Prop. 1982/83:167

Regeringens proposition

1982/83:167

om ändring i byggnadslagen (1947:385) m. m.;

beslutad den 24 mars 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har lagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotpkpll.

På regeringens vägnar OLOF PALME

HANS GUSTAFSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I prpposilionen läggs fram förslag till vissa ändringar av formerna för prövningen enligt 136 a § byggnadslagen beträffande verksamheter som använder Iräfiberråvaror och därmed sammanhängande ändringar i miljöskyddslagen. Förslagen syftar tiU att förenkla prövningen.

Proposifionen innehåller även förslag pm att i 136 a § byggnadslagen närmare reglera när prövning skall ske av verksamhet vid anläggningar som framställer iräfiberbränsle och vid eldningsanläggningar där träfiberråvaror används.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 167

TiUkomslen och lokaliseringen av industriell eUer liknande verksamhet, spm är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med Iräfiberråvara eller med landets samlade mark- Pch vattentillgångar, skall prövas av regeringen i den omfattning som nedan säges.

TiUkomslen . och lokaliseringen av industriell eUer liknande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara eller med landels samlade mark- och vattentillgångar, skall prövas av regeringen i den pmfattning spm nedan säges. Beträffande verksamhet som är av väsentlig betydelse endast för hushållningen med Iräfiberråvara får dock regeringen överlämna till annan myndighet att pröva frågan om tillstånd.

Nyanläggning av följande slag av verksamhet skall prövas, nämligen 1. järn- pch stålverk, metallverk Pch ferrplegeringsverk.

2. sågverk med en årlig prpduk-fionskapacilel om 5000 m' sågade trävaror eller mer, massafabrik, pappersbmk, samt fabrik för tillverkning av fiberskivor, spänskivor eUer plywood.

2. sågverk med en årlig produktionskapacitet om 5000 m-* sågade trävaror eller mer, massafabrik, pappersbruk, fabrik för tUlverkning av fiberskivor, spänskivor eller plywood samt anläggning för framställning av träfiberbränsle, om användningen per kalenderår av träfiberråvara kommer att uppgå till minst 10000 m fast mått,

3. fabrik för framställning av oorganiska eUer organiska kemikalier eller av petrokemiska produkter i övrigt,

4. fabrik för raffinering av råoljor,

5. alomkraflanläggning,

6. anläggning för upparbetning av alombränsle,

7. ångkraftanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt bränsle med tillförd effekt överstigande 500 megawalt,

8. anläggning för eldning med träfiberråvara om förbrukningen per kalenderår av sådan råvara kommer att uppgå till minst 10000 m fast mått.

' Lagen omtryckt 1981:872

Prop. 1982/83:167

Nuvarande lydelse

8. fabrik för framställning av gödselmedel,

9. cemenlfabrik.

Utvidgning av verksamhet vid sågverk eller annan anläggning som anges i andra stycket 2 skall prövas om förbmkningen per kalenderår av träfiberråvara kommer att öka i förhållande till det av åren 1973, 1974 eller 1975 när förbmkningen var högst eller i förhållande till den förbmkning som har tillåtits enligt denna paragraf. Prövningsskyldighet föreligger ej pm ökningen mätt i mndvirke eller mptsvarande mängd annan träfiberråvara ej uppgår till 10000 m' eUer, utan all uppgå tiU 20000 m, är mindre än en procent av den tUI jämförelse valda förbmkningen. Prövnings-skyldighet föreligger ej heller för utvidgning av verksamhet söm sker ulan samband med utbyggnad av anläggning, om denna den 1 juni 1976 ingår i en förvaltningsenhet som efter ansökan registrerats hos regeringen, och om förbmkningen av träfiberråvara inom den registrerade förvaltningsenheten ej ökar mer än i föregående punkt säges.

Finner regeringen för visst faU atl verksamhet som avses i andra eller tredje stycket ej är av den betydelse som i första stycket säges, kan regeringen medgiva undanlag från prövningsskyldighelen.

Föreslagen lydelse

9. fabrik för framställning av gödselmedel, 10. cementfabrik.

Utvidgning av verksamhet vid sågverk, massafabrik, pappersbruk och fabrik för tillverkning av fiber-skivor, spänskivor eller plywood skall prövas om förbrukningen per kalenderår av träfiberråvara kommer att öka i förhållande till det av åren 1973, 1974 eller 1975 när förbmkningen var högst eller i förhällande fill den förbrukning som har tillåtits enligt denna paragraf. Prövningsskyldighet föreligger ej om ökningen mätt i rundvirke eller motsvarande mängd annan träfiberråvara ej uppgår till 10000 m eller, ulan all uppgå fill 20000 m\ är mindre än en procent av den till jämförelse valda förbmkningen. Prövningsskyldighet föreligger ej heller för utvidgning av verksamhet som sker utan samband med utbyggnad av anläggning, om denna den 1 juni 1976 ingår i en förvaltningsenhet som efter ansökan registrerats hos regeringen, och om förbrukningen av Iräfiberråvara inom den registrerade förvaltningsenheten ej ökar mer än i föregående punkt säges.

Utvidgning eller annan ändring av verksamhet vid anläggning för framställning av träfiberbränsle . och vid eldningsanläggning skall prövas, om användningen per kalenderår av träfiberråvara vid anläggningen kommer att uppgå till minst 10000 m fast mått.

Finner regeringen för visst fall alt verksamhet som avses i andra, tredje eller fiärde stycket ej. är av den betydelse som i första stycket säges, kan regeringen medgiva undanlag från prövningsskyldighelen.

Prövning avseende verksamhet vid sågverk, fabrik för tillverkning av fiberskivor, spänskivor eller plywood, anläggning för framställning av träfiberbränsle samt an-

Prop. 1982/83:167

Föreslagen lydelse

läggning för eldning med träfiberråvara skall, om regeringen inte beslutar annat, avse endast verksamhetens betydelse för hushållningen med träfiberråvara.

Nyanläggning eller utvidgning av verksamhet som avses i första stycket och som inte omfattas av prövningsskyldighet enligt andra, tredje eller fiärde stycket skall prövas om regeringen i visst fall beslutar om detta.

Nuvarande lydelse

Nyanläggning eller utvidgning, som gäller verksamhet som avses i första stycket, skall i annat fall än som anges i andra och tredje styckena prövas pm regeringen i visst fall beslutar härom. Vad nu sagts gäller dock ej nyanläggning av sågverk med en årlig produktionskapacitet som är mindre än 5000 m sågade trävaror eller utvidgning av verksamhet vid sågverk eller annan anläggning som anges i andra stycket 2 för vilken prövningsskyldighet enligt tredje stycket ej föreligger.

Tillständ enligl första stycket får meddelas endast pm kommunen fiU-siyrkl detta.

Tillstånd kan förenas med villkor för tillgodoseende av aUmänna intressen och göras beroende av att sakein inom viss tid fullföljes genom ansökan till koncenssionsnämnden för miljöskydd i den ordning som föreskrives i miljöskyddslagen (1969:387).

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

2. Bestämmelserna i 136a§ fjärde stycket gäller inte verksamhet som ulan tillstånd enligl nämnda paragraf pågår när denna lag träder i kraft, om användningen per kalenderår av träfiberråvara inte ökas med mer än 5 000 m fast mått i förhållande fill det av åren 1980, 1981 eller 1982 när användningen var högst.

3. Verksamheten vid anläggning för framställning av träfiberbränsle och vid anläggning för eldning med träfiberråvara får utan hinder av bestämmelserna i 136a§ andra och Qärde styckena bedrivas i avsedd omfattning till dess atl verksamheten har prövats av regeringen, om anläggningen har börjat byggas eller ändras efter den 31 december 1979 men inte har kunnat färdigställas i sådan fid alt den för anläggningen avsedda användningen av träfiberråvara under ett kalenderår har varit möjlig atl uppnå före ikrafflrä-dandet av denna lag. För att verksamheten skall få fortgå efter den 30 september 1983 skall dpck fillstånd ha sökts senast nämnda dag.

Prop. 1982/83:167 5

2 Förslag till

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

Härigenom föreskrivs atl 2, 6, 9 pch 21 a§§ miljöskyddslagen (1969: 387)' skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Utöver bestämmelsema i denna lag gäller pm miljöfarlig verksamhet vad som föreskrives i hälsovårds-, byggnads- och naturvårdslagstiftning eller i annan lagstiftning. I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland.

Har regeringen enligt 136a§ Har regeringen enligl I36a§

byggnadslagen (1947:385) prövat byggnadslagen (1947:385) prövat
frågan om tiUkomst eUer Ipkahse- frågan pm lUlkpmsl eUer lokalise
ring av viss verksamhet eller enligl ring av viss verksamhet med hän-
lagen (1978:160) om vissa rörled- syn till hushållningen med landets
ningar prövat frågan om framdra- samlade mark- och valtentillgång-
gande eller begagnande av sådan ar eller enligt lagen (1978:160) om
ledning, är beslutet bindande vid vissa rörledningar prövat frågan om
prövning enligt denna lag. framdragande eller begagnande av

sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning enligl denna lag.

I fråga om byggande i vallen för alt motverka vattenförorening och om ianspråktagande av mark för ledning eller annan anläggning för avlppps-vatten finns bestämmelser i vallenlagen (1918:523).

Regeringen eller myndighet spm regeringen bestämmer äger meddela särskilda bestämmelser till förebyggande av vallenförprening genpm fast avfaU.

6§

Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentiig betydelse, även om försiktighetsmått som avses i 5§ iakttages, får verksamheten utövas endast om särskUda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenheten atl elt stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller all betydande förlust från nalurvårdssynpunkt uppkommer eUer all liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten ej utövas. Regeringen kan dock lämna tUlstånd enligl denna lag, om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eUer för orten eUer eljest från allmän synpunkt.

Bestämmelserna i första och and- Bestämmelserna i första och and
ra styckena gäller ej verksamhet, ra styckena gäller ej verksamhet,
vars tUlkomst eller lokalisering prö- vars liUkpmst eller Ipkalisering prö
vats enligl 136a§ byggnadslagen vals enligt 136a§ byggnadslagen
(1947:385), eller rörledning, vars (\947:3S5) med hänsyn till hushåll-
framdragande eller begagnande ningen med landets samlade mark-
prövats enligl lagen (1978:160) pm och vattentdlgångar, eUer rörled-
vissa rörledningar. Första stycket ning, vars framdragande eller be-

' Lagen omtryckt 1981:420

ti Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 167

Prop. 1982/83:167

Nuvarande lydelse

eller andra stycket första punkten hindrar ej alt sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild prdning användes för avsett ändamål.

Föreslagen lydelse

gagnande prövats enligl lagen (1978:160) pm vissa rörledningar. Första stycket eller andra stycket första punkten hindrar ej alt sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning användes för avsett ändamål.

9§ Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarhg verksamhet lämna tillstånd till verksamheten efter prövning enligt denna lag.

Skall/rågaw om tillkomsten eller lokaliseringen av viss verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) eller om framdragandet eller begagnandet av rörledning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar prövas av regeringen, får frågan om tillstånd enligl denna lag inte avgöras, innan sådan prövning har skett.

Skall regeringen enligt 136a§ byggnadslagen (1947:385) pröva frågan om tillkomsten eller lokaliseringen av en viss verksamhet med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar eller pröva frågan om framdragandet eUer begagnandet av rörledning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgöras, innan sådan prövning har skett.

21 a§

I ärenden om tiUstånd tiU miljöfarlig verksamhet far tiUståndsmyndighe-len på ansökan besluta alt vissa arbeten får påbörjas utan hinder av att tillståndsfrågan inte har blivit slutligt avgjord. Elt sådant beslut (igångsättningsmedgivande) får meddelas endast om särskilda skäl föreligger och det är uppenbart att tUlslånd kommer all lämnas.

I igångsältningsmedgivanden skall noggrannl anges de villkor som skall gälla i avvaktan på den slutliga prcivningen.

I fråga om ansökningar om igångsättningsmedgivande gäller 13 § i tillämpliga delar. En sådan ansökan handläggs i samma ordning som en ansökan om tiUstånd. Sammanträde eller besiktning behöver dock inle äga rum. Har regeringen lämnat tillstånd till verksamheten i fråga enligt 136a§ byggnadslagen (1947: 385) eller lagen (1978:160) om vissa rörledningar får igängsäll-ningsmedgivande lämnas utan hinder av att 14 § andra stycket I och 2 inte har iakttagits, om särskilda skäl talar för det.

I fråga om ansökningar om igångsättningsmedgivande gäller 13 § i tillämpliga delar. En sådan ansökan handläggs i samma ordning som en ansökan om tiUstånd. Sammanträde eller besiktning behöver dock inte äga mm. Har regeringen lämnat tiUstånd till verksamheten i fråga enligt I36a§ byggnadslagen (1947: 385) och därvid prövat verksamheten med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark-och vattentillgångar eller har regeringen lämnat tillstånd till verksamheten i fråga enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar får

1. påbörjar nyanläggning, vilken enligt 136a§ andra stycket byggnadslagen (1947:385) skall prövas av regeringen, utan all regeringen har meddelat tillstånd till verksamheten eller medgivit undantag från prövningsskyldighelen,

2. under elt kalenderår förbrukar sådan kvantitet iräfiberråvara atl prövningsskyldighel enhgt sammia paragraf tredje stycket föreligger utan alt regeringen har meddelat tiUstånd till ökningen eller medgivit undantag från prövningsskyldighelen,

3. påbörjar, utvidgar eller fortsätter verksamhet ulan tillstånd av regeringen, sedan regeringen med stöd av nämnda paragraf femie stycket har beslutat pröva verksamheten, eller

4. åsidosätter villkor eller före
skrift som regeringen har meddelat
med stöd av nämnda paragraf, så
att allmän eller enskild rätt kan
kränkas.

1. påbörjar nyanläggning, vilken skall prövas enligl 136 a § andra stycket byggnadslagen (1947:385), utan all tillstånd liU verksamheten har lämnats eller undantag frän prövningsskyldighelen har medgivits,

2. under ett kalenderår använder sådan kvantitet Iräfiberråvara att prövningsskyldighet enhgt samma paragraf tredje eller fiärde stycket föreligger utan atl tillstånd har lämnats eller undantag från prövningsskyldigheten har medgivits,

3. påbörjar, utvidgar eller fortsätter verksamhet utan tUlslånd, sedan regeringen med stöd av nämnda paragraf sjunde stycket har beslutat pröva verksamheten, eller

4. åsidosätter villkor eller före
skrift som har meddelats med stöd
av nämnda paragraf, så all allmän
eUer enskild rätt kan kränkas.

Prop. 1982/83:167 9

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-24

Närvarande: statsministern Palme', ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, HeUström

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition om ändring i byggnadslagen (1947:385) m. m.

1 Inledning

Bestämmelsema i 136 a § byggnadslagen (1947:385, omtryckt 1981:872) om regeringsprövning av viss industriell eller liknande verksamhet infördes, efter förslag i proposition 1972: 111 bil. 2 om hushåUning med mark och vallen (CU 35, rskr 348), i syfte atl utgöra ett av flera genomförandemedel i den fysiska riksplaneringen. Bestämmelserna avsäg därför från början endast prövning av verksamheter som är av väsentlig betydelse för hushåUningen med mark och vallen. År 1975 utökades bestämmelserna till att omfatta även prövning av industriell eller liknande verksamhet som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi eller med träfiberråvara (prop. 1975:30, NU 30, CU 28, rskr 202 och 203 samt prop. 1975/76:56, CU 8, rskr 123). På förslag i motion 1975/76:1974 beslöt riksdagen under våren 1976 all komplettera bestämmelserna om hushållning med träfiberråvara med avseende på prövningspliklens omfattning (CU 17, rskr 278).

År 1980 upprättades inom bostadsdepartementet en departementspromemoria (Ds Bo 1980:2) TiUållighelsprövning av viss industriell verksamhet m.m. Översyn av 136a§ byggnadslagen. I promemorian föresläs atl bestämmelserna i 136 a § flyttas från byggnadslagen tUl en ny lag. Vidare föreslås ändringar rörande prövningssystemet, prövningsskyldighetens omfattning och kontrollsystemet. Promemorian har remissbehandlats.

Inom bostadsdepartementet pågår arbete med en ny plan- och bygglag. I del arbetet bereds också frågan om en lagreglering av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Då bestämmelserna i 136a § byggnadslagen har ett nära samband med dessa lagstiftningsfrågor, pågår en översyn av bestämmelserna i anslutning till plan- och bygglagarbetet.

Jag har dock funnit att redan nu bör göras vissa förenklingar beträffande

Prop. 1982/83:167 10

handläggningsordningen för sådana ärenden enligt 136 a § byggnadslagen som rör hushållningen med träfiberråvaror. I det följande kommer jag därför alt lägga fram förslag pm ändringar av tillståndspliktens och prövningens omfattning i fråga öm verksamheter där träfiberråvaror används. Jag skall också redovisa vissa frågpr pm tiUsyn av dessa verksamheter. Jag har utarbetat mina förslag efter samråd med cheferna för jprdbmks- och industridepartementen samt statsrådet Dahl.

Till protpkpUet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas en sammanfattning av de delar av förslagen i departementspromemorian som har betydelse för mina förslag. En sammanställning av mptsvarande delar av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.

2 Föredragandens övervägamden 2.1 Nuvarande prövningsordning

Enligl 136 a § första stycket byggnadslagen skall regeringen pröva tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet, som , är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara eller med landels samlade mark- och valtenlillgångar.

I 136 a § andra—femte styckena regleras närmare i vilka fall prövning skall ske.

Enligt paragrafens andra stycke skall nyanläggning av vissa verksamheter alltid prövas av regeringen. Hit hör bl.a. sågverk med en ärlig produktionskapacitet om 5000 m' sågade trävaror eller mer, massafabriker, pappersbmk samt fabriker för tillverkning av fiberskivor, spänskivor eller plywood. Enligl tredje stycket skall också utvidgning av dessa typer av verksamheter prövas, om förbmkningen per kalenderår av träfi-berfåvara kommer att öka i förhållande till del av åren 1973, 1974 eller 1975 när förbmkningen var högst eller i förhållande tUl den förbmkning som har lUlålits enligl 136 a §.

Vissa undantag från prövningsskyldigheten vid utvidgningar finns. Enligt tredje stycket andra meningen föreligger sålunda inte prövningsskyldighel om ökningen, mätt i mndvirke eller motsvarande mängd annan Iräfiberråvara, inte uppgår till 10000m' eller, utan atl uppgå till 20000m', är mindre än en prpcent av den till jämförelse valda förbmkningen. Enhgt tredje meningen i stycket föreligger inle heller prövningsskyldighet för utvidgning av verksamhet spm sker utan samband med utbyggnad av en anläggning, om denna den 1 juni 1976 ingick i en förvaltningsenhet som efter ansökan har registrerats hos regeringen pch om förbmkningen inom den registrerade förvaltningsenheten inle ökar mer än vad spm anges i den nyss redovisade andra meningen.

Enligt Qärde stycket kan regeringen för ett visst fall medge undantag från prövningsskyldigheten, om verksamheten inle är av den betydelse som anges i paragrafens första stycke.

Prop. 1982/83:167 11

Bestämmelserna i paragrafens femte stycke ger regeringen möjlighet all besluta om prövning av sådana nyanläggningar eller utvidgningar som inte omfattas av bestämmelserna i andra och tredje styckena men som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med Iräfiberråvara eller med landels samlade mark- och vattentillgångar. Prövningen kan komma till stånd oberoende av om utvidgningen orsakas av atl anläggningen byggs ut eller följer av en annan åtgärd. Beslut om prövning får dock inle avse sädana Iräfiberförbmkande verksamheter som är undantagna från prövningsskyldighet till följd av de förbmkningsgränser jag nyss har talat om.

Som framgår av cirkuläret (SFS 1980:260) om statsmyndigheternas anmälningsskyldighet i ärenden enligt 136a§ byggnadslagen är stafliga myndigheter skyldiga att till regeringen anmäla behovet av beslut om prövning med stöd av femte stycket. Anmälan skall ske i de fall myndigheten bedömer atl prövning enligl I36a§ bör ske av nyanläggning eller utvidgning eller när tveksamhet kan råda i detta hänseende.

För all tillstånd skall kunna lämnas måste enligt paragrafens sjätte stycke kpmmunen ha tUlslyrkt detta.

Regeringens tUlstånd kan enligt paragrafens sjunde stycke förenas med villkor för atl tillgodpse allmänna intressen pch göras berpende av att saken inpm en viss tid fullföljs genom ansökan fill koncessionsnämnden för miljöskydd i den ordning som föreskrivs i miljöskyddslagen (1969:387, omtryckt 1981:420, ändrad senast 1981:860).

Påföljdsbestämmelser beträffande åtgärder som strider mol bestämmelserna i 136 a § eller mot vad som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser finns i 12 § lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. (12 § ändrad senast 1976:890).

Sedan en verksamhet har prövats enligt 136a§ skall enligt uttalanden i proposition 1972:111 bil. 2 (s. 365) beslutet vara bindande för planmyndig-hetema. Beslutet är också enligt 2 § miljöskyddslagen bindande beträffande verksamhetens tillkomst och lokalisering vid prövning av verksamheten enligt den lagen. Däremot ankommer del på koncessionsnämnden för miljöskydd att för verksamheten föreskriva de villkor — i fråga om skyddsåtgärder, begränsningar och övriga försiktighetsmått som behövs för all förebygga eller avhjälpa ölägenheter - som krävs från miljöskyddssynpunkt (5 §).

Ansökningshandlingarna i ett 136a§-ärende remitteras normah fill ett stort antal myndigheter och organisationer, däribland koncessionsnämnden för miljöskydd och den kommun där verksamheten skall ligga. Som remissinstans har koncessionsnämnden ålagts vissa särskUda uppgifter, såsom all hålla sammanträde med bl. a. sakägare på den aktuella lokaliseringsorten (14 § miljöskyddslagen).

Prop. 1982/83:167 12

2.2 Prövningsskyldighetens omfattniing. Reformbehov och förslag

Som jag nämnde inledningsvis avser jag nu atl lägga fram förslag till vissa ändringar av 136a§ byggnadslagen såvitt avser prövningen av verksamheter där träfiberråvaror används. Förslaget om atl verksamheter som är av väsentlig betydelse för hushiUningen med Iräfiberråvaror skall prövas av regeringen lades fram i proposition 1975/76:56 om ändring i byggnadslagen. I proppsifipnen framhölls bl. a. alt en pmfattande utbyggnad av skogsindustrin skuUe medföra alt den i ett långsiktigt perspektiv inle kan förses med råvara i tillräcklig omfattning och all därför samhällets möjligheter att kpntrpUera och pröva sådana åtgärder inom skogsindustrin, som kan innebära ökad förbmkning av svensk Iräfiberråvara borde förbättras.

I en utredning av skogsstyrelsen och statens industriverk (SIND PM 1980:2, Ökad eldning med skogsråvara) uttalas, atl det på sikt finns betydande risker för en konflikt om skogsråvarorna meUan skogsindustrin och värmeproducenterna. Enligl utredningen är det mpt den bakgmnden angeläget all finna former för samhället atl kontrollera och styra utvecklingen av värmeproduktion med Iräfiberråvaror. I utredningen föreslås all 136a § byggnadslagen tills vidare används; för sådan kontroll och styming.

Mot bakgmnd av bl.a. skogsstyrelsens och industriverkets utredning läggs i den fömt nämnda departementspromemorian om översyn av 136 a § byggnadslagen fram förslag om obligatorisk prövning av vissa eldningsanläggningar.

Enligt departementspromemoricin är den nu gällande prövningsgränsen beträffande utvidgning av skogsinduslrieU verksamhet - 10000 m' mndvirke fast mått under bark — onödigt snäv. I promemorian föreslås därför en höjning av gränsen lUl 25000m' fast mått. Denna gräns bör enligt förslaget också gälla för nyanläggning och utvidgning av anläggningar för eldning med Iräfiberråvaror.

Förslaget i departementspromemorian om prövningsskyldighet för nyanläggning och utvidgning av eldriingsanläggningar har mottagits positivt av så gott som samtliga remissinstanser som har kommenterat förslaget. Endast Svenska kommunförbundet och Svenska värmeverksföreningen har ställt sig kritiska. Ett par remissinstanser anser att även anläggningar för framstäUning av träfiberbränsle bör omfattas av prövningsskyldighet. Förslaget all höja gällande prövningsgräns för verksamheter spm använder träfiberråvarpr har avvisats av de flesta remissinstanserna.

Det behov av atl kpntrpUera användningen av träfiberråvarpr spm föranledde ändring av 136a§ byggnadslagen år 1975 kvarstår aUtjäml. Detta behov har enligl min mening förstärkts genom den ökade användningen av träfiberråvaror som bränsle i eldningsanläggningar. Såväl näringslivsorga-nisafioner som fackliga organisationer har mot bakgmnd av utvecklingen på eldningsområdel uttryckt oro för skogsindustrins möjligheter alt erhålla fillräckliga mängder Iräfiberråvaror. Del är från samhällsekonomiska ut-

Prop. 1982/83:167 13

gångspunkter angeläget att utvecklingen vad gäller eldningsanläggningar inte allvarligt försvårar skogsindustrins möjligheter att erhålla träfiberråvaror genom alt sädana råvaror som är av betydelse för skogsindustrin används för eldning. Enligt min uppfattning finns goda möjligheter alt för eldningsändamål använda sådana skogsråvaror som inte kan utnyttjas för fillverkning av skogsindustriella produkter. Av flera skäl är det angeläget att en sådan användning kommer tiU stånd. För att användningen av träfiberråvarpr för eldningsändamål skall ske på elt sätt spm inte strider mpt behpvet all hushåUa med de svenska tillgångarna på träfiberråvarpr behöver, likspm beträffande skpgsindustrieU verksamhet, denna användning kpnlrolleras. Delta gäller även användningen av returpapper som i vissa faU kan användas såväl som råvara i massa- och pappersindustrin som för eldningsändamål.

Sedan år 1979 har regeringen, efter särskUt beslut om atl förbehålla sig prövningen i del enskilda faUel, prövat vissa anläggningar som använder Iräfiberråvaror för eldningsändamål. Sedan hösten 1982 har regeringen skärpt liUämpningen av 136 a § så att prövning regelmässigt sker av anläggningar för produktion av träfiberbränsle och eldningsanläggningar, om råvamanvändningen motsvarar gällande prövningsgräns för skogsinduslrieU verksamhet, nämligen 10000m' fast mått.

Regeringen tillämpar sålunda redan genom förbehållsbeslut förslaget i departementspromemorian om prövningsskyldighet för eldningsanläggningar och även förslaget frän vissa remissinstanser om att anläggningar för framställning av träfiberbränsle skaU prövas.

Den nuvarande prdningen med förbehållsbeslul i varje särskih fall är dpck enligl min mening inte tillfredsställande. Dels skapar den psäkerhet hps förelag pch enskilda som avser att driva verksamhet, dels kan dessa komma alt behandlas ohka berpende pä pm regeringen blir uppmärksammad på etableringen eller inte. Regeringen har i vissa fall fått kännedom om en etablering i ett så sent skede att anläggningen har påbörjats och ibland nästan färdigställts, innan beslut om prövning har fattats av regeringen. Mot den här bakgrunden bör prövningsskyldighet nu införas för verksamheterna i fråga.

Del kan ifrågasättas om prövningsskyldigheten skall behöva gälla både anläggningar som framställer träfiberbränsle och eldningsanläggningar. För atl möjliggöra en liUfredsslällande kontrpll av användningen av träfiberråvarpr har jag emellertid funnit atl en sådan i vissa avseenden dubbel prövning behöver ske. Prövningen i eldningsledel behövs för atl anpassa verksamhetens omfattning med hänsyn tiU tUlgången på lämpliga träfiberråvarpr. I detta led, där träfiberråvarprna pftast används i bearbetad form, t.ex. Iräflis eller pellets, är det emellertid många gånger svårt att avgöra vilken sorts träfiberråvara som urspmngligen har använts. Som jag har sagt tidigare är del angeläget atl sådana träfiberråvarpr som är av betydelse för skogsindustrin inle används för eldningsändmål. Kontrollen av detta kan lättast ske vid de anläggningar som fillverkar träfiberbränsle. t2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 167

Prop. 1982/83:167 14

Vissa anläggningar av del nyss nämnda slaget är inle permanent lokaliserade till en viss plats, s. k. mobila anläggningar. Jag tänker på bl. a. sådana anläggningar för framställning a\' träfiberbränsle som flyttas till plika platser inom ett visst område. Behovet av all kpntrpUera användningen av träfiberråvarpr gäller givetvis även i fråga om dessa anläggningar. De bör därför vara underkastade prövningsskyldighel i samma utsträckning som övriga anläggningar.

När det gäller frågan om vilken användningsnivå som skall grunda prövningsskyldighel, anser jag, i likhet med flertalet remissinstanser, all den nivå som nu gäller för skogsindustriella verksamheter är lämplig och bör gälla även för de verksamhetcT för vilka prövningsskyldighet nu bör införas. För nyetablering av anläggningar för framställning av träfiberbränsle Pch eldningsanläggningar föreslår jag sålunda atl regler om prövningsskyldighel införs i de fall användningen av Iräfiberråvaror per kalenderår kommer all uppgå tiU minst 10000m' fast mått. Vad gäller utvidgning av verksamheten vid sådana anläggningar anser jag dock alt prövningsskyldighelen bör utformas något annorlunda än för skogsindustrin. Som framgår av min redogörelse lör nu gällande regler medger dessa en viss utvidgning utan föregående prövning av tillståndsgiven verksamhet vid sågverk, massafabriker, pappersbmk samt fabriker för tillverkning av fiberskivor, spänskivor eller plywood. I fråga om verksamhet vid anläggningar för framställning av träfiberijränsle och vid eldningsanläggningar är del, som jag nyss omtalade, av särskih intresse vilken slags råvara som kommer atl användas. Med hänsyn härtill anser jag all någpn mptsvarande utvidgning av dessa verksamheter ulan föregående prövning inle bör få komma till stånd. Jag föreslår således all bestämmelserna i 136a§ byggnadslagen utformas så alt användningen av träfiberråvaror vid befintliga anläggningar helt skall bestämmas £iv lillslåndsbeslut enligt paragrafen, om användningen per kalenderår kommer all uppgå fiU minst 10000 m' fast mätt. Några särskilda regler om utvidgning av verksamhet vid sådana anläggningar som har tiUståndsprövals enligt 136a§ bör således inte införas. För dessa kommer sålunda i tillståndsbeslutel angiven rå varumängd alt direkt motsvara vad som högst får användas vid anläggningen.

För anläggningar som finns när ändringen av 136 a § skall träda i kraft bör dock viss utvidgning av verksamheten kunna ske ulan föregående prövning. Delta bör lämpligen regleras i en övergångsbestämmelse. Del skulle enligl min mening föra för långt att kräva atl befintliga anläggningar alltid skall prövas, om de omfattas av den nyss föreslagna prövningsskyldighelen. Många av dessa anläggningar kan ha en råvamanvändning som ligger strax under den föreslagna gränsen för prövningsskyldighel. Såväl vid dessa anläggningar som vid sådana befintliga anläggningar där råvamanvändningen ligger över denna gräns anser jag alt verksamheten utan prövning bör få öka i skälig omfattning. För anläggningar där verksamhet pågår vid lagändringens ikraftträdande, utan tillstånd enligl 136a§, före-

Prop. 1982/83:167 15

slår jag därför alt prövningsskyldighet skall inträda först om användningen av träfiberråvaror under ett kalenderår ökas med mer än 5 000 m' fast mått i förhållande till den högsta användningen per kalenderår under åren 1980-1982.

Särskilda övergångsregler behövs för anläggningar som har börjat byggas eller ändras innan de nya reglerna träder i kraft men inte har kunnat färdigställas i sådan tid atl det har varit möjligt alt under elt kalenderår uppnå den för anläggningen avsedda användningen av Iräfiberråvaror. Vid dessa anläggningar bör verksamheten få bedrivas i avsedd omfattning ulan hinder av alt tillstånd saknas, om ansökan om tiUslånd görs före den 30 september 1983. Sedan ansökningen har prövats skall naturiigtvis i beslutet meddelade föreskrifter gälla för verksamheten. För dessa anläggningar bör prövningen avse endast frågan om all fastställa en råvamanvändning som medger ett rimligt utnyttjande av resp. anläggning.

2.3 Prövningens inriktning. Reformbehov och förslag

Som jag nämnde tidigare prövar regeringen genom förbehållsbeslul redan i dag den typ av anläggningar som enligl del nu framlagda förslaget skall omfattas av prövningsskyldigheten enligt I36a§ byggnadslagen. Antalet ärenden är relativt stort och kan väntas öka.

I flertalet ärenden som rör hushållningen med Iräfiberråvaror är det enbart just den hushåUningsaspekten som är av intresse vid 136a§-pröv-ningen. Trots del är det med hänsyn fill beslämmelsemas utformning nödvändigt att pröva ärendena från samtliga de hushållningsaspekter som anges i paragrafen.

Som jag beskrev när jag redogjorde för gällande prövningsordning blir regeringens beslut enligl I36a§ byggnadslagen bindande för koncessionsnämnden för miljöskydd vid efterföljande prövning enligl miljöskyddslagen. Detta medför all regeringen, i den mån prövning skall ske även enligl miljöskyddslagen, yid sin prövning måste beakta också liUåtlighelsreglerna i den lagen.

Enligt miljöskyddslagstiftningen är prövningsordningen uppdelad så att vissa ärenden prövas av länsstyrelsen medan övriga ärenden prövas av koncessionsnämnden. Om en verksamhet har prövats enligl 136a§ byggnadslagen och även skall prövas enhgt miljöskyddslagen är det dock allfid koncessionsnämnden som har hand pm prövningen (3 § miljöskyddsförordningen (1981:574)).

Beträffande åtskUliga av de ärenden där prövningen enligl 136a§ är motiverad enbart med hänsyn till hushållningen med träfiberråvaror skall verksamheten prövas även enligl miljöskyddslagen. Koncessionsnämnden måste enligt den gällande handläggningsordningen höras i dessa ärenden. Enligt 14§ miljöskyddslagen skall remissen från regeringen i 136a§-ären-del i princip behandlas som ett vanligt koncessionsärende. Det innebär

Prop. 1982/83:167 16

bl. a. alt nämnden normalt sammanträder på den plats dit verksamheten skaU förläggas. Koncessionsnämnden avger normalt sitt yttrande först sedan övriga remissinstanser har yttrat sig, vilket påverkar handläggnings-liden i 136a§-ärendet.

Jag anser att den nuvarande prövningsordningen onödigt komplicerar handläggningen av ärenden som vid 136a§-prövningen enbart har intresse för hushållningen med träfiberråvarpr. Innehållet i ansökningshandlingarna måste utformas sä alt samthga tre hushällningsaspekter i 136 a § byggnadslagen blir tillräckligt belysta. När prövningen skall ske även enligl miljöskyddslagen, måste sökanden dessutpm lämna en tillfredsställande redovisning av miljöskyddsfrågprna redan innan del slår klart vUken omfattning av verksamheten som kommer att medges. I fall där bara hushållningen med träfiberråvaror är relevant vid regeringens prövning blir remissbehandlingen mot den här bakgmnden pnödigt omfattande och tidskrävande. Det leder tiU pnödigt arbete för såväl sökanden, remissprganen spm regeringskansliet och medför att handläggningen av ärendet tar längre fid än vad som egentligen är motiverat.

För att komma tUl rätta med de- ölägenheter som jag har beskrivit föreslår jag nu atl 136a§ ändras så att vissa verksamheter, där träfiberråvaror används, nprmalt skall prövas av regeringen enbart med avseende på hushållningen med Iräfiberråvaror. Vid behov bör regeringen naturligtvis kunna pröva ärendena även utifrån övriga prövningsgrunder i 136a §.

Begränsningen av prövningen bör avse dels de verksamheter som jag har föreslagit alt man nu skall införa prövningsskyldighet för, dels sågverk och fabriker för tillverkning av fiberskivor, spänskivor eller plywood. Med undanlag för sågverk med en årlig produktionskapacitet överstigande 50000m' sågade trävaror infördes prövningsskyldighet för de nämnda skogsindustriella verksamheterna som en följd av att prövningsgmnden hushållning med träfiberråvaror tillkom. I fråga om dessa verksamheter finns det endast i undantagsfall anledning för regeringen att beakta andra hushällningsaspekter i 136 a § än den som rör Iräfiberråvaror. Erfarenheterna har visat alt delta gäller även för sågverk med en årlig produkfionska-pacilel överstigande 50000 m' sågade trävaror, för vilka prövningsskyldighet redan tidigare förelåg.

När prövningen med avseende på hushållningen med träfiberråvaror tillkom, infördes även prövningsskyldighelen för utvidgningar av verksamhet vid massafabriker Pch pappersbruk. Erfarenheterna-bar visat alt vid sådana utvidgningar även frågpr om hushållningen med mark och vatten eller energi ofta har betydelse vid tillståndsprövningen. Det finns därför inte skäl att undanta utvidgningar av massafabriker och pappersbruk från en prövning utifrån prövningsgrunderna hushållning med energi och mark pch vatten.

I departementsprpmemprian pm översyn av 136 a § byggnadslagen läggs fram förslag pm uppdelning av prövningen i linje med det förslag spm jag

Prop. 1982/83:167 17

nu förordat. Jag vill nämna att promemprieförslaget i den delen har godtagits av remissinstanserna.

Som framgår av vad jag tidigare har sagt innebär bestämmelsen i miljöskyddslagen om atl beslut enligt 136 a § skall vara bindande för prövningen enligt miljöskyddslagen speciella krav på handläggningen både i regeringskansliet pch hos andra myndigheter. För alt den av mig åsyftade förenk-hngen skall åstadkpmmas måste även denna bestämmelse ändras. Bestämmelsen infördes när prövningen avsåg enbart frågan om hushållning med mark och vallen pch det är enbart utifrån den prövningsgmnden spm kppplingen tiU prövningen enligl miljöskyddslagen är av betydelse. Ändringar i miljöskyddslagen bör därför göras på det sättet att bundenhet i tiUståndsfrågan vid prövning enligt miljöskyddslagen skall gälla endast i ärenden spm regeringen har prövat med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Genpm atl koncessionsnämnden inle blir bunden av regeringens beslut, pm regeringsärendel har prövats endast ufifrån hushållningen med träfiberråvaror, uppnäs att miljöskyddsfrågorna inte behöver behandlas vare sig i ansökningshandlingarna eller i remissbehandlingen.

Om ändringar i miljöskyddslagen genomförs enligl vad jag nu har föreslagit bör också bestämmelsen i 3 § miljöskyddsförordningen ändras så all den normala ärendefördelningen mellan koncessionsnämnden och länsstyrelsen gäller när ett ärende enligt 136 a § byggnadslagen har prövats enbart med utgångspunkt från kravet på hushållning med Iräfiberråvaror.

Jag viU när del gäller prövningsordningen också la upp bestämmelserna om regeringens möjlighet alt förbehålla sig prövning ay verksamheter för vilka prövningsskyldighel inte följer omedelbart av innehållet i 136 a § byggnadslagen. I paragrafens femte stycke föreskrivs att förbehållsbeslut inte får avse nyanläggning av sågverk med en årlig produktionskapacitet som är mindre än 5000 m' sågade trävaror och inte heller utvidgning av verksamheten vid sågverk eller vid massafabriker, pappersbruk saml fabriker för tillverkning av fiberskivor, spänskivor eller plywood, om utvidgningen inte skall prövas till följd av kvantitetsgränserna i tredje stycket.

När jag nu har föreslagit atl prövningsskyldighel inte skall gälla för verksamhet vid anläggningar för produktion av Iräfiberbränsle och vid eldningsanläggningar om användningen av iräfiberråvaror per kalenderår är mindre än 10000m' fast mätt, uppkommer frågan om utvidgning av kretsen verksamheter för vilka regeringen inle får förbehålla sig prövning. Del kan emellertid ifrågasättas om denna begränsning av regeringens prövningsrätt behöver uttryckas i lagtexten.

Enligl min mening ger de regler för prövningsskyldighet som har lagts fast i lagtexten uttryck för att statsmakterna har tagit ställning till att verksamheter, som inte använder Iräfiberråvaror i sådan omfattning alt prövningsskyldighel föreligger, inte har sådan väsentlig betydelse för hushållningen med Iräfiberråvaror som sägs i 136 a § första stycket. Del är

Prop. 1982/83:167 18

därför självklart alt regeringen inle på gmnd av kravet på hushållning med träfiberråvaror skall förbehålla sig prövning av verksamheter som till följd av lagens kvanfitetsgränser inle omfattas av prövningsskyldighel. Jag föreslår därför alt den nu inskrivna begränsningen för förbehållsbeslul utgår.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp frågan om delegation av prövningen av sädana verksamheter som enligl vad jag nu föreslår endast skall prövas med avseende på hushållningen med träfiberråvaror.

Regeringen har den 10 mars 1983 uppdragit åt statens industriverk och skogsstyrelsen atl gemensamt utreda effekter på skogsindustrins virkesförsörjning av en ökad användning av skpgsrävara för eldningsändamål. I uppdraget ingår alt överväga möjli:gheterna fill pch formerna för en delegering av lUlslåndsprövningen enligt 136a§ byggnadslagen i fräga om verksamheter för eldning med ellef framställning av träfiberbränsle. En delegering av prövningen beträffande vissa verksamheter som använder träfiber-råvaror skulle kunna innebära ytterligare förenkhngar än de jag nu har förprdat.

Enligt min mening är det lämpligt alt regeringen redan nu begär riksdagens bemyndigande att vid behov besluta om en sådan delegering. Jag föreslär alt en bestämmelse om detta tas in i 136 a § första stycket.

Jag vill här peka på att de föreslagna ändringarna i 136 a § byggnadslagen även bör föranleda vissa följdändringar i 12 § lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

2.4 Förbättrade tillsynsmöjligheter

Som jag nämnde inledningsvis vill jag här redovisa synpunkter på vissa tillsynsfrågor.

Enligt 1 § byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1981:873) åligger det byggnadsnämnden atl bl.a. övervaka efterlevnaden av byggnadslagen, byggnadsstadgan och övriga föreskrifter angående byggandet. Byggnadsnämnden, skall enligt 2 § lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. som elt led i inseendet över byggnadsverksamheten ta upp frågan om påföljd eller ingripande så snart del finns anledning att tro all överträdelse har skett av en föreskrift om byggande.

Byggnadsnämndens fiUsynsfunkfion omfattar även bestämmelserna i 136a§ byggnadslagen samt viUkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av delta lagmm. Erfarenheterna har visat alt det föreligger betydande svårigheter för byggnadsnämnden all bedriva en effektiv tillsyn och kontroll i fråga om verksamheter som är berörda av föreskrifter enligt 136a§ byggnadslagen med avseemde på hushållningen med träfiberråvaror.

För all förbättra möjhghetema till tUlsyn av dessa verksamheter föreslås i departementspromemprian atl tiUsynsansvaret läggs på skpgsslyrelsen eller någon annan myndighet som regeringen bestämmer. Förslaget har fått

Prop. 1982/83:167 19

elt blandat mottagande av remissinstanserna. Det fiUslyrks bl. a. av skogsstyrelsen och de skogsvårdsstyrelser som har yttrat sig saml av domänverket, Skogsindustriernas samarbetsutskott pch Sågverkens råvamförening.

I avvaktan på den översyn av hela 136a§ byggnadslagen som pågår i anslutning fill arbetet med en ny plan- och bygglag bör tillsynsfrågorna, i de avseenden som jag nyss har berört, nu ges en provisorisk lösning. Byggnadsnämndens möjligheter att utöva en effektiv fillsyn och konlroll bör enligt min mening kunna förbättras om skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsema åläggs alt efter framställning från byggnadsnämnden biträda nämnden i ett visst fall beträffande fillsynen och kontrollen av en verksamhet med avseende på frågor om hushållning med Iräfiberråvaror.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för jordbruksdepartementet som senare kommer all föreslå regeringen alt skogsstyrelsen får i uppdrag atl, på del sätt som jag nu har redovisat, biträda byggnadsnämnden vid tillsynen och konlrpllen av verksamheter spm är av betydelse för hushållningen med träfiberråvaror. Jag bedömer alt denna verksamhet kan bedrivas inom ramen för de resurser som skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna förfogar över. SkuUe av byggnadsnämnden begärd utredning i ett visst fall kunna bli av betydande omfattning bör styrelserna inte vara skyldiga all utföra utredningen ulan all erhålla ersättning för kostnaderna.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

2. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

3. lag om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

Det under 2 angivna förslaget har upprättals i samråd med chefen för jordbmksdepartementet.

Förslagen till lagändringar, som endast innebär en förenkling av nuvarande prövningsprdning, är enligt min mening inle av sådan beskaffenhet atl lagrådet behöver höras.

Prop. 1982/83:167 20

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i byggnadslagen

I den nya meningen i första stycket har i enlighet med förslaget i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) tagils in en bestämmelse spm bemyndigar regeringen all delegera prövningen av vissa verksamheter av betydelse endast för hushållningen med träfiberråvaror till annan myndighet.

Spm jag har utvecklat i den allmänna mptiveringen (avsnitt 2.2) bör prövningsskyldighet enligt 136 a § föreligga för nyanläggning av dels anläggningar för framställning av träfiberbränsle pm användningen per kalenderår av träfiberråvarpr kommer att uppgå till minst 10000 m' fast mätt, dels anläggningar för eldning med Iräfiberråvaror om förbmkningen per kalenderår kommer alt uppgå till minst 10000 m' fast mått. I enlighet härmed har i uppräkningen i andra stycket av de nyanläggningar för vilka prövningsskyldighel skall föreligga under punkt 2 tagits in anläggningar för framställning av Iräfiberbränsle. Anläggningar för eldning med träfiberråvarpr har lagils in som punkt 8 med åtföljande förskjutning av de nuvarande punkterna 8 och 9.

Innebörden ay begreppet Iräfiberråvara har kommenterats i proposifionen 1975/76:56 om ändring i byggnadslagen \s. 20). För vissa typer av skogsindustri finns det enligl uttalanden i propositionen möjligheter atl, som alternafiv till mndvirke, använda t.ex. flis, spån och avfallspapper. Vidare uttalades att, även om användning av annan råvara än rundvirke innebär god hushållning med de iinhemska virkeslillgångarna, sådan användning inte generellt bör ge rält liU all öka produktionen. Mot denna bakgmnd förordades atl i princip varje utvidgning av verksamhet inom skogsindustrin som förutsätter ökad användning av råvara skulle kunna prövas enligt 136 a § byggnadslagen oberoende av hur råvaruförsörjningen avses ske. Atl enkelt och entydigt definiera det råvambegrepp som borde komma till användning i lagtexten ansågs dock svårt. Även om begreppet träfiberråvara inte ansågs heltäckande - bl.a. torde avfallspapper inte täckas - föreslogs att detta begrepp skulle avse inte bara rundvirke utan också råvara spm kan utgöra altemativ tUl mndvirke.

Som påpekades i den nyss nämnda proposifionen är del svårt att enkelt och entydigt definiera det råvambegrepp som används i lagtexten. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) syftar den av mig nu föreslagna prövningsskyldigheten bl. a. till alt med hänsyn till skogsindustrins behov kunna lägga fast vilka slags träfiberråvarpr spm får användas för eldningsändamål. Vid prövningen blir därför av intresse även andra sådana träfiberråvarpr, än de nyss; uppräknade, som kommer till användning vid anläggningar för framställning av Iräfiberbränsle och vid eldningsanläggningar t. ex. Iräddelar som grenar, toppar och stubbar samt avfallsvirke från sågverken. För tydlighetens skull vill jag i det här sammanhanget peka på att bark, barr och rivningsvirke inte kan anses vara av den art att de omfattas av begreppet träfiberråvara.

Prop. 1982/83:167 21

Med träfiberbränsle menas sådant bränsle som baseras på träfiberråvaror i den betydelse som jag nyss har redogjort för.

Storleken på användningen av Iräfiberråvaror har angetts i m' fast mått och överensstämmer därmed med måttangivelsen i tredje stycket. Jag är medveten om all de träfiberråvaror som används vid anläggningar för framställning av träfiberbränsle och vid eldningsanläggningar oftast mäts pä annat sätt, t.ex. värmeinnehållets storiek eller m' stjälpt mått. Några olägenheter av betydelse bör dock inte uppkomma på grund härav dä det finns vedertagna rutiner för pmräkning till fast mått.

Nuvarande bestämmelser i tredje stycket pm utvidgning av verksamhet vid sågverk m. m. bör, spm jag har förprdat i den allmänna mpfiveringen (avsnitt 2.2), inte gälla i fråga om de anläggningar som nu föreslås bli prövningsskyldiga. Tredje stycket har därför ändrats till följd av ändringarna i andra stycket.

Fjärde stycket, som är nytt, reglerar prövningsskyldigheten beträffande utvidgningar och andra ändringar av eldningsanläggningar och anläggningar för framställning av träfiberbränsle. Beslärrimelsen innebär all anläggningama skall prövas så snart användningen per kalenderår av träfiberråvaror kommer all uppgå till 10 000 m' eller mer. Jag vill särskilt framhålla att bestämmelserna omfattar även eldningsanläggningar vid vilka det sker

en övergång från eldning med annat bränsle till eldning med träfiberrå-

r ■ varor.

Femte stycket, motsvarar med en viss ändring del nuvarande fjärde stycket. Ändringen är föranledd av det nya Qärde stycket.

I sjätte stycket, som är nytt, har i enlighet med vad jag har förordat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) föreskrivits atl prövningen av vissa anläggningar som använder Iräfiberråvaror skall avse endast verksamhetens betydelse för hushåUningen med träfiberråvaror.

Normah sett har verksamheten vid dessa anläggningar betydelse endast för hushåUningen med träfiberråvaror. I undantagsfall kan det dock förekomma all även annat hushållningsintresse som omfattas av paragrafens första stycke föreligger. Skall verksamheten exempelvis lokaliseras fill ett område där riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för hushållningen med mark och vatten gäller, bör verksamheten kunna prövas även med hänsyn till hushåUningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Sjätte stycket har därför utformats så att regeringen kan besluta om en sådan vidare prövning av verksamheten.

Sjunde stycket, som motsvarar det nuvarande femte stycket, innehåller bestämmelser om regeringens möjlighet alt i ett enskilt fall förbehåUa sig prövningen av en verksamhet. Självfallet bör regeringen när den förbehåller sig prövningen av en verksamhet som förbrukar Iräfiberråvaror ha möjlighet att med stöd av femte stycket pröva denna enbart med hänsyn till hushållningen med träfiberråvaror. Detta anser jag inte behöver komma till uttryck i lagtexten. I enlighet med vad jag har föreslagit i den allmänna

Prop. 1982/83:167 22

motiveringen (avsnitt 2.3) har det uttryckliga förbudet för regeringen att förbehålla sig prövningen av vissa verksamheter såsom obehövligt taghs bort i lagtexten. Det är som jag ftamhöll i den allmänna motiveringen, självklart att regeringen inte på grund av kravet på hushållning med träfiberråvaror skall förbehålla sig prövning av verksamheter som till följd av lagens kvanliletsgränser inle omfattas av prövningsskyldighet.

Övergångsbestämmelser

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den I juli 1983. Detta har kommit till uttryck i punkt I i övergångsbestämmelserna.

De nya bestämmelserna avses bli tillämpliga även i sådana ärenden enligt 136 a § byggnadslagen som har anhängiggjorts men inte avgjorts vid ikraftträdandet. Det innebär bl.a. att dessa ärenden på gmnd av det nya sjätte stycket skall prövas endast med hänsyn till frågan om hushållningen med iräfiberråvaror, om inte regeringen beslutar om en vidare prövning.

Spm jag har nämnt i den allmänna mptiveringen (avsnitt 2.2) behövs vissa övergångsbestämmelser för sädana anläggningar, som redan har tagits i drift när ändringarna i 136 a § träder i kraft. Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna skall den i Qärde stycket föreskrivna prövningsskyldighelen inte gälla verksamheter som utan tillstånd enligl 136 a § pågår när de nya bestämmelserna trider i kraft så länge användningen av träfiberråvarpr under ett kalenderår inte ökas med mer än 5 000 m' fast mätt i förhållande till det av åren 1980, 1981 eller 1982 när användningen var högst. Jag har funnit del lämpligt all föreslå en treårig jämförelseperiod med hänsyn till atl tiUfälliga driftstörningar eller andra förhållanden kan ha medfört att användningen av träfibcrråvaror under elt visst år har varit lägre än normalt. En sådan treårig jämförelseperiod gör att en fillfallig nedgång i användningen av träfiberråvaror inte blir avgörande för prövningspliktens inträde.

I punkt 3 i övergångsbestämmelserna har, som jag har förordat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2), tagits in särskilda bestämmelser för sådana anläggningar som skall prövas enligl de nya bestämmelserna i 136 a § men som inle har kunnat färdigställas i sådan tid alt den för anläggningen avsedda användningen av träfiberråvaror under ett kalenderår har varit möjlig all uppnå. Övergångsregeln omfattar anläggningar som har börjat byggas eller ändras efter den 31 december 1979. Tidpunkten har valls med tanke på den tid som nprmalt åtgår för byggande och inkörning av en anläggning.

Prop. 1982/83:167 23

4.2 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen

Ändringama i 2, 6, 9 och 21 a §§ är föranledda av förslaget att tillslånds-beslut enligt 136 a § byggnadslagen skall vara bindande för koncessionsnämnden endast om den lillståndsgivna verksamheten har prövats utifrån hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inle.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om påföljder och Ingripanden vid olovligt byggande m. m.

Som en följd av det bemyndigande för regeringen att delegera prövningen av vissa verksamheter av betydelse endast för hushållningen med träfiberråvaror som jag har föreslagit i 136 a § bör bestämmelserna i 12 § lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. ändras så atl straffansvaret inte är berpende av atl prövningen i 136 a §-ärendet görs av regeringen.

I 12 § 2 har prdet förbmkar bytts ut mol använder. Ändringen föranleds av atl i 136a§ begreppet användning av Iräfiberråvaror används beträffande anläggningar för framställning av träfiberbränsle. I övriga fall används begreppet förbmkning. Ordet använder läcker även ordet förbmkar.

Självfallet gäller inte straffstadgandet i 12 § 2 om verksamheten enligt övergångsbestämmelserna till de föreslagna lagändringarna i 136 a § byggnadslagen kan fortsätta ulan tillständ.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

2. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)

3. lag om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig tiU föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1982/83:167 24

Bilaga I

Departementspromemorian (Ds Bo 1980:2) Tillåtlighetsprövning av viss industriell verksamhet m.m. Översyn av 136 a § byggnadslagen

1 Allmänt om innehållet

I departementspromemorian (Ds Bo 1980:2) TiUållighelsprövning av viss industriell verksamhet m.m. Översyn av byggnadslagen redovisas förslag till vissa ändringar'av bestämmelserna i 136 a § byggnadslagen. Förslagen innebär bl. a. följande.

Bestämmelserna i 136 a § bryts ut ur byggnadslagen och förs samman till en ny lag. Prövningssyslemel förenklas genom alt bestämmelserna delas upp och systematiseras så alt prövningens omfattning i det enskilda fallet kan avgränsas till resp. prövningsgmnd. Kravet på tillstyrkan från den berörda kommunen (vetorätten) skall gälla endast för verksamheter som prövas av mark- och vattenhushållningsskäl. Vidare förbättras möjligheterna att kontrollera atl lagens bestämmelser följs. Slutligen införs vissa ändringar i fråga om prövningsskyldighetens omfattning.

I följande avsnitt redovisas innehållet i promemorian i de avseenden som har betydelse för de förslag som nu läggs fram, dvs. huvudsakligen de avsnitt som rör en förenkling av prövningssyslemel, prövningsskyldighetens omfattning, vissa tillsynsfrågor och förhällandet till miljöskyddslagen.

2 Förenkling av prövningssystemet

2.1 Olägenheter med den nuvarande prövningsordningen

I 136 a § första stycket byggnadslagen anges tre särskilda gmnder för regeringens prövning av tillkomsten och lokaliseringen av industriella eller hknande verksamheter. Dessa är hushållningen med energi, med träfiber-råvaror och med landets samlade mark- och vattentillgångar. För att prövning skaU ske är det tillräckligt att en av dessa tre prövningsgrunder föreligger. Utformningen av bestämmelserna i paragrafen för emellertid med sig atl regeringen vid sin prövning av. en verksamhet allfid måste beakta samtliga prövningsgrunder. Ietla fär till följd att prövningen av en viss verksamhet ibland måste göras mera omfattande än vad som är mofi-verat med hänsyn till verksamhetens art och omfattning. I synnerhet gäller detta vid mindre utvidgningar av skogsindustriella verksamheter för vilka prövningsskyldighet föreligger. Sådana utvidgningar saknar som regel väsentiig betydelse för hushållningen med energi eller med landets samlade mark- och vattentillgångar. Också i andra situationer förekommer det all inte alla tre prövningsgmnderna egentligen skulle behöva beaktas vid prövningen.

Prop. 1982/83:167 25

Vid prövningen av verksamheter av här angivet slag kan handläggningen bh onödigt komplicerad. Innehållet i ansökningshandhngarna måste utformas sä alt alla prövningsgrunderna bhr belysta. Särskih viktigt är att plan-och mUjöskyddssynpunkter redovisas tillfredsstäUande, eftersom regeringens beslut blir bindande för planmyndigheterna och för koncessionsnämnden för miljöskydd vid efterföljande prövning. I elt sådant fall där inte alla prövningsgrunderna är relevanta kan sålunda antalet remissinstanser bli onödigt omfattande och berörda myndigheter och organ tvingas behandla andra aspekter av verksamheten än vad som egentligen.behövs med hänsyn tUl regeringens prövning av verksamheten. De krav som släUs på underlagsmaterialet kan härigenom leda till onödigt arbete för såväl sökanden, remissorganen som regeringen. Därtill kommer att handläggningsti-deina kan förlängas.

2.2 Förslag till ändrad utformning av regelsystemet

Mot bakgrund av de nackdelar som den nuvarande utformningen av 136a§ för med sig är del angelägel atl prövningsreglerna ändras sä att regeringen vid sin prövning av en viss verksamhet skall behöva ta hänsyn endast till den prövningsgmnd eller de prövningsgriinder spm föranleder prövningen.

För all man skall få tiU stånd en sådan förenkling bör bestämmelserna pm verksamheter som aUlid kräver tillstånd vid nyanläggning eller utvidgning utformas så atl del framgår vilken prövningsgmnd eller vilka pröv-ningsgmnder som skaU ge upphov till regeringsprövning. På moisvarande sätt bör bestämmelserna om regeringens rätt att besluta om prövning i elt särskUt fall ges en sådan utformning att regeringen blir skyldig all ange på vilken prövningsgmnd eller vilka prövningsgmnder sorn -prövning av en nyanläggning eller en utvidgning skall äga rum.

3 Prövningsskyldighetens omfattning

Vad gäller verksamheter som enligt 136 a § andra stycket byggnadslagen alltid skall prövas av regeringen vid nyanläggning innebär förslaget om ett förenklat prövningsförfarande alt bestämmelserna skall utformas sä atl det för resp. verksamhet går alt utiäsa vilken prövningsgmnd eller vilka prövningsgmnder som gäller.

Vilka nyanläggningar som skaU anses ha väsentlig betydelse för hushållningen med landels samlade mark- och valtenlillgångar med energi, resp. med träfiberråvaror bör bestämmas med ulgångspunkt i förteckningen i 136a§ andra stycket. Till ledning vid urvalet bör även användas den förteckning över tillståndspliktiga nyanläggningar, som vid tillkomsten av 136a§ togs in i kungörelsen (1972:781) om lokaliseringsprövning belräffan-

Prop. 1982/83:167 26

de industriell verksamhet enligt 136a§ byggnadslagen (1947:385) m.m. Denna förteckning fördes över till 136 a § i samband med att energihushållningen infördes som ny prövningsgrund. Vidare bör beaktas de tillägg och ändringar som gjordes i samband med atl hushållningen med energi och med Iräfiberråvaror kom till som prövningsgrund i 136 a §.

Vad gäller nyanläggningar av verksamheter som har väsentiig betydelse för hushållningen med landels samlade mark- och vattentillgångar får -med utgångspunkt i den urspmngliga omfattningen av prövningsskyldigheten - massafabriker och pappersbrak anses vara av väsentlig betydelse för hushåUningen med landets samlade mark- och vattentillgångar.

Vad beträffar nyanläggningar av sågverk tillkom den nu gällande gränsen för prövning, dvs. en årlig produktionskapacitet om 5000 m' sågade trävarpr eller mer, i samband med alt hushållningen med träfiberråvarpr infördes spm prövningsgrund i I36a§ (jfr prpp. 1975/76:56 s. 20). Innan dess prövades nyanläggningar av sågverk med en åriig produktionskapacitet om 50000 m' sågade trävaror eller mer (jfr prop: 1975:30 bil. 2, s. 42). Nyanläggningar av sågverk av sistnämnda slorlek bör även i fortsättningen prövas med hänsyn fiU hushållningen med mark och vatten.

När del gäller fabriker för fillverkning av fiberskivor, spänskivor eller plywood har dessa tagits med i 136a§ andra stycket uteslutande med hänsyn liU hushåUningen med träfiberråvaror (prop. 1975/76:56 s. 20). Det finns inle anledning att generellt pröva nyanläggning av sådana verksamheter av mark- och vatlenhushållningsskäl.

Övriga nyanläggningar som enligl nuvarande ordning alltid skall prövas föreslås även i fortsättningen vara prövningsplikliga med avseende på hushållningen med landels samlade mark- och valtenfillgångar.

Beträffande nyanläggning av verksamheter som har väsentlig betydelse för hushållningen med energi är dessa ofta också av väsentlig betydelse för hushållningen med mark och vatten (jfr prop. 1975:30 bil. 2, s. 41). Det är därför naturiigt atl nästan alla anläggningstyper, som enligt förslaget skaU prövas med hänsyn tiU hushållningen med mark och vatten, även skall prövas med avseende på hushållningen med energi. Vissa undanlag bör dock göras.

Vad gäller verksamheter som har väsentlig betydelse för hushållningen med träfiberråvarpr har samtliga de skogsindustriella anläggningar som anges i 136 a § andra stycket 2, i enlighet med riksdagens ställningstagande när hushållningen med träfiberråvaror infördes som prövningsgmnd, bedömts ha väsentlig betydelse för hushållningen med sådana råvaror.

Vad gäller utvidgning av verksamheter som har väsentlig betydelse för hushåUningen med träfiberråvaror har den prövning av utvidgning av skogsindustriella verksamheter som är föreskriven i 136a§ tredje stycket tillkpmmil uteslutande av hänsyn till hushåUningen med Iräfiberråvaror.

Under senare lid har det visats ett ökat intresse för atl använda träfiber-råvaror som bränsle i eldningsanläggningar. Sedan sommaren 1979 har

Prop. 1982/83:167 27

regeringen av träfiberrävaruskäl beslutat om prövning enhgt 136 a § av vissa sådana anläggningar.

På uppdrag av regeringen har skogsstyrelsen och statens industriverk gemensamt utrett vUka effekter en ökad användning av skogsråvaror för eldningsändamål skulle få på skogsindustrins tillgång till inhemska träfiberråvaror (SIND PM 1980:2, Ökad eldning med skogsråvara). I promemorian uttalas, att det på sikt finns betydande risker för en konflikt om skogsråvarorna mellan skogsindustrin och värmeproducenterna och all del mol denna bakgmnd är angelägel all finna former för samhället att kontrollera och styra utvecklingen av värmeproduktion med träfiberråvaror. Det framhålls all utformningen av 136 a § är sådan, alt bestämmelserna om prövningsskyldighel läll kan utvidgas till alt gälla även anläggningar som är avsedda atl eldas med träfiberråvarpr eller spm är avsedda för fillverkning/ distribulipn av sådana råvarpr. Om 136 a § skall användas för atl kpntrpUera användningen av fUs för eldningsändamål, kan enligl prpmemprian behöva övervägas en högre årlig råvamnivå än den spm fillämpas vid prövning enligl 136 a § av skpgsinduslriella anläggningar. I promemorian påpekas vidare att det är svårt all kontrollera vilken typ av träfiberråvaror som kommer fiU användning i eldningsanläggningar. Sammanfattningsvis föreslås i prpmemprian att 136 a § tills vidare används i syfte atl kpntrpUera användningen av flis.

Del senaste decenniets utbyggnad av skogsindustrin har lett till alt underlaget för råvamförsörjningen har blivit alltmera ianspråktaget. Denna utveckling var motivet för att från råvamförsörjningssynpunkt ställa krav på tillstånd för nyanläggning och utvidgning av skogsindustriella verksamheter. Del är sålunda från samhällets synpunkt angelägel med elt effektivt utnyttjande av våra skogsremser. HhliUs har endast delar av träden kommit tiU användning i skogsindustrin. Toppar, grenar, stubbar och klena träd har normalt lämnats kvar efter avverkningarna. De senaste årens utveckling i fråga om energiförsöijningen har dock vidgat användningsområdet för virkesråvarorna. Del har blivit ekonomiskt möjligt all för energiändamål ta till vara virkesråvaror, som tidigare knappast har kommit till nytta, t. ex. grenar, toppar, klenare träd från röjning och lövträd av olika slag. Härigenom skapas fömtsättningar för bättre skogsvård och skogs-skydd. Även prdinärt stamvirke har dpck väckt intresse i energiförsörjningssammanhang. Med hänsyn till knappheten på skpgsråvarpr av detta slag bör även användningen av iräfiberråvaror för eldningsändamål vid en viss årlig förbmkning kräva tillstånd. Förteckningen över nyanläggningar som skall anses ha väsentlig betydelse för hushåUningen med träfiberråvaror bör därför kompletteras med anläggningar för eldning med träfiberråvaror.

Enligt 136 a § andra stycket 2 skaU nyanläggning av sågverk prövas, om den årliga produktionskapaciteten är 5 000 m' sågade trävaror eller mer. Årsförbmkningen vid en sådan anläggning motsvarar cirka 10 000 m' rund-

Prop. 1982/83:167 28

virke fast mått mätt under bark (fub) eller motsvarande mängd andra träfiberråvaror. För att utvidgning av verksamheten vid skogsindustriella anläggningar skall prövas krävs, med vissa undanlag, att förbrukningen av träfiberråvaror kommer alt öka med minst 10000 m' i förhållande fill den högsta förbrukningen under är 1973, 1974 eller 1975 eller i förhållande till den förbmkning som har lilläfils enligt 136a§.,

Erfarenheterna från tillämpningen av 136 a § pekar på att prövningsgränserna för Iräfiberförbmkande verksamheter är onödigt snäva. Syftet med prövningen torde kunna uppnås även om gränserna utvidgas i begränsad omfattning. För att nyanläggning av sågverk skall anses ha väsentiig betydelse för hushållningen med träfibeiråvaror och kräva tillstånd föreslås att den ärliga produktionskapaciteten skall uppgå till minst 10000 m' sågade trävaror. En sådan kapacitet medger en årlig förbmkning av träfiberråvaror på omkring 25000 m' träfiberråvaror. Vad gäUer nyanläggning av anläggningar för eldning med iräfiberråvaror föreslås krav på tiUstånd gäUa om anläggningen medger en årlig förbrukning av Iräfiberråvaror om minst 25000 m'.

Mptsvarande gräns för prövningsiskyldighet bör gälla för utvidgning av verksamheten vid skpgsindustrieUa anläggningar Pch anläggningar för eldning med Iräfiberråvaror. I överensstämmelse med förslaget beträffande nyanläggningar föreslås utvidgning av verksamheten vid en skogsindustrien anläggning kräva fillstånd, om den kan antas medföra att förbmkningen per kalenderår av träfiberråvaror ökar med minst 25000 m' mndvirke fub eUer motsvarande mängd andra träfiberråvarpr. Ökningen skall beräknas i förhållande till den högsta förbrukningen under år 1973, 1974 eller 1975 eller i förhållande tUl den förbrukning spm har tillåtits av regeringen.

Utvidgning av anläggning för eldning med träfiberråvarpr bör prövas, om den kan antas medföra alt förbrukningen per kalenderår av träfiberråvaror ökar med minst 25 000 m' i förhållande till förbrukningen under år 1980 eUer i förhällande fill den förbrukningsnivå som kan ha lagts fast i beslut av regeringen.

De fall av utvidgning som här senast har berörts gäller utvidgning av verksamheten vid anläggningar där träfiberråvarpr redan används för uppvärmning. En användning av träfiberråvaror för ett sådant syfte kan emellertid pckså bli aktuell i samband med en utbyggnad eller ändrad användning av en befintlig eldningsanläggning, spm tidigare inte har använts för eldning med Iräfiberråvaror. En sådan utvidgning fär, på samma sätt som tidigare nämnda fall av utvidgningar, anses ha väsentlig betydelse för hushåUningen med Iräfiberråvaror och kräva lilslånd, om den kan antas medföra en förbmkning per kalenderår av träfiberråvaror som uppgår till minst 25 000 m' mndvirke fub eller moisvarande mängd andra träfiberråvaror.

Prop. 1982/83:167 29

4 Förbättrade tillsynsmöjiigheter

Enligt 1 § byggnadsstadgan (1959:612) åligger det byggnadsnämnden alt bl. a. övervaka efterlevnaden av byggnadslagen, byggnadsstadgan och övriga föreskrifter angående byggandet. Byggnadsnämnden skall enligl 2 § lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. som ett led i inseendet över byggnadsverksamheten ta upp frågan om påföljd eller ingripande så snart anledning förekommer att överträdelse har skett av en föreskrift om byggande. Byggnadsnämndens liUsynsfunkfion omfattar således även bestämmelserna i 136 a § byggnadslagen samt villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av detta lagmm.

Alt byggnadsnämndens tillsynsbefogenheter enligt lagen om påföljder och ingripanden vid plovligt byggande m. m. även omfattar överträdelser av bestämmelserna i 136 a § hänger samman med alt dessa bestämmelser har tagits in i byggnadslagen. Paragrafen bör nu brytas ut ur byggnadslagen och tas in i en särskild lag. Om sambandet med byggnadslagstiftningen på delta sätt upphör, finns det inle längre några sådana skäl atl belasta byggnadsnämnden med den liUsynsfunkfion som nu åvilar nämnden. Bestämmelsema i 136 a § skiljer sig nämligen från övriga bestämmelser om byggande, och byggnadsnämndens befattning med hithörande frågor kan knappast sägas ligga inom ramen för vad som normall hör till nämndens kompetensområde. TUlsynsfunktionen bör alltså läggas på någon annan myndighet.

Erfarenheterna från den tid som prövningsordningen enligt 136 a § har varit i kraft tyder på att de möjligheter som f.n. finns alt kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna i 136 a § eller av villkor eller föreskrifter, som har meddelats med stöd av denna paragraf, är otillräckliga. Behovet av förbättrade tillsynsmöjiigheter har gjort sig särskilt starkt gällande sedan hushåUningen med träfiberråvaror infördes som prövningsgrund i 136a§. Det har exempelvis förekommit alt utvidgning av en skogsindustrien verksamhet har påbörjats ulan all regeringen har lämnat erforderligt tillstånd.

I fråga om verksamheter som har väsentlig betydelse för hushållningen med Iräfiberråvaror föreslås att tillsynen läggs på skogsstyrelsen eUer på någon annan myndighet som regeringen bestämmer. Med den föreslagna delegationsbeslämmelsen ges möjlighet atl överlåta vissa tillsynsfunktioner på skogsvårdsstyrelsema.

I anslutning tiU bestämmelserna om tillsyn bör också ges regler om rätt för tiUsynsmyndighelen att kräva de upplysningar och handlingar spm behövs för atl tillsynen skaU kunna utövas. Av samma anledning bör tillsynsmyndigheten även äga tiUträde till fabriker och andra anläggningar, där del bedrivs en sådan verksamhet som omfattas av tillsynen.

Något behov för tillsynsmyndigheten att ha liUgång tiU sådana bestämmelser om handräckning, föreläggande om rättelse m. m. som finns i lagen om påföljder och ingripanden vid plpvligl byggande m. m. föreligger inte.

Prop. 1982/83:167 30

5 Förhållandet till miljöskyddslagen

Om regeringen enligt 136 a § byggnadslagen har prövat frågan om till-koraslen och lokaliseringen av en viss verksamhet är beslutet pä grund av 2 § andra stycket miljöskyddslagen bindande vid prövning enligt miljöskyddslagen. Detta förhållande mellan pröviiingen enligt 136 a § byggnadslagen och prövningen enhgt miljöskyddslagen lades fast när prövningen enligt 136 a § byggnadslagen endast omfattade verksamheter, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar. Förslaget tiU förenkling av prövningsförfarandel innebär att regeringen kan kpmma alt pröva verksamheter, spm endast har väsentlig betydelse för hushållningen med energi och/eller med träfiberråvaror. Eftersom regeringen i sådana fall inte från tiUätiighetssynpunkt skall pröva mark- och valtenhushållningsaspeklerna, bör regeringens beslut inte vara bindande för koncessionsnämnden för miljöskydd vid eri efterföljande prövning enligl miljöskyddslagen. Det bör därför göras en ändring i 2 § miljöskyddslagen så att regeringens beslut enligt den nya lagen blir bindande för prövningen enligt miljöskyddslagen endast i de fall då regeringen har prövat en verksamhet med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar.

Eftersom regeringens prövning av en verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen är bindande för efterföljande prövning enligt miljöskyddslagen har i 9 § andra stycket miljöskyddslagen föreskrivits alt en ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet inte får avgöras av koncessionsnämnden innan föreskriven prövning enligl 136 a § har ägt mm. 9 § miljöskyddslagen bör som en följd av den i det föregående föreslagna ändringen i 2 § miljöskyddslagen ges en sådan utfprmning atl förbudet för koncessionsnämnden atl avgöra en ansökan om prövning enligt miljöskyddslagen kommer all gälla endast i de fall där regeringen enligt den föreslagna lagen prövar en verksamhet med hänsyn till hushåUningen med landets samlade mark- och vattentillgångar.

Prop. 1982/83:167 31

Bilaga 2

Remissammanställning över departementspromemorian (Ds Bo 1980:2) Tillåtlighetsprövning av viss industriell verksamhet m. m. Översyn av 136 a § byggnadslagen

I sammanställningen redovisas de synpunkter i remissvaren som med avseende på prövningsgrunden hushåUning med Iräfiberråvaror berör frågor om förenkling av prövningssystemet, prövningsskyldighetens omfattning, förbättrade liUsynsmöjhgheter och samordningen med miljöskyddslagen.

1 Remissinstanser

Remissyttranden över departementspromemorian (Ds Bo 1980:2) TiUållighelsprövning av viss industriell verksamhet m.m. Översyn av 136a§ byggnadslagen har avgetls av riksåklagaren, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten över Skåne och Blekinge, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens planverk, statens industriverk, statens kämkraftinspektion, samtliga länsstyrelser, utredningen (Jo 1976:06) om översyn av miljöskyddslagsliflningen, oljeersäll-ningsdelegationen (11979:01), utredningen (11979:13) om styrmedel för näringslivels energihushållning m.m., Nynäshamns kommun, Norrköpings kommun, Oskarshamns kommun, Karlshamns kommun, Helsingborgs kpmmun, Göteborgs kommun, Lysekils kommun, Slenungsunds kommun, Strömstads kommun, Falköpings kommun. Skara kommun, Skövde kommun, Västerås kommun. Örnsköldsviks kommun, Kalix kommun. Landsorganisationen i Sverige (LO), Näringslivets byggnadsdelegation. Svenska kommunförbundet, Sveriges industriförbund. Svenska Vär-meverksföreningen och Sågverkens råvaruförening.

Riksåklagaren har bifogat yttranden från länsäklagaren i Jönköpings, Värmlands och Norrbottens län. Skogsstyrelsen har bilagl yttranden från skogsvårdsstyrelsema i Södermanlands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västerbottens och Norrbottens län.

Flera länsstyrelser har bifogat yttranden från kommuner, organisationer m.m. De kommuner som i denna ordning haravgelt yttranden är Stockholms, Uppsala, Östhammars, Nyköpings, Oxelösunds, Gotiands, Karlskrona, Halmstads, Tanums, Hallsbergs, Karlskoga, Kumla, Örebro, Östersunds, Umeå, Skellefteå och Lycksele kommuner.

LO har bifogat elt gemensamt yttrande från Svenska pappersindustriar-belareförbundet. Svenska skogsarbetareförbundel och Svenska Iräindu-striarbetareförbundet saml yttrande från Svenska byggnadsarbetareförbundet.

Prop. 1982/83:167 32

Hämtöver har yttranden kommit in frän Domänverket, Dals Eds kommun, Öckerö kommun. Munkedals kommun, Herrljunga kommun. Kris-linehamns kommun, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU), Sveriges kemiska industrikonlor gemensamt med Svenska gmvföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Virkesrådel i region 1 och Svenska naturskyddsföreningen.

2 Förenkling av prövningssystemet

I promemorian föreslås alt prövningsreglerna ändras så alt regeringen vid sin prövning av en viss verksamhet skaU behöva ta hänsyn endast till den prövningsgrund eller de prövningsgrunder som egentligen motiverar prövningen. Förslaget har med några enstaka undanlag bemötts positivt. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av hovrätten för Nedre Norrland, skogsstyrelsen, statens industriverk, oljeersättningsdelegationen, utredningen om styrmedel för näringslivets energihushållning m.m., länsstyrelserna i Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län, Östergötlands län, Jönköpings län, Kronobergs län, Kalmar län, Gotlands län, Blekinge län. Malmöhus lån, Göteborgs och Bohus län, Ålvsborgs län, Skaraborgs län, Värmlands län, Örebro län, Västmanlands län, Kopparbergs län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län samt Uppsala, Nyköpings, Norrköpings, Oskarshamns, Gotlands, Karlshamns, Falköpings, Munkedals, Skara, Västerås och Lycksele kommuner, LO, Sveriges industriförbund. Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Svenska värmeverksföreningen.

Statens industriverk anser att de föreslagna förändringarna jämfört med nuvarande ordning innebär en klar förbättring av fömtsättningarna för förkortning av handläggningstiderns.. Verket vill starkt understryka önskvärdheten och nödvändigheten av Jitt en förkortning av handläggningsli-derna verkligen kommer till stånd.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att bestämmelsema blir lättare atl förslå pch att hanteringen av ärenden bör bli både enklare och snabbare. Principen all ta bort oväsentliga frågor frän den översiktiiga prövningen, frågor som ändå behandlas i annan ordning av annan instans, måste enligt länsstyrelsen vara riktig. Det är viktigt för den sökande bl. a. av ekonomiska skäl all kunna fä ett besked i elt så tidigt skede som möjligt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län påpekar att länsstyrelsen i sill yttrande över betänkande Hushållning med mark pch vatten 2 framhöll att den nuvarande lillståndsprocessen med dels lokaliseringsprövning, dels koncessionsprövning enligt miljöskyddslagen sammantaget kan ta betydande tid i anspråk och därför försvåra nyetablering eller utvidgning av industriverksamhet samt atl det skulle vara en fördel om de båda prov-

Prop. 1982/83:167 33

ningsförfarandena kunde renodlas så alt lokaliseringsprövningen mera utpräglat avser övergripande frågor och inte belastas av detaljer. Länsstyrelsen anser atl del nu framlagda förslaget tUl förenkhngar i prövningsförfarandel i betydande grad tillgodoser detta krav.

LO påpekar atl den utökning av prövningsgmnderna utöver hushållning med mark och vattenresurser som har skett sedan införandel av 136a§ i byggnadslagen onekhgen har lett tUl ett i vissa fall onödigt komplicerat prövningsförfarande.

Enligl Sveriges industriförbund är del en fördel all den oformlighel som nu föreligger, nämligen atl varje ärende som las upp till behandling skall prövas i förhållande tiU samtliga prövningsgmnder, tas bort. Den praktiska betydelsen av denna förändring är enligt förbundet dock begränsad.

Skogsindustriernas samarbetsutskott tillstyrker förslaget, som bör ge möjligheter till en påtaglig förbättring främst för sågverk och skivindu-slrier, eftersom sådana verksamheter skall prövas enbart med hänsyn till hushållningen med Iräfiberråvara.

Svenska värmeverksföreningen pekar på alt den snabba utvecklingen inom Qärrvärmesektorn kommer all ställa stora krav på snabb behandlingslid vid lillståndsansökan. En alltför utdragen tillståndsprövning i varje särskilt fall kommer enligt föreningen all motverka en sådan övergång. Del är således av vikt alt aktuell lagstiftning utformas så all den gynnar denna utveckling.

Statens planverk delar uppfattningen all de tre prövningsgrunderna hushållning med mark och vatten, hushåUning med energi och hushållning med Iräfiberråvara bör delas upp på ett mer tydligt sätt än i dag.

Några remissinstanser ställer sig tveksamma tUl den föreslagna uppdelningen av prövningsgmnderna.

Enligl hovrätten över Skåne och Blekinge förefaUer det som om i en del ärenden prövningen hos regeringen kan förenklas. Hovrätten har dpck svårt atl på föreliggande underlag bedöma ölägenheterna av atl regeringen vid sin prövning för närvarande har all beakta annan prövningsgmnd än den i första hand tillämpliga. Det oavsett prövningsgmnd gällande kravet på allsidighet vid tillståndsprövningen medför av allt atl döma atl ett mer eller mindre omfattande remissförfarande sällan kan undvaras ens i övriga fall. Regeringen behöver också underlag för bedömning humvida prövning skall ske med tillämpning av de särskilda bestämmelserna om prövning 1 ett enskilt fall. Eftersom regeringen under alla förhållanden tprde kunna anpassa omfattningen av utredningen, inklusive remissförfarandet, till vad i det särskilda fallet är erforderligt framstår den förenkling av prövningssyslemel som förordas i prpmemprian knappast som mera belydelsefuU eller brådskande.

Även hovrätten för Nedre Norrland pekar pä alt regeringen också i fortsättningen kommer att kunna ta hänsyn lUl andra samhälleliga mål än sådana som direkt berörs av den aktuella prövningsgmnden. Den föreslagr

Prop. 1982/83:167 34

na regleringen torde enligt hovrätten därför inte lämna några garantier för atl regeringens prövning blir mindre detaljerad och remissförfarandet mindre omfattande än som hittills varit faUet. Alt i en reglering av denna karaktär ge detaljerade föreskrifter för regeringsprövningen torde emellerfid inle vara vare sig lämpligt eUer möjligt, varför hovrätten trots delta inle anser sig böra framföra någon erinran mot förslagets utformning i denna del.

Länsstyrelsen i Gävleborgs tån :inför liknande synpunkter som de båda hovrätterna vad gäller det oavsett prövningsgrund gällande kravet på hänsynstagande lUI allmänna synpunkter. Länsstyrelsen anser emellertid också all om allsidigheten i prövningen skall kunna upprätthållas bör de prövningspliktiga verksamhelema inte uppdelas i olika grupper som var för sig skall prövas frän mera begränsade utgångspunkter i fråga om hushållningsaspekterna. De motiv som anges i promemorian för en sådan uppdelning synes enhgt länsstyrelsen knappast fillräckliga för alt i lagförslaget skilja på hanteringen av ärenden som prövas på gmnd av hushållningen med energi, med träfiberråvaror och med landets samlade mark-och vattentillgångar. De skUlnader som kan behöva göras i remissförfarandet m. m. är närmast av praktisk art pch bör enligt länsstyrelsens uppfattning kunna avgöras i varje enskih fall. Med hänsyn liU den fysiska riksplaneringens riktlinjer torde del vidare knappast vara möjligt alt generellt bortse från mark- och vatlenhushållningsaspekter för vissa typer av anläggningar.

3 Tillståndspliktiga verksamheter

Enligt Svenska kommunförbundet bör eftersträvas att göra uppräkningen av prövningsskyldiga verksamheter så fullständig som möjligt så atl befogenheten alt besluta om tillståndsprövning för elt visst faU endast mera sällan behöver utnyttjas. Både för kommunerna och för berörda företag ger en sådan ordning en fastare grund för planering och åtgärder.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser alt det är nödvändigt atl så tydligt som möjligt i lagstiftningen eller specialmotiveringen precisera i vilka faU prövningsskyldighet föreligger. I de faU det är möjligt bör enligt länsstyrelsen sältas nedre gränser, uttryckta i absoluta mått, vid vUka prövningsskyldigheten skall träda in. På så sätt torde mängden ärenden kunna minskas.

Förteckningen över anläggningar som har väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och valtentUlgångar har kommenterats av ett fåtal remissinstanser. Svenska pappersindustriarbetareförbundet, Svenska skogsarbetareförbundet och Svenska träindustriarbetareförbundet ifrågasätter del rikliga i all inle pröva nyanläggning av fiberskive-resp. spånskivefabriker med hänsyn tUl hushållningen med mark och val-

Prop. 1982/83:167 35

ten. Skogsindustriernas samarbetsutskott ifrågasätter om inte prövningen av sågverk med avseende på mark- och vallenhushållningen bör kunna avskaffas.

Av de remissinstanser som har kommenterat förslaget atl kräva tillstånd för vissa anläggningar som eldas med Iräfiberråvaror har flertalet ställt sig positiva. Förslaget fiUslyrks eller lämnas ulan erinran av skogsstyrelsen, domänverket, oljeersättningsdelegationen, länsstyrelserna i Jönköpings län. Malmöhus län, Värmlands län, Örebro län, Västmanlands län, Kopparbergs län, Gävleborgs län. Västernorrlands län och Norrbottens län, LO, Sågverkens råvaruförening. Skogsindustriernas samarbetsutskott samt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Domänverket anser atl en övergång från nuvarande höga oljeförbrukning i landet fill ett större inslag av inhemska fasta bränslen, bl. a. vedråvara är önskvärd. Skulle en okonlrollerbar omställning få ske, är dock risken för oönskade konsekvenser i andra sektorer av samhäUe och näringsliv uppenbar som följd av den begränsade tillgången pä vedråvara. Den möjlighet liU övergripande reglering av virkesförbmkningen inom skogsindustri resp. för energianvändning, som den föreslagna lagen medger, är enhgt domänverkets uppfattning därför nödvändig under en övergångsperiod.

Endast Svenska kommunförbundet och Svenska värmeverksföreningen är negativa till förslaget om prövningsskyldighel för Iräfibereldade energianläggningar. Svenska kommunförbundet anser del vara troligt att den övervägande delen av flisen kommer alt användas i mindre anläggningar som enligt förslaget inte behöver lillållighelsprövas. Om ett frivilligt samarbete mellan flisanvändama skulle visa sig ptillräckligl för atl förhindra överelablering bör den statliga lillållighelsprövningen göras betydligt mera pmfattande än spm nu föreslås. I annat fall Iprde enligl förbundels uppfattning syftet med etableringskontroUen inte uppnås.

Svenska värmeverksföreningen anser att eftersom transport- och om-lastningskoslnadema slår hårt pä priset för levererad råvara, är det ekonomiskt motiverat att betrakta skogsråvaran som en regional tillgäng. Ett vedbränsleeldat värmeverk kan således endast uppfattas som en eventuell lokal konkurrent tUl skogsindustri och massaindustri om skogsråvaran. Föreningen anser att med nya metoder för tillvaratagande av gallringsvirke och lövvedsöverskotl finns uppenbart ett stort utrymme för vedeldade värmeverk i de flesta regioner.

Enligt Skogsindustriernas samarbetsutskott bör anläggningar för framställning av bränsleflis och anläggningar som framställer peUets, briketter eller annat ulseparerat papper för förbränning jämställas med eldningsanläggningar ur prövningssynpunkl. Även länsstyrelsen i Gävleborgs län anser alt anläggningar för bearbetning och vidareförädling av skogsråvara för eldningsändamål bör göras lUlslåndsplikliga.

Sågverkens råvaruförening anser all eldningsanläggningar för intag av

Prop. 1982/83:167 36

överskottssortimenl i anslutning fill skogsindustrier bör jämställas med fristående eldningsanläggningar i fråga om prövningsskyldighet. Skogsindustriernas satnarbetsutskott utgår å sin sida från atl skogsindustrin inle hindras från atl pä elt naturiigt och ändamålsenligt sätt använda det skogs-avfaU som faller i produktionsprocessen.

Förslaget alt höja den nuvarande prövningsgränsen för iräfiberförbmkande verksamheter från 10000 ra' fub fill 25000 m' fub per kalenderår och all låta denna gräns gälla även för anläggningar som eldas med träfiberråvaror har fått ett övervägande negativt bemötande bland remissinstanserna. Några remissinstanser, oljeersättningsdelegationen, länsstyrelserna i Jönköpings län, Kronobergs län, Kristianstads län, Kalmar län, Västmanlands län och Västernorrlands län saml Sveriges skogsägareföreningars riksförbund fillslyrker förslaget eller lämnar del ulan erinran.

Följande remissinstanser avvisar eller släUer sig tveksamma fill att någon ändring görs i de enligt 136 a § byggnadslagen gällande gränserna för prövningsplikt av träfiberförbmkjinde verksamheter: hovrätten för Nedre Norrland, skogsstyrelsen, domänverket, länsstyrelserna i Skaraborgs län, Värmlands län, Örebro län, Kopparbergs län, Gävleborgs län, Västerbottens län och Norrbottens län, Skellefteå kommun, LO, Sågverkens råvaruförening samt Virkesrådet i region I.

Skogsstyrelsen framhåller atl även små nyetableringar kan medföra väsentliga svårigheter när del gäller hushåUningen med Iräfiberråvara. Någpn ökning av minimistprleken för prövning bör därför inte kpmma till stånd. Nyetableringar av sågverk med en ärlig produklipnskapacilet av minst 5000 m' sågade trävaror bör enligt styrelsens mening därför liksom hilfills prövas. I konsekvens härmed bör anläggningar för eldning med en årlig förbrukning som motsvarar minsl 10000 m' Iräfiberråvara fast mätt prövas. Nuvarande gräns bör även bibehållas när det gäller ifrågasatt utvidgning av befintlig verksamhet.

Samtliga de skogsvårdsstyrelser, vilkas yttranden har bifpgals skpgs-styrelsens yttrande, har samma uppfattning spm skpgsslyrelsen i fråga om de föreslagna prövningsgränsema.

Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bör en höjning av grän-sema för tUlslåndsprövning åtminstone anstå till dess all regeringen har faststäUt en långsiktig slmkturplan för landels skogsindustri.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser all kunskapema om råvamsitua-tionen pekar på att utrymmet för kapacitetsökningar inom sågverksindustrin är synnerligen begränsat. Att under sådana förhållanden mildra bestämmelsema förefaller enligl länsstyrelsen mindre lämpligt.

LO avstyrker en höjning av prövningsgränsema för Iräfiberförbmkande verksamheter och instämmer i den krifik som förs fram av Svenska pappersindustriarbetareförbundet. Svenska skogsarbetareförbundet och Svenska träindustriarbetareförbundet. De tre förbunden hävdar atl en höjning av prövningsgränsen strider mot syftet med råvamprövningen och

Prop. 1982/83:167 37

ger utrymme för betydande kapacitetsökningar såväl i sågverks-, som massa- och skivindustrin. Nuvarande prövningsgräns bör därför behåUas pch bör även omfatta anläggningar för fliseldning.

Sågverkens råvaruförening motsätter sig av virkesbalansskäl den föreslagna höjningen av gränserna för prövningsphkten.

Skogsindustriernas samarbetsutskott framför all om prövningen skall vara effektiv när det gäller hushållningen med träfiberråvaror får gränserna inle sättas alltför högt. Med de föreslagna prövningsgränserna är det uppenbart atl ett stort antal nyanläggningar och utvidgningar som rör eldningsanläggningar och sågverk kommer all falla utanför prövningen. Utskottet anser sammanfattningsvis alt den föreslagna gränsen 25 000 m' fub är alltför hög. Prövningsgränsen för eldningsanläggningar bör enligl utskottets uppfattning inle hgga högre än 10000 m' fub. För sådana fall då en ökad råvamförbmkning inte når upp lUl gränsen för obligatorisk prövning bör i lagtexten införas en bestämmelse med innebörden all industriella gagnvirkessortiment av närmare angivet slag samt återvinningsbart avfallspapper inle ulan särskUt tillstånd får användas som bränsle i eldningsanläggningar. Husbehovsanläggningar bör dock inle omfattas av en sådan bestämmelse. Utskottet pekar vidare på all vid sågverken blir något mindre än hälften av timmervolymen sågade trävaror medan cirka 40% blir spån och flis som utnyttjas som råvara i massa- och skivindustrin. Vid fastställande av prövningsgränserna för etablering och utvidgning av sågverksindustri bör enligt utskottet hänsyn las till dessa förhållanden. Virkesrådet i region 1 och Västerbottens läns handelskammare anför liknande synpunkter.

4 Tillsyn

Den föreslagna uppdelningen av tiUsynsansvaret för de verksamheter som faller under den föreslagna lagen har fått ett blandat mottagande. Delade meningar råder beträffande förslaget atl tillsynsansvaret skall tillkomma skogsstyrelsen eller myndighet som skogsstyrelsen bestämmer (skogsvårdsslyrelsen) i fråga om verksamheter som har väsentlig betydelse för hushållningen med träfiberråvaror.

Den föreslagna uppdelningen av linsynsuppgiflerna tillstyrks eller lämnas utan erinran av länsstyrelsen i Blekinge län och Värmlands län saml LO.

Skogsstyrelsen, domänverket. Skogsindustriernas samarbetsutskott och Sågverkens råvaruförening tillstyrker förslaget alt skogsstyrelsen eller myndighet som skogsstyrelsen bestämmer skall ha tUlsynsansvaret för verksamheter som har väsentlig betydelse för hushållningen med träfiber-råvaror. Även länsstyrelserna i Blekinge län och Värmlands län samt LO har samma uppfattning. Skogsstyrelsen framhåller även att man i normal-

Prop. 1982/83:167 38

fallet bör kunna utgå från all erforderliga uppgifier för tillsynsverksamheten lämnas av företagen.

Domänverket påpekar alt den föreslagna funkfionen för skogsstyrelsens tillsyn kräver en kompetensuppbyggnad som mptsvarar uppgiftemas karaktär.

Skogsindustriernas samarbetsutskott anser det vara av största vikt all tillsynsarbetet ges en praktisk inriktning. Utskottet anser att någon utbyggnad av den administrativa appar£ilen inle behöver ske. Existerande resurser hos myndigheter pch inpm skogsnäringen bör tas fiUvara. När det gäller utvecklingen totalt och regionalt av skogsindustrins kapacitelsför-hällanden, produktion och råvamförbmkning bör enligl utskottet industrins och de regionala virkesrädens material kunna utnyttjas. Skogsvårdsstyrelsema bör i huvudsak på slickprovsbasis utöva en kontroll över all förelag och bränsleanläggningar inte överskrider de högsta förbmkningstal spm har lagts fast enligt 136 a § byggnadslagen eUer den nya lagsfiftningen. På motsvarande sätt anser utskottt;t atl en kontroU bör ske av att eldningsanläggningar och flisningsanläggningar uppfyller villkoren beträffande vad slags Iräfiberråvaror som får användas.

Några remissinstanser är tveksamma till alt låta skogsstyrelsen svara för fiUsynen av verksamheter som har väsentlig betydelse för hushåUningen med träfiberråvaror och anser att uppgiften i stället skall läggas på länsstyrelsen. Denna uppfattning har länsstyrelsen i Östergötlands län Pch Västmanlands län samt Västerås Pch Lycksele kommuner. Även hovrätten för Nedre Norrland och Virke frådet i region 1 finner en sådan lösning lämplig.

Hovrätten för Nedre Norrland säger sig' starkt ifrågasätta del lämpliga i att skogsstyrelsen respektive skogsvårdsstyrelserna ges tiUsynsfunktion över sådana verksamheter, vilka har tUlåtits på den gmnd atl de har väsentlig betydelse för hushållningen med träfiberråvaror. De tillsynsfunk-fioner dessa myndigheter hittills h.ar givils regleras i skogsvårdslagen och är helt inriktade på konlroll av skogsproduktionen och vad som sammanhänger därmed. Den nu aktuella tillsynen avser kontroll av efterlevnaden av vUlkor för råvamförbmkning i förelagen. En sådan fiUsynsfunkfion torde enligt hovrätten knappast faUa inom dessa organs normala kompetensområde. Förslaget kan också medföra en olycklig splittring av skogsstyrelsens respektive skogsvärdsstyrelsernas resurser som i dagens budgetläge inte lär vara obegränsade. Hovrätten förordar därför i stället att tillsynen i detta hänseende anförtros länsstyrelserna.

Prop. 1982/83:167 40

Innehållsförteckning

Proposhionen ..................................................... 1

Prpppsitipnens huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag.......................................................... 2

1. Förslag till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385) 2

2. Förslag tUl lagom ändring i miljöskyddslagen (1969:387) 5

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m .................................................................... 8

Utdrag av prolpkoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1983 ... 9

1 Inledning ....................................................... ... 9

2 Föredragandens överväganden .......................... .. 10

2.1 Nuvarande prövningsordning ........................ 10

2.2 Prövningsskyldighetens pmfattning. Reformbehov och förslag 12

2.3 Prövningens inriktning. Reformbehov och förslag. 15

2.4 Förbättrade tiUsynsmöjliglieler ...................... .. 18

3 Upprättade lagförslag ................ ................... 19

4 Specialmolivering ........................................... 20

4.1 Förslaget till lag om ändring i byggnadslagen ... 20

4.2 Förslaget tiU lag om ändring i miljöskyddslagen 23

4.3 Förslaget liU lag om ändring i lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m 23

5 Hemställan .................................................... .. 23

6 Beslut............................................................ .. 23

Bilaga I Departementspromemorian (Ds Bo 1980:2) Tillåtlighets-prövning av viss industriell verksamhet m. m. Översyn

av 136a§ byggnadslagen ..................... 24

Bilaga 2 Remissammanställning över departemenlsprpmemorian (Ds Bo 1980:2) Tillåtiiighetsprövning av viss industriell

verksamhet m. m. Översyn av I36a§ byggnadslagen .. 31

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983