bestämmer.

Veterinären har rält all för tiUsynen få tillträde lill områden, lokaler och andra utrymmen.

Den som innehar djur eller varor eUer något annat som berörs av elt beslut enligt 1 § är skyldig atl lämna del biträde som behövs för tillsynen.

Bestämmelsen i första stycket motsvarar delvis 2§ salmonellaförordningen. TiUsynen över efterlevnaden av beslut enligt I § skall således utövas av en särskilt förordnad veterinär.

Prop. 1982/83:172 11

4 § Lantbruksstyrelsen får meddela föreläggande som uppenbart behövs
för efterlevnaden av denna lag. I beslut om föreläggande får lantbmkssty
relsen sälta ut vite.

Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt denna lag eller enligl föreläggande, far lanlbruksslyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad.

Polismyndigheterna skall lämna den handräckning som behövs för alt denna lag skaU efterlevas.

Första och tredje styckena saknar motsvarighet i salmonellaförordningen. Andra stycket motsvarar närmast 7 § andra stycket salmonellaförordningen. Paragrafen syftar till alt möjliggöra en effektiv konlroll över efterlevnaden av lagen.

5 § Lantbmksstyrelsen får besluta all befogenhet som ankommer på
styrelsen enligl I §, 3 § första stycket och 4 § första och andra styckena helt
eUer delvis skall ankomma på lantbmksnämnden.

Paragrafen har ingen motsvarighet i salmoneUaförordningen. Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen innebär bestämmelsen att lantbmksstyrelsen kan delegera sina befogenheter enligt lagen liU lantbmksnämnden i den omfattning styrelsen bestämmer.

6 § Till böter döms den som uppsåtligen eUer av oaktsambet

1. bryter mol beslut enligl 1 §,

2. underlåter all fuUgöra vad som åligger honom enligl föreskrift som meddelats med stöd av 2 § eller enligl föreskrift som meddelats med stöd av 2 § andra stycket lämnar en uppgift som är oriktig om något förhållande av betydelse, om gämingen ej är belagd med straff i brottsbalken.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande enligl 4§ döms inle tUl ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.

Innefattar brott som avses i första stycket 1 olovhg transport av djur eller varor, skaU sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är uppenbart obiUigt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Paragrafen motsvarar 10 § salmonellaförordningen. Enligl första stycket punkt 1 straffas den som bryter mol beslut som lanlbruksslyrelsen meddelat i syfte all bekämpa salmonellaspridning. Som framgår av punkten 2 gäller delsamma den som inle följer de föreskrifter som regeringen utfärdar i fråga om den obligatoriska salmonellakontroUen eller den som brister i uppgiftsskyldighelen enligt 2 § andra stycket.

7 § Lanlbmksnämndens beslut får överklagas hos lantbmksstyrelsen ge
nom besvär.

Lantbmksstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Beslut eiUigl första och andra styckena gäUer med omedelbar verkan, om inte annat förordnas.

Prop. 1982/83:172 13

Bilaga I

Lantbruksstyrelsens skrivelse med framställning om ny salmonellalag

1 Allmänt

Vid tidpunkten för tillkomsten av Kungl. Maj:ts förordning (1961:309) om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m. m. hade animalieproduktionen en helt annan stmktur än den har i dag. De animalieproduce-rande besättningarna har sedan 1961 kraftigt minskal i antal samtidigt som besältningsstorleken ökat. Denna utveckling har medfört atl kostnaderna per besättning för bekämpande av salmonella även har ökat.

Den främsta orsaken till atl salmonella hos djur bekämpas, bortsett frän vissa typer av salmonellainfektion hos småkalvär där del kan vara ett stort djurhälsoproblem, är atl man vill förhindra överföring av salmonella via livsmedel till människa. På senare år har den humarihiedicinska synen på salmonellans smittfarlighet förändrats.

Den förändrade synen på salmonella liksom striiklumtvecklingen inom animalieproduktionen och de därmed ökade kostnaderna för salmonellabekämpandel ledde lill alt chefen för jordbmksdepartementet i december 1979 tillsatte en arbetsgrupp med uppgift all se över principerna för bekämpande av salmonella hos djur. Arbetsgruppen framlade sitt betänkande (Ds Jo 1980:5) i augusti 1980. Enligt arbetsgmppens förslag bör målsättningen , för salmonellabekämpningen vara "alt genom förebyggande åtgärder förhindra atl salmonellainfektion etablerar sig i djurbesättningar samt alt genom kontroller i olika led uppmärksamt följa utvecklingen och på basis härav selektivt anpassa bekämpningsåtgärderna för atl förhindra atl smitta överförs till människa". De selektiva bekämpningsålgärderna innebär bl.a. atl man f.n. har en differentierad syn på olika salmonellatypers smittfarlighet för människan.

Med bibehållen salmonellaförekomst och med tillämpning av ett selektivt bekämpande beräknade arbetsgruppen atl kostnaderna för statsverket skulle minska med 5 milj. kr. per år. I statsverkspropositionen 1980/81:100 anslöt sig departementschefen till de riktlinjer för bekämpandet som arbetsgruppen framlagt.

Den fortsalla framställningen kommer atl koncentreras till slaktkyck-lingproduktionen och därmed sammanhängande salmonellaproblem. För övriga husdjursslag har i princip inga förändringar hänt sedan tidigare.

2 Salmonella hos slaktkyckling

2.1 Kort historik och bakgrund

Slaktkycklingproduktionen ökade markant under 60-talet från ca 3 miljoner till 21-22 miljoner vid 60-talels slut. F.n. uppgår produktionen till ca 40 miljoner kycklingar. Den snabbi ökande slaktkycklingproduktionen tillsammans med några svårartade utbrott av Salmonella Ihompson på människa, som kunde härledas från slaktkyckling, bidrog lill att dåvarande veterinärstyrelsen beslöt inrätta en frivillig salmonellakontroll i fjäderfäbesättningar. Tack vare kontrollen har en rationell salmonellabekämpning därefter kunnat bedrivas.

Prop. 1982/83:172 14

Antalet kycklingar på vilka salmonella påvisats har sedan kontrollen startade uppgått lill ca 350000 per år samtidigt som antalet smittade besättningar sjunkit från ca 40 tUl knappt hälften fram lill 1979. Drygt 2% av produktionen var konstaterat smittad i böijan av 70-talet men i slutet var siffran under 1%. Kontrollen bedöms ha verksamt bidragit till denna positiva utveckling. I böljan av 1979 ökade emellertid frekvensen salmonellainfeklerade kycklingar. Orsaken härtill misslänks främst bero på kon-tamineral foder. Av ännu ej helt klarlagda orsaker förvärrades salmonella-lägel under 1981/82. Genom olika insatser räknar man nu med all läget snart skall normaliseras. Antalet fall har också klart sjunkit de senaste månadema.

2.2 Bekämpningsmetoder och kostnader

De förändrade principerna för bekämpning som föreslogs av den ovan nämnda arbetsgruppen har av lantbmksstyrelsen mer regelmässigt börjat tillämpas inom fjäderfäproduktionen från 2: a halvåret 1981. Detta har bl.a. inneburit all tiU skillnad från tidigare, då salmonellasmittade flockar utan undantag avlivades och undantogs från konsumtion, att i dag 60-65% av de vid något proviagningslillfälle konstaterat salmonellainfeklerade kycklingarna kunnat tillvaratas för konsumtion. Samtidigt har uppnåtts en kostnadsminskning på ca 40%. Detta är ett resultat av ett selektivt hanterande utifrån salmonellatyp och frekvens i kombination med särskild behandling i samband med slakt. Under elt "normalår", dvs. då ca 20 grupper smittats, skulle kostnaderna för bekämpningen enligl nuvarande principer uppgå till ca 1,5 mkr. Hade de tidigare bekämpningsreglerna tillämpats skulle kostnaden härför uppgått till ca 2,5 mkr. Kostnaden för bekämpningen, 1,5 mkr., utgör således den "premie" samhället betalar för att salmonella via slaktkyckling ej i ökad omfattning skall spridas till människor.

Näringen planerar i samråd med lanlbruksslyrelsen och statens livsmedelsverk alt tillskapa möjligheter för att kunna tillvarata salmonellainfeklerade kycklingar och genom slerilbehandling producera en ur hvsmedels-hygienisk synpunkt invändningsfri vara. Dämtöver förväntas att ett mer generellt utnyttjande av en under det senaste året provad tarmbakteriekul-lur, förbättrad rengöringsleknik och foderbehandling kommer all resultera i ytterligare reducering av kostnaderna för salmonellabekämpning och ett förbättrat salmonellaläge.

2.3 SalmonellakontroUen

Genom tillkomsten av veterinärslyrelsens kungörelse (VF 1970:57) om frivillig salmonellakontroll av fjäderfabesätlningar (senaste lydelse LSFS 1978:14) skapades, som ovan anförts, möjligheter för staten atl kunna kontrollera salmonellautvecklingen och göra ingripanden innan salmonellainfeklerade kycklingar kommit ut lill konsumenterna. Uppfödarna såg även kontrollen som en slags försäkring, dels genom alt kontrollen minskade risken atl de levererade en salmonellainfekterad kyckling, dels atl staten täckte större delen av de kostnader elt salmoneUaulbrotl kunde medföra. Genom att i kontrollen även uppställdes krav på uppfödningsanläggningens utformning kom den genomsnittliga standarden på anslutna anläggningar atl öka. Kontrollen innebär i huvudsak följande.

Kycklinguppfödarna ansöker frivilligt om anslutning till kontrollen, var-

Prop. 1982/83:172 15

efter uppfödningsanläggningen besiktigas av en särskUl förordnad konlroU-velerinär och uppfödarna underkastas vissa krav när del gäller djurhantering, hygienprogram, provlagningsmliner m.m. Vidare sätts som viUkor atl föregående produktionsled skaU vara anslutet till kontrollen dvs. avelsgårdar och kläckeri. I händelse av att kycklingama måste kasseras ersätter lanlbruksslyrelsen normall 90% av djurens värde samt 100% av driftsavbrotts- och extra rengöringskoslnader. För resterande 10% av djurvärdet har uppfödarna tecknat särskild försäkring. Ej anslutna besättningar erhåller endast 60% av djurvärdet, men för övrigt är ersättningsnivån lika. I vissa fall sker sanilelsslakt varvid denna kan komma att betraktas som en form av avlivning. I så fall erhåller slakteriet i vissa fall ersättning för extra kostnader.

Från all del har varit i del närmaste 100% anslutning till kontrollen har under de senaste åren ungefär 6 % av produktionen stälh sig utanför och det är stor risk för all denna utveckling fortsätter.

De viktigaste orsakerna härtiU är:

- alt slaklerislmkturen har förändrats bl.a. genom all några mindre slakterier har etablerat sig inom ett för knappt marknadsulrymme. Intresset ökar härigenom atl uppnå konkurrensfördelar genom atl undandra sig det besvär och merkostnader som ett deltagande i kontrollen innebär,

- att för vid slakterier med ej anslutna uppfödare risken är liten all salmonella upptäcks. Delta beror på att salmonellakontroUen bl. a. innefattar bakteriologisk kontroll två gånger under uppfödningsliden, vilket icke anslutna besättningar undandrar sig,

- alt ej anslutna uppfödare utan risk för upptäckt far möjlighet alt ha överbeläggning i stallarna (djurskyddskraven överträds) och därigenom öka omsättningen.

3 Övervägande och förslag

Del förhållande all en uppfödare kan ställa sig utanför kontrollen upplevs som en konkurrensorätlvisa inom större delen av branschen. Viss oro föreligger också för att man på detta sätt äventyrar produktens anseende lill förfång för hela näringen. Eftersom djur från icke anslutna besättningar varken i slakten eUer under uppfödningen kontroUeras med avseende på salmonella kommer dessa djur att utgöra en större riskfaktor för all salmonella sprids till människa. Genom att ej dellaga i kontrollen finns möjligheter alt producera slaklkyckling lill något lägre kostnad och då på bekostnad av djurens välfärd i stallarna liksom dess hygieniska kvahtet som livsmedel. Man har från branschens sida hävdat alt om inte åtgärder vidtas omgående för alt göra del mer kännbart atl slå utanför denna kommer man mer allmänt att lämna kontrollen. Lantbmksstyrelsen och livsmedelsverket ser allvarligt pä detta och risken bedöms som överhängande att så verkligen kan bli fallet om den bakteriologiska kontroUen ej görs obligatorisk. Dämlöver menar branschen all en obligatorisk kontroll är nödvändig om man gemensamt skaU kunna gå ett steg vidare och bygga upp ett tillvaratagande av den kyckling som kasseras i dag genom att utveckla en sterilprodukt. Detta kommer att kunna innebära kostnadsminskningar för staten och näringen för salmoneUabekämpningen.

Upphör kontrollen förloras med aU sannolikhet ett gott salmonellaläge som svårligen kan återskapas. Samtidigt tar man elt stort steg tillbaka mol osundare livsmedel.

Prop. 1982/83:172 16

Mot bakgmnd av vad som ovan anförts vill lantbmksstyrelsen föreslå att obligatorisk undersökning med avseende på salmonella genomförs i alla slaklfjäderfäbesättningar. För efterlevnaden av en sådan bestämmelse krävs atl lantbmksstyrelsen får möjlighet atl sälta ut vite för djurägare som ej följer provlagningsbestämmelserna.

TUl följd härav har lantbmksstyrelsen gjort en översyn över gällande lagstiftning och utarbetat ett förslag lill lag om bekämpning av salmoneUa hos djur. Förslaget utgör en ramlag för bekämpandet av salmonella. Styrelsen har även för avsikt all under våren -83 presentera ett förslag lill förordning.

Lagförslaget innehåller, utöver ovan nämnda krav på salmonellakontroll i slaklQäderfäbesättningar, inga sakliga ändringar av nuvarande bekämpning. En språklig och redaktioneU översyn av den nuvarande förordningen har dock skett.

4 Hemställan

Lantbmksstyrelsen överiämnar härmed förslag lill ny lag om bekämpning av salmonella hos djur.

Prop. 1982/83:172 17

Bilaga 2

Lantbruksstyrelsens förslag till

Lag om bekämpning av salmonella hos djur

Härigenom föreskrivs följande.

1 § För att bekämpa och hindra spridning av salmonellainfektion hos
husdjur och andra djur som hålls i fångenskap får lantbruksstyrelsen beslu
ta om

1. slakt eller annan avlivning av djur eller oskadliggörande av ägg,

2. isolering av djur eller andra begränsningar i hanteringen av djur eller varor som kan vara infekterade,

3. smittrening av lokal eller föremål som kan vara infekterade,

4. annan nödvändig åtgärd i fråga om enskilds egendom.

2 § Om någon får vidkännas kostnad eller föriust på gmnd av beslut enligt 1§, kan ersättning lämnas av statsmedel enligl föreskrifter som meddelas av regeringen.

3 § Den som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäderfä lill slakt skaU låta ulföra och bekosta undersökning av djuren i fråga om salmonella enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

4 § Den som innehar djur eller ägg som kan vara smittade av salmonella,
är skyldig all tåla det intrång och underkasta sig de åtgärder samt lämna
det biträde som föranleds av beslut enligt 1 §.

Lantbmksstyrelsen får meddela föreläggande som uppenbart behövs för all skyldighet som har föreskrivits med stöd av 3 § skall fullgöras. I beslut om föreläggande far lantbruksstyrelsen sätta ut vite.

Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt beslut som avses i I § eller enligt föreläggande, kan lantbruksstyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad.

5 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsambet

1. bryter mot beslut enligt 1 §,

2. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 3 § andra stycket eller lämnar oriktig uppgift om något förhållande av betydelse, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.

Innefattar brott som avses i första stycket 1 olovlig transport av djur eller varor, skall sådan egendom förklaras förverkad, om det inle är uppenbart obilligt. I stället för egendom kan dess värde förklaras förverkat.

6 § Lantbmksstyrelsens beslut i särskih fall får överklagas hos kammar-
rätlen genom besvär.

Andra beslut av lantbmksstyrelsen får överklagas hos regeringen genom besvär.

Beslut som avses i första stycket gäller med omedelbar verkan, om inte annat förordnas.

Prop. 1982/83:172 18

Bilaga 3

Förordningen (1961:309) om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m. m. i dess nuvarande lydelse

1 § Denna förordning avser salmonellainfektion hos husdjur och hos andra djur som hållas i fångenskap.

2 § Finnes anledning misstänka att infektion som avses i 1 § förekommer, äger lantbmksstyrelsen förordna veterinär eller annan lämplig person att enligt styrelsens anvisningar verkställa den undersökning och utöva den tillsyn som omständigheterna påkalla.

3 § Påträffar veterinär infektion som avses i I § eller finner han gmndad anledning misslänka atl sådan infektion förekommer, skall han meddela djurets innehavare de föreskrifter och anvisningar som finns påkallade för att hämma infektionen och hindra smittspridning till människor eller djur. Veterinären må därvid i mån av behov meddela förbud atl föra djur och produkter till och från släUet.

Meddelade föreskrifter och förbud skola omedelbart upphävas när ej längre finnes gmndad anledning misstänka atl infektion förekommer.

4 § År däggdjur atl anse som kronisk bärare av infektion som avses i 1 §, äger lantbmksstyrelsen förordna att djuret skall avlivas. Påkallas eljest för hämmande av sådan infektion atl däggdjur avlivas, må Kungl. Maj: t förordna därom. I den mån för enahanda ändamål erfordras atl djur av annat slag avlivas eUer att ägg, som inlagts för kläckning, oskadliggöras äger lantbmksstyrelsen förordna därom.

5 § Förekommer inom besättning infektion som avses i 1 § eller finnes gmndad anledning misstänka all så är fallet, må till besättningen hörande nötkreatur, får, get, svin eller häst icke ulan lantbmksstyrelsens efter samråd med statens livsmedelsverk givna medgivande slaktas till människoföda annorledes än på sätt i 12 § 1 mom. lagen (1959:99) om köttbesiktning m.m. är stadgat beträffande nödslakt. Innan sådant djur föres till slakleriinrällning, skall besättningens innehavare i så god tid som möjligt förvarna besiktningsveterinären.

6 § Det åligger den som driver yrkesmässig verksamhet för kläckning av ägg (kläckeri) all föra löpande anteckningar ulvisande från vilkas besättningar ägg mollagas för kläckning och lill vUka de kläckta djuren utlämnas. Anteckningarna skola vid anfordran insändas tiU lantbmksstyrelsen eller hällas tillgängliga för veterinär som av styrelsen förordnals att granska dem.

Simfågelägg må mottagas i kläckeri endast om de härröra från besättning som inom en månad dessförinnan undersökts beträffande förekomst av salmonellainfektion ulan atl sådan påträffats.

Apparat som användes vid kläckning av simfågelägg må ej utan lantbmksslyrelsens medgivande samtidigt eller sedermera nyttjas för ägg från hönsfåglar.

7 § Innehavare av djur, fodermedel, eller annat, som kan vara behäftat
med smitta, är skyldig all hålla delta tillgängligt för sådan undersökning

Prop. 1982/83:172 19

eUer tillsyn som avses i 2§ och atl därvid lämna erforderligt biträde ävensom atl i övrigt ställa sig tUl noggrann efterrättelse vad för bekämpande av infektion som avses i 1 § i vederbörlig ordning föreskrives.

Underlåter någon alt skyndsamt fullgöra föreskriven åtgärd, må densamma genom länsstyrelsens försorg verkställas på den försumhges bekostnad.

8 § Ersättning av allmänna medel för kostnad eller förlust, som föranletts
av stadgande i denna förordning eller enligt densamma meddelade bestäm
melser, utgår i den omfattning Kungl. Maj: t föreskriver.

Anspråk på ersättning skall vid talans förlust framställas hos lantbmksstyrelsen inom sex månader från den dag anspråket uppkom; Kungl. Maj: t likväl obelaget alt härifrån medgiva undanlag då så finnes påkallat.

9 § De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna
förordning, meddelas av Kungl. Maj: t eller, efter Kungl. Maj: Is bemyndi
gande, av lantbmksstyrelsen.

10 § Den som uppsåthgen eller av oaktsambet bryter mol 5-7 § dömes
lill böter.

Finnes någon skyldig lUl brott mol 5-7 §, får domstolen förordna att rätt till ersättning som avses i 8 § helt eller delvis skall vara förverkad.

Innefattar brott som avses i första stycket olovlig förflyttning av djur eller produkt, får sådant gods förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligl. I stället för godset kan dess värde förklaras förverkat.

Avskrift av dom i mål om ansvar för brott mot denna förordning skaU sändas till lantbmksstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

Prop, 1982/83:172 20

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttrandena

Sveriges lantbruksuniversitet: .

I flera länder, bl. a. USA, anses salmonellaförekomst hos fjäderfä, framför allt slaktkyckling, vara den viktigaste orsaken till salmonellainfektioner hos människa. Även i Sverige finns flera exempel på salmoneUaulbrotl där infektionen kunnat härledas lill slaktkycklingar. Sådana utbrott har dock i vårt land varit relativt fåtaliga. Till detta har vår erkänt höga allmänna livsmedelshygieniska standard bidragit. En viktig och kanske den viktigaste anledningen är emellertid att antalet salmonellasmittade slaklfjäderfäbesättningar varit relativt få och att myndigheterna vidtagit effektiva åtgärder för att sanera dessa besättningar innan de tillätils alt leverera djur till slakt. Detta har framför allt möjliggjorts genom den av lantbruksstyrelsen bedrivna frivilliga s. k. salmonellakonlrollen. Som framhållits i lantbruksstyrelsens skrivelse kommer djur från besättningar som ej är anslutna till kontrollen att utgöra en större riskfaktor för att salmonella sprids till människa eftersom djur från dessa besättningar inte kontrolleras med avseende på salmonellasmilta varken under uppfödningen eller vid slakten.

Lantbruksuniversitetet vill därför i likhet med lantbruksstyrelsen framhålla del angelägna i atl obligatorisk undersökning med avseende på salmonella genomförs i alla slaklfjäderfäbesättningar. I lantbmksslyrelsens skrivelse framhålles att olika salmonellaarter bör behandlas olika med hänsyn till deras förmodade olika patogenitet för människa. Lantbruksuniversitetet delar inte helt denna uppfattning, vilket närmare redovisats i universitetets remissvar 1980-10-10 ang. utredningen "Salmonella hos djur", men detta påverkar emellertid inte universitetels inställning till lagförslaget. Tvärtom anser lanlbmksuniversitetel att förslaget ger "den myndighet som regeringen bestämmer", dvs. i praktiken lantbmksstyrelsen och statens livsmedelsverk möjligheter att om så anses påkallat förordna om stränga bekämpningsåtgärder också mot salmonellainfektioner som i dag anses ofarliga för människa.

Sveriges lantbmksuniversilet tillstyrker det framlagda förslaget till Lag om bekämpning av salmonella hos djur.

Statens veterinärmedicinska anstalt: Salmonella måste betecknas som en betydelsefull livsmedelsburen infektion. Djur utgör en väsentlig smittkälla för infektioner hos människa. Del är därför av stor betydelse att ansträngningar görs för att förhindra salmonellainfektion hos och från de animalieproducerande djuren. Detta har hitintills varit möjligt i Sverige som i en internationell jämförelse har ett mycket gott smitlläge vad beträffar salmonella. Det är emellertid väsentligt att detta kan bibehållas. Stmkturen på dagens djurhållning och livsmedelshantering medför att exempelvis salmonellainfektioner snabbt kan spridas i vårt land. Minskas effekten av de åtgärder som nu används mol salmonellainfektioner kan läget därför snabbt försämras och därefter svårligen återställas utan betydande insatser. SVA har också med oro noterat den risk för ett ökat bortfall av djur från den frivilliga salmonellakonlrollen för Qäderfä som pä senare tid blivit allt mer uppenbar.

SVA hälsar därför med tillfredsställelse den av lantbruksstyrelsen föreslagna nya salmonellalagen. Riktlinjerna för denna och motiveringen till dessa delas av SVA. Den föreslagna lagstiftningen är helt i överensstäm-

Prop. 1982/83:172 21

melse med de riktlinjer efter vilka bl.a. SVA arbetat i frågan. Lagen bör kunna medföra förutsättningar för ett bättre omhändertagande av salmo-neUainfekterat fjäderfä både från risk- och ekonomisk synpunkt.

Statens livsmedelsverk: Som framgår av lantbruksstyrelsens framställning har den humanmedicinska synen på salmonellans smittfarlighet förändrats under de senaste åren. De selektiva åtgärder som vidtagits i nära samarbete meUan de närmast berörda myndigheterna, lantbruksstyrelsen och livsmedelsverket, har inneburit alt elt betydande antal salmonellainfeklerade slaktkycklingar kunnat tas tillvara för konsumtion.

Vid de fortsatta diskussioner som förts mellan de två myndigheterna och företrädare för branschen har framkommit dels atl möjligheter bör tillskapas atl i ökad omfattning omhänderta smittade slaktkycklingar, dels att en obligatorisk kontroll i uppfödningsledel är angelägen. Livsmedelsverket vill således stryka under de synpunkter och motiveringar som förts fram i lantbmksstyrelsens skrivelse.

Livsmedelsverket delar också den uppfattningen att en effektiv salmonellabekämpning endast kan bedrivas, orn anslutningen till kontroUsyste-mel blir fullständig. Mot den bakgrunden är det nödvändigt alt lagstiftningen kommer atl omfatta alla som bedriver yrkesmässig uppfödning av fjäderfä till slakt.

Lagstiflningsförslaget lar uteslutande sikte på att ge ett författningsmässigt underlag för den föreslagna obligatoriska kontrollen. I övrigt innebär förslaget inga sakliga ändringar i nuvarande bestämmelser. Livsmedelsverket anser inte heller alt de rambestämmelser som nu reglerar verksamheten i samband med bekämpning av salmonellainfektion hos djur behöver ändras i vidare mån än vad som föreslagUs i lanlbruksstyrelsens framstäUning.

Statens bakteriologiska laboratorium: F. n. förekommer i vårt land inle särskilt många insjuknanden i salmonella hos människa orsakade av fjäderfä. Det är angeläget all frekvensen även fortsättningsvis håUs låg. Skulle kycklinguppfödare mera aUmänt lämna den nuvarande, frivilliga kontrollen av de skäl som lantbruksstyrelsen anför, finns del risk för alt den gynnsamma situationen snabbt kan försämras. SBL instämmer i lanlbruksstyrelsens åsikt alt del kan bli svårt alt återskapa elt bra läge. Risken för all vi går liUbaka mot osundare livsmedel syns också vara uppenbar. För våra exportmöjligheter skulle det vidare vara olyckigt med en försämring, särskih i en tid då de internationella kvalitetskraven (bl. a. inom EG) höjs.

Mot bakgmnd av del framförda tillstyrker SBL förslaget atl obligatorisk undersökning med avseende på salmonella införs för alla slaklfjäderfäbesättningar. Beträffande förslaget till ramlag har SBL från sina utgångspunkter ingen erinran.

Kammarrätten i Sundsvall: Den föreslagna lagen är utformad som en ramlag, som senare kommer alt kompletteras med malerieUa bestämmelser i form av en förordning. Den föreslagna konstruktionen framstår som ändamålsenlig med hänsyn lill det område som lagstiftningen avser.

I framställningen anges (s.4n), att lagförslaget inte innehåUer några sakliga ändringar i förhållande till vad som nu gäller utöver kravet på salmonellakontroll i slaklQäderfäbesältningar. Kammarrätten, som inte har all la ställning tUl vilka åtgärder som kan anses sakligt befogade såvitt avser kontroU och bekämpning av salmonella, har ingenting att anföra i anledning av denna ändring.

Såvilt kammarrätten kan bedöma innehåller lagförslaget emellertid yl-

Prop. 1982/83:172 22

leriigare några ändringar eller utvidgningar av nu gällande bestämmelser. Förslagets 1 § 4 ger sålunda lantbmksstyrelsen bemyndigande att besluta om "annan nödvändig åtgärd i fråga om enskilds egendom". Någon sådan allmän rält liU ingripande återfinns inte i gäUande lagstiftning. Del föreslagna stadgandet kommenteras inle i framställningen från lantbmksstyrelsen, varför det är svårt atl bilda sig en uppfattning om vilka åtgärder som kan tänkas bli aktuella. Kammarrätten ställer sig tveksam till lämpligheten av en så allmänt utformad bestämmelse och ifrågsätler om den är förenlig med gällande krav på rättssäkerhet för den enskUde. Utformningen framstår som än mer olämplig mot bakgrund av atl i 6 § tredje stycket föreslås all lantbmksstyrelsens beslut om åtgärder skall gälla omedelbart om inte annat förordnas. Den i 2§ upptagna regeln om atl ersättning av statsmedel kan utgå i vissa faU föranleder inle kammarrätten till annan uppfattning.

Kammarrätten vill vidare ifrågasätta nödvändigheten av alt i 4 § första stycket föreskriva skyldighet för innehavare av djur eller ägg som kan vara smittade av salmonella atl tåla det intrång och underkasta sig de åtgärder som föranleds av beslut enligt I §. Då lanlbruksslyrelsen i 1 § bemyndigats att fatta vissa beslut torde det vara självklart att ifrågavarande ägare har atl tåla de beslutade åtgärderna. För det fall all det anses erforderligt alt bibehålla stadgandet bör det observeras, atl del enligl förslaget endast riktar sig tUl innehavare av djur eller ägg som kan vara smittat. Del korresponderar sålunda inle mot bestämmelsen i 1 §, enligt vUken åtgärder kan vidtas även mol innehavare av djur och ägg som ej är smittade.

Med hänsyn tiU den föreslagna lagens konslmktion och i avsaknad av vetskap om innehåUel i de kommande malerieUa bestämmelserna finner kammarrätten det svårt atl bedöma om de föreslagna straffbestämmelserna överensstämmer med de nu gällande. Frågan berörs inle av lanlbruksslyrelsen i framställningen liU departementet. I 5 § 2 har emellertid föreslagils all den som "lämnar oriklig uppgift om något förhållande av betydelse" skall dömas tiU böter om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. Detta straffsladgande synes vara en nyhet i förslaget. Den citerade bestämmelsen är oklar såtUlvida atl det inte framgår om den lar sikte på förhåUande som avses i 3 §- i likhet med punktens första led - eUer om den avser "förhållande" överhuvudlaget. Oavsett hur det förhåller sig härmed är del enligl kammarrättens mening en olämplig bestämmelse som medför en sanktionerad sanningsplikl som går utöver vad som gäUer på andra områden. Kammarrätten föreslår därför att bestämmelsen utgår.

Lantbrukarnas riksförbund: För några år sedan var i det närmaste 100 procent av slaktkycklingsproducenlema anslutna liU den friviUiga salmonellakonlrollen. Tyvärr har under de senaste åren ungefär sex procent av produktionen ställt sig utanför. Del är en olycklig utveckling då del är en klar tendens atl den okontrollerade produktionen ökar. LRF godtar därför alt lag om bekämpning av salmonella hos djur föreslås innehåUa en bestämmelse om obligatorisk kontroll med avseende på salmonella på slaklQä-derfä. Men LRF har erimingar mol vissa formuleringar i lagförslaget.

LRF anser det positivt med konlroll i slaklfjäderfäbesättningar avseende salmoneUa. Likaså är det positivt med utredningar som försöker få fram orsakema tiU elt evenlueUl utbrott. När det gäller "annan nödvändig åtgärd i frågan om enskilds egendom" anser däremot LRF alt lantbmksstyrelsen före ett beslut bör ta kontakt med näringens organ.

Del är viktigt atl salmoneUabekämpningen i en besättning ger en positiv effekt, men samtidigt måste bekämpningen ske med så få störningar som möjligt för den drabbade producenten. Del är därför angelägel alt man tar

Prop. 1982/83:172 23

fram en kostnadsåtnadsanalys för den drabbade besättningen innan be-kämpningsprogrammel startas.

1 §pkt4. LRF anser alt punkten är för auktoritärt skriven, då den kan lolkas så att lantbmksstyrelsen kan konfiskera en salmoneUasmiltad egendom med omedelbar verican.

LRF anser i första hand att punkt 4 bör strykas ur lagförslagels paragraf 1. De åtgärder som behöver sältas in vid bekämpning av salmonella läcks in av punkterna I, 2 och 3.

I andra hand bör punkt 4 skrivas om så att lanlbruksslyrelsen före ett beslut om annan nödvändig åtgärd i fråga om enskilds egendom ska la kontakt med näringens organ.

5 §. LRF anser all punkt 2 i nämnda paragraf bör skrivas om så atl böter kan dömas ut av den som bryter mot hela paragraf 3 och inle bara andra stycket i nämnda paragraf.

LRF är medvetet om atl den effektivaste och snabbaste påtryckningen mot besättningar som inte deltar i salmoneUakontrollen finns i paragraf 4 andra stycket. Men för att markera del aUvar och den tyngd myndigheterna faster vid denna konlroll så bör paragraf 5 andra stycket kompletteras.

6§. LRF anser atl första och andra stycket i paragraf 6 är aUtför oklart skriven och inle kan förslås av en lekman. Även om formuleringarna är vedertagna i lagtexter så är del en fördel om även en icke juridiskt utbildad person kan förslå dem. Det bör inte vara alltför svårt alt skriva ut vad som menas med "beslut i särskilt fall" och "andra beslut".

Sveriges veterinärförbund har inle några erinringar mot lantbmksstyrelsens förslag.

Föreningen Fågelköttproducenterna släUer sig helt bakom handläggarnas åsikter beträffande bakgmnd och motivering för förslaget till ny sal-moneUalag. Föreningen anser del därför synnerligen angelägel alt allt slaktfjäderfa undersöks med avseende på salmoneUainfektion. Vi släUer oss bakom förslaget men viU dock ge följande synpunkter gällande slaktfjäderfa.

Enligt § I punkt 4 får Lanlbruksslyrelsen besluta om - annan nödvändig åtgärd i fråga om enskUds egendom - för alt bekämpa och hindra spridning av salmoneUainfektion. Som förslaget är skrivet betyder detta såsom vi ser det, att Lantbmksstyrelsen äger rätt att besluta om vUka åtgärder som helst i fråga om enskilds egendom för all förhindra spridning av salmonella. Låt oss anta alt beslutet blir atl uppfödningsstallet skaU rivas -brännas eUer annan för den enskilde övergripande åtgärd. Enligl §6 första stycket kan beslutet överklagas genom besvär hos kammarrätten. Enligl samma paragraf sista stycket framgår dock atl beslutet gäUer med omedelbar verkan, dvs. atl stallet skaU rivas eller brännas och därmed försvåras den enskUdes besvärsmöjligheter. Detta tror vi ej varit handläggamas avsikt och anser därmed alt denna punkt är aUlför auktoritärt skriven. Vi anser inle alt man enbart kan fokusera salmoneUarisken, utan hänsyn måste även tas liU andra faktorer som t. ex. ekonomi och framför allt den enskUde. För all delta skall kunna ske föreslår vi, liksom näringen tidigare gjort, att elt opartiskt råd, där representanter för den enskilde, näringen och övrig expertis ingår, skall ha tillfälle all yttra sig innan myndigheten fattar beslut enligt denna punkt.

I § 5 punkt 2 anges vem som kan dömas liU böter, i detta fall den som driver verksamhet för kläckning av ägg. Huvudskälet lill alt denna lag ändras är ju alt aU produktion av slaktfjäderfä skaU undersökas avseende salmonella. Därför anser vi atl även den som underlåter alt göra delta skaU kunna dömas tiU böter, dvs. punkt 2 första stycket skaU gälla hela § 3.

Prop. 1982/83:172 24

Bilaga 5

Förslag till

Lag om bekämpande av salmonella hos djur

Härigenom föreskrivs följande.

1 § För att bekämpa och hindra spridning av salmonellainfektion hos
husdjur och hos andra djur som hålls i fångenskap får lantbruksstyrelsen
besluta om

1. slakt eller annan avlivning av djur eller oskadliggörande av ägg,

2. isolering av djur eUer andra begränsningar i hanteringen av djur eUer varor som kan vara infekterade,

3. smittrening av lokaler eUer föremål som kan vara infekterade,

4. andra åtgärder, såsom i fråga om transport av djur eller varor, som är nödvändiga från bekämpningssynpunkt.

Ett beslut enligl första stycket skall upphävas, så snart det blivit klarlagt att förutsättningarna för beslutet inte längre föreligger.

Den som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg är skyldig alt föra anteckningar och lämna uppgUter om verksamheten enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

3 § Tillsynen över efterlevnaden av beslut enligt 1 § utövas av den veteri
när som lantbmksstyrelsen bestämmer.

Veterinären har rätt alt för tiUsynen få tiUträde tUl områden, lokaler och andra utrymmen.

Den som innehar djur eller varor eller något annat som berörs av ett beslut enligl 1 § är skyldig alt lämna det biträde som behövs för tillsynen.

4 § Lantbmksstyrelsen får meddela föreläggande som uppenbart behövs
för efterlevnaden av denna lag. I beslut om föreläggande får lanlbrukssly
relsen sätta ut vite.

Underlåter någon alt fullgöra vad som åligger honom enligt denna lag eller enligl föreläggande får lantbmksstyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad.

Polismyndigheterna skall lämna den handräckning som behövs för all denna lag skaU efterlevas.

5 § Lantbmksstyrelsen får besluta atl befogenhet som ankommer på styrelsen enligl 1 §, 3 § första stycket och 4 § första och andra styckena helt eller delvis skall ankomma på lantbmksnämnden.

6 § TiU böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsambet

1. bryter mot beslut enligt I §,

2. underlåter atl fullgöra vad som åligger honom enhgt föreskrift som meddelats med stöd av 2 § eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av 2 § andra stycket lämnar en uppgift som är oriklig om något förhållande av betydelse, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.

Prop. 1982/83:172 25

Den som har överträtt ett vitesföreläggande enligt 4§ döms inle till ansvar enligl denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.

Innefattar brott som avses i första stycket 1 olovlig transport av djur eUer varor, skall sådan egendom förklaras förverkad, om del inle är uppenbart obilligl. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

7 § Lanlbmksnämndens beslut får överklagas hos lantbmksstyrelsen genom besvär.

Lantbmksstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Beslut enligt första och andra styckena gäller med omedelbar verkan, om inle annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984, då förordningen (1961:309) om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m.m. skall upphöra all gälla.

Bestämmelserna i denna lag skaU tillämpas även i fråga om beslut som har meddelats med stöd av den upphävda förordningen.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.

Prop. 1982/83:172 26

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-03-29

Närvarande: f. d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för jordbmksdepartementet Lundkvist beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om bekämpande av salmoneUainfektion hos djur.

Förslaget har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Per OIding.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

1§

Bestämmelsen i punkt 4 har formulerats med avsikten att de aktuella åtgärderna i rättssäkerhetens intresse skall i viss mån preciseras. Detta syfte torde tillgodoses ännu bättre, om - i viss överensstämmelse med motiven - punkten avfallas så: "4. andra åtgärder som är nödvändiga från bekämpningssynpunkt, såsom i fråga om transport av djur eller varor, provlagning eller vaccination."

6§

Syftet med bestämmelsen i punkt 2 torde komma till bättre uttryck om den uppdelas på två punkter och får följande lydelse:

"2. underiåter att fullgöra vad som åligger honom enligt föreskrift som meddelats med stöd av 2§,

3. vid fuUgörande av uppgiftsskyldighet enligl 2§ andra stycket lämnar oriklig uppgift rörande något förhåUande av betydelse, om inte gämingen är belagd med straff i brottsbalken."

7§

Avsikten med paragrafen, såvitt avser besvär över lantbmksstyrelsens beslut, lär vara att reglera besvär över beslut i särskilda faU, medan generella beslut enligt 2 § - vilka kan komma all delegeras till lantbmksstyrelsen - skulle överklagas till regeringen i enlighet med 18 § verksstadgan. För atl missförstånd om innebörden av besvärsregeln i andra stycket skall undvikas torde i detta stycke efter ordet "beslut" böra tilläggas "i särskih faU".

Prop. 1982/83:172 27

Del remitterade förslaget innehåller, i motsats lill nu gällande författningar (1961:309 och 310), inga bestämmelser om ersättning till djurägare eller annan för förluster av olika slag i anledning av myndighetsingripanden. Enligl remissprotokollet kan någon sådan principiell ersättningsskyldighet för staten på skadeslåndsrältslig eller annan gmnd inte anses fastslagen; vidare fömtskickas all enligl blivande ersättningsbestämmelser, som avses bli intagna i en förordning, staten skall få bära en mindre andel av kostnaden för salmonellabekämpningen än för närvarande.

Regler om ersättning för myndighetsingripanden på gmnd av smitlfara och liknande förekommer för närvarande i ett flertal författningar. Tidigare fanns del - trots åtskilliga skillnader i detaljregleringen - skäl alt tala om en allmän gmndsals, all den som drabbades av förluster av sådan anledning inte alls eller endast i begränsad utsträckning hade ett rättsligt gmndat anspråk mol staten. Enligl epizoolilagstiftningen av 1935, som gällde fram lill 1980, förelåg sålunda en inskränkt ersätlningsräll i vissa hänseenden. Kungörelsen (1956:296) om ersättning av statsmedel i vissa faU vid ingripanden i hälsovårdens intresse innebär alt ersättning av statsmedel "må utgå" i vissa angivna avseenden, varvid ersältningsberäkningen gmndas på skälighetsöverväganden. På hknande sätt sägs i bisjukdomslagen (1974:211) all kostnad eller förlust som föranletls av beslut enligt lagstiftningen i fråga "kan utgå" av statsmedel. (Jfr även lagen 1956:293 om ersättning åt smittbärare, 10§ andra stycket smillskyddslagen (1968:231, och 8§ växtskyddslagen 1972:318). Ersättningsreglerna i nu gällande lagstiftning om bekämpande av salmonellainfektion hos djur har anslutit sig liU dessa ersällningsrällsliga huvudlinjer. - Genom epizootilagen (1980:369) kan lagstiftaren emellertid sägas ha intagit en annan principståndpunkt än tidigare: kostnader och förluster som har sin gmnd i myn-dighetsbeslul har ansetts böra bli ersatta fullt ut av staten (se 10 § och prop. 1979/80:61 s. 11, 48 ff, 54).

Av det sagda framgår, atl den ståndpunkt remissen intar i ersättningsfrågan stämmer med regleringen i åtskUlig annan lagstiftning. Regeln i 2 kap. 18 § regeringsformen om ersättning vid expropriation och liknande ingrepp lär inle vara tillämplig i dessa fall (se t.ex. SOU 1975:75 s. 430). Med hänsyn lill de likheter som onekligen förligger mellan ingripanden enligl epizootilagen och enligt den nu föreslagna lagstiftningen kan det å andra sidan synas otillfredsställande, all ersätlningsreglema i de båda fallen i sådan grad skulle avvika från varandra. Del är möjligt all särskilda överväganden har gjort sig gällande för epizoolilagens del, bl. a. all det här kan bli fråga om mycket omfattande ingripanden på gmnd av oväntade, ibland kataslrofartade sjukdomsutbrott, medan salmoneUarisken är något som de aktuella företagarna i viss mån måste räkna med. Också det förevarande lagförslaget kan dock läggas lill gmnd för myndighelsbeslut med betydande ekonomisk räckvidd, och det kunde - med del betraktelsesätt varpå epizootilagen bygger - möjligen övervägas att även här tillerkänna den

Prop. 1982/83:172 28

skadelidande en viss laglig rätt lill ersättning i stället för atl enbart ge möjlighet for myndigheterna alt låta gottgörelse utgå i enskilda fall.

Frågan om ersättning vid beslut enligl den föreslagna lagen framstår sålunda som i viss mån tveksam. I annan lagstiftning har som nämnts även regler om billighelsersältning lagils in i själva lagen. Även om lagrådet inte finner skäl motsätta sig vad som föreslås i denna del torde det emellertid vara påkallat alt den avsedda översynen av gällande ersättningsbestämmelser utsträcks till all omfatta reglerna om gottgörelse även vid andra myndighetsingripanden i hälsovårdens intresse och liknande fall (jfr JO: s ämbelsmannaberätlelse 1973 s. 511 och prop. 1979/80:61 s. 48). Det nu gällande systemet av bestämmelser framstår som så splittrat och svåröverskådligt att en mera enhetlig reglering synes önskvärd.

Prop. 1982/83; 172 29

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-04-07

Närvarande: statsrådet L Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition med förslag till lag om bekämpande av salmonella hos djur

Anmälan av lagjrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande över förslag lill lag om bekämpande av salmonella hos djur.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande ' och anför.

Jag har inle något att erinra mot alt 1,6 och 7§§ förtydligas på sätt lagrådet föreslår. Dämlöver bör vissa redaktionella ändringar göras i det remitterade förslaget.

Lagrådet tar vidare upp frågan om gottgörelse vid myndighetsingripanden i hälsovårdetis intressen och liknande fall. Lagrådet anför atl den ståndpunkt remjssen intar i ersättningsfrågan stämmer med regleringen i åtskillig annan lagstiftning på området men strider mot ersättningsreglerna i epizootUagen (1980:369), enligt vilka kostnader och förluster som har sin grund i myndighelsbeslut ersätts fullt ut av staten. Med hänsyn tiU de likheter som föreligger mellan ingripanden enligt epizootilagen och den nu föreslagna lagen kunde del enligt lagrådet möjligen övervägas atl även enligl lagförslaget lUlerkänna den skadelidandg eii viss laglig rätt lill ersättning.

För egen del vUl jag erinra om atl det finns stora skU|nader mellan de epizootiska sjukdomarna och salmoneUainfektioner bland djur, vilka motiverar all frågan om ersättning behandlas på olika sätt. De djursjukdomar som regleras i epizootUagen förekommer normall inte i vårt land. Ett utbrott av sådana sjukdomar kommer oväntat och ibland katastrofartal och

Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 24 mars 1983.

Prop. 1982/83:172 30

föranleder myckel omfattande och kostsamma ingripanden. Salmonellasmilta finns däremot alltid i landet. Djurägarna måste därför räkna med möjligheten av ett salmonellaangrepp som en beaklansvärd risk i näringsutövningen. En djurägare kan även genom egna åtgärder i viss utsträckning förebygga att djurbesättningen angrips av salmoneUa och därigenom minska kostnaden för salmoneUabekämpningen. Del finns därför inte skäl all tiUerkänna djurägare som drabbas av förluster med anledning av ingripanden enligt den föreslagna lagen om bekämpande av salmoneUainfektion hos djur en laglig rätt liU ersättning av staten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

alt antaga det av lagrådet granskade förslaget till lag om bekämpande av salmonella hos djur. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen atl antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983