Prop. 1982/83:150

Regeringens proposition

1982/83:150

med förslag till slutlig reglering av stiitsbudgeten för budgetåret 1983/84, m. m. (kompletteringsproposition);

beslutad den 14 april 1983.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder eller de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen.

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1983/84 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen att budgetunderskottet för budgetåret 1982/83 skulle förbli oförändrat i förhållande till beräkningarna i årets budgetproposition. Sålunda fömtses nu ett underskott om ca 91,8 miljarder kr.

För budgetåret 1983/84 beräknades i budgetpropositionen ett underskott om ca 90,2 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott om ca 89,9 miljarder kr.

I propositionen föreslås också vissa åtgärder för sysselsättningen inom utbildnings-, arbetsmarknads- och bostadsdepartementets verksamhetsområden.

Vidare redovisas i särskilda bilagor bl. a. en reviderad nationalbudget för år 1983 samt en långtidsbudget för budgetåren 1983/84-1987/88.

1    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150

Prop. 1982/83:150 2

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-04-14

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsråden Feldt, Göransson, Leijon och Sigurdsen

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84, m. m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1982/83:100) förelagt riksdagen ett förslag flll statsbudget för budgetåret 1983/84. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag sedermera redovisats i särskilda proposifloner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen -fömtom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen - avge efl särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas flll riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen.

Statsrådet Feldt föredrar de delar av förslaget till kompletteringsproposition som avser den reviderade.finansplanen och en redogörelse för statsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under budgetåret 1983/84, m.m. Statsråden Göransson, Leijon och Sigurdsen föredrar vissa sysselsättningsskapande åtgärder inom utbildnings-, arbetsmarknads- resp. bostadsdepartementens verksamhetsområden. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en gemensam proposiflon förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder som de har hemstäUt om.

Prop. 1982/83:150 3

Regeringen ansluter sig flll föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder eller de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1-4.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 1

Reviderad finansplan inkl. reviderat budgetförslag

Regeringens prop. 1982/83:150 Bilaga 1

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-04-14

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84, m. m. (kompletteringsproposition)

1    Andra steget

Regeringen tillträdde i ett skede då den svenska ekonomin hade gått in i en allt djupare kris. Det var nödvändigt att snabbt och bestämt lägga om den ekonomiska poliflken för att påbörja den långa och mödosamma vägen tillbaka till ekonomisk balans och full sysselsättning. Regeringen genomförde den 8 oktober 1982, som sin första ekonomisk-politiska åtgärd, en devalvering av den svenska kronan med 16%. Devalveringen följdes av en rad ekonomisk-politiska åtgärder under hösten och i det budgetförslag som lades fram i januari i är.

Under hösten beslutades om ett omfattande investeringsprogram med tyngdpunkten förlagd till energiförsörjning, byggsektorn och transportväsendet. Vidare gjordes omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser för att hejda en fortsatt ökning av arbetslösheten. Regeringen vidtog också en rad åtgärder för att säkerställa att krispolitikens bördor fördelas rättvist och för att underlätta den instundande avtalsrörelsen.

Det budgetarbete som utmynnade i regeringens budgetförslag präglades av stor stramhet. En viktig utgångspunkt var att i princip inte medge någon kompensation för de prisökningar som är en följd av devalveringen. Regeringen presenterade vidare ett program för att inleda en neddragning av de omfattande subventioner som utgår till näringslivet samt åtgärder för att minska automatiken i statsbidragen till kommunerna. Vid beräkningen av myndighetsanslag m. m. ställdes generella krav på raflonalisering och ef-fektivisering av verksamheten. Det blev möjligt att lägga ett budgetförslag för budgetåret 1983/84 som innebär ett nominellt oförändrat budgetunderskott jämfört med innevarande budgetår, dvs. i praktiken en viss real minskning av underskottet.

Med dessa åtgärder har grunden lagts för att bryta den nedåtgående utvecklingen i den svenska ekonomin, inte minst i den konkurrensutsatta 1    Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 2

sektorn. Genom den kraftiga förbättringen av konkurrensläget stimuleras efterfrågan på svenska produkter både på exportmarknaderna och på hemmamarknaden, samtidigt som den inhemska efterfrågan kan hällas tillbaka. Produkflon, investeringar och sysselsättning prioriteras framför konsumflon. Det bör därför vara möjligt att inom rimlig tid ehminera underskottet i bytesbalansen, samtidigt som sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar. Det är denna kombination av expansiva och åtstramande inslag - att vi både skall arbeta och spara oss ur krisen - som utgör kärnan i vad som har kallats den tredje vägen.

Denna politik förestavas av att full sysselsättning är den ekonomiska politikens viktigaste mål. Det är i hög grad genom människornas vilja och förmåga till arbete som de produktiva resurserna i samhället skapas. Ökad sysselsättning är ett av de viktigaste medlen för att åstadkomma ekonomisk utjämning. För de flesta människor har arbetet en avgörande betydelse för att de skall bli delaktiga i samhällsbygget och känna ansvar, självförtroende och trygghet.

Regeringen har med sin politik visat att kampen för full sysselsättning är en av dess allra viktigaste uppgifter. Det är för den framtida sysselsättningen avgörande att den ekonomisk-politiska strategin blir framgångsrik. Det är endast genom att häva obalansema i den svenska ekonomin och genom att bibehålla en stark konkurrenskraft i näringslivet som det blir möjligt att framgent upprätthälla full sysselsättning. För att möta de kortsiktiga sysselsättningsproblemen har regeringen vidare vidtagit massiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vartill kommer omfattande insatser inom industripolitiken, på investeringsområdet och för Norrbotten. Ytterligare åtgärder föreslås nu.

Trots de mycket omfattande insatser som regeringen gjort, är det svårt att snabbt förbättra sysselsättningsläget. Regeringen övertog ansvaret för den ekonomiska politiken i ett skede när den underliggande sysselsättningsutvecklingen var starkt negativ. Den försvagade finansiella ställningen i kommunsektorn tenderar att bromsa upp dess volymexpansion och sysselsättningsökning. Det låga kapacitetsutnyttjandet i näringslivet gör att efterfrågan på arbetskraft är låg, även när produktionen på nytt börjar öka. Vissa av de åtgärder som regeringen har vidtagit, t. ex. investeringsprogrammet, får också en sysselsättningseffekt först med viss eftersläpning. Detsamma gäller naturligtvis även sysselsättningseffekterna av de generella ekonomisk-politiska åtgärder som vidtagits med syfte att genom stärkt konkurrenskraft bygga under en långsiktig uppgång av produktion, export, investeringar och sysselsättning.

Med de åtgärder som regeringen hittills har vidtagit har eU första steg tagits i krispolitiken. De positiva verkningarna härav börjar skönjas pä en rad områden. För att befästa de framgångar som har vunnits är det nu dags att ta ett andra steg.

En nödvändig fömtsättning för att den inledda politiken skall bli framgångsrik, är att den höga inflation som har rått i vårt land under ett

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 3

decennium nu bryts. Den avsevärda förbättring av konkurrenskraften som devalveringen har medfört kan endast bibehållas om pris- och kostnadsökningarna i den svenska ekonomin snabbt nedbringas till högst den nivå som råder i våra viktigaste konkurrentländer. I flertalet av de stora och tongivande länderna i världsekonomin uppgår inflationstakten nu till 3-5%. Om den inflationstakt på ca 10% som med smärre variationer rått under en lång följd av år i Sverige inte nedbringas till en väsentligt lägre nivå, kommer devalveringens positiva effekter att elimineras inom ett par år.

Jag kommer i den följande framställningen att redovisa kalkyler som belyser vilka konsekvenserna dä skulle bli för den svenska ekonomin. Enligt dessa kalkyler skulle en fortsatt inflationistisk utveckling leda till att krisen inte bara fortsatte utan förvärrades.

Näringslivets konkurrenskraft skulle pä nytt undergrävas, industriproduktionen skulle öka endast i långsam takt och den eftersträvade uppgången i industriinvesteringarna - från den nuvarande mycket låga nivån -skulle utebli.

Underskottet i bytesbalansen skulle visserligen tillfälligt minskas som en följd av den förbättring av konkurrenskraften som devalveringen innebär. Men förbättringen skulle enbart bli tillfällig, och underskottet skulle snart på nytt öka kraftigt, eftersom konkurrenskraften skulle undergrävas av för höga kostnadsökningar. Sverige skulle dä även pä längre sikt vara hänvisat till upplåning i utlandet, med de risker för gradvis försämrade lånevillkor som därmed skulle uppkomma.

Kommunernas och landstingens finansiella ställning skulle vid fortsatt höga kostnadsökningar försämras kraftigt de närmaste åren. Detta är en följd av att deras inkomster för 1984 och 1985 med nuvarande skattesatser till stor del redan är bestämda pä grundval av skatteunderlaget för 1982 och 1983. Däremot slår en hög inflationstakt och höga nominella löneökningar snabbt och med stor tyngd på utgiftssidan och leder därför till stora och växande finansiella underskott under de närmaste åren. Kommunerna och landstingen skulle då tvingas att antingen kraftigt höja utdebiteringen med åtföljande åtstramning av hushållens inkomster och därmed den privata konsumflonsefterfrägan eller skära ned den kommunala verksamheten. Mest sannolikt är att de skulle nödgas vidta båda dessa åtgärder.

Även det statliga budgetunderskottet skulle på några års sikt bli större och därmed bidra till att pressa upp räntenivån i Sverige.

Särskilt allvarligt är att arbetslösheten skulle stiga kraftigt under flera år som en följd både av näringslivets undergrävda konkurrenskraft och den uteblivna investeringsökningen och av att kommunernas och landstingens finansiella ställning undergrävdes. Följden skulle bli att sysselsättningen snabbt försvagades; i själva verket skulle värt land inom några få år uppvisa arbetslöshetstal som inte varit tänkbara sedan 1930-lalet.

Den unika chans som den stora devalveringen i höstas innebär för en återhämtning av den svenska ekonomin skulle därmed ha tillspillogivits och de ekonomiska obalanserna skulle i praktiskt taget alla avseenden ha förvärrats.

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 4

Mot denna bakgrund måste den ekonomiska politiken inriktas på att så snabbt som möjligt etablera en väsentligt lägre inflationsnivå. Detta är en nödvändig förutsättning för att de i vårt land allmänt omfattade och högt ställda ambitionerna ifråga om sysselsättning och välfärd skall kunna förverkligas.

Inflationsbekämpningen är dock inte bara ett medel för att trygga sysselsättningen och återskapa en ekonomi i balans. Inflationen åstadkommer också stora fördelningspolitiska orättvisor. Den inflationstakt som rått i värt land under det senaste decenniet har inneburit att miljardbelopp årligen omfördelats från sparare till låntagare. I allmänhet gynnas välbeställda grupper som har kunskaper och förmåga att utnyttja inflationen till sin fördel, medan grupper med mindre ekonomiska resurser tillhör inflationsspelets förlorare. I själva verket finns det få andra åtgärder - förutom insatser mot arbetslösheten - som ger sä omfattande positiva fördelningspolitiska effekter som en nedpressning av inflationstakten. Redan fördelningspolitiska överväganden utgör därför ett fullgott motiv för att beslutsamt bekämpa inflationen.

Det andra steget i regeringens ekonomisk-politiska strategi innebär sålunda att en fast och beslutsam antiinflationspolitik inleds. Därmed fullföljs de riktlinjer för den ekonomiska politiken som socialdemokraterna fldigare vid flera tillfällen lagt fast.

Detta har bl. a. skett i en rad partimotioner som socialdemokraterna i oppositionsställning lade fram under perioden 1976-1982. I motion 1980/81:1136, som presenterades i januari 1981, anförs bl. a. följande:

"En av den ekonomiska politikens huvuduppgifter bör vara att bryta inflationen. Detta måste ske genom att angripa inflationens grundläggande orsaker och inte, som hittills vanligen varit fallet, genom åtgärder som mera riktar sig mot inflationens verkningar. Det krävs en lång rad samordnade och samtidiga åtgärder, delvis av okonventionellt slag, för att en sådan politik skall bli framgångsrik. Det kommer på vissa områden att bli nödvändigt att vidta kraftiga och rentav smärtsamma ingrepp i ekonomins struktur. Det är vidare av grundläggande betydelse att politiken har den fasthet och trovärdighet som krävs för att varaktigt bryta förväntningarna om fortsatt hög inflation. Antiinflationspolitiken måste föras konsekvent och uthålligt under lång lid."

I denna motion presenterades ett 1 O-punktsprogram mot inflationen, som bl. a. innefattade åtgärder för att bryta upp indexeringar och liknande inflationsmekanismer, minska budgetunderskottet samt underiätta avtalsrörelserna i syfte att åstadkomma låga nominella kostnads- och löneökningar. Vidare framhölls att det på sikt är nödvändigt att föra en aktiv växelkurspolitik för att utestänga internationella prisstegringar.

I det s.k. krisprogrammet "Framtid för Sverige", som antogs vid den socialdemokratiska partikongressen hösten 1981, var kampen mot inflationen det bärande temat i strävandena att värna sysselsättningen och häva de ekonomiska obalanserna. I programmet, som utgör grunden för regeringens ekonomisk-politiska strategi, anförs bl. a. följande:

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 5

"Dagens höga inflaflonstakt utgör ett allvarligt hinder för våra strävanden att nä en rättvis, väl fungerande och balanserad ekonomi.

Inflationen vidgar de ekonomiska klyftorna. Dessutom snedvrids och hämmas användningen av produktionsresurserna. En hög inflationstakt ger alltså både en orättvis fördelning och en dåligt fungerande ekonomi.

Att påtagligt och varaktigt pressa ned takten i prisstegringarna är dock en uppgift sä svår att det, förutom en för ändamålet väl anpassad ekonomisk politik, också krävs mycket goda politiska förutsättningar.

En fömtsättning för framgång är handlingskraft och beslutsamhet hos regeringen. Att skapa tilltro för styrkan i den inflationsbekämpande politiken blir avgörande för om beslutsfattarna i det ekonomiska livet kommer att sänka sina inflationsförväntningar. Om förväntningarna ligger kvar pä en hög nivå blir det i längden mycket svårt att hålla prisutvecklingen nere.

Kostnadsutvecklingen inom landet måste dämpas. Det gäller såväl arbetskrafts- som råvaru- och kapitalkostnaderna. Inte minst kräver detta att lönebildningen måste fä helt andra fördelningspolitiska förutsättningar.

Det stora budgetunderskottet utgör ett ständigt hot mot prisstabiliteten. Även om de direkta inflationseffekterna av budgetunderskottet inte ännu varit så påtagliga har det indirekt, i första hand via en uppressning av ränteläget, verkat prisdrivande. Underskottet i budgeten måste alltså även av detta skäl börja krympa."

Också i krisprogrammet presenterades omfattande åtgärder för att bekämpa inflationen, vilka flll stor del sammanföll med förslagen i den tidigare nämnda partimotionen.

Jag kommer i det följande att redogöra för en rad förslag som utgör led i en antiinflationspolitik. Dessa förslag bygger i allt väsenfligt på tankegångar och rikflinjer som återfinns i de program jag fldigare nämnt. I regeringens ekonomisk-politiska strategi är antiinflationspolitiken ett logiskt och nödvändigt steg efter den devalvering och de övriga åtgärder som tidigare vidtagits.

Jag vill först understryka att regeringen inte ensam kan säkerställa att inflationsbekämpningen blir framgångsrik. Det är av avgörande betydelse att alla gmpper i det svenska samhället delar ambitionen att pressa ned inflationen och aktivt medverkar till en sådan utveckling. Inflationsbekämpningen underlättas givetvis också om den internationella inflationen blir låg och om det blir möjligt att undvika häftiga prischocker av det slag som vid ett par tillfällen drabbat världsekonomin under 1970-talet.

Utifrån dessa förutsättningar bör, enligt min mening, kampen mot inflationen i huvudsak bygga pä följande fyra punkter: o Åtgärder för att begränsa budgetunderskottet,

o Åtgärder för att begränsa kostnadsökningarna i den svenska ekonomin, o Åtgärder för att bryta inflationsförväntningarna,

o Åtgärder för att eliminera flaskhalsar i produktionen och öka flexibiliteten pä arbets-, kapital- och råvarumarknaderna.

En fortsatt ökning av budgetunderskottet skulle leda till en än större likviditetsökning i den svenska ekonomin. All erfarenhet visar att det då skulle bli mycket svårt att undvika en fortsatt hög inflation. Den kraftiga automatik som råder för huvuddelen av de offentliga utgifterna gör att det krävs betydande åtgärder bara för att förhindra att budgetunderskottet

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 6

fortsätter att stiga. Uppgiften att hålla tillbaka inflationen sätter också bestämda gränser för möjligheten att parera dessa utgiftsökningar med successiva skattehöjningar. Det är därför nödvändigt att begränsa utgiftsökningarna.

Vi kan nu se de första tecknen på en konjunktumppgäng både i Sverige och internationellt. Även om denna uppgång blir förhållandevis försiktig, så visar erfarenheten all del relaUvl snabbi kan uppstå överhettning på vissa områden i ekonomin. Det är därför viktigt att det finns en god framförhållning i den ekonomiska poliflken, så att finanspolitiska åtgärder kan vidtas som får effekt 1984 och 1985. Det är särskilt viktigt att statens upplåning kan hållas tillbaka under de kommande åren, då näringslivets anspråk pä den svenska kreditmarknaden på nytt ökar som en följd av stigande investeringar.

I den långtidsbudget som nu läggs fram presenteras kalkyler över budgetutvecklingen pä längre sikt. Även vid förhållandevis gynnsamma antaganden skulle budgetunderskottet fortsätta att öka kraftigt. En sådan utveckling måste motverkas. Jag återkommer i den följande framställningen till inriktningen av arbetet för att begränsa budgetunderskottet. Jag kommer också att redovisa del mera långsiktiga översynsarbete som bedrivs eller planeras i syfte att effektivare utnyttja budgetmedlen och därmed hälla tillbaka budgetunderskottet.

Om inflationen skall nedbringas är det nödvändigt att kostnadsökningarna begränsas. Det är dä av utslagsgivande betydelse att de totala nominella lönekostnaderna framdeles ökar i väsentligt lägre takt än hittills.

Arbetsmarknadens parter har genom de löneavtal som hittills slutits i år visat en betydande ansvarskänsla, och att de accepterar uppläggningen av den ekonomiska politiken i stort. Regeringen förutsätter att man i de återstående avtalsförhandlingarna i är visar samma ansvar och återhållsamhet. Lönepäslagen måste fördelas rättvist bl. a. med hänsyn till hur skattereformen har utformats.

Trots återhållsamma löneavtal blir emellertid de totala lönekostnadsökningarna i år betydande. Detta är en följd av att en rad kostnadsuppdri-vande faktorer lagras ovanpå löneavtalen i form av ett betydande "överhäng" som är en konsekvens av prisklausuler och förtjänstutvecklingsga-rantier i tidigare löneavtal, en beräknad löneglidning 1983 samt höjda arbetsgivaravgifter, främst för att flnansiera det första steget i inkomstskattereformen.

Om alla dessa komponenter skulle kvarstå oförändrade även under kommande år, förefaller del närmast omöjligt atl nedbringa de totala lönekostnadsökningarna till en så låg nivå som är nödvändig för att antiinflationspolitiken skall lyckas. Det finns därför goda skäl att överväga vilka förändringar som behövs för att de sammanlagda lönekostnadsökningarna skall kunna hållas tillbaka. Det bör understrykas att syftet med sådana åtgärder inte är att ytteriigare pressa ned reallönerna utan i stället att

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 7

åstadkomma den åsyftade reallöneutvecklingen på en lägre nominell nivå, dvs. att såväl nominella lönekostnader som priser skall öka i en väsentligt långsammare takt än tidigare.

De avtalsmässiga löneökningarna bör även under kommande är bli förhållandevis måttliga. Ett visst utrymme bör dock finnas för att möjliggöra fördelningspolitiska eller andra lönepolitiska insatser som av arbetsmarknadens parter bedöms vara önskvärda.

"Överhängd" som följer av årets löneavtal och som kommer att innebära en viss kostnadsökning 1984 blir väsentligt lägre än tidigare år. Årets avtal innehåller inga prisklausuler och även förtjänstutvecklingsgaran-lierna har fått en mindre omfattning.

Det är vidare nödvändigt att löneglidningen kan begränsas såväl i år som i fortsättningen. Vissa av de åtgärder som regeringen har vidtagit eller nu aviserar bör göra det möjligt att hälla tillbaka löneglidningen. Hit hör bl. a. den tillfälliga utdelningsskatten och de obligatoriska avsättningarna till investeringsfonder.

Regeringen bedömer det nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder som innebär en viss likviditetsindragning frän näringslivet, bl. a. genom att begränsa de idag utomordentligt förmånliga konsolideringsmöjligheter som företagsbeskattningen medger. Parallellt härmed bör den statliga bolagsskatten sänkas i syfte att positivt påverka företagens investeringskalkyler. Mot denna bakgmnd och med hänsyn till den förväntade konjunkturuppgången bör de nuvarande möjligheterna till investeringsavdrag ej förlängas. Däremot bör det även nästa år ske obligatoriska avsättningar till investeringsfonder.

Om löneglidningen trots dessa åtgärder skulle tendera att bli alltför stor, är regeringen fast besluten alt vidta ytterligare åtgärder. Regeringen kommer därför att noga följa företagens prissättning och är beredd att ingripa om företagen skulle höja priserna i en oacceptabel omfattning.

På ett område har regeringen direkta möjligheter att påverka kostnadsutvecklingen, nämligen ifråga om hur skattereformens andra steg - som gäller 1984 - skall finansieras. I den skatteöverenskommelse som slöts 1981 mellan socialdemokraterna och den dåvarande mittenregeringen utsädes att inkomstskattesänkningen skulle finansieras antingen med höjda arbetsgivaravgifter eller genom att införa en produktionsfaktorskatt. Det första steget - som gällde 1983 — finansierades främst genom att en arbetsgivaravgift om 2% infördes. En fortsatt finansiering genom höjd arbetsgivaravgift eller genom en produkflonsfaktorskatt — som till största delen också innebär en skatt på arbetskraften - skulle innebära att lönekostnaderna 1984 steg med åtminstone 1,5%. Det skulle medföra antingen atl de totala lönekostnadsökningarna drevs upp eller att utrymmet för avtalsenJiga löneökningar inskränktes kraftigt.

Det stora budgetunderskottet gör det nödvändigt att skattereformen finansieras i sin helhet. De fallande oljepriserna innebär att det nu har

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 8

skapats ett utrymme - såväl energipolitiskt som realekonomiskt - att välja en annan finansieringsmetod, nämligen att höja energiskatterna. Eftersom den överenskommelse som finns mellan socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet också omfattade formerna för finansieringen av skattereformen, har regeringen haft kontakt med centerpartiet och folkpartiet före sitt ställningstagande i finansieringsfrågan. Regeringen bör mot denna bakgmnd föreslå att skatten pä olja, bensin och elkraft höjs i den omfattning som krävs för all finansiera del andra stegel i skaltereformen.

Energiskatterna föresläs bli höjda redan den 1 juli i år. Härigenom uppkommer en merinkomst, som används för att finansiera vissa nödvändiga ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser.

Med detta val av finansiering av skatteomläggningen uppnås flera fördelar. Det bör bli lättare att hålla tillbaka de totala lönekostnadsökningarna. Det tillgängliga utrymmet för lönekostnadsökningar 1984 kommer till stor del att reserveras föravtalsenliga löneökningar. Därmed förbättras möjligheterna för arbetsmarknadens parter att bl. a. åstadkomma en fördelnings-politiskt acceptabel profll på löneökningarna. Vidare innebär en finansiering genom höjda energiskatter - till skillnad från höjda arbetsgivaravgifter - att kostnaderna för skattereformen inte ensidigt belastar löntagarna och egenföretagarna.

Mot bakgrund av att energipriserna fallit påtagligt kan höjda energiskatter motiveras redan av energipolhiska skäl. Del är angeläget att arbetet med energisparande och oljeersättning drivs vidare med full kraft. Även med hänsyn till underskottet i bytesbalansen är det angeläget att oljeimporten hålls tillbaka, och att därför det reala oljepriset i konsumtionsledet inte faller kraftigt.

Inte minst för kommunerna och landstingen innebär den valda finansieringsmetoden en stor lättnad. Genom att de kan hålla nere sina kostnadsökningar, förbättras möjligheterna avsevärt för en viss fortsatt volymexpansion. Detta har stor betydelse för sysselsättningen i kommunsektorn.

Höjda energiskatter innebär att konsumentpriserna under 1983 kommer att öka med ungefär 1/2% mer än vad som annars skulle blivit fallet. Men den underliggande kostnadsutvecklingen påverkas inte i samma utsträckning som vid höjda arbetsgivaravgifter. Med den valda finansieringsmetoden skapas därmed goda förutsättningar för att de totala lönekostnadsökningarna 1984 kan hällas pä en låg nivå. Regeringen kommer senare att ta upp överläggningar med centerpartiet och folkpartiet när det gäller hur skattereformens tredje och sista steg - som gäller 1985 — skall finansieras.

Även andra kostnadsuppdrivande faktorer bör hållas i schack. Här kan nämnas det omfattande arbete som nu pågår för att begränsa och förenkla olika slag av statlig normgivning i syfte att minska kostnaderna i framför allt kommunerna och näringslivet.

Såväl ekonomisk teori som praktiska erfarenheter har alltmera klargjort vilken roll som förväntningarna spelar i inflationsprocessen. Detta är naturligtvis särskilt påtagligt när såväl den svenska som den internationella ekonomiska utvecklingen under en lång följd av är har präglats av hög

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 9

inflation. Det krävs därför kraftiga - och kanske oväntade - åtgärder för att bryta förväntningarna om en fortsatt hög inflaflon. Mänga av de åtgärder som regeringen nu föreslår eller aviserar syftar bl. a. flll att bryta inflationsförväntningarna.

Av särskilt stor betydelse är den alltmer utbredda förekomsten av indexeringar i den svenska ekonomin. Dessa återfinns pä en rad områden: för ett stort antal utgiftsanslag i de offentliga budgetarna, i jordbruksprisregleringen, i löneavtalen och i prissättningen i mänga branscher i näringslivet. Tidigare gällde detta också indexregleringen av inkomstskatteskalorna.

Det finns naturligtvis fall när indexeringar kan vara försvarbara för att minska osäkerheten ifråga om den framflda ekonomiska utvecklingen. Men till mycket stor del bygger indexeringarna pä synsättet att inflationen är oundviklig och att det därför i första hand gäller att anpassa sig till den och att begränsa dess skadeverkningar snarare än att bekämpa den. Om detta synsätt breder ut sig försvagas motståndskraften mot inflationen och följden blir dä att inflationen består och rent av accelererar.

Det var för knappt ett år sedan möjligt att uppnå bred parlamentarisk enighet om att begränsa justeringen av skatteskalorna till en pä förhand fastställd procentsats. Det angavs därvid uttryckligen att eU huvudsyfte med denna åtgärd var att påverka inflationsförväntningarna och att det borde eftersträvas att nedbringa inflationstakten till högst denna nivå.

Utvecklingen i en rad tongivande länder, som även uppträder som vikflga konkurrenter till den svenska exporten, tyder pä att ett rimligt mål bör vara att nedbringa den svenska inflationstakten flll nivån 4% under 1984. Regeringen föreslår mot denna bakgmnd att de indexeringar och andra slag av priskompensation som kan påverkas, 1984 begränsas till högst den fömtsatta inflaflonsnivån, dvs. till 4%. Det gäller i tillämpliga delar bl. a. försvarsanslagen, u-landsbiståndet, tidskoefficienten för statliga bostadslån och jordbmksprisregleringen.

Syftet med en sådan avindexering är att bryta inflationsförväntningarna. Alla krafter bör nu inriktas pä att verkligen nedbringa inflationen till nivån 4%. Syftet är inte att minska värdet av de olika slag av förmåner och belopp som är knutna till nuvarande indexregleringar. Realvärdet av de ifrågavarande beloppen kommer inte att urholkas om inflaflonen kan pressas ned till den åsyftade nivån. Det skapas därför ett starkt intresse hos olika grupper i samhället att medverka i en sådan ansträngning att faktiskt nedbringa inflationstakten. Därmed har en viktig fömtsättning skapats för att anUinflationspolitiken verkligen skall lyckas. Jag återkommer i den följande framställningen mera i detalj till denna fråga. Regeringen bör också uppdra åt statens pris- och kartellnämnd att verka för att användningen av prisindexklausuler vid försäljning av varor och tjänster begränsas.

Regeringen står fast vid sina åtaganden gentemot pensionärerna. Pensionerna för 1984 kommer således att fastställas med hänsyn till prisutvecklingen under 1983 med avdrag för den priseffekt som följer av devalvering-

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 10

en. Såvitt nu kan bedömas innebär detta att ökningen av basbeloppet för 1984 tämligen nära kommer att följa den förutsatta prisökningen.

Jag vill i detta sammanhang understryka, att det nu är av utomordentligt stor betydelse att företagen anpassar sina investerings- och kostnadskalkyler till de förutsättningar som här har angivits för regeringens antiinflationspolitik. Det vore mycket olyckligt om de gångna årens prissättningsbeteende, som i betydande utsträckning torde förutsätta en inflationstakt på ca 10% ärligen, slentrianmässigt bibehölls. Regeringen har genom att slopa prisstoppet och genom att istället introducera en temporär skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar och en förhållandevis liberal prisövervakning i hög grad tillgodosett önskemål från näringslivet. Därmed följer också ett betydande ansvar från företagens sida att verkligen hålla tillbaka prisökningarna. Regeringen kommer genom statens pris- och kartellnämnd att noga följa hur prissättningen utvecklas och inte tveka att vid behov tillgripa erforderliga åtgärder, om priserna skulle höjas pä ett sådant sätt att det uppställda målet äventyras.

Erfarenheten visar att ett inflationsförlopp kan sättas igång även vid ett förhållandevis lågt kapacitetsutnyttjande i ekonomin, genom atl det finns flaskhalsar i produktionen och genom bristande flexibilitet pä olika marknader. Regeringen har redan tidigare vidtagit åtgärder som syftar till att minska dessa risker. Hit hör bl. a. åtgärder för att främja yrkesutbildningen och för att stimulera en ökad rörlighet på arbetsmarknaden, samt de kapacitetsutvidgande investeringar som igångsatts bl. a. i transportsektorn. Cheferna för arbetsmarknads- och bostadsdepartementen samt stats-. rådet Göransson kommer senare denna dag att föreslå ytterligare åtgärder i detta hänseende.

Genom bl. a. devalveringen har vidare förutsättningar skapats för en bättre fungerande marknad för riskkapitalet. Inte minst som en följd av detta har de börsnoterade företagen hittills i år aviserat nyemissioner på ca 5 miljarder kr. Detta skapar i sin tur fömtsättningar för ökade nyinvesteringar och nyanställningar och för all en önskvärd stmkturutveckling i det svenska näringslivet på nytt kommer till stånd. För att devalveringseffekterna fullt ut skall uppnås krävs en politik, som syftar till att underlätta omställningar och förnyelse inom näringslivet.

Regeringen kommer senare i år att föreslå åtgärder som syftar till att säkerställa ett tillräckligt omfattande utbud av riskvilligt kapital, vilket kommer att ske såväl i individuella som i kollekflva former. Regeringen har också påbörjat en översyn av företagsbeskattningen, bl. a. i syfte att underlätta ökad rörlighet för riskkapitalet mellan olika företag och branscher.

Den skattereform som har beslutats i bred parlamentarisk enighet och som genomförs under perioden 1983-1985 kommer att ha en positiv inverkan pä arbete och sparande.

Även rävammarknaderna bör uppmärksammas i detta sammanhang. Av särskilt stor betydelse är att en tillräckligt omfattande skogsavverkning kommer till stånd nästa säsong, så att skogsindustrins rävarubehov kan säkerställas i den konjunkturuppgång som nu kan emotses.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 11

Jag vill också erinra om att regeringen genom näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och kartellnämnd kontinuerligt följer utvecklingen i näringslivet vad avser olika slag av konkurrensbegränsningar, vilka kan ha en prisuppdrivande effekt. Detta arbete får nu särskild vikt. Den skärpta konkurrenslag som gäller fr.o.m. innevarande år effektiviserar konkurrensövervakningen.

Det inflationsmål på 4% som regeringen bör lägga fast anknyter nära till den inflationstakt som nu kan skönjas i Förbundsrepubliken Tyskland och flera andra för Sverige viktiga konkurrentländer. De skadeverkningar som inflationen åstadkommer i den svenska ekonomin gör det under alla omständigheter motiverat att eftersträva ett sådant mål, oavsett vilken nivå inflationen har eller kan bedömas fä i vår omvärld.

Det är viktigt att framhålla att politiken måste bedrivas med uthållighet under en längre tid. Det är därför viktigt att fördelningspolitiken sätts i centrum och att krispolitikens bördor fördelas efter bärkraft. Även med en skickligt upplagd politik kommer det att ta tid och krävas tålamod innan mera påtagliga framgångar står att vinna.

Om inflationsbekämpningen inte blir tillräckligt framgångsrik, blir det sannolikt ofrånkomligt att lägga om den ekonomiska politiken i restriktiv riktning. Om däremot inflationen blir tillräckligt låg skapas helt andra förutsättningar för en hållbar och varaktig ekonomisk expansion.

En viktig fömtsättning för att den ekonomiska politiken skall lyckas är att den vinner bred anslutning. De ambitioner som regeringen har ställt upp för att ta landet ur den ekonomiska krisen och värna sysselsättningen kommer att bli svära att förverkliga, om inte olika gmpper i samhället medverkar i samma riktning.

En antiinflationspolitik, utformad på det sätt som här har beskrivits, står inte i motsatsförhållande till det överordnade målet att bekämpa arbetslösheten. Tvärtom utgör en framgångsrik inflaflonsbekämpning en förutsättning för att återupprätta full sysselsättning.

Häri ligger den avgörande skillnaden mellan den svenska socialdemokratiska regeringens antiinflationsprogram och den inflationsbekämpning som utformats av en del konservativa regeringar i vår omvärld. För de konservativa regeringarna har kampen mot inflationen ofta varit en förevändning för att driva en politik riktad mot de svaga i samhället och till förmån för de välbeställda gmpperna. Härvid har arbetslösheten ibland använts som ett medel att pressa ned löner och kostnader, samt för att försvaga de fackliga organisationerna.

Den svenska regeringen vill däremot bekämpa inflationen för att en långsam prisstegring är vår enda möjlighet att långsiktigt klara sysselsättningen och föra oss ur den ekonomiska krisen, och eftersom inflationen ger oacceptabla fördelningspolitiska effekter. Metoderna att bekämpa inflationen skiljer sig också från dem som kommit till användning i konservativt styrda stater. Vi använder inte konfrontation. Tvärtom strävar regeringen efter att bygga politiken på samverkan och solidaritet. Samarbete i stället för strid är den linje som skall följas, eftersom uppgiften att föra landet ur krisen är en gemensam uppgift för alla medborgare.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan

2    Det internationella läget

Den internationella konjunkturuppgång som allmänt väntades 1982 kom aldrig till stånd. Under loppet av året försvagades i stället den ekonomiska aktiviteten i industriländerna. För året som helhet sjönk deras samlade bmttonationalprodukt, samtidigt som världshandeln minskade i volym. Arbetslösheten fortsatte att stiga, och i slutet av året gick 32 miljoner människor arbetslösa i OECD-området. Därmed lades ytterligare ett år till den djupa internationella lågkonjunktur som följt i spåren av den andra oljeprischocken 1979/80.

En nedgång i aktiviteten i industriländerna i samband med oljeprisstegringen var i och för sig en oundviklig följd av de stora prishöjningarnas efterfrägedämpande effekter. Den ekonomiska politiken stramades i ett första skede ät för att förhindra att oljeprishöjningarna fortplantades i inhemsk inflation i de enskilda länderna. Om denna politik rådde betydande enighet internationellt. Men man var också överens om att den ekonomiska politiken, så snart oljeprishöjningarna absorberats, skulle läggas om i mindre restriktiv riktning för att förhindra en utdragen lågkonjunktur.

Sä kom emellertid inte att ske. De stora, tongivande industriländerna fortsatte i stället att föra en utpräglat restriktiv ekonomisk poliflk i det uttalade syftet att på ett mer beständigt sätt bryta ned krafterna bakom inflationen, inte minst inflationsförväntningarna, som byggts upp under 1970-talet.

Politiken har så som den utformats visat sig vara mycket kostsam. Förlusterna i form av utebliven produktion och sysselsättning har blivit utomordentligt stora. Arbetslösheten har drivits upp till närmare 10% av arbetskraften i OECD-länderna. Kapacitetsutnyttjandet i industrin har sjunkit kraftigt, i flera länder till under 70%. Stagnerande efterfrågan och produktion har gett upphov till starka protektionistiska tendenser och ökat regeringars benägenhet att till skydd för den egna sysselsättningen göra ingrepp i det fria internaflonella varuutbytet. En krympande väridshandel i förening med den höga räntenivå som den restriktiva penningpolitiken drivit fram har allvarligt försämrat u-ländernas situation. Detta har bidragit till att framkalla akuta skuldkriser i en rad låntagarländer. Den allmänna osäkerhet som härmed har kommit att prägla det ekonomiska klimatet har ytterligare bidragit till stagnationslendenserna.

Den förda politiken har i och för sig resulterat i en avsevärd inbromsning av inflationen. På mindre än tre år har OECD-ländernas genomsnittliga inflation halverats — från 13 till 6,5%. Det är dock svårt att avgöra i hur stor utsträckning dessa resultat representerar mer beständiga framsteg i kampen mot inflationen eller endast återspeglar den långtgående nedpress-ningen av den generella efterfrågan, samt sjunkande olje- och råvarupriser och fallande räntesatser.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 13

Om vissa framgångar kunnat noteras i inflationsbekämpningen är det å andra sidan uppenbart, att den lönsamhetsförbättring och investeringsupp-gäng som poliflkens förespråkare uflovat inte har kommit till stånd. En fortsatt låg produktivitetsökning har omintetgjort den vinstökning som en återhållsam löneutveckling i och för sig skapat möjligheter för. Genom att kapacitetsutnyttjandet sjunkit har ytterligare en förutsättning fallit bort för en förbättrad investeringsutveckling. Genom att sä hårt pressa ned aktiviteten har därmed den restrikflva politiken i själva verket kommit att utgöra det främsta hindret för den återhämtning som den påstås vara avsedd att befrämja.

Trots de höga kostnaderna och det magra resultatet av politiken har de tongivande länderna varit ovilliga att lägga om kurs. Det är först på den allra senaste tiden - under intryck av utebliven uppgång, fllltagande protektionism och framför allt ökande flnansiella påfrestningar - som några regeringar har tagit vissa försiktiga steg i riktning mot en något mindre restriktiv utformning av politiken.

Väsentligast av dessa har varit förändringen av penningpolitikens inriktning i Förenta staterna under det senaste halvåret. Penningmängden har tillåtits öka relativt starkt, vilket möjliggjort sänkningar av den nominella räntan. I Japan har regeringen visat sig beredd att föra en mer tillväxtbe-främjande politik. I Storbritannien har årets budget getts en mindre restriktiv utformning än tidigare. Detta är uppmuntrande tecken på en viss ökad flexibilitet i den ekonomiska politiken, men dessa förändringar är sannolikt otillräckliga för att bana väg för en varaktig återhämtning.

Mer optimistiska bedömningar görs nu också beträffande den internationella konjunktumtvecklingen. De utgår frän tecknen på att en uppgång skulle ha inletts i Förenta staterna och att konjunkturbottnen skulle ha passerats även i Västeuropa. I den amerikanska ekonomin har industriproduktionen stigit de senaste månaderna och industrins orderingång har ökat. Bostadsbyggandet har också ökat kraftigt, och många förutser nu en snabbare aktivitetsuppgång i Förenta staterna än man tidigare räknat med. Även i Förbundsrepubliken Tyskland tycks en viss förstärkning ha ägt rum av den faktiska aktiviteten och av konjunkturförväntningarna.

Förväntningarna om en uppgång får ytterligare näring av oljeprissänkningarna och den även i övrigt avsaktande inflationen, som förutsätts ge expansiva impulser till OECD-ländernas ekonomier. Förutsättningarna har förbättrats för att ÖECD:s senaste prognos om en BNP-tillväxt i OECD-området med I 1/2% under 1983 skall kunna realiseras eller överskridas något.

Dessa uppgångstendenser är välkomna. Den fömtsatta tillväxten är i ett historiskt perspektiv dock mycket blygsam för att komma i en uppgångs-fas. Den är också otillräcklig för att hindra att arbetslösheten fortsätter att öka.

Det finns anledning att varna för en överdriven tillförsikt att en stabil återhämtning nu skulle vara säkrad. Osäkerheterna är alltjämt många. En

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 14

sådan omger exempelvis oljeprissänkningarnas effekter. Prissänkningarna kommer givetvis att positivt påverka inflaflonstakt och bytesbalanser i de oljekonsumerande länderna och leda till en förstärkning av realinkoms-terna. Samtidigt kommer emellertid de oljeproducerande länderna att tvingas skära ned sin import och därmed reducera den externa efterfrågan som riktas mot OECD-länderna. Erfarenheterna tyder på att de oljeproducerande länderna snabbt anpassar sina importvolymer till fallande intäkter. En annan osäkerhet rör de skuldtyngda u-ländernas möjlighet att erhålla ytterligare krediter. Drastiska begränsningar härvidlag skulle innebära ett ytterligare efterfrågebortfall för världsekonomin och dessutom leda till starka påfrestningar på delar av det internationella bankväsendet.

Det är tveksamt om det går att förena en sä hög realränta som den rådande i Förenta staterna med en fortsatt återhämtning. Risken är också stor att de penningvårdande myndigheterna i Förenta staterna återgår till en mycket stram penningpolitik och härigenom driver fram nya höjningar av den nominella räntan. I så fall kan uppgången i den amerikanska ekonomin komma att brytas på samma sätt som flera gånger tidigare, med åtföljande negativa konsekvenser för omvärlden.

Även om de sjunkande oljepriserna kan ha en stimulerande effekt pä världsekonomin, gör omfattningen av de ekonomiska problemen, och i synnerhet den höga och stigande arbetslösheten, att aktiva konjunktursti-mulerande åtgärder behöver vidtas. Det är därvid av stor betydelse att den ekonomiska politiken i de större industriländerna koordineras och sammantaget ges en mer tillväxtbefrämjande utformning. Regeringen kommer även i fortsättningen i internaflonella sammanhang att aktivt verka för en dyUk kursändring. Denna bör anpassas till varje lands förutsättningar och måste ske på ett sådant sätt att en stabil och varaktig tillväxt uppnås utan att inflationen äter ökar. De nordiska finansministrarna har vid möten som ägt rum i Oslo och Köpenhamn de senaste månaderna enats om att göra gemensamma ansträngningar till förmån för förändringar i denna riktning. Former härför torde komma upp till diskussion i samband med OECD:s ministermöte i maj.

Jag vill i sammanhanget erinra om atl de socialdemokratiska regeringscheferna vid ett möte i Paris i början av året överenskom att under våren utarbeta rikflinjer för en samordnad återhämtning av världsekonomin. Avsikten är att en sådan skall presenteras vid ett nytt möte i Paris senare i vår och innehålla riktlinjer för det internationella valutapolitiska samarbetet, kreditgivningen till u-länderna och stabiliseringen av råvarupriserna.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 15

3   Den svenska ekonomins läge

Den svaga internationella konjunkturen under senare år är givetvis en väsentlig orsak till vår egen svaga ekonomiska utveckling. Detta konstaterande får emellertid inte undanskymma att våra ekonomiska obalanser också beror på inhemska faktorer. Utvecklingen har i flera viktiga avseenden varit betydligt sämre än i andra jämförbara länder. I första hand gäller detta utvecklingen i industrisektorn, som 1982 inte producerade mer än den gjorde före den första oljekrisen för flo år sedan.

Under 1981 och 1982 förvärrades sysselsättningsläget successivt. De arbetsmarknadspolitiska insatserna räckte inte till för att hålla den öppna arbetslösheten nere. Vi var på väg in i en mycket allvarlig sysselsättningskris. I september 1982 var nästan 180000 människor arbetslösa. Utslag-ningen frän industrisektorn fortsatte. Bara under 1981 och 1982 försvann drygt 60000 jobb i industrin. Investeringarna föll. Underskotten i bytesbalansen och i statsbudgeten ökade kraftigt.

Trots devalveringen i september 1981 rådde fram till oktober 1982 en bristande tilltro till den svenska kronan. Valutautflödet var under praktiskt taget varje månad större än vad som motiverades av bytesbalansunderskottet. Det bristande förtroendet för kronan blottade en misstro mot den ekonomiska politik som fördes.

Första steget

Efter regimskiftet i oktober 1982 lades den ekonomiska politiken om. Den nya politiken inleddes med alt den svenska kronan devalverades med 16%. Avgörande för att tillgripa en så kraftig åtgärd var självfallet förekomsten av de långsiktiga struktur- och konkurrensproblemen i den svenska ekonomin. Det stora valutautflödet i september och början av oktober påverkade emellertid i hög grad valet av tidpunkt för devalveringen.

Genom devalveringen fick de konkurrensutsatta sektorerna en rejäl förbättring av kostnadsläget. Härigenom stimuleras efterfrågan på svenska produkter både genom att den importkonkurrerande industrin stärks och genom att den utländska efterfrågan vrids över i riktning mot ökad efterfrågan på svenska varor och tjänster. Detta i kombination med att sparande och investeringar prioriteras framför konsumtion kan sägas vara kärnan i den nya ekonomiska politiken - vägen mellan ensidig åtstramning och generell expansion.

Innan jag redovisar de ekonomiska bedömningarna för 1983 finns det skäl alt dels kommentera de hittills vunna erfarenheterna av devalveringen i oktober 1982, dels belysa sparande- och invesleringsunderskotten i vår ekonomi.

Det är naturligtvis ännu för tidigt att bedöma omfattningen av devalveringens effekter. De positiva effekter på exportvolym m.m., som blir resultatet av relativprissänkningen på svenska varor, verkar fullt ut först

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 16

på ett par tre års sikt. Vi kan dock registrera en ökning av exporten under det fjärde kvartalet i Qol. Av konjunkturinstitutets industribarometer i mars framgår vidare att orderingången under första kvartalet, speciellt från exportmarknaderna, blev klart bättre än vad företagen trodde i december i Qol. Orderingången steg markant inom flertalet branscher. Inför det andra kvartalet är företagen optimistiska. En stor del av industriföretagen väntar sig ökade exportorder. Det gäller inte minst den så viktiga verkstadsindustrin. För andra halvåret 1983 är produktionsplanerna påtagligt uppåtrik-tade i många företag.

Devalveringen synes därmed ha varit väl anpassad i tiden. Vi kan mot bakgmnd av företagens egna förväntningar räkna med en ökad efterfrågan från exportmarknaderna under 1983 i takt med att den internationella konjunkturen förbättras. Företagens relativprissänkningar bör härvid kunna slå igenom i andelsvinster både på hemmamarknaden och på utlandsmarknaden.

Det finns dock anledning att markera att optimismen bör vara behärskad. Det är nödvändigt att uthålligt och konsekvent hålla fast vid den ekonomisk-politiska kurs som vi valt genom den stora devalveringen, så att konkurrenskraftsförbättringen blir bestående. Detta kommer att ställa stora krav på aktörerna i samhällsekonomin - företagen, fackföreningarna och politikerna - under åren framöver.

Kapitalbildning och sparande

Den svenska ekonomin kännetecknades även under 1982 av ett fortsatt fall i realkapitalbildningen och i det inhemska sparandet. Därmed accentuerades den negativa utveckling som pågått ända sedan mitten av 1970-talet (se diagram 1).

De uppskattningar som kan göras av realkapitalbildningen, dvs. de totala nettoinvesteringarna i maskiner och byggnader, är visserligen något osäkra, men det står klart att det skett en kraftig minskning av kapitalbildningen i ekonomin.De totala nettoinvesteringarna i maskiner och byggnader uppgick under 1982 till endast ca 6% av BNP jämfört med 13-14% i genomsnitt under första hälften av 1970-talet. Det totala inhemska netto-sparandet (inkl. finansiellt sparande) försvagades ännu kraftigare och uppgick under 1982 till endast ca 3% av BNPjämfört med ca 14% i genomsnitt underförstå hälften av 1970-talet.

Den del av realkapitalbildningen som inte kan finansieras genom inhemskt sparande måste finansieras utomlands. Under 1982 kom detta till konkret uttryck i en ytterligare försämring av bytesbalansen till ett underskott på nästan 23 miljarder kr. eller närmare 3,5% av BNP. Genom att det växande bytesbalansunderskottet och den därmed sammanhängande utlandsupplåningen inte har använts för att öka investeringarna utan för att

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan

17

Diagram 1 Kapitalbildning och inliemskt nettosparande 1970—1982

Andelar av BNP, procent

18

---  NETTOSPARANDE

--- KAPITALBILDNING

O

1

970     1972      1974

----- [—T---------- 1------ 1------ \------ 1---

1976       1978       1980      1982

Anm.   Kapitalbildning = nettoinvesteringar = bruttoinvesteringar - kapitalförslitning

Inhemskt nettosparande = kapitalbildning + bytesbalanssaldo Bytesbalanssaldot framkommer som skillnaden mellan kurvorna i diagrammet

Källa: Finansdepartementet.

Öka konsumtionen, blir utlandsupplåningen en belastning för framtida generationer.

Nedgången i det inhemska sparandet sedan första hälften av 1970-talet kan i betydande utsträckning hänföras till den offentliga sektorn. Den försämring av sektorns sparande som inleddes i mitten av 1970-talet fortsatte under 1982. Försämringen av den offentliga sektorns finansiella sparande var större än ökningen av underskottet i bytesbalansen, vilket innebär att det finansiella sparandel i den privata sektorn ökade. Delta sammanhängde delvis med att vinsterna steg i företagssektorn, delvis med att företagens investeringar minskade. Det ökade sparandet i företagen utgjordes i hög grad av en uppbyggnad av fordringar på staten. Sparandet i hushållssektorn försämrades däremot mycket kraftigt, som ett resultat av att hushållen upprätthöll sin konsumtion trots att realinkomsterna minskade. 2   Riksdagen 1982183. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 18

Genom devalveringen har möjligheterna att få till stånd ett ökat sparande och en ökad realkapitalbildning i ekonomin förbättrats. Efterfrågan har styrts över frän inhemsk konsumtion till export och importersättning, samtidigt som näringslivets konkurrenskraft har förstärkts och sparandet i företagssektorn ökat. Hushällssparandet bör nu inte fortsätta att minska, vilket innebär att utrymmet för att öka den privata konsumtionen under de närmaste åren blir begränsat. Avgörande för devalveringens framgång pä sikt blir om den uppnådda konkurrenskraftsförbättringen kan bibehållas och om det ökade sparandet kan omsättas i ökade investeringar, framför allt inom den konkurrensutsatta sektorn av ekonomin. Det blir dä nödvändigt att stärka den offentliga sektorns finansiella sparande.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 19

4   Utsikterna för 1983

4.1 Försörjnings- och bytesbalansen

I fjol registrerades praktiskt taget nolltillväxt i den svenska ekonomin. Konsumtionen och exporten ökade visserligen, men samtidigt föll investeringarna och importen steg relativt kraftigt (tabell 1).

Mest anmärkningsvärt var att den privata konsumtionen ökade, trots att de realt disponibla inkomsterna minskade med nästan 2%. Det betyder att hushällen drog ned sitt sparande ytteriigare. Under sista kvartalet i Qol noterades något av en köpmsh. Bl. a. ökade inköpen av bilar och andra s.k. varaktiga varor markant. Troligen berodde denna köprush på att hushållen ville förekomma de prisökningar som skulle bli följden av momshöjningen den I januari 1983 och genom devalveringens genomslag på importpriserna och därför tidigarelade en del inköp.

I år väntas emellertid en faktisk nedgång i den privata konsumtionen. Som redovisas mer i detalj i den reviderade naflonalbudgeten (bilaga 1.1), räknar konjunkturinsfltutet (Kl) med atl de realt disponibla inkomsterna faller med nästan 1 % i år. Med hänsyn till den effekt på prisnivån som höjda energiskatter får från 1 juli i år, är det rimligt att anta att nedgången i de realt disponibla inkomsterna blir något större än vad Kl antagit. Därutöver är det rimligt att räkna med en viss uppgång av sparandet, som nu är nere pä en rekordläg nivå.

F.n. pågår ett arbete i regeringskansliet för att hitta nya vägar att stimulera hushållssparandet. Min avsikt är att under hösten förelägga

Tabell 1 Försörjningsbalans 1982-1983

Procentuell volymförändring

	1982 Milj. kr.	1982	1983
BNP Import, varor och tjänster	620 685 207 586	- 0,1 4,9	1,8 1.8
Tillgång	828 271	1,0	1,8
Bruttoinvesteringar Näringslivet därav: Industri Statliga myndigheter och affärsverk Kommuner Bostäder	116186 52 660 17 239 14913 22379 26234	-    2,5 -     4,5 -16,7 11,5 -    4,6 -    4,4	-        0.6 -        3,6 -     5,0 12,5 -        1,1 -        1,6
Lagerinvestering'	-5 720	- 0,4	0,6
Privat konsumtion	330485	1,3	-  1,5
Offentlig konsumtion Statlig Kommunal	184 755 53 937 130818	1.2 "- 2.7 2.9	1,4 -  1,8 2,8
Inhemsk efterfrågan	625 706	0,1	0,1
Export, varor och tjänster	202565	3,8	6,6
Användning	828 271	1,0	1,8

Lageromslag i förhållande till föregående års BNP.

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 20

regeringen och riksdagen förslag om hur detta konkret skall ske. Dessa förslag kan naturligtvis inte påverka sparandet redan 1983, utan det är i stället den kraftiga ökningen av bl. a. inköpen av varaktiga varor i fjol som gör det motiverat att anta en rekyl på konsumtion och sparande i år.

Löneavtalen pä arbetsmarknaden 1983 är nu i stort sett klara. En preliminär bedömning pekar mot en löneökning om 7,5 % för hela lönemarknaden, varav 2% kan hänföras till nya avtal och återstoden till löneglidning och s. k. överhäng frän föregående år. Med hänsyn till beslutade ökningar av lönebikostnader ger avtalen en lönekostnadsökning om ca 9,5% mellan 1982 och 1983.

Den minskning på 1,5% av den privata konsumtionen som nu förutses för 1983 innebär en upprevidering av konsumtionsvolymen jämfört med den prognos som presenterades i januari. Orsaken till denna upprevidering är främst att prisutvecklingen tycks bli gynnsammare än vad som förutsågs i januari. Prisökningarna hittills under 1983 har varit oväntat låga. Mellan december 1982 och februari 1983 ökade konsumentpriserna med 2,3% mot nästan 4% under motsvarande period i fjol. För hela 1983 kan vi nu räkna med en konsumentprisstegring om ca 9,5% mot tidigare förutsedda 11,5%. Häri är inräknad effekten av de energiskattehöjningar jag tidigare berört.

Vad gäller exportbedömningen för 1983 beräknas marknaderna för vår export av bearbetade industrivaror öka med 2 % i volym. Marknadstillväxten inom OECD-området väntas bli snabbare än sä, men detta motverkas av att importen till OPEC- och statshandelsländerna förutses stagnera. Hur våra andelar på exportmarknaderna utvecklas beror bl. a. på hur företagen utnyttjar det utrymme som devalveringen ger. 1 föreliggande bedömning har antagits att företagen sänker sina relativa exportpriser med 6 1/2% mellan 1982 och 1983. Även den vinstförbältring som förutses kan göra det lättare för företagen att stärka sin position utomlands. Mot bakgrund av de samband som bl. a. Kl har funnit mellan relativprisutveckling och marknadsandelar, väntas de svenska exportörernas andelsvinster för bearbetade varor uppgå till 4% i är. Sammantaget förutses varuexporten därmed öka med drygt 6%. Till följd av en snabbare ökning av tjänsteexporten väntas den totala exportvolymen öka med 6,6%.

Den inhemska efterfrågan förutses visserligen inte öka nämnvärt i volym 1983, men prognosen innebär ändock en upprevidering jämfört med bedömningen i januari. Som nämnts väntas nämligen inte minskningen i den privata konsumtionen bli fullt så stor som antogs tidigare. Detsamma gäller bruttoinvesteringarna, vilkas nedgång väntas bli begränsad till ca 0,5%. Detta beror dels på att den underliggande bedömningen är ljusare än i januari, dels på de åtgärder som nu föreslås inom byggsektorn.

Mot bakgrund av gjorda prognoser för konsumtion, investeringar och export väntas importen av varor och tjänster öka med närmare 2% i volym,   vilket   är   klart   högre   än   vad   som   angavs   i   finansplanen.

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 21

Tabell 2 Handels- och bytesbalans 1981-1983

Miljarder kr

1981 1982 1983

Export av varor, fob 144,7 168,1 200,0

Import av varor, cif 146,0 173,8 200,0

Handelsbalans -  1,3 - 5,7 0,0

Tjänstebalans

inkl. korrigeringspost - 0,4 -I- 0,6 -I- 2,0

12,5	-17,7	-20,8
11,0	-15,9	-18,6
6,2	- 7,3	- 8,4
4,7	5,5	6,2

Transfereringsbalans varav avkastning av kapital, netto varav övriga transfereringar, netto varav korrigering av transfereringar

Bytesbalans -14,2 -22,8 -18,8

Bytesbalansunderskottet 1983 förutses nu bli 18800 milj. kr. mot 22800 miljoner 1982 (tabell 2). Som jag framhållit tidigare kommer de positiva effekterna av devalveringen på export- och importvolymerna huvudsakligen att visa sig efter 1983.

4.2 Sysselsättningen

Den totala produktionen av varor och tjänster väntas öka med närmare 2% i år. Detta är en avsevärd förbättring jämfört med fjolåret, då produk-flonsvolymen sjönk en aning, men det är ändå inte tillräckligt för att redan i år bringa ned den öppna arbetslösheten från fjolårets nivå.

De bedömningar av utvecklingen inom olika näringsgrenar, som gjorts inför den reviderade nationalbudgeten, pekar pä att arbetsmarknadsläget blir fortsatt ansträngt under 1983, även om en förbättring kan väntas mot slutet av året. Industriprodukflonen vänder kraftigt uppåt: frän att ha minskat med 0,6% under 1982 väntas produktionsvolymen inom industrin i år öka med närmare 4%. Efter de senaste årens mycket svaga utveckling finns emellertid i många företag stor ledig kapacitet, varför det är rimligt att anta att det kommer att dröja åtminstone året ut innan industrisektorn som helhet behöver öka antalet anställda. Under loppet av 1983 väntas därför industrisysselsättningen fortsätta att minska. Nedgången väntas dock bli mindre än Qolårets och mot slutet av året finns fömtsättningar för att gradvis stabilisera sysselsättningsläget. Också inom byggnadsverksamheten tyder kalkylerna på fortsatt neddragning av sysselsättningen.

Medan sysselsättningen i industrisektorn går ned, väntas sysselsättningen under 1983 öka såväl inom den privata tjänstesektorn som i kommunerna. Vad gäller sysselsättningen på den ordinarie arbetsmarknaden - dvs. exkl. arbetsmarknadspolitiska åtgärder - väntas uppgången blir störst inom den privata tjänstesektorn. Detta är delvis en följd av den förutsedda ökningen av export och industriproduktion, vilken beräknas dra med sig en ökad tjänsteproduktion. Det finns också en underliggande tillväxt av tjänstesektorn, som hänger samman med att arbetsuppgifter som tidigare ut-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan 22

fördes inom industriföretagen i ökande utsträckning flyttas över till tjänstesektorn. Det gäller konsulttjänster, databehandling, städverksamhet m. m.

Totalt sett - inklusive arbetsmarknadspolitiska åtgärder - är det den kommunala sektorn som väntas öka sysselsättningen mest under 1983, eller med 2,8% i antal arbetstimmar. Den förutsedda sysselsättningsökningen beror emellertid till stor del på huvudmannaskapsförändring inom sjukvården och på att antalet sysselsatta i beredskapsarbeten antas öka. Den underliggande sysselsättningsutvecklingen förutses således bli svag. Jag vill dock understryka att utsikterna för ökad sysselsättning i kommunsektorn 1984 förbättras av att skattereformen 1984 ej finansieras med höjd arbetsgivaravgift.

Sammantaget pekar kalkylerna på att en viss sysselsättningsökning kommer till stånd under 1983. Därmed skulle de senaste årens nedgång av sysselsättningen brytas. Framför allt mot slutet av 1983 kan en stigande sysselsättning förväntas. Samfldigt väntas arbetskraftsutbudet öka i ungefär samma utsträckning som i fjol. Vidare är det rimligt att räkna med att den tendens till ökad medelarbetstid som noterats för 1982 består även under 1983. Resultatet av detta är att den öppna arbetslösheten förväntas sjunka under loppet av 1983, men att årsgenomsnittet knappast kan väntas gå ned mellan 1982 och 1983.

I avvaktan på att den underliggande arbetsmarknadsutvecklingen vänder uppåt måste de arbetsmarknadspolitiska insatserna ytterligare intensifieras. Jag återkommer i avsnittet om sysselsättningspolitiken till de åtgärder som regeringen enligt min mening bör vidta pä detta område, bl. a. för aU främja industrins rekrytering, främja tidigareläggning av kommunala tjänster samt utöka beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning. Cheferna för arbetsmarknads- och bostadsdepartementen samt statsrådet Göransson kommer senare i dag att närmare redovisa dessa åtgärder. Enligt min mening bör de nu föreslagna åtgärderna i väsentlig grad kunna pressa tillbaka arbetslösheten till dess den väntade konjunkturuppgången manifesteras i en påtagligt ökad arbetskraftsefterfrågan.

Tabell 3 Den konsoliderade offentliga sektorns andel av BNP 1976-1983

Procent

	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983
Totala
inkomster	57,1	60,3	59,8	58,8	58,7	60,5	61,1	61,9
Skatter +
avgifter	48,6	51,3	50,9	49,9	49,7	51,1	50,5	51,2
Totala
utgifter	52,6	58,6	60,3	61,8	62,6	65,9	68,2	69,9
Saldo	+4,5	+ 1,7	-0,5	-3,0	-3,9	-5,4	-7,1	-8,0

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 23

Tabell 4 Den offentliga sektorns utgiftsutveckling' 1976-1983

Årlig procentuell ökningstakt i fasta priser

	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983
Ränteutgifter
brutto'	-1,7	17,5	7,8	19,8	36,2	37,2	29,7	12,3
Transfereringar
exkl. räntor'	11,7	9,5	6,0	7,9	-0,4	4,9	2,5	5,3
Konsumtion och
investeringar	2,6	3,5	2,6	3,9	2,3	1,2	0,5	1,7

' Utgiftsutvecklingen i löpande pris deflaterad med BNP-deflatorn.

 Utgiftsutvecklingen har beräknats med implicitdeflatorn för offentlig konsumtion

resp. investeringar. Statliga bolag och affärsdrivande verk inkluderas ej.

4.3 Finanspolitiken och kreditmarknaden

De totala offenfliga utgifterna fortsatte under 1982 att växa i snabbare takt än den totala produktionen i ekonomin. Utgiftsandelen ökade således under 1982, medan skatternas andel av BNP minskade något. Det var framförallt transfereringarna som, huvudsakligen beroende pä en långtgående automatik, fortsatte att öka relativt snabbt (se tabell 3 och 4).

I år beräknas de totala offentliga utgifternas andel av BNP att fortsätta att stiga något, till närmare 70%, och även skatteandelen ökar något, till drygt 51 %. Vid sidan av räntekostnaderna på statsskulden är det även i år de direkta överföringarna till företag och hushåll samt de offentliga investeringarna som ökar snabbast, medan den offentliga konsumflonen växer i betydligt långsammare takt. Till en del är den relativt snabba ökningen i transfereringsutgifterna betingad av den hittillsvarande svaga industriella utvecklingen, såtillvida att de arbetsmarknadspolitiska insatserna och det industripolitiska stödet, framför allt för att täcka redan gjorda förluster i de. stafliga företagen, är betydande. Det bör finnas förutsättningar att avsevärt dra ned dessa utgifter i en kommande konjunkturuppgång, då behovet av stödinsatser minskar.

När det gäller kreditpolitiken kan noteras att den internaflonella räntenivån sedan snart ett år flllbaka visat en nedåtgående tendens. Det gäller inte minst de för den internationella ränteutvecklingen så avgörande amerikanska räntorna. En viktig förklaring flll det sjunkande ränteläget är att man i åtskilliga länder fått ned inflationen betydligt. Detta innebär å andra sidan att, trots en betydande nedgång i de nominella, räntorna, de reala räntorna i mänga länder fortfarande är höga; det gäller såväl korta som länga räntor.

För Sveriges del har den nedåtgående internationella ränteutvecklingen skapat ett visst utrymme för att sänka den inhemska räntenivån. Till detta har också bidragit det lugn som rått på valutamarknaden efter devalveringen i höstas. De korta marknadsbestämda räntorna har visat en nedåtgående tendens efter devalveringen, och räntan på statsskuldväxlarna har un-

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1    Reviderad Finansplan 24

der denna period sjunkit med omkring tre procentenheter. I januari sänktes också diskontot med en procentenhet, till 9%, och i april med ytterligare en halv procentenhet till 8,5%. Den länga räntan har emellertid under denna period inte gått ned lika mycket.

Den inhemska ränteutvecklingen är naturligtvis starkt beroende av den internationella utvecklingen. De fortsatt stora statliga anspråken på kreditmarknaden, den i förhällande till våra viktigare konkurrentländer höga inhemska inflationstakten samt det stora bytesbalansunderskottet bidrar dock flll att den svenska räntan ligger påtagligt över räntenivån i för oss viktiga länder.

Finansieringen av det statliga budgetunderskottet fortsätter att vara det allt överskuggande problemet på den svenska kreditmarknaden. Under 1982 finansierades underskottet i betydligt större utsträckning än tidigare utanför banksystemet, vilket bidrog till att hålla nere likviditetsökningen i ekonomin. Detta möjliggjordes genom en omfattande försäljning av statsskuldväxlar till företagen. Ursprungligen var löpflden på dessa 6 resp. 12 månader, men sedan årsskiftet har också 18-mänaders statsskuldväxlar emitterats. Även för 1983 räknar jag med att statsskuldväxlarna ger ett avsevärt bidrag till att finansiera budgetunderskottet. En gynnsam vinstutveckling hos företagen i kombination med en alltjämt relativt svag investeringsutveckling kommer att innebära ett betydande sparandeöverskott i företagssektorn.

Alt kraftigt öka volymen statsskuldväxlar skapar emellertid också problem. Då deras löptid är relativt kort kan, i en uppgängsfas med ökad investeringsvilja hos företagen, omsättningen av statsskuldväxlar hämmas och målet att hålla nere räntorna försvåras. Detta pekar tydligt på de problem med utträngningseffekter på kreditmarknaden, som stora budgetunderskott aktualiserar i en konjunkturuppgång. Det kommer i ett sådant läge att bli svårt att förhindra att höga räntor pä statspapper driver upp avkastningskravet på industriinvesteringar till en sådan nivå, alt den erforderliga investeringsuppgången blockeras.

Min bedömning av hur den statliga upplåningen kommer att fördelas på olika längivarkategorier under 1983 redovisas i tabell 5. Den alltjämt om-

Tabell 5 Finansiering av budgetunderskottet 1980-1983

Nettobelopp, miljarder kr.

	1980	1981	1982	1983
Banksektorn	17	39	7	17-27
Upplåning utanför banksektorn	15	18	54	45-55
varav: kapitalmarknadsinstitut	10	12	18	20
hushåll	8	4	6	7
övrigt	-3	2	30	20-30
Summa Sverige	32	57	61	72-77
Utlandet	22	9	20	15-20
Totalt (statens utgiftsöverskott)	52	66	83	92

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 25

fattande finansieringen i bankerna innebär en icke oväsentlig ökning av likviditeten i ekonomin. Bankernas ufläning flll allmänheten måste därför hällas tillbaka för att likviditetsökningen skall kunna begränsas till vad som är förenligt med en framgångsrik inflationsbekämpning. Kreditefterfrågan från såväl hushåll som företag kan också väntas bli relativt svag under 1983. För hushållens del verkar en ökad räntekänslighet flll följd av skattereformen återhållande på kreditefterfrägan. Företagens behov av krediter torde också vara relaflvt begränsat i en situation med kraftig vinstuppgäng och fortsatt jämförelsevis svag investeringsutveckling. För bankernas totala övrigutlåning i svenska kronor räknar jag med én ökningstakt pä 7-9%, beroende pä i vilken utsträckning företagens länebehov täcks genom utlandsupplåning. Likviditetsökningen skulle därmed kunna begränsas flll 10-12% för 1983.

Finansbolagens utlåning ökade relativt kraftigt under 1982. För att förhindra en motsvarande expansion i är har deras totala kreditgivning genom utlåningstak begränsats till 8% under 1983.

Avslutningsvis vill jag i detta sammanhang nämna att en utredning med uppdrag att se över strukturen på den svenska kreditmarknaden kommer att tillsättas inom kort. Frågan om utländska banker i Sverige ingår i utredningsuppdraget.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1    Reviderad Finansplan 26

5   Sveriges ekonomi 1984 och 1985

Den ekonomiska politiken har verkningar, som sträcker sig flera år fram i tiden. Detta gäller exempelvis den devalvering som genomfördes i oktober 1982. Som jag fldigare framhållit, brukar man räkna med att det tar tre är innan effekten av en devalvering på export- och importvolymerna har visat sig någorlunda fullständigt.

Jag har fldigare i flera sammanhang redogjort för bakgmnden till devalveringen. Den ekonomiska politik som inletts nödvändiggörs av att den inhemska efterfrågan är större än den inhemska produktionen. Resurser måste därför föras över från inhemsk användning till nettoexport, samtidigt som resursutnyttjandet generellt sett måste höjas.

Effekten av devalveringen är beroende av hur den följs upp i den ekonomiska politiken. Devalveringar har prövats av många länder vid åtskilliga tillfällen. Ofta misslyckas de till följd av att en ökad inflation successivt reducerat den konkurrenskraftsförbättring som devalveringen initialt innebär. Det finns emellertid också exempel på lyckade devalveringar, som gett bestående positiva effekter under längre perioder. De båda svenska devalveringarna i början av 1930-talet resp. slutet av 1940-talet brukar nämnas som sådana.

Den ekonomiska politikens långsiktiga karaktär och effekter gör att man bör se på dess resultat under en period som sträcker sig över flera år. Som en bilaga till årets reviderade finansplan har därför utarbetats kalkyler rörande den ekonomiska utvecklingen under 1984 och 1985 (bilaga 1.2). -Dessa kalkyler anger olika utvecklingsvägar för den svenska ekonomin under antagande om olika inflationstakt och avser att belysa de samhällsekonomiska konsekvenserna på ett par års sikt av hög resp. låg inflation.

Sådana kalkyler är naturligtvis osäkra. De utgör ändå ett försök att åstadkomma en konsistent bild av utvecklingen och antyder effekterna av en strategi för den ekonomiska poliflken. Jag skall därför i det följande något kommentera de närmaste årens utveckling mot bakgrund av nämnda kalkyler.

Internationell bakgrund

Den internationella utvecklingen i ett längre tidsperspektiv är naturligtvis svårbedömd. Det finns för närvarande tecken på att den internationella konjunkturen är pä väg uppåt. Hittills är tecknen på en konjunkturuppgång mera tydliga endast i Förenta staterna. De fallande oljepriserna inger emellertid vissa förhoppningar om en mer allmän uppgång i industriländerna.

Osäkerheten är dock ännu stor om hur det fortsatta konjunkturförloppet kommer att gestaha sig. En möjlighet är att återhämtningen håller i sig och

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 27

att vi får ett par år av relativt snabb ökning av produktion och världshandel. Tillväxten torde ändå bli lägre än vid tidigare konjunktumppgängar på grund av svag efterfrågan för investeringsändamål och ojämnt fördelad tillväxt mellan länderna. I Förenta staterna och Japan skulle tillväxten kunna bli god, medan den för Västeuropas del torde bli relativt måttlig. De flesta europeiska länder brottas med betydande strukturella obalanser, som sannolikt begränsar utrymmet för en mer expansiv ekonomisk politik under flera år framöver. För vissa av de oljeproducerande länderna och för u-länderna skulle en återhämtning i industriländerna avsevärt lätta på de nuvarande finansiella problemen.

En annan möjlighet är att konjunkturuppgången kommer av sig. En alltför snabb uppgång i Förenta staterna - exempelvis flll följd av en mycket expansiv finans- och penningpolitik - skulle relativt snart kunna leda till atl inflationen åter tar fart och att den ekonomiska politiken därför stramas åt kraftigt. Räntorna skulle åter stiga starkt. Vid en sådan ulveck-Hng kan den nuvarande ökningen i produktion och världshandel snart förbytas i stagnation.

Det är i dagens läge inte möjligt att avgöra hur den internationella konjunkturen kommer att te sig de närmaste åren. Jag vill emellertid varna för att inteckna de positiva effekterna av en mycket snabb återhämtning. Jag anser det därför vara rimligt att, som i bilaga 1.2, låta de olika kalkylerna för den svenska utvecklingen utgå frän en relativt försiktig bedömning av den internationella konjunkturbilden.

Priser och löner

De kalkyler som återges i bilaga 1.2 visar betydelsen av att inflationen dämpas. Prisstegringstakten i viktiga konkurrentländer har nu kommit ner till en årstakt på 3-5%, vilket sätter oss under starkt tryck att bringa ned inflationen även i Sverige.

Inflationsprocessen är trögrörlig. Den bygger, som jag tidigare framhållit, i stor utsträckning på förväntningar som vuxit fram under många år. Det talar för att det kommer att krävas betydande ansträngningar för att fä ned inflationen de närmaste åren. Inte minst de höga budgetunderskott, som uppstått de senaste åren och problemen att finansiera dessa utan att likviditeten i ekonomin ökar för snabbt, bygger under förväntningar om en fortsatt hög inflation.

Detta vore dock en mycket olycklig utveckling för den svenska ekonomin. Som jag tidigare framhållit måste nu det första steget i krispolitiken följas av ett andra steg, där den mest väsentliga omedelbara uppgiften för den ekonomiska politiken är att få ned inflationstakten. Endast därigenom kan näringslivets expansion säkras och sysselsättningen förbättras.

Det finns också tecken som tyder pä en växande medvetenhet om betydelsen av att få ner inflationstakten. Likaså tyder mycket pä att den underliggande inflationstakten i Sverige var på väg ned före devalveringen

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 28

1982. Denna medförde dock en oundviklig flllfällig stegring av inflationen. Om vi lyckas med att snabbt driva ned denna, bör det vara fullt möjligt att för 1984 och 1985 förverkliga en låg pris- och löneökningstakt. Detta är också vad det andra steget i den ekonomisk-politiska strategin syftar till.

Finansiell utveckling

Statens flnansiella läge är mycket ansträngt och kommer att bli det även de närmaste åren. Budgetunderskottet beräknas i år bli ca 92 miljarder kr. I långtidsbudgeten (bilaga 1.3) beräknas budgetunderskottet kalkylmässigt komma att öka till ca 120 miljarder kr. budgetåret 1987/88. Skulle en sådan utveckling realiseras uppstår naturligtvis stora problem med att flnansiera underskotten utan att i allt för hög grad likvidisera ekonomin.

Någon ökning av den statliga konsumtionen de närmaste åren torde svårligen kunna realiseras. Tvärtom måste ett mycket stramt budgetarbete bedrivas. Omprioriteringar och rationaliseringar ter sig nödvändiga. Inkomstförstärkningar kan inte heller undvikas. Det bör emellertid observeras att effekter av några sädana åtgärder inte är inlagda i de kalkyler som redovisas i bilagorna 1.2 och 1.3.

Även kommunernas flnansiella läge kommer att vara ansträngt de närmaste två åren. De kalkyler som har genomförts av den särskilda arbetsgruppen för kommunernas ekonomi (KEA) pekade på ett underskott i flnansiellt sparande 1985 på i storleksordningen 15 miljarder kr., förutsatt att 1983 års skatteunderlagsbegränsning fortsätter att gälla även 1984 och 1985. Beräkningarna byggde i övrigt på antaganden om bl. a. oförändrade kommunala skattesatser, pris- och lönekostnadsstegringar på 7% per är och en volymökning av den kommunala konsumtionen om 2% per år.

De beräkningar som görs i bilaga 1.2 visar att kommunernas finansiella situation är starkt beroende av pris- och löneökningstakterna. En reducering av dessa skulle avsevärt förbättra kommunernas ekonomi och skapa ett större utrymme för ökad kommunal konsumtion. En tillräckligt stor dämpning av pris- och kostnadsstegringen skulle skapa utrymme för en årlig kommunal konsumtionsökning med 2%. Med hänsyn till både behoven av utökad samhällsservice och det besvärliga sysselsättningsläget är en sådan utveckling mycket önskvärd. Det krävs emellertid en krafflg dämpning av kostnadsutvecklingen i den kommunala sektorn för att en sådan konsumtionsökning skall kunna realiseras utan alltför stora skattehöjningar. Vid en snabb inflationstakt är det tveksamt om ens en oförändrad konsumtionsvolym kan upprätthällas.

öm inga nya beslut fattas rörande statens inkomster och utgifter kommer, som jag redan nämnt, underskottet i statsbudgeten enhgt långtidsbudgeten att öka de närmaste åren. Samtidigt kommer sannolikt bytesbalansen att förbättras, vilket jag återkommer till senare. Spegelbilden av detta är att den privata sektorns (och dä främst företagens) sparande ökar. Det sker dels genom att lönsamheten förbättras, dels genom att det tar en viss tid

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 29

innan investeringsaktiviteten ökar sä kraftigt atl den svarar mot det ökade sparandet i företagen.

Utrikeshandel och bytesbalans

Devalveringen i oktober 1982 kommer att ge ett positivt bidrag flll bytesbalansen under både 1984 och 1985. De sjunkande oljepriserna bidrar också till en förbättring. Därutöver är efterfrågan och relativpriserna de närmaste åren avgörande för bytesbalansens utveckling.

Vid en snabb inhemsk inflation kommer försvagad konkurrenskraft och försämrade relativpriser att dämpa exporten och höja importen. Den förbättring av bytesbalansen 1984 som devalveringen leder till blir då temporär. De relativprisförsämringar som inträffar 1984 och 1985 kommer oundvikligen att försämra bytesbalansen kraftigt efter 1985. Därmed skulle problemen med permanenta underskott i bytesbalansen kvarstå.

Vid en långsamt inhemsk inflation skulle det däremot vara möjligt att förbättra bytesbalansen på ett sätt som är hållbart även i ett längre perspektiv. De kalkyler som redovisas i bilaga 1.2 tyder på att den konkurrenskraftsförbättring, som devalveringen har gett upphov till, skulle kunna leda till långsiktig jämvikt i bytesbalansen 1985 eller något år därefter, om den åtföljs av måttfulla pris- och kostnadsökningar.

I detta sammanhang bör räntorna på utlandslånen uppmärksammas. I långtidsbudgeten för perioden 1983/84-1987/88 visas hur den genomsnittliga reala räntesatsen på statens utlandslån (inkl. realiserade kursförluster) kommer att uppgå till ca 10% de närmaste åren med de antaganden som görs. Den höga realräntan är en följd av devalveringarna av den svenska kronan och av dollarkursens uppgång. Beräkningen visar också på de problem som är förknippade med en omfattande statlig upplåning och speciellt en omfattande upplåning i uflandet. Kostnaderna för en sådan upplåning riskerar att bli mycket stora, om inte inflationen kan hållas nere på en så låg nivå att det blir möjligt att bibehålla den nuvarande konkurrenskraften.

Produktion och sysselsättning

Sysselsättningen är den ekonomiska politikens viktigaste fråga. Regeringens politik är inriktad pä att återge näringslivet en sådan expansionskraft att sysselsättningen tryggas även långsiktigt. Kapacitetsutnyttjandet är emellertid fortfarande lågt, vilket gör att det tar viss tid innan effekterna av en ökad produktion visar sig i ett förbättrat arbetsmarknadsläge.

De närmaste åren kommer exporten att öka relativt kraftigt, och importen kommer att visa en dämpad utveckling. Särskilt gäller detta om inflationstakten minskas kraftigt. Denna utveckling av utrikeshandeln kommer att ge ett positivt bidrag till produktionen.

Det räcker emellertid inte med detta bidrag frän den utländska efterfrågan för att åstadkomma en produktionsutveckling, som är tillräckligt stark

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 30

för att öka sysselsättningen i näringslivet. Det krävs även en viss tillväxt av den inhemska efterfrågan.

Det måste emellertid samtidigt understrykas au möjligheterna att åstadkomma en sådan kommer att vara beroende av hur framgångsrik inflationsbekämpningen blir. Bara vid en kraftigt dämpad inflationstakt skapas utrymme för stigande reallöner och en viss, ehuru måttlig, ökning av den privata konsumtionen, samtidigt som konkurrenskraften bibehålls och bytesbalansen förbättras. Även den offentliga konsumtionens och investeringarnas tillväxt de närmaste åren kommer att vara beroende av att inflationen dämpas, öm det inte visar sig möjligt att pressa ned inflationen tillräckligt långt, kan ökande underskott tvinga fram en mer restriktiv inriktning av den ekonomiska politiken.

Vid en fortsatt hög inflation kommer således varken näringslivet eller den offentliga sektorn att kunna öka sin sysselsättning. Arbetslösheten skulle då troligen fortsätta att stiga även med omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En dämpning av inflationen skulle emellertid innebära en betydligt bättre situation när det gäller sysselsättningen. Beräkningarna i bilaga 1.2 tyder på att det krävs en radikal nedgång i inflationstakten för att uppnå en påtaglig förbättring av sysselsättningsläget och dämpning av arbetslösheten. En kraftfull bekämpning av inflationen måste därför vara en huvuduppgift för den ekonomiska politiken de närmaste åren.

Slutsats

De slutsatser man kan dra av denna genomgång av olika tendenser i den svenska ekonomin de närmaste åren är i huvudsak följande.

Även om konjunkturen nu tycks ha vänt uppåt både internationellt och i Sverige, kommer det att ta något år innan de positiva effekterna av denna uppgång visar sig i ett förbättrat sysselsättningsläge. Under en övergångsperiod är det därför nödvändigt med mycket stora arbelsmarknadspolitiska insatser för att dämpa den höga arbetslösheten.

Inflationens fortsatta utveckling kommer att vara helt avgörande för möjligheterna att åstadkomma en bättre balans i den svenska ekonomin. Endast en kraftig nedgång i inflationstakten kan bygga under den expansion i näringslivet som krävs för att varaktigt förbättra sysselsättningsläget. Kommunernas möjligheteratt tillgodose behoven av utökad samhällsservice och bidra till att förbättra sysselsättningsläget kommer också att vara starkt avhängiga pris- och kostnadsutvecklingen.

Bytesbalansen kommer troligen att förbättras påtagligt 1984. Hur stor förbättringen blir är beroende av bl. a. den inhemska efterfrågans utveckling. Kalkylerna i bilaga 1.2 tyder pä att framgångarna i försöken att dämpa inflationen är helt avgörande för huruvida förbättringen blir endast temporär eller långsiktigt hållbar. Skulle prisstegringarna fortsätta på en hög nivå, kommer oundvikligen negativa effekter på bytesbalansen att uppstå de närmaste åren och de tidigare problemen med permanenta stora underskott kvarstå olösta.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 31

6   Inriktningen av den ekonomiska politiken

6.1 Politik för full sysselsättning

De viktigaste målen för den ekonomiska politiken är: full sysselsättning, stabilt penningvärde, hög ekonomisk tillväxt, jämn fördelning av levnadsstandarden, regional balans samt balans i utrikesbetalningarna. Den fulla sysselsättningen är den ekonomiska politikens viktigaste mål. Det är till stor del genom människors vilja till arbete som de produktiva resurser skapas, vilka kan ge alla medborgare en rikare tillvaro. Samtidigt är det i hög grad genom arbetet som människorna känner att de har en meningsfull uppgift att fullgöra i samhällsbyggandet, och att deras insatser efterfrågas och värdesätts. Inte minst gäller detta för de unga människor, som söker sig ut på arbetsmarknaden. Dessutom är full sysselsättning ett av de allra viktigaste medlen att utjämna standardskillnader.

Därför måste den ekonomiska poliflken inriktas på att nä full sysselsättning. Den omläggning av politiken som genomfördes i höstas är en mobilisering för detta mål.

Det faktum att den fulla sysselsättningens politik satts i första rummet innebär emellertid inte att vi omedelbart kan registrera alt sysselsättningen ökar pä den reguljära arbetsmarknaden. Det kommer att ta tid innan de positiva effekterna pä sysselsättningen kan avläsas i form av en ökad nettoefterfrågan på arbetskraft. Sysselsättningsutvecklingen i industrisektorn är fortfarande nedåtriktad, även om vissa ljuspunkter i form av ökad orderingång och ökad produktion kan noteras under början av 1983. Kapacitetsutnyttjandet i många företag ligger på en mycket låg nivå, varför produktionen kan öka avsevärt innan efterfrågan på arbetskraft pä nytt börjar öka mera påtagligt.

På kort sikt är det därför nödvändigt att öka de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Så har också skett. De insatser som gjorts sedan hösten 1982 är de mest omfattande som någonsin vidtagits. I den s. k. krisplanen i november i Qol föreslogs och bifölls senare av riksdagen arbetsmarknadspolitiska åtgärder och ett omfattande investeringsprogram om sammantaget 7 miljarder kr. Antalet personer som är sysselsatta i olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder är f.n. rekordstort. I mars sysselsattes 75000 personer i beredskapsarbeten, vilket var drygt 22000 fler än vid motsvarande tid i fjol. Närmare 44000 personer gick pä olika former av arbetsmarknadsutbildning.

I budgetpropositionen i januari i år föreslogs fortsatta, mycket omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser. För nästkommande budgetår föreslogs närmare 15 miljarder kr. för sysselsättningspolitiska åtgärder. För beredskapsarbeten beräknas medel för 7,7 miljoner sysselsättningsdagar. Arbetsmarknadsutbildningen tillförs medel för 120000 deltagare.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 32

I böljan av mars beslutade regeringen att arbetsmarknadsstyrelsen får fördela ytterligare 125 milj. kr. till beredskapsarbeten och 20 milj. kr. till ungdomsplatser. Samtidigt höjdes ramen för kommunal vuxenutbildning till kurser för arbetslösa med 30 milj. kr. Åtgärderna riktas främst mot unga arbetslösa och beräknas ge ca 5000 platser i beredskapsjobb fram till sommaren och nästan 2000 ungdomsplatser i sex månader.

Nu bör föreslås ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser. Medel för ökad omfattning av beredskapsarbeten bör anvisas, bl. a. för all under hösten motverka den ökning av arbetslösheten som dä normalt uppträder. För hela året bör arbetsmarknadsstyrelsen tillföras medel för närmare 10 miljoner sysselsättningsdagar till en kostnad av 1 000 milj. kr. utöver vad som föreslogs i budgetpropositionen.

Särskilda insatser bör sättas in mot ungdomsarbetslösheten, inte minst på utbildningsområdet. Ramen för kommunal vuxenutbildning till arbetslösa bör höjas, och särskilda medel anslås för att öka antalet platser på vissa yrkesinriktade kurser i gymnasieskolan. Vidare bör särskilda åtgärder vidtas för att anskaffa ytterligare ungdomsplatser. Statsrådet Göransson kommer senare denna dag att redovisa dessa förslag.

Som jag tidigare framhållit kommer arbetsmarknadsläget under 1983 att vara svagt, även om en förbättring sannolikt kommer att bli märkbar under loppet av året. Vid bedömningen av den för våra förhållanden fortsatt höga arbetslösheten under 1983 bör emellertid vissa omständigheter beaktas.

Först och främst övertog regeringen ansvaret för ekonomin i ett läge där den tidigare förda politiken hade skapat en starkt negativ trend för sysselsättningen på den ordinarie arbetsmarknaden. En äriig ökning av arbetskraftsutbudet pä i storleksordningen 20000 personer möttes av en sjunkande efterfrågan pä arbetskraft.

Sedan regeringsskiftet har mycket omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder satts in och ytterligare betydande insatser föreslås nu. Dessa bereder de arbetssökande sysselsättning, men kan inte i sig påverka ar-betskraftsefterfrägan på den reguljära arbetsmarknaden. Den bestäms av den allmänna ekonomiska utvecklingen i landet. För att påverka denna har regeringen utformat en sammanhållen ekonomisk politik för att öka tillväxten och därmed sysselsättningen. Denna politik, som inleddes med devalveringen i oktober, har redan haft positiva effekter, men dess genomslag på arbetskraftsefterfrågan sker med fördröjning.

Även en del av de åtgärder som sattes in omedelbart efter valet, exempelvis investeringsprogrammet, får genomslag på arbetsmarknaden först med en viss eftersläpning.

Arbetsmarknadsläget påverkas vidare av att kommunernas finansiella ställning försvagats till följd av de senaste årens stagnation i tillväxten och snabba inflation. Det försämrade finansiella läget har medfört att kommunerna nu ökar sin konsumtion och därmed arbetskraftsefterfrågan i långsammare takt än förut.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 33

Teoretiskt skulle den inhemska efterfrågan — exempelvis den privata konsumtionen - kunna stimuleras pä kort sikt för att öka efterfrågan på arbetskraft. En dylik politik skulle emellertid - vilket inte minst stöds av erfarenheterna efter tidigare devalveringar - vara ineffektiv, eftersom en betydande del av efterfrågan omedelbart skulle läcka ut i form av import och försämra utrikesbalansen. På längre sikt skulle den omintetgöra syftet med devalveringen, nämligen att permanent stärka den svenska industrins konkurrenskraft och omfördela resurserna till den konkurrensutsatta sektorn. Därmed skulle det bli svårare och ta längre tid att uppnå det övergripande målet att trygga en varaktigt full sysselsättning.

I den konjunkturfas vi nu befinner oss bör arbetsmarknadspolitiken ges en sådan inriktning att den nödvändiga omstmktureringen i ekonomin underlättas. I en uppåtgående konjunktur måste vi mer än fldigare hjälpa människorna att söka sig från arbetslöshet och beredskapsarbeten till varaktiga jobb i de företag och branscher som expanderar. Detta kräver en ökad geografisk och yrkesmässig rörlighet. Del är samhällets uppgift all underlätta denna omställning.

Även om någon omfattande ökning av industrisysselsättningen knappast torde äga mm under den närmaste tiden, kommer en betydande ersättningsrekrytering att behöva göras. Vissa industrigrenar, som kan väntas växa mycket snabbt, kommer att ha behov av arbetskraft, särskilt högt yrkesutbildad sådan. Det är betydelsefullt för hela den ekonomisk-politiska strategin att den expansion inom industrin som kan väntas inte bromsas till följd av rekryteringsproblem. Av erfarenhet vet vi att en uppgång i konjunkturen snabbt kan leda till flaskhalsproblem när det gäller vissa yrkeskategorier. Det är därför viktigt att stimulera en positiv attityd till industriarbete bland de arbetssökande och till utbildning för industriyrken bland ungdomen. Det är också väsentligt att sflmulera industrin att i god tid utbilda för kommande behov och tidigarelägga rekrytering, sä att arbetskraften finns på plats när den ökade orderingången ger effekt på sysselsättningen.

Mot denna bakgrund bör regeringen föreslå att en kampanj igångsätts för att få industrin att tidigarelägga ett kommande rekryteringsbehov till hösten 1983 och för att rikta de arbetssökandes intresse mot industriarbeten. Särskilda ansträngningar bör i det sammanhanget göras för att öka intresset och möjligheterna hos kvinnliga arbetssökanden att arbeta inom industrisektorn. Vidare bör regeringen föreslå att ramen för arbetsmarknadsutbildning vidgas ytterligare, från 120000 deltagare som föreslogs i budgetpropositionen till 125000 deltagare under året. Genom omprioriteringar kan härigenom 10000 platser ställas till förfogande för vidareutbildning av redan anställda inom industrin, med syfte att undvika flaskhalsproblem.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag att närmare redovisa dessa förslag. Hon kommer också att presentera förslag om hur kommunernas sysselsättning skall kunna främjas. Bakgrunden är atl 3    Riksdagen 1982183. I suml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1    Reviderad Finansplan 34

behovet av beredskapsarbeten kommer att vara mycket stort, samtidigt som nuvarande höga nivå på beredskapsarbeten inneburit svårigheter att på ett effektivt sätt ta hand om beredskapsarbetarna och kritik mot att beredskapsarbelarna ersätter ordinarie personal inom den kommunala verksamheten.

Det finns därför anledning föreslå att i stället för ytterligare medel till beredskapsarbeten ge kommunerna ett rekryteringsstöd för att tidigarelägga rekrytering till fasta anställningar. Stödet bör inriktas på de socialpolitiskt prioriterade områdena. Något hinder för att stödja arbeten inom andra verksamhetsområden bör dock inte finnas. Regeringen bör föreslå att medel om 300 milj. kr. anvisas för att under nästa budgetär pä detta sätt skapa nya fasta arbeten i kommuner och landsting. Kommunerna skall efter stödperiodens slut själva ta det ekonomiska ansvaret för de nyrekry-terade.

Avgörande för sysselsättningsutvecklingen i ett längre perspektiv är ekonomins funktionsduglighet och konkurrenskraft. Den omläggning av politiken som inleddes med den kraftiga devalveringen i oktober i Qol syftar, som jag tidigare framhållit, till ätt långsiktigt värna sysselsättningen. Endast genom att bryta den nedåtgående trenden i industrisektorn möjliggörs pä sikt en balanserad ekonomisk tillväxt. För ett litet land som Sverige med en stor utrikeshandel är det nödvändigt att vi förmår att hålla pris- och kostnadsutvecklingen i schack. Detta kräver en fast och konsekvent antiinflationspolitik. Som framgått av de treårskalkyler jag redovisat tidigare, måste - om sysselsättningen skall kunna värnas — ambitionsnivån därvidlag sättas mycket högt.

De avtal som hittills i år träffats på den svenska arbetsmarknaden ger hyggliga förutsättningar för att bevara den konkurrenskraftsförbättring som devalveringen gett. Speciellt värdefullt är det att avtalen inte innehåller olika typer av priskompensationsklausuler, som bygger in inflationen i samhällsekonomin. Under kommande år räcker det emellertid inte med att de avtal senliga lönehöjningarna blir måttliga. Det är av avgörande betydelse att även de totala lönekostnadsökningarna hålls pä en låg nivå.

Vidare är del inte bara i den konkurrensutsatta sektorn som pris- och kostnadstrycket måste hållas nere, om vi skall klara sysselsättningen. Sambandet mellan lönekostnadsökning och sysselsättningsutveckling är naturligtvis lika giltigt i de från utländsk konkurrens skyddade näringslivssektorerna och inom den offentliga sektorn.

Den snabba kommunala expansionen under 1970-talet möjliggjordes genom kraftiga höjningar av kommunalskatterna och höjningar av statsbidragen till kommunerna. Det finns fortfarande stora behov inom främst barn-och äldreomsorg, vilka motiverar en fortsatt kommunal expansion. De finansiella problem för den kommunala sektorn som avtecknar sig under de närmaste åren sätter emellertid en gräns för hur snabb denna expansion kan bli. Det kommer inte att vara möjligt att höja kommunalskatterna i

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1    Reviderad Finansplan 35

samma utsträckning som tidigare, eftersom detta skulle medföra att de realt disponibla inkomsterna minskade kraftigt. Det kommer med hänsyn till det ytterligt ansträngda statsfinansiella läget inte heller att vara möjligt att öka statsbidragen till kommunerna sä som tidigare skett.

Jag kommer senare att behandla kommunernas situation mer i detalj. Jag vill dock redan nu framhålla att i detta läge, och utifrån det faktum att den kommunala konsumtionen till ca 75% utgörs av löner, är det utomordentligt angeläget att lönekostnadsökningarna blir låga. Ju längre man når pä denna väg, desto fler blir de personer som kan finna sysselsättning i den offenfliga sektorn.

I detta sammanhang vill jag understryka att åtgärden att finansiera skatteomläggningen under 1984 med hjälp av energiskatter i stället för arbetsgivaravgiftshöjningar är betydelsefull för att fä ned kommunernas kostnader och möjliggöra en ökad kommunal sysselsättning.

6.2 Kamp mot inflationen

Kännetecknande för det senaste årtiondets ekonomiska utveckling har, som framgår av tabell 6, varit att inflationen varit hög och tillväxten låg. I jämförelse med de föregående tvä decennierna uppvisade 1970-talet en ekonomisk tillväxt som var mindre än hälften så snabb och en inflationstakt som var l/j gånger sä hög.

Inflationens orsaker

Orsakerna bakom denna acceleration av inflationen är flera och går tillbaka på såväl strukturella som konjunkturella faktorer i väridsekonomin och den svenska ekonomin. Emellertid brukar fem huvudsakliga källor flll inflaflonsprocessen urskiljas: o de inhemska kostnadsökningarna,

o flaskhalsar i produktionen samt stelheter på olika marknader, o förväntningar om fortsatt inflation, o budgetunderskottets inflationsdrivande effekter, o den importerade inflationen, dvs. det bidrag flll inflationen som följer av

höjningar i importpriserna.

Tabell 6 BNP nominellt, realt och inflationen 1953-1981

Åriig genomsnittlig procentuell förändring

BNP nominellt	BNP i volym	Inflationstakt'
1953-1972             7,7 1973-1981            12,3	3,8 1,6	3.8 10,5
' Mätt som BNP-deflatorn. Källa: Statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan 36

Den inhemska inflationsprocessen drevs under tidigare decennier i huvudsak fram från efterfrågesidan. Sedan mitten av 1970-talet har detta inte gällt i någon större utsträckning, eftersom efterfrågan varit klart lägre än den tillgängliga kapaciteten. I stället är det andra företeelser pä kostnadssidan som bestämt utvecklingen: en snabbare löne- och prisspiral, olika typer av indexering av löneutvecklingen, strävanden att fä kompensation för höjda skatter samt höjda kostnader till följd av sjunkande produktivitet i samband med att kapacitetsutnyttjandet sänkts.

Erfarenheten visar att ett inflationsförlopp kan sättas igång även vid ett förhållandevis lågt kapacitetsutnyttjande genom att det Unns flaskhalsar i produktionen och genom bristande flexibilitet på olika marknader, framför allt arbets-, kapital- och råvarumarknaderna. Sä har t. ex. under 1970-talet, trots det långsiktigt sjunkande kapacitetsutnyttjandet, bristen på yrkesarbetare inom industrin snabbt blivit ett akut problem vid konjunkturuppgångar, och i vissa branscher har bristen på yrkesarbetare varit praktiskt laget konstant, trots det låga kapacitetsutnyttjandet. Problemen med råvaruförsörjningen till skogsindustrin är ett annat välkänt exempel på restriktioner på ekonomins utbudssida.

Vidare måste förväntningarnas betydelse för inflationsdynamiken poängteras. Ju mer förväntningar om framtida inflation byggs in i pris- och lönesättningen, desto svårare blir det att bryta sig ur pris- och löneskruven. Inte minst gäller detta om den förstärks via indexbindningar och kompensationsklausuler.

I Sverige har vi nu genomlevt närmare ett decennium med en genomsnittlig prisstegringstakt om 10% per år. Detta torde innebära, att förväntningar om en fortsatt hög inflationstakt numera är fast etablerade, och att deutgör en avgörande faktor bakom den inhemskt genererade inflationen. Detta innebär i sin tur, att det är nödvändigt att bryta inflationsförväntningarna om vi under det närmaste året skall kunna driva ned inflationstakten. Detta ställer starka krav på en fast och förtroendeingivande ekonomisk politik.

Budgetunderskottens inverkan på inflationen är av mer indirekt natur. Det är inte budgetunderskottet som sådant, utan möjligheterna och sättet att flnansiera det som påverkar inflationstakten. Finansieringen av budgetunderskottet sker på tre sätt - i banksystemet, hos allmänheten och i utlandet. Finansieringen i banksystemet (inkl. riksbanken) leder till en ökning av likviditeten i ekonomin och därmed åtföljande valutautflöde eller inflationstryck. Detta kan motverkas genom att riksbanken minskar bankernas utlåningsmöjligheter. En sådan politik är emellertid förknippad med påtagliga olägenheter, då kreditgivningen förskjuts frän bankerna till den s. k. grå marknaden.

Ökad upplåning hos allmänheten leder till att räntenivån höjs utöver vad som annars skulle ha varit fallet. 1 länder som Förbundsrepubliken Tyskland och Japan, som traditionellt har ett högt hushållssparande, är det

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 37

möjligt att med hjälp av detta finansiera ett betydande offentligt budgetunderskott och ändå upprätthålla låga räntor och god prisstabilitet. 1 vårt land, med det f. n. mycket låga hushällssparandet, är läget helt annorlunda.

Möjligheterna att bedriva en självständig räntepolitik bestäms också av ekonomins yttre jämvikt. Utvecklingen i Sverige under 1970-talets första hälft är därvid belysande. Dä den offentliga sektorn registrerade betydande finansiella överskott och konkurrenskraften var god, kunde den svenska räntenivån tidvis hållas flera procentenheter lägre än den internationella. I takt med de ökande budget- och bytesbalansunderskotten har den svenska räntenivån pressats upp och ligger nu klart över den internationella nivån. I den mån räntenivån inte sätts tillräckligt högt riskerar stora budgetunderskott att resultera i ett valutautflöde som utsätter växelkursen för påfrestningar. Sedan 1976 har den svenska kronan devalverats fem gånger, vilket i sin tur har höjt den inhemska prisnivån och därigenom förstärkt löne- och prisspiralen.

Den importerade inflationen har under 1970-talet varit avsevärt högre än under tidigare decennnier. Särskilt påtagliga var de internationella inflationsimpulserna i samband med oljeprishöjningarna 1973-1974 och 1979-1980. Enligt konjunkturinstitutets beräkningar har den importerade inflationen direkt bidragit med mellan 1/3 och 1/4 av den totala inflationen i den svenska ekonomin. Denna kalkyl belyser emellertid de grundläggande sambanden mindre väl, eftersom den utgår från den faktiska växelkursutvecklingen. Vid en mera framgångsrik bekämpning av den inhemskt genererade inflationen, hade det varit möjligt att genom en aktiv växelkurspolitik i högre grad skydda sig frän omvärldens inflation. Även om den internationella inflationen således är en viktig drivkraft i inflationsprocessen, är den därför inte något avgörande hinder för att uppnå en avsevärt lägre inflationstakt än den som kännetecknat den svenska ekonomin. Länder som Förbundsrepubliken Tyskland, Österrike, Schweiz och Japan har lyckats hålla en avsevärt lägre inflationstakt, trots att de i lika hög grad som Sverige påverkats av den internationella utvecklingen.

Inflationens negativa följder för ekonomin är omfattande. I en liten öppen ekonomi som Sveriges är en hög inflationstakt först och främst ett direkt , hot mot sysselsättningen, genom att den leder till att den konkurrensutsatta sektorn förlorar i konkurrenskraft. Detta medför i sin tur lägre export och högre import, samt lägre produktion, sysselsättning och investeringar i den privata delen av ekonomin. Utvecklingen av skatteunderlaget försvagas, varigenom sysselsättningen hotas även inom den offentliga sektorn.

Även i det fall inflationen hos våra viktigaste konkurrenter skulle vara lika hög som i Sverige, missgynnar den på olika sätt produktion och sysselsättning. En högre inflation brukar nämligen också vara förknippad med större variationer i inflationstakten, vilket skapar ökad osäkerhet vid ekonomiskt beslutsfattande. Detta ökar i sin tur företagens avkastnings-

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 38

krav vid investeringar och minskar därmed deras investeringsbenägenhet. En lägre investeringsnivå i dag leder till lägre produktion och inkomster i framtiden, med åtföljande risk för ökad arbetslöshet.

Åtgärder mot inflationen

I likhet med orsakerna bakom inflationen kan åtgärderna för att bekämpa den indelas i fem kategorier: o en lägre kostnadsutveckling,

o åtgärder för att bryta upp flaskhalsar i produkflonen och öka flexibiliteten på olika marknader,

o åtgärder för att bryta förväntningarna om fortsatt hög inflation, o en stram budgetpolitik,

o åtgärder för att begränsa den internationella inflationens genomslag i den svenska ekonomin.

1. När det gäller den inhemska inflationsprocessen har betydelsefulla steg i riktning mot en lägre inflationstakt tagits i årets avtalsrörelse. Visserligen kommer den totala lönekostnadsökningen 1983 att uppgå till ca 9,5 %. Härav svarar emellertid löneökningarna frän den senaste tidens avtalsuppgörelser endast för en knapp fjärdedel. Resten av lönekostnadsökningen hänför sig till s. k. överhäng till följd av tidigare års avtal, förväntad löneglidning och höjda arbetsgivaravgifter, främst för att finansiera skatteomläggningen. Avtalen innebär att lönekostnaderna under 1984 i avsevärt lägre omfattning än under tidigare år kommer att belastas av s. k. överhäng. Viktigt, utifrån målet att bryta upp löne- och prisspiralen, är likaså att man i avtalen eliminerat tidigare indexeringar av lönerna med hänsyn till prisutvecklingen.

Det gäller nu att fortsätta på den inslagna vägen och ytterligare hålla tillbaka kostnadsökningen under kommande år. Finansieringen av skattereformens andra steg - som gäller 1984 - kan i detta sammanhang spela en betydelsefull roll. I den överenskommelse som slöts 1981.mellan socialdemokraterna och den dåvarande mittenregeringen sades att inkomstskattesänkningen skulle finansieras med höjda arbetsgivaravgifter eller genom att införa en produktionsfaktorskatt. För 1984 skulle detta innebära en lönekostnadsstegring med åtminstone 1,5%, vilket antingen skulle medföra att de totala lönekostnaderna drevs upp eller att utrymmet för avtalsen-liga löneökningar inskränktes kraftigt.

Mot denna bakgrund bör det andra steget i skattereformen i stället finansieras genom att energiskatterna höjs. Regeringen föreslår således att bensinskatten höjs med 30 öre per liter, att skatten på eldningsolja höjs med 120 kr. per m\ samt att elskatten höjs med 1,2 öre per kWh. Även kilometerskatten bör höjas. Helårseffekterna av detta blir en budgetförstärkning med ca 3,5 miljarder kr. Genom att energiskattehöjningarna föreslås bli genomförda redan den I juli 1983, blir det möjligt att finansiera även de arbetsmarknadspolitiska insatser jag tidigare redovisat.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan 39

Genom denna ändrade finansiering av skattereformen 1984 uppnås flera fördelar. Det blir lättare att hålla tillbaka de totala arbetskostnadsökningarna. Det tillgängliga löneutrymmet kan till stor del reserveras för förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, så att det blir möjligt att uppnå en fördelningspolitiskt acceptabel profil i de kommande löneavtalen. Det finns också, mot bakgrund av de fallande internationella oljepriserna, starka energipolitiska skäl till att genom höjda energiskatter fortsätta att stimulera oljeersättning och energisparande och härigenom göra vårt land mindre sårbart för framtida oljeprishöjningar. Även av bytesbalansskäl är de föreslagna skattehöjningarna väl motiverade.

Genom att skattereformens andra steg finansieras med höjda energiskatter i stället för att med höjda arbetsgivaravgifter undviks att finansieringskostnaden ensidigt belastar löntagarna och egenföretagarna. För kommunerna och landstingen innebär den ändrade finansieringen en avsevärd lättnad, och förbättrar deras möjligheter till en viss expansion och sysselsättningsökning även 1984.

En inflationsdrivande kostnadsstegring kan också sättas igång av snabbt stigande vinster i näringslivet. Av erfarenhet vet vi att dylika tenderar att föra med sig omfattande löneglidning, vilken genom följsamhetsklausuler och kompensationskrav kan sprida sig genom ekonomin. Det flnns därför goda skäl till att även 1984 fortsätta med de obligatoriska investeringsfondsavsättningar som riksdagen fattade beslut om för 1983.

2. Priser och kostnader kan, även vid ett förhållandevis lågt kapacitetsutnyttjande, pressas upp av förekomsten av flaskhalsar i produktionen och genom en bristande flexibilitet på olika marknader. Jag har tidigare berört några av de åtgärder regeringen vidtar för att begränsa dessa effekter. Särskilda åtgärder föreslås i syfte att få industrin att tidigarelägga ersättnings- och nyrekrytering av i första hand yrkesarbetare inför en kommande konjunkturuppgång, och utökat stöd föresläs åt bristyrkesutbildningen och till att utvidga möjligheten till utbildning inom företagen.

Även råvarumarknaderna bör uppmärksammas i detta sammanhang. Av särskilt stor betydelse är att en tillräckligt omfattande skogsavverkning kommer till stånd, sä att skogsindustrins rävarubehov kan säkerställas. Regeringen bör återkomma med ytterligare förslag i den frågan.

Genom devalveringen har också förutsättningar skapats för en bättre fungerande marknad för riskkapitalet. Detta avspeglas bl. a. i en starkt ökande volym vad gäller nyemissioner. De börsnoterade företagen har hittills i år aviserat nyemissioner pä ca 5 miljarder kr. Detta skapar i sin tur fömtsättningar för ökade nyinvesteringar och nyanställningar samt för en modernisering av näringslivet. Inom regeringskansliet utreds nu bl. a. hur

Prop. 1982/83:150 , Bilaga 1    Reviderad Finansplan 40

ett tillräckligt omfattande utbud av riskvilligt kapital skall kunna säkerställas, såväl i individuella som i kollektiva former. Regeringen bör senare i år återkomma med förslag till åtgärder på detta område.

Som jag tidigare framhållit bör regeringen föreslå en omläggning av företagsbeskattningen. Förslaget, som skall remissbehandlas, berör dels skattesatsen för aktiebolag, dels utrymmet för lagernedskrivning.

Den svenska bolagsskatten är utformad som en inkomstskatt (nettovinstskatt) men kan i realiteten betecknas som en produktionsfaktorskatt på bolagens egna kapital. Aktiebolag erlägger statlig inkomstskatt med 40% och kommunal inkomstskatt med omkring 30% av sina beskattningsbara inkomster. Sedan hänsyn tagits till att kommunalskatten är avdragsgill vid den statliga taxeringen blir den nominella skattesatsen omkring 58%. Den del av bolagens verkliga vinst som erläggs i skatt är emellertid betydligt mindre än 58% av vinsten. Enligt utförda beräkningar är det faktiska skatteuttaget i genomsnitt endast 10-20%. Denna beskattning av det egna kapitalet kan jämföras med beskattningen av produktionsfaktorn arbete, dvs. arbetsgivaravgifterna. Dessa uppgår f.n. till drygt 35% av lönekostnaderna. Även om ATP-avgiften och en del av sjukförsäkringsavgiften närmast utgör försäkringspremier och inte skatter, kan det med visst fog hävdas att produktionsfaktorn arbete f. n. beskattas hårdare än produktionsfaktorn kapital.

Att den genomsnittliga bolagsskattesatsen i verkligheten är så låg som 10-20% hänger samman med att bolagen kan skjuta upp eller helt undgå beskattningen för en stor del av sin verkliga vinst. Marginalskatten, dvs. den skatt som är av intresse vid bedömningen av en tilltänkt investeringslönsamhet, överensstämmer emellertid normalt med den formella skattesatsen, 58%. En så hög skattesats ställer mycket stora krav på avkastningen hos ett planerat projekt. Den höga skattesatsen utgör således ett hinder mot nyinvesteringar, samtidigt som den låga genomsnittliga skattesatsen leder till låga skatteintäkter för det allmänna och till att produktionsfaktorn kapital gynnas på arbetskraftens bekostnad.

Vad jag nu har anfört leder till slutsatsen att den nominella skattesatsen bör sänkas dock, utan att det effektiva skatteuttaget sänks. Jag avser därför att senare i år föreslå att den statliga bolagsskattesatsen sänks frän 40% till den nivå som i dag gäller för flertalet ekonomiska föreningar, dvs. till 32%. Jag anser vidare att utrymmet för lagernedskrivning bör begränsas från nuvarande 60% till 50% av lagrets värde. Möjligheten till löneba-serad reservering (resultatutjämningsfond) bör dock kvarstå oförändrad.

Genom de förslag, som nu aviseras, tillgodoses i viss utsträckning de önskemål om en mer rättvis beskattning som framförts i anslutning till diskussionen om att införa en allmän produktionsfaktorskatt (proms). Minskningen av lagerreserverna och sänkningen av bolagsskatten torde vidare underlätta möjligheterna att slussa riskkapital från ett företag till ett annat. Risken för inläsning av vinstmedel i företag med dåliga framtidsutsikter minskar således.

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 41

I detta sammanhang vill jag också nämna att regeringen nyligen har påbörjat en översyn av företagsbeskattningen bl. a. i syfte att stimulera till ökad rörlighet för riskkapitalet mellan olika företag och branscher.

Jag vill slutligen framhålla, att regeringen inte avser att föreslå någon förlängning av det särskilda investeringsavdraget vid mervärdeskatteredovisningen, då det går ut vid årsskiftet, eller av det särskilda investeringsavdraget för byggnadsinvesteringar, som gäller t.o.m. den 31 mars 1984. Därmed stimuleras investeringar i höst och i vinter, vilket bör påskynda den ekonomiska uppgången. Under 1984 bör uppgången i ekonomin ha hunnit så långt att en mera spontan investeringsökning kan inledas.

3. För att snabbt pressa ned prisökningstakten krävs också att inflationsförväntningarna bryts. Det är av avgörande vikt att beslutsfattarna i vår ekonomi inriktar sig på väsentligt lägre pris- och kostnadsstegringar framöver, öm det gångna decenniets inflationstakt på 10% årligen även fortsättningsvis slentrianmässigt byggs in i de kalkyler som vägleder pris- och lönesätlningsbeteendet, kommer den höga inflationen att bestå och kanske t.o.m. accelerera. Det krävs därför kraftfulla åtgärder för att bryta förväntningarna om en fortsatt hög inflation. Mänga av de åtgärder som regeringen nu föreslår eller aviserar syftar just till att bryta inflationsförväntningarna.

Av särskilt stor betydelse är härvid att begränsa de indexeringar, som i det hittills rådande inflationsklimatet i stigande omfattning kommit att tillämpas på en rad områden.

Indexering är ett sätt att skydda den aktuella inkomstkällan från urholkning på grund av inflationen. Den kan spela en viktig social roll när det gäller att skydda särskilt utsatta gmpper, som inte själva kan påverka sina inkomster, från inflationen. Men indexering av löne- och prissättningen tenderar att förstärka löne- och prisspiralen. När ekonomin utsätts för internationella prisimpulser, exempelvis en oljeprishöjning, driver olika former av indexering upp inflationstakten och förlänger på så sätt den nödvändiga anpassningsprocessen. Indexering kan också bidra till att fortplanta inflationen i samband med en del skattehöjningar som ingår i vissa indexbaser och därmed direkt höjer prisnivån.

Mot denna bakgmnd framstår det som nödvändigt att i betydande utsträckning avindexerä den svenska ekonomin. Det blir dä lättare att hejda det pågående inflationsförloppet, inte minst genom att bryta de inflationsförväntningar som under lång tid vuxit sig starka. Till mycket stor del bygger nämligen indexeringarna pä synsättet att det gäller att anpassa sig flll en framtida, oundviklig inflation och att begränsa dess skadeverkningar snarare än att bekämpa den. Att i detta läge ingripa med åtgärder för att avskaffa indexeringar av olika slag bör därför vara ett verksamt medel att klargöra att regeringen menar allvar med kampen mot inflationen.

Inflationen i flera av våra viktigaste konkurrentländer är nu nere i 3 ä

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 42

5%. Ett rimligt mål bör dä vara att nedbringa den svenska inflationstakten flll nivån 4% under 1984.

Indexeringar återfinns på många områden i den svenska ekonomin: för ett stort antal utgiftsanslag i de offentliga budgetarna, i jordbruksprisregleringen, i löneavtalen pä arbetsmarknaden och i prissättningen i många branscher i näringslivet. Tidigare var också inkomstskatteskalorna index-reglerade.

Mot denna bakgrund bör regeringen föreslå att de indexeringar och andra slag av priskompensation som kan påverkas, 1984 begränsas till högst den förutsatta inflationsnivän, dvs. till 4%.

Dock bör pensionerna för 1984 fastställas utifrån prisstegringen i är med avdrag för devalveringens priseffekt. Detta innebär att regeringen står fast vid de åtaganden som tidigare givits pensionärerna. Samtidigt torde det innebära att uppskrivningen av basbeloppet för 1984 tämligen väl kommer att ansluta till den förutsatta prisökningen. En närmare beskrivning av de olika typer av index som berörs av begränsningen i uppräkningen ges i avsnitt 7 om budgetpolitiken.

Jag vill framhålla att syftet med denna typ av avindexering inte är att minska värdet av de olika slag av förmåner och belopp som är knutna till nuvarande indexregleringar. Realvärdet av de ifrågavarande förmånerna kommer inte att urholkas om inflationen kan pressas ned till den målsatta nivån. Det skapas då ett starkt intresse hos olika grupper i samhället att aktivt medverka i en sådan ansträngning att nedbringa inflationstakten. Därmed har en viktig förutsättning lagts fast för att inflationsbekämpningen skall bli trovärdig — vilket i sin tur är en förutsättning för att inflationsförväntningarna skall kunna brytas och antiinflationspolitiken verkligen lyckas.

Vad beträffar användning av indexering på andra områden än de statliga avser jag att senare föreslå regeringen att lämna ett uppdrag till statens pris- och kartellnämnd. Uppdraget bör syfta till att olika former av indexering analyseras och att användningen av från inflationsbekämpningssynpunkt olämpliga indexeringar avsevärt begränsas.

Hänvisningar och kopplingar till basbelopp och andra index förekommer även inom områden utanför statsbudgeten. Behovet av justering av lagstiftningen inom dessa får övervägas i särskild ordning.

4. Finans- och penningpolitikens utformning har en avgörande betydelse för möjligheterna att nedbringa inflationen. Det budgetunderskott som utvecklats sedan mitten av 1970-talet ställer finanspolitiken inför utomordentligt stora krav. Som jag tidigare framhållit, är en framgångsrik inflationsbekämpning i hög grad beroende av hur den offentliga sektorns sparandeunderskott reduceras. Det måste framhållas, att detta underskott inte främst är något konjunkturellt fenomen, som skulle försvinna vid en återgång till full sysselsättning och högt kapacitetsutnyttjande. De underskott som uppstått i den offentliga sektorn under senare är är av klart strukturell

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1    Reviderad Finansplan 43

karaktär, i den meningen att de drivs fram av trendmässigt snabbare ökningar i utgifterna jämfört med inkomsterna.

Denna trend måste brytas. Det blir därför bl. a. nödvändigt att göra ingrepp i utgiftsautomatiken. Som ett led i arbetet med statsbudgeten för budgetåret 1984/85 pågår inom regeringskansliet en rad olika översynsprojekt, vilka syftar till att kartlägga vilka framtida utgiftsbegränsningar och omprioriteringar som är möjliga utan att för den skull övergripande poli-flska mål äventyras. Jag återkommer i avsnittet om budgetpolitiken till dessa frågor.

Vid sidan av behovet att bryta denna underliggande utgiftsökningstrend måste finanspolitiken successivt stramas åt även av konjunkturmässiga skäl. Under 1983 är finanspolitiken, under den rådande djupa lågkonjunkturen, tämligen expansiv. När konjunkturen under 1984 kan väntas vända uppåt igen, blir det nödvändigt att föra en stramare finanspolitik. I takt med att konkurrenskraftsförstärkningen leder till ett ekonomiskt uppsving kommer kreditefterfrägan att öka. I detta läge kan inte det statliga upplä-ningsbehovet tillåtas driva upp räntenivån, så att den eftersträvade återhämtningen av investeringarna motverkas.

För att uppnå den av såväl strukturella som konjunkturmässiga skäl nödvändiga skärpningen av finanspolitiken kommer det att bli nödvändigt att begränsa utgiftsökningarna och höja inkomsterna.

Penningpolitiken kommer i ökande omfattning att få inriktas på att begränsa likviditetsökningen. Även vid en stramare finanspolitik kommer det statliga finansieringsbehovet att vara mycket omfattande. I takt med att bytesbalansen successivt förbättras ökar dessutom kravet på att placera denna upplåning på ett icke inflationsdrivande sätt på hemmamarknaden, dvs. i första hand hos hushällen och företagen. Betydande framsteg har i fiol och hittills i år gjorts när det gäller att finansiera den ökande stasskulden hos främst företagen i form av statsskuldväxlar. Möjligheterna att långsiktigt öka denna form av upplåning är emellertid begränsade. I denna situation är det angeläget att hushällen i större utsträckning bidrar till att finansiera statsupplåningen.

Jag vill i detta sammanhang peka på det förslag om ökade möjligheter för aktiefonder att placera i obligationer och andra statspapper som regeringen nyligen framlagt. Vidare förbereder, som jag tidigare meddelat, en särskild expertgrupp inom regeringskansliet förslag till åtgärder i syfte att främja hushållssparandet och därvid inte minst att underlätta finansieringen av budgetunderskottet. Jag avser att återkomma med förslag i denna fråga till hösten.

5. Slufligen flnns också, som ett led i inflationsbekämpningen, möjligheten för ett land att avskärma sig frän den internationella inflationen genom att successivt skriva upp värdet på sin valuta, dvs. genom att revalvera. Härigenom motverkas importprisernas ökning av att växelkursen stiger.

En dylik revalverings- eller hårdvalutapolitik kan emellertid inte i dags-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan 44

läget tillämpas i vårt land, eftersom den förutsätter att den inhemska inflationsutvecklingen först nedbringats i sådan utsträckning att den blir klart lägre än i omvärlden. Härigenom stärks konkurrenskraften och bytesbalansen. Detta skapar i sin tur stabila förväntningar om en fortsatt låg inflation och ett tillräckligt förtroende för landets valuta så att en revalve-ringspolitik skall bli möjlig. Österrike är ett exempel pä ett litet land, som under en längre tid framgångsrikt bedrivit en dylik revalverings- eller hårdvalutapolitik.

Föreliggande prognoser för den internationella ekonomin pekar på en klar inbromsning av inflationstakten till ca 3-5% hos våra viktigaste handelspartners. Detta kommer till en del att underlätta uppgiften att fä ned inflationen i den svenska ekonomin. Samtidigt stärks kravet pä att den inhemska inflationsprocessen bringas under kontroll, sä att den nivå på ca 10% årlig inflation som präglat den svenska ekonomin sedan mitten av 1970-talet bryts. I annat fall kommer, som framgått av de tidigare redovisade treärskalkylerna, den nu etablerade konkurrenskraften att urholkas i snabb takt.

6.3 Fördelningspolitiken

Ett av regeringens viktigaste mål är att åstadkomma en jämn fördelning av levnadsstandarden. I kärva ekonomiska tider, dä det krävs uppoffringar av människorna, skärps kraven på fördelningspolitiken. En oundgänglig fömtsättning för att den ekonomiska politiken skall kunna få folkets aktiva stöd och medverkan är att bördorna fördelas efter bärkraft och att politiken värnar de svaga och utsatta i samhället.

Det viktigaste inslaget i fördelningspolitiken är kampen för den fulla sysselsättningen. Det finns ingen fördelningspolitisk klyfta som är så allvarlig som den mellan de arbetslösa å ena sidan och de som har arbete å den andra. Som jag tidigare framhållit måste vi under den närmaste perioden göra vissa andra uppoffringar för att häva obalanserna i ekonomin och inte minst för att kunna värna sysselsättningen.

Arten av dessa uppoffringar har framgått av vad jag tidigare sagt. Det går inte att nu väsentligt öka den privata standarden för dem som redan har arbete, och samtidigt klara att ge sysselsättning åt dem som står utan arbete. I den konkurrensutsatta sektorn krävs att konkurrenskraften befästs, vilket fömtsätter en kraftigt dämpad kostnadsutveckling. I de från utländsk konkurrens skyddade sektorerna, och dä inte minst i den offentliga sektorn, finns samtidigt, via de offentliga budgeterna, ett direkt samband mellan kostnadsbesparingar ä ena sidan och möjligheter att finansiera en ökad sysselsättning å den andra. Målet alt värna den fulla sysselsättningen — och därmed uppnå en jämn fördelning av välfärden — kräver således att den privata komsumtionen endast får öka i försiktig takt.

Vid sidan av full sysselsättning är låg inflation ett av de viktigaste

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 45

medlen då det gäller atl uppnå målet om en jämn fördelning av levnadsstandarden. En kraftigt minskad inflation är en viktig förutsättning för att nå sysselsättningsmålet, men dessutom har inflationen i sig själv allvariiga snedvridande effekter på inkomst- och.förmögenhetsfördelningen. Med det senaste decenniets inflation i Sverige har värdet av sparande urholkats, medan urholkningen av värdet pä skulderna gjort att låntagarna gynnats. Samtidigt har värdet på vissa reala flllgångar varit skyddat eller t.o.m. sflgit. Inflationen har härigenom medfört en betydande omfördelning av förmögenheter från sparare till låntagare med fast egendom. Storleksordningen av denna omfördelning har uppskattats till ca 20 miljarder kr. per år under slutet av 1970-talet. Denna omfördelning sker till yttermera visso på sådant sätt att andelen vinnare är avsevärt större i de högre inkomstkategorierna än i de lägre. Därmed har inflationen betydande omfördelningseffekter, som går stick i stäv med de allmänna målen för fördelningspolitiken.

Själva inriktningen av den ekonomiska politik som regeringen nu bedriver, och vars båda främsta mål är just att värna sysseslsältningen och bekämpa inflationen, har därmed myckel betydande effekter i posiuv riktning vad gäller målet om en jämn fördelning av levnadsstandarden. Men härtill kommer att transfererings- och skattesystemen under senare år kommit att spela en allt viktigare roll för många hushålls disponibla inkomster.

Som jag tidigare har redovisat måste den offentliga sektorns finanser stärkas. Den politik som därvid blir nödvändig måste dock utformas med hänsyn till den reala utvecklingen. Vidare bör de åtgärder som vidtas för att minska den offentliga sektorns underskott utformas pä sådant sätt, att bördorna fördelas efter bärkraft. Med tanke på omfattningen av de ekonomiska obalanserna är det emellertid ofrånkomligt att alla grupper i samhället kommer att beröras av de åtgärder som vidtas.

Dessa utgångspunkter har varit vägledande för regeringens åtgärder. Hit hör bl. a. infriandet av de fyra vallöftena: att riva upp beslutet om karensdagar i sjukförsäkringen, att upphäva försämringen av arbetslöshetsförsäkringen, att återställa värdesäkra pensioner och att återställa statsbidragsnivån inom barnomsorgen. Härutöver bör också nämnas särskilda insatser för barnfamiljerna, bl. a. att barnbidragen höjts, särskilt för flerbarnsfamiljerna.

De fördelningspolitiska effekterna av vissa av de hittills vidtagna åtgärderna har belysts i en särskild studie. Fördelningsstudier som undertag för regeringsbeslut (Ds Fi 1983:8). Resultaten av denna studie är, med nödvändig reservation för modellens begränsningar, att de vidtagna åtgärderna särskilt gynnat barnfamiljer och låginkomsttagare.

Förmögenhets-, arvs- och gåvoskatten har skärpts. Vissa skattelättnader till aktieägare har återtagits resp. minskats. En utdelningsskatt pä aktier har införts, liksom punktskatter pä vissa umbäriiga varor.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 46

Politikens utformning har bidragit till att avtal har kunnat träffas på arbetsmarknaden för 1983, som ger en god grund för en fortsatt återhämtning i ekonomin.

Av stor betydelse är också de åtgärder som.regeringen har vidtagit eller planerar med syfte att effektivisera skatteuppbörden och intensiflera kampen mot ekonomisk brottslighet och skatteflykt.

Även i fortsättningen måste fördelningspolitiken sättas i centmm för krispoliflken. Dels måste kampen för full sysselsättning och låga prisökningar drivas med all kraft. Dels måste en fortsatt översyn av transfererings- och skattesystemen ske för att främja fördelningspolitiska mål. Regeringen kommer fortlöpande att redovisa arbetet pä dessa områden. Regeringen avser vidare att lägga fram förslag i syfte att förenkla och effektivisera systemen för stöd ät barnfamiljerna, eftersom dessa utgör den grupp som hittills fått bära de tyngsta bördorna av den ekonomiska krisen.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan 47

7   Reviderat budgetförslag

7.1 Inledning

I budgetpropositionen redogjorde jag för vissa allmänna utgångspunkter för budgetarbetet inför budgetåret 1984/85 och åren framöver. Jag framhöll bl. a. att åtgärder måste vidtas för att minska automatiken i utgiftstillväxten och öka statsinkomsterna. Vidare betonade jag vikten av förändringar som förbättrar statens kassahållning. För de reformer som i undantagsfall kan bli aktuella måste utrymme skapas genom omprioriteringar.

Riksdagen har därefter ställt sig bakom vad jag då anförde om de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen. Vidare har riksdagen ansett det vara önskvärt att regeringen redovisar konsekvenserna av automatik inom statsbudgeten och socialförsäkringssektorn samt inom jordbruksprisregleringen.

Till budgetpropositionen förelåg ingen aktuell information om budgetutvecklingen efter budgetåret 1983/84 baserad på kalkyler för den samhällsekonomiska utvecklingen. Som jag tidigare redovisat föreligger nu sädana kalkyler över vad alternativa utformningar av den ekonomiska utvecklingen för samhällsekonomin under de närmaste åren kan innebära. Dessutom flnns beräkningar i långtidsbudgeten för budgetutvecklingen t.o.m. budgetåret 1987/88 enligt där gjorda antaganden.

Med dessa dokument som underlag bör de långsiktiga budgetpolitiska riktlinjerna kunna läggas fast. Den konkreta utformningen av budgetpolitiken för resp. budgetår måste dock äga rum inom ramen för den reguljära budgetprocessen. Endast genom en samlad budgetprövning kan utgiftsanspråk inom olika områden vägas samman på ett systematiskt sätt.

7.2 Utvecklingen under 1970-talet

I den offentliga sektorn produceras eller förmedlas en betydande del av den samhälleliga välfärden. Den ekonomiska tillväxten under efterkrigstiden möjliggjorde en långvarig expansion av den offentliga sektorn. Genom ett relativt högt sparande inom stat och socialförsäkringssektor kunde reformer inom det sociala trygghetssystemet och på en rad andra områden genomföras. En viktig förutsättning för dessa reformer var att de genomfördes i den takt som det samhällsekonomiska utrymmet tillät.

Under den senare hälften av 1970-talet försvagades statsfinanserna kraftigt. Huvudorsakerna till denna utveckling är:

- Den svaga ekonomiska tillväxten.

- Den höga inflationstakten.

- Den dåliga kontrollen över utgiftsutvecklingen.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan 48

Underskotten i statsbudgeten var under början av 1970-talet av ringa ■ storlek. Som andel av BNP uppgick budgetunderskottet under perioden 1970/71-1975/76 till mellan 2 och 4%. Dessa underskott uppvägdes dock av ett betydande sparande inom socialförsäkringssektorn. Sammantaget fanns ett positivt flnansiellt sparande i den konsoliderade offentliga sektorn.

Den internationella ekonomiska bilden kom efter år 1973 att utmärkas av en avtagande tillväxt och en accelererande inflation. Detta kom i hög grad att påverka även Sverige.

Åren efter 1976 kom de statliga budgetunderskotten att öka dramatiskt. Mätt som andel av BNP ökade budgetunderskottet från 3% budgetåret 1976/77 till 11,4% budgetåret 1981/82. Under dessa budgetår försämrades även det flnansiella sparandet inom socialförsäkringssektorn. Den svenska industrin drabbades samtidigt av en rad strukturkriser. Statsutgifterna för arbetsmarknadspolitiska och industripolitiska åtgärder ökade kraftigt under dessa år. Vissa av dessa omständigheter, som hängde samman med de allmänna recessionstendenserna, drabbade de flesta industriländer. Emellertid förvärrades den svenska utvecklingen pä en rad punkter till följd av den förda politiken.

Subventionerna på budgeten till förelagssektorn ökade från ca 3 miljarder kr. budgetåret 1976/77 till 8,4 miljarder kr. budgetåret 1981/82. Statsutgifterna i övrigt, som till betydande del styrs genom olika former av automatik, tilläts öka oberoende av statsinkomsternas utveckling. Utgifternas utveckling översteg således vida tillväxten i den svenska ekonomin. Under perioden 1976/77-1981/82 ökade statsutgifterna med 15,4% åriigen i löpande priser, vilket kan jämföras med BNP som under samma period ökade med 11 % årligen i löpande priser. Den svaga ekonomiska tillväxten bidrog till att statsinkomsterna i reala termer stagnerade under 1970-talets senare del.

De ökade budgetunderskotten medförde en starkt stegrad likviditet i den svenska ekonomin och bidrog därmed till att såväl priser som räntor steg. Ökningen av statsskulden drev upp räntekostnaderna på statsbudgeten. Från att ha uppgått till endast 5,4 miljarder kr. budgetåret 1976/77 beräknas de till 55,4 miljarder kr. för budgetåret 1983/84. Detta innebär att en ökande del av statsinkomsterna måste finansiera ränteinkomsterna för tidigare års underskott.

Den förda budgetpolitiken under slutet av 1970-talet kommer att lägga restriktioner pä den ekonomiska politiken även framgent.

7.3 Det aktuella budgetläget

Statsinkomsterna

Statsinkomsternas utveckling är starkt beroende av den totala produktionstillväxten i samhället. I min kalkyl över budgetutvecklingen har jag

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 49

utgått från de bedömningar som jag tidigare redovisat för vid min redogörelse för de ekonomiska utsikterna inför år 1983. För år 1983 har lönesummans tillväxt sålunda justerats upp jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen. Prisökningarna mellan 1982 och 1983 har vidare antagits uppgå till 9,5%, vilket är ca 2 procentenheter mindre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Statsinkomsterna för budgetåret 1982/83 väntas uppgå till 188,2 miljarder kr., vilket är 4,3 miljarder kr. mer än vad som beräknades i budgetpropositionen. För budgetåret 1983/84 beräknas statsinkomsterna till 208,2 miljarder kr., vilket innebären ökning med vad som antogs i budgetpropositionen med 4,0 miljarder kr.

Vad gäller budgetåret 1983/84 förklaras ökningen till en del av att vissa inkomster tidigare redovisades pä utgiftssidan under posten tillkommande utgiftsbehov, netto. I budgetpropositionen redovisades under denna post en ökning i riksbankens inlevererade överskott med 2 miljarder kr. Därmed skulle inleveranserna uppgå till 4 miljarder kr. I januari 1983 beslöt riksbanksfullmäktige att inleveranserna skulle uppgå till nämnda summa.

Som ett led i att förbättra den statliga kassahållningen kommer jag i det följande att föreslå att den genomsnittliga kredittiden vid upphörd skatt på tobak, vin, sprit, malt- och läskedrycker förkortas. Denna förändring av kredittiderna bygger på förslag från skattekreditutredningen. I beräkningarna i budgetpropositionen redovisades effekterna av denna åtgärd likaledes under posten tillkommande utgiftsbehov, netto. De förändringar som föreslås bör ge en positiv engångseffekt budgetåret 1983/84 på drygt 1,4 miljarder kr. Åtgärderna ger en bestående långsiktig effekt i form av en minskning av statsskuldräntorna pä 100 milj. kr. för helår räknat.

Under våren 1982 beslutade riksdagen om en inkomstskattereform, vars kostnader kan uppskattas till totalt ca 11 miljarder kr. Reformen skall genomföras under perioden 1983-1985. Kostnaderna för reformen skall i sin helhet finansieras, vilket utsädes i den överenskommelse som socialdemokraterna, centern och folkpartiet träffat. För år 1983 har en allmän löneavgift om 2% införts för att finansiera kostnaden.

I syfte att finansiera kostnaderna för reformen under år 1984 kommer jag att föreslå höjningar av vissa indirekta skatter. Det är främst skatterna pä bensin, olja och el som föresläs bli höjda. Under senare tid har, pä grund av de fallande världsmarknadspriserna på olja kunnat noteras sjunkande priser pä olja och bensin i konsumentledet. De föreslagna höjda skattesatserna kommer därvidlag att i stort motsvara dessa prissänkningar.

Till följd av förändringarna av skatten på olja och bensin föreslås även vissa höjningar av kilometerskatten för att erhålla en jämnbördig skattebelastning mellan dieseldrivna och bensindrivna fordon. Inom energiområdet föreslås även att skatten på elkraft bör höjas. Totalt beräknar jag att inkomsterna på grund av de höjda skattesatserna kommer att för helår räknat uppgå till ca 3,5 miljarder kr. Härvid har avräknats vissa medel för kommande insatser inom energiområdet. Sammantaget kommer således 4    Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 150. Bilaga 1

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 50

kostnaden för inkomstskattereformens genomförande under är 1984 att genom dessa skattehöjningar vara finansierad.

Effekterna av skattehöjningarna har jag beaktat vid min beräkning av posten tillkommande utgiftsbehov, netto.

Som jag tidigare redogjort för ämnar jag till nästa riksmöte föreslå vissa förändringar inom företagsbeskattningens område. Några färdiga förslag föreligger inte f. n.

Statsutgifterna

I budgetförslaget beräknades de totala statsutgifterna för budgetåret 1983/84 till 294,3 miljarder kr. Nu föreliggande bedömning slutar på 298,0 miljarder kr. För budgetåret 1982/83 beräknas nu utgifterna till 280,0 miljarder kr., att jämföra med budgetpropositionens bedömning om 275,7 miljarder kr.

I budgetförslaget för budgetåret 1983/84 aviserades ett antal förslag som dä inte kunde redovisas i detalj. Medel för dessa förslag beräknades överslagsmässigt under posten tillkommande utgiftsbehov, netto. Sammantaget redovisade jag i budgetförslaget under denna anslagspost tillkommande utgiftsbehov på 3 miljarder kr.

Tidigare aviserade förslag har nu under våren presenterats för riksdagen, bl. a. avseende åtgärder i Norrbotten, stöd till varven, stöd till tekoindustrin samt bidrag till kommunsektorn. Till detta kan läggas att jag i det följande kommer att lägga fram förslag om storleken på och finansiering av det stöd för år 1984 till kommuner och landstingskommuner som jag redovisade konstruktionen av i prop. 1982/83:90. Medel för dessa ändamål är nu beaktade under utgiftsanslag och ingår inte längre i tillkommande utgiftsbehov, netto. Detta är den viktigaste förklaringen till att de totala utgifterna ligger på en högre nivå än i budgetproposiflonen. Utgiftsstegringen är sålunda väsentligen betingad av det förhållandet att utgifter och inkomster som i budgetpropositionen redovisades netto nu redovisas pä budgetens utgifts- och inkomstsida.

Härutöver har ett antal förändringar skett jämfört med förslagen i budgetpropositionen. Detta gäller bl. a. förslaget till finansiering av Tele-X-projektet, som till följd av ökad svensk andel i projektet innebär att utgifterna överstiger det medelsbehov som redovisades, i budgetförslaget med ca 226 milj. kr.

Vidare kommer regeringen senare att lägga förslag om sysselsättningsfrämjande åtgärder för budgetåret 1983/84. Sammantaget innebär dessa åtgärder att utgifterna ökar med ca 2,8 miljarder kr. Det belopp som kommer att belasta statsbudgeten har jag beaktat i min beräkning av utgifterna under posten tillkommande utgiftsbehov, netto. Insatserna är finansierade dels genom att energiskattehöjningen genomförs ett halvt är fldigare än vad som erfordras för att finansiera kostnaderna för inkomstskattereformens andra steg, dels genom att medel som finns avsatta i tillkommande utgiftsbehov, netto i budgetpropositionen, nu tas i anspråk.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan

51

Saidoutvecklingen

I tabell 7 sammanfattas beräkningarna över statsbudgetens inkomster och utgifter.

Budgetunderskottet för innevarande budgetår beräknade jag i budgetpropositionen till 91,8 miljarder kr. Min nuvarande beräkning över budget-saldot visar pä ett i det nämnda lika stort underskott.

För budgetåret 1983/84 minskar budgetunderskottet jämfört med mina beräkningar i budgetpropositionen med 0,3 miljarder kr. till 89,9 miljarder kr. Förändringen är sålunda begränsad och beror pä att utgifterna för statsskuldräntor, bl. a. till följd av de beslutade räntesänkningarna, kan beräknas minska jämfört med mina beräkningar i budgetpropositionen.

Tabell?. Statsbudgetens utveckling budgetåren 1982/83-1983/84

(Miljarder kr.)

	1982/83		1983/84
	Enligt	Nuvarande	Enligt	Nuvarande
	BP	beräkning	BP	beräkning
Inkomster	183,9	188,2	204,1	208,1
Utgifter exkl.
statsskuldräntor	-230,1	-232,8	-237,8	-242,6
Saldo exkl.
statsskuldräntor	- 46,2	- 44,6	- 33,7	- 34,5
Statsskuldräntor	- 45,6	- 47,2	- 56,5	- 55,4
Saldo inkl.
statsskuldräntor	- 91,8	- 91,8	- 90,2	- 89,9

Det kan således noteras att budgetunderskottet mellan budgetåren 1982/ 83 och 1983/84 som jag beräknade redan i budgetförslaget beräknas minska något. Detta skall dock inte tolkas så att behovet av ytterligare budgetför-stärkande åtgärder minskat. Underskott i statsbudgeten av denna storleksordning innebär ett hot mot ett framgångsrikt genomförande av den uppdragna ekonomiska politiken. Samtidigt måste det konstateras att det endast pä sikt är möjligt att på ett avgörande sätt vända utvecklingen.

Som andel av landets samlade produktion av varor och tjänster (BNP) kommer budgetunderskotten mellan de två budgetåren, så som bedömningen nu kan göras, att minska frän 14% innevarande budgetår till 12,5% för budgetåret 1983/84.

Jag kommer, vid min anmälan av särskilda frågor, att lämna en mer detaljerade redogörelse för de faktorer som ligger bakom den nya beräkningen av statsutgifterna och statsinkomsterna för budgetåren 1982/83 och 1983/84 jämfört med budgetförslaget.

7.4 1983 års långtidsbudget

Långtidsbudgetens (bil. 1.3) syfte är att kartlägga konsekvenserna för budgetutvecklingen pä längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åta-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan 52

ganden. I långtidsbudgeten görs alltså inte några försök att förutse vilka beslut som statsmakterna kommer att fatta under perioden. En sådan karfläggning kan sedan utgöra undertag för en analys av de statsfinansiella förutsättningarna under de närmaste åren. Långtidsbudgeten omfattar, förutom beräkningar av statsbudgetens inkomster och utgifter, beräkningar rörande socialförsäkringssektorn samt en redovisning av utvecklingen inom kommunsektorn och vissa andra verksamheter som direkt eller indirekt styrs av statliga beslut. Härutöver behandlas i årets långtidsbudget resultaten av vissa ytterligare analyser.

Befolkningsutvecklingen har stor betydelse för utvecklingen av de offentliga utgifterna. I årets långtidsbudget redovisas befolkningsförändringarna såväl under längtidsbudgetperioden som under en betydligt längre period. Den bild som visas utgör enligt min mening ett värdefullt undertag även för bedömningar pä längre sikt än den här aktuella långtidsbudgetperioden.

Beräkningarna i långtidsbudgeten grundas pä oförändrade skatteregler och avgiftssatser i den mån förändringar inte har beslutats eller förutskicr kals. Bl. a. har hänsyn tagits till att den beslutade skattereformen för perioden 1983-1985 skall totalfinansieras. Olika antaganden har gjorts avseende vissa centrala ekonomisk-politiska parametrar. I långtidsbudgeten har valts att efter är 1984 utgå frän att priser och löner mycket schematiskt kommer alt öka med 5 % årligen. Dessa antaganden har bl. a. valts för all lättare kunna diskutera effekterna av alternativa antaganden i s.k. känslighetsanalyser. Långtidsbudgetens kalkyler är nämligen mycket känsliga för förändringar i gjorda antaganden. Jag kommer i det följande att kommentera de resultat som uppkommer om ändringar görs i antaganden för centrala variabler.

Statsinkomsternas årliga.procentuella tillväxt under den framförliggande perioden skulle enligt långtidsbudgetkalkylen kommat att uppgå till 3,9 % i löpande priser. Denna ökningstakt beror bl. a. på lönesummans och den privata konsumtionens utveckling.

I löpande priser beräknas den artiga genomsnittliga ökningen av statsutgifterna exkl. statsskuldräntorna under långtidsbudgetperioden till 3,0 %. Denna relativt låga utvecklingstakt får ses mot bakgrund av långtidsbudgetmetodiken.

Statsskuldräntorna växer mycket snabbt under perioden och uppgår för slutåret till ett belopp som motsvarar 75 % av budgetunderskottet. Sammantaget beräknas de totala statsutgifterna i löpande priser ärligen komma atl öka med 5,1 % under längtidsbudgetperioden. Statsutgifterna, exkl. statsskuldräntorna, ökade i fasta priser med ca 2,5 % per år under perioden 1977/78-1981/82. Långtidsbudgetkalkylen resulterar i en minskning med 0,9 % ärligen.

Riksdagen har begärt att regeringen för riksdagen redovisar konsekvenserna av automatiken förutom för statsbudgeten även för socialförsäk-

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 53

ringssystemet och jordbruksprisregleringen. I långtidsbudgeten görs en utförlig redovisning av automatikfaktorerna bakom utgifternas tillväxt. Sålunda illustreras omfattningen och karaktären av automatik både för utgifterna på statsbudgeten och socialförsäkringssektorn. Dessutom lämnas en redogörelse av automatikfaktorerna i jordbmksprisregleringen. I grova tal är 85 % av statsbudgetens utgifter av sådan karaktär att de ökar i takt med pris- och löneutvecklingen. Jämfört med föregående är har statsskuldräntornas andel ökat samtidigt som övriga utgifter - hit hör de som styrs av fullständig automatik samt resterande pris- och löneomräknade utgifter — minskar sina andelar. För socialförsäkringssektorns del är ca 75 % av transfereringarna att hänföra till gruppen fullständig automatik. Av tabell 8 framgår vissa huvudresultat av långtidsbudgetberäkningarna. Beräkningarna utgår från de utgifter som redovisades i budgetpropositionen för 1983/84.

Tabell 8. Utgiftsstyrande faktorer i statsbudgeten och vissa delar av socialförsäkringssektorn

(Miljarder kr., löpande priser)

Totala utgifter      Procentuell enligt budget-       fördelning prop. 1983/84

1.                                                     Fullständig automatik 198 55
varav

83	22
21	6
6	2
19	5
33	9
11	3
25	7
44	12
56	15
63	17
30	8
12	3
10	3
11	3
5	1

- Basbelopp

- Försvarsprisindex m. m.

- Bruttonationalinkomsten

- Timlön

- Lönesumma

- Ränta

- Aktivitetsnivå

2. Pris-och löneomräkning

3. Räntor pä statsskulden

4. Separata beslut varav

- Transfereringar till hushåll

- Investering

- Konjunkturberoende

- Övrigt

5. Resterande'

Summa 366 100

' Gruppen "resterande" omfattar posterna Oförutsedda utgifter. Ökad disposition av rörliga krediter och Tillkommande utgiftsbehov, netto.

I långtidsbudgeten konstateras att automatiken i ett samhällsekonomiskt perspektiv är av mycket stor betydelse, eftersom de utgifter över statsbudgeten och socialförsäkringssektorn som ökar i takt med pris- och löneutvecklingen (inkl. statsskuldräntor) motsvarar ca 40 % av BNP. Det är också till en helt avgörande del historisk kostnadsutveckling som ligger till grund för uppräkningarna. Denna mekanism medverkar till att historisk inflation fortplantas framåt i tiden.

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan

54

Jag vill erinra om att jag i årets flnansplan framhöll att det är nödvändigt att vidta åtgärder för att bryta automatiken i den statliga utgiftsutvecklingen. Riksdagen har också nyligen slagit fast att olika typer av indexeringar etc. som resulterar i att inflationen byggs in i statsbudgeten bör avskaffas eller mildras. Vidare konstateras att möjligheten att komma till rätta med underskotten i hög grad är beroende av i vilken utsträckning man lyckats bryta utgiftsautomatiken. Inom flera områden måste de automatiskt verkande reglerna ersättas med särskilda politiska beslut om utgifternas storlek.

Vid mina överväganden om den kommunala ekonomin inför år 1984. (prop. 1982/83:90) framhöll jag i fräga om statens bidrag till kommunerna att den automatiska pris- och löneomräkning som hittills ägt rum bör ersättas av en förutsättningslös diskussion om vilka bidragsniväer som kan medges med beaktande av de samhällsekonomiska förutsättningarna. Jag kommer i det följande att redovisa vissa av de åtgärder som redan initierats för att komma till rätta med automatiken i statsutgifterna vad gäller bl. a. subventionerna till näringslivet, effekterna av devalveringen hösten 1982 och bidragen till kommunerna. Jag återkommer till vilka ytterligare åtgärder som kommer att bli nödvändiga både för att nedbringa ökningstakten i de statliga utgifterna direkt och för att stödja en framgångsrik anti-infla-tionspolitik.

För att belysa hur de statliga utgifterna direkt och indirekt ställer anspråk på reala resurser är del av intresse att analysera utgifterna i real-ekonomiska termer, dvs. fördelade på konsumtion, investeringar, transfereringar och finansiella transaktioner. I tabell 9 redovisas statsutgifternas utveckling i fasta och löpande priser fördelade på realekonomiska katego-

Tabell 9. Statsutgifternas utveckling fördelade på realekonomiska kategorier

(Miljarder kr.)

	1983/84		Genoms centuell 1983/84-	.nittlig pro-
	Nominellt belopp	Andel av totala statsutgifterna		-1987/88
			Fasta priser	Löpande priser
Summa statliga konsumtions- och investerings-utgifter	73,9	24,8	-1,3	+ 3,6
Summa transfereringar	207,1	69,5	+ 1,7	+ 5,7
varav till hushåll till kommunsektorn Statsskuldräntor	77,4 52,7 55,4	25.0 17,7 18.6	-1,1 -0,8 +7,8	+ 2,1 + 4,4 + 12.9
Summa flnansiella transaktioner	17,0	5,7	+0,5	+ 3,6
Summa statsutgifter	298,0	100,0	+0,8	+ 5,1

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1    Reviderad Finansplan 55

Statens utgifter för konsumtion och investeringar, dvs. statens direkta efterfrågan pä varor och tjänster, uppgår för budgetåret 1983/84 till 73,9 miljarder kr. och utgör därmed ca 25 % av statsbudgetens utgifter. Enligt långtidsbudgeten skulle dessa utgifter i fasta priser minska med 1,3 % per år. I löpande priser ökar utgifterna för statlig konsumtion och statliga investeringar med 3,6 % per år. Den låga ökningstakten i långtidsbudget-beräkningen jämfört med det historiska utfallet är i stor utsträckning en följd av långtidsbudgetens beräkningsteknik. Tillämpningen av denna beräkningsteknik, som innebär att hänsyn endast tas till fattade beslut och gjorda åtaganden, innebär bl. a. att investeringsutgifterna i långtidsbudgeten minskar allteftersom beslutade investeringar slutförs. När det gäller den statliga konsumflonen utgår beräkningen i princip från förutsättningen om oförändrad ambitionsnivå. För myndighetsanslag och liknande anslag har i samband med den löpande prisberäkningen flllämpats det s. k. huvudalternativet, vilket innebär att anslagen efter pris- och löneomräkning normalt minskar med 2 % per är.

Transfereringar och finansiella transaktioner, dvs. överföringar till andra sektorer av ekonomin, innebär inte ett omedelbart ianspråktagande av resurser. Indirekt ger de dock upphov till en efterfrågan av reala resurser genom effekterna pä bl. a. mottagarnas disponibla inkomster. Transfereringar och finansiella transaktioner beräknas för budgetåret 1983/84 uppgå till 224 miljarder kr. och utgör därmed ca 75 % av budgetens utgifter. Liksom i tidigare långtidsbudgetkalkyler uppvisar transfereringarna en betydligt snabbare ökningstakt än konsumtions- och investeringsutgifterna. Transfereringarna beräknas således årligen öka med +1,7 % i fasta priser och med +5,7 % i löpande priser.

Även beträffande transfereringarna har längtidsbudgettekniken hittills inneburit en undervärdering av den sedermera faktiskt realiserade utvecklingstakten. Pris- och löneomräkningar görs således endast på de anslag som genom indexbindningar eller regelsystem blir föremål för automatiska justeringar, exempelvis folkpensionerna och räntebidragen på bostadsområdet. Beträffande t.ex. barnbidragen flnns inga sådana kopplingar och någon uppräkning härav med hänsyn till prisutvecklingen har därför inte skett. Trots att beräkningarna också för transfereringarna är snävt gjorda, framgår det klart att det är transfereringarna som svarar för merparten av utgiftstillväxten i långtidsbudgeten. Transfereringsutgifternas utveckling under långtidsbudgetperioden påverkas i hög grad av de antaganden som görs, främst vad avser pris- och löneutvecklingen.

Den snabbast växande utgiftsposten under långtidsbudgetperioden är statsskuldräntorna. Enligt beräkningarna i årets långtidsbudget skulle den genomsnittliga årliga ökningen i löpande priser uppgå till +12,9 %. För budgetåret 1983/84 beräknas kostnaden för statsskulden komma att uppgå till 55,4 miljarder kr. Med givna antaganden förutses motsvarande belopp för budgetåret 1987/88 komma att uppgå till ca 89,9 miljarder kr., vilket motsvarar 75 % av budgetunderskottet detta år.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan 56

I årets långtidsbudget lämnas en relaflvt utförlig redovisning av olika faktorer bakom statsskuldräntornas tillväxt. Av denna framgår bl. a. att den bokförda statsskulden har ökat dramatiskt under slutet på 1970-talet och under 1980-talet första år. Mätt som andel av BNP har statsskulden ökat frän drygt 20 % vid början av 1970-talet till ca 61 % vid utgången av är 1982. Denna ökning har varit betingad dels av de successivt ökande budgetunderskotten, dels av den svaga ekonomiska tillväxten. Detta innebär att statsskulden i procent av BNP kommit att överstiga den historiskt sett höga nivå som uppnåddes vid 1940-taléts mitt.

Realräntorna på statsskulden har varit negativa under 1970-talets första år. Uppgången i den allmänna räntenivån, till stor del orsakad av det ökade statliga uppläningsbehovet, innebar att realräntorna blev positiva i början av 1980-talet. En ökande andel av upplåningen kom att placeras i form av lån med räntejusteringsklausul. Trots detta är fortfarande en stor del av statsskulden placerad i fastförräntade lån. Om den allmänna inflationstakten skulle avta innebär detta att ränteutgifterna på statsskulden kommer att fä en expansiv effekt pä ekonomin samtidigt som nettoförmögenheten i de sektorer som innehar statspapper kommer att öka. För statsbudgeten kommer detta att utgöra en betydande belastning även realt sett.

Budgetunderskottets utveckling under längtidsbudgetperioden innebär enligt långtidsbudgeten att mycket stora belopp måste finansieras. Vid slutet av längtidsbudgetperioden kan statsskulden beräknas uppgå till ca 900 miljarder kr.

Räntorna pä statsskulden kännetecknas av en fullständig automatik. Även om underskottet skulle förbli oförändrat eller t.o.m. minska i löpande priser ökar statsskuldräntorna. I det fall underskottet (exkl. räntor) skulle förbli på nuvarande nivå under hela långtidsbudgetperioden kommer statsskuldräntorna vid periodens slut att öka till ca 88,9 miljarder kr. mot f. n. ca 55 miljarder kr. Av långtidsbudgeten framgår att en räntenivå på 12—14 % över långtidsbudgetperioden resulterar i ränteutgifter för slutåret på ca 115 miljarder kr.

För min egen del vill jag framhålla att en sådan utveckling för statsskuld och stalsskuldräntor inte kan accepteras bl. a. om det skall bli möjligt att fä erforderligt genomslag av den anti-inflationspolitik som jag har förordat i det föregående. Jag menar att riktlinjerna för den långsiktiga budgetpolitiken måste utformas med beaktande härav.

En del av de statliga utgifterna - ca 17 miljarder kr. - utgörs av flnansiella transaktioner, dvs. lån till företag eller enskilda personer. Som exempel kan nämnas lån till bostadsbyggande, studielån och regionalpolitiska lån. Sammantaget beräknas de flnansiella transaktionerna under långtidsbudgetperioden öka med 0,5 % per år i fasta priser och med 3,6 % i löpande priser. Denna del av statsbudgeten kan ses som en del av kreditmarknaden, eftersom staten i denna verksamhet närmast svarar för en kreditförmedlande funktion. Vid en analys av de olika samhällssektorernas

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan

57

sparande i samhället relateras oftast de olika sektorernas sparande till det flnansiella sparande som sektorn uppvisar. Summan av de inhemska sektorernas finansiella sparande är lika med bytesbalansens saldo. För statens del definieras i detta sammanhang det finansiella sparandet som budgetsal-dot reducerat med de finansiella transaktionerna på budgetens inkomst-och utgiftssida. Det bör dock påpekas att en stor del av den statliga kreditgivningen sker på särskilt gynnsamma villkor och att krediterna i vissa fall kan omvandlas till bidrag. Detta innebär att underskottet i statens finansiella sparande tenderar att underskattas.

Underskottet i statsbudgeten beräknas uppgå till 91,8 miljarder kr. budgetåret 1982/83. För budgetåret 1983/84 beräknas underskottet till 89,9 miljarder kr. Före statsskuldräntor beräknas motsvarande underskott till 34,5 miljarder kr. Under längtidsbudgetperioden ökar budgetunderskottet, som det beräknas i kalkylerna i bil. 1.3, med drygt 30 miljarder kr. Med givna antaganden förutses en lägre tillväxttakt av statens utgifter och en inkomstutveckling som innebär att inkomsternas andel av BNP sjunker under perioden. Det kan observeras att denna utveckling skulle innebära att underskottet som andel av BNP i stort sett är stabil över perioden, eller ca 13 %.

Jag vill ånyo understryka att beräkningarna av det framtida budgetunderskottets storlek är förknippade med stor osäkerhet, bl. a. på grund av de antaganden om den samhällsekonomiska utvecklingen m. m. som kalkylerna bygger på.

Tabell 10. Budgetsaldo och flnansiellt sparande budgetåren 1977/78-1987/88 (Miljarder kr. i löpande priser, avrundat)

Budgetår	Inkomster	Utgifter	Saldo	Statens finansiella sparande	Budgetsaldo i procent av BNP
1977/78	112,1	137,3	- 25,2	-  17.2	- 6,5
1978/79	119,7	158,3	- 38,7	- 30,5	- 8,9
1979/80	132,5	182,5	- 50,0	- 37,5	-10.2
1980/81	153,3	215,2	- 60,0	- 48,9	-10,9
1981/82	167,1	235,2	- 68,0	- 57,6	-11,4
1982/83	188,2	280,0	- 91,8	- 77,7	-14,0
1983/84	208,1	298,0	- 89,9	- 76,0	-12,5
1984/85	211,9	312,9	-101,0	- 86.3	-13,1
1985/86	219,7	329,4	-109,7	- 94,5	-12,9
1986/87	230,0	343,7	-113,7	- 98,4	-13,1
1987/88	242,9	363,2	-120,3	-105,0	-13,2

I långtidsbudgeten har en redovisning gjorts av statens inkomster och utgifter i verksamhetstermer för att bl. a. öppna vissa möjligheter att dels ytterligare identifiera och kvantifiera finansiella problem i den statliga verksamheten, dels bryta ned budgetsaldot på olika verksamhetsgrenar. Sålunda redovisas den statliga verksamheten i sädana termer som rörelsedrivande verksamhet, långivning, affärsverksamhet m. m. Den gjorda upp-

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 58

delningen ger möjligheter att tydligare avläsa konsekvenser för samhällsekonomin och på kreditmarknaden av beslut som innebär aktiva ingrepp i statsbudgeten. Jag finner den gjorda uppdelningen vara ett värdefullt komplement till det övriga beslutsunderlaget för budgetpolitiken och den ekonomiska politiken. Som framhålls i långtidsbudgeten är den gjorda uppdelningen t. v. relativt schematiskt gjord och i vissa avseenden har mer skönsmässiga uppskattningar fått göras. Jag räknar med att detta arbete kommer att utvecklas vidare i nästa långtidsbudget.

I syfte att ge en mer fullständig bild av utvecklingen inom hela den offentliga sektorn redovisas i långtidsbudgeten också en samlad bild av statens och socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter. Det finansiella sparandet i stat och socialförsäkringssektor försämras successivt under långtidsbudgetperioden. Även gjorda kalkyler för kommunsektorns finansiella sparande härvid pekar pä en successiv försämring de närmaste åren och perspektiven för perioden därefter sett utifrån längtidsbudgetan-tagandena skulle inte leda till att situationen påtagligt förbättras.

Sammantaget ger långtidsbudgeten med givna antaganden en försämring av den offentliga sektorns sparande under perioden. Jag ser med stor oro på en sådan utveckling. Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i det föregående förordat en annan finansiering av inkomstskattereformen för år 1984, vilket bör leda till att de finansiella påfrestningarna för kommunerna för år 1984 blir avse vårt mindre.

I årets långtidsbudget har framskrivningen av budgetutvecklingen kompletterats med en analys av hushållsinkomsternas utveckling under längtidsbudgetperioden. Enligt min mening är det nödvändigt att tillföra beslutsunderlaget för budgetpolitiken även sådan information som ger ökade möjligheter att ta fördelningspolitisk hänsyn. Långtidsbudgettekniken belyser tydligt effekten för skilda hushållstyper av olika automatikbindningar. Detta visar att det även med utgångspunkt i hushällens situation är viktigt att öka förutsättningarna att fatta separata politiska beslut för att uppnå eftersträvade fördelningspolitiska mål. Resultaten visar sålunda bl. a. på vikten av att se över automatiken i statsutgifterna, sä att de politiska prioriteringarna kan göras mer förutsättningslöst än f.n. och utifrån en samlad bedömning av fördelningspolitiska åtgärder både via statsbudgetens inkomstsida och via dess utgiftssida.

Känslighetsanalyser

En förändring av de grundläggande antaganden på vilka långtidsbudgetkalkylerna vilar får följder, som kraftigt påverkar budgetsaldot vid långtidsbudgetperiodens slut. Flertalet av de antaganden som rör centrala volymfaktorer bakom utgiftstillväxten, som exempelvis befolkningsutvecklingen, kan sägas vara relativt säkra. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen är däremot förenade med en betydande osäkerhet.

För att belysa känsligheten i beräkningarna kan det vara av intresse att

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 59

något närmare redovisa effekterna av ändrade antaganden inom vissa betydelsefulla verksamhetsområden. Ett antagande som är av central betydelse för utgiftsutvecklingen är räntenivån. Om den inhemska räntenivån under längtidsbudgetperioden skulle antas avvika med en procentenhet från än vad jag beräknat, skulle utgifterna för statsskuldräntor påverkas med 5,5 miljarder kr. budgetåret 1987/88.

Omfattningen av insatserna pä de arbetsmarknads-, industri- och bostadspolitiska områdena är också av central betydelse för beräkningsresultaten. Olika krav kan t. ex. komma att ställas pä ökade utgifter för sysselsättningsskapande åtgärder och arbetsmarknadsutbildning m. m. Avgörande för förändringen av statsutgifterna för arbetsmarknadspolitiken blir den åtgärdsvolym resp. den åtgärdsarsenal som bedöms nödvändig i relation till såväl den förväntade allmänna ekonomiska utvecklingen som utvecklingen pä arbetsmarknaden. En ökning av antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning med 10000 under budgetåret 1983/84 skulle öka statsutgifterna med ca 350 milj. kr. för AMS (SÖ-kurser inkl. utbildningsbidrag) och med ca 100 milj. kr. för utbildning i verkstadsföretag i samband med permitterings- och uppsägningshot. En ökning av det genomsnittliga antalet personer i beredskapsarbeten med lOOOO per månad under budgetåret 1983/84 skulle öka statsutgifterna för detta ändamål med ca I miljard kr. En förändring av arbetslösheten med en procentenhet under en tid av ett år innebär att utgifterna på statsbudgeten för arbetslöshetsunderstöd förändras med ca 540 milj. kr. och med ca 1 020 milj. kr. pä arbetsmarknadsfonden. Effekterna på statsbudgeten beror även pä i vad män de ökade statsutgifterna medför ökade statsinkomster och minskade utgifter för arbetslöshetsersättning. Nettoutgifterna för arbetsmarknadspolitiska insatser är således mindre än ovan nämnda bruttoutgifter.

De tidigare presenterade beräkningarna har endast tagit hänsyn till beslutade industripolitiska insatser. Om man i stället antar att utgifterna ligger kvar i nivå med ett genomsnitt för de fem närmaste föregående åren, blir utgifterna i löpande priser inemot 9,5 miljarder kr. större vid långtidsbudgetperiodens slutar.

Långtidsbudgetmetodiken innebär att endast beslutade förändringar av skattesatser läggs in i beräkningarna. Detta innebär att någon hänsyn i inkomstkalkylerna inte kunnat tas till att mänga av de indirekta skatter som är utformade som styckeskalter regelmässigt genom särskilda beslut har höjts så att de huvudsakligen följt prisutvecklingen. Det gäller t. ex. skatten på vin, sprit och tobak liksom pä olja. Om de indirekta skatterna (exkl. skatten på bensin och olja) skulle höjas i takt med den allmänna prisutvecklingen skulle inkomsterna bli 3,5 miljarder kr. högre budgetåret 1987/88 än vad som tidigare har beskrivits.

I långtidsbudgeten har ett räkneexempel tagits fram som utgår från att ett eventuellt fortsatt oljeprisfall i producentledet kompenseras av motsvarande skattesatshöjningar, sä att priset på olja och bensin följer utveckling-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan 60

en av övriga konsumentpriser. Vid oförändrad volym skulle detta leda till kraftigt ökade skatteinkomster budgetåret 1987/88 utöver de i långtidsbudgeten beräknade.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att beräkningarna i långtidsbudgeten bygger pä att inkomstskattereformen är totalfinansierad. Den totala kostnaden för reformen har beräknats till ca 11 miljarder kr.

I långtidsbudgeten redovisas även beräkningar vid andra mindre gynnsamma antaganden om den ekonomiska utvecklingen. De alternativa antagandena ansluter i stort till de som används i ett utvecklingsalternativ med en högre inflaflon och snabbare lönesummeutveckling. Detta scenario belyses närmare i de tidigare nämnda samhällsekonomiska treärskalkylerna. En sådan utveckling leder till en kraftig försämring av statsfinanserna jämfört med den utveckling som framkommer i långtidsbudgetens kalkyler. Budgetunderskottet skulle slutäret i detta alternativ uppgå till ca 140 miljarder kr., vilket är ca 20 miljarder kr. högre än långtidsbudgetens resultat. Statsskuldränlorna ökar i detta alternativ med inemot 25 miljarder kr. slutäret.

Jag har även låtit utföra en beräkning vad 1 % lägre prisutveckling och 1 % lägre räntenivå skulle få för effekter på budgetsaldot slutåret i längtidsbudgetperioden. Beräkningarna ger vid handen att budgetsaldot skulle förbättras med ca 10 miljarder kr. Av denna förbättring svarar de minskade statsskuldräntorna för ca hälften.

I långtidsbudgeten konstateras att beräkningarna i hög grad påverkas av förändringar i skilda centrala variabler. Dessa är av olika karaktär och' påverkar statsinkomster och statsutgifter på olika sätt. Statens inkomster är starkt beroende av den reala tillväxten i ekonomin. Budgetens utgifter däremot styrs i hög grad av faktorer av annan art, såsom befolkningsförändringar och olika former av automatik. Långfldsbudgeten är som nämnts varken en prognos eller en plan för den framtida utvecklingen. Däremot visar den på vissa grundläggande tendenser i budgetutvecklingen. Alltför stor uppmärksamhet bör därför inte fästas vid budgetsaldots absoluta nivå för olika är under längtidsbudgetperioden. De resultat som 1983 års långtidsbudget visar befäster dock enligt min mening att den strukturella obalans som finns i statsbudgeten består, om inte förutsättningarna ändras på avgörande punkter. Det gäller såväl den samhällsekonomiska tillväxten som aktiva budgetförstärkande åtgärder.

De historiska erfarenheterna visar att en stabil tillväxt i ekonomin och en låg prisökningstakt är av avgörande betydelse för utvecklingen av statsfinanserna. En sådan realekonomisk utveckling är därför en central förutsättning för att det skall bli möjligt att reducera det statliga budgetunderskottet och för att det skall bli möjligt att bryta en eljest oundviklig försämring i finansiellt sparande i såväl socialförsäkringssektorn som kommunsektorn. Detta bestyrker det viktiga i en politik inriktad pä att skapa ekonomisk tillväxt. Det är dä förutsättningar uppstår för att på sikt kunna komma till rätta med de stora finansiella sparandeunderskotten.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 61

7.5 Budgetpolitiken

Genomförda åtgärder

I finansplanen angavs att budgetpolitiken för kommande år måste inriktas på att metodiskt och långsiktigt uppnå en statsbudget i bättre balans med samhällsekonomin som helhet. De åtgärder som främst angavs var att minska automatiken i utgiftstillväxten och att öka statsinkomsterna.

I finansplanen presenterades tre områden för åtgärder mot automatiken. Dessa var dels att inte medge kompensation för devalveringen, dels att minska automatiken i kommunbidragen, dels att dra ned subventionerna till näringslivet.

För en betydande del av utgifterna i statsbudgeten gäller att de i en traditionell budgetbehandling automatiskt skulle räknas upp även med hänsyn flll den tillfälliga prisstegring som devalveringen leder till. I årets budgetförslag har full kompensation för devalveringen endast medgivits för vissa i avtal bestämda utgifter som t. ex. bidrag till internationella organisafloner. Bl. a. har åtgärder vidtagits avseende försvarsutgifter så att full kompensation för devalveringen inte erhålls. I fråga om pensionerna har slagits fast att devalveringskompensation inte skall medges.

I den proposition om den kommunala ekonomin som förelagts riksdagen i vår påpekade jag aU statens bidrag till kommunerna och landsflngskom-munerna i hög grad är automatikbundna och att de har medverkat till den automatiska utgiftsflllväxten. Den automatiska pris- och löneuppräkning som hittills skett borde därför ersättas av en förutsättningslös prövning av vilka bidragsniväer som kan medges med beaktande av de samhällsekonomiska förutsättningarna. En avvägning måste därvid göras mellan olika sektorer i syfte att uppnå ett för samhällsekonomin totalt sett rimligt resultat. En central utgångspunkt måste vara att det inte längre är självklart att det blir någon uppräkning av statsbidrag och ersättningar mellan skilda år. Inför är 1984 gjorde regeringen den bedömningen att bidraget till psykiatrisk värd och ersättningar till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen sammantaget kunde ökas endast i begränsad utsträckning.

Slutligen påpekade jag i fråga om vissa av nuvarande s.k. avtalsbidrag att hittillsvarande principer inte längre kan tillämpas. Gamla avtal måste naturiigtvis gälla i de fall de inte är slutreglerade. Detta innebär dock inte att praxis vid sidan om avtalstexten utan vidare skall äga fortsatt tillämpning.

Jag kan nu konstatera att överläggningarna rörande bidraget till psykiatrisk vård och ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen frän sjukförsäkringen resulterat i en jämfört med tidigare år begränsad uppräkning frän år 1983 till år 1984.

För subventionerna till näringslivet gäller att vissa utgiftsminskande åtgärder vidtogs redan innan budgetpropositionen presenterades. Sålunda genomfördes höjningar av vissa subventionerade räntor, bl. a. en generell

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan 62

höjning av räntan för subventionerade exportkrediter med 0,5 procentenheter. Därmed minskar subventionsgraden och utgifterna på statsbudgeten. Vidare aviserades en mer restriktiv prövning i fråga om stöd till enskilda företag och branscher i kris. Dämtöver aviserades ytterligare åtgärder inom en rad olika områden.

Sedan budgetpropositionen presenterades har regeringen lämnat propositioner om tekoindustrin resp. varvsindustrin. I tekopropositionen föresläs att det totala statliga stödet minskas samtidigt som det ges en mer offensiv inriktning. Varvspropositionen innebär minskade subventioner till följd av att matchning inte längre kommer att medges för krediter som avser fartyg samtidigt som fartygsbyggnadskapaciteten minskas och statliga kreditgarantier endast kommer att beviljas för order som medför begränsad risk.

Fortsatta överväganden pågår i fråga om SEK/EKN-systemet, liksom vad gäller det s. k. forskningsavdraget i skattelagstiftningen. Också stödet till svensk projektexport utvärderas f. n. I avvaktan på resultatet av utvärderingen kommer några nya medel inte alt anvisas. Även det s. k. hemma-matchningsstödet ses f.n. över. Detta sker inom ramen för de nordiska överläggningarna om exportkrediter. I avvakten på resultatet av gruppens arbete beviljas inget stöd till hemmamatchning. Slutligen planerar regeringen att föreslå åtgärder som minskar kostnaderna för lönegarantisystemet, vilket kan medföra besparingar i statens finanser. Jag återkommer till denna fråga.

Allmänna riktlinjer för budgetpolitiken

Enligt de kalkyler som görs i långtidsbudgeten försämras budgetsaldot frän 89,9 miljarder kr. 1983/84 till 120,3 miljarder kr. 1987/88. En sådan utveckling är inte förenlig med regeringens föresats att rätta till obalanserna i den svenska ekonomin.

En ekonomisk politik som stimulerar den industriella tillväxten och befrämjar en ökad sysselsättning skapar den bästa förutsättningen för att komma till rätta med de grundläggande problem som leder till stora budgetunderskott. En budgetpolitik som bygger på denna förutsättning kan både slå vakt om den sociala tryggheten och successivt bryta utvecklingen mot allt större budgetunderskott. Samtidigt som underskottet i bytesbalansen nedbringas och näringslivets kreditefterfrägan ökar när investeringarna pä nytt tar fart blir det av särskild vikt att krafttag sätts in för att förbättra den offentliga sektorns finanser. Om inte detta sker finns stora risker att inflationen ånyo skjuter fart och att bytesbalansen efter en tid äter försämras. Att nedbringa budgetunderskotten kommer emellertid på grund av de strukturella problem som finns i ekonomin att vara ett åtagande på läng sikt. Icke desto mindre måste åtgärder sättas in i ett så tidigt skede som möjligt för att motverka en fortsatt negativ utveckling av budgetsaldot.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 63

Behovet av åtgärder måste bedömas också i perspektiv av att en finanspolitisk åtstramning blir nödvändig inför en konjunkturuppgång. Även detta motiverar att åtgärder planeras i god tid.

Enligt min mening erfordras en kraftfull och konsekvent politik som leder till en samhällsekonomisk tillväxt och en låg inflation. Jag har i det föregående särskilt framhållit vikten av att omfattande insatser görs för att få ned kostnadsökningarna i samhällsekonomin högst betydligt. Jag har därvid angett att detta är en grundläggande förutsättning för att fä igång tillväxten i ekonomin och för att få ned de växande budgetunderskotten som, om inget görs, i hög grad kan bli inflationsdrivande. I det sammanhanget har jag även redovisat de utgångspunkter som måste gälla för en framgångsrik anti-inflationspolitik, vilken i första hand syftar till att begränsa prisökningarna under loppet av är 1984 till 4%.

Begränsning av den automatiska ökningen av utgifterna

I årets långtidsbudget har utförligt redovisats de faktorer som styr utgiftsutvecklingen för stat och socialförsäkringssektor. Det konstateras där bl. a. alt de utgifter (inkl. stalsskuldräntor) som ökar i takt med pris- och löneutvecklingen uppgår till ca 40% som andel av bruttonationalprodukten. Till en helt avgörande del är det historisk kostnadsutveckling som ligger till grund för uppräkningarna. Denna mekanism medverkar givetvis flll att historisk inflation fortplantar sig framåt i tiden. En sådan inflaflons-generator utgör ett mycket allvarligt hot mot möjligheterna att realisera en sä låg prisökning som 4% under loppet av år 1984.

En central åtgärd blir därför att med kraft fortsätta det redan inledda arbetet med att begränsa den automatiska ökningen i statsutgifterna.

Utifrån målet att begränsa prisökningarna i samhällsekonomin till nivån 4% under loppet av år 1984 måste enligt min mening gälla som ett krav att de utgifter som styrs av prisutvecklingen maximeras till denna ökningstakt. Den begränsning jag här förordar innebär att bestämmelser måste utformas för varje enskilt anslag, så att den generella principen kan uppnäs. För den dominerande delen av de automatikstyrda anslagen torde det erfordras särskilda tekniska lösningar frän fall till fall vid tillämpning av den generella principen. Man måste alltså ta hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller på de olika aktuella områdena t. ex. planeringssystemet på försvarets område.

När det gäller att begränsa den utgiftsautomatik som är beroende av prisökningarna är det främst av intresse att åtgärder vidtas pä de områden där utgiftsvolymen är av stor omfattning. I första hand bör enligt min mening åtgärder komma i fräga för indexstyrda utgifter. Det blir sålunda fråga om alt i tillämpliga delar begränsa uppräkningen av utgifter som styrs av t. ex. basbelopp, försvarsprisindex, bruttonationalinkomst, produk-tionsmedelsprisindex och den s.k. tidskoefficienten. De utgiftsområden som berörs är t. ex. pensioner, studiemedel, bidragsförskott, försvaret.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 64

biståndet, jordbruksprisregleringen och bostadslänen. Jag kan konstatera att det i stor utsträckning är fråga om transfereringsutgifter. Bortses från jordbruksprisregleringen och transfereringar via socialförsäkringssektorn, som inte redovisas över statsbudgeten, utgör nämnda utgiftsområden ca en Qärdedel av de totala statsutgifterna och ca en tredjedel av de automatik-styrda utgifterna. Här aktuella utgifter har därrhed också stor betydelse i det samhällsekonomiska perspektivet, inte minst för möjligheterna att få ned inflationstakten.

Begränsningen i inflationsuppräkning bör i tillämpliga delar gälla fr. o. m. ingången av är 1984 om inte särskilda omständigheter motiverar en annan tidpunkt. Principen innebär sålunda att endast den förutsatta prisökningen tilläts slå igenom i berörda utgifter under år 1984.

Regeringen står fast vid sina åtaganden gentemot pensionärerna. Pensionerna för 1984 kommer således att fastställas med hänsyn till prisutvecklingen under 1983 med avdrag för den priseffekt som följer av devalveringen. Såvitt nu kan bedömas innebär detta att ökningen av basbeloppet för är 1984 tämligen nära kommer att följa den förutsatta prisökningen.

Mot bakgrund av det anförda bör förslag till konkreta åtgärder utarbetas som är anpassade till resp. område och föreläggas riksdagen hösten 1983 pä de områden där ikraftträdandetidpunkten är den I januari 1984. I övrigt bör förslagen redovisas i 1984 års budgetproposition.

När det gäller hänvisningar och kopplingar till basbeloppet m.m. inom områden utanför statsbudgeten och socialförsäkringssystemet får eventuellt behov av justeringar av lagstiftning övervägas i särskild ordning.

Översyn av verksamheter i syfte att minska belastningen på statsbudgeten De förslag som syftar till att bryta ned utgiftsautomatik som kan hänföras till de starka kopplingar som flnns till olika prisindexar är ett centralt inslag i regeringens budgetpolitik. Härutöver måste politiken inriktas mot att metodiskt och konsekvent se över olika utgiftsområden i syfte att minska belastningen på statsbudgeten. Ett sådant arbete pågår i regeringskansliet.

Vad först gäller det första året i långtidsbudgetperioden, 1984/85, har pä grundval av det material som framläggs i långtidsbudgeten, i regeringskansliet gjorts preliminära bedömningar av möjligheterna att begränsa utgifterna i förhällande flll dem som framkommer vid en mekanisk fram-räkning. Pä samma sätt har möjligheterna till inkomstförstärkningar analyserats. Pä grundval av detta arbete kan göras bedömningen att det bör vara möjligt att reducera det underskott som framkommer i långtidsbudgeten. Den närmare prövningen härav blir nu ett led i det budgetarbete inför 1984/ 85 som på sedvanligt sätt bedrivs under hösten.

Vad därefter gäller budgetutvecklingen under de därefter följande åren i långtidsbudgetperioden har ett systematiskt arbete inletts på en rad områden för att genom förenklingar och omläggningar av regelsystemen begrän-

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 65

sa statsutgifterna och stärka statsbudgeten. Också möjligheterna att rensa statsbudgeten från vissa finansiella verksamheter prövas där detta bedöms kunna ske utan men för verksamheten i fråga.

Genom ett på detta sätt bedrivet systematiskt arbete där gällande regler och stödsystem kontinuerligt omprövas bör det vara möjligt att väsentligt reducera de utgifter som långtidsbudgeten pekar mot. Samtidigt är det nödvändigt att i all möjHg utsträckning ta tillvara de möjligheter som flnns till inkomstökningar för staten genom bättre kassahällning och systematisk prövning av taxor, avgifter och skatter.

Det skulle föra för långt alt i detta sammanhang ge en uttömmande redovisning av alla de strukturprojekt som pågår eller planeras.

I det följande redovisas ett antal exempel pä mer omfattande projekt som väl speglar dels vilka utgiftsområden som bedömts intressanta, dels vilken typ av regelförändringar som kommer eller kan komma att aktualiseras. Jag har i dessa samrätt med berörda statsråd.

På det socialpolitiska området har ett arbete inletts för att begränsa kostnadsutvecklingen på ett antal områden. Detta gäller såväl det statliga stödet till kommuner och landsting som vissa förmåner till enskilda. Utgångspunkten för detta arbete är att de åtgärder som blir nödvändiga att genomföra blir fördelningspolitiskt rättvist utformade.

Överenskommelse har nu träffats som innebär att tidigare indexklausuler inbyggda i överenskommelser för statsbidrag och ersättningar till hälso- och sjukvärden inte tillämpas för är 1984. Resultatet av överenskommelserna har nyligen redovisats för riksdagen i en särskild proposiflon. Arbetet kommer att fortsätta med att se över ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Vidare skall de närmare förutsättningarna för att föra över det ekonomiska och organisatoriska ansvaret för sjukresor från försäkringskassan till sjukvårdshuvudmännen klarläggas under år 1983. En översyn pågår av statens kostnader för läkarutbildningen.

Förslag om nya statsbidragssystem för barnomsorg och social hemhjälp fr. o. m. år 1984 kommer att föreläggas riksdagen före sommaren 1983 efter överläggningar med Svenska kommunförbundet. Syftet med de nya reglerna är att möjliggöra ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser och att begränsa den automatiska ökningen av statsbidragen.

En översyn av läkemedelskostnaderna pågår. Syftet är att begränsa dessa och uppnå en effektivare användning av läkemedel.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet har i uppdrag att se över formerna för finansieringen av företagshälsovården.

Vidare bereds för närvarande ett utredningsförslag om en genomgripande omläggning av efterlevandepensioneringen. Omläggningen innebär att de fortgående kostnadsökningar som följer med de nuvarande reglerna för änkepension upphör och på längre sikt följs av betydande kostnadsminskningar. 5    Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1    Reviderad Finansplan 66

Den svenska socialpolitiken bygger i allt väsentligt på generellt utformade stödåtgärder. Sedan lång tid tillbaka finns dock vissa inslag av inkomstprövning främst på pensionsområdel. Inom regeringskansliet pågår en översyn av regelsystemet inom pensionsområdet i syfte att anpassa vissa utgående förmåner flll den behovssituation som föreligger. Det gäller främst förmåner som redan nu är inkomstprövade men där förmånerna utgår även i relativt höga inkomstlägen. Möjligheterna ska prövas att genom skärpta inkomstprövningsregler minska statens kostnader för folkpensioneringen redan fr. o. m. år 1984.

Pä det utbildningspolitiska området förbereds en större översyn av studiestödssystemet. Vad gäller studiehjälpen kan konstateras att de selektiva inslagen med årens lopp harföriorat påtagligt i betydelse. Den dominerande delen av de belopp som i dag betalas ut består av de reguljära studiebidragen, medan de inkomst- och behovsprövade tilläggen har minskat relativt sett. Studiehjälpen har därmed i praktiken förlorat mycket av sina effekter dä det gäller att bidra till en jämnare social rekrytering till gymnasial utbildning. I nuvarande budgetläge är det inte realistiskt att räkna med att förbättringar skall kunna åstadkommas genom medelstillskott. Därför har en översyn påbörjats av studiehjälpssystemet i syfte att öka de selektiva inslagen på de reguljära studiebidragens bekostnad.

I fråga om studiemedlen finns belägg för att de i dag inte är tillräckliga för att medge många studerande en rimlig levnadsstandard. Många tvingas därför avstå från eller avbryta sina studier, andra tvingas till förvärvsarbete i en omfattning som påverkar studierna negativt. Dessa svårigheter gäller i första hand studerande som inte kan påräkna ekonomiskt stöd från föräldrar eller andra anhöriga och studerande som inte har möjlighet att under studietiden bo i föräldrahemmet. Samtidigt finns det studerande som med hjälp av studiemedlen kan hålla en ganska hög levnadsstandard. Det finns därför anledning att också beträffande studiemedlen pröva möjligheterna till en omfördelning av de totala studiemedlen till förmån för dem som bäst behöver stöd. En förstudie i dessa frågor kommer att påbötjas inom regeringskansliet.

En samlad översyn skall göras av styrsystemen för skolan. Det bör omfatta både statsbidragssystemen och skolförfattningarna och syfta till att ompröva stmkturen med sikte pä förenklingar och, bl. a. som följd härav, utgiftsbegränsningar.

Statskontoret har getts i uppdrag att dels kartlägga förutsättningarna för ett schablonsystem för statsbidrag till gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen, dels inkomma med förslag till alternaflva modeller för utveckling av ett nytt statsbidragssystem. Uppdraget kommer att redovisas den 1 september 1983. Därefter kommer frågan om elt nytt och förenklat statsbidragssystem för de nämnda skolformerna att beredas med förtur inom regeringskansliet.

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 67

Också systemet för statsbidrag till grundskolan bör nu ses över. Från olika håll har framförts synpunkter pä och önskemål om en ytterligare förenkling och schablonisering av statsbidragssystemet för grundskolan. Skolöverstyrelsen har anmält att ett visst förberedande arbete har påbörjats när det gäller att undersöka förutsättningarna för ett system för statsbidrag till kommunerna enligt vilket bidragen i sin helhet utgår per elev i resp. kommun.

Det är nödvändigt att också i ett sådant schabloniserat system ge möjlighet att ta hänsyn till de skillnader i skolstruktur som finns mellan olika kommuner. Initiativ kommer att tas till att undersöka förutsättningarna för förändringar i statsbidragssystemet för grundskolan efter dessa riktlinjer.

Skolförfattningarna överses sedan 1979 av särskild utredare. Utredaren skall göra en språklig och teknisk översyn samt undersöka om olika bestämmelser och regelsystem kan förenklas. Mot bakgrund av kraven på rationaliseringar och minskad detaljreglering av kommunernas verksamhet kommer utredningen i sitt fortsatta arbete att ägna stor uppmärksamhet ät förenklingsaspekterna.

Vad som nu har redovisats bör sammantaget kunna leda till inte bara förenklingar utan även utgiftsbegränsningar.

Inom rättsväsendet ökas nu ansträngningarna för att förenkla de olika regelsystemen i syfte att åstadkomma en smidigare hantering och därmed minskade utgifter för verksamheten. Arbetet kommer att inriktas på att rationalisera verksamheten, främst för att möta den ökande arbetsbelastning som brottsligheten beräknas medföra. Rena utgiftsminskningar bör också kunna göras.

Ett omfattande arbete med denna inriktning pågår f. n. Sålunda kommer polisberedningen inom kort med ett förslag till den omorganisation av polisväsendet som riksdagen beslutade år 1981. Också för åklagarväsendets del planeras en omorganisation av verksamheten på alla nivåer. Vad gäller de allmänna domstolarna har rättegångsutredningen uppdrag som syftar till att göra processen inom domstolarna enklare och smidigare. En sådan förändring bör på sikt kunna leda till icke obetydliga utgiftsminskningar för de allmänna domstolarna. Fastigheitsdataprojektet frigör vidare årligen vissa resurser inom tingsrättsorganisationen. Den pågående översynen av rättshjälpssystemet beräknas leda till ökad effektivitet och minskade kostnader. En genomgäng görs vidare av kriminalvården med sikte på att åstadkomma förenklingar i administrationen, främst genom en ändrad beslutsstruktur.

Totalförsvarets utveckling styrs av det år 1982 fattade försvarsbeslutet med den inriktning som meddelats i 1983 års budgetproposition. Som en följd av detta anpassas f.n. utbildningsorganisationen inotn försvarsmakten till värnpliktsutbildningens volym under första hälften av 1980-talet. Efter hand minskar denna volym. Det flnns därför anledning att kontinuer-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan 68

ligt pröva förutsättningarna för fortsatta strukturförändringar av utbildningsorganisationen.

Inom försvarssektorn pågår f. n. även annan verksamhet som pä sikt kan leda till ytteriigare besparingar. Bl. a. inom regeringskansliet pågår ett arbete för att fä fram beslutsunderlag inför nästa försvarsbeslut är 1987. Resultatet av detta kommer att ge underlag för beslut om ytteriigare besparingar inom det militära försvaret.

1982 års försvarsbeslut innebar en ökad satsning på totalförsvarets civila delar. Denna inriktning bör ligga fast. Det är dock nödvändigt att pröva utgifternas utvecklingstakt med hänsyn till förändrade ekonomiska förutsättningar. Sålunda är det f. n. möjligt att reducera kostnaderna för oljelagring. På motsvarande sätt bör utgifterna prövas i kommande budgetarbete inom andra program. Bl. a. kan en ökad samordning mellan civilförsvaret och samhället i övrigt ge sädana möjligheter.

På det jordbrukspolitiska området har regeringen tillsatt en särskild livsmedelspolitisk utredning med uppgift att bl. a. undersöka förutsättningarna för att dämpa prisutvecklingen på jordbruksprodukter och samtidigt se över formerna för det nuvarande prisregleringssystemet. I det sammanhanget kommer också överproduktionen av vissa jordbruksprodukter att analyseras och åtgärder till förändringar att framläggas. Den automatiska kostnadskompensation som i dag utgår till jordbrukarna i form av automatiskt verkande index skall också granskas. Kommittén skall undersöka förutsättningarna för att finna andra former för priskompensation än de i dag gällande. Kommittén skall också framlägga förslag till sådana förändringar av prisregleringssystemet atl jordbruket garanteras visst pris endast för den kvantitet livsmedel som behövs för konsumtion inom landet och för att uppfylla de olika åtaganden vi som nation gjort i det internationella samarbetet. Kommitténs arbete beräknas vara avslutat inom en tvåårsperiod. Frågan om produktionsöverskotten liksom frågor av grundläggande betydelse för de överläggningar om priserna pä jordbmksprodukter för tiden efter den 1 juli 1984 som skall äga rum våren 1984 skall behandlas med förtur.

I särskild ordning kommer frågan om omfattningen och finansieringen av rådgivningsverksamheten på jordbrukets område att utredas. Detta gäller också formerna för finansieringen av det nuvarande skördeskadeskyddet. Också i övrigt finns anledning att se över finansieringen av den service pä skilda områden som staten lämnar inom jordbrukssektorn och skogssektorn. Avsikten är att detta arbete ska bedrivas på sådant sätt att det kan beaktas i budgetarbetet inför kommande budgetär.

En särskild verksamhet bedrivs inom regeringskansliet i syfte att påverka utgiftsutvecklingen inom invandrarpolitiken. En utgångspunkt i detta sammanhang år att ytterligare minska väntetiderna i utlänningsärenden, vilka i dag medför betydande kostnader för staten bl. a. i form av ersättning

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 69

för uppehälle för de sökande. Förslag om ändringar i vårt system för regleringen av invandringen till Sverige kommer inom kort alt presenteras av invandrarpolitiska kommittén. Beredningen av dessa förslag sker samtidigt med de tidigare aviserade överläggningarna med Svenska kommunförbundet i frågan om ändringar i det nuvarande systemet för statlig ersättning till kommunerna för bistånd till flyktingar m. fl. och om en kommunalise-ring av flyktingomhändertagandet. Det nya systemet för regleringen av invandringen och för åtgärder för flyktingar m.fl. kan beräknas träda i kraft under budgetåret 1984/85. Sammanhängande med det nu nämnda arbetet är den beredning av frågan om svenskundervisning för vuxna invandrare som f. n. äger rum inom regeringskansliet. I beredningsarbetet är en av utgångspunkterna att åstadkomma en bättre hushållning med statens resurser för denna verksamhet.

Inom bostadsområdet ökar de totala subventionerna via bostads- och räntebidragssystemen och skattebortfallet för småhusägare snabbt. De uppgick år 1981 till ca 25 miljarder kr. mot ca 8,1 miljarder kr. år 1975. På sex år ökade sålunda subventionerna med ca 200%. 1 reala termer innebär det en ökning med ca 70%.

En fortsatt real ökning av subvenflonerna är varken samhällsekonomiskt godtagbar eller bostadspolitiskt önskvärd. Bl. a. av dessa skäl har tillkallats en kommitté för att göra en allmän översyn av bostadspolitiken. Kommittén skall arbeta snabbt och redovisa huvuddelen av sina överväganden senast under första halvåret 1984.

Jag har tidigare berört frågan om behovet att minska de stattiga subventionerna till näringslivet. Som jag tidigare berörde bör den statliga konkurslönegarantin ses över i begränsande syfte. Särskilt när ett konkursbo, i borgenärernas intresse, fortsätter rörelsen med sikte pä rekonstruktion eller försäljning bör det kunna krävas att borgenärerna tar ett ökat ansvar förde anställdas löner. Den möjlighet att överutnyttja konkurslönegarantin som det nuvarande systemet medger bör också tas bort, exempelvis genom att begränsa garantin flll mera normala lönefordringar. Även på det rent administrativa planet bör vissa besparingar kunna göras. En effektivare administraflon bör också kunna leda till en effektivare bevakning av statens rätt till återkrav av utbetalda garantimedel. Utredningsarbete pågår f. n. på detta område med inriktning mot att underlag för beslut skall kunna föreligga till hösten.

Vidare planeras ett projekt som innebär en allmän översyn av den statliga stödgivningen till krisföretag. Översynen har till syfte att identifle-ra sådana stödinsatser som i realiteten innebär att statliga medel används för atl fördröja sädana företagsnedläggningar som är ett led i en strukturell anpassning till förändrade marknads- eller konkurrensförhållanden i industrin.

Översynen kommer att i första hand riktas mot det s. k. icke permanenta stödet, som utgör den helt dominerande delen av de statsutgifter som totalt

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 70

sett faller inom industri- och regionalpolitikens område. För de tre senaste budgetåren har sålunda drygt 70% av nettokostnaderna för industri- och regionalpolitiskt stöd utgjorts av sådant icke permanent stöd.

Ytterligare ett antal statliga projekt på skilda områden kan nämnas som syftar till att begränsa utgifternas ökningstakt.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet ser över hanteringen av de statliga betalningarna och den statliga uppbörden i postgirosystemet. Arbetet syftar till att minska kostnaderna för de statliga betalningarna och samtidigt skapa bättre ekonomiska förutsättningar för att även pä sikt kunna upprätthålla en rikstäckande postservice och betalningsförmedling. En väsentlig förutsättning för detta är att staten utnyttjar sitt eget betalnings-förmedlande institut. Avsikten är att konkreta förslag om möjligt skall tas upp i nästa års budgetproposition.

Vidare har påbörjats en översyn av den statliga regionala organisationen.

Den statliga länsförvaltningen kännetecknas av organisatorisk splittring, där stark sektorisering försvårar ett naturligt samband mellan planering och verkställighet. Risker uppstår att man i ett regionalt organ väljer lösningar utan tillräcklig hänsyn till effekterna på samhällsorganisationen som helhet. De mänga delreformerna när det gäller den statliga länsförvaltningens uppbyggnad har tillsammans medfört att länsförvaltningen uppvisar ett komplext mönster, där gränserna mellan olika myndigheters ansvar i vissa fall är oklara och leder till dubbelarbete.

Den organisatoriska splittringen har lett till att det sannolikt råder en obalans i dimensioneringen av förvaltningsresurserna. Även på det administrativa området finns problem som följer av den organisatoriska splittringen.

Länsstyrelsens uppgift att samordna statens intressen och insatser pä regional nivå blir med dessa utgångspunkter viktig. Det finns en betydande vitalitet, stora kunskaper och resurser i den regionala statliga förvaltningen. En organisatorisk utveckling bör inriktas på att bättre ta vara på dessa tillgångar. Ändringar i fyra avseenden bör därvid övervägas: organisatoriska förändringar, överföring av arbets- och ansvarsuppgifter, förbättrad samverkan och ombalansering av ekonomiska och personella resurser.

Ett konsekvent genomfört organisationsarbete när det gäller den regionala statliga organisationen kan sannolikt ge utrymme för betydande ut-giflsneddragningar.

En översyn har inletts beträffande det statliga pensionsavtalet.

Bl. a. skall nu gällande bestämmelser om pension ses över. Därvid skall eftersträvas ett nytt och väsenfligt förenklat pensionssystem. En utgångspunkt för översynsarbetet är att det nya systemet bör ge utrymme för en flexibel pensionsålder. Systemet bör på väsentliga punkter fä ökad samstämmighet mellan tjänstepensionssystemen framför allt på den offentliga

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 71

sektorn samt att försöka närma tjänstepensionssystemen till grundprinciperna för ATP-systemet. Det skall också skapa förutsättningar för en förenklad personaladministration och därmed följande kostnadsbesparingar.

Härutöver vill jag också särskilt omnämna ett översynsprojekt som spänner över ett stort område. Det gäller översynen av statlig normgivning. Statens normgivning kan delas upp efter mottagare. De viktigaste samhällssektorerna för sådan normgivning är kommunsektorn, byggsektorn och näringslivet. Olika åtgärder har vidtagits för att åstadkomma resultat i frågan om de normer som riktas mot kommunerna. Arbetet med här aktuella frågor kommer att intensifieras genom den nyligen tillsatta stat-kommunberedningens försorg.

Inom byggsektorn förekommer en omfattande normgivning frän statliga myndigheters sida. De olika normsystem som ansluter till dessa lagar kommer att ses över inom ramen för bl.a. den pågående översynen av plan- och bygglagstiftningen och den planerade översynen av civilförsvarslagstiftningen i syfte att begränsa kostnaderna.

För att samlat kunna se över den statliga normgivningen är det viktigt att vid sidan av det arbete som bedrivs vad gäller normgivningen på kommunsektorn och bebyggelseområdet också initiativ tas på näringslivsområdet. Tillsammans med näringslivets organisationer och de fackliga organisationerna kommer regeringen att kartlägga i vilken utsträckning olika typer av normer kan anses vara kostnadsdrivande.

På ett antal områden pågår överväganden att föra ut statlig långivning från statsbudgeten till kreditmarknaden.

Ett exempel härpå är möjligheten att till kreditmarknaden föra vissa delar av det svenska biståndet till u-länderna. Den pågående utredningen av u-landskrediterna väntas anvisa möjligheter därtill. Kreditbeloppen skall kunna ingå i biståndsramen.

Vidare ser en arbetsgrupp inom regeringskansliet över vissa frågor som rör finansieringen av televerkets investeringar och formerna för statsmakternas styrning av televerket. Avsikten är att undersöka förutsättningarna för att skapa finansieringsmöjligheter för televerket som garanterar att utbyggnaden av telenätet kan ske på ett optimalt sätt utan att belasta statsbudgeten eller leda till höjda teletaxor. Vissa förstärkningar av statsbudgeten bör också kunna uppnäs i detta sammanhang. Samtidigt är det angeläget att åstadkomma bättre möjligheter än f. n. för statsmakterna att fortlöpande påverka televerksamhetens utveckling.

Utöver ansträngningarna att motverka statsutgifternas tillväxt är det viktigt att åtgärder vidtas som ökar statens inkomster genom att effektivisera skatteadministrationen och de skatteadministrativa reglerna. Den alltmer utbredda skatteflykten och den kvaliflcerade ekonomiska brottsligheten har medfört att det blivit allt angelägnare alt föra över resurser till

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan - 72

svårkontrollerade och komplicerade deklarationer. Den under året tillsatta skatteförenklingskommittén har bl. a. i uppgift att föreslå en förenkling av taxeringsförfarandet. En första huvuduppgift för kommittén är att försöka finna elt förenklat syslem för lönlagarbeskattningen. Elt sådant förslag skall lämnas före 1983 års utgång. Det är mycket angeläget att arbetet med att föra över tyngdpunkten till kvalificerade och svårkontrollerade deklarationer drivs vidare. I avvaktan på förslag av skatteförenklingskommittén måste de i dag beflntliga rutinerna för förenklad granskning tillämpas i ökad utsträckning.

Även uppbördsförfarandet har reformerats under senare år. Nya regler och rutiner för skatteuppbörden började tillämpas under våren 1980.

Det nuvarande debiterings- och uppbördssystemet för socialavgifter ses över av socialavgiftsutredningen. Utredningen har i uppdrag att undersöka möjligheterna att knyta an uppbörden av arbetsgivarens preliminära socialavgifter till de lönesummor som redovisas i samband med källskatteredo-visningen eller på annat sätt till de löpande löneutbetalningarna. Genom en anknytning till källskatteredovisningen erhålls en snabbare inbetalning av rätt avgiftsbelopp.

Utredningen kommer att till sommaren 1983 presentera ett betänkande med förslag hur denna samordning kan göras. 1 samband med detta kommer utredningen alt överväga en övergång till månaflig uppbörd av socialavgifter.

Härutöver kan nämnas att generaltullstyrelsen tidigare föreslagit att en sanktionsavgift skall kunna tas ut i administrativ ordning vid t. ex. överträdelser av importregleringar, vissa påtagliga fall av ekonomiskt undanhållande, o.d. Ett sådant förslag bör kunna föreläggas riksdagen under hösten.

Den stora mängden översyner av organisation, regelverk, finansieringssystem och transfereringssystem skall främst uppfylla kravet att minska belastningen pä den statliga flnansieringen. Härtill kommer att översynerna allmänt sett bör kunna leda till en effektivare och mer serviceinrik-tad statlig förvaltning.

Reformer genom omprioriteringar

En tredje central punkt i budgetpolitiken gäller frågan om utrymme för särskilt angelägna reformer. Med samhällsutvecklingen förändras människors behov och önskemål. Verksamheter som tidigare var centrala för välfärden blir successivt mindre betydelsefulla. Samtidigt ökar behoven på andra områden. För att på bästa sätt utnyttja de knappa resurser som står till buds är det därför särskilt angeläget att omprioriteringar frän mindre väsentliga till mer angelägna områden sker. Utrymmet för de reformer som bedöms vara särskilt angelägna måste med andra ord skapas genom omprioriteringar i form av neddragning av annan verksamhet.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 73

Budgetpolitiska riktlinjer för budgetåret 1984/85

Jag har i det föregående redogjort för de delvis omfattande och genomgripande åtgärder som bör ligga till grund för budgetpolitiken fr.o.m. budgetåret 1984/85. Mänga av de åtgärder jag beskrivit har en genomförandeperiod som sträcker sig ett antal budgetår framöver. Dämtöver vill jag redovisa de särskilda budgetpolitiska riktlinjer i övrigt som bör gälla för budgetåret 1984/85.

En allmän utgångspunkt även för budgetåret 1984/85 blir att några medel för nya tjänster ej kan påräknas. Behovet av personalförstärkningar liksom andra former av resursförstärkningar får flllgodoses genom omprioriteringar. Endast i undantagsfall torde ökade insatser bli aktuella.

Detta kommer också till uttryck i de ärliga anvisningar till myndigheterna som regeringen beslutat om. I dessa förutsätts myndigheterna fortlöpande göra sådana rationaliseringar och omprioriteringar att verksamheten under ett budgetår kan bedrivas med i huvudsak oförändrad ambitionsnivå, men med 2 % lägre reala resurser än under närmast föregående budgetår. Som huvudförslag i anslagsframställningarna skall därför myndigheterna redovisa verksamheten vid en anslagsnivå, som utgör pris- och löneomräknat anslag (eller omslutning) för budgetåret 1983/84 minskat med minst 2 %. Försök att skapa bra planeringsförutsättningar för myndigheterna följs upp i anvisningarna genom att möjligheterna att fördela produktivitetsökningarna över en längre period kvarstår och byggs ut. För att ytterligare underiätta myndigheternas omställningsarbete införs sålunda en möjlighet att i vissa fall medge en tillfällig real ökning av vissa utgifter budgetåret 1984/85. Det kan exempelvis gälla konsult- och datainsatser eller särskilda utredningsinsatser av engångskaraktär för att få en acceptabel produktivitetsutveckling. Även smärre utmstningsanskaffningar m.m. kan vara av denna karaktär.

Behovet att se verksamheten i ett långsikflgt perspektiv har särskilt lyfts fram i den reviderade budgethandbok som fr.o.m. den I februari 1983 gäller som anvisning för bl. a. utformningen av myndigheternas anslagsframställningar. Av dessa anvisningar framgår att myndigheternas anslagskrav för ett visst budgetår skall bygga på en långtidsbedömning som behandlar resursanspråk, resursutrymme och åtgärdsförslag på fem års sikt. Med detta synsätt utgör långtidsbedömningen basen för budgetförslaget.

Ett viktigt inslag i arbetet med att rationalisera och effekflvisera den statliga förvaltningen är att öka flexibiliteten för hur myndigheterna kan använda sina tilldelade resurser. Ett område som myndigheterna hittills haft liten möjlighet att påverka är lokalkostnaderna.

För att rationaliserings- och besparingsmöjligheterna när det gäller lokaler bättre skall kunna tillvaratas erfordras att myndigheterna ges ett ökat ansvar för sina lokalkostnader. Lokalkostnaderna bör sålunda i ökad om-

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 74

fattning reellt inkluderas i budgetprövningen för att pä sikt öka utbytbarheten mellan lokalkostnader och andra förvaltningskostnader. En utgångspunkt är därvidlag att myndigheterna ges incitament till att medverka till att ta fram förslag till lokalbesparingar genom att de i den mån realistiska förslag framkommer får tillgodogöra sig besparingar.

Vad gäller prisomräkningen för myndighetsanslag och liknande anslag inför budgetåret 1984/85 kan myndigheterna inte påräkna kompensation för prisökningar hänförliga till devalveringen med mindre än att regeringen efter särskild prövning medger detta.

Även fortsättningsvis kommer endast en begränsad kompensaflon att kunna medges vid omräkningen av bidragsanslag. I övrigt vad gäller bidragsanslagen skall översynen av reglerna för utbetalning av statliga bidrag slutföras under hösten 1983. Arbetet, som inleddes budgetåret 1982/ 83, syftar till att bidragen i princip skall betalas förskottsvis fyra gånger per är. I vissa fall, t. ex. när det gäller frågan om större bidrag, tillämpas striktare regler.

Det arbete som tidigare inletts vad gäller arbetet med att förbättra den statliga kassahållningen fortsätter enligt de principer jag redovisade i kapitlet Särskilda frågor i 1983 års finansplan.

Även när det gäller den statliga garantigivningen liksom den statliga utlåningsverksamheten är det viktigt att det påbörjade arbetet fortsätter med att i budgetprocessen kritiskt granska såväl existerande former som förslag till nya åtaganden. För att få elt bättre underlag i budgetprocessen vad gäller hanteringen av bidrag och lån i olika situationer har regeringen uppdragit åt riksrevisionsverket att i en förstudie kartlägga existerande praxis på området samt att lämna förslag till riktlinjer för framtida hantering.

När det gäller taxor och avgifter för statliga tjänster vill jag särskilt framhålla vikten av att myndigheterna i enlighet med vad som krävs i den reviderade budgethandboken, aktivt medverkar till inkomstförstärkningar via taxor och avgifter. Jag återkommer mera utförligt till frågan i kapitlet Särskilda frågor.

De insatser som görs i syfte att bryta utgiftsautomatiken i statsbudgeten är en del av den samlade översynsverksamhet som bedrivs på olika nivåer inom statsförvaltningen. Vid sidan av de redovisade mera genomgripande projekten är det enligt min mening viktigt att framhålla att även olika utredningsresurser i sin normala verksamhet inriktas på att genomlysa vilka effekter som uppkommer och vilka konkreta handlingsalternaflv som följer av olika förslag. Ett översynsarbete som drivs med klar politisk viljeinriktning kan ge ett värdefullt bidrag till det underiag som kommer att erfordras för framtida ställningstaganden. Detta medför bl. a. krav på att de utredningar som arbetar inom kommittéväsendet måste arbeta med samma inriktning vad gäller effekflvisering av den stafliga förvaltningen i

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 75

övrigt. Jag avser inom kort föreslå regeringen att särskilda direktiv lämnas flll kommittéer och utredare där dessa uppmanas att beakta de riktlinjer jag tidigare redogjort för.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1    Reviderad Finansplan 76

8    Kommunsektorn

I propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1984 anförde jag att jag avsåg att återkomma i kompletteringspropositionen med en mer samlad bedömning av de reala och finansiella förutsättningarna för den offentliga sektorn åren framöver när aktuella kalkyler över samhällsekonomin i sin helhet skulle föreligga. Jag har i det föregående kommenterat de samhällsekonomiska kalkylerna för de närmaste åren som även belyser perspektiven för den kommunala sektorn liksom kommunsektorns utveck-Hng sett utifrån långtidsbudgetens antaganden. Jag har därvid uttalat min oro inför de försämringar i kommunsektorns ekonomi som uppstår till följd av en snabb kostnadsutveckling och en låg tillväxt i produktionen.

Som jag tidigare framhållit måste kostnadsökningarna i ekonomin nedbringas avsevärt för att devalveringens positiva effekter på näringslivets konkurrenskraft skall kunna behållas och förstärkas. Det är en avgörande fömtsättning för att nä ökad ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt för att tillgodose angelägna sociala behov genom utbyggd service inom den kommunala sektorn.

I nämnda proposition redovisades resultatet av de kalkyler som den särskilda arbetsgruppen om kommunernas ekonomi (KEA) hade utfört rörande utvecklingen av det finansiella sparandet i kommuner och landstingskommuner. Dessa kalkyler visade på en kraftig försämring i den finansiella situationen för åren 1984 och 1985. Av kalkylerna framgick också att landstingskommunerna har den generellt sett bättre situationen samt att det råder stora skillnader mellan enskilda kommuner resp. landstingskommuner. I propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1984 föreslog regeringen att den indragning av skatteunderlag från fysiska personer som sker år 1983 skall upphöra fr.o.m. är 1984 av principiella skäl. Förslaget betyder en förbättring av det finansiella läget detta år med närmare 1 miljard kr. Dessutom begärde regeringen ett bemyndigande att utge ett särskilt stöd till kommuner och landstingskommuner är 1984 för att motverka kraftiga skattehöjningar i de sämst ställda kommunerna och landstingskommunerna. Jag återkommer strax till hur stor omfattning detta stöd bör fä.

När nämnda proposition beslutades av regeringen återstod flera viktiga frågor som rör de ekonomiska relationerna mellan stat och kommun att lösa. Nu har överenskommelser träffats om vissa bidrag och ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Överenskommelserna innebär en jämförelsevis begränsad uppräkning mellan åren 1983 och 1984.1 överenskommelsen ingår att särskilda medel om 200 milj. kr. avsätts för omstrukturering av den psykiatriska vården. I fråga om kommunerna återstår att inför år 1984

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 77

arbeta fram nya statsbidragskonstruktioner för social hemhjälp och barnomsorg, som leder till en dämpning i de automatiska utgiftsökningarna och underlättar ett bättre utnyttjande av de tillgängliga resurserna i kommunerna.

Avgörande för den ekonomiska utvecklingen i kommunerna och landstingskommunerna under åren 1984 och 1985 är kostnadsutvecklingen dessa är. Betydelsen härav framgår av att en procents lägre kostnader i princip motsvarar en procent i ökad konsumtion och sysselsättning. Skatteunderlagels utveckling är redan bestämd från åren 1982 och 1983. Det antiinflationsprogram jag har redogjort för i det föregående kommer vid en dämpning av kostnadsökningarna i samhällsekonomin till 4 % under loppet av år 1984 att på ett grundläggande sätt förändra den finansiella bilden för kommuner och landstingskommuner i förhällande flll den bild som framkom vid KEA:s antaganden. Den påtagliga förbättring i flnansiellt sparande som därvid uppkommer skall också ses i ljuset av att inkomstskattereformen för år 1984 inte kommer att flnansieras genom en höjning av arbetsgivaravgifterna. Härigenom skapas ett inte obetydligt utrymme som kan användas för att dels stärka den flnansiella ställningen, dels tillgodose angelägna behov på de prioriterade områdena med ökat antal sysselsättningstillfällen som följd. Till bilden hör också att de finansiella överskotten i 1982 års bokslut, vilka skall tas upp i 1984 års budgetar, nu allmänt sett synes bli större än vad som tidigare kunde förutses.

Sammantaget ger redovisade uppgifter, baserade på en lägre kostiiadsut-veckling, enligt min mening en betydligt mer positiv bild av de kommunala finanserna för är 1984 än vad som tidigare uppgifter visat. Den finansiella försvagning för år 1984 som tidigare kalkyler pekat mot skulle nu reduceras högst väsentligt. Detta underlättar för kommuner och landstingskommuner att genomföra planerad utveckling av verksamheter på de prioriterade områdena och därigenom bidra till en ökad sysselsättning. De tidigare bedömningarna för sysselsättningsutvecklingen inom kommunsektorn under år 1984 bör därför nu kunna revideras uppåt.

Jag vill också erinra om vad jag i det föregående redovisat om att införa ett stöd för kommuner och landstingskommuner för att underlätta för dessa att till andra halvåret 1983 tidigarelägga rekrytering till fast anställning. Bidraget uppgår till 300 milj. kr. Detta stöd bör enligt min mening i första hand användas för angelägna åtgärder inom de socialpolitiskt prioriterade områdena.

Regeringen har i propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1984 föreslagit ett särskilt riktat stöd i syfte att hålla tillbaka höjningar av kommunalskatten. Stödet skulle utgå till kommuner och landstingskommuner som befinner sig i ett finansiellt utsatt läge. Principerna för stödets fördelning fastlades i propositionen. Emellertid var vissa frågor av betydelse för avvägning av stödets storlek fortfarande under beredning vid propositionens avlämnande flll riksdagen. Det är nu möjligt att ta upp frågan om omfattningen av nämnda stöd.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 78

En betydligt lägre kostnadsutveckling än den KEA antagit innebär, som jag har nämnt, en påtaglig förbättring av den finansiella sparandesituationen i kommunsektorn under år 1984. Detta har betydelse vid bedömning av omfattningen av det särskilda stödet. Medelsramen för stödet bör enligt min mening uppgå till 300 milj. kr. och fördelas med en delram om 200 milj. kr. för kommuner och en delram om 100 milj. kr. för landsflngskommuner. Vid bedömningen av fördelningen av ramen har jag beaktat att det flnansiella läget i landstingskommunerna generellt sett är förhållandevis bättre än i kommunerna. Ett stöd av denna storlek, fördelat efter de principer jag redogjorde för i den tidigare nämnda propositionen, bör tillsammans med den lägre kostnadsutvecklingen vara till fyllest för att är 1984 hälla tillbaka mer omfattande kommunalskattehöjningar och medverka flll att underlätta situationen för de finansiellt mest utsatta kommunerna.

Bestämmelser som fastställts av statsmakterna och statliga myndigheter driver i mänga fall i onödan upp de kommunala kostnaderna. Det blir därför naturligt att överväga olika åtgärder för att begränsa den statliga normgivningen. Detta arbete måste omfatta såväl generella som mer konkreta åtgärder.

En av huvuduppgifterna för den nya stat- och kommunberedningen blir att aktivera översynsarbetet vad gäller de stafliga myndigheternas norm-givningsverksamhet. Syftet med översynsarbetet är främst att begränsa den statliga detaljregleringen av kommunal verksamhet och föreslå ändringar i det statliga regelsystemet som leder till effektivitetshöjningar och kostnadsreduceringar liksom förbättrad service i den kommunala verksamheten. De statliga myndigheternas roll behöver därvid analyseras. En annan uppgift för beredningen gäller formerna för förbättrad samordning av statliga beslut och åtgärder som påverkar den kommunala kostnadsutvecklingen. En sådan analys får utvisa om skärpta krav bör ställas pä de statliga myndigheterna när det gäller beräkningar av nya föreskrifters ekonomiska och administrativa konsekvenser.

Ett översynsarbete av detta slag bör inriktas på att belysa effekterna av att genom ändringar i lagstiftningen utöka kommunernas möjligheter att ta ut avgifter, att begränsa de obligatoriska kommunala planeringsformerna inom olika sektorer, att genom förenklingar i bidragsbestämmelserna avseende specialdestinerade statsbidrag begränsa det administrativa arbetet samt att genom ändringar i speciallagstiftningen få till stånd en friare kommunal organisation.

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 79

Särskilda frågor

1    Kortare kredittider för vissa punktskatter m.m.

Allmänna utgångspunkter

I finansplanen underströk jag betydelsen av att följa upp och anpassa uppbördsrutiner m.m. till de förändrade förhållanden som följer av den starkt växande omslutningen på statens budget och det höga ränteläget. Syftet med förändringar pä detta område, s. k. kassahållningsåtgärder, är dels att ta bort omotiverade likviditets- och ränteförmåner för bl. a. dem som skall göra inbetalningar till staten i form av skatter m.m., dels att stärka statens finanser.

Under det senaste året har en rad kassahållningsåtgärder vidtagits på det uppbördstekniska området avseende såväl direkta som indirekta skatter. En mer systemaflsk genomgäng av betalningsrutinerna för de indirekta skatterna i syfte att uppnå effektiviseringar inleddes under våren 1982: Beslut fattades då om att förkorta kredittiderna för inbetalning av skatt pä bensin, olja och fasta bränslen. Vidare beslutades att undanta råolja frän mervärdeskatt på det sätt som redan gäller för bensin och eldningsolja. I samband därmed tillkallade den dåvarande regeringen skattekreditutredningen för att se över den kredit som statsverket ger de skattskyldiga vid skatteuppbörd. Uppdraget omfattar i första hand de indirekta skatterna. Under våren 1982 aktualiserades även förslag till åtgärder av detta slag i motioner till riksdagen.

Skattekreditutredningen har i ett betänkande (DsB 1982: 12) föreslagit förkortad kredittid vid uppbörd av mervärde-, tobaks- och dryckesskatt. I budgetförslaget för budgetåret 1983/84 (prop. 1982/83: 100) beaktade jag i avvaktan på proposition i ämnet schablonmässigt den statsfinansiella effekten av dessa förkortade kredittider under posten Tillkommande utgiftsbehov, netto.

Betänkandet har remissbehandlats. Jag avser nu att närmare redovisa mina överväganden och förslag i dessa frågor.

Skatterna på varor och tjänster svarar enligt beräkningen i förslaget till statsbudget för budgetåret 1983/84 (prop. 1982/83: 100) för drygt 84 miljarder kr., eller drygt 40% av statsbudgetens inkomster. Mot denna bakgrund är det naturligt att en effektivisering av betalningsrutinerna måste inkludera de indirekta skatterna.

Skatter på omsättning av varor och tjänster kan av olika skäl inte betalas in till statskassan i samband med varje skattepliktig transaktion eller varje dag. För nästan alla indirekta skatter har därför fastställts tidsperioder för

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 80

vilka de skattskyldiga skall redovisa skatten i en deklaration. En sådan tidsperiod kallas redovisningsperiod. Efter redovisningsperiodens slut har den skattskyldige en viss tid att ordna redovisning, räkna ut skatten, upprätta deklaration och slutligen betala skatten. En sådan tidsperiod kallas betalningsperiod.

Oftast är det leveransen av en skattepliktig vara eller tillhandahållandet av en skattepliktig tjänst som i princip ger upphov till skyldighet att redovisa skatt. Eftersom skatt redovisas för bestämda perioder och med en betalningsfrist därefter kan man säga att statsverket beviljar de skattskyldiga kredit med betalning av skatten. Kredittiden brukar schablonmässigt anges till halva redovisningsperioden plus hela betalningsperioden. Nu tillämpade redovisnings- och betalningsperioder varierar från skatt till skatt och kan också variera för en och samma skatt beroende på t. ex. storieken på den skattepliktiga omsäUningen.

Punktskatteutredningen föreslär i sitt slutbetänkande (SOU 1981:83-84) enhetligare regler för skatteredovisningen. Enligt utredningen bör re-dovisningsperioderna bli antingen en eller tvä månader. Betalningsperioden föresläs bli gemensam för samtliga punktskatter och uppgå till 35 dagar. Schablonmässigt innebär punktskatteutredningens förslag skattekrediter om antingen 50 eller 65 dagar beroende pä om redovisningsperioden är en eller två månader.

Jag delar punktskatteutredningens uppfattning att en större enhetlighet bör eftersträvas. Nuvarande statsfinansiella situation motiverar dock enligt min mening att skattekredittiden görs kortare än i utredningens förslag. Jag återkommer strax härtill.

En viss skattekredit är, som jag nämnde inledningsvis, nödvändig bl. a. av hanteringsmässiga skäl. De skattskyldiga har ett visst arbete med skatteredovisningen. De likviditetsfördelar som de skattsskyldiga uppnår genom skattekrediterna har i vissa sammanhang ansetts utgöra en kompensation för arbetet med uppbörden. En exakt beräkning av de skattskyldigas kostnader för medverkan i skatteuppbörden och en anpassning av skattekrediterna härtill ter sig dock inte meningsfull. Värdet på skattekrediten förändras över tiden med hänsyn till bl. a. förändringar i skattesatser och i räntenivån. Kostnaderna torde också variera mellan olika typer av företag. Jag delar därför skattekreditutredningens uppfattning att man vid en förkortning av skattekrediterna i första hand bör vägledas av praktiska hänsyn.

Som jag tidigare har nämnt kommer arbetet med att se över krediter och andra kostnader i samband med den statliga kassahållningen på skatteområdet att fortsätta. Skattekreditutredningen lämnar i sitt betänkande förslag till inriktning av utredningens fortsatta arbete. Förslaget innebär att utredningen bl. a. ser över kredittiderna för de punktskatter som ännu inte granskats. Jag övergår nu från kredittiderna för indirekt skatt till att i korthet

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 81

redogöra för det aktuella beredningsläget vad avser frågan om vissa andra uppbörds- och inbetalningsrutiner till statsverket. Därefter återkommer jag till mina överväganden i fråga om den indirekta beskattningen i anledning av skattekreditutredningens betänkande.

I fråga om uppbörden av direkta skatter och arbetsgivaravgifter undersöker socialavgiftsutredningen möjligheterna att samordna de båda systemen. En förutsättning för en sådan samordning har bl. a. bedömts vara att källskatter och arbetsgivaravgifter redovisas och betalas in för samma perioder. Enhgt gällande regler är redovisningsperioden tvä månader för inkomstskatten med inbetalning 18 dagar i efterskott. Även arbetsgivaravgifterna uppbärs varannan månad, men pä basis av ett preliminärt uppräknat underlag och med inbetalning delvis i förskott. Inriktningen bör vara att vid samordningen åstadkomma en månatlig redovisning. Regeringen har nyligen givit riksskatteverket i uppdrag att belysa konsekvenserna vad avser de tekniska och administrativa rutinerna av en sådan samordnad och månatlig redovisning. Frågan om vilka betalningsperioder som bör tillämpas bör också övervägas.

Jag vill i sammanhanget också nämna att möjligheterna till en effektivisering av betalningsflödena från olika statliga postgirokonton till statsverkets checkräkning f. n. bereds inom regeringskansliet.

I fräga om förkortad kredittid vid uppbörd av mervärdeskatt är jag inte beredd att nu lägga fram ett förslag baserat på skattekreditutredningens betänkande. Remissinstansernas invändningar mot förslaget riktas främst mot de mycket betydande administrativa konsekvenserna av en med tio dagar förkortad betalningsperiod. Frågan om förkortad kredittid för mervärdeskatt bör därför enligt rnin mening beredas vidare innan slutlig ställning kan tas till en sådan åtgärd. Skattekreditutredningen pekar i sitt betänkande pä andra metoder att uppnå samma långsiktiga statsfinansiella effekter som vid en direkt förkortning av skattekredittiden. Exempel på en sådan metod är räntebeläggning av utestående skattebelopp.

Jag vill i sammanhanget aktualisera en annan fråga som har samband med de krediter som ges vid uppbörd av mervärdeskatt, nämligen vad mervärdeskatteutredningen enligt vad jag nu har erfarit inom kort kommer att föreslå. Det gäller frågan om att definitivt avskaffa kontantmetoden och generellt gå över till faktureringsmetoden vid redovisning av mervärdeskatt och att upphäva de speciella reglerna för avbetalningshandeln. Sistnämnda regler innebär att skatten på sädana försäljningar redovisas först i takt med alt betalning inflyter till säljaren. Min avsikt är att redan under hösten 1983 återkomma till regeringen i dessa frågor. Jag räknar med att effekterna på statsbudgeten av dessa nya åtgärder väl kommer att balansera det avbräck som uppstår genom att förslaget till förkortad kredittid på mervärdeskatt inte kan genomföras i sin nuvarande form.

Innan jag övergår till frågan om skattekrediterna för tobaks- och dryckesskatt vill jag avslutningsvis ta upp frågan om prioritering av kom-6   Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 150. Bilaga 1

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 82

mande förslag till effektiviseringar av uppbördssystemet. Som framgått av vad jag tidigare har sagt är en rad förslag aktuella inom området. Med hänsyn till dels den likviditetsbelastning m. m. som uppstår för de skattskyldiga, dels de administrativa effekter som i allmänhet uppstår åtminstone övergångsvis såväl för de skattskyldiga som i skatteadministrationen, bör en tidsmässig prioritering göras vid genomförandet av förslagen. Det är därvid viktigt att väga in att vissa förslag även kan ha betydelsefulla bieffekter i form av en effektiviserad skatteadministration och skattekontroll. En åtgärd som därvid bör ges hög prioritet är enligt min mening en samordnad och månatlig uppbörd av inkomstskatt och socialavgifter.

Jag övergår nu till att redovisa mina förslag till förkortad skattekredit för tobaksskatt och dryckesskatt. Förslagen överensstämmer i allt väsenfligt med dem som förordats av skattekreditutredningen.

Gällande bestämmelser för tobaks- och dryckesskatt

Skatt pä tobaksvaror utgår enligt lagen (1961:394) om tobaksskatt (omtryckt 1975:141, ändrad senast 1983:23). Riksskatteverket (RSV) är beskattningsmyndighet i fräga om tobaksvaror som för försäljning tillverkas inom landet eller som importeras av en registrerad importör. Vid övrig införsel tas skatten ut av tullverket. Tillverkare och registrerade importörer är skyldiga att för vatje redovisningsperiod, som är kalendermånad, avlämna en deklaration till riksskatteverket. Deklarationema skall insändas inom en månad efter varje redovisningsperiods utgång. Gällande redovisnings- och betalningstider innebär således en genomsnittlig kredittid pä (15+ 30=) 45 dagar.

Skatt på drycker utgår enligt lagen (1977:306) om dryckesskatt (ändrad senast 1982:282). RSV är beskattningsmyndighet för drycker som tillverkas inom landet eller som importeras av en registrerad importör. Vid övrig införsel tas skatten ut av tullverket.

Skattskyldig för spritdrycker och vin är endast AB Vin- & Spritcentralen. Skattskyldigheten inträder då Vin- & Spritcentralen får betalning för sålda drycker frän Systembolaget AB.

Skattskyldig för malt- och läskedrycker är den som inom landet tillverkar skattepliktiga drycker och registrerade importörer av sädana drycker. Skattskyldigheten inträder vid leverans.

I likhet med vad som gäller för tobaksskatten är redovisningsperioden en . kalendermånad. Deklaration skall dock ges in till RSV senast den femte dagen i andra månaden efter utgången av den månad deklarationen avser. Betalningstiden är således 35 dagar. För malt- och läskedrycker är den genomsnittliga kredittiden pä (15 + 35 =) 50 dagar. Med beaktande av de betalningsvillkor - bl. a. betalningsfri leveransmånad - som gäller mellan Vin- & Spritcentralen och Systembolaget uppgår den genomsnittliga kredittiden för spritdrycker och vin till 80 dagar.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 83

Förslag till förkortade skattekredittider för tobaks- och dryckesskatt

Skattekreditutredningen har för att förkorta kredittiden övervägt en förkortning av såväl redovisnings- som betalningsperioden. För nu aktuella skatter, dvs. tobaks- och dryckesskatt, är redovisningsperioden en kalendermånad. Utredningen har bedömt det möjligt att förkorta redovisningsperioden till t. ex. 14 dagar, men avstått frän ett sådant förslag med hänvisning flll administrativa skäl. Den åtgärd som i fortsättningen diskuteras är därför endast en förkortad betalningsperiod.

Tobaksskatt redovisas av 16 registrerade redovisningsskyldiga. Drygt 99% av skatten inflyter från Svenska Tobaks AB. Utredningen har funnit att en kraftig förkortning av betalningsperioden skulle leda till svårigheter att få fram en fullständig deklaration. Utredningen anser det dock vara möjligt att förkorta betalningsperioden med fem dagar. Detta bör, menar utredningen, inte leda till några svårigheter för varken RSV eller de skattskyldiga.

Dryckesskatt på spritdrycker och vin redovisas som nämnts tidigare endast av Vin- & Spritcentralen. Utredningen föreslär, i likhet med vad punktskatteutredningen tidigare föreslagit, att Vin- & Spritcentralens skattskyldighet skall inträda som för övriga punktskatter och mervärdeskatten redan vid leveransen och inte som nu när betalningen erhålls från Systembolaget. Denna ändring innebär en förkortning av kredittiden med 30 dagar. Utredningen har också funnit det möjligt att — med obetydliga administrativa konsekvenser för både Vin- & Spritcentralen och RSV -förkorta betalningsperioden med ytterligare tio dagar, dvs. från 35 till 25 dagar. Sammantaget innebär detta en förkortning av den genomsnittliga skattekrediten från 80 flll 40 dagar.

Dryckesskatt på malt- resp. läskedrycker betalas av 12 resp. 42 hos RSV registrerade skattskyldiga. Dominerande är AB Pripps Bryggerier, som svarar för ca 65% av marknaden. De skattskyldiga måste redan i dag lämna en speciflkation till RSV 25 dagar efter varje redovisningsperiods utgång som utgör underlag för deklarationen. En ändring som innebär att också inbetalningen skall ske i anslutning till inlämnandet av speciflka-tionen bedöms av utredningen inte innebära några administrativa problem. Mot bakgmnd härav föreslär utredningen att betalningsperioden förkortas frän 35 till 25 dagar.

För att ge de skattskyldiga tid att anpassa de administrativa rutinerna och för att vidta nödvändiga finansiella åtgärder föreslår skattekreditutredningen att förändringarna träder i kraft först den 1 januari 1984.

Remissinstanserna har i allmänhet endast behandlat skattekreditutredningens förslag såvitt avser mervärdeskatten. Av dem som behandlat utredningens övriga förslag har Svenska Tobaks AB, Vin- & Spritcentralen AB och Systembolaget AB funnit det möjligt att klara av en förkortad betalningsperiod och har inga invändningar mot förslagen. Svenska bryggareföreningen håller med utredningen att det är administrativt möjligt att

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 84

förkorta betalningstiden med tio dagar. En förkortning skulle dock innebära alt en avsevärd del av redovisningsperiodens fakturabelopp ännu inte betalats till den skattskyldige och att denne därför skulle få förskottera skatten. De fiesta av landets bryggeriföretag skulle, menar föreningen, försättas i en allvarlig likviditetskris den 25:e i varje månad om förslaget genomfördes. Föreningen har därför avstyrkt förslaget.

RSV har påpekat att en posiflv s. k. engångseffekt också uppkommer för tobaksskatten under det budgetär som förslaget genomförs. Fullmäktige i Sveriges riksbank har framhållit att frågan om ett preliminärt debiteringssystem bör prövas mer ingående.

För egen del anser jag att skattekreditutredningens förslag till ändrad kredittid för dryckes- och tobaksskatt är väl avvägt. Det är helt klart att de skattskyldiga behöver en viss tid efter redovisningsperiodens utgång för att över huvud taget kunna göra en riktig deklaration. Även skatteadministrationens arbete minskar om denna tid är rimligt avvägd. Jag delar också utredningens bedömning att det skulle leda till administrativa nackdelar om redovisningsperioderna blev kortare än en kalendermånad. En betalningsperiod på 25 dagar får anses vara en lämplig och väl avvägd period.

För indirekta skatter bör den generella inriktningen enligt min mening vara all redovisningsperioden uppgår till en månad och atl del finns en betalningsfrist om 25 dagar, vilket innebär en genomsnittlig skattekredit om 40 dagar. Avvikelser från denna huvudprincip bör ske endast om särskilda skäl föreligger. Denna princip bör också vara vägledande för skattekreditutredningens fortsatta arbete då det gäller övriga punktskatter, såvida det inte finns särskilda skäl som motiverar andra perioder.

Några invändningar har inte framförts när det gäller en ändring av skattskyldighetens inträde för Vin- & Spritcentralen. Tvärtom har framhållits att enhefliga regler är att föredra. Skattskyldigheten bör således grundas på leverans och inte pä betalningsströmmarna även i fråga om dryckesskatt på spritdrycker och vin. Skattekreditutredningen har också föreslagit att bestämmelsema ändras, sä att däri anges att deklarationen skall ha kommit in till RSV senast den 25:e i månaden efter redovisningsperiodens slut och inte som nu skall insändas inom viss tid. De nyare punktskatter som införts under senare är - t. ex. reseskatten, kassettskatten, skatten på videobandspelare och vattenkraftsskatten - innehåller alla bestämmelser om att deklarationen och därmed betalningen skall vara inkommen till RSV en viss dag. Som också framhållits av punktskatteutredningen möjliggör en sådan bestämmelse en enkel kontroll av att deklarationsskyldigheten har fullgjorts i rätt tid. Detta system bör därför nu införas pä dryckes-och tobaksskatten och framgent på hela punktskatteomrädet. Lagen om tobaksskatt ger RSV möjlighet alt medge annan tid för deklarationens avgivande. Denna möjlighet saknar i dag praktisk betydelse och bör därför avvecklas i samband med nu behandlade ändringar. Vid remissbehandlingen har framförda synpunkter föranlett vissa redaktionella ändringar i lag-

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 85

texten. De nu behandlade förslagen kräver ändring av 6 § lagen om tobaksskatt samt 9 och 12 §§ lagen om dryckesskatt.

Ändringarna bör såsom utredningen föreslagit träda i kraft den 1 januari 1984. Härigenom får berörda skattskyldiga möjlighet att anpassa sig och sina mtiner till de nya bestämmelserna.

Med hänsyn till lagstiftningsärendets enkla beskaffenhet anser jag att något yttrande från lagrådet inte behöver inhämtas.

Statsfinansiella effekter av en förkortad kredittid för tobaks- och dryckesskatt

I flnansplanen (prop. 1982/83:100 bil. 1 s. 49-50) redogjorde jag mera utförligt för de effekter på statsflnanserna som kan uppstå vid bl. a. en förkortning av skattekredittiden. Sammanfattningsvis är tre aspekter av intresse, nämligen förändringen av den genomsnittliga likviditeten över budgetåret, effekten på statsskuldräntorna samt eventuella engångsef-fekter som under omläggningsåret kan uppstå rent kassamässigt vid statsbudgetens bokslutstidpunkt den 30 juni.

De förslag till förkortning av skattekrediterna för tobaks- och dryckesskatt, som jag har föreslagit skall tillämpas fr.o.m. år 1984, innebär att likviditets- och ränteförmånerna minskar för de skattskyldiga samtidigt som statens likviditet förstärks.

Effekten på statsskuldräntorna härleds ur den genomsnittliga förändringen av likviditetsställningen. Denna effekt är real och bestående även efter budgetåret 1983/84. Den engångseffekt som inträffar under budgetåret 1983/84 är ett resultat av att det under detta budgetår flyter in skatteinkomster för en månad mer än normalt. Denna effekt är av redovisningsteknisk natur och ger inga ytteriigare likviditets- och ränteeffekter utöver de tidigare nämnda. I följande uppställning sammanfattas de statsfinansiella effekterna av de förslag till förkortade kredittider som jag nu presenterat. Effekterna har beräknats uflfrån riksrevisionsverkets senaste inkomstberäkning.

Statsnnansieila effekter av förslagen till förkortade kredittider

SkaH	Engångseffekt budgetåret 1983/84	Bestående helårseffekter
		Genomsnittlig likviditetsförstärkning	Minskad statsskuld-räntebelastning vid 13% ränta'
Tobaksskatt Skatt på spritdrycker och vin Skatt på malt- och läskedrycker Summa	300 1050 100 1450	50 700 30 780	-     7 -    91 -       4 -102

Statliga utläningsräntan för budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 86

Åtgärderna innebär en genomsnittlig likviditetsförstärkning för staten om inemot 800 milj. kr., vilket medför en bestående effekt i form av minskning av statsskuldräntorna om ca 100 milj. kr. för helår räknat. För budgetåret 1983/84 blir ränteeffekten drygt en tredjedel av helårseffekten. Under budgetåret 1983/84 uppträder också en positiv engångseffekt om inemot 1,5 miljard kr. Jag har därvid även räknat med en engångseffekt för tobaksskatten, vilken inte medräknats i skattekreditutredningens betänkande. De administrativa merkostnaderna till följd av förslagen beräknas bli obetydliga och bör kunna hanteras inom givna resursramar.

2   Skatterna på energi m. m.

I budgetpropositionen 1983 (prop. 1982/83:100 bil. 14 s. 108) angavs att frågan om energibeskattningens utformning skulle behandlas i en proposition under våren 1983. Detta är fortfarande avsikten.

Övervägandena beträffande energibeskattningens framtida utformning har visat alt det finns såväl energipolitiska som statsfinansiella skäl för vissa skattehöjningar. Enligt min mening bör vissa större skattehöjningar på energiområdet genomföras fr.o.m. den 1 juli 1983. Dessa höjningar ligger i linje med den inriktning av energiskattesystemet som inom kort kommer alt föreslås. Mot denna bakgrund vill jag i det följande, efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet och med statsrådet Dahl, ta upp dels de skattehöjningar som nu bör genomföras, dels några av de förslag som bör ingå i den proposition som skall lämnas senare i vår.

Det är enligt min mening inte möjligt atl låta mervärdeskatten omfatta energiområdet utan att samtidigt ha kvar en beskattning av näringslivets energiförbrukning. En sådan beskattning är viktig från statsfinansiell synpunkt och dessutom nödvändig för att få till stånd de energiinvesteringar som enhgt de energipoliiiska riktlinjerna behövs under 1980-talet. Remissutfallet på energiskattekommitténs betänkande (SOU 1982:16-17) Skatt pä energi visar att en kombination av mervärdeskatt och styrmedelsskatt skulle medföra flera betydande olägenheter. Med hänsyn härtill bör mervärdeskatten inte ändras så att den kommer alt omfatta energiområdet. Den nuvarande ordningen med differentierade punktskatter bör därför behällas.

De skattehöjningar som nu bör genomföras bör omfatta både bensin, olja och elektrisk kraft. En lämplig avvägning är att skatterna höjs med 30 öre per liter när det gäller bensin och 120 kr. per m när det gäller olja. Den goda flllgången pä relativt billig elektrisk kraft under 1980-talet bör i första hand utnyttjas inom industrin. Det finns därför anledning att inte låta skaltehöjningen på elektrisk kraft omfatta den del av industrins förbrukning som ligger över 40000 kWh per år. Höjningen bör bestämmas till 1,2 öre per kWh.

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 87

F. n. gäller att fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotor är belagd med energiskatt (253 kr. per m). Av praktiska skäl är det lämpligt att skatten pä denna produkt är densamma som pä oljan. Fotogenskatten bör därför höjas sä att så blir fallet.

Höjningen av skatten på bensin motiverar också en höjning av skatten pä gasol och motoralkoholer. I enlighet med de principer som tidigare har tillämpats bör höjningen bestämmas till hälften av skattehöjningen pä bensin, dvs. till 15 öre per liter. Vidare bör i likhet med vad som tidigare har skett kilometerskatten höjas för de fordon som är kilometerskatleplik-tiga. Jag återkommer strax till denna fräga.

Den nedsättning av allmän energiskatt som medges industriföretag med hög energiförbrukning innebär att skattehöjningar pä energiområdet inte får någon styreffekt på de företag som har medgetts energiskattenedsätt-ning. För år 1983 har regeringen tillämpat principen att nedsättning medges om energiskattebelastningen för ett företag överstiger 1,6% av de tillverkade produkternas försäljningsvärden när det är fräga om förädling av skogsprodukter eller 1,3% när det är fråga om annan tillverkning. För att ge den föreslagna skattehöjningen på olja en styreffekt även för de större energianvändarna kan den del av skatten som svarar mot skattehöjningen undantas vid beräkningen av industrins skattenedsättning. Regeringens nedsättningsbeslut bör utformas pä detta sätt för nästa år.

Vid utformningen av energibeskattningen bör ytterhgare ett par förhållanden beaktas. Skatten pä kol och koks är f. n. mycket låg. Det finns enligt min mening anledning att i viss män öka denna beskattning. Tillräcklig anledning att ta ut skatt på kol och koks som används som råvara i metallurgiska processer finns knappast. Även denna fråga bör behandlas i den proposition om energibeskattningen som jag tidigare har nämnt bör föreläggas riksdagen under våren. I den propositionen bör också kunna föreslås att inhemska bränslen undantas från mervärdeskatt och frän förmånsbeskattningen vid inkomsttaxeringen.

Genom de nu föreslagna skattehöjningarna kommer skatten pä bensin att uppgå till 201 öre per liter, på gasol flll 101 öre per liter, på motoralko-. holer till 92 öre per liter, på olja till 411 kr. per m samt på elektrisk kraft till 5,2 öre per kWh utom för industrins förbrukning över 40000 kWh dä skatten är 3 öre per kWh och för hushällsförbrukningen i vissa kommuner främst i norra Sverige då skatten är 4,2 öre per kWh. Den nu föreslagna skattehöjningen på bränslen bör göras sä att den allmänna energiskatten höjs med 12 öre per liter när det gäller alla bränslen och att återstoden av höjningen görs i lagen om bensinskatt.

Jag vill nu återgå till frågan om höjningen av kilometerskatten. I likhet med vad som har beslutats vid höjningarna av skatterna pä energi åren 1978, 1979 och 1980 bör kilometerskatten för de brännoljedrivna fordonen och släpvagnarna till dessa fordon höjas. Vid de föregående tillfällena har den ärliga fordonsskatten höjts för brännoljedrivna trafiktraktorer och

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1    Reviderad Finansplan

88

registrerade motorredskap samt för släpvagnar till traflktraktorer och registrerade motorredskap. Detsamma bör gälla nu.

Vid utformningen av de nya skattesatserna för kilomelerskatten och fordonsskatten bör den föreslagna höjningen av skatten på oljan beaktas. Kilometerskatten och, för vissa fordon, fordonsskatten bör höjas så mycket att höjningen, tillsammans med höjningen av skatten pä oljan motsvarar höjningen av bensinskatten. Utformningen av skattehöjningen för de olika fordonskategorierna bör följa samma principer som vid de föregående höjningarna.

För personbilarna bör höjningen vara så stor att den sammanlagda skattehöjningen per kilometer motsvarar höjningen av bensinskatten omräknad till öre per kilometer.

I fräga om lastbilarna bör kilometerskatten höjas procentuellt så mycket all höjningen tillsammans med höjningen av skatten på oljan motsvarar höjningen av bensinskatten. Skatten på de allra lättaste lastbilarna, som närmast kan jämföras med personbilar, bör dock höjas pä samma sätt som skatten för personbilarna. Även skatten för de minsta bussarna bör höjas pä det sättet under det att de tyngre bussarna bör fä måttliga skattehöjningar. Fordonsskatten för de brännoljedrivna trafiktraktorerna och registrerade motorredskapen bör höjas i ungefär samma utsträckning som bensin-skaUen, dock med beaktande av höjningen av skatten på oljan. När det gäller släpvagnarna bör endast de som har en skattevikt över tre ton omfattas av skattehöjningen. Skallen för dem som endast dras av bensindrivna fordon bör dock vara oförändrad. Av praktiska skäl bör skatten höjas för samtliga släpvagnar som dras av trafiktraktorer och registrerade motorredskap.

Kilometerskatten för de utlandsregistrerade fordonen bör höjas med i princip samma belopp per kilometer som föreslås för de svenska fordonen.

De föreslagna skattehöjningarna på bränslen och elektrisk kraft bör träda i kraft den 1 juli 1983. I likhet med vad som beslöts vid den senaste höjningen av skatten pä elektrisk kraft (SFS 1981: 344) bör särskild hänsyn tas till det använda mätaravläsningssystemet. Höjningen av vägtrafikskatten bör av praktiska skäl i träda i kraft den 1 september 1983.

Med hänsyn till lagstiftningsärendets enkla beskaffenhet anser jag alt något yttrande frän lagrådet inte behöver inhämtas.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 89

3    Utnyttjande av finansfullmakten, m. m.

Fr. o. m. budgetåret 1979/80 infördes nya former för en samlad redovisning av utnyttjandet av finansfullmakten (prop. 1978/79:100 bil. 2, FiU 40, rskr 453). Kompletleringspropositionen bedömdes då som lämplig för denna redovisning och för en redovisning av övriga konjunktur- och arbetsmarknadspolitiska bemyndiganden. Hemställan om en ny finansfullmakt och om utnyttjande av denna för det nästföljande budgetåret skulle läggas fram vid samma tillfälle. Vidare avskaffades systemet med successiva avlyft (s. k. påfyllningar) av finansfullmakten. Regeringen skulle i stället pä tillläggsbudget hemställa om utvidgad finansfullmakt om arbetsmarknadsläget krävde insatser utöver vad som kunde tillgodoses genom ianspråktagande av den givna finansfullmakten.

Jag skall mot bakgmnd av dessa överväganden redovisa hur finansfullmakten har utnyttjats från föregående redovisningstillfälle t.o.m. den 31 mars 1983. Denna redogörelse, som alltså avser de sista månaderna av budgetåret 1981/82 och större delen av budgetåret 1982/83, bör bringas till riksdagens kännedom.

Regeringen har av riksdagen bemyndigats att, om arbetsmarknadsläget kräver det, för budgetåret 1981/82 besluta om utgifter inflll ett sammanlagt belopp av 2 500 milj. kr. (prop. 1980/81:150 bil. 2, FiU 40, rskr 421). I prop. 1981/82:150, bil. 2, redovisades de åtgärder som under budgetåret 1981/82 t. o. m. den 21 april 1982 hade beslutats med stöd av flnansfullmakten. Jag avser nu att lämna en närmare redovisning av de åtgärder i sysselsättningsfrämjande syfte som beslutades efterföljande dag. Genom beslut sagda dag utnyttjades finansfullmakten för sysselsättningsskapande åtgärder inom byggarbetsmarknaden. Beslutet avsåg tidigareläggning av bl. a. byggnadsarbeten för polisväsendet (20,1 milj. kr.), kriminalvården (38,7 milj. kr.) och Statens Vattenfallsverk (59 milj. kr.) samt byggande av statliga vägar (181,3 milj. kr.) och järnvägar (113,9 milj. kr.) Sammantaget uppgick tidigareläggningarna till 579941000 kr. Under återstoden av det gångna budgetåret utnyttjade regeringen inte finansfullmakten. Inkl. de av min företrädare redovisade utnyttjandena disponerades 1 923501000 kr. under budgetåret 1981/82.

När det gäller finansfullmakten och dess utnyttjande för innevarande budgetår vill jag erinra om följande.

Riksdagen har dels bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det, för detta budgetår besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1981/82:150 bil. 2, FiU 40, rskr 393), dels i skrivelse den 17 december 1982 bl. a. anmält sitt beslut att höja finansfullmakten till 3500 milj. kr. (prop. 1982/83:50, FiU 21, rskr 108). Fullmakten får Hksom tidigare användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras med anslag pä statsbudgeten samt för beredskapsarbeten och för bidrag till

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 90

kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten för kommunala projekt får fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock högst till 75%. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. Härvid får gällande bidragssatser tillfälligt förhöjas till högst 75 %.

Under budgetåret 1982/83 t.o.m. den 31 mars 1983 har flnansfullmakten disponerats genom beslut den 26 augusti, den 9 september, den 16 september, den 21 oktober och den 16 december 1982.

Genom beslut den 26 augusti 1982 utnyttjades fullmakten med 240 milj. kr. för beredskapsarbeten. Den 9 september samma är beslöts om 873980000 kr. för tidigareläggning av bl. a. byggnadsarbeten för polisväsendet (94,9 milj. kr.), kriminalvärden (26,8 milj. kr.), inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (152,6 milj. kr.) samt för byggande av statliga vägar (420,9 milj. kr.) och järnvägar (102,2 milj. kr.) Beslutet den 16 september innebar att 100 milj. kr. disponerades för statsbidrag till kommunala aktiviteter för arbetslös ungdom. Genom beslut den 21 oktober anvisades 90 milj. kr. för bidrag till ungdomsplatser samt 1017096000 kr. för tidigareläggning av bl. a. byggnadsarbeten för polisväsendet (52,1 milj. kr.), domstolsväsendet (49,5 milj. kr.), kriminalvården (22,2 milj. kr.). Statens Vattenfallsverk (37,5 milj. kr.) och inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (26,7 milj. kr.) samt för byggande av stafliga vägar (495,6 milj. kr.), järnvägar (59,9 milj. kr.), flygplatser (122,3 milj. kr.) och teleanläggningar m.m. (44,9 milj. kr.). Den 16 december beslöts om 5,5 milj. kr. till flygplatser m. m.

Genom dessa fem beslut har sammanlagt 2 326576000 kr. av finansfullmakten disponerats. Följaktligen återstod den 31 mars 1983 1 173424000 kr. av den givna finansfullmakten. Fram till i dag har några ytterligare utnyttjanden av finansfullmakten inte beslutats.

Som jag tidigare nämnt bör emellertid finansfullmakten nu tas i anspråk för ytterligare sysselsättningsfrämjande åtgärder. Vederbörande statsråd kommer senare denna dag att ge en närmare redovisning av syftet härmed. Redovisningen för riksdagen av detaljerna i detta ärende torde få anstå till nästa års kompletteringsproposition.

Vid sidan av finansfullmakten har riksdagen lämnat regeringen ett antal konjunktur- eller arbetsmarknadspolitiskt motiverade bemyndiganden. De olika bemyndigandena som har lämnats för budgetåret 1982/83 är följande.

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att medge överskridande av utgiftsramarna för det mihtära försvarets och civilförsvaret om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde: Under förslagsanslaget Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. har regeringen bemyndigats att ändra ramen för räntefria förbättringslån om det behövs av sysselsättningsskäl. Under reservationsanslagen Anordningsbidrag m.m. flll all-

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 91

manna samlingslokaler. Upprustningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler samt Län för allmänna samlingslokaler får ramarna för bidrag resp. lån överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl. Även under anslaget Tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan beslutsramen vidgas om det behövs av sysselsättningsskäl.

Av de bemyndiganden som jag nu har redovisat fram till denna dag har ramarna för bidrag resp. lån till allmänna samlingslokaler höjts med sammanlagt 10 milj. kr. under budgetåret 1982/83. Regeringen bör, som chefen för bostadsdepartementet återkommer till senare i dag, höja dessa ramar ytterligare för budgetåret 1982/83 samt för budgetåret 1983/84. Redovisning av detaljerna i detta ärende torde få anstå till nästa kompletteringsproposition. Vidare bör regeringen av sysselsättningsskäl föreslå riksdagen att för budgetåret 1983/84 förlänga de av riksdagen beslutade reparationslånen för bostäder. Jag har erfarit att chefen för bostadsdepartementet senare denna dag kommer att redovisa detta förslag.

Regeringen disponerar för innevarande budgetär, som jag tidigare nämnt, en finansfullmakt om 3 500 milj. kr. Jag förordar att fullmakten, i enlighet med tidigare års praxis, för budgetåret 1983/84 tas upp med 2500 milj. kr. Om sysselsättningsläget så kräver kan regeringen återkomma till riksdagen i denna fråga. Finansfullmakten bör få disponeras på samma villkor som gäller för innevarande budgetår.

I skrivelse den II mars 1983 hemställer arbetsmarknadsstyrelsen att regeringen skall få utnyttja finansfullmakten för kurskostnader inom arbetsmarknadsutbildningen. Jag finner, efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet, att sådant behov inte föreligger. Jag är därför inte beredd att flllstyrka arbetsmarknadsstyrelsens framställan i denna del.

4    Vissa taxe- och avgiftsfrågor

Jag har fldigare vid min anmälan av budgetpolitiska riktlinjer för budgetåret 1984/85 tagit upp vikten av att myndigheterna i sin reguljära verksamhet mer aktivt bevakar möjligheterna till inkomstförstärkningar via taxor och avgifter.

Avgiftsbeläggning av myndigheternas tjänster har huvudsakligen tvä syften som i praktiken ofta uppträder samtidigt. Det första är att påverka efterfrågan på den berörda tjänsten eller varan. Det andra är att ge minskad anslagsbeslastning eller att skapa budgetmässigt utrymme för andra statsutgifter. Det är därför naturligt att avgifterna omprövas i samband med budgetarbetet.

Myndigheterna bör överväga att avgiftsbelägga tjänster och varor, som nu inte är avgiftsbelagda. En myndighet vars efterfrågevolym överstiger produktionskapaciteten bör t. ex. överväga om det är förenligt med verksamhetens syfte att genom en avgiftsbeläggning styra den totala efterfrå-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan 92

gan. Likaså bör myndigheten överväga om det är motiverat att se över de principer för avgiftsberäkningar eller taxesättning som f. n. tillämpas.

När myndigheterna gör dessa överväganden bör prövningen ske utifrån de ekonomiska krav som statsmakterna kan ha formulerat för verksamheten. Vid eventuell avsaknad av sådana fastlagda mål bör myndigheten lämna underlag för statsmakternas ställningstagande.

I detta sammanhang vill jag ta upp frågan om tullverkets möjligheter att ta ut avgifter för sin medverkan vid olika tullförrättningar. Statskontoret har givits i uppdrag att gemensamt med generaltullstyrelsen och riksrevisionsverket göra en översyn av gällande bestämmelser om tullförrättnings-avgift samt utreda fömtsättningarna för att introducera en tullklarerings-avgift. Syftet skulle vara att möjliggöra för tullverket att ta ut avgifter för sin medverkan inom andra områden och på andra tider än de som normalt gäller för trafik. I uppdraget skall beaktas de effekter en sådan avgift kan fä för trafikförsörjningen och konkurrensneutraliteten mellan olika transportmedel.

Tullverkets verksamhet är i dag sä gott som helt anslagsfinansierad. Av tullverkets anslag för förvaltningskostnader uppgående till 634 milj. kr. för innevarande budgetär, kan beräknas att ca 230 milj. kr. går till förrättningsverksamhet. Av kostnaderna för tullförrättningar kan ca 40 % beräknas avse verksamhet utom normal förrättningstid och förrättningsplals. Om full kostnadstäckning för t. ex. färje- och flygtrafik togs ut för förrättningar utom normal tid och plats skulle detta inbringa intäkter inemot 100 milj. kr. förutsatt att inga styreffekter följer av avgiftsbeläggningen. De intäkter som vid nuvarande kostnadstäckning beräknas inflyta under budgetåret 1982/83 uppgår till drygt 4 milj. kr.

Det författningsmässiga stödet för avgiftsbeläggning av tullförrältningar återfinns i tullstadgan 80 § (1973:671). Enligt denna paragraf har generaltullstyrelsen att

- fastställa område och tid inom vilken tullförrättning sker utan kostnad

- föreskriva efter samråd med kommerskollegium i vad män tullförrättning för viss trafik skall ske utan kostnad för allmänheten

- fastställa efter samråd med riksrevisionsverket taxa för avgiftsbelagda tullförrättningar

- medge nedsättning av eller befrielse frän förrättningsavgift.

I tullordningen 233-236 §§ meddelar generaltullstyrelsen de föreskrifter som gäller angående avgifter för tullförrättningar.

I 234 § tullordningen har generaltullstyrelsen medgivit en rad väsentliga undantag frän huvudregeln om avgiftsbeläggning av förrättning utom förrättningstid/plats.

Jag finner alltså att generaltullstyrelsen redan i dag genom gällande lagstiftning har betydande möjligheter att ta ut förrättningsavgifter vid tullklarering etc. utom normal förrättningstid och förrättningsplats.

Att så inte gjorts torde bero på att generaltullstyrelsen i brist på riktlinjer

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 93

inom ramen för givna resurser anpassat sig till olika kundkrav utan att begära ersättning. Detta har å andra sidan inneburit att långt ifrån alla krav från trafikföretag, kommuner etc. har kunnat tillgodoses.

Enligt min mening bör, ett ökat avgiftsuttag för förrättningar utom normal förrättningstid och plats i kombination med att tullverket får räkna sig tillgodo viss del av inflytande avgifter, kunna medföra att statsinkomsterna ökar samtidigt som tullverket ges ökade möjligheter att ge en god service. Det torde även finnas skäl att överväga möjligheterna att i styrningssyfte också avgiftsbelägga vissa tullförrättningar som sker inom normal förrättningstid och plats.

Jag vill dock samtidigt peka på viklen av att avgifterna tas ut på ett sådant sätt att administraflva kostnader för avgiftsuttaget minimeras.

Någon slutlig ställning till eventuella avgiftsuttag som kräver beslut från regering och riksdag kan ej tas förrän det av mig fldigare anmälda utredningsuppdraget till statskontoret har avrapporterats. En sådan avrapporte-ring beräknas kunna ske under hösten. Jag räknar emellertid med att generaltullstyrelsen i sin kommande anslagsframställning redovisar de möjligheter verket anser föreligga för att i ökad utsträckning ta ut avgifter vid tullförrättning utom normal förrättningstid och förrättningsplats. Åtgärder av denna typ som redan ligger inom generaltullstyrelsens beslutkompetens bör kunna fä effekt redan kommande budgetår.

5   Statliga kreditgarantier, m. m.

De statliga garantiengagemangen i form av kreditgarantier m. m. uppgår till betydande belopp. Verksamheten har effekter på kreditmarknaden men är också av statsfinansiellt intresse. I årets budgetproposition (prop. 1982/ 83: 100 bil. 1, FiU: 30, rskr 143) lämnades en redovisning av verksamheten med statliga kreditgarantier per den 30 juni 1982 samt av de förändringar som dä föreslogs för budgetåret 1983/84. Eftersom den stafliga garantigivningen inte redovisas över statsbudgeten finns anledning att nu komplettera den redogörelse som då lämnades.

RRV har lämnat en redovisning av verksamheten med statliga kreditgarantier m. m. per den 31 december 1982.1 tabell 1 ges en översiktlig bild av förhållandena. Härvid vill jag påminna om att jag liksom tidigare är vaU att tillämpa en kassamässig redovisning. Den lämnade redovisningen ger mig anledning till följande kommentarer.

Statens garantiengagemang består i huvudsak av garantier som lämnas för län som tas upp av privata och statliga företag samt av organisationer och enskilda personer, s. k. kreditgarantier. En delvis annan typ av garantiengagemang kännetecknas av att staten för vissa organ har tillskjutit en grundfond eller garantifond, som består av en av riksgäldsfullmäktige utfärdad garantiförbindelse. En sådan fond är den yttersta säkerheten för

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan

94

Tabell 1. Statliga kreditgarantier, m. m. per den 31 december 1982

(Milj. kr.)

Garantier	Av	Gjorda ga-	Garanterad	Utgifter	Inkomster	Inkomster
utfärdade av	regeringen	rantiut-	kapitalskuld	p.g.a.	från garanti-	p.g.a. åter-
	medgiven	fästelser		infriade	avgifter	betalning
	garantiram			garantier		av tidigare infriade garantier
Riksgäldskontoret	55 703	48637	48637	117	61	81
(varav grundfonds-
förbindelser)	(18859)	(18859)	(18859)
Exportkredit-
nämnden	50400	60664	22297	399	118	55
Statens Vatten-
fallsverk	7552	7784	6764	-	-	-
Lantbruksstyrelsen	4035	3 483	3 332	16	-	2
Statens Industriverk	2092	1574	1180	79	5	4
Centrala studie-
stödsnämnden	652	652	5	0	-	-
Televerket	310	123	123	-	-	-
Luftfartsverket	203	200	-	-	-	-
Överstyrelsen för
ekonomiskt försvar	150	25	25	0	0	-
Övriga	281	151	131	1	0	1
Summa	121378	123293	82494	612	184	143

resp. organs upplåning. De mest omfattande s. k. garantiförbindelserna avser Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa (10500 milj. kr.) och Sveriges Investeringsbank (5000 milj. kr.). Av tabell 1 framgår att de gällande, av regeringen medgivna, garantiramarna den 31 december 1982 uppgick flll sammanlagt 121 378 milj. kr. Härav uppgick gmndfondsförbin-delsernatill 18859 milj. kr.

De gjorda garantiutfästelserna uppgick vid samma tidpunkt till 123293 milj. kr. Det är i huvudsak exportkreditgarantierna, för vilka utfästelse enligt gällande regler kan lämnas till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna, som svarar för differensen mellan detta belopp och de gällande garantiramarna.

Den garanterade kapitalskulden uppgick den 31 december 1982 till 82494 milj. kr. Den redovisade skillnaden mellan gjorda garantiutfästelser och garanterad kapitalskuld beror främst pä att ett betydande antal affärer, för vilka hade lämnats utfästelse om exportkreditgaranli, ännu inte hade kommit till stånd eller hade förfallit vid tidpunkten för redovisningen.

Den garanterade kapitalskulden var den 31 december 1982 ca 7,8 miljarder kr. större än ett halvår tidigare. Den största delen av ökningen är hänförlig till att vissa garantier som lämnats i utländsk valuta har stigit i värde till följd av ändrade valutakurser. Detta gäller särskilt varvskreditgarantierna.

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 95

Utgifterna till följd av infriade garantier uppgick under perioden 1 juli t. o. m. 31 december 1982 till 612 milj. kr. Utgifterna avsåg främst exportkreditgarantier och varvskreditgarantier. Under motsvarande period var inkomsterna från garantiavgifter 184 milj. kr., medan återbetalningarna av tidigare infriade garantier uppgick flll 143 milj. kr. Statens kassamässiga underskott för den aktuella perioden uppgick således till 285 milj. kr., exkl. kostnader för administration av kreditgarantiverksamheten. Som jag tidigare har framhållit i årets budgetproposition bör statliga kreditgarantier i princip inte innehålla något subventionselement. RRV:s värdefulla redovisning belyser enligt min mening behovet av att anpassa garantiavgifterna sä att staten inte belastas med ett underskott till följd av garantiengagemanget. Strävan bör därför vara att städse ta ut en avgift, som täcker föriustrisker, kostnader för administration m.m.

Av betydelse för att fortlöpande kunna följa verksamheten med statliga kreditgarantier m. m. är att utgifter och inkomster redovisas på ett klart och entydigt sätt. Härvid bör bruttoredovisning tillämpas. Jag kommer därför senare i dag att föreslå inrättandet av tvä nya inkomsttitlar, dels en inkomsttitel för influtna avgifter för statliga garantier, dels en inkomsttitel för återbetalning av tidigare infriade statliga avgifter.

Jag övergår nu till att redovisa de förslag avseende statliga kreditgarantier för budgetåret 1983/84 som förelagts riksdagen efter budgetpropositionen. De förändringar av olika rambelopp som jag därvid kommer att behandla avser, om inte annat särskilt anges, ett ikraftträdande vid ingången av budgetåret 1983/84.

Inom kommunikationsdepartementets område föresläs på tilläggsbudget III för budgetåret 1982/83 (prop. 1982/83:125) att den nu gällande ramen för samlat statligt garantiåtagande avseende likviditetsstöd till svenska rederier förlängs med ett är t. o. m. utgången av är 1984. Samtidigt föreslås att nuvarande garantiram om 230 milj. kr. höjs med 150 milj. kr. till 380 milj. kr. Denna förändring föreslås således träda i kraft innevarande budgetår, men kommer i allt väsentligt att gälla för budgetåret 1983/84.

Inom finansdepartementets verksamhetsområde förslås i prop. 1982/ 83:136 att den av staten garanterade grundformen för Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa höjs med 2 miljarder kr. till 12,5 miljarder kr. Stadshypotekskassan ansvarar för upplåningen till den långivningsverksamhet som de tjugo regionalt verksamma stadshypoteksföreningarna bedriver inom bostadsfinansieringens område.

Inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde föreslås i prop. 1982/83:145 att den äriiga garantiramen för län till byggande av skogsvägar för budgetåret 1983/84 får en, jämfört med innevarande budgetår, oförändrad omfattning av 11 milj. kr.

Inom industridepartementets område föresläs i prop. 1982/83:147 att den nu gällande ramen för samlat statligt åtagande avseende garantier till svensk varvsindustri och till beställare av fartyg hos svenska varv höjs frän

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 96

23665 milj. kr. till 30000 milj. kr. Vidare föresläs att rätten att ikläda staten garantier förlängs att gälla till utgången av år 1986.

De förslag till förändringar i statens garantiåtaganden som jag här har redovisat sammanfattas i följande tabell. I tabellen redovisas också de förändringar avseende budgetåret 1983/84 som föreslogs i budgetpropositionen. Därigenom erhålls enligt min mening en samlad och konsistent bild av de föreslagna förändringarna mellan budgetåren. Detta är erfarenhetsmässigt av värde som komplement till de anslagsvisa resultatredovisningar, som i övrigt präglar budgetredovisningen.

Tabell 2. Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande fr. o. m. den 31 december 1982 t. o. m. den 1 juli 1983

(Milj. kr.)

		Garantiram		Förändring
		1982-12-31	1983-07-01
Garantier till rederier		230	380	+     150
Konungariket Sveriges
Stadshypotekskassa		10500	12 500	+ 2000
Garantier för lån till byggande
av skogsvägar		11	11	+        11'
Garantier till varvsindustrin m.	m.	23 665	30000	+ 6335
1 budgetpropositionen redovisade
förändringar				+ 2410,5
Summa förändringar av ramar	för stal	;.
ligt garantiåtagande				+10906,5

' Genom att en ny årlig ram fastställs för budgetåret 1983/84 ökar den totala ramen för statens garantiåtagande motsvarande hela den årliga ramens storlek.

Om riksdagen bifaller regeringens förslag kommer således ramarna för statens garantiåtaganden att öka frän 121378 milj. kr. den 31 december 1982 med 10906,5 milj. kr. till ingången av budgetåret 1983/84, dvs. flll sammanlagt 132284,5 milj. kr.

De propositionsförslag i denna fråga som jag nu redovisat avser perioden t.o.m. den 17 mars 1983. Eventuella förslag efter detta datum - liksom eventuella förändringar till följd av riksdagsbehandlingen - torde få redovisas av riksdagens flnansutskott.

6   Rationalisering och kostnadsbesparingar inom regeringskansliet, m.m.

I budgetpropositionen framhöll jag att möjligheterna till rationaliseringar och kostnadsbesparingar självfallet borde prövas inom regeringskansliet pä samma sätt som vid myndigheterna. Regeringen har därefter i proposition om anslag för budgetåret 1983/84 till vissa departement med anledning av ändringar i departementsorganisationen (prop.  1982/83:110) fullföljt

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan 97

dessa ambitioner. De föreslagna anslagen innebär att ambitionerna vad avser personalbemanning för berörda departement avsevärt begränsas.

Inför höstens överväganden av medelstilldelningen till departementen för budgetåret 1984/85 är utgångspunkten densamma som för myndigheterna i fråga om huvudförslaget, dvs. anslaget för budgetåret 1983/84 inkl. pris- och löneomräkning minskat med 2%. Eventuella krav på nya tjänster får prioriteras in i huvudförslaget. Samtidigt bör ökade möjligheter skapas flll ett flexiblare utnyttjande av regeringskansliets gemensamma resurser, främst i form av personal, över departmentsgränserna. Regeringskansliet kommer i likhet med myndigheterna att i tillämpliga delar få följa budgethandbokens anvisningar och ärliga anvisningar. Detta innebär bl. a. att ett mera långsiktigt perspektiv måste läggas på planeringen av användningen av regeringskansliets samlade resurser.

Jag har noterat att medelstilldelningen till riksdagen och dess verk numera sker med utgångspunkt i huvudförslaget. Därmed kan konstateras att principen med huvudförslag gäller för statsförvaltningen i sin helhet.

Jag vill i detta sammanhang - efter samråd med statsrådet Holmberg -ta upp en fråga som hänger samman med organisationen av regeringskansliets interna administration. F.n. flnns departementens organisationsavdelning inrättad för biträde med administrationen och rationaliseringsverksamheten inom regeringskansliet. Vidare flnns ett sekretariat för personalpolitiska frågor i regeringskansliet. Organisationsavdelningen och det personalpolitiska sekretariatet är båda delar av civildepartementet. Härutöver finns regeringskansliets personalpolitiska delegation som är ett gemensamt arbetsgivarorgan för personalpoliflska och personaladministrativa frågor som enbart rör departementen, statsrådsberedningen, utrikesrepresenta-tionen eller kommittéerna. Personalpolitiska delegationen företräder staten som arbetsgivare och har beslutanderätt i vissa frågor inom sitt verksamhetsområde.

Som ett led i den departementsreform som regeringen nu till övriga delar har genomfört kan de nu nämnda administrationsorganen komma att sammanföras i ett särskilt förvaltningskontor för regeringskansliet. Det skulle i allt väsentligt ha samma arbetsuppgifter som de nuvarande administrationsorganen. Jag räknar med att effektivitetsvinster står att vinna genom en sådan sammanslagning. Det ankommer pä regeringen att besluta om inrättandet av förvaltningskontoret.

Verksamheten vid departementens organisationsavdelning bekostas från ett särskilt anslag Gemensamma ändamål för departementen under civildepartementets huvudtitel pä statsbudgeten. Riksdagen har här för nästa budgetär redan anvisat ett förslagsanslag av 183801000 kr. (prop. 1982/83:100 bil. 15, FiU 32, rskr 214). Det för nästa budgetär anvisade anslagsbeloppet räcker emellertid inte till för att finansiera det nya förvaltningskontoret eftersom detta skulle komma att bestå av även andra enheter än den nuvarande organisationsavdelningen. Medel för dessa enheter

7    Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1    Reviderad Finansplan 98

har emellertid beräknats och föreslagits riksdagen under andra anslag. Under budgetåret 1983/84 bör det tilltänkta förvaltningskontoret finansieras frän anslaget Gemensamma ändamål för departementen varjämte vissa omdispositioner av anslag behövs. Det blir här främst fräga om att merbelasta anslaget Gemensamma ändamål för departementen och att göra en besparing på det i prop. 1982/83: 110 (bil. 4) föreslagna anslaget Civildepartementet. Sådana beslut kan fattas av regeringen. Jag är angelägen att framhålla att någon merkostnad för statsverket inte skall uppkomma genorn tillkomsten av förvaltningskontoret.

7   Statsbudgeten budgetåren 1982/83 och 1983/84

Riksrevisionsverket har med skrivelser till regeringen den 30 mars 1983 lämnat sina beräkningar av dels statsbudgetens inkomster under budgetåren 1982/83 och 1983/84, dels budgetutfallet för budgetåret 1982/83. För en närmare redogörelse hänvisar jag till verkets skrivelser (bil. 1.4 och 1.5). Med dessa och övriga av mig kända förhållanden som underlag kommer jag nu att redovisa mina kalkyler avseende budgetutvecklingen för budgetåren 1982/83 och 1983/84.

Min avsikt är att först kort redovisa mina beräkningar för innevarande budgetår för att därefter mer utförligt redogöra för min kalkyl avseende nästkommande budgetår.

7,1 Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1982/83

Riksrevisionsverket beräknar i tidigare nämnda skrivelser statsinkomsterna för innevarande budgetår till totalt 188 193 milj. kr. Av den skrivelse, som innehåller en beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1982/83, framgår även att verket beräknat utgifterna till 279992 milj. kr. och budgetunderskottet flll 91 799 milj. kr.

Riksrevisionsverket har dock inte tagit hänsyn till resultatet av nyligen avslutade förhandlingarna mellan staten och sjukvårdshuvudmännen angående statsbidrag till den psykiatriska vården och sjukförsäkringen.

Jag finner med anledning härav - i samråd med statsrådet Sigurdsen och chefen för civildepartementet - anledning att öka utgifterna för budgetåret 1982/83 med 92 milj. kr. jämfört med verkets beräkningar. Om verkets beräkningar i övrigt godtas kan således utgifterna för budgetåret 1982/83 beräknas till 280084 milj. kr.

Jag har även låtit utföra vissa kalkyler över sannolikt budgetutfall för innevarande budgetär byggda på riksgäldskontorets kassamässiga redovis-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1    Reviderad Finansplan 99

ningar samt de likaledes kassamässiga prognoser för nämnda budgetår som kontoret utfört. Vid en sammanvägd bedömning har jag valt att utgå från verkets beräkningar avseende såväl inkomster, utgifter samt saldo.

7.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1983/84

Inkomsterna

I riksrevisionsverkets beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1983/84 har verket tagit hänsyn till beslut eller förslag om förändringar som har lagts fram av regeringen i propositioner m. m. offentliggjorda före den 9 mars 1983. Efter detta datum har vissa förutsättningar förändrats. Jag avser därför i det följande att redogöra för de förändringar av verkets beräkningar som jag har funnit vara ofrånkomliga.

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverkets beräkningar grundas pä antagandet att lönesumman mellan åren 1981 och 1982 ökar med 6,6 % samt med 6,7 % mellan åren 1982 och 1983. Mellan åren 1983 och 1984 har verket valt att utföra beräkningarna utifrån en lönesummetillväxt på 6 %. Jämfört med de antaganden som låg till grund för mina beräkningar i budgetpropositionen har lönesummans tillväxt mellan åren 1981 och 1982 höjts med 0,3 procentenheter. Utvecklingen mellan åren 1982 och 1983 ansluter sig i stort till vad som låg till gmnd för beräkningarna i budgetpropositionen. Mellan åren 1983 och 1984 har RRV grundat beräkningarna på en lönesummetillväxt som är 0,5 procentenheter högre än vad som var fallet i budgetpropositionen.

Jag har vid min redovisning av den allmänekonomiska utvecklingen redovisat mina överväganden angående lönesummans tillväxt. Dessa avviker i vissa hänseenden något från den antaganden som riksrevisionsverket utgått från. Detta innebär att ett flertal inkomsttitlar behöver revideras på grund av de ändrade antagandena.

Jag har till följd av de ändrade antagandena räknat upp verkets beräkningar avseende fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och räntor med 500 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Jag följer därvid samma beräkningsteknik som riksrevisionsverket, nämligen att de nya löneavtalen endast får marginell effekt på skatteinbetalningarna första halvåret 1983.

För inkomsthuvudgruppen lagstadgade socialavgifter innebär de förändrade antagandena avseende lönesummeulvecklingen följaktligen att inkomsterna bör justeras upp med 459 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Av naturliga skäl uppstår denna inkomstförstärkning första halvåret 1984, eftersom debiteringen för år 1983 grundar sig på den under hösten 1982 beräknade lönesummetillväxten för sagda är. Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet.

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 100

I budgetpropositionen beräknade jag att inflationen i genomsnitt för år 1983 skulle uppgå till 11,5 %. Som tidigare anförts har prognoserna för inflationen kraftigt sänkts gentemot vad som beräknades i budgetpropositionen. Inflationen, mätt i enlighet med samma principer som gäller för utvecklingen av priserna i konsumentledet som regelbundet utförs av Statistiska Centralbyrån, beräknas nu uppgå till ca 9,5 % i genomsnitt för år 1983. Den långsammare tillväxten av detta index får som effekt att värdet av den privata konsumtionen — i nominella termer — reviderats ned jämfört med tidigare beräkningar. Även i förhållande till vad som legat till grund för riksrevisionsverkets beräkningar har nuvarande prognoser av den privata konsumtionen sänkts. Också vad gäller motsvarande antaganden för år 1984 har jag, som tidigare framgått, utgått från en något lägre inflationstakt. Sammantaget föranleder detta mig att revidera ned verkets beräkningar av inkomster frän mervärdeskatt med 100 milj. kr. för budgetåret 1983/84.

Som jag nyss har redogjort för bör regeringen underställa riksdagen förslag om viss förkortning av skattekrediterna för tobaksskatt och dryckesskatt från den 1 januari 1984. Förslaget medför, förutsatt riksdagens godkännande, en bestående minskning av statsskuldräntorna pä ca 100 milj. kr. för helår räknat. Denna effekt har jag bedömt vara av begränsad omfattning jämfört med osäkerheten i riksgäldskontorets beräkningar av utgifterna för statsskuldräntorna. Av denna anledning har jag valt att inte avvika från kontorets beräkning av saldot på här aktuell huvudtitel. För budgetåret 1983/84 innebär förslaget dessutom en positiv engångseffekt pä inemot 1,5 miljarder kr.

Engångsförstärkningen berör ett flertal inkomsttitlar. För inkomsttiteln tobaksskatt innebär förslaget att inkomsterna ökar med 300 milj. kr. jämfört med riksrevisionsverkets beräkning. Inkomsterna på inkomsttitlarna skatt på spritdrycker, skatt på vin och skatt på malt- och läskedrycker anser jag bör räknas upp med 850 milj. kr., 200 milj. kr. resp. 100 milj. kr. jämfört med riksrevisionsverkets beräkning.

De åtgärder som jag nu redovisat syftar till en bättre kassahällning för staten. Det är enligt min mening angeläget att riksrevisionsverket, i samråd med berörda myndigheter, fortsätter att utveckla prognosinstrument för de områden som berörs av förändringar i statens kassahållning.

I prop. 1982/83:147 föreslog statsrådet R. Carlsson att inkomsterna frän kreditgarantiavgifterna från budgetåret 1983/84 skulle tillföras budgetens inkomstsida. Förslaget bör innebära att nya inkomsttitlar skall läggas upp på statsbudgeten dels för kreditgarantiavgifterna, dels för återbetalningar till följd av tidigare infriade garantier.

Riksrevisionsverket har mot bakgrund av vad som anförs i prop. 1982/ 83:100 angående stafliga kreditgarantier föreslagit att en ny inkomsttitel införs på statsbudgeten frän budgetåret 1983/84. Verket har dock föreslagit en, jämfört med nyssnämnda statsråds förslag, annorlunda benämning på

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan

101

denna inkomsttitel, nämligen avgifter för stafliga kreditgarantier. För min egen del förordar jag det i propositionen redovisade förslaget till benämning på den inkomsttitel till vilken inkomsterna frän kreditgarantier inflyter, dvs. influtna avgifter för statliga garantier. Däremot finner jag ingen anledning att avvika frän den beräkning av inkomsterna som verket har utfört. Jag föreslår dessutom att en ny inkomsttitel benämnd återbetalning av tidigare infriade statliga garantier läggs upp på statsbudgeten. Inkomsterna på denna fltel beräknar jag skall uppgå till 50 milj. kr. för budgetåret 1983/84.1 dessa frågor har jag samrätt med statsrådet R. Carlsson.

Riksrevisionsverket har vidare för nästkommande budgetår beräknat inkomsterna under inkomsttiteln statliga pensionsavgifter, netto efter ett oförändrat lönekostnadspålägg om 39 %. Jag finner ingen anledning att förorda att lönekostnadspälägget för budge-.u-t 1983/84 höjs. På längre sikt är jag dock medveten om att det torde va. j jfränkomligt att lönekostnadspålägget måste justeras. I detta sammanhang bör även erinras om det uppdrag som riksrevisionsverket erhållit av regeringen för att utreda vissa frågor kring det statliga lönekostnadspälägget m. m.

Riksrevisionsverkets beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min sida. Vad gäller de tidigare anmälda åtgärdema avseende höjningar av bensinskatt, energiskatt m. m. — som ett led i finansieringen av marginalskattereformen - har dessa beaktats vid min beräkning av posten Tillkommande utgiftsbehov, netto. Totalt innebär de förordade justeringarna av verkets beräkningar att inkomsterna för budgetåret 1983/84 ökar

Tabell 3. Justering av riksrevisionsverkets beräkningar av statsbudgetens inkomster 1982/83 och 1983/84

(1000-tal kr.)

		1982/83		1983/84
		Riksrevisions-	Förändring	Riksrevisions-	Förändring
		verkets be-	enligt före-	verkets be-	enligt före-
		räkning	draganden	räkning	draganden
		(rev. beräkning)		(rev. beräkning)
Föredragandens justeringar:
1111	Fysiska personers skatt pä inkomst
	realisationsvinst och rörelse	26 341000		■    28 356000	-1-	500000
1211	Folkpensionsavgift	26636000		30481000	-1-	269000
1221	Sjukförsäkringsavgift	-997000		1787000	+	113000
1231	Bamomsorgsavgift	6576000		7 127 000	+	38000
1241	Vuxenutbildningsavgift	717000		778000	+	3000
1251	Övriga socialavgifter	61000		-129000	+	9000
1281	Allmän löneavgift	2656000		6223 000	+	27000
1411	Mervärdeskatt	45 800000		49200000	-	100000
1424	Tobaksskatt	3 330000		3 520000	+	300000
1425	Skatt på spritdrycker	4950000		5 100000	+	850000
1426	Skatt på vin	1230000		1260000	+	200000
1427	Skatt på malt- och läskedrycker	1094000		1 153000	+	100000
4138	Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier				+	50000
Summa förändringar enligt föredraganden					+2359000
Summa inkomster		188192882		205793477

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan 102

med 2359 milj. kr. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1983/84 flll ca 208 152 milj kr. Jag har låtit upprätta en tabell som sammanfattar mina avvikelser frän verkets beräkningar (tabell 3.). I sagda tabell har jag för fullständighetens skull även återgivit statsinkomsterna för budgetåret 1982/83 trots att jag inte förordar några avvikelser frän verkets beräkningar av inkomsterna för detta budgetär.

En fullständig redovisning av statsbudgetens inkomster bör fogas till protokollet i detta ärende (bil. 1.6).

Utgifterna

I 1983 års budgetproposition upptogs de totala utgifterna för budgetåret 1983/84 till 294 369 milj. kr. Exkluderas posten tillkommande utgiftsbehov, netto, beräknades de totala utgifterna på utgiftsanslagen, dvs. de totala statsutgifterna exkl. förändringar av anslagsbehållningar och disposition av rörlig kredit i denna proposition till 287869 milj. kr.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har fram till den I april 1983 ett flertal propositioner innebärande anslagsförändringar föreslagits riksdagen. Förutsatt riksdagens bifall uppgår den anslagsmässiga ökningen med anledning av dessa propositioner flll ca 651 milj. kr. budgetåret 1983/ 84. Detta inkluderar de minskade utgifter för statsskuldräntor som jag strax återkommer till. Jag vill i sammanhanget även betona att jag beaktat mitt förslag till regeringen om ett särskilt stöd till kommunerna avseende år 1984. Budgetbelastningen till följd av det särskilda stödet kan beräknas till 150 milj. kr. budgetåret 1983/84.

I samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och beslutade anslagsförändringar pä statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen uttryckt i tusental kronor. Denna speciflkation (bil. 1.7) täcker i princip perioden t.o.m. mars månad 1983. Propositioner som förelagts riksdagen under denna period samt vissa propositioner som beviljats senare datum för föreläggandet för riksdagen inkluderas i denna specifikation.

Jag har tidigare denna dag redovisat min syn på behovet av en kraftfull anti-inflationspolitik och den huvudsakliga uppläggningen av de åtgärder pä budgetens utgiftssida som vid behov bör sättas in i detta syfte. Eventuella statsfinansiella effekter härav återkommer jag till vid min beräkning av posten tillkommande utgiftsbehov, netto. Regeringen bör vidare senare denna dag att föreslå ökade insatser i sysselsättningspoliflskt syfte. Även dessa memtgifter återkommer jag till vid min anmälan av nyss nämnda post.

Anslaget till räntor på statsskulden, m.m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1983/84 till 56500 milj. kr. Belastningen på detta anslag är förutom av räntenivån beroende av valutaförluster på grund av ändrade växelkurser, det ackumulerade budgetsaldot frän tidigare budgetår, men naturligtvis även i någon mån beroende av budgetsaldot under det

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1    Reviderad Finansplan 103

budgetår för vilket anslaget anvisas. Till följd av den av riksbanksfullmäktige beslutade räntesänkningen och en lägre förväntad räntenivå vid utlandsupplåning, kan utgifterna för statsskuldräntor för budgetåret 1983/84 förväntas bli lägre än vad som upptogs i budgetpropositionen. Jag har under hand inhämtat att riksgäldskontoret numera beräknar att statsskuldräntorna kommer att uppgå till 55400 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Saldot pä huvudtiteln Räntor på statsskulden, m. m. bör följaktligen tas upp med detta belopp. De ändringar som föranleds härav torde fä företas genom finansutskottets försorg.

Nyss nämnda anslagsförändringar har jag låtit sammanställa i en huvudtitelsvis specifikation (bil. 1.8), som jag ämnar föreslå skall bifogas till protokollet. Denna redovisning, som inte avser kassamässig belastning, har jag även låtit sammanfatta i tablåform form enligt följande:

Milj. kr.

1. Utgiftsanslag enligt 1983 års budgetproposition 287 868

2. Anslagsökningar enligt specifikation exkl. statsskuldräntor      +1751

3. Statsskuldräntor - 1 100

Summa utgiftsanslag 288519

Sammantaget innebär detta att jag beräknar utgiftsanslagen för budgetåret 1983/84 till 288519 milj. kr. Eventuella förslag och beslut i övrigt efter utgången av mars 1983, vilka inte särskilt redovisats torde få beaktas av riksdagens vederbörande utskott.

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

De under utgiftsanslagen beräknade utgifterna utgör en anslagsmässig belastning. Det kassamässiga utfallet kan i vissa fall avvika från vad som redovisats under anslag. För att erhålla en rättvisande bild av det förväntade budgetutfallet, måste hänsyn även tas till förändringar i anslagsbehållningar.

I årets budgetproposition beräknades behållningen på reservationsanslag minska med ca 410 milj. kr. för budgetåret 1982/83. Riksrevisionsverket har i sin prognos över budgetutfallet för detta budgetår bedömt att anslagsbehållningarna kan förväntas öka med ca 1496 milj. kr. Denna utveckling bör ses mot bakgrund av den kassamässiga belastningen pä de under vårriksdagen föreslagna ökade anslagen avseende budgetåret 1982/ 83. För en närmare anslagsvis redovisning hänvisar jag till verkets beräkningar i bilaga (1.5). Jag har intet att erinra mot verkets prognos och räknar sålunda ner förbrukningen med 1,9 miljarder kr. jämfört med budgetpropositionen.

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 104

Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1978/79-1982/83

(Miljarder kr.)______________________________________

Huvudtitel 1978/79    1979/80    1980/81     1981/82    1982/83

Utfall       Utfall       Utfall       Utfall       Ber. utfall

3,40	3,53	3,13	3.38	4.42
(+0,68)	(+0,13)	(-0,40)	(+0,24)	( + 1,04)
3,10	1,86	1,60	3,31	3,06
(+1,61)	(-1.24)	(-0.26)	(+1.71)	(-0,25)
8,21	7,01	7,36	6,11	6,36
(+0,90)	(-1,20)	(+0,35)	(-1,25)	(+0,25)
6,83	7,95	7,90	6.88	7,33
(+1.79)	(+1.12)	(-0,05)	(-1,02)	(+0,45)

Kommunikationsdepartementet (förändring under budgetåret) Arbetsmarknadsdepartementet (förändring under budgetåret) Industridepartementet (förändring under budgetåret) Övriga huvudtitlar (förändring under budgetåret)

Summa 21,54        20,35        19,99        19,68        21,17

(förändring under budgetåret)     (+4,98)    (-1,19)    (-0,36)    (-0,31)    (-H,49)

I budgetpropostitionen beräknades förbrukningen av anslagsbehållningarna för budgetåret 1983/84 uppgå till 2 miljarder kr. De under våren 1983 framlagda propositionerna föranleder emellertid att jag i min beräkning för nämnda budgetår gjort en något annorlunda bedömning än den som låg för handen vid min beräkning i budgetpropositionen.

Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet och statsrådet Gradin räknar jag nu att anslagsbehållningarna inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde inte nämnvärt torde förändras under nästkommande budgetår jämfört med min bedömning i budgetpropositionen. Mot bakgrund av de ökade anslag som förelagts riksdagen på tilläggsbudget III till statsbudgeten innevarande budgetär räknar jag med en ökad förbrukning av anslagsbehållningar inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet beräknar jag att minskningen av anslagsbehållningarna kommer att uppgå till 1000 milj. kr. budgetåret 1983/84. Inom industridepartementets verksamhetsområde beräknar jag, efter samråd med chefen för industridepartementet samt statsråden Dahl och R. Carlsson att för-bmkningen av anslagsbehållningar torde uppgå flll 1500 milj. kr. budgetåret 1983/84.

För övriga huvudtitlar har jag, efter samråd med berörda departementschefer och övriga statsråd, inte funnit anledning att nu räkna med annat än att anslagsbehållningarna sammantaget blir oförändrade under nästa budgetår.

Tabell 5. Beräknad förändring av anslagsbehållningarna under budgetåret 1983/84

(Miljarder kr., - = förbrukning, + = uppbyggnad)

Huvudtitel	Beräknad anslagsbehållning ultimo juni 1983	Beräknad förändring ultimojuni 1983 till ultimo juni 1984
Kommunikationsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Industridepartementet Övriga huvudtitlar Samma	4,42 3,06 6,36 7.33 21,17	-1,0 -0,5 -1,5 0 -3,0

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 105

Sammanlagt beräknar jag således med att 3 miljarder kr. av anslagsbehållningarna kominer att förbmkas under budgetåret 1983/84. Denna beräkning beaktar att de medel, som ingår i min beräkning av tillkommande utgiftsbehov, netto avser en kassamässig belastning.

Disposition av rörliga krediter

Vissa myndigheter och bolag har enligt riksdagens beslut möjlighet att utnyttja rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Förändringar i den utestående länestocken, dvs. förändringar i nettoutlåningen, registreras på statsbudgeten i form av förändringar i dispositionen av rörliga krediter och påverkar sålunda budgetutfallet. Under budgetåret 1982/83 beräknar riksrevisionsverket att dispositionen av rörliga krediter kommer att öka med 1649 milj. kr. Jag ansluter mig till verkets beräkning.

För budgetåret 1983/84 brukar en schablonmässigt beräknad ökning av den rörliga krediten tas upp i förslaget till statsbudget. För nästkommande budgetär torde, i likhet med vad jag anfört i budgetproposiflonen, en ökad belastning komma att uppstå till följd av att bl. a exportkreditnämnden och televerket, enligt vad jag erfarit, påtagligt kommer att öka sin disposition av rörliga krediter. För budgetåret 1983/84 beräknar jag således med en ökad disposition av rörliga krediter om I 500 milj. kr. Även i detta ärende har jag samrått med berörda departementschefer och i förekommande fall övriga statsråd.

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa den totala budgetbelastningen förs på budgetens utgiftssida upp den kalkylmässigt beräknade posten tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post beaktas för resp. budgetår alla av mig kända anslagsbelastningar och inkomsteffekter som inte i särskilda propositioner fldigare förelagts riksdagen. Beräkningen avser, som jag bl. a. anmält vid min redogörelse för anslagsbehållningarnas utveckling, en kassamässig belastning.

I budgetpropositionen upptogs under posten tillkommande utgiftsbehov, netto ett belopp om 3 miljarder kr. för tilläggsbudgetar och för propositioner avseende bl. a. vissa åtgärder i Norrbottens län, varvsindustrin och den kommunala sektorn. Dessutom beaktade jag i min beräkning av denna post i budgetpropositionen även en höjning av riksbankens inleveranser samt vissa kommande förslag om förändrade kredittider i fråga om bl. a. kredittider på tobaks- och dryckesskatt. Då ett flertal av dessa åtgärder förelagts riksdagen, har de av mig här beaktats pä berört anslag och resp. inkomsttitel.

Senare denna dag kommer regeringen att föresläs ökade insatser inom sysselsättningspolitikens område. Dessa ökade utgifter har jag beaktat under posten tillkommande utgiftsbehov, netto.

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 106

Även framgent torde medel behöva reserveras för såväl gängse tillläggs-budgetar som för eventuella ytterligare arbetsmarknads- eller industripolitiska åtgärder under nästkommande budgetår. Kostnaderna härför har ej av naturliga skäl tagits upp pä annat ställe i förslaget till statsbudget.

Till följd av den beslutade förändringen inom inkomstbeskattningens område har jag i mina beräkningar i förslaget till statsbudget beaktat de förändringar som avser den direkta inkomstbeskattningen för åren 1983 och 1984. För är 1983 har en allmän löneavgift införts för att flnansiera kostnaderna för reformen. Finansieringen av skattereformen för är 1984 bör, som jag tidigare anfört, att främst ske genom en höjning av vissa energiskatter m. m. Jag har i min beräkning av tillkommande utgiftsbehov, netto, beaktat den fortsatta finansieringen under år 1984.

Det systematiska arbetet med att förstärka den stafliga kassahållningen har resuherat i en rad åtgärder på såväl budgetens inkomst- som utgiftssida. Speciellt vad gäller kreditflderna vid skatteuppbörd har ett flertal åtgärder beslutats eller aviserats. Jag har sålunda fömtsatt vissa inkomstförstärkningar till följd av de åtgärder jag avser att föreslå senare i höst avseende en generell övergång från kontantmetod till faktureringsmetod vid redovisning av mervärdeskatt samt vissa av de speciella reglerna som gäller för avbetalningshandeln.

Regeringens politik inriktas på att bekämpa inflationen. De åtgärder, som vidtas i detta syfte, leder enligt min mening till att prisutvecklingen nu kan förväntas bli lägre än vad jag tidigare antagit. Anslagsbelastningen för bl. a. vissa förslagsanslag blir därmed lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Detta har beaktats i mina kalkyler.

Jag föreslär därför att posten för beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto, förs upp med ett belopp om 5 000 milj. kr. i statsbudgeten för budgetåret 1983/84.

Summering av statsbudgetens utgifter

I det föregående har jag redogjort för mina överväganden kring statsutgifterna för budgetåret 1983/84. Sammantaget innebär mina beräkningar att statsutgifterna kommer att uppgå till 298019 milj. kr., vilket är ca 3650 milj. kr. mer än vad jag beräknade i budgetpropositionen 1983.

Tabell 6. Statsutgifterna budgetåret 1983/84

(Milj. kr.)

1983/84

Budgetprop. Ny beräkning

Utgiftsanslag 287869 288519

Förändringar i anslagsbehållningar 2 000 3 000

Ändrad disposition av rörliga krediter 1 500 1 500

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, neuo 3000 5000

Summa statsutgifter 294369 298019

Prop. 1982/83:150   Bilagal    Reviderad Finansplan

107

Statsbudgetens saldo budgetåren 1982/83 och 1983/84

Med hänvisning till min redovisning i det föregående beräknar jag utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget 1983/84 pä sätt som framgår av tabell 7.

Tabell 7. Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1981/82-1983/84

(Miljarder kr.)

1981/82

1982/83

1983/84

Procentuell förändring

Utfall

Budget-       Ny be-proposition räkning

Budget-       Ny be-proposition räkning

Frän utfall 1981/82 till ny beräkning 1982/83

Från ny beräkning 1982/83 till ny beräkning 1983/84

Inkomster Utgifter Saldo

167,1 235,1 -68,0

183,9 275,7 -91,8

188,2 280,0 -91,8

204,1 294,3 -90,2

208,1 298,0 -89,9

+ 12,6 + 19,1

+ 10,6 + 6,4

Utgifterna för budgetåret 1983/84 beräknades i budgetpropositionen till 294,3 miljarder kr. Nu beräknar jag utgifterna till 298,0 miljarder kr. Statsinkomsterna nästa budgetär uppskattas nu till 208,1 miljarder kr., vilket innebär en uppräkning med 4 miljarder kr. jämfört med budgetproposiflonen. Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet för budgetåret 1983/84 minskar med ca 0,3 miljarder kr. till ca 89,9 miljarder kr. jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:

Reviderad nationalbudget 1983 (Bilaga 1.1).

Svensk ekonomi 1984 och 1985 (Bilaga 1.2).

Långtidsbudget för perioden 1983/84-1987/88 (Bilaga 1.3).

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1983/ 84 (Bilaga 1.4).

Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1982/83 (Bilaga 1.5).

Specifikaflon av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1983/84 (Bilaga 1.6).

Specifikation av anslagsförändringar i förhällande till budgetpropositionen för budgetåret 1983/84 (Bilaga 1.7).

Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1983/84 sedan budgetpropositionen (Bilaga 1.8).

Lagförslag (Bilaga 1.9).

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 108

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har förordat i det föregående,

3. godkänna min beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1983/84 enligt den vid detta protokoll fogade speciflka-tionen,

4. godkänna min beräkning av förändringarna i anslagsbehållningarna för budgetåret 1983/84,

5. godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen av rörtiga krediter för budgetåret 1983/84,

6. godkänna min beräkning av beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för budgetåret 1983/84,

7. med ändring av förslag i prop. 1982/83:100 bil. 17 till Räntor på statsskulden m.m. för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 55400000000 kr.,

8. flll Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1983/84 under sjunde huvudtiteln utöver i prop. 1982/83:90 föreslaget förslagsanslag anvisa ytteriigare 150000000 kr.,

9. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1983/84 om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad jag har förordat intill eU sammanlagt belopp av 2500000000 kr.,

dels föreslår riksdagen att anta inom finansdepartementet upprättade förslag flll

10. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,

11. lag om ändring i lagen (1977:306) oin dryckesskatt,

12. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

13. lag om ändring i lagen (1961: 372) om bensinskatt,

14. lag om ändring i vägtraflkskaflelagen (1973:601),

15. lag om ändring i lagen (1976: 338) om vägtrafikskatt på vissa fordon som icke är registrerade i riket,

dels bereder riksdagen tillfälle afl ta del av vad jag har anfört om

16. kommunsektorn,

17. utnyttjande av finansfullmakten,

18. stafliga kreditgarantier,

19. rationalisering och kostnadsbesparingar m.m. inom regeringskansliet.

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 109

Innehållsförteckning

Finansplanen

1 Andra steget................................................. .... 1

2 Det internaflonella lägel  .................................. 12

3 Den svenska ekonomins läge    ......................... 15

4 Utsikterna för 1983  ....................................... 19

4.1 Försörjnings- och bytesbalansen .................. 19

4.2 Sysselsättningen ....................................... 21

4.3 Finanspolitiken och kreditmarknaden   ............ .. 23

5 Sveriges ekonomi 1984 och 1985   .................... .. 26

6 Inriktningen av den ekonomiska politiken   .......... 31

6.1 Politik för full sysselsättning   ...................... .. 31

6.2 Kamp mot inflationen................................... 35

6.3 Fördelningspolitiken   .................................. 44

7  Reviderat budgetförslag  ................................. 47

7.1 Inledning   ................................................ 47

7.2 Utvecklingen under 1970-talet ..................... 47

7.3 Det aktuella budgetläget   ........................... 48

7.4 1983 års långfldsbudgel  ............................. .. 51

7.5 Budgetpoliflken   ........................................ .. 61

8  Kommunsektorn   ........................................... .. 76

Särskilda frågor

1 Kortare kredittider för vissa punktskatter m.m...... 79

2 Skatterna på energi m.m.................................. 86

3 Utnyttjande av flnansfullmakten, m.m................. 89

4 Vissa taxe- och avgiftsfrågor ........................... .. 91

5 Stafliga kreditgarantier, m.m............................. .. 93

6 Rationalisering och kostnadsbesparingar inom regeringskansliet,

m. m............................................................ .. 96

7  Statsbudgeten budgetåren 1982/83 och 1983/84.. 98

7.1 Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1982/83 .. 98

7.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1983/84 .. 99

Hemställan 108
Tabellförteckning

Finansplanen

1 Försörjningsbalans 1982-1983   ........................ .. 19

2 Handels-och bytesbalans 1981-1983   ............... 21

3 Den konsoliderade offentliga sektorns andel av BNP 1976-1983 22

4 Den offenfliga sektorns utgiftsutveckling 1976-1983     23

5 Finnansiering av budgetunderskottet 1980-1983   .. 24

6 BNP nominellt, realt och inflationen 1953-1981  ... .. 35

7 Statsbudgetens utveckling budgetåren 1982/83-1983/84      51

8 Utgiftsstyrande faktorer i statsbudgeten och vissa delar av socialförsäkringssektorn    53

9 Statsutgifternas utveckling fördelas på realekonomiska kategorier          ■       54

10   Budgetsaldo och finansiellt sparande budgetåren 1977/78-

1987/88    .................................................... . 57

Prop. 1982/83:150    Bilagal    Reviderad Finansplan 110

Särskilda frågor

1 Stafliga kreditgarantier, m. m. per den 31 december 1982          94

2 Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande fr.o.m. den 31 december 1982 t.o.m. den Ijuli 1983   ....................................................     96

3 Justering av riksrevisionsverkets beräkningar av statsbudgetens inkomster 1982/83 och 1983/84           101

4 Anslagsbehållningama vid utgången av budgetåren 1978/79-1982/83         103

5 Beräknad förändring av anslagsbehållningarna under budgetåret 1983/84              104

6 Statsutgifterna budgetåret 1983/84   ................    106

7 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1981/82-1983/84          107

Diagramförteckning

1    Kapitalbildning och inhemskt nettosparande 1970-1982            17

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 2

Sysselsättningsskapande åtgärder inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Regeringens prop. 1982/83:150

Bilaga 2

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-04-14

Föredragande: statsrådet Göransson

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84 såvitt avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Inledning

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer i det följande under avsnittet Ungdomsarbetslöshet att redogöra för bakgrunden till behovet av förstärkta insatser inom arbetsmarknads- och utbildningspoliflkens områden för att motverka en ytterligare stegring av arbetslösheten. De förslag som gäller utbildningsdepartementets verksamhetsområde avser dels medel för att förbättra möjligheterna att anskaffa ungdomsplatser, dels påbyggnadsutbildning inom gymnasieskolan för arbetslös ungdom, dels ökade möjligheter att bereda arbetslösa utbildning inom den kommunala vuxenutbildningen (komvux). I det följande gör jag en presentation av mina förslag, disponerad efter berörda anslag.

D 2. Länsskolnämnderna

I budgetpropositionen har chefen för utbildningsdepartementet under det nya anslaget D25. Bidrag till åtgärder inom kommunemas uppföljningsansvar för ungdom under 18 år m. m. presenterat sina förslag rörande denna verksamhet.

Jag vill erinra om att regeringen klargjort sin ambition att alla ungdomar under 18 är som inte kan beredas utbildning eller arbete skall erbjudas en ungdomsplats. Antalet ungdomsplatser beräknades i budgetproposiflonen till 16000. F. n. har drygt 10000 ungdomsplatser kommit till stånd.

Det är angeläget att till hösten förbättra möjligheterna att anskaffa ungdomsplatser framför allt inom näringslivet. Jag föreslär därför att länsskolnämnderna anvisas särskilda medel för att till de regionala planeringsråden kunna knyta tillfällig personal, rekryterad från arbetslivet, för att under en övergångsperiod om en till två månader skaffa fram nya ungdomsplatser. Liknande åtgärder har redan prövats i ett antal kommuner med gott resul-1    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1982/83:150 2

tat. Avsikten är att sådana personer skall engageras som har en god förankring hos de fackliga organisationerna och arbetsgivarna i länet. Det är naturligt att de, förutom sin huvuduppgift, vid behov också medverkar i att anskaffa beredskapsarbeten. Kostnaderna beräknar jag till I milj. kr.

Jag vill i detta sammanhang nämna att chefen för arbetsmarknadsdepartementet i det följande kommer att behandla frågan om ytterligare informa-flonsinsatser till företagen beträffande ungdomsplatser.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Länsskolnämnderna för budgetåret 1983/84, utöver vad som föreslagits i prop. 1982/83:100 bil. 10, under åttonde huvudflteln anvisa ytterligare förslagsanslag av 1000000 kr.

D 18. Bidrag till driften av gymnasieskolor

Den svåra situaflonen pä arbetsmarknaden för ungdomar i åldrarna 18-20 år är väl känd och kommer i det följande att behandlas mer ingående av chefen för arbetsmarknadsdepartementet. Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om vilka möjligheter vi har att genom insatser inom utbildningssystemet underlätta ett inträde på arbetsmarknaden för dessa ungdomar.

En allt större del av de arbetslösa ungdomarna i åldrarna 18-20 år har genomgått eller avbmflt en utbildning i gymnasieskolan. Den senaste specialundersökningen av arbetskraftens utbildning är från februari 1982 och visade att en tredjedel av de arbetslösa l8-19-åringarna hade en minst tvåårig gymnasial utbildning. Arbetsmarknadsstyrelsen har i en framställning den 16 april 1982 uttalat att kompletterande utbildning kan vara en lämplig åtgärd för att öka ungdomarnas möjligheter till anställning. Även arbetsmarknadens parter har omvittnat att det ofta behövs någon form av påbyggnadsutbildning efter genomgången eller avbmten gymnasieutbildning för att förbättra ungdomars konkurrenskraft på arbetsmarknaden.

En särskild utbildningssatsning för ungdomar är enligt min mening motiverad av den extraordinära situaflon som uppstått då ett besvärligt arbetsmarknadsläge sammanfaller med att ovanligt stora ungdomskullar lämnar gymnasieskolan. Jag vill därför föreslå nya och ökade satsningar på olika slag av kompletterande utbildningar, bl. a. högre specialkurser, för att öka möjligheterna till sysselsättning för våra ungdomar.

Jag finner dessa åtgärder sä viktiga, att det finns anledning att rätt ingående redogöra för hur jag anser att verksamheten bör läggas upp.

Jag vill först konstatera att de ungdomar som genomgått eller avbmtit en gymnasieutbildning och har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden inte utgör någon enheflig gmpp. Det krävs olika åtgärder för oUka kategorier av ungdomar, beroende pä utbildningsbakgrund. Behovet av högre specialkurser och andra päbyggnadsutbildningar är således ohka för ungdomar som har en yrkesutbildning, ungdomar som har en högskoleförberedande utbildning och ungdomar som har avbrutit en utbildning i gymnasieskolan.

Bilaga 2   Utbildningsdepartementet 3

För dem som genomgått en yrkesinriktad utbildning finns ett behov av kurser inriktade mot en specialisering eller vidareutbildning inom det yrke utbildningen syftar till. Ett exempel är en industrielektrisk kurs som en påbyggnad för dem som genomgått tvåårig el-teleteknisk linje.

I vissa fall kan ungdomar behöva bredda sin kompetens för att bli mer användbara pä arbetsmarknaden. Så borde t. ex. en teleteknisk kompletteringskurs (elektronik) ge dem som gått en tvåårig verkstadsteknisk linje bättre möjlighet till inträde på arbetsmarknaden.

Vidare borde en allmän orientering om datateknik, programmering etc. kunna vara en lämplig komplettering oavsett tidigare yrkesutbildning.

För ungdomar som har en teoretisk utbildning är behovet delvis annorlunda. De som studerat på de studieförberedande linjerna i gymnasieskolan får vanligen sin yrkesutbildning i högskolan. I ett läge dä stora ungdomskullar når högskoleålder kan mänga, trots de extra satsningar som statsmakterna gjort, inte omedelbart efter gymnasieskolan fä en möjlighet till högskoleutbildning.

Ungdomar i denna grupp bör få möjlighet att skaffa sig en yrkesutbildning i gymnasieskolan. Den bör då kunna ges i form av en högre specialkurs pä ca ett är som ger i stort sett samma kompetens som en tvåårig yrkesinriktad linje i gymnasieskolan. Jag räknar med att de flesta torde vara intresserade av att bygga på sin teoretiska utbildning med en yrkesinriktning inom samma ämnesområde, exempelvis affärs- och förvaltningskommunikation eller hotell- och restaurangadministration för elever från de ekonomiska linjerna, datateknik, energi- eller miljövårdsteknik för elever frän den naturvetenskapliga linjen, programmering eller informationsteknik för elever frän den humanistiska, samhällsvetenskapliga eller sociala linjen.

Genomgående för sådana högre specialkurser bör enligt min mening vara att de blir attraktiva från näringslivets synpunkt och därmed lättare leder till anställning. Därför är det nödvändigt att utveckla kurserna i nära samverkan med både arbetsgivare och fackliga organisationer. Dessutom kan behoven variera mellan olika regioner och kommuner. Jag kan även tänka mig att en påbyggnadsutbildning "skräddarsys" för ett visst företag pä en ort.

Den tredje kategorin ungdomar, som jag nämnde inledningsvis, är de som börjat på en utbildning i gymnasieskolan men efter olika lång tid avbrutit denna. Enligt en SÖ-undersökning var det 1978 ca 10% av en intagningskull som avbröt sina gymnasieskolestudier. För innevarande läsår rapporteras ungefär samma utveckling i stockholmsregionen, där det hösten 1982 togs in 10505 elever i årskurs 1 av gymnasieskolan. Jag har erfarit att nu över 1000 av dessa har avbmtit sina studier. Avbrotten är ojämnt fördelade. De teoretiska linjerna har färre studieavbrott än mänga av de yrkesinriktade linjerna.

Även för de ungdomar som avbmflt sina studier bör lämpliga special-

Prop. 1982/83:150 4

kurser konstmeras eller, där sådana redan finns, erbjudas i större utsträck-. ning. Kurserna kan i princip ha samma påbyggnadskaraktär som jag nyss skisserat. Lokalt arbetsmarknadsanknutna specialkurser (La-kurser) bör också kunna anordnas i detta syfte. Jag vill här även se komvux med dess utbud av kurser som ett realistiskt alternativ. Jag återkommer i det följande till detta.

Vad jag nu beskrivit är något som i ett reguljärt utvecklingsarbete rörande bl. a. läroplaner normalt tar relativt läng tid. Arbetsmarknadsläget kräver dock extraordinära åtgärder som kan ge effekt mycket snabbt. SÖ bör därför få ett särskilt uppdrag att i samverkan med länsskolnämnder, kommuner och näringslivsföreträdare verka för att högre specialkurser och andra påbyggnadsutbildningar med den inriktning som här redovisats snarast kommer till stånd. Det bör ankomma på regeringen att avgöra i vad mån särskilda regler om beslutsordning m.m. kan behövas för dessa kurser. Jag finner det därvid naturligt att de erfarenheter när det gäller utveckling av högre specialkurser som redan finns i Södermanlands, Västernorrlands och Jämtlands län tas till vara och sprids.

Jag vill inte utesluta att de kurser som nu organiseras för dessa speciella ändamål kan visa sig svara mot också mera varaktiga utbildningsbehov. De bör dä kunna utvecklas flll att bli en del av det ordinarie kursutbudet inom givna dimensioneringsramar.

Mot denna bakgmnd bör ramarna för gymnasieskolan utökas med 2000 platser, som särskilt avdelas för olika former av påbyggnadsutbildning. Kostnaderna härför beräknar jag till 45 milj. kr. Häri har jag dä inräknat kostnader för bidrag till utrustning och för studiesociala åtgärder enligt gällande bestämmelser. Dessa kostnader beräknar jag flll 9 resp. 8 milj. kr., inalles 17 milj. kr.

Förhoppningsvis behöver de åtgärder jag här föreslagit bara bli av tillfällig art. Alla de slag av resurser som vanhgtvis behövs när man planerar för mer varakflg utbildning kan därför inte behöva tas i anspråk. Jag finner det också naturligt att man i kommunerna även vill pröva alternativa vägar såsom inbyggd utbildning och förhyrning av lokaler. Jag vill i sammanhanget erinra om det nuvarande stimulansbidraget om 6000 kr. per nyinrättad och utnyttjad plats inom sektorn för industri- och hantverksyrken. Sådant bidrag bör givetvis fä utgå även vid nu berörda utbildningar i de fall de hör till denna sektor. Kostnaden för detta ändamål beräknar jag till 4 milj. kr. Den sammanlagda kostnaden för de åtgärder som jag här föreslagit uppgår därmed till 49 milj. kr.

Eftersom de påbyggnadsutbildningar jag här talat om även bör kunna anordnas inom komvux där sä är lämpligt, bör komvux ges möjlighet att anordna dessa utbildningar utanför ordinarie flmram. Kurserna bör dock inte få starta utan att samråd först skett med länsarbetsnämnden.

Till det jag nu sagt om extraordinära åtgärder och krav på stor flexibilitet till förmån för snabba insatser för de arbetslösa ungdomarna vill jag lägga följande.

Bilaga 2   Utbildningsdepartementet 5

För att få bästa effekt av anslagna medel bör i viss utsträckning resurser kunna överföras från gymnasieskolan till komvux, om det - med den korta förberedelsetid som står flll buds - visar sig att gymnasieskolan inte kan fylla sin kvot på 2000 platser och om samfldigt komvux har kapacitet för att ta emot fler arbetslösa ungdomar. Jag ser för min del i detta ett utmärkt tillfälle att pröva en samverkan mellan gymnasieskola och komvux. Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att medge en sådan omfördelning.

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

1.      att godkänna vad jag har förordat om högre specialkurser och
andra påbyggnadsutbildningar inom gymnasieskolan och kom
munal vuxenutbildning,

2. att till Bidrag till driften av gymnasieskolor för budgetåret 1983/84, utöver vad som föreslagits i prop. 1982/83:100, bil. 10, under åttonde huvudtiteln anvisa ytterligare förslagsanslag av 32000000 kr.

3. att bemyndiga regeringen att vid behov göra omfördelningar av resurser från gymnasieskolan till kommunal vuxenutbildning i enlighet med vad jag har förordat.

D 27. Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m. m.

Med hänvisning till vad jag anfört om påbyggnadsutbildningar i gymnasieskolan hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

till Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan m.m. för budgetåret 1983/84, utöver vad som föreslagits i prop. 1982/83:100, bil. 10, under åttonde huvudflteln anvisa ytterligare förslagsanslag av 9000000 kr.

F 4. Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m.

För innevarande budgetår gäller för den kommunala vuxenutbildningen och för gmndutbildningen för vuxna en totalram om nära 3,9 miljoner undervisningstimmar. I årets budgetproposition har chefen för utbildningsdepartementet föreslagit oförändrade timramar för budgetåret 1983/84. Förslaget innebär således att några ytterligare besparingar inte skall göras på anslaget flll komvux och gmndvux. Moflvet för detta är den betydelse dessa båda utbildningsformer har i den situation som för närvarande råder på arbetsmarknaden.

Riksdagen har också bemyndigat regeringen att - i den mån arbetsmarknadsskäl så påkallar - öka antalet undervisningsflmmar i komvux för att bereda utbildningsmöjligheter för arbetslösa (prop. 1982/83:100, UbU 1982/83:17, rskr 1982/83:196).

Alla tecken tyder nu på att förhållandena på arbetsmarknaden även

Prop. 1982/83:150 6

under budgetåret 1983/84 kommer att vara sådana att särskilda åtgärder behövs för att bereda utbildningsmöjligheter för arbetslösa. Jag har av chefen för utbildningsdepartementet erfarit att hon därför inom kort kommer att föreslå regeringen att besluta om utnyttjande av bemyndigandet. Det bör enligt henne ske på så sätt att kommunerna får rätt att anordna vissa kurser inom kommunal vuxenutbildning utanför den av riksdagen beslutade ramen av undervisningsflmmar för budgetåret 1983/84. Denna rättighet för kommunerna bör förknippas med ett villkor aU eU visst lägsta antal av kursdeltagarna i dessa kurser är arbetslösa. De kurser som bör få anordnas pä detta sätt är dels gmndskolekurser, dels gymnasieskolekurser i yrkesämnen, i teknologi och övriga tekniska ämnen samt i naturvetenskapliga ämnen, dels också särskilda yrkesinriktade kurser. Beslut om att av arbetsmarknadsskäl anordna sådana kurser bör givetvis föregås av ett samråd mellan kommunen och länsarbetsnämnden.

Med ledning av de insatser som komvux under tidigare år har kunnat göra för att ge utbildning åt arbetslösa räknar jag med en omfattning under budgetåret 1983/84 i storieksordningen IIOOOO undervisningstimmar. Kostnaderna härför kan beräknas til) ca,20milj. kr.

Jag räknar med att ca 11000 kursdeltagare kommer att beröras av verksamheten. Av dessa kommer en del att delta i flera kurser under hela läsåret, medan andra deltar under en kortare tid. Omräknat i heltidsstuderande innebär detta enhgt mina beräkningar ca 4400 personer under en termin.

Denna insats kommer att innebära även vissa ökade studiesociala kostnader. Dessa kan endast överslagsvis beräknas. I en del fall kan vuxenstudiestöd tänkas förekomma, i en del utbildningsbidrag. Det bhr givetvis också möjligt för deltagare i dessa kurser att söka studiemedel. Totalt torde kostnadema för studiesociala insatser för deltagare i berörda kurser komma att uppgå flll ca 30milj. kr.

Jag hemställer afl regeringen bereder riksdagen flilfälle

att ta del av vad jag har anfört angående bidrag till kommunal vuxenutbildning m, m.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 3

Sysselsättningsskapande åtgärder inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde, mm

Regeringens prop. 1982/83:150

Bilaga 3

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET  PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-04-14

Föredragande: statsrådet Leijon såvitt avser frågor under littera B och C statsrådet Gradin såvitt avser frågor under littera D

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84 såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Inledning

Regeringen tog omedelbart efter tillträdet i oktober 1982 och under de påföljande månaderna initiativ till en serie arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att såväl kort- som långsiktigt stödja sysselsättningen. Den totala kostnaden för åtgärderna uppgick till närmare 4 miljarder kr. Åtgärderna gav omgående resultat och den snabba ökningen av arbetslösheten under hösten 1982 kunde brytas.

I prop. 1982/83:50 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder och i årets budgetproposition pekade regeringen på att även om det ekonomiska åtgärdsprogrammet sattes in med största möjliga snabbhet, måste man pä grund av det utomordentligt ogynnsamma utgångsläget räkna med en fortsatt hög arbetslöshet under återstoden av innevarande budgetår. Även för budgetåret 1983/84 bedömdes arbetsmarknadspolitiska insatser av stor omfattning komma att bli nödvändiga.

I genomsnitt ökade arbetskraftsutbudet mellan åren 1981 och 1982 med 18000 personer. Denna ökning var avsevärt lägre än de föregående åren. Under årets tre första månader var antalet personer i arbetskraften ca 26000 fler än motsvarande period året innan. Fyra femtedelar av denna ökning utgjordes av kvinnor. När tecken pä en konjunkturuppgång blir märkbara, finns det skäl anta att arbetskraftsutbudet börjar växa snabbare. Tendenser till ökad veckoarbetstid och minskad frånvaro bidrar dessutom till att utbudet i timmar ökar relativt mer än antalet personer.

Under de tre första kvartalen är 1982 var antalet sysselsatta lägre än motsvarande kvartal året före. Sedan oktober månad 1982 har antalet sysselsatta varit ca 15000 fler än tolv månader tidigare. Denna ökning får helt tillskrivas den ökade volymen av arbetsmarknadspolitiska insatser och dä främst beredskapsarbeten. Jämfört med fjolåret hade antalet personer i beredskapsarbeten under första kvartalet ökat med ca 28000. Syssel-

1    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3

Prop. 1982/83:150 2

sättningen på den öppna arbetsmarknaden låg således dessa månader fortfarande på en lägre nivå än föregående år.

Antalet sysselsatta inom industrin har enligt arbetskraftsundersökningarna hittills under året varit ca 20000 färre än under fjolåret. Sysselsättningsminskningen fortsätter således, men minskningen har under den senaste tolvmånadersperioden successivt avtagit. Inom den offentliga tjänsteproduktionen ökade antalet sysselsatta med ca 14000 mellan första kvartalen åren 1982 och 1983. Detta innebär en fortsättning av den tidigare observerade svaga sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn. Ökningen är en direkt följd av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. I stort sett motsvaras sysselsättningsökningen av tillväxten av beredskapsarbeten inom stat, kommuner och landstingskommuner. Inom privata tjänster exkl. varuhandel och samfärdsel ökade sysselsättningen på ett år med ca 30000 personer. Ökningen inom denna sektor har under en följd av månader varit stabil.

Enligt arbetskraftsundersökningarna uppgick antalet arbetslösa i januari månad i år till 147000, vilket innebär 6000 färre än i tjol. 1 februari uppgick antalet arbetslösa till 155000 eller 20000 fler än i februari året innan samt i mars till 149000 eller 25000 fler än mars 1982.

Marssiffrorna innebär en relativ arbetslöshet på 3,4%. För män var nivån 3,6% och för kvinnor 3,3%. Detta motsvarar 83000 män resp. 66000 kvinnor. Ungdomsarbetslösheten uppgick till 47000 eller 7,3 %. Flickornas arbetslöshet låg pä 7,2% och pojkarnas pä 7,4%. Samtidigt omfattades totalt 184000 personer av olika åtgärder, varav 75000 i beredskapsarbeten (43000 män och 32000 kvinnor) och 44000 i arbetsmarknadsutbildning (25000 män och 19000 kvinnor). För beredskapsarbetena innebär detta den högsta nivån någonsin.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i skrivelser till regeringen pekat på det fortsatt svaga läget på arbetsmarknaden och också lämnat förslag till förstärkta arbetsmarknadspolitiska insatser för våren 1983 och för budgetåret 1983/84. Vad gäller insatser under våren 1983 har regeringen genom beslut den 17 mars 1983 medgivit att AMS får utnyttja en del av de medel som avsatts för omställningsbidrag till beredskapsarbeten och ungdomsplatser. Av de 200 milj. kr. som beräknades i förra årets budgetproposition för omställningsbidrag får 20 milj. kr. utnyttjas för ungdomsplatser och 125 milj. kr. för beredskapsarbeten. Denna omdisponering av medel inom anslaget B 4. Sysselsättningsskapande åtgärder vill jag nu anmäla för riksdagen. Härutöver vidgades ramen inom utbildningsdepartementets område för kommunal vuxenutbildning för arbetslösa med 30 milj. kr.

Finansministern har tidigare i dag redogjort för den allmänna ekonomiska utvecklingen och därvid pekat på vissa för svensk ekonomi positiva utveckhngstendenser. Orderingång, export och produktion inom industrin ökar vilket pä sikt kommer att påverka sysselsättningen och ekonomin som helhet. Den positiva utvecklingen för industrin kan till stor del tillskri-

Bilaga 3    Arbetsmarknadsdepartementet 3

vas den kraftiga devalveringen. Samtidigt har ekonomin i USA visat flera tecken pä uppgång vilket positivt bör kunna påverka vår export ytterligare. Emellertid har våra viktigaste handelspartners i Europa fortfarande ett lågt kapacitetsutnyttjande och en mycket hög arbetslöshet varför tillväxten i den samlade exportefterfrågan kommer att vara betydligt lägre än vad som normalt kännetecknaren uppåtgående utveckling.

Länsarbetsnämnderna räknar i sina prognoser med ett kvarstående behov av omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder under hela år 1983. 1 likhet med konjunkturinstitutet räknar nämnderna med att företagens efterfrågan på personal kommer att vara låg under större delen av året. Först mot slutet av året kan ett behov av nettorekrytering komma i fräga. Samtidigt räknar man med att tillväxten i arbetstillfällen inom den offentliga sektorn kommer att vara mycket begränsad.

Under loppet av år 1983 är det mot denna bakgrund realisflskl att räkna med att minskningen av antalet industrisysselsatta kommer att avta successivt. Eventuellt kan det mot slutet av året också bli fråga om en begränsad återhämtning. Samtidigt kommer sysselsättningsutvecklingen inom andra sektorer att vara fortsatt svag. Genom att arbetskraftsutbudet kommer att fortsätta att växa i minst samma takt som under det senaste året kommer det även under budgetåret 1983/84 att erfordras sysselsättningspolitiska åtgärder i ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår. Behovet av åtgärder kommer att vara relativt omfattande under hösten 1983 medan utvecklingen under våren 1984 är något svårare att förutse.

Åtgärdernas inriktning och omfattning

Som jag tidigare redovisat finns det vissa positiva utvecklingstendenser i den svenska ekonomin. Tecknen på en begynnande återhämtning för industrin är flera. Samtidigt kommer de strukturella förändringarna i näringslivet att fortsätta och utrymmet för expansion inom den offentliga sektorn att vara begränsat.

Trots vissa positiva tendenser är problemen på arbetsmarknaden omfattande. Ungdomarnas svårigheter att få arbete består. De nytillträdande kvinnorna har genom den svaga ökningen av antalet anställda inom den offentliga sektorn fått en relativt sett svårare situation än tidigare. Inom byggverksamheten fömtser länsarbetsnämnderna risk för kraftigt ökad arbetslöshet under den kommande vintern. Antalet långtidsarbetslösa är högt.

Mot denna bakgrund har jag bedömt det angeläget att redan nu föreslå regeringen ytterligare åtgärder för nästa budgetår för att hälla sysselsättningen uppe och minska arbetslösheten.

Regeringens åtgärder allt sedan dess tillträde hösten 1982 har inriktats på att stödja och stimulera en tillväxt inom industrin. När vi nu kan se tecken på en begynnande återhämtning måste de sysselsättningspolitiska insatserna utformas sä att de aktivt stödjer denna del av svenskt näringsliv.

Prop. 1982/83:150 4

Arbetsmarknadsutbildningen föreslås utvidgas till att omfatta 125000 deltagare under budgetåret 1983/84. Utbildningen bör inriktas på att stödja industrins rekrytering. Inom arbetsmarknadsutbildningens ram förordas vidare att det försök med utbildning av redan anställda som bedrivits i samarbete mellan AMS, Verkstadsföreningen och Svenska metallindustriarbetareförbundet får utvidgas till andra områden inom industrin under förutsättning att industrin gör vissa motprestationer.

Verksamheten bör bedrivas på försök under det närmaste budgetåret och den framtida omfattningen och inriktningen får prövas i samband med att det kommande betänkandet från kommittén (A 1980:02) för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) behandlas. Att det begränsade försök som nu bedrivs föreslås utvidgat skall ses mot bakgrund av de speciella krav på hög beredskap av yrkeskunnig personal som nu måste anses föreligga för svensk industri. Jag vill emellertid i sammanhanget erinra om de pågående förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter som inom en snar framtid kan leda fram till ett avtal som reglerar utbildning i företagen och anställning av ersättare, praktikanter m.m.

För att underlätta industrins rekrytering och mer allmänt skapa goda förutsättningar för en industriell utveckling föreslås att för nästa budgetär inrättas ett nytt anslag om 100 milj. kr. Medel frän detta anslag skall användas för varierande insatser som pä ett aktivt sätt bidrar till expansion av sysselsättningen inom industrin. Det kan gälla informationskampanjer för att förmå industrin att tidigarelägga sin rekrytering och utbildning liksom kampanjer som riktar sig till de arbetsökande. Sådana kampanjer kan också ingå som ett led i ansträngningarna att motverka könsuppdelningen på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadens parter har förklarat sig intresserade av att samverka med regeringen i sådana informationsinsatser.

Trots mycket omfattande arbetsmarknads- och utbildningspolitiska insatser under innevarande budgetår ligger ungdomsarbetslösheten pä en hög nivå. Under första kvartalet 1983 var 48000 ungdomar under 25 är arbetslösa, vilket motsvarar 7,3%. Av ungdomarna var 23000 flickor. Samtidigt hade ca 48 000 ungdomar beredskapsarbete och ca 15 000 deltog i arbetsmarknadsutbildning. Skolans åtgärder för 16-17-åringarna omfattade ca 17000 personer.

Av årskullen 16-äringar (f.n. 123000) som under våren 1983 avslutar sin grundskoleutbildning beräknas ca 100000 gå direkt vidare till någon form av utbildning inom gymnasieskolan. Arbetsmarknaden för ungdom utan yrkesutbildning eller annan utbildning efter grundskolan har försämrats avsevärt under de senaste åren. Enligt statistiska centralbyråns s.k. februariundersökning år 1982 var arbetslösheten dubbelt sä hög (10,8%) bland ungdomar med enbart grundskoleutbildning jämfört med dem som hade gymnasial utbildning. För att bryta denna utveckling har regeringen i årets budgetproposition föreslagit att gymnasieskolans dimensionering ut-

Bilaga 3    Arbetsmarknadsdepartementet 5

ökas ytteriigare till 8,6% högre än det totala antalet 16-åringar. Vidare har förslag lagts fram om ett nytt samlat och enhetligt åtgärdsprogram för ungdom under 18 år som efter avslutad grundskola inte genomgår reguljär utbildning eller har fast arbete.

Tillsammans med de insatser som statsrådet Göransson tidigare idag har förordat och som innefattar särskilda medel för anskaffande av ungdomsplatser bör ett heltäckande system kunna skapas så att ungdomar under 18 är skall kunna beredas utbildning, arbete, ungdomsplats eller annan meningsfull verksamhet.

När det sedan gäller de arbetslösa ungdomar i åldern 18-20 år som har genomgått eller avbmtit en utbildning i gymnasieskolan sä kan denna grupp komma att öka under nästa budgetår.

I år beräknas ca 40000 ungdomar avsluta 3- och 4-äriga linjer i gymnasieskolan och ca 70000 en 2-ärig utbildning. Detta innebär att ca 7000 fler ungdomar i år lämnar gymnasieskolan än föregående är. Till detta kommer de ca 10-15000 ungdomar som avbrutit en gymnasieutbildning under läsåret 1982/83 och för vilka åtgärder inom kommunernas uppföljningsansvar inte är den mest lämpliga stödinsatsen.

Den största delen av ungdomarna som i vår avslutar sin gymnasieutbildning kommer att gä vidare till ett arbete eller till en högskoleutbildning. Emellertid riskerar en allt större del av ungdomarna i åldern 18-20 år som har gymnasieutbildning att bli arbetslösa. Om inte ytteriigare arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder vidtas omedelbart, flnns stora risker att arbetslösheten i denna grupp ungdomar kommer att öka.

Den utvidgning av kommunal vuxenutbildning och särskilda påbyggnadskurser i gymnasieskola och komvux som statsrådet Göransson tidigare idag förordat samt de åtgärder i form av ökad volym för arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete samt värvning av dessa som jag strax kommer till innebär en väsentlig förstärkning av insatserna för de något äldre ungdomarna. Jag har i dessa frågor samrått med statsrådet Göransson.

Förslag läggs också fram om särskilda åtgärder för ungdomar med handikapp. Jag återkommer strax till detta.

Arbetslösheten inom byggnadsindustrin har under är 1982 legat på en högre nivå än tidigare är. För år 1983 kan en viss säsongmässig förbättring förutses under det första halvåret. Utsikterna för vintern 1983/84 innehåller många osäkerhetsfaktorer. Enligt konjunkturinstitutets bedömning kommer under är 1983 en viss ökning att ske uttryckt i volym, men genom en produktivitetsökning väntas antalet sysselsatta minska med någon procent. Länsarbetsnämndernas prognoser för den kommande vintern är dystrare än tidigare år samtidigt som man framhåller ökad osäkerhet när det gäller bedömningen av ombyggnads- och reparationsarbeten.

Enligt min mening är det nödvändigt att även inför kommande vinter särskilt stimulera byggandet. Regeringen har därför med utnyttjande av ti    Riksdagen 1982/83. 1 suml. Nr 150. Bilaga 3

Prop. 1982/83:150 6

flnansfullmakten tidigare idag beslutat tidigarelägga statliga byggen för ca 1 000 milj. kr. Härutöver kommer bostadsministern senare idag att föreslå att ramarna för bidrag och lån till samlingslokaler samt för reparationslån m.m. utvidgas med sammanlagt 160 milj. kr vilket motsvarar en investeringsvolym pä ca 500 milj. kr. Den direkta sysselsättningseffekten kan beräknas till ca 2400 årsarbetskrafter och lika många i bakomliggande led.

Trots vidgade utbildningsinsatser m.m. kommer enligt min bedöming beredskapsarbeten att erfordras i ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår vilket enligt AMS innebär ca 11 milj. dagsverken. Beredskapsarbetena behövs särskilt för att begränsa långtidsarbetslösheten och för att stödja de något äldre ungdomarna. AMS har hösten 1982 prioriterat de långtidsarbetslösa i sina åtgärder och de hittillsvarande resultaten pekar på att man lyckats stoppa den mycket snabba ökningen av antalet längtidsarbetslösa.

I årets budgetproposition uppskattades behovet av sysselsättningsdagar för beredskapsarbeten under nästa budgetår till 7,7 milj. Samtidigt angavs att det slutliga behovet av beredskapsarbeten inte kunde bedömas vid beredningen av propositionen. Jag räknar nu med att ca 10 milj. dagar kommer att erfordras under budgetåret 1983/84 samt att en viss koncentration av insatserna måste göras redan tidigt under hösten 1983 för att undvika en så dramatisk uppgång i arbetslösheten som vi hade hösten 1982.

Det är ännu för tidigt att dra några bestämda slutsatser av de särskilda insatserna mot långtidsarbetslösheten. AMS kommer under våren att presentera en utvärdering och pä grundval av denna får ställning tas till vilka åtgärder som är erforderliga. I det sammanhanget bör också de framställningar om åtgärder mot utförsäkring som kommit från LO, TCO och arbetslöshetskassornas samorganisation behandlas.

Jag vill emellertid redan nu peka pä en väg som i viss utsträckning bör kunna användas för att minska långtidsarbetslösheten. Enskilda beredskapsarbeten - med statsbidrag om 75% av lönekostnaden - anordnas idag endast för ungdomar under 25 år. Antalet sädana arbeten har vuxit snabbt under de senaste månaderna och uppgick i februari 1983 till 15000. Enligt min mening finns det skäl att i begränsad utsträckning och i samråd med de fackliga organisationerna pröva i vad män enskilda beredskapsarbeten skulle vara ett verksamt medel för att hjälpa också långtidsarbetslösa över 25 år. Denna åtgärd är möjlig att genomföra inom ramen för nu gällande bestämmelser.

I februari 1983 hade över 44000 personer beredskapsarbete hos kommuner och landstingskommuner. Detta motsvarar ca 4% av det totala antalet anställda. Under år 1982 hade i genomsnitt 26000 personer per månad beredskapsarbete hos dessa huvudmän.

Även under det kommande budgetåret kan behovet av beredskapsarbeten hos kommuner och landstingskommuner beräknas bli omfattande.

Bilaga 3    Arbetsmarknadsdepartementet 7

Mot denna bakgrund föresläs att AMS för vidare befordran till länsarbetsnämnderna får disponera 300 milj. kr. under budgetåret 1983/84 för att stödja tidigareläggning av fasta arbeten i kommuner och landstingskommuner. De fasta arbetena skall utgöra ett nettotillskott och således ligga utöver vad som annars skulle kommit till stånd. Detta nettotillskott kan näs genom t. ex. satsning på ny verksamhet eller genom att ersättningsrekrytering tidigareläggs. Medlen motsvarar tidigareläggning av ca 3500 nya arbetstillfällen under tolv månader vid 75% statsbidrag av de totala lönekostnaderna. Bidraget utgår för den period tidigareläggningen avser, dock högst tolv månader och endast för anställning som görs under andra halvåret 1983. De föreslagna medlen motsvarar ca 20% av det statsbidrag kommuner och landstingskommuner får under innevarande budgetår för beredskapsarbeten inom tjänstesektorn.

I budgetpropositionen anmälde jag att AMS arbetade med en översyn av flyttningsbidragen. På grundval av de förslag som AMS lagt fram föreslås en förenkling och reducering av antalet bidragsformer inom flyttningsbidragen. Härigenom skapas också utrymme för en höjning av starthjälpen för flerpersonshushåll.

De totala kostnaderna för de åtgärder som jag här kort har redovisat uppgår till 2750 milj. kr. Jag övergår nu att mera i detalj behandla de olika förslagen som ligger inom arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde.

Bl. Arbetsmarknadsservice

AMS har i skrivelse den 11 mars 1983 hemställt att ytterligare 30 milj. kr. ställs till styrelsens förfogande för förstärkning av arbetsförmedlingen med extra personal under budgetåret 1983/84. Enligt AMS har det rådande arbetsmarknadsläget medfört att kraven på framför allt arbetsförmedlingen har ökat avsevärt under innevarande budgetår. AMS förutser ingen ändring i arbetsbelastningen under det kommande budgetåret. AMS anser det därför synnerligen angeläget att de personer som tillfälligt under innevarande budgetår och efter regeringens bemyndigande har kunnat anställas inom arbetsförmedlingen, samtliga kan beredas fortsatt anställning under nästa budgetår.

Riksdagen har på grundval av årets budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 12 s. 47) anvisat 10 milj. kr. vilket motsvarar ca 80 årsarbetskrafter för att under nästa budgetär förstärka arbetsförmedlingen med extra personal. Vidare har regeringen i propositionen 1982/83:120 om utveckling i Norrbotten föreslagit att 50 tillfälliga tjänster som arbetsförmedlare bör fä inrättas för att under en tvåårsperiod arbeta med den övertaliga personalen vid LKAB i Malmfälten. Dessutom har regeringen i prop. 1982/83:147 om vissa varvsfrägor, m.m. föreslagit att AMS bör få 2,1 milj. kr. för att tillfälligt förstärka arbetsförmedlingarna i Malmö och Uddevalla med sammanlagt högst 15 arbetsförmedlare. Sammantaget inne-

Prop. 1982/83:150 8

bär detta att arbetsförmedlingen för budgetåret 1983/84 tillförs extra personal med sammanlagt ca 145 årsarbetskrafter.

Till stor del är denna förstärkning inriktad pä vissa krisbranscher, men 10 milj. kr. disponeras av AMS som en flexibel resurs inom förmedlingen för insatser inom andra utsatta områden. Inom ramen för den ordinarie rekryteringen och för de medel som föreslås ställas till AMS förfogande för extra personalförstärkning under budgetåret 1983/84 bör fortsatt anställning kunna beredas för en del av dem som har tillfälligt anställts för förmedlingsuppgifter under innevarande budgetår. Jag är inte beredd att föreslå ytterligare medel för förstärkning av förmedlingspersonalen.

Flyttningsbidrag

I anslagsframställningen för budgetåret 1983/84 föreslog AMS flera ändringar ifråga om flyttningsbidragen enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368). Förslagen flnns redovisade i årets budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 12 s. 54-56). Under hösten 1982 anmälde därefter AMS att en översyn av flyttningsbidragen pågick under medverkan av arbetsmarknadens parter. Översynen beräknades vara klar i slutet av januari 1983. Mot bakgrund av denna översyn var jag inte beredd att i budgetpropositionen föreslå några ändringar i bidragsreglerna. Jag förordade dock en höjning av starthjälpen för att anpassa den till prisutvecklingen.

AMS har i skrivelse den 25 februari 1983 redovisat sina förslag till ändringar ifråga om flyttningsbidragen med anledning av den nyss nämnda översynen av bidragen. Förslagen innebär både ändringar och förenklingar i bidragssystemet och höjningar av bidragsbeloppen. Enligt AMS är det ytterst värdefullt om antalet bidragsformer kan nedbringas.' Förutom de tidsvinster som detta skulle innebära för förmedlingen ifråga om handläggning, informationsinsatser och administration av bidragen skulle bidragssökande få bättre möjligheter att orientera sig om gällande bestämmelser. AMS gör den bedömningen att föreslagna ändringar kan finansieras inom den kostnadsram som regeringen föreslagit och riksdagen anvisat för flyttningsbidragen för budgetåret 1983/84.

I likhet med AMS anser jag att del är angeläget att antalet bidragsformer begränsas och att hanteringen av bidragen förenklas för att underlätta både för de arbetssökande och arbetsförmedlingarna. Jag anser vidare att flyttningsbidragen i första hand bör vara inriktade pä de vanligast förekommande flytthingsfallen och att reglerna bör vara utformade sä att de främjar placering i stadigvarande arbete. En uppsplittring av resurserna pä ett stort antal bidragsformer som täcker alla upptänkliga flyttningssituationer är enligt min mening inte försvarbar vare sig ur administrativ eller arbets-marknadspolitisk synpunkt. Vid utformningen av bidragen bör hänsyn också tas till att en del kostnader i samband med arbete pä annan ort och dubbel bosättning i vissa fall kan kompenseras pä annat sätt, t.ex. genom avdragsrätten vid inkomstbeskattningen.

Bilaga 3    Arbetsmarknadsdepartementet 9

Innan jag övergår till att redogöra för mina förslag till ändringar av flyttningsbidragen vill jag erinra om att regeringen i prop. 1982/83: 120 om utveckling i Norrbotten föreslår en försöksverksamhet under tre är med två former av flyttningsbidrag nämligen traktamente vid dubbel bosättning och månadsresor. Denna försöksverksamhet bör enligt min mening inte beröras av de förslag som jag nu kommer att redovisa.

Enligt AMS bör de allmänna förutsättningarna för flyttningsbidrag vara utformade på ett sådant sätt att de inte försvårar beslut om flyttning av arbetsmarknadspolitiska skäl. Nuvarande samrådsförfarande mellan arbetsförmedlingen på flyttningsorten och den på inflyttningsorten för att utröna om det föreligger behov av arbetskraft på den senare orten försvårar ofta beslut och administration i flyttningsärenden utan att tillföra ärendena något väsentligt. Förmedlingen pä utflyttningsorten tvingas ofta att bevilja flyttningsbidrag för att kunna arbetsplacera den sökande trots att förmedlingen pä inflyttningsorten bedömt att behov inte föreligger. AMS föreslär därför att denna prövning slopas, utom vid flyttning till orter inom stödområdena.

Ett strikt upprätthållande av prövningen av arbetskraftsbehovet på inflyttningsorten hämmar den geografiska rörlighet som är önskvärd från områden med krafflg undersysselsättning till mer gynnade sådana. Denna prövning bör enligt min mening göras endast om det flnns särskilda skäl, t. ex. vid flyttning till orter inom stödområdena.

AMS föreslår vidare att bidragsformerna dagliga resor och s. k. månadsrosor slopas. När det gäller mänadsresor för ungdomar under 20 är föreslär dock AMS att denna bidragsform skall flnnas kvar eftersom erfarenheterna visar att resorna i många fall är ett verksamt medel för att underlätta geograflsk omställning för ungdomar. Dagliga resor utgår idag till arbetstagare som får arbete utom hemorten men kan resa mellan dessa orter varje dag. Ersättning utgår under högst sex månader med de faktiska kostnaderna efter avdrag av 100 kr. per månad, dock högst 300 kr. Månadsresa kan utgå för två resor i månaden från anställningsorten till hemorten och åter.

Enligt AMS kompenseras kostnaderna för den enskilde som dessa båda bidragsformer är avsedda att täcka till en del genom avdragsrätten inom skattelagstiftningen. Genom att slopa dessa bidragsformer anser AMS vidare att det skapas ett utrymme för att inom den av riksdagen anvisade medelsramen för flyttningsbidrag under nästa budgetår höja starthjälpen för flerpersonshushåll med 1 000 kr. utöver vad riksdagen nyligen har beslutat om, dvs. till 9000 kr. För egen del anser jag i likhet med AMS att dagliga resor och mänadsresor kan slopas, dock vad gäller mänadsresor ej för ungdomar under 20 är. Jag anser vidare att för att bättre kompensera flerpersonshushåll i samband med flyttning till annan ort starthjälpen för sådana hushåll bör höjas på sätt som AMS har föreslagit.

AMS har vidare föreslagit ett enhetligt och administrativt förenklat

Prop. 1982/83:150 10

traktamentssystem som bör gälla i samband med respenning. Förslaget innebär att personer kan komma att kompenseras med högre belopp än vad som gäller för statstjänstemän vid tjänsteresa. Enligt 12 § arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) får resekostnadsersällning och traktamente lämnas med högst de belopp som gäller för statstjänstemän. AMS kan därför inom ramen för nu gällande bestämmelser konstruera ett enhetligt och administrativt förenklat traktamentssystem som samtidigt är rättvist. Jag är mot bakgrund härav inte beredd att föreslå någon åtgärd i denna fråga.

Ansökan om resekostnadsersåttning skall göras innan resan anträds eller flyttningen sker. Starthjälp skall sökas innan anställningen tillträds. För sent gjorda ansökningar får tas upp till prövning endast om synneriiga skäl föreligger. Sådana ärenden skall prövas av länsarbetsnämnden. Ca 60% av för sent inkomna ansökningar beviljas. Enligt AMS bör en generösare bedömning få tillämpas i dessa ärenden och det bör i fortsättningen ankomma på arbetsförmedlingen att pröva ärendena.

Jag är inte beredd att biträda förslaget att en generösare bedömning skall tillämpas vid prövningen av ansökningar om flyttningsbidrag som har lämnats in för sent. Däremot anser jag i likhet med AMS att det bör ankomma på arbetsförmedlingen att i första hand pröva för sent inkomna ansökningar.

Resekostnadsersättning och traktamente för arbetstagaren och hans hushållsmedlemmar kan utgå för återresa till hemorten om anställningen utgjort kompletteringsarbete vid säsongarbetslöshet eller av annan anledning varit tillfällig samt vid anställning som har upphört utan arbetstagarens vållande efter kort tid och nyanställning ej kan erhållas på den nya orten. AMS föreslär att denna bidragsform kan slopas mot bakgrund av att den utnyttjas i ringa omfattning. Jag tillstyrker detta.

AMS förslag i övrigt i anslagsframställningen kan jag inte biträda.

Sammanfattningsvis innebär de förslag som jag har förordat här i huvudsak att bidragsformerna dagliga resor, månadsresor, dock ej för ungdomar under 20 år, och vissa återresor slopas samt att starthjälpen för flerpersonshushåll höjs till 9000 kr. Jag räknar med att de utgifter som föranleds av förändringarna ryms inom de av riksdagen nyligen anvisade medlen för flyttningsbidrag för budgetåret 1983/84.

Förslagen bör träda i kraft den 1 juli 1983. De personer som vid ikraftträdandet har beviljats dagliga resor eller mänadsresor bör få fortsätta uppbära dessa bidrag enligt de nu gällande bestämmelserna. Likaså bör återresa som har beviljats före ikraftträdandet men som inte anträtts få fullföljas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att godkänna de ändringar i fråga om flyttningsbidragen som jag har förordat.

Bilaga 3    Arbetsmarknadsdepartementet 11

8 2. Arbetsmarknadsutbildning

I årets budgetproposition har medelsbehovet för arbetsmarknadsutbildning beräknats för en omfattning av 110000 deltagare varav 20000 i arbetsmarknadsutbildning i företag, 20000 i reguljära skolväsendet och övriga kurser samt 70000 i AMU-kurser. Den genomsnittliga utbildningstiden (exkl. företagsutbildning) har beräknats till 20,3 veckor. Därutöver beräknades 90 milj. kr. som en reserv för ytterligare 10000 deltagare, med avsikt att regeringen, i det fall behov av utökad utbildning skulle uppstå, snabbt skulle kunna ställa dessa medel till AMS förfogande.

I skrivelse den I mars 1983 har AMS begärt 30 milj. kr. för att under budgetåret 1983/84 fortsätta det pågående försöket med fortbildning för kvalificerat yrkesarbete inom verkstadsindustrin för att motverka s. k. flaskhalsproblem. Hittills har ca 4000 utbildningsplatser anordnats och erfarenheterna hittills är mycket positiva.

I skrivelse den 11 mars 1983 har AMS med hänsyn till den väntade fortsatta försvagningen på arbetsmarknaden bedömt att AMU-kurserna redan från budgetårets början behöver planeras för 85000 deltagare. AMS har därför begärt att den totala planeringsramen för arbetsmarknadsutbildningen får höjas till 125000 deltagare. AMS framhåller vidare att de av regeringen beräknade medlen för en utökning av AMU-kurserna för lOOOO deltagare gmndar sig på kostnader för sådan komplementutbildning, som kan inrymmas i AMU-center och som inte kräver nyinvesteringar. För att kunna erbjuda kurser med mer avancerade utbildningsinslag i syfte att möta det utbildningsbehov som främst användningen av datateknik för med sig , anser AMS att viss del av utbildningen behöver köpas hos företag och av andra utbildningsanordnare. Därmed ökar också möjligheterna att snabbt anpassa utbildningsutbudet till behoven pä arbetsmarknaden.

AMS begär för en utökning av volymen med 15000 deltagare och för ett vidgat kursutbud dels att den föreslagna reserven om 90 milj. kr. får tas i anspråk och dels dämtöver 100 milj. kr. Med tanke pä behovet av flexibilitet i verksamheten och de stora ansträngningar som görs för att utöka antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningen, hemställer AMS att regeringen skall fä utnyttja finansfullmakten för kurskostnader inom arbetsmarknadsutbildningen.

Med hänsyn till att efterfrågan på arbetskraft väntas ligga kvar på en låg nivå även under budgetåret 1983/84 biträder jag AMS förslag att utöka planeringsvolymen för arbetsmarknadsutbildningen flll 125000 deltagare varav 85000 i AMU-kurser. Jag anser dock att den särskilda satsningen på fortbildning av anställda inom verkstadsindustrin med de förändringar jag nedan förordar bör rymmas inom denna totalram.

AMS satsning på fortbildning av anställda inom verkstadsindustrin som bedrivs inom arbetsmarknadsutbildningens ram enligt de regler som gäller för bristyrkesutbildning utgör enligt min uppfattning ett gott exempel på

Prop. 1982/83:150 12

hur arbetsmarknadsutbildningen kan utnyttjas i en lågkonjunktur. Många företag har i nuvarande konjunkturläge svårigheter att fortbilda sin personal i takt med den tekniska utvecklingen. Det är emellertid av vikt att industrins expansion i en kommande konjunkturuppgång inte hindras på grund av bristande utbildning hos personalen.

Även i ett mer normalt konjunkturläge finns det behov av fortbildning av anställda på gmnd av den snabba tekniska utvecklingen och därmed sammanhängande stmkturomvandling. Jag vill emellertid betona att arbetsgivaren har det primära ansvaret för personalens fortbildning men att det frän arbetsmarknads- och utbildningspolitisk synpunkt är angeläget att framför allt ungdomar - och då inte minst flickorna - ges möjlighet att i större utsträckning få erfarenhet av arbete inom industrin. Eftersom delta innebär att samhälleliga mål kan uppnås samtidigt som arbetsgivarnas behov av yrkesutbildad arbetskraft flllgodoses kan det i det här fallet finnas skäl att staten erbjuder viss ekonomisk kompensation för detta.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört förordar jag att möjligheterna till utbildning av anställda bör få fortsätta även under nästa budgetår och utvidgas även till andra delar av industrin efter den modell som används för fortbildningen inom verkstadsindustrin. Jag avser därför senare föreslå regeringen att ramen för bristyrkesutbildningen under budgetåret 1983/84 utökas frän nuvarande högst 10000 personer per är under högst 300000 utbildningsveckor till 15000 personer under 450000 utbildningsveckor. Verksamheten bör bedrivas på försök under det närmaste budgetåret. Den framtida omfattningen och inriktningen får prövas i samband med att det kommande betänkandet från kommittén (A 1980:02) för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU) behandlas. KAFU har haft sitt slutsammanträde och jag har erfarit att kommittén föreslår att bristyrkesutbildning skall kunna användas för särskilda satsningar av det slag som jag har förordat. KAFU menar också att krav pä någon form av motprestation från företagens sida bör kunna ställas. Även de förhandlingar som f.n. pågår omkring ett avtal om ersättarsystem m.m. bör inväntas innan en eventuell permanentning av systemet kan göras.

Denna utvidgade utbildning av anställda bör omfatta hela industrin och i likhet med den pågående fortbildningen inom verkstadsindustrin avse vidareutbildning flll kvalificerat yrkesarbete samt syfta till alt motverka flaskhalsproblem i en kommande konjunkturuppgång. För att garantera en sådan inriktning måste arbetsgivaren och berörda fackliga organisationer vara överens om utbildningens inriktning och omfattning. En förutsättning är vidare att AMS för denna satsning på fortbildning av anställda inom bristyrkesutbildningens ram får möjlighet att ge företräde till personer som redan är anställda. Jag avser senare att föreslå regeringen att så får ske.

Jag anser vidare att vissa krav på motprestationer från företagens sida kan ställas. Motprestationerna från företagens sida kan dock variera från fall til! fall beroende pä det enskilda företagets möjligheter och utbildning-

Bilaga 3    Arbetsmarknadsdepartementet 13

ens omfattning. Länsarbetsnämnden bör få möjlighet att förhandla om motprestationens form och omfattning, men utgångspunkten skall vara att någon motprestaflon alltid skall göras. En sådan kan vara anställningar av ungdomar som vikarier eller i form av beredskapsarbete. Motprestationen kan också bestå av anställning med lönebidrag, inrättande av ungdomsplats eller att företaget i fräga tar emot praktikanter frän gymnasie- eller högskola, arbetsmarknadsinstitutet, etc. Arbetsförmedlingen bör i detta sammanhang beakta möjligheten att låta flickorna pröva pä arbetsuppgifter och yrken som domineras av män. Om prioritering måste göras mellan företag bör motprestationens omfattning väga tungt. Det bör ankomma pä regeringen att utforma de närmare föreskrifterna härför.

Det nuvarande bidraget om 20 kr per tim. för utbildning av anställd i kombination med anställning av ersättare har under de senaste åren utnyttjats endast i mycket begränsad omfattning. Jag föreslår därför att denna bidragsform slopas frän den 1 juli 1983. Syftet med detta bidrag bör enligt min mening bättre kunna uppnäs med den fortbildning av anställda jag nu har förordat. Jag räknar vidare med att medelsbehovet minskar med 3 milj. kr. för arbetsmarknadsutbildning i företag och att dessa medel istället kan utnyttjas för bristyrkesutbildningen.

Det är enligt min uppfattning också väsentligt att arbetsmarknadsutbildningen i övrigt kan erbjuda kvalificerad yrkesutbildning med inriktning mot industrin. Även om industrisysselsättningen totalt inte väntas öka i någon större omfattning under nästa budgetär kommer det ändå att behövas en betydande ersättningsrekrytering. Det är av stor vikt att den produktionsökning som kan väntas i samband med en förbättrad konjunktur inte hindras på gmnd av svårigheter att rekrytera yrkesutbildad arbetskraft. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag anförde i årets budgetproposition om behovet av arbetsmarknadsutbildning för att möta de krav på utbildning som bl.a. datoriseringen ställer. Kurser kan behöva erbjudas även för arbetslösa tjänstemän och ungdomar med längre utbildning. Kurser eller vissa utbildningsmoment som kräver avancerad utrustning t.ex. inom elektroniken och datatekniken eller andra resurser som AMU saknar kan därför behöva köpas av företagen eller av andra utbildningsanordnare. Även mer otraditionella kurser av typen "starta-eget" bör kunna erbjudas i större utsträckning än f.n.

AMS gav under hösten 1982 länsarbetsnämnderna möjlighet att under budgetåret 1982/83 varva beredskapsarbete med arbetsmarknadsutbildning för arbetslösa ungdomar i åldern 18-24 är. Syftet var att samtidigt kunna ge dels gmndläggande eller kompletterande yrkesutbildning och arbetslivserfarenhet, dels motivera icke yrkesutbildade ungdomar att påbörja en yrkesutbildning.

Enligt AMS anvisningar skall alla former av beredskapsarbete kunna utnyttjas for värvning med arbetsmarknadsutbildning. Beredskapsarbeten inom den enskilda sektorn skall dock prioriteras. Utbildningen skall ligga i

Prop. 1982/83:150 14

linje med arbetsuppgifterna och i första hand bestå av AMU-kurser. Regeringen har för att underiätta möjligheterna till värvning medgivit AMS att för deltagare i åldern 18-19 är bevilja arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära skolväsendet när lämplig utbildning vid AMU-kurser inte kan ordnas. Åtgärden med värvning kan antingen ordnas individuellt eller i grupp. Ersättning till deltagarna utgår enligt gällande villkor d.v.s lön enligt avtal för tiden i beredskapsarbete från arbetsgivarna och utbildningsbidrag för tiden i arbetsmarknadsutbildning, vilket uträknas och utbetalas av den allmänna försäkringskassan.

Efter vad jag erfarit har denna nya åtgärd inte fått någon större omfattning. Ett väsentligt hinder utgörs av de olika ersättningssystemen med olika utbetalningsrutiner och olägenheter för ungdomarna att inte på förhand fä veta vilken sammanlagd månadsinkomst de har att röra sig med. Jag anser det emellertid av stor vikt att möjligheten till värvning mellan arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbete kan fortsätta. Enligt min uppfattning bör en sådan användning av arbetsmarknadsutbildningen och beredskapsarbetena öka effekten av resp. åtgärd. Genom att deltagarna får tillfälle att omedelbart använda sina nya kunskaper på en arbetsplats torde motivationen för utbildningen öka. Avbrottsfrekvensen för ungdomar i arbetsmarknadsutbildning, som är mer än dubbelt så hög som för vuxna, kan därmed väntas minska. Även beredskapsarbetet måste upplevas mer meningsfullt dä det sätts in i en mer målinriktad plan. För utbildningströtta ungdomar bör värvning mellan utbildning och praktiskt arbete kännas mer tilltalande och rekryteringen till arbetsmarknadsutbildning därmed kunna underlättas. Jag ser denna modell som en utmärkt väg att stimulera ungdomar till arbete inom industrin även om den också bör kunna tillämpas inom andra yrkesområden. Inom regeringskansliet pågår därför ett arbete med att se över möjligheterna att förändra de administrativa rutinerna så att en samordning av ersättningen till deltagarna kan ske.

För att arbetsmarknadsutbildningen dels skall kunna utökas till 125 000 deltagare, dels kunna ges en mer utpräglad inriktning mot kvalificerat yrkesarbete inom industrin dels ock även kunna användas mer flexibelt för främst arbetslösa ungdomar förordar jag att arbetsmarknadsutbildningen tillförs 100 milj. kr. utöver de 90 milj. kr. som genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1982/83:100, bil. 12 (AU 21, rskr 228) fr.o.m. den 1 juli 1983 skall ställas till regeringens förfogande för eventuell utökning av arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret 1983/84. Jag avser senare föreslå regeringen att AMS får utnyttja nämnda 90 milj. kr. redan från budgetärsskiftet.

Jag vill här också erinra om att regeringen i tre olika propositioner under våren 1983 har lagt fram förslag om särskilda insatser beträffande utökning av arbetsmarknadsutbildning. Regeringen föreslär i prop. 1982/83:120 om utveckling i Norrbotten dels 1 milj. kr. för en utökning av AMU-kapacite-ten i länet totalt sett under ifrågavarande anslag. Därutöver föresläs att

Bilaga 3   Arbetsmarknadsdepartementet 15

15,5 milj. kr. av de medel som föreslås under anslaget B 16. Medel för särskilda insatser för övertalighet inom Luossavaara-Kiimnavaara AB (LKAB) skall få användas för utbildning.

I regeringens proposition 1982/83:130 om åtgärder för tekoindustrin, m.m. föreslås särskilda utbildningsinsatser inom arbetsmarknadsutbildningens ram för att underlätta nyrekrytering inom tekoindustrin för en kostnad av 7 milj. kr.

I detta sammanhang vill jag erinra om att regeringen genom beslut den 3 december 1982 medgivit länsarbetsnämnden i Norrbottens län att t.o.m. budgetåret 1983/84 anordna kurser för länets behov och därvid använda regionala läroplaner. Regeringen har även för utbildningen inom tekoindustrin föreslagit en mer flexibel uppläggning av kurserna utifrån lokala behov. En större regional beslutsrätt kan medverka till en ökad anpassning av utbildningen till industrins behov. För en ytteriigare decentralisering bör dock erfarenheterna från Norrbottens län först inhämtas.

Vidare har regeringen i prop. 1982/83:147 om vissa varvsfrägor, m.m. föreslagit att arbetsmarknadsutbildningen i Malmöhus län skall tillföras 10 milj. kr. för att möjliggöra en tillfällig utökning av AMU-kapaciteten för att underiätta omställningar i samband med neddragningen vid Kockumvarvet i avvaktan på en mer permanent utbyggnad av AMU-resurserna i Malmöregionen.

Dessa tre åtgärder bör ses som speciella satsningar för att lösa akuta problem inom vissa branscher och ingår således inte i den av mig föreslagna planeringsramen för 125000 deltagare.

Som jag tidigare anfört har AMS föreslagit att regeringen skall fä utnyttja finansfullmakten för sysselsättningsskapande åtgärder m.m. även för kurskostnader inom arbetsmarknadsutbildningen. Jag vill i denna fråga hänvisa till att chefen för finansdepartementet tidigare denna dag efter samråd med mig har avstyrkt AMS framställan.

AMS har föreslagit en höjning av utbildningsbidraget för de deltagare som inte uppfyller villkoren för ersättning från arbetslöshetskassa frän 165 kr. per dag till 200 kr. Jag kan inte biträda förslaget.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att

1. godkänna de ändringar i fråga om arbetsmarknadsutbildningen som jag har förordat,

2. till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1982/83:100 bil. 12, prop. 1982/83:120 bil. 4, prop. 1982/83:130 bil. 5 och prop. 1982/83:147 bil. 1 upptagna medel anvisa ett reservationsanslag av ytteriigare 100000000 kr.

Prop. 1982/83:150 16

B 4. Sysselsättningskapande åtgärder

AMS har i skrivelse den 11 mars 1983 redovisat sin bedömning av behovet av särskilda insatser för att stödja byggverksamheten under kommande vinter. AMS bedömning är att byggnads- och anläggningsarbeten för ca 2 400 milj. kr. skulle behöva tidigareläggas för att begränsa arbetslösheten bland byggnadsarbetarna. Jag vill för riksdagen ge till känna att regeringen, med utnyttjande av den av riksdagen beviljade finansfullmakten (prop. 1981/82:150 bil. 2, FiU 40, rskr 393 och prop. 1982/83: 50, FiU 21, rskr 108), genom beslut denna dag avser att tidigarelägga statliga investeringsobjekt för ca 1 000 milj. kr. Projekten har valts ut så att de i de i flertalet fall ger viss sysselsättningseffekt redan under hösten 1983 och med tyngdpunkten vintern 1983-84. Vidare hårde sysselsättningssvagaste regionerna prioriterats. Vid bedömningen av insatsens regionala fördelning har effekterna av andra insatser t.ex. för Norrbottens län beaktats. Tillsammans med förslag till särskilda insatser inom bostadsdepartementets ansvarsområde som chefen för bostadsdepartementet senare i dag kommer alt föreslå kan sysselsättningseffekten inom byggnadssektorn av dessa åtgärder beräknas till ca 2400 årsarbeten.

I en ytterligare skrivelse den 11 mars 1983 har AMS redovisat behov av ökade arbetsmarknadspolitiska insatser som innebär i stort sett samma omfattning för budgetåret 1983/84 som för innevarande budgetår. I skrivelsen bedömer AMS att antalet personer som inte kan beredas sysselsättning pä den ordinarie arbetsmarknaden kan väntas öka även under första hälften av budgetåret 1983/84. En fortsatt låg efterfrågan på arbetskraft och ett ökat antal personer i arbetskraften verkar i denna riktning. Även om vissa tecken på uppgång i den internationella konjunkturen kan skönjas redan nu sä dröjer det innan ett allmänt sett bättre konjunkturläge ger effekter pä sysselsättningen.

Jag delar AMS bedömning att behovet av sysselsättningsskapande åtgärder kommer att vara av ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår. Jag kommer därför i det följande att föreslå ett i förhållande till budgetpropositionen utökat medelsbehov för sysselsättningsskapande åtgärder i vilket också inkluderas förslag om att tidigarelägga anställningar inom den kommunala sektorn.

AMS har vidare begärt 40 milj. kr. för s. k. rådrumsbeställningar. Jag kan inte biträda AMS förslag i denna del.

Beredskapsarbeten

I budgetpropositionen räknade regeringen med att antalet dagsverken i beredskapsarbeten för budgetåret 1983/84 skulle komma att uppgå till 7,7 milj. Med en beräknad bidragskostnad om 500 kr. per dagsverke gav detta enligt regeringens budgetsförslag 3 850 milj. kr. Av detta föreslogs att 2500 milj. kr., motsvarande 5 milj. sysselsättningsdagar, skulle ställas till AMS förfogande  vid  budgetårets  början.   Riksdagen  (AU   1982/83:21,  rskr

Bilaga 3    Arbetsmarknadsdepartementet 17

1982/83:228) har också genom beslut den 13 april 1983 godkänt regeringens förslag.

Under innevarande budgetår beräknar AMS att utfallet av beredskapsarbeten kommer att bli ca 11 milj. dagsverken. AMS räknar med att behovet av sysselsättningsskapande åtgärder kommer att bli ungefär lika omfattande budgetåret 1983/84 som under detta budgetär. Skillnaden mellan de båda budgetåren bedöms av AMS vara att en större del av insatserna kommer att behöva läggas på kommande budgetårs första hälft. AMS har i ovan nämnda skrivelse hemställt om medel för budgetåret 1983/84 motsvarande 10 milj. dagsverken. AMS gör vidare den bedömningen att nuvarande nivå pä tilläggsbidraget på 15% som utgår i samband med investeringsarbeten i allt för hög grad har begränsat möjligheten för kommunerna att som beredskapsarbeten tidigarelägga kommunala investeringsobjekt. AMS föreslår därför atl de ekonomiska villkoren för kommunerna bör förbättras vid anordnandet av investeringsarbeten i form av beredskapsarbeten genom en generell höjning av tilläggsbidraget för kommunala beredskapsarbeten med 10 procentenheter, dvs. upp till 25% av kostnaderna.

Jag delar som jag tidigare har nämnt i huvudsak AMS bedömning att behovet av beredskapsarbeten nästa budgetär kommer att motsvara en volym av åtminstone 10 milj. dagsverken. Jag förordar därför att medel beräknas för beredskapsarbeten som tillsammans med de medel jag nedan kommer alt föreslå för tidigareläggning av kommunala tjänster motsvarar det av AMS bedömda behovet av sysselsättningsdagar. AMS bör ges i uppdrag att planera för ca 5 milj. sysselsättningsdagar redan under första budgethalväret 1983/84. Det innebär att utöver det belopp som förordats i budgetpropositionen (prop. 1982/83:100, bil. 12) och anvisats av riksdagen ytteriigare 1000 milj. kr. bör anvisas för beredskapsarbeten under kommande budgetår. Med hänsyn till att det nu är för tidigt att göra några säkra bedömningar om sysselsättningsläget våren 1984 bör AMS inte fördela hela beloppet för beredskapsarbeten till länsarbetsnämnderna vid budgetårsskiftet. Jag avser senare föreslå regeringen föreskrifter härom.

När det gäller tilläggsbidraget vid beredskapsarbeten vill jag erinra om att AMS har möjlighet inom gällande bestämmelser att såväl höja som sänka tilläggsbidraget till kommunerna. För innevarande budgetår har fllläggsbidraget höjts i 50 kommuner. AMS kommer även fortsättningsvis att ha möjlighet att höja bidraget till kommuner där arbetslösheten sedan en längre tid varit hög och befolkningsunderlaget vikande. Det är också viktigt att AMS beaktar möjligheterna att sänka bidraget i kommuner där sysselsättningsläget är mer tillfredsställande. Detta tillsammans med de ti-digareläggningar av statliga investeringar som regeringen senare denna dag beslutar om och de sysselsättningsfrämjande åtgärder inom bostadsdepartementets ansvarsområde som chefen för bostadsdepartementet också senare i dag kommer att föreslå gör att jag inte kan tillstyrka en generell höjning av tilläggsbidraget.

Prop. 1982/83:150 18

Från såväl beredningen för rekreation och turism som från olika turistorgan har synpunkter framförts om att beredskapsarbeten inom turistsektorn borde prioriteras i högre utsträckning. Det finns enligt gällande bestämmelser för beredskapsarbeten inget som hindrar att arbeten utförs inom service- och tjänstesektorn för turismens räkning. Jag vill ändå för riksdagen meddela att jag senare avser föreslå regeringen att vikten av beredskapsarbete även inom turismens tjänste- och servicesektor särskilt betonas. Vidare vill jag för riksdagens kännedom meddela att jag avser att senare föreslå regeringen att för kommande budgetär avsätta 15 milj. kr. av medlen för beredskapsarbeten till turistinvesteringar i Åres alpina centrum. En förutsättning för detta är att det uppdrag som chefen för jordbruksdepartementet avser ge till en statlig förhandlare leder till att avtal sluts om att privata företags planerade följdinvesteringar av Åre-projektet nu verkligen kommer till stånd.

Vad avser beredskapsarbetenas inriktning har från skilda häll också framförts synpunkter när det gäller upprustning av äldre arbetsmiljöer och handikappanpassning av offentliga miljöer.

Enligt gällande bestämmelser får enskilda beredskapsarbeten anordnas i form av om- och tillbyggnad för industriföretag då investeringarna syftar till att åstadkomma bättre hushållning med energi och råvaror eller att förbättra arbetsmiljön. På mänga håll i landet finns äldre industrimiljöer som genom en upprustning dels skulle skapa lämplig byggsysselsättning dels ock innebära förbättrad arbetsmiljö. Det arbetsmarknadspolitiska syftet är dock vägledande för bidragsgivningen, varför det sagda inte får anses utgöra något avsteg från huvudregeln i fråga om arbetsmiljöinvesteringar enligt vilken kostnaderna för en god arbetsmiljö skall bäras av produktionen. Jag vill emellertid för riksdagens kännedom meddela att jag har för avsikt att senare för regeringen framhålla möjligheterna att som beredskapsarbete dels rusta upp äldre arbetslokaler i enskild ägo dels ock handikappanpassa offentliga miljöer. Jag vill också erinra om vad jag i inledningen har anfört om beredskapsarbete för längtidsarbetslösa.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet har fått i upppdrag att finna en lösning på den framtida verksamheten vid Databasens i Haparanda filialer i Jörn, Jokkmokk och Pajala samt landsarkivets i Härnösand registreringsbas i Ramsele och Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR). Samtliga dessa verksamheter bedrivs nu som beredskapsarbeten. Arbetsgruppens resultat och förslag skall redovisas i budgetarbetet under hösten 1983. Det innebär att verksamheterna vid nämnda s. k. registeringsbaser bör fortsättningsvis bedrivas som beredskapsarbete dock längst t. o. m. nästa budgetår. Då det gäller SVAR måste emellertid en särskild finansiering ske frän och med den 1 juli 1983 fram till årsskiftet 1983/84 då en eventuell fortsatt verksamhet beräknas ha en finansiell lösning av permanent karaktär. Jag vill därför för riksdagen ge till känna att jag avser att föreslå regeringen att för budgetåret 1983/84 över förevarande anslag anvisa 2 milj. kr. för SVAR för tiden den Ijuli l983-den31 december 1983.

Bilaga 3    Arbetsmarknadsdepartementet 19

Tidigareläggning av kommunala tjänster

Som jag redovisat tidigare hade drygt 44000 personer beredskapsarbete i kommuner och landstingskommuner under februari månad är 1983. 1 genomsnitt under är 1982 hade 26000 personer beredskapsarbete hos dessa huvudmän per månad. Även under kommande budgetär kan behovet av beredskapsarbeten inom kommuner och landstingskommuner bedömas bli omfattande.

Jag har i det föregående förordat att 1000 milj. kr utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen anvisas för beredskapsarbeten under budgetåret 1983/84. Härutöver förordar jag som jag nyligen nämnt att 300 milj. kr anvisas för att stödja tidigareläggning av nya fasta arbeten i kommuner och landstingskommuner. Medelsramen motsvarar ca 20% av del statsbidrag kommuner och landstingskommuner beräknas erhålla under innevarande budgetär för beredskapsarbeten inom tjänstesektorn.

Medlen bör anvisas under förevarande anslag och på ett sådant sätt att AMS får disponera högst 300 milj. kr. för att via länsarbetsnämnderna ge bidrag till kommuner och landstingskommuner. De fasta arbetena skall utgöra ett nettotillskott och således ligga utöver vad som annars skulle kommit till stånd. Detta nettotillskott kan t. ex. ske antingen genom en satsning pä ny verksamhet eller genom att en ersättningsrekrytering tidigareläggs t. ex. vid beräknade pensionsavgångar.

Vid länsarbetsnämndernas prövning av aktuella arbeten skall prioritet ges åt arbetsuppgifter som ligger inom områdena öppen psykiatrisk vård, äldre- och handikappomsorg samt barnomsorg - särskilt barn med särskilda behov. Andra områden som också kan komma i fräga är öppen socialjour, tolktjänst inom socialtjänsten, behandling av kvinnor utsatta för misshandel eller fritidsverksamhet för barn och ungdom. Missbruksvård är ett ytterligare område som kan komma i fräga.

Statsbidrag bör utgå med 75 % av de totala lönekostnaderna. För anställningar inom barnomsorg och social hemhjälp bör dock statsbidraget begränsas till 50% eftersom ordinarie statsbidrag utgår för dessa områden. Bidraget bör vidare utgå för den period tidigareläggningen avser dock högst tolv månader och endast för anställning som görs under andra halvåret 1983.

Alla arbeten skall anmälas till förmedlingen. Rekrytering förutsätts ske enligt principer som normalt tillämpas vid fast anställning. En strävan bör vara att arbetena kommer anmälda arbetslösa till del.

De närmare föreskrifter som krävs för systemets tillämpning bör ankomma på regeringen att utforma efter samråd med kommun- och landstingsförbunden.

AMS bör kontinuerligt följa verksamheten och ge regeringen underlag för en utvärdering av systemet.

Prop. 1982/83:150 20

Med hänvisning tih vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att till Sysselsättningskapande åtgärder för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1982/83:100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett reservationsanslag av ytterligare 1300000000 kr.

B 17. Medel för åtgärder att främja rekrytering till industrin m. m.

Nytt anslag

Vår industriella produktion ligger f. n. pä samma nivå som för tio år sedan. Detta förhållande har inneburit att sysselsättningen inom industrin kraftigt har minskat.

Regeringen har sedan tillträdet i oktober månad vidtagit en rad åtgärder för att stimulera ekonomin och öka sysselsättningen.

Även orn industriproduktionen kommer att öka kraftigt under de närmaste åren kommer sannolikt inte sysselsättningen inom industrin att öka i någon större utsträckning. Som jag tidigare - under anslaget B 2. Arbetsmarknadsutbildning - har anfört kan man dock räkna med att en betydande ersättningsrekrytering kommer att erfordras. Vissa industrigrenar kan därutöver väntas växa mycket snabbt och därvid få behov av ny arbetskraft.

En förutsättning för att den ekonomiska politiken skall bli framgångsrik är att företagens konkurrenskraft blir bestående och att den väntade expansionen inte bromsas till följd av rekryteringsproblem. Det är då också av vikt att arbetskraften har erfarenhet och sådan yrkesutbildning som krävs. Som ett led i rekryteringen till industrin är det väsentligt att ungdomen får en positiv attityd till industriarbete. Det är också väsentligt att stimulera industrin att i god tid utbilda för kommande behov och att tidigarelägga rekrytering så att arbetskraften finns pä plats när den ökade orderingången kräver ytterligare resurser.

För att stimulera en sådan utveckling krävs åtgärder som sträcker sig över flera olika verksamhetsområden. Som en grund härför behövs enligt min bedömning en kraftfull och samlad kampanj till förmån för arbete inom industrin. En sådan bör utformas i samarbete mellan arbetsmarknadens parter och regeringen samt innehålla åtgärder av skilda slag. Jag har redan haft inledande diskussioner med arbetsmarknadens parter och därvid mött en positiv reaktion till samarbete.

Innehållet i kampanjen och de övriga åtgärder som kan bli aktuella måste närmare fä utformas av regeringen tillsammans med parterna på arbetsmarknaden. Det är därvid väsentligt att insatserna inte i förväg låses av administrativa hinder utan kan utformas efter behov. Jag vill dock redan nu understryka att de medel jag avser att förorda härför i allt väsentligt

Bilaga 3    Arbetsmarknadsdepartementet 21

skall användas för att stödja en tidigareläggning av industrins rekrytering av arbetskraft. En mindre del av medlen bör vidare avsättas för särskilda projekt som underlättar industrins rekrytering av arbetskraft. Jag skall strax ge exempel på sädana projekt.

Kampanjen bör bl. a. omfatta en allmän information i olika massmedia riktad till företagen i syfte att stimulera en tidigareläggning av kommande rekryteringsbehov och rikta de arbetssökandes intresse mot industriarbeten.

Information riktad till ungdomarna bör innehålla upplysningar om olika utbildningsvägar och yrken inom industrin och samtidigt bör företagen genom särskilda insatser stimuleras att anordna ungdomsplatser, beredskapsarbeten och ta emot praktikanter. Härvid är medverkan av arbetsmarknadens parter särskilt betydelsefull.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att statsrådet Göransson tidigare idag har förordat 1 milj. kr. för anskaffning av arbetstillfällen för ungdomar och då främst ungdomsplatser. Informationen till företagen bör givetvis samordnas med insatserna för anskaffning av arbetstillfällen för ungdomarna.

Därutöver bör olika projekt för att stimulera ungdomarnas intresse för industriyrken kunna ingå. Sådana projekt kan utformas i samarbete mellan de lokala arbetsmarknadsparterna och kommunerna. Inslag av utbildning och praktiskt arbete bör givetvis ingå i sådana projekt. Mänga kommuner i landet driver redan nu egna projekt med ungdomsverkstäder, arbetsträning och utbildning varvad med praktiskt arbete. I vissa kommuner har kooperativ eller ungdomsägda företag startats med kommunalt eller fackligt stöd. Dessa nya arbetsmetoder är enligt min mening väl värda atl utveckla vidare i riktning mot industrin. Härvid kan även möjligheten till värvning mellan beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning kunna utnyttjas.

Jag vill också understryka att det gäller att ta fasta på de idéer och uppslag som ungdomarna själva har till meningsfulla arbeten och ta fatt på deras vilja att själva göra något åt sin situation. Då måste också tämligen okonventionella uppslag prövas som sedan kan föras vidare.

Jag förordar att 100 milj. kr. anslås för åtgärder av detta slag och att medlen disponeras av regeringen. Jag räknar med att ca 10 milj. kr. kan komma att disponeras för ungdomsprojekt av olika slag. Jag vill här också erinra om att chefen för utbildningsdepartementet i årets budgetproposition föreslagit att 10 milj. kr. anvisas för olika projekt i kommunerna som syftar till att stödja arbetslös ungdom. Det är väsentligt att en samordning av medelsfördelningen och därmed även att insatserna kan ske utan administrativa hinder. Det bör vara möjligt för kommunerna att ansöka om dessa båda slag av projektmedel i ett sammanhang. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare bestämmelser om detta.

I detta sammanhang vill jag också nämna att jag efter samråd med chefen för flnansdepartementet, efter de pågående överläggningarna med arbets-

Prop. 1982/83:150 22

marknadens parter, har för avsikt att tillsätta en särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet med uppdrag att studera frågan om marginellt sysselsättningsstöd och andra former av rekryteringsstimulans till industrin.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att till Medel för åtgärder att främja rekrytering till industrin m. m. för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100 000 000 kr.

C 5. Yrkesinriktad rehabilitering

1 en skrivelse den 11 mars 1983 har AMS bl.a. begärt att 6 milj. kr. ställs till styrelsens förfogande för att ersätta den neddragning som eljest avses träda i kraft för organisationen med arbetsmarknadsinstitut fr.o.m. den 1 juli 1983.

Jag är för egen del inte beredd att föreslå någon kompensation för tillämpningen av huvudförslaget pä Ami-organisationen för budgetåret 1983/84. Jag vill dessutom erinra om de förslag som nyligen har lagts fram om tillfälliga förstärkningar av Ami-organisationen i Malmfälten, i Kalix och Piteå samt pä vissa varvsorter.

Jag finner det dock angeläget att åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten också innefattar särskilda insatser för ungdomar med handikapp.

AMS bedrev åren 1979—80 försök med uppsökande verksamhet bland unga förtidspensionärer för att praktiskt pröva deras möjligheter till rehabilitering och sysselsättning. Försöket ledde till att ca en Qärdedel av ungdomarna fick arbete eller utbildning med sikte på senare anställning. Detta visar att aktiva insatser kan hindra utslagning och utestängning från arbetsmarknaden av många unga förtidspensionerade.

Försök med inriktning på unga förtidspensionerade bör åter tas upp. Stora ansträngningar måste göras för att ta till vara dessa ungdomars arbetsförmåga och arbetsvilja.

Jag förordar därför att 1 milj. kr. tillfälligt tillförs anslaget C 5. Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1983/84 och att medlen får användas för försöksverksamhet inriktad på unga handikappade som uppbär förtidspension/sjukbidrag eller som löper risk att förtidspensioneras. Vidare bör AMS kunna använda ytterligare högst 1 milj. kr. av de särskilda projektmedel om 2254000 kr., som har anvisats (prop. 1982/83:100, bil. 12. AU 1982/83: 21, rskr 1982/83: 228) för budgetåret 1983/84. Försöken med inriktning på unga handikappade bör inriktas på att nå konkreta resultat i form av arbetsplaceringar eller arbetsförberedande åtgärder som bedöms kunna leda till arbete.

Bilaga 3    Arbetsmarknadsdepartementet 23

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att godkänna vad jag har anfört om utnyttjandet av anslaget

Yrkesinriktad rehabilitering, dels att till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln, utöveri prop. 1982/83: 100, bil. 12, prop. 1982/ 83: 120 bil. 4 och prop. 1982/83:147 upptagna medel, anvisa ett reservationsanslag av ytterligare 1000000 kr.

D 1. Statens invandrarverk

I budgetpropositionen för budgetåret 1983/84 har anmälts att ytterligare åtgärder har vidtagits under år 1982 i syfte att åstadkomma kortare handläggningstider i utlänningsärenden, inom ramen för det regelsystem och den instansordning som gäller idag. Bl.a. har en temporär förstärkning av statens invandrarverks tillståndsbyrå medgivits. Vidtagna åtgärder har bidragit till att ärendebalanserna vid invandrarverket och i regeringskansliet har minskat betydligt, vilket har inneburit att handläggningstiderna i avlägsnandeärenden har kunnat minskas med ungefär en fjärdedel. Den gynnsamma utvecklingen under är 1982 beror till en del pä en minskad tillströmning under året av nya ärenden samt på det faktum att stora grupper asylsökande (främst polacker) redan i första instans har beviljats tillstånd att stanna här.

Balanssituationen kan dock snabbt ändras till det sämre genom förändringar i invandringsmönstret. Det är mot den bakgrunden viktigt att invandrarverket har tillräckliga resurser för att vidmakthålla nuvarande handläggningstider. Jag har därför i budgetpropositionen anmält att jag är beredd att även under budgetåret 1983/84 temporärt förstärka invandrarverkets personalresurser för tillståndsgivning om balanssituationen medför att handläggningstiderna riskerar att öka.

Invandrarverket har i skrivelse den 2 mars 1983 begärt att en temporär förstärkning tilldelas verkets tillståndsbyrä även under budgetåret 1983/84.

Jag hemställer, mot den bakgrund som redovisats, att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens invandrarverk för budgetåret 1983/84 under tionde huvudtiteln, utöver i prop. 1982/83: 100, bil. 12 upptagna medel, anvisa ett förslagsanslag av ytterligare 400000 kr.

D 3. Åtgärder för invandrare

I detta sammanhang vill jag anmäla för riksdagens kännedom att regeringen har beslutat att för budgetåret 1982/83 göra en omfördelning av anvisade medel under anslaget. Frän anslagsposten 3. Bidrag till avgränsade projekt m. m. har 500000 kr. förts över till anslagsposten 2. Bidrag till

Prop. 1982/83:150 24

invandrar- och minoritetsorganisationers verksamhet. Omfördelningen gör det möjligt för statens invandrarverk att medverka till att lösa de akuta ekonomiska problem som uppkommit i de Finska, Grekiska och Turkiska riksförbunden.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bereder riksdagen

att ta del av vad jag nu har anfört om viss omfördelning av medel inom anslaget Åtgärder för invandrare.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 4

Sysselsättningsskapande åtgärder inom bostadsdepartementets verksamhetsområde

Regeringens prop. 1982/83:150 Bilaga 4

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-04-14

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1983/84 såvitt avser bostadsdepartementets verksamhetsområde

Bostadsförsörjning m. m.

Sysselsättningsskapande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m.

Riksdagen beslutade i december 1982 om temporära åtgärder inom bostadsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1982/83:50 bil.5, CU 8, rskr 112) för att öka sysselsättningen inom bostadsbyggnadssektorn och samtidigt förbättra betingelserna för bostadsförsörjning och energihushållning.

Med hänsyn till dessa åtgärder, som får effekt under åren 1983 och 1984, och mot bakgmnd av det statsfinansiella läget kom förslagen i årets budgetproposition avseende bostadssektorn att präglas av stor återhållsamhet i fråga om nya ekonomiska åtaganden från statens sida.

Chefen för bostadsdepartementet uteslöt emellertid inte att ytterligare temporära åtgärder kunde komma att behöva vidtas pä gmnd av de komplicerade förhållanden som präglar utvecklingen inom bostadsförsörjningen.

Enligt regeringsförklaringen kommer ett särskilt program för ROT- sektorn, dvs. reparationer, ombyggnader och tillbyggnader inom bostadsbeståndet, att utarbetas. Chefen för bostadsdepartementet har gett en arbetsgrupp inom departementet i uppdrag att arbeta fram ett sådant program med sikte på att förslag skall kunna föreläggas riksdagen under hösten 1983.

För att stimulera byggandet och öka sysselsättningen inför vintern 1983/84 kommer jag i det följande att redovisa vissa åtgärder. Ramarna för stödet till allmänna samlingslokaler kommer att vidgas. Vidare förestås att långivningen flll byggnadstekniska åtgärder (reparationslån) föHängs och att ytterligare medel avdelas för särskilda statliga lån för att bygga om outhyrda lägenheter.

1    Riksdagen 1982/83. I saml.. Nr 150. Bilaga 4

Prop. 1982/83:150 2

Statligt stöd till allmänna samlingslokaler

Statligt stöd till allmänna samlingslokaler lämnas i form av dels anordningsbidrag och lån till nybyggnad, ombyggnad eller köp av samlingslokaler, dels upprustningsbidrag för beflntliga lokaler. Resterande kreditbehov, 50%, täcks på den öppna kreditmarknaden.

Riksdagen fastställer ärligen ramar för stödet till allmänna samlingslokaler. För budgetåret 1982/83 är ramen 30 milj. kr. för anordningsbidrag och lån samt 14 milj. kr. för upprustningsbidrag. Regeringen får vidga ramarna om det behövs av sysselsättningsskäl. Med stöd av detta bemyndigande har ramen för upprustningsbidrag vidgats med 10 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Bostadsstyrelsen har nyligen föreslagit att ramen för anordningsbidrag och län vidgas med 40 milj. kr. och att ramen för upprustningsbidrag vidgas med ytterligare 40 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Efterfrågan på stöd till allmänna samlingslokaler har sedan länge varit större än tillgängen. Ramarna för innevarande budgetår var i praktiken utnyttjade redan under mars månad. Då fanns det ansökningar om anordningsbidrag och lån m.m. på sammanlagt 256 milj.kr. hos bostadsstyrelsens samlingslokaldelegation. Vid samma tillfälle fanns det ansökningar om uppmstningsbidrag på sammanlagt 83 milj. kr. Det innebär att väntefl-den f. n. är 2 är för anordningsbidrag och 4 år för uppmstningsbidrag.

Chefen för bostadsdepartementet har tidigare anfört (prop. 1982/83: 100 bil. 13) att ram vidgningar bör behandlas i ett samlat sysselsättningspoli-tiskt perspektiv. Fömtsättningarna för att påbörja flera samlingslokalprojekt än vad som ryms inom ordinarie ramar bör klarläggas så snart som möjligt för att ge avsedda sysselsättningseffekter. Som en åtgärd för att trygga byggsysselsättningen under nästkommande vinter kommer jag senare denna dag att föreslå regeringen att ramen för uppmstningsbidrag under innevarande budgetår vidgas med ytterligare 34,45 milj. kr. Vidare bör ramen för beslut om anordnings- och inventariebidrag samt län till allmänna samlingslokaler fä överskridas med 25 milj. kr. under innevarande budgetår. Av de nämnda ramarna bör totalt 34,45 milj. kr. användas för vissa län där investeringar i samlingslokaler är särskilt angelägna ur sysselsättningssynpunkt. Dessa ramvidgningar ger utrymme för en ökad investeringsvolym på totalt 120 milj. kr. Även ramarna för budgetåret 1983/84 bör vidgas med totalt 25 milj. kr. Det ankommer på regeringen att besluta hur dessa ramvidgningar skall göras.

Lån till byggnadstekniska åtgärder (reparationslån)

Som en stimulansåtgärd har statliga lån kunnat lämnas temporärt för reparationer av vissa byggnadstekniska brister (reparationslån) exempelvis mögel-, fukt- eller korrosionsskador (prop. 1981/82: 150 bil. 5, CU 42, rskr 395). F. n. gäller att lån lämnas för projekt som påbörjas efter den 31 juli 1982 och i huvudsak avslutas senast den 30 juni 1983. För långivningen

Bilaga 4   Bostadsdepartementet 3

finns en av riksdagen fastställd ram om 125 milj. kr. I proposition (prop. 1982/83: 120) om utveckling i Norrbotten (bil. 5) föreslog regeringen en förlängning av reparationslånen och samtidigt vissa förbättringar av finansieringsvillkoren för allmännyttiga bostadsföretag för åtgärder i Norrbottens län. Länemöjligheten skulle gälla arbeten som påbörjas senast den 31 december 1985.

Enligt bostadsstyrelsen har den tillfälliga långivningen haft goda effekter pä reparationsverksamheten. Med hänsyn till det påtagliga behovet av reparationer av byggnadstekniska brister i bostadsbeståndet anser jag att det från såväl sysselsättningssynpunkt som bostadspolitisk synpunkt är angeläget att sådana reparationer ges stöd också inför kommande vinter i hela landet. Möjhgheten att få reparationslån bör därför förlängas. Jag förordar att län för vissa byggnadstekniska åtgärder (reparaflonslän) enligt nu gällande bestämmelser får lämnas ytterligare en tid. I landet utom Norrbottens län bör länemöjligheten gälla arbeten som påbötjas senast den 31 december 1983. Något krav på att arbetena skall ha avslutats vid någon viss fldpunkt bör inte ställas. Detta innebär att det nuvarande kravet att arbetena skall ha slutförts senast den 30 juni 1983 bör slopas. Regeringen bör utverka riksdagens bemyndigande att flytta fram den senaste fldpunk-ten för päböijandet.

Jag föreslår vidare att ramen för reparationslän vidgas med 75 milj. kr. flll 200 milj. kr. Ramvidgningen bör gälla exkl. Norrbottens län där någon ram inte har föreslagits. Det bör ankomma pä bostadsstyrelsen att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen besluta om den regionala fördelningen av medlen.

Länen betalas ut från anslaget B 3. Lån till bostadsbyggande. Jag räknar med att effekten på statsbudgeten för budgetåret 1983/84 bör rymmas inom anslaget.

Särskilda lokallån

Riksdagen har beslutat om vissa åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda lägenheter (prop. 1982/83: 50 bil.5, CU 8, rskr 112). BI. a. infördes statliga lån för ombyggnad av bostadsutrymmen till sådana lokaler som inte får inräknas i låneunderlaget för bostadslån. Under år 1983 får lån beviljas intill ett belopp av 25 milj. kr.

Enligt vad jag har erfarit har ansökningar hittills kommit in som motsvarar ett lånebehov på ca 30 milj. kr. Vidare har länsbostadsnämnderna till bostadsstyrelsen rapporterat att det finns en efterfrågan pä ytterligare 30 milj. kr.

Jag förordar att det belopp intill vilket särskilda lokallån får beviljas under år 1983 höjs med 25 milj. kr. till 50 milj. kr.

Prop. 1982/83:150 4

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de ändringar av tidsgränserna i fråga om lån till vissa byggnadstekniska åtgärder (reparationslån),som jag har förordat,

2. bemyndiga regeringen att besluta att flytta fram den senaste tidpunkten för påbörjande i fråga om reparaflonslän,

3. medge att ramen för reparationslån får vidgas med 75 milj. kr. i enlighet med vad jag har anfört,

4. medge att särskilda lokallån får beviljas inom en ram av 50 milj. kr. under år 1983.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget 1983

Prop. 1982/83:150

Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 1983

Bilaga 1.1

REVIDERAD NATIONALBUDGET 1983'

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1983 som härmed läggs fram är utarbetad inom finansdepartementet och konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på material som erhålls från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet hörts. Dess ledamöter bär dock ej något ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Nationalbudgeten består av två delar. I den första delen, kapitel 1, sammanfattar finansdepartementet det ekonomiska läget och konjunkturutsikterna. Den andra delen, kapitel 2-10, behandlar utvecklingen inom olika områden mera i detalj. I appendix till kapitel 1 redovisas arbetsfördelningen mellan finansdepartementet och konjunkturinstitutet.

Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi 1983 vilar på finansdepartementet, där arbetet med nationalbudgeten letts av statssekreteraren Erik Åsbrink och t. f. departementsrådet Lars Mathlein.

Kalkylerna avslutades för finansdepartementets del den 14 april 1983. I    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 2

1    Sammanfattning'

1.1 Internationell utveckling

Såväl produktionen som världshandeln sjönk i fjol. Arbetslösheten ökade i många länder till nivåer som är de högsta sedan 1930-talet. Vintern 1983 gick drygt 30 milj. människor, nära 10 % av arbetskraften, arbetslösa i OECD-området. Inflationstakten har dock reducerats högst avsevärt. I början av 1983 var konsumentprisstegringarna i OECD-området i genomsnitt nere i 5,7 %, en halvering pä mindre än 3 år.

Den senaste konjunkturavmattningen är bl. a. en följd av den andra oljeprischocken 1979/1980. Att nedgången blivit så djup och utdragen beror emellertid till stor del pä den ekonomiska politik som förts i några tongivande länder. Inflationsbekämpningen gjordes till ett överordnat mål i den ekonomiska poliflken i flera länder i början av 1980-talet. I detta syfte gavs penningpolitiken efter monetaristiska ekonomiska teorier en åtstramande inriktning. Penningpolitiken fokuserades kring att målsatta och försöka styra förändringen i något monetärt aggregat, penningmängden, som antas ha ett nära samband med prisutvecklingen. Denna politik har lyckats i så måtto att prisstegringarna faktiskt avtagit. Huruvida det är fräga om någon mer bestående nedgång av den underliggande inflationen återstår emellertid att se. Ungefär hälften av nedgången beror på de sjunkande råvarupriserna. Dessa kan snabbt börja öka igen när konjunkturen vänder uppåt och den nedpressade efterfrågan tilläts öka.

Även finanspolitiken har haft en åtstramande inriktning i flera stora länder. Ett viktigt undantag är Förenta staterna. Där har emellertid kombinationen av en åtstramande penningpolitik och en expansiv finanspolitik lett till att realräntorna drivits upp till en hög nivå.

Det finns nu emellertid tecken pä en vändning i den internationella konjunkturen. I första hand gäller detta Förenta staterna, där de s.k. ledande indikatorerna ökat flera månader i rad. Bl. a. har bostadsbyggandet ökat kraftigt. Men även orderingång och industriproduktion har visat tecken på återhämtning. För att säkra en uppgång under 1983 behövs stöd från bl. a. den privata konsumtionen. Stora skatteåterbäringar kommer atl utbetalas under våren och en ny skattesänkning träder i kraft från halvårsskiftet. Hushållssparandet i Förenta staterna ligger pä en så pass hög nivå, ca 7 % av de disponibla inkomsterna, att dessa inkomsttillskott bör kunna leda till ökad konsumtion.

Även i Europa finns det indikationer på att konjunktursvackans botten nu har passerats. I Förbundsrepubliken Tyskland kan en viss uppgång i

' 1 detta kapitel redovisas finansdepartementels bedömning av den ekonomiska utvecklingen. I kapitel 2-!0 behandlas utvecklingen inom olika områden mera i detalj. Arbetsfördelningen mellan finansdepartementet och konjunkturinstitutet framgår av appendix till detta kapitel.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 3

den ekonomiska aktiviteten noteras och förväntningarna är positiva inför det framförliggande året. I Storbritannien har penningpolitiken lättats och årets budget har getts en mindre restriktiv utformning än tidigare.

Sammantaget innebär den bedömning av den internationella utvecklingen som görs i den reviderade nationalbudgeten (kap. 2) att bruttonationalproduktens tillväxt i hela OECD-området väntas uppgå till drygt 1 3/4 % i volym mellan 1982 och 1983. Det innebär en marginell upprevidering jämfört med prognosen i den preliminära nationalbudgeten. Denna produktionsuppgång är emellertid inte tillräcklig för att förhindra en ytteriigare ökning av arbetslösheten. Det skulle krävas en tillväxt om minst 2-3 % per år framöver bara för att hålla arbetslösheten pä nuvarande nivå i industriländerna.

I Förenta staterna fömtses en tillväxt om 23/4 % 1983. I Västeuropa dröjer antagligen uppgången flll senare delen av året. Mellan 1982 och 1983 väntas tillväxten uppgå till blott 3/4 %. Av de stora länderna i Europa förutses Storbritannien få den mest positiva utvecklingen med en BNP-tillväxt om 2 %. I Förbundsrepubliken Tyskland begränsas tillväxten till 1/2 % bl. a. flll följd av oflllräcklig investeringsefterfrågan, medan en återhämtning förutses i den privata konsumtionsefterfrågan. I Frankrike har den politikomläggning i åtstramande inriktning som inleddes i Qol ytteriigare accentuerats under början av 1983.

Även i de mindre OECD-länderna, inkl. de nordiska länderna, väntas en svag produktionstillväxt. Danmark och Norge väntas få en tillväxt på 1/2 medan 1 1/2 % ökning förutses i Finland.

Mot bakgrund av de tillväxtprognoser som gjorts för olika länder bedöms väridshandeln med bearbetade industrivaror öka med 2 %. Priserna för dessa varor förutses öka med 5,5 %. Oljepriserna är f. n. fallande. Kalkylerna i den reviderade nationalbudgeten bygger på att räoljepriserna sjunker med drygt 3 dollar per fat mellan årsgenomsnitten 1982 och 1983. Beräkningstekniskt har vidare dollarkursen satts flll 7,38 kr. för 1983.1 den preliminära nationalbudgeten i är antogs motsvarande prisfall för råolja till drygt I dollar per fat och dollarkursen till 7,46 kr.

En sänkning av råoljepriset med 1 dollar per fat förbättrar vår bytesbalans med drygt 1 miljard kr. En sänkning av dollarkursen med 10 öre beräknas förbättra bytesbalansen med ca 500 milj. kr.

Trots att denna internationella bedömning är mycket försiktig måste den kringgärdas med reservationer. Det är för tidigt att anta att en stabil återhämtning under 1983 och 1984 nu skulle vara säkrad.

En uppgång i industriländerna under innevarande år blir således inte särskilt långvarig, om den enbart bärs upp av ett i konjunkturcykeln normalt omslag i lagercykeln och en svag ökning av den privata konsumtionen. Investeringsaktiviteten måste också komma igång i fall uppgången skall bära in över 1984. Å ena sidan är kapacitetsutnyttjandet i många länder lågt och industriproduktionen har ännu inte tagit fart på allvar.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 4

Detta och de fortfarande höga realräntorna talar mot en uppgång av investeringarna under de närmaste åren. Å andra sidan har de relativprisförskjutningar som skett under 1970-talet troligen medfört att en icke obetydlig del av produkflonskapitlet nu är obsolet. Detta talar för att investeringarna kan komma igång tidigare än normalt i konjunkturcykeln.

Ytterligare en osäkerhetsfaktor är oljeprissänkningarna. Dessa innebär visserligen en klart positiv effekt pä inflationstakt och bytesbalanser i de oljekonsumerande länderna men minskar samtidigt de oljeproducerande ländernas absorptionsförmåga, vilket hämmar industriländernas export.

Ett nytt inslag i världsekonomin är vidare den ökande oron i det internaflonella finansiella systemet. Internaflonella valutafonden (IMF) och Internationella Regleringsbanken i Basel (BIS) har fått göra stora insatser under det senaste året för bl. a. skuldtyngda u-länder som kommit i akuta betalningssvårigheter. Detta har redan medfört en ökad försiktighet i bankernas kreditgivning. De underliggande obalanserna i de länder som råkat i betalningssvårigheter torde emellertid inte ens med en mycket målmedveten ekonomisk politik kunna lösas under de närmaste åren. Skulle detta förhällande leda till kraftiga begränsningar i dessa länders möjlighet att erhålla ytterligare krediter, kan detta komma att allvariigt störa väridshandeln. Risken för protektionistiska åtgärder ökar dä.

När det gäller utvecklingen i Förenta staterna, det land som nu väntas dra igång världskonjunkturen, råder det osäkerhet om den ekonomiska politikens inriktning. Under hösten 1982 lättade den amerikanska centralbanken - The Federal Reserve Board - på penningpolitiken för att få ned räntorna. Detta har också delvis lyckats, även om realräntorna fortfarande ligger kvar på en hög nivå. De kraftiga ökningarna av det federala budgetunderskottet som fömtses kan emellertid driva upp inflationsförväntningarna hos de institutionella placerare i pensions- och försäkringsfonder som agerar på den amerikanska kreditmarknaden. Därmed kan ränteläget i Förenta staterna och därefter det internationella ränteläget ånyo pressas uppåt med följd att en nödvändig investeringsuppgäng kommer av sig.

1.2 Utvecklingen i Sverige

Utrikeshandeln

Varuexporten ökade med 4 % i fjol. För bearbetade varor utvecklades våra viktigaste avnämarmarknader med hänsyn till den allmänt sett svaga utvecklingen av världshandeln påfallande gynnsamt. Medan världshandeln med bearbetade varor sjönk, ökade de för vår export viktigaste OECD-länderna importen av bearbetade varor med närmare 4 %. Särskilt kraftiga ökningar noterades för så viktiga marknader som Storbritannien, Norge och Danmark.

Relativpriset för vår export av bearbetade varor sjönk med nästan 11 % under fjärde kvartalet i fjol. Mellan helåren 1981 och 1982 ökade inte våra

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 5

marknadsandelar för bearbetade varor med mer än 1,5 % på OECD-mark-naderna. Enjämförelse mellan andra halvåret 1981 och andra halvåret 1982 visar emellertid att våra andelar ökade med mellan 3 och 4 %. De riktigt stora effekterna av relativprissänkningen fjärde kvartalet i fjol visar sig först i år och nästa är.

När det gäller exportutsikterna för bearbetade varor för 1983 är det de ovan relaterade tre faktorerna, marknadstillväxt, relativa exportpriser och marknadsandelsutveckling, som måste bedömas.

Mot bakgmnd av det internationella scenario som skisserats ovan väntas marknadstillväxten för vår export av bearbetade varor öka med drygt 2 % 1983. Marknadsutrymmet för exporten till OECD-länderna förutses därvidlag öka snabbare men det motverkas av att importefterfrågan i länder-områden utanför OECD väntas gä något tillbaka. Priserna, mätt i nationella valutor, för OECD-ländernas export av bearbetade varor väntas sflga med 5 1/2 %.

Mätt mellan genomsnittslägena 1982 och 1983 fömtses en minskning av våra relativa exportpriser med 6 1/2 %. I likhet med konjunkturinstitutet (kap. 3) har vid exportbedömningen antagits att priselasticiteten vid rela-flva exportprisförändringar är 1,4 %, dvs. en relativprissänkning pä 1 % leder på 2—3 års sikt till en exportvolymökning på 1,4 %. En del faktorer motverkar emellertid att marknadstillväxt och relativprissänkningar leder till en sä hög exporttillväxt som ett mekaniskt applicerande av antagandena skulle innebära. Dit hör ogynnsamma effekter av vår exports varusam-mansättning och en observerad trendmässig stmkturell andelsföriust. I tabell 1:1 sammanfattas hur de olika faktorerna sammantaget'ger exportprognosen för bearbetade varor.

Tabell 1:1 Olika faktorers inverkan på exporten av bearbetade Industrivaror 1982 och 1983

Procentuell volymförändring

1982 1983

2 3/4	21/4
3	61/2
2 1/2 1/2	-21/2 0 4

Marknadstillväxt

Andelsvinst p. g. a. ändrade relativpriser

Borfall p. g. a. faktorer som missgynnar svensk export

Varuklassifieringsskillnad

Marknadsandelsvinst, netto

Exportökning 31/4 6 1/3

Sammantaget för vamexporten fömtses en volymökning om ca 6 % 1983. Det innebär en högre tillväxt än i fjol. Bedömningen att exporten kan väntas öka relativt kraftigt i år får stöd i konjunkturinstitutets industribarometer i mars i är. Enligt denna överträffades företagens förväntningar om exportorderingången under första kvartalet betydligt. Inför andra kvartalet väntar en stor del av industriföretagen ökande exportorder. Detta gäller inte minst för verkstadsindustrin.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget , 6

Mellan 1981 och 1982 ökade varuimporten med drygt 4,5 % i volym.' Ökningen var helt hänförlig till den förhållandevis kraftiga volymtillväxten, 7,4 %, i importen av bearbetade varor. Denna importökning får flll-skrivas dels att hushällen påtagligt ökat inköpen av varaktiga varor under andra halvåret, dels en viss tillväxt i de importtunga maskininvesteringarna, dels slutligen lageromslaget mellan halvåren för bearbetade varor.

Mot bakgmnd av de två devalveringarna 1981 och 1982, som sammantagna innebär en ökning av antalet svenska kronor per främmande valutaenhet om drygt 32 %, får vår importprisutveckling bedömas som måttlig.

Trots en höjning av OECD-ländernas genomsnittliga exportpris för bearbetade varor med 16 % — i svenska kronor räknat - mellan tredje kvartalet 1981 och tredje kvartalet 1982 ökade värt importpris för dessa varor med endast 10 %. Det reducerade genomslaget pä våra importpriser tyder på att de utländska leverantörerna vid försäljning till Sverige tvingats till prissänkningar — relativt andra exportmarknader — räknat i den egna valutan. Totalt ökade importpriserna med i genomsnitt drygt 13,5 % mellan 1981 och 1982.

Den totala varuimporten beräknas öka med 0,8% i volym mellan 1982 och 1983. Såväl importen av bearbetade varor som råvaruimporten bedöms öka med ca 3/4% (kap. 3).

Den i jämförelse med 1982 svaga importtillväxten för bearbetade varor 1983 skall ses mot bakgmnd av den prognoserade svaga uppgången i den totala efterfrågan, där endast export och lagerförändringar beräknas ge något positivt bidrag till efterfrågan på importerade varor. Till följd av devalveringarna stiger importprisema snabbare än de inhemska producenternas priser, vilket också verkar i importminskande riktning. För 1983 har konjunkturinstitutet beräknat denna av relativprisets sänkning härledda effekt på importvolymen till —2,5 procentenheter. I importdäm-pande riktning verkar vidare den tillfälliga - men icke obetydliga - höjningen av importinnehället i efterfrågan under andra halvåret 1982 som beskrivits ovan. Denna "överimport" 1982 väntas bidra till att hålla nere importen i år.

Råvaruimporten domineras av råolja och petroleumprodukter. Sammantaget bedöms importen av dessa varor öka med knappt 0,5% 1983. Till följd av en beräknad ökning av räoljelagren ökar importen av råolja förhållandevis starkt, medan importen av de raffinerade petroleumprodukterna väntas falla tillbaka beroende bl. a. på minskad förbmkning.

För 1983 bedöms de totala importpriserna för bearbetade varor öka något snabbare än i Qol. Samtidigt ökar oljepriserna betydligt långsammare

' I  1981 års priser. 1  1975 års priser, dvs. enligt nationalräkenskapernas (NR) beräkningsmetod, blev ökningen 5,8 %.

 Till följd av att konjunkturinstitutet räknar med en något högre privat konsumtion än finansdepartementet har institutet prognostiserat en importökning om 1 %.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 7

än i fjol, vilket sammantaget medför att importprisstegringen i är väntas bli ungefär lika stor som 1982.

Disponibel inkomst, priser och konsumtion

Mellan 1981 och 1982 steg hushållens disponibla inkomster i löpande priser med 7,9%. Eftersom priserna, enligt implicitprisindex (den prisindex som i nationalräkenskaperna används för fastprisberäkning av inkomster och konsumtion), ökade med i genomsnitt 10% föll hushällens realt disponibla inkomster med nära 2% (kap. 6).

Real disponibel inkomst, privat konsumtion, sparande och priser 1982—1983

Procentuella förändringar, 1975 års priser

1982 1983

prognos

-1,5 -3,2	-2,9 -3,4
-0,1 -0,5	1,9 1,8
-1,1	-1.5
0,6 0,8	-2,5 -2,0
-1,9 1,3 1,7 10,0	-1,1 -1,5 2,1 10,9

Faktorinkomster inkl. räntor och utdelningar

därav lönesummor Inkomstöverföringar från stat, kommun och privat sektor

därav pensioner

Summa inkomster

Skatter, avgifter och transfereringar frän hushållssek tom till stat, kommun och privat sektor därav prel. A- och B-skatter inkl. slutskattereglering   0,8

Disponibel inkomst Privat konsumtion Sparkvot, % Implicitprisindex, %

Trots köpkraftsminskningen i fjol ökade hushällen sin konsumtion. Särskilt stark blev uppgången mellan tredje och fjärde kvartalen 1982. Det var inköpen av varaktiga varor, bl. a. bilar,som ökade kraftigt. Denna utveckling kan till en del förklaras av den förhållandevis lätta kreditpolitik som bedrevs under första hälften av 1982. Hushållen hade således möjligheter att öka sin skuldsättning för att öka konsumtionen. Vidare bidrog sannolikt också det förväntade prisgenomslaget av devalveringen samt momshöjningen den 1 januari 1983 till att en del inköp tidigarelades.

Inkomst- och konsumtionsprognoserna för 1983 bygger bl. a. pä en genomsnittlig timlöneökning för samtliga anställda på 7,5%, vilket är i linje med de preliminära avtal som nu tecknats på arbetsmarknaden.

Här redovisade kalkyler för 1983 avseende reala inkomster och konsumtion bygger på prisprognoser, som till följd av de energiskattehöjningar som aviseras i den reviderade finansplanen, är något högre än konjunkturinstitutets prognoser. Prognoserna för den genomsnitfliga prisutvecklingen enligt konsumentprisindex och implicitprisindex är 9,5 resp. 10,9%. Prisutvecklingen under loppet av året har vidare prognoserats till knappt 9,5%. Höjningarna av de indirekta skatterna (inkl. momshöjningen) beräk-

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 8

nas härvidlag svara för 1,8 procentenheter av den totala konsumentprisuppgången.

Under förutsättning att devalveringen 1982 slår igenom på importpriserna för bearbetade varor flll 80% fram till slutet av 1983 och betydligt snabbare och mer fullständigt på importerade råvaror kan prisgenomslagel på konsumentprisindex för perioden oktober 1982-december 1983 skattas till 4,5 ä 5% (inkl. s. k. automatiska momseffekter).

Mot bakgrund av gjorda antaganden beräknas som framgår av tablån hushällens realt disponibla inkomster minska med drygt 1 % i år.

Sedan 1980 skulle därmed de realt disponibla inkomsterna ha sjunkit med totalt 3,8%. Enbart mot denna bakgmnd kan det förefalla troligt att hushällen måste minska sin konsumtion. Hushållens "överkonsumtion" av tunga konsumtionskapitalvaror mot slutet av 1982 talar också för en neddragning av konsumtionen. Vidare får man räkna med att 1983 kommer att präglas av en stramare kreditmarknad än 1982 med därav ökande svårigheter för hushållen att kunna hålla uppe konsumtionen via ökad nettoupplåning.

I föreliggande kalkyl beräknas sparkvoten öka mellan 1982 och 1983. Detta sammantaget med den prognosflseräde minskningen av de realt disponibla inkomsterna väntas medföra att konsumtionsvolymen faller med 1,5%.

Investeringar

Industrins investeringar väntas minska med 5% mellan 1982 och 1983. Lönsamheten i industrin förbättras visserligen avsevärt under 1983 (kap. 8). Efterfrågeläget väntas också förbättras under 1983. Kapacitetsutnyttjandet bör kunna öka i takt med att industriprodukflonen tar fart. Men sammantaget väntas inte dessa faktorer få till effekt att investeringarna ökar redan i år.

De statliga myndigheternas och affärsverkens investeringar väntas öka med 12% i volym under 1983. Det är främst de statliga myndigheterna som ökar sina investeringar kraftigt. Finansdepartementet räknar här med en kraftigare ökning än vad konjunkturinstitutet gör i kapitel 7. Detta sammanhänger med att hänsyn tagits till de ökade satsningar inom byggsektorn på drygt 1,1 miljard kr. som föresläs i den reviderade finansplanen.

Vad gäller bostadsinvesteringarna bedömer konjunkturinstitutet att 37000 bostadslägenheter kommer att påbötjas i är. Det är en minskning jämfört med 1982. Det är främst igångsättningen av småhus som väntas minska. Ombyggnadsinvesteringarna väntas däremot öka kraftigt och det ger sammantaget en nedgång på ca 1 1/2% i de totala bostadsinvesteringarna 1983. Hänsyn har då tagits till det program för reparationslån till bostäder som ingår i de ovan nämnda ökade insatserna i byggsektorn.

Sammantaget väntas de fasta bmttoinvesteringarna falla med ca 0,5 % i volym mellan 1982 och 1983.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 9

Lagren minskade kraftigt 1982. Som en följd av det allmänt svaga efterfrågeläget kan man räkna med en fortsatt minskning även i år. Efterfrågan tillgodoses dock i mindre utsträckning än under 1982 genom försäljning frän lager, varför produktionen bedöms öka i motsvarande grad.

Offentlig sektor

Utvecklingen i den offentliga sektorn beskrivs närmare i kapitel 9.

I tabell 1:2 jämförs den totala offentliga sektorns reala inkomster och utgifter med utvecklingen av den reala bmttonationalprodukten. Den reala utgiftsökningstakten har sjunkit markant jämfört med vad som noterades under 1970-talet, men den ligger fortfarande klart över BNP-tillväxten. Som en följd av detta har de offentliga utgifternas andel av BNP stigit kontinuerligt. För 1983 förutses en real utgiftsökning om drygt 4%. Denna beror huvudsakligen på att statsutgifterna ökar kraftigt, bl. a. genom de stora ränteutbetalningarna, men även exkl. räntor skulle det vara fräga om en stor ökning. Det är de stora industripolitiska satsningarna och de ökade investeringarna som står för denna ökning.

Bakom dessa reala ökningar ligger nominella utgiftsökningar som för den totala offentliga sektorn väntas uppgå till omkring 60 miljarder kr. i är. De snabbast ökande posterna är offentlig konsumtion och transfereringar till hushåll. Så när som på konsumtionsökningen, vilken huvudsakligen ligger inom kommunerna, svarar staten för praktiskt taget hela ökningen.

Då inkomsterna till den offentliga sektorn beräknas öka med 49 miljarder kr., försämras det finansiella sparandet med 11 miljarder kr. till ett samlat underskott på 55 miljarder. Detta underskott är huvudsakligen hänförligt till staten, vars finansiella sparande försämras med 7 miljarder kr. från 1982. Även kommunernas finansiella sparande beräknas försämras mellan 1982 och 1983 och överskottet i socialförsäkringssektorn tycks bli något lägre än i fjol.

Tabell 1:2 Den offentliga sektorns reala inkomster och utgifter 1970-1983

Procentuell volymförändring

	1970-	1980	1981	1982	1983
	1979
Inkomster	4,2	1,9	2,4	0,8	3,2
därav: skatter	3,0	-0,5	1,1	1,2	5,2
avgifter	8,8	6,7	4,7	-7,5	-1,6
Utgifter	5,9	3,3	4,6	3,3	4,3
Utgifter exkl. räntor	5,8	1,6	2,2	0,8	3,4
därav: staten	6,0	2,4	6,9	5,7	6,7
staten exkl.
statsskulds-
räntor	5,6	-1,7	1,7	0,0	4,7
socialför-
säkrings-
sektorn	12,8	3,8	4,4	3,1	5,4
kommunerna	4,2	4,1	2,2	1,0	1,4
BNP	2,0	2,0	-0.7	-0,1	1,8

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 10

Statens budgetunderskott 1983 beräknas uppgå till 92 miljarder kr. (motsvarande 13,3% av BNP), en försämring med 9 miljarder kr. frän 1982.

Finansiell utveckling och kreditmarknad

Den ökning av budgetunderskottet som förutses för 1983 är visseriigen lägre än för 1982 men statens kreditanspråk på den inhemska marknaden väntas likväl bli väsentligt större. Statens utlandsupplåning bör nämligen kunna hållas på en lägre nivå än i fjol, eftersom underskottet i bytesbalansen beräknas bli reducerat med 4 miljarder kr. jämfört med 1982.

Det sker således en sparandeförstärkning inom landet som uppväger det växande offenfliga sparandeunderskoltet. Detta sparande väntas ske i företagssektorn. Den fortsatt starka resultatförbättring som där fömtses leder tillsammans med alltjämt återhållsamma investeringar och en fortsatt lageravveckling till ett betydande flnansiellt sparandeöverskott (kap. 10).

Under fjolåret minskade företagens nettoupplåning i bankerna ganska kraftigt, om den bokföringsmässiga ökningen av utlandsupplåningen p.g.a. devalveringen räknas bort. För 1983 väntas en likartad tendens, dvs. en mycket svag kreditefterfrågan som i huvudsak måste riktas mot utlandet. I det sammanhanget kan noteras en inriktning pä upplåning i utlandet i företagssektorn, som medfört att företagen sammantaget nu har en något större kreditstock i utländsk valuta än i svenska kronor. Storföretagen svarar för den större delen av denna upplåning, men även mindre företag svarar för en betydande andel.

Till bilden av utvecklingen på kreditmarknaden kan läggas den väntade minskningen av hushällens kapitalvaruköp, vilket sammantaget gör att bankerna bör stå inför en svag kreditefterfrägan från den privata sektorn. Bankerna torde därför i väsentligt större utsträckning än under 1982 kunna tillgodose statens lånebehov.

Frän likviditetssynpunkt är det emellertid nödvändigt att den betydande statsuppläning direkt från allmänheten som kom till stånd 1982 kan fortsätta. Även för innevarande år måste därför företagens höga likviditet kanaliseras till staten men under de närmaste åren bör hushållen förmås öka sin andel av budgetunderskottets finansiering.

Det svenska ränteläget har vidare, om än med viss fördröjning, kunnat sänkas i linje med fallande räntor i framför allt Västeuropa. De kortsiktiga svenska penningmarknadsräntorna har sjunkit även relativt sett mot t. ex. euiodollarräntan. Den stora osäkerheten om den amerikanska penningpolitiken och den därmed sammanhängande internationella ränteutvecklingen innebär emellertid också att förutsättningarna snabbt kan förändras för vår del.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget II

Försörjnings- och bytesbalans

I tabell 1:3 sammanfallas den ekonomiska bedömningen för 1983. Den produktionstillväxt som förutses genereras av en snabb exportökning, en fortsatt ökning av den offentliga konsumtionen och en upphörande lagerneddragning. I den preliminära nationalbudgeten prognostiserades en BNP-tillväxt för 1983 om 1,4%. Skillnaden mot den bedömning som nu görs är i huvudsak hänfödig flll något annoriunda bedömningar av den privata konsumtionen och importen. Konsumtionen förutses nu inte minska så mycket som antogs i den tidigare prognosen. Detta år i huvudsak en effekt av aU prisutveckhngen under 1983 nu bedöms bli gynnsammare än vad som då prognostiserades.

Tabell 1:3 Försörjningsbalans 1982 och 1983

Procentuell volymförändring

	1982 Milj. kr., löpande	1982 priser	1983
BNP Import, varor och tjänster	620685 207586	- 0,1 4,9	1,8 1,8
Tillgäng	828 271	1,0	1,8
Bruttoinvesteringar Näringslivet därav: industri Statliga myndigheter och affärsverk Kommuner Bostäder	116186 52660 17239 14913 22 379 26234	-    2,5 -     4,5 -16,7 11,5 -    4,6 -    4,4	-0,6 -3,6 -5,0 12,5 -1,1 -1,6
Lagerinvestering'	-5720	- 0.4	0,6
Privat konsumtion	330485	1,3	-1,5
Offentlig konsumtion Statlig Kommunal	184755 53937 130818	1,2 - 2,7 2,9	1,4 -1,8 2,8
Inhemsk efterfrågan	625 706	0,1	0,1
Export, varor och tjänster	202565	3,8	6,6
Användning	828 271	1,0	1,8

' Lageromslag i förhållande till föregående års BNP.

Importen fömtses öka med ca 1 3/4% i volym. Det är en markerad upprevidering jämfört med bedömningen i den preliminära nationalbudgeten, då en viss minskning förutsägs i importvolymen mellan 1982 och 1983. Den importökning som nu förutses är emellertid inte alls onormalt stor för vår öppna ekonomi mot bakgrund av den konjunkturförbättring som nu fömtses under loppet av 1983.

Handelsbalansen förväntas förbättras med närmare 6 miljarder kr. mellan 1982 och 1983. Till följd av bl. a. de ökande räntebetalningarna pä utlandsskulden blir inte förbättringen pä bytesbalansen lika stor. Bytesbalansunderskottet väntas i är uppgå till 18,8 miljarder kr., motsvarande 2,7% av BNP. I Qol uppgick bytesbalansunderskottet flll 3,7% av BNP.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 12

Tabell 1:4 Handels- och bytesbalans 1981-1983

Miljarder kr.

	1981	1982	1983
Export av varor, fob	144,7	168,1	200,0
Import av varor, cif	146.0	173,8	200,0
Handelsbalans	-  1,3	- 5,7	0,0
Tjiinstebalans
inkl. korrigeringspost	- 0,4	0,6	2,0
Transfereringsbalans	-12,5	-17,7	-20.8
varav avkastning
av kapital, netto	-11,0	-15,9	-18,6
varav övriga trans-
fereringar, netto	- 6,2	- 7.3	- 8.4
varav korrigering
av transfereringar	4,7	5,5	6,2
Bytesbalans	-14,2	-22,8	-18.8

Sysselsättningen

De produktions- och produktivitetskalkyler som närmare redovisas i kapitel 5 tyder på ett fortsatt kärvt arbetsmarknadsläge under 1983. Mot slutet av året bör emellertid en förbättring skönjas.

Prognoserna för utvecklingen inom olika näringsgrenar indikerar att sysselsättningen i industrin och inom byggnadsverksamhet fortsätter att minska men i avtagande takt jämfört med 1982.

Antal sysselsatta inom tjänstesektorn i näringslivet väntas fortsätta att öka.

1 den kommunala sektorn förutses en sysselsättningsökning om närmare 20000 personer. Huvuddelen av denna ökning är dock hänförlig till huvudmannaskapsförändringar mellan staten och kommunerna samt till att antalet beredskapsarbeten väntas öka kraftigt. Den underliggande sysselsättningstillväxten i kommuner och landsting torde bli måttlig.

Mot bakgmnd av det förhållandevis svaga läge som väntas pä arbetsmarknaden under större delen av 1983 och i byggsektorn kommande vinter föresläs ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder om 2,7 miljarder kr. i den reviderade finansplanen. Inom byggsektorn föresläs tidigareläggning av statUga byggen, reparationslån till bostäder m.m. på sammanlagt en dryg miljard kr. Dämtöver innehåller det arbetsmarknadspolitiska paketet åtgärder för att bl. a. främja industrins rekrytering, särskilda utbildningsinsatser för arbetslösa ungdomar och ökade medel flll beredskapsarbeten. Även. kommunerna föreslås fä ökat stöd för att kunna öka sysselsättningen.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 13

APPENDIX

Delprognoser och arbetsfördelning rörande den reviderade nationalbudgeten 1983

Nedan framgår vilka kapitel och avsnitt som sammanställs inom flnansdepartementet (Fi) resp. konjunkturinstitutet (Kl).

Sektor	Avsnittet utformat	Prognos,	%
	LILIUI llldl inom	Fi	Kl
Privat konsumtion	Kl	-1,5	-1,2
Offentlig konsumtion	Fi	1,4	-
Bruttoinvesteringar	Kl	-0,6	-1,0
Lagerinvesteringar'	Kl	0,6	0,6
Export av varor och tjänster	Kl	6,6	6,6
Import av varor och tjänster	Kl	1,8	2,0
Bruttonationalprodukt	Fi	1,8	-
Internationell bedömning	Fi
Produktion inom gruvor, mineralbrott,
tillverkningsindustri och skogsbruk	Kl
Övrig produktion	Fi
Arbetsmarknad	Fi
De enskilda konsumenternas ekonomi	Kl
Näringslivets lönsamhet, kostnader
och priser	Kl
Offentlig verksamhet	Fi
Kreditmarknad	Kl
Sammanfattning	Fi

Lagerförändring i % av föregående års BNP.

UTVECKLINGEN INOM OLIKA OMRÅDEN

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

17

2   Internationella utvecklingen

2.1 Sammanfattning

Den internationella konjunkturen visade fortsatt försämring 1982. Produktionsökningen i OECD-länderna under 1980 och 1981 var svag, drygt 1 % vardera året. 1982 sjönk produktionen med nästan 1/4%. Detta är den mest negativa utveckling som noterats efter andra världskriget, se diagram 2:1. Nedgången andra halvåret blev genom ett något starkare fjärde kvartal dock något mindre än väntat, främst i Storbritannien och Förbundsrepubliken Tyskland. Arbetslösheten har stigit kraftigt. Vintern 1983 gick 32 milj. människor arbetslösa i OECD-länderna, vilket motsvarar knappt 10% av arbetskraften.

Under vintern 1983 har tecken börjat visa sig på en vändning i den internationella konjunkturen. I första hand gäller detta Förenta staterna där ledande indikatorer ökat under närmare ett år med en kraftig ökning i januari 1983. Även i Förbundsrepubhken Tyskland och Storbritannien har

Diagram 2; 1 Bruttonationalprodukten i hela OECD-området resp. OECD-Europa 1962-1983

Åriig procentuell förändring

OECD,  TOTALT OECD. EUROPA

i      I       I      I       i      I       I       I       I      I      I      I      I       I      I      i      I       i      I      i      I      I      I

1962 64 66 68 70 72 74 76 78 80 Källa: OECD, för 1982 och 1983 finansdepartementets bedömning. 2    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga II

82

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

18

industriproduktion, orderingång och bostadsbyggande börjat peka uppåt. Delvis förklaras uppgångssignalerna av att vintern varit mild både i Europa och Nordamerika. En lageravveckling ägde också rum under slutet av 1982, särskilt i Förenta staterna. När en uppgång inleds skulle därmed produktionsökningen understödjas av behovet av en lagerpåfyllnad. Den privata konsumtionen är dock fortfarande svag i flera av de stora länderna.

Den amerikanska ekonomin har under flera är stagnerat, under trycket av en stram penningpolitik, ett mycket högt ränteläge, en kraftigt övervärderad dollar och en försvagad konkurrenskraft. Den uppgång som nu inletts stöds av skattesänkningar och ökade militämtgifter. Den acceleration i tillväxten som förväntas andra halvåret 1983 kan dock komma att hämmas av att räntorna åter stiger när det stora federala budgetunderskottet skall finansieras. I Västeuropa väntas uppgången dröja till senare delen av året. Av de stora länderna torde Storbritannien få den mest posiflva utvecklingen. I Förbundsrepubliken Tyskland begränsas tillväxten av otillräcklig investeringsnivå. I Japan hålls tillväxten tillbaka av svag marknadstillväxt, frivilliga exportbegränsningar och stigande yenkurs.

Produktionen i de mindre OECD-länderna torde under 1983 komma att öka långsammare än i de större länderna. Detta gäller också Danmark, Norge och Finland.

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 1980-1983

Årlig procentuell förändring

	Andel av	1980	1981	1982	1983-
	OECD-områ-
	dets totala
	BNP, %'
De sju stora länderna
Förenta staterna	38,5	-0,4	1,9	-1 3/4	2 3/4
Japan	14,8	4,8	3,8	3	3
Förbundsrepubliken Tyskland	9,0	1,8	-0,2	-1	1/2
Frankrike	7,5	1,2	0,3	1 1/2	1/4
Storbritannien	6,5	-2,1	-2,2	1	2
Italien	4,6	3,9	-0,2	-    1/4	-1
Canada	3,6	0,5	3,1	-4 3/4	1 1/2
Norden
Danmark	0,8	-0,2	0,1	2	1/2
Finland	0,6	6,0	1,3	1	1 1/2
Norge	0,7	3,8	0,3	0	1/2
Sverige	1,5	2,0	-0,7	0	1 3/4
Vissa andra OECD-länder
Belgien	1,3	2,5	-1,7	-   1/2	1
Nederiänderna	1,8	0,5	-1,2	-1 1/4	-1
Schweiz	1,2	4,4	1,9	-2	1/2
Österrike	0,9	3,2	0,0	1	1
OECD-Europa	40,7	-  1,4	-0,3	3/4	3/4
OECD-totalt	100,0	1,2	1,2	-   1/4	13/4

' 1981 års BNP, priser och växelkurser. - Finansdepartementets bedömning.

Källa: OECD.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 19

Totalt för OECD-området kan man räkna med att BNP ökar med drygt 1 3/4% 1983. Dennatillväxlärinte tillräcklig för att minska arbetslösheten. I Europa väntas arbetslösheten fortsätta att stiga och nå närmare 12% vid årsskiftet 1983/1984.

Det finns mänga riskmoment som gör att styrkan och varaktigheten i den nu inledda konjunkturuppgången ter sig något osäker. Efterfrågan på konsumtionskapitalvaror och investeringsvaror är fortfarande låg. En fortsatt alltför stram politik i de stora OECD-länderna kan därför leda till att uppgången kan komma av sig. En återgång till ett högränteläge i Förenta staterna och därmed även i andra länder kan få denna effekt. Risker finns också att efterfrågan från länderna utanför OECD faller mycket kraftigare än här förutsetts. Detta kan gälla OPEC-länderna, vilkas import skulle komma att falla drastiskt i takt med sjunkande oljeinkomster, eller än allvarligare störningar på den internationella kapitalmarknaden och åtföljande bortfall av efterfrågan från utvecklingsländerna. Den tilltagande protektionismen i många länder kan också komma att fördröja en uppgång.

I flertalet länder var den ekonomiska politiken mycket restriktiv 1982. Offentliga utgifter skars ned och skatter höjdes. Trots detta steg budgetunderskotten. Den låga aktiviteten höjde utgifterna för industri- och arbetsmarknadspolitik och drog ned skatteintäkterna. Underskotten förklaras således i stor utsträckning av konjunkturen och de bakomliggande strukturella budgetunderskotten har genom hård ätstramningspolitik minskats i många OECD-länder.

Den utdragna lågkonjunkturen, den stigande skuldbördan och det höga ränteläget har medfört att räntebetalningarna på statsskulden ökat kraftigt i mänga länder. Under 1983 väntas flnanspolitiken fortsätta att vara restriktiv i Europa. I Förenta staterna väntas däremot de federala utgifterna öka och bidrar till konjunkturuppgången.

Kreditmarknaden har i många länder lättat till följd av den låga ekonomiska aktiviteten och en påtaglig uppmjukning av tillväxtmålen för penningmängden. Räntorna började sänkas i Förenta staterna och övriga länder följde efter i den mån växelkurssituationen sä tillät. De långa räntorna har inte fallit i samma grad. Den numera låga inflationstakten i många länder gör att realräntan nu är mycket hög. Tillsammans med det låga kapaciietsutnyttjandet bidrar den till att kraftigt hämma investeringsefter-frägan. Fortsatt stora federala budgetunderskott i Förenta staterna kan emellertid äter snabbt pressa upp räntenivån, både där och internationellt. Den höga realräntan återspeglar bl.a. förväntningar om höjd inflationstakt och därmed högre avkastningskrav på kapital i en framtid.

Den genomsnittliga inflationstakten för OECD-området var i februari 1983 nere i 5,7% som tolvmånaderstal mot över det dubbla 1980. Uppräknat till årstakt var prisförändringen mellan november 1982 och februari 1983 blott 3,8% (se tabell 2:2). Avmatlningen i inflationen beror dels på den svaga efterfrågan, dels på sjunkande räntenivåer och lägre priser på

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 20

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling 1979—1983

Årlig procentuell förändring

	1979	1980	1981	1982	Feb. 1982-Feb. 1983
De sju stora länderna
Förenta staterna	11,3	13,5	10,4	6,1	3,5
Japan	3,6	8,0	4,9	2,7	1,9
Förbundsrepubliken Tyskland	4,1	5,5	5,9	5,3	3,7
Frankrike	10,8	13,6	13,4	11,6	9,2
Storbritannien	13,4	18,0	11,9	18,6	5,3
Italien	14,8	21,2	19,5	16,6	16,1
Canada	9,1	10,1	12,5	10,8	7,4
Norden
Danmark	9,6	12,3	11,7	10,4	8,7
Finland	7,5	11,6	12,0	9,1	8,2
Norge	4,8	10,9	13,6	11,2	9,9
Sverige	7,2	13,7	12,1	8,6	8,2
Vissa andra OECD-länder
Belgien	4,5	6,6	7,6	8,7	8,7
Nederländerna	4,2	6,5	6,7	6,0	3,4
Schweiz	3,6	4,0	6,3	5,6	4,8
Österrike	3,7	6,4	6,8	5,5	4,1
OECD-Europa	9,8	12,9	10,6	10,6	8,8
OECD-totalt	10,6	14,2	12,3	8,0	5,7

Källa: OECD.

olja och vissa andra råvaror. Fortsatt sjunkande oljepris gör att OECD-genomsnittet för 1983 väntas kunna bli omkring 6 1/2%. Om efterfrågan tar fart riskerar dock inflationen flllta, inte minst till följd av att priserna på andra råvaror än olja i så fall kan väntas stiga frän de nuvarande låga nivåerna.

Löneökningstakten inom industrin beräknas för hela OECD- området ha uppgått till 8 3/4% 1982 och per producerad enhet ökade arbetskostnaden med ca 7%. För 1983 ser löneökningstakten ut att bli lägre till följd av avtagande inflation och det svaga arbetsmarknadsläget. Ingångna avtal i flera länder tyder på detta. Den genomsnittliga löneökningen beräknas 1983 bli knappt 7% för hela OECD-området. Arbetskostnaden per enhet skulle med en produktivitetsökning på 2 1/2% öka med omkring 4%.

Den amerikanska dollarn har förblivit relativ stark pä valutamarknaden, trots en försvagad bytesbalans och sjunkande räntenivåer. Kring nyår stärktes den japanska yenen och den tyska marken mot dollarn. Spänningarna inom det europeiska valutasamarbetet (EMS) och räntedifferenser har :indä hållit dollarkursen uppe. Valutamarknaden påverkas även av politiska händelser och av problemen inom det internationella betalningssystemet. Med avtagande inflationstakt och lägre räntenivåer är det sannolikt att underiiggande faktorer som konkurrenskraft och bytesbalanssitua-\w\ lar större betydelse för kursrörelserna under 1983 och 1984.

Både den flnska marken och den norska kronan devalverades i samband med justeringen av den svenska kronkursen i oktober 1982, med 9,5%

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

21

Diagram 2: 2 Effektiva valutakurser för US-dollar, Yen, D-mark och svenska kronor Jan. 1981-mars 1983

Jan. 1981 = 100. MERM-vikter

130			/	USD
120
110	/			DEM
90	■•■•n™>	v:~--'v-	v'	JPY
80	-		v	SEK
70

1981

1982

1983

Källa: IMF.

resp. 4% totalt under loppet av året. Bägge valutorna är knutna till en valutakorg, där den svenska kronan har stor vikt. Genom den svenska devalveringen har därför både Finlands och Norges valutor försvagats något mer mot den övriga världen vilket givit ett positivt bidrag till att dessa länders konkurrenskraft mot andra länder än Sverige stärkts.

De höjda oljepriserna under det senaste decenniet har inneburit att incitamentet att spara eller gä över till andra energislag ökat. Samtidigt har nya oljetillgängar flllförts marknaden genom ökad prospektering och mer svårbearbetade oljefält blivit lönsamma. Även den milda vintern, den svaga aktivitetsnivån och minskande lager i konsumentländerna har bidragit till att efterfrågan på olja sålunda har minskat mycket kraftigt. 1982 förbrukade OECD-länderna omkring en femtedel mindre olja jämfört med toppnivån 1979. Sammantagna har dessa faktorer lett till att en överskottssituation uppstått, vilket också under läng tid sänkt priset på marginal-kvanflteter till en nivå väsentligt under de långsikflga kontraktspriserna. Många OPEC-länder är helt beroende av oljeintäkterna för att finansiera sina omfattande investeringsprogram. Därför har det också blivit vanligt med rabatter på kontraktspriserna och svårt att hålla överenskomna produktionstak. OPEC:s roll som kartell har också försvagats av att medlemsländerna numera svarar för bara omkring tvä femtedelar av väridens tillförsel.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 22

Sänkningen i mars 1983 av OPEC:s officiella pris (för riktkvaliteten Arabian Light) med 5 dollar till 29 dollar per fat innebar bara en anpassning till existerande spotpris. Det förefaller troligt att oljepriset kommer att sjunka ytterligare något under året. Efterfrågan pä olja är fortfarande mycket svag. Samtidigt är utbudspressen stark. I en situation med frivilliga produktionsbegränsningar kan utanför OPEC stående producenter utnyttja situationen och ta marknadsandelar.

Världsekonomin utsattes för negativa chocker av de tidigare oljeprishöjningarna. Nu kommer i stället motsatta processer igång, även om effekterna på världsekonomin inte kan antas vara helt symmetriska. Storieken av effekterna blir beroende av djupet och varaktigheten i prissänkningen och av hur olika länders regeringar utformar sin ekonomiska politik.

Den omedelbara effekten av sjunkande oljepriser är en avtagande inflationstakt och minskade importkostnader i konsumentländerna. Samtidigt minskar OPEC-ländernas inkomster och därmed import av industriprodukter från OECD-området, vilket sannolikt kommer att fä tydligare effekter först 1984. Industriländernas bytesbalanser förbättras således. Avtagande inflationstakt verkar stimulerande på den privata konsumtionen och på produktionen i sin helhet. Redan nu märks dock en tendens till att regeringar utnyttjar den lägre inflationen till att avstå från annars nödvändiga expansiva satsningar för att stimulera efterfrågan. Beräkningar tyder på att en oljeprissänkning med 5 dollar per fat ökar tillväxten i västvärlden med drygt 1/2 procentenhet och dämpar prisnivån med drygt 1/2% det första året.

Den totala världshandeln var trendmässigt stigande under 1970-talet. Den sjunkande aktiviteten under 1982 gör att världshandelsvolymen nu bedöms ha utvecklats mycket svagt, främst i utvecklingsländerna. För 1983 fömtses en mera normal ökning, 2% för OECD-ländernas export av bearbetade varor. Industriländernas handel med varandra torde öka medan finansieringsproblemen i mänga av utvecklingsländerna väntas medföra en minskad handel med dessa länder. Jämfört med tidigare prognoser beräknas den svagare importefterfrågan från icke—OECD-länderna dra ned BNP-tillväxten inom OECD med omkring 1/2 procentenhet redan 1983.

Den höga arbetslösheten och de stora kapaciletsöverskotten i många branscher medför att protektionistiska åtgärder vidtagits i flera länder. En förbättrad ekonomisk tillväxt är den bästa fömtsättningen för att hälla tillbaka denna tendens till ökad protektionism.

Betalningskriserna för enskilda länder har smittat av sig genom att bankerna blivit allt försiktigare i sin utlåning och vid omsättning av gamla lån. Minskande export till följd av den låga aktiviteten i världen, svaga priser på många råvaror och hög ränta har urholkat många utvecklingsländers förmåga att klara sin skuldtjänst (räntor och amorteringar). Den ökande skuldbördan innebär att utrymmet för import beskärs och att upptagande av nya krediter försvåras.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 23

Internationella valutafondens betydelse för kanalisering av kapital från länder med flnansiella överskott kommer sannolikt att öka i betydelse under de kommande åren. En förstärkning av fondens utlåningskapacitet kommer att ske genom de beslut som fattats om höjning av medlemsländernas kvoter med i genomsnitt nära 50% (den åttonde allmänna kvotöversynen) och utvidgningen av det s.k. GAB-avtalet, General Arrangements to Borrow. Fondens lån är förknippade med villkor pä den ekonomiska politiken, sä att en nödvändig anpassning kan komma till stånd i läntagar-landet. Fondlänen skapar härigenom även bättre fömtsättningar för lån från privata banker.

2.2 Länderöversikter

Förenta staterna

Den ekonomiska akflviteten sjönk drasflskt under 1982. Sysselsättningen, produktionskapaciteten och bostadsbyggandet sjönk till efterkrigsfl-dens lägsta nivåer. Den strama penningpolitiken lättades under andra halvåret med åtföljande nedpressning av ränteläget. En kombination av hög realränta, internationell finansiell oro samt stigande budgetunderskott höll dollarkursen uppe på en osedvanligt hög nivå trots kraftig försämring i bytesbalansen.

Under Qolårets sista månad kunde dock tecken skönjas på en konjunkturomsvängning, som under årets första kvartal förstärkts. Ekonomiska data tyder pä att en uppgång inletts. En väsentlig anledning härtill tycks vara en lageromsvängning till följd av kraftiga neddragningar under andra halvåret i fjol. En annan viktig faktor utgör bostadsbyggandet som ökar markant. För att säkra en uppgång behövs emellertid efl snabbt stöd från bl.a. den privata konsumflonen. Tecken saknas inte heller pä ett ökat förtroende bland konsumenterna,som dessutom gynnas av stora skatte-äterbäringar under våren samt ny skattesänkning frän halvårsskiftet. Enkäter tyder vidare på att industrins investeringar kan komma att ge ett positivt bidrag till återhämtningen redan under första halvåret, tvärtemot hittills gjorda bedömningar och vad som moflveras av det låga kapacitetsutnyttjandet.

Målet för den ekonomiska politiken är fortsatt inflationsbekämpning och det förmodas att centralbanken avser att lägga större vikt vid att hälla en stabil och lägre flilväxt i penningmängden, jämfört med det senaste halvåret, för att bevara trovärdigheten i antiinflationspoHtiken. Den federala budgeten förblir försiktigt expansiv genom ökade försvarsanslag. I övrigt förs en stram utgiftspolitik och budgetens inkomstsida förblir svag genom skattenedskärningar och konjunkturellt betingat inkomstbortfall. Budgetutfallen för de kommande budgetåren pekar följaktligen på stora underskott. Den offentliga sektorns uppläningsbehov riskerar därmed att pressa upp räntenivån, vilket kan riskera en stabil och varaktig uppgång.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 24

Utsikterna för 1983 baseras på en markant förbättring av den inhemska efterfrågan. De komponenter som tydligast märks är bostadsbyggande och efterfrågan på vissa kapitalvaror, medan den privata konsumtionen i övrigt successivt bör kunna ge allt mer stöd åt efterfrågan. Det federala bidraget till efterfrågan hänförs till försvarsbeställningar. En fortsatt försämring i utrikeshandeln kan till stor del tillskrivas den höga dollarkursen. Arbetslösheten tycks ha avstannat på en hög nivå under det första kvartalet (drygt 10%). Någon avgörande förbättring i sysselsättningsläget verkar knappast trolig ens vid en gynnsam akflvitetsuppgång under 1983.

Den hittillsvarande framgången i inflationsbekämpningen (strax under 4% i årlig prisökningstakt) och administrationens målsättning att fullfölja denna politik kan komma i målkonflikt med behovet av lägre räntor. Målintervallet för flllväxten av det smalare penningmängdsbegreppet (Ml) är för 1983 satt till 4-8%, vilket är klart lägre än den aktuella tillväxttakten. En stramare penningpolitik kan därigenom bli följden, vilket tillsammans med ökad kreditefterfrågan i samband med en investeringsuppgång verkar uppdrivande pä räntenivån. Därtill kommer trycket från det federala upplåningsbehovet om inte budgetunderskottet kan bemästras. Risken av en sådan utveckling är att konjunktumppsvinget ånyo kan brytas.

Den främsta osäkerheten i ett kort till medelfristigt perspektiv ligger i ränteutvecklingen. Realräntorna, speciellt de investeringskänsliga länga räntorna, är historiskt sett höga, och som ovan antytts flnns risker för bestående höga eller t.o.m. ännu högre realräntor. Ett frågetecken måste också sättas för hur den privata konsumtionen kommer att utvecklas under 1983. Under lång tid har konsumenterna gäckat gjorda prognoser.

Försörjningsbalans Förenta staterna

Förändring i volym, procent

1981 1982 1983

Privat konsumtion	1,8	1	3
Offentlig konsumtion	0,9	1	1 1/2
Fasta bruttoinvesteringar	. 1,7	-5	1 1/2
Lager'	0,9	-1 1/4	1
Utrikesbalans'	-0,6	-   3/4	-1
BNP	1,9	-1 3/4	2 3/4

' Förändring i % av föregående års BNP.  Finansdepartementets bedömningar.

Japan

Tillväxten i den japanska ekonomin under 1982 blev 3%, vilket var högt i internationell jämförelse men lågt med japanska mått mätt. 1982 blev också det år dä den privata konsumflonen tog över exporten som tillväxtfrämjande impuls. Exporten sjönk markant (8,7% 1982 jämfört med 1981) men genom att importefterfrägan sjönk ännu mer förblev handelsnettot positivt och gav ett mindre bidrag till BNP. I avsikt att stödja yen-kursen

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 25

har räntenivån hållits uppe pä en realt sett hög nivå. Yenen stärktes markant under slutet av 1982 mot övriga OECD-valutor. Inflationen har minskat drastiskt frän den andra oljeprischocken 1979, från ca 10 till 2 procent i årstakt. Realräntans nivå har dessutom hämmat investeringsaktiviteten. Den svaga efterfrågeutvecklingen har ökat arbetslösheten, som nu är den högsta på 30 år eller 2,7%. Ett stimulanspaket igångsattes därför i oktober 1982 innehållande offentliga arbeten och subventioner åt bostadsbyggandet.

Regeringens oro för budgetunderskottet — som uppgår till ungefär en fjärdedel av omslutningen eller knappt 6% av BNP - kan avläsas i flnanspolitiken för budgetåret 1983-1984, som siktar till en real utgiftsminskning. I budgeten ökar endast försvarsanslagen med 6%. Kortsiktigt disk-tureras skattelättnader för att stimulera efterfrågan medan i ett mer långsiktigt perspektiv framförs tanken pä ökad indirekt beskattning för att konsolidera statsfinanserna. Krav på en mer expansiv ekonomisk politik avvisas i budgeten trots det manöverutrymme som rimligen borde finnas genom stark handels- och bytesbalans och stabil prisnivå. Tvärtom uppvisar de offentliga investeringarna en starkt sjunkande tendens. Inom administrationen planeras emellertid olika åtgärder för att stimulera ekonomin genom att främja såväl privata som offentliga investeringar.

Tecken på uppgång är mindre tydliga i Japan än i några av de andra större OECD-länderna. En viss nedjustering av tillväxten för 1983 har presenterats frän både officiellt och privat håll. Nedrevideringarna är emellertid små och förtroendet för den japanska ekonomins anpassningsförmåga är stort. Bedömningar om tillväxten varierar mellan 2 och 4 procent, medan den officiella prognosen pekar på en förbättring från föregående år med 0,4% till 3,4%. De skilda bedömningarna baseras främst på olika uppfattningar vad gäller lager, export, växelkurs och ränta. Externa faktorer som starkt kan bidra till positivare utveckling gäller uppgången i Förenta staterna och oljeprisutvecklingen. Den draghjälp som dessa båda faktorer kan medföra för den japanska ekonomin skulle bl.a. stärka yen-kursen och därmed verka nedpressande på räntan. Effekterna av en sådan utveckling skulle med all sannolikhet verka stimulerande för investeringarna i näringslivet.

En allvarlig källa till oro för den japanska ekonomin utgör de protektionistiska strömningarna hos japans ledande handelspartners - EG och Förenta staterna. Regeringens försäkringar om åtgärder för ökad exportmöjligheter på Japan för utländska företag skall ses mot denna bakgmnd.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 26

Försörjningsbalans Japan

Förändring i volym, procent

1981 1982- 1983-

Privat konsumtion	0,5	4	3
Offentlig konsumtion	4,6	2 3/4	0
Fasta bruttoinvesteringar	4,0	-   3/4	1 3/4
Lager'	-0,3	0	1
Utrikesbalans'	2,1	1/4	3/4
BNP	3,8	3	3

Förändring i % av föregående års BNP. Finansdepartementets bedömningar.

Förbundsrepubliken Tyskland

1982 blev det andra året i rad som den västtyska ekonomin gick tillbaka och det sämsta året i Förbundsrepublikens historia med avseende på sysselsättning och ekonomisk aktivitet. En bidragande orsak var en kraftig exportminskning under andra halvåret i kombination med svag inhemsk efterfrågan. En till synes paradoxal förbättring noterades emellertid pä utrikesbalansen. Handelsnettot gav ett överskott på rekordstora DEM 50 miljarder, vilket medförde att bytesbalansen efter flera års underskott svängde till ett överskott.

En rad faktorer har under årets första kvartal fått förtroendet att slå om från pessimism och osäkerhet till försiktig optimism. Den återhämtning som nu kan konstateras har sin grund i den inhemska ekonomin; nämligen bostadsbyggande och annan byggnadsverksamhet samt förbättrat orderläge för industrins insatsvaror. Delar av exportnäringen utvecklas också positivt. Även industriproduktionen pekar på en viss stabilisering och att botten i recessionen därmed skulle vara nådd. Det ökade förtroendet hämtar också styrka ur de positiva signalerna från Förenta staterna, sjunkande oljepriser, sänkta räntor samt den stabilisering av det politiska läget som inträtt efter mars valet till förbundsdagen.

Den ekonomiska politiken som nu signaleras av den tillträdande regeringskoalitionen karakteriseras av en allmänt stram flnanspolitik kombinerad med en försiktig sflmulans åt näringslivets utveckling. Budgetpolitiken inriktas på att få ned underskottet från innevarande års beräknade underskott pä DEM 41,5 miljarder (ca 4% av BNP) till under DEM 40 miljarder under 1984. Eftersom skatte- och avgiftshöjningar avvisas, utom den redan beslutade momshöjningen med 1 procentenhet till 14% från den I juli i år, innebär detta kraftiga krav på nedskärningar i budgeten med drygt DEM 6 miljarder. Det drabbar främst transfereringarna till enskilda och hushåll. Till detta skall läggas en nästan lika stor nedskärning i sociala förmåner och andra offentliga utgifter som beslöts förra hösten.

I riktlinjerna för den ekonomiska politiken framhävs det privata näringslivets roll som motor för flllväxten, vilket medför att utrymmet för stimulans åt ekonomin reserveras för näringslivets behov. Efter den senaste

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 27

räntesänkningen, där diskontot sänktes från 5% till 4%, väntas centralbankens bidrag flll återhämtningen för en tid framöver vara begränsad. Målet för penningmängdens tillväxt under 1983 är oförändrat sedan i fjol och ligger i målintervallet 4-7%. Hittills har penningmängden hållit sig i den övre delen av intervallet och även överskridit detta. Allt talar för att denna flexibla inställning kommer att fortsätta för att därigenom ge ett visst bidrag till stimulans åt ekonomin.

Vid en bedömning av utsikterna för 1983 får man ta med i beräkningen den starka nedgången i ekonomin under andra halvåret i Qol dä BNP minskade med 2,7% i årstakt. Det kommer därför att krävas en stark återhämtning under loppet av året för att inte 1983 skall bli det tredje året i följd med utebliven tillväxt. Förhoppningarna knyts främst till den inhemska efterfrågan, där den privata konsumtionen spelar en avgörande roll, eftersom den utgör 55% av BNP. Efter en långvarig minskning av privatkonsumtionen finns tecken som tyder pä en försiktig återhämtning; sparkvoten har börjat minska, inflationen sjunker stadigt, räntorna har kommit ned och olje- och bensinpriserna kan sjunka ytterligare. Mot detta står en rekordhög arbetslöshet pä 2,5 miljoner samt kännbara minskningar i sociala transfereringar och en momshöjning från halvårsskiftet. Utgångsläget för nyinvesteringar synes dystert med tanke på att det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet är lågt. Däremot bör investeringarna för ersättnings- och rationaliseringsändamål kunna dra nytta av bl.a. den föreslagna sänkningen av företagens skatter och avgifter som flnansieras av momshöjningen. Likaså bör byggaktiviteten fortsätta att vara livlig efter regeringens stimulanspaket för denna sektor. Den externa balansen förbättras ytteriigare under året till följd av fortsatt förbättring i terms-of-trade, men kan knappast ge annat än ett mindre stöd åt tillväxten. Tyngdpunkten i uppgångsfasen ligger under andra halvåret, men redan under försommaren bör akflvitetsnivån märkbart ha förbättrats.

För-sörjningsbalans Förbundsrepubliken Tyskland

Förändring i volym, procent

	1981	1982	1983-
Privat konsumtion	-1,2	-2 1/4	1/2
Offentlig konsumtion	2,0	0	1/4
Fasta bruttoinvesteringar	-3,8	-6	2
Lager'	-1,2	1/4	0
Utrikesbalans'	2,2	1	1/2
BNP	-0,2	-1	1/2

Förändring i % av föregående års BNP. Finansdepartementets bedömningar.

Frankrike

Den tidigare förda expansiva ekonomiska politiken lades vid halvårsskiftet i Qol om i åtstramande riktning i syfte att nedbringa handelsbalansun-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 28

derskottet, budgetunderskottet och prisökningarna. Ytterligare åtgärder har senare vidtagits för att ge industrin tillväxtimpulser på konsumtionens bekostnad. Den privata konsumtionen hölls uppe under andra halvåret i fjol genom neddragning av sparandet. Andra siffror pekar på viss framgång i strävanden att fä bukt med balansproblemen efter omläggningen av den ekonomiska politiken. Den ekonomiska tillväxten för 1982 blev i relation till omvärlden hyggliga 1 1/2%. Obalansen i den inhemska ekonomin och otakten med den ekonomiska utvecklingen bland landets handelspartners (främst Förbundsrepubliken) ledde till allt större tryck mot francen som resulterade i den tredje devalveringen av francen sedan senhösten 1981 i samband med en större kursjustering inom det europeiska valutasamarbetet EMS. En förnyad ekonomisk åtstramning presenterades strax efter devalveringen.

Regeringens ätstramningspaket från mars följer i grova drag inriktningen av de åtgärder som angavs i juni i fjol. Således skall budgetunderskottet strikt begränsas till högst 3% av BNP för åren 1983—1984, vilket innebär besparingar på FRF 20 miljarder i innevarande års budget. Budgeten förstärks med en höjning av oljeskatten från april månad. Underskotten i socialförsäkringarna skall balanseras med hjälp av en enprocentig höjning av inkomstskatten. Majoriteten av inkomsttagare tvingas dessutom låna ut sammanlagt ca FRF 14 miljarder till staten pä tre år. Penningmängdens tillväxt begränsas 1983 till 9-10%jämfört med 13% 1982. Utgångspunkten för programmet har varit att eliminera det stmkturella underskottet i statens flnanser utan att driva på inflationen. Beträffande den externa balansen hoppas regeringen kunna avveckla underskottet (FRF 93 miljarder 1982) på tvä år med hjälp av bl.a. konkurrensförstärkningen som blev resultatet av kursjusteringarna inom EMS.

Investeringarna har hämmats av osäkerhet om den ekonomiska poliflkens inriktning, lågt kapacitetsutnyttjande och höga finansieringskostnader. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att stärka investeringsklimatet. Ett omfattande investeringsprogram för de nationaliserade företagen är under genomförande. Reformering av kreditväsendet och sänkningar av företagens finansieringskostnader är några andra exempel på investeringsstimulanser.

Prognosen för 1983 tyder pä en likartad trend vad avser den inhemska efterfrågan såsom den utvecklats efter halvårsskiftet 1982, dvs. knappt 1 % i årstakt för 1983. Första halvåret blir svagt bl.a. till följd av hushållens försvagade köpkraft. Ett uppsving i slutet av året är att förvänta till följd av ökad export i förening med ökade investeringar i både statliga och privata företag. Lägre lönekostnader och en mer realistisk växelkurs bör stabilisera företagens konkurrenskraft. Samtidigt minskar importen till följd av lägre inhemsk efterfrågan, varför den reala handelsbalansen bör ge ett mindre bidrag till BNP. Målsättningen att få ned inflaflonstakten till 8% för 1983 kan bli svår att uppnå efter de senast beslutade höjningarna i punkt-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 29

skatter och avgifter för samhälleliga nyttigheter. Efter ett tillfälligt uppsving under våren bör emellertid prisstegringstakten avta det sista halvåret under förutsättning att den härda pris- och löneövervakningen förblir effektiv.

Försörjningsbalans Frankrike

Förändring i volym, procent

1981 1982- 1983-

Privat konsumtion	2,2	3 1/4	1
Offentlig konsumtion	1.4	2 1/2	1
Fasta bruttoinvesteringar	-2,8	-1	-   3/4
Lager'	-1,8	1/2	-   1/2
Utrikesbalans'	1,1	-1 2/3	1/4
BNP	0,3	1 1/2	1/4

' Förändring i % av föregående års BNP.  Finansdepartementets bedömningar.

Storbritannien

De senaste årens strama flnans- och penningpolitik har lyckats med att pressa ned såväl budgetunderskottets andel av BNP som inflationstakten. Den ekonomiska politikens kostnader i form av arbetslöshet och utslagning av industriell kapacitet har emellertid varit höga. Ej heller har politiken genererat den tillväxt som avsägs. Den utlandskonkurrerande industrin har dessutom pressats av ogynnsam kostnads- och valutakursutveckling, dock har exporten hävdat sig bättre än den importkonkurrerande sektorn.

Tecken på en annalkande konjunkturuppgång har varit märkbar sedan slutet av 1982. Industriproduktionen, som varit nere i den lägsta nivån pä 15 är, är inne i en återhämtningsfas som troligen reflekterar en omsvängning i lagercykeln samt ljusare exportutsikter. Den privata konsumtionen har tack vare förbättrad köpkraft stigit markant sedan förra hösten.

Investeringarna ökar något framför allt inom byggnadsindustrin och i servicesektorn. Trots positiva tongångar och ökat förtroende i dagsläget saknas inte osäkerhetsmoment som främst har sin grund i oljeprisutvecklingen. Sänkningen av priset pä nordsjöoljan och utsikter flll fortsatt prisfall har medverkat till att pressa ned pundkursen med närmare 15% sedan november.

Den ekonomiska politiken, såsom den presenterats i den nyligen offentliggjorda budgeten för 1983/84, kan sägas peka pä försiktig expansion även om de grundläggande linjerna från de gångna åren ligger fast. Det innebär att inflationsbekämpningen ges högsta prioritet. Underskottet i budgeten skall förbli oförändrat räknat som andel av BNP (2,75%). Därmed skapas enligt regeringen utrymme för efterfrägestimulerande åtgärder på GBP 2,25 miljarder. I detta paket ingår inkomstskattelättnader till allmänheten, sänkning av företagens sociala kostnader med 1/2% till 1 % samt stöd till

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 30

barnfamiljer och småföretag. Penningpolitiken inriktas på att stödja återhämtningen i ekonomin. Målet för penningmängdsutvecklingen sänks visserligen något - från 8-12% till 7-11 % på årsbasis - men har å andra sidan hållit sig inom målintervallet det senaste året och överstiger klart inflationen. Allmänt sett tycks den brittiska regeringen numera betona penningmängdsutvecklingen mindre än tidigare.

De ekonomiska utsikterna för 1983 bedöms som något ljusare än för bara någon månad sedan. Det är främst de förbättrade exportutsikterna som ger denna bedömning.Den inhemska efterfrågan ser däremot mer svårbedömbar ut än vid tidigare prognostillfällen. Exportbedömningen har sin grund i förväntat högre världshandelsvolymer och marknadstillväxt för brittiska produkter genom pundets depreciering. Av de inhemska faktorerna är det främst den privata efterfrågan som genom att fortsätta att vara väl hävdad bidrar till ökningen av BNP. En del av den ökade konsumtionen kan förväntas riktas mot importerade varor, varför exporttillväxten riskerar att elimineras i handelsbalansen. Trots en kraftig uppgång i de offentliga investeringarna under 1983 blir den totala investeringsvolymen klart lägre än Qolärsnivån. Den hårt ansatta tillverkningsindustrin bör återhämta sig under året med möjlighet till ökad investeringsaktivitet i slutet av året.

Det finns flera osäkerhetsmoment förknippade med en prognos för 1983. Skulle deprecieringen av pundet ta fart får man förmoda att regeringen för en aktivare valutapolitik. Skälet härför är de inflationsimpulser som skulle uppkomma genom ett kraftigt fall för pundet. Regeringen förmodas att i ett sådant läge prioritera prisstabilitet även om detta kan hämma den begynnande konjunkturåterhämtningen något. Utvecklingen av priset för nordsjöoljan kan få konsekvenser både för pundkursen och statsfinanserna. Regeringen har lovat att återkomma i en tilläggsbudget om oljepriserna radikalt skulle sjunka.

Försörjningsbalans Storbritannien

Förändring i volym, procent

	1981	1982-	1983-
Privat konsumtion	0,4	1	2
Offentlig konsumtion	0	1 3/4	1/2
Fasta bruttoinvesteringar	-8,2	2 1/2	3/4
Lager'	-0,3	1	1
Utrikesbalans'	-0,6	-1 1/4	-   1/2
BNP	-2,2	1	2

' Förändring i % av föregående års BNP. - Finansdepartementets bedömningar.

Danmark

Tillväxttakten i den danska ekonomin under fjolåret pä 2 % hör till en av de högsta inom OECD-området. Förutom investeringar i olje- och gassektorn bars den ekonomiska aktiviteten upp av ökad privat och offentlig

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 31

konsumtion. Trots den sedan 1979 förbättrade konkurrensförmågan ökade exporten endast måttligt som en följd av den vikande utländska efterfrågan. Bytesbalansens underskott ökade kraftigt från DKK 12,5 miljarder 1981 till DKK 20,2 miljarder 1982, varav räntebetalningar på utlandsskulden utgjorde DKK 18 miljarder. Arbetslösheten avtog under den tidigare delen av Ijolåret, men med den därpå följande svagare utvecklingen började antalet arbetslösa äter att öka och uppgick i årsgenomsnitt till 9,8 % av arbetskraften. Konsumentprisernas ökningstakt minskade till 10,1% från 11,7% i genomsnitt 1981.

Mot bakgrund av en förväntad ökning om 25% av det statliga budgetunderskottet till närmare DKK 70 miljarder 1983 kommer en fortsatt stram finanspolitik att föras. Regeringen väntas lägga fram ett nytt sparpaket under våren på mellan DKK 10 och 15 miljarder. Tidigare uttalade målsättning om en sänkning av ränteläget har kunnat infrias. Diskontot sänktes med 1 1/2 procentenhet flll 8,5% efter att årets avtalsrörelse hade slutförts och växelkursanpassningen inom ramen för EMS hade genomförts i mars. Också den långa räntan har sjunkit kraftigt.

Avtalsrörelsen resulterade i ärliga löneökningar om 4% mellan 1983 och 1985 i överensstämmelse med regeringens rekommendation. De sedan i höstas borttagna löneindexeringarna, och en beräknad genomsnittlig löneökningstakt om 6-7% 1983 bidrar tillsammans med fallande oljepriser och lägre räntenivå till att konsumentprisernas ökningstakt kan komma att minska frän 10,1 % 1982 till ca 6% i genomsnitt i är.

Under hösten vidtagna ekonomisk-poliflska åtgärder torde medföra att den privata konsumtionen stagnerar 1983. Ökningstakten i den offentliga sektorn dras samtidigt kraftigt ner. Åtstramningen av den inhemska efterfrågan leder till att arbetslösheten ökar ytterligare, upp till ca 11% av arbetskraften. Den svaga inhemska efterfrågan leder också sannolikt till att investeringsverksamheten stagnerar, då stimulansen från en lägre räntenivå inte kan väntas få ett omedelbart genomslag. Utsikterna för investeringsverksamheten torde emellertid ljusna gradvis under året. Exporten antas växa i takt med en långsam aktivitetsuppgång på exportmarknaderna, medan den strama inhemska efterfrågan tillsammans med ökad inhemsk produktion av olja och gas leder till stagnerande import. Bytesbalansens underskott skulle därmed kunna begränsas till runt DKK 17 miljarder. Den svaga inhemska såväl som externa bilden torde innebära att totalproduktionen stagnerar med en viss klimatförbättring under årets lopp.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 32

Försörjningsbalans Danmark

Förändring i volym, procent

1981 1982- 1983-

Privat konsumtion	-  1,1	1 1/2	0
Offentlig konsumtion	3,0	3 1/2	1 1/2
Fasta bruttoinvesteringar	-16,3	-   1/2	0
Lager'	0,4	1/2	0
Utrikesbalans'	2,5	-   1/2	1
BNP	0,1	2	1/2

' Förändring i % av föregående års BNP. - Finansdepartementets bedömningar.

Finland

Tillväxttakten i den finska ekonomin avtog något under fjolåret. Ökningen i totalproduktionen stannade vid 1 %. Den privata konsumtionen steg med 3 %, då hushällen i högre grad finansierade ökande inköp av varaktiga konsumtionsvaror genom krediter. Den offentliga konsumtionsökningen uppgick till 5%, vilket till stor del kan hänföras till kommunala utgiftsökningar. Slutförandet av en rad stora projekt bidrog flll atl privata fasta investeringar sjönk med ett par procent. Exporten ökade svagare än väntat. De senaste årens starka exporttillväxt till Sovjetunionen stagnerade under loppet av 1982 samtidigt som handeln pä västmarknaderna förblev svag. Importvolymen ökade med en procent. I totalbilden ryms en minskande importvolym för energi och investeringsvaror medan låga priser lockade till ökad råvamimport.

I budgetförslaget för 1983 förutsågs finanspolitiken ha en neutral verkan under detta år. Med de ekonomisk-politiska åtgärder som vidtogs i samband med höstens devalveringar och senare det sysselsättningsstödjande paketet beräknas emellertid finanspolitikens effekt bli expansiv. Bidraget till den ekonomiska tillväxten beräknas till 1 % av BNP.

Nedgången i östexporten väntas fortsätta i är. Med den förbättrade konkurrenskraft som blev en följd av devalveringarna, efterföljande ekonomisk-politiska åtgärder samt det måttliga löneavtalet bör de flnska exportörerna så småningom kunna dra nytta av den förväntade återhämtningen på västmarknaderna. Också utsikterna för investeringsverksamheten bör gradvis ljusna och den tidigare förväntade kraftiga nedgången begränsas till ett fall om 1 %. De disponibla realinkomsterna väntas liksom den privata konsumtionen bli i stort oförändrade, medan den offentliga konsumtionens ökningstakt dras ner till 3 1/2%. Den svaga produktionsuppgången, som väntas inträffa under årets andra hälft, räcker inte till för att minska arbetslösheten, vilken kan komma att öka till 7% av arbetskraften i är. Devalveringarna har samtidigt dragit upp inflationsprognosen. Konsumentpriserna ökade med i genomsnitt 9,3% 1982 och kan antas uppgå till runt 10% i är. Sammantaget väntas totalproduktionen öka med 1 1/2% 1983.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 33

Försörjningsbalans Finland

Förändring i volym, procent

	1981	1982-	1983-
Privat konsumtion	1,6	3	1/2
Offentlig konsumtion	3,5	5	3 1/2
Fasta bruttoinvesteringar	1,1	-1 1/2	-1
Lager'	-2,9	1/4	0
Utrikesbalans'	2,5	-   1/2	1/4
BNP	1,3	1	1 1/2

' Förändring i % av föregående års BNP. - Finansdepartementets bedömningar.

Norge

En hög tillväxttakt i den norska ekonomin har under de senaste åren avlösts av en stagnationsfas, till vilken inte endast den långdragna internationella recessionen har varit bidragande utan också en försämrad norsk konkurrenskraft. Arbetslösheten steg därmed under loppet av Qolåret till en hög nivå med norska mått mätt (Qärde kvartalet 1982 3,4% av arbetskraften) och bytesbalansens överskott gentemot utlandet minskade med NOK 8 miljarder till NOK 5,3 miljarder. Konsumentprisernas ökningstakt dämpades från 1981 till 1982, men låg med en genomsnittlig ökningstakt pä 11,3% betydligt över OECD-ländernas genomsnitt.

Med en svag exportefterfrågan och den efterfrägedämpande inriktningen på den inhemska ekonomiska politiken förstärktes aktivitetsminskningen under årets lopp med avtagande industriproduktion och lageruppbyggnad som följd. Både industrins och den offentliga sektorns investeringar minskade kraftigt 1982, medan investeringsefterfrågan från oljeverksamheten begränsade fallet i totala investeringar till 2,7%. Valutakursjusteringarna i de nordiska länderna under hösten 1982 innebar att den norska kronan deprecierades med runt 4%. Effekterna av valutakursändringarna varierar givetvis från bransch till bransch. För de företag vars konkurrenskraft försämrades gentemot svenska och finska konkurrenter vidtogs stödåtgärder.

Enligt den norska regeringens budgetförslag hösten 1982 skulle finanspolitiken stramas ät något under 1983. Men ändringar under budgetbehandlingen innebär en i stort oförändrad inriktning jämfört med 1982. En fortsatt försiktig uppmjukning av kreditpolitiken genomförs.

Det förväntade uppsvinget i utlandsefterfrågan väntas under 1983 bidra till en måttlig förstärkning av aktivitetsnivån. Den senare tidens lageruppbyggnad bromsar också genomslaget på produktionsnivån. Det försämrade arbetsmarknadsläget talar för att prisökningslakten kan dämpas ytterligare i år. Utfallet av löneavtalen är givetvis betydelsefulla i detta sammanhang. Troligt är dock att lönekostnaderna ökar med mer än de 6% som vore förenliga med en oförändrad konkurrenskraft. Den privata konsumtionen väntas öka med 1 1/2% i år och den offentliga konsumtionen med drygt 3    Riksdagen 1982/83. I sand. Nr 150. Bilaga l.l

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 34

2%. Osäkra tillväxtutsikter och lågt kapacitetsutnyttjande väntas medföra en fortsatt stark nedgång i industriinvesteringarna. Däremot kan investeringar i utvinning av olja och gas komma att öka med hela 32%. Detta bidrar flll att importen ökar med 4-5%. Med en exportökning om I % blir den externa balansens bidrag till totalproduktionen fortsatt negativ. Bytesbalansens överskott kan komma att vända till ett underskott. Storleksordningen på denna influeras i hög grad av den framflda oljeprisutvecklingen. Sammantaget väntas en ekonomisk tillväxt i hela ekonomin om O-1 %. Med dessa utsikter torde arbetslösheten komma att fortsätta att öka.

Försörjningsbalans Norge

Förändring i volym, procent

	1981	1982	1983-
Privat konsumtion	1,3	2	1 1/2
Offentlig konsumtion	5,2	1	2 1/4
Fasta bruttoinvesteringar	15,1	-8 1/4	2
Lager'	- 4,6	4 1/4	1/4
Utrikesbalans'	- 0,7	-3	-1 1/2
BNP	0,3	0	1/2
BNP exkl. olja och sjöfart	0,8	3/4	1 1/4

' Förändring i % av föregående års BNP.  Finansdepartementets bedömningar.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 35

3   Utrikeshandeln

3.1 Exporten

Utvecklingen av varuexporten under 1982

Den totala svenska varuexporten ökade med 4,1%' mellan 1981 och 1982, huvudsakligen som en följd av den relativt starka exportökningen andra halvåret 1981. Under loppet av 1982 utvecklades nämligen exporten ganska svagt. Frän andra halvåret 1981 till första halvåret 1982 ökade sålunda exportvolymen med endast 1/4%, medan ökningen andra halvåret uppgick till 1,8%.

Importen av bearbetade varor till OECD-länderna utvecklades under 1982 betydligt gynnsammare än den totala världshandeln. Medan världshandeln med samtliga varor minskade med ca 2% och världshandeln med bearbetade varor sjönk med 1 1/2% ökade de för Sveriges export viktigaste OECD-länderna importen av bearbetade varor med 3,9% 1981-1982. Den för Sveriges del gynnsamma ländersammansättningen accentuerades ytterligare genom kraftiga ökningar av importefterfrägan till viktiga exportmarknader som Norge (-1-5%), Danmark (-1-61/2%) och Storbritannien (-1-11%). Den svenska exporten av bearbetade varor till de viktigaste OECD-länderna ökade 5,5% 1981-1982, vilket innebar marknadsandelsvinster på ca 1,5%. De svenska exportmarknadsandelarna ökade markant i Nordamerika och Belgien medan de sjönk i viktiga länder som Storbritannien, Norge och Förbundsrepubliken Tyskland.

Utvecklingen under loppet av 1982 visar en tämligen kraftig marknadsandelsökning (ca 4,5%) under första halvåret vilken dock till en del kan hänföras till exportleveranser av extraordinär karaktär. Den 1-procentiga andelsförlusten andra halvåret 1982 kan därför delvis ses som en "teknisk rekyl" frän den uppdrivna nivån första halvåret. Vid analys av marknadsandelsförändringen för kortare perioder kompliceras bedömningen dels av att marknadsandelen mäts som svensk export i relation till andra länders import, vilket medför att leveranstiden är av betydelse, dels av ett kraftigt säsongmönster. En jämförelse mellan fjärde kvartalet 1982 och fjärde kvartalet 1981 ger emellertid vid handen all Sveriges marknadsandelar i de viktigaste OECD-länderna ökat med knappt 5%. Det förefaller inte troligt att devalveringen den 8 oktober 1982 hunnit påverka marknadsandelarna nämnvärt redan under fjärde kvartalet 1982, men den kraftiga aviappning-en av färdigvarulagren kan eventuellt tolkas som en av relativprissänkning-

' Enligt nationalräkenskapernas beräkningsmetod är motsvarande ökningstakt ca 31/2%. För närmare beskrivning av denna beräkningsmetod, se inledning till kapitel 3 i reviderad nationalbudget 1981.  Importtillväxten sammanvägd med ländernas andelar i svensk export.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

36

Diagram 3:1 Marknadsandelar och relativa priser för Sveriges export av bearbetade varor till OECD-länderna 1971-1983

Säsongresande halvårsdata. 1975 = 100

105 100 95 90 85 80 75

löp	ärknad ande	sande), ariser		Pv
			V/		■\	r\
						\	M	r\	K.'	r\
									v	\	A
										V	>'"

	Marlnadsandel
110	volym \                 A
105	\   y y\		i
100 95	v	p	\
			A			r	r\
				v	y		A	.
									\ '
85									\y

	Relativpr	s
100	'-.
95	■\	r		/	.	n	Py
90 85			sA		—L			A

J___ L

J___ L

j-

J___ I__ I

1971  1972 1973 1974 1975 1978 1977 1978 1979 1980 1981 1982  1983 A((//(i; Se tabell 3:1.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 37

Tabell 3:1 Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)' till OECD-området" 1975-1983

Procentuella förändringar

1975-	1976-	1977-	1978-	1979-	1980-	1981-	1982-
1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983 prognos

Löpande priser, Skr.

Marknad

Marknadsandel

Export

Volym' Marknad Marknadsandel Export

Pris"

Marknad

Relativpris

Export

19,5	17	20,5	18	13.5	10.0	23	23.5
-6.5	-4,5	-1,5	2,5	-3,5	-4	-3.5	-2,5
11,5	11,5	19	21	9.5	5,5	18,5	20,5
13	3.5	5	10,5	4,5	1	4	3
-7,5	1,5	4,5	-1.5	-5	-4,5	1,5	4.5
4,5	5	9,5	9	-0,5	-3,5	5,5	7,5
6	13	15	7	9	8,5	18	20
1	-6	-5,5	3,5	1,5	0,5	-5	-6,5
7	6,5	8,5	11	10,5	9	12	12

' SITC 5-8, exkl. 68, 793.

 Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Iriand, Island, Portugal, Spanien och Turkiet.

' Exportvärdet i löpande priser deflaterat med hybridindex typ Paasche. '

" Enligt hybridindex typ Paasche.

Anm. Begreppet "marknad" avser importförändringen för de olika länderna sammanvägda med deras andelar i Sveriges export. Härigenom elimineras eventuella förmånliga eller oförmånliga effekter av exportens strukturella ländersammansättning. Procenttalen är avrundade till närmaste hel- eller halvtal. Källor: FN, utrikeshandelsstatistik från OECD, nationella statistikproducenter, statistiska centralbyrån samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

en orsakad "köpmsh" efter svenska varor. Allmänt sett innebar fjärde kvartalet 1982 en återhämtning av den internationella handeln med färdigvaror efter ett påtagligt bakslag tredje kvartalet.

Relativpriset för Sveriges export av bearbetade varor sjönk nästan 11 % fjärde kvartalet 1982, dvs. med drygt 2/3 av de 16% som devalveringen uppgick till. Relativprissänkningen Qärde kvartalet följde pä tre successiva kvartal med höjningar. Tredje kvartalet 1982 återstod därmed 4 1/2 procentenheter av den ursprungliga relaflvprissänkningen om 8% efter I98I års devalvering. Ett liknande mönster kan väntas även efter 1982 års devalvering. För vissa produkter - företrädesvis med låg bearbetningsgrad - kan en devalvering emellertid medföra marknadsandelsvinster utan att någon relaflvprissänkning kommit flll stånd, nämligen om den höjda vinstmarginalen medför att företagen börjar exportera tidigare olönsamma produkter.

Exporten av råvaror ökade genomsnitfligt med ca 7 3/4 % i volym 1981 -1982. Härvid ökade exporten av trävaror med hela 33% medan exporten av t. ex. järnmalm och pappersmassa minskade avsevärt. Bland råvarorna är det också huvudsakligen för exporten av trävaror som de svenska leverantörerna kunnat sänka priset relativt de utländska konkurrenterna.

Utsikter för varuexporten 1983

Den totala världshandeln med bearbetade varor fömtses öka svagt under första halvåret 1983 för att sedan stiga något snabbare under andra halv-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 38

Tabell 3:2 Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)' till olika länderområden 1975—1983

Procentuella volymförändringar

1975-	1976-	1977-	1978-	1979-	1980-	1981-	1982-
1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983 prognos

OECD-länderna	4.6	5,0	9,6	9.2	-0,6	- 3,4	5,5	7,4
Övriga länder	- 5,8	-1,2	10,6	6,3	4,2	14,3	-0,9	3,7
Därav: Osteuropa och
Kina	-16,2	-9,9	5.9	-2,8	-9,1	-10,2	-3,9	4,0
OPEC-länderna	24,0	-6,6	25,3	2,7	1,4	37,8	4,7	3.5
Andra länder	-10,0	4,5	6,9	14,0	4,4	11,5	-2.8	3,6
Summa	1,6	3,7	9,7	8,0	-0,1	0,9	3,8	6,4
Summa bearbetade varor
enligt SNI-definitionen''	1,7	3,9	9,5	9,7	-0,4	0,8	3,2	6,4

' SITC5-8, exkl. 68, 793.

 Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet.

' Qatar, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Kuwait, Irak, Iran, Indonesien. Venezuela och Nigeria.

"Jfr tabell 3:4.

Källor: Statistiska centralbyrån samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

året. Genomsnittligt beräknas flllväxten bli 2% 1982-1983. Marknadstillväxten för Sveriges export av bearbetade varor till OECD-området bedöms bli 3 %. Importen till OPEC-länderna väntas stagnera på grund av de kraftigt fallande oljepriserna (prisfallet beräknas flll i genomsnitt 15% 1982-1983) och förbli pä samma nivå som 1982. Även statshandelsländer-nas import förutses bli i stort sett oförändrad, medan importen till de flnansiellt mycket utsatta icke-oljeproducerande u-länderna beräknas fortsätta att sjunka med ett par procent. Totalt skulle därmed marknadsutrymmet för Sveriges export av bearbetade varor öka med drygt 2% 1982-1983.

Världsmarknadsprisemas ökningstakt har successivt minskat under loppet av 1982 och förväntas bli fortsatt låg under 1983. Till detta bidrar såväl den i de flesta OECD-länder höga arbetslösheten och svaga kapacitetsutnyttjandet som givetvis de fallande oljepriserna. Priserna för de viktigaste OECD-ländernas export av bearbetade varor ökade med 8% 1981-1982 och väntas sflga ytterligare ca 51/2% 1982-1983, allt mätt i nationella valutor. Till följd av devalveringen i oktober 1982 beräknas världshandelspriset för bearbetade varor uttryckt i svenska kronor öka med 20%.'

Den svenska devalveringen i oktober i982 innebar att Sveriges relaflva exportpris, som nämnts, sjönk med nästan 11 % Ijärde kvartalet 1982. Då många företag traditionellt höjer priserna i början av kalenderåret kan det förväntas att relativpriset stiger något under första halvåret 1983. Vid utgången av 1983 beräknas därmed ca 9 procentenheter relativprissänkning återstå av devalveringens urspmngliga 16%. Mätt som helårsgenom-

' De växelkursrelationer som i genomsnitt gällde för januari och februari har antagits råda fram till 1983 års slut. För t. ex. USA-dollams del är "stoppkursen" 7:38 kr.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 39

Tabell 3:3 Världsmarknadspriserna (enhetsvärdeindex) för bearbetade varor 1973—1983

1970=100

1973     1974    1975     1976    1977    1978    1979    1980    1981     1982    1983

US dollar 133 162 182 183 199 230 263 291 279 272 286
Genomsnittliga

nationella valutor 110 136 149 158 167 174 191 210 230 249 263

Svenska kronor 113 140 147 155 173 202 219 239 274 334 410

Anm. Sammanvägt med hänsyn till ländernas betydelse i väridshandeln. Källor: FN samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

snitt innebär detta en minskning av relaflvpriset med 61/2% 1982-1983. Trots den väntade relativprissänkningen och trots de ökade kostnader -för framför allt importerade insafsvaror - som en devalvering för med sig väntas företagen kunna utnyttja en del av devalveringsutrymmet for förbättring av vinstmarginaler. Detta beräknas leda till fortsatta vinstökningar under 1983, vilket på sikt kan medföra exportökningar genererade frän utbudssidan.

Relativprissänkningarna — tagna för sig - kan för 1983 beräknas ge en volymmässig ökning av Sveriges exportmarknadsandelar för bearbetade varor om ca 6 1/2%.' På grund av beräknade ogynnsamma effekter av stigande relativt eftertVägetryck och av den svenska exportens vamsam-mansättning väntas dock tillväxten motverkas något under 1983. Till detta kommer en trendmässig "stmkturell" marknadsandelsförlust pä ca 1% per år. Sammantaget väntas därmed de svenska exportörernas marknadsandelsvinster komma att uppgå till ca 4% 1982-1983. Totalt beräknas exporten av bearbetade varoröka med inemot 61/2% i volym 1982—1983.

Exporten av råvaror beräknas öka med drygt 4% 1982-1983. Det är framför allt skogsindustriexporten som väntas skjuta fart medan ett fortsatt exportfall fömtses för järnmalmen. En närmare genomgång av utvecklingen inom olika delbranscher återfinns i kapitel 4.

Den totala exportvolymen skulle därmed kunna öka med ca 6% 1982— 1983. I löpande priser beräknas den totala exporten öka med ca 19%.

3.2 Importen

Utvecklingen av varuimporten under 1982

Efter att ha minskat både första och andra kvartalet 1982, ökade importvolymen med hela 10% tredje kvartalet. Tillväxten fortsatte även fjärde

' Priselasticiteten för de svenska marknadsandelarna med avseende på det relativa exportpriset har beräknats till 0,7 samma är relativprissänkningen sker, 0,5 året därefter och 0,2 tvä år efter relativprissänkningen. Vissa ytteriigare effekter kan dessutom uppstå efter de tre första åren.

 Med stigande relativt efterfrågetryck avses här det förhållandet att det svenska kapacitetsutnyttjandet förutses öka snabbare än kapacitetsutnyttjandet i utlandet. De ogynnsamma effekterna vid en dylik utveckling är då en följd av vissa uppkommande "flaskhalsar".

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

40

Tabell 3:4 Exportutvecklingen för olika varugrupper 1981—1983

Exportvärde, milj. kr.

Ärlig procentuell förändring

Jordbruksprodukter och fisk

Skogsprodukter

Mineraliska produkter

därav: järnmalm

Industriprodukter exkl. fartyg:

därav: livsmedelsprodukter trävaror massa

papper och papp petroleumprodukter järn och stål ickejärnmetaller verkstadsprodukter exkl. fartyg övriga industriprodukter inkl. elektrisk ström

Export exkl. fartyg

Fartyg

Bearbetade varor

exkl, fartyg-Råvaror

Total export

Total export enligt NR''

	1982	1983	Volym'	1		Pris'
1981			1981	1982	1983	1981	1982	1983
1508	1735	2098	- 0,8	10,2	8,0	9,9	4,4	12,0
223	193	244	- 0,1	-22,3	10,0	14,4	11,1	15,0
2805	2852	2946	- 4,2	-13,8	-3,1	15,9	17,9	6,6
1644	1540	1401	-16,9	-25,4	-9,0	23,5	25,6	0,0
135844	158544	188424	0,4	4,5	6.1	9.2	11.7	12.0
2655	3724	3 760	3,2	25,2	-6,5	15,0	12,1	8,0
5 287	6882	8542	- 4,3	32,8	7,0	0.4	-2,0	16.0
6764	6398	8164	- 4,3	-15,4	16,0	17,0	11,9	10,0
12 375	13 526	16577	2.1	- 4,7	7,5	12,1	14,7	14,0
5927	8578	8 793	- 9,2	21,3	-3,3	20.4	19,3	6,0
8245	9717	11 174	- 8,2	2,9	0	2.7	14,5	15,0
3083	3 399	4525	4,7	8,5	6,5	-9,9	1,7	25,0

77578       92554

66246

1,7

4,4     7,0

10,1      12.2    11,5

25262 140380 4 144	28742 163 324 4651	34 335 193712 6050	2,9 0,2 55,0	2,5 4,2 0,8	7,0 5,9 13,0	6,6 9,1 2,3	11,0 11,7 11,4	11,6 12,0 15,0
11147! 28909 144524	129226 34104 167 975	154089 39623 199762	0,8 - 3,1 1,3	3,2 7,7 4,1	6,4 4,2 6,1	9,1 10,5 8,9	12,3 9,5 11,7	12,1 11,5 12,1

0,9

3,5     6,3

9,5     12,2    11,9

144697      168140      199958

' Prisutvecklingen anges enligt "hybridindex" av typ Paasche. Denna index används även som deflator för export. Volymutvecklingen blir därmed återgiven i enlighet med volymindex typ Laspeyres.  Papper och papp, järn och stål, verkstadsprodukter exkl. fartyg samt övriga industriprodukter utom elektrisk ström.

' Export exkl. fartyg minus de i not 2 nämnda varugrupperna. ■* 1 uppgifterna för handelsbalansen (tabell 3:7) har NR:s exportvärden använts.

Anm. 1981 års exportvärden enligt ulrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1983 är prognoser. Varugrupperna är definierade i SNI-termer. Detta är skälet till att uppgifterna för exporten av bearbetade varor i denna tabell skiljer sig från uppgifterna i tabell 3; 2 där denna varugrupp är definierad i SITC-termer. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

kvartalet - dock i dämpad takt - och för helåret 1982 jämfört med helåret 1981 blev importvolymökningen drygt 4 1/2%'.

Den kraftiga importökningen andra halvåret kan återföras på främst en betydande tillväxt av införseln av bearbetade varor. Dessa beräknas ha ökat med ca 5% mellan halvåren. Importen av råvaror minskade mellan

' Enligt nationalräkenskapemas beräkningsmetoder blev ökningen närmare 6%.  Importen av bearbetade varor består av i tabell 3:5 redovisade varugrupperna verksladsprodukter exkl. fartyg, övriga industriprodukter exkl. livsmedelsprodukter, järn och stål samt papper och papp. Tillsammans utgör verkstadsprodukter exkl. fartyg och övriga industriprodukter exkl. livsmedelsprodukter ca 95% av värdet av bearbetade varor. Bearbetade varor utgör ca 65 % av värdet av Sveriges totala varuimport. Tidigare har livsmedelsprodukter ingått i gruppen bearbetade varor. Numera redovisas livsmedelsprodukter i import exkl. bearbetade varor (råvaror),

' Sveriges samlade råvaruimport - som utgör ca 35% av värdet av den totala varuimporten består till ca 65 % av råolja och petroleumprodukter.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 41

halvåren för flertalet i tabell 3:5 redovisade varugrupper. Den-enda posten av betydelse som visade en uppgång var råolja som ökade 15% mellan halvåren säsongrensat sett genom såväl lagerökning som en ökad produktion hos de svenska rafflnaderierna andra halvåret. Samtidigt minskade importen av petroleumprodukter med drygt 3%. Mellan helåren 1981-1982 sjönk nettoimporten av råolja och petroleumprodukter med närmare 7 1/2%. (Se tabell 3:6).

Tillväxten av importen av bearbetade varor mellan halvåren 1982 kan till stor del tillskrivas en påtaglig ökning av den privata konsumtionen av varaktiga varor andra halvåret. Dessutom registrerades en viss ökning av de importtunga maskininvesteringarna. Denna efterfrågetillväxt avspeglas däri att importen av verkstadsprodukter ökade med drygt 9% i fasta priser mellan halvåren 1982. Bland varor som visade särskilt starka ökningar var elektriska produkter, datorer, traktorer, lantbruksmaskiner och medicinska instrument. Även lagerinvesteringarna andra halvåret bidrog till ökad importefterfrågan. Lageromslaget mellan halvåren för bearbetade varor beräknas ha ökat importefterfrågan med närmare 1,5 miljarder kr. i 1975 års priser.

Importinnehållet av bearbetade varor i den totala efterfrågan inom landet kan skattas utifrån nationalräkenskapernas input- och outputstatistik'. Vid samma importinnehåll i efterfrågan 1982 som 1981 skulle efterfrågeutvecklingen 1981-1982 enligt dessa kalkyler ha lett till en ökning av importen av bearbetade varor med ca 3 %. Det statistiskt registrerade marginella importinnehållet är enligt historiska studier emellertid högre än det genomsnittliga och genomförda beräkningar ger vid handen att en importtillväxt pä drygt 4 1/2% 1981-1982 skulle vara i linje med den faktiska efterfrågeutvecklingen fömtsatt oförändrade relativa priser för hemmaproducera-de varor. Devalveringarna 1981 och 1982 beräknas ha medfört en genomsnittlig relativprissänkning 1982 för den svenska importkonkurrerande produktionen med ca 2 1/2%. Importbegränsningseffekten härav - inkl. eftersläpande effekter av tidigare års ogynnsamma relativprisutveckling' -kan skattas till 1/2 procentenhet. En importökning på drygt 4% för bearbetade varor skulle därmed ha varit att vänta 1981-1982. Att importen av dessa varor ökade med 7 1/2% innebär ett - i varje fall tillfälligt - förhöjt importinnehåll hos importens efterfrågekomponenter. Ett ökat inslag av importtunga varor - såsom personbilar och elektroniska produkter - i såväl konsumtion och investeringar som produktion för export torde därmed ha lett till en icke obetydlig höjning av importefterfrägan.

' Det genomsnittliga importinnehållet för t. ex. den privata varukonsumtionen exkl. livsmedelsprodukter, bränslen och elström har antagits vara 40,6%, för offentlig varukonsumtion 11,2% och för maskininvesteringar exkl. fartygsimport 32,0%. Värdena bygger pä SCB:s input-output-matriser.

 Konjunkturinstitutet har här antagit en importpriselasticitet för bearbetade varor pä 0,4 under det år som relativprisförändringarna sker, 0,5 under året därefter och 0,15 under tredje året. Detta gäller t. o. m. 1981. På grund av storleken av relativprisförändringen fjärde kvartalet 1982 har del bedömts realistiskt att från 1982 räkna med en priselasticitet pä 0,25 första året, 0,55 andra året och 0,25 under tredje året.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 42

Importprisutvecklingen under 1982 fram till devalveringen i oktober var dämpad vad gäller såväl bearbetade varor som råvaror. Trots en höjning med drygt 16% i kronor räknat av genomsnittspriset för OECD:s export av bearbetade varor mellan tredje kvartalet 1981 och tredje kvartalet 1982, ökade Sveriges importpris för dessa varor med endast ca 10% under samma period. Detta ofullständiga genomslag av devalveringen under 1981 pä importpriserna har belysts tidigare (se kapitel 3 i den preliminära nationalbudgeten 1983). Resultaten av dessa undersökningar tyder på att sänkningar av kostnadsläget i Sverige relativt omvärlden i samband med devalvering under vissa förutsättningar kan tvinga utländska leverantörer till Sverige att sänka sina vinstmarginaler.

Utvecklingen av importpriserna mellan tredje och Ijärde kvartalet 1982 indikerar att en situation liknande den som följde 1981 års devalvering ånyo har uppstått. Trots en ökning med över 19% av OECD:s exportpris i svenska kronor räknat, ökade Sveriges importpriser för bearbetade varor med endast 10%. En del av denna differens beror bl.a. på fakturering i svenska kronor av länga exportkontrakt. Först när dessa avtal går ut slår devalveringen igenom pä importprisema. T.o.m. fjärde kvartalet 1983 beräknas ca 80% av devalveringen ha slagit igenom pä de svenska importpriserna. Det resterande prisgenomslaget antages sålunda motverkas av sänkta vinstmarginaler hos de utländska leverantörerna till Sverige, som vid försäljningen tili Sverige - relativt övriga exportmarknader -tvingas till prissänkningar i nationella valutor räknat.

Relativpriset för hemmaproducerade bearbetade varor har fallit med ca 4 1/2% mellan första halvåret 1981 och andra halvåret 1982. Under samma period har relaflvpriset för i Sverige producerade verkstadsprodukter fallit med ca 5 1/2% (se diagram 3:2 och kapitel 4). För kalenderåret 1982 beräknas relativprissänkningen för bearbetade varor till drygt 2 1/2% vilket är drygt 1/2 procentenhet större relativprissänkning än vad som räknades med i PN B 1983.

På råvarusidan blev importprishöjningarna likaledes dämpade under 1982. Sveriges genomsnittliga importpris för råolja, t.ex., ökade med drygt 18% 1981-1982, trots en höjning av växelkursen för USA-dollam med ca 25%. (Se diagram 3:3).

Utsikter för varuimporten 1983

Sveriges totala vamimport fömtses öka med ca 1 % i volym mellan 1982 och 1983. Importen av bearbetade varor väntas öka med drygt 3/4% medan rävamimporten beräknas öka med knappt 3/4%. Som framgår av tabell 3: 5 väntas endast en svag ökning för de flesta varugmpperna. Vad

' Exkl. järn och stål.

' Knappt 2 % i nationalräkenskapemas termer.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

43

Diagram 3:2 Relativprisutvecklingen' för verkstadsprodukter exkl. fartyg 1977-1983

Index 1968 = 100. Månadsdata

112
11
110
109 108	-4                                r				r\
	V\                                        a/v				\
107	1				1        K/\ r>.
106 105 104 103 102 10 100					1       l
	—I       A			/	yl
	d p(
			r			1
	n					\ •
99 98	-	v				i	/

I

I

1977 1978 1979 1980 1981

' Hemmamarknadsprisindex i förhållande till importprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

1982

1983

gäller bearbetade varor är det enbart verkstadsprodukter som fömtses öka i volym. För övriga industriprodukter - där konsumtionsvaror väger tungt - väntas importen stagnera efter den kraftiga uppgången 1982. Importen av järn och stål beräknas minska 1983. Den svaga tillväxten av importen av bearbetade varor kan ses mot bakgmnd av en beräknad ökning på knappt 3% av den efterfrågan - inkl. lagerförändringar - som normalt skulle ha varit inriktad mot import 1983. En relativprissänkning på drygt 5% 1983 i kombination med relativprissänkningen frän 1982 (drygt 2 1/2%) beräknas emellertid verka i starkt importminskande riktning. Den ackumulerade effekten av relaflvprissänkningarna på importen 1983 kalkyleras nämligen till knappt 2 1/2 procentenheter'. Utöver dessa effekter beaktas även en skattad trendflllväxt och vissa korrigeringar har därtill gjorts med hänsyn till det extraordinärt förhöjda importinnehållet 1982, som väntas normaliseras 1983.

' Se fotnot 2 s. 41 för antaganden angående priselasticiteten.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

44

Diagram 3: 3 Importpris- och volymutvecklingen 1977—1983 totalt och för vissa varugrupper

Helårsdala

430 410 390 370 350 330 310

--------  Total import -------- Bearbetade varor inl Importprisindex 1975=100                            f' <— /.•■

livsn r:

T.prod. 90000 80000 70000 60000 50000 40000 8000 7000 6000 5000 4000

..........    Petroieurr -------- Råolja Importvolym Milj. kr., 1975 ars p

prod riser

ukter

1

t:

t f

1 1

290 270 250 230 210 190 170 150

1                                        ./

■1 .•v

">-

JT

.•■ 1 1

-—"

•- -

.'- —

—

;

1 1 1

J

/

•-.

#

r

/

: 1 1

/

r

/

1 1

y

X

■

r

//

/

/ ,*..

JA

Y--

• ■'

i:  /'x:

110 90

-'

>■■?*

..

■■••••■■

—"-•.

L

J__ \_ L

1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

J

J___ I       I

1977   1978  1979   1980  1981    1982   1983

Anm. Importvärden i löpande priser enligt ulrikeshandelsstatistiken. Importpriser enligt hybridindex. Uppgifterna för 1983 avser prognoser. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Om man ser på de olika komponenterna för efterfrågan är det endast export och lagerförändringar som beräknas lämna något posiflvt bidrag till importefterfrägan av bearbetade varor 1983.

På råvarusidan väntas importen av råolja och övriga oförädlade mineraliska produkter (inkl. stenkol) öka starkt. Importen av ickejärnmetaller beräknas fortsätta öka, dock i långsammare takt än 1982. Importen av raffinerade petroleumprodukter däremot beräknas falla tillbaka efter en kraftig ökning 1982. Som framgår av tabell 3:6 väntas den sammanlagda nettoimporten av råolja och petroleumprodukter öka med endast drygt I % i fasta priser mellan 1982 och 1983. Denna ökning kan främst återföras pä

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

45

OO'*—        OsOMTi'     f     ON

r* O r~- 0

r- oo ON " "i    i/i    .

t      =co

o - v£J

0\ f*

vo f-4 '■ r-

-D             QO     Wi            O

- — 00\0                    oo      — »o

(N r-t 00 - oi   i-«      ri             —
-        I

>     2

Tj- 00 r--        —, m        - *i oo o        ir, o rl »i Ov    »i     —■        On Orr»-       rr*       —rrrrr      m r-i oo  r    f)    rJ      tj-

II                 II

r- \o O'	rsi O	O O O O	r-i o O f O	M	O	—
o r*-i (	i *£i	f* r* 00 f* — — (1	NO r- o 'i o		r-	oo

.g       -= 00

r*        -TT f.

rn O ''T

— 00 ON o o" Ov

O On rN •*- OO oo 00 t —'     «

o' ■*' oo' r~-'

(N so 'O NC

00 v"i r- <-i '    (*i    m

o l--- v o        "i •", ' *      ®

O00O'n        — ©"'lOm     »-*

I   I                  I

>

o •o

Olj

a a D

ra :ra

0\ - r*-i 00  m

Os O

\0 r«-| \0 00

r-  ''"i tfi

o ra  oo > j: os

oo      rr

o Tt TT	t\ oo	- — rn in	o
ON iv- r-	'O nD	m \o r-i ■	Tt   lA-,   Tj-   t\    —

I    I

I    I

I    I

I    I    I

I    i      I

r- m O 00   Tt   Tt		Ög r-i	82 51 "Ti  W-. O	oo	sC — vj. —    Tt   0\ \0 Tt --	00	ON O	OO
r- v£) r-j r4 ri	g'		ON ir-i »O	S	r-4        OQ in        O		«N	ON r4
w o oo	I\ O		ri — r*-, *■::=> Tt r- r- ON		O «/-. - oo ri O >n nc Os		V)	On
nO r-i ON r-i —	rs, 00		o "rt rn	ON ir,	5   g			1
\ci r- O ■rr — (-1 — oo f*	5S	»n	f-- r-i n r-i o r-l ON oo m	00 o	oo m oo n r- ri 00 oo r~- rs rj r-		i	3
ND  ON	1 \D	—	»n m m	ON	nO      "n		VO	<=

D. S

ra

E o c u G

d >,

OJ

JZ

u

t/1

ra ra

a.

U

> ra

c«'.-. •C "-•

O I

t- OJ

-ra 75

On oj — "O .-    C

._     ™

:(T3    U

(U

■ 'C o.

x:

= <2

S.S_   M

. y E " E E

t: o

« is

(U    TO

u O C 2 (i2

ir     «, t: -

ai: c " «

>

;0   t/i

:ca

o

c o a

.5  8 - ™ !3

fl,   o. u *- n3

ii   C   K!            O     U

gj i u,     (- oa

Tt »n \£>    r    oc CT\

iS

"     t; M    

3       "il    X

3         "

O       t

u   CL

c c— ■

 1=9 >

o<<- o     r; In -f, a      3

.X £o5 ■S.E S•

3   01)

<=■•£

 o 2 o - " H2 E

C

u

c

1/ u T3   t»

|E

o J, |Z .E t/2

(U

X i:;

öb-ö        'oo

"c--  ra'C

K -       CD.

.   S      fc   £

/-   VI   C   C

g ra B u

:ra

00

T3   u   1)   "ra .Q

— ra oo ir;

t-  ra :o a E c c: t: - o w

o " - S 0..= ra 5 g 01 c E

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

46

Tabell 3:6 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 1974—1983'

1974     1975      1976     1977      1978     1979     1980     1981      1982      1983

Löpande priser, milj. kr.

Import av råolja, netto Petroleumprodukter

Import

Export

Nettoimport Nettoimport av råolja och petroleumprodukter Nettoimport av råolja och petroleumprodukter i procent av BNP'

1975 års priser* Nettoimport av råolja och petroleumprodukter Volymindex (1975=100)

3405    4400    5652    6474    7206   10039   17885   19316   19726   22366

8705    7944    8 323     8 805

700       919     1031     1303

8005    7 025    7292    7 502

7421 16012 15244 15937 20742 19506 1662 3261 5421 5927 8578 8793 5759   12751     9823   10010   12164   10713

11410   11425   12944   13976   12965   22790  27708   29326   31890   33079

4,5

3,8

5,3

3,8

5,1

5,1

3,2

4,8

5,0

11112   11425   11312   11149   10035   11265    9824    8035     7436    7533 97,26  100,00    99,01    97,58    87,83    98,60    85,99    70,33    65,09    65,93

' Uppgifterna för 1974-1982 är hämtade frän utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1982 är prel., 1983

avser prognoser. Samtliga uppgifter redovisas i SNI-termer. Tidigare har råolja och petroleumprodukter

definierats i SITC-termer. Denna omläggning har medfört att vissa uppgifter är ändrade.

" Export av råolja förekom endast 1974 (8 milj. kr.), 1975 (2 milj. kr.), 1979 (86 milj. kr.), 1980 (58 milj. kr.) och

1981 (4 milj. kr.). Den beräknas 1982 ha uppgått till ca 90 milj. kr. och väntas öka 1983 till ca 94 milj. kr.

' BNP till marknadspris.

" Deflatering enligt hybridindex.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

en ökning av råoljelagren, dä exporten, förbrukningen och lagren av iärdi-ga petroleumprodukter väntas minska.

Importpriserna för totala importen 1983 väntas öka med drygt 14% jämfört med 1982 års genomsnitt. Största delen av denna ökning är hänförlig till bearbetade varor, där importpriserna väntas stiga med ca 17% som följd av devalveringen 1982 och en ökning av världsmarknadspriserna med ca 5 1/2 % mätt i nationella valutor. Importprisutvecklingen pä råvarusidan väntas bli dämpad, då prisökningen för råolja och petroleumprodukter väntas stanna vid 3 % i svenska kronor efter de prissänkningar som inträffat första kvartalet.

Halvårsutvecklingen 1983 för importvolymen tyder pä en förhållandevis starkt minskad import första halvåret - ca 6% säsongrensat sett för bearbetade varor och ca 3% vad gäller totala importen. Andra halvåret väntas importen av bearbetade varor öka med drygt 6 1/2%, medan totala importen förutses öka med ca 5 %.

3.3 Betalningsbalansen

Bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar försämrades avsevärt mellan 1981 och 1982. Underskottet steg således med drygt 81/2 miljarder kr. till 22,8 miljarder kr. Försämringen kan till övervägande del hänföras till tvä poster. För det första det kraftigt försämrade räntenettot till följd av ökningen av utlandsskulden, i svenska kronor räknat, som dels

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 47

är att återföra pä devalveringarna 1981 och 1982, dels pä den stegrade utlandsupplåningen. För det andra ökningen av handelsbalansens underskott pä grund av såväl försämrat bytesförhållande som snabbare volymtillväxt för import än export.

För 1983 beräknas handelsbalansen uppvisa en förbättring om drygt 5 miljarder kr. till följd av en betydligt större ökning av export- än importvolymen. Även för tjänstebalansen väntas en viss förbättring komma till stånd. Detta förväntas dock motverkas av en fortsatt försämring av transfereringsbalansen. Underskottet i denna beräknas öka med 3 miljarder kr. varav merparten är att hänföra till räntenettot. Sammantaget innebär detta att bytesbalansens negativa saldo 1983 beräknas minska med drygt 3 1/2 miljarder kr. till -19,2 miljarder kr.

Handelsbalansen

Handelsbalansen försämrades kraftigt mellan halvåren 1982. Försämringen var delvis en säsongföreteelse men även i säsongrensade tal var utvecklingen starkt negativ som framgår av följande tablå vilken även innefattar halvårsprognoser för 1983.

1982 1983 1982 1983

	1	11	1	11
Export Import Handelsbalans Exportvolym (enl. NR) Importvolym (enl. NR)	81480 80272 1208 100 100	86661 93 569 -6908 100,5 105,5	96026 96216 -190 104 102	103 932 104223 -291 109,5 107,5	168141 173 841 -5 700 100 100	199958 200439 -481 106,5 102

Bakom försämringen - från ett tillfälligt överskott första halvåret 1982 till ett underskott på nära 7 miljarder kr. andra halvåret - låg inte bara vissa omedelbara priseffekter av devalveringen i oktober 1982 utan även en anmärkningsvärt kraftig tillväxt i importvolymen (se tablån ovan). Underskottet i handelsbalansen mellan helåren 1981 och 1982 växte härigenom frän 1,3 miljarder till 5,7 miljarder kr. (exkl. korrigering av handelsstatistiken).

Handelsbalansens underskott beräknas - enligt i detta kapitel tidigare presenterade kalkyler - komma att nära nog elimineras redan första halvåret i är (i säsongrensade tal). Denna starka förbättring gentemot andra halvåret 1982 skulle därvid helt vara att återföra på volymutvecklingen i utrikeshandeln med en stark tillväxt på exportsidan och ett påtagligt fall i importen. Mellan halvåren i år beräknas handelsbalansen sedan förbli i stort sett oförändrad. Tillväxttakten i exportvolymen beräknas visserligen tillta ytteriigare men importvolymen beräknas äter växa och neutralisera

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

48

den gynnsamma effekten på handelsbalansen av den fortsatta exporttillväxten. Prisnivån för export och import beräknas stiga i ungefär lika omfattning från första till andra halvåret. Underskottet i handelsbalansen för helåret 1983 förutses därmed bli av mycket begränsad storiek - mindre än en halv miljard kr.

Försämringen av bytesförhållandet i utrikeshandeln var anmärkningsvärt liten 1982 och beräknas bli påfallande liten även 1983. Normalt efterföljs en devalvering av en kraftig försämring av bytesrelationerna med utlandet. Att så blev fallet i endast begränsad omfattning efter devalveringen i september 1981 kan främst återföras på ett ofullständigt genomslag av devalveringen på importpriserna för bearbetade varor såsom omtalats i importavsnittet i detta kapitel. I tablån nedan visas utvecklingen av bytes-förhällandet (enligt hybridprisindex) 1981-1982 och 1982-1983 för dels varuutbytet med utlandet av bearbetade varor, dels övriga varor (främst råvaror), dels slutligen samtliga varor.

Bytesförhållandet
	Procentuell förändring
	1981-1982	1982-1983
Bearbetade varor (exkl. fartyg) Övriga varor (exkl. fartyg) Samtliga varor	-   1/2 -4 1/2 -1 1/2	-4 3 -2

Som synes försämrades bytesförhållandet för bearbetade varor med endast en halv procent 1981 - 1982 trots att exportföretagen i icke oväsentlig grad utnyttjade devalveringen i september 1981 till att sänka sina relativpriser (se exportavsnittet till detta kapitel). Som nyss nämndes tillkom emellertid en motverkande faktor på importsidan såtillvida att leverantörerna till Sverige av bearbetade varor sökte häva devalveringens för dem konkurrensförsämrande effekt på den svenska marknaden genom att gä ned i pris i utländsk valuta räknat.

Devalveringen i oktober 1982 förutses få ett förhållandevis kraftigare -men dock ej fullständigt - genomslag på importpriserna för bearbetade varor samtidigt som exportföretagen även efter denna devalvering förväntas - till rätt avsevärd del - utnyttja devalveringen till att ytterligare sänka sina relativpriser. Bytesförhållandet beräknas därför komma att försämras med 4% för bearbetade varor från 1982 till 1983 - en försämring som devalveringen i oktober 1982 kan sägas ha eftersträvat.

Bytesförhållandet för samtliga varor beräknas trots detta komma att försämras endast obetydligt mer 1982-1983 än 1981-1982. Förklaringen härtill ligger i den gynnsamma utvecklingen av bytesförhållandet för gruppen övriga varor 1982-1983. För denna varugrupp försämrades bytesförhållandet med 4 1/2% 1981-1982 men förutses komma att förbättras med

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 49

3% 1982-1983. Ett förbättrat bytesförhållande för bearbetade varor har som regel negativa effekter på sikt i form av tappade marknadsandelar. Ett förbättrat bytesförhållande för gruppen övriga varor, som främst omfattar råvaror och stapelvaror, är oftast ett automatiskt utslag av marknadsläget och förbättrar därmed handelsbalansen utan att på sikt i tillnärmelsevis motsvarande grad som på färdigvarusidan leda till marknadsandelsförluster. Den betydande förbättringen av bytesförhållandet för gruppen övriga varor 1982-1983 är väsentligen en kombinerad effekt av i första hand en förutsedd ogynnsam marknadsutveckling för mineraloljor med fallande oljepriser i dollar räknat och i andra hand en gynnsam marknadsutveckhng för skogsprodukter.

Tjänste- och transfereringsbalansen Den sjöburna världshandeln minskade ca 10% i ton-miles räknat I98I-

1982.  Trots en reduktion av världshandelsflottans dödviktstonnage med
I %, för övrigt den första minskningen sedan 1930-talet, växte således
gapet mellan utbud och efterfrågan på frakttonnage ytterligare 1982. Sedan
I97I har den sjöburna världshandeln stigit 20% i ton-miles räknat under
det att världshandelsflottans dödviktstonnage fördubblats. Överskottston
nage existerar ej längre enbart pä tank- och bulkmarknaden utan uppträder
nu även på bl. a. container och ro-ro lastmarknaderna. Trots de på grund
av överskottstonnage fallande fraktsatserna bidrog dollarkursens starka
uppgång till en ökning av sjöfartsnettot med nästan 400 milj. kr. till 5,1
miljarder kr.

För 1983 förutses en viss tillväxt i världshandeln. Detta bör ge utrymme för en svag ökning av fraktsatser och kapacitetsutnyttjande under loppet av året. I kombination med nivälyftet av dollarn till följd av devalveringen i oktober 1982 torde detta medföra en betydande ökning av sjöfartsnettot

1983.  I tabell 3:7 har införts en uppgång om knappt 700 milj. kr.
Hushällens minskade reala disponibelinkomst i kombination med deval
veringarna 1981 och 1982 medförde en reduktion av bruttoutflödet av
resevaluta med 12% i volym 1982. Detta trots en ökning av charterresan-
det om 7%. Till följd av inflationen utomlands samt den extra fördyringen
av utlandsturism genom devalveringarna steg ändock utgifterna i löpande
priser med 7%.

Relativprisförändringen till följd av devalveringarna bidrog även till en kraftig ökning av resevalutainflödet. 1 löpande priser noterades en uppgång om 31 % - varav ca 8 procentenheter förklaras av en ökad norsk gränshandel i Sverige - vilket innebar en volymökning med 20%. Totalt sett ledde detta till en minskning av det negativa resevalutanettot med 700 milj. kr. till -5.6 miljarder kr. Detta är anmärkningsvärt dä förbättringen är den första på åtta är.

För 1983 väntas en ytterligare minskning av det negativa resevalutanettot. Inflödet förutses nominellt stiga i ungefär samma takt som 1982. 4    Riksdagen 1982/83. I .saml. Nr 150. Bilaga l.l

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

50

Tabell 3:7 Betalningsbalansen 1979-1983

Milj. kr., löpande priser

1979

1980

1981

1982

1983 prognos

Export av varor, fob Import av varor, cif

Handelsbalans'

Korrigering av handelsstatistiken

Handelsbalans

Sjöfartsnetto Resevaluta, netto Övriga tjänster, netto Korrigering av tjänster''

Bytesbalans för varor och tjänster

Därav: tjänster Avkastning av kapital, netto därav räntenetto:       staten och riksbanken övriga Övriga transfereringar, netto Korrigering av transfereringar''

Bytesbalans för varor, tjänster och transfereringar

Därav: transfereringar Kapitalbalans Tilldelade SDR Restpost

Valutareservens transaktionsförändring

Förändring på grund av kursrörelser Valutareservens totala förändring

118210	131001	144694	168 141	199958
122963	141 697	146017	173 841	200439
-4753	-10696	- 1323	- 5700	- 481
- 303	- 686	- 826	- 1404	- 1000
-5056	-11382	- 2149	- 7104	- 1481
3 669	4 203	4732	5 120	5 800
-4760	- 5 284	- 6252	- 5 557	- 4 500
-4029	- 4 805	- 6263	- 6226	- 8190
5 800	7 600	8200	8600	9900
-4376	- 9668	- 1732	- 5167	- 1529
680	1714	417	1937	3010
-3135	- 6071	-11 002	-15936	-18550
176	- 1355	- 4111	- 6121	- 8400
-3617	- 4607	- 7 092	- 9818	-10200
-5 179	- 5979	- 6154	- 7 230	- 8410
2800	3 200	4 700	5 500	6200
-9890	-18518	-14188	-22833	-19 231
-5514	- 8850	-12456	-17666	-20760
8084	24 265	16494	21 165
258	256	262	-
-1030	- 6048	- 1423	1944
-2 578	-  45	1145	276
- 591	34	4121	4 375
-3 169	11	5 266	4651

' Exkl. korrigering av handelsstatistiken.

 Nettot av återutförsel och återinförsel, korrigering av SAS flygplansimport, i utlandet direkt landad fisk,

rabatt och koncernbidrag i samband med oljeimport samt för 1980, 1981 och 1982 korrigering för oljeriggar.

 Inkl. korrigering av handelsstatistiken.

" Korregeringsposten uppgår totalt till 8600,  10800,  12900,  14 100 och 16100 milj. kr. för 1979-1983.

Fördelningen av korregeringsposten på tjänstebalansen och transfereringsbalansen är skönsmässig.

' Överensstämmer med riksbankens bytesbalansbegrepp.

Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken och statistiska centralbyrån.

Hushållens fortsatt sjunkande reala disponibelinkomster i kombination med den ovan nämnda relativprisförändringen väntas leda till en ytterligare minskning av utflödesvolymen. I nominella termer beräknas dock utflödet öka i ungefär samma takt som 1982. Underskottet skulle därmed minska till 4,5 miljarder kr. 1983.

Posten övriga tjänster i tabell 3:7 ger en ofullständig bild av tjänsteutbytet med utlandet. En stor del av den korrigeringspost som införts i bytesbalansen berör i sak denna post.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 51

Nettot av avkastningen pä kapital har för 1982 beräknats till -15,9 miljarder kr., dvs. en försvagning med 4,9 miljarder kr. i förhållande till 1981. Försämringen beror till övervägande del på ökade räntebetalningar till utlandet till följd av ökningen av utlandsskulden, i svenska kronor räknat, genom dels devalveringarna 1981 och 1982, dels den stegrade utlandsupplåningen. För 1983 beräknas såväl nettouppläningen som, i tillämpliga fall, den rörliga räntesatsen komma att ligga på en lägre nivå än under Qolåret. Detta medför att förändringen i negativ riktning av nettot av avkastningen på kapital begränsas till 2,6 miljarder kr. Saldot skulle således uppgå till -18,6 miljarder kr. 1983.

Posten övriga transfereringar netto, vars största delpost är u-landsbi-ständet, visar ett ökat underskott såväl 1982 som 1983.

Även beträffande räntebetalningar och övriga transfereringar räknar man med bristande täckning i statistiken på inflödessidan. En del av den totala korrigeringsposten har därför förts till transfereringarna.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 52

4    Produktionen

4.1 Sammanfattning av industriproduktionens utveckling

Industrins efterfrågeläge var svagt under 1982 även om en viss förbättring av orderingången kom att ske mot slutet av året. Det var exportorderingången som steg relativt snabbt under flärde kvartalet efter att ha fallit under första halvåret. Hemmaorderingången däremot ökade kraftigt under sommaren till följd av enstaka och i tiden utsträckta försvarsorder. Även bortsett från dessa steg emellertid hemmaorderingängen under tredje kvartalet från den mycket låga nivån under de två första kvartalen, men sjönk ånyo under Qärde kvartalet. Industrins orderstockar - exkl. försvarsorderna - sjönk markant under första halvåret, var oförändrade under tredje kvartalet och steg något under Qärde kvartalet. Tillväxten fjärde kvartalet av exportorderingången gällde flertalet branscher. Starkast kom den dock verkstadsindustrin och skogsindustrierna till del.

Industriproduktionen var i stort sett oförändrad från andra halvåret 1981 till första halvåret 1982. Tredje kvartalet föll produktionen återigen för att under Ijärde kvartalet utvecklas i positiv riktning. Någon större förändring av produktionen mellan helåren 1981 och 1982 kom därmed inte att ske. De kraftigaste minskningarna kom att ske inom gruvorna och massaindustrin

Tabell 4:1 Industriproduktionens utveckling 1980—1983

Procentuell volymförändring från föregående år

		1980	1981	1982	1983
SNl			prel.	prel.	prognos
2	Gruvor och mineralbrott	- 0.7	- 9.2	-19.0	- 9.5
2301	Järnmalmsgruvor	0,4	-14,5	-30,5	-21,0
2302	Ickejärnmalmsgruvor	- 3,0	1,8	- 6,4	3,0
210,220,290	Övriga gruvor och mineralbrott	-  1,6	-  1,4	8,8	3,0
3	Tillverkningsindustrin	0.4	- 3.3	0.4	4,3
33111	Sågverk'	- 2,5	- 8,3	6,7	9,0
34111	Massaindustri	- 7,5	-   1,4	-17,2	12,0
34112	Pappers- och pappindustri	-  1,4	-  1,2	- 2,5	4,5
353,354	Petroleumraffinaderier m. m."	0,3	-15,5	- 0,5	3,5
371	Järn- och stålverk     '	- 3,4	- 8,6	5,5	3,0
372	Ickejärnmetallverk	1,5	- 5,7	12,7	5,0
38./.3841	Verkstadsindustri exkl. varv	2,2	- 0,7	0,8	4,8
3841	Varv''	-\'C\	10,2	- 5,2	0,0
3 resterande	Övrig industrisektor	0,5	- 5,8	- 0,2	3,4
2. 3	Hela industrin	0,4	- 3,5	- 0,1	4,0

' Inkl. hyvlerier och träimpregneringsverk.

"Inkl. smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri.

' Inkl. ferrolegeringsverk.

■"Inkl. båtbyggerier.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 53

men också pappersindustrin och varven noterade tillbakagångar 1981-1982. För sågverken och järn- och metallverken kom relativt kraftiga ökningar medan verkstadsindustrin och övrigsektorns produktion blev i stort sett oförändrad.

För 1983 förutses främst som en följd av konkurrenskraftsförbättringen genom devalveringarna 1981 och 1982 en förhållandevis god exportutveckling kunna ske. Bortsett från ett positivt lageromslag bedöms den inhemska efterfrågan bli svag men dä den importkonkurrerande hemmaindustrin beräknas kunna öka sina marknadsandelar beräknas ett utrymme finnas för en ökning av industriproduktionen 1982-1983 pä ca 4%. De starkaste ökningarna beräknas ske för skogsindustrierna men också inom verkstadsindustrin väntas, tillväxten bli påtaglig. Gruvproduktionen 1983 kommer dock att bli lägre än 1982.

4.2 Utvecklingen inom olika delbranscher

Avsättningsläget för den svenska järnmalmsexporten försämrades dramatiskt under våren 1982. Den försiktiga återhämtning i stälkonjunkturen som gjort sig gällande under loppet av 1981 visade sig vila på en bräcklig grund. Stålefterfrågan sjönk nämligen markant under våren starkt påverkad av ett omslag till en neddragning av ställagren hos förbrukare och mellanhänder. Också den faktiska stålförbrukningen minskade; den allmänna konjunkturförsvagningen i Västeuropa blev under sommaren allt mer påtaglig. Produktionskvoterna inom EG:s stålindustri sattes successivt allt lägre. Det faktiska produktionsutfallet under hösten kom emellertid att bli ännu lägre än vad kvoterna medgav. Produktionen i EG:s stålindustri var under fjärde kvartalet nere i en årstakt på under 100 milj. ton. 1982 års produktion blev ca 110 milj.; en minskning med ca 12% jämfört med 1981 eller ca 21% lägre än 1979 som representerade den senaste toppnoteringen.

De svenska malmleveransema minskade dock mera eller med omkring 25% 1981-1982. Orsakerna härtill var flera. Bl. a. skedde en ytteriigare minskning av behovet av högfosformalm genom byte till stålprocesser baserade pä lågfosformalm. Vidare minskade stålverken sina hemtagningar av malm från gruvor där de själva hade ägarintressen mindre än från andra gruvor. Dessutom drabbade driftsinskränkningar i särskilt hög utsträckning produkter framställda vid stålverk med stor andel svensk malm. Till detta kommer att lagren av svensk malm vid stålverken drogs ned i betydligt större utsträckning än annan malm.

Malmbrytningen i Sverige drogs ned särskilt kraftigt under senare delen av 1982. Malmlagren vid gruvorna kom därigenom att minska under senare delen av året trots den svaga leveransutvecklingen. Lagerstockarna blev vid utgången av 1982 ändock nära 0,5 milj. ton större än ett är tidigare.

Produktionstakten för EG:s stålindustri ligger ännu under de första

Prop, 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 54

månaderna 1983 under 100 milj. ton räknat på årsbasis. En viss förbättring under återstoden av 1983 torde dock vara att räkna med bl. a. med hänsyn till att lagercykelns depressiva inverkan släpper och stälkonsumtionen inom byggsektorn är stigande. Den väntade svaga utvecklingen av övriga investeringar och den förutsedda långsamma tillväxten i den privata konsumtionen talar dock för att återhämtningen i stålkonjunkturen blir måttlig. Även om sålunda malmexporten kan stiga under loppet av 1983 från den låga leveransnivån i böljan av året beräknas leveranserna för året som helhet bli ca 9% lägre än 1982. Avtalen om 1983 års malmpriser blev i stort sett klara under senvintern och torde för de svenska malmkvaliteterna innebära en prissänkning på ca 15 % räknat i US $. Exportpriserna uttryckta i svenska kronor beräknas emellertid genom dollarkursens utveckling bli ungefär oförändrade mellan årsgenomsnitten 1982 och 1983.

Malmbrytningen planeras hållas tillbaka kraftigt 1983 genom omfattande driftsstopp i syfte att minska de mycket stora lagren. Produktionen beräknas dras ned ca 21 % 1982-1983, vilket skulle innebära att lagren minskar med knappt 1,5 milj. ton 1983. De skulle ändock vid årets utgång uppgå till närmare 70% av 1983 års beräknade leveranser.

Trots den blygsamma Ull växten i Europas trävaruimport under 1982 steg de svenska sågverkens export av sågade och hyvlade trävaror betydligt. Även på vissa utomeuropeiska marknader steg exporten i anmärkningsvärd omfattning såsom till Egypten, Saudi-Arabien och Irak. Till Irak mer än fyrdubblades exporten under 1982.

Den uppseendeväckande starka exporttillväxten under 1982 berodde således till mycket ringa del pä någon ökad trävaruförbrukning utan istället i all huvudsak på ökade marknadsandelar. Framförallt tre länder har tappat andelar gentemot Sverige; Finland, Österrike samt Canada. Redan under 1981 kunde sveiiska sågverk notera en avsevärt förbättrad konkurrenssituation relativt huvudkonkurrenterna i Finland och Canada. Under 1982 har den förbättrats ytterligare och resulterat i kraftiga andelsvinster, främst pä bekostnad av den finska trävaruexporten som på europamarknaden sjönk med närmare 19% 1981-1982. Den svenska exportökningen uppgick till drygt 30% på denna marknad som nästan genomgående uppvisade en endast blygsam tillväxt. Undantaget, när det gäller de svenska huvudmarknaderna i Europa, var Storbritannien där byggaktiviteten var klart stigande under loppet av 1982 och importbehovet av trävaror steg härigenom med uppskattningsvis ca 20%. Den svenska exporten dit steg samtidigt med drygt 40 %.

Sammantaget steg Sveriges trävaruexport med ca 33% 1981-1982 motsvarande en kvantitet på närmare 71/2 milj. m' och framförallt mot slutet av året ökade skeppningarna av trävaror kraftigt.

De svenska exportpriserna sjönk genomsnittligt med 2% 1981-1982. Under loppet av året skedde en successiv uppjustering av prisnivån. Mellan tredje och Qärde kvartalet 1982 steg priserna dock endast ca 41/2%

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 55

vilket innebär att stora kvantiteter skeppades till kraftigt sänkta priser, i utländsk valuta, efter devalveringen i oktober. Med andra ord torde betydande relativprissänkningar ha förekommit mot slutet av året.

Efterfrågan på den svenska marknaden var fortsatt vikande till följd av den svaga byggaktiviteten och produkrionsneddragningarna inom den trä-bearbetande industrin. Sågverkens färdigvarulager minskade betydligt under 1982 genom den gynnsamma exportutvecklingen och uppgick till drygt 3 milj. m vid årsskiftet. Till följd av de kraftigt ökade skeppningarna mot slutet av året steg även sågverkens produktion betydligt under årets sista månader och för helåret 1982 höjdes produktionen med drygt 61,/2% jämfört med 1981.

Den europeiska byggkonjunkturen väntas genomgå en endast måttlig återhämtning under 1983. Byggaktiviteten pä de svenska huvudmarknaderna är fortfarande låg, men i flertalet länder väntas ett visst uppsving ske under loppet av året. En marknadstillväxt på ett par, tre procent bedöms som sannohk. Som tidigare nämnts justerades trä varupriserna i svenska kronor endast måttligt uppåt under Qärde kvartalet 1982. Här har uppskattats att den genomsnittliga nivån under första kvartalet i år ligger ca 12% över nivån för tredje kvartalet 1982 innebärande en sänkning i utländsk valuta med 5-6%. Endast måttliga svenska exportprishöjningar synes troliga under resterande delen av året och i genomsnitt skulle sålunda exportpriset stiga ca 16% 1982-1983. Sågverken beräknas därmed gentemot Finland befästa och gentemot flertalet övriga konkurrenter ytterligare stärka sin marknadsposition. Det förtjänas uppmärksammas att de svenska trävaruexportörernas konkurrensläge relativt de finska inte förändrats nämnvärt efter devalveringen i oktober. De finska exportörerna synes nämligen ha följt med i den svenska prissättningen. Detta har möjliggjorts dels tack vare det finska ekonomisk-politiska paketet som kom strax efter den svenska devalveringen och dels genom att de sänkt sina marginaler ytterligare. Det gynnsamma relativa läge som fanns redan innan hösten 1982 synes däremot kunna bibehållas även under 1983. Trävaruexporten har med dessa antaganden beräknats stiga 7% 1982—1983 motsvarande en exportvolym pä i det närmaste 8 milj. m. Cirka hälften av tillväxten utgörs av andelsvinster.

I Sverige väntas nybyggandet förbli svagt även under 1983, men trävaru-
förbrukningen kommer att hållas uppe av fortsatt ökande reparations- och
underhållsarbeten. Sågverkens lager beräknas minska något men inte i
samma omfattning som under 1982. För att möta lageromslaget samt
tillväxten i exportleveranserna torde produktionen behöva höjas med ca
9% 1982-1983. ________ ........ _

Efter den tillfälliga återhämtningen inom Västeuropas industrier under första delen av 1982 sjönk återigen aktiviteten successivt under resterande delen av året. Försvagningen påverkade även pappers- och pappmarknaden i negativ riktning och konsumtionen i Västeuropa beräknas preliminärt

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

56

Diagram 4:1 Pappers- och pappindustrin i Sverige samt kapacitetstillväxt i Nordamerika och Västeuropa 1980-1984

1000 ton

PAPPER OCH PAPP

DÄRAV: TIDNINGSPAPPER

7500 7000 6500 6000 -5500 5000 j. 3000 2500 ■ 2000 1500 1000 500

Kapacitet

Nordamerikas X   ltapacitefsHllväxt-3

Vöiteuropai  (exkl ,
Sveriqe) kapacitets-         %

tillväxt

2000

1800

1600

1400

1200

1000

800

600

400

200

Kapacitet

Produktion

Nordameriltaj IcQpQcitetstillvöxt'

Väjteuropos       x (exkl. Sverige)       "*"*-kopacifetstillväxt'

Outnyttjad kapacitet

5000

4500

4

4000

2000

1500 -

1000

xpornevefanser

Hemma leveranser

1400  -

1200

1000

800

600

400

200

ExportleveronMr

Hemma leveranser

200 180 160 140 120 -

Exportprisindex

_L

1980   1981   1982  1983   1984

I

I

1980        1981       1982        1983       1984

' Outnyttjad kapacitet = potentiell produktion - faktisk produktion. Potentiell produktion = 0,95xkapacitet.

- Utrikeshandelsstatistiken, hybridindex. 1975= 100.

- Kapacitetstillväxt från föregående år räknat.
Källor: FAO, SCPF, SCB.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 57

ha minskat något 1982 jämfört med 1981. Även i Nordamerika försvagades efterfrågan pä papper och papp och produktionsnivån sänktes successivt och i betydande omfattning. Framför allt för tidningspapper försämrades marknadsläget avsevärt under 1982, huvudsakligen till följd av att ny produktionskapacitet tillkommit. I Förenta staterna och Canada, världens två största producenter av tidningspapper, uppgick kapacitetstillväxten till närmare 6% under 1982. Kapaciteten kom således att vida överstiga konsumtionsbehovet, framför allt i Nordamerika. Därigenom fick Canada, som exporterar en stor del av sin produktion till Förenta staterna, ett överskott som man istället sökte avsättning för i bl. a. Europa där emellertid förbrukningen av tidningspapper sedan en längre tid varit stagnerande eller svagt fallande. De svenska tidningspappersbruken föriorade härigenom andelar och exportvolymen sjönk med 19 1/2% 1981-1982. (Se diagram 4:1.) För övriga papperskvaliteter begränsades leveransbortfallet till ca 8%. Kartong- och pappexporten utvecklades dock betydligt gynnsammare och genom ökade marknadsandelar samt en viss marknadstillväxt kom exportvolymen av dessa produkter att öka nära 14% 1981-1982. Ökad avsättning uppnåddes både i Europa och på utomeuropeiska marknader. Priserna sänktes samtidigt på vissa kvaliteter, pä grund av den hårdnande konkurrensen från framförallt Nordamerika. Sammantaget för gruppen papper och papp sjönk export volymen drygt 41/2% 1981-1982. Exportpriserna steg med knappt 15%. Mellan tredje och fjärde kvartalet steg priserna med ca 5% vilket kan tyda på att de svenska producenterna i betydande omfattning sänkte sina priser utomlands, i utländsk valuta räknat.

Avsättningen pä hemmamarknaden, som försvagades både under 1980 och 1981, ökade något under 1982 jämfört med 1981. Lagertillväxten begränsades avsevärt genom en successiv anpassning av produktionen till den totalt sett svaga leveransutvecklingen. Produktionen minskade därigenom 2 1/2% 1981-1982.

1 år kan efterfrågan på papper och papp äter väntas öka något, även om mer entydiga tendenser sannolikt dröjer en bit in på året. En marknadstillväxt pä ett par, tre procent i Europa bedöms dock som realistisk. Även i Förenta staterna förutses en konsumtionstillväxt under 1983 och därmed en minskad konkurrens på europamarknaden. Här har vidare antagits att de svenska producenterna höjer sina priser betydligt i svenska kronor räknat under första kvartalet 1983 vilket skulle innebära att drygt tre fjärdedelar av devalveringsutrymmet tagits i anspråk för prishöjningar. Den genomsnittliga relativprissänkningen beräknas uppgå till mellan 4 och 5% mellan helåren 1982 och 1983 räknat och medge en förbättring av marknadsandelarna för de svenska bruken. Sammantaget har här kalkylerats med en exporttillväxt på 7 1/2% 1982-1983. I kronor beräknas prisnivån mellan dessa är stiga 14%.

Produktionsvolymen kan väntas öka med 41/2% 1982-1983, under

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 58

förutsättning att lagerrörelserna blir små och att efterfrågan på hemmamarknaden blir i stort sett oförändrad.

Den leveranstillväxt av avsalumassa som kunde noteras för de svenska bruken under fjärde kvartalet 1982, synes hålla i sig även under de första månaderna i år. Prisnivån på blekt långfibrig sulfat torde ha legat kring 420 US $/ton under första kvartalet i år och ytteriigare en prishöjning på 5% är aviserad fr. o. m. andra kvartalet. Således föreligger starka indikationer på att konjunkturbotten för massa har passerats för den här gängen, men uppgången tar vid frän en mycket låg nivå när det gäller såväl priser som volymer.

För ett år sedan såldes blekt långfibrig sulfatmassa till ett pris som låg i det närmaste 100 US $ högre än dagens tonpris. Prisnivån sjönk därefter successivt och i december torde priset ha varit nere kring 400-410 US $/ ton. Trots de dramatiska prisreduceringarna fortsatte de svenska massaproducenterna att tappa marknadsandelar på exportmarknaderna under 1982. Den svaga exportutvecklingen berodde inte enbart pä en svag marknadsutveckling för den europeiska pappersindustrin utan får även ses mot bakgrund av kraftigt ökade marknadsandelar för den kortfibriga massan. Dock var det inte under 1982, i motsats till föregående är, de amerikanska producenterna av kortfibrig massa som haft den gynnsammaste leveransutvecklingen pä Europa. Istället har leverantörer från huvudsakligen Spanien, Portugal samt Frankrike tagit betydande marknadsandelar. Dessa länders producenter har genomsnittligt ökat sin produktion med 10-15% 1982 jämfört med 1981. Parallellt med den kraftiga prissänkningen pä massan minskade de europeiska pappersproducenterna sina råvarulager till ett minimum i avvaktan på att priset skulle bottna. Denna lagertrimning företogs under första halvåret 1982 och från halvårsskiftet fick man, till följd av de små råvarulagren köpa massa åtminstone för att täcka produktionsbehovet. Trots det synneriigen låga massapriset, i dollar räknat, synes pappersproducenterna inte ha fyllt på sina råvarulager nämnvärt under andra halvåret 1982. Till följd av bl. a. att den nämnda lageravvecklingen upphörde kunde de svenska massaexportens kräftgång stoppas och under Qärde kvartalet noterades istället en påtaglig ökning av exportvolymen, säsongrensat sett. En annan faktor som bidrog till denr)a ökning var förmodligen att leveransökningar på spotmarknaden möjliggjordes genom en viss rabattering efter devalveringen i oktober. Sammantaget sjönk dock massaexporten ca 15 1/2% 1981-1982. (Se diagram 4:2.)

Efter den betydande produktionsnedskärning som de svenska massaproducenterna genomförde mot slutet av 1981, sänktes nivån ytteriigare under första kvartalet 1982. Första halvåret låg produktionen av massa således ca Il % lägre jämfört med andra halvåret 1981 säsongrensat sett. Trots denna neddragning steg producenternas lager successivt fram till halvårsskiftet 1982 då de motsvarade ca 8-10 veckors produktion mot normalt hälften. Under andra halvåret däremot kunde lagren dras ned något främst till följd

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

59

Diagram 4:2 Papperscellulosaindustrin i Sverige samt världens kapacitetstillväxt 1980—1984 (papperscellulosa för avsalu)

1000 ton

4000 3500 3000 2500 -2000 1500 1000 500

PAPPERSCELLULOSA Kapacitet

kapacitetstillvöxt -

xportlevefOnser

2600 2500 2400 2300

2100

500   ■      nemmaleveranser

400 • 300

Exportpristndex

180 160 140 120

_L

1980  1981   1982   1983  1984

L

_L

_L

1980        1981        1982       1983        1984

' Outnyttjad kapacitet = potentiell produktion - faktisk produktion. Potentiell produktion = 0,95 x kapacitet.

 Utrikeshandelsstatistiken, hybridindex. 1975= 100. ' Kapacitetstillväxt från föregående år räknat. Källor: FAO, SCPF, SCB.

av omfattande produktionsstopp, framförallt under tredje kvartalet, men även till följd av en viss efterfrågeförbättring mot slutet av året. Sammantaget sjönk produktionen drygt 17% 1981-1982.

Vid en tilltagande ökning av den västeuropeiska pappersproduktionen under loppet av 1983 stärks avsättningsläget för pappersmassa. Utrymmet för den svenska exporten kommer troligtvis heller inte att begränsas nämnvärt av någon extra utbudspress frän Förenta staterna och Canada. Vid nuvarande prisnivå torde flera av de översjöiska exportörerna knappt få kostnadstäckning och således i åtminstone viss utsträckning avhålla sig från den europeiska marknaden tills dess priset når en affärsmässigt rimlig nivå. En sådan tendens kunde märkas redan under Qärde kvartalet 1982. Vidare bör en successiv återhämtning för den nordamerikanska pappersindustrin under 1983 ytterligare lätta på utbudstrycket av massa därifrån.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

60

Dessutom torde devalveringen av den svenska kronan kunna ge vissa effekter i form av andelsvinster, framförallt på utomeuropeiska marknader. I och med att massapriset synes ha bottnat och är på väg upp torde även de europeiska pappersproducenterna passa på att fylla på sina relativt små råvarulager. Den svenska exporten beräknas under dessa förutsättningar komma att successivt växa under loppet av 1983 och här har antagits att exportvolymen stiger med 16% 1982-1983. Exportpriserna har kalkylerats öka med i genomsnitt 10% 1982-1983 varvid höjningar av massapriserna i dollar beräknas ske såväl under tredje som fjärde kvartalet; här har antagits att ett tonpris på närmare 500 US $ är etablerat mot slutet av 1983.

Det kan förmodas att massaföretagen även under 1983 nära anpassar produktionen efter leveranserna och i samband med påskhelgen har det således aviserats omfattande produktionsneddragningar i syfte att normalisera producentlagren av massa. De inhemska leveranserna bedöms inte öka under 1983 och den sammantagna efterfrägebilden skulle därmed kunna medge en produktionsuppdragning med 12% 1982-1983.

För skogsbruket beräknas den ovan redovisade produktionsutvecklingen inom skogsindustrierna ha medfört en minskning av den totala rundvirkesförbrukningen med närmare 2% 1981 — 1982 (se tabell 4:2). Den minskade virkesförbrukningen kan helt återföras till massaindustrin vars åtgång minskade med 10% till följd av de omfattande produktionsneddragningar som genomfördes. Inom sågverken däremot steg förbrukningen av virke påtagligt. Importbehovet av rundvirke och fils minskade kraftigt och för helåret 1982 sjönk importen med 45% jämfört med 1981, dä importen

Tabell 4:2 Försörjningsbalans för rundvirke 1981 — 1983

Fast mått utan bark (barr- och lövträ)

	1 000 kbm	Förändring från föregående år.
	1981	% resp.	1 000 kbr	n
		1982		1983
	prel.	prel.		prognos
Produktion	45 230	5,2		4,5
sägtimmer	20740	8,3		8,3
massa- och boardved	21290	2,2		0,4
övrigt rundvirke	3 200	5,2		5,1
Import	6580	- 45,3		-     10,0
Summa tillgång	51810	-    1,2		3,4
Export	840	- 27,5		10,0
Lagerförändring (1 000 kbm)	2050	+ 502		-2045
Förbrukning	48920	-    1,8		7,8
sägtimmer	21110	6,7		9,0
massa- och boardved	24670	-  10,0		7,0
övrigt rundvirke	3 150	5,2		5,1
Summa användning	51810	-    1,2		3,4

Källa: Konjunkturinstitutet.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 61

var historiskt sett mycket hög. Huvuddelen av det importerade virket används inom massaindustrin och det var även denna bransch som drog ner sin import.

Rundvirkeslagren, som steg betydligt redan under 1981, ökade ytterligare under 1982. Vid årsskiftet 1982/1983 var lagren således drygt 2 1/2 milj. m' större än vid det föregående årsskiftet. Sågverkens lager av timmer minskade emellertid betydligt under andra halvåret 1982, till följd av den påtagliga produktionsUllväxten, samtidigt som lagren av sägtimmer i skogen steg endast måtthgt. Detta har medfört att de totala sägtimmerlagren fortfarande befinner sig pä en historiskt sett låg nivå. De totala massaveds-lagren däremot steg såväl under första som under andra halvåret 1982 och de uppgick vid 1982 års utgång till drygt 9 milj. m.

Trots massaindustrins minskade virkesbehov under 1982 kom aktiviteten i skogen att stiga under loppet av året. Under det första halvåret var det framförallt lageruppbyggnaden av massaved som bidrog därtill medan sågverkens kraftigt ökade förbrukning under den senare delen av året beräknas ha tagit en betydligt ökad avverkning i anspråk. Sammantaget synes skogsuttaget ha stigit ca 5 % 1981 -1982.

De produktionsprognoser som redovisats i det föregående beräknas innebära att den totala rundvirkesförbrukningen stiger med närmare 8% 1982-1983. Här har vidare antagits att massavedslagren stiger endast måttligt medan lagren av sägtimmer blir oförändrade. Dessutom har importbehovet av råvara beräknats minska ytterligare något. Den totala avverkningen skulle då behöva öka med 41/2% 1982-1983. Tillväxten i skogsuttag skulle därvid till den största delen vara att hänföra till sägtim-mersavverkningen.

Avsättningsläget för den svenska stålindustrin försvagades hastigt under våren 1982 i samband att stälefterfrägan pä huvudmarknaderna i EG sjönk. Det var inte bara konsumtionen av stål som minskade där utan efterfråge-fallet torde ha förstärkts av ett lageromslag hos förbrukare och mellanhänder. Dessa lager hade nämligen byggts upp sedan hösten 1981 som en följd av de då publicerade prishöjningarna som avsåg tiden fram till början av 1982. Orderingången hos de svenska stålverken föll fram till fjärde kvartalet 1982 då en viss uppgång skedde. Den gällde framför allt handelsstålet medan efterfrågan på specialstål var svagare.

Stälexporten kom emellertid att i ton räknat öka nära 8% 1981-1982. Tillväxten vad gäller handelsstäl blev betydligt större än för specialstål. Exporten till EG ökade högst väsentligt medan exporten till t. ex. statshandelsländerna skars ned kraftigt. Man kan notera att de ökade svenska marknadsandelarna på EG-marknaden hade sin motsvarighet i en ökad andel EG-stål pä den svenska marknaden. Leveranserna av handelsstäl liksom av ämnen ökade till Förenta staterna medan specialstålexporten dit minskade med nära 25 % räknat i ton. Exportpriserna - reglerade i CECA-avtalet - steg ca 15% 1981-1982.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 62

Den svenska stålförbrukningen sjönk med någon procent 1981-1982. Det var främst varven och byggsektorn som minskade sin stälanvändning, medan en viss ökning kom att ske för verkstadsindustrin. Ställagren hos förbrukare och mellanhänder ökade under första halvåret 1982 efter att ha skurits ned kraftigt under 1981. Lagren sjönk sedan tillbaka andra halvåret men totala lagerminskningen under året blev ändock blygsam jämfört med

1981   vilket positivt påverkade efterfrågan pä stål. Tillförseln till den svens
ka marknaden steg härigenom med några procent. Importens andel ökade
emellertid, medan leveranserna från hemmaproducenterna minskade med
ca 4%. Det var som nämnts importen från EG som svarade för en stor del
av ökningen.

Stålproduktionen i Sverige ökade kraftigt under förra hälften av 1982 med en ökning av färdigvarulagren som följd. En kraftig anpassning nedåt skedde under andra halvåret så att produktionsökningen stannade vid ca 5% 1981-1982.

Att döma av konjunkturbarometern har en viss ökning av orderingången till stålverken skett under första kvartalet i år och företagen är i varje fall när det gäller exportmarknaderna inställda pä en fortsatt uppgång andra kvartalet. Exportorderutvecklingen torde dock knappast avspegla någon väsentligt ökad förbrukning av stål utan snarast en upphörande lageravveckling eller t. o. m. en viss ökning av förbrukarlagren inför prishöjningarna i böljan av april. En viss allmän konjunkturförbättring förutses i Västeuropa under andra halvåret men något uppsving i investeringarna - och därmed en väsentlig förbättring av stälefterfrägan - torde inte ske förrän under 1984. Mot denna bakgrund har en måttligt stigande stålexport under loppet av 1983 bedömts som trolig. För hela året sammantaget torde därmed exporten i volym bli av ungefär samma omfattning som under 1982.

Den inhemska stålefterfrågan väntas dock öka klart 1982-1983. Det är framför allt en ökad förbrukning inom verkstadsindustrin, men också i någon män inom byggsektorn och ett omslag till en ökning av förbrukarlagren som förutses positivt påverka stälefterfrägan. Någon större förändring av importvolymen förutses däremot inte; tillförseln beräknas i stigande utsträckning ske frän inhemska producenter bl. a. genom tillkomsten av det nya tunnplätverket. Produktionen beräknas successivt dras upp. För hela 1983 jämfört med 1982 torde dock ökningen stanna vid omkring 3%.

Exporten av verkstadsprodukter ökade med 4,4% i volym 1981-1982. Till stor del förklaras exportökningen av att verkstadsindustrin lyckades vinna marknadsandelar inom OECD-området, vars efterfrågan på verkstadsprodukter kom att bli svag under 1982. I synnerhet var det bilexporten som ökade starkt under 1982 och särskilt på den nordamerikanska marknaden. Totalt sett exporterades närmare 187000 personfordon under

1982   vilket var en ökning med 19000 eller 11% jämfört med 1981. Till
Förenta staterna skeppades totalt 93000 personbilar vilket motsvarar en

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

63

ökning med ca 29%. Exportvärdet av den totala personbilsexporten ökade med hela 41 % 1981 -1982, och uppgick för fjolåret som helhet till drygt 9 miljarder kr. vilket motsvarar knappt 12% av totala verkstadsexportens värde.

Tabell 4:3 Försörjningsbalans för verkstadsprodukter exkl. fartyg 1981 — 1983

1975 års producentpriser

	Milj. kr	Förändring från föregående år,
	1981	% resp. milj.	kr.
		1982		1983
		prel.		prognos
Produktion	48951	-      5,3		4,8
Import	29738	7,7		1,5
Summa tillgång	78689	-      0,4		3,5
Offentlig konsumtion	4122	-      6,0		-3,3
Privat konsumtion	7111	10,3		-5,0
Investeringar	18940	-      3,3		-4,0
Export	38014	4,4		7,0
Lagerförändring i industrin
(milj. kr.)	333	-1553		1085
Lagerförändring i handeln
(milj. kr.)	-697	584		80
Varuinsats	10866	-      1,8		0,2
industri	3 547	-       1,1		2,1
byggnadsverksamhet	5467	3,2		3,0
övrigt	1852	1,2		1.1
Summa användning	78689	-      0,4		3,5

Källa: Konjunkturinstitutet.

Verkstadsindustrins exportpriser steg med i genomsnitt 12,2% 1981-1982.

Den inhemska efterfrågan (exkl. lager) av verkstadsvaror utvecklades svagt under 1982. Den beräknas ha minskat med knappt I % jämfört med

1981.   I synnerhet var det den låga investeringsaktiviteten i maskiner och
utrustning som höll tillbaka efterfrågan. Maskininvesteringarna beräknas
ha minskat med drygt 3% 1981-1982. Hushållens konsumtion av verk
stadsprodukter beräknas däremot ha ökat med drygt 10% 1981-1982.
Bilinköpen höjdes påtagligt bland hushållen under 1982, och beräknas ha
ökat med närmare 18% jämfört med 1981.

Lagercykeln bidrog till att försvaga den inhemska efterfrågan under

1982.   I synnerhet gäller detta lagren av färdigvaror som efter en kraftig
ökning 1981 kom att minska i stort sett lika mycket 1982. Omslaget i
färdigvarulagren inom verkstadsindustrin beräknas ha svarat för ett bort
fall av efterfrågan med ca 4%. Inom handeln minskade lagren av verk
stadsprodukter men i betydligt mindre omfattning jämfört med 1981. Ut
vecklingen av handelns lager bidrog sålunda till att öka den inhemska
efterfrågan något under 1982.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 64

Trots svag inhemsk efterfrågan och devalveringen av kronan i september 1981 ökade verkstadsimporten starkt under loppet av 1982. Till stor del kan detta återföras på det faktum att efterfrågeavmaitningen i Sverige under 1982 i förhållandevis ringa grad riktades mot importintensiva områden. I den privata konsumtionen registrerades sålunda ett ökat inslag av importerade varaktiga varor, samtidigt som produktionen av exportvaror med högt importinnehåll höjdes. Den gynnsamma relativprisutvecklingen i samband med devalveringen andra halvåret 1981 hejdades dessutom och vändes under 1982. Bidragande härtill synes ha varit att utländska exportörer pä den svenska marknaden strävat att hälla tillbaka prisökningarna i Sverige för att därmed begränsa marknadsandelsföriusterna på den svenska marknaden. Genom devalveringen av kronan den 8 oktober 1982 gavs åter en möjlighet för de importkonkurrerande företagen i Sverige att ånyo sänka sina relativpriser. Effekterna av sänkta relativpriser hann dock inte ge något märkbart utslag på verkstadsimporten under fjärde kvartalet 1982.

Totalt ökade importen med 7,7% i volym 1981-1982. Importpriserna kom att stiga med 12,8%.

Verkstadsproduktionen, som den mäts med SCB:s produktionsvolymindex, ökade med 0,8% 1981-1982. Med den ovan beskrivna efterfråge-och lagerutvecklingen pekar däremot försörjningsbalansen (tabell 4: 3) pä att en minskning i storieksordningen 5 1/2 % har skett.

För verkstadsindustrin kan den inhemska efterfrågan (exkl. lager) väntas fortsätta att falla i år. Kontraktivt verkar främst utvecklingen av maskininvesteringarna som väntas minska i samma storleksordning som under 1982. Även den privata konsumtionen av verkstadsprodukter väntas minska under 1983.

Uttömningen av verkstadslagren under 1982 medförde att lagerstockarna anpassades mot mer normala nivåer. Att döma av bl. a. barometerdata i mars i är kvarstår det dock ett visst behov av en fortsatt anpassning av verkstadsindustrins lager. Här har bedömts att takten i lageruttömningen kommer att minska och vända till en mindre ökning under loppet av 1983, och sålunda ge ett påtagligt tillskott till verkstadsindustrins efterfrågan i är. Även utvecklingen av handelns lager väntas bidra med ett mindre efterfrä-getillskott.

Den reala efterfrågetillväxten pä den svenska marknaden skulle ha kunnat leda till en höjning av importen i stoleksordningen 4%, vid oförändrade relativpriser. Här har bedömts att konkurrenskraftsförstärkningen skall ge så pass påtagliga effekter på importen att ökningen stannar vid I 1/2% i volym 1982-1983.

Importpriserna har beräknats öka med drygt 16% 1982- 1983.

Verkstadsföretagen skulle med denna utveckling av inhemsk och utländsk efterfrågan väntas kunna öka produktionen med knappt 5% 1982-1983.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1   Reviderad nationalbudget

Tabell 4:4 Försörjningsbalans för övrig industrisektor 1981 — 1983

1975 års producentpriser

65

	Milj. kr.	Förändring frän föregående år,
	1981	% resp. milj.	kr.
		1982		1983
		prel.		prognos
Produktion'	54508	-    0,6		3,4
Import	26362	7,0		- 0,2
Summa tillgång	80870	1,9		2,2
Offentlig konsumtion	6276	2,2		1,2
Privat konsumtion	32907	1,0		0,0
Investeringar	943	-    3,3		- 4,0
Export	16957	6,2		5,0
Lagerförändring i industrin
(milj. kr.)	-453	-427		660
Lagerförändring i handeln
(milj. kr.)	-676	584		-40
Varuinsats	24916	-    0,5		0,9
industri	5 945	-    0,9		4,3
byggnadsverksamhet	8472	-    3,2		0,0
övriga sektorer	10499	2,0		0,7
Summa användning	80870	1,9		2,2

' Produktionen framkommer som saldot i balansen och avviker från statistiska centralbyråns ärsberäkningar över produktionsutvecklingen. Försörjningsbalansens produktionsförändring för prognosperioden korrigeras därför i enlighet med mönstret för tidigare avvikelser. Källa: Konjunkturinstitutet.

Industribranscherna inom övrigsektorn' producerar huvudsakligen färdigvaror vilka till övervägande delen avsätts pä den inhemska marknaden. I huvudsak utgör produkterna konsumtionsvaror eller halvfabrikat som förädlas vidare i andra industribranscher eller används i byggnadsverksamheten.

Avsättningsläget för övrigvaror stärktes något på hemmamarknaden under 1982 och den slutliga inhemska efterfrågan kunde höjas med drygt 1 %. Ökningen var ett resultat av att den privata och kommunala förbrukningen av övrigvaror kunde höjas. Däremot minskade såväl den statliga konsumtionen som näringslivets investeringar under 1982. Även tillverkningsindustrins och byggnadsverksamhetens vikande produktionsutveckling medförde ett minskat behov av övrigvaror som insatsvaror under 1982.

' Sektorn omfattar livsmedelsindustri inkl. dryckesvaru- och tobaksindustri (SNl 31), textil-, beklädnads-, läder- och lädervaruindustri (SNl 32), trähus- och bygg-nadssnickeriindustri, möbelindustri samt övrig trävaruindustri utom sågverk (SNl 33 exkl. 33111), träfiberplattindustri (SNl 34113), pappers-och pappförpackningsin-duslri (SNl 3412), övrig pappers- och pappvaruindustri (SNl 3419), grafisk industri (SNl 342), kemisk industri, gummivaru-, plast-och plastvaruindustri (SNl 351, 352, 355, 356), jord- och stenvaruindustri (SNl 36) samt annan tillverkningsindustri (SNl 39).

5    Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 66

Huvudsakligen till följd av en vikande efterfrågan i Västeuropa och i de nordiska länderna minskade exporten (exkl. livsmedel) med knappt 3 1/2 % i årstakt under första halvåret 1982 jämfört med andra halvåret 1981. Under andra halvåret återhämtades övrigexporten markant och steg med 12,6% i årstakt jämfört med första halvåret. Detta indikerar att branschen lyckades att erövra betydande marknadsandelar pä sina exportmarknader under andra l;alvåret 1982. I genomsnitt ökade övrigexporten med 6,2% i volym 1981-1982. Frånräknas exporten av livsmedel som ökade med 25,2% i volym 1981-1982, stannar övrigexportens ökning vid 4,1 %.

Exportpriserna höjdes med i genomsnitt 11 % 1981 -1982.

Under 1982 tilltog takten i avvecklingen av övrigsektorernas färdigvarulager samtidigt som lagerrörelserna var små för varor i arbete och för insatsvaror. Lageruttömningen av färdigvaror kulminerade under Qärde kvartalet 1982 och koncentrerades framför allt till livsmedelslagren. Utveckhngen av handelns lager medförde att takten i den lagei;neddragning som påbörjades under 1981 kom att bromsas upp under 1982. Lagercykeln i handelsledet gav därför ett efterfrägetillskott under 1982 som till och med kom att väga upp det bortfall som lagerutvecklingen i industriledet skapade.

Importen av övrigvaror ökade med drygt 5 % i årstakt första halvåret 1982 jämfört med andra halvåret I98I, i säsongrensade tal. Ökningen torde främst förklaras av att hushällens konsumtion av övrigvaror ökade mellan halvåren, men även omslaget i handelslagren torde ha verksamt bidragit till importtillväxten. Som en följd av fortsatt stark uppdrivning av importvolymen under tredje kvartalet och en nära nog lika omfattande sänkning av importen under Qärde kvartalet höjdes importen ytterligare mellan halvåren 1982. I genomsnitt ökade importen med 7% i volym 1981 — 1982. Importpriserna ökade med i genomsnitt 12,7%.

Övrigproduktionen, som den mäts med SCB's produktionsvolymindex ser ut att ha stannat vid —0,2 % 1981 -1982. Försöijningsbalansen pekar på en något lägre produktion under 1982, —0,6% (tabell 4:4).

För 1983 väntas efterfrågan på övrigvaror förstärkas pä exportmarknaderna. Devalveringarna av kronan 1981 och 1982 torde dessutom leda till att branschen erövrar marknadsandelar under 1983. Här har bedömts att exporten av övrigvaror skall öka med 5% 1982-1983. Exportpriserna har beräknats öka med 111/2% 1982-1983.

Hemmamarknaden torde bli fortsatt svag under 1983. I synnerhet gäller detta konsumtionen av övrigvaror inom såväl stat och kommun som inom hushållen. Efterfrågan på övrigsektorernas produkter som insatsvaror inom industrin kan dock väntas öka under 1983 på grund av den väntade återhämtningen av industriproduktionen.

Utvecklingen av industrins lager av övrigvaror kan väntas ge ett tillskott till övrigsektorns efterfrågan under 1983 på grund av att anpassningen nedåt av lagren till största delen torde ha skett redan under 1982. Det är

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 67

dock rimligt att räkna med en ytterligare minskning av lagren under 1983 men betydligt måttligare än den avtappning som skedde under 1982. Lagerrörelserna i handelsledet har bedömts bh små under 1983.

Som en följd av den fördyring av importerade varor som devalveringarna av kronan medfört, beräknas andelen importvaror i försöijningen av övrigvaror på den svenska marknaden minska under 1983. Redan under perioden januari-februari 1983 går det att ur tullverkets snabbstatistik över utrikeshandeln utläsa en markant nedgång i varuimporten som sannolikt i betydande utsträckning utgörs av övrigvaror och verkstadsvaror. Importvolymen har här bedömts minska med 1/2% i volym 1982-1983, och importpriserna beräknas öka 17 1/2%.

Utrymme skulle därmed finnas för en ökning av den svenska produktionen av övrigvaror med 3 1/2% i volym 1982-1983.

4.3 Övriga näringsgrenar och den totala produktionen

Bruttonadonalprodukten mätt från användningssidan beräknas 1982 ha minskat med 0,1 %. Från produktionssidan uppskattas BNP ha ökat med 0,4 %. Skillnaden pä 0,5 procentenheter mellan beräkningarna frän produktions- och användningssidan beror bl. a. pä osäkerhet i underlaget och utgör den s. k. restposten i nationalräkenskaperna.

En accelererad lagerminskning och en nedgång i investeringarna motverkades av en ökning i den privata konsumtionen. Exporten av varor och tjänster steg med 3,8 % i volym mellan 1981 och 1982 samtidigt som importen beräknas ha ökat med 4,9 %. Utrikeshandeln bidrog därmed till att dra ned den inhemska produktionen motsvarande 0,2 procentenheter av BNP.

Produktionsutvecklingen inom olika näringsgrenar redovisas i nedanstående tablå. Beräkningarna för 1982 är prehminära. Bedömningarna för 1983 grundar sig pä finansdepartementets prognoser för den internationella och den inhemska utvecklingen. På vissa punkter innebär dessa smärre avvikelser frän konjunkturinstitutets bedömningar. Motiven för dessa avvikelser har närmare redovisats i kapitel 1.

Produktionen inom jordbruket beräknas enligt statens jordbruksnämnd ha ökat med 4,1 % i volym 1982. För 1983 väntas produktionen öka med 0,8 %. Ökningstakten var avsevärt högre i vegetabilieproduktionen än i animalieproduktionen. För 1983 väntas en ökning pä knappt I % för bägge sektorerna.

Skogsbrukets bidrag till BNP beräknas enligt nationalräkenskaperna ha ökat med 2 1/2 % 1982. För 1983 väntas avverkningarna öka och produktionen totalt i skogen gå upp med 4 %. Samtidigt antas importen av rundvirke sjunka kraftigt och rundvirkeslagren öka.

Industriproduktionen beräknas ha minskat med 1/2 % 1982 jämfört med 1981. Verkstadsindustrin exkl. varv ökade dock något medan produktionen av järnmalm och massa sjönk kraftigt.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 68

1983 beräknas industriproduktionen öka med inemot 4 %. Ökningstakten under loppet av året väntas bli ännu kraftigare. Den starkaste uppgången väntas i skogsindustrin.

Elproduktionen ökade mycket kraftigt under 1981 Ull följd av att flera nya kärnkraftverk togs i drift under året. Från att tidigare ha haft elunder-skott blev Sverige 1981 nettoexportör av elkraft. I stort sjönk emellertid elproduktione,n något till följd av driftstörningar vid några kärnkraftverk varför vi ånyo tvingades importera elkraft. Kärnkraftverken svarade 1982 för 39 % av nettoproduktionen av el och vattenkraften för 56 %.

För 1983 väntas energisektorns produktion öka med 7 %. Elproduktionen väntas öka med 7 1/2 % under 1983 och importen väntas bli lika stor som exporten.

Den totala byggproduktionen minskade med drygt 1 % 1982, men skiljer sig kraftigt ät mellan delmarknaderna. Nyproduktionen av bostäder minskade med 13 %, medan ombyggnadsverksamheten steg med 17 %. Samtidigt fortsatte även reparationsverksamheten att öka. Näringslivets byggin-vesteringar sjönk med knappt 10 %.

För 1983 väntas byggproduktionen öka med 2 %. Kraftiga ökningar förutses för reparations- och ombyggnadsverksamhet. De under året beslutade åtgärderna i form av bl. a. ombyggnadsstöd, ökad volym beredskapsarbeten och tidigarelägganden av statliga byggen bidrar till att hålla byggvolymen uppe både 1982 och 1983.

Produktionen av privata tjänster ökade 1982 med 1 %. För 1983 förutses en störte ökning än 1982, med ca 2 %. Producentorienterande tjänster som partihandel, transporter och olika former av uppdragsverksamhet väntas öka medan detaljhandel och vissa konsumenttjänster väntas minska. En särskih kraftig ökning väntas på export av tjänster.

Den offentliga tjänsteproduktionen beräknas ha ökat med 1,3 % 1982. Landstings- och primärkommunerna ökade med 2 1/2 % medan statens produktion minskade med drygt 2 %. I kapitel 9 beskrivs den väntade utvecklingen inom den offentliga sektorn mer detaljerat. För 1983 beräknas den kommunala ökningen uppgå till 2 1/2 %, och statens produktionsvolym fortsätta att sjunka med 1 %. Både för staten och kommunerna ingår en ökning av beredskapsarbetena. Kalkylerna har även påverkats av bl. a. huvudmannaskapsförändringar för Karolinska sjukhuset 1982 resp. för Akademiska sjukhuset 1983. Dessa förändringar ökar den kommunala produktionen och minskar den statliga produktionen i motsvarande mån.

Mot bakgrund av ovan redovisade prognoser för olika näringsgrenar väntas bruttonationalprodukten mätt till faktorpriser frän produktionssidan öka med 2,4 % 1983. BNP-tillväxten kalkylerad från användningssidan till marknadspris väntas bli något lägre, 1,8 %. Skillnaden mellan BNP till marknadspris och faktorpris utgörs av indirekta skatter och subventioner, som under 1983 torde utvecklas långsammare än produktionen.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

69

Bransch	Andel av total produktion 1982	Procentuell förändring i produktionsvolymen'
		1982 prel.	1983 prognos
Jordbruk och skogsbruk Gruvor och tillverkningsindustri El-, gas-, vatten- och värmeverk Byggnadsverksamhet	4,6 26,4 2,5 7,6	4,5 -0,6 -9,3 -1,4	2.5 3,7 7,0 2,0
Summa varu- och kraftproduktion	41,1	-0,7	3,4
Privata tjänster Offentliga tjänster	36,7 22,2	1,0 1,3	1,8 1,5
Summa tjänsteproduktion	58,9	1,1	1,7
Total produktion	100	0,4	2,4
Total produktion mätt från anvandningssidan		-0,1	1,8

' 1 dessa kalkyler har hänsyn ej tagits till kalendereffekter. Produktionen 1982 och 1983 påverkas av att antalet arbetsdagar är något fler än 1981. Detta motsvarar 0,4 % i produktionsökning 1982 men påverkar inte ökningen 1983.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1   Reviderad nationalbudget

70

5   Arbetsmarknaden

5.1 Sammanfattning

Antalet öppet arbetslösa ökade under 1982. Samtidigt ökade antalet sysselsatta i olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta i kombination med att arbetskraftsutbudet ökade relativt måttligt indikerar att sysselsättningen på den ordinarie arbetsmarknaden fortsatte att försämras. Antalet sysselsatta inom industrin minskade kraftigt under 1982 medan den privata tjänstesektorn sysselsatte fler än väntat.

Utbudet av arbetskraft var som nämnts lågt under 1982 vilket i viss mån torde spegla en anpassning till den svaga efterfrågan på arbetskraft. De olika arbetsmarknads- och utbildningspolitiska åtgärder som vidtagits har troligen också verkat dämpande på utbudet. För 1983 förutses en ökning av arbetskraftsutbudet om 18 000 personer, dvs. ungefär samma ökning som i fjol.

Den förhållandevis höga arbetslösheten under 1982 och i böljan av 1983 har föranlett betydande satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Diagram 5:1 Arbetskraftsutbudets procentuella förändring 1968—1982

0,5

L

J

J__ \_ L

J_J__ L

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 71

Ytterligare åtgärder planeras dessutom för hösten och nästa vinter (se kap. 1). Arbetsmarknadsläget kommer även med dessa åtgärder inberäknade att vara fortsatt ansträngt, men en förbättring kan väntas mot slutet av året i takt med att den inhemska konjunkturen förbättras.

5.2 Läget på arbetsmarknaden under 1982 och början av 1983

Arbetskraftsutbud

Utbudet av arbetskraft bestäms av hur befolkningen i arbetande åldrar (16-74 är) utvecklas och av hur andelen som har eller söker arbete förändras. I nedanstående diagram 5:1 visas förändringen av utbudet av arbetskraft 1968-1982 och hur stor del av denna förändring som beror av befolkningsförändringar resp förändringar i relativa arbetskraftstal.

Den totala folkmängden stagnerar. 1982 var ökningen endast 3 000 personer varav nettoinvandringen svarade för 2 000 personer. Ökningen av folkmängden i åldern 16-74 år var emellertid 22 000 personer.

Som framgår av diagram 5:1 ökade utbudet av arbetskraft med 0,4% eller 18 000 personer 1982. Befolkningsförändringen svarade för huvuddelen av ökningen.

Förvärvsfrekvensens utveckling redovisas i tabell 5.1. En nedgång i männens förvärvsfrekvens med 0,3% uppvägdes av en uppgång av kvinnomas med 0,6%. Uppgången av kvinnornas förvärvsfrekvens gällde gruppen 25-54 år medan förvärvsfrekvensen bland ungdomar, både män och kvinnor, sjönk markant. Detta har sin förklaring i att de yngre åldersgrupperna i större utsträckning än tidigare sökte sig till olika typer av utbildningar. Det svaga arbetsmarknadsläget bidrog säkert härtill.

Mätt i timmar ökade arbetskraftsutbudet med 0,9% att jämföra med utbudet i personer räknat på 0,4%. Denna stora skillnad förklaras av att den genomsnittliga arbetstiden ökade markant under 1982 från att under en

Tabell 5:1 Relativa arbetskraftstal 1970, 1976-1982

Årmedeltal (16-74 är)

			1970	1976	1977	1978	1979	1980'	1981	1982
Män			80,6	79,5	78,6	78,3	78,5	78,5	77,3	77,0
därav:	16-	-24 år	67,3	72,9	71,9	80,8	71,8	71,1	67,9	67,0
	25-	-54 år	95,1	97,7	95,5	95,3	95,3	95,5	94,9	94,9
	55-	-74 år	62,8	52,8	50,8	50,4	50,4	50,2	49,0	48,8
Kvinnor			52,8	60,0	61,1	62,2	63,5	64,5	65,7	66,3
därav:	16-	-24 år	58,9	67,7	68,0	68,1	69,7	69,8	67,8	66,4
	25-	-54 år	64,5	75,6	77,5	79.3	81,1	82,8	84,8	85,9
	55-	-74 år	29,0	29,9	30,1	30,6	30,9	31,0	32,3	32,9
Samtliga			66,7	69,8	69,9	70,2	71,0	71,4	71,6	71,7

' För 1980 har uppskattade värden för april ytnyttjas. Källa: Statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

72

Diagram 5:2 Arbetskraft och sysselsättning 1977-1983

Tusental. 3-månaders glidande genomsniU beräknat på säsongrensade månadsdata

4350

4300

4 250  -

4200

4150

4100

L

1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

Anm. För april 1980 saknas uppgifter p. g. a. konflikten. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

lång rad av är ha minskat. Den längre arbetsriden per sysselsatt 1982 förklaras troligen av att fler arbetade längre deltidspass, full tid och övertid och att antalet timanställda och vikarier minskade.

Arbetskraftsefterfrågan

Som män på arbetskraftsefterfrågans utveckling kan man använda sysselsättningsutvecklingen som visar den efterfrågan som realiserats. Andra indikatorer på efterfrågan är statistiken över nyanmälda och kvarstående lediga platser hos arbetsförmedlingarna samt andelen företag som uppgivit brist på olika kategorier arbetskraft i konjunkturinstitutets kvartalsvisa barometerundersökningar.

Den totala sysselsättningen ökade under hela senare delen av 1970-talet fram till mitten av 1980 då denna utveckling bröts. Antalet sysselsatta minskade därefter med 5 000 personer mellan 1980 och 1981 och med 6 000 mellan 1981 och 1982. Nedgången under 1981 och 1982 berörde uteslutande den manliga arbetskraften medan antalet sysselsatta kvinnor fortsatte att öka.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 73

Tabell 5: 2 Sysselsättningsutvecklingen enligt AKU, 1976-1982

Medeltal sysselsatta, 1000-tal

	1976	1977	1978	1979	1980'	1981	1982
Sysselsatta	4088	4099	4115	4180	4230	4225	4219
män	2 337	2314	2 297	2315	2 327	2 286	2 272
kvinnor	1751	1785	1818	1865	1903	1938	1947
Heltidssysselsatta
(mer än 35 tim./v.)	3 239	3191	3152	3169	3186	3 161	3140
Deltidssysselsatta
(20-34 tim./v.)	603	659	710	766	786	812	829
Deltidssysselsatta
(1-19 tim./v.)	246	249	253	245	258	252	250

' Årsmedeltalen för 1980 är beräknade med uppskattade värden för april 1980. Källa: Statistiska centralbyrån.

Antalet heltidssysselsatta minskade såväl 1981 som 1982. Antalet deltidssysselsatta ökade dock om än i betydligt långsammare takt än under slutet av 1970-talet. Ökningen av deltidssysselsatta gäller inte de som arbetar mindre än halvtid.

Sysselsättningen fördelad pä näringsgren framgår av tabell 5:3. Under de två senaste åren har sysselsättningsminskningen varit mest markant inom industrisektorn medan sysselsättningen inom den kommunala sektorn fortsatt att öka.

Tabell 5; 3 Sysselsättningen inom olika näringsgrenar 1980-1982

	1981	Procentuell förändring
	Antal
	syssel-	1980-	1981	1981-	1982
	Scltta
	1 OOO-tal	Antal	Antal	Antal	Antal
		syssel-	arbets-	syssel-	arbets-
		satta	timmar	satta	timmar
Jordbruk och fiske	170	-3,9	-2,7	-2,6	-3,9
Skogsbruk	54	-2,5	2,9	1,8	4.6
Gruvor och tillverk-
ningsindustri	951	-3,0	-3,8	-3,9	-3,1
El-, gas-, vatten-
och värmeverk	33	1,2	-1,2	7,9	10,1
Byggnadsverksamhet	314	-0,7	0,3	-1,6	-0,8
Privata tjänster'	1392	0,1	-0,3	0,8	1,3
Staten	320	0,8	-0,1	-1,9	-1,3
Kommuner	1010	3,0	2,4	1,8	2,9
Summa	4244	-0,1	-0,6	-0,4	0,2
Korrigeringspost	-3
Totalt	4241	0,2	-0,4	-0,2	0,7

' Handel, restaurang- och hotellrörelse, samfärdsel, bank- och försäkringsinstitut, fastighetsförvaltning m. m.

 Den totala sysselsättningsutvecklingen fås från arbetskraftsundersökningarna korrigerade för kalendariska effekter m. m. för att överensstämma med nationalräkenskapemas definitioner. På senare år har förelegat en ganska stor diskrepans mellan sysselsättningen summerad över de olika näringsgrenarna och arbetskraftsunder-sökningama.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

74

Den accelererande sysselsättningsminskningen i industrin under 1982 uppvägs delvis av att antalet sysselsatta i privata tjänster ökade med närmare 1 % 1982. Det kan tänkas att uppgifter som tidigare utförts inom industrin allt mer flyttats över till tjänstesektorn såsom datatjänster, administrativa tjänster, städtjänster etc.

I den statliga sektorn minskade antalet sysselsatta med 6 000 personer. Denna minskning berodde på att Karolinska sjukhuset överflyttades till Stockholms läns landsting. Sysselsättningen i kommunerna ökade med 18 000 personer. Denna ökning var dock betydligt lägre än under 1981 trots att antalet arbetade timmar ökade mer. Detta förklaras av att medelarbetstiden inom den kommunala sektorn har ökat markant vilket beror dels på ett minskande antal deltids- och timanställda dels pä en störte andel beredskapsarbetare.

Analysen av statistiken över antalet nyanmälda lediga platser försvåras av effekterna på statistiken av den anmälningsplikt som successivt införts och som nu gäller hela landet. Enligt beräkningar gjorda av AMS har denna anmälningsplikt medfört att antalet till arbetsförmedlingarna nyanmälda lediga platser ökat med ca 30%. Den nedgång i antalet nyanmälda lediga platser som inleddes under sommaren 1980 har fortsatt under 1981 och

Tabell 5:4 Brist på arbetskraft inom industri och byggnadsverksamhet 1981-

Ja-svar i procent

1983

1981				1982				1983
mars	juni	sept.	dec.	mars	juni	sept.'	dec.	mars

Brist på yrkesarbetare Livsmedels- och dryckes-varuindustri

Textil-, beklädnads- och läderindustri Trävaruindustri därav: sågverk Massa-, pappers- och grafisk industri

Kemisk, gummi- och plastvaruindustri

Järn- och stålverk Verkstadsindustri Varvsindustri

Totala industrin

Byggnads- och anläggningsverksamhet Betongarbetare Träarbete Murare Övriga byggnadsarbetare

39

21 17 15

12

18 23 39 76

29

36

17 12 10

10

13 14 31

45

22

34

14 10

7

10 10 21

77

18

25

15 8 9

4

5 11 16 63

14

23

10 10 9

7 12 13 62

13

22

11 11 11

11 12

42

12

17

15 13 10

7

6

13

53

13

12

17 13 12

3 18

44

14

16

20 16 16

6

4

17

33

14

' Nytt urval fr. o. m. september. Här redovisade uppgifter avser det nya urvalet. Källa: Konjunkturinstitutet.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

75

Diagram 5:3 Antal arbetslösa och i arbetsmarknadspolitska åtgärder, i procent av arbetskraften 1964-1982

Säsongrensade data

ArbetilöKi

I

'I       I   I   I

I   I   I    I   I

64   65   66   67   68   69    70   71    72   73   74   75   76   77    78   79   80    81    82 Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och statistiska centralbyrån.

1982. Under tredje kvartalet 1982 nyanmäldes i genomsnitt per månad 32 700 lediga platser till arbetsförmedlingarna, vilket är den lägsta siffra som någonsin uppmätts. Under första månaderna 1983 har dock antalet lediga platser ökat något jämfört med motsvarande månader 1982.

Antalet kvarstående lediga platser ger en indikation på den icke tillgodosedda efterfrågan på arbetskraft. Dessa har minskat kraftigt sedan mitten av 1980. En stabilisering pä en i och försig låg nivå har noterats för första kvartalet 1983.

En annan indikator på efterfrågan är bristen på yrkesarbetare enligt konjunkturinstitutets barometerundersökningar som redovisas i tabell 5:4. Under tolv kvartal i följd fram fill september 1980 ökade andelen industriföretag som angav brist på yrkesarbetare och utgjorde då drygt hälften av antalet företag. Därefter har konjunkturen vänt. Under 1982 har endast ca 13% angett brist på yrkesarbetare. För verkstadsindustrin kan noteras en ökning mot slutet av 1982 och början av 1983 av andelen företag som anger brist på yrkesarbetare.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

76

Tabell 5:5 Arbetslösheten 1979-1983

Års- och kvartalsmedeltal, 1 OOO-tal (16-74 är)

	1979	1980	1981	1982	1982				1983
					1 kv.	2kv,	3kv.	4kv.	1 kv.
Arbetslösa, totalt	88	84	108	137	137	120	158	134	150
16-24 är	35	35	43	52	49	41	71	48	48
25-54 år	40	39	51	65	69	59	67	64	11
55-74 år	13	10	13	20	19	20	20	22	25
Storstadslän	26	24	30	38	37	31	46	36	44
Skogslän	26	26	32	39	41	35	43	37	45
Övriga län	36	34	46	61	59	54	69	60	61
Medelantal veckor
i arbetslöshet	17	16	16	11	19	19	17	20	20
Relativa arbetslöshetstal
(arbetslösa i procent av
arbetskraften)
Totalt	2.1	2.0	2.5	3.1	3.2	2.7	3.6	3.1	3.5
16-24 år	4.9	5.0	6,3	7,6	7,6	6,0	9,3	7,2	7,5
25-54 år	1,4	1,3	1,8	2,2	2,4	2,0	2,3	2,1	2,6
55-74 år	1,8	1,4	1,8	2,8	2,6	2,7	2,7	3,0	3,4
Män	1,8	1,7	2,4	3.0	3,0	2,6	3,3	2,9	3,5
Kvinnor	2,3	2,3	2,6	3,4	3,4	2,9	3,9	3,3	3,4

Anm. Årsmedeltal för 1980 har beräknats med uppskattade värden för april 1980. Källa: Statistiska centralbyrån.

Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik

Den svaga ekonomiska tillväxt som präglat 1970-talet har medfört en trendmässigt starkt stigande arbetslöshet i de flesta industriländer. I Sverige har en alltför drastisk ökning i den öppna arbetslösheten kunnat undvikas genom att dearbetsmarknadspolitiska åtgärderna ökat sedan i mitten av 1970-talet.

Om hänsyn tas även till andelen sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har andelen personer som ej sysselsätts på den ordinarie arbetsmarknaden trendmässigt ökat i Sverige sedan i mitten på 1960-talet (diagram 5:3).

Den öppna arbetslösheten har ökat kraftigt. Från en nivå på ca 80 000 1980 eller 2% av arbetskraften, har antalet arbetslösa ökat till ett genomsnitt pä 137 000 1982, 3,1 % av arbetskraften.

Tredje kvartalet 1982 var 158 000 personer arbetslösa, 3,6% av arbetskraften. Arbetslösheten var dock betydligt lägre under fjärde kvartalet. För första kvartalet 1983 ligger arbetslösheten återigen på en hög nivå eller ca 3,5% av arbetskraften. I mars var antalet arbetslösa 149 000 eller 3,4% av arbetskraften.

Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökade 1982 med 24 000 personer (tabell 5:6). Den största ökningen avsåg beredskapsarbeten. Ökningen inträffade de två första kvartalen 1982 medan antalet beredskapsarbeten det tredje kvartalet var obetydligt fler än tredje kvartalet

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

77

Diagram 5:4 Arbetslösa enligt AKU, arbetslösa kassamedlemmar och kvarstående lediga platser 1977-1983

1 OOO-tal. Säsongrensade månadsdata

160 140 120						i	J
	Arbetslöshet i						V
	/-k				y	r
80 60 40 20	/	f\	r\.'		r
	va/		V"!			Arbet kassame	slösa diemmar
	v/-.	..•....•.--.	f	.......... ■'>	fl"" /1
	....••■•••'''		f		1 s	/ \ /   \	/ 1 1
				Lee	iga platser	'-v-'N

1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

1981. Under slutet av 1982 och det första kvartalet 1983 har antalet beredskapsarbeten åter ökat kraftigt.

Ökningen av antalet personer i arbetsmarknadsutbildning har varit måttlig under 1982 . Ca 3 000 fler deltog i utbildning första kvartalet 1983 jämfört med motsvarande kvartal 1982.

Antalet personer som berörs av varsel om uppsägning och permittering ökade starkt under 1981 men minskade något 1982 (tabell 5:7).

Tabell 5:6 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1977—1982 Årsmedeltal. I OOO-tal

1977

1978

1979

1980

1981

1982

Arbetsmarknadsutbildning 44

Beredskapsarbete 29
Skyddat och halvskyddat

arbete m. m. 45

118

Totalt

51	53	44	32	36
45	48	24	25	43
47	49	54	58	60
144	150	122	115	139

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 78

Tabell 5:7 Antal personer berörda av varsel om uppsägningar och permitteringar 1976-1982

_______________ 1976      1977      1978      1979      1980      1981 1982

Industri                            22996    49583    39316    14373    31815    71410 67033

därav: verkstadsind.         7708    26967    18391      6851      7926    25489 26054
Branscher utanför

industrin                           11027    18638    18735    11966    11945    19196 20964

Totalt                               34023    68221    58051    26339    43760    90606 87 997

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

5.3 Arbetsmarknaden 1983

Arbetskraftsutbud

Befolkningen i de arbetande åldrarna (16-74 är) antas komma att öka med 16 000 personer mellan 1982 och 1983. Av denna ökning väntas nettot av in- och utvandringen svara för 3 000 personer.

Arbetskraftsutbudet förutses öka med 18 000 personer 1983 vilket är ungefär samma ökning som under 1982. Detta är ett historiskt sett lågt tal (se diagram 5:1). På grund av den kraftiga tendens till längre medelarbetstid som noterats för 1982 antages den genomsnittliga arbetstiden 1983 öka med 0,1 % från att iinder tidigare är ha minskat.

Av utbudsökningen i personer räknat pä 0,4% svarar förändringen i förvärvsfrekvensen och befolkningsökningen för hälften vardera. Förvärvsfrekvensen antas öka något jämfört med 1982. Männens arbetskraftsdeltagande väntas öka med 0,1 % frän att ha minskat sedan 1979. De gifta kvinnornas förvärvsfrekvens antages fortsätta att öka om än i betydligt långsammare takt än tidigare år.

Produktion, produktivitet och sysselsättning 1983

Genom att ställa prognoserna för produktionen i olika näringsgrenar mot antagande om produktivitetsutvecklingenerhålles efterfrågan pä arbetskraft uttryckt i timmar. Om kalkylerna på arbetskraftsefterfrägan ställs mot utbudsprognosen får man en uppfattning om sysselsättning och arbetslöshet under 1983. Produktions- och produktivitetsprognoserna för 1983 framgår av tabell 5:9. I tabell 5:8 redovisas produkuvitetsutvecklingen de senaste åren.

Den totala produktionen väntas öka med drygt 2% 1983.Samtidigt förutsätts produktiviteten, dvs. produkrionen per arbetad timme, öka i något lägre takt vilket ger en ökning av arbetskraftsefterfrågan mätt i timmar med 0,3 %. Den genomsnittliga arbetstiden förutses vara oförändrad för samtliga sektorer utom för den kommunala sektorn där en viss arbetstidsförlängning väntas på grund av färte timanställda och fler beredskapsarbetare. Sysselsättningen totalt i personer räknat beräknas öka med 8 000 personer (se tablå sid 80). Mot bakgrund av den utbudsprognos som

Prop. 19182/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

79

Tabell 5:8 Produktivitetsutvecklingen inom olika näringsgrenar 1976-1983

Årlig procentuell förändring

	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983 prognos
Jordbruk, skogsbruk
och fiske	1,9	-3,5	7,4	2,2	8,1	1,9	6,4	1,4
Gruvor och tillverk-
ningsindustri	1,0	-1,7	3,9	8,5	1,2	0,1	2,6	5,6
El-, gas- och värmeverk	6,4	1,0	10,1	-2,1	-1,9	7,6	-17,6	3,9
Byggnadsverksamhet	-4,2	7,5	7,2	1,7	0,4	-2,2	0,6	3,0
Privata tjänster	2,7	0,9	3,0	3,8	2,9	0,9	- 0,3	0,9
Offentliga tjänster	0,3	0,3	0,4	0,6	-0,3	0,6	- 0,4	0
Totalt	0,8	0,3	3,4	3,9	1,4	0,2	0,2	2,1

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

redovisas ovan skulle detta kalkylmässigt leda till en viss ökning av arbetslösheten mellan årsgenomsnitten 1982 och 1983. Det bör dock understrykas att den redovisade översättningen av produktions-, produktivitets- och arbetstidsantagandena till antalet sysselsatta personer är mycket schablonmässig. Vidare är det svårt att uppskatta effekterna av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som planeras. I kapitel 1 redovisas närmare de ytteriigare åtgärder som nu föreslås.

För industrin förutses att produktionen vänder frän en minskning under de senaste åren till en ökning på närmare 4% 1983. Kapacitetsutnyttjandet är emellertid f.n. mycket lågt varför man kan förutse en relativt kraftig produktivitetsökning under 1983. Det medför att sysselsättningen minskar även i är. Mätt mellan årsgenomsnitten 1982 och 1983 förutses en minskning om ca 16 000 personer. Sett under loppet av året innebär det att sysselsättningsläget i industrin ändock förbättras något.

Produktionen inom byggnadsverksamheten väntas öka med 2% under 1983. Det är framför allt produkUonen inom reparations-, om- och tillbygg-

Tabeli 5:9 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1983

Årlig procentuell förändring avrundade till halva och hela procentenheter

	Produktion	Produktivitet	Sysselsättning (timmar)
Jordbruk, skogsbruk och fiske	2,5	4,5	-2,0
Gruvor och tillverknings-
industri	4,0	5,5	-2,0
El-, gas-, vatten- och
värmeverk	7,0	4,0	3,0
Byggnadsverksamhet	2,0	2,5	-0,5
Privata tjänster'	2,0	1,0	1,0
Offentliga tjänster	1,5	0	1,5
Totalt	2,4	2,1	0,3

'Handel, restaurant- och hotellverksamhet, samfärdsel, banker och fastighetsförvaltning m. m.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 80

Schablonberäkning av sysselsättningsutveckling i olika branscher 1983

Antal personer

Jord- och skogsbruk - 3 000

Gruvor och tillverkningsindustri - 16000

Byggnadsverksamhet - 2000
Privata tjänster 14000

Staten' - 4000
Kommunerna 19000

Totalt 8000

' Därav ca 6000 anställda vid Akademiska sjukhuset för vilket Uppsala läns landsting blir huvudman fr. o. m. 1983.

nadssektorn (ROT-sektorn) som förväntas öka. Med antagande om en normal produktivitetstillväxt torde antalet sysselsatta personer i byggnadsverksamheten minska något.

Den privata tjänsteproduktionen förväntas öka med 1,8% 1983. En viss överflyttning av produktion från industrin och möjligen även offentlig sektor till privata tjänster kan antas ha inträffat under senare är. Varuhandeln som utgör ca 30% av privata tjänsteproduktionen och då i synnerhet detaljhandeln kommer inte att öka bl.a. pä grund av den förväntade relativt kraftiga minskningen av den privata konsumtionen 1983. Sysselsättningsökningen 1983 i den privata tjänstesektorn uppskattas till 14 000 personer vilket är en något större ökning än i fjol.

Den offentliga sektorn expanderar långsammare under 1983 än tidigare. För statens del väntas en viss sysselsättningsminskning. Noteras bör dock att denna minskning är en följd av överförandet av Akademiska sjukhuset till Uppsala Läns Landsting och den kommunala sektorn får motsvarande tillskott. Räknar man bort denna överflyttning och antalet sysselsatta beredskapsarbetare väntas antalet sysselsatta i den statliga sektorn vara oförändrat mellan 1982 och 1983. Den kommunala sysselsättningen förutses öka med 2,4% i timmar. Det väntas motsvara 19 000 fler personer därav utgörs dock merparten av huvudmannaskapsförändringar och ett ökat antal sysselsatta i beredskapsarbeten.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

6   De enskilda konsumenternas ekonomi

6.1 Sammanfattning

Hushållens disponibla inkomster steg 7,9 % mellan 1981 och 1982 (se tabell 6:1). Prisökningstalet för privat konsumtion (enligt implicitprisindex) uppgick till 10 %. Hushållens reala köpkraft föll således 1,9 % 1981-1982. Samtidigt steg konsumtionsvolymen 1,3 % och sparandets andel av disponibelinkomsten sjönk till en mycket låg nivå (se diagram 6:1).

De totala faktorinkomsterna minskade 1982 1,5 % i fasta priser räknat, vilket i sig var en för hushållen gynnsammare utveckling än 1980-1981 (se tablå 1). Till skillnad mot 1981 ökade emellertid inkomstöverföringarna till hushållen obetydligt. Samtidigt steg hushällens inbetalningar av skatter och avgifter, vilket bidrog till att dra ner köpkraften ytterligare jämfört med 1981.

Den disponibla lönesumman - det belopp hushällen erhåller efter det att preliminär A-skatt, fyllnadsskatt samt kvarskatt dragits bort från lönesumman och överskjutande skatt lagts till - sjönk 1981-1982 realt med drygt 5 % (se tablå 2). Även pensionsinkomsterna sjönk realt efter skatt beroende dels på övergången till indexjustering endast en gäng om året, dels på ett

Tabell 6:1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande 1981-1983

		Milj. kr.		Procentuell förändring från
				föregående är
		1981	1982	1981	1982	1983
						prognos
Löpande priser
Disponibel inkomst		311621	336 271	10,7	7,9	9,6
Privat konsumtion		296 736	330485	10,9	11,4	9,3
Sparande'		14 885	5 786	6,0	-61,1	31.3
Sparkvot-		4,8	1,7	-0,2	- 3,1	0,4
1975 års priser
Disponibel inkomst		170 892	167674	-0,8	- 1,9	-0,9
Privat konsumtion		162 730	164 790	-0,6	1,3	-1,2
Implicitprisindex för	privat
konsumtion (1975 =	100)	182,35	200,55	11,6	10,0	10,6
Konsumentprisindex
(1975= 100)		184,68	200,55	12,1	8,6	9,2

Inkl. försäkringssparande. Detta uppgick 1981 till 4000 milj. kr.. 1982 till 4800 milj. kr. och beräknas 1983 uppgå till 5 800 milj. kr. ' Förändring mätt i procentenheter.

Anm. Den sedvanliga redovisningen av posterna i hushållens disponibla inkomst återfinns i avsnitt 6.3, tabell 6: 3.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

6    Riksdagen 1982/83. I sund. Nr /50. Bilaga l.l

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

82

Hushållens köpkraftsförändring

1975 års priser

Procentuell förändring Bidrag till realinkomsl-utvecklingen. procentenheter

	1981	1982	1983 prognos	1981	1982	1983 prognos
Tablå 1
Faktorinkomster'	-2,7	-1,5	-2,6	-2,8	-1,6	-2,7
därav:
lönesummor	-3,2	-3,2	-3,1	-2,7	-2,7	-2,6
Inkomstöverföringar-	2.2	0,2	2,3	0,8	0,1	0,9
därav:
pensioner	4,1	-0,5	2,1	0,9	-0,1	0,5
Direkta skatter och avgifter	-3,0	1,0	-2,3	1,2	-0,4	0,9
Disponibel inkomst	-0,8	-1,9	-0,9	-0,8	-1,9	-0,9
Tablå 2
Faktorinkomster efter skatt	-1,5	-2,5	-2,6	-1,1	-1,7	-1,9
därav:
löne.summa efter skatt	-2,2	-5,2	-2,8	-1,3	-2,9	-1.5
Inkomstöverföringar efter
skatter och avgifter	1,0	-0,5	3,4	0,3	-0.2	1,0
därav:
pensioner efter skatt	3,1	-1,3	1,6	0,6	-0,3	0,3
Disponibel inkomst	-0,8	-1,9	-0,9	-0,8	-1,9	-0,9

' Inkl. räntor och utdelningar, netto (post 5 i tabell 6:3).

" Inkl. privata inkomstöverföringar, netto (post 6 i tabell 6: 3).

opåräknat stort skatteuttag. Övriga inkomstöverföringar gav efter skatt ett litet positivt bidrag till realinkomstutvecklingen 1982.

Mellan 1982 och 1983 beräknas hushällens disponibla inkomster öka 9,6 % i löpande priser. Den genomsnittliga prisstegringen för privat konsumtion uppskattas till 10,6 %. Med hänsyn till denna prisstegring skulle realinkomsten sjunka 0,9 % 1983.

Inkomstprognosen för 1983 innefattar en ökning av den utbetalda lönesumman med drygt 7 % före skatt. Därvid har de avtalsmässiga löneökningarna kalkyleras till drygt 5 % i förhållande till beräkningsbasen'. Härav utgör 0,2 procentenheter engångsbelopp som kostnadsmässigt hänför sig till 1982. Lönehöjningarna för 1983 enligt tidigare avtal beräknas till 2.9% (exkl. engångsbeloppen). Pä grundval av hittills kända uppgörelser skallas lönoökningarna enligt 1983 års avtal till 2 %. Löneglidningen har sails till 2.5 % och sysselsättningen väntas dra ner lönesummeulvecklingen 1982- 1983 med 0.3 procentenheter.

Den genomsnittliga timkostnaden inkl. sociala avgifter beräknas tor s;iniiliu:i löntagare öka drygt 9 '/i. Timkostnaden inom industrin (arbetare ocli tjiinsicmän) löriiiscs öka knappt 9 %.

I''s: ,n> iii\;iloiicMimiiKiJiislerad Ibr sysscKiiltningsutvccklingen 1982- 1983.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 83

Diagram 6: 1 Sparkvoten 1972-1983

Sparandet i procent av disponibel inkomst. Helårsdata

1972     1973    1974    1975     1976   1977     1978   1979     1980   1981     1982     1983 Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

I fast prisnivå räknat faller lönesumman enligt prognoserna för 1983 med drygt 3 % före skatt. Som framgår av tablå 1 kalkyleras de totala faktorinkomsterna sjunka 23/4%. Inkomstöverföringarna stiger däremot äter 1983 och det ungefär lika mycket som 1981. Det reala uttaget av skatter och avgifter minskar, vilket får en positiv effekt pä köpkraftsutvecklingen. Som framgår av tablå 2 leder sålunda bl. a. skattereformen till att lönesumman faller något mindre efter skatt än före skatt.

Ovan redovisade kalkyler över den reala .inkomstutvecklingen utgår från skattad konsumentprisstegring enligt den s. k. implicita prisindexen för privat konsumtion. Denna index visade en ökning med 10,0% mellan helåren 1981 och 1982. Årsgenomsnitten för konsumentprisindex ökade mindre, 8.6 %, vilket till stor del beror på skillnader i behandlingen av egnahemsposten.

En betydelsefull faktor vid analysen av konsumentprisutvecklingen 1981-1983 är effekten av devalveringarna 1981 och 1982. Hur mycket konsumentprisnivän dragits upp av devalveringarna låter sig icke exakt preciseras. En devalverings genomslag i priserna pä importerade råvaror (petroleumprodukter, jordbruksprodukter m.m.) är som regel snabbi och fullständigt men för bearbetade varor utsträckt i tiden och ej nödvändigivjs

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 84

Tablå 3 Konsumentprisernas uppgång, årsgenomsnitt 1981 — 1983

	1981	1982	1983 prognos
Konsumentprisindex, totalt Ändrade indirekta skatter och livsmedelssubventioner Ändring av internationella priser Övriga kostnacjsfaktorer	12,1 2,1 3,8 6,2	8,6 -0,2 4,4 4,4	9,2 1,2 3,8 4,2

Anm. Tablån är härledd ur tabell 6:8. Automatiska effekter av indirekta värde-skatter har förts till "Ändring av internationella priser" resp. "Övriga kostnadsfaktorer". Ändrade livsmedelssubventioner har sammanförts med ändrade indirekta skatter. 1 tabell 6: 8 ingår ändrade livsmedelssubventioner i "Ändring av jordbrukspriser".

fullständigt.' Devalveringen i september 1981 synes ännu tredje kvartalet 1982 endast till en del ha slagit igenom i importpriserna för bearbetade varor - däribland varor för direkt eller indirekt privat konsumtion. Mycket grovt skattat kan devalveringen i september 1981 beräknas ha dragit upp konsumentprisnivån fram till oktober 1982 med totalt 2 procentenheter (inkl. s. k. automatisk effekt av mervärdeskatten).

I importprisprognosen för 1983 har antagits att devalveringen den 8 oktober 1982 kommer att ha slagit igenom i importpriserna för bearbetade varor till 80 % fram till slutet av 1983. Genomslaget av devalveringen i september 1981 pä bearbetade varor förutsattes ha avslutats under tredje kvartalet 1982. Under dessa förutsättningar kan devalveringen den 8 oktober beräknas komma ha höjt konsumentprisnivån med sammanlagt 4 1/2 ä 5 % (inkl. automatiska momseffekter) fram till december 1983 (enligt kalkyler gjorda med samma teknik som konsumentprisprognosen).

Prisstegringen under loppet av 1983 enligt konsumentprisindex (KPI) kalkyleras till 8,9 %. Därav beräknas den direkta effekten av höjd mervärdeskatt till I % och devalveringseffekterna till drygt 3 % (inkl. automatiska momseffekter). Genomsnittsnivån för KPI 1983 beräknas ligga 9,2 % över 1982 års nivå. Tablå 3 visar överslagsmässigt hur mycket de kalkylerade förändringarna av indirekta skatter och livsmedelssubventioner samt internationella priser bidragit till utvecklingen av årsgenomsnittet för KPI. Implicitprisindex för den privata konsumtionen väntas även 1983 stiga mer än KPI eller med 10,6%.

Trots köpkraftsminskningen 1982 höjde hushällen sin konsu/ntionsnivå. Konsumtionsuppgängen som påbörjades andra halvåret 1981 fortsatte under såväl första som andra halvåret 1982. Särskilt påtaglig blev ökningen

' För råvaror är devalveringseffekten också läll avläsbar eftersom prisnivån för liivaior är internationellt enhetlig och väl statistiskt belyst. För bearbetade varor är pri.ssailningen mera individualiserad för olika varor och avsättningsområden och den statisliska informationen om prisutvecklingen i den internationella handeln med liearbetade varor är förhållandevis opreciserad och osäker. Därmed råder också o\ihct om vad den svenska importprisutvecklingen för bearbetade varor skall jaiiilöras ined.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

85

Tablå 4

	Milj. kr.	, löpande priser			Procent	uell förändring
	1980	1981	1982	1983 prognos	1981	1982	1983 prognos
Total lönesumma
Utbetald lönesumma' Kostnadslönesumma Nivälönesumma	243 166 241446 239868	262 705 262588 261 065	279629 280172 279364	299681 299138 299138	8,0 8,8 8,8	6,4 6,7 7,0	7,2 6,8 7,1
Total lönesumma exkl. syssel- sältningsförändringen Utbetald lön Lönekostnad (jfr tabell 6: 2) Nivålön	243166 241 446 239868	263 231 263 114 261588	279351 279894 279087	300284 299740 299740	8,3 9.0 9,1	6,1 6,4 6,7	7,5 7,1 7,4

' Avser löner utbetalda av inhemska producenter, till inhemska och utländska hushåll. I tabell 6:3 redovisas löner till inhemska hushåll, dvs. utbetald lönesumma enligt ovan med avdrag av löner till utländska hushåll och tillägg för löneutbetalningar frän utländska producenter till inhemska hushåll. - Total lönesumma omräknad till 1980 års totala sysselsättning.

Anm. Utbetald lönesumma för viss period omfattar de lönebelopp som utbetalas under perioden (före skatt) oavsett om de utgör ersättning för arbetsinsatser under perioden eller för arbetsinsatser under annan period. Kostnadslönesumman för en viss period innefattar de lönebelopp som utgör ersättning för arbetsinsatser under perioden oavsett om utbetalning sker under perioden eller ej. Med nivålönesumma avses kostnadslönesumma reducerad med sådana löneelement om vilka det råder överenskommelse att de inte ska beaktas som ingående i beräkningsbas för nya avtalslöner.

fjärde kvartalet 1982, vilket åtminstone delvis kan förklaras av en tidigareläggning av hushållens inköp till följd av förväntade prisgenomslag av devalveringen och höjningen av momsen och vissa andra indirekta skatter I januari 1983. Devalveringarna 1981 och 1982 har vidare föranlett dels en omfördelning av hushållens konsumtion från utlandsturism till inhemska inköp, dels en ökning av utländska konsumenters inköp i Sverige. Den inhemska konsumtionen steg 2,1 % i volym 1981-1982 mot 1,3 % för svenska hushålls totala privata konsumtion inom och utom landet.

När nu 1983 blir ytterligare ett år med sjunkande realinkomster är det troligt att hushällen måste dra ner konsumtionen. Den mycket preliminära statistiken för årets första månader tyder också på en nedgång i detaljhandelns försäljning efter den starka uppgången mot slutet av fjolåret. Ett visst utrymme för höjning av sparkvoten torde också finnas med tanke pä att hushållen införskaffade konsumtionskapitalvaror i starkt ökad omfattning under förra året. Här har därför kalkylerats med att sparkvoten stiger något (se diagram 6:1) och konsumtionsvolymen beräknas falla 1 1/4 %.

6.2 Löner

Den utbetalda lönesumman för samtliga anställda ökade enligt nationalräkenskaperna med 6,4% 1981-1982. I böljan av 1981 utbetalades retroaktivt vissa lönebelopp avseende avtalslönehöjningar i slutet av 1980. Omplaceras sädana lönebelopp till kostnadsmässigt rätt period erhålls den s. k. kostnadslönesumman. Om denna reduceras med de icke nivåhöjande

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

86

Tabell 6:2 Lönekostnadsutvecklingen 1969—1983 samt arbetskraftskostnader för industriarbetare

Årlig procentuell förändring

	Samtliga löntagare'			Indusl	'riarbetare'
	Avtal	Löneglid-	Summa	Avtal	Löneglid-	Timför-	Sociala	Timkost-
		ning			ning	tjänst	kostnader	nad"
	1	2	3 = (l-h2)	4	5	6 = (4-h5)	7	8
1969	4.5	2,3	6,8	4,7	4,5	9,2	1.4	10.7
1970	5.5	3.6	9,1	4,5	7,1	11,6	0.7	12.4
1971	7,1	3.2	10.3	5.1	5,4'	10,5	1.2	11,8
1972	9,0	0.3	9.3	8,6	3,0'	11,6	0.5	12.2
1973	5,6	2.1	7.7	4,1	4,0	8,1	3,1	11,5
1974	7,4	3.0	10,4	5,0	6.8	11.8	5.1	17.5
1975	13,0	1,9	14.9	10,5	7,5	18,0	3,7	22,4
1976	10,2	2,1	12,3	7,9	5,4	13.3	3,1	16.8
1977	7,3	3,8	11,1	3.7	3.5	7.2	3.4	10.8
1978	8,1	2,7	10.8''	4,8	3.2	8,0	-0,7	10.7-'
1979	6,7	2.5	9.2	4.4	3,8	8.2	0.4	8.7
1980	7,3	1.8	9.1	6,1	3,2	9.3	0.8	10.2
1981	6,2	2,8	9.0	6,0	4,2	10,2	0.5	10.7
1982	4,6	1,8	6.4	4,1	3.5	7,6	0.2	7.8
Prognos
1983	4 1/2	2 1/2	7	4	3 1/2-4	ca 8	2	ca 10

' Kol. 1-3 baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare (kol. 4-8) grundar sig pä

förtjänststatistik utom för 1971 och 1972. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med

engångsbelopp som ej ingår i SCBs statistik.

- Timförtjänsten och de sociala kostnaderna i indexform multiplicerade med varandra.

■* Enligt lönesummeberäkningarna. Förtjänststatistiken visar 4.9% för 1971 och 4,3% för 1972.

" Inkl. effekten av införandet av femte semesterveckan.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

engångsbelopp som kommit till användning i senare års avtalsuppgörelser fås en s. k. nivålönesumma (se tablå 4).

Kostnadslönesumman för samtliga anställda 1982 ökade 7,3 % i förhällande till 1981 års nivälönesumma. Härav beräknas avtalskomponenten till 5.1 % medan löneglidningen skattas till 1,8 %. Sysselsättningskomponentens bidrag uppgick till 0,3 %. Företags och myndigheters kostnadslönesumma steg 6.7 %. vilket motsvarar en timkostnadsökning exkl. sociala avgifter 6,4 % (se tabell 6: 2).

Enligt statistiska centralbyråns förtjänststatistik, som ej innefattar engångsbelopp steg industriarbetarnas timförtjänst med 7,3% 1981-1982. Inkluderas de engångsbelopp som utgår för 1982 och utbetalas i början av 1983 erhålls en förtjänstökning på 7,6 % (se tabell 6:2). Härav utgörs 4,1 % av avtalsmässiga löneökningar. Löneglidningen uppgick således enligt dessa kalkyler till 3,5 %. Till följd av ökade sociala avgifter beräknas timkostnaden ha ökat med 0,2 % utöver timlönehöjningen dvs. sammanlagt 7.8 %. Timkostnadsökningen för industriarbetare och industritjänstemän sammantagna beräknas ha ökat med 7.1 % inkl. ökade sociala avgifter.

Löneprognosen för samtliga anställda för 1983 ger en avtalsmässig löneökning på 5.1 % räknat från 1982 års nivälönesumma. Härav utgörs 0,2 procentenheter av engångsbelopp som kostnadsmässigt hänför sig till

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 87

1982. Lönehöjningarna för 1983 enligt tidigare avtal beräknas till 2,9 % (exkl. engångsbeloppen), varav pris- och förtjänstutvecklingsgarantierna för samtliga anställda uppskattas svara för 2,6 procentenheter och 0,3 procentenheter till följd av beräknade effekter av lokala löneökningar för anställda inom stat och kommuner. Löneökningarna enligt 1983 års avtal antas uppgå till 2.0 % och grundar sig på hittills kända uppgörelser inom den offentliga sektorn och mellan LO och SAF. Löneglidningen 1982-1983 har satts till 2,5 %. Sysselsättningen väntas ge ett negativt bidrag till lönesummeutvecklingen på 0,3 procentenheter. Ökningen av den totalt utbetalda lönesumman skulle därmed uppgå till 7,2 %. Kostnadslönesummans ökning skulle med hänsyn till de engångsbelopp som hänför sig till 1982 bli något lägre, 6,8 %. Timkostnaden beräknas 1982-1983 öka med 9.1 % varvid ca 2 procentenheter hänförs till ökningar i lönebikostnaderna. Industriarbetarlönerna beräknas avtalsmässigt öka 4 % 1982-1983 varav 1,9 % på grund av 1981 års avtal. Förutsatt en löneglidning på 31/2-4 % skulle härmed en timlöneökning pä nära 8 % vara att vänta. Timkostnaden för industriarbetare väntas till följd av höjda sociala avgifter stiga med ca 2 procentenheter utöver timlöneökningen, dvs. sammanlagt ca 10 % (se tabell 6: 2). Timkostnaden för industriarbetare och industritjänstemän sammantagna förutses, med de antaganden som ligger till grund för konjunkturinstitutets kalkyler, öka med nära 9 % inkl. höjda sociala avgifter.

6.3 Hushållens disponibla inkomster

Hushållens disponibla inkomster ökade 1981-1982 enligt den preliminära årsstatistiken med 7,9% i löpande priser räknat. Prisstegringen för den privata konsumtionen (enligt implicitprisindex') uppgick till 10%. Realt sjönk således disponibelinkomsten med 1,9%. Realinkomsten föll därmed drygt en procentenhet mindre än vad den löpande kvartalsstatistiken låtit antyda. Av differensen beror en halv procentenhet på ändrade uppgifter om prisutvecklingen och resten således på revideringar av de olika inkomst- och utgiftsposterna.

De totala faktorinkomsterna (se tabell 6: 3) beräknas ha ökat drygt 8% i löpande priser mellan 1981 och 1982. Lönesumman utgör 80% av faktorinkomsterna. Som redovisats i avsnitt 6.2 steg den utbetalda lönesumman före skatt' med 6,4% mellan 1981 och 1982. Antalet arbetade timmar blev, bl. a. till följd av ett stort antal nya beredskapsarbeten, betydligt fler under fjärde kvartalet än vad som antogs i prognosen till den preliminära nationalbudgeten (PNB). Sysselsättningen beräknas nu ha dragit upp lönesum-

' 1 kapitel 6 i den preliminära nationalbudgeten redovisas fastprisberäkningar med

två olika prisstegringsserier. Här har genomgående använts prisstegringen enligt

implicitprisindex.

" Enligt bearbetningar av kontrolluppgifterna för inkomståret 1982.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

Tabell 6:3 Hushållssektorns' inkomster och utgifter 1981-1983

	Milj. kr.		Procentu<	:ll förändring frän
			föregående är
	1981	1982	1981	1982	1983 prognos
Löpande priser
1 Faktorinkomster	326 165	352 570	8,7	8.1	7,7
Löner	263043	280001	8,0	6,4	7,2
Enskilda företagares inkomster	32703	36546	10.7	11,8	8,2
Tillräknat driftsöverskott från egna hem   20419		25023	12,9	22,5	12,2
Tilläggspost till disponibel inkomst	10000	11000	11,1	10,0	10,6
2 Inkomstöverföringar till hushåll från
offentliga sektorn	111 192	121646	13,6	9,4	12,9
3 Direkta skatter, avgifter m. m.	124 702	138462	8,2	11,0	8,1
4 Nettoinbetalningar till det
offendiga(2./.3)	-13510	-16816	-22,2	24,5	-26,7
5 Räntor och utdelningar, netto'	- 6712	- 6663	17,1	-0,7	9,1
6 Övriga transfereringar, netto	5678	7 180	23,2	26,5	17,9
7 Disponibel inkomst	311621	336271	10,7	7,9	9,6
8 Privat konsumtion	296736	330485	10,9	11,4	9,3
1975 års priser
9 Disponibel inkomst	170892	167674	- 0,8	-1,9	- 0,9
10 Privat konsumtion	162730	164 790	- 0,6	1,3	-  1,2
11 Implicitprisindex för privat
konsumtion (1975= 100)	182,35	200,55	11,6	10,0	10,6

' Hushållssektorn inkluderar, förutom hushällen, de s. k. ideella organisationerna som betjänar hushållen och som inte helt eller huvudsakligen finansieras och kontrolleras av offentliga sektorn. Hit räknas arbetstagarorganisationer, folkbildningsverksamhet, nykterhetsrörelsen, idrottsorganisationer, Röda korset m. m. samt ej statsbidragsberättigade sjukhem, barnhem, barnkolonier, semesterhem. Utöver löntagarhushäll ingår hushåll som äger personliga företag dvs. som erhåller sin huvudsakliga inkomst frän rörelse.  Arbetsgivaravgifter är ej medtagna som löneförmån i denna post. ' Inkl. uttag från handelsbolag samt räntor pä hushållens livförsäkringssparande. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

man 1982 med 0,3%. Den totala löneglidningen uppskattas till knappt 2%, vilket är något lägre än vad som förutsattes i PNB. Eftersom prisstegringen enligt implicitprisindex uppgick till 10%, sjönk lönesumman realt (före skatt) med 3,2%.

Övriga faktorinkomster kalkyleras sammantaget ha ökat med 15%. De enskilda företagamas inkomster steg därvid enligt den preliminära helårsstatistiken med närmare 12%, vilket är en uppjustering av PNB-kalkylen med ca 900 milj. kr.

Prognoserna för 1983 resulterar i en något lägre uppgång, nominellt sett, i de totala faktorinkomsterna än 1982 nämligen 7 3/4%. Den utbetalda lönesumman beräkas öka 7,2% 1982-1983. Med den beräknade prisstegringen på 10,6% skulle alltså reallönesumman även 1983 minska med drygt 3% före skatt. I lönekalkylerna har det genomsnittliga avtalsutfallet enligt hittills (slutet av mars) träffade ramavtal tillämpats på resterande avtalsområden.

För samtliga driftsöverskott utom skogsbrukets förutses en lägre ökningstakt 1983 än 1982. Tilläggsposten skrivs enligt tillämpad prognosmodell fram i takt med utvecklingen av implicitprisindex.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

89

Tabell 6:4 Inkomstöverföringar till hushåll från offentliga .sektorn 1981-1983

		Milj. kr..	, löpande pri	iser	Procentuell föran		dring.
					1975 års	priser
		1981	1982	1983	1981	1982	1983
				prognos			prognos
1	Från staten	58282	61783	67933	l.O	- 3.6	- 0.6
1.1	Barnbidrag	5 174	5 205	5 850	- 6.8	- 8.5	1,7
1.2	Studiebidrag, studiecirkelverksamhet	2 606	2810	3 091	11,1	- 2.0	- 0,5
1.3	Bostadsbidrag	294	364	514	-39,0	13.0	27,5
1.4	Arbetsmarknadsutbildningsbidrag	1499	1 595	2068	-29.4	- 3.3	17,2
1.5	Arbetsskadeförsäkring	1350	1337	1430	8.7	- 9.9	- 3,3
1.6	Kontant arbetsmarknadsstöd	399	509	700	14.1	16.0	24,4
1.7	Lönegaranti	538	900	960	82,1	52.2	- 3,6
1.8	Folkpensioner	37 586	39661	43 245	1,4	- 4.1	-   1.4
1.8.1	Folkpension, statlig	33 746	35819	39565	1.7	- 3.5	- 0,1
1.8.2	Folkpension, kommunalt bostadstillägg	;    3 840	3 842	3 680	-  1,4	- 9,0	-13,4
1.9	Delpension	1 558	1457	1450	12.7	-14,9	-10,0
1.10	Pensioner till f d. anställda	1691	1899	1958	- 8,2	2,2	- 6,8
1.11	Övrigt	5 587	6046	6667	11.0	-  L6	- 0,3
2	Från komtnunerna	9651	10966	12233	- 4.0	3.3	0.9
2.1	Bostadsbidrag	2086	2250	2 506	-17,0	-  1,9	0,7
2.2	Pensioner till f. d. anställda	1889	2046	2 207	- 5,4	-  1,5	- 2,4
2.3	Övrigt	5 676	6670	7 520	2,5	6,8	1,9
3	Från socialförsäkringssektorn	43259	48897	57/24	4.3	2.8	5,6
3.1	ATP	23 537	27013	32457	10,9	4,4	8,6
3.2	Sjukförsäkring m. m.	17 126	18003	19 362	- 6,4	- 4,4	- 2.7
3.2.1	Sjukförsäkring	12 990	13 440	14470	- 9.5	- 5,9	- 2,6
3.2.2	Föräldraförsäkring	4 136	4 563	4892	4,8	0,3	- 3,0
3.3	Arbetslöshetsförsäkring	2 596	3 881	5 305	34,5	35,9	23,6
4	Summa inkomstöverföringar	111192	121646	137 290	1,8	- 0,5	2,0

Källor: Konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn till hushällen ökade 9 1/2% mellan 1981 och 1982. Jämfört med utvecklingen I980-I98I är detta en betydligt lägre ökningstakt och den innebär så gott som oförändrad real överföringsnivå, totalt sett (se tabell 6:4). Större ökningstal redovisas i huvudsak endast för de transfereringar som varierar med arbetsmarknadsläget. I gruppen övriga transfereringar frän kommunerna, som ökar även realt sett, ingår bl. a. socialhjälpen. Genom att basbeloppet fr. o. m. 1982 inte längre löpande utan endast vid ett tillfälle per år anpassas till prisstegringen minskar ökningstakten för pensionerna under en övergångstid påtagligt. Den sänkta kompensationsnivän för nytillkomna delpensionärer fr.o.m. 1981 medförde en dämpning av ökningstakten för delpensionerna detta år. 1982 sjönk utbetalningarna av delpensionerna även räknat i löpande priser.

Inkomstöverföringarna 1983 har skattats med ledning av trolig löneutveckling m. m. samt beslutade ändringar i bidragsregler. Totalt förutses en ökning med ca 13% i löpande priser 1982—1983, vilket är en uppgång räknat i fast penningvärde med ett par procent. 1983 beräknas de samlade barnbidragsutbetalningarna till följd av bl. a. höjda bidragsbelopp öka realt

Prop. 1982/83:150    Bilaga l.l    Reviderad nationalbudget

90

sett. Stor satsning på arbetsmarknadsutbildning 1983 drar upp ersättningarna i samband med utbildningen. Övriga utbetalningar vid arbetslöshet förutses fortsätta att stiga från den redan höga nivån 1982. Utbetalningarna av folkpensioner och ATP återtar 1983, efter den engångsvisa svackan 1982 en tillväxt i linje med inftationstakten och ökningen i antalet ATP-pensionärer. Sjukförsäkringsutbetalningarna antas fortsätta att sjunka realt sett på grund av den negativa reallöneiitvccklingen och även föräldraförsäkringen väntas minska.

Hushållens inheliihiingar av skaller och avgifter till sial. kommuner och socialfiirsäkriiig ökade enligt den preliminära helårsstatistiken med 11 % mellan 1981 och 1982, vilket är betydligt mer än förändringen 1980-1981 (se tabell 6:5). Inbetalningarna av preliminär A-skatt beräknas ha ökat uppemot 10% 1981-1982. Totala skatteunderlaget i form av löner, pensioner och beskattade sociala förmåner i övrigt steg samtidigt 7 1/2%. Ökningen av skatteinbetalningarna framstår fortfarande som hög i relation till skatteunderlagets ökning. Prognoskalkylerna ännu så sent som hösten 1982 förutsatte ett lägre marginellt preliminärskatteuttag på inkomstök-

Tabell 6: 5 Hushällens direkta skatter, avgifter m. m. 1981-1983

			Milj. kr..	löpande pri	ser	Procentuell förändring.
						1975 års	priser
			1981	1982	1983	1981	1982	1983
					prognos			prognos
1	Direkta skatter		115 701	128588	138936	- 3.6	l.l	- 2.3
1,1	Prel. A-skatt		108962	119 551	127911	- 3,0	-    0,2	- 3,3
1.2	Prel. B-skatt		8 487	9 155	11 050	-11.1	-    1.9	9,1
1.3	Slutskattereglering		-1210	199	1 137
1.3.1	Kvarstående skatt'		3 121	3712	4 133	- 5,3	8,2	0,6
1.3.2	Fyllnadsskatteinbetalningar		5 177	7 040	7 392	4,3	23,6	- 5.0
1.3.3	Överskjutande skatt		-9 508	-10 553	-10 388	3.4	0,9	-11.0
1.4	Avgår: Indirekta skatter-		1614	1773	2 376	27,0	-    0,1	21,2
1.5	Övriga direkta skatter.	netto	1076	1456	1214	189,2	23,0	-24,7
2	Avgifter m. m.		9001	9874	10683	5.4	-    0,2	- 2.2
2.1	Till staten		2 325	2 567	2812	- 3.1	0.4	- 0,9
2.1,1	Arvs- och gåvoskatt, arvsmedel		631	710	822	- 2,5	2,3	4,8
2.1.2	Egenavgifter och frivill	iga social-
	försäkringsavgifter		1 154	1217	1318	- 2,8	-    4,1	- 2.1
2.1.3	Övrigt		540	640	672	- 4,5	7,8	- 5,0
2.2	Till kommunerna		4 577	5031	5 566	16,4	0.0	0.0
2.2.1	Investeringsbidrag		799	736	704	- 8,0	-  16.2	-13,6
2.2.2	Övrigt		3 778	4 295	4 862	23,3	3.4	2,3
2.3	Till socialförsäkringssektorn		2 099	2 276	2 305	- 4,9	-    1.4	- 8,5
2.3.1	Obligatoriska egenavgi	fter	1845	1964	1903	- 4,2	-    3,3	-12,4
2.3.2	Frivilliga avgifter		254	312	402	- 9,7	12,2	16,0
3	Summa direkta skatter.	, avgifter m.m.	124702	138462	149619	- 3,0	1,0	- 2,3

' Influtna delen.

- Allmän löneavgift (tidigare allmän arbetsgivaravgift) och bamomsorgsavgift (egenavgifter), fastighetsskatt

samt skogsvärdsavgift och hyreshusavgift.

Anm. Kvarstående skatt avser inkomster tvä är tidigare, medan fyllnadsinbetalningarna och överskjutande

skatt avser inkomster ett är tidigare.

Källor: Konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 91

ningen under året. Hushällen fick i form av överskjutande skatt fjärde kvartalet 1982 tillbaka 675 milj. kr. mer än fjärde kvartalet 1981. Avgiftsinbetalningarna till den offentliga sektorn ökade 1981-1982 knappt 10% nominellt. Motsvarande ökningstal 1980-1981 var över 17%.

De 1982 beslutade omläggningarna i det statliga skattesystemet för 1983 - såsom de berör hushållssektorn - har redovisats i konjunkturinstitutets rapport hösten 1982 och i den preliminära nationalbudgeten. Indexreglc-ringen av skatteskalan 1983 kommer enligt riksrevisionsverkets kalkyler att minska skatteuttaget 1983 med 3.5 miljarder kr. jämfört med ett beräknat uttag enligt en i nominella termer oförändrad skatteskala. Den samlade effekten av övriga förändringar i skattesystemet beräknas till en minskning med drygt 5 miljarder kr. jämfört med ett utfall enligt'1982 års skatteskala. Totalt skulle alltså inkomstskatten 1983 sänkas med drygt 81/2 miljarder kr. jämfört med ett beräknat utfall enligt 1982 års regler. Drygt 90% av beloppet kan föras till A-skatten. För 1983 har förutsatts ett något lägre marginellt uttag av preliminär A-skatt på inkomstökningarna än

1982    (bortsett frän ändringar i skatteregler och kommunal utdebitering).
Kalkylerna ger till resultat en ökning av den preliminära A-skatten med
7%. Denna kalkyl innefattar en höjning av den kommunala utdebiteringen
med 41 öre.

För preliminär B-skatt förutses en kraftig höjning av inbetalningarna

1983    till följd av ändrade debiteringsregler. Nettot mellan hushållens fyll
nadsinbetalningar och kvarskatt å ena sidan och återbetalningarna av
överskjutande skatt å andra sidan beräknas bli mer negativt för hushållen
1983 än det var 1982. Sammantaget resulterar kalkylerna i en ökning av de
direkta skatterna 1982-1983 med 8%. Avsaktningen i ökningslakt jämfört
med utvecklingen 1981-1982 kan främst hänföras till A-skatten som realt
väntas minska med 3,3%. Även hushållens avgifter och kapitaltransfere
ringar till staten, kommunerna och socialförsäkringen väntas öka 8% i
löpande priser räknat.

Hushällens nettoinbetalningar till det offentliga skulle därmed förbättras med ca 4 1/2 miljard kr. mellan 1982 och 1983 efter en försämring med ca 3 1/2 miljard kr. mellan 1981 och 1982.

Hushållens negativa netto för räntor och utdelningar väntas försämras ytterligare 1983. Lägre diskonto och lågt sparande leder till oförändrade ränteinkomster från bank och obligationer, medan bl. a. ränteutgifterna för egna hem stiger till följd av ökad lånestock och omsättning av län till högre fast ränta.

De privata transfereringarna består av direkt utbetalda pensioner frän företag och statliga affärsverk, utfall av de avtalsenliga arbetsmarknadsförsäkringarna, skadeförsäkring samt inkomstöverföringar till och från utlandet. De privata inkomstöverföringarna till hushållen översteg 1982 hushållens utgifter med 7 miljarder kr. För 1983 väntas överskottet öka ytteriigare drygt en miljard kr.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 92

Tabell 6: 6 Realinkomstutveckling efter skatt 1980-1983

1975 ars priser

		Föränd	ring i re	alinkomsten, %		Bidrag till disponibelinkomst-
						utveckli	ingen, |	procentenheter
		1980	1981	1982	1983	1980	1981	1982	1983
					prognos				prognos
1.	Löner	1.5	-2,2	-5,2	-2,8	0,9	-1,3	-2,9	-1,5
2.	Driftsöverskotl därav:	2,0	L9	7,1	-2.4	0,3	0,3	1,0	-0,4
	enskilda företagares inkomster	3,5	2,6	3,1	-6,2	0,2	0,2	0,2	-0,5
	tillräknat driftsöverskott
	från egna hem	0.4	1,2	11,4	1,4	0,1	0,1	0,8	0,1
3.	Räntor och utdelningar netto'	10,7	-4,9	9,8	1,3	0,2	-0,1	0,2	0,0
4.	Pensioner	5,5	3,1	-1,3	1,6	1,0	0,6	-0,3	0,3
5.	Beskattade sociala förmåner-	-3,6	-0,2	2,3	4,1	-0,2	0,0	0,1	0,2
6.	Övriga inkomstöverföringar, netto	-2,3	-6,4	-0,4	11,0	-0,1	-0,3	0,0	0,5
7.	Summa	2,1	-0,8	-2,0	-0,9	2,1	-0,8	-1,9	-0,9
8.	Tilläggspost till disponibel
	inkomst	0,9	-0,4	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
9.	Disponibel inkomst (7-1-8)	2,1	-0,8	-1,9	-0,9	2,1	-0,8	-1,9	-0,9

' Räntor och utdelningar har i tabellen inte korrigerats för den faktiska skattebelastningen. - Sjukpenning och föräldrapenning, utbetalningar frän arbetslöshets- och arbetsskadeförsäkring och lönegarantifond samt vissa bidrag i samband med arbetsmarknadsutbildning. Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Ovan redovisade prognoser för utvecklingen 1982-1983 resulterar sammantagna i en nominell ökning av hushällens disponibla inkomster med 7,7%. Den genomsnittliga prisstegringen enligt implicitprisindex har skattats till 10,6%. Realinkomsten skulle alltså falla 0,9% mellan 1982 och 1983.

Utvecklingen av de olika posterna i den realt disponibla inkomsten efter det att skatteinbetalningarna dragits från resp. inkomsttyp redovisas i tabell 6:6. Det bör understrykas att de statistiska bristfälligheterna och de principiella svårigheterna i kalkylerna gör att redovisningen i tabell 6:6 endast ger en grov indikation på den reala utvecklingen för olika inkomsttyper efter skatt och pä inkomstposternas relativa betydelse för den totala ökningen av realinkomsten.'

I PNB diskuterades fastpriskalkylerna och resultaten från beräkningar med två olika prisindexserier redovisades. Här har använts den traditionella nationalräkenskapsmetoden med deflatering med hjälp av implicitprisindex för privat konsumtion.

Av tabellen framgår den fortlöpande nedgången i reallönesumman efter skatt 1981-1983. Sysselsättningens bidrag till lönesummeförändringen har varit relativt små - minus 0,2% 1981, plus 0,3% 1982 samt beräknas till minus 0,3% 1983. Reallönesumman sjunker således även bortsett från

' 1 Konjunkturläget april 1981 (Reviderad nationalbudget för 1981) kommenteras beräkningarna i en exkurs i kapitel 6, avsnitt 6. 3.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

93

sysselsättningsförändringen. Den tidigare nämnda svackan i pensionsutbetalningarna 1982 på grund av övergången till indexjustering en gång om året förstärks av det opåräknat höga skatteuttaget. De totala pensionsutbetalningarna har eljest ökat realt varje år, främst därför att antalet ATP-pensionärer med full pension ökar. Ökningen av övriga inkomstöverföringar 1983 beror bl. a. på höjda barn- och bostadsbidrag samt ökade inkomstöverföringar frän kommunerna, men också på att offentliga och privata avgifter, som dras av i denna post, förutses öka relativt svagt. Den kraftiga nedgången i enskilda företagares inkomster 1983 sammanhänger med att de ändrade debiteringsreglerna höjer uttaget av preliminär B-skatt.

Eftersom lönesumman efter skatt utgör hälften av disponibelinkomsten har givetvis förändringarna i lönesumman stor betydelse för utvecklingen av den totala realinkomsten. Som framgår av tabellerna drar reallönesumman ner inkomstutvecklingen med 1 1/2-3 procentenheter vart och ett av åren 1981-1983. Positiva bidrag erhålles flertalet år frän pensionsinkomsterna; 1982 var dock bidraget svagt negativt. De beskattade sociala förmånerna, som huvudsakligen är ersättningar för inkomstbortfall, varierar främst med arbetsmarknadsläget och lämnar stigande positiva bidrag 1982 och 1983.

6.4 Konsumentpriserna

Från december 1981 till december 1982 steg konsumentprisindex (KPI) med 9,9% mätt enligt långtidsindex. Detta var en något högre ökningstakt än under 1981 dä prisökningen uppgick till 9,4%. Nettoprisindex som visar konsumentprisutvecklingen med avdrag för indirekta skatter och tillägg för subventioner steg under 1982 med 9,8%. Devalveringen av den svenska kronan med 16% den 8 oktober 1982 beräknas ha hunnit dra upp konsti-

Tabell 6:7 Konsumentprisindex december 1981—december 1982

Långtidsindex dec. 1981-dec. 1982

	Väg-	Procentuell	Inverkan	Procentuell
	nings-	förändring	pä total-	andel av
	tal	dec. 1981-dec. 1982	index	totala ökningen
Totalt	1 000,0	9,9	9,9	100,0
Samtliga varor	609,5	11,1	6,8	68,7
Livsmedel	190,0	13,5	2,6	26,0
Alkohol och tobak	64,0	7,4	0,5	4,8
Bränsle och bensin	78,5	14,6	1,1	11,6
Kläder och skor	79,0	6,3	0,5	5,1
Övriga icke varaktiga varor	61,0	10,6	0,6	6,5
Varaktiga varor	137.0	10,6	1,5	14,7
Samtliga tjänster	390,5	7,9	3,1	31,3
Bostad	211,0	7,2	1,5	15,4
Övriga privata tjänster	97,0	12,2	1,2	12,0
Offentliga tjänster	82,5	4,7	0,4	3,9

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 94

mentprisnivån med knappt 1.5 procentenheter fram till utgången av 1982. Prisstoppet som infördes dagen efter devalveringen kan uppskattas ha haft en dämpande effekt på ett par tiondels procentenheter.

I tabell 6: 7 redovisas prisutvecklingen för delgrupper i konsumentprisindex. Liksom föregående år är det gruppen bränsle och bensin som ökat mest i pris, knappt 15%. Drygt hälften av denna prisökning beror pä devalveringen och resten pä höjd energiskatt och den under året kraftigt höjda dollarkursen. Livsmedel är den grupp som givit det största bidraget till den totala ökningen av KPI under 1982, 2,6 procentenheter, vilket motsvarar en ökning pä 13,5%. De minskade subventionerna på framförallt kött och ost den I januari 1982 till ett årsbelopp av ca 500 inilj. kr. gav en inverkan pä totalindex med 0,2 procentenheter. Av bostadspostens bidrag på 1,5 procentenheter kan 1,3 procentenheter hänföras till hyreshusen - motsvarande en hyresökning på 13,5% under året - medan egnahemskostnaderna endast ökade med 2%.

1 tabell 6:8 redovisas prisökningarna 1982 liksom den prognoserade ökningen under 1983 med uppdelning på olika komponenters skattade betydelse i konsumentprisindex. De internationellt bestämda priserna -vilka i kalkylerna förutsätts i huvudsak följa importprisernas utveckling med en viss fördröjning - beräknas ha bidragit till KPI-ökningen med 4,2 procentenheter. Härav torde knappt 1,5 procentenheter kunna hänföras till devalveringen den 8 oktober. Om de importprisökningar som framgått i utrikeshandelsstatistiken omgående slagit genom till fullo i konsumentpriserna så hade emellertid detta bidrag uppskattningsvis varit 1,4 procentenheter större än som nu framträder i kalkylerna. 1 föreliggande beräkningar har antagits att det överskjutande bidraget i stället slår genom i KPI under 1983. Liksom devalveringen i oktober 1982 ledde till starka importprisstegringar som alltså till en del beräknas komma till uttryck i KPI först under 1983 slog devalveringen i september 1981 till en del igenom i KPI först under 1982. Uppskattningsvis var ca I procentenhet av den totala prisuppgången i KPI under loppet av 1982 att hänföra till importprisstegringar under sista delen av 1981. Årsgenomsnittet för KPI 1982 låg 8,6% över genomsnittet för 1981. Uppgången enligt nationalräkenskapernas implicitprisindex för privat konsumtion blev betydligt högre, 10,0%. Skillnaden beror i huvudsak på att NR registrerar prisökningar på egnahem annorlunda än KPI.

Pris ut sikt er 1983

Prisökningen mellan december 1982 och februari 1983 har varit oväntat låg och stannade vid 2,3 %. Prisstoppet som upphörde den 28 februari kan i förening med det svaga marknadsläget ha verkat fördröjande på kostnadsgenomslaget under denna period. Motsvarande period 1982 var uppgången 3,9%. Prisökningen under 12 månader fram till februari 1983 kom sålunda att begränsas till 8,2%.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

95

Tabell 6:8 Konsumentprisförändringen 1975—1983 uppdelad på komponenter

Långlidsindex dec.-dec.

1976        1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983 prognos

Konsumentprisnivåns procentuella uppgång, totalt därav hänförs till:

ändring i indirekta skatter

automatiska effekter av indirekta

värdeskatter

ändring av internationellt

bestämda priser

ändring av jordbrukspriser

ändring av bostadsprissättning

ändring i diverse taxor

trendavvikelse i priser på

färskvaror

restfaktor

9,4

0,9

2,4 0,4 2,3 0,1

-0,3 3,6

12,8

2,6

1,2

3,8 0,6 1,6 0,7

-0,1

2,4

7,5

0,5

0,8

1.8 0,5 1,1 0,6

0,3 1,9

9,7

0,7

0,8

3,9 0,4 2,3 0,2

-0,2 1,6

13.7

3,4

1,4

3,3 0,6 2,3 0,6

0,1 2,0

9.4

-0,8

1,1

4,0 1,0 2,2 0,7

-0,3 1,5

9,9

0,3

1,1

4,2 0,8 1,5 0,4

1,6

8,9

1,3

1,2

2,6 0,4 0,7 0.6

2,1

Höjningarna av punktskatterna på alkoholhaltiga drycker och tobak, införande av videoskatt, höjning av beredskapsavgifter pä oljeprodukter samt momshöjningen från 17,7 till 19,0% har tillsammans dragit upp KPI med 1,3 procentenheter under de tvä första månaderna 1983. Effekten av devalveringen pä KPI skattas för de två första månaderna i år till ungefär 0,5 procentenheter.

Bedömningen av prisutvecklingen 1983 har utgått från tillgängliga prognoser och antaganden om arbetskraftskostnader, importpriser m. m. och innefattar kalkyler av hur dessa faktorer kan väntas påverka prisutvecklingen. Prognosen förutsätter oförändrat diskonto - 8 1/2% - och att de genomsnittliga växelkurserna under årets första 8 veckor kommer att gälla för 1983 som helhet (dollarkurs = 7,38 SEK). Med utgångspunkt från den lönekalkyl som gjorts har arbetsgivarnas kostnader per timme antagits öka med i genomsnitt 9,1 % 1982- 1983. Restfaktorn (inkl. diverse taxor) som i beräkningarna representerar lönekostnadernas genomslag inom de för internationell konkurrens skyddade områdena (exkl. bostäder och jordbruk) beräknas påverka KPI uppåt med 2,7 procentenheter.

I prognosen för de internationellt bestämda priserna har förutsatts en sänkning av importpriserna pä råolja och petroleumprodukter med 12% under loppet av 1982. Denna prissänkning beräknas ge en neddragande effekt på KPI med närmare 1 %. Övriga importvaror som påverkar konsumentpriserna beräknas öka med i genomsnitt 12% varav hälften kan ses som en fördröjd devalveringseffekt (se avsnitt 3.2 Importen). Dessa importprisstegringar beräknas till fullo slå igenom i KPI under 1983. Som ovan nämnts har i prognosen även förutsatts en trolig inhämtning av eftersläpningen av importprisernas genomslag i konsumentprisnivän efter devalveringen i oktober 1982 motsvarande ett extra KPl-bidrag på 1,4 procentenheter. Totalt skulle under dessa förutsättningar den internationella prisfaktorn bidra till en ökning av KPI med 2,6 procentenheter, varav

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

96

ca 2,5 procentenheter skulle vara att hänföras till devalveringen. Vid beräkning av den totala återverkan av devalveringen på KPI under loppet av 1983 tillkommer en automatisk momseffekt på 0,5%. Totala devalveringseffekten på KPI under loppet 1983 skulle därmed uppgå till ca 3%.

1 prognosen över bostadspriserna beräknas kallhyrorna i hyreshus öka med drygt 8%, vilket motsvarar en hyreshöjning på ca 16 kr./kvm. Med hänsyn tagen bl. a. till de två diskontosänkningarna i januari och april frän 10 till 8,5% beräknas egnahemskostnaderna minska med 1 %. Sammantaget skulle detta innebära ett KPI-tillskott frän bostadsposten pä 0,7 procentenheter.

Prisutvecklingen för de inhemska jordbruksprodukterna påverkas till en viss del av ökande statliga subventioner. Totalt ökade subventionerna på baslivsmedel med 660 milj. kr. den 1 januari 1983, vilket motsvarar en återhållande inverkan på KPI om 0,2 procentenheter. Produktionsme-delsprisindex (PM-index) belyser prisutvecklingen för jordbrukets inköpta produktionsmedel; det är i huvudsak denna index som beaktas vid fastställandet av den ersättning i form av höjda priser som jordbrukarna får ta ut varje halvår. PM-index beräknas öka med ca 5,5% mellan oktober 1982 och april 1983. Den ersättning som jordbruket erhåller I juli skulle därmed kunna antas bli drygt I miljard kr. Inberäknat den från januari utökade subventioneringen skulle jordbruksprisernas KPI-tillskott för 1983 därmed stanna vid drygt 0,4 procentenheter.

Totalt skulle konsumentpriserna stiga med 8,9% under loppet av 1983.

Tabell 6:9 Hushållens konsumtionsutveckling 1974-1982

	Milj. kr.	Andel	Procentuell förändring, 1975 ärs priser
	1982,	(     j     1
	löpande	tXv   Lvlldl konsum-	1974-	1979-	1980-	1981-
	priser	tion	1979'	1980	1981	1982
1  Varor	211 192	63,9	1,5	- 0,6	-1,7	2,2
1.1 Varaktiga varor	29263	8,9	0,3	- 2,4	-1,6	93
1.1.1  Bilar	8172	2,5	-3,8	-11,0	-1,9	17,8
1.1.2 Övriga	21091	6,4	2,1	0,7	-1,5	6,6
1.2 Delvis varaktiga varor	51636	15,6	2,7	1,9	0,1	2,5
1.3 Icke varaktiga varor	130293	39,4	1,2	-  1,1	-2,6	0,1
1.3.1 Livsmedel	77 539	23,5	0,9	- 0,6	-3,3	-  1,1
1.3.2 Övriga	52754	15,9	1,8	- 2,2	-1,5	2,3
2 Tjänster	113024	34,2	1,8	1,8	1,4	1,8
2.1 Bostäder	67 371	20,4	2,4	2,0	2,0	1,3
2.2 Övriga	45 653	13,8	1,0	1,4	0,5	2,6
3 Summa inhemsk konsumtion	324 216	98,1	1,6	0,2	-0,7	2,1
4 Turistutgifter, netto	6269	1,9	1,0	2,6	4,7	-38,4
5 Hushållens totala konsumtion	330485	100,0	1,6	0,2	-0,6	1,3
6 Hushällens disponibelinkomst	336271		1,2	2,1	-0,8	-  1,9

' Årstakt.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 97

Årsgenomsnittet beräknas ligga 9,2%. över genomsnittet 1982. Implicitprisindex för privat konsumtion beräknas även 1983 öka betydligt mer än KPI-genomsnittet, eller 10,6%.

6.5 Den privata konsumtionen

Den privata konsumtionen beräknas ha ökat 1,3% i volym 1982. Konsumtionsuppgängen blev därmed 0,6 procentenheter större än vad som förutsågs i PNB-83. Differensen förklaras till största delen av en tidigare felaktig uppfattning om prisutvecklingen.' Dä disponibelinkomsten realt sett sjönk 1,9% 1981-1982 minskade sparandet markant varvid sparkvoten föll med 3,1 procentenheter till 1,7%; historiskt sett är detta en mycket låg nivå (se diagram 6: 1).

Konsumtionsuppgången under senare delen av 1981 höll i sig såväl första som andra haVäret 1982. Särskilt påtaglig blev ökningen mot slutet av föregående är vilket åtminstone delvis torde förklaras av en tidigareläggning av inköp på grund av väntade prishöjningar till följd av såväl devalveringens prisgenomslag som momshöjningen 1 januari.

Devalveringen i september 1981 bidrog till en kraftig omfördelning av hushällens konsumtionsutgifter från utlandsturism till inhemsk konsumtion. Dessutom föranleddes en betydande ökning av utländska konsumenters utgifter i Sverige. Denna utveckling accentuerades av devalveringen i oktober 1982. Sammantaget steg den inhemska konsumtionen 2,1% 1981-1982.

Den totala inhemska varukonsumtionen ökade 2,2% mellan helåren 1981 och 1982 (se tabell 6:9). Konsumtionsökningar noterades för samtliga varugrupper förutom livsmedel. Mest påtaglig var uppgången för bilar och övriga varaktiga varor. Konsumtionen av livsmedel, vars prishöjningar varit betydande under senare år, minskade däremot för tredje året i rad.

På tjänstesidan noterades ökningar för såväl bostäder som övriga tjänster. Dämpningen av bostadskonsumtionens ökningstakt beror dels på minskat nybyggande, dels på en ökning av antalet outhyrda lägenheter.

För 1983 förutses en ytterligare försämring av hushållens köpkraft om 0,9%. Hushällen torde ha ett visst behov av att öka sitt reala sparande vilket mer än halverades 1982. Utrymme för en höjning av sparkvoten 1983 bör också finnas med tanke pä att hushållen införskaffade konsumtionskapitalvaror i starkt ökad omfattning under fjolåret. Här har därför valts att räkna med en konsumtionsminskning om 1,2% 1983. Devalveringarna 1981 och 1982 väntas medföra en fortsatt minskning av hushållens utlandsturism samtidigt som utländska turisters utgifter i Sverige antas öka ytterligare. Den inhemska konsumtionen beräknas därför falla 3/4 procentenheter mindre än de svenska hushällens totala konsumtion.

' 1 löpande priser utvecklades konsumtionsutgifterna som beräknat. Likaså blev prisutvecklingen enligt KPI nära nog den förväntade. Den högre konsumtionen i fasta priser kan huvudsakligen återföras pä en lägre ökning i den s. k. implicitprisindex. 7    Riksdagen 1982183. I saml. Nr 150. Bilaga l.l

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 98

7   Investeringarna

7.1 Sammanfattning av investeringsutvecklingen samt prognos för 1983

De fasta bruttoinvesteringarnas andel av bruttonationalprodukten (investeringskvoten) låg under perioden 1974-1977 på en stabil nivå på ca 21 %. 1978 sjönk investeringskvoten till 19%, en för efterkrigstiden rekordläg nivå. En viss återhämtning skedde sedan till 19,5 % 1980 genom ökande investeringar i näringslivet och en liten uppgång i de offentliga myndigheternas investeringar. Därefter beräknas investeringarna ånyo ha fallit 1981.

Investeringarna fortsatte att sjunka under 1982 och för 1983 anger prognosen viss ytterligare nedgång i investeringsaktiviteten. Sammanlagt beräknas investeringarna ha fallit med 2,5% 1982 och de beräknas falla med 1 % 1983. Investeringskvoten fortsätter därmed att falla 1982 och 1983.

Att nedgången i investeringarna nu beräknas bli endast 1 % 1982-1983 mot beräknade 3 % i den preliminära nationalbudgeten, förklaras till stor del av en uppjustering av de statliga investeringarna. Såväl ett stort antal investeringsprojekt som en viss försening och överflyttning av investeringsaktiviteten från 1982 till 1983 förklarar den kraftiga uppjusteringen av de statliga investeringarna till en ökning med 5 % mot en beräknad nedgång med mellan I och 2% enligt den preliminära nationalbudgeten.

Nedgången i investeringarna 1982 blev lika stor på byggnads- som pä maskinsidan när handelsflottan exkluderas. För 1983 beräknas däremot maskininvesteringarna ensamma svara för nedgången då byggnadsinvesteringarna väntas förbli oförändrade. Utgångsläget vad beträffar byggkonjunkturen är emellertid mycket svagt. I konjunkturbarometern från mars 1983 uppgav närmare 90% av företagen inom byggbranschen att efterfrågan var det största hindret för en ökning av produktionen. Det besvärande läget för byggföretagen kan i stor utsträckning återföras på utvecklingen av nybyggnadsinvesteringarna i bostäder. Dessa beräknas under 1982 ha fallit drygt 13% och beräknas under 1983 falla ytterligare 11%. Genom starkt expanderande ombyggnadsinvesteringar beräknas dock minskningen för de totala bostadsinvesteringarna begränsas till mellan 4 och 5 % 1981-1982 och till ca 2% 1982-1983.

Näringslivet exkl. bostäder minskade sina investeringar med ca 2% 1982 och en lika stor nedgång väntas 1983. Under 1982 var det industrin som svarade för tillbakagången. Fallet i industriinvesteringarna beräknas till 17% 1982 och till 5% 1983. I övrigt blev utvecklingen 1982 svagt positiv för de flesta delar av näringslivet. För affärsverken noteras tili och med en ökning på nästan 8%. Även under 1983 väntas affärsverkens investeringar öka. Övriga delar av näringslivet väntas däremot dra ner sin investeringsvolym.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 99

Diagram 7:1 Byggnads- och maskininvesteringar, totalt och uppdelat på näringsgrenar 1974-1983

1975 års priser. Säsongrensande halvärsdata. Index 1972 = 100

Maskiner m m

Totalt exkl handelsflottan

100

140

120

_V

100	_	Permanenta bostäde				r
	N	r	h-p~.r		_	r
80		v		/			'	N*-

Näringsliv, exkl bostäder

100

100

		Näri	ngs	iv, exkl		handelsflottan
140	/			k
120 100	,/		1»	\	A		/	r>"
	V*			>		f			/

140	/	Därc	v: Industri
120	/		\	k
100				A
80 60 40	v	'			\1	p-	?\
					\			\
									V	.

100

Offentliga myndigheter, inkl  militära

		Därav: Industri
140 I9n	//		A / / A		j		y-
	£r>	"•	-/1		/	/	/	_		■V
				\	\	H	f		V
					V

		Dffentlig		a myndighe			ter
140 120	-	/	/	"	Å			H	h	A
	/ /	/	s		-/	/				V

74   75    76   77    78   79    80    81    82    83

I       I       I       I       I

74   75   76    77    78    79    80    81    82    83

Anm. 1 varje deldiagram är resp. total inlagd som en streckad kurva. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

100

Tabell 7:1 Fasta bruttoinvesteringar 1979—1983 efter kapitaltyp och näringsgren

	Milj. kr.	Åriig procentuell förändring.			1975 års priser
	1982, löpande
		1979	1980	1981	1982	1983
	priser				prel.	prognos
Byggnader och anläggningar
Permanenta bostäder	26234	2,1	- 5,9	- 2,7	- 4,4	-  1,8
Nybyggnad	17 809	- 0,4	- 6,8	- 8,2	-13,4	-10,7
Näringsliv exkl. bostäder	24601	- 0,8	5,4	- 8,7	- 2,6	- 0,8
Privat i jordbruk, skogsbruk och fiske	1640	- 6,8	- 5,0	-10,3	- 7,1	- 4,7
Industri	3 303	- 7,1	20,5	-20,2	-21,2	-14,0
Handel m.m.	3 239	2,4	- 3,7	- 9,7	6,0	- 3,9
OffenUiga affärsverk	9099	- 7,5	14,5	- 4,5	8,5	7,4
Övrigt näringsliv	7 320	10,7	- 4,7	- 5,3	- 7,5    .	- 3,6
Offentliga myndigheter inkl. militära'	15851	0,6	0,6	- 2,9	- 3,3	3,7
Summa	66686	0,6	0,1	- 5,2	- 3,4	0,0
Summa exkl. vägar	63 434	0,7	0,7	- 4,3	- 3,2	- 0,9
Maskiner m. m.
Näringsliv	42061	13,0	5,9	- 3,1	- 2,1	- 2,7
Privat jordbruk, skogsbruk och fiske	2793	2,2	-16,7	- 6,7	12,5	-12,1
Industri	13 726	7,0	18,9	- 4,2	-15,8	- 2,8
Handel m. m.	6209	16,3	-10,4	6,1	-  1,6	- 4,2
Offentliga affärsverk	4938	- 2,5	14,8	5,1	6,2	- 4,3
Övrigt näringsliv	14395	26,7	4,0	- 7,8	8,0	0,4
Näringsliv exkl. handelsflottan	40235	6,4	7,0	1,0	- 4,0	- 5,1
Offentliga myndigheter	3 633	-  1,5	5,4	-10,2	3,4	3,7
Summa	45694	11,6	5,8	- 3,8	- 1,7	- 2,2
Summa exkl. handelsflottan	43 868	5,6	6,9	- 0,1	- 3,4	- 4,3
Totalt
Permanenta bostäder	26234	2,1	- 5,9	- 2,7	- 4,4	-  1,8
Näringsliv exkl. bostäder"	67064	7,4	5,6	- 5,3	- 2,3	- 2,0
Privat jordbruk, skogsbruk och fiske	4427	-  1,4	-12,4	- 8,8	4,3	- 9,5
Industri	17029	3,4	19,2	- 8,0	-16,9	- 5,0
Handel m. m.	9448	11,4	- 8,2	0,7	0,7	- 4,1   ■
Offentligt affärsverk	14 037	- 5,9	14,6	-  1,4	7,7	3,3
Övrigt näringsliv	22123	20,3	0,8	- 6,9	2,3	- 0,9
Näringsliv exkl. bostäder och
handelsflottan	65 238	3,5	6,3	- 2,9	- 3,5	- 3,5
Offentliga myndigheter'	19484	0,2	1,6	- 4,4	- 2,0	3,7
Summa	112782	4,9	2,4	- 4,6	- 2,7	- 1,0
Summa exkl. handelsflottan'	110956	2,6	2,8	- 3,1	- 3,4	-  1,8

Eldigt nationalräkenskapernas

beräkningsmetoder

Totalt

116186

5,1

3,4

4,5

2,5

- 1,0

' Inkl. offentliga väginvesteringar.

- 1  handelsflottan innefattas här bostadsplattformar och andra plattformar inom offshoreverksamheten dr. o. m. beräkningarna till den preliminära nationalbudgeten 1983).

' 1 privat jordbruk osv. innefattas här avelsdjur och i övrigt näringsliv, travhästar m.m. Summan av byggnads- och maskininvesteringar överensstämmer därför ej med totala investeringar.

" Den definition av näringslivet som används i försöoningsbalansen i kap. I skiljer sig ifrån den här använda genom alt offentliga affärsverk och kommunala företag utom industriföretag där ej ingår i näringslivet.

Inkl. s.k. invesleringsstalistisk diskrepans. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

101

Tabell 7:2 Fasta bruttoinvesteringar 1979—1983 inom privat och offentlig sektor

	Milj. kr.	Åriig procentuell förändring.
	1982,	1975 års	priser
	löpande
	priser	1979	1980	1981	1982 prel.	1983 prognos
Privata
inkl. bostäder	64506	7,4	-  1,4	- 4,4	-3,4	-3,1
exkl. bostäder	45 667	10,4	0,6	- 4,3	-1,8	-3,0
därav: exkl.
handelsflottan	43 841	4,7	1,2	- 0,6	-3,6	-5,2
Offentliga
inkl. bostäder	48276	1,4	8,1	- 4,9	-1,7	1,9
exkl. bostäder	40881	0,5	9,6	- 6,0	-2,7	1,7
därav: statliga	18486	1,3	13,6	-12,0	-0,5	5,0
kommunala	22395	- 0,1	6,2	- 0,4	-4,5	-1,1
Summa
inkl. bostäder	112 782	4,9	2,4	- 4,6	-2,7	-1,0
exkl. bostäder	86548	5,7	4,7	- 5,1	-2,2	-0,8
Enligt national-
räkenskapernas
beräkningsmetoder'
Privata exkl. bostäder	49071	10,7	2,9	- 4,1	-1,6	-3,0
Summa inkl. bostäder	116186	5,1	3,4	- 4,5	-2,5	-1,0

' Inkl. s. k. investeringsstatistisk diskrepans.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

De offentliga myndighetemas investeringar beräknas genom fortsatta neddragningar i kommunerna ha minskat ytterligare 1982. Nedgången på kommunsidan väntas fortsätta även under 1983 men uppvägs då av en mycket kraftig ökning för de statliga myndigheterna, så att utvecklingen av de offentliga myndigheternas investeringar totalt vänds till en uppgång.

7.2 Investeringsutvecklingen inom olika områden

Bostäder

Bostadsinvesteringarna minskade 1982 med uppskattningsvis 41/2% i volym. Nybyggnadsinvesteringarna beräknas ha sjunkit 13%, varvid småhusinvesteringarna minskade med hela 22% medan investeringarna i fler-bostadshus ökade med 5 1/2%. Ombyggnadsinvesteringarna steg närmare 17% (se tabell 7:4).

Antalet påböijade lägenheter föll frän 44250 under 1981 till 42000 under 1982. Igångsättningen av småhus beräknas ha fallit med 3 300 till 23 350, medan antalet påböijade lägenheter i flerbostadshus beräknas ha ökat med 1050 till 18650. Under 1982 färdigställdes 45 100 lägenheter totalt, varav 18300 i flerbostadshus och 26800 i småhus.

Småhusbyggandet, som under senare delen av 1970-taIet legat på en nivå omkring 40000 påbörjade lägenheter per är, har sedan 1979 i genom-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 102

Tabell 7:3 Lägenheter i påbörjade och inflyttningsfärdiga bostadshus 1979—1983

	1979	1980	1981	1982 prel.	1983 prognos
Påbörjade'
Flerbostadshus	17 850	17550	17600	18650	18000
Småhus	38200	32550	26650	23 350	19000
Totalt	56050	50100	44250	42000	37000
Inflyttningsfärdiga''
Flerbostadshus	15600	15900	17600	18300	18800
Småhus	39900	35550	34000	26800	22000
Totalt	55500	51450	51600	45100	40800

' Ett bostadshus anses bli påbörjat den månad då grundbottenbesiktningen ägt rum

och/eller de egentliga byggnadsarbetena päbörias.

 Dä minst tre Qärdedelar av lägenheterna i ett bostadshus befinner sig i ett sådant

skick att de kan tas i bruk anses huset vara inflyttningsfärdigt.

Anm. Samtliga siffror är för 1979-1983 avrundade till närmast hela femtiotal.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

snitt minskat med 15% ärligen. Även räknat som andel av det totala nybyggandet pekar trenden de senaste åren stadigt nedåt. Perioden 1975-1979 låg smähusandelen på över 70% i genomsnitt. Därefter har den sjunkit varje är och beräknas 1982 ha varit ca 55%. Som jämförelse kan nämnas att smähusandelen pä 1960-talet låg vid knappt 30%.

Något över 23000 lägenheter beräknas ha påbörjats under 1982, varav endast ett par hundra utan statliga lån. Det privatfinansierade småhusbyggandet har alltså nära nog upphört. I detta sammanhang kan samtidigt nämnas att reglerna för statliga lån till småhus har förändrats i flera avseenden de senaste åren, bl. a. som en anpassning till ett högre ränteläge. Så har t. ex. takten för upptrappning av den garanterade räntan höjts, vilket medför att boendekostnaden härigenom ökar snabbare i ett statsbe-lånat småhus. Å andra sidan utgår numera visst räntebidrag även för tiden från inflyttningen till dess att statliga lån utbetalas. En annan kostnadssän-kande åtgärd har varit införandet av s.k. produktionskostnadsanpassad belåning, vilken innebär att lån med subventionerad ränta och lång amorteringstid ges för en ökad andel av produktionskostnaden. Dessa åtgärder torde sammantaget ha inneburit att boendekostnaden sänkts vid tiden för småhusköpet och strax därefter samtidigt som åtminstone i nominella termer kostnaden på några års sikt stiger. Härutöver medför den under 1982 beslutade inkomstskattereformen att den skattelindrande effekten av underskottsavdrag fr. o. m. 1983 under en treårsperiod successivt begränsas till högst 50%. För många potentiella köpare av nybyggda småhus höjs därigenom också successivt den boendekostnad som ett sådant köp framkallar.

Utvecklingen av hushållens realinkomster och i synnerhet reallöner har varit svag de senaste åren vilket sannolikt är en viktig förklaring till att

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

103

Tabell 7:4 Bostadsinvesteringar 1981-1983

Nybyggnad

Flerbostadshus

Småhus

Summa

Ombyggnad

Flerbostadshus

Småhus

Summa

därav: med energisparstöd'

med annat statligt stöd' utan stafligt stöd'

Totalt

Milj. kr. 1982, löpande priser	Årlig procentuell förändring, 1975 års priser
	1981	1982 prel.	1983 prognos
7089 10720	10,7 -15,0	5,5 -22,2	1,2 -18,2
17809	- 8,2	-13,4	-10,7
6177 2248	32,5 -10,8	30,9 - 9,6	21,5 - 7,7
8425	13,5	16,6	13,7
1843 5 849 733	21,1 11,9 6,7	4,6 22,8 6,3	6,7 16,8 6,5
26234	- 2,7	- 4,4	- 1,8

' Med statligt stöd avses här statliga lån och bidrag.

 Här innefattas ombyggnadslän, förbättringslän och boendemiljöstöd.

Källa: Konjunkturinstitutet.

efterfrågan på nya småhus minskat. Med hänsyn bl. a. till att hushållens reala disponibla inkomster beräknas fortsätta att minska 1983, att ned-trappningen av skattelindringen för underskottsavdrag påbötjas liksom till tillgänglig information om byggplanering och kreditansökningar, bedöms antalet påbörjade lägenheter i småhus 1983 minska med drygt 4000 till 19000. Päböijandet av småhus skulle därmed halveras på fyra år.

Den genomsnittliga lägenhetsytan i nybyggda småhus sjönk både 1980 och 1981; det senare året med omkring 5%. Uppgifter för första halvåret 1982 anger i någon mån ytteriigare neddragning. Detta kan ses som en strävan att bygga billigare och mer energisnåla hus. Lägenhetsytorna i nyproducerade småhus antas ha minskat även under andra halvåret 1982 och väntas fortsätta att göra så under 1983. Detta medverkar till att investeringsvolymen per lägenhet beräknas ha sjunkit 2% 1982 och beräknas sjunka 3% 1983.

Igångsättningen av lägenheter i flerbostadshus har under perioden 1979-1981 legat pä en nivå strax under 18000. Under 1982 beräknas igångsättningen ha stigit till 18600. Det råder alltjämt en viss bostadsbrist inom Stockholmsområdet - något som befolkningsomflyUningen de senaste åren torde ha bidragit till. Stor-Stockholms befolkning har nämligen efter att ha minskat 1980, ökat 1981 och ökat mycket kraftigt 1982. Mest kännetecknande för utvecklingen under 1981 och 1982 är annars den kraftiga ökningen av antalet outhyrda lägenheter. Mellan mars I98I och samma månad 1982 ökade antalet lediga lägenheter med 12000 till 30000. Fram till september 1982 ökade därefter antalet outhyrda lägenheter inom det

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 104

allmännyttiga bostadsbeståndet med ytteriigare 5 600. Läget varierar starkt mellan olika regioner och även mellan orter inom samma region. Ett stort antal outhyrda lägenheter finns pä orter med arbetsmarknadsproblem. Inom kommuner med mer än 75000 invånare exkl. storstadsområdena är däremot andelen outhyrda lägenheter lägre än riksgenomsnittet. Det är också främst inom denna typ av kommuner som byggandet av flerbostadshus ökat under 1982.

Kostnadsökningen för byggande av flerbostadshus dämpades frän närmare 17% 1979 och 1980 till 12,5% 1981 och till drygt 6% för 1982. Ökningstakten var speciellt svag under de tre sista kvartalen 1982 och den stannade därigenom vid drygt 4% frän fjärde kvartalet 1981 till fjärde kvartalet 1982. Frän 1982 till 1983 beräknas kostnadsökningen bli mellan 7 och 8%.

Inflyttningshyrorna i nybyggda hus har alltså fortsatt att stiga om än i dämpad takt. För att sänka hyreskostnaden och därigenom stimulera till ett ökat bostadsbyggande har ett system med hyresrabatter för hyres- och bostadsrättshus som uppförs med statliga län införts. Hyresrabatt ges för hus som påbörjas under 1983 med maximalt 60 kr. per m och år och betalas ut till bostadsföretaget i form av ett statligt bidrag. Detta bidrag trappas ned med en femtedel per är. Hyresrabatten differentieras med avseende pä det lokala bostadsmarknadsläget och lägenheternas storlek. Dessutom skall hyresförlustgarantier i form av statliga lån som kompensation för utebliven hyra på grund av outhyrda lägenheter utgå under 1983 och 1984.

Med beaktande av bl. a. föreliggande uppgifter om de kommunala bostadsbyggnadsplanerna, planerad långivning till nybyggnadsföretag 1983 och effekter av de ovan nämnda bidragen väntas päböijandet av lägenheter i flerbostadshus bli 18000 1983. Totalt skulle därmed 37000 nya bostadslägenheter påbörjas under 1983.

Ombyggnadsinvesteringarna för flerbostadshus med energisparstöd ökade mycket starkt under hösten 1981 och i början av 1982. Sannolikt var detta en följd av att bidraget till energibesparande åtgärder i bostadshus kunde ansökas endast t. o. m. den 30 juni 1981. Detta ledde till en mycket stor anhopning av ansökningar om energisparstöd till framför allt flerbo-stadshusprojekt före halvårsskiftet och därpå följande beslut om energisparstöd under hösten. Utvecklingen har därefter varit betydligt lugnare beträffande energisparåtgärder emedan dels inget bidrag utan endast energilån utgår till igångsatta projekt och dels genom att den tidigare expansionen sannolikt medfört en viss mättnad för denna typ av projekt. Totalt sett fortsatte dock ombyggnadsinvesteringarna att öka starkt 1982 framför allt beroende på det bidrag om 20% av den godkända kostnaden - vid max 15000 kr. per lägenhet - som utgick till ombyggnadsarbeten för flerbostadshus, vilka påbörjades mellan den 1 augusti 1981 och den 28 februari 1982 och avslutades senast den 31 augusti 1982. I juni 1982 beslutade

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

105

riksdagen vidare om ett liknande bidrag till ombyggnadsarbeten för flerbostadshus, vilket utgår till projekt som påbörjats tidigast den 1 augusti 1982 och avslutas senast den 30juni 1983. Denna gäng fastställdes bidraget till 15% av den godkända kostnaden - och max 20000 kr. per lägenhet. För 1983 förutses en fortsatt betydande expansion aV ombyggnadsinvesteringarna. Utöver det i juni beslutade bidraget har nämligen riksdagen i november 1982 beslutat om ytterligare stimulanser av ombyggnadsverksamheten (prop. 1982/83:50). Dessa innebär bl. a. att hyresrabatter om max 60 kr. per m och år kan utgå till flerbostadshusprojekt för vilka ombyggnadsarbetena påbörjas under 1983 och där ovan nämnda bidrag inte utgår. Liksom när det gäller den framtida igångsättningen av nybyggnadsprojekt skall dessa subventioner avvecklas successivt under en femårsperiod. Dessutom kan ett bidrag - om max 15% av kostnaden - utgå vid värmeisolerande åtgärder i såväl flerbostadshus som småhus. Sistnämnda bidragsmöjlighet avser ansökningar inkomna fr.o.m. den 10 november 1982.

Med ovan angivna förutsättningar beräknas, som framgår av tabell 7:4, nybyggnadsinvesteringarna minska med närmare 11 % 1983; investeringarna i flerbostadshus beräknas därvid öka svagt medan småhusinvestering-

Diagram7:2 Industrins investeringskvot 1971 — 1983

Investeringar/förädlingsvärde. 1975 års priser

17

16

15

14

13

12

11

---------------------------------------------------------------- \

\ \

\

____________________ ______________________ \

10

_L

_L

_L

_L

_L

_L

_L

J__ L

J

I__ \__ L

1971    1972    1973   1974    1975   1976   1977   1978    1979   1980   1981    1982    1983 Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 106

Tabell 7:5 Planerade och faktiska förändringar av industrins totala investeringar 1973—1983

Åriig procentuell förändring, 1975 ärs priser

1973     1974     1975     1976    1977     1978     1979    1980    1981     1982     1983

3	4	-4	-14	-15	5	14	-7	-18	-8
1	2	0	-17	-22	3	19	-8	-17	(-5)
8	-2	4	- 3	- 7	-2	5	-1	1	(3)

Planerat i februari samma är' 2
Faktiskt inträffad förändring 10
Differens 8

' Planerna är beräknade som kvoten mellan prognosärets enkätvärde och enkätärets utfall. För planförändringen 1982-1983 har använts det preliminära utfallet för 1982. Anm. Uppgifterna inom parentes är prognoserade. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

arna förutses fortsätta att minska kraftigt. Nedgången i nybyggandet uppvägs dock till stor del av en fortsatt expansion av ombyggnadsverksamheten, som väntas öka med nära 14%. De totala bostadsinvesteringarna skulle därmed minska med ca 2% 1983.

Industrin

Investeringskvoten, investeringarna sett i relation till förädlingsvärdet, låg i genomsnitt för perioden 1970-1975 på ca 16 % (se diagram 7:2)'. Investeringskvoten nådde 1976 sitt högsta värde under 1970-talet -17,8 %. Den föll sedan varje är fram till 1979 dä den uppvisade sitt lägsta värde på 12,4 %. Trots uppgången i produktion och kapacitetsutnyttjande under 1979 valde företagen i stor utsträckning att vänta med att öka sina investeringar till in pä 1980. Det höjda resursutnyttjandet under 1979 och början av 1980 ledde också till en ökning av företagens vinster och investeringstillväxten 1980 blev hela 19 % i volym. Härigenom steg investeringskvoten till ca 15 %. Till en del förklaras denna kraftiga uppgång av den massiva satsningen på investeringar i den statliga industrin detta år. Härefter har utvecklingen åter vänt neråt.

Mellan 1980 och 1981 minskade investeringsvolymen med 8 % och industrins investeringskvot började ånyo sjunka. Nedgången var mycket star-

' 1 detta inledande stycke om industrin liksom i diagram 7: 2 har nationalräkenskapemas investeringsvolym grovt uppkorrigerats med hänsyn till industriföretagens leasing av maskiner och bilar. Utgångspunkten för uppkorrigeringen har varit uppgifter frän en specialfråga i majenkäten 1982 avseende leasing 1981. Företagen har fatt uppge marknads- eller inköpsvärdet av de leasade objekten. Enligt denna undersökning har industriföretagen införskaffat maskiner och utrustning pä leasingkontrakt till ett värde av ca 1 miljard kr. i löpande priser 1981. Detta värde har schablonmässigt omräknats till fasta priser och relaterats till maskininvesteringarna i den del av sektorn övrigt näringsliv som innehåller leasingbolagen. Den sålunda för 1981 framräknade andelen har sedan applicerats pä investeringarna inom den angivna specialsektom för samtliga i diagrammet redovisade år. Leasingtillägget innebär att investeringskvoten under perioden 1976-1981 blir ca 1/2 procentenhet högre än vad okorrigerade nationalräkenskapsdata anger.

Framställningen i resten av industriavsnittet och i kapitlet i övrigt bygger däremot på okorrigerade nationalräkenskapsdata. Leasingbolagens egna investeringar i tabell 7: 1 redovisas alltså i sektorn övrigt näringsliv och inte i industrisektorn.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

107

Diagram 7:3 Investeringar inom industrin, totalt och uppdelat på branscher 1976-1983

1975 ärs priser. Index 1975 = 100

110

100

90

80

70 60 50

100 90 80 70 60 50

_L

Te K	)talt K	.	pN.
		v		N.

	Järn-		3ch stålverk
100	\
90	-\
80		A
70		\    A
60		r\    A
50 40 30 20 10		—\        L			1
			i    /			\
			\a	/		V
			V				'	s
0

J_ I

_L

J_ \ L

76    77    78    79    80    81    82    83

	Verkstadsindustri
100 90 80	2i
		\
		A.        /		\
70		\	w	T —	H	r-
60

130	.    M	assa	- oc	h pappersindustri
120 110 100 90	A
		V
		\
		\             A
80		\	k                  Aa
			v       /			V
70 60 50			\		/	\
			\	. Å	/	\	\
				V
40	—i

[ °	vrigs	branscher
		\..,	.
			\	k

J__ L

I_ I_ L

76    77    78    79    80    81    82    83

Anm. Branschuppgiftema för prognosåren har schablonmässigt korrigerats pä samma sätt som vad gäller industrin som helhet. Investeringar i bilar ingär. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

käre på byggnadssidan än på maskinsidan och de statliga industriinvesteringarna föll avsevärt mer än de privata.

Det preliminära utfallet av 1982 års och bedömningen av 1983 års investeringar grundar sig pä statistiska centralbyråns investeringsenkät från februari 1983. Utvärderingen av enkäten visar på en nedgång i investeringsvolymen 1982 med 17 %. Detta får ses mot bakgrund bl. a. av den fortgående försvagningen av industrikonjunkturen. Efterfrågan på industriprodukter var under 1982 vikande och produktionen låg kvar på 1981 års låga nivå. Säsongrensat från andra halvåret 1981 till första halvåret 1982 minskade maskininvesteringarna starkt. Byggnadsinvesteringarnas

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 108

minskningstakt, som var mycket kraftig andra halvåret 1981, synes däremot ha dämpats. Under andra halvåret synes förloppet ha inneburit dämpad försvagning både pä maskinsidan och byggnadssidan. Däremot skulle maskininvesteringarna mellan helåren 1981 och 1982 ha gått ned med 16 % i volym och byggnadsinvesteringarna med 21 %. Detta innebär att industrins investeringskvot fortsatt att falla kraftigt. I likhet med 1981 beräknas de statliga industriinvesteringarna ha fallit avsevärt mer än de privata.

Företagens planer för 1983 samt planer och utfall för några tidigare år redovisas i tabell 7:5. Variationen i avvikelserna mellan utfall och planer tyder pä att investeringsplanerna revideras på ett sätt som är starkt påverkat av de kortsiktiga förändringarna i kapacitetsutnyttjande och vinstmarginaler. Efter devalveringarna i september 1981 och oktober 1982 beräknas vinstmarginalerna öka såväl 1982 som 1983. Vidare förutses den uppgång i industriproduktionen, som inleddes under hösten 1982, fortsätta och det bör medföra ett högre kapacitetsutnyttjande. Detta talar för att företagens investeringsplaner bör justeras upp. Här har valts en uppjustering pä 3 procentenheter, vilket kan synas lite med tanke pä den kraftiga förbättring som beräknats för deras vinster. Häremot står dock det förhållandet att kapacitetsutnyttjandet f. n. ligger på en osedvanhgt låg nivå, vilket betyder att man på mänga håll kan öka produktionen avsevärt utan att först behöva satsa på några kapacitetshöjande investeringar. Industrins investeringar kan därför antas fortsätta att minska ytterligare 1983. Nedgången skattas här till 5 % och kan återföras såväl pä fallande statliga som pä fallande privata industriinvesteringar. För industrin som helhet bedöms maskininvesteringarna minska med endast 3 % men byggnadsinvesteringarna falla ytterligare 14 %.

I diagram 7:3 redovisas investeringsutvecklingen på branschnivå. Branschuppgifterna för prognosären har schablonmässigt korrigerats på samma sätt som vad gäller industrin som helhet. Den starkaste investeringsökningen under 1979 och 1980 skedde inom järn- och stålverken. Inom verkstadsindustrin accelererade tillväxten 1980 och även inom massa- och pappersindustrin samt inom övriga branscher steg investeringarna. Under 1981 fortsatte investeringarna att öka inom massa- och pappersindustrin. Däremot minskade investeringarna inom järn- och stålverken samt inom övriga branscher. Järn- och stålverkens investeringsminskning var mycket kraftig. Deras investeringsnivå mer än halverades jämfört med 1980. Verkstadsindustrin bibehöll däremot en ungefär oförändrad investeringsnivå. Under 1982 anger kalkylerna krympande investeringar inom alla fyra i digrammet redovisade branscher. Mellan 1982 och 1983 förutses särskilt massa- och pappersindustrin men också järn- och stålverken dra ner sina investeringar ytterligare. Investeringarna inom gruppen övriga branscher väntas däremot falla endast svagt och inom verkstadsindustrin väntas de t. o. m. öka något.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 109

Handel m.m.

De totala investeringarna inom gruppen handel m.m.' blev i stort sett oförändrade 1982 jämfört med 1981. Härvid steg byggnadsinvesteringarna med 6 %, medan investeringarna i maskiner, inventarier och transportmedel sjönk med närmare 2 %.

Till grund för beräkningarna för 1982 ligger en enkätundersökning som statistiska centralbyrån genomförde i november 1982 angående investeringar inom handels-, bank- och försäkringsföretag. Vid utarbetandet av prognoser för byggnadsinvesteringarna har vidare utnyttjats inom arbetsmarknadsstyrelsen sammanställd statistik över totala kostnader och byggtider för projekt inom gruppen privat handel m. m.

Påbörjandet av nya byggnadsprojekt inom gruppen privat handel ökade med ca II % under 1982 och tillskottet fördelade sig på såväl små som stora projekt. Ökningen låg pä första halvåret, medan andra halvåret var i stort sett oförändrat totalt sett. Den tilltagande igångsättningen under den första delen av 1982 kom i hög grad att avse aktivitet under senare delen av

1982    med dragning inpå första halvåret 1983. Påbörjandet väntas för hel
året 1983 minska. Byggnadsinvesteringarna inom privat handel, mätt som
nedlagda kostnader i fasta priser kom under sädana förhållanden att öka
med ca 6 % 1982 och beräknas därefter minska med 3 % 1983.

Investeringsenkäten visar att företagen planerar en minskning av maskininvesteringarna även under 1983. Tidigare års enkätsvar visar emellertid genomgående en benägenhet att underskatta utfallet för nästföljande är, vilket föranleder en korrigering av prognosen. Underskattningens storlek har tenderat att samvariera med utvecklingen av privat varukonsumtion, vilken förutses minska 1983. Investeringsplanerna har med hänsyn härtill uppkortigerats förhållandevis försiktigt. Maskininvesteringarna bedöms minska med 4 % 1983. De totala investeringarna inom gruppen handel m. m. förutses därmed minska med 4 % 1983.

Statliga investeringar

De totala statliga investeringarna minskade med 12 % i volym mellan 1980 och 1981. Som framgår av tabell 7:6 avtog investeringsverksamheten inom såväl affärsverk, myndigheter som statliga företag. Nedgången var lika stor på byggnadssidan som pä maskinsidan.

Till grund för beräkningarna av de statliga investeringarna 1982 och 1983 ligger bl. a. enkäter till affärsverk och företag. Dessa samlades in i februari

1983    av statistiska centralbyrån.

Investeringsaktiviteten inom den statliga sektorn kom under 1982 att i det närmaste ligga kvar pä 1981 års låga nivå. Byggnadsinvesteringarna

' Med investeringar inom gruppen handel m. m. avses investeringar i varuhandel, bank- och försäkringsverksamhet, teater, hotell, restauranger, lagerbyggnader saml fastighetsförvaltning.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

110

Tabell 7:6 Statliga investeringar 1979-1983

	Milj. kr.	Årlig procentuell förändring
	1982,	1975 års	priser
	löpande
	priser	1979	1980	1981	1982 prel.	1983 prognos
Statliga affärsverk
exkl. industri	1I6II	-3,5	19,6	- 2,2	17,6	3,4
Statliga myndigheter
inkl. militära	6521	-0,2	-7,8	-14,4	0,8	23,7
Statliga företag
(industri m. m.)	3408	11,6	30,6	-23,0	-32,0	-16,5
Statliga investeringar.
totalt	21540	1,3	13,6	-12,0	- 0,5	5,0
därav: byggnader	12483	-0,4	7,8	-11,9	9,5	10,4
maskiner	9057	3,4	20,4	-12,2	-11,1	-  1,9

Anm. Exkl. SJ:s tågfärja beräknas de statliga affärsverkens investeringaröka 13,4%

1982 och med 7,2% 1983.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

ökade visserligen med 9,5 % men detta motvägdes av att maskininvesteringarna minskade med 11 %.

De statliga affärsverkens investeringar steg ca 18 % under 1982. Störte delen av denna uppgång ligger på byggnader som ökat med ca 27 % varav vattenfallsverket svarar för huvuddelen. När det gäller maskiner svarar posten, SJ och televerket för ökningen medan vattenfall skurit ned sina investeringar. En SJ-färja som skulle ha levererats 1981 men som blev klar först 1982 bidrar starkt till ökningen.

Myndigheterna ökade 1982 investeringarna med knappt 1 %. Deras maskininvesteringar ökade med 3 % medan deras byggnadsinvesteringar låg kvar på 1981 års låga nivå.

De statliga företagens investeringar fortsatte däremot att minska kraftigt. Minskningen 1982 blev hela 32 % och beror främst pä en mycket kraftig minskning av maskininvesteringarna inom den statliga industrin.

1983 förväntas den statliga sektorn öka investeringsaktiviteten med ca 5 %. Myndigheternas investeringar beräknas komma att öka kraftigt. Deras byggnadsinvesteringar antages öka med ca 30 %, vilket huvudsakligen beror på ökade anslag till vägbyggen. De statliga affärsverken väntas öka investeringarna något medan de statliga företagen väntas fortsätta sina nedskärningar.

Komnmnala investeringar'

De kommunala investeringarna minskade med 4 1/2 % i volym 1981-1982. Därvid steg maskininvesteringarna med 2 1/2 %, medan byggnadsinvesteringarna föll med 6 % (se tabell 7:7).

' 1 detta avsnitt redovisas de kommunala investeringarna exkl. bosläder och industri.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

111

Tabell 7:7 Kommunala investeringar 1981-1983

Primärkommuner därav: affärsverk

myndigheter Landsting Övriga'

Summa

därav: byggnader maskiner

Milj. kr.	Ariig procentuell förändring.
1982,	1975 års	priser
löpande
priser	1981	1982	1983
		prel.	prognos
12999	-1,6	- 9,4	-4,0
3 909	0,3	-11,5	2,6
9090	-2,5	- 8,4	-7,0
4860	2,3	8,6	2,8
4520	0,8	- 2,2	3,1
22379	-0,4	- 4,6	-1,1
18 220	-0,8	- 6,1	-1,8
4 159	1,7	2,6	1,8

' Häri innefattas kommunägda företag, församlingar m. m. Kommunal industri och

bostäder ingår däremot ej.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Till grund för kalkylerna över investeringsutvecklingen 1982 och 1983 ligger en av statistiska centralbyrån i februari 1983 insamlad enkät bland primärkommuner och landsting, samt en enkät avseende vissa av de kommunägda företagen.

Primärkommunernas och landstingens preliminärt redovisade investeringar för 1982 har pä basis av erfarenheterna frän tidigare år nedjusterats på maskinsidan. Ökningen för primärkommunernas och landstingens sammanlagda maskininvesteringar begränsas därmed till 1 %. Byggnadsinvesteringarna synes ha sjunkit med 6 %. Därvid ökade landstingens byggande med 9 1/2 %, medan primärkommunernas byggnadsinvesteringar minskade med 10 1/2 %. Landstingens investeringsvolym beräknas totalt sett ha stigit med 8 1/2 %, medan investeringarna inom primärkommunerna föll med 9 1/2 %.

I tabell 7:8 redovisas primärkommunernas och landstingens investeringsplaner för 1983 - omräknade till procentuell volymförändring -tillsammans med planer och faktiska förändringar för några tidigare år. De av kommunerna angivna investeringsplanerna omräknas sålunda till investeringsbelopp i fasta priser. För 1983 har använts den inom konjunkturinstitutet kalkylerade utvecklingen 1982-1983 av byggnadspriser resp. priser pä maskiner och inventarier. De så omräknade investeringsplanerna har sedan korrigerats med hänsyn till mönstret för tidigare avvikelser mellan planer och utfall.

Primärkommunernas och landstingens sammanlagda investeringsplaner för 1983 visar på ytteriigare neddragning av investeringsvolymen. Denna är i sin helhet hänförlig till primärkommunerna, där bl. a. nedgången i bostadsbyggandet reducerar behovet av investeringar. Inom landstingen däremot planeras en viss fortsatt ökning av investeringarna, vilket bör ses mot bakgrund av att den finansiella situationen inom landstingssektorn alltjämt väntas vara förhållandevis god under 1983. Investeringsplanerna

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 112

Tabell 7:8 Planerade och faktiska förändringar i kommunernas och landstingskommunernas totala investeringar 1974-1983

Åriig procentuell förändring, 1975	ars priser
	1974    1975	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983
Planerat i februari samma år Faktiskt inträffad förändring Differens	-4         0 -7       -2 -3       -2	1 -2 -3	14 9 -5	4 -4 -8	12 _ 2 -14	11 6 -5	3 -1 -4	-3 -5 -2	-1 (-2) (-1)

Anm. De av kommunerna angivna investeringsplanerna har omräknats till fasta priser pä basis av prisutveckt lingen för investeringsvaror. Vid faslprisberäkningarna av kommunernas planer för 1983 har använts konjunkT turinstitutets prognos för prisutveckJingen 1982- 1983. Planerna redovisas i denna tabell som kvoten mellan prognosårets enkätvärde och föregående ärs utfall i fasta priser. För planförändringen 1982-1983 har använts det preliminära utfallet för 1982. Uppgifterna inom parentes är prognoserade. Källor: Konjunkturinstitutet och statististiska centralbyrån.

för såväl primärkommunerna som landstingen har nedjusterats ungefär i linje med de differenser mellan planer och utfall som förekom före 1978.

Primärkommunernas och landstingens investeringar beräknas därvid totalt sett sjunka med 2% i volym 1982-1983. Byggnadsinvesteringarna väntas minska med 3 % och maskininköpen stiga med 1 1/2 %. Landstingens investeringar beräknas totalt sett öka med 3 %, medan däremot primärkommunernas investeringar väntas falla med 4 %. Inkluderas församlingarna och de koinmunala företagen kan den kommunala sektorns investeringar totalt sett beräknas sjunka med 1 % i volym.

7.3 Lagerinvesteringarna

Lagerinvesteringarna fortsatte att falla under 1982. Lagerneddragningen kom att uppgå till hela 5,7 miljarder kr. i löpande priser. I 1975 års priser blev minskningen 2,8 miljarder kr. vilket mycket väl överensstämmer med prognosen i den preliminära nationalbudgeten. Lageravvecklingen - som för ekonomin totalt sett inleddes i början av 1981 - pågick under större delen av 1982. Kulmen i avvecklingen nåddes emellertid under tredje kvartalet då lagren minskade med 1,6 miljarder kr. Under Qärde kvartalet däremot steg lagerstockarna något. Omslaget till en tillfällig ökning kom främst att ske för detaljhandelslagren och för lagren av insatsvaror inom industrin och där inte minst inom verkstäderna. En förklaring till detta lagerbeteende skulle kunna vara att en tidigareläggning av inköpen skett under hösten inför en förväntad devalvering som sedan kan ha kommit att ske tidigare än vissa beställare räknat med. Möjligen kan det i särskilda fall ha varit genomförbart att omedelbart efter devalveringen forcera vissa inköp till tillfälligt förmånliga priser.

Lageravvecklingen under andra halvåret 1982 sammantaget kom härigenom att bli mindre än under första halvåret och lagercykelns uppbrom-sande inverkan på efterfrågan kom således att upphöra totalt sett.

Inom industrin (exkl. varv) var emellertid fallet i lagerstockarna mest uttalat under andra halvåret. Som framgår av diagrammet härintill var det

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 113

Tabell 7:9 Lagervolymförändringar totalt och efter näringsgrenar 1979—1983

Milj. kr., 1975 års priser

	1979	1980	1981	1982	1983 prognos
Jord- och skogsbruk	-   365	-131	69	273	-   115
Industri	-1200	3041	-     12	-3 107	-1560
El-, gas- och vattenverk	105	175	259	176	545
Partihandel	134	1 123	-1243	-   130	405
Detaljhandel (inkl. trans-
portmedelshandel)	1 132	63	-  505	-    37	-   300
Summa	-   194	4271	-1432	-2825	-1025

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

den mycket starka minskningen av färdigvarulagren som låg bakom denna utveckling. Trots fortsatta driftsinskränkningar inom basindustrierna var det nämligen först under andra halvåret som en minskning av deras färdigvarulager kom till stånd. Samtidigt ökade verkstadsindustrin och övrigsektorn takten i sin neddragning av färdig varulagren. För varor i arbete däremot blev lagerminskningarna betydligt blygsammare. Vad gäller insatsvarorna slutligen skedde som tidigare nämnts ett omslag till en uppbyggnad under fjärde kvartalet. Det var inte bara inom färdigvaruindu-strierna som insatsvarulagren ökade utan också inom skogsindustrierna. Främst gällde det där sågverken som till följd av en kraftigt ökad skogsavverkning kunde fylla på sina alltför små rundvirkeslager.

Lagerminskningen inom industrin totalt blev därmed 3,1 miljarder kr. 1982, Det innebar att lagerstockarna vid utgången av året var omkring 0,6 miljarder kr, lägre än vid utgången av 1979 - den senaste bottenpunkten i lagercykeln. Ser man emellertid till lagerkvoten, dvs. lagerstocken i relation till produktionsnivån, var denna vid utgången av 1982 likafullt något högre än tre år tidigare, avspeglande fallet i industriproduktionen. Av de olika lagertyperna var obalansen störst för färdigvarulagren men också för insatsvaror var lagerkvoten fortfarande högre än vid utgången av 1979. I prognoserna för 1983 förutses för färdigvarorna ett fortsatt betydande fall. Takten i lagerminskningen väntas dock avta under andra halvåret. För varor i arbete förutses också en minskning under första halvåret, men i markant lägre takt än för färdigvarorna. Under andra halvåret förutses dock ett omslag till en ökning av dessa lager i takt med en förväntad ökning av industriprodiiktionen. Insatsvarulagren slutligen beräknas ånyo minska under första halvåret för att under andra halvåret bli i stort sett oförändrade.

Totalt sett skulle därmed industrins lager, exkl. varvens, minska ca 1,8 miljarder kr. 1983.

Varvens lager steg något under 1982 och för 1983 väntas en viss ytterligare ökning. 8    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 150. Bilaga I. I

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

114

Diagram 7:4 Totala industrins lagervolymförändring 1972-1983'

Milj. kr., 1975 års priser. Säsongrensade halvårsdata

1000

-1000

	Varor	arbete exkl varv						1
1000	■	A		t	\
0	\      -		/		\	\	y
	\	v				\	j_.f
1000
							r

5000

4000

3000

2000

1000

O

-1000

-2000

-3000

	Färd	igvaror		,--
	exkl varv              /     \
2000 1000	/       '				i
	/			(	Va	X                  y\
	/					A    C		\
1000 2000		M	/			\		1	\,-
						\.	r		v	•

Totalt exkl varv			V
		1	\
		/		i			/N
\		/			i		/	\
V	A			\		/		\	/ / /
V				\	>	/			V,	j
				\

J___ L

L

J___ L

J___ \__ \--- L

1972    1973    1974     1975    1976    1977    1978    1979    1980     1981     1982    1983

' Fxkl. varvens lagervolymföriindringar.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 115

Detaljhandelslagren som minskat de tre första kvartalen 1982 blev genom uppgången Qärde kvartalet i stort sett oförändrade mätt över hela året.

Inom partihandeln fortsatte däremot lagren att minska och andelen företag som i slutet av året ansåg dessa lager som för stora var - till skillnad frän i detaljhandeln — obetydlig. Partihandelslagren beräknas öka 1983, medan detaljhandeln förutses skära ned sina lager.

Inom el-, gas- och vattenverk fortsatte lagren att byggas upp 1982. De väntas stiga även 1983 framför allt genom att lagren av kärnbränsleelement vid kärnkraftverken förutses öka ytterligare.

I jord- och skogsbruket steg såväl lagren av brödsäd som rundvirke relativt kraftigt 1982. En viss avveckling väntas ske 1983.

Sammantaget för alla näringsgrenar beräknas lagerneddragningen 1983 stanna vid ca I miljard kr. efter att ha uppgått till ca 2,8 miljarder kr. 1982. Det innebär ett positivt omslag i lagercykeln mellan 1982 och 1983 och väntas ge ett bidrag till den inhemska efterfrågans utveckhng motsvarande ca 1/2% av BNP.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 116

8   Näringslivets lönsamhet, kostnader och priser

Framställningen i avsnitt 8.1 grundar sig på kalkyler över driftsöverskotten' inom olika delar av näringslivet. Beräkningarna omfattar de viktigaste delarna av näringslivet men fortfarande saknas vissa branscher. Orsakerna till detta är dels brister i det historiska materialet och dels svårigheter att fä fram tillräckligt underlag för prognoser. Driftsöverskotten inom samtliga de sektorer för vilka kalkyler görs framgår av tabell 8:1. I avsnitt 8.2 lämnas en mer utförlig redovisning av tillverkningsindustrins vinstutveckling. Där har kalkylerna utvidgats till att omfatta även finansiella intäkter och kostnader.

8.1 Näringslivets driftsöverskott, produktionskostnader och priser

Näringslivssektorer

Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet inom näringslivet sjönk något 1981'. I stort sett alla delar av näringslivet fick vidkännas vinstminskningar med de största sänkningarna inom de råvarubetonade "basindustrierna" och inom byggnadsindustrin (se diagram 8:1 och tabell 8:2). Försämringen för de svenska rävarubranscherna var till största delen en följd av den svaga utvecklingen på de internationella råvarumarknaderna med vikande efterfrågan och fallande priser. Byggnadsindustrins försämrade situation berodde till stor del på de sjunkande inhemska byggnadsinvesteringarna (-5% 1980-1981). Även bland övriga delar av näringslivet noterades minskningar med det enda betydelsefulla undantaget för verkstadsindustrin exkl. varv där driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet istället steg något.

Kalkylerna för 1982 tyder på en uppgång av driftsöverskottsandelen inom näringslivet. Bilden är dock splittrad och de sektorer som beräkningarna omfattar kan i vinsthänseende grupperas - något schablonmässigt - i tre delar. I den första gruppen, där driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet föll 1982, återfinns rävarubranscherna och byggnadsindustrin.

' Driftsöverskott är ett nalionaliäkenskapsbegrepp som i företagsekonomin närmast motsvaias av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster och efter kalkylmässiga avskrivningar. Här använda lönsamheisbegrepp diskuteras mer ingående i konjukturinstitu-tets rapport Oktober 1979: 3.

- Det senaste år för vilket nationalräkenskaperna publicerat statistik över drifts-överskotten. Uppgifterna för 1981 är dock preliminära och kommer att revideras hösten 1983 liksom uppgifterna för 1979 och 1980 har reviderats i oktober 1982.  Gruvor, sågverk, niussaindustri, järn- och stålverk samt ickejärnmetallverk.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

117

Tabell 8:1 Driftsöverskott i vissa delar av näringslivet 1979—1983 samt i hela näringslivet 1979—1981

Milj. kr., löpande priser

	Förädlings-	Driftsöverskott
	värde 1982
		1979	1980	1981	1982	1983
					prel.	prognos
Industri exkl, varv'	133449	10695	15 347	14013	20099	30757
Därav: råvaror	9697	-44	1030	93	-474	1659
bearbetade varor'	123 525	10708	14355	14382	21 104	28767
Jordbruk, skogsbruk
och fiske	19626	6363	7972	8785	9519	10749
Byggnadsindustri	37516	6079	6256	4500	3 353	3 732
Tjänster"	85948	10525	13 774	14914	15877	19676
Summa	276539	33662	43349	42212	48848	64914
Övriga sektorer'		34608	38392	39773
Totalt		68270	81741	81985

' Inkl. petroleumraffinaderier m. m. (jmf. not 3).

 Gruvor och mineralbrott, sågverk, massaindustri samt ickejärnmetallverk. ' Tillverkningsindustri exkl. rävarubranscherna (se not 2), petroleumraffinaderier m. rh. och varv. ■* Exkl. varuhandel, bostadsförvaltning samt bank- och försäkringsverksamhet. Däremot inkluderas offentliga affärsverk.

' Häri ingår varv, el-, gas-, värme- och vattenverk, varuhandel, bostadsförvaltning, bank- och försäkringsverksamhet samt restpost. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Utvecklingen för råvarubranscherna är ungefär densamma som året innan. Trots att devalveringarna 1981 och 1982 har påverkat försäljningspriserna i positiv riktning har dessa inte kunnat höjas med mer än 7,3% 1981-1982. Detta visar hur utomordentligt pressat läget är pä de internationella råvarumarknaderna. Den jämförelsevis låga ökningen av timlönekostnadema om 6,8% medförde ändock att nedgången i driftsöverskottsandelen 1981-1982 blev tämligen begränsad.

Den mycket låga aktiviteten inom byggsektorn har som nämnts skapat problem för byggnadsindustrin. Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet som 1981 sjönk till en historiskt sett mycket låg nivå - beräknas ha minskat ytterligare 1982. Den främsta orsaken till detta är det mycket svaga efterfrågeläget, som skapat en besvärande överkapacitet. Detta har försvårat för branschen att — som i stor utsträckning skett tidigare — kompensera sig för kostnadsökningar genom att höja försäljningspriserna.

I den andra gruppen bibehölls driftsöverskottsandelen i stort sett oförändrad 1982 jämfört med året innan. Hit hör störte delen av tjänstebranscherna samt jordbruk, skogsbruk och fiske. Kännetecknande för dessa delar av näringslivet är bl. a. att de avsätter det mesta av sin produktion inom landet samt att direkteffekterna av en devalvering inte är så kraftiga vare sig pä kostnads- eller intäktssidan. En orsak till att man under 1982 lyckats bibehålla sina vinstandelar trots den stagnerande inhemska efterfrågan och den därmed sammanhängande svaga produktivitetsutvecklingen (±0% 1981-1982) är den låga (6,8%) ökningen av arbetskraftskostnaden per timme.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 118

Diagram 8:1 Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet i vissa delar av näringslivet 1971-1983

Procent

50 -

40

30

20

10

Jordbr SNR K		uk, skogsbruk ocb fiske )00
	"-			X.
		N
-	,x'	\	\	.'■	•-V,-	x' X
			•1-'

			Byggnadsindustri				1
	SNR 5000
20	/AA
	/A		r*              '
	/	/	V-			1 \           / \          /
		/	»			\        #
15	*.
						\   /
						'• \
				1		' \\/
				\	.
				1	/
10				\			1
				\ \ \ \ \	/ ; / 1		\
5				v

20

15

10

Därav:	bearbetade varor .      ur SNR 3000 h		/
	\	i	/
		V v-

20

15

10

Tjänster						1
ur SNR 6000-9000
A
AN		n»               .yr
	/    / / /	\\       A			'	- 1 1 1 1
j	/	\ \		/		a
T	«/	\ \		/		1
		\'				'
			/		'>•    1
			L            ,		'    1
			»	/	v
				■   /
				t
			\	1
			\	1
			V	1
			\	1
			\	,y

I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  I  IJ

71      73        75        77        79        81 83

I     I     1     1     I     I     I     I     I     I     i     I 71        73        75        77        79        81

J_J 83

Anm. De streckade kurvorna avser tillverkningsindustrin exkl. varv. Då diagrammen ej ritats med enhetlig skala får kurvan olika utseende i de olika deldiagrammen. Beträffande sektorsavgränsningama se noterna till tabell 8:1. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 119

I den tredje branschgrtippen ökade driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet relativt kraftigt 1982. Denna grupp utgörs av de industribranscher som producerar bearbetade varor. Här, och endast här, har devalveringarna samt de låga timlönekostnadsökningarna givit till effekt att företagens vinster kunnat ökas. En orsak är att man till skillnad från tjänstebranscherna och även byggnadsindustrin genom devalveringarna har uppnått ökad konkurrenskraft gentemot sina utländska konkurrenter. Samtidigt har man inte drabbats av den internationella lågkonjunkturen med samma kraft som råvaruproducenterna. Defta medförde att bruttovinstmarginalerna ökade med i runda tal två procentenheter. Vinstnivån inom branschen blev därmed - mätt som driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet - väl sä hög som de "goda" åren 1973 och 1975. För att erhålla en mer rättvisande bild av vinstutvecklingen i tillverkningsindustrin - särskilt vid jämförelser över långa tidsperioder - bör emellertid hänsyn tas även till de resultat som redovisas i avsnitt 8.2.

En fortsatt ökning av näringslivets vinster väntas 1983. Detta är till största delen en följd av de svenska devalveringarna, särskilt den som genomfördes 8 oktober 1982. Sammantaget beräknas ökningen av driftsöverskottsandelen inom näringslivet bli av samma storleksordning som 1982. Den största vinstuppgången 1983 väntas inom råvarubranscherna. Devalveringen förutsätts härvid slå igenom i stort sett helt på de svenska företagens försäljningspriser samtidigt som den internationella råvarukon-junkturen bedöms komma att stabiliseras eller till och med förbättras något. Rävarubranscherna beräknas därmed kunna höja försäljningspriserna med drygt 15% 1983 och öka produktionen med 7%. Trots den kraftiga vinstuppgången väntas emellertid driftsöverskottsandelen 1983 endast nå upp till samma nivå som de relativt svaga åren 1976 och 1980.

Även inom aggregatet bearbetade varor väntas tämligen starka vinstökningar 1983. Till skillnad frän vad som förutsatts beträffande råvarorna antas en del av devalveringsutrymmet för bearbetade varor användas till en fortsatt sänkning av de svenska företagens priser relativt de utländska konkurtcnterna. Produktionsvolymen för bearbetade varor totalt beräknas stiga med 3,9%, vilket till största delen är hänförligt till väntade marknadsandelsvinster. Arbetsproduktiviteten förutses stiga med drygt 4% 1983 vilket dämpar ökningen av branschens rörliga kostnader per enhet. Den prognoserade 1 l-procentiga produktprishöjningen beräknas därmed kunna medföra att driftsöverskottsandelen ökar 1983 och när samma nivå som 1974.

För övriga näringslivssektorer som omfattas av kalkylerna väntas driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet förbli i stort sett oförändrat 1983. Det enda undantaget utgörs av tjänstesektorn där en ökad efterfrågan har bedömts göra det möjligt för företagen att höja sina vinstmarginaler något. Även inom byggsektorn väntas en viss ökad efterfrågan, vilket har antagits innebära att företagen inte behöver sänka sina marginaler ytteriigare.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 120

Tabell 8:2 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och marginaler per producerad enhet i vissa delar av näringslivet 1976-1983

Åriig procentuell förändring

	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982 prel.	1983 prognos
Industri exkl. varv
Förbrukning Lönekostnad' Lönekostnad per timme Produktivitet	11,8 15,1 18,6 2,9	9,9 10,6 9,8 - 0,6	9,0 5,2 11,1 5,4	12,1 0,2 7,8 1,1	13,6 10,4 11,4 0,8	10,8 13.1 12,5 -0,4	12,7 3,7 6,8 2,9	11,3 4,3 9,0 4,5
Summa rörlig kostnad Produktpris Marginal	12.9 9,0 -3,5	10,1 8,4 -  1,5	7,6 7,8 0,2	8,2 10,0 1,7	12,2 13,4 1,1	11,5 10,9 -0,5	10.2 11,7 1,4	9.3 11,3 1,8
Därav: råvaror
Förbrukning Lönekostnad' Lönekostnad per timme Produktivitet	11,5 18,7 19,7 0,8	17,8 11,5 11,3 - 0,2	-1,5 -1,7 10,3 12,3	10,1 0,9 4,8 3,9	17,7 13,8 13,0 -0,7	7,3 13,6 12,4 -1,0	8,5 7,5 6,8 -1,0	12,1 0,8 9,0 7,8
Summa rörlig kostnad Produktpris Marginal	13,5 4,9 -7,6	/6,2 3,1 -11,3	-1.5 0,5 2,0	7,8 15,2 6,9	16,8 21,0 3,6	8,8 6,2 -2,4	8,3 7,3 -0,9	9.5 15,5 5,5
Därav: bearbetade varor
Förbrukning Lönekostnad' Lönekostnad per timme Produktivitet	11,4 15,5 18,4 2,5	8,8 10,7 9,8 - 0,9	10,6 6,1 11,1 4,6	11,1 0,2 8,0 8,0	9,5 10,2 11,4 0,9	10,3 12,3 12,5 0,2	12,7 3,2 6,8 3,5	12,1 4,7 9,0 4,1
Summa rörlig kostnad Produktpris Marginal	12,7 9,2 -3,1	9,4 8,8 - 0,5	8,8 8,7 -0,1	7,4 9,2 1,7	9.1 10,4 1,2	11,0 10,8 -0,2	9,7 11,7 1,8	9,9 11,3 1,3
Jordbruk,skogsbruk och fiske
Förbrukning Lönekostnad' Lönekostnad per timme Produktivitet	12,3 15,2 18,9 3,7	17,4 12,2 13,5 0,8	8,7 -4,5 2,1 7,1	11,4 1,4 4,8 3,1	12,2 0,1 7,2 6,8	12,3 10,1 11,6 1,7	11,9 1,4 8,7 6,8	10,4 6,0 10,1 4,2
Summa rörlig kostnad Produktpris Marginal	13,2 8,5 -4,2	14,6 12,6 -  1,7	3,7 2,5 -1,2	7,9 0,9 -6,5	8.1 11,8 3,4	11,2 10,6 -0,5	8,7 7,0 -1,6	9,3 9,7 0,4
Byggnadsindustri
Förbrukning Lönekostnad' Lönekostnad per timme Produktivitet	12,9 21,6 17,1 -3,7	8,1 6,0 12,2 5,6	7,7 6,6 12,8 5,9	9,7 7,0 8,5 1,3	15,0 11,7 10,4 -1,1	13,5 11,3 8,7 -2,1	10,2 6,2 5,6 -0,6	10,1 5,7 9,1 3,2
Summa rörlig koslnacF Produktpris Marginal	16,4 17,2 0,7	7,2 6,9 - 0,3	7,3 7,2 -0,1	8,6 9,4 0,7	13.6 12,4 -1,1	12.6 9,3 -2,9	8,6 7,0 -1,5	8,4 8,5 0,1
Tjänster
Förbrukning Lönekostnad' Lönekostnad per timme Produktivitet	13,3 14,2 18,9 4,1	10,2 10,6 15,0 4,0	12,7 7,4 11,9 4,3	9,9 3,5 8,1 4,5	9,2 9,2 12,7 3,1	10,9 7,3 9,9 2,7	11,3 6,6 6,0 -0,6	10,9 8,0 9,1 0,9
Summa rörlig kostnad Produktpris Marginal	13,7 12,7 -0,9	10,1 9,4 - 0,6	10,0 11,4 1,3	6,8 8,2 1,3	8.9 10,6 1,6	9.5 9,1 -0,4	9.1 9,0 -0,1	9,6 11,0 1,3

' Lönekostnad per timme avser löner inkl, kollektiva avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i fasta priser per arbetad timme.  Med avdrag för subventioner.

Anm. Beträffande sektorsavgränsningama se noterna till tabell 8: 1. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

121

Skogsbruk och industri

Driftsöverskotten för delbranscherna i löpande priser samt beräknade som andelar av förädlingsvärdet framgår av tabell 8:3 resp. diagram 8:2. Utvecklingen för produktionskostnader per enhet och produktpriser redo-' visas i tabell 8:4. När det gäller lönekostnaden per producerad enhet har för samtliga här redovisade industribranscher antagits samma utveckling om 6,8% 1981-1982, som har beräknats för den totala industrin i genomsnitt. Preliminära uppgifter pekar emellertid på en inte obetydlig spridning i timlönekostnadsökningarna emellan delbranscherna. Detta skulle innebära att t. ex. den beräknade driftsöverskottsandelen inom verkstadsindustrin kan vara något för hög 1982, medan den samtidigt kan vara något för låg inom t. ex. massa- och pappersindustrin.

Inom skogsbruket beräknas driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet ha sjunkit 1981-1982. Det är huvudsakligen den svaga prisutvecklingen på rundvirke (2,5%) som är förklaringen till de minskade vinsterna. Priset på huvudprodukten sägtimmer sjönk härvid ca 10% medan massavedspri-serna däremot beräknas ha stigit med 15%. Till sänkningen av driftsöverskottet bidrog också den oförmånliga produktivitetsutvecklingen (-2%). För 1983 väntas priserna på rundvirke stiga med 7,5%, där hela ökningen är hänförlig till prishöjningar på sägtimmer. De låga prisökningarna år givetvis i sig fördelaktiga för sågverk och massaindustri men medför samtidigt en risk för att skogsägarna inte skall ha tillräckliga incitament att avverka i den takt som förutses i kapitel 4.

Driftsöverskottsandelen inom sågverken har svängt kraftigt under den senaste tioårsperioden. Detta mönster är vanligt för industribranscher vars produktion är av råvarukaraktär. Anledningen är bl. a. att produktpriserna

Tabell 8:3 Driftsöverskott inom industrin 1979—1983

Milj. kr., löpande priser

	Förädlings-	Driftsöverskott
	värde 1Q87
	v dl UC   I70i.	1979	1980	1981	1982 prel.	1983 prognos
Gruvor- och mineralbrott	2259	6	288	-     10	-    74	- 78
Järnmalmsgruvor	718	-  546	-   193	-   358	-  437	-598
Övriga gruvor och mineralbrott	1541	552	481	348	363	520
Tillverkningsindustri exkl. varv	131190	10689	15059	14023	20173	30835
Sågverk	3 765	533	1024	429	531	1649
Massaindustri	2340	-   252	-    69	-   120	-  401	9
Pappersindustri	5 586	-     19	-    65	-   192	340	1991
Petroleumraffinaderier m.m.	227	31	-    38	-  462	-  531	331
Järn- och stålverk	6210	-1440	-1 154	-1908	-1182	-375
Icke jämmetallverk	1333	-  331	-  213	-   206	-  530	79
Verkstadsindustri exkl. varv	57435	5001	6172	7161	9602	11450
Övrig tillverkningsindustri exkl.	varv  54 294	7 166	9402	9321	12344	15 701
Totalt exkl. varv	133449	10695	15347	14013	20099	30757

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

122

Diagram 8:2 Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet i skogsbruket och vissa industribranscher 1971 — 1983

Procent

50 40 30 20 10

Skogsbruk
SNR 12		00	K	h	/n	h_
	V	y\.
	•	\
—	.'	\	k	•	• *.'	/
			>	•

20

-20 -40 -60 -80 -100

Järn- och stålverk SNR 3710 T-"r>-				-'"f      '		él'~
\	r	A				/
	s/	\		/	\	'
		\		/
			1      ,	/
			V

		Ver!	tstadsindustri exkl		. varv
	SNR 3800 exkl. 3843
20	1 \
	/ /
	;	rA                       v
	/	/   *\
	/	1    «	/,'
15	...     /      v         1
		'     1	k /		1
			A /
			\    /
			\  /
			\	. /
5			\	V

		jassa- och pappersindustri /\                  SNR 3421+3422
\		N	V-	.''	["■"■'	[7
	r		\	f
				1
			\

25

.-        20

15 -~

10

20

■20

-40

						,
1   Övrig tillverkningsindustri'            /
/			Å			/
	/ /	\  \ \ 1 1 \	h		/ s/	1 1
1	/	1		*
		I	i t t 1	/	'V	r
			1	/
			\	/
			\	1
			\	f
			\	;

I   I   I   I   I   I   I   I   I   I   1   I   I   I

71      73        75        77        79        81 83

I     i     I     I     I     I     I     I      I     I     I     I     I     I
71      73        75        77  79        81        83

' Exkl. varv, ickejärnmetallverk och petroleumraffinaderier m. m. Anm. De streckade kurvorna avser tillverkningsindustrin exkl. varv. Då diagrammen ej ritats med enheUig skala får kurvan olika utseende i de olika deldiagrammen. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 123

- som till stor del bestäms pä världsmarknaden - fluktuerar snabbt och mycket pä grund av stora kast i efterfrågan, medan producenternas kostnader på grund av olika trögheter är mer stabila. För sågverkens del har vinstfluktuationerna förvärtats av att priset pä sägtimmer ofta inte satts med hänsyn till den rådande prisutvecklingen på trävaror utan med en viss eftersläpning, vilket nedanstående tablå visar:

Procentuell förändring
1974	1975	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983
Produktpris          43,8 Sägtimmer           43,7	-1,3 15,9	11,2 16,9	11,2 13,0	1,5 -1,3	8,5 1,7	23,0 17,4	4,6 8,5	(-0.2) (-4.0)	(14,0) (7,0)

Anm. Sägtimmerpriset avser enhetsvärde för trävaruindustrins förbrukning enligt industristatistiken. Uppgifterna inom parentes är prognoserade.

Särskilt vinstnedgången 1975 och 1976 liksom vinstförbättringen 1979 kan till stor del sägas bero på eftersläpningar i prissättningen pä sägtimmer. Även vinstnedgängen 1981 har till en del samma förklaring men denna gång ökade även kostnaden för övriga insatsvaror samt lönekostnaden per enhet snabbare än produktpriset. 1982 ökade priset pä trävaror inte alls (-0,2%), trots devalveringarna. Dä emellertid produktionskostnaderna per enhet sjönk beräknas vinstmarginalen ha stigit något jämfört med året innan. En större del av devalveringsutrymmet efter 1982 års devalvering förutsäUs - till skillnad från vad som skedde efter devalveringen 1981 -under 1983 användas av sågverken till prishöjningar. Branschens produktpriser beräknas därmed stiga 14% 1982- 1983 medan kostnadsökningarna väntas bli mättliga. Arbetsproduktiviteten förutses härvid öka med hela 8%, vilket verkar dämpande på branschens lönekostnadsutveckling, samtidigt som prisprognosen för sägtimmer pekar mot en endast 7-procentig höjning. Sammantaget kalkyleras med en väsentlig vinstförbättring för sågverken 1983, men driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet när inte heller efter detta någon anmärkningsvärt hög nivå.

Bilden av massa- och pappersindustrin liknar den för sågverken men trenden i vinstutvecklingen har varit klart mer negativ. Medan driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet för sågverken nådde en jämförelsevis hygglig nivå under högkonjunkturen 1979-1980 sä var massa- och pappersindustrins driftsöverskott negativt, i storieken -200 milj. kr. Dessutom belastas branschen med kapitalkostnader som är högre än för industrigenomsnittet vilket medför att nettoresultatet torde visa en relativt andra industrigrenar ännu sämre utveckling. Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet steg dock något 1982 vilket får ses som en effekt av de begränsade kostnadsökningarna. Timlönekostnaden steg med knappt 7% och ökningstakten för förbrukningskostnaderna per enhet reducerades till 11 %. Samtidigt har devalveringarna gjort det möjligt för företagen att höja

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 124

Tabell 8:4 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och marginaler per producerad enhet i skogsbruket och vissa industribranscher 1976-1983

Årlig procentuell förändring

	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982 prel.	1983 prognos
Skogsbruk
Förbrukning Lönekostnad' Lönekostnad per timme Produktivitet	13,4 22,2 18,1 - 3,6	19,2 20,6 13,4 - 5,9	11,7 - 4,9 0,6 5,9	11,8 2,5 5,4 2,9	7,9 -1,3 4,1 5,5	8,1 8,4 6,5 -1,9	7,9 7,6 5,5 -1,9	9,8 6,0 9,1 3,0
Summa rörlig kostnad Produktpris Marginal	19.7 3,8 -13,3	20.2 20,2 0,0	-    0,6 -    6,2 -    5,6	5,3 - 6,9 -11,6	1,6 16,7 14,9	8,3 9,6 1,2	7,7 2,5 -4,8	7,2 7,5 0,3
Sågverk
Förbrukning Lönekostnad' Lönekostnad per timme Produktivitet	17,8 13,0 22,4 8,5	17,4 6,9 11,7 4,5	- 5,6 3,1 13,4 10,0	5,2 -  1,1 0,0 1,0	19,6 16,6 15,9 -0,5	7,8 16,4 13,6 -2,5	-1,0 -2,3 6,8 9,3	7,8 1,0 9,0 7,9
Summa rörlig kostnad Produktpris Marginal	16.6 11,2 - 4,6	14.9 11,2 - 3,2	- 3,7 1,5 - 5,4	3,7 8,5 4,6	18.9 23,0 3,4	9.7 4,6 -4,6	-1,3 -0,2 1,1	6,2 14,0 7,3
Massa- och pappersindustri
Förbrukning Lönekostnad' Lönekostnad per timme Produktivitet	4,6 16.1 19,0 2,4	11,4 12,5 10,4 -  1,8	-    3,2 -     3.2 12,4 16,0	11,5 - 2,3 6,4 8,9	17,6 12,7 12,1 -0,5	14,7 9,6 12,1 2,3	10,9 10,1 6,8 -3,0	7,1 1,4 9,0 7,5
Summa rörlig kostnacr Produktpris Marginal	7.1 -    2,9 -    9,3	11.7 - 0,6 -11,0	- 3,2 0,3 3,6	8,1 15,0 6,4	16.5 17,4 0,8	13.6 12,9 -0,6	10,7 12,8 1,9	5,9 12,8 6,5
Järn och stålverk
Förbrukning Lönekostnad' Lönekostnad per timme Produktivitet	9,4 22,1 14,9 - 5,9	-     2,4 16,4 7,4 -    7,7	13,0 -10,6 4,2 16,4	16,3 - 9,3 8,0 19,1	9,8 13,4 10,8 -2,3	5,0 17,3 12,2 -4,5	15,3 -1,1 6,8 8,0	11.8 3,8 9,0 4,9
Summa rörlig kostnad Produktpris Marginal	13.5 2,9 - 9,3	4.1 4,7 0,6	3,8 .  10,1 6,1	■7,8 15,9 7,5	10,8 13,6 2,5	8.5 4,8 -3,4	10,2 15,6 4,9	9,6 14,0 4,0
Verkstadsindustri exkl. varv
Förbrukning Lönekostnad' Lönekostnad per timme Produktivitet	10,9 19,7 18,5 -  1,0	8,5 12,1 9,4 - 2,3  .	13,8 8,2 10,5 2,1	10,6 - 2,4 8,2 10,9	6,9 7,3 11,2 3,7	9,6 11,4 12,3 0,8	12,6 2,9 6,8 3,8	14.0 4,2 9,0 4,6
Summa rörlig kostnad Produktpris Marginal	14,3 11,0 - 2,9	10,0 8,3 -  1,5	11,3 9,9 -  1,3	5.3 7,9 2,5	6,9 7,8 0,8	10,3 10,8 0,5	8,9 10,5 1,5	10,5 10,7 0,2
Övrig tillverkningsindustri"
Förbrukning Lönekostnad' Lönekostnad per timme Produktivitet	12,9 11,7 18,8 6,3	10,8 9,6 10,4 0,6	9,0 8,4 12,9 4,1	10,8 4,4 8,3 3,8	10,7 12,4 11,3 -0,9	11,8 12,6 12,9 0,2	12,7 3,8 6,8 2,9	11,6 5,4 9,0 3.5
Summa rörlig kostnad Produktpris Marginal	12.5 10,2 - 2,0	10,4 10,3 - 0,1	8,6 8,6 0,0	8,8 9,4 0,6	10,0 11,5 1,4	12,1 11,7 -0,4	10,3 12,0 1,5	9,8 11,0 1,1

' Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter per

arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i fasta priser per arbetad timme.

 Med avdrag för subventioner.

' SNR 3421 och 3422 dvs. exkl. pappersvaruindustri.

■* Exkl. varv, ickejärnmetallverk och petroleumraffinaderier m. m.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 125

försäljningspriserna 1982 i ungefär samma omfattning som året innan. Det förefaller som om den svenska skogsindustrins konkurrenskraft gentemot utlandet, särskilt efter devalveringen i oktober 1982, är god. Möjligheterna att utnyttja detta övertag till att öka exportvolymen är dock mycket begränsade sä länge pappers- och massaefterfrågan är stagnerande eller faller. Detta beror bl. a. på att det som regel är lättare att ta marknadsandelar när efterfrågan växer - då t. ex. nya köpare kommer till. Därtill kommer att sammanslutningarna inom EG inte vill acceptera att svenska producenters prissättning i detta läge leder till att kapacitetsutnyttjandet sänks i de västeuropeiska pappersbruken, vilket måste bli fallet om Sverige tar marknadsandelar på en stagnerande marknad. Massa- och pappersindustrins möjligheter att utnyttja devalveringarna till att öka exportvolymen är därför i hög grad beroende av om man lyckas bibehålla en del av den nu uppnådda konkurrenskraftsförbättringen fram till nästa konjunkturuppgång.

Prognosen för 1983 innefattar en viss ökning av efterfrågan på massa och papper i Västeuropa och USA, företrädesvis i slutet av året. Detta skulle dels i sig ge möjligheter till ökad export och dels - i enlighet med resonemanget ovan - skapa förutsättningar för marknadsandelsvinster. Exporten bedöms därigenom kunna öka med 11,7% 1983 vilket beräknas medge en produktionsökning om ca 7%. Branschen väntas även i år höja produktpriserna kraftigt (13,0%) medan såväl råvaru- som lönekostnaderna förutses öka måttligt. Prognosen visar därför en avsevärd höjning av vinstnivån för 1983 och driftsunderskotten skulle därmed kunna vändas till överskott för första gängen sedan 1976.

Förlusterna inom järnmalmsgruvorna har fortsatt att öka i snabb takt. Trots en kraftig minskning av sysselsättningen sjönk produktiviteten 1981 -1982 med närmare 20%. Det var den västeuropeiska stälkrisen och i anslutning därtill inträffade andelsförluster på exportmarknaderna som tvingade de svenska järnmalmsgruvorna att sänka produktionen med en tredjedel 1982. På grund av den stigande dollarkursen - järnmalmspriset sätts i USA-dollar, även inom Sverige - kunde dock järnmalmsgruvorna tillgodoräkna sig en kraftig prishöjning (19%) vilken emellertid endast räckte till att dämpa vinstnedgängen något. Resultatet av kalkylerna för 1983 är dystert och visar på en accelererad resultatförsämring. Trots den 19-procentiga devalveringen i oktober 1982 väntas järnmalmspriserna öka med endast 6,5% 1982-1983. Samtidigt driver den förutsedda produktivitetssänkningen om drygt 10% kraftigt upp produktionskostnaderna. Sammantaget beräknas driftsförlusterna förvärtas och uppgå till ca 600 milj, kr, 1983,

Järn- och stålverken är en "gammal" krisbransch i Sverige; enligt nationalräkenskapernas statistik har driftsöverskotten varit negativa sedan 1971, Prisutvecklingen pä delar av produktsortimentet liknar här den för råvaror. Detta innebär liksom för råvaruindustrin att man har tämligen

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 126

begränsade möjligheter att i ett svagt marknadsläge vältra över sina kostnadsökningar på köparna. Detta har drabbat järn- och stålverken särskilt hårt under den svenska kostnadskrisen. Därtill kommer för stålindustrins del att stälkonsumtionen utvecklas utomordentligt svagt efter 1973. Sålunda sjönk den synliga konsumtionen av stål med i genomsnitt 2% per år 1973-1979 i Västeuropa och den internationella "stålkrisen" har snarast förvärrats under senare tid. Trots försök till avtal om att hålla tillbaka stälutbudet har priserna varit pressade, något som får anses svårfrånkom-ligt i en bransch där marginalkostnaden - särskilt vid lågt kapacitetsutnyttjande — ligger en bra bit under genomsnittskostnaden.

Under 1982 förefaller emellertid de gjorda överenskommelserna ha lett till att prisnivån på stål i Västeuropa kunnat hållas uppe och till och med ökas något. Tillsammans med effekterna av de svenska devalveringarna -som dock inte tillfullo tilläts slå igenom i prissättningen - medförde detta att de svenska järn- och stålverken kunde genomföra prishöjningar pä 15,6% 1981 — 1982. Även pä volymsidan var utvecklingen, sedd pä helårs-basis, tämligen positiv. Produktionsvolymen steg drygt 5% vilket banade vägen för en ökning av arbetsproduktiviteten med hela 8%. Stålverkens kostnader för insatsvaror steg kraftigt 1982(15,3%) - återigen en effekt av devalveringarna - medan däremot arbetskraftskostnaden per enhet synes ha sjunkit någon procent. Ökningen av de rörliga kostnaderna totalt stannade därmed vid 10% 1982, vilket gav utrymme för en rejäl höjning av vinstmarginalerna (-1-4,9%). Enligt nationalräkenskapernas definitioner beräknas dock driftsöverskottet även efter denna förbättring bli negativt -1,2 miljarder kr. 1982.1 detta sammanhang förtjänar den svåra finansiella situation som några förlustår skapar i företagen att uppmärksammas. Även om den löpande verksamheten i t. ex. ett stålföretag efter en tids förluster äter ger ett överskott kan de ränteutgifter som man ådragit sig genom att de tidigare förlusterna täckts genom lån medföra att företaget med hänsyn till samtliga kostnader fortfarande har ett negativt resultat. Följden kan alltså bli att ett företag som i sig är livskraftigt försätts i konkurs på grund av en från tidigare år ansamlad skuldbörda. I den män konkursen endast leder till någon form av finansiell rekonstruktion får detta dock inga konsekvenser av real karaktär — t. ex. i form av nedläggning av konkurrensdugliga produktionsenheter.

Situationen på den västeuropeiska stålmarknaden väntas inte förbättras nämnvärt 1983. Däremot förutses den inhemska efterfrågan öka klart och ge upphov till en höjning av produktionen med 3%. Den betydande produktivitetsökning (5 %) som därmed skulle uppnäs innebär att arbetskraftskostnaderna per enhet kan väntas öka med endast 4%. Samtidigt beräknas förbrukningskostnadernas tillväxttakt per enhet — trots devalveringen i oktober 1982 och det förhällandet att ungefär hälften av insatsvarorna importeras - sjunka påtagligt jämfört med 1982. Detta beror på den förväntat låga prisutvecklingen för olja, som svarar för drygt hälften av

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 127

branschens import av insatsvaror. De rörliga kostnadernas ökningstakt skulle därmed totalt sett kunna inskränka sig till 9,6%, Med mättliga eller inga prishöjningar i utländsk valuta förutses ändock de svenska företagen med hjälp av 1982 års devalvering och en ökad inhemsk efterfrågan kunna höja sina försäljningspriser med ca 14% 1982-1983, Därmed skulle utrymme skapas för en ytterligare höjning av vinstmarginalen (-1-4%) och driftsunderskottet för 1983 begränsas till -400 milj. kr.

Den bransch i dessa kalkyler som haft den bästa vinstutvecklingen under senare år är verkstadsindustri exkl. varv. Detta beror delvis pä att man med sina mer specialiserade produkter lättare kunnat höja försäljningspriserna än t. ex. råvarubranscherna, men också på att man relativt väl kunnat komma tillrätta med kostnadsökningarna. 1981 kom också en liten ökning av bruttomarginalen till stånd tack vare den jämförelsevis låga ökningen av kostnaderna för insatsvaror. En störte vinstuppgång kalkyleras dock för 1982, mycket som en följd av - förutom devalveringarna - den låga ökningen av arbetskraftskostnaden per producerad enhet. Timlönekostnaden beräknas härvid ha stigit med 6,8%' medan produktiviteten synes ha ökat med ca 4%. Prognosen för 1983 bygger bl. a. pä förutsättningen att verkstadsindustrin exkl. varv sänker sina priser tämligen kraftigt relativt de utländska konkurtenterna vilket medför att den kalkylerade vinstökningen blir relativt måttlig. Dessutom förutses förbrukningskostnadema per enhet stiga kraftigt till följd av devalveringen i oktober 1982 - ungefär en tjärdedel av insatsvarorna utgörs nämhgen av importerade verkstadsprodukter med en prisökning på drygt 16%. Den höjning av vinsten som beräknas ske har till stor del sin förklaring i den positiva produktivitets-prognosen (4,6% ökning). Med driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet som mått (vilket bör tolkas med försiktighet) beräknas vinstnivån inom verkstadsindustrin exkl. varv 1983 därmed nå upp till vad som registrerades under de "goda" vinståren 1974 och 1975.

Den heterogena sektorn övrig tillverkningsindustri exkl. varv innefattar så disparata branscher som livsmedels-, textil- och kemisk industri. Trots att aggregatet har vissa inslag av "krisbranscher" så var vinstnedgången under andra delen av 1970-talet inte så markerad som för den totala tillverkningsindustrin exkl. varv (se diagram 8:2). En orsak är att den betydande delbranschen livsmedelsindustri till stor del är skyddad från utlandskonkurrens och att man därför haft goda möjligheter att bibehålla sina vinstmarginaler genom prishöjningar. En annan är att den kemiska industrin (exkl. petroleumraffinaderier) hör till de branscher som internationellt sett klarat de senaste lågkonjunkturerna bäst. För 1981 sjönk dock vinstnivån inom övrig tillverkningsindustri exkl. varv tillbaka. Det var till stor del den — jämfört med verkstadsindustrin - kraftiga ökningen av

' Enligt en av verkstadsföreningen utförd enkät ökade dock timlönekostnaden med 9% i verkstadsindustrin 1981-1982. ' Se kapitel 4 för en exakt definition.

Prop. 1982/83: ISO    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

128

insatsvarukostnaden som låg bakom. Kalkylerna för 1982 pekar preliminärt på en relativt god produktivitetsutveckling (3%) vilken tillsammans med den svaga höjningen av timlönekostnaden medförde en ökning av branschens unit labour cost med endast 3,8%. Detta, tillsammans med de försäljningsprishöjningar som bl. a. på grund av 1981 års devalvering beräknas ha kommit till stånd, leder enligt kalkylerna till att driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet ökade 1982. På motsvarande sätt som för verkstadsindustrin har förutsatts att en betydande del av "devalveringsutrymmet" 1983 tas i anspråk för sänkningar av de svenska företagens försäljningspriser relativt utlandet. Ändock pekar kalkylerna pä en betydande ökning av driftsöverskottsandelen 1983. Denna beräknas bli högre än någon gäng tidigare under 1970- och 1980-talen.

8.2 Tillverkningsindustrins vinstutveckling

Driftsöverskott, produktionskostnader och priser

Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet inom tillverkningsindustrin totalt sett sjönk 1980-1981, vilket framgår av tabell 8:5, Bland orsakerna till vinstnedgången kan förutom den svaga efterfrågan och den därmed sammanhängande låga prisutvecklingen nämnas den stagnerande arbetsproduktiviteten (se diagraiTi 8:3). För tillverkningsindustrin liksom för näringslivet totalt var produktiviteten oförändrad mellan 1980 och 1981 vilket medförde att lönekostnaden per producerad enhet inom tillverk-

Tabell 8:5 Förädlingsvärde i tillverkningsindustrin exkl. varv 1976—1983

Löpande priser

	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982 prel.	1983 prognos
Miljarder kr.
Lönekostnad'	66064	69540	73 349	78481	86 533	93 887	97458	105999
Kapitalförslitning	8240	9361	10.575	11590	13072	14465	16553	19023
Driftsöverskott exkl.
subventioner	6941	3 661	3 859	9196	12091	II 001	17 179	27468
därav: driftsöverskott inkl.
subventioner	7698	4516	5 136	10689	15 059	14023	20173	30835
./. subventioner	757	855	1277	1493	2968	3022	2994	3 367
Förädlingsvärde	81245	82562	87783	99267	111696	119353	131190	152490
Procent av förädlingsvärdet
Lönekostnad'	81,4	84,3	83,6	79,0	77,5	78,7	74,3	69,5
Kapitalförslitning	10,1	11.3	12,0	11,7	11,7	12,1	12,6	12,5
Driftsöverskott exkl.
subventioner	8,5	4,4	4,4	9,3	10,8	9,2	13,1	18,0
därav: driftsöverskotl inkl.
subventioner	9,4	5.4	5.9	10,8	13.5	11.7	15.4	20,2
./. subventioner-	0,9	1,0	1,5	1,5	2,7	2,5	2,3	2,2
Förädlingsvärde	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0	100,0

' Löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuanknutna indirekta skatter.

 Icke varuanknutna subventioner

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 129

Diagram 8:3 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och marginaler per producerad enhet i tillverkningsindustrin exkl. varv 1964—1983

Årlig procentuell förändring

5 -

— Lönekostnad
—-- Därav: lönekostnad per timme	A
■ ■.?••••              produktivitet               // / / ' / /   / _____________         _/   / _ —— — ——•"**%.            '                         /	\ \ \\	V''

Produktpris

Summa rörlig kostnad'

Marginal                      /'*

II II II

1964       1966       1968        1970       1972        1974       1976       1978        1980       1982

' Med avdrag för subventioner.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

9    Riksdagen 1982/83. I saitd. Nr 150. Bilaga l.l

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 130

Tabell 8: 6 Förenklad resultaträkning för tillverkningsindustrin 1976—1983

Milj. kr., bokföringsmässiga värden

1976        1977 1978 1979        1980        1981 1982   1983

prel.   prognos

Bruttointäkter av

rörelsen 231913    240062    260135    294703    331456    357413    404 100    467100

Rörelseresultat

före avskrivning 15948      12709      12732      21924      24014      24393      34800      46 700

Bokföringsmässig

avskrivning -7410     -7405   - 7501   - 9101   -10674   -10702   -12800   -15500

Resultat efter

avskrivning 8538       5304       5231      12823      13340      13 691      22000     31200

Finansiellt netto -2040     -2228   - 2971   - 2730   - 2795   - 5088   - 4000     -2600

Därav: intäkter 4579       6632       7244       8231      10876      12089      13800      16000

kostnader -6619     -8860   -10215   -10961   -13671   -17 177   -17800   -18600

Resultat efter
finansnetto 6498       3076       2260      10093      10545       8603      18000      28600

Kursdifferenser' - - - -+50-2600-4 000 O

kursföriuster - - - -      10595        6300      14 000      28600

' Finns ej framtaget 1976-1979, avser identiska företag 1980-1981 vilket medför en viss underskattning av

kursdifferenserna.

Anm. 1 tabellen saknas extraordinära poster, bokslutsdispositioner samt skatt jämfört med en fullständig

resultaträkning.

Källor: SOS företagen samtliga företag 1976-1980. Utvecklingen 1980-1981 avser identiska industriföretag

större än 50 anställda. 1982 och 1983 enligt konjunkturinstitutet.

ningsindustrin steg med hela 12,7%.' Detta är den kraftigaste ökningen sedan den s.k. kostnadskrisen 1975-1976.

En betydande ökning av driftsöverskottsandelen inträffade 1982. Detta var ett resultat av att företagen kunde höja sina försäljningspriser med 11,6% samtidigt som tillväxttakten för produktionskostnaderna per enhet reducerades till 10%. Förbrukningskostnaderna per enhet steg visserligen kraftigt men den låga timlöneökningen om 6,8% och en inte obetydlig produktivitetshöjning medförde att unit labour cost steg med endast 3,5%. Företagen kunde sålunda höja sina vinstmarginaler med ca 1,5%.

För 1983 förutses företagen kunna höja sina försäljningspriser i ungefär samma omfattning som året innan medan produktionskostnaderna per enhet väntas sjunka något. Vinstmarginalökningen skulle därmed bli något större 1983 än 1982. Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet beräknas stiga kraftigt, men hamnar ändock en bit under den mycket höga nivå som förelåg 1974. Detta beror främst på att råvarubranscherna nu inte alls når upp till samma höga nivåer pä sina driftsöverskottsandelar som detta är.

Fiiuuisiella intäkter och kostnader

Beräkningarna över industrins historiska finansiella kostnader och intäkter har som källa finansstatistik för företag medan driftsöverskottskal-

' Lnligt fönjänMtstalistiken för industri, som visas i tabell 6:2, steg dock timlönekostnaden 1981 med endast 10,7%.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 131

kylerna grundar sig på material framtaget vid SCB:s nationalräkenskapsenhet. Detta medför smärte nivåskillnader mellan materialen för vissa variabler samt vissa små skillnader i branschklassificeringen. Viktigare är att insatsvaruförbrukningen (i princip) värderas till äteranskaffningspris i nationalräkenskapsmaterialet medan den i finansstatistiken (i enlighet med redovisningspraxis) värderas till anskaffningspris.

Motivet för att utvidga beräkningarna till ätt omfatta även finansiella kostnader och intäkter är bl. a. dessa posters ökade betydelse när det gäller att bedöma företagets vinstsituation. I tabell 8:6 visas hur de finansiella kostnaderna blivit en allt större kostnadspost för företagen men också att de finansiella intäkterna ökat kraftigt och 1981 nästan uppgick till samma belopp som rörelseresultatet efter avskrivning.

Vid jämförelser över tiden är vinstuppgifter i milj. kr. inte något bra mått på lönsamheten i näringslivet eftersom de påverkas av bl. a. inflation och förändringar av industrisektorns storlek. För att förbättra jämförelsemöjligheterna redovisas resultatet i förhällande till det insatta kapitalet. Därigenom erhålls räntabilitet på totaU resp. eget kapital.' (Se tabell 8:7). Det skall betonas att värdena i företagsstatistiken är bokföringsmässiga, dvs. påverkade av lagar och regler bl. a. på skatteområdet. Vid en historisk jämförelse för 1970-talet visar det sig dock att den bokföringsmässiga räntabiliteten på eget kapital väl överensstämmer med en beräknad nominell räntabilitet.'

Det är därmed möjligt att med hjälp av den bokföringsmässiga räntabiliteten göra en approximativ beräkning av industrins reala räntabilitet pä eget kapital, se tabell 8:7, Den reala räntabiliteten är framräknad som bokföringsmässig räntabilitet dividerad med uppgången under året i konsumentprisindex. Det bör noteras att alla här använda räntabilitetsmätt är baserade pä resultatet efter finansnetto, vilket innebär att t. ex. vinstskatt inte belastar resultatmåttet. Resultatet efter skatt påverkas i år negativt av den tillfälliga vinstskatt på 20% av utdelningen för verksamhetsåret 1983, som skall betalas av svenska aktiebolag. Vinstuppgången efter skatt kan sålunda väntas bli något lägre 1983 än den resultatförbättring som redovisas i detta avsnitt.

Den bokföringsmässiga räntabiliteten pä eget kapital har fluktuerat kraftigt efter 1970. Det högsta värdet uppnåddes 1974 (28,0%) och det lägsta 1978 (3,0%). Utvecklingen av den bokföringsmässiga räntabiliteten på eget kapital överensstämmer relativt väl med utvecklingen hos driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet. Dock blir jämförelser av driftsöverskottsandelen över längre perioder missvisande när de finansiella kostnaderna

' Resultatet, och därmed också räntabilitetsmåtten är beräknade efter finansnelio. ' En nominell läntabilitetsheräkning grundas på resultat- och balansräkningar där samtliga poster värderas till åteianskaffningspriser. Se exempelvis bilaga 9 till LU-80 (DsE 1981:8) samt SOU  1979:10. "Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag" för definitioner och metoddiskussion.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 132

Tabell 8:7 Tillverkningsindustrins räntabilitet 1976-1983

Procent, bokföringsmässiga värden

	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982 prel.	1983 prognos
						(6,3)'	(13,3)'
Räntabilitet på eget kapital (RE)	10,9	4,6	3,0	12,1	12,0	9,0	17,0	22,5
Därav: räntabilitet pä totalt kapital (RT)	5,7	4,6	4,4	6,8	7,3	7,1	8,8	10,3
finansieringsfaktor (F)	5,2	0,0	-1,4	5,3	4,7	1,9	8,2	12,2
Konsumentprisindex (uppgång dec-dec)	9,4	12,8	7,5	9,7	13,7	9,4 (-2,8)'	9,9 (3,1)'	9,2
"Real" räntabilitet pä eget kapital	1,4	-7,3	-4,2	2,2	-1,5	-0,4	6,5	12,2
Finansieringsfaklorns komponenter:
Genomsnittlig skuldränta (RS)	3,9	4,6	4,9	4,8	5,6	6,4	5,9	5,6
(RT - RS)	1,8	0,0	-0,5	2,0	1,7	0,7	2,9	4,7
Skuldsättningsgrad (S/E)	2,90=	2,91	2,77	2,72	2,79	2,82	2,85	2,61
Soliditet (E/T)	25,7=	25,6	26,5	26,9	26,4	26,2	26,0	27,7
RE = RT H- F       F = (RT - RS) x S/E

' Efter avdrag av kursföriuster, se tabell 8:6.

= Fr.o.m. 1977 inkluderas ett antal s.k. förvaltningsbolag. Detta påverkar skuldsättningsgrad och soliditet med -0,2 resp. -1-1,7 procentenheter. Övriga tal påverkas endast marginellt av förvaltningsbolagen. Anm. Räntabiliteten är beräknad pä resultat efter finansiellt netto men före extraordinära poster, bokslutsdispositioner och skatt. Skuldsättningsgrad, S/E = Skulder + hälften av obeskattade reserver/eget kapital + hälften av obeskattade reserver.

Källor: SOS företagen samtliga företag 1976-1980. Utvecklingen 1980- 1981 avser identiska industriföretag större än 50 anställda. 1982 och 1983 enligt konjunkturinstitutet.

ökar. Mellan 1980 och 1981 sjönk räntabiliteten på eget kapital kraftigt från 12,0 till 9,0%, I den uppdelning som gjorts i tabell 8:7 visas att räntabiliteten på totalt kapital därvid var i stort sett oförändrad medan den s. k. finansieringsfaktorn minskade med 2,8 procentenheter, dvs. med i det närmaste lika mycket som nedgången i räntabiliteten pä eget kapital. Finansieringsfaktorns minskning kan i sin tur härledas till den kraftiga ökningen av genomsnittliga skuldräntan frän 5,6 till 6,4%. Bidraget frän den höjda skuldräntan till att sänka räntabiliteten på eget kapital uppgår därmed till 2,82x0,8 = 2,3 procentenheter av den totala minskningen på 3 procentenheter. Höjningen av den genomsnittliga skuldräntan speglar i första hand en höjd räntesats på företagens räntebärande skulder. I tabell 8:7 finns också en kalkyl över räntabilitet efter kursföriuster - vilka på grund av devalveringen 1981 uppgick till avsevärda belopp, se också tabell 8:6 - som visar på en nedgång från 12 till ca 6% 1980-1981 (kursförius-terna var ungefär ± O år 1980). Den "reala" räntabiliteten på eget kapital var svagt negativ 1981 (-0,4%) utan hänsyn till kursföriuster och klart negaliv (-2,8%) med hänsyn taget till kursförluster.

För 1982 visar beräkningarna en ökning av räntabiliteten på eget kapital till 17,0 före och till 13,3% efter kursföriuster. Den stora skillnaden mellan måtten visar de stora förluster pä utlandslän som företagen förorsakats av i törsta hand den svenska devalveringen. Föriusterna har kalkylerats till 4 miljarder kr. 1982, men här får man hålla i minnet att vinsterna pä utlands-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 133

ka tillgångar - som dock är mindre än skulderna - enligt försiktighetsprincipen inte bokförs innan de realiseras. Ökningen av räntabiliteten pä eget kapital kan delas upp i en ökning av räntabiliteten pä totalt kapital med 1,7 procentenheter och i en ökning av finansieringsfaktorn med 6,3 procentenheter. Det betydande tillskottet till räntabiliteten på eget kapital som erhölls från finansieringsfaktorn var en följd av dels ökningen av räntabiliteten pä det totala kapitalet på 1,7 procentenheter (bidraget = 2,85x1,7 = 4,9) och dels den genomsnittliga skuldräntans nedgång med 0,5 procentenheter (bidraget = 2,85x0,5= 1,4). Kalkylen visar pä ett belysande sätt den stora betydelsen av "hävstängseffekten"; en ökning av räntabiliteten på totalt kapital med 1 procentenhet ger vid skuldsättningsgraden 3 och oförändrad genomsnittlig skuldränta, upphov till en ökning av räntabiliteten pä eget kapital med 4 procentenheter. En hög skuldsättning är dock mycket farlig för företagen om räntabiliteten på totalt kapital understiger den genomsnittliga skuldräntan, som exempelvis skedde 1978. En hög skuldsättningsgrad är också detsamma som en låg soliditet vilken ju ger företagen låg kreditvärdighet i längivarnas ögon. Den "reala" räntabiliteten pä eget kapital - efter valutaförluster - beräknas till drygt 3 % för 1982.

En fortsatt avsevärd stegring av räntabiliteten på eget kapital väntas 1983 (till 22,5%). Räntabiliteten pä totalt kapital beräknas 1983 höjas med 1,5 procentenheter medan finansieringsfaktorn förutses öka med 4 procentenheter delvis beroende pä att den genomsnittliga skuldräntan väntas sjunka från 5,9 1982 till 5,4% 1983, Räntekostnaden påverkas dock också av att andelen räntebärande skulder beräknas minska eftersom de ökade vinsterna tillsammans med den prognoserade låga investeringsaktiviteten leder till ett väntat lågt uppläningsbehov hos företagen. Trots den pä grund av devalveringen väntade ökningen av allmänna prisstegringstakten i år beräknas den "reala" räntabiliteten på eget kapital bli klart positiv (12,2%).

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

134

9    Den offentliga verksamheten

9.1      Allmänt

Den offentliga verksamheten diskuteras i det följande med utgångspunkt från den finansiella utvecklingen för delsektorerna staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn samt för den offentliga sektorn som helhet.

Avslutningsvis presenteras i avsnitt 9.6 vissa beräkningar av finanspolitikens effekter på samhällsekonomin under perioden 1975-1983.

9.2 Staten

Beräkningarna över statens inkomster och utgifter baseras på nationalräkenskaperna fram t.o.m. 1982. Här presenteras också en prognos för 1983. Inkomster och utgifter för 1983 har beräknats av riksrevisionsverket. Därefter har kalkylerna justerats bl.a. med hänsyn till de sysselsättningsfrämjande åtgärder och höjningar av energiskatterna vilka närmare redovisas i den reviderade finansplanen.

Som framgår av nedanstående tablå har statsbudgetens underskott ökat kraftigt under senare år. Budgetunderskottet försämrades drastiskt under slutet av 1970-talet och uppgick 1982 till 83 miljarder kr. Under 1983 väntas budgetunderskottet öka till 92 miljarder kr. Räknat som andel av BNP har budgetunderskottet ökat frän 3 ä 4% i början av 1970-talet till beräknade 13,3% 1983.

Budgetunderskottet 1972-1983

1972     1973     1974     1975     1976    1977     1978     1979    1980     1981     1982     1983

Budgetunderskottet   6
Andel av BNP 3,2

6

2,7

10 4,0

II 7

3,9     2,1

18        33        45        53 4,0       8,0      9,9     10,1

66        83        92 11,6     13,4     13,3

Orsaken till det stora och snabbt växande budgetunderskottet står att finna i att statens utgifter under en läng följd av är vuxit snabbare än inkomsterna, vilket framgår av nedanstående uppställning. Detta är vanligt i lågkonjunkturer, men även under åren 1979 och 1980, som får bedömas som relativt goda ur konjunktursynpunkt ökade utgifterna snabbare än inkomsterna. Under 1981 och 1982 med en relativt matt konjunktur förstärktes denna tendens.

Procentuell	utveckling av statens inkomster och			utgifter' samt BNP
		1980	1981		1982	1983
Inkomster Utgifter BNP		12,4 13,2 14,0	11,2 15,6 8,2		10,3 14,2 9,5	18,5 16,5 11,5

Exkl. utlåningsverksamheten.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 135

Även 1982 steg utgifterna snabbare än inkomsterna, men utgiftsökningen var något lägre än tidigare. Inkomstsidan ökade spabbare än vad man tidigare räknat med. Orsaken till detta var dels en något kraftigare ökning av den totala lönesumman, och dels att vissa inkomstförstärkningar av engångskaraktär genomfördes. Det gällde framför allt omläggningen av ■ utbetalningen av mervärdeskatt för importvaror, vilket inbringade ca 3 miljarder kr. 1982. Dessutom kom ett antal mindre fonder att dragas in till statskassan, vilket förstärkte denna med ytterligare ca I miljard, kr. Trots detta ökade budgetunderskottet med 17 miljarder kr.

1983 väntas budgetunderskottet växa med 9 miljarder kr. till 92 miljarder kr. Den svaga ökningen beror framför allt på en mycket kraftig ökning av inkomsterna. Dessa väntas öka med 18,5% eller drygt 33 miljarder kr. Utgifterna beräknas öka med enbart 16,5%. Det är första gängen sedan 1976 som inkomsterna ökar snabbare än utgifterna. I kronor räknat ökar ändå utgifterna mer än inkomsterna. Orsaken är dels den starka automatiken i utgiftsökningarna, framför allt av ränteutbetalningar, dels kraftiga satsningar pä arbetsmarknads- och industripolitiska åtgärder.

De direkta skatterna minskade 1981, vilket berodde på att utbetalningarna av kommunalskatt, som är en avdragspost bland de direkta skatteinkomsterna, ökade kraftigt. Dessa baseras nämligen på skatteunderlaget två år tidigare, 1979, vilket var ett år med stor ökning av löneinkomsterna. Även 1982 påverkades de direkta skatterna av samma effekt. Dessutom genomfördes en del ändringar av skattesystemet till en total kostnad av 3,4 miljarder kr. Därav kostade inkomstbortfallet till följd av indexeringen av skatteskalorna 4,2 miljarder kr. Vidare medförde höjningen av det kommunala grundavdraget ett inkomstbortfall på 2,6 miljarder kr. Å andra sidan inbringade borttagandet av den särskilda skattereduktionen 3,2 miljarder kr. Vissa justeringar av skatteskalorna gjordes också, vilket medförde en inkomstförstärkning pä 200 milj.kr. Detta är dock endast beräknade värden. De skatteinkomster som kunde ha influtit med oförändrade skatteskalor skulle mycket väl ha kunnat uppgå till andra belopp.

För 1983 har de statliga skatteinkomsterna beräknats utifrån antagandet att den totala lönesumman ökar med 7,2%.

1983 genomförs den första etappen av den beslutade skattereformen som syftar till att majoriteten av inkomsttagarna ska ha högst 50% marginalskatt 1985. Tillsammans med vissa justeringar i skatteskalorna, som bestämdes i samband med denna reform, kommer de direkta skatterna att sänkas 3,1 miljarder kr. För att kompensera detta skattebortfall har dels en s.k. löneavgift pä 2% införts, dels begränsas underskottsavdragen. Denna begränsning väntas inbringa knappt 400 milj.kr., men kommer endast marginellt att påverka skatteinkomsterna 1983. Därutöver avskaffas det allmänna försäkringsavdraget, vilket väntas ge ytterligare 550 milj. Skattereduktionen minskas vidare för skattesparandet och slopas helt för aktieutdelning. Detta beräknas öka statsinkomsterna drygt 700 milj.kr. Ge-

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

136

Tabell 9:1 Statens inkomster och utgifter 1980-1983

Exkl. stadiga affärsverk och aktiebolag

		Milj. kr.				Förändring. %
		1980	1981	1982	1983	1979-	1980-	1981-	1982-
						1980	1981	1982	1983
Löpande inkomster
1	Inkomster	147408	163846	180716	214190	12,4	11,2	10,3	18,5
1.1	Direkta skatter	38007	37152	42022	46650	7,3	- 2,3	13,1	11,0
1.2	Indirekta skatter	69441	81293	87437	107 100	15,4	17,1	7,6	22,5
1.3	Socialförsäkringsavgifter	25203	29243	29133	34 500	23,3	16,0	- 0,4	18,5
1.4	Övriga inkomster	14757	16158	22124	25940	- 2,2	9,5	36,9	17,0
2	Utgifter	184302	213096	243289	283630	13,2	15,6	14,2	16,5
2.1	Transfereringar	133 274	159309	186364	220210	14,0	19,5	17,0	18,0
2.1.1	Till hushåll	51738	58 282	61783	67930	16,4	12,7	6,0	10,0
2.1.2 Till socialförsäkringssektorn		2824	1520	5 275	9900	-26,1	-46,2	247,0	87,5
2.1.3	Till kommuner	38680	43 908	44 742	48050	12,9	13,5	1,9	7,5
2.1.4	Till företag därav: livsmedels- och	18854	24093	29989	38650	- 5,5	27,8	24,5	29,0
	räntesubventioner	8270	10418	11251	,13 540	15,2	26,0	8,0	20,5
	industripolitiska
	åtgärder	5 230	5080	8430	7920	-16,0	- 2,9	65,9	-6,0
2.1.5 Till internationell
	verksamhet	4121	4222	4397	5 380	1,7	2,5	4,1	22,5
2.1.6 Ränteutgifter		17057	27284	40178	50300	65,4	60,0	47,3	25,0
2.2	Konsumtion	45144	48700	51411	55680	12,5	7,9	5,6	8,5
2.3	Investeringar	4718	4433	4 840	6750	2,0	- 6,0	9,2	39,5
2.4	Lagerinvestering	1015	536	558	860
2.5	Köp och försäljning
	av fastigheter	151	118	116	130
3	Finansiellt sparande	-36894	-49250	-62573	-69440	16,5	33,5	27,1	11,0
4	Utlåning och andra finansiella trans-
	aktioner	13997	12105	13 758	16800	12,1	-13,5	13,7	22,0
	därav: industripolitiska
	åtgärder	1650	2130	1660	2400	-62,6	29,1	-22,1	44,5
5	Korrigeringspost	2018	4922	6817	5760
6	Totalsaldo	-52909	-66277	-83148	-92000	16,3	25,3	25,5	10,5
1975	års priser
Konsumtion		25871	25 885	25 248	24790	1,0	0,1	- 2,5	-1,8
Investeringar		2997	2558	2576	3 290	- 7,9	-14,6	0,1	27,7

Anm. Nivån på inkomster och utgifter skiljer sig något från beräkningarna i budgetförslaget av redovisningstekniska skäl. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

nom det nya fackföreningsavdraget beräknas emellertid skatteinkomsterna minska med drygt I 250 milj.kr. Det nya schablonavdraget under inkomst av tjänst beräknas medföra ett ytterligare skattebortfall pä ca 1,6 miljarder kr. Skatteskalorna för 1983 är dessutom indexerade med 5,8% genom att den s.k. basenheten höjts från 6 900 kr. rill 7 300 kr. Jämfört med en beräknad skatteinkomst utan denna indexering beräknas inkomstbortfallet bli 3,5 miljarder kr. Totalt ger de genomförda beräkningarna vid handen att

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 137

de direkta skatterna blir ca 8,2 miljarder kr. lägre än om 1982 års skatteregler skulle ha gällt.

Ungefär hälften av inkomsterna från indirekta skatter kommer frän mervärdeskatten. Denna sammanhänger med den privata konsumtionens utveckling i löpande priser och den aktuella skattesatsen. Utvecklingen av de indirekta skatterna varierar till stor del i takt med förändringen av inervärdeskattesatsen. Den kraftiga ökningen 1981 förklaras av att skattesatsen höjdes den 8 september 1980 från 17,3 till 19%. Den svaga ökningen 1982 berodde till stor del pä att skattesatsen sänktes den 16 november 1981 till 17,7%. Den mycket kraftiga ökningen av de indirekta skatteinkomsterna som förutses i är beror till stor del på att momsskattesatsen höjdes den 1 januari 1983 till 19% igen.

Övriga indirekta skatter består av punktskatter och s.k. arbetsgivaravgifter eller löneberoende indirekta skatter.' Av punktskatterna höjdes skatten på bensin och eldningsolja med 7 öre/1 resp. 75 kr./kbm den I april 1982. Skatterna på sprit och vin höjdes den I maj 1982 samt 1 januari 1983. Dessutom infördes en ny punktskatt pä videoapparater med 600 kr./ apparat frän den 1 januari 1983. Vidare har en hyreshusavgift för äldre fastigheter samt en elskatt pä äldre kraftverk införts.

I den reviderade finansplanen föresläs vidare vissa ytterligare skatteåtgärder. Sålunda föreslås att bensinskatten höjs med 30 öre/l fr.o.m. den I juli i år. För dieseldrivna fordon föreslås en motsvarande höjning av kilometerskatten. Vidare föreslås att skatten pä eldningsoljor höjs med 120 kr./kbm och elskatten med 1,2 öre/kWh.

Arbetsgivaravgifterna' ökade kraftigt 1981 på grund av höjningen av bamomsorgsavgiften. 1982 förekom inga ytterligare höjningar utan ökningen begränsade sig till att följa lönesummans utveckling.

Den ovan nämnda löneavgiften, samt höjningen av arbetsmarknadsavgiften med 0,5 procentenheter förklarar tillsammans med ökningen av mervärdeskattesatsen och punktskatterna den mycket kraftiga ökningen av indirekta skatter 1983.

Statens inkomster av socialförsäkringsavgifter' ökade kraftigt 1980 och 1981. Detta berodde huvudsakligen på att uppbörden av de stafliga myndighetemas arbetsgivaravgifter lades om fr.o.m. I juli 1980. Därigenom bokfördes för både 1980 och I98I avgifter från tre halvår. Fr.o.m. 1982 upphörde denna effekt, vilket innebar att dessa inkomster minskade i jämförelse med 1981. 1983 kommer dessa inkomster att öka starkt genom att folkpensionsavgiften höjs samtidigt som sjukförsäkringsavgiften sänks inom ramen för oförändrade socialförsäkringsavgifter totalt.

Den ovan nämnda omläggningen av socialförsäkringsavgifterna 1980 och 1981 påverkade statens övriga inkomster i motsatt riktning. Inkomsterna

' Se tablå på sid. 146.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 138

blev lägre 1980 och 1981 för att 1982 öka kraftigt. Ökningen under 1982 accentuerades av kraftigt ökade inleveranser från affärsverken samt riksbanken. Dessutom tillkommer att statens ränteinkomster ökade kraftigt 1982. Detsamma gäller även för 1983.

Statens utgifter ' har de senaste åren vuxit i snabbare takt än inkomsterna och ligger dessutom på en nivå som är ungefär en tredjedel högre än inkomsterna. 1981 blev ökningen nära 16%. 1982 dämpades visserligen utgiftstillväxten men den låg fortfarande över ökningstakten för inkomster och BNP, vilket medförde att utgifternas andel av BNP steg. År 1983 beräknas utgifterna procentuellt växa långsammare än inkomsterna. Ungefär tre fjärdedelar av utgifterna avser transfereringar. Variationerna i utgiftstakten följer därför relativt väl förändringarna i transfereringsutgifterna. Ökningen i transfereringar till hushållen 1981 berodde främst på ökningar i utbetalningar av folkpensionerna samt den relativt snabba ökningen av utbetalningar till delpensioner. Orsaken till den relativt mättliga ökningstakten 1982 och 1983 är dels vissa besparingsåtgärder, dels att mycket fa nya utgiftsåtaganden görs.

Bland dessa transfereringar ingär också folkpensioner. Dessa ökade kraftigt i både nominella och reala termer fram t.o.m. I98I. Genom de ändrade reglerna för uppräkning av dessa pensioner bromsades denna ökning upp kraftigt 1982. Genom uppräkningen av basbeloppet för 1983 till 19 400 kr. samt det extra tillägget pä 300 kr. till detta belopp för pensionsberäkningen ökar pensionerna med drygt 10%.

Transfereringar till företag inkluderar i enlighet med nationalräkenskapernas principer även livsmedelssubventioner och räntebidrag till bostäder. 1981 ökade dessa med 26% till följd av bl.a. diskontohöjningen i januari 1981. Ökningen avsåg enbart räntebidragen. Livsmedelssubventionerna minskade med 500 milj.kr. den 1 januari 1982. Trots diskontosänkningen i oktober 1981 och februari 1982 med 1 procentenhet ökade räntesubventionerna. Sammanlagt ökade dessa transfereringar med ca 8% 1982. 1983 väntas livsmedelssubventionerna öka med ca 660 milj.kr. för att kompensera momshöjningen. Även räntesubventionerna fortsätter att öka i snabb takt. Totalt beräknas dessa öka med drygt 20%.

Som transferering till företag räknas vidare bl.a. lagerstöd, presstöd, transportstöd, bidrag till SJ för icke lönsamma järnvägar och stöd till energibesparande investeringar. Det som framför allt förklarar den starka ökningen av transfereringarna till företagssektorn under senare är är emellertid de särskilda industripolitiska satsningarna inom varvsindustrin, stålindustrin, skogsindustrin m.fl. branscher. Till stor del har också de industripolitiska insatserna utgått i form av lån och aktieteckning. Denna del

Exkl. utläningsverksamheten.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

139

redovisas i tabell 9:1 under posten utlåning och andra finansiella transaktioner.

De flesta företag som mottar industripolitiskt stöd inom varvs-, stål- och skogsindustrin är numera statliga. Branschredovisningen i tabellen baseras på de institutionella förhållanden som rådde 1976. För att kunna jämföra värdena årsvis har därför denna indelning bibehållits.

Som framgår av tabell 9:2 uppgår genomförda eller beslutade industripo-liriska åtgärder fr.o.m. 1976 till ca 55 miljarder kr. varav över ca tvä tredjedelar i form av transfereringar och resten som län och aktieteckning. De industripolitiska satsningarna har varit starkt koncentrerade. Drygt 23 miljarder kr. avser satsningar på varvsindustrin. De tre branscherna varvs-, stål- och skogsindustri har mottagit nära 60% av industristödet, men svarar enbart för knappt 30% av industrins totala förädlingsvärde.

Det totala industristödet nådde en topp 1979 för att därefter minska 1980 och 1981. 1982 och 1983 ökades stödet kraftigt igen.

Under 1982 ökade dessa transfereringar bl.a. genom kraftigt ökade utgifter för varvsindustrin. Detta berodde på en tidigareläggning av utbetalningar av förlustgarantier till stadiga varv på 2 500 milj.kr.

För 1983 beror utbetalningarna pä att redan uppkomna förluster under 1982 inom Statsföretag måste täckas samt pä de stora varvsstöden.

Dessa industripolitiska åtgärder prognoseras inte till skillnad från andra poster. Här medtages endast redan beslutade eller aviserade åtgärder.

Transfereringarna till internationell verksamhet utgörs huvudsakligen av gåvodelen i u-landsbiståndet. Inkl. krediter till utvecklingsländer uppgick u-landsbiståndet 1982 till drygt 4 miljarder kr. Utbetalningarna 1983 väntas uppgå till över 5 miljarder kr. Det utbetalade beloppet är dock mycket lägre än det anslagna beloppet för u-landshjälp som i princip ska motsvara I % av bruttonationalinkomsten. Skillnaden beror pä svårigheter att finna projekt som uppfyller de krav som ställs för svensk biståndsverksamhet. Ränteutgifterna på statsskulden ökar f.n. mycket snabbt dels till följd av de snabbt ökande underskotten i statsbudgeten, och dels på grund

Tabell 9:2 Industripolitiska åtgärder	1976-1983
Milj. kr.
	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983
Statliga företag	1887	1342	625	1615	1350	1980	3 890	4 100
Varvsindustri	556	1465	1638	5077	3 360	3 000	4100	4140
Stålindustri	-	-	1770	1652	1120	1 160	220	40
Skogsindustri	-	-	360	325	60	520	40	2000
Övriga branscher	-	-	413	1969	990	550	1840	40
Totalt	2443	2807	4806	10638	6880	7210	10090	10320
därav: transferering	420	1593	2594	6224	5 230	5080	8430	7920
län och aktieteckning	2023	1214	2212	4414	1650	2130	1660	2400

Anm. Statliga företag omfattar i huvudsak företag inom Statsföretag, t. ex. NJA, LKAB, ASSl m. fl. Källor: Finansdepartementet, industridepartementet och riksrevisionsverket.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 140

av den höga nyplaceringsränta som påverkar nyupplåningen. I denna innefattas också omsättningen av äldre län som förfaller till betalning. Den svenska statsskulden uppgick den 31 mars 1983 till 400 miljarder kr. varav 78 miljarder avsäg upplåning utomlands. Uppräknat till aktuella växelkurser är utlandsskulden 28 miljarder kr högre. Den totala skulden blir då 428 miljarder kr. Statsskulden beräknas öka med över 90 miljarder kr. 1983.Även med oförändrat budgetunderskott och oförändrade räntor kommer ränteutgifterna att fortsätta att öka med över 10 miljarder kr. varje år under åren framöver. Att den procentuella utveckhngstakten har minskat beror enbart på att de totala utbetalningarna nu har blivit sä stora att ökningarna relativt sett utgör en mindre andel. Dessa utgiftsökningar präglas således av en stark automatik.

Den statliga konsumtionen ökade mycket långsamt 1981 och 1982. Även i är väntas konsumtionen öka långsamt. I reala termer innebär detta en volymminskning 1982 och 1983. Bakgrunden till dessa minskningar är bl. a. att Karolinska sjukhuset och Akademiska sjukhuset den I jan. 1982 resp. I jan. 1983 övergick till landstingskommunalt huvudmannaskap. Även med beaktande av detta är det frågan om en volymmässig neddragning av konsumtionen med 1,2 resp. 1,0% 1982 och 1983. 1981 minskade sysselsättningen inom den statliga sektorn med ca 300 personer. 1982 och 1983 beräknas sysselsättningen fortsätta att minska med ytterligare ca 7 000 resp. 4 000 personer. Räknat exklusive huvudmannaskapsförändringen är det inte frågan om någon.sysselsättningsminskning inom staten dessa år.

Investeringsverksamheten inom de stafliga myndigheterna beskrivs närmare i kapitel 7. De statliga myndigheternas investeringar minskade realt med nära 15% 1981. 1982 var de oförändrade i volym medan de beräknas öka kraftig 1983 bl.a. pä grund av ökat vägbyggande. Försämringen av statens finansiella sparande skulle därmed från 1980 till I98I bli drygt 12 miljarder kr. och försämras med ytterligare drygt 13 resp. knappt 7 miljarder kr. under 1982 och 1983.

Statens egen utlåning - bl.a. i industripolitiskt syfte - och övriga finansiella transaktioner ingår inte i det finansiella sparandet, men däremot i det totala budgetsaldot. Statens uflåningsverksamhet är egenfligen fristående frän den övriga verksamheten och skulle kunna behandlas utanför budgeten. Orsaken att detta inte görs är att utlåningen ofta inte sker på marknadsmässiga villkor. Den största delen av dessa lån avser bostadslån. Täckning av förluster inom varvs- och stålindustrin görs ofta i form av förlust eller garantilån. Dessa är egentligen en form av industristöd men förs inte som transferering till företag förtän länen förfaller till betalning. En stor del av de lån som utgivits de senaste åren är därför redan intecknade som företagssubventioner under kommande år.

Beräkningarna över statens inkomster och utgifter omfattar den statliga verksamheten såsom den definieras i nationalräkenskaperna. För att erhålla statsbudgetens saldo, vilken baseras på en verksamhet som är något

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

Diagram 9:1 Kommunernas finansiella sparande 1970-1983

Miljarder kr.

141

1970 1971   1972   1973  1974  1975  1976  1977   1978  1979  1980  1981   1982  1983 Källor: Statistiska centralbyrån och beräkningar utförda inom finansdepartementet.

snävare avgränsad, införs en korrigeringspost. Denna innehåller dessutom periodiseringsdifferenser på grund av skatteinbetalningsrutinerna.

9.3 Kommunerna

Den kommunala sektorns resultat kan mätas med det finansiella sparandet. Detta definieras som skillnaden mellan inkomster och utgifter (inkl. bruttoinvesteringar men exkl. amorteringar). Det finansiella sparandet var 1982 nära O men väntas 1983 visa ett underskott på 3,8 miljarder kr. Orsaken till denna försämring kan hänföras till en förväntad snabbare pris-och lönekostnadsökning 1983 än 1982 för den kommunala konsumtionen och investeringarna samtidigt som skatteinkomsterna ökar långsammare. I bedömningen har för 1983 antagits 7,5% timlöneökning. I volym räknat ökar den kommunala konsumtionen långsammare 1983 än tidigare år. De kommunala investeringarna förväntas vidare minska med 2% i volym. Inkomstökningarna 1983 kan inte kompensera utgiftsstegringarna.

Som framgår av diagram 9:1 har den kommunala sektorns finansiella sparande varierat kraftigt under 1970-talet. Lika stora negativa saldon, i löpande priser, som det som förväntas för 1983 har noterats för 1970-1971 och åren kring 1976. Realt sett var dessa underskott avsevärt större än vad som nu förutses för 1983. För åren i början av 1970-talet, dä den kommunala konsumtionen ökade med i genomsnitt 2% per är, kan de stora underskotten i det finansiella sparandet hänföras till oväntat stora pris- och lönekostnadsökningar i kombination med kraftigt minskade statsbidrag. De stora underskotten i kommunernas finansier under mitten av 1970-talet

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

142

berodde på höga volymökningsial, runt 5%, samtidigt som lönekostnaderna steg kraftigt. För 1978 räknade kommuner och landsting med fortsatta snabba pris- och lönekostnadsökningar vilket föranledde dem att höja kommunalskatten med i genomsnitt ca 2 kr. Samtidigt blev skatteunderlagsökningen osedvanligt stor på grund av de ovan nämnda stora inkomstökningar tvä år tidigare. Då pris- och lönekostnadsökningarna under 1978-1979 emellertid blev betydligt lägre än väntat samtidigt som utbyggnadstakten avtog gav den kommunala sektorns verksamhet stora överskott och en stor likviditetsreserv byggdes upp. Eftersom kommunernas inkomster och utgifter balanserades åren 1980- 1982 kvartstär en stor del av den uppbyggda likviditetsreserven.

Hur den kommunala ekonomin mer i detalj utvecklas under 1982 och 1983 framgår av tabell 9:3. Redovisningen bygger liksom tidigare år på statistiska centralbyråns enkät till kommunerna avseende de kommunala inkomsterna och utgifterna 1982 och 1983. Vad gäller skatter och statsbi-

Tabell 9:3 Kommunernas inkomster och utgifter 1980—1983

Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

	Milj. kr.				Föränd	ring, %
	1980	1981	1982	1983	1980-1981	1981-1982	1982-1983
Löpande priser
1        Inkomster	145320	162774	178352	194420	12,0	9,6	9,0
1.1     Skatter	77 668	86946	97 394	107 350	11,9	12,0	10,2
1.2     Statsbidrag	38 680	43 908	44 742	48050	13,5	1,9	7,4
1.2.1  Allmänna statsbidrag	9629	11476	10092	10360	19,2	-12,1	2,7
1.2.2 Speciella statsbidrag	29051	32 432	34 650	37 690	11,6	6,8	8,8
1.3     Övriga inkomster	28972	31920	36216	39020	10,2	13,4	7,7
2        Utgifter	145372	162523	178446	198 220	11,8	9,8	11,1
2.1     Transfereringar	23 936	26 385	28 879	31300	10.2	9,4	8,4
2.1.1 Till hushållen	9008	9651	10966	12 230	7,1	13,6	11,5
2.1.2 Till staten	3 393	3 226	2 995	3 150	-4,9	- 7,2	5,2
2.1.3 Till företag	4 929	5 835	6 396	6700	18,4	9,6	4,8
2.1.4 Olördelat	6606	7673	8 522	9220	16,2	11,1	8,2
2.2     Konsumtion	105 105	117665	130818	146890	11,9	11,2	12,3
2.3     Investeringar	17008	18669	19049	20230	9,8	2,0	6.2
2.4     Netto av mark-
och fastighetsköp	-677	-196	-300	-200
3        Finansiellt sparande
enligt nationalräken-
skaperna (1-2)	- 52	251	- 94	-3800
1975 års priser
Konsumtion	57990	59732	61469	63218	3,0	2,9	2,8
Investeringar	10290	10246	9742	9550	-0,4	- 4,9	-2,0

Anm. Allmänna statsbidrag omfattar skatteborlfallsbidrag, skatteutjämningsbidrag och särskilt bidrag till

kommunerna. Speciella statsbidrag utgår till bestämda verksamhetsområden.

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 143

drag bygger redovisningen på uppgifter från riksrevisionsverket och finansdepartementet.

Inkomster och transfereringsutgifter

Den kommunala sektorns inkomster steg 1982 med 9,5% och beräknas 1983 öka i något lägre takt. Skatteinkomsterna steg med 12% 1982 men förutses öka med bara 10% 1983. Det kommunala skatteunderlaget har begränsats för båda åren och grundavdraget vid kommunal beskattning har höjts.

Den kraftigare ökningen av skatteinkomsterna 1982 är delvis en följd av att den kommunala sektorn tillförts skatteunderlaget från beskattade förmåner i utbyte mot att skattebortfallsbidragen och kompensationsbidragen upphördefr.o.m. 1980.

För skatteinkomsterna 1982 gällde enligt riksdagens tidigare beslut att den kommunala sektorn endast fick tillgodoräkna sig 80% av skatteunderlaget för juridiska personer och att grundavdraget vid kommunal beskattning höjdes frän 6 000 kr. till 7 000 kr. Detta innebar att skatteinkomsterna reducerades med knappt 2 miljarder kr. För 1983 har riksdagen beslutat om ytterligare begränsningar av det kommunala skatteunderlaget. Landstingen får endast tillgodoräkna sig 99% av skatteunderlaget för fysiska personer, medan primärkommunerna dessutom får räkna in 39,6% av den beskattningsbara inkomsten från juridiska personer. Denna begränsning leder till 4 miljarder kr. lägre skatteinkomster.' Att skatteinkomstökningarna, trots skatteunderlagsbegränsningen, förväntas bli relativt höga 1982 och 1983 beror dels pä att lönerna steg kraftigt under högkonjunkturåret 1980 vilket påverkar kommunernas skatteinkomster 1982, dvs. med tvä ärs fördröjning, dels pä att den kommunala utdebiteringen förväntas stiga med 40 öre 1983. Utdebiteringsökningen 1982 var 19 öre.

Statsbidragen till den kommunala sektorn steg 1982 med endast 2% medan ökningen 1983 förväntas bli betydligt större, 7,4%. En stor del av skillnaden i ökningstakt beror på att skattebortfallsbidragen och kompensationsbidragen upphörde fr.o.m. 1982. Skatteutjämningsbidraget är därmed det enda kvarvarande allmänna statsbidraget.

De speciella statsbidragen förväntas öka i högre takt 1983 än 1982. Ökningstakten är snabbare för landstingen än för primärkommunerna. Detta är bl.a. en följd av att vissa speciella statsbidrag till primärkommunerna avvecklas, samtidigt som den landstingskommunala sidan, till följd av vissa huvudmannaskapsförändringar, ges ökade statsbidrag.

Övriga inkomster torde öka i långsammare takt 1983 än 1982, vilket till

' I propositionen om kommunalekonomiska frågor 1982/83:90 föresläs att kommunerna för 1984 återigen ska fä tillgodoräkna sig 100% av skatteunderiaget för fysiska personer medan begränsningen beträffande juridiska personer kommer att kvarstå.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 144

stor del beror på att ersättning från socialförsäkringssektorn till den kommunala sektorn regleras av ett tvåårsavtal som träffades 1981. Deltager på grund av sin konstruktion en stor ökning av bidraget l:a avtalsåret men förändras bara med volymökningen det andra året.

Den kommunala sektorns totala utgifter inkl. investeringar ökar i snabbare takt än inkomsterna 1983. Transfereringsutgifterna ökar dock i lägre takt än inkomsterna. Detta beror bl.a. på att den kommunala ersättningen till staten för arbetsvärden, upphör 1983 och tidigare kostnadsersättningar till staten för Akademiska sjukhusets tjänster inte utgår fr.o.m. 1983. Detta verkar i neddragande riktning. Å andra sidan väntas socialbidragen öka med 25% pä grund av att allt fler utförsäkrade arbetslösa tvingas söka socialhjälp.

Konsumtion och investeringar

Utbyggnadstakten i den kommunala sektorn har minskat de senaste åren. Frän en genomsnittlig volymutveckling per år på ca 4% under 1970-talet har tillväxttakten reducerats till under 3% i början av 1980-talet.

Den underliggande volymökningen 1983 beräknas bli 1,3%. Därtill kommer beredskapsarbeten och nyrekryteringstjänster med statsbidrag, som svarar för 0,7% och vissa huvudmannaskapsförändringar, 0,8%. Tillsammans ger detta en ökriingstakt pä 2,8%.

Motsvarande volymutveckling 1982 var 2,9% varav den underliggande volymökningen endast svarade för 1,0%, se nedanstående tablå.

Den kommunala volymförändringen 1982 och 1983

1982 1983

Kommunal konsumtion	2.9	2,8
därav:
Huvudmannaskapsförändringar	0,8	0,8
Beredskapsarbeten	1,1	0,7
Underliggande volymökning	1,0	1,3

De huvudmannaskapsförändringar som nämnts är överföringen av Karolinska sjukhuset 1 jaii 1982 från staten till Stockholms Läns Landstiiig, överföringen av Akademiska sjukhuset frän staten till Uppsala Läns Landsting 1 jan 1983 samt att nykterhetsvårdsanstalteroch ungdomsvårdsanstalter övergår i kommunal regi 1983.

Sysselsättningen inom den kommunala sektorn ökade 1982 med 18 000 personer. För 1983 förutses en ökning med 19 000 personer. Här har då inräknats effekten av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som föreslås i den reviderade finansplanen. Om man emellertid för såväl 1982 som 1983 räknar bort dels huvudmannaskapsförändringar, dels det kraftigt ökade antalet beredskapsarbetare i kommunerna minskade antalet sysselsatta något i fjol. För 1983 förväntas en viss underiiggande sysselsättningsökning i kommunerna.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 145

Tabell 9:4 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 1980—1983 Löpande priser

	Milj. kr.				Förändring, %
	1980	1981	1982	1983	1980-1981	1981-1982	1982-1983
1     Inkomster	66420	75075	82 232	90660	13,0	9,5	10,0
1.1 Avgifter 1.2 Bidrag från staten 1.3 Ränteinkomster m.m. 1.4 Övriga inkomster	49440 2824 14018 138	56594 1520 16805 156	57447 5 275 19413 97	58 700 9900 21960 100	14,5 -46,2 19,9 13,0	1,5 247,0 15,5 -37,8	2,0 87,5 13,0 3.0
2     Utgifter	49 544	56518	63604	72770	14,1	12,5	14,5
2.1 Transfereringar till hushällen 2.2 Övriga transfereringar 2.3 Konsumtion m. m.	37 158 9989 2 397	43 259 10681 2 578	48897 12139 2568	57120 12910 2740	16,4 6,9 7,6	13,0 13,7 - 0,4	17,0 6,5 6,5
3     Finansiellt sparande	16 876	18557	18628	17890	10,0	0,4	-4,0

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån.

De kommunala myndigheternas och affärsverkens investeringar förväntas minska med 2% 1983. En närmare redogörelse för kommunernas investeringar lämnas i kapitel 7.

9.4 Socialförsäkringssektorn

Socialförsäkringssektorn omfattar allmän sjukförsäkring, allmän till-läggspensionering samt erkända arbetslöshetskassor. Till staten räknas kontant arbetsmarknadsstöd (KAS), arbetsskadeförsäkring, folkpensionering, delpensionsförsäkring, frivillig pensionsförsäkring, lönegarantifond och sjöfolkspensionering, vilka samtliga tidigare inrymts i socialförsäkringssektorn.

Socialförsäkringssektorns inkomster ökade i snabbare takt 1980 och 1981 än tidigare. Detta sammanhänger främst med att uppbörden av de statliga myndigheternas arbetsgivaravgifter lades om den 1 juli 1980 vilket -medförde ett engångstillskott till avgiftsinkomsterna andra halvåret 1980 och första halvåret 1981 (jfr. avsnittet om statens socialförsäkringsavgifter). Den I januari 1981 steg ATP-avgiften med 0,25 procentenheter enligt en tidigare fastställd plan. Den 1 januari 1982 ändrades beräkningen av ATP-avgiften. För 1981 var underlagssumman begränsad till 120 750 kr. Upp till detta värde togs en avgift på 12,25% ut. Fr.o.m. 1982 skulle avgiften höjas till 12,5%, men genom att underlaget nu kom att utgöras av hela lönesumman sänktes avgiftsprocenten till 9,4%. Jämfört med 1981 var det ändå fråga om en höjning med 0,2 procentenheter. Vidare ökade posten ränteinkomster kraftigt pä grund av det höjda ränteläget. För 1983 ökar ATP-avgiften med ytterligare 0,2 procentenheter. De totala inkomsterna

10   Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 150. Bilaga l.l

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 146

ökade med 13% 1981 av ovan nämnda skäl och med 9,5% 1982. 1983 väntas inkomsterna öka med drygt 10%.

Det samlade uttaget av kollektiva avgifter uppgår 1983 till 36,5% för arbetare och 41,6% för tjänstemän.

De lagstadgade socialförsäkringsavgifterna och de löneberoende indirekta skatterna i procent av lönesumman för år 1983 framgår av nedanstående tablå.'

Lönekostnadspåslag i procent av lön 1983

Lagstadgade socialförsäkringsavgifter

ATP	9,6
Sjukförsäkring	9,5
Folkpension	9,45
Delpension	0,5
Sjöfolkspensionering	0,8
Lönegaranti	0,2
Arbetsmarknadsavgift	0,65
Arbetsskadeförsäkring	0.6
Summa socialförsäkringsavgifter	31,3
Löneberoende indirekta skatter
Barnomsorgsavgift	2,2
Vuxenutbildningsavgift	025
Arbetsskyddsavgift	0,155
Löneavgift	2,0
Arbetsmarknadsavgift	0,05
Summa indirekta löneskatter	5,255

Totalt lönekostnadspåslag 36,555

Till detta kan frivilliga socialförsäkringsavgifter komma, t.ex. individuell tilläggspension (ITP). De socialförsäkringsavgifter som räknas in i socialförsäkringssektorn är ATP- och sjukförsäkringsavgifterna. Resterande socialförsäkringsavgifter ingär i statens inkomster, liksom de löneberoende indirekta skatterna. Socialförsäkringsavgifterna definieras enligt nationalräkenskaperna som ersättning till arbetskraften och medräknas därför i lönesumman. Övriga arbetsgivaravgifter däremot räknas som indirekta skatter även om de benämns avgifter.

Transfereringarna till hushållen , dvs. utbetalningarna av ATP, sjuk-och föräldrapenning samt arbetslöshetsersättning steg 1981 med 16,4%. Denna höga ökningstakt berodde främst på ökade utbetalningar av ATP. 1982 dämpades denna ökningstakt något bl. a. genom att utbetalningarna för sjukförsäkringen ökade mycket långsamt.

1983 väntas utbetalningarna öka markant igen huvudsakligen beroende

' Utvecklingen av de kollektiva avgiflerna under perioden 1970-1983 framgår på sid 181 i bilaga 1.1 till budgetpropositionen 1982/83:100.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 147

på den kraftiga ökningen av ATP, men också genom de ökade utbetalningarna från de erkända arbetslöshetskassorna.

Pensionsutbetalningarna för ATP utgör drygt 50% av de transfereringar till hushåll som redovisas i tabell 9:4. För 1983 ökar pensionerna kraftigt, med 5,5 miljarder kr. Visserligen räknas pensionerna upp bara en gång per år, men till basbeloppet görs ett extra tillägg pä 300 kr. vid beräkning av ATP och folkpensioner 1983.

Utgifterna för sjukförsäkringen steg drygt 4% mellan 1981 och 1982. 1983 beräknas ökningen till 7,5%. Utvecklingen av transfereringsutgifterna till hushåll framgår av nedanstående tablå. Där framgår att ATP står för den största delen av utgiftsökningen.

Transfereringar till hushåll 1980-1983
1980	1981	1982	1983
ATP                                                        19030 Sjukförsäkring inkl. föräldrapenning      16398 Erkända arbetslöshetskassor                   1 730	23 537 17126 2 596	27013 18003 3 881	32457 19362 5 305

Del finansiella sparandel uppgick 1981 till 18,6 miljarder kr. Detta var oförändrat 1982 och väntas minska något till 17,9 miljarder kr. 1983.

9.S Den totala offentliga sektorn

Den offentliga sektorns konsumtion och investeringar svarar för drygt 1/3 av bruttonationalprodukten. Den offentliga konsumtionen ökade med ca 2% 1981 främst till följd av den relativt kraftiga kommunala expansionen på 3,0%. Under 1982 bromsades den offentliga konsumtionens volymtillväxt upp. Ökningen 1982 uppgick till drygt 1% och beräknas bli ca 1,5 i år. Den beräknade ökningen 1983 är helt hänförlig till kommunerna. Antalet anställda fortsatte att öka med ca 18 000 i kommunerna, medan det inom staten minskade ca 7 000 personer 1982, vilket huvudsakligen berodde på att Karolinska sjukhuset övergick till landstingskommunalt huvudmannaskap. För 1983 förutses en minskning med 4 000 personer för staten medan kommunalt anställda ökar med närmare 19 000. 1983 beror dessa förändringar bl.a. på att Akademiska sjukhuset och nykterhetsvärdsanstal-terna överförs från staten till landstingen. Antalet beredskapsarbetare i stat och kommun ökade med ca 13 000 1982. Ökningen 1983 beräknas bli något lägre. Den underliggande sysselsättningen i offentliga sektorn minskade således något 1982 för att 1983 väntas öka något. 1982 uppgick antalet sysselsatta i statliga och kommunala myndigheter till 1,3 miljoner personer.

De offentliga investeringarna minskade med nära 7 % 1981 ivolym varav de statliga myndigheternas investeringar minskade med ca 15%. 1982 innebar en fortsatt minskning av investeringsvolymen av de offentliga investeringarna. Endast de statliga affärsverken uppvisade någon störte

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

148

Tabell 9:5 Den offentliga sektorns konsumtion och investeringar 1980—1983

	Milj. kr., 1980	, löpande priser 1981           1982		1983	Volymförändring,		%
					1980-	1981-	1982-
					1981	1982	1983
Statlig konsumtion	45 144	48700	51411	55680	0,1	-2,5	-2,0
Socialförsäkringssektorns
konsumtion	2357	2524	2526	2690	- 0,8	-7,4	-3,0
Kommunal konsumtion	105 105	117665	130818	146890	3,0	2,9	3,0
Offentlig konsumtion	152606	168889	184755	205260	2,1	1,2	1,5
StatUg investering'	17 616	16949	18444	21760	-12,1	-0,5	7,0
Socialförsäkringssektorns
investeringar	40	54	42	60	12,0	7,1	6,5
Kommunala investeringar	17008	18669	19049	20230	- 1,1	-4,9	-2,0
Offentliga investeringar	34664	35672	37535	42050	- 6,8	-2,7	2,5
därav: myndigheter	17568	18544	19484	22120	- 4,4	-1,9	4,5
Summa offentUg sektor	187270	204561	222290	247310	0,3	0,4	1,5

' Inkl. affärsverk samt statliga och kommunala bolag exkl. bostadsinvesteringar.

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

ökning. I tabell 9:5 ingår även investeringar i kommunala och statliga affärsverk och bolag. Inkl. dessa investenngar beräknas de totala offentliga investeringarna ha minskat med 2,7% 1982. För 1983 väntas en kraftig uppgång i de statliga investeringarna. De gäller framför allt statliga affärsverk, där SJ, luftfartsverket och televerket planerar stora investeringar, samtidigt som de statliga myndigheternas investeringar ökar kraftigt bl.a. genom stora satsningar på vägbyggande.

Hela den offentliga sektorns efterfrågan i form av konsumtion och investeringar skulle därmed ha ökat med endast 0,3% för 1981. För 1982 var denna ökning 0,4%. 1983 väntas den offentliga sektoms efterfrågan öka med 1,5 % framför allt genom den kraftiga ökningen av den kommunala konsumtionen och de statliga investeringarna.

I tabell 9:6 redovisas den offentliga sektoms inkomster och utgifter 1980-1983. Transaktionerna mellan de tre delsektorerna har eliminerats varför tabellen endast visar transaktionerna mellan den offentliga sektorn och samhällsekonomin i övrigt.

Sedan 1978 har hela den offentliga sektorn uppvisat sparandeunderskott. Totalt sett försämrades den offentliga sektorns finansiella sparande med 14 miljarder kr. 1982. Denna försämring är i sin helhet att hänföra till staten. ,1983 beräknas sparandet försämras med ytterligare ca 10 miljarder till drygt 55 miljarder kr., vilket motsvarar ca 8% av BNP. Orsaken är försämringen av statens finansiella sparande i kombination med ett stagnerande överskott inom socialförsäkringssektorn och underskottet i kommunernas llnansiella sparande.

I vissa sammanhang vill man jämföra förändringen av offentliga inkomster och utgifter med BNP och dess utveckling i fasta priser. Detta mått

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

149

Tabell 9:6 Den totala offentliga sektorns inkomster och utgifter 1980-1983

Milj. kr.

Förändring, %

		1980	1981	1982	1983	1980-1981	1981-1982	1982-1983
1	Inkomster	306937	344935	379178	428110	12,4	9,9	13,0
l.l	Skatter	185 116	205 391	226853	261 100	11,0	10,4	15,0
1.2	Socialförsäkringsavgifter	74643	85 837	86580	93 200	15,0	0,9	7,5
1.3	övriga inkomster	47 178	53 707	65745	73810	13,8	22,4	12,5
2	Utgifter	327007	375377	423217	483460	14,8	12,7	14,0
2.1	Transfereringar	•152 146	182874	214157	250380	20,2	17,1	17,0
2.1.1	Till hushåll	98200	111565	122057	137 280	13,6	9,4	12,5
2.1.2	Till företag inkl. livsmedels-
	och bostadssubventioner	28 234	34 544	41654	51 120	22,3	20,6	22,5
2.1.3 Till internationell verksamhet		4121	4222	4397	5 380	2,5	4,1	22,5
2.1.4	Räntor	21591	32 543	46049	56600	50,7	41,5	23,0
2.2	Konsumtion	152606	168 889	184755	205260	10,7	9,4	11,0
2.3	Investeringar	22781	23 692	24489	27 890	4,0	3,4	14,0
2.4	Köp och försäljning
	av fastigheter	-    526	-      78	-     184	-      70
3	Finansiellt sparande	-20070	-30442	-44039	-55350	51,7	44,7	25,5
4	över statsbudgeten
	finansierad utlåning	13997	12105	13758	16800	-13,5	13,7	22,0

Källa: Finansdepartementet.

visar bl.a. hur stor den totala skattekvoten är i förhållande till BNP. Utvecklingstakten visar hur snabbt de offentliga inkomsterna och utgifterna växer i förhållande till BNP:s utveckling.

Den reala utvecklingen av offentliga inkomster och utgifter samt BNP, deflaterade med BNP-deflatorn, framgår av nedanstående uppställning (årlig procentuell volymförändring). Inkomster och utgifter i löpande priser för den offentliga sektorn samt BNP i fasta priser har hämtats från nationalräkenskaperna för perioden 1970-1982. Transfereringar inom den offentliga sektorn har ej medtagits.

	1970-1979	1980	1981	1982	1983
Inkomster	4,2	1,9	2,4	0,8	3,2
därav: skatter avgifter	3,0 8,8	-0,5 6,7	1,1 4,7	1,2 -7,5	5,2 -1,6
Utgifter Utgifter exkl. räntor	5.9 5,8	3,3 1,6	4,6 2,2	3,3 0,8	4,3 3,4
därav: staten staten exkl. statsskuldsräntor socialförsäkringssektorn kommunerna	6,0 5,6 12,8 4,2	2,4 -1,7 3,8 4,1	6,9 1,7 4,4 2,2	5,7 0,0 3,1 1,0	6,7 4,7 5,4 1,4
BNP	2,0	2,0	-0,7	-0,1	1,8

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 150

Den reala utvecklingen av de totala offenfliga utgifterna ökade under 1970-talet med 5,9% per år, dvs. betydligt snabbare än BNP som ökade med 2%. Under 1980 ökade de offentliga utgifterna med endast 3,3% vilket var betydligt långsammare än under 1970-talet. Under 1980 uppvisade framför allt staten en kraftig nedgång i utgiftstakten. Nedgången var ännu mer markant om man ser till utgiftstakten exkl. statsskuldsräntor. Realt hade dä staten en minskning av utgifterna med 1,7%. Under 1981 ökade den reala utvecklingstakten något, till 4,6%, men låg fortfarande klart under ökningstakten på 1970-talet.

För 1982 bromsades den reala offentliga utgiftstakten upp till 3,3% men räknat exkl. ränteutgifter var den enbart 0,8%. Minskningen var främst hänföriig till staten, men även kommunerna uppvisade en kraftigt minskande ökningstakt. Som framgår av tabellen stiger den reala ökningstakten kraftigt 1983. Denna ökning ligger bl. a. inom staten vars reala ökningstakt beräknas bli 6,7% mot 5,7% 1982. Exkl. räntor beräknas ökningstakten bli 4,7% jämfört med 0% 1982. Orsaken till denna skillnad är att ränteutgifterna utgjorde en mycket störte del av totala ökningen av statsutgifterna 1982 än 1983.

Som framgick av ovanstående har den reala utgiftsökningen i den offentliga sektorn varit störte än BNP-tillväxten under 1970-talet. Som en följd härav har de konsoliderade utgifterna safta som relation till BNP ökat trendmässigt under 1970-talet, frän knappt 45% 1970 till drygt 68% 1982. Detta framgår av nedanstående tablå.

Den totala konsoliderade offentliga sektoms andel av BNP, procent
	1970   1971   1972  1973   1974   1975   1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983
Utgifter Inkomster Skatter -1-avgifter	44,2   46,1   47,0   45,6   48,8   49,7   52,6 48,7   51,3   51,4   49,7   50,7   52,4   57,1 40,9   43,2   42,9   41,3   42,3   43,8   48,6	58,6 60,3 51,3	60,3 59,8 50,9	61,8 58,8 49,9	62,6 58,7 49,7	65,9 60,5 51,1	68,2 61,1 50,5	69,9 61,9 51,2

Inkomstema har också ökat som andel av BNP men inte lika snabbt. Från 1977 har de legat i stort sett oförändrade på drygt 60 % av BNP medan utgifterna ökat från 59 till nära 70% av BNP 1983. Defta kan också avläsas i den konsoliderade offentliga sektoms finansiella sparande. 1977 var inkomstandelen fortfarande något störte än utgiftsandelen och det var också det senaste året som det totala finansiella sparandet var positivt. Utvecklingen därefter uppvisar ett stort och snabbt växande underskott vilket framgår av tabell 9:6.

Utgifterna som andel av BNP har ökat mycket snabbt under senare år. En stor del av denna ökning avser statens ränteutgifter, vilka ökat frän 4 miljarder kr. 1975 till beräknade 50 miljarder 1983. I denna sammanställning har de direkta transfereringarna mellan de offentliga sektorerna eliminerats. Hänsyn har dock inte tagits till a« staten i allt högre grad har valt

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 151

att finansiera sitt budgetunderskott via upplåning hos AP-fonderna, Någon bra statistik över hur statens och kommunernas räntebetalningar fördelar sig på olika sektorer i ekonomin finns inte. Däremot kan man ur AP-fondernas årsredogörelse framläsa hur stora län som stat och kommun har hos AP-fonderna. 1975 hade staten 12,0 miljarder kr. och kommunerna 7,2 miljarder kr. i lån hos dessa fonder. Med en medelränta (enligt AP-fonder-nas årsberättelse) på 7,2% är 1975 torde socialförsäkringssektorns ränteinkomster till ca 1,4 miljarder kr. komma frän stat och kommun och egentligen ej tas med i den konsoliderade offentliga sektorn. 1982 hade staten län för 51,2 miljarder kr. och kommunerna 12,2 miljarder kr. hos AP-fonderna. Med en medelränta på 10,3% borde ca 6,5 miljarder kr. av den konsoliderade offentliga sektorns inkomster och utgifter ej medtagas. Detta är en mycket grov metod att uppskatta ränteströmmarna inom den offentliga sektorn. Den tyder emellertid pä att den konsoliderade offentliga sektorns inkomst- resp. utgiftsandel av BNP borde vara 0,5 procentenheter lägre 1975 och 1,0 procentenheter lägre 1982. Ökningen av utgiftsandelen har trots detta varit mycket snabb sedan 1975.

9.6 Beräkning av flnanspolitiska effekter

Under många år har en enkel modell använts i nationalbudgetarbetet för att belysa de samlade finanspolitiska effekterna inte bara av statsbudgetens förändringar, utan även av förändringar i kommunernas och socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter. Beräkningarna syftar till att belysa hur reala förändringar i de offentliga inkomsterna och utgifterna påverkar samhällsekonomin. Dessutom har särskilda beräkningar utförts för effekterna av vissa ekonomisk-politiska åtgärder, t.ex. investeringsstimu-lerande åtgärder, lagerstöd och industripolitiskt stöd i form av län. Till den offentliga sektorn räknas i detta sammanhang också investeringar i statliga och kommunala affärsverk och bolag. Som mätt pä den finanspolitiska effekten utnyttjas de reala förändringarna i procent av BNP i fasta priser.

Förändringar av delposter i de offentliga inkomsterna och utgifterna ger olika effekter på samhällsekonomin. Om det sker sammansättningsförskjutningar som har större påverkan pä samhällsekonomin i övrigt, blir den finanspolitiska effekten störte än vad den annars skulle ha blivit. Genom att göra antaganden om bl.a. de marginella konsumtions- och importbenä-genheterna tas i modellen hänsyn till dessa förhållanden. Till grund för effektberäkningarna ligger således bedömningar av dels importbenågenhe-terna för privat konsumtion samt för offentlig konsumtion och investering, dels hushällens konsumtionsbenägenhet för olika slags inkomster.

Det aktuella konjunkturläget liksom även efterfrågeökningarnas sammansättning påverkar de marginella importbenägenheternas storlek. För 1981 har den marginella importbenägenheten för privat konsumtion förutsatts uppgå till 0,25. 1982 och 1983 antas denna importbenägenhet vara 0,35 resp. 0,30. Importbenägenheterna för offentlig konsumtion och inves-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

152

tering har uppskattats till lägre tal än för privat konsumtion. Hushållens marginella konsumtionsbenägenhet för 1981, 1982 och 1983 har i likhet med tidigare beräkningar fömtsatts vara 0,7.

Med de antaganden om import- och konsumtionsbenägenheter som redovisats ovan erhålls ur modellen värden pä ett antal multiplikatorer. Med tillämpning av dessa multiplikatorer kan den totala effekten av förändringar i den offentliga sektorns verksamhet på bruttonationalprodukten räknas fram. För några av de viktigaste variablerna redovisas multiplikatorerna nedan.

	1981	1982	1983
Byggnadsinvesteringar	1,7	1,5	1,6
Maskininvesteringar	1,3	1,2	1,3
Offentliga löner	1,9	1,7	1,8
Övrig offentlig konsumtion	1,5	1,4	1,4
Permanenta transfereringar till hushåll	1,1	0,9	1,0
Direkta skatter	-1,0	-0,8	-0,9
Indirekta skatter	-0,9	-0,9	-0,9

I modellen varierar dessa muhiplikatorer med konjunkturerna genom antaganden om importbenägenheten. Syftet är att samma multiplikatorer ska användas för år som befinner sig i samma fas av konjunkturen.

I tabell 9:7 redovisas beräkningar över finanspolitiska effekter för 1975-1983. Frågan om hur den offentliga sektorns effekt på ekonomin i övrigt skall beräknas, är svår att besvara både utifrån teoretiska och empiriska utgångspunkter. Den beräkningsmetodik som har använts innebär att om de offentliga utgifterna och inkomsterna inte förändras realt sett från den uppnådda nivån uppstår ingen finanspolitisk effekt.. Även om den offentliga sektorns finansiella sparande är oförändrat kan emellertid en finanspolitisk effekt uppstå genom att det sker förskjutningar mellan olika typer av inkomster och utgifter. Perioden 1975-1982 har baserats på nationalräkenskapernas beräkningar över offentliga inkomster och utgifter medan

Tabell 9:7 Finanspolitiska effekter 1975-1983

Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

'	1975	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983
Staten:   direkt effekt indirekt effekt Summa	0,3 -1,0 -0,7	0,0 -0,4 -0,4	-0,1 3,1 3,0	0,2 3,5 3,7	0,2 2,1 2,3	0,2 -0,9 -0,7	-0,1 1,2 1,1	0,0 0,9 0,9	0,2 0,1 0,3
Kommunerna:   direkt effekt indirekt effekt Summa	0,6 0,7 1,3	0,6 -0,1 0,5	0,9 -0,4 0,5	0,6 -1,6 -1,0	0,8 0,3 1,1	0,7 0,5 1,2	0,5 -0,2 0,3	0,4 0,1 0,5	0,5 0,4 0,9
Socialförsäkringssektorn'	0,2	-0,1	0,3	0,4	0,2	-0,2	0,1	0,0	0,3
Totalt	0,8	0,0	3,8	3,1	3,6	0,3	1.5	1,4	1,5

' Inkl. allmänna pensionsfonden. Källa: Finansdepartementet.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 153

Tabell 9:8 Finanspolitiska effekter 1980-1983

Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

	1980	1981	1982	1983
Staten
Inkomster därav: direkt skatt indirekt skatt	-0,2 0,2 -0,4	0,3 0,9 -0,6	0,0 -0,2 0,3	-1.6 0.0 -1.3
Utgifter därav: transfereringar m. ni. konsumtion investeringar	-0,5 -0,8 0,1 0,2	0.8 1,4 -0,3 -0,3	0,9 1,0 -0.4 0.3	1,9 1.7 -0,3 0,5
Summa staten	-0,7	1,1	0,9	0,3
Kommunerna
Inkomster därav: skaller	-0,3 0,2	-0,1 0,0	0,1 -0,2	0,3 0,1
Utgifter därav: transfereringar konsumtion investeringar	1,5 0,0 1,2 0,3	0,4 0,0 0,5 -0,1	0,4 0,0 0,7 -0,3	0,6 0,0 0,7 -0,1
Summa kommunerna	1,2	0,3	0,5	0,9
Summa offentlig sektor	0,3	1,5	1,4	1,5

Källa: Finansdepartementet.

1983 bygger pä prognosen i tabell 9:1. Den marginella importbenägenheten för privat konsumtion, som har stor betydelse för effektberäkningarna, varierar givetvis med konjunkturen. Vid högkonjunktur ökar den, vid lågkonjunktur sjunker den.

För hela perioden 1975-1983 har den offentliga sektorn haft eller beräknats få en expansiv effekt pä samhällsekonomin. Ar 1980 hade dock den offentliga sektorn en mycket liten expansiv effekt pä ekonomin. Därefter härden bidragit med ca 1,5% fill BNP-utvecklingen.

Samtliga sektorer beräknas ha en expansiv effekt 1983, ett år med en relativt måttlig konjunkturuppgång.

Av tabell 9:8 framgår något utförligare hur olika delposter i den offentliga sektoms inkomster och utgifter bidrar till den totala finanspolitiska effekten för 1980-1983.

1981 hade staten en expansiv effekt på ekonomin. Den berodde nästan uteslutande på de kraftiga utgiftsökningama för industripolitiska åtgärder och utbetalningar för räntan på statsskulden. Denna gav trots sin låga multiplikatoreffekt ändå ett stort bidrag till den totala effekten. Dessa ökningar motverkas till en del av de utgiftsbesparingar som började få verkan 1981 och som framför allt påverkade statlig konsumtion och investering. På inkomstsidan fick sänkningarna av den direkta skatten positiva effekter som delvis motverkade effekten av de höjda indirekta skatterna. Sänkningen av mervärdeskatten i november fick däremot ingen märkbar inverkan förtån 1982.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 154

Den expansiva effekt 1982 som ökningarna av utgifterna för räntor och industripolitiska åtgärder medförde motverkades delvis av de reala ned-dragningama för transfereringama till kommuner och hushåll. Den expansiva effekten från investeringarna, vilken helt berodde på ökningar hos affärsverken (SJ, televerket, luftfartsverket), reducerades något genom minskningen av statlig konsumtion.

1983 karaktäriseras framför allt av två motverkande effekter. Dels en expansiv effekt från kraftigt ökade statliga investeringar, transfereringar till företag samt ränteutgifter, dels en kontraktiv effekt genom stora höjningar av indirekta skatter. Trots marginalskattesänkningarna ger de direkta skatterna inget positivt bidrag till tillväxten. Det beror pä att man genom lägre indexering av skatteskaloma och indragning av kommunalskatter helt neutraliserar denna effekt.

För kommunerna innebär framför allt ökningen av konsumtionen expansiva finanspolitiska effekter. Den expansiva effekt som redovisas på kommunemas inkomstsida 1983 är ej reell utan framkommer i modellen som ett resultat av låga ökningar av statsbidragen och ej på att hushållens köpkraft ökar och stimulerar ekonomin.

Socialförsäkringssektorn har sedan 1980 haft en svagt expansiv effekt på ekonomin. Orsaken härtill är att transfereringama till hushållen vuxit väsentligt snabbare än den huvudsakliga inkomstposten, socialförsäkrings-avgiftema. Genom de lägre utbetalningarna av ATP och sjukförsäkring 1982 var effekten noll detta år. För 1983 beräknas de kraftiga ökningarna av ATP-utbetalningama åter ge positiva effekter på BNP.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 155

10    Kreditmarknaden

Den svenska kreditpolitiken har under senare år i hög grad fått utformas utifrån stor obalans i den svenska ekonomin. Denna brist pä balans har tagit sig uttryck i bl. a. stora underskott i såväl transaktionerna med utlandet som i den statliga budgeten. De växande underskotten ställer allt större krav på såväl penning- som den statliga finansieringspolitiken och innebär ett ökat beroende av utlandet vad gäller räntor och upplåning.

Sveriges underskott i utrikesbetalningarna har sedan mitten av 1970-talet tilltagit (diagram 10: 1). Dessa underskott har täckts med upplåning i utlandet. Sedan 1977 har i huvudsak staten svarat för denna upplåning. Bytesbalansunderskotten har lett till en snabb ökning av Sveriges totala utlandsskuld, varigenom ränteutgifterna ökat i hög takt. Amorteringarna pä utlandsskulden börjar nu dessutom bli framträdande. I syfte att förbättra bytesbalansen genom att stärka den svenska industrins konkurrenskraft på exportmarknaderna och hemmamarknaden devalverades den svenska kronan med 10 % i september 1981 och med 16 % i oktober 1982.

Som framgår av diagram 10:1 har den av bytesbalansen föranledda utlandsupplåningen under de senaste åren ej åtföljts av någon motsvarande ökning av investeringarna. Utvecklingen av dessa har snarare resulterat i en neddragning av upplåningsbehovet. Utlandslånen har såtillvida disponerats för att vidga utrymmet för privat och offentlig konsumtion. Underskotten i bytesbalansen vittnar sålunda om ett minskat totalt sparande inom landet.

Den andra stora balansbristen i den svenska ekonomin utgörs av det snabbt växande statliga budgetunderskottet. Som diagram 10:2 visar, motsvarade statens budgetunderskott 1976 2 % av bruttonationalprodukten (BNP). Denna andel hade stigit till 13 % 1982 och beräknas 1983 uppgå till drygt 13 %• Samtidigt har statsskulden vuxit frän 24 % av BNP 1976 till ca 60 % 1982. Budgetunderskottets återverkningar pä samhällsekonomin och den ekonomiska politiken är bl. a. beroende av dess finansieringssätt. I den mån finansieringen sker i bankerna och utomlands får upplåningen en likviditetspåspädande effekt på banksystemet och samhällsekonomin i övrigt. En alltför snabb tillväxt av likviditeten kan ge upphov till en rad problem. Förutom ett ökat inflationstryck uppträder ofta störningar på kreditmarknaden. Dessutom försvåras möjligheterna att föra en effektiv kreditpolitik.

Ett av problemen vid en snabb likviditetsökning i bankerna är att det kan uppkomma ett ökat utrymme för en kreditexpansion med risk för en ytteriigare förstärkning av penningmängden. Detta kan komma att accentueras vid en konjunkturuppgång. En statsupplåning på den inhemska marknaden utanför banksystemet begränsar emellertid budgetunderskot-

Prop. 1982/83; 150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

156

Diagram 10: t Sveriges samlade bruttosparande ocb bruttoinvesteringar samt ökningen av fordringar på utlandet (= bytesbalansen) 1970—1983

I procent av BNP

6 l!Urra SPARANDE

_L

_L

_L

L

1—i___ I

J__ \__ L

J__ \__ L

1970     71       72       73      74      75       76      77       78       79       80      81       82       83

Anm. Bruttoinvesteringarna avser fasta inhemska bruttoinvesteringar. Lagerinvesteringarna ingår inte.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

tets likvidiserande effekter. En neutralisering av budgetens likviditetsfill-skott samt en begränsning av bankernas kreditexpansion framstår således som en viktig uppgift för en kreditpolitik som är inriktad på att begränsa tendenserna till överlikvidisering av samhällsekonomin. Statens upplåning utanför bankerna har fram t.o.m. 1981 i huvudsak skett i allmänna pensionsfonden och hos försäkringsbolagen. Med tillväxten i budgetunderskottet följer emellertid ett allt störte upplåningsbehov utanför bankerna. Eftersom kapitalmarknadsinstitutens kapacitet växer med mindre belopp än budgetunderskottet, ökar kravet på upplåning frän allmänheten. Med detta syfte introducerades den 1 juli 1982 en ny upplåningsform på den

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

Diagram 10:2 Statens budgetunderskott 1973-1982

1 procent av BNP

157

±

13 12	>4						/
	y
11 10						/
9 8	A				/
	r
7 6	Å			/
	/
5 4	/
	x	-~v              /
3 2	/		M

_L

L

±

1973     1974     1975      1976     1977      1978      1979      1980     1981      1982 Källor: Riksbanken och riksgäldskontoret.

svenska kreditmarknaden, nämligen statsskuldväxlar. De är främst avsedda för företag och kommuner och andra störte placerare. Vid starten emitterades växlarna med löptider pä 180 och 360 dagar. Försäljningen av statsskuldväxlar blev mycket stor 1982 och översteg avsevärt förväntningarna. Att så kunde ske kan hänföras dels till en väl avvägd räntesats på statsskuldväxlarna i förhållande till specialinlånings- och bankcertifikat-räntorna (diagram 10: 3) dels - indirekt - till en begränsning i bankernas utlåning. Restriktionerna pä bankernas utlåning påverkade nämligen bankernas villighet att konkurrera om inläningsmedel. I slutet av året kunde statsskuldväxlar säljas till en lägre ränta. Penningmarknadsräntorna pressades dä nämligen ner (diagram 10:3) i samband med ett stort statligt budgetunderskott och en avsevärt återhållen utlåning från bankerna. Genom införandet av statsskuldväxlar har ett fungerande instrument att tills vidare ta hand om företagens överskottslikviditet hittats. Dä statsskuld-växlar är kortfristiga papper likvidiseras emellertid statsskulden, med de risker som är förknippade härmed såsom räntestegring och omsättning av växlarna vid en konjunkturuppgång. Som framgår av tablå i har statens länga obligationslån, mätt som andelen av statsskulden, sjunkit frän ca 55 % 1976 till 37 % 1982. Även hushållens andel, uttryckt som premie- och sparobligationslån i förhällande till statsskulden, har sjunkit frän 18 % 1976 till 12 % 1982.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 158

Diagram 10:3 Korta räntor i utlandet och i Sverige 1980-1983

Procent

	SPECIALINLÅNINGS- OCH BANKCERTIFIKATRANTOI!					1 SVERIGE
18	1 FÖRENTA STATERNA
17	il                  /       t
16	i   /	y\i \
15	7    1	i\l   ':       1            A.■••■'■• SVERIGE
	11   1
14	;/l  j.	:' V     \     1   a/ (      \			18	straffränta'
13		'\l/.-""l          '■■			17	"	STATS-
12	I	r'"\y	'	\	16	'	• rn          SKULD- •   '•..[              VÄXEL-
11	/	1               \ 1	v   1	'**	15	BANKCERTl-	Ni    """'"
10		1			14	- FIKATRANTA	\	'      \
		1	.    V\			'•	• .o	■ o.\
	- ''W  '	1	N         V\		13		••■\	../A
9						S
8		V	\	V	12		•>rf-cr		,
			V			SPECIAL-		•	vv
7	-		\		11	.INLÅNINGS-RANTA			v
6	-		1	k	10	■
	FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND'			w
5	"				9

1980

1981

1982

1983

1980

1981

1982

1983

' Specialinlåningsränlan på 3 månaders

räkning.

- 3 månaders bankcertifikat.

' Under perioden 17 juni-9 september 1982 gällde en särskild avgift om 2% utöver straffräntan på 14% pä straffrän-tebelagd riksbanksupplåning under sex efter varandra följande dagar. - 3 månaders bankcertifikat. ' 180 dagars löptid.

Källa: Riksbanken.

Tablå 1 Statsskulden fördelad på upplåningsformer 1976-1982

Procent av statsskulden .

	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982
Lång upplåning i Sverige	73,0	69,7	70,6	61,8	53,4	51,2	48,8
därav: premie- och sparobli-
gationslån	18,3	17,9	15,8	15,2	15,0	13,0	11,8
länga obligationslån	54,7	51,8	54,8	46,6	38,4	38,2	37,0
Kort upplåning i Sverige	26,7	20,9	20,8	26,6	28,1	31,3	32,2
Upplåning i utlandet	0,3	9,4	8,6	11.6	18,5	17,5	19,0

Källa: Riksbanken.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

159

Diagram 10:4 Vissa statliga upplåningsräntor samt 90-dagafs bankcertinkatränta och riksbankens diskonto 1980-1983

1980 1981 1982 1983

' 180 dagars löptid. Källa: Riksbanken.

En indragning av företagens likviditet via statsskuldväxlar spelar en betydande roll även 1983. 1 syfte att nä även nya finansieringskällor som stiftelser och föreningar ger riksgäldskontoret fr.o.m. 1983 också ut 18-mänaders stalsskuldväxlar. Under de tre första månaderna 1983 har netto statsskuldväxlar till ett belopp av 15 miljarder kr. givits ut. Med avsikt att i högre grad engagera hushållen i statsfinansieringen gav riksgäldskontoret i mitten av mars 1983 ut ett premielän på 800 milj. kr. med förbättrade villkor. Lånet, som blev mycket väl mottaget, ger ökade vinstchanser per obligation och dragning, liksom höjning av högsta vinsten och garantivinster. Premiemarknaden har således fått en ökad tyngd, till vilken även riksbankens försök att starta premieklubbar kan förväntas bidraga. Härigenom möjliggörs större köp av obligationer med hjälp av riksbankslån.

Riksbanken har också under den gångna delen av 1983 utnyttjat möjligheterna till att främja en föriängning av statsskulden genom en vidgning av differensen mellan kort och lång ränta. Sedan mitten av 1982 har det internationella ränteläget successivt sjunkit (diagram 10:3). Då det svenska valutaläget efter devalveringen i oktober ej utsatts för påfrestning i någon störte utsträckning har en nedgång i bankcertifikat- och statsskuld-växelräntan sedan slutet av 1982 (diagram 10:3) kunnat accepteras. En anpassning till penningmarknadsräntorna ägde rum den 21 januari 1983, dä diskontot sänktes från 10 till 9 %. Samtidigt sänktes straffräntan för bankernas upplåning över en viss nivå från 15 till 12 % (diagram 10:3). Räntesatsen på prioriterade obligationslån sänktes från 12,75 till 12,50%. I anslutning till dessa åtgärder emitterade riksgäldskontoret ett 10-årigt statslån till 12,5 % ränta och ett 3,5-årigt till 12,25 %. Den ökade räntemar-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 160

ginalen mellan lång och kort ränta (diagram 10:4) gav positiva utslag på obligationsmarknaden. Efterfrågan pä långa obligationer ökade väsentligt. Denna inriktning av politiken - att finansiera budgetunderskottet på längre löptider utan att höja räntenivån - förstärktes i mitten av mars 1983. Fr. o. m. den 11 mars sänktes straffräntan för bankernas upplåning i riksbanken ytterligare frän 12 till 11 % med effekt pä penningmarknadsräntorna. Däremot tilläts bankerna att endast låna 25 % av bankens eget kapital i riksbanken till diskontot mot tidigare 75 %, varigenom straffräntepolitiken gavs ökad verkningsgrad. Vidare sänktes fr.o.m. den 14 mars 1983 kassakravet för bankerna från 2 till 1 %, varigenom medel pä ca 4 miljarder kr. frigjordes för köp av statspapper. Samtidigt emitterade riksgäldskontoret två nya statslån, varav ett var på 2,5 år till 12 % ränta, d. v. s. en sänkning av räntesatsen med 0,25 % i förhållande till det korta länet i januari. Det andra statslänet löper pä 10 år till oförändrat 12,5 % ränta men utan den sedvanliga klausulen med räntejustering efter 5 är. Istället förlängdes bindningstiden till 10 år. Sänkningen av det svenska ränteläget fortsatte efter ytterligare nedjusteringar av räntorna i de västeuropeiska länderna. Fr. o. m. den 8 april 1983 sänktes riksbankens diskonto med en halv procentenhet till 8,5%. Samtidigt sänktes räntesatsen för prioriterade obligationer med minst 1 O-års löptid och med räntejustering efter 5 år frän 12,5 till 12%.

I syfte att binda likviditeten i banksystemet samt att bromsa bankernas utlåning höjdes det lagliga taket för likviditetskravet i början av 1983 till 55 % för storbankerna. Detta blev också kvoten för vissa storbanker. Dessa har härigenom ålagts att placera medel, som motsvarar högst 55 % av deras inlåning i form av likvida medel. I de medlen inräknas även statspapper och bostadsobligationer. För att säkra kvoternas effekt företog riksbanken i samband med åtgärderna i mars 1983 vissa tekniska ändringar i likviditetskvoterna sä att bl. a. bankernas refinansiering av äterlån i allmänna pensionsfonden jämställs med annan inlåning. För att stimulera bankerna att medverka till försäljningen av statsskuldväxlar skedde vid introduktionen av dessa en reduktion av likviditetskvoterna beroende pä volymen av sålda statsskuldväxlar. Detta avräkningssystem slopades samtidigt med de åtgärder som i övrigt vidtogs. Likviditetskraven anpassades utifrån dessa justeringar. En högsta tillväxt i bankernas utlåning på 15 % pä 24-månadersperiod har rekommenderats, d.v.s. ca 8 % pä 12-mäna-dersbasis. I samband med likviditetskvotshöjningarna i januari 1983 infördes också ett utlåningstak för finansbolagen, som innebär att deras kreditgivning exkl. leasing får öka med 8 % under 1983.

10.1 Likviditetsutvecklingen

Penningmängden

Som framgår av diagram 10:5 gav statens budgetunderskott samt dess finansiering upphov till en begränsad likviditetsindragning från den svens-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

161

Diagram 10:5 Likviditetstillskott inom landet, valutaflöde samt penningmängd 1973— 1982

Miljarder kr., nettoflöden

1973       1974       1975       1976       1977       1978       1979 Källa: Riksbanken.

1980       1981       1982

ka ekonomin 1976. Under femårsperioden 1977-1981 resulterade dessa transaktioner i tilltagande likviditetstillskott. Denna trend bröts 1982 i samband med införandet av statsskuldväxlar vid halvårsskiftet. Totalt sett har emellertid av staten genererade likviditetsökningar tillsammans med övriga inhemska likviditetstillskott, främst härrörande från bankernas utlåning, sedan 1977 inneburit mycket kraftiga likviditetsökningar.

Under perioden 1977-1978 förekom i det närmaste inget valutautflöde. Likviditetstillskotten dessa år kom härigenom att i stort sett helt slå igenom pä penningmängden, vars ökning blev särskilt kraftig 1978. De stora likviditetstillskotten under efterföljande år bidrog i olika utsträckning till valutautflöden, vilket dämpade genomslaget på penningmängden.

Den monetära likviditeten i samhällsekonomin relaterad till BNP i löpande priser ger ett mått på den samlade reala likviditeten. Denna har en 11    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 162

Diagram 10:6 Den reala likviditetens avvikelser frän trenden i procent 1965—1982

1965 66   67   68   69   70   71    72   73   74   75   76   77    78   79   80   81   82

Anm. Den reala likviditeten utgörs av årsgenomsnitt av penningmängden i procent av BNP. Dessa årsgenomsnitt har behandlats med linjär regressionsanalys. Resultatet ger en långsamt sjunkande trend. Linjen (trenden) har i diagrammet presenterats som en horisontell linje. Avvikelserna från denna trend är angivna i procent av trendvärdena. Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken och statistiska centralbyrån.

Tablå 2 Penningmängden 1980-1982

Miljarder kr., nettoflöden

	1980	1981	1982
Likviditetsökning inom landet	56	52	45
Tillskott genom bl. a.
Staten	39	48	30
budgetunderskott	54	66	81
inhemsk upplåning utanför
bankerna (ökning -)	-15	-18	-51
Utlåning i svenska kronor från
banker till allmänheten'	11	12	12
Valutaflöde	-22	- 7	-17
Valutareservens transaktionsförändring	0	1	0
Statlig utlandsupplåning (ökning -)-	-22	- 8	-17
Penningmängdsökning	34	45	28
Procentuell ökning av penningmängden	12,3	14,4	7,8

' Utestående krediter till andra ändamål än bostadsbyggande exkl. refinansiering i

utlandet.

- Justerad för kursförändringar på amorteringar samt inkl.  SDR-tilldelning och

riksbankens lånetransaktioner.

Källa: Riksbanken.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

163

Diagram 10:7 Valutaflöde och statens upplåning utomlands 1979-1983

Miljarder kr., 12-månadersförändringar

25	----------------------------------------------------------------------- /\    STATENS UPPLÅNING /    \   UTOMLANDS
20	>     \                          yv
15	y     \     1
10	y            \    /
5 0 -5	/"          VALUTARESERVENS                                   v/ ■                   TRANSAKTIONSFÖR. t\        ,                                      ,
	N--..s,.-v-' "'            a'--''''
-10	v                  /        \
-15	\                                  /    VALUTAFLÖDE   \.     k/
-20	-s    /                             *
-25	>/

1979

1980

1981

1982

1983

Anm. Valutaflödet definieras som förändringen i valutareservens transaktionsvärde exkl. statens och riksbankens lånetransaktioner samt tilldelning av särskilda dragningsrätter.

Källa: Riksbanken.

långsiktigt fallande trend. Den reala likviditetens avvikelser från denna trend framgår av diagram 10:6.

Beloppsmässigt ökade penningmängden med 28 miljarder kr. 1982, vilket var 17 miljarder kr. mindre än 1981 (tablå 2 samt tabell 10:1 i tabellbilagan; dessa uppgifter avser förändringar under året medan däremot diagram 10:6 återger utvecklingen av årsmedelvärden).

Till den lägre tillväxten i penningmängden 1982 bidrog dels en lägre likviditetsökning inom landet till följd av införandet av statsskuldväxlar, dels en större valutaavtappning frän de icke-statliga sektorerna (diagram 10:7). Likviditetspåverkan från bankernas utlåning var under 1982 som helhet av ungefår samma storiek som föregående är. Under de tre första kvartalen var dessa likviditetstillskoft avsevärda men de minskade under fjärde kvartalet till följd av riksbankens åtstramning av bankerna.

Likviditetsutvecklingen inom vissa sektorer

Den aktivering av den svenska penningmarknaden, som kom till stånd i och med införandet av statsskuldväxlar den 1 juli 1982 har i hög grad påverkat fördelningen av kommunernas och företagens likvida tillgångar,

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

164

vilket bör hållas i åtanke vid enjämförelse av deras banktillgodohavanden mellan 1981 och 1982.

Under andra halvåret 1982 köpte kommuner och företag statsskuldväxlar för ca 28 miljarder kr. Kommunernas, företagens och hushållens totala likvida tillgångar kom inberäknat dessa förvärv att öka betydligt mer under 1982 än 1981. Tillväxten i dessa sektorers banktillgodohavanden stannade för helåret 1982 pä drygt 21 miljarder kr., vilket var närmare 15 miljarder kr. mindre än 1981. En lägre tillväxt 1982 återfanns i en långsammare uppbyggnad av såväl företagens som hushållens banktillgodohavanden. Kommunernas banktillgodohavanden var oförändrade att jämföra med en viss uppbyggnad 1981.

Bankernas likvida tillgångar

Som framgår av tabell 10:3 i tabellbilagan växte bankernas likvida tillgångar exkl. kassakvotsmedel i väsentligt lägre takt 1982 jämfört med 1981 eller med 3 miljarder kr. mot 31 miljarder kr. Denna utveckling kunde i hög grad hänföras till statsskuldväxlarnas införande I juli 1982, varigenom statens inhemska upplåning utanför bankerna ökade kraftigt. Bankernas likviditetsutveckling 1982 påverkades även av ett störte valutautflöde från de icke-statliga sektorerna jämfört med 1981.

Tablå 3 Bankernas statspapper 1980-1982

Miljarder kr., förändring

1980

1981

1982

Statsobligationer Skattkammar- och statsskuldväxlar samt korttidslån

Summa

7,4	34,5	-3,0
10,7	-7,9	4,4
18,1	26,6	1,4

Källa: Riksbanken.

De avsevärt lägre likviditetstillskotten till bankema 1982 än 1981 återverkade helt på bankernas innehav av statspapper (tablå 3 och tabell 10:8). Bankernas nettoköp av sådana blev synnerligen omfattande under senare delen av 1981 inför förväntningar om ett sjunkande ränteläge. Sett över helåret 1981 placerade bankerna mer än hela sin Hkviditetsökning i statsobligationer. Under 1982 minskade bankerna sitt innehav av statsobligationer med ca 3 miljarder kr. netto. Samtidigt skedde ett omslag i bankernas korta nettofordringar pä riksgäldskontoret. I samband med de omfattande statsobligationsköpen 1981 avyttrade bankerna i hög grad skattkam-marväxlar. I slutet av december 1982 placerade bankerna tillfälligt 3 milr jarder kr. i form av dagslän till en ränta pä 1 %. Dessa medel hade frigjorts genom sänkning av kassakraven i december 1982 och var egentligen avsedda för placeringar i statspapper. Dessutom köpte affärsbankerna statsskuldväxlar till ett belopp av 2 miljarder kr. under andra halvåret 1982.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 165

Diagram 10:8 Bankernas utestående krediter till andra ändamål än bostadsbyggande 1978-1983

Procentuella 12-månadersförändringar

1978      1979      1980      1981      1982      1983

1978      1979     1980     1981      1982     1983

Anm. Uppgifterna avser bokförda belopp. Hänsyn är ej tagen till kurseffekterna 1981 och 1982. Dessa uppgick till ca 5 miljarder kr. 1981 och till ca 10 miliarder kr 1982.

Källa: Riksbanken.

10.2 Kreditinstitutens utlåning

Utlåningen på den inhemska organiserade kreditmarknaden exkl. statens direkta kreditgivning var 8 miljarder kr. högre under 1982 än 1981 och uppgick till ca 103 miljarder kr. (tabell 10:4). Kreditgivningen ökade framför allt till hushällen och staten, medan den sjönk till företagen. Den totala svenska upplåningen i utlandet var betydligt störte 1982 än 1981. Staten svarade för merparten av ökningen.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 166

Bankerna

Tillväxttakten i bankernas övrigutlåning i svenska kronor, dvs. utestående krediter till andra ändamål än bostadsbyggande, som under våren och sommaren 1981 avtog, vände i slutet av året (diagram 10:8). Ökningstakten fortsatte successivt att accelerera under 1982 och översteg vida den av riksbanken rekommenderade. Efter riksbankens specificering och införandet av en särskild sanktion vid överskridande av utläningsrekommen-dationen kunde en vändning konstateras fr.o.m. 12-mänadersperioden t. o. m. oktober och året ut. Parallellt med denna neddragning av övrigutlåning i svenska kronor skedde en ökad refinansiering i utländsk valuta. Dessutom framträdde en kraftig kreditexpansion i finansbolagen framför allt mot slutet av 1982. För helåret 1982 uppgick finansbolagens utlåningsökning till allmänheten till 17% att jämföras med motsvarande värde för affärsbankerna på 5 %.

Den betydande utlåningen i svenska kronor från såväl affärsbanker som spar- och föreningsbanker under de tre första kvartalen 1982 samt den begränsade refinansieringen i utlandet framgår även av tabell 10: 5 i tabellbilagan. Den betydligt störte övrigutläningen i svenska kronor under de tre första kvartalen 1982 jämfört med samma period 1981 återfanns framförallt hos hushållen samt i viss utsträckning även hos företagen. Efter riksbankens sanktionsätgärder för fjärde kvartalet 1982 sjönk under denna period affärsbankernas stock övrigutläning i svenska kronor till företagen med drygt 6 miljarder kr. jämfört med en ökning på drygt 2 miljarder kr. under samma kvartal 1981. Även övrigutlåningen till hushållen mattades under fjärde kvartalet 1982. Samtidigt tilltog affärsbankernas övrigutläning i utländsk valuta. Ökningen var dock inte sä stor som tabellen antyder, eftersom devalveringen innebar ökade skulder för företagen, utan att någon motsvarande tillförsel av medel ägde rum. Utvecklingen för helåret framgår av nedanstående tablå.

Tablå 4 Bankernas utestående krediter till andra ändamål än bostadsbyggande, s. k. övrigutlåning 1981-1982'

Milj. kr.

	Kom	muner	Företag		Hushåll	Övrigt		Summa
	sv. kr.	uti. val.	sv. kr.	uti. val.	sv. kr.	sv. kr.	uti. val.	sv. kr.	uti. val.
1981 1982	340 70	440 250	3480 -2380	13 670 15 290	6860 12410	1730 1990	2480 4450	12410 12090	16590 19990

' Inkl. kursförändringar, 1981 ca 5 miljarder kr. och 1982 ca 10 miljarder kr. Källa: Riksbanken.

Bankernas nettoförvärv av bostadsobligationer var av ungefär samma omfattning 1982 som 1981. ca 5200 miljarder kr., eller i överensstämmelse med åtagandet för resp. är (tabell 10:6). Köpen skiljer sig dock åt under

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 167

loppet av året. I början av 1982 blev särskilt affärsbankernas nettoköp omfattande mot bakgrund av påtagliga teckningar i slutet av 1981 med likvid inpå 1982. Redan under första delen av 1982 kom banksektorn att uppnå det för helåret gällande åtagandet rörande bostadsobligationer. De större nettoköpen under första halvåret 1982 jämfört med samma period 1981 avspeglades i större avlyft. För helåret 1982 blev dock bankernas avlyft av byggnadskrediter knappt 5 miljarder kr. lägre än 1981 (tabell 10:7). Samtidigt gavs nya krediter till växande belopp. Bankernas stock av utestående byggnadskrediter kom härigenom att växa med 5 miljarder kr. 1982. Under 1981 hade den minskat med drygt 3 miljarder kr. till följd av framför allt de snabbt växande avlyften.

Försäkringsbolagen

De enskilda försäkringsinrättningarnas totala nettoplaceringar på kreditmarknaden växte med 6 miljarder kr. till närmare 20 miljarder kr. 1982. Ökningen kunde till en del hänföras till försäkringsbolagens köp av statsskuldväxlar. Samtidigt var deras reverslän till kommuner och den privata sektorn större 1982 än 1981. Försäkringsbolagens totala obligationsförvärv (netto) var av samma omfattning 1982 som 1981. Deras nettoköp av statsobligationer växte dock med 2,5 miljarder kr. 1982 till 7,5 miljarder kr. samtidigt som nettoköpen av bostadsobligationer sjönk. Dessa var under 1981 betydande i samband med ränteförväntningar i slutet av året.

Allmänna pensionsfonden

Som framgår av tabell 10:9 har allmänna pensionsfondens avgifter mer än väl täckt dess pensionsutbetalningar fram till 1982 och det uppkomna överskottet har tillsammans med ränteintäkterna kunnat läggas till kapitalet. Sedan mitten av 1970-talet har detta avgiftsöverskott emellertid successivt avtagit för att 1982 vara nere i noll. Då samtidigt ränteintäkterna har stigit fortsatte dock fondens kapitaltillväxt att öka. Bakom denna utveckling ligger bl. a. en ökad takt i pensionsutbetalningarna. Denna ökning är följden av, bl. a. att antalet ATP-pensionärer ökar. Dessutom stiger pensionsbeloppen dels beroende pä inflationen dels p.g.a. alt nyblivna pensionärer har fler pensionsgrundande inkomstår och högre inkomster än tidigare års pensionärer. Samtidigt har en uppbromsning i avgifternas ökningstakt ägt rum.

Då allmänna pensionsfondens pensionsutbetalningar under 1982 uppgick till samma belopp som avgifterna, kom enbart ränteintäkterna att svara för kapitaltillväxten detta år. Samtidigt utnyttjade företagen sin återlånerätt via bankerna i högre grad 1982 än 1981. Fondens egen kreditgivning växte med en halv miljard kr. till 17,4 miljarder kr. 1982. Det var framför allt fondens nettoköp av obligationer emitterade av statliga företag och nettoköp av förlagsbevis, som ökade.

Nuvarande beräkningar och antaganden pekar på en. fortsatt snabb ök-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

168

Diagram		10:9 Statens budgetunderskoti samt dess tinansiering						1973-1982
Miljarder kr., nettobelopp
80	fl   FINANSIERING 1 SVERIGE 1 BANKERNA										> 4,
72	FINANSIERING 1 SVERIGE UTANFÖR BANKERNA										'i-   '■
68	Q   FINANSIERING 1 UTLANDET
64 60	•								lil-ft
56	p-1								M
52 48	.							■ >     v	i
44 40	•							";	ll:''-i
36	-					©		j,	■:.■•:■•:
32	-					!:			M>
28	-				iS;				éM
24	-				m
20 16	"						1				1
12 8 4 0	-			1		1	1		1	1
			l££
-4	1                 1                  1                  1                  1                 1                  1                  1                 1								1

1980   1981   1982

1973  1974   1975   1976  1977   1978  1979 Källa: Riksbanken.

ning av pensionsutbetalningarna 1983. De uppskattas komma att överstiga avgifterna med mellan 3 och 4 miljarder kr. Detta innebär att ränteintäkterna ej helt kan komma att läggas tiU kapitalet detta är. Kapitaltillväxten väntas bli lägre än 1982.

10.3 Den sektorvisa upplåningen

Staten

Som framgår av diagram 10:9 har statens budgetunderskott ökat kontinuerligt under de senaste sex åren och uppgick till 81,5 miljarder kr. 1982. Det innebar en ökning pä 15,5 miljarder kr. jämfört med 1981, vilket var , mer än den genomsnittliga ökningen av budgetunderskottet under de fem

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 169

föregående åren - knappt 12 miljarder kr. per är. Finansieringen av budgetunderskottet har redogjorts för tidigare i kapitlet. Tabell 10:10 visar statens läneformer uttryckt i miljoner kr.

Kommuner

Enligt s. k. realräkenskaper ökade kommunernas investeringar med närmare 400 milj. kr. under 1982. Deras bruttosparande var samtidigt något lägre 1982 än 1981. Denna utveckling resulterade i att kommunernas finansieringsöverskott 1981 kom att upphöra 1982 enligt nationalräkenskaperna. Enhgt kreditmarknadsstatistiska uppgifter för kommuner och landsting förekom ett inkomstöverskott detta år pä ca en halv miljard kr., vilket var ungefär detsamma som 1981 (tabell 10:11). Under 1982 byggdes dock kommunernas likvida tillgångar upp i en lägre takt än 1981 samtidigt som deras totala upplåning blev motsvarande lägre.

Bostäder

Färdigställandet av lägenheter var lägre 1982 än 1981 eller 45 100. Även igångsättningen av bostäder minskade med 2250 till 42000. Volymmässigt minskade bostadsinvesteringarna inkl. ombyggnad med 4,4% medan de värdemässigt var oförändrade. Den låga implicita prisutvecklingen 1981-1982 är delvis betingad av momssänkningen i november 1981.

Under 1982 tecknades bostadsobligationslån för drygt 15 miljarder kr., vilket var 8 miljarder kr. mindre än 1981. Då omfattande teckningar ägde mm under hösten 1981 med likvid inpå 1982 begränsades motsvarande nedgång i de likviderade obligationslänen till drygt 4 miljarder kr. (tabell 10:12). Bostadssektorns nettoupplåning på kreditmarknaden kom att uppgå till 19 miljarder kr. 1982, vilket var 2 miljarder kr. mer än 1981. Nettoutbetalningarna av de statliga bostadslånen var samtidigt ca 400 milj. kr. lägre 1982.

Privat sektor exkl. prioriterade bostadskrediter

Den privata sektorn ökade 1982 sin upplåning pä den inhemska organiserade kreditmarknaden med 1,5 miljarder kr. till närmare 21 miljarder kr. (tabell 10:13). En kraftig omfördelning av upplåningen ägde rum mellan hushållssektorn och den övriga privata sektorn, i huvudsak bestående av företag. Den innebar, att hushällens nettoupplåning pä den inhemska organiserade kreditmarknaden 1982 blev Uka stor som företagens.

Företagens fasta investeringar ökade med närmare 5 miljarder kr. i värde 1982. Lagren avtappades samtidigt med ca 6 miljarder kr., vilket var knappt 2 miljarder kr. mer än 1981. Finansieringsbehovet frän investeringssidan ökade totalt med närmare 4 miljarder kr. 1982. Sektorns bruttosparande förbättrades avsevärt detta är och täckte mer än väl det ökade finansieringsbehovet från investeringssidan. Företagens finansiella sparande förstärktes med andra ord betydligt 1982. Företagens totala likviditet 12    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 170

förbättrades samtidigt. Deras upplåningsbehov framstod mot denna bakgrund som begränsat.

Företagens nettoupplåning på den inhemska kreditmarknaden var också drygt 3 miljarder kr. lägre 1982 än 1981. För 1982 som helhet var även företagens nettoupplåning i utlandet - efter att hänsyn tagits till devalveringseffekterna - lägre än 1981. Statens utlåning till företagssektorn ökade samtidigt med drygt 2 miljarder kr. till inemot 8 miljarder kr. Företagens sammanlagda upplåning blev lägre 1982 än 1981.

Hushållens upplåning i bankerna var avsevärt större. 1982 än 1981. Särskilt under slutet av 1982 ökade dessutom finansbolagens krediter Ull hushållen. Samtidigt växte hushållens banktillgodohavanden i en lägre takt 1982. Denna utveckling av hushållens upplåning och hkviditet pekar pä en betydande försämring av hushällens finansiella sparande 1982, vilket också stöds av tillgänglig statistik om den reala utvecklingen. Till följd av en snabbare ökning av hushällens konsumtion än deras disponibla inkomster blev nämligen sektorns nettosparande betydligt lägre 1982 än 1981.

En sammanfattning av de olika sektorernas finansiella sparande visar, att de finansiella balansbristerna i Sveriges ekonomi i de flesta avseenden accentuerades 1982 (tablå 5).

Tablå 5 Finansiellt sparande Miljarder kr.	1980-1983
	1980	1981	1982	1983
Offentlig sektor Bostäder Hushåll Finansiella företag Icke-finansiella företag Bytesbalansen	-20 -12 10 21 -17 -18	-30 -12 12 27 -11 -14	-44 -11 4 28 0 -23	-55 -11 6 28 13 -19

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Den offentliga sektorns (inkl. socialförsäkringarna) finansieringsunderskott fortsatte att öka i en snabb takt 1982. Detta ökade kreditanspräk möttes ej av någon ökning i hushällssparandet, utan detta sjönk i stället väsentligt 1982. Till följd av i huvudsak en kraftig höjning av företagens sparande blev deras finansiella sparande i stort sett salderat 1982 jämfört med ett finansiellt sparandeunderskott pä 11 miljarder kr. 1981. Investeringarna utvecklades samtidigt svagt. Den ökade totala inhemska sparandebristen 1982 resulterade sammanlagt i en ökning av bytesbalansunderskottet pä ca 9 miljarder kr. till runt 23 miljarder kr.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 171

10.4 Utblick mot 1983

Utifrån de inkomst- och utgiftsprognoser för de olika sektorerna som presenteras i de övriga kapitlen, framläggs i det följande vissa skattningar för dessa sektorers finansiella variabler 1983.

För 1983 beräknas statens budgetunderskott öka med mnt 10 miljarder kr. till ca 92 miljarder kr. Bytesbalansens utveckling talar för en i stort sett oförändrad statlig utlandsupplåning 1983. Statens anspråk på den inhemska kreditmarknaden kommer sålunda att öka 1983 motsvarande tillväxten i budgetunderskottet.

Ett lägre sparande inom kommunsektorn 1983 än 1982 tillsammans med något störte investeringar innebär en kraftig försämring i kommunernas finansiella sparande 1983. Deras utgiftsöverskott beräknas komma att uppgå till mnt 3 miljarder kr. En neddragning av kommunernas likvida tillgångar kan härigenom komma att ske 1983.

Under 1983 uppskattas färdigställandet av bostäder bli ca 40800 lägenheter, vilket är 4 300 färre än 1982. Även igångsättningen beräknas bli lägre - frän 42000 lägenheter 1982 till 37000 under 1983. Bostadsinvesteringarnas volymmässiga nedgång uppskattas till knappt 2%. Värdemässigt beräknas de öka med ca 5%, varigenom behovet av bostadsbyggnads-kredher kan fömtsättas bli störte 1983 än 1982.

Företagens utgifter för fasta investeringar beräknas 1983 öka med ca 4,5 miljarder kr. En väsentligt mindre lagerneddragning än 1982 uppskattas samtidigt äga rum. Företagens bruttosparande beräknas bli avsevärt större 1983, varigenom det finansiella sparandet fortsätter att förbättras och i en snabbare takt än 1982. Detta talar för en fortsatt uppbyggnad av företagens totala likvida tillgångar under 1983. Deras upplåningsbehov förefaller under dessa omständigheter ej bli av någon större omfattning vare sig i utlandet eller i Sverige. Företagens inhemska upplåning skulle alltså ej behöva disponera någon större del av marknadsutrymmet.

Som tablå 5 visar, beräknas den offentliga sektorns finansieringsunderskott fortsätta att växa 1983, dock i något lägre takt än 1982. Dessa ökade kreditanspräk uppskattas till endast en begränsad del komma att mötas av en ökning av hushällens sparande. I stället pekar nuvarande kalkyler på att företagens ökade sparande 1983 mer än väl kommer att möta den tillväxt, som är att vänta av den offentliga sektorns samlade underskott. Detta skulle innebära ett lägre totalt sparandeunderskott 1983 än 1982 och därmed en neddragning av utlandsupplåningen med ca 3 miljarder kr. till drygt 19 miljarder kr.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget'

172

Tabell 10:1 Penningmängden 1980-

Milj. kr., nettoflöden

1982

	1980	1981	1982
Penningmängd, ökning:
Banktillgodohavanden inkl. bank-
certifikat (netto)	31856	42486	25 815
Sedlar och mynt	2638	2475	1994
Summa	34494	44961	27809
Tillskott genom:
Udandet	-22 065	- 4102	-15560
valutareservens förändring	11	5 266	4651
statens utlandsupplåning (ökning -)	-22057	- 9368	-20211
Staten	39532	47881	30267
utgiftsöverskott	54429	66014	81517
upplåning utanför bankerna (ökning -)	-14897	-18133	-51250
Riksbanken	- 4136	- 7054	- 9283
investeringskonton (ökning -)	66	-  1863	280
likvidiletskonton (ökning -)	-    214	3412	_
övriga riksbankstransaktioner	- 3988	- 8603	- 9563
Banker	2/766	8236	22385
prioriterade byggnadskrediter	4267	- 3 357	5 304
övrig utlåning i svenska kronor	10674	12 272	11771
nettoförvärv av bostadsobligationer	5802	5 165	5 220
nettofordringar på övriga kreditinstitut	1160	-  1995	764
diverse	-    737	- 3 849	-    674
Summa	34494	44961	27809

Källa: Riksbanken.

Tabell 10:2 Kommuners, företags och hushålls banktillgodohavanden 1980-1982'

Milj. kr.

Förändring

Ställning

1980

1981

1982

1982

31 december

Kommuner 1721 2 332 - 63 24287

Icke-finansiella företag 5 564        12494 4068 73 402

Hushåll 20788       21078        17311        213580

Summa banktillgodohavanden 28073       35904       21316        311269

därav  inlåning 21073        34984       21820       303 853

bankcertifikat 7000 ■ 920 -504 7416

' Inkl. bankcertifikat, exkl. medel på konto i riksbanken. Bankerna har även inlåning från andra insättarkategorier än de som ingär i tabellen varför tabellens summa ej överensstämmer med totalen för bankernas inlåning från allmänheten. Källa: Statistiska centralbyrån.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

173

Tabell 10:3 Bankernas likvida tillgångar 1980-1982

Milj. kr., förändring

	1980	1981	1982
På verkande faktorer
Utlandet	-22068	- 4102	-15560
valutareservens förändring	-  II	5266	4651
statens utlandsupplåning (ökning -)	-22057	- 9368	-20211
Staten	39532	47881	30267
utgiftsöverskott	54429	66014	81517
upplåning utanför bankerna (ökning -)	-14897	-18133	-51250
Allmänhetens innehav av sedlar
och mynt (ökning -)	- 2638	- 2475	-  1994
Riksbanken
investeringskonton (ökning -)	66	-  1863	280
likvidhetskonton (ökning -)	-    214	3412	-
kassakvotsmedel (ökning -)	6709	- 2932	-    795
övriga riksbankstransaktioner	- 3988	- 8603	- 9563
Summa	17399	31318	2635
Affärsbankernas likvida tillgångar
Korta nettofordringar på riksbanken	-     187	3726	1284
Korta nettofordringar på riksgäldskontoret	9426	- 6418	4513
Statsobligationer	7054	32458	- 2109
Korta nettofordringar pä spar- och
föreningsbanker	-    720	- 2242	-  1769
Summa	15573	27524	1919
Spar- och föreningsbankernas likvida
tillgångar
Korta nettofordringar på riksgäldskontoret	775	-    532	-     177
Statsobligationer	331	2084	-    876
Korta nettofordringar pä affärsbanker	720	2242	1769
Summa	1826	3794	716

Källa: Riksbanken.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

174

Tabell 10:4 Kreditmarknaden 1981 och 1982

Milj. kr., nettoförändring

Längivare	Låntagare
	Staten	Kom- miinpr	Den privata sektorn
		IIIUIICI	Prioriterade	Övrigt	Summa
			bostads-
			krediter
1981
A. Svensk marknad
Riksbanken	11912	-	-1	-214	11697
Affärsbanker	24116	707	934	9628	35 385
Spar- och föreningsbanker	1552	310	2014	3844	7720
Enskilda försäkringsinrättningar	4 525	28	6817	2 320	13 690
Offentliga försäkringsinrättningar	7641	286	4404	3 907	16238
Allmänheten	6900	71	2901	-62	9810
Summa	56646	1402	17069	19423	94540
B. Utlandet
Genom valutabanker	964	108	-	16685	17757
Genom mellanhandsinstitut	-	36	-	3 597	3 633
Övrigt	8404	513	-	749	9666
Summa	9368	657	-	21031	31056
Totalt A-l-B	66014	2059	17069	40454	125596
C. Staten	-	523	6161	5421	12105
Totalt AH-B-I-C	66014	2582	23230	45875	137701
1982
A. Svensk marknad
Riksbanken	8620	-4	-1	-138	8477
Affärsbanker	792	39	6389	5812	13 032
Spar- och föreningsbanker	-1090	7	3083	6938	8938
Enskilda försäkringsinrättningar	10124	616	5 395	3 624	19759
Offentliga försäkringsinrättningar	7852	617	3934	4517	16920
Allmänheten	35008	-24	297	202	35 483
Summa	61306	1251	19097	20955	102609
B.  Utlandet
Genom valutabanker	1675	561	-	19 752	21988
Genom mellanhandsinstitut	-	256	-	7053	7 309
Övrigt	18536	-282	-	-429	17 825
Summa	20211	535	-	26376	47122
Totalt A-l-B	81517	1786	19097	47331	149731
C. Staten	-	457	5761	7702	13 920
Totalt A-l-B-l-C	81517	2243	24858	55033	163651

Anm. Uppgifterna avser bokförda belopp. I uppgifterna för upplåning i utlandet genom valutabanker ingår 1981 kursförändringar pä ca 5 miljarder kr. och 1982 på ca 10 miljarder kr.

Källor: Konjunkturinstitutet och riksbanken.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

175

Tabell 10:5 Bankernas utestående krediter till andra ändamål än bostadsbyggande, s. k. övrigutlåning 1980-1982

Milj. kr.

	Förändring			Ställning 1982 31 december
	1980	1981	1982
Affärsbanker
Övrigutlåning i svenska kronor
Kommuner Företag Hushåll Övriga	140 2887 3406 11	115 2655 4226 1515	201 -3771 7040 2003	6746 48347 53 986 6274
Summa därav   1-3 kv. 4kv.	6444 7275 -831	8511 3 554 4957	5473 10294 -4821	115353
Övrigutlåning i utländsk valuta
Kommuner Företag Övriga	156 6210 564	438 13 673 2475	252 15290 4445	1290 50524 9956
Summa därav: 1-3 kv. 4kv.	6 930 4427 2503	16586' 17872 -1286	19987' 6336 13651	61770
Summa övrigutlåning	13374	25097	25460	177123
Spar- och föreningsbanker
Kommuner Företag Hushåll Övriga	226 910 2769 311	224 828 2630 215	-129 1395 5 366 -  16	3 632 10421 63943 1394
Summa övrigutlåning därav: 1-3 kv. 4kv.	4216 2740 1476	3897 1464 2433	6616 5464 1152	79390

' Uppgifterna avser bokförda belopp. Kursförändringarna 1981 uppgick till ca 5 miljarder kr. och 1982 till ca 10 miljarder kr.

Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken och statistiska centralbyrån.

Tabell 10:6 Bankernas förvärv av prioriterade bostadsobligationer 1980-1982'

Milj. kr., förändring

1980

1981

1982

Affärsbanker

Sparbanker

Föreningsbanker

Summa

Åtagande för helåret

3 305	3 121	3 209
2137	1607	1719
364	407	347
5806	5135	5275
5 500	5 200	5200

' Sparbankernas bank har förts till sparbankerna och Föreningsbankemas bank till föreningsbankerna såsom sker i överenskommelsen mellan bostadsdelegationen och bankema om bankemas förvärv av bostadsobligationer.

Källa: Riksbanken.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

176

Tabell 10:7 Bankernas prioriterade byggnadskrediter 1980—1982

Milj. kr.

1980

1981

1982

Utbetalda Affärsbanker Sparbanker Föreningsbanker

Avlyft

Affärsbanker Sparbanker Föreningsbanker

Netto

Affärsbanker

Sparbanker

Föreningsbanker

Mellankrediter

Totalt

24467	25390	28879
17 262	17771	20202
5982	6428	7278
1223	1191	1399
20305	28556	23823
13473	20894	15917
5 879	6337	6649
953	1325	1257
4162	-3166	5056
3789	-3 123	4 285
103	91	629
270	-   134	142
-237	-  221	-64

3925

4992

-3387

Anm. Uppgifterna för sparbanker avser de 61 större. Källa: Riksbanken.

Tabell 10:8 Bankernas förvärv av statspapper 1980-1982

Milj. kr., förändring

	1980	1981	1982
Affärsbanker
Statsobligationer	7054	32458	-2 109
Skattkammar- och statsskuldväxlar
samt korttidslån	9909	-7410	4 578
Summa	16963	25048	2469
Spar- och föreningsbanker
Statsobligationer	331	2084	-   876
Skattkammar- och statsskuldväxlar	■ 775	-   532	-   177
Summa	1106	1552	-1053
Samtliga bankgrupper
Statsobligationer	7 385	34 542	-2985
Skattkammar- och statsskuldväxlar
samt korttidslån	10684	-7942	4401
Summa	18069	26600	1416

Källa: Riksbanken.

Tabell 10:9 Allmänna pensionsfondens kapitaltillväxt 1974-1983

Miljarder kr.

1974

1975       1976

1977

1978        1979

1980

1981

1982

1983

Avgifter Pensioner Avgiftsöverskott Räntenetto'	9,5 3,9 5,6 ,4,7	10,7 5,0 5,7 5,7	13,8 6,9 6.9 6,7	16,2 9,7 6..1 8,1	18,0 12,3 5,7 9,4	19.3 15,1 4.2 11,2	22,2 19,0 3,2 13,4	25,6 23,5 2,1 16,1	27,0 27,0 0,0 18,8	28,9 32,5 -3,6 21,5
Kapitaltillväxt	10,3	11,4	13,6	14,6	15,1	15,4	16,6	18,2	18,8	17,9
' Inkl. kostnader.
Källa: Allmänna i	pensionsfonden.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 177

Tabell 10:10 Statens budgetutfall samt upplåningsformer 1980-1982

Milj. kr., nettobelopp /

	1980	1981	1982
Budgetutfallet (nettoutg.-)	-54429	-66014	-81517
Upplåning inom landet	32372	56 646	61306
Skattkammarväxlar och korttidslån	7 230	-    715	-    885
Räntebärande obligationer	20401	53 246	13424
Premieobligationer	3 625	300	1700
Sparobligationer	4 253	3 657	4 148
Statsskuldväxlar			37 810
Övrigt	- 3 137	158	5 109
Upplåning utom landet	22057	9368	20211

Anm. För att emä överensstämmelse mellan uppgifterna för statens upplåning och budgetutfallet har riksgäldskontoret och statsverkets kassaförändringar dragits av från skattkammarväxlar och korttidslån.

Källor: Riksbanken och riksgäldskontoret.

Tabell 10:11 Kommunernas finansiella sparande 1980-1982

Milj. kr., förändring

	1980	1981	1982
Likvida tillgångar	1888	2468	1431
Utlåning	2585	2656	2955
Övriga finansiella tillgångar'	-440	-542
Summa finansiella tillgångar (1)	4033	4582
Upplåning totalt	2645	4902	3918
därav: i utlandet	-110	658	535
på svensk kreditmarknad	1038	1402	1251
övrig inhemsk upplåning	1717	2842	2132
Övriga skulder'	-    9	-985
Summa skulder (2)	2636	3917
Finansiellt sparande (l)-(2)	1397	665	468

' Inkl. diskrepans.

Källor: Riksbanken och statistiska centralbyrån.

Tabell 10:12 Prioriterade bostadskrediter 1980-1982

Milj. kr., förändring

1980

1981

1982

Obligationer därav: banker

enskilda försäkringsinrättningar offentliga försäkringsinrättningar övriga

Byggnadskrediter banker'

Korttidslån

Summa

12 132 5459	19286 5 165	14900 5 275
2 795	6817	5 395
3680 198 4267	4404 2900 -3 284 1067	3934 296 5264 -1067

16399

17069

19097

' Inkl. mellankrediter. Källa: Riksbanken.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 178

Tabell 10: 13 Den privata sektorns upplåning på kreditmarknaden samt hos staten 1981 och 1982'

Milj. kr., nettobelopp

1981 1982

3 187	4 090
12512	11601
3 724	5 264
19423	20995
5 555	10498
13 868	10457
16685	19752
3 597	7053
749	-429
21031	26376
40454	47 331
5421	7 702

A. Svensk kredilmarknad
Obligationer och föriagslån
Direkta banklån
Upplåning hos kreditinstitut

Summa

därav: hushåll övrig privat sektor

B. Utlandet
Genom valutabanker
Genom mellanhandsinstitut
Övrigt

Summa

Totalt A -t- B

C. Staten

Tota» A-t-B-t-C 45875 55033

' Exkl. prioriterade bostadskrediter inkl. kursförändringar. Källa: Riksbanken.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 179

Innehåll

1       Sammanfattning....................................................... 2

I. I      Internationell utveckling ........................................ 2

1.2      Utvecklingen i Sverige   ......................................... .... 4

APPENDIX

Delprognoser och arbetsfördelning rörande den reviderade na-

fionalbudgeten 1983  ............................................ 13

2       Den internationella utvecklingen.............................. 17

2.1 Sammanfattning  ..................................................... 17

2.2 Länderöversikter  .................................................... 23

3       Utrikeshandeln  ....................................................... 35

3.1 Exporten   ................................................................ .. 35

3.2 Importen   ................................................................ 39

3.3 Betalningsbalansen   ............................................... 46

4       Produktionen............................................................ 52

4.1 Sammanfattning av industriproduktionens utveckling      52

4.2 Utvecklingen inom olika delbranscher ...................... 53

4.3 Övriga näringsgrenar och den totala produktionen          67

5       Arbetsmarknaden .................................................... 70

5.1 Sammanfattning   .................................................... 70

5.2 Läget pä arbetsmarknaden under 1982 och början av 1983   ... 71

5.3 Arbetsmarknaden 1983   ......................................... 78

6       De enskilda konsumenternas ekonomi .................... 81

6.1 Sammanfattning   .................................................... 81

6.2 Löner  ...................................................................... 85

6.3 Hushällens disponibla inkomster.............................. 87

6.4 Konsumentpriserna  ................................................ 93

6.5 Den privata konsumtionen  ...................................... 97

7       Investeringarna   ..................................................... 98

7.1 Sammanfattning av investeringsutvecklingen samt prognos för 1983       98

7.2 Investeringsutvecklingen inom olika områden   ....... 101

7.3 Lagerinvesteringarna............................................... 112

8       Näringslivets lönsamhet, kostnader och priser   ...... 116

8.1    Näringslivets driftsöverskott, produktionskostnader och

priser   ..................................................................... 116

8.2    Tillverkningsindustrins vinstutveckling  .................... 128

9       Den offentliga verksamheten  .................................. 134

9.1 Allmänt   ................................................................... 134

9.2 Staten ...................................................................... 134

9.3 Kommunema   .......................................................... 141

9.4 Socialförsäkringssektorn........................................... 145

9.5 Den totala offentliga sektorn   ................................. 147

9.6 Beräkning av finanspolitiska effekter ....................... 151

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 180

10       Kreditmarknaden................................................... 155

10.1 Likviditetsutvecklingen.............................................. 160

10.2 Kreditinstitutens utlåning ........................................ 165

10.3 Den sektorvisa upplåningen .................................... 168

10.4 Utblick mot 1983   .................................................... 171

Tabellförteckning

1:1    Olika faktorers inverkan på exporten av bearbetade industri
varor 1982 och 1983  .............................................. 5

2   Den offentliga sektorns reala inkomster och utgifter

1970-1983  .............................................................. 9

3 Försörjningsbalans 1982 och 1983 .......................... ..... Il

4 Handels- och bytesbalans 1981-1983...................... ... 12

2:1    Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

1980-1983  .............................................................. 18

2    Konsumentprisernas utveckling 1979-1983   ......... 20

3:1    Sveriges export av bearbetade varor till OECD-området

1975-1983  .............................................................. ... 37

2 Sveriges export av bearbetade varor fill olika länderområden 1975-1983     38

3 Väridsmarknadspriserna för bearbetade varor 1973-1983 .... 39

4 Exportutvecklingen för olika varugmpper 1981 -1983       40

5 Importutvecklingen för olika vamgrupper I98I -1983        45

6      Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 1974-1983  ... 46
■   7   Betalningsbalans 1979-1983   .............................. 50

4:1    Industriproduktionens utveckling 1980-1983 ........ 52

2 Försörjningsbalans för mndvirke 1981-1983   .......... 60

3 Försöijningsbalans för verkstadsprodukter 1981 — 1983           63

4 Försöijningsbalans för övrig industrisektor 1981-1983     65

5:1    Relativa arbetskraftstal 1970, 1976-1982   ........... ... 71

2 Sysselsättningsutvecklingenenligt AKU, 1976-1982 . ... 73

3 Sysselsättningen inom olika näringsgrenar 1980-1982     73

4 Brist på arbetskraft inom industri och byggnadsverksamhet 1981-1983       74

5 Arbetslösheten 1979-1983  ..................................... ... 76

6 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1977-1982 77

7 Antal personer berörda av varsel om uppsägningar och permitteringar 1976-1982              78

8 Produktivitetsutvecklingen inom olika näringsgrenar 1976-

1983......................................................................... 79

9   Produktion, produktivitet och sysselsättning 1983... 79

6:1    Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande

1981-1983  .............................................................. 81

2 Lönekostnadsutveckling 1969-1983 samt arbetskraftskostnader för industriarbetare          86

3 Hushällssektorns inkomster och utgifter 1981 -1983        88

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 181

4  Inkomstöverföringar till hushåll från offentliga sektorn 1981 -

1983.......................................................... .. 89

5 Hushällens du-ekta skatter, avgifter m.m. 1981-1983         90

6 Realinkomstutveckling efter skatt 1980-1983   .. 92

7 Konsumentprisindex december 1981-december 1982           93

8 Konsumentprisförändringen 1975-1983 uppdelad på komponenter          95

9 Hushållens konsumtionsutveckling 1974-1982   .. .. 96

7:1    Fasta bmttoinvesteringar 1979-1983 efter kapitaltyp och

näringsgren   ..............................................    100

2 Fasta bruttoinvesteringar 1979-1983 inom privat och offentlig sektor        101

3 Lägenheter i påböijade och inflyttningsfärdiga bostadshus 1979-1983       102

4 Bostadsinvesteringar 1981-1983......................    103

5 Planerade och faktiska förändringar av industrins totala investeringar 1973-1983            106

6 Statliga investeringar 1979-1983.....................    110

7 Kommunala investeringar 1981-1983   ..............    Ill

8 Planerade och faktiska förändringar i kommunernas och landstingskommunernas totala investeringar 1974-1983  ................................................    112

9 Lagervolymförändringar totalt och efter näringsgrenar 1979-

1983..........................................................    113

8:1    Driftsöverskott i vissa delar av näringsHvet 1979-1983 samt i

hela näringslivet 1979-1981 ...........................    117

2 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och marginaler per producerad enhet i vissa delar av näringslivet 1976-1983  ................................    120

3 Driftsöverskott inom industrin 1979-1983   ........    121

4 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och marginaler per producerad enhet i skogsbruket och vissa industribranscher 1976-1983...........................    124

5 Förädlingsvärde i tillverkningsindustrin exkl. varv

1976-1983 .................................................    128

6  Förenklad resultaträkning för tillverkningsindustrin

1976-1983  ................................................    130

7  Tillverkningsindustrins räntabilitet 1976-1983.....    132

9:1 Statens inkomster och utgifter 1980-1983......... . 136

2 Industripolitiska åtgärder 1976-1983 ................ . 139

3 Kommunernas inkomster och utgifter 1980-1983  . 142

4 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 1980-1983   . 145

5 Den offentliga sektorns konsumtion och investeringar 1980-

1983..........................................................    148

6  Den totala offentliga sektorns inkomster och utgifter 1980-

1983..........................................................    149

7 Finanspoliriska effekter 1975-1983   ................    152

8 Finanspolitiska effekter 1980-1983   ................    153

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 182

10:1    Penningmängden 1980-1982   ............................. 172

2 Kommuners, företags och hushålls banktillgodohavanden 1980-1982           172

3 Bankernas likvida tillgångar 1980-1982................... 173

4 Kreditmarknaden 1981 -1982................................... 174

5 Bankernas utestående krediter till andra ändamål än bostadsbyggande 1980-1982            175

6 Bankernas förvärv av prioriterade bostadsobligationer 1980-

1982......................................................................... 175

7 Bankernas prioriterade byggnadskrediter 1980-1982      176

8 Bankernas förvärv av statspapper 1980-1982   ...... 176

9 Allmänna pensionsfondens kapitahillväxt 1974-1983       176

10 Statens budgetutfall samt uppläningsformer 1980-1982 177

11 Kommunernas finansiella sparande 1980-1982   ..... 177

12 Prioriterade bostadskrediter 1980-1982   ................ 177

13 Den privata sektorns upplåning pä kreditmarknaden samt hos staten 1981 och 1982         178

Diagramförteckning

2:1    Bruttonationalprodukten i hela OECD-området resp. OECD-
Europa 1962-1983 ...................................................      17

2    Effektiva valutakurser för US-dollar, Yen, D-mark och svens
ka kronor jan. 1981-mars 1983    ............................     21

3:1    Marknadsandelar och realativa priser för Sveriges export av

bearbetade varor till OECD-länderna 1971 -1983   .     36

2 Relativprisutvecklingen för verkstadsprodukter exkl. fartyg 1977-1983             43

3 Importpris- och volymutvecklingen 1977-1983 totalt och för vissa vamgrupper             44

4:1    Pappers- och pappindustrin i Sverige samt kapacitetstillväxt i

Nordamerika och Västeuropa 1980-1984  ...............     56

2   Papperscellulosaindustrin i Sverige samt världens kapacitets
tillväxt 1980-1984   ..................................................     59

5:1    Arbetskraftsutbudets procentuella förändring 1968-1982        70

2 Arbetskraft och sysselsättning 1977-1983   ............. 72

3 Antal arbetslösa och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i procent av arbetskraften 1964-1982     75

4 Arbetslösa enligt AKU, arbetslösa kassamedlemmar och kvarstående lediga platser 1977-1983      77

6:1    Sparkvoten 1972-1983   ........................................     83

7:1    Byggnads- och maskininvesteringar, totalt och uppdelat på nä
ringsgrenar 1974-1983   .......................................... .. 99

2 Industrins investeringskvot 1971-1983   ................. 105

3 Investeringar inom industrin, totalt och uppdelat på branscher 1976-1983              107

4 Totala industrins lagervolymförändring 1972-1983... 114

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 183

8:1    Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet i vissa delar av

näringslivet 1971-1983   ................................    118

2  Driftsöverskottets andel av förädlingsvärdet i skogsbruket

och vissa industribranscher 1971 —1983   ........    122

3............................................................... Rörliga produktionskostnader, produktpriser och marginaler
per producerad enhet i tillverkningsindustrin exkl. varv 1964-
1983..........................................................    129

9:1    Kommunernas finansiella sparande 1970-1983          141

10:1    Sveriges samlade bruttosparande och bruttoinvesteringar samt

•ökningen av fordringar pä utlandet 1970-1983...    156

2 Statens budgetunderskott 1973-1982..............    157

3 Korta räntor i utlandet och i Sverige 1980-1983          158

4 Vissa statliga upplåningsräntor samt 90-dagars bankcertifikat-ränta och riksbankens diskonto 1980-1983................................................................    159

5 Likviditetstillskott inom landet, valutaflöde samt penningmängd 1973-1982         161

6 Den reala Ukviditetens avvikelser från trenden i procent 1965— 1982       162

7 Valutaflöde och statens upplåning utomlands 1979-1983   ....   163

8 Bankernas utestående krediter till andra ändamål än bostadsbyggande 1978-1983         165

9 Statens budgetunderskott samt dess finansiering 1973-1982 ..   168

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 1.2

Svensk ekonomi 1984 och 1985

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.2

Bilaga 1.2

SVENSK EKONOMI 1984 OCH 1985

Förord

Föreliggande kalkyler rörande Sveriges ekonomi 1984 och 1985 har utarbetats inom finansdepartementet under ledning av departementsrådet Svante Öberg. Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och statens industriverk har bidragit med underiag.

1    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 2

1    Inledning

Den ekonomiska politiken har verkningar, som sträcker sig över flera är. Det gäller exempelvis den devalvering, som genomfördes i oktober 1982. Man brukar räkna med att det tar 2 å 3 är innan den fulla effekten av en devalvering har slagit igenom pä export- och importvolymerna.

Även finanspolitiken har effekter som påverkar ekonomin under en följd av år. Den budget som riksdagen i vår fastställer för budgetåret 1983/84 kommer huvudsakligen att påverka ekonomin 1984 och därefter.

Denna långsiktiga karaktär hos stora delar av den ekonomiska politiken gör att det finns ett behov av att utsträcka prognosperspektivet utöver det traditionella ettåriga perspektivet i nationalbudgeten och beakta utvecklingen under en treårsperiod under olika för den ekonomiska politiken centrala antaganden. Sådana kalkyler har också med varierande omfång genomförts i samband med de reviderade finansplanerna de senaste åren. Även i anslutning till årets reviderade finansplan redovisas denna typ av treårskalkyler. Beräkningarna är i år mer omfattande än tidigare och bygger på mer utvecklade metoder. Detta har motiverat att treärskalkylerna denna gäng redovisas i en särskild bilaga till finansplanen.

Beräkningarna avser kalenderåren 1984 och 1985 och tar upp den reala utvecklingen, pris- och löneutbildningen och den finansiella utvecklingen (dvs. utvecklingen av inkomster och utgifter för olika institutionella sektorer). Däremot har det inte varit möjligt att genomföra en motsvarande analys för kreditmarknaden och penningpolitiken.

Treärskalkylerna har utförts med nya och delvis tidigare oprövade metoder: Den ekonometriska modell som ligger till grund för kalkylerna har exempelvis utvecklats, nya typer av export- och importfunktioner har estimerats osv. Beräkningsresultaten innehåller därför en betydande grad av osäkerhet.

1 årets långtidsbudget (bilaga 1.3) redovisas en beräkning av statsbudgetens utveckling t.o.m. budgetåret 1987/88. Långtidsbudgeten baseras på vissa antaganden rörande timlöner, priser m. m. och tar endast hänsyn till redan fattade beslut rörande statens inkomster och utgifter. De kalkyler för staten och socialförsäkringen som redovisas i treärskalkylerna är till stor del baserade på samma beräkningsteknik som långtidsbudgeten och bygger delvis direkt på långtidsbudgetens siffror. Det har emellertid inte varit möjligt att uppnå en fullständig konsistens mellan treärskalkylerna och långtidsbudgeten. Exempelvis överensstämmer inte långtidsbudgetens antaganden rörande timlöner, lönesumma och priser helt med något av de alternativ, som redovisas i treärskalkylerna.

Bilagan är disponerad på följande sätt. I nästa avsnitt beskrivs översiktligt de metoder som används. Problemen i utgångsläget och valet av alternativ för 1984 och 1985 diskuteras i avsnitt 3. I de därpå följande avsnitten 4-10 redovisas förutsättningar för och resultat av kalkylerna.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 3

Avsnitt 11 innehåller en känslighetsanalys av vad som kan inträffa vid ändrade förutsättningar i vissa avseenden. Avsnitt 12 är en avslutning.

2    Metod

De kalkyler som redovisas över olika tänkbara framtida förlopp för den svenska ekonomin baserar sig på en delvis nyutvecklad makroekonomisk beräkningsmodell. Till grund för beräkningarna ligger bedömningar av ett antal ekonomiska variabler, av vilka de viktigaste avser den internationella utvecklingen, den offentliga sektorns reala tillväxt och sysselsättning, skatteregler och subventioner samt timlönens förändring.

Kalkylmodell

I den modell som används är näringslivet uppdelat i fem sektorer: jord-och skogsbmk, industri, el-, gas-, värme- och vattenverk, byggnadsverksamhet samt privata tjänster. Modellen utgår från en input-output-beskriv-ning av produktionssambanden i näringslivet och innehåller finansiella beräkningsblock för hushållen, staten, kommunerna och socialförsäkringen. Privat konsumtion beror vidare av hushållens inkomstbildning. Även import, export och produktivitet bestäms endogent. Flera av modellens delar innehåller dynamiska samband, dvs. resultatet för ett år beror av föregående års lösningar.

Priser och volymer bestäms samtidigt, vilket gör det möjligt att direkt koppla exempelvis produktivitets-, löne- och vinstutveckling till inhemsk inflation och beräkna effekten pä import och export. Den simultana bestämningen av volym och priser gör det också möjligt att sammanlänka de reala och finansiella kalkylerna.

I hushällsblocket bestäms bl. a. hushällens inkomster. Dessa beror framförallt beror på timlöner, sysselsättning och transfereringar. Vid givna skatteregler och exogent antagen sparkvot bestäms sedan hushållens totala konsumtionsutgifter. Då priset pä privat konsumtion beräknas av prismodellen blir också konsumtionsvolymen bestämd.

De finansiella kalkylerna för den offentliga sektorn samverkar förutom via hushållen och den privata konsumtionen med den övriga modellen framför allt genom att priserna påverkas av indirekta skatter och subventioner.

Ekonometriska samband

Flera viktiga samband i modellen har estimerats pä tidsserier och innehåller variabler både för lösningsäret och tidigare år, vilket gör att resultatet från ett år påverkar nästkommande års lösningar. Nedan följer en kortfattad beskrivning av de viktigaste estimerade ekvationerna.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.2 4

Exporten av priskonkurrerande varor beror av världsmarknadsvolymen, svenska relativa priser för beräkningsäret och de två föregående åren, kapacitetsutnyttjandet, vinstnivån föregående är och en trendkomponent.

Importen av varor exkl. oljeprodukter beror av inhemsk efterfrågan, svenska relativa priser för beräkningsåret och föregående år, kapacitetsutnyttjandet, vinstnivån föregående år och en trendkomponent.

Importen av oljeprodukter har estimerats som en funktion av inhemsk efterfrågan, relativa priser och en trendkomponent. Oljeförbrukningen konstaterades dock vara oberoende av kortsiktiga svängningar i de relativa priserna.

Ekvationer för sysselsättningen uttryckt i timmar har estimerats både för industri och privata tjänster som tillsammans sysselsätter merparten av näringslivets arbetskraft. Antalet arbetstimmar för beräkningsäret beror av trendkomponenter och föregående ärs produktionsnivå. Denna konstruktion får till följd att en produktionsökning bara delvis medför en sysselsättningsökning. En del av produktionsökningen medför en ökad produktivitet. Dessutom ökar sysselsättningen med en viss eftersläpning i förhållande till produktionen.

Även för hushållens sparande och industrins investeringar har funktioner estimerats. De har dock inte använts direkt i kalkylmodellen utan utnyttjats för att exogent bedöma sparkvotens utveckling för hushållen och investeringsvolymens tillväxt i industrin.

Samspelet mellan bedömningar och modellberäkningar är viktigt vid övergripande ekonomiska kalkyler. Modellen sammanställer på ett konsistent sätt de antaganden som gjorts och de samband som byggts in. Utfallet kan sedan ge upphov till revideringar av de ursprungliga förutsättningarna. Som konkret exempel på när ett sådant interationsförfarande har tillämpats kan nämnas bestämningen av inhemsk inflation, vinstutveckling och löneökning. Modellberäkningar har först gjorts med exogent given löneökning och inhemsk inflation, mätt som prisökningen för privat konsumtion. Vinstandelarna i näringslivet blir dä bestämda residuellt. Utveckhngen av löner, vinster och priser har sedan analyserats. Efter justeringar av olika antaganden har beräkningarna upprepats tills en rimlig utveckling erhållits för samtliga variabler.

3    Utgångsläge och alternativ för 1984 och 1985

Den svenska ekonomin 1982 kännetecknades av grundläggande obalanser i flera avseenden. Produktionsutvecklingen hade det senaste decenniet varit sämre i Sverige än i andra länder. Sysselsättningen hade börjat

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 5

minska. Underskotten i statens budget och i bytesbalansen var betydande.

Särskilt svag hade utvecklingen varit i industrin. Produktionsnivån i den svenska industrin var 1982 ca 10% lägre än 1974. Sverige hade sedan början av 1970-talet förlorat 20 ä 25% av sina marknadsandelar av världsexporten, medan industriländerna totalt sett hade vunnit 10%. Den svaga produktionsutvecklingen hade medfört ett rekordlågt kapacitetsutnyttjande och en dålig lönsamhet och därmed vikande industriinvesteringar.

Den svaga produktionsutvecklingen under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet hade också medfört en vikande sysselsättning i näringslivet. Särskilt inom industrin hade sysselsättningen minskat. Sysselsättningen inom den offentliga sektorn hade däremot ökat kraftigt.

Under hela 1970-talet ökade den totala sysselsättningen varje är. 1981 minskade emellertid den totala sysselsättningen med 6000 personer och 1982 med 19000 personer. Den öppna arbetslösheten hade också ökat snabbt de senaste åren. Den hade ökat frän 1,9% av arbetskraften 1980 till 2,5% 1981 och till 3,1% 1982.

Den svenska ekonomin kännetecknades också av betydande finansiella obalanser. Underskottet i bytesbalansen motsvarade 1982 3 1/2% av BNP och underskottet i statsbudgeten ca 13%. Även det finansiella sparandet i den offentliga sektorn uppvisade ett stort underskott.

Vid värderingen av de finansiella saldona finns det anledning att skilja mellan underliggande strukturella balanser och faktiska balanser. Likaså bör man ta hänsyn till att räntebetalningarna delvis utgör en kompensation för att inflafionen minskar värdet pä finansiella rillgängar och skulder. Även om korrigeringar görs av det faktiska finansiella sparandet i den offentliga sektorn för att erhålla ett stmkturellt sparande, så framstår den försämring av det offentliga sparandet som inträffade under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet som mycket kraftig. Försämringen av den offentliga sektorns finanser var i Sverige störte än i nästan alla andra industriländer.

Statsbudgetens försvagning svarade för huvuddelen av försämringen i det offentliga sparandet. Problemets allvar accentueras av att de nuvarande underskotten fortsätter att generera ökade utgifter i form av räntebetalningar. Det kommer därför sannolikt att ta lång rid innan de stmkturella underskotten i den offentliga sektorns finansiella sparande kan reduceras väsentligt.

I treårskalkylema tillämpas, som redan nämnts, till stor del samma teknik som i långtidsbudgeten (bilaga 1.3), när det gäller statens och socialförsäkringens inkomster och utgifter. Det innebär att hänsyn i princip bara tas till redan fattade beslut. Inga utgiftsneddragningar eller inkomstförstärkningar därutöver har gjorts. I och med att någon analys av kreditmarknaden och penningpolitiken de närmaste åren inte har kunnat genomföras, har hänsyn inte heller kunnat tas till problemen att finansiera underskotten i statsbudgeten utan att likviditeten i ekonomin ökar för

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 6

snabbt. Denna brist i kalkylerna är särskilt besvärande i den utsträckning likviditeten i ekonomin påverkar inflationen och i den mån budgetunderskotten skapar förväntningar om en fortsatt hög inflation.

Underskotten i bytesbalansen hade under senare delen av 1970-talet och i början av 1980-talet (med undantag för 1978) permanentats pä en hög nivå - mellan 2% och 4% av BNP. Underskotten hade tvingat fram en serie devalveringar. Inflationen hade under den aktuella perioden, bl. a. som följd av devalveringarna, varit högre i Sverige än i omvärlden.

Bytesbalansunderskotten hade också minskat Sveriges möjligheter att föra en självständig penningpolitik. De svenska räntenivåerna var i början av 1980-talet internationellt beroende i högre grad än i böljan av 1970-talet. Räntorna i Sverige hade också höjts i förhållande till de internationella. I bötjan av 1970-talet var både länga och korta räntor väsentligt lägre i Sverige än i omvärlden. 1982 var de svenska räntorna i stället högre än utlandets.

Försämringen av Sveriges relativa inflation och relativa ränteläge hade medfört betydande problem för det svenska näringslivet att hävda sig i den internationella konkurrensen.

Bytesbalansunderskotten hade också lett till en omfattande statlig utlandsupplåning. Devalveringarna och dollarkursens uppgång de senaste åren har ökat kostnaden för denna upplåning. I årets långtidsbudget belyses kostnaderna för statens utlandsupplåning. En realränta på 10% de närmaste åren kan förutses.

1983 kan bli en vändpunkt för svensk ekonomi. I den reviderade nationalbudgeten (bilaga 1.1) ges en utförlig beskrivning av konjunkturiäget för innevarande år. De dominerande dragen i den bild som där ges är att uppgången i den internationella konjunkturen blir alltmer tydlig och att den svenska exporten och industriproduktionen ökar kraftigt.

Devalveringen av den svenska kronan med 16% i oktober 1982 är den viktigaste orsaken till den mer gynnsamma utveckling av produktionen som nu kan förutses. Devalveringen och de relativt återhållsamma löneavtalen för 1983 har medfört att konkurtenskraften i den svenska ekonomin har stärkts väsentligt. Utgångsläget i detta avseende inför de närmaste åren är därmed gott.

Den förbättrade konkurtenskraften påverkar produktionen i näringslivet positivt på flera sätt. Den ger en möjlighet för mänga företag att sänka relativpriserna och därmed att vinna andelar både pä exportmarknaden och hemmamarknaden. För andra företag som är pristagare pä världsmarknaden kan den förbättrade lönsamheten göra det mer förmånligt att utvidga produktionen. På motsvarande sätt kommer troligen pressade marginaler för dem som exporterar till Sverige att dämpa importen de närmaste åren. Den förbättrade konkurtenskraften förhindrar också att produktionsverksamheter läggs ner och motverkar därmed den utslagning av produktionskapital som i betydande omfattning har skett de senaste 15-20 åren.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 7

I samtliga alternativ som redovisas här kommer devalveringen och konkurrenskraftförbättringen att ha en positiv effekt pä produktion, sysselsättning och bytesbalans de närmaste åren.

För att devalveringens positiva effekter ska bli bestående krävs emellertid att pris- och lönekostnadsökningen i Sverige de närmaste åren inte överstiger motsvarande utveckling i våra viktigaste konkurrentländer. Man kan i detta sammanhang erinra om att inflationen i Förenta Staterna, Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och Japan i början av 1983 är nere i en årstakt pä mellan 3 och 5%.

Mot denna bakgrund har valts att här beskriva utvecklingen vid tvä olika förutsättningar rörande timlönerna 1984 och 1985.1 ett alternativ (A) antas timlönerna öka med 10% per är och i tvä andra alternativ (B och C) med 6% 1984 och 5% 1985. De båda senare alternativen skiljer sig från varandra vad beträffar inflationstakten. I alternativ B förutsätts att inflationen är 5% i årstakt från senare delen av 1983, Det ger en prisökning mellan årsgenomsnitten 1983 och 1984 på 6% och mellan årsgenomsnitten 1984 och 1985 på 5%, se nedanstående tablå. I alternativ C förutsätts att inflationen är 3% i årstakt från senare delen av 1983, vilket ger en genomsnittsökning på 4% 1984 och 3% 1985.

Pris- och löneutvecklingen Åriig procentuell förändring
Alt. A		Alt. B		Alt. C
1984	1985	1984	1985	1984	1985
Timlön                  10 Konsumentpris     8	10 8	6 6	5 5	6 4	5 3

Det första alternativet innebär att inflationsprocessen fortsätter ungefär som under det senaste decenniet. Under 1970-talet steg både priser och löner med i genomsnitt ca 10% per år. Under förutsättning av en relativt långsam internationell inflation och av att inga höjningar av indirekta skatter sker under prognosperioden torde en 10-procentig löneökningstakt de närmaste åren vara förenlig med en något lägre ökningstakt för konsumentpriserna än den genomsnittliga inflationstakten under 1970-talet.

Den dämpade pris- och löneökningstakten i alternativen B och C innebär däremot en markant förändring frän vad som varit vanligt det senaste decenniet. De kalkyler för pris-, löne- och vinstutvecklingen, som redovisas i avsnitt 5, tyder emellertid på att en sådan dämpning av inflationstakten är fullt möjlig ur kostnadssynpunkt. I själva verket skulle den fömtsatta äriiga prisökningstakten på 5 % i alternativ B medföra att vinstandelarna i industrin fortsätter att öka relativt kraftigt.

I alternativ C har därför en lägre åriig prisökningstakt (3%) fömtsatts än i alternativ B. Även i detta alternativ skulle vinstandelama fortsätta att öka

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.2 8

något. Det finns därför inga kostnadsmässiga skäl för en högre inflafions-takt.

Det finns vidare tecken som tyder på en växande medvetenhet hos alla parter i den svenska ekonomin om betydelsen av att få ner inflationstakten. Timlöneökningarna 1982 och 1983 har exempelvis begränsats till ca 1% per år. Alternativen B och C torde därför ligga inom rimliga gränser trots att de avviker från tidigare vanliga ökningstakter.

4   Den internationella bakgrunden

Utgångspunkten för bedömningen av den intemarionella ekonomiska utvecklingen 1984 och 1985 är den prognos för konjunkturförioppet under innevarande är som görs i den reviderade nationalbudgeten. Som framgår därav tyder flera tecken på att en uppgångsfas nu verkligen inletts i Förenta staterna, medan signalerna härvidlag från Japan och Västeuropa är betydligt svagare och mindre entydiga. Tillväxten i BNP beräknas för 1983 uppgå till ca 23/4% i Förenta staterna, 3% i Japan och 3/4% i Västeuropa i genomsnitt. Inom Västeuropa skiljer sig fömtsättningama för ett förbättrat konjunkturläge dock väsentligt mellan de olika länderna.

För 1984 och 1985 är konjunktumtvecklingen avsevärt mer svårbedömd. Bland de mera betydande osäkerhetsmomenten återfinns intentionerna i den amerikanska penningpolitiken, reaktioner och förväntningar på de intemationella kapital- och valutamarknaderna, oljeprisets utveckling och effekterna därav pä inflation och efterfrågan, finanspolitiska målprioriteringar vid fortsatt stagflation samt risken för att nya handelshinder införs. Med hänsyn till denna osäkerhet kan flera olika utvecklingsförlopp tänkas. I det följande skisseras två olika alternafiv för den internationella ekonomiska utvecklingen efter 1983: scenario 1, som innebär en fortsatt konjunkturåterhämtning under 1984 och 1985, samt scenario 2, i vilket konjunkturåterhämtningen bryts så att 1984 och 1985 kännetecknas av fortsatt stagnation.

Gmndvalen för scenario 1 är främst en fortsatt positiv efterfrägeutveck-ling i Förenta staterna. Efter en återhämtning i bostadsbyggande och bilförsäljning redan under 1983 kan under 1984 en mer allmän uppgång i den privata konsumtionen förväntas. Tillsammans med ett lageromsving kan detta ge underlag för en god fillväxt i industriproduktionen. I expansiv riktning verkar härvidlag också försvarsutgifterna. Även vid en sådan gynnsam utveckling kan ett antal mindre expansiva inslag bestå. En försiktig bedömning måste sålunda göras av industriinvesteringarna, kommunernas och delstaternas utveckling samt utlandets bidrag till efterfrågan på amerikanska varor. Detta talar sammantaget för att uppgången kan bli svagare än vid tidigare återhämtningar. I detta scenario ligger ett antagande om att penningmängdstillväxten anpassas till den större tillväxten i

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 9

produktionen, men att nedgången i realränteläget ändå blir relativt begränsad. En viss depreciering av dollarn mot övriga valutor väntas komma till stånd under perioden.

En återhämtning av det antydda slaget i Förenta staterna kan förväntas ge en draghjälp till övriga industriländer. Dels ökar den efterfrågan i världsekonomin, dels kan en fallande dollarkurs ge utrymme för lättnader i främst de europeiska ländernas penningpolitik. Det kan dock förväntas dröja in på 1984 innan detta ger underlag för en generellt snabbare real tillväxt i dessa länder. Bakom denna bedömning ligger det faktum att konjunktumtvecklingen i industriländerna utanför Nordamerika ännu inte hunnit lika långt. I avvaktan pä mera markanta höjningar av det reala aktivitetsläget kan inflationstakten väntas fortsätta att sjunka i flertalet länder i Europa under innevarande är. Detta är gynnsamt för realinkomst-utveckUngen och skapar successivt underlag för en förstärkning av också den privata konsumtionen i många länder. I flertalet länder förs dock en stram finanspolitik, och med hänsyn till den vikt som fästs vid budgetunderskottens storlek och inflationsbekämpningen är mera omfattande finanspolitiska stimulansåtgärder inte sannolika de närmaste åren. Även ett gynnsamt scenario för utvecklingen under 1984 och 1985 torde därför karakteriseras av en relativt försiktig tillväxt i uppgångsfasen. Till en låg genomsnittlig tillväxttakt bidrar också att förutsättningarna för tillväxt varierar påtagligt mellan de enskilda länderna.

Antagandena om OECD-områdets tillväxt 1984 och 1985 framgår av tabell 1 och innebär således en ökning av BNP om ca 3 1/2 resp. 3 %. I USA är det fråga om en fallande tillväxttakt mellan åren medan den europeiska tillväxten ökar något på en låg nivå. Världshandeln med bearbetade varor beräknas på basis härav öka med 8 resp. 7% i volym; jämfört med tidigare konjunkturuppgångar är den därvid tillämpade elasticiteten i världshandeln med avseende på produktionen snarast låg.

U-ländernas möjligheter att bidra till en expansiv efterfrågan är även i det gynnsamma scenariot I mycket begränsade. Trots en på senare tid ökad lagerefterfrägan pä råvaror bedöms de reala rävampriserna under treårsperioden utvecklas relativt svagt. Hos mänga u-länder fortsätter skuldtjänsten att ta i anspråk en stor andel av exportinkomsterna. Detta gäller bl. a. flera av de nya industriländerna, de s. k. NIC-länderna. Även OPEC-ländemas efterfrågan på industrivaror bedöms bli begränsad i detta scenario, även om oljepriserna skulle stiga något.

Med dessa förutsättningar blir de utifrån kommande prisimpulserna beskedliga i industriländerna. När det gäller det inhemska inflationstrycket föreligger delvis motstridiga tendenser. Å ena sidan har de senaste årens nedpressade aktivitetsläge satt sina spår i en klart lägre inflationstakt. Även löneökningarna är nu i de flesta industriländerna mindre än tidigare. Den lediga kapaciteten i industrin är överlag betydande och utgör en buffert mot inflationsimpulser från en ökad efterfrågan, i synnerhet om

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.2 10

tillväxten sker gradvis. Vid en konjunkturuppgång som i förstone leder Ull ett förbättrat kapacitetsutnyttjande finns därtill underlag för en fördelaktigare produktivitetstillväxt, vilket också begränsar kostnadstrycket på priserna. Å andra sidan finns fortfarande tecken pä att betydande inflationsförväntningar ännu består, t. ex. de höga realräntorna för långa lån. Defta kan betyda att prisstegringstakten når sin botten 1983 för att därefter stiga något såväl 1984 som 1985. Till detta bidrar också ett behov hos företagen av att förbättra vinstnivåerna när aktivitetstillväxten så medger.

1 scenario 2 kännetecknas utvecklingen av fortsatt stagnation i industriländerna. De tendenser till konjunkturförbättring som är utgångspunkten för den reviderade nationalbudgetens prognos för 1983 får i detta scenario inte någon fortsättning därefter. I så fall upprepas det mönster med ryckig konjunkturutveckling - kortvariga perioder med förstärkt tillväxt som avbryts av perioder med stagnation eller tillbakagäng - som kännetecknat OECD-området alltsedan 1980.

En faktor som skulle kunna utlösa ett sådant avbrott 1984 i konjunkturåterhämtningen är en förnyad penningpolitisk åtstramning i Förenta staterna i kombination med att finanspolitiken inte leder till att budgetunderskotten reduceras. Detta skulle ytterligare höja realräntorna och spä på inflationsförväntningarna. Ett sådant händelseförlopp skulle drabba de flesta typer av efterfrågan och särskilt kunna medföra en sviktande utveckling av den betydelsefulla privata konsumtionen.

I detta scenario förblir dollarn stark och draghjälpen till övriga delar av världen avsevärt svagare. Därtill finns inhemska osäkerhetsfaktorer i andra industriländer som vid ett mindre gynnsamt utfall kan bedömas bidra till stagnationsutvecklingen. Utsikterna till framgång för den investeringssti-mulerande politiken i Förbundsrepubliken Tyskland blir avsevärt mindre i frånvaron av en tillväxt av marknaderna. En mera drastiskt fallande kurs för det brittiska pundet kan föranleda en omläggning av den ekonomiska politiken i åtstramande riktning igen i syfte att begränsa inflationsimpulserna. Löneutvecklingen i Frankrike kan utveckla sig till ett hot mot landets konkurrenskraft och möjligheter att lösa även de interna balansproblemen. Den japanska exporten till Nordamerika och Västeuropa kan komma att bli utsatt för protektionistiska åtgärder, något som också kan drabba NIC-länderna. Såväl oljeproducerande som övriga u-länder får i detta scenario ökade svårigheter och kan förväntas möta såväl en ännu svagare råvamprisutveckling som störte belastningar för skuldtjänsten. Intresset för ökat internationellt vamutbyte torde i ett sådant klimat bli utomordentligt litet; i tabellen anges en symbolisk enprocentig tillväxt av väridshandeln med bearbetade varor 1984 och 1985.

Ett stagnationsscenario som detta kunde i och för sig också tänkas föranledas av en förnyad acceleration i prisstegringarna i industriländerna. Detta har emellertid bedömts som mindre sannolikt med hänvisning till den mycket begränsade tillväxt i efterfrågan som totalt skulle uppkomma under

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.2 II

perioden. Snarast är det mer sannolikt att inflationstakten ytterligare dämpas till följd av låga råvampriser och antagna låga löneökningar. Liksom varit fallet under de senaste-åren torde dock framgångarna i inflationsbekämpningen inte vara tillräckliga för att generera annat än kortvariga förbättringar i det reala aktivitetsläget.

Till följd av att så många av de förhållanden som kan ha stor betydelse för konjunktumtvecklingens förlopp 1984 och 1985 är särskilt svårbedömda efter den ovanligt långa recessionen sedan 1980, är det vanskligt att avgöra vilken riktning utvecklingen kommer att ta. De skisserade scenarierna I eller 2 representerar inte några extremalternativ för den möjliga utvecklingen, men det finns skäl att vara särskilt försiktig i den internationella bedömningen. Till grund för treärskalkylerna ligger därför förutsättningar om den internationella utvecklingen som ligger mellan de båda scenarierna vad avser produktionens och världshandelns volymtillväxt. En sammanfattning av dessa förutsättningar ges i tabell 1. I avsnitt 11 görs hämtöver en känslighetsanalys för att illustrera betydelsen av att den internationella utvecklingen blir en annan än den som ingår i huvudkalkylerna.

Tabell 1 Nyckeldata för den internationella utvecklingen 1984 och 1985

Åriig procentuell volymförändring

	Scenarii	0 1	Scenario	i2	Kalkylunderlag
	1984	1985	1984	1985	1984	1985
OECD:s BNP därav   USA Västeuropa Väridshandeln med bearbetade varor	3 1/2 41/2 21/2 8	3 2 1/2 3 7	0 -1 0 1	0 -1 0 1	2 1/2 5	2 4

De prisantaganden som ligger till gmnd för kalkylerna innebär att inflationstakten ökar något de närmaste åren. Priset för bearbetade varor i internationell handel antas stiga med 6% 1984 och 7% 1985. Priset pä råolja förutsätts förbli ungefär oförändrat 29 dollar per fat 1984 och 1985. Di-astiska prisfall på oljan (under 25 dollar) förefaller i dagsläget inte sannolika. Inte heller torde risken för hastiga prisuppgångar i samband med en starkare efterfrågan vara särskilt stor med tanke pä den stora outnyttjade utvinningskapaciteten i utgångsläget och pä den långsamma aktivitetsförbättring som äger mm i förbmkarländerna. Det förtjänar dock att understrykas att förutsättningen pä denna punkt är kringgärdad med särskilt stor osäkerhet. Den historiska utvecklingen ger delvis oklara besked om bestämningsfaktorema bakom rävamprisfluktuationerna och därtill kommer att många sådana faktorer är svära att förutsäga på längre sikt, t. ex. politiska händelser.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 5    Priser och löner

12

Den inhemska inflafionen relativt omväriden har stor betydelse för hur svenskt näringsliv kan hävda sig i internationell konkurtens. För att den devalvering som genomfördes 1982 skall kunna leda till bestående sänkta relativpriser krävs att de inhemska kostnads- och prisökningarna ej överstiger våra viktigaste handelspartners. Som redan nämnts har inflationstakten i viktiga konkurrentländer succesivt dämpats och är i början av 1983 nere i årstakter mellan 3 och 5%. Detta skärper kravet pä en nivåsänkning av den inhemska inflationstakten.

I alternativen som analyseras i treärskalkylerna anges tre väl skilda löne-och prisutvecklingar som ställs mot det tidigare givna internationella scenariot. I alternativ A antas den inhemska inflationen öka relativt omväriden, samtidigt med en reallöneökning på ett par procentenheter. I alternativ B antas den inhemska inflationen kunna pressas ned i nivå med den internationella vid oförändrade reallöner. I alternativ C antas den inhemska inflationen kunna sänkas ytteriigare med ett par procentenheter, samtidigt som samma nominella löneökning antas som i alternativ B.

Diagram 1 Timlönens utveckling 1970—198S

Årlig procentuell förändring

15	A
13			/	i
			/	v
11	/			\
	/				S.                                                                Alt.A
	/N           /				\                                                         /---------------------
9 7 5	/	\      /			V			/ /
		V				\	i	/
							V
								AU.B,C

I_ \_ L

J_ I_ I_ 1_J_ I_ 1__L

1970  71     72    73     74     75     76    77     78     79     80     81     82     83     84    85

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 13

Löner     '

I diagram I anges de genomsnittliga tillväxttalen för timlönen för samtliga löntagare frän 1970. Utvecklingen under 1970-talet dominerades av den kraftiga ökningen 1974 och 1975. Endast en långsam återgång av löneökningstakten följde sedan och först 1980 och 1981 var den i nivå med tillväxten under 1970-talets första är.

Timförtjänstens tillväxt mellan 1981 och 1983 beräknas i årsgenomsnitt bli ca 7 %. Löneutvecklingen för 1982 och 1983 visar därmed en dämpning jämfört med 1970-talet.

För prognosperioden analyseras effekterna av en hög löneökning i alternativ A och en låg löneökning i alternafiv B och C.

I ahernativ A förutsätts att timlöneökningen i näringslivet blir 10 % per år för 1984 och 1985. I alternativ B och C förutsätts att timlönens ökningstakt dämpas till 6% 1984 och 5% 1985. Löneökningarna antas vidare fä en profil liknande den som gäller för 1983, vilket beräkningstekniskt motsvaras av en något lägre ökningstakt i den offentliga sektorn.

Ökningstakten för lönerna har i första hand valts för att dels belysa en utveckling där inflationsbekämpningen misslyckas och dels utvecklingar där inflationsbekämpningen i varierande grad lyckas.

Det finns en risk att lönerna åter börjar stiga i den snabbare takt som anges i alternativ A. Eftersläpande effekter av devalveringen i oktober 1982 och den måttliga internationella konjunkturuppgång som förutsätts 1984 och 1985 skapar ökad efterfrågan för den konkurtensutsatta sektom och därmed en risk för en löneinflation. Under den senaste konjunktumpp-gången var löneökningen ca 9 % per år. Även flera är av reallönesänkningar för stora löntagargrupper riskerar att skapa krav på höga nominella löneökningar.

Andra faktorer talar emellertid för den återhållsamma löneutveckling som anges i alternativen B och C. Trots stora arbetsmarknadspolitiska insatser beräknas den öppna arbetslösheten för 1983 bli den högsta under efterkrigsfiden. Även en ökad insikt om att inflationstakten internationellt har avtagit skapar lägre inflationsförväntningar inom landet.

De löneökningar som anges för 1984 och 1985 i alternativen B och C är låga jämfört med 1970-talets inhemska ökningstakter. Men det kan här vara värt att erinra om att timlöneökningen i Förbundsrepubliken Tyskland i genomsnitt var så låg som 6% i årstakt mellan 1974 och 1981. Trenden för den nominella löneökningen är dessutom sjunkande för de senaste åren och löneökningstakten I98I-1982 var knappt 5 %.

Till ökningen av timförtjänsten läggs för 1984 en beslutad höjning av ATP-avgiften på 0,2 procentenheter. För 1985 antas skattereformen finansieras med en höjning av den allmänna löneavgiften med 2 %.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 14

Priser

Efter en period av relativt stabila priser både på världsmarknaden och de inhemska marknaderna fyrdubblades de nominella oljepriserna under konjunkturuppgången 1973 och 1974. Även priset på övriga varor kom att stiga kraftigt, vilket tillät att höga löneökningar kunde kombineras med goda vinster i industrin. Under den starka konjunkturnedgången därefter dämpades prisökningarna kraftigt pä världsmarknaden, vilket också ledde till att den svenska prisökningstakten delvis anpassades nedåt, dock ej tillräckligt för att undvika kraftiga förluster av marknadsandelar.

Den nominella löneökningen bromsades endast långsamt under de följande åren, vilket resulterade i snabbt fallande vinster inom industrin. Först 1978 började en vinstuppgäng bli skönjbar. Under konjunkturuppgången 1979 och 1980 fortsatte de svenska företagen att förbättra sina vinster genom att låta priserna stiga snabbare än våra konkurtenter. Svensk industri kom därför att förlora marknadsandelar på både hemma-och exportmarknader. Devalveringarna 1981 och 1982 har dock skapat utrymme för en anpassning av de svenska relativa priserna med bibehållna vinstnivåer. De låga löneökningarna under 1982 och 1983 har ytterligare stärkt företagens konkurrenskraft.

Prisutvecklingen pä inhemska produkter och indirekta skatteändringar sammantaget med en hög internationell inflation jämfört med 1960-talet och början av 1970-talet medförde att konsumentpriserna i årsgenomsnitt ökade med drygt 10 % under senare delen av 1970-talet.

Företagen sätter sina priser delvis för att täcka framtida kostnader och skapa morgondagens vinster. Deras bedömning av den kommande utvecklingen är därför i hög grad bestämmande för inflationen. Produktpriserna bestäms framför allt av lönekostnaderna och då i hög grad av de förväntade långsiktiga. De internationella priserna inverkar också via import av insatsvaror. De internationella priserna bestämmer även via konkurrens pä hemma- och väridsmarknaderna delvis de svenska företagens priser.

I den modell som används för att beräkna prisutvecklingen för 1984 och 1985 bestäms det inhemska produktionspriset för varje sektor i näringslivet primärt av timlönekostnaden, produktiviteten, bruttovinstandelen, kostnaden för importerade insatsvaror samt av indirekta skatter och subventioner. Exportpris och hemmamarknadspris sätts lika med produktionspriset för alla sektorer utom industrin där exportpriset för gruppen "prista-garvaror" sätts exogent, medan priset för priskonkurrerande varor sätts lika med priset på hemmamarknaden.

Timlönen inkl. kollektiva avgifter antas i alternativ A öka med 10,2% 1984 och 10%) 1985. I alternativ B och C ökar den med 6,2% 1984 och 5% 1985. Lönekostnaden per producerad enhet beror förutom pä lönekostnaden per timme på produktiviteten som för huvudparten av näringslivet är endogent bestämd av produktionsutvecklingen via sysselsättningsekva-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 15

tionerna för industrin och tjänstesektorerna. Vid en produktionsuppgång förbättras först produktiviteten, vilket verkar sänkande på kostnaderna.

För indirekta skatter och subventioner antas följande. Skatterna på energi höjs 1983 i enlighet med kompletteringspropositionen. Den allmänna löneavgiften höjs med 2 procentenheter 1985. Uttaget av mervärdeskatt är oförändrat (skattebeloppen följer i modellen värdet pä privata konsumtionen). Övriga indirekta skatter, dvs. skatt på sprit, tobak etc, antas också vara oförändrade (skattebeloppen följer den privata konsumtionsvolymen). Subventionerna till näringslivet antas öka något men väsentligen vara oförändrade mellan de olika alternativen.

Det aggregerade importpriset antas i alternativ A stiga med i genomsnitt 5,5 % per är och i alternativ B och C med 5 %. Det högre importpriset i alternativ A motiveras av att importörerna vid en högre inhemsk inflation tar igen något av de tidigare nedpressade priserna på den svenska marknaden, se vidare avsnitt 6.

Industrins vinster har sedan 1977 trendmässigt ökat. Denna förbättring av företagens lönsamhet ska ses mot bakgrund av att soliditeten tidigare kraftigt hade försämrats sedan 1970-talets början. Samtidigt har under senare år företagens risker i flera avseenden ökat. Därför förutsätts en fortsatt strävan hos företagen att öka sin soliditet. I kalkylerna för prognosperioden avspeglas detta av att industrins vinstandel, mätt som kvoten mellan driftsöverskott brutto och förädlingsvärde till faktorpris, i samtliga alternativ i varierande grad ökar jämfört med 1983 års nivå.

I alternativ A börjar lönerna åter öka i en takt som motsvarar ökningstakten för senare hälften av 1970-talet. Konsumentpriserna bedöms öka med 8 % per år, vilket understiger inflationstakten under senare delen av 1970-talet med ett par procentenheter. Den inhemska prisökningen dämpas dock under prognosperioden av att de internationella prisökningarna är lägre och av att de indirekta skatterna stiger långsammare. Den antagna inflationen i alternativ A är förenlig med att industrin höjer sina vinstandelar något 1984 och 1985. Därmed kommer de svenska produktpriserna att öka snabbare än våra konkurrenters, vilket leder till förlorade marknadsandelar. Denna utveckling förklaras av att företagen vid en kostnadsökning som är snabbare än omvärldens antas välja att sänka sin volymtillväxt och hälla höga priser i stället för att öka produktionsvolymen.

I alternativ B där timlöneökningarna sjunker jämfört med prognosen för 1983, antas att konsumentpriserna stiger med 6 % 1984 och 5% 1985. Den oförändrade reallönen i detta alternativ medger att företagen höjer sina vinstandelar kraftigt, samtidigt som relativpriserna kan sänkas med ca 1 % per år. Företagens prisbeteende kan motiveras av att de långsiktiga kostnaderna fortfarande förväntas bli höga. Kostnadsmässigt finns emellertid vid en löneutveckling enligt alternativ B uppenbarligen ett utrymme för en lägre inflation.

I alternativ C antas därför inflationen bli 4 % resp. 3 % för 1984 och

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 16

1985. Detta är liktydigt med en reallöneökning med 2 % per är. Den lägre inflationen innebär att företagens vinstmarginaler ökar från 1983 års nivå och att de svenska relativa priserna sänks med drygt 3 % per år.

I förhållande till den tvåsiffriga årliga inflationstakt som Sverige har haft sedan 1975 utgör prisökningarna i alternativ B och C ett trendbrott. De är dock rimliga med de förutsättningar som givits för internationell inflation samt löne- och skatteförändringar. Vidare kan industrins vinstandelar för 1985 öka något i alternativ A och C medan de ökar kraftigt i alternativ B.

Tabell 2 Prisutvecklingen för vissa komponenter i försörjningsbalansen 1970-1985 Ärlig procentuell förändring

	1970-	Alt A		Alt B		Alt C
	IQ8t
		1984	1985	1984	1985	1984	1985
BNP	9,9	9,1	9,3	6,2	5,0	4,1	2,7
Privat konsumtion	9,7	8,0	8,0	6,0	5,0	4,0	3,0
Offentlig konsumtion	10,9	8,7	9,7	5,4	5,3	4,9	4,8
Bruttoinvesteringar	9,6	9,7	8,5	7.9	6,2	6,4	4,9
Export	10,3	9,1	8,3	7,2 .	5,5	5,3	3,4
Import	11,4	5,2	6,1	4,6	5,5	4,5	5,5

6   Utrikeshandeln

Exporten

Mer än 3/4 av den svenska exporten av bearbetade varor går till länder inom OECD-området. Marknadstillväxten där är således i hög grad avgörande för de svenska avsättningsmöjligheterna. Som framgår av avsnitt 4 beräknas denna fillväxt fill 5% 1984 och 4% 1985 i förutsättningarna för treärskalkylerna. Tillväxten i länderna utanför OECD-området, som kvantitativt sett spelar mindre roll för den svenska exporten, har satts till samma tal, vilka således gäller även den totala marknadstillväxten för svensk export av bearbetade varor. Denna varukategori överensstämmer i stort sett med den vamgrupp som i denna exportanalys kallas för priskonkurrerande varor, dvs. sådana varor för vilka priset är en viktig konkurrensparameter.

För övrig varuexport används här benämningen pristagarvaror, vilket står för att det för dessa varor finns etablerade världsmarknadspriser som de svenska exportörerna i stor utsträckning anpassar sig till. I den svenska exporten domineras denna varugrupp av skogsindustrins produkter. Härtill kommer tillfälliga produktionsöverskott frän jordbruket som inte finner avsättning inom landet samt en del petroleumprodukter. Marknadstillväxten för skogsindustriprodukterna tar regelmässigt fart i ett tidigt skede av en internationell konjunkturuppgång. Sä är fallet även denna gång och en betydande efterfrågeökning har redan förmärkts på främst trävaror. Totalt

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 17

beräknas marknadstillväxten för skogsindustrins produkter till 6,5% 1984 och 2,6% 1985. För övriga pristagarvaror är det inte meningsfullt att tala om någon särskild marknad. Uppkommande överskott är små och kan utan vidare avyttras pä världsmarknaden till rådande priser.

Marknadstillväxten för tjänster beräknas till 4% 1984 och 3 % 1985.

Förutsättningarna för den internationella inflationen har angivits i avsnitt 4. För världshandeln med bearbetade varor innebär den bedömningen prisstegringar om 6% 1984 och 7% 1985 mätt i ett genomsnitt av internationella valutor.' Under de tre senaste åren har den genomsnittliga prisutvecklingen pä de svenska exportmarknaderna varit något långsammare än det internationella genomsnittet till följd av en annorlunda sammansättning av den svenska exporten. För prognosperioden förutsätts inte någon sådan skillnad i prisutveckling.

Pristagarvarorna beräknas öka snabbare än de bearbetade varorna i pris. Särskilt för skogsindustrins produkter har man att räkna med en klar höjning av realpriset (det nominella priset i förhållandet till priset pä bearbetade varor) under en konjunkturäterhämtning, då efterfrågan tillväxer snabbt. För 1984 antas detta realpris stiga med ca 5% för skogsindustriprodukterna, varefter pristrycket mattas så att realpriset stiger med ca 1% 1985. Även för jordbmksprodukter sker, bl. a. till följd av lagerrörelser, tydliga realprisfluktuationer av ungefär samma storleksordning på världsmarknaden över en konjunkturcykel. För den svenska exporten av petroleumprodukter antas priset (i dollar) vara oförändrat både 1984 och 1985. Utvecklingen av världsmarknadspriserna pä tjänster är svårbedömd; här fömtsatts en viss fortsatt realprishöjning med 1 % per år 1984 och 1985.

Utifrån dessa internationella förutsättningar bedöms den svenska exportens utveckhng under prognosären. Konjunkturinstitutet har estimerat en exportfunktion för de priskonkurrerande varorna. Enligt denna funktion beräknas en sänkning av det relativa svenska exportpriset med 1 % i förhållande till världsmarknadspriset medföra en höjning av Sveriges marknadsandelar med 1,44%. Denna effekt fördelar sig över tre är,- vilket bl. a. innebär att de stora relativprissänkningar som sker 1983 till följd av fjolårets devalvering kommer att leda till vinster av marknadsandelar även 1984 och 1985. I exportfunktionen ingår vidare en variabel som anger hur resursutnyttjandet inom den svenska industrin påverkar utbudet av exportvaror. Vid t.ex. en ökning av kapacitetsutnyttjandet med 10% -vilket motsvarar en ökning av produktionen med 5 % - dämpas exportens ökningstakt till följd härav med drygt 1 %. Slutligen ingår i exportfunktionen för de priskonkurterande varorna också en trend, som estimerats

' MäH i svenska kronor blir den vägda prisökningen 1984 något större, 6,3%, till följd av att den dollardepreciering som dä antas ske har större genomslag i riksbankens valutakorg än i utrikeshandeln.

- Samma år som relativpriset sänks ökas marknadsandelarna med 0,64% och åren därpå med 0,62 resp. 0,18%.

2   Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.2 18

Tabell 3 Export 1984 och 1985

Årlig procentuell volymförändring

	Alt. A		Alt. B		Alt. C
	1984	1985	1984	1985	1984    1985
Pristagarvaror Priskonkurrerande varor	4,5 6,0	1,5 1,0	4,5 7,3	1,5 4,1	4.5      1,5 8.6      6,6
Summa varor	5,6	1,1	6,6	3,4	7,5      5,2
Tjänster	2,1	1.2	4,4	5,3	7,2       8,7
Total export	5,0	1.2	6,2	3,7	7,4      5,8

till -1,7% per år, dvs. vid oförändrat relativpris och kapacitetsutnyttjande faller exportvolymen ändå trendmässigt. Bakom denna negativa trend ligger bl. a. en ogynnsam varu- och ländersammansättning hos den svenska exporten.

För pristagarvarorna baseras prognosen pä den beräknade marknadstillväxten samt en särskild bedömning av förhållandena på utbudssidan. Tjänsteexporten förklaras med en relativprisvariabel, där elasticiteten mellan marknadsandelsvinster och relativprissänkningar uppgår till -1,3, fördelat på två är.

Exportutvecklingen enligt de tre alternativen A-C framgår av tabell 3. För pristagarvarorna är exporttillväxten oberoende av den inhemska kostnadsutvecklingen sä länge denna inte påverkar råvaruförsörjningen och produktionskapacitetens storlek. Sålunda ökar skogsindustrins export lika mycket 1984 och 1985 i alla tre alternativen, och ökningstakten motsvarar precis marknadstillväxten, vilket innebär att restriktionerna på utbudssidan förutsätts inte göra sig gällande. Skulle brist på skogsråvara uppkomma, kan exportutvecklingen bli sämre än vad som här förutses. För jordbruksprodukter och petroleumprodukter förutsätts oförändrade exportvolymer jämfört med 1983.

Exporten av priskonkurterande varor hämmas i alternativ A av att den inhemska kostnadsutvecklingen framtvingar relafivprishöjningar både 1984 och 1985. Det första året dämpas följderna härav av de återstående effekterna av de senaste devalveringarna, främst den år 1982, och exportvolymen växer med 6,0%, dvs. någon procent mer än väridsmarknaden. År 1985 inträder emellertid de negativa effekterna av en snabb inhemsk prisutveckling, och exporten ökar mycket svagt trots en världsmarknadstillväxt på 4%. Dessutom har man att räkna med kvardröjande effekter efter 1985 av de höjda relativpriserna.

Tjänsteexporten 1984 gynnas i mindre utsträckning av tidigare inträffade relativprissänkningar, eftersom effekterna därav redan uttömts i högre grad än när det gäller de priskonkurterande varorna. Svenska exportörer föriorar marknadsandelar och exportökningen blir svag båda prognosären.

Den lägre kostnadsökning som kännetecknar alternativ B gör det möjligt

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 19

att ta tillvara de expansiva effekterna pä exporten från devalveringarna. Dessutom sänks relativpriset för de priskonkurterande varorna ytterligare något under prognosperioden, och totalt sett återvinns marknadsandelar i någon män.

I alternativ C, där de svenska relativpriserna sänks med ca 2% 1984 och ca 4% 1985, uppkommer den mest positiva utvecklingen för exporten. På fyra är (1981 -1985) skulle Sverige enligt detta alternativ erövra marknadsandelar motsvarande drygt 12% i volym. Visserligen uppgår relativprissänkningen under denna period till ännu mer (nära 17%), vilket innebär en sjunkande genomsnittlig ersättning för exporten, men till följd av eftersläpningseffekter skulle ytteriigare marknadsandelar stå att vinna efter 1985 i detta alternativ. Till bilden av detta alternativ hör emellertid också att exporten kan komma att begränsas av den befintliga produktionskapaciteten, vilket sålunda minskar utbytet av sänkta relativpriser. Exportvärdet i löpande priser 1985 är i detta alternativ lägre än i de övriga alternativen. Som andel av BNP i löpande priser är exporten likväl högst i alternativ C.

Tjänsteexporten, som har hög kortsiktig känslighet för relativprisförändringar, gynnas särskilt mycket i alternativen B och C där den inhemska inflationen reduceras kraftigt.

Importen

För importen tillämpas en något annorlunda indelningsgmnd, innebärande att importen av olja skiljs ut som en post och en funktion estimeras för importen av övriga varor. Dessutom görs en särskild bedömning av tjänsteimporten.

Importen av råolja och petroleumprodukter styrs framför allt av möjligheterna till fortsatta besparingsåtgärder och övergång till andra energislag. Sädana förändringar var särskilt kraftiga 1979-1981 efter de snabba prisstegringarna då, men även för prognosperioden måste incitamenten till fortsatt minskning av oljeanvändningen bedömas vara starka. Realpriset på olja beräknas vara mer än tre gånger högre 1985 än före den första oljekrisen 1973, och hittills har oljeförbrukningen i relarion till BNP sjunkit med blott en dryg tredjedel. Utvecklingen av nettoimporten av olja i relation till BNP redovisas i diagram 2. Den trendmässiga utvecklingen av denna relation fram till 1979 bedöms fortsätta efter 1981. Bruttoimporten följer ungefar samma utveckling, och den trendmässiga nedgången i oljeimporten uppskattas sålunda till drygt 3% per är. I importfunktionen ingär också en variabel för relativpriset mellan olja och inhemskt framställda energiformer. Inverkan därav på oljeimporten är dock försumbar.

För varor exkl. olja förklaras importen med samma variabler som ingår i exportfunktionen för priskonkurrerande varor samt dessutom med föregående ärs vinstmarginal för de inhemska producenterna. Förbättrade vinster hemma betyder ökad konkurtenskraft mot import. Relativpriselastici-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2

20

Diagram 2 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter som andel av BNP 1974-1985

AU.A.e"*

1974 1976 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984, 1985

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

teten är i denna funktion -1,24 och fördelad på två år.' 1982 års devalvering får sålunda totalt sett mindre men något mer omedelbara effekter på importsidan än pä exportsidan. Det kan vidare nämnas att variabeln för resursutnyttjandet enligt skattningsresultaten har större inverkan på importen än på exporten. Vid t. ex. en produktionsökning inom landet med 5% dras importen sålunda upp med 3%. Dessutom finns det en kraftig positiv trend i importfunktionen för varor exkl. olja, dvs. det sker en fortlöpande ökning av importpenetrationen på den svenska marknaden med drygt 3% per år även vid oförändrade relativpriser och konstant kapacitetsutnyttjande.

I bedömningen av importen av varor exkl. olja under prognosperioden har hänsyn tagits till ytterligare en faktor. Efter devalveringarna 1981 och 1982 steg importpriserna klart långsammare än den beräknade utvecklingen av världsmarknadspriserna. Se vidare kapitel 3 i den reviderade nationalbudgeten. Importens försämrade konkurrenskraft pä den svenska marknaden föranledde dä importörerna att begränsa prisökningarna vid försäljning här. Vid en fortsatt snabb inflation i Sverige torde importörerna kunna ta igen en del av denna relativprissänkning. I alternativ A förutsätts importpriserna därför öka 1 procentenhet snabbare än världsmarknadspriserna. Vid en dämpad svensk inflation, som förutsätts i alternativen B och C, försämras importörernas konkurrenssituation ytterligare, och de kan dä

-0,30 första året och -0,94 andra året.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 21

Tabell 4 Import 1984 och 1985

Årlig procentuell volymförändring

	Alt. A		Alt. B		Alt. C
	1984	1985	1984	1985	1984	1985
Varor exkl. olja Råolja och petroleumprodukter	1,3 -0,9	3,6 -3,5	1,3 -0,3	4,6 -1,7	3,0 1,0	6,2 0,5
Summa varor	1,0	2,7	1,1	3,8	2,8	5,5
Tjänster	1,2	1,2	0,3	-0,2	0,9	-0,1
Total import	1,0	2,5	1,0	3,2	2,5	4,6

knappast ta ut några relativa prisökningar heller senare. Den därmed försvagade lönsamheten av försäljning av importvaror på den svenska marknaden bedöms sålunda leda till att utbudstrycket från importsidan dras ned. Detta återspeglas i att den trendmässiga importtillväxten antagits bli 1 procentenhet lägre i alternativen B och C.

Vad slutligen importen av tjänster beträffar styrs den — förutom av den inhemska efterfrågan - av utvecklingen av relativpriserna och av en priselasticitet som är lika stor som för tjänsteexporten.

Kalkylresuhaten innebär i samtliga alternativ att importen ökar förhållandevis långsamt i volym 1984 och 1985. Mätt i fasta priser förändras importen i relation till BNP endast obetydligt jämfört med 1983. Utveck: lingen redovisas i tabell 4.

Oljeimporten går tillbaka i volym i alternativen A och B, och den ökning som uppkommer i alternativ C är liten i förhällande till den produktionsökning som realiseras.

När det gäller importen av övriga varor beräknas effekterna av relativprissänkningarna efter 1982 års devalvering bidra till en återhållsam volymtillväxt och fallande importandel i samtliga alternafiv. År 1985 har emellertid dessa effekter uttömts, och relativprisutvecklingen 1984 och 1985 får störte genomslag pä importen. I alternativ A beräknas därigenom importpenetrationen ånyo skjuta fart när importen blir relativt sett billigare. I altemativen B och C verkar relafivpriseffekten i motsatt riktning, men importandelen sfiger ändå 1985 till följd av kapacitetsbegränsningar hos de inhemska producenterna. I och med att också den inhemska efterfrågan ökar snabbare i dessa båda alternativ än i alternafiv A blir därtill volymtillväxten i importen störte.

Tjänsteimporten stiger i samfliga alternativ relativt långsamt i volym.

Bytesbalansen

Utrikeshandeln med varor och tjänster ger i samtliga alternativ i löpande priser upphov till en kraftig förbättring 1984, och ställningen befästs sedan

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 22

Tabell 5 Bytesbalans 1983-1985

Miljarder kr., löpande priser

	1983	Alt. A		Alt. B		Alt. C
		1984	1985	1984	1985	1984	1985
Export av varor Import av varor Handelsbalans	201,1 200.0 /,/	231,4 211,7 19,8	253,3 230,2 23,1	229,7 210,5 19.2	250,3 229,6 20,7	227,8 213,8 14.0	247,9 237,2 10,7
Export av tjänster Import av tjänster Tjänstebalans	40,4 39,6 0.8	45,3 43,0 2,3	50,0 47,0 3,0	45,3 42,6 2.6	50,4 45,9 4.4	45,2 42,8 2.4	50,7 46,3 4.5
Bytesbalans för varor och tjänster                     1,9		22,0	26,2	21,8	25,1	16,4	15,2
Räntenetto U-landsbistånd Övriga transfer.* Transfereringsbalans	-18,6 - 4,5 2,3 -20.8	-21,0 - 5,1 2,8 -23,2	-21,5 - 5,6 3,2 -23,9	-21,0 - 5,1 2,8 -23.3	-21,5 - 5,5 3,2 -23,7	-21,0 - 5,1 2,8 -23.3	-22,0 - 5,5 3.2 -24.3
Bytesbalans Dito i % av BNP	-18,8 - 2,7	-     1,2 -     0,2	2,3 0,3	-     1,4 -     0,2	1,3 0,2	-     6,8 -     0,9	-     9,0 -     1,1

* Netto inkl. del av korrigeringsposten

Anm. Fördelningen mellan varor och tjänster avviker här till följd av skiljaktiga sektordefinitioner från såväl handelsstatistikens som nationalräkenskapernas fördelning. Summan av varor och tjänster överensstämmer med nationalräkenskapernas nivå inkl. den del av korrigeringsposten som hänförs till tjänstehandeln.

1985. I tabell 5 återges den beräknade utvecklingen för perioden 1983-1985 enligt de tre alternativen.

Förbättringen av överskottet i vam- och tjänstehandeln från 1983 till 1984 uppgår i både alternativ A och alternafiv B till ca 20 miljarder kronor. Denna förstärkning av den externa balansen är främst en följd av den kraftiga förbättringen av det svenska konkurtensläget som kommit till stånd efter de senaste devalveringarna. I och med att export- och importvolymerna reagerar på förändringar i relativpriserna med en viss eftersläpning, kommer en betydande del av volymeffekterna av främst 1982 års devalvering att uppkomma 1984. Bytesbalansförbättringen 1983-1984 i alternativen A och B har emellertid olika innehåll: I alternativ A svarar priskomponenten för ungefär hälften av förbättringen på 20 miljarder kronor men i alternativ B för drygt en tredjedel. Som nämnts ovan stiger de svenska relativpriserna 1984 i alternativ A och bidrar initialt till att öka exportintäkterna i löpande priser. Volymkomponenten av bytesbalansför-bäUringen består i alternativ B dels i att importpenetrationen hålls tillbaka av den lägre prisutvecklingen pä den svenska marknaden, varför importvolymen inte ökar snabbare än i alternativ A trots en större inhemsk efterfrågan, dels i en störte exportvolym. Ytterligare volymeffekter av prisutvecklingen 1984, som fortsätter att skilja sig mellan alternativ A och B 1985, inträder dock senare. För tiden efter 1985 kan man räkna med en försämring av bytesbalansen med ca 6 miljarder kronor i aUernativ A och med en

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 23

ungefär lika stor förbättring i alternativ B. Om hänsyn tas till alla eftersläpningseffekter, innebär således alternativ A en förbättring av bytesbalansen från 1983 till 1987 om ca 18 miljarder kronor och alternativ B ca 29 miljarder kronor.

I alternativ C påverkas bytesbalansen av två motverkande faktorer. Å ena sidan förstärks konkurtenskraften ytterligare, vilket ger en förbättring av den reala balansen. Å andra sidan ökar den inhemska efterfrågan mycket mer, varför bytesbalansen inte förbättras lika mycket som i de tvä tidigare alternativen. Liksom i alternativ B kommer emellertid en stor del av relativpriseffekterna att falla på åren efter 1985. I alternafiv C beräknas det dä återstå en förbättring av bytesbalanssaldot med hela 17 miljarder kronor. Därmed skulle alternativ C innebära en total bytesbalansförbättring om ca 30 miljarder kronor 1983-1987. Alternativ C är således i detta avseende jämförbart med alternativ B, men medger ett avsevärt bättre inhemskt sysselsättningsläge.

Transfereringsbetalningarna beräknas fortsätta att ge upphov till växande utflöden under 1984 och 1985. Främst beror det på att räntenettot försämras i alla alternativen - eller med mellan 3 och 3 1/2 miljarder kronor - från 1983 till 1985. Beräkningen av räntenettot i de olika altemativen har utgått från en prognos om fallande internationella räntesatser, sä att nyupplåning och tidigare upptagna lån som löper med rörlig ränta blir relativt sett något billigare än eljest. Samtidigt måste under de aktuella åren en växande del av de lång- och medelfristiga länen, som övervägande löper med fast ränta, omsättas. För merparten av dessa lån beräknas räntesatsen komma att vara högre än vad som gällde när lånen urspmngli-gen togs upp. I genomsnitt för hela länestocken kan räntesatsen väntas bli någon procentenhet lägre.

I årets långtidsbudget ingär en beräkning av den reala kostnaden för de utlandslän som staten upptagit. Under senare år har statens utlandsupplåning netto i stort sett motsvarat bytesbalansunderskottet. Summan av ränteutgifter och valutaförluster på förfallande amorteringar på dessa län beräknas under de närmaste åren motsvara ca 16% av de ursprungliga lånebeloppen. Ju lägre inflationstakten är, desto högre blir den effektiva realräntan. Deflaterad med genomsnittligt svenskt exportpris uppgår den reala kostnaden 1985 till ca 7, 10 resp. 12% i de tre alternativen.

U-landsbiståndet fömtsatts utgå enligt oförändrade regler, dvs. I % av bruttonationalinkomsten, och utflödet för detta ändamål beräknas öka med omkring 1 miljard kronor frän 1983 till 1985. Övriga transfereringar uppvisar inkl. korrigeringsposten ett överskott om 2,4 miljarder kronor 1983; med hittillsvarande utvecklingstakt kan detta överskott växa till ca 3,2 miljarder kronor 1985.

Den totala bytesbalansens saldo beräknas därmed uppgå fill 0,3, 0,2 resp. -1,1% av BNP 1985 enligt de olika alternativen. I samtliga fall är defta klart lägre än det beräknade utfallet 1983 om -2,7% av BNP. Med

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 24

hänsyn till de effekter som vid de gjorda förutsättningarna kan väntas efter 1985 är det dock endast i alternativen B och C som förbättringen av bytesbalansen är långsiktigt hållbar.

7   Hushållssektorn

Förutsättningar

Hushållens reala inkomster har hittills under 1980-talet utvecklats mycket svagt. I den reviderade finansplanen beräknas de 1983 understiga 1980 års nivå med nära 4%. Genom ett minskat sparande har emellertid inte konsumtionsutgifterna reducerats i samma takt.

Beräkningama av hushällens inkomster och utgifter grundar sig dels pä utvecklingen av löner, priser och sysselsättning i de olika alternativen, dels på diverse framskrivningar av bl. a. demografiska faktorer. Hushällens faktorinkomster skrivs fram med timlöne- och sysselsättningsutvecklingen i ekonomin. Timlönernas utveckling har redovisats i avsnitt 5. I alternativ B antas utbetald lön per timme i näringslivet vara realt oförändrad under kalkylperioden, medan såväl alternativ A som C bygger på en ärlig ökning av reallönen med 2%.

Transfereringsinkomsterna har beräknats med samma metodik som i långtidsbudgeten. Transfereringar från staten har därför skrivits fram med prisutvecklingen endast i de fall där detta sker enligt gällande regler. Vid beräkningen av pensioner m. m. 1984 har hänsyn tagits Ull att devalveringens prishöjande effekter ska dras av frän prisuppräkningen.

Beräkningarna av hushållens direkta skatter bygger på prognoser frän riksrevisionsverket. Utvecklingen av basenhet, marginal skattesatser m.m. för statsskatten antas följa skatteuppgörelsen för 1984 och 1985. Ökningen av den kommunala utdebiteringen 1984 och 1985 uppgår till sammanlagt 2 kr i alternativ A medan den i alternativ B och C begränsas till 80 öre. Därmed beräknas skattesatsen 1985 till totalt 32.14 kr resp. 30.94 kr.

Hushållens disponibla inkomster

I den reviderade finansplanen beräknas hushållens disponibla inkomster öka med 18,'3% under 1982 och 1983. Realt innebär det en sänkning med 3,0%, eftersom priserna (implicitprisindex) samudigt beräknas sfiga med 22,0%. Bakom denna utveckling ligger i första hand en svag tillväxt av lönesumman, medan övriga inkomster vuxit realt.

Alternativ A

Av tabell 6 framgår, att löneinkomsterna i alternativ A beräknas öka med ca 19% under 1984 och 1985. I alternativ A antas en ökning av

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2

25

Tabell 6 Hushållens disponibla inkomster 1983—1985

Löpande priser

	Miljarder kr 1983	Åriig procentuell förändring
		Alt. A		Alt. B		Alt, C
		1984	1985	1984	1985	1984	1985
Löner	300.1	9,3	8.9	5,7	4,7	5,9	5.4
Pensioner	90,0	8.1	10,8	8,1	8,8	8,1	6,8
Övriga inkomster, netto	117.6	8,7	8.3	5.2	3.4	4.6	1,9
Direkta skatter	139,0	10.9	11,5	4,9	5.0	5,1	5,1
Disponibel inkomst	368,7	8,2	8,2	6.4	5,1	6,3	4,7
Implicitprisindex
för privat konsumtion		8.0	8,0	6,0	5.0	4.0	3,0

timlönen med 10,0% vardera året för näringslivet, medan den växer en procentenhet långsammare i offentlig sektor. Med den svaga efterfrägeut-veckling som förutses i detta fall blir sysselsättningskomponentens bidrag till lönesumman negativt. Trots den antagna reala timlöneökningen pä 2% per år i näringslivet stannar därför den reala fillväxten av hushållens löneinkomster vid I % per år.

Pensionsinkomsterna beräknas i alternativ A öka med nära 20% under kalkylperioden. Den höga inflationstakten 1984 i kombination med en begränsad prisuppräkning utgör en dämpande faktor för pensionernas reala utveckling i detta alternativ. Den starka tillväxten av ATP medför trots det att de totala pensionsinkomsterna realt sett stiger med nära 3% under perioden som helhet.

Övriga inkomster, som omfattar företagarinkomster, transfereringar (exkl. pensioner) samt ränteinkomster och -utgifter, växer svagt realt.

Trots skattereformen beräknas inkomstskatterna växa relativt kraftigt i alternativ A. Medan de skattepliktiga inkomsterna bara väntas öka med 9,4% per år ökar skatterna med 11,2% per är. Två faktorer ligger bakom denna utveckling. För det första urholkas skattereformen av den höga inflafionstakten i alternativ A eftersom basenheten i statsskatteskalan bara justeras med 5,5% 1984 och 5,2% 1985. För det andra antas kommunerna tvingas till kraftiga skattehöjningar för a« begränsa sina underskott. Tillsammans uppgår dessa till 2 kr. under kalkylperioden.

Utvecklingen i alternafiv A innebär en oförändrad nivå på hushållens reala disponibla inkomster under 1984 och 1985. Löntagarnas realinkomster fortsätter emellertid att sjunka om än i något långsammare takt än tidigare.

Alternativ B

I alternativ B dämpas inflafionstakten mätt som ökningen av implicitprisindex för privat konsumtion avsevärt och uppgår till 6% resp. 5% under kalkylperioden. Trots att den reala timlönetillväxten i detta fall satts

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 26

till noll i näringslivet kommer löneinkomsterna realt sett att utvecklas endast ca 1 procentenhet långsammare än i alternativ A. Orsaken är att sysselsättningen blir högre, dels till följd av bättre internationell konkurrenskraft för den svenska industrin, dels till följd av en högre volymökning i kommunerna.

Beträffande pensionsinkomsternas utveckling blir skillnaden mot högin-flationsfallet påtaglig. Eftersom basbeloppet för 1984 utvecklas nominellt lika i de båda fallen får den låga inflationstakten fullt genomslag i pensionernas reala värde. 1985 ligger de realt nära 3 procentenheter högre än i alternativ A.

Inkomstskatten växer betydligt långsammare i detta alternativ. Till detta bidrar den lägre (nominella) tillväxten av löneinkomsterna. Men även statsskatten blir lägre, eftersom löne- och inflationstakten i genomsnitt överensstämmer med indexeringen av skatteskalan. Någon sänkning av skattekvoten uppkommer emellertid inte heller i detta fall eftersom den kommunala utdebiteringen stiger med 80 öre till 1985.

Sammantaget blir realinkomstutvecklingen ungefär densamma som i A.

Alternativ C

I alternativ C förutsätts en ytterligare nedpressning av inflationstakten. Timlönen är densamma som i alternativ B, men företagen antas i detta fall i högre grad betrakta den gynnsamma kostnadsutvecklingen som bestående och således vara beredda att begränsa sina prishöjningar. Inflationstakten stannar vid 4% för 1984 och 3% för 1985.

Med samma timlöneutveckling som i alternativ B erhålls därför en positiv utveckling av de reala löneinkomsterna. Till detta bidrar också den gynnsamma sysselsättningsutvecklingen till följd av ytterligare förbättrad konkurrenskraft hos näringslivet och en ökning av den kommunala konsumtionsvolymen med 2 % per är.

För pensionsinkomsterna förstärks den positiva utvecklingen. Genom den fallande inflationstakten kommer pensionernas värde att öka 1984. Detta medför en real ökning av de samlade pensionsinkomsterna med nära 8% för 1984 och 1985 sammantagna.

Höjningen av kommunalskatten antas bli densamma i alternativen B och C, dvs. 80 öre. Eftersom såväl löner som pensioner utvecklas ungefär lika nominellt blir även inkomstskatterna och därmed skattekvoten i stort sett lika i de båda alternativen.

I alternativ C resulterar således de låga löne- och prisstegringarna i en markant ökning av hushållens reala disponibla inkomster, som 1985 beräknas överstiga 1983 års nivå med 4%.

Konsumtionsutvecklingen

1982 föll hushållens sparkvot kraftigt till en historiskt mycket låg nivå på 1,7%. En bidragande faktor var sannolikt nedgången i den reala disponi-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 27

belinkomsten. Ett minskat sparande tillät emellertid hushällen att bevara och t. o. m. öka sin materiella standard trots inkomstminskningen. I kalkylerna har sparkvoten antagits vara i stort sett oförändrad 1984 och 1985 i samtliga alternativ.

För 1983 antas i den reviderade finansplanen en viss ökning av sparkvoten. Den skulle därmed uppgå till 2,1 % - en nivå som fortfarande måste betraktas som låg. Det genomsnittliga värdet för åren 1972-1981 är 3,9%.

Sparandets utveckling påverkas av en mängd faktorer. Bland de som vanligen tas hänsyn till vid prognoser kan nämnas inkomster, inflation och avkastning pä reala och finansiella placeringar. De redovisade alternativen skiljer sig åt beträffande inkomstutveckling och inflation. Eftersom sparkvoten kan antas öka med höga realinkomster och hög inflation blir emellertid nettoskillnaden liten i de redovisade fallen. Vad gäller avkastningen pä olika typer av investeringar kan en ökning av det finansiella sparandet förutses. Humvida detta uppväger en sannolik minskning av det reala sparandet är emellertid svårt att ange. Den privata konsumtionens utveckling 1984 och 1985 i de olika alternativen redovisas i tabell 7.

Avslutning

De redovisade kalkylerna för hushållens inkomster och utgifter illustrerar betydelsen för realinkomsternas utveckling av en låg inflationstakt. Låga pris- och kostnadsökningar stärker näringslivets konkurrenskraft och bidrar till att upprätthälla sysselsättningen. Även för den offentliga sektorns utgifter är en dämpad lönetillväxt av stor betydelse. Särskilt vad gäller kommunerna blir löneökningarna avgörande för möjligheterna att utan mycket stora skattehöjningaröka produkrionen och sysselsättningen.

Den negativa realinkomsteffekten av hög inflation beror även av den utformning som getts indexeringen av skatteskalorna. Nominella inkomstökningar utöver uppräkningen av basenheten beskattas relativt sett mer än inkomstökningar i takt med basenhetens ökning.

Tabell 7 Privat konsumtion 1983-1985

	Miljarder kr, löpande pris 1983 '	Årlig procent	uell volymförändring
		Ak. A	AU. B             Alt. C
		1984    1985	1984    1985    1984	1985
Disponibel inkomst Privat konsumtion Sparkvot'	368,7 361,0 2,1	0,2      0,2 0,1       0,2 0,1       0,0	0,4      0,1       2,3 0,3      0,1       2,2 0.1       0.0      0,1	1,7 1,7 0,0

Förändring mätt i procentenheter.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 28

8    Investeringar

Inledning

Den totala årliga investeringsvolymen låg under mitten av 1970-talet över genomsnittet för perioden 1970—1982, medan den under perioden 1978-1982 - bortsett från 1980 - låg under genomsnittet. 1983 bedöms de totala investeringarna vara i stort sett oförändrade. De offentliga investeringarna har i stort sett varit oförändrade sedan mitten av 1970-talet. Minskningen i den totala investeringsvolymen motsvaras således av en nedgång av investeringarna i näringslivet och dä särskilt i industrin. Som en följd av investeringsutvecklingen har de fasta bruttoinvesteringarnas andel av bruttonationalprodukten — investeringskvoten — sjunkit trendmässigt sedan mitten av 1970-talet. 1982 låg investeringskvoten pä 18,4 %, vilket är en för efterkrigstiden mycket låg nivå.

Investeringsbedömningarna för 1984 och 1985 har gjorts med utgångspunkt frän bedömningar inom de sex sektorerna industri, el-, gas-, värme-och vattenverk, bostadsförvaltning, övrigt näringsliv, statliga myndigheter samt kommunala myndigheter. Dessutom har bedömningar gjorts av lagerinvesteringarnas utveckling.

Industri

Under penoden 1963-1976 ökade investeringsvolymen trendmässigt. Sedan 1976 har den emellertid minskat kraffigt. Investeringsvolymen i industrin sjönk 1982 med 17% och återgick därmed till ungefär samma nivå som investeringarna i mitten av 1960-talet. Investeringskvoten var 1982 lägre än något annat år under hela perioden efter 1963.

Det finns flera förklaringar till nedgången av investeringarna sedan mitten av 1970-talet. Avgörande för investeringarna är företagens förväntningar om efterfrågans och lönsamhetens utveckling. Ett viktigt inslag i förväntningsbilden är också relationen mellan avkastningen på realt och finansiellt kapital. Under perioden 1970-1982 har t. ex. avkastningen på svenska statsobligationer överstigit avkastningen på totalt kapital i tillverkningsindustrin varje år med undantag av 1974. Investeringsvolymens utveckling för den totala industrin beror emellertid också pä att strukturen inom industrin har förändrats till förmän för mindre kapitalintensiva branscher. En annan förklaring torde vara att industrin i stället för att investera i ökad utsträckning utnyttjar maskiner och byggnader som ägs av t. ex. leasingföretag, fastighetsbolag, stat och kommun. Dessa investeringar kommer till viss del att registreras inom andra sektorer än industrin. En uppskattning som har gjorts av sädana investeringar tyder pä att de motsvarar ca 20 % av investeringsvolymen i industrin.'

' Industri och industripolitik 1982, Industridepartementet.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 29

En ytterligare förklaring till den svaga investeringsutvecklingen som ofta förs fram är den s. k. immateriella kapitalbildningens ökade betydelse. Till immateriella investeringar brukar räknas bl. a. investeringar i forskning och utveckling (FoU) samt marknadsinvesteringar. Enligt en enkät som har gjorts av statens industriverk uppgick de immateriella investeringarna till ca 13 % av förädlingsvärdet i industrin 1980 att jämföra med 14 % för de reala investeringarna. FoU-kostnadernas andel av industrins förädlingsvärde ökade under 1970-talet frän 3-4% till 5-6%.

Industrins investeringar i utlandet har också ökat de senaste åren. Riksbankens statisUk visar att tillstånd för direktinvesteringar och borgensåtaganden utomlands steg starkt 1981 och 1982. Även om riksbankens statistik inte helt speglar realinvesteringarna i utlandet, så tyder den ändå pä en ökning av sådana investeringar.

Bedömningen av investeringarna 1984 och 1985 utgår dels frän läget 1982 och den bedömda utvecklingen 1983, dels frän en iterativ koppling till utvecklingen av vinstandel och produktion i industrin som är endogena variabler i modellen. Vinstandelen 1984 och 1985 antas i samtliga alternativ ligga över 1983 ärs nivå. Industriproduktionen 1984 bedöms öka med 4 % i alternafiv A, 5% i alternativ B och 6% i alternativ C. 1985 bedöms industriproduktionen bli oförändrad i alternativ A medan den ökar med 3 % i alternativ B och 5 % i alternativ C.

För att belysa investeringarnas beroende av efterfrågan har statens industriverk för dessa kalkyler estimerat en enkel investeringsfunktion, där bmttoinvesteringarna under ett är beror av produktionsförändringarna under tidigare år samt av kapitalstocken. Resultaten visar att investeringarna i mycket liten utsträckning påverkas av produktionsförändringar samma år utan i stället beror på produktionsförändringar under en rad tidigare år. Detta förhållande skulle innebära att återhämtningen av produktionen under 1983 behöver fortgå under lång tid innan den får effekt på investeringarna.

Till de positiva faktorerna för investeringsutvecklingen hör vinstuppgången i industrin 1982. Räntabiliteten pä totalt kapital i tillverkningsindustrin steg från 7,1 % 1981 till 8,8 % 1982. Detta var nästan i nivå med räntabihteten 1974 på 10,2 %, vilken var den högsta under 1970-talet. Skillnaden mellan avkastningen på realt och finansiellt kapital minskade därmed men var fortfarande negativ. Avkastningen pä svenska statsobliga-fioner var 1982 13%. Ytterligare en positiv faktor, som delvis hänger samman med den förra, är kursutvecklingen pä aktier. Köpkursen för aktier i verkstadsföretag steg med 57 % under 1981 och 35 % under 1982, enligt Affärsvärldens aktieindex. För aktier i skogsföretag var motsvarande siffror 62 % resp. 61 %. Det har således blivit dyrare för företag att förvärva realkapital pä börsen jämfört med att utvidga sin kapacitet genom att investera. De högre aktiekurserna underlättar också företagens anskaffande av riskkapital genom nyemissioner.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 Diagram 3 Industriinvesteringar 1970-1985

30

L

J__ I

J__ L

J__ \_ \_ L

1970   71     72     73     74     75     76     77     78     79     80     81      82     83     84     85 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Utvecklingen av industriinvesteringarnapäverkas emellertid negativt av det mycket låga kapacitetsutnyttjandet i industrin. Enligt konjunkturinsfi-tutets barometer för mars 1983 utnyttjade endast 24 % av de tillfrågade företagen kapaciteten fullt ut, vilket är en historiskt sett mycket låg siffra. Den faktiskt utnyttjade kapaciteten i industrin under Qärde kvartalet 1982 var 81 % enligt SCB:s kapacitetsenkät. Skillnaden mellan fakfiskt och möjligt kapacitetsutnyttjande var 9 procentenheter.

Sammantaget bedöms alternativ A ge en svag investeringsökning 1984 och 1985. I alternativ B är produktionsökningen snabbare och investeringarna antas öka med sammanlagt 17% mellan 1983 och 1985. Alternativ C, med den mest gynnsamma produktionsutvecklingen, antas ge en investeringsökning på närmare 30% under samma period. Investeringsutvecklingen 1970-1982 samt den bedömda utvecklingen 1983-1985 visas i diagram 3.

El-, gas-, värme- och vattenverk

Investeringsvolymen i el-, gas-, värme- och vattenverk 1970-1982 uppvisar inte någon klart urskiljbar trend. El-, gas- och värmeverk svarar för ca 75 % av investeringsvolymen. Investeringar i vattenverk, som i statistiken redovisas tillsammans med avloppsverk, svarar för återstoden.

Utvecklingen 1983-1985 påverkas av tvä motsatt riktade faktorer. För det första kommer kärnkraftsinvesteringarna att minska i och med färdigställandet av Forsmark 3 och Oskarshamn 3. Forsmark 3 planeras att

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 31

bränsleladdas och tas i kommersiell drift 1985 medan Oskarshamn 3 planeras att bränsleladdas 1985 och tas i kommersiell drift 1986. 1977-1982 utgjorde kärnkraftsinvesteringarna ca 30 % av investeringarna i el- och värmeverk. För 1984 och 1985 har kärnkraftsinvesteringarna bedömts minska till 80 % resp. 50 % av 1982 ärs investeringsnivå.

För det andra väntas investeringarna i sektorn påverkas av stöden till investeringar i fjärrvärmedistribution, investeringar i torvförbränningsan-läggningar samt upphandling inom energiområdet. Stödet till investeringar i fjärrvärmedistribution uppgår till 10 % av investeringskostnaden för en anläggning som beställs under 1983 och färdigställs under 1984. Då en störte del av investeringarna kan antas vara utbyggnad av befintliga fjärrvärmenät, kommer produktionsanläggningar att beröras endast till en mindre del. Stödet till torveldade förbränningsanläggningar uppgår till 25 % av investeringskostnaden för beställningar som görs under 1983. Till stöd för åtgärder i samband med upphandling inom energiområdet har 700 milj. kr. anvisats. Målet är att stödet skall bidra till uppförandet av ett stort antal koleldade förbränningsanläggningar och installationen av ett mycket stort antal störte värmepumpar. Eftersom byggtiderna för värmeverk erfarenhetsmässigt är 1,5—2,5 är kommer de positiva effekterna på investeringarna till största delen att märkas 1984 och 1985. Mot bakgrund av de olika stöden har investeringarna i el-, gas- och värmeverk, förutom kärnkraftverk, bedömts uppgå till ca 4 miljarder kr. per år i 1975 års priser 1984 och 1985.

Sammantaget skulle de ovan redovisade förutsättningarna innebära att investeringsvolymen minskar med 2 % 1984 och 10 % 1985. För perioden 1983-1985 skulle ändå den genomsnittliga investeringsvolymen i denna sektor ligga ca 13 % över genomsnittsnivån 1970-1982. Eftersom investeringar i el-, gas-, värme- och vattenverk endast till en liten del berörs av kortsiktiga variationer i den ekonomiska aktiviteten har utvecklingen antagits vara densamma i samtliga alternativ.

Bostäder

Investeringsvolymen inom bostadssektorn sjönk med 13% under perioden 1970-1982. Investeringarna inom bostadssektorn fördelar sig på nybyggnadsinvesteringar, som 1982 svarade för 59% av de totala bostads-investeringarna, ombyggnadsinvesteringar, som svarade för 34% och fritidshusinvesteringar som svarade för 7%. Kostnader för reparation och underhåll i bostadssektorn var 1982 av samma storieksordning som nybyggnadsinvesteringarna.

Nybyggnadsinvesteringarna har minskat stadigt under den senaste tioårsperioden och uppgick 1982 till knappt 60 % av den genomsnittliga nivån i början av 1970-talet. Bidragande orsaker till minskningen av nybyggandet är hushållens inkomstutveckling, stigande kostnader pä grund av minskat

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 32

räntestöd och ett högt ränteläge samt höjda oljepriser och kommunala taxor.

Ombyggnadsinvesteringarna har däremot ökat starkt och volymen har mer än fyrfaldigats sedan början av 1970-talet. Utvecklingen under 1981 och 1982 har påverkats av bidragen till energisparande åtgärder och till ombyggnadsinvesteringar. Byggnadssektorns produktion påverkas även av byggnadsinvesteringar i det övriga näringslivet och i offentlig sektor samt av reparationer och underhåll.

Investeringarna i permanenta bostäder har i alternativ A och B beräknats på grundval av ett antagande om en viss fortsatt minskning av igångsättningen av bostadslägenheter 1984 och 1985. Antalet påbörjade lågenheter beräknas ligga ungefär oförändrat i flerbostadshusen, medan minskningen beräknas falla pä småhusbyggandet. I alternativ C har den något gynnsammare utvecklingen av den privata konsumtionen antagits innebära att igångsättningen av lägenheter ligger i stort sett oförändrad 1984 och 1985.

Ombyggnadsinvesteringarna väntas fortsätta öka 1983 och 1984, men i en minskande takt. Dämpningen av ökningstakten skulle blivit ännu större utan det byggpaket som regeringen lägger fram i kompletteringspropositionen och som bl. a. innebär 125 milj. kr. för stimulanser av ombyggnad av bostäder. För 1985 beräknas en viss minskning av ombyggnadsinvesteringarna till följd av bortfallande stöd. Fritidshusinvesteringarna beräknas minska i ungefär samma takt (-5 %) 1984 och 1985 som under de senaste åren.

Sammantaget innebär detta att de totala bostadsinvesteringarna i alternativ A och B beräknas minska med 4 % 1984 och 8 % 1985.1 alternativ C, där igångsättningen av lägenheter antages ligga i stort sett oförändrad 1984 och 1985 dämpas minskningen till 2% 1984 och 5% 1985. I detta sammanhang kan noteras att nybyggnadsinvesteringarna inte enbart bestäms av antalet igångsatta lägenheter utan även av förändringar i s.k. kvalitetskomponenter och byggtider. Dessutom antages fritidshusinvesteringarna minska även i alternativ C.

Övrigt näringsliv

Investeringarna inom det övriga näringslivet ökade under första hälften av 1970-talet. Därefter har investeringsvolymen varit relativt stabil.

Inom gruppen övrigt näringsliv beräknas handelns investeringar minska med ca 5 % 1984, dvs. ungefär samma minskning som för 1983. Bakom denna utveckling ligger dels den väntade svaga utvecklingen av den privata konsumtionen (se avsnitt 7), dels det minskade bostadsbyggandet, som bidrar till att minska behovet av nyetablering. För 1985 beräknas i alternativ A handelns investeringar minska med ytterligare 5%. Beträffande alternativ B och C väntas den mer expansiva utvecklingen i dessa alterna-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 33

tiv ge upphov till att handelns investeringar beräknas ligga oförändrade 1985 jämfört med 1984 i alternativ B och öka med 10% i alternafiv C.

För skogsbruket förutses en svag ökning av investeringarna 1984 och 1985, i storleksordningen 4% volymökning per år. Ökningen i investeringar i skogsvägar bedöms bli något störte än ökningen i investeringar i skogsvårdsätgärder och maskiner. För jordbruket fömtses en viss minskning av investeringarna 1984 och 1985.1 detta sammanhang kan noteras att riksdagen fattat beslut (prop. 1982/83:112, JoU 1982/83:27, rskr 1982/ 83: 188) om ett temporärt förbud till utgången av juni 1984 mot nybyggnad av djurstallar. Avsikten är att hindra nyinvesteringar inom alla delar av animalieproduktionen för att därmed motverka överskottsproduktionen av kött, fläsk, ägg och mjölk.

För de övriga delarna inom gruppen övrigt näringsliv - privata tjänster, uppdragsverksamhet, samfärdsel m. m. - förutses i alternativ A en viss ökning av investeringarna 1984 som en följd av det byggpaket som regeringen lägger fram i kompletteringspropositionen och som innebär utökade investeringar i en del statliga affärsverk. För 1985 förutses också en viss uppgång i investeringarna. Investeringsutvecklingen för denna del av det övriga näringslivet sammanhänger bl. a. med utvecklingen inom industrin. Som en konsekvens av den starkare utvecklingen av produktion och investeringar inom industrin i alternativ B och C har en viss uppjustering gjorts i dessa alternativ jämfört med alternativ A vad avser investeringsutvecklingen. Investeringsökningen beräknas i alternativ C vara något större än i alternativ B som en följd av den starkare utvecklingen av produktionen och investeringarna inom industrin i alternativ C.

Investeringarna inom det övriga näringslivet beräknas sammantaget i alternativ A ligga i stort sett oförändrade 1984 och 1985. Orsaken till att investeringsnivån beräknas kunna hällas uppe 1984 är bl. a. det byggpaket som regeringen lägger fram i kompletteringspropositionen. I alternativ B väntas en svag uppgång i investeringarna 1984 (0,5%), vilken väntas fortsätta 1985 (3%). I alternativ C väntas investeringsuppgängen bli något starkare: 2% 1984 och 6% 1985.

Offentliga myndigheter

De offentliga investeringarnas utveckling har bedömts med utgångspunkt i de förutsatta förändringarna i statlig och kommunal konsumtionsvolym. Med offentliga investeringar avses här de offentliga myndigheternas investeringar. Affärsverkens och de offentligt ägda bolagens investeringar redovisas under andra sektorer.

Den statliga investeringsvolymen har sedan 1970 visat endast mindre variationer. I år beräknas emellertid en betydande ökning äga rum, främst av investeringar i statliga vägar. Bedömningarna för 1984 och 1985 baseras, liksom för den statliga konsumtionen, pä långtidsbudgetens redovis-3    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 34

ning. Enligt detta material förutses de statliga investeringarna öka med 3 % i volym 1984 och mjriska med 4 % 1985. Nedgången det senare året är en följd av beräkningstekniken. Långtidsbudgeten innefattar nämligen bara redan besliitade projekt och visar därmed normalt en nedgång av investeringsverksamheten över prognosperioden. De kommunala investeringarna har minskat sedan 1980, men beräknas

1983   fortfarande ligga över 1970-talets lägsta nivå under åren 1974-1976.
Den fömtsatta låga konsumtionsökningen i alternativ A samt kommuner
nas ansträngda finansiella situation gör att den nedåtgående tendensen
bedöms bestå även under 1984 och 1985. I detta alternativ har de kommu
nala investeringarna beräknats minska med 5 % 1984 och med 6 % 1985.
För landstingskommiinernas del bygger denna beräkning på landstingens
planer eiiligt LKELP 83. I alternativen B och C med för kommunerna
förmånligare kostnadsutveckling, skulle det däremot vara möjligt att öka
den kommunala konsumtionen med 1,5 å 2 % årligen utan mycket stora
skattehöjningar. I dgssa alternativ har de kommunala investeringarna be
dömts ligga oförändrade på 1983 ärs nivå både under 1984 och 1985.

Totala investeringar

I alternativ A bedöms de totala bruttoinvesteringarna minska med 1 %

1984 och 3 % 1985. 1 alternativ B antas investeringsvolymen vara i stort sett oförändrad 1984 och minska något 1985 (1%). I alternativ C väntas investeringarna öka med 2% både 1984 och 1985. Investeringskvoten sjunker i samtliga alternativ och är 1985 endast 16,8 % i alternativ A, 17,2% i alternativ B och 17,4% i alternativ C. Det är främst industriinvesteringarna som bedöms öka väsentligt frän 1983 års nivå. I tabell 8 redovisas bedömningarna av bruttoinvesteringarnas utveckhng 1984 och

1985 för de olika alternativen.

Lagerinvesteripgar

Lagennve§teringarnas utveckling är beroende bl. a. av produktionsutvecklingen inom industrin och efterfrågan inom olika sektorer. Vid en snabb produktionsutveckling inom industrin de närmaste åren Kap lagerin-vesterinarna förväntas fortsätta att minska även 1984 för att därefter öka 1985. Om produktionsutvecklingen blir svag kan lagren komma att öka redan 1984, men i gengäld blir lagerpäfyllnaden försiktigare 1985 än i de mer expansiva alternativen. Företagen torde emellertid vara mycket återhållsamma med att bygga upp sina lager efter erfarenheterna frän lagerstödsåren och de senaste årens höga ränteläge. Även lagren av bränsle torde till följd av lägre oljeförbrukning kunna begränsas. I diagram 4 redovisas lagerkvotens utveckling 1972-1985.

Prop. 1982/83: iSÖ   Bilaga 1.2

35

Tabell 8 Investeringar 1984 och 195

Årlig procentuell volymförändring

	Alt. A		Alt. B		Alt. C
	1984	1985	1984	1985	1984	1985
Industri El-, gas-, värme- och vattenverk Bostadsförvaltning Övrigt näringsliv	3,1 -2,0 -4,4 -0,5	1,3 -10,0 - 8,1 0,4	8,7 -2.0 -4,4 0,6	7,4 -10,0 - 8,1 3,1	14.1 -      2,0 -     2,5 2,2	13,4 -10.0 - 5,1 6.2
Summa näringsliv	-1.1	- 3,1	0,4	- 0,7	2,5	2,6
Statliga myndigheter Kommunala myndigheter	3,0 -5,0	-    4.0 -    6,0	3,0 0,0	- 4.0 0,0	3.0 0.0	- 4.0 0,0
Totala bruttoinvesteringar	-1,3	- 3,5	0,5	- 0,8	2,2	1,9

Diagram 4 Lagerkvot inom industrin 1972-1985

Kvartalsdata, glidande medeltal Procent

31 29 27 25 23 21

A

\

/

\

/

1

\

k

\

/I

/

n

y'

\

N

/

\

\ .

Alt,A  <

'<;

Alf,c

I

I

I

_L

1972    1973    1974    1975    1976    1977    1978    1979    1980    1981     1982    1983    1984   1985 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 36

9   Offentlig sektor

Inledning

I detta avsnitt behandlas den offentliga sektorns ekonomi under åren 1984 och 1985. Redovisning lämnas för de tre delsektorerna staten, socialförsäkringen och kommunerna.

Utgångspunkten för beräkningarna har utgjorts av en realekonomisk kalkyl över den offentliga konsumtionens och de offentliga investeringarnas volymutveckling. Som framgår av de följande delavsnitten har utvecklingen härvid bestämts genom fristående beräkningar. Beträffande investeringarna avses endast de offentliga myndigheternas investeringar. Affärsverken och de offentligt ägda bolagen ingär således inte i denna redovisning.

För att få en totalbild av de offentliga utgifternas utveckling måste även transfereringama inkluderas. Också för dessa har först bedömningar gjorts vid oförändrad pris- och lönenivå. Sedan har samtliga utgiftsposter omräknats till löpande priser med ledning av de i de olika alternativen gällande prisantagandena.

Inkomstsidan bestäms i huvudsak av lönesummans och andra ekonomiska variablers utveckling. I fråga om kommunerna har dessutom utdebiteringen varierats mellan alternativen med hög resp. låg inflationstakt.

Staten

Beräkningarna av statens inkomster och utgifter har i princip anknutits till den statliga långtidsbudgetens beräkningsmetodik (bilaga 1.3). Långtidsbudgetens syfte är att kartlägga de statsfinansiella konsekvenserna av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. I långtidsbudgeten görs inga försök att förutse vilka beslut avseende budgetens inkomster och utgifter som statsmakterna kan komma att fatta under perioden. Långtidsbudgeten är således varken en plan för den framtida utvecklingen eller en prognos för den mest sannolika utvecklingen. Avsikten med långtidsbudgeten är huvudsakligen att redovisa vilken budgetutveckling som blir följden om inte några nya utgiftsätaganden görs och om skatte- och avgiftsreglerna inte ändras. Hänsyn har dock tagits till omläggningen av den statliga inkomstbeskattningen, höjningen av energiskatten samt de ändrade rutinerna avseende statens uppbörd och utbetalningar.

Beräkningarna av statsutgifternas utveckling i långtidsbudgeten görs först vid oförändrad pris- och lönenivå. Sedan omräknas utgifterna till löpande priser med hjälp av vissa schablonmässiga antaganden om pris-och löneutvecklingen under längtidsbudgetperioden. I föreliggande treårskalkyler har man huvudsakligen utgått frän långtidsbudgetens volymberäkningar för budgetåren 1983/84-1985/86. De undantag som härvid gjorts kommenteras längre fram i detta avsnitt. Omräkningen till löpande priser

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 37

har sedan gjorts med hjälp av de för olika alternativen gällande pris- och löneantagandena.

Som framgår av tabell 9 beräknas statsinkomstema öka betydligt snabbare i alternativet med hög pris- och löneutveckling (alt. A) än i alternativen med lägre inflation (alt. B och C). Denna skillnad hänförs huvudsakligen till de direkta skatternas utveckling. Beträffande indirekta skatter har man som ett beräkningstekniskt antagande räknat med att den allmänna arbetsgivaravgiften höjs med 2 procentenheter 1985 för finansiering av skattereformen.

Av statsutgifterna utgörs närmare en fjärdedel av transfereringar till hushåll. Dessa poster har beräknats fristående från långtidsbudgeten med hjälp av en särskild beräkningsmodell. I denna skrivs först de olika bidragen fram i volym, relaterade till olika demografiska och ekonomiska faktorers utveckling. Därefter räknas vissa av bidragen upp med prisutvecklingen. Härvid uppstår i några fall skillnader i förhållande till längfidsbudgeten.

Också för vissa specialdestinerade statsbidrag till kommuner avviker de volymmässiga framskrivningarna från långtidsbudgeten då dessa bidrag anknutits till den mellan olika alternativ varierande kommunala verksamhetsvolymen.

Tabell 9 Statens inkomster och utgifter 1983-1985

Miljarder kronor i löpande priser

	1983     1	\lt. A		Alt. B		Alt. C
		984	1985	1984	1985	1984	1985
Inkomster
Direkta skatter Indirekta skatter Socialförsäkringsavgifter Övriga inkomster	46.7 107,1 34.5 25.9	51,9 114,4 37.7 29,1	59,3 127,3 41,1 31,1	46,0 112.9 36,5 28,9	44,7 123.1 38,2 30,5	46,2 113,6 36,5 28,9	44.9 124.6 38.5 30.4
Summa inkomster	214,2	233,1	258,8	224,3	236,5	225,2	238,4
Utgifter
Transfereringar till hushåll Statsbidrag till kommuner Ränteutgifter Konsumtion Investeringar Övriga utgifter	67,9 48,0 50,3 55,7 7,6 54,1	71,4 52,2 63,8 59,9 9,3 51,4	76,0 56,8 79,0 64,5 9,9 52,8	71,0 51,8 59,7 58,1 9,2 51,3	73,8 54,3 66,9 60,3 9,6 52,5	70,6 51,7 59.7 57,7 9,1 51,3	71,8 54,3 66,9 59,3 9,3 52,5
Summa utgifter	283,6	308,0	339,0	301,1	317,4	300,1	314,1
Finansiellt sparande	- 69,4-	- 74,9	- 80,2	- 76,8	- 80,9	- 74,9	- 75,7
Utlåning m. m. Korrigeringspost	16,8 5,8	17,5 6,0	17,8 6,0	17,5 6,0	17,8 6,0	17,5 6,0	17,8 6,0
Budgetsaldo	- 92,0-	- 98,3	-104,1	-100,3	-104,7	- 98,4	- 99,5

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 38

Den stafliga konsumtionsvolymens utveckling följer däremot i samtliga alternativ långtidsbudgeten. Hänsyn har därvid tagits till att vid omräkningen till löpande priser reduceras i längfidsbudgeten alla myndighetsanslag med 2 % i förhållande till vad full pris- och lönekompensation skulle ha gett. Enligt nationalräkenskapernas redovisningssätt är detta liktydigt med en volymminskning på 2% för dessa myndigheter. Försvaret och en rad andra statliga verksamheter berörs emellertid ej av nämnda reduktion. Ufifrån långtidsbudgetens volymberäkningar och med hänsyn till denna reduktion har den statliga konsumfionsvolymen beräknats minska med 1,0% 1984 och 1,3% 1985. De statliga investeringarna har i enlighet med långtidsbudgeten beräknats öka med 3% i volym 1984 och minska med 4% 1985.

Ränteutgifternas ökning är en konsekvens av den ökade statsskulden och de antaganden om räntenivån som gjorts i hög- resp. låginflationsalter-nativen.

Som framgår av tabell 9 beräknas underskottet i statens finansiella sparande öka i samtliga alternativ med 6 ä 12 miljarder kr. 1983—1985. Underskottet i statsbudgeten beräknas öka från ca 92 miljarder kr. 1983 till 100 ä 105 miljarder kr. 1985.

Det bör vidare noteras att i långtidsbudgeten beräknas underskottet i statsbudgeten fill 89,8 miljarder kr. under budgetåret 1983/84, till 101,0 miljarder kr. 1984/85 och fill 109,7 miljarder kr. 1985/86. Genom aft beräkna medeltal av två budgetår kan underskottet för ett kalenderår uppskattas. En sådan beräkning ger för 1984 ett underskott på ca 95 miljarder kr. och för 1985 på ca 105 miljarder kr. Som framgår av tabell 9 visar alternativ B i treårskalkylema - som i sina gmndläggande antaganden mest liknar långtidsbudgeten — ett ca 5 miljarder kr. större underskott 1984 än längfidsbudgeten. För 1985 överensstämmer däremot de båda beräkningarna väl. Exakta jämförelser försvåras emellertid av osäkerheten vid omräkningar mellan budgetär och kalenderår. Skillnaden för 1984 är inte störte än att den till stor del skulle kunna förklaras av denna felkälla.

Socialförsäkringen

Socialförsäkringssektorn omfattar allmän sjukförsäkring, allmän till-läggspensionering samt erkända arbetslöshetskassor. Sektorn domineras av ATP-systemet.

ATP-försäkringen finansieras genom kollektiva socialavgifter och genom avkastningen på AP-fonden. Avgiftsinkomsterna styrs av lönesummans och avgiftsuttagets utveckling. Den av riksdagen fastställda avgiften uppgår till 9,6% 1983 och till 9,8% 1984.1 december 1982 lämnade riksförsäkringsverket till regeringen förslag fill avgiftsuttag för perioden 1985-1989. Förslaget bereds f.n. inom regeringskansliet. I treärskalkylerna har man för 1985 räknat med samma avgiftsuttag som 1984.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 39

Socialförsäkringens övriga inkomster består av avkastningen pä AP-fonderna och av statsbidrag till sjukförsäkringen och till arbetslöshetskassorna.

Pensionsutbetalningarnas storlek bestäms av antalet ATP-pensionärer och den genomsnittliga pensionens storlek. Framskrivningarna utgår här från basbeloppets utveckling. Sjukförsäkringsutfallet har skrivits fram med löneutvecklingen, medan utbetalningarna från de erkända arbetslöshetskassorna antas följa den öppna arbetslösheten.

Som framgår av tabell 10 beräknas socialförsäkringens inkomster öka från ca 91 miljarder kr. 1983 till ca 107 miljarder kr. 1985 i alternativ A och fill ca 102 resp. 103 miljarder kr. i alternativen B och C. För socialförsäkringens utgifter beräknas ökningen i alternativen A och B bli något större än för inkomsterna, varför det finansiella sparandet i dessa fall beräknas minska med ca 2,5 miljarder kr. 1983-1985. I ahernativ C beräknas det finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn ligga ungefär oförändrat under åren 1983—1985 pä en nivå om ca 18 miljarder kr.

Tabell 10 Socialförsäkringens inkomster och utgifter 1983—1985

Miljarder kronor i löpande priser

	1983	Alt. A		Alt. B		Alt. C
		1984	1985	1984	1985	1984	1985
Inkomster
Socialförsäkringsavgifter Övriga inkomster	58,7 31,9	64,9 34,0	70,7 36,4	62,7 34,0	65,6 36,4	62,9 34,0	66,2 36,4
Summa inkomster	90,6	98,9	107,1	96,7	102,0	96,9	102,6
Utgifter
Transfereringar till hushåll Övriga utgifter Summa utgifter	57,1 15,6 . 72,7	64,1 17,0 81,1	73,4 18,5 91,9	62,8 16,6 79,4	69,2 17,3 86,5	62,4 16,5 78,9	66,9 17,3 84,2
Finansiellt sparande	17,9	17,8	15,2	17,3	15,5	18,0	18,4

Kommunerna

I den reviderade nationalbudgeten beräknas den kommunala konsum-fionen öka under innevarande år med 2,8% i volym. Härav betingas dock 0,8 procentenheter av huvudmannaskapsförändringar och 0,7 procentenheter av sysselsättningsfrämjande insatser, varför den underiiggande konsumtionsökningen stannar vid 1,3%. Under 1982 uppgick motsvarande underiiggande ökning till 1,0%. Dessa tal visar att den kommunala expansionstakten under de senaste åren har dämpats avsevärt jämfört med tidigare perioder då den kommunala konsumtionen ökade åriigen med 3 å 4%. Denna utveckling torde vara ett resultat både av den förda statliga politiken och av en förändrad inställning hos de kommunalt ansvariga. För

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 40

att dämpa den kommunala konsumtionens ökningstakt reducerades det kommunala skatteunderlaget 1983, vilket innebaren inkomstminskning för kommunerna pä ca 5 miljarder kr.

I slutet av 1982 presenterade den särskilda arbetsgruppen om kommunernas ekonomi (KEA) vissa beräkningar som tydde pä en betydande försämring i kommunsektorns finansiella situation under 1984 och 1985. Beräkningarna utgick frän antaganden om en årlig pris- och lönekostnadsökning på 7%, en ärlig ökning av konsumtionsvolymen med 2% saml en oförändrad investeringsvolym. Kommunalskattesatsen förutsattes vara oförändrad jämfört med 1983 års preliminära utdebiteringssats. Beräkningarna visade att om 1983 års skatteunderlagsbegränsning fortsatte att gälla, skulle kommunsektorns finansiella sparande visa ett underskott på ca 8 miljarder kr. 1984 och ca 15 miljarder kr. 1985. För att motverka denna utveckling har regeringen föreslagit att indragningen av skatteunderlag frän fysiska personer återförs till kommunsektorn fr. o. m. 1984. Däremot består de regler rörande kommunal beskattning av juridiska personer som gällt under 1983 även under 1984.1 de följande kalkylerna har man som ett beräkningsmässigt antagande låtit denna indragning av skattekraften gälla också under 1985.

Trots äterföringen av skatteunderlaget från fysiska personer och det föreslagna särskilda stödet till kommuner och landstingskommuner som befinner sig i ett finansiellt särskilt utsatt läge, visar beräkningarna att kommunernas finansiella situation kan komma att utgöra en starkt återhållande faktor för utbyggnaden av kommunal verksamhet under 1984 och 1985.

Beräkningarna visar vidare att den kommunala ekonomin påverkas starkt av hur våra löner och priser kommer att utvecklas. Det kommunala skatteunderlagets utveckling 1984 och 1985 är redan bestämd genom inkomstsummor två år tidigare. Däremot är hela utgiftssidan beroende av löne- och prisutvecklingen under dessa kommande är. I fallet med fortsatt hög inflation (alt. A) kommer därför kommunsektorn att möta stora finan-sieringssvärigheter. Dessa måste mötas med inkomstförstärkningar och/ eller nedskärningar pä utgiftssidan. Vid en gynnsammare löne- och prisutveckling (alt. B och C) finns det däremot störte utrymme för volymmässiga utbyggnader. Men också i dessa fall har vissa inkomstförstärkningar förutsatts.

I alternativen B och C har antagits att den kommunala utdebiteringen höjs med 30 öre 1984 och med 50 öre 1985. För 1984 baseras detta antagande på det förhällandet att ett antal större kommuner höjde skatten 1983 och att utdebiteringshöjningen 1984 därför kan väntas bli förhällande-vis begränsad. För 1985 baseras antagandet pä att man i de finansiella kalkylerna har utgått från ett underskott i kommunernas finansiella sparande på ca 2 miljarder kr.

1 fallet med hög inflation (alt. A) har vid beräkningarna antagits att den

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 41

kommunala utdebiteringen höjs med 1 krona både under 1984 och 1985. Dessa höjningar har motiverats av att man i samtliga alternativ eftersträvat att hålla underskottet i kommunernas finansiella sparande på en nivå om 2 ä 3 miljarder kr. Underskott av sådan omfattning torde kunna täckas med nyupplåning pä kapitalmarknaden. Dessutom kan finansiering ske genom en neddragning av kommunsektorns finansieringskapital.

Statsbidragen och kommunernas övriga inkomster har i princip beräknats i enlighet med längtidsbudgettekniken. Variationerna mellan alternativen beror huvudsakligen pä löne- och prisutvecklingen. Som framgår av tabell 11 väntas kommunernas totala inkomster i alternativet A bli ca 4 miljarder kr. störte 1984 och ca 9 miljarder kr. större 1985 än i alternativen B och C. Ungefär hälften av denna skillnad hänförs till den högre utdebiteringen i alternativ A.

På utgiftssidan har den kommunala konsumtionen i alternativ B bedömts kunna öka med ca 1,5% i volym både 1984 och 1985. Tidigare gjorda bedömningar av förväntade volymförändringar inom primärkommunal verksamhet vid fömtsett finansiellt läge och landstingskommunernas läng-fidsplaner enligt LKELP 83 tydde pä en något lägre ökningstakt, ca 1 % årligen. Den långsammare kostnadsökningen som här förutsatts medger emellertid en något högre volymtillväxt.

I alternativ A skulle kostnadsökningarna till följd av högre inflation inte medge sådana utbyggnadstakter. I det fallet har den kommunala konsumtionen antagits öka med 0,7% 1984 och vara oförändrad 1985.

I alternativ C skulle däremot den för kommunerna förmånligare kostnadsutvecklingen tillåta något snabbare volymökningar än i alternativet B. Dessa ökningar har i alternativ C salts till 2% både 1984 och 1985.

För investeringar tyder tillgängliga bedömningar på en fortsatt volymmässig nedgång. I alternativ A har man därför räknat med att de kommunala investeringarna minskar med 5% resp. 6% i volym 1984 och 1985. Med hänsyn till den lägre kostnadsutvecklingen och den starkare konsumtions-ökningen i alternativen B och C har det där antagits atl investeringarna ligger kvar på 1983 ärs nivå.

Kommunernas transfereringar till hushåll och kommunernas övriga utgifter påverkas huvudsakligen endast av löne- och prisutvecklingen. Som framgår av tabell 11 varierar utgiftsnivån för dessa poster endast i mindre utsträckning mellan olika alternativ. För kommunernas totala utgifter är dock variationerna mellan hög- och läginflationsalternativen störte än för kommunemas totala inkomster.

Det bör slutligen påpekas alt antagandena i dessa alternativ har valts i illustrativt syfte. I samtliga fall är andra avvägningar mellan konsumtionens ökningstakt och höjda kommunalskatter tänkbara. Alternativen visar emellertid klart vilken betydelse inflationen har för kommunernas och landstingskommunernas möjligheter att bygga ut sin verksamhet.

4    Riksdagen 1982/83. 1 .saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 42

Tabell 11  Kommunernas inkomster och utgifter 1983—1985

Miljarder kronor i löpande priser

	1983	All. A		Alt. B		Alt. C
		1984	1985	1984	1985	1984	1985
Inkomster
Skatter Statsbidrag Övriga inkomster	107,4 48,0 39,0	119,5 52,2 42,0	131,2 56,8 44,9	117,2 51,8 41,0	127,3 54,3 42,7	117,2 51,7 41,0	127,3 54.3 42.7
Summa inkomster	194,4	213,7	232,9	210,0	224,3	209,9	224,3
Utgifter
Transfereringar till hushåll Konsumtion Investeringar Övriga utgifter	12,2 146,9 20,2 18,9	13,8 160,9 21,2 20,2	15,2 176,7 22,1 21,8	13,3 157,1 21,8 20,0	14,2 167,9 23,4 21,1	13,1 157,2 21,6 19,9	13,7 168,2 23,0 21,0
Summa utgifter	198,2	216,1	235,8	212,2	226,6	211,8	225,9
Finansiellt sparande	-3,8	-2,4	-2,9	-2,2	-2,3	-1,9	-1,6

Skatter och avgifter

Av redovisningar för staten, socialförsäkringen och kommunerna kan utvecklingen av den totala skatte- och avgiftssumman erhållas. Det totala skatte- och avgiftsbeloppet blir givelvis störst i alternativ A där de förutsatta snabba löne- och prisstegringarna genererar stora ökningar av statens och socialförsäkringens skatte- och avgiftsinkomster. I delta alternativ har man dessutom räknat med den kraftigaste höjningen av kommunal utdebitering. Härigenom beräknas den offentliga sektorns totala skatte- och avgiftsinkomster i alternativ A överstiga motsvarande inkomster i alternativ B med ca 13 miljarder kr. 1984 och med ca 31 miljarder kr. 1985.

Mellan alternativen B och C skiljer sig skatte- och avgiftsinkomsterna endast marginellt. Skillnaden ligger huvudsakligen pä de indirekta skatterna som ökar snabbare i alternativ C till följd av den större konsumtionsökningen än i alternativ B.

I I diagram 5 har de totala skatte- och avgiftsinkomsterna relaterats till bruttonationalprodukten i löpande priser. Som framgår ökade skatternas och avgifternas andel mycket kraftigt mellan 1973 och 1977, från 41,3%' till 51,3%. Därefter har skatte- och avgiftskvolen varierat endast i mindre utsträckning.

Enligt treårskalkylema beräknas skatte- och avgiftskvoten sjunka något 1984 i samtliga alternativ. Under 1985 beräknas denna kvot i alternativ A återgå till 1983 ärs nivå, medan alternativen B och C resulterar i lägre kvoter än 1983. Nedgången är störst i alternativ B.

Det tår slutligen erinras om, atl treårskalkylernas skatte- och avgifisbe-räkningar i princip följder längtidsbudgettekniken. Detta innebär att inga skatte- eller avgiftsökningar utöver de redan beslutade har förutsatts äga

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2

Diagram 5 Skatter och avgifter som andel av BNP 1970-1985

43

50

45

40

		r\	r\   z:	Alt .A —', c
	l\	1			Air.B
/]	/

.LJ__ \_ \_ L

1970   71      72     73     74     75     76     77     78     79     80     81      82     83     84     85 Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

rum i statlig verksamhet och i socialförsäkringssektorn. Endast den kommunala utdebiteringen har höjts för att balansera utgiftsökningarna i enlighet med de i olika alternativ valda antagandena om volymutveckling och inflation.

10   Produktion och sysselsättning

I tidigare avsnitt har redovisats hur olika komponenter i försörjningsbalansen kommer att utvecklas de närmaste åren i de tre alternativ som beräkningarna omfattar. I detta avsnitt redovisas i korta drag vad del skulle innebära för produktion och sysselsättning. Särskilt sysselsättningsberäkningarna måste betraktas som osäkra.

Försörj ningsbalansen

I alternativet med snabb inhemsk inflation (alt. A) kommer försämrade relativpriser att dämpa exporten och höja importen. I låginflationslallen (alt. B och C) kommer exporten alt öka relativt kraftigt de närmaste åren och importen kommer att visa en dämpad utveckling.

Denna utveckling av utrikeshandeln kommer att ge ett positivt bidrag till produktionen. Det krävs emellertid även en försiktig expansion av den inhemska efterfrågan för att sysselsättningen skall öka i näringslivet.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 44

För den privata konsumtionen innebär alternativ C med lägre inflation än alternativ B men med samma timlöneutveckling en ökning av den privata konsumtionen med ca 2% per är, I både alternativ A och B är den privata konsumtionen däremot i stort sett oförändrad.

Den kommunala ekonomin påverkas starkt av hur våra löner och priser kommer att utvecklas. I alternativet med hög inflation kommer därför kommunsektorn att möta stora finansieringssvärigheter och kostnadsökningarna kommer inte att medge någon störte utbyggnadstakt. I alternativ A har därför förutsatts att den kommunala konsumtionen kan öka med endast 0,7 % i volym 1984 och sedan ligga kvar pä oförändrad nivå 1985. Vid en gynnsammare löne- och prisutveckling (alternativen B och C) finns det däremot störte utrymme för volymmässiga utbyggnader. I alternativ B har den kommunala konsumtionsvolymens ökning satts till 1,5 % årligen, medan den förmånligaste kostnadsutvecklingen i alternativ C beräknats tillåta en volymökning på 2,0% både 1984 och 1985.

Den statliga konsumtionen har i alla tre alternativen beräknats enligt långtidsbudgeten, vilket innebär en minskning med 1,0% 1984 och med 1,3% 1985.

Flera faktorer kommer att ha en posifiv inverkan på investeringarna de närmaste åren. Produktionen i näringslivet sfiger snabbt vid en låg infla-fion. En förbättrad lönsamhet och sänkta räntor kommer också att bidra positivt till investeringsutvecklingen. Kapacitetsutnyttjandet är emellertid fortfarande lågt, vilket gör att någon mer påtaglig investeringsuppgång i industrin inte är att vänta förtån 1985. Det finns dock vissa typer av investeringar som utvecklas svagt under de närmaste åren. Kommunernas

Tabell 12 Försörjningsbalans 1982-1985

	Miljarder kr. löpande pris 1982	Åriig procentuell volymförändring
		1983	Alt. A		Alt'. B		Alt. C
			1984	1985	1984	1985	1984	1985
BNP	620,7	1,8	1,9	- 0,1	2,6	1,7	3,8	3,6
Import av varor	177,2	1,9	1,0	2,7	1,1	3,8	2,8	5,5
Privat konsumtion	330,5	-1,5	0,1	0,2	0,3	0,1	2,2	1,7
Offentlig konsumtion 184,8		1,4	0,2	- 0,4	0,8	0,7	1,1	1,1
Stat	53,9	-1,8	-1,0	-  1,3	-1,0	-  1,3	-1,0	-  1,3
Kommuner	130,8	2,8	0,7	0,0	1,5	1,5	2,0	2,0
Bruttoinvestering	116,2	-0,6	-1,3	- 3,5	0,5	- 0,8	2,2	1,9
Industri	18,1	-5,0	3,1	1,3	8,7	7,4	14,1	13,4
Elverk m. m.	13,5	1,8	-2,0	-10,0	-2,0	-10,0	-2,0	-10,0
Bostäder	25,5	-1,7	-4,4	- 8,1	-4,4	- 8,1	-2,5	- 5,1
Övrigt näringsliv	39,6	-1,3	-0,5	0,4	0,6	3,1	2,2	6,2
Stat	4,9	27,6	3,0	- 4,0	3,0	- 4,0	3,0	- 4,0
Kommuner	14,6	-3,4	-5,0	- 6,0	0,0 .	0,0	0,0	0,0
Lagerinvestering'	-5,7	0,6	0,6	0,9	0,3	1,2	0,1	1,4
Tjänstenetto'	4,8	0,5	0,1	0,0	0,2	0,3	0,4	0,5
Export av varor	167,3	5,9	5,6	1,1	6,6	3,4	7,5	5,2

Förändring i procent av föregående års BNP.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 45

planer tyder på minskade investeringar och bostadsbyggandet kan minska något. Totalt sett kommer investeringarna bara att lämna ett positivt bidrag till efterfrågan i alternativ C med en kraftigt dämpad inflation.

Den utveckling som redovisats ovan medför i alternativ A att bruttonationalprodukten ökar med 1,9% 1984 och minskar med 0,1% 1985. I alternativ B bhr ökningarna 2,6% resp. 1,7% och i alternativ C 3,8% resp. 3,6%, se tabell 12.

Produktion per sektor

Produktionsutvecklingen är i modellkalkylerna en följd av förändringar i den slutliga efterfrågan, vilken importutveckling som beräknas i modellen, utvecklingen av insatsleveranserna mellan olika branscher och förädlingsvärdets andel av bruttoproduktionen. Produktionsutvecklingen för hela näringslivet har sedan den kraftiga uppgången 1979 haft en avtagande trend fram till 1982. För 1983 väntas emellerfid en ökning om ca 2,4%. Produk-fionsutvecklingen i olika sektorer för åren 1984 och 1985 framgår av tabell 13.

Tillväxten inom industrin har under åren 1975-1982 med undantag för 1979 varit negativ. Under 1983 väntas dock industriproduktionen öka med ca 3,7%. Denna positiva utveckling beräknas bestå även under 1984 och 1985 i samtliga alternativ. Ökningen för industriprodukfionen blir störte ju lägre inflationen blir. Produktionen i jordbruk, skogsbruk och fiske, som hittills under 1980-talet haft en positiv utveckling, beräknas öka även under kommande år.

Tabell 13 Produktion per sektor 1984 och 1985

Årlig procentuell volymförändring

		Alt. A		Alt. B		Alt. C
		1984	1985	1984	1985	1984	1985
Jord- och skogsb	ruk	3,8	0,7	4,1	2,9	5,2	5,5
Industri		4,0	0,2	4,7	2.6	5,8	5,0
El-, gas-, värme-	och
vattenverk		1,8	0,0	2,3	1,3	3,7	3,2
Byggnadsverksamhet		-0,9	-3,4	0,2	-1,6	1,5	0,4
Privata tjänster		1,6	0,2	2,4-	2,0	4,1	4,2
Summa		2,3	-0,1	3,0	1,9	4,5	4,2
Stat		-0,9	-1,2	-0,9	-1,2	-0,9	-1,2
Kommuner		0,7	0,0	1,5	1,5	2,0	2,0
Summa		0,4	-0,2	1,0	0,9	1,3	1,3
Totalt		1,8	-0,1	2,6	1,7	3,8	3,6

Byggnadsproduktionens användningssida består av byggnadsinvesteringar (ny- och ombyggnad) samt reparationer och underhåll. Huvuddelen av byggnadsproduktionen härleds från investeringsefterfrågan och reste-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 46

rande delen från efterfrågan på reparations- och underhållsarbeten i byggnadskapitalstocken. Under senare delen av 1970-talet svarade repärations-och underhållsproduktion för nästan hela ökningstakten. Dessa kompenserar minskningen i nybyggandet. Fr.o.m. 1981 har dock utvecklingen av den totala produktionen i byggnadsverksamhet varit negativ. I alternativ A och B kommer denna utveckling att bestå, medan alternativ C ger en uppgång.

Privata tjänster är en sektor som väger tungt i näringslivet. Dess utveckling har stor betydelse för sysselsättningsläget. Privata tjänster består bl. a. av handel, hotell och restaurang, uppdragsverksamhet, samfärdsel samt post- och televerk. Sektorn får en ganska svag utveckling i alternativ A men något bättre i alternativen B och C. Sektorn har historiskt haft en kontinueriigt uppåtgående utveckling.

Arbetskraftsutbud

Arbetskraftens storlek bestäms av den inhemska befolkningsutvecklingen, in- och utvandringen samt utvecklingen av förvärvsfrekvensen hos olika befolkningsgrupper. Underlaget till kalkylen har gjorts av prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån. Under 1982 och 1983 beräknas antalet personer i arbetskraften öka med 0,3% resp. 0,4% eller ca 13000 resp. ca 18000 personer. Befolkningsökningen i de arbetsföra åldrarna (16-74 år) under denna period beräknas till 0,3% både 1982 och 1983.

Männens relativa arbetskraftstal har legat pä en stabil nivå i nästan alla åldersklasser under 1970-talet. Kvinnornas arbetskraftstal däremot har ökat kraftigt. I prognosen ligger männens arbetskraftstal i stort sett kvar på nuvarande nivå medan kvinnornas fortsätter att öka med något avsaktande trend. Med hänsyn till det besvärliga arbetsmarknadsläget förutsätts för åldersgruppen 16-19 är att utbildningsinsatser skall hålla arbetskraftstalen strax under 1982 års nivå. Även bland 20-24-åringarna sänks arbetskraftstalen eftersom deras utbildningsdeltagande antas öka.

Den relativa frånvaron visar en ökande långsiktig tendens som dock avtagit de senaste åren. En del av frånvaroökningen bland kvinnor har berott på att andelen kvinnor med barn ökat i arbetskraften. Denna effekt försvagas nu och upphör inom kort med gjorda antaganden om arbetskraftstalens utveckling. I kalkylen räknas med en svag ökning av frånvaron. Medelarbetstiden per vecka har sedan länge minskat trendmässigt. Det beror till stor del pä att andelen deltidsarbetande ökat. Fördelningen på arbetstidsklasser har för kvinnorna under 1980-talet visat en markant ökning av lång deltid, medan kort deltid legat konstant och heltid minskat något. Prognosinstitutet räknar med att den korta deltiden kommer att ligga pä något lägre relativ nivå till följd av de ökande arbetskraftstalen. För männen konstateras en trendmässig men svag minskning av heltidsarbetet, som möjligen till en del kan bero pä omfördelning mellan män och

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.2

Diagram 6 Relativa arbetskraftstal 1970-1985

47

MÄN 25-59 AR

90

KVINNOR 25-59 AR

86

80

75

70

65

60

55  -

45

20 -

10

65-74 ÅR

LJ__ L

J__ I_ I_ \_ \_ \_ \_ I

1970   71     72     73     74     75     76     77     78     79     80     81     82    83     84     85

Källa: Statistiska centralbyrån.

kvinnor av barntillsynen. Medelarbetstiden inom resp. arbetstidsklasser bedöms ligga kvar pä 1982 ärs nivå.

Med ovan redovisade antaganden som grund har beräkningar gjorts till modellkalkylerna om antal personer i arbetskraften och antal arbetade rimmar per person. Arbetsutbudet antas i alternafiv A öka 1984 med 15000

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.2 48

personer och 1985 med 10000 personer. I alternativ B ökar utbudet med ytterligare 5 000 personer båda åren och i alternativ C med ytterligare 5 000 personer.

Arbetstiden per sysselsatt antas minska med 0,2 % i alternafiv A för 1984 och 1985 och med 0,3% resp. 0,4% per är i alternativen B och C i samtliga näringsgrenar.

Sysselsättning per bransch

Ett antagande om att sysselsättningen mätt i rimmar varierar med produktionen med en viss tids eftersläpning har testats för sektorerna industri och privata tjänster. Förändringen i sysselsättning beror till en del på produktionsförändringar och fill en del på produktivitetsförbättringar. Ett studium av utvecklingen under 1970-talet antyder att produkrionen varierar kraftigare än arbetsinsatsen över konjunkturcykeln. Här har antagits att föregående ärs produktion påverkar sysselsättningen innevarande år.

För industrin ger skattningen en. elasticitet på 0,40. Om alltså produktionsnivån höjs med 1 %, ökar således sysselsättningen ett år senare med 0,4%, vilket motsvarar ca 3700 personer. För att sysselsättningen skall vara oförändrad krävs en produktionsutveckling med 7,5%. För privata tjänster fås en elasticitet pä 0,45 och för att sysselsättningen skall vara oförändrad krävs en produktionsutveckling på 3,5% föregående är. Om produktionsnivån höjs 1% ökas sysselsättningen med ca 6500 personer efter I är. Funktionerna är skattade på perioden 1970-1981. Med hänsyn till utvecklingen den senare delen av perioden har den produkfionsökning som krävs för oförändrad sysselsättning i rimmar räknat för prognosperioden dämpats till 6,5% per är för industrin och 2% för privata tjänstesektorn.

Tabell 14 Sysselsättning i timmar per sektor 1984 och 1985

Åriig procentuell förändring

-	AU. A		Alt. B		Alt. C
	1984	1985	1984	1985	1984	1985
Jord- och skogsbruk	-1,5	-1,5	-1,5	-1,5	-1,5	-1,5
Industri	-0,9	-0,9	-0,9	-0,6	-0,9	-0,2
El-, gas-, värme-
och vattenverk	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0	0,0
Byggnadsverksamhet	-0,9	-3,4	0,2	-1,6	1,5	0,4
Privata tjänster	0,0.	-0,1	0,0	0,2	0,0	1,0
Summa	-0,5	-0,8	-0,4	-0,4	-0,2	0,4
Stat	-1,4	-1,6	-1,4	-1,6	-1,4	-1,6
Kommuner	0,5	-0,2	1,3	1,4	1,9	1,9
Summa	0,0	-0,5	0,7	0,7	1,1	1,1
Totalt	-0,4	-0,7	-0,1	-0,1	0,1	0,6

Prop. 1982/83: ISO   Bilaga 1.2

49

För övriga sektorer har gjorts bedömningar direkt vad gäller utvecklingen av sysselsätthingen i timmar eller produktivitet. För sektorerna jord' bmk, skogsbrtik öeh fiske samt sektorn el-, gas-, värme- och vattenverk har antaganden gjorts ont sysselsättningsutvecklingen mätt i timmar. I sektorn jordbmk, skogsbmk och fiske väntas nedgången från 1981-1983 fortsätta, närmare bestämt med -1,5% per är 1984 och l985. Sektorn el-, gas-j värme- och vattenverk antas få öförändtad sysselsättning under de kommande åren. För byggnadsverksamhet ges sysselsättningen av pro-duktivitetsantagandeii tillsammans med produktionsutvecklingen. Produk tiviteten antas vara oförändrad pä 1983 års nivå.

Inom statlig och kommunal verksamhet här antalet timmar förutsatts förändras i samma takt som lönesumman i statlig resp. kommunal konsum tion. Som framgått av avsnitt 9 har man för staten i enlighet med långtids budgeten antagit sjunkande konsumtionsvolym i samtliga alternativ och därmed också sjunkande timvolym. I den kommunala sektorn beräknas däremot timvolymen att öka. Ökningen blir störst i alternativ C, däf- den förmånliga kostnadsutvecklingen medger den största kommunala utbyggnaden. I alternativ A kan den kommunala sysselsättningen, mätt i antal timmar, öka endast i begränsad omfattning.

Sysselsättningsutvecklingen mätt i timmar i modellkalkylerna redovisas i tabell 14.

Tabell 15 Sysselsättning i antal personer per sektor 1984 och 1985

Tusental personer

	Nivå 1983	Föränd	ring
		Alt. A		Alt. B		Ah.C
		1984	1985	1984	1985	1984	1985
Industri	895	-5	- 5	-5	-5	- 5	5
Övrigt näringsliv	1980	-5	-10	0	0	5	20
Stat	270	-5	- 5	-5	-5	- 5	- 5
Kommuner	1050	5	0	20	20	25	25
Arbetsmarknads-
politik	-	10	10	10	10	10	10
Summa	4 195	0	-10	20	20	30	55
Arbetsutbud	4340	15	10	20	15	25	20

Arbetslöshet
	1983	AU. A		Alt. B		Alt. C
		1984	1985	1984	1985	1984	1985
Tusental personer Procent	145 3,3	160 3,5	180 4,0	145 3.5	140 3,5.	140 3,0	105 2,5

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 ,   50

Sysselsättningen mätt i antal personer framgår av tabell 15. Den totala sysselsättningen beräknas i alternativ A att vara oförändrad 1984 och minska med 10000 personer 1985. I alternativ B kommer sysselsättningen att öka. I industrin och staten sjunker dock sysselsättningen fortfarande. I alternativ C ökar sysselsättningen i näringslivet. Även i industrin erhålls en mindre uppgång 1985.

Arbetsmarknadspolitiska insatser

Antal personer i arbetsmarknadspolitiska insatser ökade 1982 med ca 24000 personer och uppgick då till ca 139000 personer. Den största ökningen avsåg beredskapsarbeten. I början av 1983 har antalet ökat kraftigt. Antal sysselsatta i beredskapsarbeten har under 1970-talet varierat mellan ca 15 000 personer 1970 och 1975 och ca 48 000 1979. Antalet kursdeltagare i arbetsmarknadsutbildning har varierat mellan en nivå på 50000 1979 ner till drygt 30000 personer 1982.

Vid sysselsättningsberäkningarna har schablonmässigt antagits att de arbetsmarknadspolitiska insatserna ökar med 10000 personer per år 1984 och 1985. Samma antagande har gjorts i samtliga alternativ även om behovet av ökade insatser är störst i alternativ A.

Arbetslöshet

Arbetslösheten beräknas 1983 uppgå till 145000 personer. 1 höginfla-tionsfallet fortsätter arbetslösheten att stiga med 15000 personer 1984 och 20000 personer 1985. Som procent av arbetskraften beräknas den till 3.5% 1984 och till 4% 1985. I alternativ B stannar arbetslösheten pä ungefär samma nivå som 1983, dvs. 3,5%. I alternativ C sker en gynnsammare utveckling. Där minskar arbetslösheten med 5000 personer 1984 och 35 000 personer 1985. I procent av arbetskraften innebär dessa tal 3% respektive 2,5%.

Avslutning

Kalkylerna över sysselsättningen de närmaste åren är naturligtvis osäkra. En delvis ny situation har inträffat de senaste åren med en i förhållande till tidigare är begränsad ökning av arbetsutbudet och en minskning av den totala sysselsättningen. Såväl framskrivningen av arbetskraftsutbudet som bedömningen av hur produktionsutvecklingen påverkar arbetskraftsefterfrägan är osäker.

Kalkylerna visar emellertid att sysselsättningens utveckling de närmaste åren kommer att vara beroende av hur kraftigt inflationstakten kan begränsas. En lägre inflationstakt betyder för den konkurrensutsatta delen av näringslivet en bättre produktionsutveckling och därmed sysselsättning. En lägre inflationstakt gör det också möjligt att öka den interna efterfrågan

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 51

mer, vilket positivt påverkar byggnads- och tjänstesektorn i näringslivet. Kommunernas möjligheter att öka sysselsättningen de närmaste åren kommer också att vara beroende av en dämpad pris- och kostnadsutveckling.

11    Känslighetsanalys

De kalkylresultat som redovisats i tidigare avsnitt bygger på vissa antaganden om utvecklingen av olika ekonomiska variabler. Resultaten kan vara mer eller mindre känsliga för rimliga variationer av dessa antaganden. För att illustrera detta redovisas i det följande några känslighetsberakning-ar. De faktorer som varieras är världshandelns tillväxt, oljepriset och statens nyupplåningsränta. Det bör understrykas att beräkningarna i viktiga avseenden är partiella.

Högre världshandel

En snabbare tillväxt av den internationella handeln påverkar exporten gynnsamt. I beräkningarna har antagits en ökning av handelstillväxten med 2 procentenheter per är jämfört med grundfallet. Detta resulterar i att tillväxten av industriproduktionen ökar med 1,0 procentenheter. Sysselsättningsökningen i näringslivet blir emellertid svag eftersom företagen i huvudsak antas kunna möta en efterfrågeökning utan omedelbara nyanställningar. Den högre produktionsnivån får fullt genomslag först 1986. Då beräknas sysselsättningen vara 15-20000 personer högre i näringslivet till följd av den snabbare handelstillväxten.

Exportintäkterna beräknas bli 11 miljarder kr. högre 1985 vid den snabbare internationella tillväxten. Samtidigt kräver den ökade inhemska produktionsnivån större import. Nettoeffekten på bytesbalansen stannar därför vid drygt 7 miljarder kr.

Högre realt oljepris

I samtliga kalkylalternativ antas råoljepriset ligga kvar nominellt på 1983 års nivå, dvs. 29 dollar per fat, under 1984 och 1985. Detta innebär en real prissänkning med ca 15 %om räoljepriset deflateras med världshandelspri-sernii för bearbetade varor. Sveriges nettoimport av råolja och petroleumprodukter beräknas 1983 uppgå till ca 33 miljarder kr. En ökning av råoljepriset med I dollar per fat kan beräknas belasta handelsbalansen med 1,1 miljarder kr. Om räoljepriset antas öka i takt med priserna pä bearbetade varor i den internationella handeln kommer det nominellt att överstiga 1983 års nivå med ca 5 dollar per fat. En sådan prisutveckling skulle försämra bytesbalansen 1985 med 5 å 6 miljarder kr. Hänsyn har då inte

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 52

tagits fill alla de indirekta effekter som ett högre oljepris skulle kunna ge Upphov till.

Nyupplåningsräntan

Statens ränteutgifter växer snabbt under kalkylperioden. Ökningstakten påverkas förutom av budgetunderskottets storlek av nyupplåningsräntan inom och utom landet. Samtliga kalkylalternativ bygger på en relativt hög realränta. Eftersom en viss del av den befintliga statsskulden omsätts varje år är bruttoupplåningen störte än budgetunderskottet. En nyupplåningsränta som är en procentenhet lägre 1984 och 1985 beräknas minska ränteutgifterna det senare året med ca 4 miljarder kr.

12    Avslutning

Treärskalkylerna tyder på att devalveringen hösten, 1982 under skilda fömtsättningar kommer att ha en positiv effekt på produkfion och bytesbalans 1984. De visar emellertid också att denna förbättring bara är kortvarig om inte inflationen dämpas väsentligt.

En fortsatt hög inflation skulle medföra allvarliga problem i flera avseenden. Bytesbalansens strukturella underskott skulle kvarstå på en hög nivå. Budgetunderskottet skulle fortsätta att öka även om inga nya utgiftsätaganden gjordes. Huvudsakligen skulle detta vara en konsekvens av stigande räntebetalningar. Kommunernas ekonomi skulle försämras kraftigt och de skulle sannolikt tvingas dra ner på verksamhetsvolymen eller åtminstone på ökningstakten i verksamheten.

Även för näringslivet skulle en fortsatt hög inflationstakt innebära stora problem. Den konkurrensutsatta delen av näringslivet skulle fortsätta att tappa marknadsandelar på både export- och hemmamarknaderna. Produktionsutvecklingen skulle bli svag och sysselsättningen skulle fortsätta att minska i snabb takt. Under sådana förutsättningar skulle inte heller investeringarna komma igång. Tvärtom skulle utslägningen av befintliga anläggningar fortsätta. Den konkurtensutsatta delen av ekonomin skulle fortsätta krympa.

En radikal dämpning av inflationstakten skulle däremot kunna medföra att de stmkturella problemen i den svenska ekonomin lättade. Bytesbalansen skulle inom loppet av några år kunna komma i stmkturell jämvikt. Budgetunderskottets ökning skulle kunna hållas tillbaka, fömtsatt att inga nya utgiftsåtaganden görs utan motsvarande ökning av statsinkomsterna. Kommunernas ekonomi skulle förbättras avsevärt och därmed deras möjligheter att utvidga verksamheten inom prioriterade områden och att hälla uppe investeringsvolymen.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 53

För näringslivet är en dämpning av inflationstakten en nödvändig förutsättning för att bibehålla konkurrenskraften. Viktiga konkurrentländer har nu en inflationstakt på 3-5 procent per år. Även de närmaste åren torde den internationella inflationstakten bli låg. I treärskalkylerna har en viss ökning av inflationen de närmaste åren förutsatts. Det finns emelletid skäl — låga kostnadsökningar, dämpade inflationsförväntningar etc. - som talar för en ännu lägre prisökningstakt internafionelU än den som här har fömtsatts. För att näringslivet ska kunna behålla sin konkurtensförmäga krävs därför en avsevärd dämpning av pris- och kostnadsökningarna.

Under förutsättning av att en sådan dämpning åstadkoms tyder treärskalkylerna på att en relativt kraftig produktionsuppgäng i näringslivet kan åstadkommas de närmaste åren. Även sysselsättningssituationen skulle dä kunna förbättras.

Treärskalkylerna tyder vidare på att en ökning av den externa efterfrågan, dvs. en ökning av nettoexporten, inte är tillräcklig för att ge en sådan produktionsuppgång i näringslivet att sysselsättningen börjar öka. Det behövs även en ökning av den interna efterfrågan, dvs. av konsumtion och investeringar.

Möjligheterna att åstadkomma en sådan förstärkning av den interna efterfrågan kommer sannolikt att vara beroende av hur framgångsrik inflationsbekämpningen kommer att bli. Om det inte visar sig möjligt att dämpa inflationen avsevärt, kan en mer restriktiv ekonomisk politik framtvingas, vilken skulle försämra möjligheterna för en produktionsuppgäng i näringslivet.

Sammanfattningsvis tyder treärskalkylerna pä att en väsentlig förbättring är möjlig de närmaste åren av den strukturella situationen i den svenska ekonomin. De kostnadsmässiga förutsättningarna för en låg infla-fionstakt torde kunna uppnås genom låga nominella löneökningar och begränsade avgiftshöjningar. Bytesbalansen torde kunna förbättras avsevärt och en kraftig försämring av budgetsaldot skulle kunna undvikas. Industriproduktionen skulle kunna öka avsevärt och sysselsättningsläget förbättras.

Avslutningsvis bör emellertid ånyo påpekas att treårskalkylema görs med nya och delvis oprövade metoder. Detta i kombination med de osäkerheter som vidlåder de strategiska antaganden pä vilka kalkylerna bygger, gör att deras resultat bör tolkas med försiktighet.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.2 54

Innehåll

1 Inledning....................................................................... 2

2 Metod............................................................................ ..... 3

3 Utgångsläge och alternativ för 1984 och 1985............. 4

4 Den internationella bakgrunden................................... 8

5 Priser och löner   .......................................................... 12

6 Utrikeshandeln.............................................................. ... 16

7 Hushållssektorn ........................................................... ... 24

8 Investeringar................................................................ 28

9 Offentlig sektor............................................................. ... 36

10 Produktion och sysselsättning...................................... ... 43

11 Känslighetsanalys   ...................................................... 51

12 Avslutning..................................................................... 52

Tabellförteckning

1 Nyckeldata för den internationella uvecklingen 1984 och 1985 ... 11

2 Prisutvecklingen för vissa komponenter i försörjningsbalansen 1970-1985         16

3 Export 1984 och 1985   ...................... "....................... 18

4 Import 1984 och 1985.................................................. 21

5 Bytesbalans 1983-1985................................................ 22

6 Hushållens disponibla inkomster 1983-1985   ............. 25

7 Privat konsumtion 1983- 1985 ..................................... 27

8 Investeringar 1984-1985.............................................. 35

9 Statens inkomster och utgifter 1983-1985................... 37

10 Socialförsäkringens inkomster och utgifter 1983- 1985 39

11 Kommunernas inkomster och utgifter 1983-1985 ........ 42

12 Försörjningsbalans 1982-1985   .................................. .. 44

13 Produktion per sektor 1984 och 1985  ......................... .. 45

14 Sysselsättning i timmar per sektor 1984 och 1985   .... 48

15 Sysselsättning i antal personer per sektor 1984 och 1985             49

Diagramförteckning

1 Timlönens utveckling 1970-1985  .................................. 12

2 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter som andel av BNP 1974-1985      20

3 Industriinvesteringar 1970-1985.................................... 30

4 Lagerkvot inom industrin 1972-1985.............................. 35

5 Skatter och avgifter som andel av BNP 1970-1985........ 43

6 Relativa arbetskraftstal 1970-1985................................ 47

Norstedts Trycken, Stockholm 1983

Bilaga 1.3

Långtidsbudget för perioden 1983/84-1987/88

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 1

Bilaga 1.3

Långtidsbudget för perioden 1983/84-1987/88

Innehållsförteckning Sid.

Sammanfattning .............................................. ... 5

1 Inledning ....................................................... 21

I. I Inriktning och syfte  .................................. 21

1.2 Läsanvisningar  ........................................ .. 23

2 Samhällsekonomisk bakgmnd   ............................ 24

2.1 Inledning   ............................................... .. 24

2.2 Sveriges ekonomi under år 1983   ................. 25

2.3 Den internationella utvecklingen    ................ .. 26

2.4 Sveriges ekonomi under de närmaste åren   .... 27

3 Befolkningsutvecklingen och den offentliga sektorn        29

3.1 Inledning   ................................................ 29

3.2 Sverige i ett internationellt perspektiv  .......... 30

3.3 Utveckhngen i Sverige till är 2025   ............... 31

3.4 Summering   ............................................. 34

4 Beräkningsmetoden   ........................................ .. 35

4.1 Antaganden............................................... 35

4.2 Beräkningsteknik  ....................................... 36

5 Statsinkomsterna ............................................ .. 38

5.1 Inledning   ............................................... 38

5.2 Inkomstskatten ......................................... .. 38

5.3 Lagstadgade socialavgifter .......................... 40

5.4 Indirekta skatter........................................ 42

5.5 Resultat av beräkningarna över statsbudgetens inkomster 44

6 Statsutgiftema   ............................................. 46

6.1 Sammanfattning av statsutgiftemas utveckling       47

6.2 Automatiken i statsutgifterna   .................... .. 50

6.3 Statsutgifternas uppdelning pä realekonomiska kategorier   . 55

7 Statens budgetsaldo......................................... 64

7.1 Statens budgetsaldo och finansiella sparande . .. 64

7.2 Effekter på budgetutvecklingen av andra fömtsättningar ... 65

8 Budgeten i verksamhetstermer ........................... 68

9 Statsskuld och statsskuldräntor   ....................... 73

9.1 Statsskuldens utveckling t. o. m. år 1982  ..... 73

9.2 Statsskuldens placering   ............................ .. 74

9.3 Statsskuldens tillväxt budgetåren 1983/84-1987/88         77

9.4 Statsskuldens kostnader ............................. 78

9.5 Avslutning ................................................ 83

10 Utgifter och inkomster inom den offentliga sektorn  ..... 83

10.1 Socialförsäkringssektorn............................... 84

10.2 Inkomster, utgifter och finansiellt sparande i staten och socialförsäkringssektorn    ■       89

10.3 Kommunsektorn   ....................................... 91

11 Utvecklingen av hushållsinkomstema ................... 92

1   Riksdagen 1982/83.1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 2

Tabeller Sid.

1 Statsutgifternas utveckling fördelade pä realekonomiska kategorier       12

2 Statens inkomster, utgifter och finansiella sparande budgetåren 1983/84-1987/88        14

3 Statens och socialförsäkringssektorns inkomster, utgifter och finansiella sparande budgetåren 1983/84-1987/88                                                                                          17

4 Andel av befolkningen i olika åldersgrupper.................. 31

5 Förändring i befolkningsstrukturen under längtidsbudgetperioden 33

6 Jämförelse av debiterade och kassamässigt influtna avgifter för folkpension, barnomsorg och vuxenutbildning                                                                                          41

7 Lagstadgade socialavgifter   ........................................ 42

8 Totala statsinkomster   ................................................. 44

9 Bruttoredovisning   av   statsbudgetens   inkomstsida   budgetåren 1983/84-1987/88               46

10 Utgiftsutvecklingen i oförändrad pris- och lönenivå (exkl. statsskuldräntor)       48

11 Utgiftsutvecklingen i löpande priser (exkl. statsskuldräntor)   .... 49

12 Totala statsutgifter   ..................................................... 50

13 Utgiftsstyrande faktorer i statsbudgeten och vissa delar av socialförsäkringssektorn, ändamälsklassificerat budgetåret 1983/84   ... 54

14 Konsumtionsutgifternas utveckling   ............................. 57

15 Investeringar   .............................................................. 58

16 Transfereringarnas utveckling    ................................... 59

17 Transfereringar till hushåll    ......................................... 60

18 Transfereringar till kommunsektorn    ........................... 61

19 Statsskuldräntorna i löpande priser   ........................... 62

20 Finansiella transaktioner   ............................................ 63

21 Totala statsutgifter   ..................................................... 63

22 Budgetsaldo och finansiellt sparande budgetåren 1977/78-1987/88 64

23 Budgetsaldots utveckling i de senaste långtidsbudgetarna            65

24 Statsbudgetens inkomster och utgifter fördelat på verksamhetsgrenar             72

25 Statsskuldens placering fördelat på läneinstmment och låntagare ultimo december 1982         74

26 Statsskuldens placering ulfimo 1970, 1976 och 1982   . 75

27 Statsskulden fördelad efter räntevillkor   ...................... ... 76

28 Statsskuldens fördelning   ............................................ ... 76

29 Bytesbalans och valutautflöden   .................................. ... 77

30 Ränteutgifter pä statsskulden   .................................... ... 79

31 AP-fondens utveckling budgetåren 1983/84-1987/88   ... 89

32 Statens och socialförsäkringssektorns inkomster, utgifter och finansiella sparande budgetåren 1983/84-1987/88   ...................................................................................... 90

Diagram

1   Folkmängdens utveckling fördelat pä äldersgmpper från år 1960

till är 2025   .................................................................. 32

2 Statsskulden i procent av BNP åren 1936-1982   ......... ... 74

3 Realränta på inhemska län  .......................................... 81

4 Realränta på utländska län    ....................................... .. 82

5 ATP-systemets avgiftsinkomster och kostnader för pensionsutbetalningar        88

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 3

Appendix

Ändamålsavsnitt Sid.

I  Internationellt utvecklingssamarbete och övrig internationell

samverkan   ........................................................... 96

II  Totalförsvar  .......................................................... 98

III Rätts- och polisväsende  ....................................... . 101

IV Folkpensioner, sjukförsäkring, m. m....................... . 103

V  Stöd till barnfamiljer................................................ . 106

VI  Hälso-, sjuk- och socialvård   ................................. 109

VII   Utbildning och forskning  ...................................... . 111

VIII   Arbetsmarknads- och regionalpolitik..................... . 116

IX  Kommunikationer ................................................... 122

X  Näringspolifik   ........................................................ 124

XI   Energiförsörjning   ................................................ . 129

XII  Bostadspolitik   ...................................................... 131

XIII Skatteutjämningsbidrag till den kommunala sektorn    135

XIV Övrigt   .................................................................. . 138

Tabeller

1 Internationellt utveckhngssamarbete och övrig internationell samverkan            96

2 Totalförsvar   ................................................................ . 98

3 Totalförsvarets andel av statsutgifterna   .................... 98

4 Rätts- och polisväsende   ............................................. . 101

5 Folkpensioner, sjukförsäkring, m.m............................... . 104

6 Utgiftsutveckling för pensionerna   .............................. 105

7 Stöd till barnfamiljer  .................................................... 107

8 Hälso-, sjuk- och socialvård   ....................................... 109

9 Utbildning och forskning   ............................................. 111

10 Bidrag fill driften av grundskolor   ................................ 113

11 Arbetsmarknads- och regionalpolitik  ........................... . 116

12 Kommunikationer   ....................................................... . 123

13 Näringspolitik    ............................................................ 125

14 Energiförsörjning    ...................................................... 129

15 Bostadspolifik   ............................................................ . 132

16 Skatteutjämningsbidrag   ............................................ . 135

17 Övrigt    ........................................................................ 138

Diagram

1 Militära försvaret    ....................................................... 100

2 Antalet ny intagningar på kriminalvårdsanstalter åren 1973-1981 102

3 Utgiftsstyrande faktorer inom ändamälsgruppen Utbildning och forskning budgetåret 1983/84 112

4 Antal personer i vissa sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade och yrkesinriktad rehabilitering 1982-1988 (januari)   ... 121

5 Fördelningen av större statliga investeringsinsatser inom ändamålsgruppen Kommunikationer för budgetåret 1983/84  ...................................................................... . 124

6 Beräknad utveckling av statens utgifter för de statsstödda exportkrediterna     126

7 Stathga insatser i krisdrabbade företag och branscher      127

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 4

8 Investeringsutgifter för statens vattenfallsverk   ... 130

9 Utgifter för statliga lån till bostadsbyggande under långtidsbudgetperioden           132

10 Kostnader för räntebidrag under längtidsbudgetperioden vid olika räntenivå och byggvolym        133

11 Utnyttjandet av rörliga krediter   ........................ 141

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget

LÅNGTIDSBUDGET FÖR PERIODEN

1983/84-1987/88

Sammanfattning

Inledning

Långtidsbudgetens syfte är att kartlägga de statsfinansiella konsekvenserna pä fem ärs sikt av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. I långtidsbudgeten görs inga försök att fömtse vilka beslut avseende budgetens inkomster och utgifter som statsmaktema kan komma att fatta under perioden. Långtidsbudgeten är således varken en plan för den framtida utvecklingen eller en prognos för den mest sannolika utvecklingen. Avsikten med långtidsbudgeten är huvudsakligen att redovisa vilken budgetutveckling som blir följden om inte några nya utgiftsåtaganden görs och om skatte- och avgiftsreglerna inte ändras.

I årets långtidsbudget ägnas särskilt utrymme åt att redovisa de faktorer som är avgörande för automatiken i statsutgifterna. Långtidsbudgeten redovisar också kalkyler över utvecklingen av vissa fonder inom socialförsäkringssektorn och en konsolidering görs med statsbudgeten i syfte att studera det finansiella sparandets utveckling. För att ge en så fullständig bild som möjligt redovisas i resp. ändamålsgmpp även vissa utgifter utanför statsbudgeten. I långtidsbudgeten redogörs vidare för utvecklingen i kommunsektorn och för vilka centrala utvecklingstendenser som kan skönjas för denna sektor samt de samband som råder med statsfinanserna.

Befolkningsutvecklingen och befolkningens sammansättning har en central roll för utvecklingen av de offentliga utgifterna. I långtidsbudgeten analyseras befolkningsutvecklingen inte bara för den närmaste femårsperioden, utan i ett betydligt längre perspekfiv.

I årets långtidsbudget görs ett försök att bryta upp budgetens utgifter och inkomster i verksamhetstermer. Syftet med denna uppdelning är bl. a. att bättre illustrera hur det statliga budgetsaldot byggs upp från skilda aktiviteter såsom rörelsedrivande verksamhet, långivning etc. Dessutom ägnas stort utrymme ät utvecklingen av statsskulden och statsskuldräntorna. Härvid diskuteras bl. a. frågor som placeringen av den växande statsskulden, statsskuldräntornas reala utveckling samt effekter av höga nominella statsskuldräntor. Vidare redovisas hur olika hushållstypers disponibla inkomster beräknas utvecklas under långtidsbudgetperioden.

I fråga om statsinkomsterna gmndas beräkningarna i allt väsentligt på oförändrade skatteregler och avgiftssatser i den mån förändringar inte beslutats eller aviserats. Med hänsyn till den stora betydelse som antagandena rörande vissa skatteuttag har görs särskilda redovisningar härom.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 6

Detta gäller främst finansieringen av skatteomläggningen samt energiskatteuttaget.

På utgiftssidan omfattar långtidsbudgeten en kalkyl över de resurser som krävs för att verksamheten skall kunna bedrivas i enlighet med de beslut som statsmakterna redan har fattat och de åtaganden som gjorts för framtiden. Däremot har inte några nya åtaganden lagts in i beräkningen.

Långtidsbudgetens utveckling är givetvis beroende av de antaganden som ligger till grund för beräkningarna och påverkas i hög grad av förändringar i grundläggande antaganden rörande priser, löner och räntor. I ett särskilt avsnitt redovisas och diskuteras de schablonartade antaganden på vilka beräkningarna grundas. För att belysa känsligheten i beräkningarna redovisas även effekter av vissa ändrade antaganden. Härigenom blir det möjligt att kvalitativt få en uppfattning om vad alternativa samhällsekonomiska förlopp får för inverkan pä budgetutvecklingen.

Långtidsbudgetens syfte är vidare att illustrera den statsfinansiella utvecklingen på olika delområden inom den statliga budgeten. Av bl. a. detta skäl redovisas i beräkningarna uppgifter om vad alternativa antaganden innebär för olika områden. Detta gäller såväl vissa inkomstslag som gmpper av statsutgifter.

Långtidsbudgeten behandlar i första hand statsbudgetens inkomster och utgifter. Som underlag för en bedömning av utvecklingen av de verksamheter som direkt styrs genom statliga beslut ger statsbudgeten emellertid en ofullständig bild. I redovisningen av statsutgifternas fördelning pä olika ändamål (se appendix) har därför inkluderats beskrivningar av gällande skatteregler för vissa avdrag m. m., som påverkar budgetsaldot på likartat sätt som inkomstöverföringar på budgetens utgiftssida. Vidare redovisas vissa andra verksamheter som staten reglerar, men som varken redovisas på statsbudgetens inkomst- eller utgiftssida — s. k. utombudgetära utgifter. Häri ingär fömtom bl. a. skatteutgifter (olika avdrag m. m.) även kreditgarantier och offentliga fonder utanför statsbudgeten. Dessutom beskrivs effekter av utgifter för vissa ändamål på statsbudgetens inkomstsida. I syfte att ge en mer allsidig bild av den samlade offenfliga sektorn kompletteras långtidsbudgeten med ett avsnitt innehållande en beräkning av utvecklingen totalt sett för staten och de mest betydelsefulla av de försäkringssystem som utgör den s. k. socialförsäkringssektorn. Särskilt utvecklingen av ATP-systemet redovisas. I anslutning härtill belyses utvecklingen inom den kommunala sektorn.

Långtidsbudgetens grundmaterial utgörs av underlag som har tagits fram i första hand inom regeringskansliet. De slutliga bedömningarna och utarbetandet av själva långtidsbudgeten har skett inom finansdepartementets budgetavdelning.

Långtidsbudgeten omfattar budgetåren 1983/84-1987/88. För budgetåret 1983/84 baseras kalkylerna på de utgifts- och inkomstberäkningar som redovisas i 1983 års reviderade finansplan. För perioden därefter utgörs

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 7

förutsättningarna för beräkningarna — med vissa justeringar i början av perioden till följd av den aktuella konjunkturbilden - av mycket schematiska antaganden. Som tidigare har nämnts har därutöver vissa kalkyler gjorts av effekterna av alternativa antaganden.

Sammantaget utgör längfidsbudgeten ett material som kan tjäna som underlag för överväganden om budgetpolitikens inriktning och utformning såväl för nästkommande budgetår som på något längre sikt.

Den samhällsekonomiska utvecklingen

I långtidsbudgeten behandlas i första hand statsinkomsternas, statsutgifternas och budgetsaldots utveckling under vissa av långtidsbudgettekniken bestämda fömtsättningar. Dessutom berörs utvecklingen inom den övriga offentliga sektorn. Även om intresset i långtidsbudgeten koncentreras till statsbudgeten är det vikfigt att beakta de kopplingar som finns såväl till andra delar av den offentliga sektorn som till samhällsekonomin i dess helhet. Dessa samband har stärkts i takt med den snabba ökningen i statsbudgetens omfattning. Statsbudgeten har en mycket betydande och växande påverkan på inkomstfördelning, produktionsförhållanden, bytesbalans, sysselsättning m.m. Samtidigt är statsbudgetens utveckling i allt högre grad avhängig förhållandena i samhällsekonomin i övrigt.

Den samhällsekonomiska utveckling som tecknas för den framförliggande perioden har huvudsakligen baserats på den reviderade nationalbudgeten (RNB) i fråga om utvecklingen under det närmaste året. För åren därefter utgör de samhällsekonomiska kalkyler på tre års sikt, som presenteras i en särskild bilaga till kompletteringsproposifionen, en allmän bakgrund till långtidsbudgeten. Det bör härvid noteras att det inte f. n. föreligger någon aktuell långtidsutredning som kan användas i detta sammanhang. Av bl. a. detta skäl har beräkningarna grundats på mycket schablon-artade antaganden. Dessa redovisas i kapitlet Beräkningsmetoden i långtidsbudgeten.

För flera av de ekonomisk-politiska målen (full sysselsättning, fast penningvärde, balanserad ekonomisk tillväxt, jämn fördelning av levnadsstandarden, regional balans och balans i utrikesbetalningama) kännetecknas den svenska ekonomin av betydande obalanser. Att häva dessa obalanser kommer att ta lång tid, vilket understryker vikten av att den ekonomiska politiken och budgetpolitiken ses i ett långsiktigt perspektiv. I det följande. belyses vissa centrala utvecklingsdrag i Sveriges ekonomi som de presenteras i årets kompletteringsproposition. Dessa kan vara av intresse för bedömningen av det siffermaterial som läggs fram i årets långtidsbudget.

För år 1983 tecknas i den reviderade nationalbudgeten en bild av den svenska ekonomin som innehåller en del mer positiva drag än vad som noterats i motsvarande prognoser under de senaste åren. Dessa förbättringar är enligt den reviderade nationalbudgeten att hänföra till devalve-

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 8

ringen och andra ekonomisk-politiska åtgärder i kombination med en återhållsam löneutveckling och en fömtsedd förbättring i den intemationella konjunkturen. De mera djupgående stmkturella obalansema kvarstår däremot under år 1983 enligt nationalbudgeten.

Utvecklingen på världsmarknaden har naturligtvis stor betydelse för den i hög grad utlandsberoende svenska ekonomin. I de inom finansdepartementet utförda samhällsekonomiska kalkylerna har skisserats två olika aheraafiv för den intemationella utvecklingen efter är 1983. Det första innebär en fortsatt konjunkturäterhämtning under åren 1984 och 1985.1 det andra alternativet fömtsatts att den nu skymtande konjunktumppgången bryts redan under innevarande år och att åren 1984 och 1985 kommer att kännetecknas av en stagnerande produktion i industriländerna. Osäkerheten om vilket scenario som är mest sannolikt är mycket stor. Därför har beräkningama inte knutits till något av dessa alternativ avseende den intemationella utvecklingen. I stället används ett scenario som har karaktären av ett medelaltemativ och innebär en förhållandevis långsam konjunkturåterhämtning.

Utvecklingen av den svenska ekonomin åren 1984 och 1985 belyses i nämnda kalkyler, vilkas perspektiv här har utsträckts till att gälla hela långtidsbudgetperioden, I kalkylerna illustreras utvecklingen i olika alternativ, vilka skiljer sig ät i pris- och löneökningstakter. Med höjda relativpriser och krympande marknadsandelar blir den totala produktionsutvecklingen mycket svag och det blir svårt att undvika en ytterligare försämring av sysselsättningsläget. Vid lägre inflation blir fömtsättningarna för att höja den reala konsumtionen störte och produkfionen ökar snabbare med åtföljande stimulans på investeringama och en successiv förbättring av arbetsmarknadsläget.

Någon bedömning av vilken av de angivna utvecklingsvägarna som ter sig mest sannolik har inte gjorts inom ramen för långtidsbudgeten. Vid utarbetandet av långtidsbudgeten behövs emellertid en rad förutsättningar om t. ex. löne- och prisutveckling, ekonomisk fillväxt, utrikeshandel, privat konsumfion m. m. I denna långtidsbudget har metoden varit att utgå från mycket schematiska antaganden.

Det bör dock noteras att tekniken för de samhällsekonomiska kalkylerna inte överensstämmer med långtidsbudgettekniken. De beräkningsresultat som erhålls i långtidsbudgeten kan inte stämmas av mot antaganden på det sätt som sker i de statliga långtidsutredningarna i ett totalt samhällsekonomiskt perspekfiv.

Mycket schematiska antaganden om den ekonomiska utvecklingen underlättar också genomförande av olika känslighetsanalyser där alternativa antaganden kan föras in i bilden. Långfidsbudgetberäkningama har kompletterats med sådana känslighetsanalyser. Härigenom vidgas möjligheterna att vid överväganden kring den ekonomiska politikens utformning använda långtidsbudgeten som ett av flera underlag.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 9

Befolkningsutvecklingen

Årets långtidsbudget inleds med en redovisning av befolkningsutvecklingen. Denna är av stor betydelse för utvecklingen av de offenfliga utgifterna. Det är inte minst viktigt i tider som kännetecknas av resursknapphet att informationsunderlaget i dessa hänseenden lyfts fram. Det är därvid också intressant att sträcka ut perspekUvet bortom långtidsbudgetperioden. Aktuella befolkningsprognoser visar på en trendutveckling som får konsekvenser för den offentliga sektom på längre sikt.

Sverige har en klart högre andel pensionärer (65 är och äldre) och åldringar (75 år och äldre) än något annat jämförbart land. Samtidigt är andelen barn och ungdomar i Sverige lägre än i andra länder.

Totalbefolkningen i Sverige förändras endast marginellt under de närmaste decenniema. Vad som däremot inträffar är att det blir stora förskjutningar i åldersstrukturen. Fram till är 1990 kommer antalet pensionärer att öka för att sedan minska något till år 2000. Antalet åldringar ökar kraftigt ända fram fill år 2000, men i successivt avtagande takt. Antalet barn i förskole- och skolåldem minskar fram till år 2000. De aktiva åldrarna ökar något till sekelskiftet. Efter år 2010 är det framför allt antalet åldringar som ökar kraftigt efter en viss nedgång från sekelskiftet. Totala antalet pensionärer ökar också men inte Uka kraffigt. Däremot finns det en klart sjunkande tendens i utvecklingen för övriga äldersgmpper efter år 2000.

Den angivna utvecklingen innebär att trycket på de offentliga transfereringama och servicen kommer att förskjutas i riktning mot pensionärer och åldringar fram till år 1990. Eftersom de aktiva gmpperna (19-64 år) ökar i betydligt långsammare takt går det allt fler äldre på varje aktiv. Efter år 1990 lättar tillfälligt trycket på omfördelningen från aktiva till pensionärerna men inte i fråga om åldringarna. Under första kvartsseklet av 2000-talet ökar dock omfördelningskraven för dessa gmpper.

Vid långtidsbudgetberäkningarna har för berörda ändamål uppgifterna om befolkningsutvecklingen under längfidsbudgetperioden använts. Under denna period minskar främst andelen skolbam medan viss ökning sker för de aktiva åldrama. Gmppen åldringar uppvisar en relativt stor ökning.

För att belysa betydelsen av befolkningsförändringar för olika utgiftsområden kan noteras att minskningen av antalet skolungdomar under 1980-talet vid en klasstorlek på 25 elever motsvarar rent aritmefiskt 7000 klasser.

Statsinkomsternas utveckling

En viktig utgångspunkt i beräkningarna av statsbudgetens inkomster är hur inkomstbortfallet som uppstår i samband med genomförandet av marginalskattereformen beaktas. Kostnaden har totalt beräknats till ca II miljarder kr. under genomförandeperioden 1983-1985. I längtidsbudge-

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 10

tens kalkyler har fömtsatts att reformen i sin helhet skall finansieras. Beräkningarna utgår frän att den fastlagda löneavgiften om 2% ligger krav under längfidsbudgetperioden. Denna avgift skall finansiera det första steget av reformen. Det andra steget av reformen föresläs bli finansierad genom höjningar av vissa indirekta skatter. För år 1985 har en schablonmässig finansiering på ca 3,5 miljarder kr. lagts in i beräkningarna.

Statsinkomsternas utveckling vid givna skattesatser är i aUt väsentligt beroende av de samlade löneinkomsterna, dvs. lönesummans utveckling. Den statliga inkomstskatten, liksom olika löneskatter, påverkas direkt av bruttoinkomstens utveckling. Andra skatter som t. ex. mervärdeskatten, påverkas däremot indirekt via den privata konsumtionen.

I sammanhanget bör också påpekas att statsinkomstemas utveckling kan uppvisa variafioner i tillväxttakten mellan olika år beroende på kassamässiga förskjutningar mellan budgetåren. Detta sammanhänger främst med avräkningssystemet för kommunalskattemedlen. Dessa uppbärs av praktiska skäl av staten och redovisas tekniskt som en utgift på statsbudgetens inkomstsida.

För att ge en mer rättvisande bild av hur statens inkomster utvecklas under längtidsbudgetperioden görs i kapiflet om statsinkomsterna en bruttoredovisning för de inkomstfitlar där inkomster och utgifter normalt redovisas netto. Den största differensen mellan bmtto- och nettoredovisningarna föreligger på inkomstskattens område på grund av systemet med förskott och slutavräkning på kommunalskatt. I detta fall framgår att bmttoinkomsterna nära följer utvecklingen av lönesumman.

De totala statsinkomsterna har ökat med genomsnittligt 10,5% under perioden 1977/78—1981/82 i löpande priser, vilket kan jämföras med statsutgifternas ökning med 14,4% under motsvarande period. Under långtidsbudgetperioden beräknas statsinkomsterna på budgeten i löpande priser öka med 3,9% per är.

På skatteuppbördens område har olika åtgärder aktualiserats för att skatteinkomsterna snabbare skall kunna betalas in till staten. Sådana åtgärder som kan komma att genomföras ligger i sig utanför långtidsbudgetens behandling. Likväl kan under långtidsbudgetperioden ändringar komma att ske vilka påverkar utfallet inte minst för enskilda år. Men långsiktigt påverkar självfallet en snabbare inleverans av skatteinkomsterna budgetbalansen genom minskade upplåningskostnader.

I slutet av sammanfattningen redovisas vissa känslighetsanalyser avseende några viktiga skattebaser.

Statsutgifternas utveckling

Statsutgifterna exkl. statsskuldräntorna ökade i oförändrad pris- och lönenivå med ca 2,5% per år under perioden 1977/78-1981/82. Längtids-budgetkalkylen resulterar i en minskning med 0,9% ärligen. I löpande

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget II

priser vid gjorda prisantaganden beräknas den åriiga genomsnittliga ökningen av statsutgifterna, exkl. statsskuldräntorna, under långtidsbudgetperioden uppgå till 3,0%. Det bör noteras att längtidsbudgettekniken i sig innebär en undervärdering av ökningstakten för utgifterna. Sammantaget beräknas de totala utgifterna, inkl. statsskuldräntorna, i löpande priser komma att öka med 5,1 % under långtidsbudgetperioden. Statsskuldräntornas roll berörs pä flera ställen i det följande.

Frågan om automatikfaktorerna bakom statsutgifternas tillväxt har under senare år tilldragit sig stort intresse i den allmänna debatten. I syfte att illustrera omfattningen och karaktären av automatik pä statsbudgetens utgiftssida görs i årets långtidsbudget en genomgäng av de utgiftsstyrande faktorerna.

Resultatet visar att det är främst statsskuldräntornas andel av de totala statsutgifterna som ökar. Andelen utgifter som följer av separat fattade beslut ligger kvar på en nivå om ca 15% av de totala utgifterna. Årets undersökning ger Hksom tidigare års undersökningar vid handen aft i grova tal 85% av de totala statsutgifterna ökar i takt med pris- och löneutveck-Ung. AU andelen är oförändrad jämfört med budgetåret 1982/83 beror i huvudsak pä att statsskuldräntorna ökar sin andel av utgifterna samtidigt som övriga utgifter med fullständig automatik och pris- och löneomräknade utgifter minskar sina andelar. Även socialförsäkringssektom har analyserats i automatikhänseende. Ca 53,7% av transfereringarna från denna sektor är att hänföra fill gruppen fullständig automatik. Faktorerna bakom automatiken i jordbmksprisregleringen berörs också.

I ett samhällsekonomiskt perspektiv är automatiken av mycket stor betydelse då de utgifter över statsbudgeten och socialförsäkringssektorn som ökar i takt med pris- och löneutvecklingen (inkl. statsskuldräntor) uppgår till ca 40% som andel av bruUonafionalprodukten. Det bör därvid också observeras att det fill en helt avgörande del är historisk kostnadsutveckling som ligger fill gmnd för uppräkningarna. Denna mekanism medverkar givetvis till aft historisk inflafion fortplantar sig framåt i riden.

För att belysa på vilket sätt statens utgifter direkt eller indirekt kommer att ställa anspråk på reala resurser är det av intresse att analysera utgifterna i realekonomiska termer, dvs. fördelade på konsumtion, investeringar, transfereringar och finansiella transakfioner. I tabell 1 redovisas statsutgifternas utveckling fördelade på realekonomiska kategorier i fasta resp. - löpande priser. I det följande koncentreras redovisningen av utvecklingen i fasta priser om inte annat sägs.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 12

Tabell 1. Statsutgiftemas utveckling fördelade på realekonomiska kategorier

	1983/84		Genomsnittlig pro-
	(miljarder kr.)		centuell	förändring
			1983/84-	-1987/88
	Avrundat nominellt	AnHpl av
		r\llUd d v totala	Fasta	Löpande
	belopp	statsutgiftema	priser	priser
Summa statliga konsum-
tions- och investerings-
utgifter	73,9	24,8	-1,3	-(- 3,6
Summa transfereringar	207,1	69,5	+ 1,7	+ 5,7
därav
Transfereringar till
hushåll	77,4	26,0	-1,1	+ 2,1
Transferingar till
kommunsektorn	52,7	17,7	-0,8	-1- 4,4
Statsskuldräntor	55,4	18,6	-1-7,8	-H2,9
Summa flnansiella
transaktioner	17,0	5,7	-1-0,5	-1- 3,6
Summa statsutgifter	298,0	100,0	4-0,8	+ 5,1

Statens utgifter för konsumtion och investeringar, dvs. statens direkta efterfrågan på varor och tjänster, uppgår för budgetåret 1983/84 till ca 74 miljarder kr. och utgör därmed ca 25 % av statsbudgetens utgifter. Enligt långtidsbudgeten kommer dessa utgifter i fasta priser att minska med 1,3 % per år. Under jämförelseperioden minskade statens utgifter pä dessa områden med 0,1 % i fasta priser. Den låga ökningstakten i långtidsbudgetberäkningen jämfört med det historiska utfallet är i stor utsträckning en följd av långtidsbudgetens beräkningsteknik. Tillämpningen av denna beräkningsteknik, som innebär att hänsyn endast tas till fattade beslut, innebär bl. a. att investeringsutgiftema i långtidsbudgeten minskar allteftersom beslutade investeringar slutförs.

När det gäller den statliga konsumtionen utgår beräkningen i princip från fömtsättningen om oförändrad ambitionsnivå. Det bör dock observeras att för myndighetsanslag och liknande anslag har det s. k. huvudförslaget fillämpats i löpandeprisberäkningen, vilket innebär att anslagen efter pris-och löneomräkning normalt minskas med 2 % per år. I själva fastprisberäk-ningen har sålunda inget avdrag av denna typ lagts in.

Transfereringar och finansiella transaktioner, dvs. överföringar till andra sektorer av ekonomin, innebär inte att staten direkt tar i anspråk resurser. Indirekt ger de dock upphov till en efterfrågan av reala resurser genom effekterna pä bl. a. mottagarnas disponibla inkomster. Transfereringar och finansiella transaktioner beräknas för budgetåret 1983/84 fill ca 224 miljarder kr. och utgör därmed ca 75 % av budgetens utgifter. Liksom i tidigare längtidsbudgetkalkyler uppvisar transfereringarna en betydligt snabbare ökningstakt än konsumfions- och investeringsutgifterna. Träns-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 13

fereringarna beräknas således öka med 1,7 % i fasta priser jämfört med 6,6% under jämförelseperioden.

Även beträffande transfereringarna har långtidsbudgettekniken hittills inneburit en undervärdering av den sedermera faktiskt realiserade utveckhngstakten. Pris- och löneomräkningar görs således endast på de anslag som genom indexbindningar eller regelsystem blir föremål för automatiska justeringar, exempelvis folkpensionerna och räntebidragen på bostadsområdet. Beträffande t. ex. barnbidragen finns inga sådana kopplingar och någon uppräkning av bambidragets storlek med hänsyn till prisutvecklingen har därför inte skett. Trots detta framstår det klart att det är transfereringarna som svarar för merparten av utgiftstillväxten i långtidsbudgeten. Detta förklaras främst av den snabba ökningen av kostnadema för statsskuldräntorna. Övriga transfereringar ökar också men inte lika snabbt. Transfereringsutgifternas utveckling under längfidsbudgetperioden påverkas i hög grad av de antaganden som görs, främst vad avser pris- och löneutvecklingen.

Den snabbast växande enskilda utgiftsposten under långtidsbudgetperioden är statsskuldräntoma. Enligt beräkningarna i årets långtidsbudget skulle den genomsnittliga årliga ökningen i löpande priser uppgå till 12,9%. För budgetåret 1983/84 beräknas kostnaden för statsskulden komma att uppgå till ca 55,4 miljarder kr. Med givna antaganden förutses motsvarande belopp för budgetåret 1987/88 komma att uppgå till nära 89,9 miljarder kr., som kommer att framgå i det följande.

En del av de stafliga utgifterna, 17 miljarder kr., utgörs av finansiella transaktioner, dvs. lån till företag eller enskilda personer. Som exempel kan nämnas lån till bostadsbyggande, studielän och regionalpolitiska lån. De finansiella transaktionerna beräknas under längtidsbudgetperioden öka med 0,5 % per år i fasta priser. Denna del av statsbudgeten kan ses som en del av kreditmarknaden, eftersom staten i denna verksamhet närmast svarar för en kreditförmedlande funktion. Med detta betraktelsesätt kan de finansiella transaktionerna, vad avser återbetalningspliktig del av lånen, avräknas från budgetsaldot. Det återstående beloppet definieras som statens finansiella sparande.

Huvuddelen av anslagen till finansiella transakfioner medför emellertid att anspråk ställs pä samhällsekonomiska resurser. Vid ett studium av hur stor del av dessa resurser som staten tar i anspråk eller fördelar är det därför ofta inte meningsfullt att skilja mellan transfereringar och finansiella transaktioner. Det bör också framhållas att det kan vara svårt att avgöra om en utgift bör betraktas som transferering eller finansiell transaktion.

Statens budgetsaldo och finansiella sparande

För budgetåret 1983/84 beräknas underskottet enligt det reviderade budgetförslaget komma att uppgå till 89,8 miljarder kr. Före statsskuldräntor

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 14

beräknas budgetunderskottet budgetåret 1983/84 uppgå fill 34,4 miljarder kr.

Med utgångspunkt i gjorda beräkningsantaganden ökar budgetunderskottet under långtidsbudgetperioden med ca 30,4 miljarder kr. inkl. statsskuldräntor. Exkl. statsskuldräntor uppgår underskottet till 30,4 miljarder kr. budgetåret 1987/88.

En del av statsutgifterna utgörs av län till olika ändamål, s. k. finansiella transakfioner. Budgetsaldot efter avdrag för dessa transaktioner utgör statens finansiella sparande. Under 1970-talets senare del växte det stafliga budgetunderskottet och statens finansiella sparandeunderskott som andel av BNP. Underskottets andel av BNP, med den i långtidsbudgeten tillämpade metoden, uppskattas fill ca 13,2% budgetåret 1987/88 vid givna antaganden om den samhällsekonomiska utvecklingen. För budgetåret 1983/84 är motsvarande siffra 12,5%.

Tabell 2. Statens inkomster, utgifter och flnansiella sparande budgetåren 1983/84— 1987/88

(Miljarder kr., löpande priser)

	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
Inkomster	208,1	211,9	219,7	230,0	242,9
Utgifter	298,0	312,9	329,4	343,7	363,2
Saldo	-89,9	-101,0	-109,7	-113,7	-120,3
Andel av BNP	-12,5	-  13,1	-  12,9	-  13,1	-  13,2
Finansiella transak-
tioner (netto)	13,8	14,7	15,2	15,3	15,3
Finansiellt sparande	-76,0	- 86,3	- 94,5	- 98,4	-105,0
Andel av BNP	-10,6	-  11,2	-  11,6	-  11,4	-  11,5

Det i långtidsbudgeten framräknade budgetunderskottet innebär natur-hgtvis att stora finansiella krav ställs pä den svenska kreditmarknaden. Hur finansieringen sker är av stor betydelse, då ohka finansieringsvägar medför skilda samhällsekonomiska effekter, bl. a. avseende likviditetstillväxten i ekonomin och räntenivån. I långtidsbudgeten diskuteras vissa sådana effekter.

Som framgått av det föregående är kalkylerna i långtidsbudgeten känsliga för uppställda antaganden såväl vad avser den samhällsekonomiska bilden som i fråga om utvecklingen av enskilda utgifts- och inkomstkomponenter. Ovan angivna resultat måste sålunda ses mot bakgmnd av de antaganden som gjorts och med beaktande av de naturliga begränsningar som följer av långtidsbudgettekniken. I ett avslutande avsnitt diskuteras vad ändringar i dessa hänseenden betyder för kalkylresultaten.

Budgeten i verksamhetstermer

Utöver sedvanliga uppdelningar av statens inkomster och utgifter görs i årets långtidsbudget en uppdelning av statsbudgeten i verksamhetstermer

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3    Långtidsbudget 15

som ett komplement till såväl den realekonomiska indelningen som ändamålsklassificeringen. Utgångspunkten är att redovisa de statliga åtagandena avseende såväl inkomster som utgifter i separata verksamhetsdelar såsom rörelsedrivande verksamhet, långivning m. m. En sådan uppdelning belyser statens engagemang för de rörelsegrenar som i andra uppställningar redovisas på ett flertal olika poster på statsbudgeten. Härmed öppnas vissa möjligheter dels att ytteriigare indentifiera och kvantifiera finansiella problem i den statliga verksamheten, dels att bryta ned budgetsaldot på olika verksamhetsgrenar. Konsekvenserna för samhällsekonomin och kreditmarknaden av politiska beslut som innebär aktiva ingrepp i statsbudgeten kan härigenom avläsas tydligare. Den uppdelning som presenteras i långtidsbudgeten är dock till vissa delar inte helt fullständigt genomförd. Avsikten är att till nästa års långtidsbudget pröva fömtsättningarna aU vidareutveckla denna ansats. Härigenom underiättas möjligheterna att belysa innebörden av budgetkalkylerna för olika intressenter.

Uppdelningen har framför allt inriktats på att redovisa det samlade resultatet för affärsverksamheten, läneverksamheten och finansverksamheten. Den genomgång som verkställts visar att affärsverksamheten i stort balanseras pä statsbudgeten. För låne- och finansverksamheten är däremot utgifterna större än inkomsterna. De inkomster som redovisas emanerar dock från tidigare utgifter för investeringar i affärsverk eller olika former av utlåning. Utgifterna som belastar budgeten bör därför bedömas från fömtsättningen att de återkommer i framtiden som inbetalda överskott eller räntor och amorteringar.

De underskott som uppvisas beror fill stor del på att utläningsverksamheten under senare år ökat i omfattning. I framtiden kommer inkomster i form av räntor och amorteringar att öka i takt med att statens fordringar stiger. Det är därför viktigt att studera resultaten över en längre tidsperiod än vad som återspeglas i statsbudgeten ett enskilt budgetår.

Statsskulden och statsskuldräntorna

Den bokförda statsskulden har under slutet pä 1970-talet och 1980-talets första år ökat dramafiskt. Mätt som andel av BNP har statsskulden ökat från drygt 20% under senare delen av 1960-talet till ca 61 % vid utgången av år 1982. Denna ökning har varit betingad dels av de successivt ökande budgetunderskotten, dels av den svaga ekonomiska tillväxten. Sett i ett historiskt perspektiv innebär detta att statsskulden i procent av BNP passerat de nivåer som nåddes under mitten av 1940-talet.

Under 1970-talets första hälft kunde underskotten i statsbudgeten till stor del finansieras inom AP-fonden. Under 1970-talets senare del avstannade den reala tillväxten i AP-fondssystemet samtidigt som sparandet i den svenska ekonomin sjönk. Följden av defta blev ett underskott i bytesbalansen, som kompenserades bl. a. genom att en stor del av underskotten i

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 16

statsbudgeten finansierades genom upplåning i utlandet. Detta innebar att den automatiska stabiliseringspolifiska mekanism - som fanns innan den omfattande uflandsupplåningen inleddes — i form av behovet att omedelbart vidta ränte- eller växelkursjusteringar vid störte bytesbalansunderskott delvis kom att upphävas.

Redovisningen av statsskulden görs utan att hänsyn tas till valutaförändringar eller inflationens effekter. Det reala värdet på statens skulder kan således avvika från det bokförda. Som exempel kan nämnas att devalve-ringama av den svenska kronan och dollarkursens uppgång har inneburit att statens utlandsskuld har stigit kraftigt. Vid utgången av år 1982 uppgick den bokförda uflandsskulden till 71,8 miljarder kr., vilket kan jämföras med utlandsskuldens värde vid nuvarande växelkurser om 99,4 miljarder kr.

Realräntoma på statsskulden var under huvuddelen av 1970-talet negativa. Uppgången i räntenivån kombinerat med det ökade upplåningsbehovet på kreditmarknaden innebar i början på 1980-talet att realräntorna blev positiva. En ökande andel av upplåningen placerades nu i form av korta lån eller lån med kort räntebindning. En stor del av statsskulden är dock placerad i lån med fast ränta bunden ganska många år fram i tiden. I fall den allmänna inflationstakten skulle avta innebär detta att ränteutgifterna på statsskulden kommer att få en efterfrägestimulerande effekt på ekonomin, samtidigt som förmögenheten i de sektorer som innehar statspapper kommer att öka.

Budgetunderskottets utveckling under långtidsbudgetperioden innebär att mycket stora belopp måste finansieras. Vid slutet av längtidsbudgetperioden beräknas statsskulden uppgå till ca 900 miljarder kr. Skuldbelopp av denna storleksordning försvårar av naturliga skäl strävandena att motverka inflationsförväntningar och ger tendenser till valutautflöden och höga realräntor.

Statsskuldräntoma kännetecknas av en fullständig automatik. Ökande budgetunderskott innebär att statsskuldräntorna kommer att öka allt mer. Även om underskottet skulle förbli oförändrat i löpande priser ökar statsskuldräntoma. I det fall underskottet exkl. statsskuldräntorna skulle förbli på nuvarande nivå under hela långtidsbudgetperioden kommer statsskuldräntoma vid periodens slut att ha ökat till ca 88,9 miljarder kr. mot f. n. ca 55,4 miljarder kr. Detta innebär sålunda att budgetunderskottet enbart på gmnd härav skulle öka från ca 89,9 miljarder kr. till över 120 miljarder kr. En känsUghetsanalys ger vid handen att en räntenivå på 12-14% över långtidsbudgetperioden resulterar i ränteutgifter slutåret på ca 115 miljarder kr. och ett budgetunderskott på närmare 150 miljarder kr.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 17

Den offentliga sektorns utgifter och inkomster

I ett föregående avsnitt har redovisats utvecklingen av statens budgetsaldo och finansiella sparande. I långtidsbudgeten finns också ett kapitel om utvecklingen av hela den offentliga sektorns finanser i syfte att ge en mer fullständig bild av denna sektor. Därvid redovisas hur utgifter för socialförsäkringssystemet påverkar budgetsaldot samt resultatet av en konsolidering av statens och vissa störte fonders inkomster och utgifter. Det framkommer dä hur det sammantagna finansiella sparandet i stat och socialförsäkringssektor kommer att utvecklas under längfidsbudgetperioden. Särskilt utrymme ägnas ät utvecklingen av ATP-systemet. Det framgår att det finansiella sparandet i ATP-systemet vid oförändrad avgiftsnivå efter år 1984 kommer att successivt försämras och att avkastningen från AP-fonden behöver tas i anspråk för att finansiera de löpande utgifterna.

Enligt förslag från riksförsäkringsverket bör avgiftsnivån höjas ärligen fr.o.m. år 1985, vilket inte beaktas i längfidsbudgeten. En höjning av avgifterna får realekonomiska effekter som påverkar den ekonomiska utvecklingen under långtidsbudgetperioden.

Saldot budgetåret 1983/84 för den samlade statliga verksamheten, dvs. staten och socialförsäkringssektorn, blir enligt längtidsbudgetberäkningen ca 73 miljarder kr. Av tabell 3 framgår utvecklingen under längtidsbudgetperioden.

Tabell 3. Statens och socialförsäkringssektorns inkomster, utgifter och finansiella sparande budgetåren 1983/84- 1987/88 (Miljarder kr., löpande priser)

1983/84     1984/85      1985/86      1986/87      1987/88

Inkomster 296,8 305,3 317,7 331,8 347,8

Utgifter . 369,4 390,1 412,9 433,7 460,0

Saldo -72,6        -84,8        -95,2       -101,9      -112,2

Finansiella transaktioner

(netto) 13,8 14,7 15,2 15,3 15.3

Finansiellt sparande -58,8        -70,1        -80,0        -86,6      -96,9

Det finansiella sparandeunderskottet för den samlade statliga verksamheten beräknas budgetåret 1987/88 uppgå till ca 97 miljarder kr., vilket innebär en försämring med drygt 38 miljarder kr. under långtidsbudget-perioden.

Också utveckhngen inom den kommunala sektorn måste beaktas vid bedömningar av den offentliga sektorns utveckling. De kalkyler som har gjorts för kommunsektorns inkomster och utgifter de närmaste åren pekar på allt störte finansieringsproblem. Skälet till förändringen av de finansiella förutsättningarna är bl. a. att effekterna av en minskad ekonomisk tillväxt de senaste åren nu slår igenom pä den kommunala sektorn. 2   Riksdagen 1982183. I saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 18

Långtidsbudgeten visar det mycket starka beroende som numera finns mellan staten, socialförsäkringssektorn och den kommunala sektorn bl. a. i fråga om finansieringsförutsättningarna. En höjning av ATP-avgifterna får effekter på det kommunala skatteunderlaget om den avräknas mot lönesumman. En höjning av kommunalskatten inverkar pä privat konsumtion, vilket i sin tur resulterar i t. ex. effekter på mervärdeskatteinkomster. Dessutom påverkas tillväxtbefingelserna i samhällsekonomin och därmed även skatteunderlagsutvecklingen. För åren efter år 1985 kommer skatteunderlagsutvecklingen och kostnadsutvecklingen att vara avgörande för hur kommunsektorns finansiella sparande kommer att te sig. Med långtidsbudgetens antaganden om pris- och löneutvecklingen finns det inte fömtsättningar för en påtaglig förbättring under perioden.

Sammantaget ger långtidsbudgeten med givna antaganden vid handen att en försämring av den offentliga sektorns finansiella sparande kommer att ske under perioden.

Utvecklingen av hushållens inkomster

I syfte att komplettera underlaget för budgetpohtiska överväganden lämnas i årets långtidsbudget en översiktlig redovisning av hur den disponibla inkomsten för ohka hushåll beräknas utvecklas under perioden. Det rör sig om enkla framskrivningar med sedvanlig långtidsbudgetmetod. Det innebär bl. a. att vissa transfereringar som är föremål för separata beslut inte räknas upp i motsats fill andra som är knutna till olika slag av index. Detta påverkar givetvis beräkningsresultaten för olika hushållstyper. Resultaten belyser bl. a. också betydelsen av den roll politiska beslut och indexanknutna transfereringar spelar för fördelningen av de samlade resurserna och vikten av att både statsbudgetens inkomstsida och dess utgiftssida beaktas samlat vid ohka budgetpolitiska överväganden som kan få fördelningsmässiga konsekvenser. Redovisningen understryker vikten av kunskap om hur olika hushällstypers ekonomi utvecklas.

Långtidsbudgetens känslighet för ändrade antaganden

De i långtidsbudgeten erhållna resultaten avseende inkomster, utgifter och finansiellt sparande är i hög grad beroende av bakomliggande antaganden om den ekonomiska utveckhngen. I det föregående har redovisats de förutsättningar som ligger till grund för beräkningarna i 1983 års långtidsbudget. Enligt dessa ökar budgetunderskottet under långtidsbudgetperioden med totalt 30,4 miljarder kr. i löpande priser, eller med ca 7,5% årligen. Denna utveckhng innebär att underskottet som andel av BNP blir ca 13,2% budgetåret 1987/88 vid givna antaganden om den samhällsekonomiska utvecklingen. En förändring av dessa antaganden får följdverkningar. I vissa fall kan sädana förändringar kraftigt påverka budgetsaldot vid

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 19

långtidsbudgetperiodens slut. Flertalet av de antaganden som rör centrala volymfaktorer bakom utgiftstillväxten, som exempelvis befolkningsutvecklingen, kan sägas besitta en hög grad av säkerhet. Antagandena om den ekonomiska utveckhngen är däremot förenade med en betydande osäkerhet.

För att något belysa känsligheten i gjorda antaganden redovisas i längfidsbudgeten dels effekter av ändrade antaganden inom vissa betydelsefulla verksamhetsområden, dels effekter av ändrade antaganden om den ekonomiska utvecklingen. Vidare redovisas vissa konsekvenser av ändrade antaganden rörande skattesatser o. d.

Här redovisas först hur olika ändrade antaganden pä vissa sektorsområden inverkar i förhållande till långtidsbudgetberäkningarna.

De områden där förändrade krav på budgetpolitiska insatser är av central betydelse för beräkningsresultaten är bl. a. utgifter för arbetsmarknads-, industri- och bostadspolitik.

Ett viktigt område som påverkar budgetutfallet är utvecklingen pä arbetsmarknaden. Avgörande för förändringen av statsutgifterna för arbetsmarknadspolitiken blir den ätgärdsvolym resp. den ätgärdsarsenal som bedöms lämplig i relation till såväl den förväntade allmänna ekonomiska utvecklingen som utvecklingen pä arbetsmarknaden. En utökning av arbetsmarknadsutbildningen med 10000 deltagare i AMS/SÖ-kurser budgetåret 1983/84 utöver vad som kan inrymmas i tillgänglig kapacitet skulle öka statsutgifterna med 350 milj. kr. varav ca hälften utgör kostnader för utbildningsbidrag. Av utbildningsbidragen betalas 120 milj. kr. över arbetsmarknadsfonden. Sker utökningen genom utbildning i företag inom tillverkningsindustrin vid risk för permhtering eller uppsägning ökar statsutgiftema med ca 100 milj. kr. En ökning av det genomsnitfliga antalet personer i beredskapsarbeten med 10000 per månad under budgetåret 1983/84 skulle öka statsutgifterna för detta ändamål med ca 1 miljard kr. En förändring av arbetslösheten med en procentenhet under en tid av två månader innebär att utgifterna pä statsbudgeten för arbetslöshetsunderstöd förändras med ca 90 milj. kr. och med ca 170 milj. kr. på arbetsmarknadsfonden. Effekterna på statsbudgeten beror även på i vad mån de ökade statsutgifterna medför ökade skatteintäkter och minskade utgifter för arbetslöshetsersättning. Nettoutgifterna för arbetsmarknadspolifiska insatser är således mindre än ovan nämnda bmttoutgifter.

De tidigare presenterade beräkningarna har endast tagit hänsyn till beslutade industripolitiska satsningar. Om strukturproblemen inom krisdrabbade företag och branscher skulle kvarstå och åtföljas av beslut om nya statliga insatser inom dessa områden, kommer utgifterna för industripolitik att öka. Om man i en mekanisk trendframskrivning antar att utgifterna ligger kvar i nivå med genomsnittet under de senaste fem åren blir utgifterna i löpande priser ca 9,5 miljarder kr. störte vid långtidsbudgetperiodens slut.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3   Långtidsbudget 20

Till följd av budgetunderskottens utveckling har statsskulden ökat. Vid slutet av är 1982 uppgick den till ca 377 miljarder kr. Detta har i sin tur inneburit att statsskuldräntornas andel av de totala utgifterna ökat. Effekten av denna utveckling är att små ränteförändringar har kommit att få allt större statsfinansiella konsekvenser. Förutom ökade budgetunderskott inverkar räntenivån på utgifterna för statsskuldräntorna. I kapitlet om statsskuldräntorna visas att en procents högre inhemsk räntenivå över långtidsbudgetperioden innebär att räntorna ökar med ca 5,5 miljarder kr. budgetåret 1987/88 jämfört med långtidsbudgetens beräkningar.

Som tidigare har nämnts kan alternativa antaganden göras avseende vissa skattesatser. Långtidsbudgetmetoden utgår frän oförändrade skattesatser. Många av de indirekta skatterna har.emellertid ofta höjts genom särskilda beslut, så att de huvudsakligen följt prisutvecklingen. Detta innebär att inkomsterna enligt långtidsbudgetberäkningarna klart understiger vad som vore fallet om dessa skatters andel av konsumentprisema förblev konstant över långtidsbudgetperioden. Om punktskatterna (exkl. bensin- och energiskatt) följer den allmänna prisutvecklingen under längtidsbudgetperioden skulle inkomsterna vara 3,5 miljarder kr. högre än vad som fidigare beskrivits.

För att belysa känsligheten av ett eventuellt ytterligare fallande råoljepris görs i långtidsbudgeten ett enkelt räkneexempel där fömtsättningen är att konsumentpriset på bensin och olja skall öka i takt med konsumentpriserna i övrigt. Detta innebär att skattesatserna skulle behöva höjas markant för att priset skall komma i nivå med den allmänna prisnivån. Inkomsterna skulle under dessa fömtsättningar kunna bli drygt 10 miljarder kr. högre budgetåret 1987/88 än vad som är förenligt med gängse längtidsbud-getteknik.

I långtidsbudgeten redovisas även alternativa antaganden om den ekonomiska utvecklingen. De förändrade antagandena ansluter sig till det alternativ i de tidigare nämnda samhällsekonomiska treärskalkylerna som har en hög inflation och en svag utveckling av den totala produktionen. En sådan utveckhng leder till en försämring av statsfinanserna jämfört med den utveckling som framkommer i långtidsbudgetens kalkyler. Budgetunderskottet skulle slutäret i detta alternativ uppgå till ca 140 miljarder kr., vilket är ca 20 miljarder kr. högre än i långtidsbudgeten.

Det kan således konstateras att beräkningarna i långtidsbudgeten pä ett avgörande sätt påverkas av förändringar i vissa centrala variabler. Dessa är av olika karaktär och påverkar statsinkomster och statsutgifter på olika sätt och i olika riktning. Statens inkomster är starkt beroende av den reala tillväxten i ekonomin. Budgetens utgifter däremot styrs vid långtidsbudgetteknik i hög grad av faktorer av annan art såsom olika former av automatiksystem och befolkningsförändringar. Långtidsbudgeten är som nämnts varken en prognos eller en plan för den framtida utvecklingen. Däremot visar den på vissa grundläggande tendenser i budgetutvecklingen.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 21

Alltför stor uppmärksamhet bör därför inte fästas vid budgetsaldots absoluta nivå för olika är under längtidsbudgetperioden. Vad som däremot bör understrykas är att de beräkningar som gjorts pekar på en strukturell försvagning av statsfinanserna om inte tillväxten i ekonomin ökar och aktiva budgetförstärkande åtgärder vidtas. En betydelsefull faktor härvid är utgiftssidans stora följsamhet fill olika bindningar av automatisk karaktär.

De stora budgetunderskotten under tidigare år liksom utvecklingen under längfidsbudgetperioden, medför att statsskuldräntoma fortsätter att öka. Statsskuldräntornas tillväxt utgör en avgörande faktor i de totala statsutgifternas tillväxt. Budgetunderskottens likvidiserande och rän-teuppdrivande verkan torde komma att utgöra betydande problem under längtidsbudgetperioden. Hur allvarliga dessa restriktioner blir, som framgått av redovisade känslighetsanalyser, sammanhänger med bl. a. den allmänna ekonomiska utvecklingen och olika beslut rörande den ekonomiska politikens utformning.

1    Inledning

1.1 Inriktning och syfte

Under senare är har långtidsbudgeten successivt fått en ändrad karaktär. Urspmngligen syftade långtidsbudgeten enbart till att kartlägga de statsfinansiella konsekvenserna på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtaganden.

De samhällsekonomiska fömtsättningarna med begränsat utrymme för en fortsatt utbyggnad av den offentliga sektorn har emellertid medfört att kraven på långtidsbudgeten har skärpts. Den fortgående ökningen av budgetunderskottet har också lett till att det blivit allt mer viktigt att analysera de faktorer som styr inkomst- och utgiftsutvecklingen. I senare års långtidsbudgetar har därför ansatsen i allt högre utsträckning blivit att belysa statsbudgeten i ett vidare perspektiv. Syftet med förändringarna i långtidsbudgeten är att ge ett bättre underiag för överväganden om budgetpoliu-kens inriktning.

I långtidsbudgeten redovisas de samhällsekonomiska perspektiven för åren framöver. De antaganden som fillämpas i beräkningarna är schablonmässigt valda. För att belysa känsligheten i kalkylerna redovisas även beräkningar utifrån andra förutsättningar.

Befolkningsutvecklingen påverkar i hög grad statsbudgetens utgifter och inkomster. Dessutom påverkas även socialförsäkringssystemet av demografiska faktorer. Av denna anledning tecknas i årets långfidsbudget be-

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3    Långtidsbudget 22

folkningsutveckhngen och dess samband med den offentliga sektom i ett långsiktigt perspektiv.

Liksom fidigare år omfattar den egentliga långtidsbudgetberäkningen statsbudgetens inkomster och utgifter. Som underlag för en bedömning av utvecklingen av de verksamheter som direkt styrs genom stafliga beslut ger statsbudgeten emellertid en ofullständig bild. Beslut som fattas av riksdag, regering eller statliga myndigheter kan leda till utgifter i samhället utan att dessa redovisas på statsbudgeten. Därför redovisas även denna typ av utgifter.

En stor del av statsutgifterna styrs i hög grad av automatik. I årets långtidsbudget redovisas omfattningen av automafik pä statsbudgeten och vissa delar av socialförsäkringssektorn. En specialredovisning görs av automatikens effekter pä ohka utgiftsändamäl.

Den utgiftspost som har ökat mest under senare år till följd av de ökande budgetunderskotten är statsskuldräntorna. Av denna anledning redovisas i årets långtidsbudget en översikt av vissa problem som statsskuldens fillväxt ger upphov till.

Underskottet i bytesbalansen härleds direkt ur de olika samhällssektoremas finansiella sparande. Av intresse är därvid att studera utvecklingen av den statligt reglerade sektoms finansiella sparande. I årets långtidsbudget presenteras en kalkyl avseende det finansiella sparandets utveckhng för staten och vissa störte fonder inom socialförsäkringssystemet. Även utvecklingen av kommunsektorns finansiella sparande berörs.

Långtidsbudgetens utgiftssida är en kalkyl över omfattningen av de utgifter som krävs för att av statsmaktema gjorda åtaganden skall kunna infrias. Statsinkomsterna beräknas i huvudsak med utgångspunkt i oförändrade skatte- och avgiftssatser eUer, i tillämpliga fall, redan föreslagna eller beslutade förändringar.

Inga försök görs att förutse vilka nya beslut som kan komma att fattas under perioden eller effekterna av dessa. Det måste understrykas att långtidsbudgeten varken är en plan för den framtida utvecklingen eller en prognos för den mest sannolika utvecklingen. Avsikten med långtidsbudgetkalkylen är endast att redovisa vilken budgetutveckling som blir följden om inga nya utgiftsåtaganden görs och inga nya beslut fattas om ändrade skatte- och avgiftsregler.

Långtidsbudgeten är således i allt väsenfligt en könsekvensberäkning. De slutsatser som dras av dessa konsekvensbeskrivningar är partiella och utvecklas inte till en samhällsekonomisk analys. De beräkningsresultat som erhålls, och som görs på gmndval av vissa antaganden om den samhällsekonomiska utvecklingen, kan ha återverkningar på de fömtsättningar som beräkningarna bygger på. Detta innebär också att beräkningsresultaten för statsbudgeten under vissa fömtsättningar kan vara inkonsi-stenta med de antaganden som beräkningarna baseras på. Samhällsekono-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 23

miska analyser återfinns i denna propositions bil. 1.1 Reviderad nationalbudget och bil. 1.2 Svensk ekonomi 1984 och 1985.

Långtidsbudgetar tas även fram i många andra länder. Uppläggning och utformning varierar dock kraftigt. För en intemationell jämförelse hänvisas till förta årets långtidsbudget.

Långtidsbudgeten baseras på material, som har tagits fram i första hand inom regeringskansliet. De slutliga bedömningama och utarbetandet av själva långtidsbudgeten har skett inom finansdepartementets budgetavdelning.

1.2 Läsanvisningar

Långtidsbudgetens ändrade karaktär har inneburit att omfånget på materialet ökat betydligt. Det detaljerade bakgmndsmaterial som presenteras i den ändamålsgmpperade redovisningen har i år även beaktat de s.k. utombudgetära utgifterna. För att öka läsbarheten, så att långtidsbudgeten skall kunna läsas som en sammanhållen enhet, har den detaljerade ända-mälsredovisningen som tidigare redovisats i huvudtexten nu lagts i ett appendix. En sammanfattning av beräkningsresultaten fördelade pä utgiftsändamål görs dock i kapitlet om statsutgifterna.

I kapitel 2 behandlas den samhällsekonomiska bakgmnden till beräkningama i långtidsbudgeten. Sambandet mellan långtidsbudgeten och de treårskalkyler som arbetats fram inom finansdepartementets ekonomienheter kommenteras. De fömtsättningar som används i treärskalkylerna utgör underlag för de antaganden om centrala ekonomiska variabler, som beräkningarna i långtidsbudgeten baseras pä. Kapitel 3 behandlar befolk-ningsutveckhngen och dess betydelse för den offentliga sektorns utveckling. I kapitel4 ges en mer ingående redovisning av olika tekniska aspekter på metoderna vid beräkningen av utgifter och inkomster.

I kapitel 5 behandlas statsinkomsternas utveckling mot bakgmnd både av vissa stmkturella tendenser och av faktorer av mer tillfällig karaktär. En redovisning görs också av statsinkomsternas bmttoomslutning.

Kapitel 6 innehåller en sammanfattning av den detaljerade redovisning av statsutgifterna uppdelade efter de ändamål som görs i appendix. Denna redovisning sker i princip i samma pris- och lönenivå som fillämpas i budgetpropositionen för budgetåret 1983/84. Detta innebär att en bild ges av de olika volymfaktorer som påverkar utvecklingen inom olika områden. Dessutom redovisas en beräkning av utgifter i löpande priser. Vidare belyses automatikens omfattning pä budgetens utgiftssida med speciell tonvikt pä effekterna på olika utgiftsändamål. Den realekonomiska fördelningen av statsbudgetens utgifter redovisas därefter.

I kapitel 7 förs utgifterna och inkomsterna samman i en redogörelse för utvecklingen av statsbudgetens saldo under längtidsbudgetpenoden. Vi-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 24

dåre diskuteras effekter pä saldoutvecklingen av förändringar i antaganden vad gäller vissa centrala variabler.

En alternativ redovisning av statsbudgeten där såväl inkomster som utgifter redovisas med avseende pä verksamhetens inriktning återfinns i kapitel 8.

Statsskuldens tillväxt och vissa konsekvenser härav belyses i kapitel 9. Speciellt analyseras realränteutvecklingen såväl historiskt som pä sikt.

Kapitel 10 innehåller en beräkning av inkomster och utgifter inom huvuddelen av den statligt reglerade delen av den offentliga sektorn som redovisas utanför statsbudgeten. Särskilt beskrivs utvecklingen inom ATP-systemet. Avslutningsvis diskuteras den kommunalekonomiska utvecklingen.

I kapitel 11 belyses en modell för hur hushållens disponibla inkomster utvecklas på sikt under vissa antaganden;

Den ändamålsgrupperade uppdelningen av statsbudgeten redovisas i appendix. Redovisningen i appendix innehåller bl. a. beskrivningar av regelsystem, utgiftsstyrande faktorer och s. k. utombudgetära utgifter och kan därför sägas vara en central del i längfidsbudgeten. Den som är särskilt intresserad av någon eller några sektorer kan här finna värdefull information.

2 Samhällsekonomisk bakgrund

2.1 Inledning

Statsbudgeten spelar en central roll vid utformningen av den ekonomiska politiken. Via budgeten eftersträvas en fördelning av såväl reala som finansiella resurser till olika delar av samhällsekonomin i enlighet med de allmänna målen för den ekonomiska politiken.

De viktigaste ekonomisk-politiska målen är full sysselsättning, fast penningvärde, balanserad ekonomisk tillväxt, jämn fördelning av levnadsstandarden, regional balans samt balans i utrikesbetalningarna. I flera av dessa avseenden kännetecknas den svenska ekonomin f. n. av betydande obalanser. Att häva dessa obalanser kommer att ta lång tid. Det är därför den ekonomiska politiken, och däribland budgetpolitiken, behöver ses i ett långsiktigt perspektiv. Den statliga långtidsbudgeten är ett vikfigt informationsinstrument i detta sammanhang.

Sambanden mellan statsbudgeten och samhällsekonomin är dubbelriktade. Den under senare är stagnerande ekonomiska fillväxten har i sig inneburit en försvagning av statsfinanserna genom statsinkomsternas låga tillväxttakt, samtidigt som stigande anspråk ställts på ökade statsutgifter i form av bl. a. arbetsmarknadspolitiska insatser. Härtill kommer den mycket långtgående automafiken på budgetens utgiftssida. Detta har ytteriiga-

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 25

re ökat budgetunderskotten. De stora budgetunderskotten utgör i sin tur en stark restrikfion på finanspolitiken.

Budgetpolitikens utformning är sålunda nära avhängig den samhällsekonomiska utvecklingen och de samband som råder mellan statsbudgeten och ekonomin i övrigt. Därför belyses i det följande vissa centrala utvecklingsdrag i Sveriges ekonomi.

2.2 Sveriges ekonomi under år 1983

En utförlig redovisning av den ekonomiska utvecklingen under är 1983 återfinns i den reviderade nationalbudgeten (RNB), bil. 1.1. Här ges dock endast en kort sammanfattning.

Förtitsättningen för att den i oktober 1982 genomförda devalveringen och andra vidtagna åtgärder skall fä eftersträvad effekt är att den därigenom skapade förbättringen av konkurrenskraften blir bestående. För detta krävs att inflafionen dämpas och att lönestegringstakten kan hällas på en låg nominell nivå.

Som framgår av RNB, och som vidare utvecklas i avsnitt 2.3, synes en återhämtning av den internationella konjunkturen vara på väg. Världshandelstillväxten för bearbetade varor väntas emellertid bli svag, ca 2% är 1983. Genom marknadsandelsvinster till följd av ändrade relativpriser väntas detta leda till en ökning av den svenska exporten på ca 6,5%.

Prognoserna i RNB bygger bl. a. på en genomsnittlig timlöneökning på 7,5%. Till följd av att priserna beräknas stiga ännu snabbare innebär detta en reallönesänkning pä ca 3% är 1983. Nedgången i den privata konsumtionen väntas dock stanna vid 1,5%. Som effekt av en stram budgetpolitik väntas den underliggande statliga konsumtionen minska med ungefär I %, medan kommunernas underliggande konsumtionsökning stannar vid ca 1,5%.

Den minskade investeringsvolymen har under de senaste åren utgjort ett negativt inslag i Sveriges ekonomi. Det låga kapacitetsutnyttjandet i näringslivet gör att investeringarna beräknas falla även är 1983. För industrins investeringar väntas nedgången bli ca 5%. Däremot väntas de statliga investeringarna att öka till följd av det under hösten 1982 beslutade investeringsprogrammet.

Totalt innebär ovan redovisade utveckling att den totala produktionsfill-växten - BNP-ökningen - väntas bli knappt 2% år 1983, vilket är en påtaglig förbättring jämfört med de tvä senaste åren. Det är främst exportutvecklingen som bidrar till de ljusare framtidsutsikterna. Den totala produktionstillväxten kan dock visa sig otillräcklig för att leda till någon påtaglig förbättring av sysselsättningsläget.

Den bild som kommer fram enligt beräkningarna i RNB för innevarande år innehåller således en del mer positiva drag än vad som noterats i motsvarande prognoser under de senaste åren. Dessa förbättringar kan

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 26

hänföras till beräknade effekter av devalveringen och andra ekonomiskpolitiska åtgärder i kombinafion med en återhållsam löneutveckling och en förutsedd förbättring i den internafionella konjunkturen. De mer djupgående strukturella obalanserna är dock inte berörda.

Sålunda väntas Sveriges bytesbalans visa ett underskott på ca 19 miljarder kr. år 1983, vilket kan jämföras med ett underskott pä ca 23 miljarder kr. föregående år. Detta innebär ett motsvarande underskott i Sveriges finansiella sparande och ökad skuldsättning. För statens del beräknas underskottet i det finansiella sparandet till nära 70 miljarder kr. år 1983.

De internationella utsikterna och möjliga utvecklingsvägar för den svenska ekonomin under långtidsbudgetperioden diskuteras i de följande avsnitten.

2.3 Den internationella utvecklingen

Den industrialiserade världen befinner sig sedan ett par år i en djup och långvarig recession. Den mycket svaga ekonomiska aktiviteten under dessa år har bl. a. resulterat i en kraftig ökning av arbetslösheten och sjunkande världshandel. Den ekonomiska poliriken har i flertalet i detta sammanhang viktiga länder inriktats pä att pressa ned den höga inflationstakten, vilket har medfört att den allmänt vikande efterfrågan dämpats ytterligare. Den återhämtning av världsekonomin som vid tidigare fillfällen pro-gnosticerats har hittills uteblivit.

Som nämnts föreligger det emellertid nu flera och ganska entydiga tecken pä att en internationell uppgängsfas redan har inletts. Tydligast märks dessa tecken i Förenta staterna, där de s.k. ledande ekonomiska indikatorerna har accelererat och arbetslösheten för första gången på ett och ett halvt år minskat något. Andra signaler på tilltagande förväntningar om en uppgång kommer frän stigande priser på vissa råvaror. Till optimismen bidrar också sjunkande oljepriser, en viss sänkning av dollarkursen och den allmänt sjunkande räntenivån.

I Europa är motsvarande tecken på en konjunkturförbättring ännu svaga. Någon enhetlig bild är svär att ge, dä förhållandena varierar starkt mellan olika länder. För en närmare redogörelse för utvecklingen i de för svensk export vikfiga europeiska länderna hänvisas till RNB. Sammanfattningsvis kan dock konstateras att den eventuella konjunktumppgången under alla omständigheter synes komma med en viss eftersläpning i Europa i förhållande till Förenta staterna. Konjunktumppgången bedöms också bli svagare.

Med hänsyn till den osäkerhet som råder om den framtida världskonjunkturen har i finansdepartementets s.k. treårskalkyler (bil. 1.2) skisserats två olika alternativ för den internationella utvecklingen efter år 1983. Det första ahemafivet innebär en fortsatt konjunkturåterhämtning under åren 1984 och 1985. Detta altemafiv grundas främst på antagandet om en

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 27

fortsatt positiv efterfrågeutveckling i Förenta staterna. Draghjälpen för Europa förväntas emellertid bli svag. I detta alternativ har därför för Västeuropas samlade produktion förutsatts en förhållandevis låg tillväxttakt under åren 1984 och 1985.

I det andra alternativet förutsätts att konjunkturuppgången bryts redan under innevarande år och att åren 1984-1985 kommer att kännetecknas av en stagnerande produktion i industriländerna. En faktor som skulle kunna utlösa ett sådant avbrott i konjunkturäterhämtningen är en penningpolitisk åtstramning i Förenta staterna i kombination med kvarstående stora budgetunderskott, vilket ytteriigare skulle höja realräntorna och öka inflationsförväntningarna. I detta alternativ förblir dollarn stark och draghjälpen till övriga delar av världen avsevärt svagare. Härtill kommer en påtagligt ökad risk för protektionistiska åtgärder. Prisstegringstakten väntas i detta fall visseriigen bli lägre, men detta bedöms inte vara tillräckligt för att möjliggöra en mer bestående uppgång i ekonomin. Industriländernas produkfion kan då väntas stagnera helt och väridshandelns volym öka endast obetydligt.

Det kan f. n. inte avgöras vilket av dessa alternativ som får ses som mest sannolikt. I långtidsbudgeten anknyter beräkningarna avseende den internationella konjunktumtvecklingen fill något som har karaktären av ett medelalternativ. Det innebär således att en förhållandevis långsam konjunkturäterhämtning fömtsatts.

2.4 Sveriges ekonomi under de närmaste åren

Den svenska ekonomins utveckling på längre sikt analyseras i de statliga långfidsutredningarna. Någon aktuell utredning föreligger f. n. inte. Arbetet med 1984 års långtidsutredning har påbörjats och utredningen väntas bli publicerad under våren 1984.

Osäkerheten är stor om konjunktumtvecklingen under de närmaste åren. Mot denna bakgmnd presenteras alternativa kalkyler utifrån varierande fömtsättningar för den ekonomiska utvecklingen.

I det följande diskuteras alternativa utvecklingsvägar för svensk ekonomi i belysning av de treårskalkyler som tagits fram inom finansdepartementet. Perspektivet har därvid utsträckts till att täcka hela den aktuella längtidsbudgetperioden 1983/84-1987/88.

Ett av alternafiven avser att illustrera det fall, dä den inhemska inftationstakten fortsätter på en förhållandevis hög nivå. En sådan kostnadsutveckling skulle innebära att relativpriserna stiger i förhällande till utlandets. Under de första åren, 1984 och 1985, kan exporten trots den höga pris- och löneökningstakten väntas öka och bytesbalansen förbättras till följd av eftersläpande effekter av devalveringen hösten 1982. Efter att dessa posifiva effekter upphör kommer emellertid exportvolymen att minska och bytesbalansen försämras igen som en effekt av föriorade marknads-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 28

andelar i kombination med den fömtsatta relativt svaga utvecklingen för världshandeln.

Den utländska efterfrågan kan i detta alternativ inte stödjas av en inhemsk expansion. För den statliga konsumtionen förutsätts här att en utveckling innebärande att nuvarande ambitionsnivåer ligger fast och att inga nya beslut om utgiftsökningar fattas. I kommunsektorn försämras den finansiella situafionen. Detta gäller speciellt för åren 1984 och 1985, då kommunernas och landstingskommunernas skatteinkomster delvis redan är bestämda av skatteunderlagets utveckling under tidigare år, medan inflationen direkt påverkar utgiftssidan. Vid en utveckling av statsbidragen enligt längtidsbudgettekniken uppstår då stora underskott. Dessa måste täckas genom höjd utdebitering, höjda avgifter och/eller en neddragning av den kommunala konsumtionen och andra kommunala utgifter. För hus-hällssektorn innebär sannolika skattehöjningar inom den kommunala sektorn att de reala disponibla inkomsterna i stort blir oförändrade och därmed också den privata konsumtionen. Någon stimulans till ekonomin är inte heller att vänta frän investeringarna. Den totala produktionsutvecklingen blir i detta alternativ mycket svag och det blir svårt att undvika en ytterligare försämring av sysselsättningsläget.

I ett annat alternafiv har det fömtsatts att det blir möjligt att få ner den inhemska prisstegringstakten till 6 % år 1984 och 5 % år 1985. Denna ökningstakt är något lägre än vad som antagits för världsmarknadspriserna. I detta fall kommer Sveriges export att öka än mer markant åren 1984 och 1985 till följd av devalveringen. För åren därefter skulle vidare den svenska exporten gynnas av kostnadsfördelar. Då importen inte kan väntas stiga lika snabbt leder denna utveckling till en snabb förbättring av bytesbalansen. I det fallet blir även utrymmet för att höja den reala konsumtionen begränsad. Också i den kommunala sektorn kan man räkna med endast begränsade konsumtionsökningar om störte skattehöjningar skall kunna undvikas.

En sådan utveckling leder fill att den totala produktionen kommer att stiga, fastän i svagare takt jämfört med tidigare uppgängsperioder. Den ökade ekonomiska aktiviteten innebär också en stimulans för investeringarna. Pä gmnd av de i utgångsläget rådande balansbristerna kommer det emellertid att ta tid innan de positiva effekterna av denna utveckling får fullt genomslag.

De ovan presenterade kalkylerna illustrerar möjliga vägar för den kommande ekonomiska utvecklingen. Någon bedömning av vilket av dessa alternativ som får ses som mest sannolikt har inte gjorts inom ramen för långtidsbudgeten. Vid utarbetandet av den statliga långtidsbudgeten behövs emellertid en rad fömtsättningar om t.ex. löne- och prisutveckling, ekonomisk tillväxt, utrikeshandel, privat konsumtion osv. I denna långtidsbudget utgår beräkningarna frän mycket schematiska antaganden. Ufifrån ett sådant schematiskt alternativ är det också lättare att via s.k.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 29

känslighetsanalyser diskutera effekterna av alternativa ekonomiska ut-vecklingsföriopp på den statliga budgeten. De i långtidsbudgeten presenterade beräkningarna utgår från de antaganden som presenteras i kapitlet Beräkningsmetoden.

3   Befolkningsutvecklingen och den offentliga sektorn

3.1 Inledning

Befolkningsutveckhngen är av stor betydelse för utgifts- och inkomstutvecklingen i den offentliga sektorn. Det gäller såväl förskjutningar i åldersstrukturen som förändringar i befolkningens storlek. Även befolkningsomflyttningar får konsekvenser för den offentliga sektorn - främst den kommunala - genom de krav som uppstår pä inflyttningsregionerna samtidigt som kostnaderna i utflyttningsregionerna, åtminstone inte kortsiktigt, dras ned i motsvarande mån. Befolkningsomflyttningar påverkar även mer direkt vissa åtaganden inom den statliga sektorn, t. ex. regionalpoliUska insatser.

Den relativa fördelningen av befolkningen medför att utgiftstrycket kan förändras mellan olika ändamål. För den kommunala sektorn har sädana förskjutningar främst betydelse för den direkta verksamheten, dvs. konsumtion och investeringar. För staten och socialförsäkringssektorn får förändringar i befolkningens sammansättning främst betydelse för transfereringarnas utveckling. Det gäller transfereringarna till hushållen — t. ex. folkpensioner, ATP och barnbidrag - och många statsbidrag till kommunsektorn som har en direkt koppling till olika kommunala verksamheters volym. Inom statlig konsumtion torde de direkta effekterna av befolkningsförändringar främst gälla för högskolan, medan övriga verksamhetsområden är mindre beroende av sådana förändringar.

Även förändringar av befolkningens absoluta storlek har stor betydelse för de offentliga utgifterna - även om den relativa fördelningen är oförändrad. Transfereringarna till hushällen anpassar sig mer direkt än den offentliga konsumtionen till befolkningsförändringar, utan att särskilda beslut behöver fattas. En anpassning av den offentliga konsumfionen till förändringar i befolkningens ålderssammansättning och storlek ställer särskilt inom den offentliga sektorn ytterligare krav pä framförhällning i planeringen. Utbildningsväsendet måste t. ex. planeras och styras på ett sådant sätt att anpassning sker till att olika verksamhetsområden har skiftande behov under olika perioder. Kraven pä framförhällning och flexibilitet i detta avseende torde öka i tider då den offentliga sektorns expansionstakt dras ned.

Det finns således anledning att poängtera att befolkningsutvecklingen i sig har stor betydelse för utvecklingen av de offentliga utgifterna och

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 30

förutsättningarna att finansiera dessa. En mängd andra centrala ekonomisk-politiska faktorer har dock också en avgörande inverkan vid en bedömning av dessa frågor. Här har syftet dock begränsats fill att söka belysa de krav som befolkningsutvecklingen har för viktiga offentliga utgiftsområden både under långtidsbudgetperioden och under en längre period än denna. Därmed ökar fömtsättningarna för att kunna beakta de statsfinansiella konsekvenserna pä läng sikt.

I appendix redovisas för berörda ändamålsområden den betydelse befolkningsutvecklingen har för utvecklingen av statsutgifterna under långtidsbudgetperioden.

De offentliga inkomsternas utveckling är bl. a. beroende av antalet personer i aktiv ålder. I det följande sätts därför denna gmpps utveckling i relation till andra gmppers.

3.2 Sverige i ett internationellt perspektiv

Sverige har en klart högre andel pensionärer (65 år och äldre) och åldringar (75 år och äldre) än något annat jämförbart land. Andelen äldre är hög även i Norge, Danmark samt i Västtyskland, Storbritannien och Österrike. Samtidigt är andelen barn och ungdomar i Sverige lägre än i andra, länder. Endast Västtyskland har lika låg andel. I Finland är andelen äldre lägre än i övriga nordiska länder. USA, Japan och Kanada har relativt sett färte äldre och fler barn resp. ungdomar än de västeuropeiska industriländerna.

Om andelen barn och ungdomar resp. äldre sätts i relation fill andelen av befolkning i aktiv ålder (19-64 år) erhålls en kvot, som förenklat kan sägas visa kraven pä omfördelning mellan "aktiva" och "inaktiva" åldrar. Mönstret är likartat det som beskrivits ovan. För Sverige ställer äldregruppen större krav på omfördelning än i något annat land. Däremot ställer barn-ungdomsgruppen lägre krav i Sverige än i övriga länder. Endast Västtyskland har en lägre barn-ungdomsgmpp.

Fmktsamheten, dvs. antalet bam en kvinna föder under sin livstid, är över lag låg i Väst- och Sydeuropa. För att befolkningen skall reproducera sig krävs att varje kvinna föder i genomsnitt 2,1 bam. I Sverige är fmktsamheten 1,6. Endast ett fåtal länder - däribland Grekland, Portugal och Irland - har fmktsamhetstal över 2,0. Blir den låga fmktsamheten bestående kommer således störte delen av Europa att med tiden fä en sjunkande befolkning i avsaknad av eii utomeuropeisk invandring. Även USA, Kanada och Japan har en fruktsamhet som är lägre än vad som krävs för att befolkningen skall reproducera sig.

Prop. 1982/83:150    BUaga 1.3    Långtidsbudget 31

3.3 Utvecklingen i Sverige till år 2025

Innan en redogörelse lämnas för en framskrivning av befolkningen finns det anledning att kort se till utvecklingen under de senaste decennierna.

Sveriges totalbefolkningen ökade under 1960-talet med 0,7 % per år och under 1970-talet med 0,3 % per år. Nettoinvandringen svarade för närmare hälften av dessa ökningar. Antalet personer i aktiv ålder ökade under 1960-talet i stort sett i samma takt som totalbefolkningen. Under 1970-talet blev dock de aktivas ökning avsevärt långsammare, medan antalet äldre personer ökade snabbt.

Åldersstmkturens sammansättning innebar således ett relativt sett högre tryck på den offenfliga sektom under 1970-talet. Pensionärskvoten' ökade från 22,8 till 27,6 % (se tabell 4). Även äldringskvoten ökade. I genomsnitt per år ökade antalet pensionärer resp. åldringar med 2,1 resp. 2,9%. Antalet förskolebarn minskade med 1,5 % per år. Antalet skolbarn och ungdomar ökade med 0,7 % per år efter en minskning med I % per år under 1960-talet.

Tabell 4. Andel av befolkningen i olika åldersgrupper

År	Andel av	befolkningen			Kvot (i %	1 av aktiv ålder)
	- 18 år	19-64 år	65år-	75år-	barn/	pensio-	åldringar
	bam/ung-	aktiv	pensio-	åld-	ungdo-	närer
	domar	ålder	narer	nngar	mar
1960	28,8	59,4	11,8	4,1	48,5	19,9	6,9
1970	26,3	60,0	13,7	4,9	43,8	22,8	8,2
1980	25,2	58,6	16,2	6,4	43,0	27,6	10,9
1985	23,7	59,2	17,1	7,3	40,0	28,9	12,3
1990	22,5	59,6	17,9	7,9	37,8	30,0	13,3
1995	21,9	60,6	17,5	8,2	36,1	28,9	13,5
2000	21,9	61,2	16,9	8,4	35,8	27,6	13,7
2010	21,4	60,8	17,8	7,6	35,2	29,3	12,5
2025	20,2	59,0	20,8	9,8	34,2	35,3	16,6

Statistiska centralbyrån (SCB) har inför den kommande långfidsutred-ningen gjort en framskrivning av befolkningsutvecklingen till är 2025 (diagram I och tabell 4). Fmktsamheten antas i framskrivningen bestå vid dagens nivå, dvs. i genomsnitt 1,6 födda barn per kvinna. Nettoinvandringen har under senare år minskat kraftig. I framskrivningen fömtsatts att nettoinvandringen stiger frän 2500 personer år 1982 till 7000 personer år 1987 och ligger sedan kvar på denna nivå. Den antagna nettoinvandringen är således betydligt mindre än under 1960- och 1970-talen, men störte än under senare tid.

Totalbefolkningen kommer med dessa antaganden att bli i stort sett oförändrad fram till mitten på 1990-talet och kommer därefter att minska.

' Antal pensionärer i % av antal personer i aktiv ålder.

 Antal personer 75 år eller äldre i % av antal personer i aktiv ålder.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 32

Minskningen under åren 2000-2025 uppgår årligen i genomsnitt till drygt 16000 personer, eller 0,2 % per år.

Diagram 1. Folkmängdens utveckling fördelat på åldersgrupper från år 1960 till år 2025

Folkmängd 1980 = index 100

tndex

-Ar 1980

1980-talet

Antalet pensionärer och åldringar kommer att fortsätta att öka, men i en långsammare takt än under 1960- och 1970-talen. I genomsnitt ökar antalet pensionärer med 1,1% per år under inledningen av decenniet och något långsammare - 0,8% - under decenniets senare del. Tendensen är densamma för äldringsgruppen och motsvarande procenttal är för denna 2,8 resp. 1,7%. Vid oförändrad standard per person bidrar detta bl. a. fill att pensionsutbetalningarna ökar och att sjukvården byggs ut, men i en långsammare takt än under 1960- och 1970-talen. I fråga om pensionerna tillkommer att ATP-systemet ännu inte fått fullt genomslag, vilket innebär att "standarden" per person också ökar. Detta behandlas utförligare i avsnittet Socialförsäkringssektorn senare i långtidsbudgeten. En annan tendens under 1980-talet är att antalet skolungdomar (7-18 är) minskar kraffigt - med drygt 170000. Om man antar ett klassmedeltal pä 25 elever innebär detta rent aritmetiskt vid oförändrad standard att inemot 7000 klasser försvinner.

Ovan beskrivna utveckling innebär att pensionärskvoten ökar från 27,6% år 1980 fill 30,0% år 1990 och åldringskvoten från 10,9 fill 13,3%. Barn/ungdomskvoten minskar frän 43,0 till 37,8%.

De förändringar som inträffar under den del av 1980-talet som långtidsbudgeten omfattar framgår av tabell 5.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

Tabell 5. Förändring i befolkningsstrukturen under långtidsbudgetperioden

33

Åldersgrupp		Antal personer i resp. åldersgrupp			Andel av	totalbe-
					befolkningen
		1 OOO-tal			%
		1983/84	1987/88	Förändring	1983/84	1987/88
				1983/84-
				1987/88
	- 6 år	664	656	- 8	8,0	7,9
7-	-18 år	1353	1255	-98	16,2	15,0
19-	-64 år	4904	4949	-1-45	58,9	59,4
65-	-74 år	821	835	-1-14	9,9	10,0
75-	-    år	584	639	-1-55	7,0	7,7
Totalt		8326	8334	-1- 8	100,0	100,0

1990-talet

Under 1990-talet avstannar befolkningstillväxten helt och förbyts i en mindre minskning. Trycket på en befolkningsmässigt befingad expansion av den offentliga sektorn avtar dessutom till följd av förskjutningar i åldersammansättningen. Andelen personer i aktiv ålder ökar något. Pen-sionärsgmppen minskar med i genomsnitt 0,6% per år. Minskningen faller helt på yngre pensionärer, medan åldringarna ökar med 0,6% per år. Antalet skolungdomar fortsätter att minska - motsvarande ca 2600 klasser.

Utvecklingen under 1990-talet innebär att pensinärskvoten minskar frän 30,0 till 27,6%, dvs. samma andel som fanns år 1980. För åldringar och bam/ungdomar fortsätter trenden alltsedan 1960-taIet. Åldringskvoten ökar från 13,3 till 13,7%. Barn/ungdomskvoteh minskar från 37,8 till 35,8%.

Utblick mot första kvartsseklet av 2000-talet

Utvecklingen under 2 000-talets inledning är beroende av en mängd olika faktorer. Det gäller bl. a. utvecklingen av födelsetal, dödlighet, ut- och invandring m. m. Små förändringar jäinfört med de fömtsättningar som ligger i SCB:s framskrivning - som i huvudsak bygger på dagens förhållande - får betydande konsekvenser. Eventuella slutsatser av en sådan framskrivning måste därför omgärdas av en mängd reservationer. Att i dagens perspektiv mer i detalj tolka konsekvensema av befolkningsförändringar så långt fram i tiden (20-40 år) låter sig heller knappast göras. Teknologiska förändringar, miljö- och hälsotillstånden m. m. kan radikalt komma att förändra fömtsättningama. Trots detta kan framskrivningen ha ett visst illustrativt värde.

Utblick mot åren 2000-2010

Totalbefolkningen minskar under första decenniet av 2 000-talet med i genomsnitt 0,2% per år. Antalet personer i akfiv ålder minskar med 0,6% 3   Riksdagen 1982/83.1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop, 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 34

per år. Antalet pensionärer ökar med i genomsnitt 0,4% per år. Ökningen är helt hänförlig till de yngre pensionärerna. För första gången under de här studerade decennierna minskar antalet åldringar. Skolungdomarnas antal stabiliseras efter den kraftiga minskning som inträffar under 1980-och 1990-talen. Vid decenniets slut är pensionärskvoten och äldringskvo-ten desamma som mot slutet av 1980-talet.

Utblick mot åren 2010-2025

Samtidigt som antalet personer i aktiv ålder minskar sker en kraftig ökning av antalet pensionärer — i synnerhet åldringarna. Kraven på omfördelning mellan aktiva grupper och de äldre kommer att bli större än någonsin tidigare. Om invandringen blir störte än vad som förutsatts i framskrivningen eller om födelsetalen ökar kan förhållandena te sig mer gynnsamma. Dock krävs att födelsetalen ökar redan under 1980-talet för att omfördelningama mellan de aktiva åldrarna och de äldre skall underlättas.

3.4 Summering

Befolkningsframskrivningen ger vissa indikationer på hur vissa utgiftsområden inom den offentliga sektorn utvecklas vid en oförändrad standard per person.

Förskolebarnens antal följer av antagandet att fruktsamhetstalet består på dagens nivå. Med denna fömtsättning minskar antalet förskolebarn svagt mellan år 1980 till sekelskiftet. Trycket på barnomsorgen skulle därmed lätta något vid en oförändrad standard. Emellertid är beroendet av andra faktorer också stort, t. ex. utvecklingen av förvärvsintensiteten.

Skolbarnens antal bestäms efter är 1990 i likhet med vad gäller för förskolebarnen av födelsetalet. Fram till år 1995 minskar antalet skolbarn kraffigt. Vid ett oförändrat antal elever per klass motsvarar minskningen inemot lOOOO klasser. Därefter blir antalet skolbarn i stort sett oförändrat fram till år 2010, varefter en ytterligare minskning inträffar.

De aktiva åldrarna ökar med 5% från år 1980 till sekelskiftet, vilket är hälften så snabbt som under tjugoårsperioden 1960-1980. Därefter sker en minskning och strax efter år 2010 är antalet personer i de aktiva åldrarna i stort på samma nivå som i dagsläget.

Antalet pensionärer är bl. a. av betydelse för belastningen pä pensionssystemen. Fram fill år 1990 ökar antalet. Därefter sker en minskning fram till sekelskiftet. Efter sekelskiftet inträffar en kraftig ökning. År 2025 är antalet pensionärer 46% fler än under år 1980.

Antalet åldringar är av avgörande betydelse för de krav som ställs på sjukvårdsresurser. Under 1970-talet och i inledningen av 1980-talet har ökningen varit mycket kraftig - inemot 3% per är. Ökningen fortsätter fram till år 2000, men i en successivt avtagande takt. En lika snabb

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 35

utbyggnad av sjukvården som hittills skett Icrävs därför inte för att behålla en oförändrad standard. Under första decenniet efter sekelskiftet minskar emellertid antalet åldringar. Efter år 2010 ökar antalet åldringar snabbt.

Summeras motsvarande tendenser i kronologisk ordning i stället för efter ändamål kan följande iakttagelser göras.

Fram till år 1990 kommer ökade krav att ställas på omfördelning från de aktiva åldrarna till pensionärerna (folkpension, ATP) samt för finansiering av sjukvårdsresurserna på gmnd av en ökad andel åldringar. Däremot minskar trycket på omfördelningar till bam/ungdomar i form av t. ex. undervisning. Detta bygger bl. a. på fömtsättningen att man kan anpassa undervisningsutbudet till det minskade elevantalet.

Under 1990-talet lättar tillfälUgt trycket - vid oförändrad standard per person — på omfördelningar från de aktiva åldrama till pensionärema.

Under första kvartsseklet av 2000-talet kommer, med givna fömtsättningar, omfördelningskraven att bli mycket stora. År 2025 går det 0,35 pensionär per person i aktiv ålder mot 0,28 i dagsläget. Motsvarande för åldringarna är 0,17 mot 0,11. Det finns i sammanhanget anledning att hänvisa till de reservationer man gjort i fråga om framskrivningen efter år 2000.

4   Beräkningsmetoden

4.1 Antaganden

Långtidsbudgeten är varken en plan eller en prognos för hur budgetens inkomst- och utgiftssida utvecklas. Syftet med långtidsbudgeten är i stället att ge en bild av konsekvenserna pä statsbudgeten av redan fattade beslut och existerande regelsystem. Den skaU beskriva hur inkomst- och utgiftssidan i statsbudgeten utvecklas om inga ytterligare åtgärder vidtas. För att genomföra beräkningar av utgifts- och inkomstsidan krävs antaganden om den framtida utvecklingen av olika centrala variabler. För att kunna beräkna de framtida effekterna av tidigare beslut krävs antaganden om t. ex. befolkningsutvecklingen, antal elever i skolan, antal platser i bamomsor-gen etc. Fömtom dessa antaganden om volymutvecklingen behövs även antaganden för pris-, löne- och ränteutvecklingen fram till år 1988.

Beräkningarna i långtidsbudgeten bygger pä ett stort antal antaganden om olika faktorers utveckling under penoden 1983-1988. De centrala fömtsättningarna för beräkningen av statens utgifter och inkomster utgörs av antaganden om den ekonomiska tillväxten, pris- och löneutvecklingen samt om räntenivån. För åren 1983 och 1984 ansluter antagandena för BNP-tillväxt, priser, löner m.m. till den samhällsekonomiska bild som presenteras i den reviderade nationalbudgeten. För åren därefter beräknas schablonmässigt prisökningen och lönesummans ökning uppgå till en ärlig

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 36

utvecklingstakt på 5%. Räntans nivå har beräknats successivt sjunka från dagens nivå och antas ligga på 8% under den senare delen av längtidsbudgetperioden. Dessa antaganden innebär således en relativt hög realränta.

4.2 Beräkningsteknik

Principer för utgiftsberäkningarna

Bedömningen av anslagsutvecklingen under längfidsbudgetperioden har gjorts inom finansdepartementets budgetavdelning efter samråd med vederbörande departement och i vissa fall med myndigheter. Beräkningarna av den framtida utgiftsutvecklingen utgår från anslagsbeloppet för budgetåret 1983/84 enligt 1983 års reviderade budgetförslag. Dessa beräkningar presenteras detaljerat i appendix. Utgifterna är beräknade i samma pris-och lönenivå som i 1983 års budgetproposition och beloppen anger, i enlighet med långtidsbudgettekniken, förändringar i utgifts volymen.

Förändringen av utgifterna i fasta priser av olika verksamheter är resultatet av olika beslut och är i varierande utsträckning av automatisk karaktär beroende på långsiktigheten och graden av bindningar i de fattade besluten, i stort enligt följande principer.

-     För ett flertal anslag, t. ex. de s. k. förvaltningsanslagen, har statsmak
terna inte mer preciserat angett på vilken ambitionsnivå som verksam
heten skall bedrivas på längre sikt. För dessa anslag har antagits en
oförändrad anslagsnivå i fasta priser.

-     För andra anslag styrs utvecklingen under perioden av faktorer som på
kort sikt är svåra att påverka. Anslagsutvecklingen för sådana anslag
har beräknats med varierande metoder. En central faktor att ta hänsyn
till vid beräkning av volymutvecklingen av mänga anslag är förändringar
i befolkningens storlek och sammansättning. Denna påverkar nivån pä
anslagen för exempelvis folkpensioner, skolväsende, m. m. I beräkning
arna av utgifterna för dessa anslag ingär en bedömning av effekter av
befolkningsförändringar.

- Vissa anslag styrs av att statsmakterna lagt fast långsiktiga ramar för verksamheten. Möjligheterna att påverka volymutvecklingen varierar då med hänsyn till bl. a. ramperiodens längd. Exempel härpå är ramarna för det militära försvaret och civilförsvaret.

- OUka typer av avtal styr volymutvecklingen för vissa anslag. Styrande för anslagsberäkningen under långtidsbudgetperioden är bl. a. avtalsperiodens längd och de faktorer som reglerar volymen på den verksamhet som avtalet gäller.

- Det förekommer även tidsbegränsade program för exempelvis forskning inom olika områden, som anger med vilken volym verksamheterna skall bedrivas, ofta under en två- till treårsperiod. Förekomsten av ramar, avtal och program innebär att verksamheternas volym utvecklas i enlighet med dessa under en viss tid. Om klara uttalanden om tidsbegräns-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 37

ning av ramar, program, avtal m. m. föreligger har i längtidsbudgetbe-räkningarna antagits att utgifterna bortfaller när programmet etc. upphör. I övriga fall har i regel schablonmässigt antagits att utgifterna för de olika ändamålen kvarstår under hela långtidsbudgetperioden.

—Vissa anslag styrs av bidragsregler som medför en mer eller mindre automatisk utgiftsutveckling. Bidragsreglerna anger vilka individer eller verksamhetsområden som är bidragsberättigade. Bidragen kan utgå i form av ett visst belopp per bidragsberättigad individ, som en andel av kostnaden för en viss tjänst eller kan i vissa fall utgå i förhällande till bidragsmottagarens inkomst. Det styrande inslaget vad avser volymen i ett sådant givet system är framför allt de faktorer som ger antalet bidragsberättigade.

—Utgifter för arbetsmarknads- och näringspolitiken har beräknats med utgångspunkt i att inga störte nya utgiftsåtaganden görs under längtidsbudgetperioden. Samtidigt faller medel för tillfälliga insatser bort under perioden. Kostnaderna för arbetsmarknadspolifiken har beräknats med utgångspunkt i nuvarande nivå pä de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Fömtom beräkningarna av volymutvecklingen presenteras också kalkyler i löpande priser. Dessa beräkningar görs med utgångspunkt i de antaganden om den framtida utvecklingen av priser, löner m. m. som har presenterats inledningsvis i detta avsnitt.

I det sedvanliga budgetarbetet tillämpas ett s.k. huvudförslag, som innebär att förvaltningsanslag efter pris- och löneomräkning minskas med 2 %. På samma sätt har under långtidsbudgetperioden anslagseffekten av det s. k. huvudförslaget lagts in i den anslagsberäkning som görs i löpande priser.

Principer för inkomstberäkningarna, m.m.

Beräkningarna i långtidsbudgeten av inkomsterna gmndar sig på antaganden om bl. a. lönesummans och prisernas utveckling. Inkomstskatter, sociala avgifter och mervärdeskatt styrs bl. a. av utvecklingen av dessa variabler. Vidare har beslutade och föreslagna förändringar av skatteregler beaktats.

Konsekvensema av den reformerade inkomstbeskattningen har lagts in i kalkylerna. För år 1983 har beaktats en 2-procentig höjning av arbetsgivaravgiften för att finansiera reformens kostnader. För år 1984 har förslag lagts fram om att finansiera reformen med en ökning av indirekta skatter. Detta har beaktats i långtidsbudgetberäkningarna. Finansieringen av kostnadema åren framöver har dock endast kalkylerats schablonmässigt.

Vad gäller punktskatter innebär långtidsbudgetmetoden att skattesatserna antas ligga kvar i nominella termer.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 38

5   Statsinkomsterna

5.1      Inledning

Statsinkomsternas utveckling påverkas i hög grad av tillväxten i ekonomin, eftersom en ökad produktion på lång sikt innebär en ökad sysselsättning och reallöneökningar. Dessa faktorer påverkar statsinkomstema från inkomstskatt och lagstadgade socialavgifter. En ekonomisk fillväxt innebär vidare en ökad privat konsumfion, vilket i sin tur leder fill ökade inkomster från mervärdeskatt och andra indirekta skatter. Utvecklingen under 1970-talet påvisar dessa samband. Under 1970-talets första hälft ökade statsinkomstema med ca 4% per år till följd av dels en ökad skattekvot, dels den ekonomiska fillväxten. De följande åren under decenniet kom inkomstema realt sett att stagnera, eftersom den avtagande ekonomiska tillväxten under senare delen av 1970-taIet innebar att statsinkomstema realt sett inte nämnvärt kunde öka vid oförändrat skattetryck.

Utvecklingen av statsinkomsterna har ett flertal ohka bestämningsfaktorer. Dessa skiljer sig mellan olika inkomstslag. Framställningen i det följande är i huvudsak uppdelad efter uppställningen av inkomsterna på statsbudgeten. De inkomsttiflar som särskilt belyses är: skatt på inkomst, realisationsvinst och förmögenhet (inkomstskatt), lagstadgade socialavgifter och indirekta skatter. Inkomstema under dessa titlar svarar för ca 80% av de totala statsinkomsterna.

Beräkningarna sammanfattas i ett särskilt avsnitt. Avslutningsvis redovisas bmttoomslutningen på budgetens inkomstsida för att belysa de stora avdragsposter (utgifter), som budgettekniskt redovisas över inkomstsidan på statsbudgeten.

Omläggningen av inkomstskatten beskrevs utförligt i 1982 års långtidsbudget. Dessutom redovisades i detalj även beräkningen av inkomster och avdrag i taxeringen. För en mer utförlig beskrivning av skatteomläggningen och inkomstskattesystemet hänvisas till fjolårets långtidsbudget.

5.2      Inkomstskatten

Avgörande för inkomstskattens utveckling är de antaganden som görs rörande skattesatser och skatteunderlaget. Skafteunderiagets storiek bestäms huvudsakligen av löne- och sysselsättningsutvecklingen inom ekonomin.

Av stor betydelse för beräkningama av inkomstskatt över långtidsbudgetperioden är även den inkomstskattereform, som under våren 1982 beslutades av riksdagen. Under åren 1983-1985 genomförs reformen successivt. När reformen är fullt genomförd skall marginalskattesatsen och det skattemässiga värdet av underskottsavdragen uppgå till högst 50% för merparten av inkomsttagarna.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 39

Den stafliga inkomstskatten består för fysiska personer av ett gmndbe-lopp och ett tilläggsbelopp. Skatteskalan för gmndbeloppet varierar inkomståret 1983 från 3 % till 44 %. Tilläggsbelopp tas enbart ut på inkomster över 116800 kr. och utgår efter en progressiv skala frän 2% i första skiktet (upp till 138700 kr.) fill 10% i högsta skiktet (över 328500 kr.). Gmndbe-lopp och tilläggsbelopp beräknas på i viss män olika underlag för att på sä sätt maximera underskottsavdragens skattemässiga värde fill högst 50%.

Under genomförandeperioden 1983-1985 har basenheterna fastställts fill 7300 kr. är 1983, 7700 kr. år 1984 och 8 100 kr. år 1985. För åren efter år 1985 har i beräkningama antagits att basenheterna justeras med hänsyn fill konsumentprisernas utveckling.

Kostnaden för reformen beräknas till sammanlagt ca 11 miljarder kr. i löpande pris. Kostnaden för den höjda basenheten eller besparing av att basenheten inte höjts i enlighet med index ingår inte i beloppet. Kostnaderna för reformen skall i sin helhet finansieras. För är 1983 har en allmän löneavgift pä 2% införts för att finansiera kostnaden första genomföran-deäret. Den allmänna löneavgiften beräknas på samma avgiftsunderlag som de lagstadgade socialavgifterna. I långtidsbudgetens kalkyler har antagits att löneavgiften under perioden ligger kvar pä en nivå om 2%. Förslag har lagts fram om att finansiera andra steget av reformen genom vissa höjningar av indirekta skatter. I kalkylema har schablonmässigt höjningar av de indirekta skatterna lagts in med sammanlagt 3,5 miljarder icr. från den 1 juli 1983. För budgetåret 1983/84 har dessa inkomster beaktats under posten Tillkommande utgiftsbehov, netto. Finansieringen av marginalskattereformens sista steg - hur denna finansiering skall ske har inte beslutats — har schablonmässigt lagts in i beräkningarna med ett belopp om ca 3,6 miljarder kr.

Beräkningarna över inkomstskattemas utveckling över långtidsbudgetperioden bygger pä de senast kända förändringarna inom inkomstskattesystemets område. I det följande skall kortfattat redogöras för de mest betydelsefulla förändringar som skett mellan åren 1982 och 1983.

Från år 1983 slopas kapitalförsäkringsavdraget och avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd. Slopandet av dessa avdrag beräknas för år 1983 öka skatteinkomsterna med ca 550 milj. kr.

Ett schablonavdrag pä 1000 kr., dock högst 5 % av kontant bmttolön m.m., införs år 1983 under inkomst av tjänst. Detta avdrag beräknas minska skatteinkomstema med ca 1,6 miljard kr. För att finansiera schablonavdraget höjs samtidigt skattesatsen med en procentenhet i inkomstskiktet 7300-29200 kr. Denna höjning av skattesatsen innebär en total höjning av skatteinkomsterna på ca 1,2 miljard kr.

Från år 1983 slopas skattereduktionen på aktieutdelning samtidigt som sparskattereduktionerna sänks. Effekterna av detta har för år 1983 beräknats till 0,7 miljard kr.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 40

I beräkningarna har även beaktats att B-skatten skall utgöra 120% i stället för 100% av den slutliga skatten på inkomsten tvä år fidigare.

En skattereduktion för erlagda fackföreningsavgifter införs frän är 1983. Reduktionen är 40% av erlagd avgift, dock högst 480 kr. Detta avdrag får nämndvärd effekt på statsbudgeten först under budgetåret 1984/85. Skatte-Undringen har beräknats till ca 1,3 miljard kr.

En hyreshusavgift införs år 1983 och uppgår detta år till 1 % av taxeringsvärdet. Avgiften höjs till 1,5% är 1984 och fill 2% år 1985 applicerat på samma skatteunderlag.

Under år 1983 gäller att skatteunderlaget för juridiska personer minskas till 40% för kommuner, 80% för församlingar och fill 0% för landsting. Återstående skatteunderlag minskas med 1%. För år 1984 föreslås att endast den särskilda reduceringen av skatteunderlaget för juridiska personer skall gälla. Denna fömtsättning har beräkningstekniskt även lagts in under den resterande delen av långtidsbudgetperioden.

Utöver tidigare nämnda förändringar i skattesystemet föreligger ett flertal beslut som förändrat skattesystemet jämfört med tidigare år. För en mer utförlig redovisning hänvisas fill riksrevisionsverkets inkomstberäkning (prop. 1982/83:100, bil. 1.2).

5.3 Lagstadgade socialavgifter

Socialavgifter som redovisas på statsbudgeten svarar för ca en femtedel av de beräknade totala inkomsterna på statsbudgeten. Under 1970-talet har en successiv höjning av den samlade avgiftsnivån ägt mm i samband med att lättnader genomförts i den statliga inkomstskatten. Socialavgifterna har härigenom kommit att få en allt störte betydelse i statsbudgeten.

Vid givna avgiftssatser följer utvecklingen av inkomstema från socialavgifterna i huvudsak lönesummans tillväxt. Sett för enskilda år förekommer dock avvikelser mellan den kassamässiga tillväxten av inkomsterna från socialavgifterna och lönesummans tillväxt. Detta beror på uppbördssystemet. Preliminär uppbörd av arbetsgivaravgifter sker på basis av senast redovisade lönesumma, dvs. lönesumman två år tidigare. Denna uppräknas med en av regeringen fastställd uppräkningsfaktor som avses motsvara två års löneutveckling. Till följd av detta system får en lönestegringstakt som ligger över denna uppräkningsfaktor inte omedelbara effekter på statens inkomster, utan får effekter i form av ökade fyllnadsinbetalningar ett år senare och kvarstående avgifter året därpå.

I syfte att erhålla en så god kassahållning för staten som möjligt är det av betydelse att uppräkningsfaktorn ligger i nivå med den förväntade lönestegringstakten. De avgifter som utgår som ett procentpåslag på kvarstående avgifter kan sägas vara ett led i att stärka statens kassahållning. För att undgå avgiften på kvarstående belopp kan arbetsgivarna göra

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

41

fyllnadsinbetalningar året efter avgiftsåret. Detta leder till att staten vä-sentUgt tidigare erhåller den slutliga uppbörden av avgifterna.

F.n. utreds möjligheterna att knyta an uppbörden'av arbetsgivaravgifterna till de lönesummor som redovisas vid källskatteinbetalningarna. Ar-betsgivamppbörden skulle därigenom uppnå en bättre följsamhet fill den aktuella löneutvecklingen. Även de tekniska fömtsättningama för en månatlig uppbörd utreds. F. n. sker uppbörden av socialavgifter och käll-skatt på basis av tvämånadersperioder.

På statsbudgeten redovisas socialavgifterna efter olika principer. Inkomstema från folkpensions-, bamomsorgs- och vuxenutbildningsavgifterna bmttoredovisas. Hur dessa utvecklats debiterings- resp. kassamässigt under den senaste femårsperioden-framgår av tabell 6.

Tabell 6. Jämförelse av debiterade och kassamässigt influtna avgifter för folkpension, barnomsorg och vuxenutbildning

År	Avgifts-	Avgiftsuttag	Avgifts-	Avgiftsbelopp'		Kassamäs-	Procen-	Differens
	underiag	i % av av-	underlagets			sigt influtna	tuell	mellan influ-
	totalt,	giftsunder-	utveckling	miljarder	årlig för-	belopp,	åriig	tet belopp
	miljarder	laget	från före-	kr.	ändring.	miljarder	föränd-	och avgifts-
	kr.		gående år, %		%	kr.	ring	belopp, miljarder kr.
1977	179,6	9,45	9,1	17,0	62,3	15,6	64,1	-1,4
1978	196,2	9,85	9,2	19,3	13,5	18,8	20,5	-0,5
1979	214,0	10,15	9,1	21,7	12,4	20,8	10,6	-0,9
1980	241,3	10,45	12,8	25,2	16,1	25,5	22,6	-1-0,3
1981	259,7	10,85	7,6	28,2	11,9	30,3	18,8	+2,1
1982*	276,8	10,90	6,6	30,2	7,1	30,3	0,0	-1-0,1
1983*	295,3	11,90	6,7	35,1	16,2	36,6	20,8	+ 1,5

' Avgiftsuttaget multiplicerat med avgiftsunderiaget för resp. år. * Prognos.

Som ett led i finansieringen av inkomstskattereformen har, som tidigare nämnts, en allmän löneavgift införts fr. o. m. år 1983 med tvä procentenheter. Avgiften skall beräknas på samma underlag som socialavgifterna. Kalkylema utgår från att den allmänna löneavgiften inte höjs över perioden (se föregående avsnitt).

I tabell 7 redovisas dels vilka principer som gäller för inkomstredovisningen av socialavgifter på statsbudgeten, dels de i beräkningama antagna avgiftsuttagen under långtidsbudgetperioden.

För åren 1978-1980 överstiger inkomsterna på sjukförsäkringsavgifterna de kostnader som skall finansieras med socialavgiften. Detta har inneburit att en stor behållning kunnat upparbetas på sjukförsäkringsfonden. Överföringarna till fonden redovisas som en utgift på inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto. Även för åren 1981 och 1982 beräknas att avgiftema överstiger de utgifter som de skall finansiera. I budgetpropositionen angavs därför att regeringen t. v. inte ansåg att avsättningar fill fonden behöver verkställas för överskotten för år 1982 och därefter. I

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 42

långtidsbudgetberäkningarna har mot bakgrund av detta uttalande inga avsättningar till sjukförsäkringsfonden lagts in för budgetåren 1983/84-1987/88.

Tabell 7. Lagstadgade socialavgifter

	Procentuellt uttag för avgiftsåret
	1982	1983	1984-1988
Avgifter vars inkomster helt redovisas på statsbudgeten
Folkpensionsavgiften Bamomsorgsavgiften Vuxenutbildningsavgiften Allmän löneavgift	8,45 2,20 0,25	9,45 2,20 0,25 2,00	9,45 2,20 0,25 2,00
Avgifter vars inkomster delvis redovisas på statsbudgeten
Sjukförsäkringsavgiften' Delpensionsavgiften	10,50 0,50	9,50 0,50	9,50 0,50
Avgifter vars inkomster inte redovisas på statsbudgeten
Socialförsäkringsavgift till ATP' Arbetsskadeförsäkringsavgift Lönegarantiavgift Arbetarskyddsavgift Arbetsmarknadsavgift Avgift till sjöfolkspensionering-' Byggnadsforskningsavgift'	9,40 0,60 0,20 0,155 0,80 (0,80)	9,60 0,60 0,20 0,155 1,30 (0,80)	9,80" 0,60 0,20 0,155 1,30 (0,80)
Summa	33,055	35,755	35,955

' Från budgetåret 1983/84 skall t. v. inte några fondavsättningar verkställas.

 Så länge delpensionsfonden uppvisar underskott redovisas inkomstema delvis på

statsbudgeten.

' Ändrade regler för fastställande av avgiftsunderiaget fr. o. m. år 1982.

" Statsmakterna har ännu inte fastställt ATP-avgifterna för tiden efter år 1984.

Inkomsterna från samtliga socialavgifter beräknas för budgetåret 1983/ 84 uppgå till ca 120 miljarder kr. På statsbudgeten redovisas emellertid endast ca 47 miljarder kr., vilket således utgör ca 40% av dessa inkomster.

5.4 Indirekta skatter

De indirekta skatterna svarar för ca 40% av statsbudgetens inkomster. Den årliga ökningstakten av inkomster från indirekta skatter uppgår mellan budgetåren 1977/78 och 1981/82 fill 11,4%. Defta är i det närmaste en dubbelt så kraftig ökningstakt som under samma tidsperiod än vad som gällt för inkomster från inkomstskatt.

Mervärdeskatten är statsbudgetens största enskilda inkomstslag. Skattesatsen ändrades den 1 januari 1983 frän 17,7% av varans pris inkl. skatt till 19%. För vissa varor och tjänster utgår ingen eller reducerad mervärdeskatt.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 43

Bestämmande för mervärdeskattens utveckling vid given skattesats är bl. a. utveckhngen av konsumtionen av mervärdeskattebelagda varor och tjänster inom den privata och offentliga sektom. Den privata konsumtionsutvecklingen beror till stor del på hushållens disponibla inkomster. En ökning av den privata konsumtionen med en procentenhet i löpande priser ökar intäkterna av mervärdeskatten med ca 400 milj. kr., allt annat oförändrat. De senaste årens utveckling har inneburit att en ökande andel av hushällens konsumfionsutgifter fallit på områden där mervärdeskatt inte utgår. Energi och boende är exempel på sådana områden.

Av betydelse för den framtida utvecklingen av inkomster frän mervärdeskatt är även utvecklingen av export och import. Om ett ökat resursutrymme avsätts för export kommer intäkterna av mervärdeskatt kortsiktigt att bli mindre än om samma resurser används för konsumtion. Detta beror på att importen är belagd med mervärdeskatt, medan mervärdeskatten återbetalas vid export.

Som ett led i strävandena att förbättra den statliga kassahällningen föreslås att den genomsnittliga kredittiden vid uppbörd av skatt på tobak, vin och sprit samt malt- och läskedrycker förkortas fr. o. m. år 1984. Dessa förändringar beräknas ge en positiv engångseffekt budgetåret 1983/84 på drygt 1,4 miljard kr. I det långsiktiga perspektivet innebär de förkortade kredittiderna en genomsnitflig likviditetsförstärkning om inemot 0,8 miljard kr., vilket medför en bestående effekt i form av en minskning av statsskuldräntoma om 100 milj. kr. för helår räknat.

I enlighet med långtidsbudgetens beräkningsmetod har i kalkylerna antagits att endast beslutade eller föreslagna förändringar av punktskattesatserna lagts in i beräkningarna. Detta antagande kan dock leda till att konsumentprisema på vissa varor sjunker på gmnd av en fallande prisnivå, exkl. skatter. I beräkningama har beaktats de föreslagna höjningarna av indirekta skatter (främst skatt på olja och oljeprodukter) för att bl. a. finansiera marginalskattereformens andra steg.

För att redovisa känsligheten i fömtsättningama kan följande räkneexempel vara belysande. Exemplet avser skatt på olja och oljeprodukter. Ett eventuellt fallande råoljepris frän en nivå på ca 31 dollar per fat år 1983 till en nivå på 25 dollar per fat år 1988 har i beräkningarna antagits bli kompenserade med höjda skatter pä bensin och olja, så att konsumentpriset på olja och bensin ökar i takt med konsumentpriserna i övrigt. Den sistnämnda fömtsättningen leder vidare till antagandet att konsumfionsvo-lymema på bensin och olja ligger kvar på nuvarande nivå över kalkylperioden, dvs. åren 1983-1988. För att upprätthålla ett realt oförändrat konsumentpris krävs under dessa fömtsättningar att skattesatsema måste höjas markant. De inkomster som kalkylen med oförändrade volymer bygger på ökar därvidlag kraftigt jämfört med de inkomster som beräknats i långtidsbudgeten. Inkomsterna skulle under dessa fömtsättningar kunna bli drygt 10 miljarder kr. högre budgetåret 1987/88 än vad som är förenligt med

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget

44

gängse långtidsbudgetmetod. Beräkningen är känslig för gjorda antaganden och är därför enbart avsedd att belysa spännvidden i beräkningsresultaten vid två helt olika fömtsättningar.

Även för övriga punktskatter skulle beräkningarna kunna bygga pä antagandet om realt oförändrade skattesatser. Om denna fömtsättning infriades skulle skatteinkomsterna slutåret av längtidsbudgetperioden vara ca 3,5 miljarder kr. högre än vad som erhålls med sedvanlig långtidsbudgetmetod.

5.5 Resultat av beräkningarna över statsbudgetens inkomster

De beräknade förändringarna i statsinkomsterna under längfidsbudgetperioden med tidigare angivna fömtsättningar framgår av tabell 8. I fasta priser minskar inkomsterna med ca 0,5% per är under långtidsbudgetperioden.

Tabell 8. Totala statsinkomster

(Miljarder kr., löpande priser)

	Genom-	Inkomst-	Förändring till				Procen-	Genom-
	snittlig	titel					tuell för-	snittlig
	procen-	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88	ändring	procen-
	tuell för-						1983/84-	tuell för-
	ändring						1984/85	ändring
	1977/78-							1983/84-
	1981/82'							1987/88
Inkomstskatt	+ 5,7	39,5	-4,4	-0,8	+ 2,2	+ 4,6	-11.1	+ 1,1
Socialavgifter	+ 11,6	46,9	+0,7	+2,6	+ 2,8	+ 2,9	+ 1,4	+4,5
Mervärdeskatt	+ 11,2	49,1	+3,2	+2,9	+ 3,3	+ 3,5	+ 6,5	+6,0
Övriga indirekta skatter	-1-11,8	36,5	+2,1	+0,3	+ 0,3	+ 0,3	+ 5,7	-1-2,0
Ränteinkomster och
återbetalning av lån	+ 31,8	14,5	-0,4	-0,7	+  1,1	+   1,1	- 2,5	+ 1,9
Övriga inkomster	+  1,4	21,7	+ 1,3	+ 1,0	+ 0,7	+ 0,5	+ 6,0	+ 3,8
Finansiering av
marginalskattere-
formen år 1985	-	-	+ 1,2	+2,4	-	-
Totala statsinkomster	+ 10,5	208,1	+3,7	+7,7	+10,4	+ 12,9	+ 2,0	+3,9
Absolut nivå			211,9	219,6	230;0	242,9
Andel av BNP, %		28,9	27,5	26,8	26,6	26,6
Utveckling uttryckt i
fasta priser		208,2	202,8	201,1	201,8	203,8	- 2,5	-0,5

' På grund av budgetmodemiseringen och dithörande redovisningsomläggningar är utvecklingstalen mellan budgetåren 1977/78 och 1981/82 inte helt rättvisande.

 År 1983 har en allmän löneavgift införts (socialavgift). Finansieringen av inkomstskattereformen för år 1984 har föreslagits ske genom höjningar av vissa indirekta skatter. För budgetåren 1984/85-1987/88 har schablonmässigt lagts in effekterna av dessa höjningar. Budgetåret 1983/84 har dessa inkomster beaktats under posten Tillkommande utgiftsbehov, netto på budgetens utgiftssida (se beräkningar av statsbudgeten i finansplanen).

Inom ett flertal inkomsttitlar redovisas både inkomster och utgifter. På dessa fitlar sker således en nettoredovisning. Detta förhällande försvårar en analys av olika antagandens effekt på statsbudgetinkomsternas utveckling. Ett genomgående drag är nämligen att inkomsterna och utgifterna pä

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 45

fitlarna inte utvecklar sig parallellt. Detta blir särskih accentuerat i en situation, då antagandena om lönesumma och konsumentpris mellan åren kraftigt varierar. I tabell 9 redovisas statsbudgetens inkomster uppdelad på inkomster resp. utgifter. Det är framför allt för inkomstpostema Inkomstskatt, Lagstadgade socialavgifter och Mervärdeskatt som de nettoredovi-sade statsbudgetbeloppen skiljer sig från bruttobeloppen.

Den största differensen mellan bmtto- och nettoredovisningarna föreligger inom inkomstskattens område. Inkomstema på denna inkomsttitel utvecklar sig över långtidsbudgetperioden i stort efter de löneantaganden som presenteras i avsnitt 4.1. Utgifterna består till största delen av kommunalskatteutbetalningar och överskjutande skatt. Kommunerna erhåller för varje kalenderår ett förskott på senast kända taxering och den aktuella utdebiteringen. När taxeringsresultatet för ett kalenderår är känt sker slutavräkning. De utbetalda kommunalskattemedlen på denna inkomsttitel styrs sålunda av en rad faktorer som inte direkt är förknippade med de allmänna antagandena om lönesumma o.d. Under långtidsbudgetperiodens inledande är växer utgifterna snabbare än inkomsterna. Detta får till följd att nettot som redovisas på budgeten sjunker mellan budgetåren 1983/ 84, 1984/85, 1985/86 och 1986/87. Med antagandet om oförändrad kommunalskatt över långtidsbudgetperioden utvecklas inkomster och utgifter likartat under slutet av perioden. Nettot som redovisas pä budgeten dessa budgetår ansluter sig därför i högre utsträckning till lönesummans utveckhng.

Inkomstskatten, netto, uppvisar sålunda en tillväxttakt om ca 1,1%. I beräkningen har beaktats den omläggning av skattesystemet som successivt genomförs under perioden 1983-1985.

Inkomsterna frän de lagstadgade socialavgifterna, netto, beräknas i löpande priser öka med ca 4,5% per år. I bruttoinkomsterna från lagstadgade socialavgifter ingår emellertid samtliga socialavgifter, exkl. ATP. Till viss del skall emellertid dessa inkomster överföras till fonder som redovisas utanför statsbudgeten (se senare avsnitt om staten och socialförsäkringssektom). Vidare utbetalas från inkomsttiteln 85% av sjukförsäkringens kostnader.

Mervärdeskattens ökningstakt beräknas i löpande priser komma att uppgå till ca 6% i genomsnitt per år. Beräkningen baseras på den högre mervärdeskattesats om 19% som gäller fr.o.m. den I januari 1983. Inkomstema från mervärdeskatt utvecklas på läng sikt i takt med den privata konsumfionens utveckhng i löpande pris. Uppbörden av mervärdeskatten består emellertid av såväl inbetald som återbetald skatt. I det förstnämnda fallet överstiger den utgående skatten den ingående, medan de utgående skatterna i det sistnämnda fallet understiger de ingående.

Övriga indirekta skatter förutses öka med i genomsnitt 2,0% per år. Kalkylen baseras på oförändrade nominella skattesatser exkl. de skatte-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 46

satshöjningar som schablonmässigt lagts in för att finansiera marginalskattereformens andra steg.

Inkomsterna från räntor och återbetalning av lån beräknas i löpande priser att öka med 1,9% per är. De värdemässigt mest betydelsefulla inkomsterna utgörs av räntor och amorteringar på bostadsbyggande och energisparlän.

Tabell 9. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomstsida budgetåren 1983/84— 1987/88 (Miljarder kr., löpande priser)

	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
Inkomstskatt
inkomster	162,2	166,7	174,3	184,5	196,5
utgifter	122,7	131,6	140,0	148,0	155,4
netto	39,5	35,1	34,3	36,5	41.1
Socialavgifter (exkl. ATP)
inkomster	81.8	84,1	88,4	92,9	97,6
utgifter	34,9	36,6	38,2	39,9	41,7
netto	46,9	47,5	50,2	53,0	55,9
Mervärdeskatt
inkomster	85,1	91,2	91,\	103,8	111,0
utgifter	36,0	38,9	41,9	45,3	49,0
netto	49,1	52,3	55,2	55,5	62,0
Övriga inkomster (netto)	72,7	77,0	79,9	82.0	83,9
Totala statsinkomster	208,1	211,9	219,6	230,0	242,9
Procentuell utveckling.
inkomster		+4,6	+4,9	+5,3	+5,6
Procentuell utveckling,
utgifter		+6,8	+5,6	+5,)	+4,7
Procentuell utveckling.
netto		+ 1,9	+ 3,6	+4,7	+5,6

6   Statsutgifterna

Utgiftema på statsbudgeten har under den senaste tioårsperioden ökat kraftigt. Mellan budgetåren 1971/72 och 1981/82 var den genomsnitfliga årliga utvecklingstakten 15,5%. Under samma period ökade konsumentprisindex i genomsnitt med 9,9% per år. Även som andel av bmttonationalprodukten (BNP) har utgifterna ökat. Budgetåret 1971/72 var statsutgifternas andel av BNP ca 28,7 %. Statsutgifternas andel av BNP har under tioårsperioden därefter ökat kraftigt för att budgetåret 1981/82 uppgå till 40%.

Under senare delen av 1970-talet var utgiftstillväxten särskilt markant. Detta förklaras bl. a. av de kraftigt ökade utgifterna för arbetsmarknads-och industripolifiska insatser. Statsbudgetens utgifter styrs vidare till stor del av historisk inflation genom de automatiskt verkande reglerna, som för mänga anslag styr utbetalningarna.

Statsutgifterna består av ett flertal olika slags utgifter. För samhället i sin

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 47

helhet har dessa utgifter mycket ohka innebörd. Det är därför vikfigt att vid en analys av statsbudgetens inverkan på samhällsekonomin inte enbart studera statsbudgetens totala utgifter, utan mera analysera de olika komponenternas betydelse.

I detta kapitel redovisas först en sammanfattning av de i appendix redovisade statsutgifterna uppdelade på olika ändamål. Därefter beskrivs de automatikbindningar som finns i budgeten. Sedan presenteras utgifterna uppdelade på realekonomiska kategorier.

6.1 Sammanfattning av statsutgifternas utveckling

I appendix redovisas utveckhngen under långtidsbudgetperioden statsutgifterna uppdelade på fjorton ändamålsgmpper. I beskrivningen av utgiftsutvecklingen för de skilda ändamålen läggs tonvikt vid de faktorer, t. ex. i form av volymförändringar och regelsystem, som styr utgiftsutvecklingen. För de närmare beskrivningarna av utvecklingen för enskilda ändamål hänvisas till appendix. I det följande sammanfattas huvudresultatet av beräkningama.

Beräkningarna utgår från de anslagsbelopp för budgetåret 1983/84 som redovisas i budgetpropositionen eller, om förändringar inträffat pä gmnd av särpropositioner m.m., beräkningen i det reviderade budgetförslaget. Vidare tas i ändamålsavsnitten även upp sädana faktorer som påverkar statsbudgetens inkomstsida och som kommer till uttryck i form av avdrag eller skattereduktioner. Viss stadig reglerad verksamhet som finansieras med lagstadgade socialavgifter eller andra avgifter utan att redovisas på statsbudgeten behandlas också. Även utgifter utanför dessa områden tas upp. Som framgår av redovisningen beräknas de totala statsutgifterna, exkl. statsskuldräntor, i oförändrad pris- och lönenivå bli i stort sett oförändrade under långtidsbudgetperioden. På några områden minskar utgifterna under perioden.

Den utveckling av statsbudgetens utgifter som redovisas i appendix sammanfattas i tabell 10. Enligt de redovisade beräkningarna skulle statsutgifterna i oförändrad pris- och lönenivå (exkl. statsskuldräntor) minska med i genomsnitt 0,9% per år under perioden. Erfarenhetsmässigt underskattas utgifternas ökningstakt i långfidsbudgetberäkningama. Detta hänger samman med långtidsbudgetens kalkylmässiga fömtsättning att endast gjorda åtaganden skall räknas in i beräkningarna. Dock bör beaktas att posten Tillkommande utgiftsbehov, netto, endast beräknats schablonmässigt för budgetåren efter 1983/84. Den faktiska utvecklingen av utgifterna under perioden 1977/78-1981/82 innebar en genomsnitflig ökning med inemot 4,4% per år i fasta priser.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

48

Tabell 10. Utgiftsutvecklingen i oförändrad pris- och lönenivå (exkl. statsskuldräntor)

(Milj. kr.)

	Genom-	1983/84	Förändring till						Procen-	Genom-
	snitUig								tuell för-	snittlig
	procen-		1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 ändring							procen-
	tuell för-								1983/84-	tuell för-
	ändring								1984/85	ändring
	1977/78-									1983/84-
	1981/82									1987/88
Folkpensioner, sjuk-
försäkring, m. m.	+ 2,1	46241	-  397	-    53	-	227	-	403	- 0,9	-0,6
Utbildning och forskning	+ 6,0	34783	-1072	-  516	-	186	-	45	- 3,0	-1,3
Totalförsvar	+  1,1	24 208	+  582	+    54	—	807	—	958	+ 2,4	-1,1
Bostadspolitik	+ 11,9	19077	-1003	-2150	-	25		0	- 5,3	-4,5
Arbetsmarknads- och regio-
nalpolitik	+ 0,3	17229	-   538	-    59	-■	86	+	83	- 3,1	-0,9
Stöd till barnfamiljer	+  1,1	15596	+   147	+  263	+	140	+	130	+ 0,9	+ 1,1
Kommunikationer	+  1,4	14100	-1202	+   156	-	219	—	83	- 8,5	-2,5
Skatteutjämningsbidrag	+ 3,1	10811	+    29	+    73	+	189	+	136	+ 0,3	+ 1,0
Hälso-, sjuk- och socialvård	- 0,7	8201	-   189	-    29	+	17	+	18	- 2,3	-0,6
Rätts- och polisväsende	+ 2,4	7979	+    35	-    67	-	33		0	+ 0,4	-0,2
Internationellt utvecklings-
samarbete och övrig
intemationell samverkan	- 0,9	8137	+    59	+    90	+	106	+	101	+ 0,7	+ 1,1
Näringspolitik	+ 8,8	7802	-1055	-1371	-	287	-	189	-13,5	-6,7
Energiförsörining	+  1,8	5117	+  292	-  931	-	35	-	40	+ 5,7	-3,7
Övrigt	- 2,6	23 338	+ 1951	+   353	-1-	163	+	98	+ 8,4	+2,6
Utgifter i oförändrad pris- och
lönenivå (exkl. statsskuldräntor) + 2,5		242619	-2361	-4187	— 1	1290	-1	1152	- 1,0	-0,9

För många anslag är utvecklingen av priser och löner styrande för de framtida utgifterna. I tabell II redovisas utgiftsutvecklingen i löpande priser. Till gmnd för dessa beräkningar ligger de antaganden som behandlats i kapitlet 4. Vid beräkningen av lönekostnader har förutsatts att timlöneökningarna inom offentlig sektor ligger i linje med de som antas för ekonomin i stort. Vidare har fömtsatts att utgiftema för den egentliga förvaltningen beräknats utifrån det s. k. huvudförslaget. Detta innebär att krav på fortlöpande rationaliseringar och produktivitetsförbättringar, för att kunna upprätthålla en oförändrad omfattning av och kvalitet i verksamheten vid 2% årlig reducering av anslagsbeloppen, har lagts in i beräkningarna. Möjlighet finns för stafliga myndigheter att planera dessa rationaliseringar inom ett treårsperspektiv med ett mellan budgetåren ojämnt uttag av huvudförslaget. I beräkningarna har dock normalt en schablonmässig 2-procentig årlig reducering lagts in.

Efter omräkning bUr den genomsnittliga årliga ökningen av statsutgifterna i löpande priser (exkl. statsskuldräntor) 3,0% under långtidsbudgetperioden.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3    Långtidsbudget

49

Tabell 11. Utgiftsutvecklingen i löpande priser (exkl. statsskuldräntor)

(Milj. kr.)

1983/84     Förändring till

Procen-

---------- tuell för-

1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 ändring

1983/84-1984/85

Genomsnittlig procentuell förändring 1983/84-1987/88

Folkpensioner, sjukförsäkring, m. m.

Utbildning och forskning

Totalförsvar

Bostadspolitik

Arbetsmarknads- och regionalpolitik

Stöd till barnfamiljer

Kommunikationer

Skatteutjämningsbidrag

Hälso-, sjuk- och socialvård

Rätts- och polisväsende

Internationellt utveckhngssamarbete och övrig internationell samverkan

Näringspolitik

Energiförsöri ning

Övrigt'

Utgifter i löpande priser (exkl. statsskuldräntor)

Absolut nivå

46241 34783 24208 19077

17229 15596 14100 10811 8201 7979

8137

7802

5117

23 338

242619

+ 1930 +2247 +2150 +2025 + 4,2

+2262 +  946 +1824 +1922 + 6,5

+ 1724 +1331 +  496 +   367 + 7,1

31   +  244 +  225  +  414 + 0,2 641 546

-  991 -1844 +   580 +  506 - 5,2

+

641 + 780 + 682 + 4,1

712 + 348 + 499 - 3,9

+ 763 + 735 + 839 + 828 + 7,1

+ 195 + 321 + 367 + 409 + 2,4

+ 981 + 365 + 419 + 483 +12,3

+ 486 + 467 + 509 + 538 + 6,0

- 764 -1348 - 187 + 538 - 9,8

+ 431 - 855 + 84 + 85 + 8,4

+ 114 + 930 + 645 + 108 + 0,5

+7257 +4892 +9079 +9404 + 3,0 249876 254768 263847 273251

+4,2 +4,7 +3,8 -2,4

+ 1,3 +4,1 + 1,8 +6,6 +3,7 +6,4

+5,6 -6,2 -1,3 + 1,8

+3,0

' Anm. I löpande prisberäkningen har täckningsanslaget för löner och omkostnader för åren 1984/85-1987/88 redovisats under resp. ändamålsgrupp. Förändringstalet till 1984/85 är av denna anledning lägre i löpande

prisberäkningen än i fast prisberäkningen.

För att beräkna utvecklingen av de totala utgifterna måste även statsskuldräntorna beaktas. Av tabeU 12 framgår att de totala statsutgifterna i löpande priser ökar med 5,1 % per år i genomsnitt under perioden.

Utgiftemas ökningstakt framöver är i mycket hög grad beroende av den antagna pris- och löneutvecklingen. Denna kan i hög grad avvika frän den pris- och löneutveckling som varit aktuell under den bakomliggande perioden. En viss jämförbarhet med den bakomliggande perioden erhålls dock om utgiftemas ökningstakt deflateras till fasta priser. En sådan kalkyl resulterar i en genomsnitflig ärlig ökning om ca 0,9 % under längtidsbudgetperioden att jämföra med 4,4% per är för den fidigare perioden. Det bör dock understrykas att de på detta sätt enligt gängse långtidsbudgetmetod beräknade utgiftema inte skall betraktas som en prognos för den sannohka framtida utvecklingen.

4   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget

50

TabeU 12. Totala statsutginer

(Miljarder kr., löpande priser, avrundat)

	Genomsnittlig procentuell förändring 1977/78-1981/82	1983/84	Förändring till		Procentuell för-t ändring 1983/84-1984/85	Genomsnittlig procentuell förändring 1983/84-1987/88
			1984/85 1985/86 1986/87 1987/8S
Summa statsutgifter (exkl. statsskuldräntor) Statsskuldräntor Totala statsutgifter i löpande priser	+ 12,3 +41,5 + t4,4	242,6 55,4 298,0	+ 7,3    + 4,9   + 9,1 + 7,6   +11,6   + 5,3 +14,9   +16,5   +14,3	+ 9,4 + 10,0 + 19,4	+ 3,0 + 13,7 + 5,0	+ 3,0 + 12,9 + 5,1

6.2 Automatiken i statsutgifterna

Begreppet automatik

Den övervägande delen av statsbudgetens utgifter, liksom huvuddelen av utgiftema inom den del av socialförsäkringssystemet som inte redovisas på statsbudgeten, styrs av en långtgående automatik. Automatikbindningar finns även i varierande grad i andra statligt reglerade system utanför statsbudgeten, t. ex. jordbmksprisregleringen. Förändringar i befolkningens ålderssammansättning, ökningar av löner och priser etc. medför att utgifterna stiger inom ramen för gällande regelsystem, utan att några beslut om reformer eller nya åtaganden fattas. Sä länge dessa regelsystem inte omprövas är det därför faktorer utanför statsmakternas omedelbara kontroll som styr vissa utgifters utveckling.

Det faktum att många och stora anslag pä budgeten präglas av automafik skall givetvis inte uppfattas så att de står utanför statsmakternas kontroll.

Riksdagen är suverän och kan pröva alla utgifter; regelsystem kan ändras och indexeringar brytas upp. Begreppet "automafik" måste således uppfattas i relation till nu gällande regelsystem, avtal och former för budgetbehandUng.

Graden av automatik på statsbudgeten varierar i betydande utsträckning mellan olika typer av anslag. De anslag som är indexerade och följer förändringar i priser, löner m. m. präglas av en långtgående automatik. Men även utöver dessa anslag gäller att statsbudgetens utgifter i hög grad är beroende av den allmänna prisutvecklingen. I det reguljära budgetarbetet räknas myndighetsanslagen generellt upp med hänsyn till förändringar i pris- och lönenivån. En stor grupp anslag är varken indexerade eller föremål för sedvanlig pris- och löneomräkning. Emellertid kan konstateras att också dessa i olika avseenden präglas av automatik. Som exempel kan nämnas utgiftema för arbetsmarknadsåtgärder, som påverkas av förändringar i konjunktur- och sysselsäftningsläget.

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 51

Även i ett samhällsekonomiskt perspektiv är automatiken av stor betydelse. Då det oftast är historisk kostnadsutveckling som ligger till gmnd för uppräkningen kan denna försvåra akfiva insatser för att nedbringa inflationen.

Automatikens omfattning

I syfte att illustrera omfattningen och karaktären av automatik i statsbudgeten skall i det följande statsbudgetens utgifter delas upp i olika gmpper, alltefter de faktorer som bedöms vara styrande. Utgångspunkten för klassificeringen utgörs av budgetpropositionen för budgetåret 1983/84 (prop. 1982/83:100). I appendix framgår för varje ändamål en utförlig beskrivning av de utgiftsstyrande faktorerna.

För undersökningen har anslagen delats in i tre huvudgmpper beroende på graden av automatik i utgiftemas utveckling. Vidare redovisas ränteutgifterna för statsskulden i en separat kategori. Dessutom redovisas utgifter i en restpost beroende på deras särskilda karaktär. Dessa är: ofömtsedda utgifter, ökad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

Den första huvudgmppen består av anslag som präglas av vad som kan betecknas som fullständig automatik. Häri ingår framför allt alla anslag där utgifterna direkt påverkas av skilda index. Kännetecknande för utgiftema inom denna huvudgmpp är att statsmakternas påverkan av utgiftsutvecklingen är mycket begränsad inom ramen för nu gällande regler. Till övervägande delen ökar utgifterna automatiskt i takt med utveckhngen av löner, priser och andra styrande faktorer. De beloppsmässigt viktigaste är anknytningen av vissa transfereringsanslag (främst folkpensioner) till basbeloppet och försvarsramens koppling till försvarsprisindex (FPI). Även kopplingen av biståndsramen till bmttonationalinkomsten (BNI) tillhör denna kategori. Vissa utgifter, främst vissa störte transfereringsanslag fill kommunala sektom som styrs av löneutveckhngen, förs också till kategorin fullständig automafik. Det gäller bl. a. gmndskole- och gymnasieskolebidragen samt skatteutjämningsbidraget. Gmppen fullständig automatik omfattar även vissa anslag som är beroende av den allmänna räntenivån. Det gäller främst räntesubventionerna fill bostadssektorn. Till gruppen skulle kunna adderas räntorna på statsskulden, vilka utgör drygt 19% av de totala utgifterna.

Sammanlagt summerar sig utgifterna inom denna gmpp till drygt 144 miljarder kr. Detta innebär att 49% av utgiftema på statsbudgeten styrs av fullständig automatik.

Den andra huvudgruppen består av anslag som är föremål för pris- och löneomräkning i den årliga btidgetprocessen. Utgiftema inom denna huvudgmpp utgör ca 44 miljarder kr., eller ca 15%, av statsbudgetens totala utgifter. Häri ineår i stor utsträckning olika former av myndighetsanslag. Generellt budgetbehandlas dessa så att den historiska medelstilldelningen

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 52

tas som utgångspunkt för en uppräkning för att kompensera prisstegringar. Lönema budgeteras ofta i ett löneläge, som vid en viss given tidpunkt inför budgetbehandlingen är känt. Efter det att löneavtalen blir klara för åren framöver beaktas detta till bestämmandet av anslagen. För att budgeten i så hög utsträi;kning som möjligt skall spegla framtida belastning läggs dock i statsbudgeten in en schablonmässigt beräknad antagen budgetbelastning för kommande löneavtal. Kompensation för pris- och lönestegringar sker dock vanligen inte fullt ut. Utgående från principen att en ökad produktivitet bör leda till ett minskat realt anslagsbehov har pris- och löneomräkningen de senaste åren reducerats med två procentenheter. De anslag som reguljärt har pris- och löneomräknats pä det senare sättet svarar för drygt 8 % av statsutgifterna.

Ca 6% av utgifterna prisomräknas enligt särskilda metoder. Vanligen utgår budgetbehandlingen även i dessa fall från den fakfiska nominella nivån. Skilda former för prisuppräkning förekommer sedan. 1 vissa fall behålls anslagsbeloppet på oförändrad nominell nivå. Exempel pä anslag i denna grupp är anslagen för drift av vägar.

I en tredje huvudgmpp redovisas utgifterna för de anslag som i stor utsträckning bestäms genom enskilda beslut. Utgifterna inom denna huvudgmpp svarar för ca 15% av de totala utgifterna. Även inom denna gmpp kan dock vissa former av automatik göra sig gällande.

Det bör vidare påpekas att utgifterna inte nödvändigtvis behöver utvecklas långsammcue inom denna huvudgmpp än de utgifter som helt eller delvis styrs av automatiska uppräkningar. Detta beror på att även de utgifter som redovisas inom denna huvudgrupp till stor del genom poUfiska beslut utvecklas i takt med övrig kostnadsutveckling.

De anslag som ingår under denna huvudgmpp har indelats i vissa undergrupper. En sådan utgör de transfereringar till enskilda som inte omräknas om inte politiska beslut härom fattas. T. ex. ingår här anslagen för barnbidragen, hvsmedelssubventionerna och bostadsbidragen.

Huvudgmppen separata beslut omfattar även investeringar i byggnader, anläggningar och i viss män även utmstning. Vatje investering kan givetvis uppfattas som resultatet av ett särskilt beslut. En investering genomförs emellertid ofta under en längre fidsperiod och under denna period kan indexklausuler m.m. göra att kostnadsutvecklingen de facto blir automatikstyrd.

Till gruppen separata beslut har även förts utgifterna på olika konjunkturkänsliga anslag. De ohka sysselsättningspolitiska åtgärderna ingår här hksom åtgärder inom industripolitikens område. Dessa utgifter påverkas i betydande grad av konjunktumtvecklingen.

Utöver dessa tre huvudgmpper redovisas, som tidigare nämnts, räntor på statsskulden samt resterande utgifter. Till kategorin resterande utgifter hör posterna tillkommande utgiftsbehov, netto, ökad disposition av rörliga krediter samt oförutsedda utgifter. Det bör vidare noteras att det på samma

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 53

sätt som för utgiftema under gruppen separata beslut även här återfinns utgifter, som i hög utsträckning påverkas av konjunkturerna.

Indelningen i gmpper utgår från de regelsystem som kan påverkas genom politiska beslut. Effektema av andra mer opåverkbara typer av förändringar, t. ex. demografiska, beaktas inte vid klassificeringen. För en utförligare beskrivning av principer m. m. för indelningen hänvisas till långtidsbudgeten 1981.

Huvudresultaten av den utförda undersökningen sammanfattas i tabell 13.

I tabellen har de utgiftsstyrande faktorema fördelats efter den ändamålsuppdelning av statsbudgeten som redovisas i appendix. Beloppen för resp. ändamål kan i vissa fall skilja sig åt jämfört med de belopp som redovisas i appendix. Detta beror främst på de särproposifioner som lagts fram efter det att budgetpropositionen presenterades i januari 1983. I ändamålsavsnitten har dessa beaktats, medan däremot automatikklassificeringen bygger på framställan i budgetpropositionen.

Till socialförsäkringssektorn hör ATP, sjuk-, delpensions-, arbetslöshets- och arbetsskadeförsäkringarna. Även dessa har analyserats i detta sammanhang (se kapitlet om utgifter och inkomster inom den offentliga sektom) med hänsyn till att såväl utgifter som inkomster i hög grad styrs av statsmaktemas beslut. Likväl redovisas de endast i begränsad utsträckning direkt på statsbudgeten. Dessa utgifter beräknas uppgå till totalt 79 miljarder kr. Härav ingår ca 7,5 miljarder kr. på statsbudgetens utgiftssida i form av statsbidrag. Av de utgifter för socialförsäkringssystemet, som redovisas vid sidan av statsbudgeten, är totalt ca 53,7 miljarder kr. närmast att hänföra till gmppen fullständig automatik.

Övriga utgifter - ca 17,8 miljarder kr. - kan hänföras till den gmpp vars utveckling styrs genom separata beslut. Hit hör bl. a. ersättningsnivåema för tandvårdsförsäkringen, delar av sjukförsäkringen m.m. Dessa fastställs efter överläggningar mellan staten, sjukvårdshuvudmännen och de privata vårdgivarna.

I huvudsak överensstämmer resultaten av undersökningen från tidigare års undersökningar. Det är främst andelen räntor på statsskulden som ökar. Av övriga gmpper har andelen fullständig automatik sjunkit något. Föregående års undersökning visade att ca 52 % av de totala utgifterna var avhängiga fullständig automatik. För budgetåret 1983/84 har denna andel sjunkit till ca 49%. Om statsskuldräntorna exkluderas blir emellertid den procentuella andelen tämligen konstant över de tre budgetår som undersökningen genomförts, nämligen ca 61 % för budgetåret 1983/84 att jämföra med 61 resp. 62% för budgetåren 1982/83 och 1981/82.

Andelen utgifter inom gmppen separata beslut ligger, jämfört med fidigare års undersökningar, kvar på en ni vä om ca 15 % av de totala statsutgif- . tema. Det bör dock ånyo noteras att inom denna gmpp redovisas utgifterna för barabidrag som med jämna mellanmm höjts,,bl,.a. med hänsyn tUl

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget

54

00

a, 2 a EJ

01

■9

■o

B

ä-p»        =

_lllll

o	vO (N r-l r	>/-l_0O_
oC	vn r--" r-T sO	VI r
>

o

O Ti- (N »O

o •n		• O
	•n yi ■n	00
vo"	•o	•o

—"      

Ti-\o_o" o" V

©'V   oö"

f

oo"

ii Ii

c9   a

II

-   ä

S  "O

~   -

II

B u «j O. «    D.

_II

_II

E =.2

o'

511      S

5e,§ £	n-1	r
- Stöd tUl bamfa- hälso-, sjuk-och socialvård m.m. (4)	00	r
1  i»" D.  =0 c .	(v.	00

£|||£

00

o

o

00	h-.
• /-l"	rvT
00

«

o

x-1

oo"

OS 0\
, r	'i
	r
	1-

-   s

-*       -<

-   I      ,.

o

o oo"

o

O"

S J2 >. fe

5S

o"

= 1

äg

a.-r

3 i3

Ä *':g «ä      S      u

e :§ S 

Il.............. 1   £l«Sc55-i I      I    I

o

_#1

I   Oi

r

g"

cj  o "

o.   ca  3

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 55

den allmänna kostnadsutvecklingen. Vidare redovisas som separata beslut de utgifter inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde som i hög grad påverkas av konjunktumtvecklingen. Som exempel på sädana utgifter kan nämnas utgifterna på anslagen Bidrag till arbetslöshetsförsäkringen och utbildningsbidrag samt Sysselsättningsskapande åtgärder och Arbetsmarknadsutbildning.

Årets undersökning ger — på samma sätt som för föregående år - för handen att ca 85 % av de totala statsutgifterna pa något sätt automatiskt ökar i takt med pris- och löneutvecklingen samt med förändringar i räntenivån.

Automatikinslaget för staten och socialförsäkringssektom uppgår sammantaget till ca 303 miljarder kr. Som andel av BNP uppgår detta belopp till ca 40%.

Av tabell 13 kan vidare utläsas att sä gott som alla utgifter inom ändamålen folkpension, sjukförsäkring m.m. styrs av fullständigt automatiska uppräkningar av utgifterna. Även inom ändamålen utbildning och forskning, bostadspolitik, försvars-, rätts- och polisväsen svarar den fullständiga automatiken för den absoluta merparten av utgifterna. Det bör dock observeras att sedvanliga pris- och löneomräkningar för många ändamål utgör en stor andel.

Inom ändamålet kommunikationer styrs drygt hälften av utgiftema (55%) genom separata beslut. Det är främst enskilda investeringsbeslut inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde som svarar för dessa utgifter.

Inom vissa områden har åtgärder vidtagits för att bryta de automatiska utgiftsökningarna. Vidare bör nämnas att regeringen tillkännagivit att någon kompensation för devalveringens genomslag på prisnivån inte skall tillåtas. S.k. bidragsanslag har under de senaste åren dessutom endast uppräknats med en procentsats som understiger inflationen.

Även inom jordbmksprisregleringen föreligger en hög grad av automatiskt verkande regler. Varje halvår skall jordbmket kompenseras för kostnadsutvecklingen. Ersättningsbeloppen beräknas med utgångspunkt från utvecklingen av produktionsmedelsprisindex. Kostnaden inom förädlingsledet kompenseras på ett likartat sätt inom ramen för prisregleringssystemet. Inflationsskyddet på kostnadssidan kompletteras med en inkomstgaranti enligt vilken jordbmkama skall ges en inkomstutveckling som ligger i nivå med andra jämförbara gmpper. Den nyligen tillsatta livsmedelsutredningen kommer att belysa automatiken inom jordbmksprisregleringen mer i detalj.

6.3 Statsutgiftemas uppdelning på realekonomiska kategorier

För att underlätta en analys av utgiftsutvecklingen i ett samhällsekonomiskt perspektiv krävs fömtom den tidigare redovisade uppdelningen av

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 56

budgeten på ändamål en uppdelning av statsutgifterna i realekonomiska termer, dvs. en fördelning på konsumtion, investeringar, transfereringar och finansiella transaktioner. Den genomgäng i realekonomiska termer som sker i det följande bygger i huvudsak pä det inom nationalräkenska-pema tillämpade internationella SNA-systemet (System of National Ac-counts).

Vid en analys i reala termer är en första utgångspunkt att särskilja de finansiella transaktionerna från utgifterna i övrigt. Realekonomiskt betraktas de finansiella transaktionerna främst som en del av kreditmarknaden. Det är vidare viktigt att skilja mellan å ena sidan sådana utgifter där staten slutligt förbrukar produktionsresurser och ä andra sidan sädana utgifter som utgörs av överföringar (transfereringar) till andra sektorer i ekonomin. De senare påverkar den reala samhällsekonomiska utvecklingen indirekt, bl. a. genom sina effekter på de disponibla inkomsterna i andra delar av ekonomin.

De stathga konsumtions- och investeringsutgifterna visar statens direkta (slutliga) förbmkning av reala resurser. Som konsumtionsutgifter betraktas kostnader för statliga myndigheters produktion av tjänster inom t. ex. försvaret, undervisningssektom och rättsväsendet. Konsumtionsutgif-tema består tUl närmare 60% av lönekostnader, inkl. sociala avgifter. Försvarets investeringar, som inte har någon civil användning, räknas även in som konsumtion. Återstoden är omkostnader i den löpande verksamheten, exempelvis hyror, reparationer och underhäll. Det investeringsbegrepp som används skiljer sig i princip inte från det som gäller för den privata sektom. Som statliga investeringar betraktas utgifter för byggnader och anläggningar samt materielinköp för civila ändamål. Till skillnad från vad som gäller vid en strikt rillämpning av SNA-systemet räknas i detta sammanhang även affärsverkens investeringar som statliga investeringar.

Det bör understrykas att gränsen mellan konsumtion och investering i vissa fall kan vara flytande. Det kan sålunda hävdas att delar av utgifterna för t. ex. utbildning och forskning, vilka klassificeras som konsumtion, utgör produktiva investeringar i lika hög grad som exempelvis inköp av maskiner.

Den del av statens utgifter som indirekt påverkar samhällsekonomin indelas i transfereringar (inkomstöverföringar, bidrag) samt finansiella transaktioner (län). Transfereringarna indelas i undergmpper med utgångspunkt i olika mottagare av inkomstöverföringen. Som transfereringar räknas också ränteutgifter för statsskulden. Till gmppen finansiella transaktioner hänförs utgifter för utlåning, aktieteckning, markinköp m. m. I vissa fall kan det dock vara svårt att helt entydigt avgöra om ett visst anslag skall klassificeras som finansiell transaktion eller transferering. Vissa lån omförs t. ex. till bidrag efter en viss tid om bidragsmottagaren inte kan uppfylla i förväg ställda krav för att erhålla medlen. Vidare ställer åtminstone huvuddelen av utgifterna avseende finansiella transaktioner anspråk

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

57

pä de samhällsekonomiska resurserna. Vid ett studium av hur stor del av samhällets resurser som staten fördelar (omför) är det därför lämpligt att summera transfereringar och finansiella transaktioner.

Konsumtionsutgifter

Som framgår av tabell 14 utgörs drygt hälften av statens konsumtionsutgifter av kostnader för försvar, polisväsende och kriminalvård, samt vägunderhåll. Också den återstående delen av utgifterna innehåller till en del utgiftsposter som inte avser myndighetsutövning i traditionell mening som t. ex. högre utbildning och forskning.

För statens konsumfionsutgifter gäller att flertalet anslag beräknas bli oförändrade under den framförliggande perioden i oförändrad pris- och lönenivå. Sammantaget minskar de statliga konsumtionsutgifterna i fasta priser med i genomsnitt 0,4 % per år.

TabeU 14. Konsumtionsutgifternas utveckling

(Miljarder kr., oförändrad pris- och lönenivå)

	Genomsnittlig procentuell förändring 1977/78-1981/82	1983/84		Genomsnittlig procentuell förändring 1983/84-1987/88
		Avrundat nominellt belopp	Andel av totala statsutgiftema
Summa statliga konsumtionsutgifter därav Försvar Polisväsende och kriminalvård Vägunderhåll	-0,1	59,3 20,3 8,0 3,1	19,9 6,8 2,7 1,0	-0,4

Anm. Utgiftemas klassificering anpassas löpande. Detta gör att de reala fördelningarna i olika långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

Investeringsutgifter

De statliga investeringsutgiftema består till ca 50 % av utgifter för investeringar i affärsverk. Dessa utgifter omfattar framför allt investeringar i kraftstationer, järnvägar, teleanläggningar och byggnader. Bland investeringsutgifter återfinns även utgifter för byggnation av statliga vägar, byggnadsarbeten inom utbildningsområdet, investeringar inom försvaret med civilanvändning och utgifter för investeringar inom det arbetsmarknadspolitiska området. Dessa investeringsutgifter motsvarar ca 23 % av de totala investeringsutgifterna.

De statliga investeringarna visar en genomsnittlig .ärlig nedgång om 4,7% i fasta priser under längfidsbudgetperioden. För investeringsutgifterna i affärsverk beräknas denna minskning till cirka 3,5%. Detta hänger

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

58

samman främst med att bedömningen av investeringsutvecklingen i hög grad påverkas av långtidsbudgetens karaktär. Redan beslutade investeringar kommer under långtidsbudgetperioden att avslutas, medan nya investeringsobjekt av naturliga skäl har bedömts mer restriktivt i beräkningarna.

Tabell 15. Investeringar

(Miljarder kr., oförändrad pris- och lönenivå)

	Genom-	1983/84		Genom-
	snittlig			snittlig
	procen-	Avrundat	Andel av	procen-
	tuell för-	nominellt	totala	tuell för-
	ändring	belopp	statsut-	ändring
	1977/78-		gifterna	1983/84-
	1981/82			1987/88
Totala utgifter	-0,4	14,7	4,9	-4,7
därav
Statens järnvägar		2,1	0,7
Televerket		1,9	0,6
Statens vattenfallsverk		3,2	1,1

Utgifter för investeringsändamål skiljer sig frän övriga utgifter genom att de höjer produktionskapaciteten i framtiden. En förändring av investeringsvolymen far ett relativt stort genomslag på produktion och sysselsättning.

De flesta statliga investeringama har ett relafivt lågt importinnehåll. Som exempel kan nämnas investeringarna i statliga vägar, posthus och järnvägar. I den mån sådana investeringar görs inom delar av landet där sysselsättningen är låg kan de i hög grad bidra fill att uppfylla mål avseende den regionala balansen.

Ökade statliga investeringar kan kräva ytterligare resursinsatser från övriga sektorer inom ekonomin. Detta gäller t. ex. byggande av statliga vägar eller järnvägar, som i vissa fall kan leda fill krav på följdinvesteringar inom den kommunala sektorn.

På statsbudgeten återfinns även utgifter för investeringsändamål utanför den stadiga sektorn. Bland dessa utgifter återfinns bl. a. bidrag till byggande av kommunala vägar samt bidrag till investeringar inom den statliga och privata företagssektom. Utgifter av denna karaktär redovisas i den realekonomiska uppdelningen som transfereringar till andra sektorer av ekonomin. För budgetåret 1983/84 uppgick de statliga transfereringarna för investeringar i kommuner till 2,2 miljarder kr. Dessutom tillkommer transfereringar till övriga sektorer samt viss utlåningsverksamhet i syfte att finansiera investeringar i andra sektorer av ekonomin. Realekonomiskt redovisas denna senare typ av utgifter under rubriken Finansiella transakfioner.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att statens utgifter för konsumfion och investeringar minskar något under perioden, räknat i fast prisläge.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

59

I löpande priser beräknas konsumfions- och investeringsutgifterna sammanlagt öka med 3,6 %. Den i jämförelse med den antagna allmänna prisutvecklingen och den låga utgiftsfillväxten hänger delvis samman med att kompensafion för inflationen reducerats med två procentenheter av det uppräknade anslaget vad gäller den statliga förvaltningen. Den måttliga förändringen i konsumtions- och investeringsutgifter förklarar inte de totala statsutgifternas ökning. I själva verket sjunker deras andel av de totala utgifterna under perioden.

Transfereringar

Transfereringama beräknas för budgetåret 1983/84 svara för ca 69,5 % av de totala statsutgiftema. Utvecklingen av transfereringarna redovisas i tabell 16. Om man ser till den faktiska utvecklingen under bakomliggande perioder, finner man att transfereringarnas andel av de totala statsutgiftema stadigt ökar. Det faktum att transfereringarna utvecklas snabbare än utgiftema för konsumtion och investeringar torde främst hänga samman med att utgiftema för transfereringarna styrs strikt av gällande regelsystem i vilket det ofta finns inbyggt en mer eller mindre stark automafik, medan utgifterna för konsumtion och investeringar påverkas bl. a. av fortlöpande produktivitetsförbättringar och rationaliseringar. Även den för den offentliga sektorns utgifter oförmånliga befolkningsutvecklingen bör ha bidragit till de statliga transfereringarnas snabba ökningstakt. Under den framför-liggande perioden stiger transfereringarna med 1,7 % per år, uttryckta i fasta priser.

Tabell 16. Transfereringamas utveckling

(Miljarder kr., oförändrad pris- och lönenivå)

	Genom-	1983/84		Genom-
	snittlig			snitdig
	procen-	Avrundat	Andel av	procen-
	tuell för-	nominellt	totala	tuell för-
	ändring	belopp	statsut-	ändring
	1977/78-		giftema	1983/84-
	1981/82			1987/88
Summa transfereringar	+ 6,6	207,0	69,5	+ 1,7
därav
Transfereringar till hushåll'	+ 3,4	77,4	26,0	-1,1
Transfereringar till kommun-
sektorn	-1- 4,0	52,6	17,7	-0,8
Stalsskuldräntor	H-29,0	55,4	18,6	-f7,8
Transfereringar till företag
m.m.	+ 7,3	14,9	5,0	-1,9
Intemationella transfere-
ringar	- 0,1	6,7	2,2	+ 1,1

' Häri ingår räntebidrag för bostäder och livsmedelssubventioner.  Deflaterade med BNP-deflatom.

Anm. Utgiftemas klassificering anpassas löpande. Detta gör att de reala fördelningarna i olika långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget

60

Transfereringarna till hushåll beräknas minska med i genomsnitt 1,1% per år i oförändrad pris- och lönenivå. Folkpensionerna dominerar i denna gmpp och svarar för över hälften av gruppens utgifter. Som framgår av tabell 17 minskar folkpensionerna något i fasta priser. Denna effekt erhålls på gmnd av att allt fler pensionärer erhåller ATP, vilket sänker statens kostnader i form av pensionstillskott över längtidsbudgetperioden. Totalt sett, dvs. inkl. ATP, ökar pensionsutbetalningarna över tiden.

Tabell 17. Transfereringar till hushåll

(Miljarder kr., avmndat)

	1983/84	Genomsnittlig åriig förändring 1983/84-1987/88
		Oförändrad pris- och iönenivå	Löpande priser
Summa transfereringar till hushåll därav Folkpensioner Räntebidrag till bostäder Barnbidrag Sjukförsäkring och föräldraförsäkring Livsmedelssubventioner	77,4 40,6 10,3 5,9 4,9 3,8	-1,1 -0,6 -1-5,6 -0,6 -1-0,1 0	+2,1 -1-4,4 -1-5,6 -0,6 +4,5 0

Utgifterna för barnbidrag minskar räknat i oförändrad prisnivå. Detta beror på att antalet barn beräknas minska. I enlighet med långtidsbudgetens metod har bambidragen inte räknats upp i takt med prisutveckhngen. . De statliga transfereringarna till kommunsektorn för konsumtion och investeringar omfattar dels bidrag avsedda för särskilda ändamål, exempelvis lärarlöner för gmndskolan, gymnasieskolan samt bamomsorgen, dels skatteutjämningsbidrag till kommunerna. Transfereringarna fill kommunsektorn beräknas minska med 0,8 % per år i oförändrad pris- och lönenivå under den framförhggande perioden. Ett drygt tiotal specialdestinerade bidrag svarar för närmare 80 % av de statsbidrag till den kommunala sektorn som utgår för särskilda ändamål.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 61

Tabell 18. Transfereringar till kommunsektorn

(Miljarder kr., avrundat)

	1983/84	Genomsnittlig årlig förändring 1983/84-1987/88
		Oförändrad pris- och lönenivå	Löpande priser
Summa transfereringar till kommunsektorn därav Bidrag till skolväsendet m. m. Skatteutjämningsbidrag Bidrag till sjukvård, social hemhjälp m. m. Bidrag till förskolor, daghem m. m.	52,6 16,9 10,8 7,2 6,4	-0,8 -2,3 -1-1,0 -fO,3 +3,1	+4,4 -f5,3 -h6,6 +4,7 -f8,7

Bidrag till skolväsendet m. m. består till över 90 % av löner till gmndskole- och gymnasieskolelärarna. Nedgången i oförändrad pris- och lönenivå sammanhänger framför allt med minskat antal elever. Uppräkningen till löpande priser har gjorts med utgångspunkt i antagandena om löneutvecklingen. Gmndskolebidragssystemets utformning gör att ohka förskjutningseffekter uppstår i berälfningen.

Statens bidrag till förskolor, daghem m. m. ökar i oförändrad pris- och lönenivå främst fill följd av kommunernas utbyggnad av denna verksamhet. Löneutvecklingen för offentligt anställda påverkar statsbidragsnivån. I beräkningen i löpande priser har detta förhållande beaktats.

Utgifterna för skatteutjämningsbidrag beskrivs närmare i appendix under ändamålsavsnittet Skatteutjämningsbidrag till den kommunala sektom.

I posten Övriga transfereringar till kommunsektorn ingår bl. a. bidrag till kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer. Totalt sett minskar denna grupp av transfereringar i fasta priser.

Transfereringar till företag m.m. inkluderar överföringar fill såväl privata som statliga företag. I fasta priser registreras en genomsnittlig minskning med 1,9 % per år under perioden. Som framgår av redovisningen under ändamälsgmppen Näringspolitik har de statliga insatserna fill kris-drabbade företag och branscher varit mycket stora under den historiska perioden. För längtidsbudgetperioden har beräkningsmässigt några nya sädana insatser inte lagts in i beräkningarna.

De internationella transfereringarna består nästan helt av anslag till utvecklingsbistånd. Biståndets tillväxt följer bruttonationalinkomstens utveckling. Totalt ökar transfereringarna med 1,1 % i fasta priser. I löpande priser innebär detta en ärlig genomsniftlig ökning pä 7,8 %.

Statsskuldräntorna beräknas i fasta priser öka med i genomsnitt 7,8 % årligen under längfidsbudgetperioden. Ökningstakten av statsskuldrän-

Prop. 1982/83:150    BUaga 1.3    Långtidsbudget 62

toma bestäms dels av ökningen av statsskulden, dels av hur och till vilka villkor statsskulden kan placeras.

Den kostnad som sluUigen belastar statsbudgeten är nettot av riksgäldskontorets inkomster och utgifter. Räntor på statsskulden är här den stor-leksmässigt mest betydande posten, men valutavinster och valutaföriuster samt inkomster i form av räntor på rörliga krediter påverkar utgifternas storlek. Utveckhngen och effekterna av statsskuldräntor belyses mer utförligt i kapitel 9.

F. n. beräknas den statliga nyupplåningen på den svenska kreditmarknaden ske fill en genomsnitthg räntesats av ca 12 %. Som framgår av tabell 19 beräknas statsskuldräntorna öka med 34,5 miljarder kr. i löpande priser under långtidsbudgetperioden, vilket innebär att de ökar snabbare än någon annan utgiftspost. Storleken på statsskuldräntornas ökningstakt är emellertid känslig för vilka antaganden som görs om den framtida ränteutvecklingen. Sålunda innebär en procentenhets högre räntenivå under hela långtidsbudgetperioden att statsskuldräntorna skulle bli ca 5,5 miljarder kr. störte det sista året i långtidsbudgetperioden.

Tabell 19. Statsskuldräntorna i löpande priser

(Miljarder kr.)

Absolut nivå 1983/84	Förändring till 1984/85      1985/86	1986/87	1987/88	Årlig procentuell förändring
55,4	-H7,6         -1-11,6	+5,3	-1-10,0	-H2,9

En av orsakema bakom den snabba utvecklingen av statsskuldräntorna under 1970-talet, förutom det snabbt växande budgetunderskottet, har varit det successivt stigande ränteläget. Detta har medfört att nyupplåning och omsättning av gamla lån har blivit dyrare än för den förfallande statsskulden. Under långtidsbudgetperioden antas en successivt fallande ränteutveckling. Trots detta kommer statsskuldräntornas andel av de totala utgiftema att öka från 18,6 % budgetåret 1983/84 till 24,8 % budgetåret 1987/88. Varje år som underskott uppkommer ökar statsskulden och därmed ränteutgifterna i nominella termer.

Finansiella transaktioner

I posten Finansiella transaktioner ingär dels statlig utlåning till olika ändamål såsom bostadsbyggande, studielån och lån till företag, dels aktieköp, köp och försäljning av mark samt förändringar i dispositionen av rörliga Icrediter. Som framgår av nedanstående tabell beräknas de finansiella transaktionerna öka med 0,5 % per år i oförändrad pris- och lönenivå.

Det dominerande anslaget avser lån till bostadsbyggande. Utveckhngen här förklaras såväl av bostadsbyggande som av kostnadsutvecklingen.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

63

Tabell 20. Finansiella transaktioner (Miljarder kr., avmndat)
	1983/84	Genomsnittlig årlig för-ändringl983/84-1987/88
		Oförändrad pris- och lönenivå	Löpande priser
Sununa flnansiella transaktioner därav Lån till bostadsbyggande Studielån Energisparlän för bostäder	17,0 8,1 3,5 0,7	+ 0,5 -  1,3 + 0,8 -1-12,9	+ 3,6 -1- 2,9 + 5,3 -t-12,9

Den statliga ufiäningen har kommit att bli en väsentlig del av kreditmarknaden. Kalenderåret 1982 svarade den statliga kreditgivningen, netto, för ca 12 % av den totala kreditgivningen från inhemska långivare på den organiserade marknaden.

Statens finansiella transaktioner är av väsentlig betydelse vid en studie av sparandets utveckling. Statens finansiella sparande definieras som budgetsaldot reducerat med nettobeloppet av finansiella transakfioner och amorteringar på statliga län på budgetens inkomstsida. Det statliga finansiella sparandet visar statens direkta andel av bytesbalansunderskottet.

Sammanfattning av statsbudgetens utgifter uppdelade på realekonomiska kategorier

Totalt sett ökar statsutgifterna med 0,9 % i fasta priser. Omräknat fill löpande priser blir ökningen 5,1 %. Den post som ökar mest i såväl fasta som löpande priser utgörs av utgifterna för statsskuldräntor. I tabell 21 redovisas utvecklingen av de totala statsutgifterna uppdelat på realekonomiska kategorier.

Tabell 21. Totala statsutgifter

(Miljarder kr., löpande priser)

	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88	Genomsnittlig procentuell förändring 1983/84- 1987/88
- Statlig konsumtion
och investeringar	73,9	75,2	78,2	81,6	85,2	-1- 3,6
- Transfereringar till
hushåll	77,4	79,3	79,6	81,7	84,0	+ 2,1
kommuner	52,7	54,1	56,2	59,4	62,5	-1- 4,4
företag	14,9	16,1	14,4	14,0	13,8	-  1,9
utlandet	6,7	7,0	7,4	7,8	8,2	-f 5,2
statsskuld räntor	55,4	63,0	74,6	79,9	89,9	+ 12,9
- Finansiella
transaktioner	17,0	18,2	18,9	19,3	19,6	+ 3,6
Summa utgifter	298,0	312,9	329,4	343,7	363,2	+ 5,1

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget

64

7   Statens budgetsaldo

7.1 Statens budgetsaldo och finansiella sparande

De tidigare presenterade beräkningarna av statsbudgetens inkomster och utgifter under långtidsbudgetperioden har tillsammans med det finansiella sparandet sammanställts i tabell 22. Utöver den framräknade utvecklingen under långtidsbudgetperioden redovisas utfallet för budgetåren 1977/78-1982/83.

Tabell 22. Budgetsaldo och flnansiellt sparande budgetåren 1977/78-1987/88 (Miljarder kr. i löpande priser)

Budgetår	Inkomster	Utgifter	Saldo	Statens finansiella sparande	Saldo i procent av BNP
1977/78	112,1	137,3	- 25,2	-  17,2	- 6,5
1978/79	119,7	158,3	- 38,7	- 30,5	- 8,9
1979/80	132,5	182,5	- 50,0	- 37,5	-10,2
1980/81	153,3	215,2	- 60,0	- 48,9	-10,9
1981/82	167,1	235,2	- 68,0	- 57,6	-11,4
1982/83	188,2	280,0	- 91,8	- 77,7	-14,0
1983/84	208,1	298,0	- 89,9	- 76,0	-12,5
1984/85	211,9	312,9	-101,0	- 86,3	-13,1
1985/86	219,7	329,4	-109,7	- 94,5	-12,9
1986/87	230,0	343,7	-113,7	- 98,4	-13,1
1987/88	242,9	363,2	-120,3	-105,0	-13,2

Under långtidsbudgetperioden ökar budgetunderskottet med totalt 30,4 miljarder kr. i löpande priser, eller med ca 7,5% årligen. Under 1970-talet ökade underskottet som andel av BNP. Vid slutet av längtidsbudgetperioden har budgetunderskottets andel av BNP, med den i längfidsbudgeten tillämpade metoden, uppskattats till ca 13 % vid givna antaganden om den samhällsekonomiska utveckhngen. Detta förklaras av en lägre ökningstakt för statens utgifter och en inkomstutveckling innebärande att inkomsternas andel av BNP förblir i stort sett stabil under perioden.

Budgetsaldot, exkl. statsskuldräntor, förbättras frän ett underskott om 34,4 miljarder kr. budgetåret 1983/84 fill 30,4 miljarder kr. budgetåret 1987/ 88 i löpande priser. Budgetsaldot exkl. statsskuldräntor är av intresse, eftersom det belyser utvecklingen av de inkomster och utgifter som mer direkt kan påverkas genom direkta beslut av statsmakterna. Statsskuldräntoma däremot beräknas utifrån den historiska saidoutvecklingen.

En del av statsinkomsterna och statsutgiftema utgörs av finansiella transaktioner. Budgetsaldot efter avdrag för summan av dessa finansiella transaktioner (netto) utgör statens finansiella sparande. Vid en analys av sambandet mellan olika balansbrister i ekonomin är detta ett mer relevant belopp. Statsbudgetens direkta effekt pä bytesbalansen kan utläsas ur det

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 65

finansiella sparandet, då summan av alla inhemska sektorers finansiella sparande ger bytesbalansens utfall.

Den i långtidsbudgeten erhållna utvecklingen av statens budgetsaldo och finansiella sparande är inte en prognos, utan en framskrivning av utvecklingen enligt vissa regler. Politiska beslut anticiperas inte vid framskrivningen av inkomster och utgifter. Detta innebär t. ex. att punktskatter och vissa utgifter - exempelvis barnbidrag eller bostadsbidrag - har skrivits fram med trendutvecklingen eller med den allmänna prisutvecklingen, då detta kräver separata politiska beslut.

Resultatet av långtidsbudgetkalkylen bör således tolkas med stor försiktighet. Som framgår av tabell 23 föreligger skillnader mellan beräkningsresultaten i tidigare långtidsbudgetar och den fakfiska utvecklingen. Dessa skillnader föreligger även om man studerar inkomster och utgifter för sig, men de tenderar att motverka varandra. Skillnaden mellan beräkning och utfall är sålunda mindre om man studerar budgetsaldot än vid studium av de enskilda komponentema. Orsakerna till dessa skillnader är flera. Exempelvis föreligger problem med att fömtse prisförändringar under långtidsbudgetperioden. Vidare inkluderas inte särskilda beslut avseende t. ex. arbetsmarknads- och industripolitiska utgifter. Dessutom tenderar investeringsutgiftema aU undervärderas. Rent allmänt synes en viktig slutsats vara att själva nivån på budgetsaldot i sig ur vissa synpunkter är mindre intressant än den tendens som kommer fram vid beräkningarna. Det är emellertid viktigt att beakta hur känsliga sådana tendenser är för förändringar av olika beräkningsfömtsättningar. Först efter en sådan analys kan några slutsatser dras. Detta gäller säväl på budgetsaldonivå som på anslagsnivå.

Tabell 23. Budgetsaldots utveckling i de senaste långtidsbudgeUrna

(Miljarder kr., löpande priser)

	1978/79	1979/80	1980/81	1981/82	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
1978 års långtidsbudget 1979 1980 1981 1982	-41,8	-38,0 -48,2	-40,2 -49,8 -57,9	-42,2 -51,6 -64,8 -74,9	-42,8 -52,0 -73,7 -80,4 -75,7	-54,5 -74,0 -81,8 -86,6	-     78,5 -     89,6 -     88,1	-    99,1 -    90,1	- 95,5
Nuvarande beräkning Utfall	-38,7	-49,9	-60,0	-76,2		-89,9 .	-101,0	-109,7	-113,7	-120,3

7.2 Effekter på budgetutvecklingen av andra förutsättningar

De i långtidsbudgeten erhållna resultaten avseende inkomster, utgifter och finansiellt sparande är i hög grad beroende av bakomhggande antaganden om den ekonomiska utveckhngen. En förändring av något av dessa 5   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 66

antaganden får följdverkningar, som kraftigt påverkar budgetsaldot vid längtidsbudgetperiodens slut. Flertalet av de antaganden som rör centrala volymfaktorer bakom utgiftstillväxten, som exempelvis befolkningsutvecklingen, kan sägas besitta en hög grad av säkerhet. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen är däremot förenad med en betydande osäkerhet.

Utgiftsutvecklingen på vissa områden är i hög grad beroende av olika stmkturella problem inom den svenska ekonomin. Utvecklingen inom t. ex. de arbetsmarknadspolifiska och industripolifiska verksamhetsområdena fångas därför inte i långtidsbudgeten upp i form av prognoser, eftersom en sådan ansats skulle strida mot dé allmänna utgångspunkter som gäller för långtidsbudgetens beräkningsteknik.

Det torde därför vara av intresse ur känslighetssynpunkt att närmare analysera och redovisa effekter av ändrade antaganden inom dessa verksamhetsområden.

Ett viktigt område som påverkar budgetutfallet är utvecklingen på arbetsmarknaden. Olika krav kan komma att ställas på insatser för sysselsättningsskapande åtgärder, arbetsmarknadsutbildning m.m. Avgörande för förändringen av statsutgifterna för arbetsmarknadspolitiken är den åtgärdsvolym resp. den åtgärdsarsenal som bedöms lämplig i relation fill såväl den förväntade allmänna ekonomiska utvecklingen som utvecklingen på arbetsmarknaden. En ökning av antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning med 10000 under budgetåret 1983/84 skulle öka statsutgifterna med ca 350 milj. kr. för kurser (inkl. utbildningsbidrag) och med ca 100 milj. kr. för utbildning i verkstadsföretag i samband med permitterings-och uppsägningshot. En ökning av det genomsnittliga antalet personer i beredskapsarbeten med 10000 per månad under budgetåret 1983/84 skulle öka statsutgiftema för detta ändamål med ca 1 miljard kr. Effekterna på statsbudgeten är även beroende pä i vad mån de ökade utgifterna medför ökade skatteinkomster och minskade utgifter för arbetslöshetsersättningar. Nettoutgiftema för arbetsmarknadspolitiska insatser är således mindre än ovan nämnda bmttoutgifter.

I de tidigare presenterade beräkningarna har endast tagits hänsyn till beslutade industripolitiska satsningar. Om stmkturproblemen inom kris-drabbade företag och branscher skulle kvarstå och åtföljas av beslut om nya insatser inom dessa områden, skulle utgifterna för industripolitik komma att öka. öm man i en trendframskrivning antar att utgifterna ligger kvar i nivå med ett genomsnitt av de fem närmast föregående åren, blir utgifterna i löpande priser ca 9,5 miljarder kr. störte budgetåret 1987/88.

Förändringar inom ovan nämnda verksamhetsområden skulle således i hög grad påverka budgetutvecklingen. Detta skulle i sin tur återverka på samhällsekonomin och de allmänna antaganden som redogjorts för i kapitlen om samhällsekonomisk bakgrund och beräkningsmetoden.

Till följd av budgetunderskottens utveckling har statsskulden ökat. Vid

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 67

slutet av år 1982 uppgick den till ca 377 miljarder kr. Detta har i sin tur inneburit att statsskuldräntornas andel av de totala utgiftema har ökat. Effekten av denna utveckling är att små ränteförändringar har kommit att få allt störte statsfinansiella konsekvenser. Ökade underskott påverkar i hög grad bl. a. ränteutvecklingen. Om den inhemska räntenivån höjs och blir en procentenhet högre under långtidsbudgetperioden ökar utgiftema för statsskuldräntor med ca 5,5 miljarder kr. budgetåret 1987/88.

Som framgått ovan är längtidsbudgetkalkylerna mycket känsliga för ändrade antaganden. Om pris- och löneökningarna skulle överstiga de som antas i långtidsbudgeten, så att pris- och löneutvecklingen blir betydligt högre påverkas budgetsaldot i hög grad. För att belysa effektema av detta har valts att redovisa en alternativ beräkning där prisema antas öka med 8% åren 1985-1988 och lönerna med 8% samma period. Det bör påpekas att även detta alternativ är gjort med den i långtidsbudgeten använda beräkningsmetoden, som i hög grad karaktäriseras av mekanisk framskrivning.

Initialt leder den högre pris- och löneutveckhngen tUl att inkomstema ökar mer än vad som beräknas vid en lägre inflationstakt. Detta sammanhänger till stor del med systemet för kommunalskatteuppbörd, vilket vid minskad ökningstakt avseende lönesummans utveckling tenderar att kraffigt minska inkomstema, dä utbetalningarna av kommunalskatt till kommunema baseras på den högre löneutvecklingen perioden innan. Vid en fortsatt hög inflation och hög löneutveckling uppstår ingen sådan effekt, utan inkomsterna ökar i relation med lönesumman. Vid långtidsbudgetperiodens slut ökar inkomsterna i detta alternativ sä att de överstiger de tidigare redovisade med i storleksordningen 35 miljarder kr.

Pä budgetens utgiftssida berörs främst de pris- och lönekänsliga anslagen av den högre inflationstakten. Automatiken på budgetens utgiftssida innebär att dessa anslag ökar så att de blir inemot 32 miljarder kr. högre än vad som tidigare presenterats. Den antagna högre räntenivån över perioden innebär även att utgifterna för statsskuldräntor ökar dramatiskt. Vid långtidsbudgetperiodens slut hgger dessa utgifter på inemot 25 miljarder kr. högre än i huvudalternativet.

Sammantaget innebär detta att budgetunderskottet slutäret uppgår till ca 140 miljarder kr. Den positiva realräntan som har antagits vid detta alternativ med högre inflationstakt innebär att budgetsaldot försämras med drygt 20 miljarder kr. slutåret, trots att utgiftsanslagen i övrigt ökar i stort sett med samma belopp som inkomsterna, jämfört med alternativet med den lägre inflationstakten.

Det bör betonas att dessa resultat bygger pä tidigare nämnda beräknings-principer. Olika dynamiska förlopp och ekonomisk-politiska beslut i syfte att påverka budgetutvecklingen har ej lagts in i beräkningama. Långtidsbudgeten är således ej någon prognos för den framtida utvecklingen, utan syftar i stället till att belysa vissa gmndläggande tendenser i budgetutveck-hngen.

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 68

8    Budgeten i verksamhetstermer

Statsutgiftema har i det föregående delats upp dels efter ändamål, dels efter realekonomisk kategori. I ändamålsuppdelningen har utgifter för likartat syfte sammanförts och i den realekonomiska klassificeringen har utgiftema klassificerats i kategorier som normalt används i samhällsekonomiska analyser. I finansplanen redovisas dessutom statsbudgetens utgifter departementsvis uppdelad samt statsinkomstema på inkomsttitlar. Det budgetsaldo som redovisas omspänner skillnaden mellan inkomster och utgifter totalt för budgeten. Den nuvarande redovisningen av statsbudgeten kan emellertid utökas i syfte att erhålla ytterligare relevant underlag för att belysa budgetpolitiska förändringar.

Statsbudgetens tidigare uppdelning - på en drift- och en kapitalbudget - motiverades av att alla förändringar i statens förmögenhet skulle redovisas öppet över kapitalbudgeten, medan redovisningen pä driftbudgeten skulle avse de löpande utgifterna. När den dåvarande uppdelningen infördes var en huvudprincip att driftbudgeten skulle vara skattefinansierad och kapitalbudgeten lånefinansierad. Efter hand förändrades synen på budgeten, varvid distinktionen mellan drift- och kapitalbudgeten i prakfiken inte längre upprätthölls.

När budgeten numera inte är uppdelad i en drift- och en kapitalbudget kan det vara av intresse att i stället redovisa de statliga åtagandena avseende säväl inkomster som utgifter i separata verksamhetsdelar. En sådan uppdelning av statsbudgeten skulle således belysa statens engagemang för de "rörelsegrenar" som i andra uppställningar redovisas pä ett flertal olika poster pä statsbudgeten. Härmed öppnas vissa möjligheter att dels ytterligare identifiera och kvantifiera finansiella problem i den statliga verksamheten, dels att dela upp budgetsaldot pä olika verksamhetsgrenar. Konsekvensema på samhällsekonomin och på kreditmarknaden av politiska beslut som innebär aktiva ingrepp i statsbudgeten kan härigenom avläsas tydligare.

En uppdelning av ovan skisserat slag kan således utgöra ett komplement såväl till den realekonomiska som ändamålsklassificeringen av statsbudgeten. Tillgången på bmttoredovisade inkomst- och utgiftsdata utgör dock en teknisk restriktion på möjligheten att redovisa relevanta verksamhetsgmp-peringar.

Den uppdelning som nedan beskrivs har som förebild den typ av redovisning som används inom olika företags koncernredovisningar. Därvid har vissa verksamhetsgrenar såsom affärsverksamhet, låneverksamhet och finansnetto ansetts vara mer betydelsefulla att särredovisa. Resterande delar av statsbudgeten redovisas under mbriken Stadiga rörelsen.

Utgifter och inkomster för den sedvanliga statliga verksamheten redovisas under mbriken Statliga rörelsen. Under denna mbrik redovisas en

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 69

mängd olika verksamheter. Gemensamt är emellertid att de i de flesta fall saknar sin motsvarighet utanför den offentliga sektom. Det kan t. ex. vara rätts- och polisväsen, försvarsverksamhet o.d. Även statens inkomster från direkta och indirekta skatter m.fl. inkomstposter redovisas under denna mbrik. Viss offentlig verksamhet inom vad som här har betecknats som statlig rörelse bedrivs dock även utanför den offentliga sektorn. Som verksamheter inom den statliga rörelsen särtedovisas den statliga uthyrningsverksamheten och statlig omsorgsverksamhet som finansieras med socialavgifter.

Till övervägande del sker den statliga uthyrningsverksamheten i byggnadsstyrelsens regi. I tabell 24 redovisas hyresverksamhetens bmttoomslutning. Det resultat som redovisas pä statsbudgeten utgörs dock av föregående års resultat. För att uppnå syftet att dels redovisa årets inkomster och utgifter, dels redovisa vad som de facto redovisas på statsbudgeten har en kalkylmässig kassapost lagts in i tabellen.

Resultatet för budgetåret 1982/83 är relativt sämre än föregående budgetårs. Detta beror bl. a. på ökade räntekostnader och den eftersläpning av marknadsanpassningen av hyrorna som följer av gällande regler för hyres-debiteringen. Det förbättrade resultatet som prognostiserats för budgetåret 1983/84 beror på samma sätt på att höjda hyror har kunnat debiteras myndighetema.

Inom vad som betecknats som pensioner och social omsorg ingår inkomster från socialavgifter och utgifter för följande verksamheter: folkpension och delpension, sjukförsäkring inkl. föräldraförsäkring, barnomsorg och vuxenutbildning. Inkomsterna som helt eller delvis är avsedda att täcka dessa verksamheters utgifter svarar för ca 85 % av de totala utgiftema på statsbudgeten budgetåret 1983/84. Motsvarande andel för budgetåren 1981/82 och 1982/83 är ca 80%. Aft andelen inkomster stiger beror till stor del på att avsättningarna till sjukförsäkringsfonden upphör fr.o.m. budgetåret 1982/83. Den största diskrepansen mellan utgifter och inkomster svarar folkpensionema för. Av de totala utgiftema på ca 41 miljarder kr. budgetåret 1983/84 beräknas inemot 30,5 miljarder kr. flyta in fill statskassan ifrån socialavgiften folkpensionsavgift. Hur stor andel av folk-pensionsutgiftema som skall finansieras med avgifter har dock inte fastställts av statsmaktema. För sjukförsäkringen däremot har beslutats att 85 % av utgiftema skall finansieras med avgifter. Utgiftema för delpension skall i princip i sin helhet finansieras med socialavgifter. De senaste åren har emellertid avgiftsuttaget inte varit tillräckligt högt, för att undvika att utgifterna överstigit inkomstema. Några direkta bindningar mellan vad som betalas ut för att bekosta barnomsorg och vad som flyter in från bamomsorgsavgiften finns inte. Inkomstema från vuxenutbildningsavgiften styr däremot utvecklingen av utgiftema för vuxenstudiestödet.

Sambanden mellan utgifter och inkomster för vad som här har betecknats som omsorgsverksamhet är relativt komplexa. Det är dock av vikt att

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 70

studera hur stor andel av de totala utgiftema som finansieras på annat sätt än via avgifter.

Den andra "rörelsegren" som redovisas i tabell 24 utgörs av affärsverksamhet, dvs. statens inkomster och utgifter frän de stathga affärsverken. Affärsverken är sju till antalet: postverket, televerket, statens järnvägar, luftfartsverket, förenade fabriksverken, statens vattenfallsverk och domänverket. I uppställningen redovisas samlat affärsverkens inkomster och utgifter som dessa redovisas på statsbudgeten. Den totala bmttoomslutningen av affårsverkens verksamhet är emellertid av betydligt störte omfattning än vad denna redovisning anger.

Den övervägande delen av affärsverkens investeringar finansieras över statsbudgeten. Inom ramen för anvisade anslag har sedan affärsverken stor frihet att besluta om vilka investeringar som skall genomföras. Staten har dock ett räntabilitetskrav (förräntningskrav) på verkens investeringar. Detta förtäntningskrav beräknas på under året genomsnittligt disponerat statskapital. Statskapitalet kan något förenklat beskrivas som ackumulerade investeringsanslag minskat med avskrivningarna över åren. Den räntesats som används motsvarar ett treårsgenomsnitt av statens upplåningskostnader för långa obligationslån. Denna räntesats benämns statens avkastningsränta.

De avskrivningar som affärsverken skall inleverera till statsbudgeten beräknas i regel på anläggningstillgångarnas återanskaffningsvärden.

För vissa investeringar svarar affärsverken själva för finansieringen, t. ex. kräver luftfartsverket normalt en kommunal medfinansiering för att en investering skall komma fill stånd. Televerkets investeringar finansieras fill stor del med egna rörelsemedel.

Affärsverkens överskott utöver fastställt förtäntningskrav kan i vissa fall avsättas till resultatutjämningsfonder eller liknande. Vid svårigheter att uppnå tillräcklig förtäntning kan medel i fondema tas i anspråk. För vissa affärsverk kan förtäntningskravet inte uppfyllas över en längre period eller för ett specifikt år. I dessa fall levereras ett lägre belopp eller inget alls in fill statsbudgeten. Även om affärsverken arbetar under målsättningen om full kostnadstäckning kan det för viss verksamhet uppstå förluster. I sädana situationer kan staten av olika skäl bistå verksamheten med nytt kapital. I tabell 24 särtedovisas denna typ av utgifter.

Som synes i tabellen svarar i stort sett investeringsutgifterna mot inkomsten från affärsverksamheten. Inkomster och utgifter återspeglar emellertid två skilda fidsperspektiv. Inkomstema emanerar från historiska investeringar där räntabilitetskraven kunnat uppnås. Utgiftema är däremot avsedda för pågående eller kommande investeringar. Det är således av största vikt att studera affärsverksamhetens samlade resultat över en längre tidshorisont. Stora utgiftsposter för räntabla investeringar ett enskilt budgetår behöver därför inte ses som en belastning för statsbudgeten pä sikt.

Prop. 1982/83:150    BUaga 1.3    Långtidsbudget 71

Den kassamässiga belastningen på statsbudgeten bör i stället vägas mot de förtäntningar på investeringens räntabilitet som kan kalkyleras in.

I tabellen redovisas det samlade resultatet från statens låneverksamhet.

Statens engagemang i utläningsverksamhet kan i många fall förklaras dels av ett intresse att ge incitament till samhällsekonomiskt lönsamma investeringar utan att staten direkt är involverad, dels av sociala- eller fördelningspolitiska skäl. Ett exempel av förstnämnt slag kan energispar-långivning sägas utgöra, medan studielänen kan utgöra exempel på en utlåning som är befingad av studiesociala skäl.

Inkomstema frän utläningsverksamheten utgörs av amorteringar pä det utlånade kapitalet. Pä samma sätt som tidigare anförts beträffande affärsverksamheten beror storieken av dessa inkomster på vad som under tidigare period lånats ut. Inom gruppen amorteringar redovisas för studielånen fömtom amortering även den del som svarar mot den årliga uppräkningen av studieskulden.

I tabellen kan ufiäsas att läneverksamheten uppvisar stora underskott. Detta förklaras huvudsakligen av att utläningsverksamheten ökat kraftigt under senare är.

Statens fordringar har på grund av utläningsverksamheten ökat i motsvarande mån. Dessa fordringar kommer i framtiden att inbringa staten inkomster i form av amorteringar. Av samma skäl som anförts beträffande affärsverksamheten är det således av vikt att studera inkomster och utgifter från lånefinansierad verksamhet över ett längre tidsperspekfiv, eftersom det är framtida amorteringar i förhållande till utlåningen i dagsläget som pä sikt utgör den reella påverkan på statsbudgeten.

Den statliga ufiåningsverksamheten leder fömtom amorteringar även till ränteinkomster på det utlånade kapitalet. Ränteinkomstema och ränteut-giftema redovisas under mbriken Finansnetto. Ränteutgiftema består huvudsakligen av räntor på statsskulden. Statsskuldräntorna har naturligtvis sitt urspmng i den totala budgetens ackumulerade underskott. Ett utmärkande drag för det statliga finansnettot är att det föreligger en assymetri mellan inlånings- och utlåningsränta. Den statliga upplåningen sker pä huvudsakligen marknadsmässiga villkor, medan det för ufiäningen i vissa fall föreligger en hög grad av räntesubvention. I redovisningen ingår inte utgifter för SEK-systemet och räntesubventioner inom bostadsdepartementets verksamhetsområde.

Redovisningen av inkomster och utgifter på statsbudgeten är i många fall komplicerad. Gmpperingen i verksamhetsområden har som syfte att för en verksamhet föra samman inkomster och utgifter, för att på så sätt mer överblickbart kunna avläsa nettoresultatet för en särskild verksamhet.

Det är första gången som denna ansats prövats i långtidsbudgeten, varför redovisningen i vissa fall kan vara oklar. Resultatet är dock sä positivt att en vidareutveckling planeras till nästa års långfidsbudget. En sådan utveckling bör ha som mål att i störte utsträckning än i nu föreliggan-

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget

72

de redovisning kunna belysa de olika verksamhetemas totala bruttoomslutning.

Tabell 24. Statsbudgetens inkomster och utgifter fördelat på verksamhetsgrenar

(Milj. kr., löpande pris)

	1981/82	1982/83	1983/84
/. Statliga rörelsen
Inkomster:	150508	169560	187635
Utgifter:	188773	209217	217639
Netto statliga rörelsen	-38265	-39657	-30004
därav
/./ Statlig uthyrningsverksamhet
Inkomster; Hyror m. m.	3279	3 739	4654
Utgifter:     Förvaltningskostnader,
kapitalkostnader m. m.	2983	3536	4376
Netto bokföringsmässigt	314	203	278
Kalkylmässig kassapost	-      26	-      59	-      74
Netto statlig uthyrningsverksamhet	288	144	204

1.2 Pensioner och social omsorg

Inkomster: Socialavgifter 61061 64932 71174

Utgifter:     Bidrag m.m.' 75201 80810 83555

Netto pensioner och social omsorg —14140 —15878 —12381

2. Affärsverksamhet

Inkomster: Överskott 2161 2478 3026

Avskrivningar 4387 4927 5139

Utgifter:    Investeringar 6427 7596 7406

Övrigt 1302 1308 1463

Netto afförsverksamhet - 1181 - 1499 -    704

3. Låneverksamhet

Inkomster: Återbetalning av lån 2643 2930 3268

Utgifter:     Utlåning 12180 13022 14611

Rörlig kredit - 1242 1649 1500

Netto låneverksamhet - 8295 -11741 -12843

4. Finansnetlo

Inkomster: Ränteinkomster 7432 8298 9084

Utgifter:     Statsskuldräntor 27724 47200 55400

Netto flnansnetto -20292 -38902 -46316

5. Statsbudgeten totalt

Inkomster 167131 188193 208152

Utgifter 235164 279992 298019

Budgetsaldo -68033 -91799 -89867

' Häri inkluderas utgifter för folkpensioner, sjukförsäkring inkl. föräldraförsäkring, delpension, barnomsorg och vuxenutbildning. Utgifter och inkomster har bruttore-dovisats.

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 73

9   Statsskuld och statsskuldräntor

9.1 Statsskuldens utveckling t. o. m. år 1982

Vid utgången av år 1982 uppgick den bokförda statsskulden till ca 377 miljarder kr. Ökningen av statsskulden har varit dramafisk under senare hälften av 1970-taIet och 1980-talets första år. Uttryckt i löpande priser har den bokförda statsskulden årligen ökat med ca 31 % under perioden 1977-1982. Denna ökning har vida överstigit inflationen och tillväxten i den svenska ekonomin, vilket medfört att den bokförda statsskulden uttryckt som andel av BNP ökat frän ca 28% år 1977 till 58% år 1982.

Den bokförda statsskuldens ökning motsvarar i stort sett statsbudgetens kassamässiga underskott. Sett över en längre period behöver varken statsskuldens absoluta storlek eller dess andel av BNP återspegla den aktuella budgetpolitiska situafionen. Vid en jämförelse av statsskuldens storlek och utveckling mellan olika länder framstår det dessutom tydligt att en rad insfitutionella faktorer är av betydelse. Som exempel på sådana institufionella faktorer kan gränsdragning mellan olika delar av den offentliga sektom resp. mellan offentlig och privat sektor nämnas. Detta innebär att en samlad realekonomisk bedömning måste göras innan man bedömer skillnader i skuldsättningsgrad.

Den nuvarande nivån på skuldsättningsgrad, uttryckt som statsskuld i procent av BNP, är inte unik. En liknande dramafisk ökning av statsskulden ägde mm under 1940-taIet. Från att ha uppgått till ca 20% av BNP år 1939 ökade statsskulden snabbt till ca 53% av BNP år 1945. Den statliga upplåningen kunde den gängen till stor del placeras i form av långfristiga lån med fast ränta.

Under efterkrigsåren ökade sedan statsskulden endast långsamt i löpande priser samtidigt som den ekonomiska aktiviteten i ekonomin åter ökade. Framför allt den snabba ekonomiska tillväxten och det ökade offentliga sparandet inom socialförsäkringssystemet under 1950- och 1960-talen innebar att den reala statsskulden kunde minskas, så att ett lägsta värde nåddes under senare hälften av 1960-talet då statsskulden uppgick fill ca 20% av BNP. Denna minskning av statsskulden var delvis befingad av inflationen och den ekonomiska tillväxten kombinerad med en i stort sett balanserad statsbudget, delvis av att en stor del av länen var placerade med lång löptid och relativt låg ränta.

Under första hälften av 1970-talet ökade andelen åter något, eller med ca fyra procentenheter till ca 24% år 1976. Till följd av de successivt ökande budgetunderskotten ökade därefter statsskuldens andel av BNP dramafiskt. Denna kraftiga ökning av den stathga skuldsättningen ägde, till skillnad frän utvecklingen pä 1940-talet, mm vid en hög genomsnittlig skattenivå och vid en betydligt högre inflations- och räntenivå.

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget

74

Diagram 2. Statsskulden i procent av BNP åren 1936-1982

Procent

Ii

50-

40-

30-

20-

_t

1935 1940

—I----- 1---- 1---- 1---- 1—

1950     1960     1970

1980

9.2 Statsskuldens placering

Huvuddelen av statsskulden är placerad i form av räntelöpande obligationslån inom Sverige. En ökande andel av statsskulden har emellertid kommit att placeras utomlands. Vid utgången av år 1982 var ca 18% av statsskulden placerad i utlandet. Som framgår av tabell 25 är ca 31 % av statsskulden placerad i finansiella insfitutioner som banker och försäkringsbolag. En ungefärligt lika stor andel av statsskulden, eller ca 32%, är placerad hos institutioner tillhörande den offentliga sektorn som riksbanken, AP-fonden och diverse statliga fonder.

Tabell 25. Statsskuldens placering fördelat på låneinstrument och låntagare ultimo december 1982

(Miljarder kr., prel. belopp)

Låneinstrument

Långivare

Summa

Riksbanken,   Banker     Försäkrings-   Hushåll     Övr. i
AP-fonden bolag Sverige

och statliga fonder

Utlandet

Skattkammarväxlar,
statsskuldväxlar,
dagslån, m.m. }■     118 7 3

Räntelöpande obli
gationslån, m. m.     72 32

Premie- och sparobliga-      -
tioner O -

Utlandslån - - -

Summa 118 79 35

-	27	-	80
-	2	-	181
44	_	_	44
-	-	72	72
44	29	72	377

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 75

Fram t. o. m. år 1976 finansierades underskotten i statsbudgeten helt inom Sverige. Tillväxten inom ATP-systemet innebar att en betydande del av den statliga upplåningen kunde placeras inom AP-fonderna. AP-fonder-nas innehav av statspapper som andel av BNP ökade frän 2,0% år 1970 fill 4,5% år 1976. Även hushållen ökade under denna period sitt innehav av statspapper från 3,0% till 4,3% av BNP. Upplåningen i riksbanken och bankema var samtidigt endast marginell. Bankernas innehav av statspapper var realt sett ungefär oförändrat, medan riksbankens innehav årligen ökade med II procentenheter i löpande pris, vilket i grova drag motsvarade den reala tillväxten i ekonomin under denna period.

Perioden 1976-1982 uppvisade markanta olikheter jämfört med 1970-talets första hälft. Detta var främst beroende på att de snabbt växande budgetunderskotten inte motverkades av en uppgång av det finansiella sparandet i andra sektorer. Hushällens innehav av statspapper ökade realt sett i samma takt som under perioden innan. Däremot avstannade den reala ökningstakten i AP-fondema samtidigt som upplåningen räknat i fasta priser i banksystemet mer än fördubblades mellan åren 1976,och 1982. År 1977 inleddes den statliga upplåningen i utlandet. Av den totala bokförda statsskulden kom ufiandslånen, som tidigare nämnts, att uppgå till ca 19% ulfimo 1982.

Tabell 26. Statsskuldens placering ultimo 1970, 1976 och 1982

(Löpande priser)

	1970		1976		1982
	Milj. kr.	%	Milj. kr.	%	Milj. kr.	%
Riksbanken, statliga myn-
digheter och fonder	12943	35,8	25 230	31,3	66 521	17,6
AP-fonden	3 380	9,3	15164	18,9	51389	13,6
Banker	9599	26,5	15998	19,9	79317	21,0
Försäkringsbolag	3 201	8,9	7469	9,3	34571	9,2
Hushåll	5066	14,0	14650	18,2	44078	11,7
Ovr. i Sverige	1966	5,5	1677	2,1	29405	7,8
Utlandet	-	-	227	0,3	71808	19,0
Summa	36155	100,0	80411	100,0	377089	100,0

Upplåningen i Sverige under 1940-, 1950- och 1960-taIen skedde till fasta räntesatser och på relativt långa löptider. I takt med de ökade upplåningsbehoven, allt störte räntevariafioner, ökad inflation och inflationsförväntningar kom en förskjutning att äga mm mot kortare löptider och ökad ränterörlighet. De räntevillkor som alltmer kom att bli rådande innebar att lånen försågs med en s. k. räntejusteringsklausul, vilket innebär att räntesatsen efter en viss tid justeras med hänsyn till det rådande ränteläget.

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 76

Tabell 27. Statsskulden fördelad efter räntevillkor

(Andelar i procent)

Upplåningsform Inhemska Utländska

1976 1982 1976 1982

Kortfristiga lån 15,6 26,2

Långfristiga lån (> 1 år) med

- fast ränta 84,2 39,5 - 52,2

fullt röriig ränta 0,2 2,0

räntejusteringsklausul - 32,3

) 47,8
Summa 100,0 100,0 - 100,0

Upplåningen i finansiella institutioner som banker; försäkringsbolag och AP-fonden sker huvudsakligen mot räntelöpande obligafionslån. Till en mindre del sker upplåning inom dessa sektorer även i form av dagslån eller skattkammarväxlar. Upplåningen från hushåll sker däremot uteslutande mot premie- eller sparobligationslån.

Under år 1982 introducerades en ny typ av placeringsinstmment på den svenska kreditmarknaden. Detta läneinstmment, som fick namnet statsskuldväxlar, fick ett snabbt genomslag pä kreditmarknaden och vid utgången av år 1982 var ca 38 miljarder kr. placerade i denna form. Stats-skuldväxlama har en kort löptid varierande mellan 180 och 540 dagar. Vid introduktionen av detta läneinstmment blev räntebelastningen på budgeten hög jämfört med vissa andra låneformer av två skäl: dels var den räntan i nivå med bankcertifikaträntan för att attrahera stöme placerare inom företagssektorn, dels bokförs ränta i likhet med vad som sker för skattkammarväxlar vid upplåningstillfallet. Den tidigare relativt höga räntenivån på statsskuldväxlar bör ses mot bakgmnd av underskotten i bytesbalansen och behoven av att motverka ett privat valutaflöde under år 1982. Under början av år 1983 sänktes den allmänna räntenivån. Räntesatserna för statsskuldväxlar sänktes dock relativt sett mer.

Tabell 28. Statsskuldens fördelning

(Miljarder kr.)

	Ultimo	december	Förändring
	1981	1982
Lån inom landet
Räntelöpande obligationslån Premieobligationslån Sparobligationer Skattkammarväxlar Statsskuldväxlar Övrigt	166,1 21,5 16,9 33,3 6,2	179,5 23,2 21,1 29,2 37,8 14,5	-H3,4 +  1,7 + 4,1 - 4,1 -1-37,8 -1- 8,3
Summa inhemsk skuld	244,0	305,3	4-61,3
Summa uUändsk skuld	51,6	71,8	+20,2
Total sUtsskuld	295,6	377,1	4-81,5

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 77

Den statliga upplåningen utomlands inleddes är 1977. Denna upplåning och den privata sektorns upplåning bör ses mot bakgmnd av de stora bytesbalansunderskotten i den svenska ekonomin under störte delen av 1970-talet. Den svenska utlandsupplåningen har haft till syfte att finansiera bytesbalansunderskottet. Den privata sektorns upplåning har under de senaste åren bara till ringa del kommit att bidra till bytesbalansunderskottets finansiering. Statens upplåning i utlandet har alltså huvudsakligen fått motverka valutautflödet.

De ökade möjlighetema att låna utomlands har medfört att den automatiska stabiliseringspolifiska mekanism, som fanns tidigare, i form av behovet att omedelbart vidta ekonomisk-politiska åtgärder vid störte bytesbalansunderskott, delvis har kommit att upphävas. Detta skedde delvis redan i mitten av 1970-talet när den privata sektorn började låna utomlands i störte skala, men har accentuerats i och med att staten har börjat täcka bytesbalansunderskotten med utlandslån.

Tabell 29. Bytesbalans och valutautflöden

(Miljarder kr.)

	1980	1981	1982
A.	Bytesbalans                                    -18,5	-14,2	-23,3
B.	Privata kapitaltransaktioner, netto   - 4,0	7,5	6,4   .
C.	Valutautflöde (A-hB=D-E-F)       -22,5	- 6,7	-16,9
D.	Valutareservens transaktions-
	förändring                                             0,0	1,1	0,3
E.	Riksbankens övriga utlands-
	transaktioner                                      0,4	0,3	- 0,3
F.	Statens upplåning, netto'                   22,1	7,5	17,5

' Transaktions värden.

9.3 Statsskuldens tiUväxt budgetåren 1983/84-1987/88

Budgetunderskottets utveckhng under långtidsbudgetperioden innebär att statsskulden kommer att öka till ca 900 miljarder kr. i löpande priser budgetåret 1987/88. En sådan utveckling innebär stora finansieringsproblem. Stora risker finns för att den hkviditetspåspädning som detta innebär kommer att leda till en bestående hög pris- och räntenivå och tendenser till valutautflöden.

Placeringen av statsskulden hos olika längivarkategorier har olika effekt på bl. a. likviditetstillväxten i ekonomin och på räntenivån. Vid en stor upplåning utanför banksystemet motverkas den köpkraftspåspädning som underskottet medför. Detta kan kräva relativt höga räntenivåer, men Ukvi-ditetstillväxten blir relativt ringa. Om däremot statsskulden i hög grad placeras i form av tillgångar i banksystemet eller i utlandet motsvaras inte den ökade köpkraften av någon likviditetsindragning. Budgetunderskottet tenderar då att skapa en likviditetstillväxt i ekonomin, som har återverkningar på prisutvecklingen och valutautflöden.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 78

Placeringskapaciteten i banksystemet återspeglar penningmängdsökningen i ekonomin. Om penningmängdsökningen över långtidsbudgetperioden antas överstiga inflationen med 2-3 procentenheter kan banksystemets innehav av statspapper tänkas öka fill 200-300 miljarder kr. vid periodens slut. Ökningen av den i utlandet placerade statsskulden styrs i princip av bytesbalansutvecklingen och den privata sektorns upplåning, vilket i sin tur beror på ränterelationerna gentemot utlandet. Vid givna antaganden kan den bokförda utlandsskulden uppskattas fill 150-200 miljarder kr. budgetåret 1987/88. Tillväxten av AP-fondens placeringskapacitet kan, av skäl som närmare belysts i årets långfidsbudget, antas bli begränsad. Detta kommer, vid givna antaganden, att ställa mycket stora krav pä övriga sektorer i ekonomin om den givna budgetsaldoutveckhngen realiseras. Om hushåll, företag och försäkringsbolag inte vid det antagna ränteläget kan absorbera den stora ökningen av statsskulden kommer en Ökad inflation och ett ökat valutautflöde att bli följden. I detta fall ökar den i banksystemet och i utlandet placerade statsskulden. Detta skulle emellertid innebära en betydligt högre prisnivå än vad som antagits vid beräkningarna i årets långtidsbudget.

Om den privata sektorns kreditefterfrågan under långtidsbudgetperioden skulle öka på gmnd av t. ex. ökade investeringar kommer ovan nämnda problem att accentueras.

9.4   Statsskuldens kostnader

Ökningen av statsskuldräntorna på statsbudgeten

Statsskuldräntornas tillväxt på statsbudgeten har varit dramatisk under senare år. Från att ha uppgått till ca 4% av budgetens omslutning budgetåret 1975/76 beräknas statsskuldräntoma budgetåret 1983/84 till ca 19% av de totala statsutgifterna, eller till 55,4 miljarder kr. Statsskuldräntornas ökningstakt har uppgått till-ca 42% årligen under perioden 1977/78-1981/ 82, vilket kan jämföras med tillväxten av BNP i löpande priser som uppgick fill ca 11%. Denna kraftiga ökning av statsskuldräntoma har orsakats dels av de ökade budgetunderskotten, dels av ökade räntekostnader på gmnd av ett stigande ränteläge och av valutaförluster till följd av devalveringar av den svenska kronan.

Ränteutgiftema på tidigare upptagna lån ligger samtidigt kvar på tidigare nivå och förändras först dä den förfallande skulden omsätts till förändrade villkor. För de äldre lånen, som upptogs till en relativt låg ränta, innebär en omsättning vid en stigande räntenivå ökade räntekostnader.

En stor del av ränteutgifterna på statsbudgeten utgör betalningsströmmar fill institutioner inom den statliga sektom i vidare mening. Till dessa institutioner hör stadiga myndigheter och fonder, riksbanken och AP-fonden. År 1976 utgjordes ca 28% av ränteutgiftema av transfereringar till AP-fonden och statliga fonder. Under perioden 1976-1982 har denna

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget

79

andel successivt minskat för att är 1982 uppgå till ca 16%. Samtidigt har ränteutgiftema till utlandet kommit att uppgå till närmare 23% år 1982. Även om dessa ränteutgifter fill utländska låntagare exkluderas, så har AP-fondens och de statliga fondernas andel av de totala ränteutgifterna minskat. Detsamma gäller även den del av ränteutgifterna som går till hushåll. I takt med att banksystemet har ökat sitt innehav av statspapper har en ökande andel av ränteutgifterna gått till banksektorn.

Tabell 30. Ränteutgifter på statsskulden

Långivare	1976		1978		1980		1982
	Mdr. kr.	%	Mdr. kr.	%     -	Mdr. kr.	%	Mdr. kr.	%
Statliga fonder och myndigheter	0,1	1,7	0,2	2,0	0,3	1,5	0,6	1,7
AP-fonden	1,1	25,0	1,9	24,9	3,2	18,5	5,5	14,6
Riksbanken	1,2	26,7	1,8	23,4	3,6	21,1	5,9	15,7
Banker	1,0	22,2	2,0	26,0	4,1	24,0	8,2	21,8
Hushåll	0,9	19,2	1,3	17,2	2,5	14,8	3,6	9,5
Ovr. inom landet	0,2	5,2	0,3	4,4	0,8	4,7	5,2	13,9
Utlandet	-	-	0,8	10,9	2,6	15,4	8,6	22,8
Summa	4,5	100,0	7,7	100,0	17,1	100,0	37,6	100,0

Den stora utlandsupplåningen har medfört att betydande ränteutgifter i framtiden kommer att påverka bytesbalansen. Om inte en positiv utveckling av nettoexporten kan erhållas, vilken skulle balansera dessa ränteutgifter, måste en privat eller offentlig upplåning äga mm. I det fall den privata sektorn skall bidra till bytesbalansfinansieringen krävs att den svenska räntenivån är högre än räntenivån i omvärlden. Möjligheten att föra en frän omvärlden självständig låg räntepolitik blir därmed ytterligare begränsad. En uppgång av den internationella räntenivån skulle således i hög grad påverka statsbudgeten i form av ökade utgifter för statsskuldräntor.

Principer för redovisningen av statsskulden

Staten har en kassamässig redovisning av inkomster och utgifter. Det kassamässiga budgetunderskottet bygger upp en statsskuld, som redovisas som summan av de nominella budgetunderskotten under årens lopp. Detta innebär att värdeförändringar på statens skulder inte påverkar statsskuldens storlek. Inte heller görs någon justering av skulden på gmnd av inflafionen.

Det är i första hand två faktorer som påverkar det reala värdet på statens skulder. Den första är ränteläget och den andra valutakursema. Under det senaste decenniet har räntesatsen på nyemitterade länga statsobligationer stigit Icraftigt, vilket medfört att statsskulden värderad enligt marknadskurser är mindre än enligt riksgäldskontorets redovisning. Man bör emellertid uppmärksamma att en sänkning av den allmänna räntenivån skulle kunna medföra att statsskuldens marknadsvärde blir störte än det nominel-

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 80

la. Dessutom kommer de inhemska statsobligationerna när de skall lösas in att vara värda just sitt nominella belopp, vilket medför att några kursvinster eller kursförluster inte realiseras på den inhemska delen av statsskulden.

När det gäller utlandsskulden är förhållandena annorlunda. Den svenska kronans minskade värde de senaste åren (till följd av devalveringar och dollarkursens ökning) har medfört att marknadsvärdet på statens utlandsskuld har stigit kraftigt. Vid utgången av är 1982 var statens utlandsskuld fill den kurs som gällde vid uppläningsfillfället 71,8 miljarder kr. och värderad till aktuella valutakurser 99,4 miljarder kr. Avvikelsen mellan bokfört värde och värdet vid nuvarande växelkurser pä 27,5 miljarder kr, kommer, att vid oförändrade valutakurser framöver, att belasta statsbudgeten när de utländska lånen amorteras eller omsätts. Redovisningstek-niskt sker det genom att en post avseende valutakursförluster förs upp på huvudtiteln Statens ränteutgifter m. m. Valutakursförändringjuna har inneburit att kostnaden för statens utlandslån har blivit mycket hög; ett förhällande som belyses i ett senare avsnitt.

Vid ett realt betraktelsesätt bör man, fömtom förändringar i värdet på statspapper, ta hänsyn till att statens ränteutgifter delvis utgör en kompensation för inflationen. Detta gäller både de inhemska och de utländska lånen. I själva verket har inflationen under det senaste decenniet varit störte än den effektiva räntesatsen pä statsskulden.

Realränteutvecklingen

Utgifterna för statsskuldräntor utgör till stor del en kompensation till placerarna för inflationen. Ränteutgiftema torde också ha andra realekonomiska effekter än statens utgifter i övrigt. Det kan därför vara av intresse att analysera ränteutgifterna ur ett realt perspekfiv. I första hand är det de reala ränteutgiftema - dvs. ränteutgifterna reducerade med den del av ränteutgifterna, soin motsvarar en kompensation för inflationen — som är av intresse när det gäller att belysa den egentliga bördan av en ökande statsskuld och de realekonomiska effekterna av ränteutgiftema.

Att intresset här fokuseras på de reala ränteutgiftema betyder inte att de nominella ränteutgiftema saknar betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Tvärtom är de nuvarande stora nominella ränteutgiftema ett problem bl. a. när det gäller att dämpa inflationstakten. Stora nominella utgifter innebär en likvidisering.av ekonomin, vilken måste motverkas genom en stram penningpolitik för att inte verka inflafionsdrivande.

Den genomsnittliga räntesatsen pä inhemska lån har stigit från drygt 5 % i början av 1970-taIet till närmare 12% innevarande budgetår. Det framgår av diagram 3. Samfidigt har inflationen stigit från ca 7% till ca 11%.

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 81

Realräntan på de inhemska lånen har således under störte delen av perioden varit negafiv'.

Diagram 3. Realränta på inhemska lån

(Tre års glidande medeltal)

Ränta

86/87   Budsetär

De närmaste åren kommer - vid en fallande inflationstakt - realräntan på den inhemska låneskulden att öka kraftigt. Med de antaganden som görs i långtidsbudgeten skulle den för upplåningen ligga på 3 %-nivån i flera år. Den stigande realräntan totalt sett beror på att den nominella räntesatsen på statsskulden till stor del är bunden på flera års sikt. Med en högre nyupplåningsränta än den som antagits vid beräkningama och med en snabbare fallande inflation kan realräntan bli ännu högre.

En dämpning av inflationstakten kommer således att innebära betydande reala överföringar till de sektorer som har placerat sina tillgångar i statsobligationer. Dessa överföringar sker delvis till andra delar av den offentliga sektom, främst riksbanken och AP-fonden. En stor del går emellertid till den inhemska privata sektorn. Bankemas räntenetto tenderar att öka fill följd av att gapet mellan räntesatsema på stocken av statsobligationer och inlåning vidgas på gmnd av att den genomsnitfliga räntesatsen på statsobligationer delvis är bunden i obligationer med fast ränta. Försäkringsbolagens fonder tenderar även att få betydande positiva

' Den genomsnittliga räntesatsen avser ränteutgifter under budgetåret dividerade med genomsnittlig låneskuld. Inflationen under budgetåret (t. ex. 1982/83) är angiven som ökningen av konsumentprisindex mellan kalenderårsgenomsnitt (t. ex. mellan åren 1982 och 1983). Realräntan är skillnaden mellan genomsnittlig räntesats och inflation.

6   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 82

bidrag från ränteinkomsterna på statspapper. Hushållen kommer att få en bättre real avkastning på sina spar- och premieobligationer.

Dessa reala överföringar till den privata sektorn - vilka motsvaras av en ökning i den privata sektoms reala förmögenhet - kan fä en expansiv inverkan på ekonomin, vilket i sig kan försvåra möjligheterna att dämpa inflafionstakten. Styrkan i denna effekt är svår att ange. Det torde emellerfid stå klart att de stora nominella ränteutgifterna har blivit en faktor, som kan bidra till en permanentning av inflationen på en hög nivå. Detta kan ställa extra stora krav pä en ekonomisk politik avsedd att nedbringa inflationen.

Realräntan pä utländska län har bhvit mycket hög de senaste åren. Budgetåret 1982/83 beräknas räntesatsen pä de utländska lånen ha varit ca 13% att jämföra med en genomsnitflig inflationstakt på ca 10%. I räntesatsen har då inräknats (I) ränteutgifter under budgetåret enhgt villkor vid upplåningen, (2) ökade ränteutgifter till följd av ändrade växelkurser och (3) valutaförluster på förfallande län. Utvecklingen av de på defta sätt beräknade räntesatsema på ufiandslånen och av inflationen (för enkelhetens skull angiven i termer av konsumentprisindex) sedan staten började ta upp lån i utlandet redovisas i diagram 4.

Diagram 4. Realränta på utländska lån

(Tre års glidande medeltal)

Procent

I,

Ränta

Budgetär

Under långtidsbudgetperioden kommer - vid oförändrade valutakurser - störte delen av de 27,5 miljarder kr., som utgör skillnaden mellan statens utlandsskuld i slutet av år 1982 värderad till aktuella valutakurser resp. till bokföringskurser, att föras upp som en utgift (valutaförluster pä förfal-

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 83

lande lån) pä statsbudgeten. De räntebetalningar som skall göras på den ufländska skulden är också betydligt störte än enligt de urspmngliga villkoren. Den reala räntan på utlandslänen kommer därför att vara betydligt högre än realräntan på de inhemska lånen. Med de antaganden som görs i långtidsbudgeten beräknas realräntan på utlandslånen att uppgå till ca 10% budgetåret 1985/86.

Den höga realräntan på utlandslånen återspeglar effektema av att problemen med en hög inflationstakt och stora bytesbalansunderskott har fatt mötas med devalveringar.

9.5 Avslutning

En stor del av ränteutgiftema utgör en kompensation för inflationen. De nominella ränteutgiftema är därför betydligt störte än de reala. Under en stor del av det senaste decenniet har de reala ränteutgiftema t. o. m. varit negativa. Inte desto mindre är ränteutgiftema en real kostnad för staten. Det belyses av de höga realräntor på den inhemska statsskulden som kommer att uppstå vid en dämpning av inflationstakten. Det belyses också av den höga realräntan på utlandslånen. Sett ur samhällsekonomisk synvinkel innebär detta att ränteutgiftema kan få betydande expansiva effekter vid en dämpning av inflationen.

Utgiftema för statsskuldräntor på budgeten kännetecknas av en fullständig automatik. Vid ett ökande budgetunderskott innebär detta att statsskuldräntorna kommer att öka i stigande takt. Även om underskottet skulle förbh oförändrat i löpande priser ökar statsskuldräntoma. I det fall underskottet, exkl. räntor, skulle förbli på nuvarande nivå, eller ca 34 miljarder kr., kommer ränteutgifterna att öka från 55,4 miljarder kr. budgetåret 1983/84 till 88,9 miljarder kr. budgetåret 1987/88. Detta innebär att budgetunderskottet skulle öka från ca 90 miljarder kr. till över 120 miljarder kr.

Utgifterna för statsskuldräntor är utomordentligt känsliga för skillnader i räntenivån. Om räntenivån skulle förbli pä en nivå mellan 12-14% över långtidsbudgetperioden, kommer ränteutgifterna slutäret att uppgå till ca 115 miljarder kr. och budgetunderskottet kommer aft öka till ca 150 miljarder kr. för budgetåret 1987/88.

10   Utgifter och inkomster inom den olTentliga sektorn

I detta kapitel belyses budgetsaldots storiek i förhållande fill utgifter och inkomster inom socialförsäkringssektorn. Sperciellt diskuteras kostnadsutvecklingen inom ATP-systemet under längtidsbudgetperioden. Dessutom beskrivs den kommunala sektoms finansiella utveckling.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 84

Långtidsbudgetens syfte är att ange den budgetutveckling som blir följden av redan fattade beslut och lagda förslag. Statsbudgeten ger emellerfid en ofullständig bild av den verksamhet som styrs genom beslut av statsmakterna. Även socialförsäkringssystemet regleras genom statliga beslut. Dess inkomster och utgifter redovisas dock endast i begränsad utsträckning på statsbudgeten. Inkomstema av lagstadgade socialavgifter beräknas för budgetåret 1983/84 uppgå fill ca 112 miljarder kr., varav ca 47 miljarder kr. tillförs statsbudgeten. Socialförsäkringssektom har därmed stor betydelse för såväl bedömningen av den offentliga sektoms utveckling som den samhällsekonomiska utvecklingen.

Den kommunala sektorns utgiftsutveckling har vidare en avgörande betydelse för den samhällsekonomiska balansen. Inkomster och utgifter som styrs via statsbudgeten och socialförsäkringssektorn påverkar också kommunemas och landsfingskommunernas ekonomiska förhållanden. Un-derudgetåret 1983/84 beräknas statsbidragen till den kommunala sektom uppgå till 51 miljarder kr. Det är därför av intresse att belysa den ekonomiska utvecklingen i denna sektor i samband med långtidsbudgeten.

Nedan redogörs först för hur kostnader och utgifter för socialförsäkringssystemet påverkar budgetsaldot. Därefter görs en konsolidering av statens och vissa större fonders inkomster och utgifter för att studera det finansiella sparandet. Slufligen tas kommunsektorns ekonomiska utveckhng upp.

10.1 Socialförsäkringssektorn

Till socialförsäkringssektorn räknades tidigare, enligt det svenska na-tionabäkenskapssystemet, allmän tilläggspension (ATP), folkpension, delpension, sjöfolkspension, frivillig pensionsförsäkring, sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt lönegaranti. Denna indelning har legat till gmnd för tidigare långtidsbudgetkalkyler. År 1980 ändrades dock denna avgränsning så att enbart sektorer med en egen administration hänfördes till socialförsäkringssektom; dvs. ATP, sjukförsäkringen och de erkända arbetslöshetskassoma.

Utöver vad som ingår enligt denna definifion finns ett flertal socialförsäkringsformer med en egen fondering av medel. Syftet med fonder inom vissa av socialförsäkringarna är att de skall utjämna tillfälliga variationer mellan inkomster och utgifter i systemet. Pä detta sätt undviks att tillfälliga utgiftsvariafioner behöver påverka avgiftsuttaget. Det bör emellertid påpekas att fondernas behållning inte är avgörande för utbetalning av resp. förmåner. Vid eventuella underskott skjuter staten till de medel som fattas.

För att bättre belysa den offentliga verksamhetens reala och finansiella utveckling redovisas här den ekonomiska utveckhngen inom sjukförsäkring, delpension, arbetsskadeförsäkring, arbetsmarknadsavgift samt ATP.

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 85

Redovisningsprinciper m. m.

Den redovisningsmässiga anknytningen till statsbudgeten varierar för de olika delförsäkringssystemen inom socialförsäkringen. Någon enheUig princip för gränsdragningen mellan statsbudgeten och socialförsäkringssektom utanför statsbudgeten finns inte. I det följande ges en kort beskrivning av hur en del av de beloppsmässigt mer betydande sociala förmånema inom systemet finansieras och redovisas.

Sjukförsäkringen omfattar bl. a. sjukpenning, föräldraförsäkring, ersättning för kostnader för sjukvård, läkemedel och tandvård. Föräldraförsäkringen omfattar föräldrapenning vid vård av barn samt havandeskapspenning. Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringssystemet såväl vad gäller finansieringen som administrafionen av försäkringen. Kostnaderna för sjukförsäkringen (inkl. föräldraförsäkringen) beräknas för budgetåret 1983/84 uppgå till 32,4 miljarder kr. Sjukförsäkringen finansieras Ull 15% av statsbidrag och till 85% av lagstadgade socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften till sjukförsäkringen utgör fr. o. m. år 1983 9,6% av avgiftsunderlaget.

För inkomster och utgifter för sjukförsäkringen tillämpas en redovisningsmetod på statsbudgeten som innebär att viss del av kostnaderna avräknas direkt mot avgiftsinkomsterna pä statsbudgetens inkomstsida, medan viss del av kostnaderna täcks genom statsbidrag på statsbudgetens utgiftssida. Till sjukförsäkringen är knuten en fond, sjukförsäkringsfonden. Dess uppgift är i princip endast att fungera som ett avräkningskonto för att reglera över- eller underskott för resp. år på sjukförsäkringsavgiften jämfört med de utgifter som skall täckas. I prop. 1982/83:100 anförs att denna fondering t. v. skall upphöra sedan 1981 års överskott fonderats.

Kostnaderna för delpensioneringen beräknas fill 1,5 miljarder kr. för år 1983. Delpensionsförsäkringen finansieras genom en avgift från arbetsgivare och egenföretagare som utgör 0,50% av avgiftsunderlaget. Avgiften förs till en särskild fond. Kostnadema har t. o. m. budgetåret 1982/83 varit högre än avgiftsintäktema. Avgiften höjdes år 1980 från 0,25% till 0,50% för att på sikt ge full kostnadstäckning för de löpande pensionsutbetalningarna och dämtöver lämna successiv täckning av de underskott som uppstått i delpensionsfonden. Underskottet den I november 1982 var 774 milj. kr.

Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare. Den ger i princip full ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. Kostnadema beräknas för år 1983 uppgå till 1,5 miljarder kr. Arbetsskadeförsäkringen ligger utanför statsbudgeten och skall helt finansieras genom avgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften till arbetsskadeförsäkringen förs till en särskild fond och utgör fr.o.m. år 1980 0,6% av avgiftsunderiaget. Arbetsskadeförsäkringsfondens behållning var 1157 milj. kr. den 30 juni 1982.

Arbetsmarknadsavgiften, som höjdes från 0,8 % till 1,3 % av avgiftsun-

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 86

derlaget den 1 januari 1983, far användas för att täcka 65 % av kostnadema för statsbidragen till arbetslöshetskassorna, det kontanta arbetsmarknadsstödet och utbildningsbidragen. Inflytande avgifter omförs till ett konto hos riksgäldskontoret. För att kunna klara tillfälliga svängningar i fondens inkomster och utgifter får riksförsäkringsverket disponera en rörlig kredit om 100 milj. kr. i riksgäldskontoret. Ett underskott pä fonden redovisas som en negativ post pä statsbudgetens inkomstsida. Ackumulerade nettoöverskott på fonden reducerar i stället statens och socialförsäkringssek-toms totala finansiella sparandeunderskott.

Inkomster och utgifter inom ATP-systemet

Utgiftema för den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) beräknas uppgå till 32,6 miljarder kr. för år 1983. Försäkringen omfattar ålderspension, förtidspension och familjepension. ATP-systemets andel av transfereringama från socialförsäkringen har pä 15 år ökat från ett par procent till ungefar 25% år 1980. Det totala antalet ATP-pensionärer var år 1982 drygt 1,4 miljoner. Kostnaderna för ålderspension utgjorde år 1982 ungefar två tredjedelar av pensionskostnaderna, medan förtidspensionsutbetalningarna stod för en Qärdedel. Pensionsförmånema är basbeloppsanknutna och räknas årligen upp med konsumentprisindex.

ATP-försäkringen finansieras genom kollektiva socialavgifter och genom avkastningen på AP-fonden. Avgiftsuttaget skall vara avvägt sä, att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel räcker fill pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter för försäkringen samt för erforderlig fondering. ATP-försäkringens inkomster och utgifter redovisas inte till någon del över statsbudgeten.

Enligt lagen om allmän försäkring åligger det riksförsäkringsverket (RFV) att vart femte år lägga fram förslag beträffande avgiftsuttag till ATP. Uttagsprocenten fastställs sedan av riksdagen för fem år i taget. Senast fastställdes avgiften för åren 1980-1984 efter förslag från RFV. För år 1983 är uttaget 9,6% och för år 1984 9,8%.

I en skrivelse till regeringen den 16 december 1982 föreslår RFV avgiftsuttag för perioden 1985-1989. Förslaget baserar sig på en framskrivning av beräknade inkomster och utgifter för ATP-försäkringen utifrån vissa antaganden om den samhällsekonomiska utvecklingen. Verkets skrivelse har remissbehandlats, varvid synpunkter bl.a. framförts vad avser RFV;s bedömning av den ekonomiska utveckhngen. Förslaget till avgiftsuttag bereds f. n. inom regeringskansliet.

Enligt RFV:s redovisning beräknas pensionsutbetalningama för år 1982 för första gången översfiga inkomstema frän pensionsavgifterna. Detta beror på att en försämrad lönetillväxt resulterat i lägre avgiftsinkomster till ATP-systemet än beräknat, medan pensionsutbetalningarna på gmnd av anknytningen fill prisutvecklingen ökat snabbare än väntat. För att undvika en ogynnsam utveckling avseende fondernas kapital räknar RFV med

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 87

att avgiftsuttaget måste höjas med 0,8-1 procentenhet per år under perioden 1985-1989. Om hänsyn tas fill att pensionärerna inte skall kompenseras för prishöjningar till följd av devalveringen blir avgiftsbehovet ca 0,1 procentenhet mindre per år än vad som nyss angetts vid de av verket valda antagandena.

Nedan redogörs för några av de faktorer som påverkar ATP-systemets ekonomiska utveckling.

Pensionsutbetalningarnas storlek bestäms av antalet ATP-pensionärer och den genomsnittliga pensionens storlek. Ökningen av pensionskostnaderna, som fill största delen är att vänta för ålders- och förtidspensionärerna, beror på flera faktorer.

Antalet pensionärer i systemet har ökat, eftersom allt fler intjänat rätt till ATP-pension. Ökningstakten i antal ATP-pensionärer frän är 1982 fram till år 1990 ligger på över 3% per år frän ca 1,4 miljoner till ca 1,8 miljoner personer. Efter år 1990 ökar antalet betydligt långsammare. År 1964 hade ca 5% av ålderspensionärerna ATP. År 1982 uppgick andelen män med ATP-pensioner till ca 90%, medan andelen kvinnor endast utgjorde ca 40%. År 2030 beräknas andelarna ha ökat så att ca 95% av både kvinnor och män har ATP.

Vatje ny årgång pensionärer har också fler intjänandeår än tidigare, vilket ger högre pension. År 1982 var det genomsnittliga antalet år med intjänad ATP-poäng (exkl. födda 1896-1901) ca 16 för män och ca 13 för kvinnor. År 2030 beräknas antalet år ha stigit fill ca 28 för både kvinnor och män.

Vidare har regeln att pensionen räknas pä de 15 bästa årens inkomst successivt fått genomslag i takt med ATP-systemets utbyggnad. Eftersom den kvinnliga förvärvsfrekvensen ökat har en aUt högre andel kvinnor fått egen intjänad pensionsrätt. Pensionsförmånerna i systemet har också utvidgats. Rätten till förtidspension (bl. a. på gmnd av arbetsmarknadsskäl) utvidgades i böljan av 1970-talet. Vidare har pensionsåldem sänkts frän den urspmngliga 67 till 65 år.

I takt med att ATP-systemet byggts ut har en kraftig förskjutning skett i relationen mellan den förvärvsaktiva befolkningens storlek och antalet ATP-pensionärer. Förändringar i befolkningens sammansättning gör att de förvärvsaktiva åldersgmppema får bära allt störte kostnader för ATP-pensionen till de allt störte årsklasserna över 65 år. År 1982 svarade i genomsnitt 4,1 aktiva för betalningen fill vaije ålders- eller förtidspensionärs ATP. Denna siffra sjunker successivt för att år 2020 vara 2,3, dvs. nästan en halvering. Befolkningsutvecklingen beskrivs utförligt i kapiflet Befolkningsutvecklingen och den offenfliga sektorn.

Som tidigare nämnts betalas ATP-avgiften in fill AP-fonden. Fondens medel förtäntas genom utlåning till staten, bostadssektorn och näringslivet. Per den I januari 1983 beräknas AP-fonden uppgå fill ca 200 miljarder

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget

88

kr. År 1981 var 35% av kapitalet placerat i bostadsobligationer, 24% i statspapper och 33 % i industriobligationer och andra lån till nänngslivet.

Under senare hälften av 1970-talet har det, främst på gmnd av den höga inflationstakten, inte varit möjligt att bevara AP-fondens reala värde. Fondens storlek i förhållande till samma års utgifter (fondstyrkan) har därför minskat vatje år. Mellan åren 1970 och 1980 minskade fondstyrkan nära nog fyra gånger från 31 till 8,6. Eftersom räntan på de av fonden placerade medlen i stor utsträckning ligger fast under lång tid har inflationen kommit att leda till en negativ realränta på fondens medel. Detta har tillsammans med de ökade kostnadema för pensionsutbetalningarna inneburit att fondens tillväxt blivit mindre än beräknad.

Av diagram 5 framgår den faktiska utvecklingen av de löpande inkomstema från avgifter för ATP-systemet samt utgiftema för pensionsutbetalningar fram till år 1982. Därefter visas den beräknade utvecklingen av dessa utgifter och inkomster under långtidsbudgetperioden.

Diagram 5. ATP-systemets avgiftsinkomster och kostnader för pensionsutbetalningar under perioden 1970-1988

88     Ar

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 89

Om man, i enlighet med principerna för längtidsbudgetberäkningarna, utgår från en oförändrad avgiftsnivå på 9,8% efter är 1984 beräknas utgiftema och inkomstema för ATP-systemet att utvecklas på följande sätt.

Tabell 31. AP-fondens utveckling budgetåren 1983/84-1987/88

(Miljarder kr., löpande priser)

	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
Inkomster Räntor m. m. (därav på statspapper) Arbetsgivaravgifter	21,9 (6,2) 30,3	23,4 (7,0) 32,3	24,5 (7,5) 33,9	24,7 (7,6) 35,6	24,3 (7,8) 37,4
Summa	52,2	55,7	58,4	60,3	61,7
Utgifter Utbetalda pensioner Administration	34,7 0,3	39,3 0,3	44,2 0,3	49,3 0,4	54,5 0,4
Summa	35,0	39,6	44,5	49,7	54,9
Finansiellt sparande	17,2	16,1	13,9	10,6	6,8

Av tabellen framgår att inkomsterna från ATP-avgifterna beräknas öka med i genomsnitt ca 5 % per är och avkastningen frän AP-fonden med i genomsnitt ca 2% per år under längfidsbudgetperioden, dvs. den totala inkomstökningen under perioden blir ca 4% per år under antaganden om oförändrat avgiftsuttag efter år 1984. Ökningen av pensionsutbetalningarna förväntas under perioden bli i genomsnitt ca 11 % per år. De löpande avgiftema täckte år 1982 inte längre pensionsutbetalningarna. Prognosen för längfidsbudgetperioden visar att en allt större del av avkastningen på fonden måste tas i anspråk. Därav följer att AP-fondens finansiella sparande budgetåret 1983/84 minskas med 10,4 miljarder kr. fram t. o. m. budgetåret 1987/88. Som fidigare nämnts bereds f.n. RFV:s förslag fill höjda avgiftsuttag inom regeringskansliet.

10.2 Inkomster, utgifter och finansiellt sparande i stat och socialförsäkringssektorn

I det följande redovisas inkomsterna och utgifterna för den utvidgade stathga sektom. Redovisningen sker genomgående enligt bmttoprincipen. Utöver de delar av socialförsäkringssystemet som redan redovisas enligt bmttoprincipen pä statsbudgeten omfattar kalkylen som tidigare nämnts allmän tilläggspensionering (ATP), delpensions-, sjuk-, arbetsskade- och arbetsmarknadsförsäkringen.

Beräkningama baseras i första hand på material som tagits fram av riksrevisonsverket och riksförsäkringsverket.

I den beräkning av utgifter och inkomster över statsbudgeten och i socialförsäkringssektorn som görs i längfidsbudgeten används definitioner

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 90

som pä vissa punkter avviker frän de definitioner som används i den till finansplanen fogade nationalbudgeten. Beräkningen i långtidsbudgeten och i den reviderade nationalbudgeten är således inte direkt jämförbara.

Beräkningen över den samlade statliga verksamheten resulterar för budgetåret 1983/84 i totala inkomster på ca 297 miljarder kr. och totala utgifter pä ca 369 miljarder kr.

Tabell 32. Statens och socialförsäkringssektorns inkomster, utgifter och finansiella sparande budgetåren 1983/84-1987/88

(Miljarder kr.)

	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
Inkomster:
Inkomstskatt	39,5	35,1	34,3	36,5	41,1
Lagstadgade social-
avgifter	113,6	117,6	123,7	130,0	136,5
Övriga skatter	85,6	90,9	94.1	97,7	101,4
Ränteinkomster och
återbetalning av lån	36,4	37,5	38,0	39,3	40,0
Övrigt	21,7	24,2	27,6	28,3	28,8
Summa inkomster	296,8	305,3	317,7	331,8	347,8
Utgifter:
Konsumtion	62,0	64,3	67.6	70,6	73,8
Investeringar	14,7	13,7	13,6	14,1	14,7
Transfereringar till
hushåll	146,1	153,8	160,2	168,6	177,5
Övriga transfereringar
inkl. stalsskuldräntor	129,6	140,1	152,6	161,1	174,4
Finansiella transak-
tioner (brutto)	17,0	18,2	18,9	19,3	19,6
Summa utgifter	369,4	390,1	412,9	433,7	460,0
Saldo	-72,6	-84,8	-95,2	-101,9	-112,2
Finansiella transak-
tioner (netto)	13,8	14,7	15,2	15,3	15,3
Finansiellt sparande	-58,8	-70,1	-80,0	- 86,6	- 96,9

Inkomsterna i den konsoliderade beräkningen överstiger därmed den redovisning som sker på statsbudgeten med ca 89 miljarder kr. för budgetåret 1983/84. Av ökningen är ca 67 miljarder kr. att hänföra till lagstadgade socialavgifter. Den mycket kraftiga ökningen beror inte enbart på att fler arbetsgivaravgifter ingår. Bruttoredovisningen av bl. a. inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften ger också högre inkomstbelopp än vad som är fallet vid beräkningen av statsbudgeten, där en nettoredovisning görs. Inemot 22 miljarder kr. av nivålyftet jämfört med statsbudgeten är hänför-bart till ränteinkomster. Den helt övervägande delen härav är ränteinkomsterna pä AP-fonden.

Den samlade beräkningen för den stafliga verksamheten innebär att omslutningen pä utgiftssidan ökar med ca 71 miljarder kr. för budgetåret 1983/ 84. Ökningen beror främst på utbetalningarna av ATP-pensioner samt bmttoredovisningen av utgiftema från sjukförsäkringen.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3   Långtidsbudget 91

Underskottet i det finansiella sparandet för budgetåret 1983/84 för den samlade statliga verksamheten beräknas därmed bli ca 59 miljarder kr. För statsbudgeten är som fidigare nämnts motsvarande underskott ca 76 miljarder kr. Underskottet i finansiellt sparande för den samlade statliga verksamheten beräknas för budgetåret 1987/88 uppgå till ca 97 miljarder kr., vilket innebär en försämring med ca 38 miljarder kr. under långtidsbudgetperioden. För statsbudgeten är försämringen i det finansiella sparandet under långtidsbudgetperioden mindre - ca 29 miljarder kr. Skillnaden i utvecklingen i finansiellt sparande mellan den samlade statliga verksamheten och statsbudgeten beror främst på utvecklingen inom AP-fonden.

Försämringen i det finansiella sparandet för statsbudgeten och socialförsäkringssektorn ställer krav på ökat sparande inom övriga sektorer för att bytesbalansen inte skall försämras.

10.3 Kommunsektorn

Enligt långtidsbudgetkalkylen ökar det beräknade sammantagna sparandeunderskottet för staten och socialförsäkringssektorn. I detta perspektiv är det också av intresse av belysa de förutsättningar som kommer att råda för kommunsektorns finanser de närmaste åren. Uppgifter om kommun-sektoms reala och finansiella utveckling redovisas i prop. 1982/83:90 om kommunalekonomiska frågor inför är 1984. Här tas frågan om den finansiella utvecklingen i långtidsbudgetperspektivet upp.

Formellt gäller att den kommunala budgeten skall balansera. De kalkyler som genomförts av den särskilda arbetsgmppen om den kommunala ekonomin (KEA) indikerar ökande finansiella problem för kommunerna de närmaste åren. Beräkningarna bygger på antaganden om oförändrade kommunala skattesatser och en volymökning av den kommunala konsumtionen om 2% per år. Från ett positivt finansiellt sparande är 1982 pekar beräkningama pä ett sparandeunderskott är 1983 i storleksordningen 3 miljarder kr., som sedan ökar till ca 8 miljarder kr. år 1984 och ca 15 miljarder kr. år 1985. Tendensen till försämring av kommunernas finanser är densamma i de samhällsekonomiska kalkyler som har gjorts i anslutning till den reviderade finansplanen. Där baseras beräkningarna på olika antaganden rörande pris- och löneutveckling, kommunala utgifter och skattehöjningar, vilket medför att sparandeunderskotten skiljer sig frän dem som redovisats i KEA-kalkylerna.

Efter år 1985 finns inte några kalkyler utförda. Utvecklingen kommer då att vara avhängig främst av skatteunderlagsutvecklingen och av kostnadsutvecklingen. Långtidsbudgetens antaganden ger dock inte gmnd för en bedömning att en påtaglig förbättring kommer att ske av det finansiella sparandet.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 92

Även om kalkylerna närmast skall ses som räkneexempel och trots att effekterna mildras av de förslag till åtgärder avseende den kommunala ekonomin som nyligen lagts fram i prop. 1982/83:90 ger kalkylerna en klar antydan om den finansiella situationen i kommunsektorn åren framöver.

Effekterna av en minskad tillväxt slår de närmaste åren igenom på den kommunala sektorn. Under perioden 1975-1980 ökade BNP i genomsnitt med 1,3% per år och den kommunala konsumtionen med 4,2% per år. Åren 1980-1982 sjönk fillväxten i ekonomin och blev genomsnitfiigt sett negafiv; - 0,7% per år. Den kommunala konsumfionens ökningstakt minskade under åren 1980-1982 och kan exkl. vissa huvudmannaskapsskiften beräknas fill 2,7% per är.

Genom en kraftig höjning av kommunalskatten är 1978 samt den resursöverföring som följde av den under åren 1980-1982 genomförda reformeringen av skatteutjämningen uppstod inga finansiella underskott i kommunsektorn trots den allmänna nedgången i ekonomin. Kommunalskattehöjningen år 1978 samt skatteutjämningsreformen kan beräknas ha givit en finansiell förstärkning motsvarande 3:30 kr./skr., eller inemot 10 miljarder kr. Samtidigt har dock staten genom neddragningar i specialdesfinerade statsbidrag och vissa indragningar av skatteunderlag begränsat de finansiella resurserna i kommunsektorn. Indragningarna av skatteunderlag uppgår till över 5 miljarder kr.

Långtidsbudgeten visar det mycket starka beroende som numera finns mellan staten, socialförsäkringssektorn och kommunala sektorn. Bl. a. gäller detta finansieringsfömtsättningarna. T. ex. torde en höjning av ATP-avgifterna få effekter på det kommunala skatteunderlaget om en sådan höjning avräknas mot lönesumman. En höjning av kommunalskattema inverkar på den privata konsumtionen, vilket får effekter på vissa av statens inkomster - t. ex. mervärdeskatten. Dessutom påverkas tillväxtbetingelserna i samhällsekonomin och därmed även skatteunderlagets utveckling.

11    Utvecklingen av hushållsinkomsterna

Långtidsbudgeten liksom de statliga långtidsutredningarna behandlar de ekonomiska förhållandena i samhället i ett makroekonomiskt perspekfiv. Ett viktigt underlag för budgetpolitiska avgöranden är emellertid också information om den ekonomiska situationen för olika gmpper i samhället. Under senare år har behov av sådant underlag accentuerats när kraven på en mer restriktiv budgetpolitik ökat. Samfidigt har huvuddelen av den yrkesverksamma delen av befolkningen under flera år fått uppleva reallönesänkningar, vilket medfört att utformningen av transfererings- och skattesystem kommit att spela en alltmer avgörande roll för många

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 93

hushållstypers disponibla inkomster. Utgifterna för transfereringssystemen och inkomsterna av skattesystemet har emellertid samtidigt en central roll för utveckhngen av det finansiella sparandet i den offenfliga sektorn. Avvägningen mellan inkomster och utgifter kan vidare i sig medföra betydande omfördelningar mellan ohka gmpper och över tiden.

I det följande redovisas resultat av förenklade framskrivningar med sedvanUg långtidsbudgetteknik av några hushållstypers disponibla inkomster. Redovisningen är närmast att betrakta som ett försök att komplettera den information som normalt finns i långtidsbudgeten.

Olika familjesammansättningar har studerats genom att antal vuxna och antal barn har varierats. Utgångspunkten för inkomstberäkningarna har varit de faktiska genomsnittslönema för industriarbetare resp. högre tjänstemän enhgt den officiella lönestatisfiken. Vid beräkningen av årsinkoms-tema har normal arbetstid varit utgångspunkt. Vidare har hushåll med normal folkpension resp. hög ATP (2,5 basbelopp) studerats.

Avsevärda förenklingar har gjorts vid bestämningen av typhushållens inkomster. Sålunda ingår endast inkomster av lön och pension i beräkningarna. Samtliga inkomsttagare fömtsatts ha minimiavdrag enligt beskattningsreglerna för resp. år. Vidare fömtsatts samtliga hushåll bo i hyresrätt med en hyra motsvarande övre hyresgränsen i bostadsbidragssystemet.

För vatje hushåll har den disponibla inkomsten beräknats genom att årsinkomsten (pensionen) minskas med skatt och tillägg görs för bambi-drag, bostadsbidrag samt bidragsförskott enligt gällande regler för resp. är. Kommunalskatten har beräknats på gmndval av den beräknade medelutdebiteringen i riket för år 1983 (30:14 kr./skr.) som fömtsatts vara oförändrad under perioden. För pensionärer utan ATP fömtsatts det kommunala bostadstillägget (KBT) att täcka fulla hyreskostnaden upp till övre hyresgränsen med undantag för 80 kr./mån.

Med de principer och antaganden som gäller för långtidsbudgetberäk-ningama i löpande priser erhålls följande bild av några hushållstypers disponibla inkomster under den närmaste femårsperioden (1983-1987).

Ensamstående med en årslön som motsvarar vad en genomsnittlig industriarbetare tjänade år 1981, dvs. ca 75000 kr., samt makar utan barn som båda har en inkomst motsvarande en genomsnittlig industriarbetare beräknas bibehålla sin disponibla inkomst på oförändrad real nivå under perioden. Pensionärshushållen får smäme reala förbättringar, men effekten varierar främst beroende på om de har ATP eller inte. I övrigt är det endast hushåll med höginkomsttagare som erhåller en ökad real disponibel inkomst under fömtsättning att underskottsavdrag inte beaktas. Skälet härtill är marginalskattereformen. Vid antagen pris- och löneutveckling samt för resp. år beräknad basenhet beräknas en ensamstående höginkomsttagare med en inkomst år 1981 på ca I lOOOO kr. erhålla en real ökning av den disponibla inkomsten med 3 000-4000 kr. (ca 5 %) år 1987 i förhällande fill år 1983.

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 94

För en bamfamilj med två höginkomsttagare blir den reala ökningen av disponibel inkomst något lägre än för den ensamstående höginkomsttagaren, eller ca 3%. Orsaken härtill är att marginalskattereformen inte ger samma tillskott för kvinnan på gmnd av att hon enligt inkomststatistiken för år 1981 har en årlig bruttolön pä ca 95000 kr., medan mannen har ca 110000 kr.

Den utveckling av disponibel inkomst som här har redovisats för de förvärvsarbetande gäller under fömtsättning av att inkomsttagaren inte har några underskottsavdrag, vars skattemässiga värde sjunker genom marginalskattesänkningen och den särskilda avdragsbegränsningen. Ett underskottsavdrag i storleksordningen 15000 kr. medför för den ensamstående höginkomsttagaren en oförändrad real disponibel inkomst i stället för den ovan redovisade ökningen. En ensamstående industriarbetare får med motsvarande underskottsavdrag en sänkning av real disponibel inkomst med knappt 2000 kr. (ca 3,5%) i jämförelse med oförändrad real nivå om underskottsavdrag helt saknas.

Hushåll med bara som erhåller bostadsbidrag får med den vedertagna beräkningstekniken genomgående vissa reala minskningar av disponibel inkomst. Dessa bidrag räknas nämligen inte om automatiskt i motsats fiU sådana transfereringar som är knutna t. ex. till basbeloppet. Såväl bostadsbidrag som barnbidrag och flerbarnstillägg beräknas således till samma nominella belopp under hela perioden. Om hänsyn tas till hushåUens beräknade kostnader för gmndläggande konsumtion kan konstateras att oförändrade regler för bostadsbidrag, barabidrag och flerbamstillägg medför att ensamstående med barn, barnfamiljer med ensamförsörjare och flerbamshushåll får märkbara minskningar i det relativt sett begränsade utrymme som dessa hushåll har utöver den gmndläggande konsumfionen.

Även om både bostadsbidrag och barnbidrag skulle anpassas till pris-och löneutvecklingen skulle dessa bamfamiljer emellertid få smärre reala minskningar av den disponibla inkomsten. Detta beror främst på att marginalskattereformen inte innebär någon eller en mycket begränsad skattesänkning för deltidsarbetande och heUidsarbetande med lägre inkomst. Den realinkomstminskning i inledningen av perioden, som ingår som en generell fömtsättning för långtidsbudgetberäkningarna, slår därför igenom på den disponibla inkomsten för dessa grupper. Vidare har förvärvsavdrag och s. k. hemmamakereduktion beräknats vara nominellt oförändrade under perioden och får därför ett minskat värde över perioden.

Den redovisade utvecklingen av disponibel inkomst för oUka hushåll utgår från att den relativa nominella löneökningen kommer att vara lika stor för samtliga inkomsttagare under perioden. Antagandet ingår som en generell fömtsättning för längtidsbudgetberäkningama. Det bör understrykas att om löneantagandet differentieras i enlighet med riksdagens uttalande i samband med beslutet om inkomstskattereformen påverkas resultatet märkbart även av förhållandevis små justeringar. Höginkomsttagarnas

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 95

reala ökningar minskar eller uteblir, medan industriarbetare erhåller reala ökningar samtidigt som utfallet för lägre inkomsttagare förbättras.

Det bör avslutningsvis betonas att den bild som framträder rörande utvecklingen för olika hushåll inte bör tas som en fömtsägelse om hur den faktiska utvecklingen kommer att bli. De antaganden som används i långtidsbudgeten är också mycket schemafiska. Den gjorda redovisningen belyser dock den vikt som politiska beslut spelar när det gäller fördelningen av nationalinkomsten. Resultaten visar också utifrån långtidsbudgetens teknik förhållandet mellan automatikstyrda transfereringar och de som är föremål för separata beslut. Vidare framgår vikten av att såväl budgetens inkomstsida som dess utgiftssida beaktas samlat vid oIi|ca budgetpolitiska överväganden som kan fä fördelningsmässiga konsekvenser.

Prop. 1982/83:150    BUaga 1.3   Långtidsbudget

96

APPENDIX

I   Internationellt   utvecklingssamarbete  och  övrig  internationell samverkan

Ändamålsgruppen omfattar internationellt utvecklingssamarbete (bistånd och u-landsverksamhet) samt övrig internationell samverkan såsom utrikesförvaltningen och Sveriges deltagande i intemationella organisationer.

1986/87      1987/88

Tabell 1. Internationellt utvecklingssamarbete och övrig internationell samverkan

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-    1983/84     Förändring till

snittlig ----------------------------------

procen- 1984/85      1985/86

tuell förändring 1977/78-1981/82

Genomsnittlig procen-

Procentuell förändring

1983/84-   tuell för-1984/85     ändring 1983/84-1987/88

Totala utgifter -0,9 8137 -1-59 -1-90 -t-106 -t-101 -1-0,7 -H,l

därav
Internationellt
utvecklings
samarbete -0,3 6592 -1-96 -1-97 -1-115 -1-117 -t-1,5 -1-1,5
Utrikesförvaltning
och övrig inter
nationell sam
verkan                     -1,7          1545          -37           - 7           -    9         -  16         -2,4 -1,1

Ramen för internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret 1983/84 har beräknats som I % av den beräknade bmttonationalinkomsten (BNI) för kalenderåret 1983. Beräkningama i långtidsbudgeten utgår ifrån att biståndsramen skall motsvara ovanstående andel av BNI under perioden. Den faktiska belastningen på anslagen för internationellt utvecklingssamarbete uppgår totalt till 6,4 miljarder kr. för budgetåret 1983/84.

Utgiftema för Sveriges deltagande i intemationella organisationer styrs genom särskilda beslut. Utgiftema för utrikesförvaltningen är fill stora delar direkt eller indirekt utlandsberoende och påverkas starkt av t. ex. valutakursutvecklingen.

På samma sätt som tidigare budgetår ingår i biståndsramen utgifter för bistånds- och u-landsverksamhet, som i statsbudgeten belastar andra huvudtitlar och anslag. För budgetåret 1983/84 har föreslagits att totalt 145 milj. kr. för sådana ändamål avräknas mot biståndsramen. I beräkningarna för långtidsbudgeten har detta belopp fömtsatts vara realt oförändrat för vart och ett av åren under långtidsbudgetperioden.

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 97

En förändring av BNI:s tillväxt med en procentenhet medför att anslagen för internationellt utvecklingssamarbete med ett års eftersläpning förändras med ca 65 milj. kr.

Återflödet i biståndet

Återflödet i biståndet, dvs. upphandling av varor och tjänster i Sverige fill följd av biståndet, uppgår till betydande belopp. Totalt används ca 40% av biståndsmedlen för upphandling i Sverige. Beräknat på biståndsanslagen för budgetåret 1983/84 innebär detta ca 2,6 miljarder kr. Återflödet måste därför sägas vara industripolitiskt betydelsefullt utan att det direkt kan betecknas som näringslivsstöd.

Medan den totala biständsvolymen ökade i löpande priser från 2,9 miljarder kr. budgetåret 1975/76 till 4,4 miljarder kr. budgetåret 1979/80, en ökning med ca 50%, sä ökade svensk export till huvudmottagarna av svenskt bistånd under samma period från 1,4 miljarder kr. till 3,3 miljarder kr., dvs. med ca 130%.

Återflödet kan indelas i tre kategorier: direkt känt äterflöde, indirekt, delvis okänt återflöde (bl. a. upphandling av varor från svenska företags dotterbolag i utlandet) samt indirekt återflöde i form av good-will.

Det bilaterala direkta återflödet uppgår till ca 45 % av anslaget. Återflö-dets storlek varierar frän land till land. Den sektor som genererar minst återflöde är landsbygdsutveckling.

Återflödet pä det multilaterala biståndet uppgår totalt fill ca 50%. Världsbankens totala upphandlingsvolym är ca 25 miljarder kr. Sverige fick som medlem i Världsbanken upphandlingsförmedling för ca 550 milj. kr. De medel som går ut till Världsbanken och de regionala bankerna ger därmed ett återflöde i bytesbalanstermer som överstiger anslagna medel.

En stor del av utfästelserna pä det multilaterala anslagets livsmedelsdel görs i form av inhemska jordbmksprodukter. I SIDA:s regi upphandlas t. ex. svensk brödsäd. Återflödet pä denna del uppgår till ca 85%.

Återflödet frän krediter till utvecklingsländer, u-krediter, där medel anslås helt för uppköp i Sverige, är procentuellt störst. Beredningen för internationellt tekniskt samarbete beräknar att u-krediterna genererar upphandling i Sverige till ett värde av ca 3,5 gånger det bistånd som ges. Detta innebär, om anslagna medel för budgetåret 1983/84 (500 milj. kr.) utnyttjades fullt ut, att upphandling om ca 1,7 miljarder kr. skulle genereras.

7   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget Il    Totalförsvar

98

I ändamålsgruppen totalförsvar ingår det militära försvaret, civilförsvaret, det ekonomiska försvaret och övrigt totalförsvar.

Tabell 2. Totalförsvar

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

	Genom-	1983/84	Förändring till				Procen-	Genom-
	snittlig						-  tuell för-	snittlig
	procen-		1984/85	1985/86	1986/87	1987/88	ändring	procen-
	tuell för-						1983/84-	tuell för-
	ändring						1984/85	ändring
	1977/78-							1983/84-
	1981/82							1987/88
Totala utgifter	+  1,1	24208	-1-582	-1-54	-807	-958	+ 2,4	-  1,1
därav
Militärt försvar	+ 0,8	20489'	-    7	0	0	0	0,0	0,0
Civilförsvar	-1-10,1	854'	-t- 59	-1-58	-1- 46	+   9	+ 6,9	+ 4,7
Ekonomiskt för-
svar	-1- 4,0	2528	-H506	4-27	-841	-942	-H20,0	-15,3

' Ändrade pris- och löneprognoser gör att det beräknade utfallet för militärt försvar och civilförsvar är lägre än vad som bedömts i 1983 ärs budgetproposition.

Anm. 1 sammanställningen har vissa medel för totalförsvarsändamäl inte tagils upp, beroende på att de utgör delposter under anslag som huvudsakligen är avsedda för andra ändamål.

Riksdagen har våren 1982 tagit ställning till inriktningen av totalförsvaret för perioden 1982/83-1986/87 (1982 års försvarsbeslut). Längtidsbudgetberäkningarna utgår i huvudsak frän dessa ställningstaganden. För budgetåret 1987/88 har i huvudsak förutsatts en prolongering av 1982 års försvarsbeslut.

Försvarsbeslutet innebär sammantaget en sänkning av utgifterna för totalförsvaret. De förstärkningar som beslutats för de civila totalförsvarsgrenarna möjliggörs genom omprioriteringar. Besparingar skall inom det militära försvaret uppnås genom rationaliseringar och en minskning av fredsorganisationen. Utvecklingen av totalförsvarets andel av statsutgifterna framgår av tabell 3.

Tabell 3. Totalförsvarets andel av statsutgifterna

Budgetår

%

Totalt

Exkl. statsskuldräntor

1972/73

13,3

1979/80	9,4	10,2
1980/81	8,6	9,7
1981/82	8,4	9,6
1982/83	8,0'	9,7'

' i'rogno.s

Källa: Riksrevisionsverkets budgelredovisning

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 99

Utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret, utom skyddsmm, styrs mellan försvarsbesluten av förändringen i försvarsprisindex (FPI). I samband med de femäriga försvarsbesluten prövas ambitionsnivån i de totala utgiftsramarna och hänsyn tas då bl. a. till omfattningen av antalet värnpliktiga under perioden. FPI är en sammanvägning av tvä indexserier — ett löneindex för de 35 % av utgiftsramarna som beräknas bestå av lönekostnader och nettoprisindex för resterande 65%. Civilförsvarets anslag för skyddsmm priskompenseras med nettoprisindex (NPI).

Det militära försvaret

Årets budgetförslag innebär bl. a. att myndigheterna inte fullt ut kompenseras för devalveringen. I budgetpropositionen föreslås mot denna bakgrund att den ekonomiska ramen för det militära försvaret minskas med 200 milj. kr. Utgifterna för militärt försvar under budgetåret 1983/84 föreslås uppgå till ca 20,5 miljarder kr., varav 2,5 miljarder kr. utgör beräknad priskompensation.

Stora besparingar är planerade inom fredsorganisationen. För perioden 1982/83-1991/92 är planeringsförutsättningen att drygt 8 miljarder kr. (prisläge februari 1982) skall sparas och antalet anställda minskas med ca 6000 (13,8%). Detta innebär att minskningstakten från 1970-talet bibehålls även under 1980-talet. Möjlighetema fill ytterligare besparingar under 1990-talet utreds. Minskningarna görs för att skaffa tillräckligt utrymme för utbildning och utrustning för krigsorganisationens behov.

I regeringsförklaringen i oktober 1982 anfördes att en omedelbar analys skulle göras av JAS-projektets ekonomi. Regeringen har redovisat resultatet av denna analys i en särskild proposition till riksdagen i mars 1983. På grundval av analysen samt av vad som anfördes i den socialdemokratiska motionen till totalförsvarspropositionen förordar regeringen att planeringen av JAS-projektet fram till är 2000 inriktas mot en ram om högst 24,9 miljarder kr. (prisläge februari 1981). Det innebär att den av den tidigare regeringen angivna JAS-ramen om 25,7 miljarder kr. minskas med 800 milj. kr.

För JAS-projektet är betalningsmedel om ca 6,4 miljarder kr. (prisläge februari 1982) inplanerade under längtidsbudgetperioden.

För att belysa utvecklingen av de militära försvarsutgifterna med hänsyn till priskompensationen i form av FPI har i diagram 1 beräkningar gjorts i löpande priser. Beräkningarna grundas pä samma pris- och löneantaganden som tillämpas vid övriga beräkningar i långtidsbudgeten.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

100

Diagram 1. Militära försvaret (utgifter i löpande priser, miljarder kr.)

Miljarder kr.

25,0-

23,8

25,0

+ 1,2

22,6

20,0-

20,5

+ 1,0

-H.l

Basnivå

-17 981 milj.

kr. 82-02

10,0-

5,0-

1983/84        1984/85       1985/86      1986/87        1987/88

Budgetär

Civilförsvaret

För civilförsvaret innebär 1982 års försvarsbeslut ökade insatser i fråga om bl. a. utbildning och övningsverksamhet samt befolkningsskydd. Med början budgetåret 1984/85 skall ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig pä lokal nivå föras över till kommunerna.

I årets budgetproposition föresläs utgifterna budgetåret 1983/84 för civilförsvar, utom skyddsmm, uppgå till 433 milj. kr., varav 53 milj. kr. för beräknad priskompensafion enligt FPI. För skyddsrum föresläs utgifter om 421 milj. kr., varav 57 milj. kr. för beräknad priskompensation enligt NPI.

Ekonomiskt försvar

Det ekonomiska försvaret skall trygga försörjningen med varor och tjänster i kriser och krig. Olika alternativ till den alltmer kostnadskrävande lagringen prövas. I detta senare syfte pågår bl. a. en utredning om beredskaps- och fredskrislagring i näringslivets regi.

Styrande för utgiftema inom det ekonomiska försvaret är investeringar i oljelagringsprogrammet, storleken på den s. k. särskilda medelsramen samt de driftkostnader dessa investeringar föranleder. Driftkostnaderna utgörs till största delen av kapitalkostnader. Genom den statliga redovisningens uppbyggnad medför dessa kapitalkostnader motsvarande inkomster pä statsbudgetens inkomstsida.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

101

F. n. pågår en översyn av oljelagringsprogrammet, bl. a. i syfte att pröva om den sjunkande oljekonsumtionen i samhället motiverar en neddragning av hela lagringsprogrammet. Översynen skall vara slutförd före utgången av är 1983. Långtidsbudgetberäkningarna är emellertid baserade på det gällande programmet.

För budgetåret 1983/84 har föreslagits utgifter om sammanlagt ca 2,5 miljarder kr. för det ekonomiska försvaret. Av detta utgör 210 milj. kr. den särskilda medelsramen — som beräknas vara oförändrad hela långtidsbudgetperioden - och ca 1 250 milj. kr. investeringar inom oljelagringsprogrammet.

Övrigt totalförsvar

Med övrigt totalförsvar avses bl. a. psykologiskt försvar samt vissa delar av hälso- och sjukvärden och poHsväsendet. I princip omfattar övrigt totalförsvar all samhällelig verksamhet som skall fortgå i krig. I budgetsammanhang är dock avgränsningen mycket snäv och avser endast anslag eller delar av anslag som finansierar verksamhet som är direkt inriktad mot beredskapsuppgifter.

För de anslag som hänförs till övrigt totalförsvar föreslås för budgetåret 1983/84 utgifter om sammanlagt ca 455 milj. kr. Utgifterna styrs i huvudsak av pris- och löneutvecklingen inom den offenfliga sektorn.

III   Rätts- och polisväsende

Till ändamälsgmppen hör polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet och kriminal värden.

Tabell 4. Rätts- och polisväsende

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

	Genom-	1983/84	Förändring till				Procen-	Genom-
	snittlig						-  tuell för-	snittlig
	procen-		1984/85	1985/86	1986/87	1987/88	ändring	procen-
	tuell för-						1983/84-	tuell för-
	ändring						1984/85	ändring
	1977/78-							1983/84-
	1981/82							1987/88
Totala utgifter	+ 2,4	7979	+35	-67	-33	0	+0,4	-0,2
därav
Polisväsende	+ 1,7	4379	-H 5	+ 5	-15	0	+0,1	.0,0
Domstols-
väsende	+4,6	1284	- 5	-18	0	0	-0,4	-0,4
Åklagarväsende	+0,6	236	0	0	0	0	0,0	0,0
Kriminalvård	+ 3,1	1648	+ 33	-55	-19	0	+2,0	-0,7

De olika myndigheterna inom rätts- och polisväsendet har ett nära samarbete. I huvudsak börjar det rättsvärdande arbetet hos polisen och går via åklagare till domstol och därefter till kriminalvården.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 102

Brottslighetens utveckling beror på flera olika faktorer och är därför svår att förutsäga. Utgiftsförändringar inom ändamålsgruppen sammanhänger bl. a. med statsmakternas beslut om hur mycket resurser som -med hänsyn till bl. a. brottslighetens utveckling - skall anvisas till ändamålen. Brott mot brottsbalken har under en tioårsperiod ökat i genomsnitt med 3,5 % per år till omkring 760000 år 1981. I årets budgetproposition redovisas beräkningar som pekar pä en fortsatt ökning för huvuddelen av brottsbalksbrotten under perioden 1983-1987. Långtidsbudgetberäkningarna har emellertid inte baserats på dessa antaganden.

Diagram 2. Antalet nyintagningar på kriminalvårdsanstalter åren 1973—1981

15000-14000-13000-12 000-11000-10000.

7 000-6 000 5000-4 000-3 000' 2 000 1000

------ 1------- 1------- 1------- 1------- 1------- 1-------- 1------- 1-------- T*" Ar

1973   1974    1975    1976    1977    1978    1979    1980    1981

Polis- och åklagarväsendet

Polisväsendet har förstärkts kraftigt under 1970-talet. Organisationen har däremot inte tillförts några reala resurser de senaste två budgetåren. Några förstärkningar har inte heller beräknats för långtidsbudgetperioden.

Åklagarväsendet föresläs i årets budgetproposition, genom omfördelningar inom rättsväsendet, tillföras ytterligare resurser inom vissa områ-

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3    Långtidsbudget 103

den. Åklagarväsendets organisation ses f. n. över i syfte att åstadkomma rationaliseringsvinster. I enlighet med längtidsbudgettekniken har inte beräknats några resurstillskott under längtidsbudgetperioden.

Domstolsväsendet

Domstolsväsendet har i fasta priser antagits få oförändrad medelstilldelning under längtidsbudgetperioden. Förstärkningsorganisationen för avarbetning av länsrätternas målbalanser, som infördes budgetåret 1978/ 79. förutsätts avvecklad den 1 juli 1985.

Rättshjälp m. m.

Kostnaderna för rättshjälp m. m. beräknas uppgå till 224 milj. kr. under budgetåret 1983/84. Därvid har beaktats de besparingar med en helårseffekt om ca 25 milj. kr. som riksdagen beslutat om våren 1983. Rättshjälpen är inkomstprövad. Förändringar i rättshjälpskostnaderna styrs i första hand av antalet personer som är berättigade till och använder sig av rättshjälp.

Kriminalvård

Kriminalvärdens inriktning styrs av de principbeslut om kriminalvärdens framtida utformning som fattades av 1973 ärs riksdag. I prop. 1980/ 81:20 om besparingar i statsverksamheten, m.m. anfördes att de redovisade behoven av nya lokalanstalter för kriminalvärden borde omprövas mot bakgrund av det rådande ekonomiska läget. Beläggningen vid kriminalvårdens anstalter har under senare fid varit mycket hög. Åtgärder för att minska antalet intagna föreslås i budgetpropositionen 1983. I enlighet med långtidsbudgettekniken bedöms i långtidsbudgeten den nuvarande beläggningssituationen i huvudsak kunna rymmas inom ramen för oförändrade resurser. Som exempel kan dock nämnas att en ökning av beläggningstrycket med 10 % skulle kräva ca 400 anstaltsplatser, vilket motsvarar tio nya lokalanstalter till en ungefärlig investeringskostnad av 250 milj. kr. och en total driftkostnad på ca 80 milj. kr./är.

IV    Folkpensioner, sjukförsäkring, m. m.

Ändamålsgruppen domineras av utgifter för folkpensionering, bidrag till sjukförsäkringen samt statens bidrag tili kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT). Därutöver redovisas i detta avsnitt utgiftsutvecklingen för den allmänna tilläggspensioneringen (ATP). Bland övriga förmåner inom socialförsäkringssystemet som finansieras via fonder, och inte redovisas över statsbudgeten, kan nämnas delpensionsförsäkringen.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget

104

Tabell 5. Folkpensioner, sjukförsäkring, m. m.

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

1984/85      1985/86      1986/87      1987/88

Genom-     1983/84      Förändring till snittlig procentuell förändring 1977/78-1981/82

Procen-     Genom-tuell för-   snittlig ändring     procen-1983/84-   tuell för-1984/85     ändring 1983/84-1987/88

Totala utgifter	+ 2,1	46241	-397	-53	-227	-403	-0,9	-0,6
därav
Folkpensioner	-1-2,6	40685	-310	-20	-195	-370	-0,7	-0,6
Sjukförsäkring	-4,2	4157	0	0	0	0	0,0	0,0

Utgifterna för sjukförsäkringen omfattar sjukpenning, ersättningar för sjukvärds-, tandvårds- och läkemedelskostnader m. m. Budgetåret 1983/84 beräknas dessa utgifter till ca 27,5 miljarder kr. Därav beräknas kostnaderna för sjukpenningen till 14,0 miljarder kr. Utgifterna för sjukförsäkringen (inkl. föräldraförsäkringen) finansieras till 85 % av socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare, medan återstående 15 % täcks med statsbidrag.

År 1981 ersattes i genomsnitt 19,6 sjukpenningdagar per försäkrad. År 1982 minskade antalet dagar till 18,5 vilket är det lägsta sedan år 1967. Om genomsnittet förändras med en dag förändras kostnaderna för försäkringen med 800-900 milj. kr. per år.

Administrationen av socialförsäkringssystemet beräknas budgetåret 1983/84 kosta ca 2,8 miljarder kr.

Folkpensionssystemet omfattar hela befolkningen. För folkpensionärer som har liten eller ingen ATP-pension kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas mot utgående ATP-pension. Folkpensioneringen beräknas kosta ca 41 miljarder kr. budgetåret 1983/84. F.n. täcks ca 73 % av utgiftema av folkpensionsavgiften (för år 1983 9,45 % av lönesumman). Utgifterna styrs av befolkningens ålderssammansättning samt den allmänna prisutvecklingen.

Det totala antalet pensionärer beräknas under långtidsbudgetperioden ärligen öka med i genomsnitt 14200, varav 12300 ålderspensionärer (se kapitlet Befolkningsutvecklingen och den offentliga sektorn). Antalet folkpensionärer beräknas är 1983 uppgå till drygt 2 miljoner, varav nära ca 1,4 miljoner ålderspensionärer. Drygt 875000 pensionärer erhåller under samma är ålderspension från ATP.

Folkpensionärer vars huvudsakliga inkomst utgörs av allmän folkpension medges vid inkomsttaxeringen eft särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga. Den som endast har ålderspension och pensionstillskott får ett extra avdrag som är inkomstrelaterat med så stort belopp att någon skatt inte kommer att påföras. Kostnaderna för skattebortfallet för avdraget kan beräknas till inemot 6 miljarder kr. för budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3    Långtidsbudget 105

Utgifterna för statsbidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT) styrs av antalet personer som med hänsyn till inkomst och bostadskostnad är bidragsberättigade samt av hyresnivån. Statsbidrag utgår med 25 % av kommunernas statsbidragsberättigade kostnader för bostadstill-lägg. Stigande ATP-nivå förväntas begränsa statsbidraget med i genomsnitt 4 % per budgetär. Statsbidragskostnaderna beräknas för budgetåret 1983/84 att uppgå till 780 milj. kr. Kommunernas andel av KBT-kostna-derna beräknas samma år till 2740 milj. kr.

Inkomster och utgifter för ATP redovisas helt utanför statsbudgeten. Reglering sker via AP-fonden. Det finansiella sparandet i AP-fonden beräknas budgetåret 1983/84 uppgå till 17,2 miljarder kr. Detta sparande beräknas sjunka markant under långtidsbudgetperioden. Som beskrivs i kapitlet Utgifter och inkomster inom den offentliga sektorn beror detta pä att utbetalningarna ökar dels på gmnd av att antalet pensionärer som uppbär ATP ökar, dels pä att storleken pä utgående pensioner för de nytillkommande pensionärerna ökar i takt med att systemet varit i kraft under en längre tid. Denna utveckling väntas fortgå fram till år 1990.

Av tabell 6 framgår de sammantagna utgifterna (stadsbudget- och socialavgiftsfinansiering) för pensionerna. Kostnaderna för folkpensionerna beräknas under perioden minska till följd av att utgifterna för pensionstillskotten minskar. Att utgifterna för pensionstillskotten minskar hänger samman med att allt fler nytillkommande pensionärer får ATP. Utgiftsökningen, som uppstår på gmnd av ett ökat antal pensionärer, uppväger inte utgiftsminskningen för pensionstillskotten. De totala pensionskostnaderna som, inkl. ATP, budgetåret 1983/84 beräknas uppgå till ca 75 miljarder kr., förväntas dock öka markant under perioden.

Av tabell 6 framgår utgiftsutvecklingen för olika delar av pensionssystemet.

Tabell 6. Utgiftsutveckling för pensionerna

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Utgiftsförändring till

1984/85      1985/86      1986/87      1987/88

Grundpension +   165 +  470 -l-  315 +   165

Pensionstillskott -  475 -  490 -  510 -   535

ATP +2600 -1-2700 -1-2600 -1-2300

Summa +2290 +2680 +2405 +1930

Förvärvsarbetande har möjlighet att minska arbetsinsatsen mellan 60 och 65 års ålder genom att övergå fill deltidsarbete i kombination med delpension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetsfidsminskningen. För dem som har beviljats delpension före år 1981 utgör pensionen 65 % av inkomstbortfallet vid minskningen av arbetsfiden och för dem som fått delpension efter är 1981 50 %.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 106

Kostnaderna för delpensioneringen beror på antalet delpensionärer och hur stort inkomstbortfall som ersätts av pensionen. Pensionsförmånen är knuten till basbeloppet. Antalet delpensionärer och kostnaderna för dessa ökade under de första åren sedan pensionsformen infördes. Fr.o.m. år 1981 har dock en viss minskning skett av antalet delpensionärer. Kostnaden för budgetåret 1983/84 beräknas till drygt 1,5 miljard kr.

Delpensionsförsäkringen finansieras genom en avgift från arbetsgivare och egenföretagare om 0,50 % av lönesumman. Avgiften förs till en särskild fond. Den från 0,25 % till 0.50 % höjda socialavgiften fr. o .m. år 1980 är avsedd att på sikt ge full kostnadstäckning för de löpande pensionsutbetalningarna och därutöver lämna successiv täckning av de underskott som uppstått i delpensionsfonden. Underskottet, som var 774 milj. kr. den 1 november 1982, regleras genom ett avräkningsförfarande mot statsbudgetens inkomster.

Arhetsskadeförsäkringen omfattar alla förvärvsarbetande samt personer som genomgår utbildning i den mån utbildningen medför särskild risk för arbetsskada. Den ger i princip full ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen är samordnad med den allmänna sjukförsäkringen.

Arbetsskadeförsäkringen ligger utanför statsbudgeten och finansieras helt genom avgifter frän arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften utgör fr. o. m. år 1980 0,6 % av löneunderlaget. Fondens behållning uppgick vid utgången av är 1982 till drygt 1 miljard kr. Utbetalningarna från försäkringen var ca 720 milj. kr. under år 1978 och har stigit till ca 1 350 milj. kr. år 1982. Utgifterna styrs av antalet som skadas samt av den ersättning dessa beviljas. För åren 1982 och 1983 beräknas antalet skadefall till ungefär oförändrat antal.

V    Stöd till barnfamiljer

Utgifterna under denna ändamälsgrupp består till något mer än hälften av inkomstöverföringar till hushällen i form av allmänna barnbidrag och flerbarnstillägg, föräldrapenning, bidragsförskott och bostadsbidrag för barnfamiljer. Vidare ingår statsbidraget till barnomsorgen och den del av statens bidrag till social hemhjälp som avser hjälp till barnfamiljer. Den snabbaste utgiftsökningen inom ändamälsgruppen utgörs av statsbidraget till kommunernas barnomsorg.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget

107

Tabell 7. Stöd till barnfamiljer

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

	Genom-	1983/84	Förändri	ing till			Procen-	Genom-
	snittlig procen-						tuell förändring	snittlig procen-
			1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
	tuell för-						1983/84-	tuell för-
	ändring						1984/85	ändring
	1977/78-							1983/84-
	1981/82							1987/88
Totala utgifter	+  1,1	15 596	-H47	+263	-1-140	-H30	+ 0.9	+ 1.1
därav
Allmänna barn-
bidrag	-  1,7	5 890	- 40	- 20	- 30	- 40	-0.7	-0.6
Bostadsbidrag	-17,4	1347	0	0	0	0	0.0	0.0
Bidrag till föräldra-
försäkringen, bi-
dragsförskott, m.m	.+ 3,1	1999	-  10	-    5	-    5	0	-0.5	-0.3
Bidrag till barn-
omsorg	-1-14.4	6 360	-f 197	-1-288	-H75	-H70	+ 3.1	+ 3,1

Utgiftsstyrande faktorer för de allmänna barnbidragen är antalet bidragsberättigade barn och bidragets storlek, som fastställs av statsmakterna i enskilda beslut. Barnbidraget utgår fr. o. m. den 1 januari 1983 med 3300 kr. per är och barn under 16 är. Bidragsberättigade är f. n. ca 1 miljon familjer med 1,7 miljoner barn. Fr. o. m. den I januari 1982 utgår ett förhöjt flerbarnstillägg till familjer med tre eller flera barn. Fr. o. m. den 1 juli 1983 kommer även studerande i åldern 16-19 är att medräknas vid bestämmandet av flerbarnstillägg (prop. 1982/83:88).

Under perioden beräknas antalet bidragsberättigade barn minska, eftersom antalet barn som passerar 16-årsgränsen beräknas överstiga antalet födda under resp. är (se kapitlet Befolkningsutvecklingen och den offentliga sektorn).

Föräldraförsäkringen omfattar havandeskapspenning, föräldrapenning i samband med barns födelse, särskild föräldrapenning samt föräldrapenning för tillfällig vård av barn. 85% av föräldraförsäkringens kostnader täcks av socialavgifter till sjukförsäkringen, medan 15% täcks över statsbudgeten. Under långtidsbudgetperioden förväntas ingen större utgiftsförändring.

Utvecklingen av kostnaderna för föräldraförsäkringen är beroende av flera faktorer. Den del av kostnaden som havandeskapspenningen utgör påverkas av antalet graviditeter, de berörda kvinnornas förvärvsfrekvens och arbetets karaktär. Kostnaderna för föräldrapenning i samband med barns födelse beror främst på antalet födda barn samt föräldrarnas förvärvsfrekvens och inkomst. Kostnaderna beräknas uppgå till 2,6 miljarder kr. under budgetåret 1983/84.

Den särskilda föräldrapenningen, som f.n. utgår under 180 dagar, kan tas ut under en åttaårsperiod. Kostnaderna för ett visst är blir därför beroende av i vilken utsträckning ersättningsdagar tas ut i direkt anslutning

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 108

till föräldrapenning i samband med barnets födelse samt hur föräldrarna väljer att fördela resterande dagar över den återstående delen av åttaårsperioden. Under budgetåret 1983/84 beräknas kostnaderna uppgå till ca 1,6 miljard kr.

Kostnaderna för föräldrapenning för tillfällig värd av barn beräknas till 740 milj. kr. budgetåret 1983/84.

De statliga och statskommunala bostadsbidragen till barnfamiljer utgår till omkring 340000 familjer med omkring 680000 barn. Bidragen är relaterade till inkomsterna. De statskommunala bostadsbidragen (SKBB) är även beroende av bostadskostnaderna.

Kostnaderna för bostadsbidragen är bl. a. beroende av antalet barn, hushållsstmktur, bostadskostnader, inkomstutveckling samt förvärvsfrekvens. Statens kostnader totalt för bostadsbidrag beräknas uppgå till drygt 1,3 miljard kr. budgetåret 1983/84.

Barn under 18 ärs vars föräldrar lever åtskilda kan få bidragsförskott. Bidragsbeloppet är relaterat till basbeloppet. Kostnaderna för bidragsförskotten beror främst på barnantal, andelen barn som lever skilda från någon eller båda föräldrarna samt i vilken omfattning underhällsbidrag utgår från föräldrarna. Andelen barn för vilka bidragsförskott utgår - f. n. drygt 13 % - har ökat något medan det totala antalet barn i bidragsberättigade åldrar minskar. Andelen bidragsförskott som återbetalas av de underhällsskyldiga föräldrarna utgör totalt ca 37% av de utbetalade bidragsförskotten. Under långtidsbudgetperioden kan pä gmnd av det minskande antalet barn fömtsättas en svag utgiftsminskning.

Nuvarande statsbidragssystem för kommunemas barnomsorg innebär att bidrag ges med ett fast belopp per plats och är i daghem och fritidshem. För familjedaghemsverksamhet utgår dels bidrag med 35% av kommunernas bruttokostnader för verksamheten, dels ett gmndbelopp per barn. Bidragsbeloppen justeras årligen med hänsyn till den genomsnittliga löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst. För budgetåret 1983/84 beräknas statsbidraget tiU den kommunala barnomsorgen uppgå till ca 6,3 miljarder kr.

Inom regeringskansliet pågår arbetet med att utforma ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen. Förslag om de nya reglerna avses läggas fram för riksdagen under är 1983.

Den faktiska platsutvecklingen i barnomsorgen avgörs av kommunerna. Kommunema analyserar behovet av barnomsorg med utgångspunkt i beräkningar av antalet bam, förvärvsintensitet, föräldrars efterfrågan, ekonomiska fömtsättningar m. m. Den faktiska utbyggnaden avgörs i hög grad av kommunernas ambitionsnivå vad avser att täcka efterfrågan på barnomsorg samt kommunernas tillgäng på mark, lokaler, personal, ekonomiska fömtsättningar m. m.

Statens bidrag till driften av förskolor och frifidshem styrs således av utvecklingen av antal platser i barnomsorgen i kommunema och av löneut-

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

109

vecklingen för anställda i offentlig tjänst. Utöver vad som tidigare nämnts påverkas utvecklingen vad gäller frhidshemmen även av omfattningen av barnens vistelse i skolan.

Beräkningama av utgifterna i längfidsbudgeten bygger på en utbyggnadstakt i enlighet med kommunernas barnomsorgsplaner för åren 1982— 1985. Utvecklingen av platsantalet - och därmed statsbidragets storlek -är svårbedömd. I beräkningama för längtidsbudgetperioden har därför två alternativa kalkyler med olika utbyggnadsantaganden gjorts. Den ena bygger pä kommunernas barnomsorgsplaner och den andra på en 60-procentig utbyggnad jämfört med den planerade. Under långtidsbudgetperioden skulle en reducerad utbyggnad medföra en statsbidragsminskning pä totalt ca 0,8 miljard kr. i fasta priser.

Utöver ovan redovisade utgifter under denna ändamålsgmpp utgår stöd fill bamfamiljer inom ramen för skattesystemet, vilket påverkar statens inkomster. Stöd till barnfamiljer i form av avdrag och skattereduktion kan beräknas uppgå till totalt ca 1775 milj. kr. under är 1983.

VI   Hälso-, sjuk- och socialvård

Ändamålsgruppen omfattar utgifter för stafliga och statsunderstödda värdområden. För budgetåret 1983/84 har beräknats statsbidrag med ca 8,2 miljarder kr. för detta ändamål. Huvuddelen avser statsbidrag till värdområden under kommunalt huvudmannaskap, varav statsbidrag till den psykiatriska sjukvården utgör den största posten. Vidare utgår statsbidrag till kommuner och landstingskommuner för drift av socialtjänstens hem för vård och boende. Denna verksamhet var tidigare statlig. Statsbidrag utgår också till kommunerna för annan hälso- och sjukvård, social hemhjälp och samhällets åtgärder för handikappade.

Tabell 8. Hälso-, sjuk- och socialvård

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

	Genom-	1983/84	Förändring till				Procen-	Genom-
	snittlig						-  tuell för-	snittlig
	procen-		1984/85	1985/86	1986/87	1987/88	ändring	procen-
	tuell för-						1983/84-	tuell för-
	ändring						1984/85	ändring
	1977/78-							1983/84-
	1981/82							1987/88
Totala utgifter	-0,7	8201	-189	-29	+ 17	-I-18	-2,3	-0,6
därav
Psykiatrisk sjuk-
vård, m. m.	+2,5	4366	-200	-40	0	0	-4,6	-1,4
Åldrings- och							t
handikapp-
omsorg	+4,3	2117	+ 21	+ 12	+ 18	+ 18	+ 1,0	+0,8
Social omsorg	-0,4	1055	-    1	0	0	0	0,0	0,0

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3   Långtidsbudget 110

De statliga utgifterna för kroppssjukvård och allmän hälsovård avser vissa myndigheter på detta område, statsbidrag till kommunerna för vissa former av hälso- och sjukvård samt bidrag till kostnaderna för de kommunala undervisningssjukhusen. Beräkningarna av statens utgifter för kommunala undervisningssjukhus har för långtidsbudgetperioden i huvudsak skett med utgångspunkt i nuvarande grunder för finansieringsfördelningen som fastställs i avtal. Statens utgifter på detta område styrs främst av läkarutbildningens och den medicinska forskningens omfattning och av kostnaderna för investeringar vid undervisningssjukhusen. I beräkningen har hänsyn tagits till ändrat huvudmannaskap för de statliga undervisningssjukhusen. Investeringarna beräknas minska något under perioden.

Staten och landstingskommunerna har träffat överenskommelse om driftbidragen för den psykiatriska sjukvården m.m. för tiden t.o.m. år 1984.

Huvudmannaskapet för socialtjänstens institutioner, hem för vård och boende (tidigare ungdomsvårdsskolor och vissa vårdanstalter för alkoholmissbrukare) har övergått frän staten till landstings- och primärkommuner fr.o.m. den 1 januari 1983. En särskild överenskommelse om statsbidrag fr. o. m. är 1983 har träffats, som innebär atl driftbidrag utgår med 570 milj. kr. (prisnivå den i januari 1982).

Inom äldreomsorgen inriktas samhällets insatser i ökad omfattning pä öppna vårdformer. Staten täcker 35% av kommunernas kostnader för social hemhjälp till äldre i form av hemvårdare, hemsamariter och vissa andra serviceåtgärder. Statsbidraget till social hemhjälp beräknas utgå med 1,7 miljard kr. för budgetåret 1983/84. Den kommunala kostnaden är beroende av verksamhetens omfattning och löneutvecklingen för aktuella personalkategorier. Med hänsyn bl. a. till det ökade antalet äldre, främst i de högsta åldersgrupperna, samt till utvecklingen mot hemsjukvård har i längtidsbudgetberäkningarna antagits en viss ökning av behovet av hemhjälp.

Samhällets åtgärder för handikappade omfattar flera områden. Den störte delen av utgifterna — t. ex. förtidspensioner och handikappersättningar inom folkpensioneringen - redovisas inom andra ändamälsgrupper. I denna ändamälsgrupp ingår utgifter för bidrag till särskolor, färdtjänst och social hemhjälp för handikappade, bidrag till organisationer m.m. Ansvaret för handikapphjälpmedel har landstingskommunerna. Ersättning för hjälpmedlen lämnas över sjukförsäkringen och redovisas i ändamälsgruppen Folkpensioner, sjukförsäkringar m.m.

Statsbidrag tiW färdtjänst utgår i princip med 35% av kommunernas kostnader för verksamheten och beräknas för budgetåret 1983/84 till 320 milj. kr. Kostnadsnivån bestäms av den allmänna kostnadsutvecklingen, antalet förflyttningshandikappade samt de enskilda kommunernas utformning av verksamheten. Statsbidraget till färdtjänst har ökat mycket kraftigt

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3   Långtidsbudget

111

i vissa kommuner under senare är. Bidragsreglerna har mot denna bakgrund fr.o.m. bidragsäret 1981 ändrats i syfte att begränsa kostnadsutvecklingen och samtidigt utjämna skillnaderna mellan kommunerna. Under längtidsbudgetperioden har antagits en blygsam volymökning.

VII Utbildning och forskning

Ändamålsgruppen omfattar utgifter för utbildningsväsendet och för den civila grundforskning som bedrivs av staten eller ges statligt stöd. I dessa utgifter ingår bl. a. det obligatoriska skolväsendet, gymnasiala skolor, vuxenutbildning, högre utbildning, studiestöd samt grundforskning. Till högre utbildning och forskning förs bl. a. anslagen till högskolan inkl. lantbruksuniversitetet, undervisningssjukhus, de statliga forskningsråden och styrelsen för teknisk utveckling. I gruppen ingår även de statliga utgifterna för forskning och utveckling inom industriområdet. Däremot beräknas utgifterna för energiforskning och tillämpad forskning inom andra områden utanför denna ändamålsgrupp.

Tabell 9. Utbildning och forskning

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

	Genom-	1983/84	Förändring till				Procen-	Genom-
	snittlig						■  tuell för-	snittlig
	procen-		1984/85	1985/86	1986/87	1987/88	ändring	procen-
	tuell för-						1983/84-	tuell för-
	ändring						1984/85	ändring
	1977/78-							1983/84-
	1981/82							1987/88
Totala utgifter	-1-6,0	34783	-1072	-516	-186	- 45	-3,0	-1,3
därav
Obligatoriska skol
väsendet	-t-3,6	13 624	-  916	-144	-117	- 99	-6,7	-2,4
Gymnasieskolan,
m.m.	+ 3,2	4217	-   234	-177	+ 38	+ 133	-5,5	-1,5
Högre utbildning
och forskning	+ 3,1	8 547	-   160	- 52	- 47	- 84	-1,9	-1,0
Studiestöd, m. m.		5 587	-1-     64	- 22	-  14	+ 20	+ 1,2	-f0,2

Generellt för ändamålsgruppen gäller att kostnadsförändringar pä anslagen i hög utsträckning följer löneutvecklingen för lärare (skolväsendet och högskolan) och förändringen av basbeloppet (studiemedlen). Utgifterna inom ändamälsgruppen styrs således av en långtgående automatik. Vidare styrs utgifterna av antalet elever i varje årskull som går igenom skolsystemet. Framför allt påverkas anslagen inom skolväsendet, den högre utbildningen och studiestödet. Av kapitlet Befolkningsutvecklingen och den offentliga sektorn framgår att dessa åldersgrupper minskar under längtidsbudgetperioden vad avser grund- och gymnasieskolan.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

112

Procent 20,5

11,2

Diagram 3. Utgiftsstyrande faktorer inom ändamålsgruppen Utbildning och forskning budgetåret 1983/84

: Övrigt

Miljarder kr 7,1

Basbelopp

3,9

yyA Löneutveckling

23,8

_MmmMym

34,8                100,0

' I löneutvecklingen ingår dels utgifter som förändras med timlönen och lönesumman, dels löneförändringar till följd av sedvanlig pris- och löneomräkning.

Staten svarar för merparten av kostnaden för skolledar- och lärariöner, vilket motsvarar ca hälften av den offentUga sektorns samlade utgifter för det obligatoriska skolväsendet och gymnasieskolan. Resterande utgifter faller pä kommunerna.

Under längtidsbudgetperioden minskar antalet elever i grundskolan (7-15 år) varje är och med ca 7% för hela perioden. De stora årskullar som föddes åren 1964-1967 ledde till en högsta dimensionering av gymnasieskolan (16-19 år) under budgetåren 1982/83 och 1983/84. Därefter minskar antalet elever och därmed antalet platser under perioden, totalt med närmare 6%. I slutet av perioden sker en mindre ökning varefter minskningen fortsätter. De stora årskullarna frän mitten av 1960-talet uppnår under perioden högskoleåldern (20-25 år). För högskolan har mot denna bakgrund beslutats om riktlinjer som innebär att antalet nyböijarplatser -inkl. de förändringar som genomfördes budgetåret 1982/83 - ökar med ca 3000 under den första delen av 1980-talet, varefter en motsvarande minskning blir aktuell mot bakgmnd av de då minskande årskullarna. Dessa förändringar inom högskolan skall genomföras med oförändrad resurstilldelning, varför anslagen till gmndläggande högskoleutbildning i fasta priser beräknas bli oförändrade under långtidsbudgetperioden. De låga födelsetalen de senaste åren kommer under 1990-talet och senare att minska efterfrågan på gymnasie- och högskoleutbildning.

Det obligatoriska skolväsendet

Utgifterna för det obligatoriska skolväsendet minskar uftryckt i oförändrad pris- och lönenivå under hela långtidsbudgetperioden, eftersom antalet elever totalt minskar under perioden. Den kraftiga minskningen på grund-

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 113

skoleanslaget till budgetåret 1984/85 sammanhänger med - förutom minskningen av antalet elever och beslutade besparingar - den tekniska konstmktionen av statsbidraget till driften av grundskolor. Utbetalningen av bidraget är uppdelad pä förskott och slutreglering. Anslaget innehåller för budgetåret 1984/85 en relativt stor slutregleringspost för löneökningar hänförliga fill budgetåret 1983/84. I enlighet med långfidsbudgettekniken räknas inte anslaget upp med antaganden om löneförändringar, varför motsvarande slutregleringspost i en fastprisberäkning inte uppstår för de följande åren under perioden. Belastningen på anslaget i löpande priser framgår av tabell 10.

Tabell 10. Bidrag till driften av grundskolor (Milj. kr., löpande pris- och lönenivå)
1983/84      1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
Totala utgifter                       12975        13900	14400	15400	16300

En viktig utgiftsstyrande faktor för gmndskolebidraget - fömtom totala antalet elever - är det genomsnittliga antalet elever per klass eller under-visningsgmpp. Utgiftsutvecklingen påverkas även i stor utsträckning av de i nu gällande avtal fastställda undervisningsskyldigheterna för lärarna (antal timmar i undervisning).

Gymnasieskolan

Den kraftiga minskningen av antalet 16-äringar under längfidsbudgetperioden leder till en minskning av antalet intagningsplatser pä gymnasieskolans linjer och grundskoleanknutna specialkurser. Utöver dessa platser finns 35 100 platser i specialkurser som är kortare än ett år och/eller som kräver fidigare gymnasial utbildning eller viss ålder för tillträde. Det är en ökning med 1 100 platser för budgetåret 1983/84. Ökningen avser helt de högre specialkurserna och syftar till att vara ett ahernativ Ull högskoleutbildning. Den relativa ökning av antalet platser pä yrkesinriktade linjer som regeringen föreslår i årets budgetproposition fömtsatts gälla hela perioden. Liksom beträffande grundskolan styrs kostnadsutvecklingen för gymnasieskolan - fömtom av det totala antalet elever - av nu gällande avtal för lärarnas undervisningsskyldighet samt storiekarna pä klasserna eller undervisningsgmpperna.

Gymnasieskolans dimensionering och fördelning av eleverna pä olika studievägar påverkar även statens bidrag till undervisningsmateriel i gymnasieskolan. Den i budgetpropositionen föreslagna styrningen mot yrkesinriktade studievägar, som erhåller högre bidrag, medför att det sjunkande antalet elever inte slår igenom i en minskning av medelsbehovet. 8   Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 114

Kommunernas uppföljningsansvar för ungdomar under 18 år

Fr. o. m. den I juli 1983 utgår statsbidrag till vissa kommunala åtgärder för de ungdomar under 18 år som efter gmndskolan inte genomgår reguljär utbildning eller har fast arbete. Utgiftema styrs av antalet elever som blir föremål för dessa åtgärder. Utgångspunkt för medelsberäkningen i årets budgetproposition är att 16000 16-I7-äringar beräknas vara i behov av dessa åtgärder, vilket beräknas kosta 266 milj. kr. Detta antagande ligger till gmnd för beräkningama under hela långtidsbudgetperioden.

Vuxenutbildning

Kostnaderna för vuxenutbildningen, vars stora utgiftsposter utgörs av bidragsanslagen till studiecirklar, invandramndervisning i svenska, driften av folkhögskolor och kommunal vuxenutbildning, beräknas inte öka under långtidsbudgetperioden. De totala kostnaderna för vuxenutbildning beräknas för budgetåret 1983/84 uppgå till 2,2 miljarder kr.

Storleken på anslagen till studiecirklar och invandramndervisning beslutas av riksdagen i den årliga budgetprövningen. Dessa anslag antas inte öka under längtidsbudgetperioden.

Anslagen till driften av folkhögskolor och kommunal vuxenutbildning följer huvudsakligen löneutveckhngen för lärare. Utbildningsvolymen förväntas bli oförändrad under perioden. Det sammanhänger bl. a. med riksdagens beslut om maximering av antalet undervisningstimmar för den kommunala vuxenutbildningens gmndskole- och gymnasieskolekurser. Maximeringen av dessa utbildningars omfattning förutsätts gälla för hela perioden. Fr. o. m. budgetåret 1983/84 föreslås att också verksamhetsvolymen för folkhögskolornas del maximeras. En stor del av folkhögskoleverksamheten finansieras av andra än stat och kommun.

Högskoleutbildningen

Utgifterna i oförändrad pris- och lönenivå för den grundläggande högskoleutbildningen väntas i stort sett bli oförändrade. Beslutad utökning av platsantalet på vissa utbildningslinjer kommer att finansieras genom om-prioritering av resurser inom området.

De dominerande utgiftsstyrande faktorerna för den grundläggande högskoleutbildningen, exkl. kommunal högskoleutbildning, utgörs av de planeringsramar som årligen fastställs av riksdagen, utbildningens längd, kostnaderna per utbildningsplats samt dimensioneringen av kringkostnader som t. ex. administrationen vid högskoleenheterna m. m. Dessa faktorer utgör grunden för de årliga anslagsberäkningarna. Sammanlagt utgörs ca 70% av de totala utgifterna av lönekostnader. Utgiftsutveckhngen påverkas även i hög utsträckning av de nu gäUande, i avtal fastställda undervisningsskyldigheterna för lärarna.

Staten ger bidrag till kommuner och landsfingskommuner för driften av den kommunala högskoleutbildningen. Bidraget, som för budgetåret 1983/

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 115

84 beräknas uppgå fill 182 milj. kr., beräknas inte öka i fasta priser under långtidsbudgetperioden.

Studiestöd

Utgiftema för studiesociala ändamål styrs av antalet studerande pä gymnasie- och högskolenivå och för den största utgiftsposten - de återbe-talningsphktiga studiemedlen - även av förändringar i basbeloppet. Stu-diemedelstagarnas sammanlagda skuld till staten uppgick vid utgången av år 1982 till ca 20 miljarder kr.

Utgifterna för vuxenstudiestöden finansieras genom medel från vuxenutbildningsavgiften. Avgiften är f.n. 0,25% av den totala lönesumman. Inkomsten av vuxenutbildningsavgiften beräknas till 760 milj. kr. för budgetåret 1983/84.

Antalet gymnasiestuderande beräknas minska under perioden, vilket leder till minskade utgifter från studiestödssystemet fill denna gmpp.

Antalet studerande i högskolan beräknas öka under långtidsbudgetperioden. På grund av de förändringar i antagningsreglerna för högskolan som genomförts de senaste åren, förväntas vidare andelen yngre studerande att stiga något, vilket kommer att leda till ett högre utnyttjande av studiemedel.

Forskning och utveckling

Riksdagen har för perioden 1981/82-1983/84 fastställt ett program för stöd till teknisk forskning och industrieUt utvecklingsarbete. De totala utgifterna för programmet uppgår fill ca 2,2 miljarder kr. under ovan angivna period.

Detta program stöds även genom det särskilda forskningsavdraget vid den stafliga beskattningen. Avdraget utgår i förhållande till dels företagens forsknings- och utveckhngsinsatser, dels ökningen av dessa. I och med att stödet utgår som avdrag vid beskattningen erhålls det endast av företag som redovisar taxerad inkomst. Inkomstbortfallet på grund av dessa avdrag kan för år 1983 uppskattas tiU 200 milj. kr.

I enlighet med principerna för långtidsbudgeten har för perioden efter budgetåret 1983/84 beräknats oförändrade insatser för industrieUt forsknings- och utveckUngsarbete.

Forskningen inom utbildningsdepartementets område svarar budgetåret 1982/83 för ca en tredjedel, eller 2,5 miljarder kr., av det statligt finansierade forsknings- och utvecklingsarbetet. För budgetåret 1983/84 ökas resurserna med ca 125 milj. kr. Verksamheten inom området finansieras även genom externa resurser utanför utbildningsdepartementets statsbudgetmedel, främst via sektorsforskning och uppdragsverksamhet. Till detta kommer, till en mindre del, ytterligare medel i form av fondavkastningar och stiftelsemedel. För budgetåret 1982/83 uppgår dessa senast nämnda resurser till ca 37 milj. kr.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget

116

Inom jordbruksdepartementets område uppgår de totala forskningsresurserna till ca 630 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Därutöver fillkommer externa resurser utanför statsbudgeten pä ca 60 milj. kr. Huvuddelen av medlen inom departementets område finansierar verksamheten vid Sveriges lantbruksuniversitet och förutsätts i fasta priser och löner vara i huvudsak oförändrade under långtidsbudgetperioden.

VIII Arbetsmarknads- och regionalpolitik

Ändamälsgruppen omfattar statens utgifter för skilda arbetsmarknads-politiska åtgärder såsom arbetsförmedhng, sysselsättningsskapande åtgärder, arbetsmarknadsutbildning, kontantstöd vid arbetslöshet, Stiftelsen Samhällsföretag, vissa andra sysselsättningsfrämjande åtgärder samt arbetsmiljöåtgärder. Vidare hör utgifterna för regionalpolitiska åtgärder till denna ändamålsgmpp.

Tabell 11. Arbetsmarknads- och regionalpolitik

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

	Genom-	1983/84	Förändring till				Procen-	Genom-
	sniUlig						-  tuell för-	snittlig
	procen-		1984/85	1985/86	1986/87	1987/88	ändring	procen-
	tuell för-						1983/84-	tuell för-
	ändring						1984/85	ändring
	1977/78-							1983/84-
	1981/82							1987/88
Totala utgifter	+0,3	17229	-538	-59	-86	+83	-3,1	-0,9
därav
Arbetsmarknads-
politik	+0,2	15136	-342	-62	-79	+83	-2,3	-0,7
Regionalpolitik	+ 1,4	2093	-196	+ 3	- 7	0	-9,4	-2,7

Arbetsmarknadspolitik

Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken beräknas för budgetåret 1983/84 uppgå till närmare 15 miljarder kr.

En arbetsgivaravgift om 1,3% tas ut för att täcka 65% av kostnadema för vissa bidrag inom ändamålsgruppen. Den andel av dessa bidrag som inte täcks av arbetsgivaravgifter finansieras via statsbudgeten. För att klara tillfälliga svängningar i berörda utgifter och inkomster finns en rörlig kredit, som under budgetåret 1983/84 uppgår till 100 milj. kr. Under långtidsbudgetperiodens första år beräknas denna kredit behöva tas i anspråk. Under periodens senare del beräknas däremot avgiftsuttaget ge ett överskott i förhållande fill den andel av de totala utbetalningarna, som enligt gällande regler finansieras med arbetsgivaravgifter.

Arbetsmarknadsutbildning kan anordnas i skolöverstyrelsens regi i form av s.k. AMU-kurser, i kurser inom ramen för det reguljära utbildningsväsendet samt som företagsutbildning. Deltagare i AMU-kurser och kurser

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 117

inom det reguljära utbildningsväsendet uppbär utbildningsbidrag. Vid utbildning i företag utgår bidrag till företagen. De totala utgifterna för arbetsmarknadsutbildning beräknas för budgetåret 1983/84 uppgå till 3,8 miljarder kr., varav 2,6 miljarder kr. finansieras via anslag över statsbudgeten och resterande 1,2 miljard kr. från arbetsgivaravgifter.

Utgiftsutvecklingen för arbetsmarknadsutbildningen styrs i första hand av antalet elever samt av utbildningskostnaden per elev resp. bidragets storlek per elev. Antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningen och utbildningsbidragens storlek fastställs genom särskilda regeringsbeslut. Antalet elever i verksamheten är beroende av arbetsmarknadsläget och av i vilken utsträckning som de sökande uppfyller arbetsmarknadskungörelsens villkor för tillträde fill utbildningen. Fördelningen av kursdeltagama regionalt och utbildningens inriktning har också betydelse för kostnadsutvecklingen.

Utbildningsbidragen är till viss del kopplade till ersättningen vid arbetslöshet, dvs. höjda arbetslöshetsersättningar kan ge höjda utbildningsbidrag. Antalet kursdeltagare och fördelningen av dem mellan olika typer av utbildningar bestämmer antalet kursveckor, vilket är avgörande för kostnaderna för de utbildningsresurser i form av lärare, lokaler etc. som krävs. I årets budgetproposition har medel beräknats för ca 120000 personer i arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1983/84. Denna nivå fömtsatts gälla hela längtidsbudgetperioden.

Sysselsättningsskapande åtgärder, som för budgetåret 1983/84 beräknas kosta 3,9 miljarder kr., avser främst statliga och kommunala beredskapsarbeten. Under budgetåret 1982/83 har dock antalet enskilda beredskapsarbeten ökat kraffigt och motsvarade under tredje kvartalet 1982 ca 16% av den totala volymen beredskapsarbeten. Kostnaderna för verksamheten har beräknats ligga på en genomsnitflig nivå kring 4 miljarder kr. per år under långtidsbudgetperioden.

Behovet av beredskapsarbeten är i hög grad avhängigt konjunktumtvecklingen och sysselsättningsläget. Det innebär att medelsåtgången kan variera kraftigt mellan budgetåren. Avgörande för kostnaderna för verksamheten är dels antalet sysselsättningsdagar, dels kostnaden per sysselsättningsdag. Till kommunalt och enskilt beredskapsarbete lämnas statsbidrag normalt med 75% av lönekostnaderna för de anvisade arbetslösa. Därtitöver utgår vid investeringsarbeten ett tilläggsbidrag om 15% för övriga kostnader. Avdrag görs i dessa fall för den ekonomiska fördel som den enskilde, för beredskapsarbetet ansvarige, anordnaren har av ett sådant arbete.

De statliga utgifterna för beredskapsarbeten har för budgetåret 1983/84 beräknats till 3,9 miljarder kr. motsvarande 7,7 miljoner sysselsättningsdagar med en genomsnitflig dagsverkskostnad på 500 kr. I mars 1983 uppgick antalet sysselsatta personer i beredskapsarbete till 149000. En förändring av antalet sysselsättningsdagar med en miljon under budgetåret, motsva-

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 118

rande drygt 9000 personer i arbete genomsnitthgt i sex månader, påverkar anslaget med ca 500 milj. kr.

En förändring av dagsverkskostnaden med 50 kr. skulle - med i övrigt oförändrade antaganden - påverka medelsbehovet med 385 milj. kr.

Stöd vid arbetslöshet utgår dels i form av ersättning från erkända arbetslöshetskassor, dels i form av kontant arbetsmarknadsstöd till personer som står utanför arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet finansieras dels över statsbudgeten (35 %), dels genom arbetsgivaravgifter (65 %) samt, i fråga om försäkringen, till en mindre del genom medlemsavgifter från de försäkrade och ränteinkomster. Behovet av medlemsavgifter styrs fill stor del av statsbidragens storlek.

Fr.o.m. den 1 januari 1983 är statsbidragen till erkända arbetslöshetskassor ca 90% av utbetald arbetslöshetsersättning. Arbetslöshetskassorna är skyldiga att ha egna fonder som en reserv. Fonderingskravet är beroende av utbetalningar under tidigare år. Den ökade arbetslösheten har under senare år inneburit ökade utbetalningar av ersättning, vilket medfört behov av ytterligare medel till fondavsättning.

Utgiftema för stöd vid arbetslöshet styrs av arbetslöshetens omfattning - antalet arbetslösa och antalet ersättningsdagar — och ersättningsnivån. Den högsta ersättningsnivån, som f.n. är 280 kr./dag, fastställs av statsmakterna.

Arbetslösheten uppgick till 3,1% i genomsnitt under år 1982 och fill 3,4% i genomsnitt per månad under första kvartalet 1983. En förändring av arbetslösheten med en procentenhet under en tid av två månader innebär att utgiftema på statsbudgeten för arbetslöshetsunderstöd förändras med ca 90 milj. kr. och med ca 170 milj. kr. på arbetsmarknadsfonden.

Den genomsnittliga arbetslöshetstiden är ca tre månader. De statsfinansiella kostnaderna för ökade arbetsmarknadspolitiska insatser bestäms av den ätgärdsvolym resp. den ätgärdsarsenal som bedöms lämplig i relation till såväl den förväntade allmänna ekonomiska utvecklingen som utvecklingen på arbetsmarknaden. Kontinuerliga insatser av olika slag har ansetts vara behövliga för att understödja den strukturella anpassningen av vår ekonomi. Kompletterande åtgärder har därmed bedömts nödvändiga för att motverka en mer konjukturellt betingad arbetslöshet. Särskilda insatser har salts in för att skapa sysselsättningsmöjligheter åt svaga grtipper på arbetsmarknaden.

Den samlade statsfinansiella effekten av en reducering av arbetslösheten kan delas upp i två delar. Nettoeffekten av minskade utbetalningar i form av arbetslöshetsersättning till kassaförsäkrade och KAS-berättigade är den ena effekten och är allfid gynnsam ur statsfinansiell synpunkt. Nettoeffekten av en övergång från arbetslöshet till någon form av sysselsättning eller utbildning är den andra. Nedan redovisas vad en minskning av arbetslösheten med en procentenhet eller drygt 40000 personer skulle medföra i form av direkta statsbudgeteffekter.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 119

Ett mycket gynnsamt alternativ skulle vara att drygt 40000 nya arbetstillfällen uppnås inom den privata sektorn fill följd av t. ex. en allmän konjunkturuppgång. Arbetskraftsutbudet och insatserna av arbetsmarknadspolitiska åtgärder antas vara oförändrat. Ett färte antal personer som erhåller arbetslöshetsersättning ger en positiv finansiell nettoeffekt för staten. Dock bör beaktas att 65 % av utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen belastar arbetsmarknadsfonden utanför statsbudgeten. Inga statliga utgifter erfordras för att uppnå den angivna reduktionen av arbetslösheten. Totaleffekten är således entydigt gynnsam, eftersom statens nettoutgifter för arbetslöshetsersättningar minskar samtidigt som statens inkomster ökar.

Det för staten mest ogynnsamma ahemafivet ur ren statsfinansiell synvinkel skulle innebära att den angivna reduktionen av arbetslösheten tillskapas enbart via en expansion av sysselsättningen i den statliga sektom antingen genom fasta anställningar eller genom beredskapsarbeten som finansieras över budgeten. Liksom i föregående exempel innebär neddragningen av utgiftema för arbetslöshetsersättning en posifiv effekt pä statens finanser. Denna effekt elimineras dock av den kostnadsökning (inkl. skatteeffekter) som sysselsättning i statsbudgetfinansierad verksamhet medför. Totaleffekten är således negafiv och motsvarar värdet av ökningen av de disponibla inkomsterna hos de tidigare arbetslösa. Genom att arbetslös-hetsersättningaraa är knutna fill tidigare inkomst och då beskattningen är progressiv blir den negativa effekten i kronor räknat relativt begränsad.

En sysselsättningsökning inom den kommunala sektorn i form av nya arbetstillfällen eller utbildningsplatser ger självfallet samma effekt pä den totala offentliga sektorns ekonomi som om sysselsättningsökningen fillska-pas enbart inom den statliga sektorn. Ur ren statsfinansiell synpunkt är det däremot avgörande om sysselsättningsökningen i kommunsektorn kan åstadkommas inom verksamhetsområden som helt finansieras via kommunalskattemedel eller med hjälp av stafliga subventioner i ohka former. Effekterna på statens finanser av det förstnämnda expansionsalternativet kan i princip likställas med en sysselsättningsökning inom den privata sektom om inte höjningar av kommunalskatten resulterar i en minskad privat konsumtion och därmed exempelvis lägre indirekta skatteinkomster för staten. Övriga altemativ innebär ett relativt sett sämre utslag på statsbudgeten i takt med ökningen av de statliga subventionsnivåerna.

Effekten på statens finanser är således direkt avhängig inom vilken sektor sysselsättning eller utbildning fillskapas resp. fill vilken statlig bmt-tokostnad. Inom den ram som de båda ovan redovisade extremaltemafiven skapar finns således ett intervall av sysselsättningsaltemativ med varierande utslag pä statens utgifts- och inkomstsida. Ökad sysselsättning via statsbudgetfinansierad anställning inom den kommunala sektom, kommunala eller enskilda beredskapsarbeten, via utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet, i AMU eller i företag via statsbidrag innebär i samtU-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 120

ga fall en direkt bmttokostnad för staten. För att precisera nettoeffekterna av varje enskilt alternativ som omnämnts ovan krävs preciseringar av fömtsättningama. En slutsats man ändå kan dra av ovanstående resonemang är att det krävs en mycket kraftig draghjälp i form av arbetskraftsefterfrågan frän den öppna arbetsmarknaden för att nä målet utan en kraftig finansiell belastning för staten. Det innebär bl. a. att en expansion i näringslivssektorn kan finansiera en sysselsättningsökning i den statliga sektorn.

De redovisade scenarierna och resonemanget i övrigt har tagit fasta på enbart de direkta statsbudgetära effekterna. En fullständig kalkyl av utslaget pä statens finanser av en procentenhets reducering av arbetslösheten skulle även inkludera de direkta och indirekta finansiella effekterna av omedelbara och framfida tillskott fill produktionsvärdet såväl inom som utom den statliga sektorn. Vidare skulle en sådan totalkalkyl beakta de indirekta effekterna på budgetsaldot av t. ex. ett ökat statligt upplåningsbehov och ett därav föranlett tryck uppåt på räntenivån med implikationer pä inflationstakten, investeringsbenägenheten etc. En kraftig sysselsättningsökning i kommunsektorn som leder till en ökad kommunal utdebitering resulterar i första hand i minskade disponibla inkomster och en lägre privat konsumtion med ett flertal statsbudgeteffekter, indirekt eller direkt. Detta kan i sin tur medföra ökade lönekrav och ökade statliga lönekostnader. Analysen ovan avser de statsfinansiella effekterna och har ej beaktat samhällsekonomiska effekter som t. ex. de reala effektema av den ökade produkfion som uppnås vid en högre sysselsättningsnivå.

Arbetsmiljö och arbetsanpassning

För att öka möjlighetema för främst arbetshandikappade att få arbete pä den reguljära arbetsmarknaden kan lönebidrag lämnas till arbetsgivare. Dessutom lämnas bidrag fill arbetshjälpmedel ät handikappade. För budgetåret 1983/84 beräknas utgifterna för dessa båda ändamål att uppgå till 1 990 milj. kr.

Utgifterna för lönebidrag styrs av arbetsförmedlingens möjligheter att placera arbetshandikappade samt av regelsystemet. Dessa faktorer bestämmer volymutvecklingen. Nuvarande regler begränsar antalet lönebi-dragsplatser som får finnas hos stafliga myndigheter. Förslag har lagts fram i 1983 ärs budgetproposifion om en begränsning även av antalet platser hos allmännyttiga organisationer. Möjlighetema för enskilda företag, kommuner, landsfing och afTärsdrivande verk att anställa med lönebidrag begränsas dock inte pä detta sätt. Utvecklingen av löner och sociala utgifter får också effekt pä kostnaderna för lönebidrag, eftersom bidraget lämnas med viss andel av lön inkl. lönebikostnader.

Utgifterna för lönebidrag och för arbetshjälpmedel åt handikappade kan väntas fortsätta att öka med ca 60 milj. kr. per år under långtidsbudgetperioden, främst på gmnd av en fortsatt beräknad volymökning. Utveckling-

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 12!

en är i fråga om arbetshjälpmedel beroende av de regler om villkor för stöd som finns i arbetsmarknadskungörelsen.

Utgifterna för den yrkesinriktade rehabiliteringen väntas bli i stort sett oförändrad under längtidsbudgetperioden.

De rörelseunderskott som uppstår vid driften av stiftelseorganisationen för skyddat arbete - Samhällsföretag - finansieras numera helt via statsbudgeten. Stiftelsen föresläs fä ett anslag'om ca 2,5 miljarder kr. för budgetåret 1983/84, inkl. utgifter för vissa investeringar. Utgifterna beräknas bli i stort sett oförändrade under längtidsbudgetperioden. Styrande för behovet av statsbidrag är i första hand beslut om nya platser i den skyddade verksamheten, utnyttjandet av befintliga verkstäder och försäljningsintäkternas storlek.

I diagrammet nedan anges antalet personer i vissa sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade och yrkesinriktad rehabilitering under långtidsbudgetperioden.

Diagram 4. Antal personer i vissa sysselsättningsskapande åtgärder för handikappade och yrkesinriktad rehabilitering 1982-1988 (januari)

40000

1982  1983  1984  1985  1986  1987  1988

Arbetarskyddsfondens totala bidragsgivning uppskattas för budgetåret 1987/88 fill ca 550 milj. kr. Verksamheten finansieras via en särskild arbetsgivaravgift och redovisas inte över statsbudgeten. Via fonden kommer uppskattningsvis 530 milj. kr. att fördelas till arbetsmiljö och arbetslivsändamål under budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 122

Regionalpolitik

För det regionalpolifiska stödet fih näringslivet har riksdagen lagt fast en beslutsram för budgetåren 1979/80-1983/84. Denna uppgår f. n. till ca 8,1 miljarder kr. och omfattar lokaliseringsbidrag/avskrivningslän, utbildningsstöd, sysselsättningsstöd, offertstöd och lokaliseringslån. För budgetåret 1983/84 beräknas för bl.a. dessa ändamål ca 383 milj. kr. för bidragsverksamhet och 500 milj. kr. för lokaliseringslån. För längtidsbudgetperioden har i övrigt i enlighet med långtidsbudgetmetoden fömtsatts att anslagen hålls oförändrade.

De kortsiktiga variationerna i utnyttjandet av de medel som disponeras beror huvudsakligen pä förändringar i företagens investeringsbenägenhet, vilken i sin tur bl. a. är avhängig av den allmänna konjuktumtvecklingen. Utnyttjandet beror även på den subvenfionsnivå som tillämpas.

För budgetåret 1983/84 beräknas vidare medel för regionala utvecklingsinsatser pä länsnivå att uppgå till ca 300 milj. kr. I enlighet med långtidsbudgetmetoden beräknas kostnadema vara oförändrade under perioden.

I det regionalpohtiska stödet ingår även nedsättning av socialavgifter. Regeringen har nyligen lämnat förslag om en utökning av denna stödform. Avgiften skall sänkas med tio procentenheter för gmv- och tillverkningsindustri samt viss uppdragsverksamhet i Nortbottens län. Kostnaden beräknas fill ca 330 milj. kr. per år under långtidsbudgetperioden. Storleken pä stödet är beroende av sysselsättningsutvecklingen inom de berörda näringarna.

Inom jordbruksområdet utgår ett prisstöd till jordbmket i norta Sverige. Stödet uppgår för budgetåret 1983/84 till 273 milj. kr. Dessutom utgår regionalt rationaliseringsstöd till utvecklingsbara jordbmksföretag i norra Sverige. Stöden fömtsatts vara oförändrade under hela långtidsbudgetperioden.

IX Kommunikationer

Ändamålsgruppen omfattar huvudsakligen utgifter för vägväsendet inkl. trafiksäkerhet, affärsverk (postverket, televerket, statens järnvägar, luftfartsverket och sjöfartsverket) och stöd till lokal och regional kollektivtrafik. Till detta kommer vissa investeringsutgifter för Sveriges Radio AB som dock inte finansieras över statsbudgeten.

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget

123

Tabell 12. Kommunikationer

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

	Genom-	1983/84	Förändring till				Procen-	Genom-
	snittlig procen-						-  tuell förändring	snittlig procen-
			1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
	tuell för-						1983/84-	tuell för-
	ändring						1984/85	ändring
	1977/78-							1983/84-
	1981/82							1987/88
Totala utgifter	+ 1,4	14100	-1202	+ 156	-219	-83	- 8,5	-2,5
därav
Vägväsendet	-2,4	6746	-   784	+    5	-f    4	-1- 5	-11,6	-3,0
Järnvägar	-1-8,3	3 799	-  204	+ 31	- 72	-25	- 5,4	-1,8
Luft- och sjöfarts-
väsendet	-2,6	1041	-   127	-    1	- 90	-55	-12,2	-7,3
Post- och tele-
kommunikationer	+4,6	2 357	-    71	+ 121	- 61	- 8	- 3,0	-0,2

Som underlag i långtidsbudgetens beräkningar för vägväsendet ligger den inriktning som statsmakterna utfärdat att driftverksamheten bör planeras utifrån i stort realt oförändrade anslag och för vägbyggandet utifrån nominellt oförändrade anslag.

Vid bedömningen av affärsverkens investeringsverksamhet har hänsyn bl. a. tagits till förväntad efterfrågan och lönsamhet. Pågående arbeten samt beslutade program och projekt har beaktats i enlighet med längtidsbudgettekniken.

För investeringar i posthus m.m. har beräkningen gjorts med utgångspunkt i postverkets långtidsbedömning av byggnadsverksamheten.

Statens järnvägars (SJ) investeringar har beräknats utifrån en i reala termer genomsnittlig årlig ökning av den totala investeringsvolymen med 5% t. o. m. budgetåret 1985/86. För SJ har vidare inräknats den beslutade avvecklingen över en treårsperiod av den särskilda ersättningen för läg-prissystemet.

Beräkningama för televerkets investeringar i teleanläggningar innebär en i stort sett oförändrad investeringsnivå under femårsperioden. Televerkets investeringar styrs i huvudsak av reinvesteringsbehov och efterfråge-fillväxt.

Längfidsbudgeten för sjöfartsverksamheten påverkas av att det tidsbegränsade stödet fill svenska rederier successivt avvecklas under perioden. För anslag som påverkas av kapitalkostnader har hänsyn tagits till redan beslutade investeringar och en bedömning av investeringsutvecklingen för sjöfartsmateriel. De investeringsbelopp som tagits upp avser ren äteran-skaffning av olika slags materiel.

Stathgt stöd till icke lönsam landsbygdstrafik upphör i den takt som länshuvudmännen tar över det lokala och regionala trafikansvaret. Transportstödet fill Nortland m.m. samt ersättningen till lokal och regional kollektivtrafik är i långtidsbudgeten beräknat utifrån en real tillväxt av begränsad omfattning.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 124

De statliga investeringsinsatserna inom ändamälsgruppen Kommunikationer är omfattande. Totah beräknas ca 5,5 miljarder kr. utgå enligt 1983 ärs budgetproposition för budgetåret 1983/84. De ojämförligt största investeringsinsatserna avser vägbyggande, järnvägsanläggningar och teleanläggningar. Dessa svarar för närmare 97% av anslagna investeringsmedel för budgetåret 1983/84. Diagram 5 visar den procentuella fördelningen av investeringar på delområden.

Diagram 5. Fördelningen av större statliga investeringsinsatser inom ändamålsgruppen Kommunikationer för budgetåret 1983/84

(Procent, oförändrad pris- och lönenivå)

övrigt (3%l

' Härutöver tillkommer ca 3,1 miljarder kr. som redovisas utanför statsbudgeten

Under längfidsbudgetperioden är förändringarna i investeringsvolym och fördelning mellan ändamålsgmppens olika områden marginella. Televerkets investeringar som finansieras utanför statsbudgeten har för budgetåret 1983/84 beräknats uppgå fill ca 3,1 miljarder kr. För postverket gäller att byggnadsprojekt vars totala kostnad understiger 100 milj. kr. i sin helhet finansieras med rörelsemedel. Dessa beräknas för budgetåret 1983/ 84 uppgå till närmare 500 milj. kr. En mindre del av SJ:s investeringar (40 milj. kr. budgetåret 1983/84) finansieras utanför statsbudgeten genom det gemensamt ägda finansieringsbolaget EUROFIMA. Dessa medel har inte inräknats i diagram 5.

X Näringspolitik

, Ändamälsgmppen Näringspolitik omfattar insatser inom handel och industri, jordbmk, skogsbmk, fiske samt hantverk. Utgifterna uppgår för budgetåret 1983/84 till ca 7,8 miljarder kr.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

125

TabeU 13. Näringspolitik

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genomsnittlig procentuell förändring 1977/78-1981/82

1983/84     Förändring till

1984/85      1985/86      1986/87      1987/88

Procentuell förändring 1983/84-1984/85

Genomsnittlig procentuell förändring 1983/84-1987/88

Totala utgifter

+8,8

7802

-1055

-1371

-287

-189

-13,5

-6,7

De industripolitiska insatser som redovisas över statsbudgeten kan indelas i två huvudkategorier; mer permanenta program och tillfälliga insatser. Kostnaderna för den förstnämnda Icategorin kan relafivt väl förutses. De fillfälliga insatserna har gjorts i enskilda företag eller små gmpper av företag med allvarliga strukturella problem. Dessa insatser har svarat för merparten av industristödets kostnader. Belastningen över budgetåren kan variera kraftigt och är svär att förutsäga. Konjunkturutvecklingen och enskilda företags ekonomiska ställning påverkar starkt utfallet. Industristödet har under perioden 1977/78-1981/82 till ca 50% bestäft av tiUfälliga insatser. Totalt har under denna period ca 44 miljarder kr. i långfidsbudge-tens prisläge utgått för tillfälliga insatser.

Bland mer permanenta program kan nämnas särskilda insatser för utvecklingen av rymd-, flyg- och energiteknologi. Programmen är vanligtvis fleråriga och utgiftsnivån fastställs av statsmakterna i separata beslut. För bl. a. tekoindustrin, den träbearbetande industrin och den manuella glasindustrin finns särskilda branschprogram. För främjande av de små och medelstora företagens utveckling finns bl. a. industrigarantilän och utveck-hngsfondernas produktutvecklings- och rörelselån.

Det beloppsmässigt mest omfattande programmet av permanent karaktär är exportkreditgarantierna och de statsstödda exportkrediterna (det s.k. SEK-systemet).

Statliga exportkreditgaranfier lämnas av exportkreditgarantinämnden (EKN). Garantigivningen skaU i princip täcka sina kostnader genom de premier som tas ut. Detta har dock inte visat sig möjligt, främst till följd av omfattande skadeutbetalningar på grund av bristande återbetalning från vissa länder. Även för de närmaste åren framöver kan betydande skadeut-betalningår förutses i EKN:s verksamhet. Medel frän statsbudgeten torde dä komma att behöva tas i anspråk.

Kostnaderna för SEK-systemet beräknas, på basis av de antaganden som långtidsbudgeten bygger på, bli 1 370 milj. kr. budgetåret 1983/84 för att sedan successivt minska till ca 880 milj. kr. budgetåret 1987/88. Den faktor som i första hand påverkar utgiftens storlek är omfattningen av den räntesubvention som ges i varje enskild exportaffär. Denna utgörs av skillnaden meUan marknadsräntan, vilken bestämmer AB Svensk Ex-

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget 126

portkredits upplåningskostnad, och utläningsräntan som i sin tur ansluter tiU den internationellt överenskomna räntenivån för statsstödda exportkrediter (den s.k. consensusräntan). En betydande del av exportkreditstödet avser fartygsexport. För denna gäller särskih förmänhga räntevillkor.

Den beräknade utvecklingen av statens utgifter för de statsstödda exportkrediterna framgår av nedanstående diagram. Av denna kan beträffande SEK-systemet bl. a. utläsas att utgifterna i hög grad är beroende av den framtida räntenivån.

Diagram 6. Beräknad utveckling av statens utgifter för de statsstödda exportkrediterna

Milj. kr. 1500-

Kostnader för SEK-systemet {nuvarande räntenivå!

1000

Kostnader för SEK-systemet (långtidsbudgetens räntenivå)

500

1983/84  1984/85     1985/86     1986/87     1987/88               Budgetår

De tillfälliga insatsema har företrädesvis gjorts i statliga företag eller i företag som genom kapitaltillskott övergått i statlig ägo. Under budgetåren 1977/78-1981/82 uppgick kostnadema pä statsbudgeten för insatser fill krisdrabbade företag och branscher till totalt närmare 44 miljarder kr. i långtidsbudgetens prisnivå. Detta motsvarar ett genomsnitt av ca 8,8 miljarder kr. per år. För innevarande budgetår beräknas denna typ av insatser komma att uppgå fill ca 13,5 miljarder kr. i samma prisnivå. Budgetåren därefter kommer statsbudgeten att belastas med vissa utgifter för redan fattade beslut. Dessa utgifter ingär i beräkningarna för långtidsbudgeten.

I diagram 7 redovisas omfattningen av sådana insatser i krisdrabbade företag och branscher, som har gjorts med hjälp av medel som tillskjutits genom särskilda beslut vid sidan av ordineune anslag. Vidare redovisas utgifterna till följd av redan fattade beslut avseende långtidsbudgetperioden. Den framtida kassamässiga belastningen avser främst insatser inom varvsindustrin.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

127

I långtidsbudgeten har endast ett relafivt seft mindre belopp lagts in för tillkommande utgiftsbehov inom industripolifiken. Dessa utgifter redovisas under ändamälsgmppen Övrigt.

Om konjunktur- och/eller stmkturproblem därutöver skulle åtföljas av beslut om nya insatser för stöd till problembranscher och krisdrabbade företag i samma omfattning som under de senaste åren, skulle kostnaderna för industripolifiska insatser bh väsenfligt störte än de som redovisas i nedanstående diagram.

Diagram 7. StaUiga Insatser i krisdrabbade företag och branscher

(Miljarder kr., oförändrad pris- och lönenivå)

f: I = Utbetalat stöd

I_ I = Beräknade utbetalningar till följd av redan fattade beslut

Ärligt genomsnitt 1977/78-1981/82

1-- 1

77/78    79/80   81/82    83/84    85/86    87/88

78/79    80/81    82/83    84/85   86/87

Budgetår

De totala kostnaderna för jordbmk, skogsbmk och fiske över statsbudgeten uppgår för budgetåret 1983/84 till ca 1650 milj. kr. Utgiftema inom dessa områden styrs i stor utsträckning av enskilda beslut som statsmakterna fattar årligen. Huvuddelen av utgifterna har, i enlighet med långtidsbudgettekniken, beräknats vara oförändrade under långtidsbudgetperioden.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 128

Näringslivet får även statligt stöd i former som inte redovisas pä statsbudgetens utgiftssida.

Staten lämnar skilda slag av garantier för län som tas upp av bl. a. privata och statliga företag. Sädana kreditgarantier möjliggör en upplåning som annars kanske inte skulle ha kommit fill stånd. Den 30 juni 1982 hade staten utestående garantiåtaganden om 22,2 miljarder kr. inom exportkre-ditgarantisystemet, 17,7 miljarder kr. avseende varvsindustrin, 8,0 miljarder kr. avseende övrig industri och 3,3 miljarder kr. avseende jordbruksnäringarna. För de statliga garantierna tas normalt ut avgifter för att täcka bl. a. förlustriskerna. I årets budgetproposition har lämnats en redovisning av verksamheten med stafliga kreditgarantier. En utförlig redovisning lämnas även i kompletteringsproposifionen.

Inom ramen för inkomstbeskattningen ges stöd till näringslivet i form av olika avdrag m. m. Företag med energiintensiv produktion kan få nedsättning av energiskatten. För år 1983 beräknas skattebortfallet för detta att uppgå till 340 milj. kr.

Investeringar i vissa maskiner och andra inventarier stimuleras genom ett särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt. Avdraget gäller t. o. m. utgången av är 1983 och innebär i praktiken ett skattefritt bidrag med 10% av anskaffningsvärdet. Investeringar i byggnader stimuleras t.o.m. den 31 mars 1984 genom ett särskilt avdrag vid inkomsttaxeringen. Den ärliga minskningen av statsinkomsterna till följd av dessa investeringsavdrag kan uppskattas till omkring 1,5 miljard kr.

Företagen kan genom att utnyttja sina investeringsfonder få omedelbart avdrag för investeringar i byggnader och inventarier. Eftersom sådana investeringar annars skrivs av under en längre tid medför fondutnyttjandet att en skattekredit ges. Avsättningarna fill investeringsfonderna uppgick under perioden 1973 — 1978 till ca 2 miljarder kr. årligen. Därefter har en väsentlig ökning skett. Avsättningen uppgick år 1982 till preliminärt 4,4 miljarder kr.

Flertalet skattebestämmelser för egenföretagare gäller även jordbruksföretag. Bland dessa kan nämnas huvuddragen i inkomstberäkningen, beskattningen av rörelseförmögenheter och de avdrag som medges vid avsättning till s.k. allmän investeringsreserv. För skogsbrukare gäller särskilda avdragsregler vid insättning på s. k. skogskonto.

Automatiken inom jordbruksprisregleringen

Enligt riksdagens beslut skall jordbruket varje halvår kompenseras för kostnadsutvecklingen i verksamheten. Dessa ersättningsbelopp beräknas med utgångspunkt från utvecklingen av produktionsmedelsprisindex under en föregående sexmånadersperiod och finansieras av konsumenterna genom höjda livsmedelspriser. Även kostnadema i förädlingsledet m. m. kompenseras inom ramen för jordbrukets prisregleringssystem. Detta in-flafionsskydd på kostnadssidan är kompletterat med ett system som är

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget

129

avsett att ge jordbrukarna en inkomstutveckhng som ligger i nivå med jämförbara gruppers.

Varje procentenhets kostnadsökning inom jordbruket som inte kompenseras har beräknats resultera i en minskning av jordbrukarnas inkomster för eget arbete och kapital med i storleksordningen 5%. Varje procentenhets kostnadskompensation till den jordbruksprisreglerande sektorn kan beräknas ge en ökning av ca 0,07% pä konsumentprisindex (KPI) och ca 0,3% förposten Livsmedel i KPI-beräkningarna.

Automatiken inom jordbruksprisregleringen kommer att belysas av 1983 års hvsmedelskommitté.

XI   Energiförsörjning

Ändamålsgruppen domineras av utgifterna till statens vattenfallsverk (3,2 miljarder kr. budgetåret 1983/84), ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer (375 milj. kr.) samt energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet (1,3 miljard kr.).

I enlighet med riksdagens beslut skall den svenska oljekonsumfionen kraftigt minskas och förutsättningar samtidigt skapas för en avveckling av kärnkraften. Huvuddelen av statsutgifterna inom energiområdet går till investeringar, ofta av långsiktig karaktär, för att uppnå dessa mål. Finansiering av utgifterna inom ändamålsgruppen sker dels över statsbudgeten, dels med avgifter, främst på olja.

Investeringarna inom ändamålsgruppen bestäms oftast för en period som påverkar utgiftsnivån flera är framåt. Under långtidsbudgetperioden är vissa investeringar i elproduktionsanläggningar beslutade. Därutöver förväntas en ökad andel för värmeproduktionsanläggningar, Qärtvärme-system och distributionsanläggningar. Dessa senast redovisade investeringar ingår dock i enhghet med långtidsbudgettekniken inte i långtidsbudgetberäkningarna.

Tabell 14. Energiförsörjning

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

	Genom-	1983/84	Förändring till				Procen-	Genom-
	snittlig						- tuell för-	snittlig
	procen-		1984/85	1985/86	1986/87	1987/88	ändring	procen-
	tuell för-						1983/84-	tuell för-
	ändring						1984/85	ändring
	1977/78-							1983/84-
	1981/82							1987/88
Totala utgifter	+ 1,8	5117	+292	-931	-35	-40	+ 5,7	- 3,7
därav
Energisparande	+8,5	1368	-1-800	0	0	0	+ 58,5	+ 12,2
Energiförsörining
inkl. energiforsk-
ning	-0,2	3749	-508	-931	-35	-40	-13,6	- 8,8

9   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop. 1982/83:150   BUaga 1.3   Långtidsbudget

130

Vid beräkning av utgifterna i fasta priser för statens vattenfallsverk har investeringsnivån under perioden 1983/84—1985/86 bedömts minska från 3,2 till 2,8 resp. 2,1 miljarder kr. främst beroende pä att kärnkraftsverken i Ringhals och Forsmark samt huvuddelen av det s. k. storkraftsnätet är färdigställda. Hänsyn har i enlighet med långtidsbudgetmetoden inte tagits till nya störte investeringsobjekt som kan komma att filiföras vattenfallsverket.

Diagram 8. Investeringsutgiftcr för statens vattenfallsverk (oförändrad pris- och lönenivå)

Miljarder kr. Ä

VA

2-

y/y

9.

1-

'/

'/

78/79 79/80 80/81 81/82 82/8383/8484/85 85/86 86/87 87/88

Vid försenad idrifttagning av kärnreaktorer utgår ersättning enligt särskilda avtal mellan reaktorinnehavarna och staten. Ersättning utgår för reaktorerna Forsmark 1, 2 och 3 samt Ringhals 3 och 4. Ersättningen kommer successivt att minska för att efter budgetåret 1987/88 upphöra. Under budgetåret 1985/86 tillkommer ersättning för ökad anläggningskost-

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 131

nad för vissa investeringar i Forsmark. Beräkning av detta belopps storlek görs sedan Forsmark 3 tagits i drift år 1985 och ingär således inte i längtidsbudgetberäkningarna.

Kostnaderna för vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet styrs av de beslutsramar som riksdagen fastställer för resp. budgetår. För budgetåret 1983/84 beräknas ramarna uppgå till sammanlagt drygt 2,1 miljarder kr. Pä gmnd av reservationer på anslaget m. m. beräknas anslagsbehovet för budgetåret 1983/84 kunna begränsas till drygt 1,3 miljard kr. I beräkningama för resten av längfidsbudgetperioden har oförändrade beslutsramar fömtsatts.

Vissa utgifter inom ändamälsgmppen finansieras genom avgifter på olja och redovisas inte över statsbudgeten. Avgifterna uppgår för budgetåret 1983/84 till totah 74 kr./m olja. Frän oljeersättningsfonden lämnas stöd för att stimulera introduktion av åtgärder som snabbt kan minska oljeberoendet. För treårsperioden 1981-1983 har beräknats en medelsram om I 700 milj. kr. exkl. det engångsbelopp om 200 milj. kr. som tillförs fonden för stöd till torveldade förbränningsanläggningar. Nuvarande treärsprogram för energiforskning omfattar 1400 milj. kr. och gäller t.o.m. budgetåret 1983/84.

Inom energiområdet ges dämtöver kreditgarantier för dels utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol, dels för Svensk Kärnbränsleförsörjning AB:s åtaganden i samband med upphandlingar inom kärnbränsleomrädet. Dessa garantiramar uppgår för budgetåret 1983/84 till sammanlagt 4,8 miljarder kr.

XII   Bostadspolitik

De statsfinansiella utgifterna inom ändamälsgmppen domineras av räntebidrag och långivning till bostadsbyggande. För budgetåret 1983/84 beräknas dessa utgifter uppgå till sammanlagt 18,4 miljarder kr.

Kostnaderna för bostadsbidrag redovisas under ändamälsavsnitten Stöd till barnfamiljer och Folkpensioner, sjukförsäkring m. m. De sammanlagda kostnaderna för staten och kommunerna för bostadsbidrag uppgår till drygt 6 miljarder kr. är 1982.

Bland andra utgifter inom ändamälsgruppen märks bidrag och län fill bostadsförbättringar och bidrag till förbättring av boendemiljön.

I december 1982 beslutade riksdagen om ett åtgärdsprogram inom bostadsbyggnadssektorn. I åtgärdsprogrammet ingår dels stimulansbidrag för ny- och ombyggande i form av hyresrabatter, dels skydd mot hyresförluster under en övergångstid vad gäller nybyggda lägenheter. Vidare ingår åtgärder som skall stimulera till underhällsverksamhet, energisparande och förbättringsarbeten i boendemiljön. Kostnaderna för åtgärdsprogrammet beräknas till ca 1,8 miljard kr. för långtidsbudgetperioden.

Prop. 1982/83:150    BUaga 1.3   Långtidsbudget

132

En beräkning av de sammanlagda statsutgifterna för ändamålsgruppen under långtidsbudgetperioden redovisas i tabell 15.

Tabell 15. Bostadspolitik

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

	Genom-	1983/84	Förändring till				Procen-	Genom-
	snittlig procen-						tuell förändring	snittlig procen-
			1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
	tuell för-						1983/84-	tuell för-
	ändring						1984/85	ändring
	1977/78-							1983/84-
	1981/82							1987/88
Totala utgifter	+ 11,9	19077	-1003	-2150	-25	0	-5,3	-4,5
därav
Räntebidrag	-H4,9	10300	-  500	-2000	0	0	-4,5	-6,7
Bostadsförsörjning -t- 9,6		&111	-  503	-   150	-25	0	-5,7	-2,0

Regeringen har tillkallat en kommitté (Bo 1982:02) som närmare skall överväga den framtida inriktningen av bostadspolitiken. Utredningen som bl. a. skall göra en övergripande översyn av bostadsstödet — dvs. bostadsbeskattning, avgifter, bostadsbidrag och räntebidrag - skall redovisa sina överväganden senast under det första halvåret 1984.

Utgifterna för lån till bostadsbyggande, som för budgetåret 1983/84 beräknas uppgå till ca 8,1 miljarder kr., bestäms i första hand av ny- och ombyggnadsverksamhetens omfattning och kostnader. Under ett givet år är det utbetalningarna av lån för en viss ny- och ombyggnadsvolym som bestämmer medelsåtgången pä anslaget. Beräkningarna i långtidsbudgeten har gjorts med utgångspunkt i att bostadsbyggandets omfattning ligger kvar på 1982 ärs nivå, dvs. totalt ca 40000 påbörjade lägenheter per är.

Diagram 9. Utgifter för statliga lån till bostadsbyggande under längtidsbudgetperio den

Miljarder kr.

,1

10-

_t

40000 lägenheter/år;

långtidsbudgetens

prisantagande

40000 iägenheter/år; fasta priser

38000 lagenheter/år; fasta priser

1983/84      1984/85     1985/86      1986/87      1987/88              Budgetår

Vissa tidsbegränsade låneformer upphör vid utgången av budgetåret 1982/83

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 133

Ombyggnadsverksamheten har antagits komma att omfatta ca 27000 lägenheter. I en känslighetsanalys har gjorts dels en beräkning enligt långtidsbudgetens prisantagande, dels en beräkning avseende effekterna av en minskning av bostadsbyggandet med 2000 lägenheter per är i fasta priser. Av beräkningarna framgår att om bostadsbyggandet förändras med 2000 lägenheter per år fr. o. m. år 1983 förändras statens utlåning i fasta priser med sammanlagt ca 1,5 miljard kr. under längtidsbudgetperioden. En prisökning med långtidsbudgetens prisantagande skulle innebära att utlåningen successivt ökar med sammanlagt ca 2,6 miljarder kr. under längtidsbudgetperioden.

Räntebidragen täcker mellanskillnaden mellan faktisk räntekostnad för säväl statslån som bottenlän och den s. k. garanterade räntan, beräknad på urspmnglig skuld för motsvarande län. Den garanterade räntan under det första året av bostadslänets löptid är 3,0% för hyres- och bostadsrättslägenheter (i huvudsak flerbostadshus) och 5,5 % för egnahem. Därefter ökar räntan med 0,25 procentenheter per är för flerbostadshus och 0,50 procentenheter för egnahem tills marknadsräntan uppnäs. Föraren 1983-1985 har riksdagen beslutat om extra upptrappningar av de garanterade räntorna för vissa årgångar av bostadshus.

Räntebidragsanslagets utveckling är främst beroende av storleken av fillkommande årgångar bostäder, den allmänna räntenivån och takten i

Diagram 10. Kostnader för räntebidrag under långtidsbudgetperioden vid olika räntenivå och byggvolym, fasta priser. Nybyggnadsvolym 40000 resp. 38000 lägenheter/år, ombyggnadsvolym 27000 lägenheter /år

Miljarder kr.

20

18

16

14

12-

10-

8

6

4

Byggvolym 40000 lägenheter/år räntenivån oförändrad jämfört med dagsläget

Byggvolym 38000 lägenheter/år räntenivån oförändrad jämfört med dagsläget

räntealternativ 1=   10,5% 1984

8% 1985-1988

räntealternativ I = 10,5% 1984 8% 1985-191

1983/84     1984/85      1986/86      1986/87     1982/88      Budgetär

 Räntenivån är här beräknad frän marknadsränta före sänkningen av diskontot med 0,5% den 7 april 1983

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 134

upptrappningen av den garanterade räntan för fidigare årgångar av bostäder.

En sänkning av den allmänna räntenivån till 10,5% är 1984 och 8,0% för resten av långtidsbudgetperioden skulle minska räntebidragen med ca 2,2 miljarder kr. redan budgetåret 1984/85 jämfört med utgiftema samma budgetår vid oförändrad räntenivå. För hela långtidsbudgetperioden skulle kostnadema minska med totalt ca 25 miljarder kr. jämfört med nuvarande räntenivå.

Sambandet med statsbudgetens inkomstsida

Ett inslag i bostadspolitiken är utformningen av fasfighetsbeskattningen. För egnahemsägare innebär skattereglema bl. a. att ett schablonbelopp förs upp som beskattningsbar inkomst, medan ränteutgiftema för fastighetslånen är avdragsgilla. Normalt far också ett extra avdrag göras. För hus med större lånebelopp överstiger normalt avdragen schablonintäkten. Detta medför att många egnahemsägare redovisar ett underskott av sitt fastighetsinnehav vid inkomsttaxeringen, vilket leder till ett skattebortfall för staten och kommunerna. Under år 1982 beräknas bortfallet för staten uppgå till drygt 5 miljarder kr. En schablonmässig framskrivning baserad pä de antaganden som gäller för långtidsbudgetberäkningarna och på förslaget till skatteomläggning, tyder på att beloppet kommer att uppgå fill ungefär samma storiek år 1987.

För bostadslån gäller att amorteringar registreras som inkomster på statsbudgetens inkomstsida. Amorteringarna beräknas uppgå till ca 2,8 miljarder kr. är 1987. Den av riksdagen i december 1982 beslutade hyreshusavgiften beräknas ge sammanlagda inkomster pä statsbudgeten om ca 790 milj. kr. är 1983. Till år 1985 ökar inkomsterna till ca I 580 milj. kr./år och förblir därefter, beräknat i fasta priser, av denna storleksordning. Även räntorna på bostadslånen registreras som inkomster. Dessa ränteinkomster bör ställas mot statens ränteutgifter för upplåningen.

Räntebidragen och skattebortfallet kan betraktas som kostnader för generella bostadssubventioner. Dessa kan jämföras med inkomster av kommunala garantiskatter för bostadshus samt inkomster för bostadshus av den av riksdagen i december 1982 beslutade hyreshusavgiften.

Vid slutet av långtidsbudgetperioden uppskattas de generella bostadssubventionerna vid oförändrad räntenivå till sammanlagt ca 33 miljarder kr./år, medan inkomstema beräknas till ca 8 miljarder kr. Statens ränteinkomster för bostadslånen beräknas uppgå till ca 13 miljarder kr./år vid samma fidpunkt. Dessa inkomster skall dock ställas mot statens räntekostnader för upplåningen.

Vissa effekter utanför statsbudgeten

De statliga bostadslänen svarar för 22-30 % av den prioriterade bostadsutläningen beroende på fastighetsägarekategori. Bottenbelåningen

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 135

för bostadsbyggande sker genom prioriterade krediter på kapitalmarknaden. För denna utlåning svarar bostadsläneinstituten. Den sammanlagda bostadsufiäningen beräknas uppgå till ca 24 miljarder kr. under år 1982 och - med tidigare angivna pris- och ränteantaganden - fill ca 28 miljarder kr./ år vid slutet av långtidsbudgetperioden.

Reglerna för fastighetsbeskattningen för egnahemsägare innebär ett skattebortfall för kommunerna som kan uppskattas till drygt 5 miljarder kr. för år 1982 och drygt 7 miljarder kr./år vid slutet av längtidsbudgetperioden. Genom fastighetsbeskattningen tillförs kommunerna samtidigt inkomster som kan uppskattas till ca 7 miljarder kr. per år under långtidsbudgetperioden.

XIII   Skatteutjämningsbidrag till den kommunala sektorn

Ändamälsgruppen omfattar enbart skatteutjämningsbidragen till kommunerna. Dessa bidrag syftar till att minska skillnaden i skattekraft och utgifter för landstingskommuner och kommuner. T.o.m. är 1982 utgick skatteutjämningsbidrag även till kyrkliga kommuner. Fr.o.m. år 1983 ersätts detta system av ett inomkyrkligt utjämningssystem som finansieras över den s.k. kyrkofonden med en allmän kyrkoavgift vars storlek fastställs av regeringen.

Tabell 16. Skatteutjämningsbidrag

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

Genom-	1983/84	Förändring till                             Procen-	Genom-
snittlig procen-			snittlig procen-
		1984/85 1985/86 1986/87 1987/88 ändring
tuell för-		1983/84-	tuell för-
ändring		1984/85	ändring
1977/78-			1983/84-
1981/82			1987/88

Skatteutjämningsbidrag -1-3,1' 10811        -1-29      -1-73      -1-189     -1-136    -t-0,3 -1-1,0

' Avser förutom skatteutjämningsbidrag även diverse äldre bidrag till kommunsektorn avseende bl. a. kompensation för skatteomläggningen i börian av 1970-talet. För enbart skatteutjämningsbidraget är motsvarande ökning 15,7%.

I Stockholms län finns dämtöver ett inomregionalt skatteutjämningssystem. Genom en särskild lag ges Stockholms läns landstingskommun befogenhet att lämna bidrag och län till kommuner inom landstingsområdet i den mån det behövs för att främja skatteutjämning mellan kommunema.

Skatteutjämningsbidragen har störst betydelse för Gotlands kommun, för nortlandskommuner och för glesbygdskommuner i andra delar av landet.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

Skatteutjämningsbidrag per invånare år 1983, länsvis fördelat

136

Genomsnitt för riket = 1 243 kr. Län för vilka bidraget motsvarar:

I   I      mindre än 50% av snittet för riket

[Ti]                                 50-100%        

3    100-200%       ............

B   mer än 200%

Reformeringen av skatteutjämningssystemet, som genomförts i tre etapper under åren 1980—1982, har relativt sett givit den största ökningen av bidragen till de södra delarna av landet (se tablå).

	Andel	av (i %)
	befolk-totalt skatte-			ökningen
	ningeri	utjämnings-		av totala
	i riket	bidrag	är	skatteutjämningsbidra-
		1979'	1983	get mellan åren 1979 och 1983 (löpande priser)
Storstadslänen	35,9	7,3	10,3	12,8
Södra Sverige	30,4	32,1	39,5	45,4
Mellersta Sverige	19,2	14,4	17,8	20,4
Norra Sverige	14,5	46,2	32,4	21,4

Storstadslän

' År 1979 var sista året förra skatteutjämningssystemet var i kraft. Vid jämförelsen har i beloppen för år 1979 inkluderats den höjning med två procentenheter som hänför sig till 1979 års särskilda statsbidrag till kommuner och landstingskommuner.

Södra delen

Skatteutjämningsbidragen består dels av ordinarie bidrag, dels av extra skatteutjämningsbidrag.

Det ordinarie bidraget, som budgetåret 1983/84 beräknas komma att uppgå fill ca 10,4 miljarder kr., styrs av skatteunderlaget och skattesatsernas nivå i kommuner och landsting. Systemet garanterar kommunerna och

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget

137

landstingskommunerna ett visst skatteunderlag i skattekronor per invånare (skattekraft) i förhållande till genomsnittet för riket (medelskattekraften).

Skatteutjämningsbidragets utveckling påverkas således dels av utvecklingen av det egna skatteunderiaget i den enskilda kommunen eller landstingskommunen i förhållande fill genomsnittet i landet, dels av en förändring av medelskattekraften.

Den garanterade skattekraften påverkas också av de tillägg till eller avdrag från grundgarantin som görs med hänsyn till befolkningens älders-stmktur i resp. kommun och landstingskommun. Tillägg ges vidare för omfattande befolkningsminskningar.

Den totala garantin räknas om åriigen. Dä justeras omfattningen av den enskilda kommunens resp. landstingskommunens skatteutjämningsbidrag. Däremot påverkas i princip inte omfattningen av de samlade bidragen. Denna påverkas om relationerna mellan kommuner inom resp. utom skatteutjämningssystemet förändras i fråga om den beäktade åldersstmkturen.

Skatteutjämningsbidragens storlek bestäms också av resp. kommuns och landstingskommuns skattesats. Förändringar av skattesatserna i de bidragsmottagande kommunerna och landstingskommunerna får således effekt pä omfattningen av skatteutjämningsbidragen.

Utvecklingen av vissa för skatteutjämningsbidraget centrala faktorer framgår av nedanstående tablå.

Skatteunderlagets och skatteutjämningsbidragets utveckling (löpande priser)

	Förändring från föregående är,'				%
	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983	1984
Lönesumman två år tidigare	12,3	16,9	13,9	9,5	8,5	9,4	11,3	8,2	6,3
Kommunalt skatteunderiag
för beräkning av skatte-
utjämningsbidraget	12,5	19,6	15,0	11,8	11,5	10,9	7,4	8,3	9,2
Ordinarie skatteutjämnings-
bidrag för kommuner och	0,9	20,5	19,5	7,4	72,0	24,2	21,8	1,6	9,3
landstingskommuner				(27,6)'	(44,7)'
Medelutdebitering för riket
kr./skr.	26,15	26,85	28,71	29,02	29,09	29,55	29,74	30,14	30,14

Inkl. det särskilda statsbidraget under år 1979.

Det extra skatteutjämningsbidraget, som är avsett att ge stöd till kommuner som av olika skäl tillfälligt har kommit i ekonomiska svårigheter, uppgår normalt fill ca 100 milj. kr. per är. Med hänsyn till att ett separat stöd införs inom bostadsområdet till kostnaderna för outhyrda lägenheter, föreslås det särskilda bidraget minskat till 85 milj. kr. för år 1984. För samma är föresläs, i syfte att undvika kraftiga kommunalskattehöjningar, ett särskilt stöd om 300 milj. kr. till de finansiellt sett sämst ställda kommunema och landstingskommunerna. Stödet skall utgå till kommuner och

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget

138

landstingskommuner som får en förhållandevis låg skatteintäktsökning i kombination med att de finansiella reserverna är små.

En höjning av skattesatsen med exempelvis 0:50 kr./skr. om året under längtidsbudgetperioden från 30:14 kr./skr. år 1983 fill 32:64 kr./skr. är 1988 skulle innebära att skatteutjämningsbidragen budgetåret 1987/88 kommer att uppgå till 12,1 miljarder kr. beräknat i fasta priser. Det är ca 850 milj. kr., mer än vid oförändrad skattesats under perioden, vilket innebär att skatteutjämningsbidragen vid oförändrad utdebitering i fasta priser beräknas uppgå fill ca 11250 milj. kr. budgetåret 1987/88. Beräkningstekniskt har därvid förutsatts att den reducering av kommunala skatteunderiaget som sker är 1984 gäller även resterande delen av längtidsbudgetperioden. I övrigt har i beräkningarna för längtidsbudgetperioden oförändrade förhållanden förutsatts gälla.

En parlamentarisk utredning kommer att tillsättas för översyn av skatteutjämningssystemet. Direktiven till utredningen kommer att utfärdas under våren 1983.

XIV   Övrigt

Till gmppen Övrigt har förts utgifter som inte har behandlats i någon av de tidigare redovisade ändamålsgmpperna. Här återfinns bl. a. anslag för livsmedelssubventioner, riksdag och regering, skatteadministration, miljövård, kyrkliga och kulturella ändamål, idrotts- och fritidsverksamhet samt central förvaltning.

Tabell 17. Övrigt

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

	Genom-	1983/84	Förändring till				Procen-	Genom-
	snittlig procen-						-  tuell förändring	snittlig procen-
			1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
	tuell för-						1983/84-	tuell för-
	ändring						1984/85	ändring
	1977/78-							1983/84-
	1981/82							1987/88
Totala utgifter	-2,6	23 338	-(-1951	-h353	-H63	-■ 98	-1-8,4	+2,6
därav
Livsmedelssub-
ventioner	-8,0	3 838	0	0	0	0	0,0	0,0
Kyrkliga och kul-
turella ändamål	+ 1,1	2263	-      1	- 33	-H  13	+ 13	0,0	-0,1
Skatteadmini-
stration	•f1,7	3 357	-1-   103	-H 32	- 35	0	+ 3,1	+0,7

Priserna på jordbmksprodukter fastställs av statsmaktema efter överläggningar mellan statens jordbruksnämnd, jordbmksnämndens konsumentdelegation och Lantbmkarnas förhandlingsdelegation. År 1973 infördes livsmedelssubventioner. Utgifterna för hvsmedelssubventionerna styrs

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.3   Långtidsbudget 139

av enskilda beslut som fattas av statsmakterna ärligen och av konsumtionen av livsmedel. Livsmedelssubventionerna verkar återhållande på konsumentprisnivån och påverkar därmed indirekt utgifter som styrs av basbeloppet. Kostnaderna för livsmedelssubventionerna kan beräknas till ca 3,4 miljarder kr. för budgetåret 1983/84. Inkluderas vissa läginkomst-satsningar för jordbmkare uppgår beloppet till ca 3.8 miljarder kr. Livsmedelssubventionerna beräknas därigenom sänka livsmedelspriserna med ca 6%. Detta återverkar på hushållens disponibla inkomst. Subventionerna beräknas i långtidsbudgetberäkningarna vara oförändrade under längtidsbudgetperioden.

Införselavgiftsmedel frän import av jordbruksprodukter och livsmedel får användas för olika prisregleringsändamäl med belopp som riksdagen beslutar för vatje är. Det belopp som skall tillföras fastställs efter en särskild s. k. fördelningsplan. För regleringsåret 1983/84 beräknas införselavgiftsmedlen, som inte redovisas över statsbudgeten, uppgå till ca 660 milj. kr. inkl. räntebehällningen frän föregående år. Tilldelningen av införselavgiftsmedel innebär att livsmedelspriserna, inom ramen för ett prisregleringssystem, blir lägre än utan dessa medel.

Kostnaderna för den centrala myndighetsutövning, som inte kan hänföras till annat område, redovisas under denna ändamälsgrupp. Vissa utgifter för riksdag, regeringskansli och kommittéer samt anslagen till de kungl. hov- och slottsstaterna redovisas här. De samlade kostnaderna beräknas för ovan nämnda anslag uppgå till ca 2,8 miljarder kr. budgetåret 1983/84.

Även skatteadministrationen m. m. ingär i denna ändamålsgmpp. Kostnadema för riksskatteverket, länsstyrelserna, de lokala skattemyndigheterna, kronofogdemyndigheterna samt för arvoden till taxeringsnämndsordföranden m.m. beräknas budgetåret 1983/84 uppgå tillsammanlagt ca 3,4 miljarder kr. Kostnaderna för dessa ändamål styrs huvudsakligen av löneutvecklingen inom den offentliga sektorn.

Anslagen till kulturändamål som för budgetåret 1983/84 uppgår till ca 1,3 miljard kr. kan i stort indelas i förvaltningsanslag och bidragsanslag. Huvuddelen av bidragsanslagen styrs av automatik, i huvudsak bidrag till lönekostnader för vissa verksamheter.

Staten bidrar vidare till viss regional kulturverksamhet som drivs i stiftelseform, ofta med landsfingskommuner som huvudmän.

Kulturverksamheten finansieras även genom inkomster vid kulturinsti-tufionema såsom entrémedel m.m., lotterimedel och forskningsmedel. Betydande tillskott tillförs också sektom inom ramen för sysselsättningspolitiken. Några kulturinstitutioner får hämtöver ekonomiskt fillskott i form av avkastning från fonder.

Inom medieområdet utgör för statsbudgeten stöden till dagspressen den huvudsakliga utgiften. Dessa stöd styrs av automafiskt verkande volymregler. Totalt uppgår statens utgifter på medieområdet fill drygt 660 milj. kr. budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget 140

Sveriges Radio-koncernens (SR) verksamhet finansieras med avgiftsmedel som tillförs radiofonden. Avgiften är kopplad till innehav av televisionsmottagare. Fondens medel ligger helt utanför statsbudgeten och finansierar radio- och TV-verksamhetens drift- och investeringskostnader inkl. televerkets och byggnadsstyrelsens utgifter i samband med programverksamheten. Undantagna från avgiftsfinansiering är utbildningsprogramverksamheten och programverksamheten för utlandet som båda finansieras över statsbudgeten. Radiofonden förvaltas av riksgäldskontoret som därigenom har möjlighet att, i mån av överskott från fonden, finansiera andra åtaganden med fondmedel genom län.

Riksdagen fastställer årligen hur stort belopp SR och televerket får rekvirera ur fonden. Pä denna bas får SR dämtöver rekvirera medel enligt särskilda regler. Avgiftshöjningar görs löpande för att täcka infiafionskost-nader och av statsmakterna fastställd ambitionsnivå för koncernens verksamhet. I årets budgetproposition har föreslagits en höjning per den I juli 1983.

För budgetåret 1981/82 rekvirerades totalt drygt 1,9 miljard kr. ur fonden. Behållningen per den 1 juli 1984 kan beräknas uppgå till 110 milj. kr. om den föreslagna avgiftshöjningen genomförs.

Statens utgifter för kyrkliga ändamål uppgår till 113 milj. kr. under budgetåret 1983/84.

Det statliga stödet till idrotten uppgår - inkl. det lokala akfivitetsstödet - för budgetåret 1983/84 fill ca 240 milj. kr. Utgifterna för ändamålet prövas ärligen av statsmakterna.

Kostnaderna för miljövårdsinsatser uppgår budgetåret 1983/84 fill ca 360 milj. kr. i bidrag och direkta insatser. Även dessa utgifter fastställs genom årlig prövning.

För beräknat tillkommande utgiftsbehov har för den framförliggande perioden beräknats utgifter motsvarande de kostnader som erfarenhetsmässigt uppkommer i samband med sedvanliga tilläggsbudgetar samt viss reserv därutöver bl. a. för begränsade insatser av arbetsmarknads- och industripolitisk art. Dessa utgifter redovisas i sin helhet under denna ändamålsgmpp.

Förändringar i anslagsbehållningar skall motsvara den kassamässiga belastningen pä bl. a. reservationsanslag. Även dessa utgifter redovisas under denna ändamålsgmpp.

Utnyttjandet av rörliga krediter i riksgäldskontoret har visat på en ökad belastning under de senaste budgetåren. Av riksdagen medges en högsta kreditgräns, som står fill regeringens och vissa myndigheters disposition. Utnyttjandet av rörliga krediter varierar emellertid. Vid utgången av år 1982 var ca 2,2 miljarder kr. av en total ram pä ca 9,9 miljarder kr. utnyttjad. Bland de myndigheter och affärsverk som kan utnyttja rörliga krediter kan nämnas televerket, statens jordbruksnämnd, stiftelsen Samhällsföretag och statens jämvägar. Av den totala ramen disponerade rege-

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.3    Långtidsbudget

141

ringen en total kreditgräns på 3,3 miljarder kr. vid utgången av är 1982. Av diagram II framgår förändringar i belastningen på rörliga krediter för perioden 1979/80-1982/83.

Diagram 11. Utnyttjandet av rörliga krediter

Milj. kr.

1000

500

-500

-1500

I längfidsbudgetkalkylerna görs en schablonmässig beräkning av förändringar av utnyttjandet av röriiga krediter. För budgetåret 1983/84 beräknas det ökade utnyttjandet uppgå till 1,5 miljard kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 1.4

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1983/84

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning       1

TILL REGERINGEN

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1983/84

Enligt riksrevisionsverkets (RRV) instmktion skall RRV vatje år till regeringen lämna en reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande budgetåret, avsedd som underiag för inkomstberäkningen i kompletteringspropositionen.

RRV redovisar i denna skrivelse nya beräkningar av inkomsterna för budgetåret 1983/84 på de störte inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. I anslutning till beräkningarna har bedömningar även gjorts av utfallet för budgetåret 1982/83. För beräkningama av inkomstskatterna har dessutom uppgifter utnyttjats dels frän RRVs taxeringsstatistiska undersökning avseende inkomståret 1981, dels frän RRVs aktiebolagsenkät.

I beräkningarna har hänsyn tagits fill de propositioner och andra ställningstaganden som förelåg den 9mars 1983. Från den 7 till den 18 mars 1983 gällde blockad mot övertid och merarbete inom delar av den offentliga sektorn. Till följd av blockaden har RRVs arbete med den reviderade inkomstberäkningen koncentrerats till beräkningar och kalkyler av de större inkomsttitlarna. För övriga inkomsttitlar har revideringar av beräkningarna kunnat göras i begränsad omfattning och endast i de fall uppgifter har inhämtats frän berörda myndigheter.

I en tabellbilaga redovisas resultaten av RRVs reviderade beräkningar titel för titel för budgetåren 1982/83 och 1983/84. För att underlätta jämförelse med prognoserna i den reviderade nationalbudgeten presenteras i tabellbilagan också beräkningsresultaten kalenderärsvis för åren 1982-1984.

Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1982/83 kan tillsammans med RRVs inkomstberäkning i december 1982 (se bilaga 1.2 i budgetpropositionen 1983) användas som ett komplement till den nu presenterade reviderade inkomstberäkningen. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka bestämmelser som gäller för dem.

Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Berggren i närvaro av avdelningschefen Sanell, revisionsdirektören Danielsson, avdelningsdirektören Dalmo, föredragande, samt byrådirektörema Aronsson, Hansson, Karison, Svahlstedt och Rahmn.

Stockholm den 30 mars 1983 G Rune Berggren

Stig Dalmo

1    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 150. Bilaga 1.4

Prop. 1982/83:150 Innehåll

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1983/84

Innehållsförteckning

I. Sammanfattning 4

Förutsättningar   .............................................................. 4

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster   ............ 5

Utveckling av inkomsterna budgetåren 1982/83 och 1983/84   6

II. Allmänna förutsättningar 20

Utveckling av skatteunderlaget inkomståren 1976-1981  20

Taxeringsstatistik avseende 1981 ärs inkomster   ........... 23

Utveckling av skatteunderiaget för fysiska personer inkomståren

1982-1984   .................................................................. 25

Utveckling av skatteunderiaget för svenska aktiebolag m.fl  26

III. Beräkning av de olika inkomsttitlarna 28

1000 Skatter   .................................................................. 28

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse    .... 28

Ull Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörel
se   ............................................................................ ... 28

1121 Juridiska personers skatt pä inkomst, realisationsvinst och rörel
se   ............................................................................ ... 31

1200 Lagstadgade socialavgifter    .................................. ... 32

1211 Folkpensionsavgift   ................................................ ... 32

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto    ................................. ... 32

1231 Barnomsorgsavgift    ............................................... 35

1251 Övriga socialavgifter, netto   ................................... ... 35

1281 Allmän löneavgift    ................................................. ... 36

1400 Skatt på varor och tjänster   ..........    ..................... 36

1411 Mervärdeskatt   ....................................................... 37

1421 Bensinskatt   ........................................................... 37

1424 Tobaksskatt    ............................................................ 38

1425 Skatt på spritdrycker   ............................................... ... 38

1427 Skatt på malt- och läskedrycker   .............................. ... 38

1428 Energiskatt   .............................................................. 38

1441 AB Vin- & Spritcentralens inlevererade överskott   .. ... 39

1453 Totalisatormedel   ................................................... 39

1471 Tullmedel    .............................................................. 39

2000 Inkomster av statens verksamhet   ..................... 40

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning 3

2100 Rörelseöverskott  .................................................... 40

2111 Postverkets inlevererade överskott   ........................ 40

2112 Televerkets inlevererade överskott   ......................... 42

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott   ............. 44

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott   .................. 46

2115 Förenade fabriksverkens inlevererade överskott    ... 48

2116 Statens vattenfallsverks inlevererade överskott   ..... 50

2117 Domänverkets inlevererade överskott    ................... 56

2131 Riksbankens inlevererade överskott   ..................... 58

2141 Myntverkets inlevererade överskott   ...................... 58

2151 Tipsmedel   ................................................................ ... 58

2152 Lotterimedel    ........................................................... ... 59

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning    .......... 59

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning            59

2300 Ränteinkomster    .................................................... 59

2351 Räntor pä energisparlän   ....................................... ... 59

2500 Offentligrättsliga avgifter   ...................................... 60

2535 Avgifter för statliga kreditgarantier   ......................... ... 60

2536 Lotteriavgifter   ......................................................... ... 60

2600 Försäljningsinkomster   ........................................... ... 60

2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet  ...................... ... 60

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet    ............ ... 61

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet    ............ ... 61

4200 Återbetalning av bostadslån m.m............................ .. 62

4212 Återbetalning av län till bostadsbyggande    ........... .. 62

5000 Kalkylmässiga inkomster    .................................. .. 62

5100 Avskrivningar   ........................................................ .. 62

5110 Affärsverkens avskrivningar..................................... .. 62

5200 Statliga pensionsavgifter, netto    ........................... 63

5211 Statliga pensionsavgifter, netto    ........................... 63

Tabellförteckning    ...........................................................      64

Bilaga 1  Inkomster pä statsbudgeten budgetåren 1982/83 och 1983/84

resp. kalenderåren 1982-1984    ........................     65

Bilaga 2 Beräkning rörande utfallet av statsbudgetens inkomstsida

för budgetåret 1982/83    ...................................     73

Prop. 1982/83:150 4

I.    Sammanfattning

Förutsättningar

RRVs förslag till reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1983/84 och den nu gjorda uppskattningen av inkomsterna under budgetåret 1982/83 grundas på den ekonomiska politik, som har kommit till uttryck i beslut av statsmakterna eller i förslag som har lagts fram av regeringen i propositioner offentliggjorda före den 9 mars 1983 samt därefter oförändrad ekonomisk politik.

Förutom de institutionella förutsättningarna är bedömningen av konjunktumtvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning som regeringen presenterade i den preliminära nafionalbudgeten har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. Vidare har RRV hållit kontakt med konjunkturinstitutet och finansdepartementet i anslutning till det där pågående arbetet med den reviderade nationalbudgeten. Med anledning av vad som har framkommit vid dessa kontakter har revideringar gjorts av antagandena i den preliminära nationalbudgeten. RRV har ej kunnat beakta revideringar av antaganden som har gjorts efter den 9 mars 1983.

Antaganden om löneutvecklingen har stor betydelse för RRVs beräkningar. Den utbetalda lönesumman beräknas ha ökat med 6,6% mellan åren 1981 och 1982. Det är en uppjustering med drygt 0,3 procentenheter jämfört med det antagande som låg till gmnd för budgetpropositionen.

Mellan åren 1982 och 1983 har RRV räknat med att den utbetalda lönesumman ökar med 6,7% under vissa givna förutsättningar. Det är samma antagande om lönesummans tillväxt som i beräkningarna till budgetpropositionen.

För år 1984 finns inga löneavtal slutna. Efter vad RRV under hand erfarit utgår konjunkturinstitutet och finansdepartementet i arbetet med den reviderade nationalbudgeten frän ett antagande om en lönesummetillväxt på 6% mellan åren 1983 och 1984. RRV har därför valt att göra beräkningarna av statsbudgetens inkomster år 1984 utifrån detta antagande.

De svenska aktiebolagens statligt taxerade inkomster har reviderats upp mellan åren 1981 och 1982 sedan beräkningen till budgetpropositionen gjordes. Den statligt taxerade inkomsten beräknas nu öka med 7% mellan dessa år. Underlaget för denna beräkning har hämtats från den enkät till svenska aktiebolag som RRV utfört under februari-mars 1983. Mellan åren 1982 och 1983 antas att aktiebolagens statligt taxerade inkomster minskar med 13%.

En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster under budgetåren 1982/83 och 1983/84 samt under kalenderåren 1982, 1983 och 1984 framgår av en särskild tabellbilaga. En sammanfattning av beräkningsresultaten framgår av tabell 1.1 tabell 3 redovisas de inkomsttitlar för vilka RRV nu föreslår ändringar av beräkningen till budgetpropositionen.

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning       5

Tabell 1. Statsbudgetens inkomster fördelade på huvudgrupper budgetåren 1981/82, 1982/83 och 1983/84, milj. kr.

	1981/82	1982/83	1982/83	1983/84	Förändring
	Utfall	Statsbudget	RRVs marsberäkning	RRVs mars-beräkning	1982/83-	-1983/84
					Belopp	Procent
1000 Skatter	140471    '	150993	156706	173237	16 531	10,5
1100 Skatt på inkomst, realisa-
tionsvinst och rörelse	36251	33 851	36631	38964	2333	6,4
1200 Lagstadgade socialav-
gifter	31250	36201	35 776	46403	10627	29,7
1300 Skatt på egendom	2 741	3 298	3 244	3608	364	11,2
1400 Skatt på varor och tjäns-
ter	70229	77643	81056	84 263	3 207	4,0
2000 Inkomster av statens
verksamhet	17762	18285	21760	22441	681	3,1
2100 Rörelseöverskou	5 554	6047	8043	8627	583	7.3
2200 Överskott av statens fas-
tighetsförvaltning	317	302	145	206	61	42,1
2300 Ränteinkomster	8794	9854	10156	11198	1042	10,3
2400 Aktieutdelning	122	94	116	115	-     1	-  1,0
2500 Offentligräusliga avgifter	1006	1053	1054	1203	148	14,0
2600 Försäljningsinkomster	603	254	259	264	5	1,8
2700 Böter m.m.	287	331	341	361	20	5,9
2800 Övriga inkomster av sta-
tens verksamhet	1080	350	1645	468	-I 177	-71,6

49

59

3000 Inkomster av försåld egendom

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.

3200 Övriga inkomster av markförsäljning

3300 Övriga inkomster av försåld egendom

4000 Återbetalning av lån

4100 Återbetalning av näringslån

42(X) Återbetalning av bostadslän m.m.

4300 Återbetalning av studielän

4400 Återbetalning av energi-sjjarlän

4500 Återbetalning av övriga lån

5000 Kalkylmässiga inkomster

5100 Avskrivningar 5200 Statliga pensionsavgifter, netto

Totala inkomster

54

72

- 7,7

30	41	43	39	-5	-10,4
4	14	-	-	-	-
15	18	15	15	-	-
2643	2947	2930	3269	338	11,5
337	299	346	285	-   62	-17,8
1231	1540	1351	1701	350	25,9
612	674	735	810	75	10,3
110	134	150	170	20	13,3
353	299	348	303	-   45	-13,0
6205 4913	7240 5905	6737 5542	6792 5761	55 219	0,8 3,9
1292	1335	1195	1031	-   164	-13,7
167131	179537	188193	205793	17600	9,4

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på stats-

Prop. 1982/83:150 6

budgetens inkomstsida. I tabell 2 finns en sammanställning av bmttobelop-pen budgetåren 1981/82, 1982/83 och 1983/84. I RRVs prognosarbete ingår att för dessa titlar bedöma utvecklingen av bmttobeloppen för såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i beskrivningen av resp. inkomsttitel.

Av tabell 2 framgår att bmttoinkomsterna för budgetåret J983/84 beräknas uppgå till ca 434 miljarder kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som inkomsterna på statsbudgeten. Utgifterna pä inkomsttitlarna beräknas Ull ca 228 miljarder kr. för samma budgetår.

Tabell 2. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomstsida budgetåren 1981/82—1983/84, milj. kr.

Inkomst Inkomster Utgifter Inkomst på statsbudgeten

huvudgrupp --------------------     --------------------      -------------------- —

1981/82 1982/83 1983/84 1981/82 1982/83 1983/84 1981/82 1982/83 1983/84

1000    Skatter 334496 365244 397218 194025 208538 223981  140471  156706 173237

varav

1100'   Skatt på inkomst, rea
lisationsvinst och
rörelse 139688  150180  161644  103437  113549  122680    36251    36631    38964

1200'   Lagstadgade social
avgifter 91960  100065  111704    60710    64 289    65 301    31250    35 776    46403

1400    Skatt på varor och

tjänster 100107  111756  120263    29878    30700    36000    70229    8)056    84263

2000    Inkomster av statens

verksamhet 17762    21760    22441 _ _ _    17762    21760    22441

3000    Inkomster av försåld

49	59	54
-  2643	2930	3269
35  6 205	6737	6792

egendom 49 59 54 — —

4000    Återbetalning av län 2643     2930     3269 -

5000    Kalkylmässiga

inkomster 9742    10303    10627      3535      3566      3 835

varav 5200'   Statliga pensionsavg.

netto 4 827     4761      4 866     3 535      3 566     3 835      1292      1195      1031

Summa 364692 400296 433609  197560 212104 227816 167131  188193 205793

Procentuell förändring mellan

budgetåren - 9,8 8,3 - 7,4        7,4 -       12,6        9,4

' Exkl. omföringar mellan statsbudgetens inkomsttitlar

Utveckling av inkomsterna budgetåren 1982/83 och 1983/84

Enligt de reviderade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster budgetåret 1982/83 till 188 193 milj.kr. eller 21062 milj.kr. mer än budgetåret 1981/82. För budgetåret 1983/84 beräknas de totala inkomsterna uppgå tili 205793 milj.kr. Det är 9,4% eller 17600 milj.kr. mer än vad som beräknas för innevarande budgetär.

Av tabell 1 framgår att av inkomstökningarna pä 17600 milj.kr. mellan budgetåren 1982/83 och 1983/84 beräknas lagstadgade socialavgifter svara för 10627 milj.kr. och skatt pä varor och tjänster för 3 207 milj.kr. Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse ökar med 2 333 milj.kr. och ränteinkomsterna med 1 042 milj.kr.

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning       7

En jämförelse mellan beräkningen i budgetpropositionen och RRVs marsberäkning visar att inkomstprognoserna har reviderats upp för såväl budgetåret 1982/83 som 1983/84.

Statsbudgetens totala inkomster budgetåret 1982/83 beräknas nu bli 4 303 milj.kr. högre än enligt beräkningen i budgetpropositionen. I tabell 3 redovisas de inkomsttitlar där RRV nu föreslär en ändrad beräkning jämfört med i budgetpropositionen. Det bör påpekas att budgetpropositionens beräkning grundades pä ett lägre ökningstal för den totala lönesumman för inkomståren 1982 och 1984 än RRVs beräkningar i december.

Inkomstskatterna för juridiska personer beräknas nu bli 1083 milj.kr. högre än som antogs i budgetpropositionen. Det beror främst pä en upprevidering av aktiebolagens beräknade fyllnadsinbetalningar våren 1983.

De lagstadgade socialavgifterna beräknas nu till 35776 milj.kr., vilket är 302 milj.kr. mer än vid beräkningen i budgetpropositionen. Det högre antagandet om lönesummans utveckling mellan åren 1981 och 1982 i denna beräkning innebär främst att fyllnadsbetalningarna under våren 1983 blir större än vad som beräknades i budgetpropositionen.

Inkomsterna av mervärdeskatt har räknats upp med 300 milj.kr. till följd av utfallet hittills under budgetåret. Övriga inkomster under skatt på varor och tjänster har reviderats upp med 467 milj.kr. Rörelseöverskotten har reviderats upp med 1997 milj.kr. främst fill följd av riksbanksfullmäktiges fastställande av riksbankens inlevererade överskott.

Tabell 3 Jämförelse mellan inkomster enligt budgetpropositionen och 1982/83 och 1983/84, tusental kronor

RRVs marsberäkning för budgetåren

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt Enligt Ökning

budget RRVs (-(-)

proposi- marsbe- Minsk-

tionen räkning ning(-)

Enligt Enligt Ökning

budget- RRVs ( + )

proposi- marsbe- Minsk-

tionen räkning ning (-)

1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1110 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1111 Fysiska personers skatt pä inkomst, realisationsvinst och rörelse

1120 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1121 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

154979702    156706102        1726400    173666702    173236902       -429800

36107900     36 630 900

523000     39420000      38964000       -456 000

26 901000     26341000

-560000     29710000     28356000    -1354000

26901000     26341000       -560000     29710000     28 356000    -1354000

5879000       6 962000       1083000       6283000       7181000 898000

5 879000       6962000        1083000       6 283000       7181000 898000

Prop. 1982/83:150

Inkomsttitel	1982/83			1983/84
	Enligt	Enligt	Ökning	Enligt	Enligt	Ökning
	budget	RRVs	( + )	budget-	RRVs	( + )
■	proposi-	marsbe-	Minsk-	proposi-	marsbe-	Minsk-
	tionen	räkning	ning (-)	tionen	räkning	ning (-)
1130  Ofördelbara skatter på
inkomst, realisations-
vinst och rörelse:	2500000	2500000	-	2500000	2500000	_
1131   Ofördelbara skatter på
inkomst, realisations-
vinst och rörelse	2500000	2500000	-	2500000	2500000	—
1140 Övriga inkomstskat-
ter:	827900	827900	-	927000	927000	_
1141   KupongskaU	48000	48000	-	49000	49000	-
1142  Utskiftningsskatt och
ersättningsskatt	31900	31900	-	10000	10000	-
1143   Bevillningsskatt	3000	3000	-	3 000	3000	_
1144  Lotterivinstskatt	745000	745000	-	865 000	865 000	-
1200 Lagstadgade socialav-
gifter:	35473500	35776100	302600	46658900	46402900	-256000
1211   Folkpensionsavgift	26 258000	26636000	378000	30533000	30481000	-52000
1221   Sjukförsäkringsavgift,
netto	-755 000	-997000	-242000	2203000	1787000	-416000
1231   Barnomsorgsavgift	6477000	6576000	99000	7 196000	7 127 000	-69000
1241   Vuxenutbildningsav-
gift	707000	717000	10000	779000	778000	-1000
1251   Övriga socialavgifter,
netto	-3000	61000	64000	-326000	-129000	197000
1261   Bidrag till förvalt-
ningskostnader för ar-
betsskadeförsäkringen	53 400	54 300	900	56900	57 200	300
1271   Inkomster av arbetsgi-
varavgifter till arbetar-
skyddsstyrelsens och
yrkesinspektionens
verksamhet	72100	72800	700	79000	78700	-300
1281   Allmän löneavgift	2664000	2656000	-8000	61.8000	6223 000	85 000
1300 Skatt på egendom:	3109800	3243600	133800	3477 301	3607 501	130 200
1310 Skatt på fast egen-
dom:	228000	228000	-	274001	274001	_
1311   Skogsvärdsavgifter	228000	228000	-	274000	274000	-
1312  Hyreshusavgift	-	-	-	1	1	-
1320 Förmögenhetsskatt:	740 000	740 000	-	821000	814000	-7000
1321   Fysiska personers för-
mögenhetsskatt	718000	718000	-	799000	799000	-
1322  Juridiska personers
förmögenhetsskatt	22000	22000	-	22000	15 000	-7 000
1330 Arvsskatt och gåvo-
skatt:	725000	725000	-	790000	790000	-
1331   Arvsskatt	625000	625000	-	680000	680000	-
1332  Gåvoskatt	100000	100000	-	110000	110000	—
1340  Övrig skatt på egen-
dom:	1416800	1550600	133800	1592300	/ 729500	137200
1341   Stämpelskatt	1416800	1550600	133 800	1 592 300	1729500	137 200
1400  Skatt på varor och
tjänster:	80288502	81055502	767000	84110501	84 262 501	152000
1410 Allmänna försälj-
ningsskatter:	45500000	45800000	300000	49500000	49200000	-300000
1411   Mervärdeskau	45 500000	45 800000	300000	49500000	49200000	-300000

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning

Inko	mstlitel	1982/83			1983/84
		Enligt	Enligt	Ökning	Enligt	Enligt	Ökning
		budget	RRVs	(-»-)	budget-	RRVs	( + )
		proposi-	marsbe-	Minsk-	proposi-	marsbe-	Minsk-
		tionen	räkning	ning (-)	tionen	räkning	ning (-)
1420,
1430	Skatt på specifika
	varor:	28277500	28647500	370000	27 784500	28208500	424000
1421	Bensinskatt	6500000	6695000	195 000	6 280000	6480000	200000
1422	Särskilda varuskatter	677000	677000	-	702000	702000	_
1423	Försäljningsskatt på
	motorfordon	500000	560000	60000	590000	590000	-
1424	Tobaksskatt	3 230000	3 330000	100000	3420000	3 520 000	100000
1425	Skatt pä spritdrycker	4 890000	4 950000	60000	5035000	5 100000	65000
1426	Skatt på vin	1215 000	1 230000	15000	1250000	1260000	10000
1427	Skatt på malt- och läs-
	kedrycker	1034 000	1094 000	60000	1091000	1 153 000	62000
1428	Energiskatt	8 347 000	8 270000	-77 000	7945 000	7910000	-35000
1429	Särskild avgift på sva-
	velhaltigt bränsle	1500	3 000	1500	1500	1500	—
1431	Särskild beredskaps-avgift för oljepro-
	dukter	1 380000	1430000	50000	325000	325 000	-
1432	KasettskaH	50000	27000	-23 000	80000	80000	_
1433	Skatt på videoband-
	spelare	15000	1500	-13 500	80000	90000	10000
1434	Skatt pä viss elektrisk
	kraft	438000	375 000	-63 000	920000	935 000	15000
1435	Särskild avgift för åt-
	gärder mot försurning	-	5000	5000	65000	62000	-3000
1440	Överskott vid försäljning av varor med
	statsmonopol:	240000	290000	50000	240000	285000	45 000
1441	AB Vin- & Spritcentralens inlevererade
	överskott	150000	185000	35000	150000	185000	35000
1442	Systembolaget ABs in-
	levererade överskott	90000	105000	15000	90000	100000	10000
1450	Skatt på tjänster:	77/ 000	798000	27000	826000	874000	48000
1451	Reseskatt	148 000	148000	-	148 000	148 000	-
1452	Skatt på annonser och
	reklam	288000	291000	3000	328 000	331000	3000
1453	Totalisatormedel	260000	280000	20000	270000	310000	40000
1454	Skatt pä spel	75 000	79000	4000	80000	85000	5000
1460	Skatt på vägtrafik:	3 900000	3 920000	20000	3 970000	3 990000	20000
1461	Fordonsskatt	2 240000	2 240000	-	2 270000	2 270000	—
1462	Kilomelerskatl	1660000	1 680000	20000	1700000	1720000	20000
1470	Skatt på import:	1600000	1600000	-	/ 790000	1705000	-85000
1471	Tullmedel	1600000	1 600 000	_	1790000	1 705 000	-85 000
1480	Övriga skatter på
	varor och tjänster:	2	2	-	/	1	-
1481	Övriga skatter pä
	varor och tjänster	-»	2	-	1	1	-
2000	Inkomster av statens
	verksamhet:	19190803	21760473	2 569670	20903983	22441468	1537 485
2100	Rörelseöverskott:	6045701	8043388	1997687	6797383	8626725	1829342
2110	Affärsverkens inleve-
	rerade överskott:	2496800	2478500	-18300	3213300	3026400	-186 900
2111	Postverkets inlevere-
	rade överskott	92000	81500	-10.-500	101000	100000	-1000
2112	Televerkets inlevere-
	rade överskott	239000	246400	7400	274000	286 300	12 300

Prop. 1982/83:150

10

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt budget propositionen

Enligt RRVs marsberäkning

Ökning

(+) Minsk-

Enligt

budget-

proposi-

ning(-)        tionen

Enligt RRVs marsberäkning

Ökning (-I-)

Minskning (-)

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott - -

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 110500 96000

2115 Förenade fabriksverkens inlevererade

överskott 54 600 53 700

2116 Statens vattenfallsverks inlevererade överskott

2117 Domänverkets inlevererade överskott

2120 Övriga rnyndigheters inlevererade överskott:

2121 Statens vägverks inlevererade överskott

2122 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-ulrustning

2130 Riksbankens inlevererade överskott:

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2140 Myntverkets inlevererade överskott:

2141 Myntverkets inlevererade överskott

2150 Överskoll från spel-verksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200  Överskott av statens fastighetsförvaltning:

2210 Överskott av civil fas-tighetsförvaltning:

2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning 1 448 1 448

2212 Överskott av karolinska sjukhusets fastighetsförvaltning - -

2213 Överskott av akademiska sjukhusets fastighetsförvaltning - -

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning

2215 Överskott av general-tullstyrelsens fastighetsförvaltning 570 570

300000 155 500

68 800

140000 142 200

57 900

-14 500

-160000 -13 300

-10900

-900

1913 700	1913 700	-	2 260000	2 260000	-
87000	87 200	200	54000	40000	-14000
131551	135273	3 722	135400	138962	3562
28500	29222	722	29400	30962	1562
65000	68000	3000	65 000	65000	-
38051	38051	-	41000	43 000	2 000
2000000	4000000	2000000	2000000	4000000	2000000
2000000	4 000000	2000000	2000000	4 000000	2000000
190000	190000	-	144000	128000	-16000
190000	190000	-	144000	128 000	-16000
1227350 854000 373 350	1239615 854 797 384818	/2265 797 11468	1304683 922000 382683	1333363 937000 396363	28680 15000 13 680
194507	144889	-49618	171443	205819	34376
194507	144889	-49618	171443	205819	34376

500

500

192489 142871 -49618 170354 204730 34376

589

589

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning      11

Inkomsttitel	1982/83			1983/84
	Enligt	Enligt	Ökning	Enligt	Enligt	Ökning
	budget	RRVs	{ + )	budget-	RRVs	( + )
	proposi-	marsbe-	Minsk-	proposi-	marsbe-	Minsk-
	tionen	räkning	ning (-)	tionen	räkning	ning (-)
2300 Ränteinkomster:	10118 399	10156 295	37 896	11303 835	II 198422	-105413
2310.
2320 Räntor på näringslån:	397930	417930	20000	448819	448819	_
2311   Räntor pä lokalise-
ringslån	310000	330000	20000	290000	290000	_
2312  Ränteinkomster pä
jordbrukets lagerhus-
län	-	-	-	_	_	_
2313  Ränteinkomster pä
statens avdikningslän	505	505	-	420	420	_
2314  Ränteinkomster pä fis-
kerilän	2 500	2500	-	2 500	2 500	_
2315  Ränteinkomster pä
fiskberedningslän	421	421	-	927	927	_
2316  Ränteinkomster pä
vattenkraftslän	226	226	-	217	217	_
2317  Ränteinkomster på
luftfartslän	2 101	2 101	-	2001	2001	_
2318  Ränteinkomster pä
statens län för den
mindre skeppsfarten	18868	18 868	-	16980	16980	—
2319  Ränteinkomster pä
kraftledningslän	4	4	-	4	4	_
2321   Ränteinkomster på
skogsväglän	70	70	-	55	55	-
2322  Räntor pä övriga nä-
ringslän. Kammarkol-
legiet	60599	60599	-	133 143	133 143	_
2323  Räntor pä övriga lån.
Lantbruksstyrelsen	2636	2636	-	2 572	2 572	—
2330  Räntor på bostadslån:	7200666	7230496	29830	8000631	7980619	-20012
2331   Ränteinkomster pä eg-
nahemslån	1	2	-	1	1	_
2332  Ränteinkomster pä lån
för bostadsbyggande	7 200000	7 230000	30000	8000000	7 980000	-20000
2333  Ränteinkomster pä län
för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade
barnrika familjer	334	330	-4	302	290	-12
2334 äntor på övriga bo-
stadslän. Bostadssty-
relsen	330	164	-166	328	328	_
2340 Räntor på studielån:	35010	35 010	-	35008	35008	_
2341   Ränteinkomster pä
statens län för univer-
sitetsstudier	10	10	-	8	8	_
2342  Ränteinkomster pä all-
männa studielän	35 000	35000	-	35000	35 000	_
2343  Räntor på övriga stu-
dielån. Kammarkolle-
giet	-	-	-	-	-	_
2350  Räntor på energispar-
lån:	390000	375000	-15000	500000	415 000	-85000
2351   Räntor på energispar-
län	390000	375 000	-15000	500000	415 000	-85 000

Prop. 1982/83:150

12

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt	Enligt	Ökning	Enligt	Enligt	Ökning
budget	RRVs	( + )	budget-	RRVs	( + )
proposi-	marsbe-	Minsk-	proposi-	marsbe-	Minsk-
tionen	räkning	ning (-)	tionen	räkning	ning (-)

2360                           Räntor på medel av
salta till pensioner: 143461 146441 2980 75186 75266 80

102 100	105 000
3 732	3 732
439	439

80

77 77

62605/ 626051

626051 626051

1325281 1325367

80 80

782365 782365

782 365 782 365

56        1461826 1461345

2361 Ränteinkomster pä medel avsatta till folkpensionering 102 100 105000 2900 40000 40000

2362 Ränteinkomster pä medel avsatta till civila tjänstepensioner 3 732 3 732 - 2042 2042

2363 Ränteinkomster pä medel avsatta till militära pensioner 439 439 - 228 228

2364 Ränteinkomster pä medel avsatta till allmänna familjepensioner 11663 11663 - 6 286 6 286

2365 Ränteinkomster på medel avsatta vid statens pensionsanstalt 25 450 25 530 80 26550 26630

2366 Ränteinkomster pä medel avsatta till pensioner för vissa av riksdagens verk

2370 Räntor på beredskapslagring:

2371 Räntor pä beredskapslagring och förrädsan-läggningar

2380.

-481

2390  Övriga ränteinkomster:

708 708

20000 20000

938 938

14000 14000

317           83000 83 000

-10                170 160

105000	105 317
170	160
10421	10500
162	162

-10 -221

79

11500

11721

2381 Ränteinkomster pä län till personal inom utrikesförvaltningen m.m. 720 720 - 840 840

2382 Ränteinkomster pä län till personal inom bi-ständsförvaltningen m.m.

2383 Ränteinkomster på statens bosättningslän

2384 Ränteinkomster pä län för kommunala markförvärv

2385 Ränteinkomster på län för sludentkårlokaler

2386 Ränteinkomster pä län för allmänna samlingslokaler

2387 Ränteinkomster pä krediter till utlandet

2388 Ränteinkomster pä

mark för naturskydd ______

2389         Ränteinkomster pä län
för inventarier i vissa

specialbostäder 1000 700 -300 950 700 -250

'2391   Ränteinkomster på

markförvärv för jord
brukets rationalisering 6700 6700 - 6700 6700

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning      13

Inkomsttitel	1982/83			1983/84
	Enligt	Enligt	Ökning	Enligt	Enligl	Ökning
	budget	RRVs	{->-)	budget-	RRVs	(-I-)
	proposi-	marsbe-	Minsk-	proposi-	niarsbe-	Minsk-
	tionen	räkning	ning (-)	tionen	räkning	ning (~)
2392  Räntor på intresseme-
del	35 800	35 800	-	30800	30 800	_
2394 Övriga ränteinkomster	58 800	58800	-	56 707	56707	_
2396 Ränteinkomster pä det
av byggnadsstyrelsen
förvaltade kapitalet	1 085 800	1 085 800	-	1256000	1256000	-
2400  Aktieutdelning:	116094	116094	—	114984	114984	_
2410 Inkomster av statens
aktier:	116094	116094	_	114 984	/14 984	—
2411   Inkomster av statens
aktier	116094	116094	-	114984	114 984	-
2500  Offentligrättsiiga av-
gifter:	1075052	1054457	-20595	1114287	1202567	88280
2511   Expeditionsavgifter	372 300	361900	-10400	393 200	378 500	-14 700
2512  Vattendomstolsav-
gifter	150	1400	1250	150	150	_
2513  Avgift för statlig kon-
troll av läkemedel	45 879	45 879	_	44 671	48 200	3 529
2514  Elevavgifter vid styrel-
sen för vårdartjänst	32	32	-	32	32	_
2518  Fyravgifter, farleds-
varuavgifter	290000	281400	-8600	302000	306000	4 000
2519  Skeppsmätningsav-
gifter	3 500	3 500	_	3 500	3 500	_
2521   Fartygsinspeklionsav-
gifter	6845	6800	-45	6820	6 820	-
2522  Avgifter för gransk-
ning av biograffilm	2200	2 200	_	2497	2497	_
2523  Avgifter för särskild
prövning och fyllnads-
prövning inom skolvä-
sendet	900	900	-	900	900	_
2524   Avgifter vid statens
jordbruksnämnd	2413	2413	_	2 546	2 546	_
2525  Avgifter för växl-
skyddsinspektion	9000	7 500	-1 500	10 200	7900	-2 300
2526  Avgifter vid köttbe-
siktning	29600	29600	-	30600	30600	—
2527  Avgifter för statskon-
troll av krigsmateriel-
tillverkning	375	375	_	420	420	_
2528  Avgifter vid bergssta-
ten	6700	6700	_	6 700	6 700	_
2529  Avgifter vid patent-
och registreringsvä-
sendet	104 351	110351	6000	95 701	101451	5 7.50
2531   Avgifter vid registre-
ring i förenings m.fl.
register	21000	21000	-	22000	22000	-
2532  Exekutionsavgifter	82 300	75000	-7 300	86800	78800	-8000
2533  Avgifter vid statens
planverk	507	507	-	550	550	_
2534  Vissa avgifter för re-
gistrering av körkort
och motorfordon	97000	97000	-	105000	105000	_

Prop. 1982/83:150

14

Inkomsttitel	1982/83			1983/84
	Enligt	Enligt	Ökning	Enligt	Enligt	Ökning
	budget	RRVs	( + )	budget-	RRVs	( + )
	proposi-	marsbe-	Minsk-	proposi-	marsbe-	Minsk-
	tionen	räkning	ning (-)	tionen	räkning	ning (-)
2535  Avgifter för statliga
kreditgarantier	_	—	-	_	100000	100000
2536  Lotteriavgifter	-	-	-	-	1	1
2600  Försäljningsinkomster:	259550	259350	-200	273550	263950	-9600
2611   Inkomster vid krimi-
nalvärden	115 000	115000	-	125 000	125 000	-
2612   Inkomster vid statens
rättskemiska laborato-
rium	9200	9200	-	10100	10 100	_
2614  Inkomster vid statens

43 900

vårdanstalter för alko
holmissbrukare 150 150

8.S00	8 500
7 600	7600
49000	49000
23000	23000
6400	6400
1500	1500

2615 Inkomster vid arbetar-skyddsslyrelsen

2616 Försäljning av sjökort

2617     Lotsavgifter
2619  Inkomster vid riksanti
kvarieämbetet

2621 Inkomster vid lantbruksnämnderna

2622 Inkomster vid statens livsmedelsverk

2623 Inkomster vid statens veterinärmedicinska

anstalt - -

2624          Inkomster av uppbörd
av felparkeringsav-

gifter 39200 39000

2625                                  Utförsäljning av be
redskapslager - -

200

10350	10 350
5 700	5 700
57 000	57 000
14 000	300
6000	6000
1500	1500

48000

13 700

4 100

2700	Böter m.m.:	331 500	341 000	9500	361001	361001
2711	Restavgifter	171000	171000	-	190000	190000
2712	Bötesmedel	160500	170 000	9 500	171000	171000
2713	Vatlenföroreningsav-gift		_	-	1	1

595 000

595 000

7915

5 691

2800  Övriga inkomster av statens verksamhet:

2811   Övriga inkomster av statens verksamhet

3000  Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.:

3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner:

3111 Postverkets inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3112 Televerkets inkomster av försålda fastigheter och maskiner

1050000        1645 000

1050000        1645 000

50 604

58519

35504

43419

31002

36693

1000

1000

767 500

767 500

51004

468000

468000

54004

7 915 35 904 38904

31002 31001

1000

1000

-299500

-299500

3000

3000

-1

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning      15

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt Enligl Ökning

budget RRVs (-I-)

proposi- marsbe- Minsk-

tionen räkning ning(-)

Enligt Enligt Ökning

budget- RRVs { + )

proposi- marsbe- Minsk-

tionen räkning ning(-)

20000

3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3114 Luftfartsverkets inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3115 Förenade fabriksverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3116 Statens vattenfalls-verks inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3117 Domänverkels inkomster av försålda

.   fastigheter och maskiner

3120 Civila myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:

3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner

3122 Statens vägverks inkomster av försålda byggnader och maskiner

3123 Sjöfartsverkets inkomster av försålda byggnader och maskiner

3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner

3126 Generaltullstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner

3130 Försvarets myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:

3131 Försvarels myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner

20000

20000

20000

692 692

10000 15000 5000 10000 10000

-1

4502 6 726 2224 4902 7903 3001

300      300

400      400

2 152     3426     1274     2 152     5 153     3001

850

50

50

50      900

100

100

100

100      200

1 000     1 000

1 000     1 000

1 200     1 200

900      900

Prop. 1982/83:150

16

Inkomsttitel	1982/83			1983/84
	Enligt budget propositionen	Enligt RRVs marsberäkning	ökning Minskning (-)	Enligt budgetpropositionen	Enligt RRVs marsberäkning	ökning (+) Minskning (-)
3200  Övriga inkomster av markförsäljning: 3211   Övriga inkomster av markförsäljning	100 100	100 100	-	100 100	100 100	-

15 000	15 000	-	15 000	15 000
2842419	2 930321	87902	2889178	3268757
310833	346333	35500	284575	284575
260000	295 000	35000	235 000	235000
260000	295 000	35 000	235 000	235 000
11907	12407	500	12 702	12702
1300	1300	-	1 100	1 100
9500	10000	500	9 500	9500
1 107	1 107	-	2 102	2 102
38926	38926	-	36873	36873
204	204	-	218	218
2 457	2457	-	2 107	2 107
18003	18003	-	17 139	17 139
18	18	-	20	20
65	65	_	90	90

IS 000

15000

15 799

15 799

1500

1500

50000        1320656        1700660

10            10

50000        1320000        1700000

646

650

3300  övriga inkomster av

försåld egendom: 15000 15000

3311   Inkomster av statens gruvegendom

4000  Återbetalning av lån:

4100  Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av in-djttstrilån:

4111 Återbetalning av lokaliseringslån

4120 Återbetalning avjord-b/ukslån:

4121 Återbetalning av jordbrukets lagerhuslån

4122 Återbetalning av statens avdikningslän

4123 Återbetalning av fis-kerilän

4124 Återbetalning av fisk-beredningslån

16679

16679

4125 Återbetalning av övriga näringslån:

4126 Återbetalning av val-lenkraftslän

4127 Återbetalning av lufl-fartslän

4128 Återbetalning av statens län för den mindre skeppsfaiten

4129 Återbetalning av kraftledningslån

4130 Återbetalning av skogsväglän

4131 Återbetalning av övriga näringslån, Kam-iparkollegiet

1500

1500

4137          Återbetalning av övri
ga näringslån, Lant
bruksstyrelsen

1300756        1350756

30 30

1300000        1350000

4200  Återbetalning av bostadslån m.m.:

4211          Återbetalning av lån
tjll egnahem

4212          Återbetalning av lån
för bostadsbyggande

4213          Återbetalning av län
för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade

barnrika familjer 726 726

379579

380004

380000

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     17

Inkomsttitel

1982/83

1983/84

Enligt Enligt Ökning

budget RRVs (-(-)

proposi- marsbe- Minsk-

tionen räkning ning(-)

Enligt Enligt Ökning .

budget- RRVs (-I-)

proposi- marsbe- Minsk-

tionen räkning ning(-)

810460

4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Bostadsstyrelsen

735080

735060

4300 Återbetalning av studielån:

4311  Återbetalning av statens lån för universi-

tetsstudier	80	60
4312  Återbetalning av all-
männa studielån	33000	33000
4313' Återbetalning av stu-
■   diemedel	702000	702000
4400 Återbetalning av ener-
gisparlån: 4411   Återbetalning av ener-	150000	150000
gisparlän	150000	150000

-20

-20

810460

60	60
30000	30000
780400	780400
170000	170000
170000	170000

1800

25000 53 682

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511 Återbetalning av lån till personal inom utrikesförvaltningen m.m.

4512 Återbetalning av lån till personal inom biståndsförvaltningen m.m.

4513 Återbetalning av lån för kommunala markförvärv

4514 Återbetalning av lån för studentkårlokaler

4515 Återbetalning av län för allmänna samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag

4517 Återbetalning av u-landslån

4518 Återbetalning av krediter till utlandet

4519 Återbetalning av statens bosättningslån

4521  Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styr-kor

4526 Återbetalning av övriga lån

5000 Kalkylmässiga inkomster:

345750

348172

5000

5000

5446

5446

169900 172247

125 900

4925

4925

15000	15000
7000	7000
7172	7172
50000	50000

2500

25000 53682

6826171       6737467

303062

303487

2422

6000

6000

7218

7218

2347 142000 142000

775 125 200

5 425

5425

16000	16000
7000	7000
7 200	7200
40000	40000

2300

20000 50219

-700

1800

20000 50219

-88704       6629796       6792346

-425

75

-500

162550

2    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.4

Prop. 1982/83:150

Inkomsttitel	1982/83			1983/84
	Enligt	Enligt	Ökning	Enligt	Enligt	Ökning
	budget	RRVs	( + )	budget-	RRVs	(+)
	proposi-	marsbe-	Minsk-	proposi-	marsbe-	Minsk-
	tionen	räkning	ning (-)	tionen	räkning	ning (-)
5100 Avskrivningar:	5505171	5542467	37296	5777796	5761346	-16450
5110 Affärsverkens avskriv-
ningar:	4887400	4926800	39400	5145300	5138800	-6500
5111  Postverkets avskriv-
ningar	75000	75000	-	395000	395000	-
5112 Televerkets avskriv-
ningar	1569000	1 568100	-900	1839000	1829600	-9400
5113 Statens järnvägars av-
skrivningar	1044000	1044000	_	890000	890000	—
5114 Luftfartsverkets av-	j
skrivningar	62500	62500	_	64 800	67000	2 200
5115 Förenade fabriksver-
kens avskrivningar	56000	56000	_	61500	62000	500
5116 Statens vattenfalls-
verks avskrivningar	2080900	2121200	40300	1895 000	1895 200	200
5120 Avskrivningar på civi-
la fastigheter:	201 742	201 742	_	219405	219405	_
5121  Avskrivningar på civi-
la fastigheter	201742	201 742	-	219405	219405	—
5130  Uppdragsmyndig-
heters komplement-
kostnader:	43840	43840	_	47002	47002	_
5131   Uppdragsmyndig-
heters m.fl. komple-
rnentkostnader	43 840	43 840	—	47002	47002	—
5140  Övriga avskrivningar:	372189	370085	-2104	366089	356139	-9950
5141   Statens vägverks av-
skrivningar	160500	165 396	4896	147400	140450	-6950
5142  Sjöfartsverkets av-
skrivningar	81000	75 000	-6000	91000	91000	—
5143  Avskrivningar på
ADB-utrustning	100000	99000	-1000	97000	94000	-3000
5144 Avskrivningar pä för-
rådsanläggningar för
ekonomiskt försvar	30689	30689	—	30689	30689	_
5200 Statliga pensionsav-
gifter, netto:	1321000	1195000	-126000	852000	1031000	179000
5211  Statliga pensionsav-
gifter, netto	1321000	1 195000	-126000	852000	1031000	179000
Statsbudgetens
totala inkomster	183889699	188192 882	4303183	204140663	205793477	1652814

I den reviderade beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1983/84 beräknas inkomstema bh 1653 milj.kr. högre än beräkningen i budgetpropositionen. I beräkningen av fysiska personers inkomstskatt har bl.a. hänsyn tagits till förslaget om att begränsningar i kommunernas skatteunderlag upphör år 1984. Detta tillsammans med antagandet om en högre lönesummeutveckling år 1982 medför att utbetalningarna till kommunema ökar år 1984. Inkomsttiteln fysiska personers inkomstskatter väntas därför minska med 1 354 milj.kr. jämfört med budgetpropositionen.

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     19

Inkomstantagandena för aktiebolagens inkomster medför att de juridiska personernas inkomstskatter väntas öka med 898 milj.kr. jämfört med budgetpropositionen.

De lagstadgade socialavgifterna beräknas nu till 46403 milj.kr. vilket är 256 milj.kr. mindre än vid beräkningen i budgetpropositionen.

För budgetåret 1983/84 beräknas inkomsterna av skatt pä varor och tjänster öka med 152 milj.kr. jämfört med budgetpropositionen. Bensinskatten och tobaksskatten ökar med 200 milj.kr. resp. 100 milj.kr. Mervärdeskatten beräknas nu bli 300 milj.kr. lägre än regeringens bedömning i budgetpropositionen.

Bland övriga inkomsttitlar kan nämnas att riksbankens inlevererade överskott schablonmässigt beräknats till 4000 milj.kr., vilket är 2000 milj.kr. mer än i budgetpropositionen. Vidare har inkomsterna pä theln återbetalning av lån för bostadsbyggande räknats upp med 380 milj. kr.

Prop. 1982/83:150 20

II.    Allmänna förutsättningar

Utveckling av skatteunderlaget inkomståren 1976—1981

För att man skall kunna bedöma utvecklingen av statens inkomster är det av stor betydelse att analysera förändringarna av fysiska och juridiska personers inkomster. Här görs därför först en återblick på utvecklingen av dessa inkomster, sådana de kommer till uttryck i statistiska centralbyråns taxeringsstatistik. Utvecklingen av inkomster och avdrag frän olika förvärvskällor vid taxeringen till statlig inkomstskatt redovisas i tabell 4. Av tabellen framgår utfallet vid de senaste sex taxeringama.

Inkomst av tjänst utgör det dominerande inkomstslaget för fysiska personer. För inkomståret 1981 utgjordes 91 % av den sammanräknade inkomsten av inkomst av tjänst. Därnäst i betydelse kommer inkomst av kapital med 3,8% och inkomst av rörelse med 2,7%.

Inkomst av annan fastighet ökade med knappt 700 milj.kr. mellan 1980 och 1981. Ökningen kan förklaras av den allmänna fastighetstaxeringen.

Inkomst av kapital har de senaste två åren ökat med ca 4 miljarder kr. per år. Ökningstakten har däremot minskat. Detta förklaras bl.a. av sänkta räntor.

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     21

r*% NO

o"or

13 Ov_

I—'oC

I -I-

so Tr '<'' oo" oC
-1- -(- -1- -1-	+ +
00 -.t ly-) t-.

H- -I- -t- -I-        I   -I-    -I-

q,— Tt r-T

+ +    + +

+ +       + +

— o o\ + -I- -H

-t- -I- -I-    -f -f  -(-

-n-   -I-

+ -i-

+ -(-

Ov

vo

00

00,

rio o'o

vo »o Ov r«l Tt'r-"

T + +

vn fs

• C	- —'
T3
c
:CÖ
U
•'O	t        00
Ch	C: — t
*M	asrziOs

I   -I- -I- -I-        I   -    -I-

o'cm'

o m" r-' —"

-I- -I- -I- -f-    +   \    -■

-I-  -I-

H- +

I +    -I- +

Ov,vo rJrf

+ -h      -H-

Tt   —_

|--_ Ov_ —

m 00-'

\   + +       I  +   ■¥

vo — » +   I     -I-

(S vo -

rf r-T   ov

— —      n

-f -I-   -I-

r-l —      o

v-ToC    —" + +     -I-

"i

vo'

-I-

Ov	VO,
o'	tn
	N
-1-	1

S      522

+    I

Tt CN

©"lo

r —

—,  Tt

« o

sq c*\ oo r*- -»t' r 00 cn"

+ + + +

(N P <" o

0\ ON »O  0\  O »/

o rn NO 00

r->' " V On  Q O »O

00 O r* O r* (N 0\ (N

oo"oo «*r

+   +     +

r-i O      f

S-    

— o\  »o
oo o 

— -"t    »n -               t**

— O      ÖN

rj cN

-I- H-

<0 Ov_ 00

XI Os r Tt

I  -I-      -H-

3!

rJ 00 vo r-

tM i-l

00, VO

Tt''gC

in (N

fTl             

oCoo" rsi r-1

I   -I-

Ovr-m -iCoo

Tt — —

I   -I-   I

Tt vo o	00 oo	vo
§11	o vo" os	3
rJ	—

fs — r.- f*

- nO rnP

Tt" -—' sö o" — O f OO t- On r-» 0\

r — 00 nO

o NO       -vo      g;

QO »o

VO r* Tt 00 vo f*

— 00

00 O ONr NO 00

m 00

■* vc

©'rf oo o o r-

vo Q

Tt öC

r 3: r-

■ ov

-OO NO

r o      rn

oo P   

oo (S

sg

>o rf Ov lo r-~ vo Tt oo

oo

r* Ov

e

m

s

s	w
	C
DA	v
•Sr	• o
fl	B
V)	:CÖ
g	C
	Vi
	00
CQ	c
C	•c

O P»/-i

— ö" o' oo"

On (N r (N

r r ON p-

r* 1—I r o

>n

»o o r

 r - in so t *n r~ t —' f r

r*  r VI

ONO fN ON

vo" O o"  Os in so Os »o o r (N

r*i — \Ci O r4

—00    "1 On oo     »o"

— u-i   Vi

o —   00

roo

*n QO so

*n

o oo"Tt oo r-.

r~i

00_(N

r-ToT

oo Tt

o (Tv

"- (

m NO f*1 vo	2K or-	5 Ä
0\ r- o	vog	f "

vo

Ov O v-t

«

00,

of r-

*n rt      Tt rJ »ri      o

O         —

r O	00	CM r-
-* 1		(N
	v>	M r*i

 Os       f*

§-	1		i
	r	1	1 —.

»v

oe'

1/1

ä'

,0Q C

s

2

?

b M :o ta o    II

ea H

■5.o§2#.E    M

Prop. 1982/83:150

22

+ +

3 ov

ov — Ov

r-_ o ov_ 00 rn vo"	vorn -1- +	VC	(» Ov 5 CN	oo"		r-;0 roq vo" n" o" ov	OO m	1 —1	t ov	Tt- r-	S2
-1- -t- -1-		+	-1-  +	+	-1-	-1- -(- -1- -1-	+ +	-1-	■f -1-	-1- -t-	-I--I-
rn, vo lo n" oo" (vf (N »o vo	TtOV O'ov'	Ov	r-l (-~ -1- +	r-; Ov" vo	vo 5	— r_ oo t-- lo r-rf ri	in	o 1f	vq (T rn ri Tt	ov r-- Tt   — r —	lo r-
H- -1- -1-	+ -H	-t-		+	-(-	-t- -(- 4- -1-	+ +	-1-	+   +	+      +	I -1-
lo Tt m »o rn lo fN (N r-l	IO_Tt_ vOOv"	vo'	oo"ov" r- —	Tt_ oo	l« Ov" FM	in in r* in ri o' ri o	n v£) OO (	o	vO,«) ©"ov" rg	in Os v Os	r- Ov

+ + +       I   -t-    -h

I    -f     -I-

-1-  -I-

+ +      + +      -H-

"i

o

On 00 rJ		O	_«		00 vo	r	Tt
lO r r<		io'ov		o'	r- ov	f*-i	m
n 1	i   T	T	1	T	r-i 1    1	+	T
O Ov r-		VO	vo	r	f- IO_	r	00
in	O lO	oTio		t-'	Ovt--	»o	in
m	lO	r-)	rj	r«	— rJ		fO
1	1 +	1	-1-	-1-	-1- -1-	-1-	-t-
vO_	r-voo		00	00	.s""..	q.	f;
oo"	lo"—"	t-	ov	ri	Tt"oo"	o"	r~'
r4	—' r.	t-		t-.	r- ov	t	M
	— »o		vo	r<	Tt- r~-	vo	r4

rj 00    00

Tt   vo     —

f.-!  Tt     Tt

Tt rJ r-

r-j o ov — Tt

Ov" vo' Ov"

— VO O

— 00

r-rTr|

ov" -* vo" — VO O

lO »o

— VO_

r-"oo"

n 0\ r~	On n Tt    (	Ov o"	— r) NO*  --'	rlTt Tt—"	ov ov_ ri ri
+ + + +	+   1	+	+    +	+   7	4- +
Ov On "r — oo" Tt ri	--   Tt or-'	1-	>n — ri—"	—   Tl O —"	r-"ri
+ +   1   +	+  +	+	+ +	-1-+	+ +
r-Ov r~ NO o* On' on" o" r--. Tt Tt — n r- o «o	n vo oo' o" r* in oo 00		— o'ov' r- ON	—"r-" r*-i VD r* oo	r-l o 3 2 r*-i V)
Tt r f* n rJ Tt	r in	g	oo in ri no r	ri n — lO	ri o
Tt >o 0\ 00 ( — — On O Tt nO "O O OO — O	in r sO Tt" o Ön	Ov	m so ON QO \0 r*-i	o vq o" (TV vo vO	oo 00 fi5
" n Ov r j	n —	r	rj Os rs r4 en	O OO	o 00
ri — r r s " c[ s o — 00 00 00 'T Ov On	o (  oo r- o	"1	in oo SS QO f	n oo Ov r*-i	-"t ro o" o'
ri ri \0 NO	— r-	§	lo IT-V — Ov	r- lo 00	:5

o_ io_     —

r-' v     —I r rg      —

"". '	*0 r«-)
«o"ri -'	oo r*-.
»-   »   Tt	Tt

— P.-1 —	o I--	m
r-J lo 00	— Ov	ve
rj	lO	OV

NO  —  ON	n 00	vO	ON r	oo
ri Tt o"	Tt   1/-1	t	o NO	Os
m in oo	—   P-	Vi	f ri	Os
	Tt	r-	r

ifT

Tt n »o >o

S" Tt \£> OD OO n rj ON — — r-m ri v o

ND NO_ 00 —

w NO riin Ov oo Tt r oo Tt v-i r~-

m » m »o

— rj

rj

on r-; r| 0\ n" T+" o —' ri NO P- On oo m — rj

m On \0 m oo rj

—, o

ONOO oo Tt

« o

in —

»o On r4 nO

—   Tt

1	o m O P- — O	C: o o	m 1— as r- r- r-
		P- On in ri
On	oo 00  in Tt   00	[— — oo'p-" o P rJ ON	in so pOn" n TT oo W
	ri o	p- n n	r Os m On
■v 1	vo 00 p-'oo' — p- rn ri	n vO r4 o	ri NC Tt so
S	On nC ri	ri	— P- m p-

Om

op g

3 ca

:cd   (fl

.00

-     a

?,   '1   -- a   (£ -s = > 5

**          Vi   c      >

11 sig £3

§.g-EEK.SSa

'2.5

£:		5 =2
e					Ov' 2I
o		<:
v. c £ 00 2		a -a	oo
		c > - cd 1 =	c c E ;ca 1	o c 2	a avdrag, davdrag 1 attningsb
• o >	cq Tc3	a —	-C	X C(3	Extr gran Besk
<	0 <		o	H

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     23

Inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet uppgick för år 1981 rill 1810 milj.kr., vilket är en ökning med drygt 27% jämfört med år 1980. Under sexårsperioden redovisas en årlig inkomstökning med drygt 12%. Dessa inkomster redovisas i taxeringsstatistiken och ingår i underlaget för beräkning av statlig och kommunal inkomstskatt. För den del av inkomsterna som härrör från försäljning av fastigheter kan uppskov med inkomstbeskattningen erhållas. T.o.m. inkomståret 1978 låg besluten om uppskov hos länsrätterna. Detta innebar att inkomsterna ingick i taxeringsutfallen. Fr.o.m. inkomståret 1979 beslutar emellertid taxeringsnämnderna i de flesta fall om uppskov. Detta medför att de inkomster som den skattskyldige erhåller uppskov med beskattningen av inte ingår i taxeringsutfallet. Detta kan förklara en del av den minskning som har registrerats mellan åren 1978 och 1979.

Avdragen för underskott i förvärvskälla har visat en fortgående ökning under hela den i tabellen redovisade perioden. Ökningen uppgår till i genomsnitt 23 % per år. Den största posten bland dessa är underskott av annan fastighet, dvs. de underskott som uppkommer för bl.a. villor och fritidshus på grund av ränteavdragen. Avdragen för underskott i förvärvskälla beror därför till stor del på räntenivåns utveckling samt reglerna för beskattning av fastigheter.

Taxeringsstatistik avseende 1981 års inkomster

RRV genomför årligen sedan 1968 en urvalsundersökning avseende fysiska personers självdeklarationer i syfte att skapa säkrare underlag för en prognosering av statsbudgetens inkomster av skatt på inkomst och förmögenhet. Undersökningarna används även för att beräkna effekterna av ändringar) skattesystemet. Materialet avseende 1981 års inkomster omfattar ca 23000 självdeklarationer. Fr.o.m. 1979 års inkomster undersöks även dödsbon och familjestiftelser. Deras andel av totalsumman är dock mycket liten.

I tabell 5 redovisas det preliminära resultatet av 1981 års undersökning.

Prop. 1982/83:150 24

Tabell 5. Taxeringen till statlig och kommunai inkomstskatt för A-längdens skattskyldiga' avSeende 1981 års inkomster, mi|j. kr.

"	RRVs	Utfall	Differens
	estimat
Taxering till statlig in-
komstskatt
Inkomst av jordbruks-
fastighet	3 862	3993	-   131
Inkomst av annan fastighet	2765	2690	-1-    75
Inkomst av rörelse	10207	10054	-1-   153
Inkomst av tjänst	342587	342511	-H    76
intäkt under 1	284992
intäkt under 2	227
intäkt under 3	6330
intäkt under 4	66801
intäkt under 5	262
summa intäkter under tjänst	358609
summa avdrag under tjänst	16031
därav resor t.o.f. arbete	8965
övriga avdrag	6879
avrundning	187
Inkomst av tillfällig
förvärvsverksamhet	1824	1810	-    14
Inkomst av kapital	13 850	14094	-  244
Sammanräknad inkomst.
statligt	375094	375151	-    57
Underskott i förvärvskälla.
statligt	25798	25876	-    78
Underskott på jordbruks-
fastighet	1670
Underskott på annan
fastighet	18505
Underskott på kapital	5650
Underskott på övrigt	1249
Underskott på tillfällig
förvärvsverksamhet	0
Allmänna avdrag, statligt	5552
Socialförsäkringsavgifter	51
Avgifter för pensions-
försäkringar	1476
Premier för vissa andra
försäkringar	678
Periodiskt understöd	1448
Förvärvsavdrag, statligt	1814
Andre makens ej utnyttjade
avdrag	163
Förlustavdrag, statligt	164
Till statlig skatt taxerad
inkomst	343 555	343 634	-    79
Extra avdrag, statligt	11829
Avrundning	284
Till statlig skatt be-
skattningsbar inkomst	331442	331271	+   171
Taxering till kommunal
inkomstskatt
Sammanräknad inkomst,
kommunalt	371 166
Allmänna avdrag, kommunalt	30350
Underskott i förvärvskälla.
kommunalt	26107
Andre makens ej utnyttjade
avdrag, kommunalt	127
Förlustavdrag, kommunalt	546

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade iiikomstberäkning     25

	RRVs	Utfall	Differens
	estimat
Garantibelopp för fastighet
i hemortskommunen	6407
Till kommunal skatt taxerad
inkomst (inkl. utboinkomsl)	348782	348 940	-	158
Grundavdrag, kommunalt	37476
Extra avdrag, kommunalt	11854
Avrundning	351
Till kommunal skatt be-
skattningsbar inkomst
(inkl. utboinkomst)	299101	299070	-1-	31
Taxering till statlig
förmögenhetsskatt
Beskattningsbar förmögenhet	122880	125 571	-2	:691
Påförda skatter och avgifter
Statlig inkomstskatt	33 768	33 593	-1-	175
Kommunalskatt i hemorts-
kommunen	87671
Kommunalskatt utbokommun	607
Total kommunal inkomstskatt	88278	88270	+	8
Sjukförsäkringsavgift	1075	1048	-1-	27
Folkpensionsavgift	1037	1019	-t-	18
Tilläggspensionsavgift	1021	979	-1-	42
.rbetsskadeförsäkrings-
avgift	72	69	-1-	3
Bamomsorgsavgift	265	262	4-	3
Delpensionsavgift	61	61		0
Förmögenhetsskatt	626	718	-	92
Skattereduktion	650	658	—	8
Särskild skattereduktion	4348	4303	+	45
Sparskattereduktion	754	753	+	1

' Fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser.

' Summan av delposterna stämmer inte överens med totalsumman underskott resp. allmänna avdrag beroende pä att den skattskyldige ej kunnat utnyttja hela avdraget vid 1982 års taxering.

Utveckling av skatteunderlaget för fysiska personer inkomståren 1982—1984

RRV antog i beräkningama i december 1982 att lönesummans tillväxt mellan åren 1981 och 1982 skulle bli 6,3%. Mellan åren 1982 och 1983 antogs lönesummetillväxten bli 5,2 %. För år 1984 valde RRV att schablonmässigt skriva fram lönesumman med 5,5%.

Budgetpropositionen byggde emellertid på en uppjustering av antagandena för år 1983. Beräkningarna i budgetpropositionen grundades således på en lönesummetillväxt för år 1983 på knappt 7%.

RRV har i sin reviderade beräkning utgått från att lönesumman ökade med 6,6% mellan åren 1981 och 1982. RRV har i kalkylerna utgått från de förutsättningar som gällde i arbetet med den reviderade nationalbudgeten per den 9 mars 1983. Bland dessa förutsättningar antas lönesumman öka med 6,7% mellan åren 1982 och 1983.

De utbetalda pensionerna antas i denna beräkning öka med 10,1% mellan åren 1981 och 1982 och med 13,9% mellan åren 1982 och 1983. RRV förutsätter att basbeloppet 20800 kr. kommer att ligga till grund för

Prop. 1982/83:150 26

utbetalningarna av pensioner år 1984, vilket resulterar i en ökningstakt av storieksordningen 9,2%.

Utbetalningarna för sjukpenning, föräldrapenning, ersättning vid arbetslöshet m.m., som upptas till beskattning ökar med 11,3% mellan åren 1981 och 1982. Det är en minskning med 2 procentenheter i jämförelse med beräkningen i december.

Av inkomsterna från andra förvärvskällor har utvecklingen av inkomst av kapital mellan åren 1981 och 1982justerats ned från knappt 6% till drygt 4% jämfört med RRVs decemberberäkning. För 1983 räknar RRV med en ökningstakt på knappt 1 % av inkomster av kapital. Det är en neddragning med nästan 10 procentenheter. Förändringarna baseras på nu gällande antaganden om räntenivån, in- och utlåning samt sparande.

För inkomsterna av jordbruksfastighet har ökningstakten mellan åren 1981 och 1982 reviderats ned. Inkomst av jordbruksfastighet beräknas nu öka med 6% jämfört med drygt 12% i RRVs decemberberäkning.

Rörelseinkomsterna beräknas öka med knappt 10% jämfört med 7% i tidigare beräkning. År 1983 förutses en ökning av rörelseinkomsterna med ca 9%.

Underskotten i förvärvskälla har sedan slutet av 1960-talet ökat kraftigt vaije år med några få undantag. Den mest betydelsefulla avdragsposten är underskott av annan fastighet som svarar för merparten av underskotten. Mellan åren 1981 och 1982 har RRV räknat med en utvecklingstakt på 8,5%. Det är en lägre ökningstakt än i RRVs beräkning i december. Även år 1983 och kommande år har RRV reviderat ned antagandena om underskottens utveckling. RRV räknar således med att de sammanlagda underskotten ökar med 8,7% år 1983 och med 6,1 % år 1984.

Utveckling av skatteunderlaget för svenska aktiebolag m.fl.

Under februari-mars 1983 upprepade RRV sin enkät från hösten 1982 till ett urval om ca 2300 svenska företag, sparbanker och försäkringsinstitut.

I enkäten ingår frågor om den till statlig och kommunal skatt taxerade inkomsten samt beräknade fyllnadsinbetalningar under våren 1983. Vidare ingår frågor angående storieken av det särskilda forskningsavdraget.

I det följande redogörs för vissa huvudresultat av undersökningen. Det bör observeras att uppgifterna vad gäller storieksgruppen 0-19 anställda är mycket osäkra. Urvalet för denna grupp är jämfört med totala antalet företag mycket litet. Dessutom är bortfallet störst inom denna grupp av företag. En utföriigare beskrivning kommer att publiceras i statistiska centralbyråns statistiska meddelanden serie F.

Resultatet av enkäten har fördelats på företagsstorlek och redovisas i tabell 6.

Enligt enkäten beräknas den statligt taxerade inkomsten öka med 7%

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     27

från inkomståret 1981 till 1982. Enligt höstens enkät värdet en minskning med 3 %. Den kommunalt taxerade inkomsten beräknas i vårenkäten öka med 3,7% mellan inkomståren 1981 och 1982. I höstenkäten beräknades den kommunalt taxerade inkomsten minska med 3%. Fyllnadsinbetalningarna under våren 1983 beräknas utgöra ca 37% av den totala bolagsskatten för verksamhetsåret 1982. Det särskilda forsknings- och utvecklingsavdraget beräknas uppgå till 729 milj. kr. Företag med fler än 500 anställda svarar för 91 % av detta avdrag.

Vid bedömningen av statligt taxerade inkomster för verksamhetsåret 1983 har RRV utgått från en trendmässig ökning på 10%. Därutöver tillkommer effekterna för inbetalning på särskilt investeringskonto och avsättningar till särskilda investeringsfonder (SFS 1982:1185). Dessa effekter beräknas minska skatteunderiaget både statligt och kommunalt med ca 2 miljarder kr. I prop. 1982/83:102 föreslås en tillfällig vinstskatt som utgår med 20% av de svenska aktiebolagens utdelning för det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 30juni 1983. Vid inkomsttaxeringen medges inte avdrag för vinstskatt. Följaktligen beräknas vinstskatten inte påverka skatteunderiaget. RRV räknar därför med att den statligt taxerade inkomsten minskar med 13,4% mellan verksamhetsåren 1982 och 1983. Den kommunalt taxerade inkomsten beräknas minska med 3,9% mellan verksamhetsåren 1982 och 1983.

Tabell 6. Statligt och kommunalt taxerad inkomst, fyllnadsinbetalningar och forsknings- och utvecklingsavdrag fördelat på företagsstorlek verksamhetsåren 1981 och 1982, milj. kr.

Antal anställda	Statligt	Föränd-	Kommu-	Föränd-		Fyllnads-	Forsk-
	taxerad	ring!	nalt	ring i		inbetal-	nings-
	inkomst	statligt	taxerad	kommunalt		ning för	och
	för verk-	taxerad	inkomst	taxerad		verksam-	utveck-
	samhets-	inkomst	för verk-	inkomst		hetsåret	lingsav-
	året 1981	mellan	samhets-	mellan		1982	drag för
		verksam-	året 1981	vei	-ksam-		verksam-
		hetsåren		hetsåren			hetsåret
		1981-1982		1981-82			1982
Aktiebolag
0-     19	2483	-    660	3 747	-	838	816	9
20-    99	1243	-(-      59	1749	-	12	421	6
100-  499	910	-f     137	1515	-1-	377	507	49
500-1999	796	-f    292	1668	-1-	485	569	182
2000-	1649	+    805	3321	-(-	528	1 113	483
Bank- och försäkrings-
verksamhet, fastighets-
förvaltning	533	-      56	707	-	51	102	-
Uppgift saknas	295	-       17	391	-1-	1	92	-
Totalt	7 909	-1-    560	13098	-1-	490	3620	729
Därav företag med fler
än 500 anställda	2445	-1-  1097	4989	-1-	1013	1682	665

Prop. 1982/83:150 28

III.    Beräkning av de olika inkomsttitlarna

1000 Skatter

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse .1111 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

RRV har i sin beräkning av inkomstskatterna för 1983/84 även bedömt utfallet för innevarande budgetår. Beräkningarna sammanfattas i tabell 3 i vilken också framgår skillnaden gentemot beräkningar i budgetpropositionen.

Utgångspunkten för beräkningarna är bl.a. de inkomstfördelningar som antas gälla för åren 1982, 1983 och 1984. RRVs taxeringsstatistiska undersökning har använts för att beräkna dessa. Beräkningen bygger på framskrivningen av den inkomstfördelning som gällde för basåret 1981. Förändringar i skattesystemet år 1982-1983 har beskrivits i RRVs decemberberäkning. Där redovisas även effekterna av de olika ändringarna i skattereglerna. Förändringarna i skattereglerna m.m. för år 1983 är:

- De statliga marginalskattesatserna sänks och uppgår för flertalet inkomsttagare till maximalt 44% år 1983.

- Statliga skatten delas upp i två delar, grundbelopp och tilläggsbelopp.

- Grundbelopp tas ut på den beskattningsbara inkomsten, beräknad som tidigare.

- Tilläggsbelopp beräknas för inkomster över en s.k. brytpunkt (16 basenheter, dvs. 116800 kr.).

- Underlaget för rilläggsbelopp utgörs i huvudsak av den beskattningsbara inkomsten ökad med underskottsavdrag. På så sätt begränsas det skattemässiga värdet av underskottsavdragen. Skattesatsen är 0% upp till ett skatteunderiag på 116800 kr. och 2% (1983) av skatteunderiaget mellan 116800 kr. och 138700 kr. Skattesatsen stiger sedan till maximalt 10% (1983) vid ett underiag överstigande 328500 kr.

- Kvittning av underskott av schablontaxerad fastighet mot inkomst av kapital medges med högst 30000 kr. vid beräkning av tilläggsbelopp.

- Möjlighet finns att vid beräkning av tilläggsbelopp kvitta underskott i näringsverksamhet mot överskott i samma förvärvskälla under en tid av högst sex år.

- Basenheten i skatteskalan har på förhand bestämts för de tre åren som skaltereformen genomförs och är 7300 kr. år 1983.

- Kapitalförsäkringsavdraget slopas.

 Avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd slopas.

- Nytt schablonavdrag på 5% av kontant bruttolön m.m. eller högst 1000 kr. införs under inkomst av tjänst.

- Skattesatsen höjs från 2 till 3% i inkomstskiktet 7 300-29200 kr.

- Skattesatsen sänks med 1 procentenhet i inkomstskiktet 58400—87600 kr.

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     29

- Fribeloppet på äkta makars B-inkomster höjs till 5000 kr. och omvandlas till grundavdrag.

- Skattereformen finansieras år 1983 med en allmän löneavgift på 2%.

- Skatteunderlaget för juridiska personer minskas till 40% för kommuner, 80% för församlingar och till 0% för landsting. Återstående skatteunderlag minskas med I %.

- Skattereduktion för erlagda fackföreningsavgifter införs. Reduktionen är 40%, maximalt 480 kr.

- En hyreshusavgift införs och uppgår för år 1983 till I % av taxeringsvärdet.

- Skattereduktion på aktieutdelning slopas.

- Nedsättning görs av sparskattereduktion för insättningar på skattesparkonto eller skattefondkonto.

- Höjning av restavgiften från 4 till 6% av det obetalda beloppet.

- Uppräkning av preliminärt debiterad B-skatt med 20% fr.o.m. den 1 januari 1983.

- Frisläppet av investeringsfonder och -reserver förlängs.

- Investeringsavdraget för byggnadsarbeten förlängs.

- Pensioner m.m. beräknas på basbeloppet ökat med 300 kr.

- Oförändrade regler skall gälla för att faststäUa basbeloppet för år 1983.

- Beslutet om karensdagar och andra förändringar i sjukförsäkringen upphävs.

För år 1984 har bestämts en skatteskala i samband med att riksdagen antog förslaget till marginalskattereform. Även basenheten i skatteskalan är förutbestämd till 7 700 kr.

RRV har förnyat beräkningarna av effekterna av de ändrade skattereglerna åren 1983 och 1984. Det har gjorts med hjälp av den taxeringsstatistiska undersökningen som i denna beräkning har 1981 års inkomstfördelning som bas.

För att bedöma effekten av skatteomläggningen för år 1983 vad avser ändringar i den statliga skatteskalan har RRV beräknat den totala skatten som om 1982 års nominella skatteskala skulle ha gällt år 1983. Enjämförelse har därefter gjorts med den skatt som uträknas om 1983 års skatteskala används. Den totala skillnaden i slutlig skatt har då blivit 7 800 milj.kr. Av denna ändring år 1983 svarar indexregleringen av skatteskalorna för ca 3500 milj.kr. (förändring av basenheten från 6900 kr. till 7300 kr.). Skatteskaleförändringarna tillsammans med effekter av övriga avdrags- och skattereduktionsförändringär innebär att den totala skatteeffekten kan beräknas till drygt 8600 milj.kr. Det är ca 125 milj.kr. mer i skattelindring än vad RRV tidigare räknat med.

För år 1984 har motsvarande effektberäkningar gjorts. Den sammanlagda skatteeffekten beräknas detta år bli i storleksordningen 6300 milj.kr. Av denna skatteförändring svarar indexregleringen resp. förändringen av skatteskalorna för ungefär lika stora belopp.

Prop. 1982/83:150

30

Inflödet av preliminär A-skatt är i huvudsak känt t.o.m. januari månad år 1983. Uppbörden under november och januari avseende skatter på inkomster under september-december år 1982 blev ungefär lika stor som antogs i budgetproposirionen. För helåret 1983 har totala preliminärskat-teuppbörden justerats upp jämfört med RRVs decemberberäkning. Det beror främst på förändringen i antagandet om lönesummetillväxten. De nya avtalen på arbetsmarknaden år 1983 väntas emellertid få effekt på skatteinbetalningarna först andra halvåret 1983.

Kalkylerna innebär en något mindre ökning av den slutliga skatten år 1982. Detta medför att de fysiska personernas fyllnadsinbetalningar våren 1983 och deras kvarstående skatter våren 1984 kan antas bli lägre än vad som tidigare beräknats. Den överskjutande skatten som betalas ut under hösten år 1983 väntas av samma skäl öka jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

RRV har för år 1984 räknat med en höjd kommunal medelutdebitering från en nivå på 30,14 kr. till 30,44 kr., dvs. en höjning på 30 öre. Vidare har RRV räknat med att begränsningen av kommunernas skatteunderlag med 1% upphör fr.o.m. den 1 januari 1984.

Dessa faktorer jämte det högre lönesummeantagandet år 1982 gör att posten utbetalningar av kommunalskattemedel ökar med drygt 1000 milj.kr. i jämförelse med budgetpropositionen.

RRVs kalkyler över de fysiska personernas inkomstskatter innebär en nedjustering med 560 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och en minskning med 1354 milj.kr. för budgetåret 1983/84 jämfört med beräkningen i budgetproposirionen.

Tabell 7. Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse, milj.kr.

	1981/82	1982/83	1983/84	1983/84	Förändring
	Utfall	Prognos	Statsbudget förslag	Prognos	ökning-l-minskning—
Inkomster
Preliminär A-skatt	111786	118808	128665	129057	-f   392
Preliminär B-skatt	8165	9591	11252	11 190	-    62
Fyllnadsinbetalningar	6654	7392	7776	7450	-  326
Kvarstående skatt	3 693	4020	4 320	4270	-    50
Övriga inkomster	1455	-	-	-	-
Sununa inkomster	131753	139811	152013	151967	-    46
Utgifter
Kommunalskattemedel	88778	99208	108119	109 318	-l-I 199
Överskjutande skatt	9106	9973	9455	9588	-1-   133
Omföringar	3 857	4289	4729	4705	-    24
Övriga utgifter	253	-	-	-	-
Summa utgifter	101994	113470	122303	123611	-H308
Netto på titeln	29759	26341	29710	28356	-1354

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     31

RRV beräknar inkomsterna på titeln fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse till 26341000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 28 356000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1121 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

På inkomsttiteln redovisas bl.a. de juridiska personernas preliminära skatter liksom avräkningen av de utbetalningar av kommunalskattemedel som kan beräknas på de juridiska personernas kommunala skatteunderlag. Till grund för beräkningen ligger den tidigare redovisade enkäten till svenska aktiebolag m.m. Enkäten pekar på en uppjustering av de juridiska personernas taxerade inkomster mellan inkomståren 1981 och 1982. Med ledning av enkäten har RRV justerat upp fyllnadsinbetalningarna våren 1983. Företagens benägenhet att göra fyllnadsinbetalningar väntas bli bestående även våren 1984. De totala fyllnadsinbetalningarna har uppjusterats med 916 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och med 579 milj.kr. budgetåret 1983/84. Inbetalningarna av B-skatt har också uppjusterats med hänsyn till enkätresultatet samt att utfallet har blivit högre än beräknat.

Tabell 8. Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse, milj.kr.

	1982/83		1983/84
	Enligt RRVs marsberäkning	Förändring jämfört med budgetpropositionen	Enhgt RRVs marsbe-räkning	Förändring jämfört med budgetpropositionen
Inkomster
Prel B-skatt	6403	+   162	7763	-1-  408
Fyllnadsinbetalningar Kvarstående skatt	4000 564	+  916 ±      0	2 220 617	+  579 -1-    21
Summa inkomster	10967	-1-1078	10600	-1-1008
Utgifter Kommunalskattemedel	2627	-      6	2 127	-1-   141
Överskjutande skatt Omföringar till andra inkomsttitlar	1231 147	+      1 ±      0	1 148 144	-     31 +      0
Summa utgifter	4005	-      5	3419	-1-   110
Netto på titeln	6962	-Hl 083	7181	■f  898

RRV beräknar inkomsterna på riteln juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse till 6962000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 7 181000000 kr. för budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83:150

32

1200 Lagstadgade socialavgifter

De lagstadgade socialavgifterna betalas under året in i form av preliminära avgifter, fyllnadsinbetalningar av preliminära avgifter och kvarstående avgifter. För en närmare beskrivning av uppbördsförfarandet för arbetsgivaravgifter hänvisas till RRVs decemberberäkning.

I redovisningen nedan över prognosen för de lagstadgade socialavgifterna jämförs RRVs marsberäkning med regeringens bedömning i finansplanen. Antagandet angående lönesummans utveckhng för år 1982 ligger i RRVs marsberäkning något högre än regeringens bedömning i finansplanen. I finansplanen antas lönesumman mellan åren 1981 och 1982 öka med 6,3%. RRVs marsberäkning bygger på en. utvecklingstakt på 6,6% för lönesumman mellan motsvarande år.

1211 Folkpensionsavgift

Prognosen för inkomsterna från folkpensionsavgiften framgår av tabell 9.

Tabell 9. Folkpensionsavgift, milj.kr.

	1982/83		1983/84
	Enligt	Förändring	Enligt	Förändring
	RRVs	jämfört med	RRVs	jämfört med
	marsbe-	budgetpro-	marsbe-	budgetpro-
	räkning	positionen	räkning	positionen
Inkomster
Direktdebiterade			*
avgifter	22601	-1-351	25 227	-44
Egenavgifter och
skattedebiterade
avgifter	1019	-	1078	- 6
Avgifter från stat-
liga myndigheter och
affärsverk	3016	+ 27	4 176	- 2
Summa inkomster	26636	-1-378	30481	-52

RRV beräknar inkomsterna på titeln folkpensionsavgift tiU 26636000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 30481000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

Som framgår av tabell 10 beräknas sjukförsäkringsavgiftens andel av sjukförsäkringens kostnader uppgå till 27333 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och till 29032 milj.kr. för budgetåret 1983/84. Jämfört med budgetpropositionen innebär detta en uppjustering av kostnaderna för båda budgetåren.

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     33

Förändringarna i förhållande till budgetpropositionen förklaras dels av det något högre utfallet för andra halvåret 1982 jämfört med prognosen, dels av det högre antagandet om prisutvecklingen under år 1984 som görs i RRVs marsberäkning jämfört med antagandet i budgetpropositionen. Kostnaderna har vidare schablonmässigt justerats upp med hänsyn till avtalet mellan staten och sjukvårdshuvudmännen för år 1984.

Tabell 10. Beräkning av sjukförsäkringsavgiftens andel av sjukförsäkringens kostnader, miy.kr.

	1982/83		1983/84
	Enligt RRVs marsberäkning	Förändring jämfört med budgetpropositionen	Enligl RRVs marsberäkning	Förändring jämfört med budgetpropositionen
Sjukpenning Sjukvårdsförmåner inkl. läkemedels-	13019	+ 85	13 590	-1- 75
ersättning Föräldrapenning Frivillig försäkring Förvaltningskostnader	12 305 4432 5 2 396	-1-209 -    2 ±    0 +  10	13 328 4697 5 2535	-H586 -     75 -1-    0 -    55
Summa utgifter	32157	-1-302	34155	-1-531
Avgår statsbidrag Sjukförsäkringens andel av sjukförsäkringens kostnader	4824 27333	-1- 45 ■f2S7	5123 29032	+ 79 -(-452

Netto på titeln framgår av tabell 11.

Utvecklingen av den allmänna sjukförsäkringsfonden framgår av nedanstående tablå, milj.kr.

Ar

Överskott

Ackumulerat saldo

1979 1980 1981 1982 1983

1 950.8

2 570,9 3195,0 3233,0'

859,0'

-   895,6

-1-1675,3 -t-4 870,3 -1-4870,3' -1-4870,3'

Regleringen mellan statsbudgeten och fonden verkställs inte.

Sjukförsäkringsfondens överskott för kalenderåret 1981 skall regleras gentemot statsbudgeten under våren 1983. Regleringen innebär en belastning av statsbudgeten på ca 3 195 milj.kr. under budgetåret 1982/83. Sjukförsäkringsfondens behållning blir efter denna reglering ca 4870 milj.kr. Enligt de av riksdagen antagna rikthnjerna för budgetregleringen i finansplanen bör tills vidare inte ytterligare avsättningar verkställas. Fondbehållningen kommer därvid tills vidare att vara oförändrad. Fondmedlen är placerade på ett räntelöst konto hos riksgäldskontoret. RRVs marsberäkning av inkomsterna på titeln sjukförsäkringsavgift, netto grundas på att 3   Riksdagen 1982/83. I sand. Nr 150. Bilaga 1.4

Prop. 1982/83:150

34

inga avsättningar till sjukförsäkringsfonden verkställs under budgetåret 1983/84.

Av tabell 11 framgår såväl inkomster som utgifter under inkomsttiteln sjukförsäkringsavgift, netto.

Tabell 11. Inkomster och utgifter under inkomsttiteln sjukförsäkrings avgift, netto, mit).kr.

	1982/83		1983/84
	Enligt	Förändring	Enligt	Förändring
	RRVs	jämfört med	RRVs	jämfört med
	marsbe-	budgetpro-	marsbe-	budgetpro-
	räkning	positionen	räkning	positionen
Inkomster
Direktdebiterade
avgifter	24832	-1-  19	25 371	-1- 31
Egenavgifter och öv- "
riga skattedebiterade
avgifter	1048	±    0	1 105	±    0
Avgifter från stat-
liga myndigheter och
affärsverk	3 508	-    4	4200	+    5
Övriga inkomster	143	±    0	143	±   0
Summa inkomster	29531	-f 15	30819	-1- 36
Utgifter
Inkomsttitelns andel
av sjukförsäkringens
kostnader	27333	-1-257	29032	-1-452
Avsättning av medel
tiU allmänna sjuk-
försäkringsfonden	3195	±    0	0	±    0
Summa utgifter	30528	4-257	29032	4-452
Netto på titeln	-997	-242	1787	-416

För budgetåret 1982/83 beräknas ett underskott på inkomsttiteln sjukförsäkringsavgift, netto. Underskottet orsakas framförallt av avsättningen till sjukförsäkringsfonden. Enjämförelse av nettot på titeln mellan budgetåren ger ett minskat överskott på titeln för budgetåret 1983/84 om avsättningen till sjukförsäkringsfonden exkluderas för budgetåret 1982/83. Denna minskning av överskottet på titeln skall även ses mot bakgrund av den positiva engångseifekt som finns på inkomstsidan till följd av den omläggning av uppbördsförfarandet för affärsverken som skall ske under budgetåret 1983/84.

RRV beräknar ett underskott på titeln sjukförsäkringsavgift, netto för budgetåret 1982/83. Underskottet beräknas till 997000000 kr. För budgetåret 1983/84 beräknar RRV inkomsterna på theln till 1 787000000kr.

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     35

1231 Barnomsorgsavgift

Inkomsterna från barnomsorgsavgiften framgår av tabell 12.

Tabell 12. Barnomsorgsavgift, milj.kr.

	1982/83		1983/84
	■   Enligt	Förändring	Enligt	Förändring
	RRVs	jämfört med	RRVs	jämfört med
	marsbe-	budgetpro-	marsbe-	budgetpro-
	räkning	positionen	räkning	positionen
Inkomster
Direktdebiterade
avgifter	5 555	-t- 95	5 873	- 33
Avgifter från stat-
liga myndigheter och
affärsverk	759	-t-    4	972	-1-  10
Egenavgifter	262	0	282	- 46
Titeln Barnomsorgs-
avgift	6576	-1- 99	7127	- 69

RRV beräknar inkomsterna på titeln barnomsorgsavgift till 6576000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 7 127000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1251 Övriga socialavgifter, netto

Under titeln övriga socialavgifter redovisas delpensionsavgiften, gemensam arbetsmarknadsavgift m.fl. övriga socialavgifter (tabell 13).

Tabell 13. Övriga socialavgifter, netto, milj.kr.

Inkomster

1 Arbetsskadeförsäkring

2 Lönegarantiavgift

3 Arbetarskyddsavgift

4 Avgift för sjöfolkspensionering

5 Delpensionsavgift

6 Gemensam arbetsmarknadsavgift

7 Merinkomst för delpensionsförsäkringen

Summa inkomster

Utgifter

Summa 1—6 enl ovan

8 Merkostnader för arbetslöshetsförsäkring m.m.
Summa utgifter

Netto på titeln

1982/83	1983/84
Prognos	Prognos
1569	1657
568	616
443	447
9	11
1494	1621
2937	4075
61	151
7081	8578
7020	8427
0	280
7020	8707
-1-61	-129

För budgetåret 1982/83 beräknar RRV inkomsterna på titeln övriga socialavgifter, netto till 61000000kr. RRV beräknar ett underskott på titeln övriga socialavgifter, netto för budgetåret 1983/84. RRV beräknar detta underskott till 129000000 kr.

Prop. 1982/83:150 36

1281 Allmän löneavgift

För att finansiera skattereformens första steg infördes en allmän löneavgift. Avgiften infördes den I januari 1983 (SFS 1982:423, prop. 1981/82:197), Avgiftsuttaget är fastställd till 2,0% för år 1983. För kalenderåret 1984 har RRV i sina beräkningar antagit oförändrat avgiftsuttag.

Tabell 14. Allmän löneavgift, milj. kr.

1983/84

Enligt RRVs      Förändring jämfört marsberäkning  med budgetpropositionen

Direktdebiterade avgifter 5340 -73
Avgifter från statliga myn
digheter och affärsverk 883 -1-12
Egenavgifter O O

Summa inkomster 6 223 4-85

Även egna företagare skall betala allmän löneavgift. Dessa egenavgifter inflyter i form av preliminärskatter, kvarstående skatter eller fyllnadsinbetalningar. Egenavgifterna omförs från inkomsttitel 1111 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse till lagstadgade socialavgifter första gången under budgetåret 1984/85.

För budgetåret 1982/83 uppnäs endast en knapp halvärseffekt av den nya avgiften. Inte heller för budgetåret 1983/84 uppnås en helårseffekt av den nya avgiften eftersom de kvarstående avgifterna för år 1983 regleras först våren 1985.

RRV beräknar inkomsterna på titeln allmän löneavgift till 2656000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 6223000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1400 Skatt på varor och tjänster

Under denna inkomsthuvudgrupp redovisas alla skatter som beräknas på produktion, försäljning, varuhantering, tillhandahållande av tjänster och tillåtelse att använda vissa varor. Försäljningsskatter, skatter på enskilda produkter och tjänster samt fordonsskatten skall redovisas under denna rubrik. Dessutom skall överskott som uppstår vid bolag eller liknande sammanslutningar där staten har monopol på försäljningen av produktionen redovisas under skatt på varor och tjänster. Även import- och exportavgifter skall redovisas som en skatt på varor och tjänster.

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     37

1411 Mervärdeskatt

Till grund för beräkningen av länsstyrelsernas uppbörd av mervärdeskatt ligger en bedömning av den privata konsumtionens utveckling. Mellan åren 1982 och 1983 beräknas den privata konsumtionen öka med 8,5%. Det är knappt en procentenhet lägre än vad som antogs i decemberberäkningen. För år 1984 har ökningen beräknats rill 6%, vilket är samma ökningstakt som antogs i decemberberäkningen. Fr.o.m. den I juli 1982 gäller att rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt som tas ut vid import inträder tidigast när tullverkets tullräkning mottas av den skattskyldige. Till följd härav uppstår en inkomstförstärkande engångseffekt under budgetåret 1982/83 på ca 2000 milj.kr. Tidigare antogs att denna effekt skulle uppstå redan under hösten. Vissa undersökningar av mervärdeskattedeklarationer som har utförts av riksskatteverket tyder på att effekten är mer utsträckt i tiden och påverkar inkomsterna även under senare hälften av budgetåret 1982/83.

Investeringsavdraget vid redovisning av mervärdeskatt har i decemberberäkningen beräknats minska inkomsterna med 1 500 milj.kr. budgetåret 1982/83 och med I 000 milj.kr. budgetåret 1983/84. Utfallet t.o.m. oktober månad tyder pä att effekten av avdraget har underskattats. Avdraget har nu beräknats till 1800 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och till 1200 milj.kr. för budgetåret 1983/84.

Länsstyrelsernas nettouppbörd av mervärdeskatt under 1982/83 beräknas till 12300 milj.kr., vilket är 600 milj.kr. lägre än i decemberberäkningen. Uppbörden under budgetåret 1983/84 beräknas uppgå till 12200 milj.kr. Det är en minskning med 300 milj.kr. jämfört med decemberberäkningen.

Till grund för beräkningen av mervärdeskatt på importerade varor ligger en bedömning av importvärdets utveckling. Som nämns under titeln tullmedel beräknas importvärdet öka med 13,8% år 1983 och med 6% år 1984. Det är en neddragning med ca 2 procentenheter för år 1983 och med ca 3 procentenheter för är 1984. Det är främst en minskad oljeimport, vilken ej är mervärdeskattepliktig, som orsakat denna nedgång. Tullens uppbörd av mervärdeskatt beräknas till 33500 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och till37000milj.kr. för budgetåret 1983/84.

RRV beräknar inkomsterna på titeln mervärdeskatt till 45 800000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 49200000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1421 Bensinskatt

Inkomsterna på titeln har hittills varit högre än vad som antogs i beräkningen till budgetpropositionen. Det höga utfallet tillsammans med den nuvarande prisutvecklingen på bensin har medfört att förbrukningen nu antas bli oförändrad. I höstens beräkning antogs att förbrukningen skulle

Prop. 1982/83:150 38

minska med 2% resten av budgetåret 1982/83 och med ytterligare 2 % nästa budgetår. Inkomsterna har nu justerats upp med 195 milj.kr. budgetåret 1982/83 och med 200 milj.kr. budgetåret 1983/84.

RRV beräknar inkomsterna på riteln bensinskatt till 6695000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 6480000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1424   Tobaksskatt

Den 1 februari 1983 höjdes tobaksskatten. Höjningen beräknas öka inkomsterna med 110 milj.kr. innevarande budgetår och med 330 milj.kr. budgetåret 1983/84. P.g.a. det höga utfallet t.o.m. februari har inkomstema räknats upp med 100 milj.kr. för vart och ett av budgetåren 1982/83 och 1983/84 jämfört med beräkningen i budgetpropositionen.

RRV beräknar inkomstema på titeln tobaksskatt till 3 330000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 3520000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1425   Skatt på spritdrycker

P.g.a. det höga utfallet t.o.m. februari har inkomsterna räknats upp med 60 milj.kr. budgetåret 1982/83 och med 65 milj.kr. budgetåret 1983/84.

RRV beräknar inkomsterna på titeln skatt på spritdrycker till 4950000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 5 100 000 000 kr. för budgetåret 1983/84.

1427 Skatt på malt- och läskedrycker

Konsumtionen av malt- och läskedrycker har varit högre än vad som antogs i budgetpropositionen. Det är främst konsumtionen av starköl som har ökat. Inkomstema har nu räknats upp med 60 milj.kr. budgetåret 1982/83 och med 62 milj.kr. budgetåret 1983/84.

RRV beräknar inkomsterna på titeln skatt på malt- och läskedrycker till 1094000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 1153000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1428 Energiskatt

Som nämns under titeln bensinskatt har prognosen på bensinförbrukningen justerats upp jämfört med budgetpropositionen. Energiskatten på bensin har därför räknats upp med 47 milj.kr. budgetåret 1982/83 och med 49 milj.kr. budgetåret 1983/84. Energiskatten på olja har nu räknats ner

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     39

med 124 milj.kr. för budgetåret 1982/83 jämfört med höstens beräkning. Bl.a. har den milda vintern medfört att förbmkningen av olja blivit lägre än vad som antogs tidigare. 1 höstens inkomstberäkning antogs att förbrukningen skulle minska med 5% för budgetåret 1983/84. De sänkta oljepriserna antas nu medföra en något lägre minskningstakt. Förbrukningen antas nu minska med 4% för budgetåret 1983/84. Skatten på olja har räknats ned med 84 milj.kr. budgetåret 1983/84. Prognosen på inkomsterna av energiskatt på el är oförändrad.

RRV beräknar inkomsterna på titeln energiskatt till 8270000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 7910000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1441 AB Vin- & Spritcentralens inlevererade överskott

AB Vin- & Spritcentralen har reviderat beräkningen av den inlevererade årsvinsten. Inleveransen har räknats upp med 35 milj.kr. för vart och ett av budgetåren 1982/83 och 1983/84.

RRV beräknar inkomstema till 185000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 185000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1453 Totalisatormedel

Omfattningen av totalisatorspelet vid galopp- och travtävlingar har ökat jämfört med vad som antogs i decemberberäkningen. Inkomstema har därför räknats upp med 20 milj.kr. budgetåret 1982/83 och med 40 milj.kr. budgetåret 1983/84.

RRV beräknar inkomstema på titeln totalisatormedel till 280000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 310000000 kr. för budgetåret 1983/84.

1471 Tullmedel

Prognosen på importvärdets utveckling för åren 1983 och 1984 har justerats ned med 2 resp. 3 procentenheter. Importvärdet bedöms nu öka med 13,8% resp. 6,0%. För budgetåret 1982/83 beräknas inkomstema förbli oförändrade jämfört med i decemberberäkningen. För budgetåret 1983/84 har inkomstema räknats ned med 85 milj.kr.

RRV beräknar inkomstema på titeln tullmedel till 1600000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 1705000000 kr. för budgetåret 1983/84.

Prop, 1982/83:150 40

2000 Inkomster av statens verksamhet

Under inkomsttypen inkomster av statens verksamhet redovisas bl.a. rörelseöverskott, ränteinkomster, offentligrättsiiga avgifter och försäljningsinkomster.

Regeringen har föreskrivit att statens utlåningsränta och statens avkastningsränta skall vara 12% under budgetåret 1982/83 (SFS 1982:222). I budgetpropositionen 1983 beräknas statens avkastningsränta för budgetåret 1983/84 uppgå till 13%. Denna räntesats har i beräkningarna använts för budgetåren 1983/84 och 1984/85.

2100 Rörelseöverskott

Överskott från de statliga affärsverken skall tillföras denna huvudgrupp. De statliga affärsverken redovisar i skrivelser till RRV sina beräknade inkomster på statsbudgeten. Affärsverken har av RRV anmodats att presentera sina beräkningar på följande sätt. I en huvudtabell, som följer samma uppställning för samtliga affärsverk, redovisas det förväntade resultatet av rörelsen, bokslutsdispositioner, överskott och inleverans. Uppdelning av intäkter på rörelsegrenar och av kostnader på huvudgrupper redovisas i särskilda tabeller. Övriga faktorer av väsentlig betydelse för bedömning av det förväntade ekonomiska resultatet skall anges.

Nedan följer en sammanställning av affärsverkens skrivelser samt RRVs förslag till beräkning av affärsverkens inlevererade överskott för budgetåren 1982/83 och 1983/84.

2111 Postverkets inlevererade överskott

Postverket har i skrivelse till RRV beräknat inleveransen av överskott under budgetåren 1982/83 och 1983/84 till 81,5 milj.kr. resp. 100 milj.kr. Det innebär en minskning med 10,5 milj.kr. resp. I milj.kr. i förhållande till budgetpropositionen.

Utdrag ur postverkets skrivelse:

För budgetåren 1982/83 och 1983/84 räknar Postverket nu med att kunna leverera ett överskott på 80 milj.kr. resp. 105 milj.kr. Detta motsvarar normal förräntning av det disponerade statskapitalet. Postverkets inleveranser av överskottsmedel framgår av tabell 15.

I beräkningen har vi lagt in en allmän portohöjning fr.o.m. den I april 1983 enligt vår framställning till Regeringen. För att klara förräntningskra-vet under perioden räknar vi dessutom med att det blir nödvändigt att höja den allmänna portonivån även nästa budgetår. Därutöver erfordras ett uttag ur konsolideringsfonden på sammanlagt ca 100 milj.kr. under tvåårsperioden. Hänsyn har då tagits även till den extra avskrivning på 300 milj.kr. som föreslagits i budgetpropositionen.

Postvolymen beräknas öka med 2% under innevarande budgetår och med 1 % budgetåret 1983/84.

Personalvolymen beräknas öka med 1,0% under 1982/83 men beräknas kunna hållas på oförändrad nivå under 1983/84. Den genomsnittliga prisökningen på personalkostnaderna beräknas till cirka 6,5% 1982/83 och till cirka 7,5% 1983/84.

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     41

Sakkostnaderna beräknas öka med 16,5% under 1982/83 och med 15% under 1983/84.

Diskontot förutsätts ligga kvar på nuvarande nivå på 9% under resten av perioden.

Tabell 15. Postverkets resultaträkning för budgetåren 1981/82 - 1983/84, milj.kr.

	1981/82		1982/83		1983/84
	Drift-	Utfall	Drift-	Beräk-	Beräk-
	stat		stat	ning	ning
Rörelseintäkter, exkl.
driftbidrag, tidningar'	7260	7620	7 845	8084	8686
Rörelsekostnader, exkl.
avskrivningar'	-7214	-7044	-7675	-7712	-8437
Driftbidrag, tidningar	60	60	54	54	48
Rörelseresidtal före av-
skrivningar	106	636	224	426	297
Avskrivningar enligt plan	-183	-150	-185	-177	-198
Rörelseresultat efter av-
skrivningar	-11	486	39	249	99
Finansiellt netto	40	49	51	69	70
Residlatföre bokslut.sdis-    .
positioner	-37	535	90	318	169
Avskrivningar utöver plan	-30	-419	-35	-45	-355
Upplösning av värderegle-
ringsreserv	—	2	-	—	-
Skillnad mellan faktisk
pensionskostnad och bok-
förd pensionsutgift	(254)	(225)	(254)	(199)	(21.)
Resultat efter bokslutsdis-
positioner	-67	118	55	273	-186
Konsolideringsfond, in-
sättning	-	-31	-	-193	—
Konsolideringsfond, uttag	147	-	30	-	291
Överskott att inleverera till
statsverket	80	87	85	80	105 .
Inleverans	76	81	87	82	100
Därav: Av föregående års
överskott	16	16	22	22	20
Av årets överskott	60	65	65	60	80
Överskott i procent av i
medeltal disponerat stats-
kapital	10,75	10,75	12,00	12,00	13,00
Statskapitalets storiek per
den 30juni	-	657	—	800	460

' Rörelseintäkter och rörelsekostnader specificeras i tabell 16. Rörelsekostnadema inkluderar här liksom i Postverkets officiella redovisning utbetalade pensioner. Försäkringsmässig merkostnad för pensioner redovisas som vanligt under särskild rubrik.

Avskrivningar utöver	1981/82		1982/83		1983/84
plan
	Drift-	Utfall	Drift-	Beräk-	Beräk-
	stat		stat	ning	ning
Skillnad mellan kalkylmäs-
sigt beräknade avskriv-
ningar och avskrivningar
enligt plan	- 30	- 41	-35	-45	- 55
Avskrivning på uppskrivet
fastighetsvärde	-	- 78	-	-	-
Extra avskrivning av stats-
kapitalet	-	-300	-	-	-300
Summa	- 30	-419	-35	-45	-355

Prop. 1982/83:150 42

Tabell 16. Postverkets rörelseintäkter och rörelsekostnader, milj.kr.

	1981/82		1982/83		1983/84
	Drift-	Utfall	Drift-	Beräk-	Beräk-
	stat		stat	ning	ning
Rörelseintäkter
exkl. driftbidrag, tidningar
Försändelseintäkter'	4734	4827	5065	5 122	5699
Uppdrag åt staten	180	147	220	222	193
Räntenetto	922	1 158	1095	1 149	1 152
Ersättning från PKbanken	601	574	600	672	669
Postavgifter, betalningsför-
medling	335	353	320	346	343
Särskilda affärsområden	279	286	280	282	310
Övriga intäkter	209	275	265	291	320
Summa rörelseintäkter	7260	7620	7845	8084	8686
Rörelsekostnader exkl. av-
skrivningar
Lön och lönetillägg	3975	3 882	4130	4 147	4424
Sociala avgifter m.m.	1520	1505	1605	1644	1818
Övriga personalkostnader	151	128	155	142	152
Summa personalkostnader	5646	5515	5890	5933	6394
Sakkostnader	1568	1529	1785	1779	2043
Summa rörelsekostnader	7214	7044	7675	7712	8437

' Skillnaden mellan driftstat och utfall 1981/82 beror på ett gynnsammare ekonomiskt utfall av portoreformen än beräknat.

 Skillnaden mellan driftstat och utfall 1981/82 beror dels på att diskontot under året blev högre än väntat, dels på en gynnsammare medelsaido- och medelförräntnings-utveckling än väntat.

 Skillnaden mellan driftstat och utfall 1981/82 beror främst pä lägre utfall av 1981 års löneavtal än beräknat.

RRV ansluter sig till postverkets beräkning. Inkomsterna på riteln postverkets inlevererade överskott beräknas till 81500000kr. för budgetåret 1982/83 och till 100000000 kr. för budgetåret 1983/84.

2112 Televerkets inlevererade överskott

Televerket har i skrivelse till RRV beräknat inleveransen av överskott under budgetåren 1982/83 och 1983/84 till 246,4 milj.kr. resp. 286,3 milj.kr. Det innebär en ökning med 7,4 milj.kr. resp. 12,3 milj.kr. i förhållande till budgetpropositionen.

Utdrag ur televerkets skrivelse:

Beräkningama för 1982/83 bygger på de reviderade utfallsprognoser som gjorts för olika huvudenheter under januari 1983. För budgetåret 1983/84 har i likhet med inkomstberäkningen i november använts de preliminära budgetar som inkommit från de olika huvudenheterna våren 1982. Viss justering har dock gjorts med hänsyn till att verket avser att finansiera vissa terminaler via Telefinans AB fr.o.m. budgetåret 1983/84.

Vid intäktsberäkningama har fömtsatts att verket får göra de generella taxehöjningar som föreslagits per 1983-04-01.

Televerkets larmdivision ombildades den Ijuli 1982 till Tele Larm AB.

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     43 Tabell 17. Televerkets driftstat för budgetåren 1981/82-1983/84, milj.kr.

	1981/82   ■		1982/83		1983/84
	Drift-	Utfall	Drift-	Beräk-	Beräk-
	stat		stat	ning	ning
Rörelseintäkter'	10303,4	10481,0	10928,0	11 088,0	12 386,0
Rörelsekostnader	-6271,4	-6239,0	-6720,0	-7015,0	-7 530,0
Rörelseresidtal före av-
skrivningar	4032.0	4242,0	4208,0	4073.0	4 856,0
Avskrivningar enligt
plan	-1737,0	-1789,0	-1923,2	-1 946,0	-2083,0
Rörelseresultat efter
avskrivningar	2 295,0	2453,0	2284,8	2127,0	2773,0
Finansiella intäkter
och kostnader	-   173,2	-    89,0	-   167,0	-   162,5	-   374,3
Resultat efter finan-
siella intäkter och
kostnader	2 121.8	2364,0	2117,8	1964,5	2 398,7
Extraordinära intäkter
och kostnader	30,2	-      5,0	-      0,6	2,2	1,3
Resultatföre boksluts-
dispositioner	2152,0	2359,0	2117,2	1 966.7	2400,0
Bokslutsdispositioner'	-1944,0	-2151,0	-1864,5	-1707,5	-2 104,7
Årets resultat	208.0	208,0	252.7	259,2	295,3
Resultat i procent av i
medeltal disponerat
statskapital	10,75	10,75	12,0	12,0	13,0
Inleverans	201,2	201,1	242,2	246,4	286,3
Därav:
Av föregående års
resultat	45,2	45.0	52,7	52,3	64,8
Av årets resultat	156,0	156,0	189,5	194,1	221,5
Avskrivningar på stats-
kapitalet
Därav:
Avskrivningar enligt plan	-	573,0	-	622,0	684.0
Avskrivningar utöver plan	-	856,8	-	946,1	1095,6
' Fördelning av rörelseintäkter på rörelsegrenar
	1981/82		1982/83		1983/84
	Drift-	Utfall	Drift-	Beräk-	Beräk-
	stat		stat	ning	ning
Telefon	8761,9	8860,0	9288,1	9448,1     ;	10593,6
Textkommunikation	450,9	441,0	460,0	460,0	517,0
Datakommunikation	282,1	318,0	395,0	395,0	496,0
Larm''	122,0	106,0	—	—	—
Rundradio	326,7	325,0	356,9	356,9	342,2
Övrig radio	230,2	226,0	277,1	277,1	309,2
Div. inkomster	129,6	205,0	150,9	150,9	128,0
Summa rörelseintäkter	10303,4     10481,0     1		10928,0     1	11088,0     1	12386,0

 I televerkets driftstat upptages sedan budgetåret 1972/73 endast de samlade rörelsekostnadema utan någon specificering på delposter. Anledningen härtill är att televerket internt budgeterar de samlade utgifterna uppdelade på utgiftsslag för verksamheten inklusive anläggningsverksamhet. ' Bokslutsdispositioner

Prop. 1982/83:150 44

	1981/82		1982/83		1983/84
	Drift-	Utfall	Drift-	Beräk-	Beräk-
	stat		stat	ning	ning
Avskrivningar utöver plan	-1 972,9	-1813,0	-1 908,4	-1896,1	-2377,5
Skillnad mellan faktisk
pensionsskuld och bokförd	-	-149,0	-	-	-
Förändring av förråds-
och lagerreserv och konso-
lideringsfond	-h28,9	-189,0	-1-43,9	-1-188,6	-h 272,8

'' Larmdivisionen ombildades till Tele Larm AB den Ijuli 1982.

RRV ansluter sig till televerkets beräkning. Inkomsterna på titeln televerkets inlevererade överskott beräknas till 246400000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 286300000kr. för budgetåret 1983/84.

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott

Statens järnvägar har i skrivelse till RRV räknat med att någon inleverans av överskott inte kommer att ske under budgetåret 1982/83. Inleveransen av överskott under budgetåret 1983/84 beräknas nu uppgå till 140 milj.kr. Det innebär en minskning med 160 milj.kr. i förhållande rill budgetpropositionen.

Utdrag ur statens järnvägars skrivelse:

I höstprognosen räknade SJ med höjningar av taxenivån 1982-12-01, 1983-04-01 (godstrafik) och 1983-05-01 (persontrafik). Tillföljd av prisstoppet höjs taxenivån endast en gång under budgetåret och det så sent som 1983-04-01. Intäkterna beräknas härigenom bli ca 85 milj.kr. lägre 1982/83 än i höstprognosen. Någon större avvikelse på kostnadssidan p.g.a. prisstoppet beräknas ej uppkomma.

Ersättningen för drift av olönsamma järnvägslinjer m.m. upptogs i november - enligt SJs anslagsframställning - till 995 milj.kr. för 1983/84. I årets budgetproposition föreslås en finansiell rekonstmktion av SJ vilken bl.a. innebär att ersättningen höjs till 1463 milj.kr. Häri ingår ersättning motsvarande den kostnadsavlastning som SJ t.o.m. 1982/83 redovisat på kostnadssidan.

Beräkningen av personalkostnaderna har baserats på en reviderad bedömning av personalbehovet. Lönenivån beräknas stiga med 7% 1983-01-01 och med 10% per år fr.o.m. 1984-01-01. Personalkostnaderna beräknas 1982/83 bli lägre än i höstprognosen bl.a. till följd av den milda vintern och bättre tågföring vilket minskat behovet av övertid.

Övriga kostnader (exkl. avskrivningar) väntas bli något högre än i höstprognosen.

Den finansiella rekonstruktionen av SJ medför dessutom att avskrivningarna fr.o.m. 1983/84 — till följd bl.a. av en nedskrivning av statskapitalet med 1 000 milj.kr. - reduceras kraftigt. Nedskrivningen får även effekt på avkastningskravet.

Som framgår av tabell 18 leder denna prognosrevidering till ett beräknat underskott om ca 470 milj.kr. för 1982/83.

För 1983/84 har i tabellen angetts ett överskott på 185 milj.kr. I avvaktan

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     45

bl.a. på resultatet av det pågående budgetarbetet är det angivna resultatet mycket osäkert. Det har närmast karaktären av räkneexempel utifrån antaganden som diskuterats mellan SJ och departementet i samband med arbetet med 1984 års långtidsutredning.

Tabell 18. Statens järnvägars driftstat för budgetåren 1981/82 - 1983/84, milj.kr.

	1981/82		1982/83		1983/84
	Drift-	Utfall	Drift-	Beräk-	Beräk-
	stat'		stat'	ning	ning
Rörelseintäkter	6953	6 833	7 588	7 505	8605
Därav:
Trafikintäkter	5 799	5639	6400	6240	6725
Stadig ersättning för vissa
tjänster	865	865	863	863	1463
Övriga rörelseintäkter	289	329	325	402	417
Rörelsekostnader	-6232	-6362	-6742	-6944	-7560
Därav:
Personalkostnader	-4464	-4524	-4688	-4712	-5110
Övriga rörelsekostnader	-1768	-1838	-2054	-2232	-2450
Rörelseresidtal före av-
skrivningar	721	471	846	561	1045
Avskrivningar enligt plan	-492	-504	-540	-561	-400
Kostnadsavlastning	180	180	210	210	—
Rörelseresultat efter av-
skrivningar	409	147	516	210	645
Finansiella intäkter och
kostnader	17	-5	15	-7	10
Resultat efter finansiella
intäkter och kostnader	426	142	531	203	655
Extraordinära intäkter och
kostnader	3	23	20	20	20
Resultatföre boksluisdis-
positioner	429	165	551	223	675
Bokslutsdispositioner	-636	-611	-661	-693	-490
Årets resultat	-207	-445	-110	-470	185
Resuhat i procent av i me-
deltal disponerat statskapi-
tal	—	—	—	-	6,2
Inleverans	-	-	-	-	140
Därav:
Av föregående års resultat	-	-	-	-	-
Av årets resultat	—	-	-	—	140
Avskrivningar på statska-
pitalet	1 128	1 115	1201	1254	890
Därav:
Avskrivningar enligt plan	492	504	540	561	400
Avskrivningar utöver plan	636	611	661	693	490

' Driftstat har ej fastställts av regeringen. Här anges SJs förslag till resultatbudget.

RRV ansluter sig till statens järnvägars beräkning. Någon inleverans av överskott beräknas inte ske under budgetåret 1982/83. Inkomsterna på titeln statens järnvägars inlevererade överskott beräknas till 140000000 för budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83:150 46

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott

Luftfartsverket har i skrivelse tiU RRV beräknat inleveransen av överskott under budgetåren 1982/83 och 1983/84 till 96 milj.kr. resp. 142,2 milj.kr. Det innebär en minskning med 14,5 milj.kr. resp. 13,3 milj.kr. i förhållande till budgetpropositionen.

Utdrag ur luftfartsverkets skrivelse:

Med hjälp av halvårsutfall samt kända och bedömda faktorer för andra halvan av budgetåret har en bedömning av utfaUet för 1982/83, nyligen gjorts. Enligt denna bedömning väntas det totala intäktsutfallet bli ca 827 milj.kr. vilket är 23 milj.kr. mindre än budgeterat. Intäktsbortfallet beror på att verkets taxor och avgifter inte kunnat höjas p.g.a. det allmänna prisstopp som infördes under hösten 1982. Taxehöjningen var ursprungligen planerad till 1982-11-01 men väntas nu inte kunna genomföras förrän 1983-04-01. Intäkterna från chartertrafiken bedöms också bh väsentligt lägre än budgeterat men detta kompenseras till stor del av ökade intäkter från den inrikes linjefarten samt bilparkering och hyror och arrenden.

Kostnaderna väntas för 1982/83 komma att uppgå till totalt 719,4 milj.kr. vilket är 3 milj.kr. lägre än budgeterat. Ränteersättningen till kommunerna har därvid, liksom tidigare, reducerats från en full förräntning på 63 milj.kr. tiU en beräknat möjlig förräntning på 43,6 milj.kr. vilket innebär att kommunerna erhåller 8 milj.kr. mindre än budgeterat i ränteersättningar. Övriga kostnader överstiger följaktligen budget med 5 milj.kr. främst beroende på:

—       för lågt budgeterade lönenivåer andra halvan av budgetåret

-     ej budgeterade ersättningar för driftunderskott på Växjö och Kristian
stad flygplatser.

Överskottet för inleverans Ull staten väntas med ovan angivna fömtsättningar komma att uppgå till 107,7 milj.kr. vilket motsvarar ca 69% av det fuUa förräntningskravet.

Intäkts- och kostnadsberäkningen för 1983/84 bygger på förutsättningar som kommer att ligga till grund för budgetdirektiven avseende nästa budgetår.

Intäkterna har därvid beräknats till 934 milj.kr. Detta inkluderar en genomsnittlig taxehöjning på ca 14,5% från 1983-11-01. Jämfört med den beräkning av intäkterna som gjordes i höstens inkomstberäkning har vo-lymutveckhngen vad gäller antalet landningar och passagerare reviderats. Numera antages oförändrad landningsvolym jämfört med innevarande budgetår medan passagerarvolymen antages öka med 2%.

Kostnaderna väntas för 1983/84 komma att uppgå till 778,7 milj.kr. Denna bedömning bygger på att personalvolymen kan minskas med ytterligare ca 2% jämfört med budgeterad volym 1982/83. Lönenivåerna beräknas för 1983/84 bli genomsnittligt ca 5% högre än för 1982/83. De sociala avgifterna har beräknats som ett påslag motsvarande 34% av löneutbetalningarna. För övriga rörelsekostnader har den genomsnittliga prisnivån antagits öka med ca 10%. Priset för eldningsolja har dock beräknats bli oförändrad jämfört med 1982/83.

Överskottet har enligt dessa förutsättningar beräknats till 155,3 milj.kr. Ränteersättningen till kommunerna har beräknats till 58,7 milj.kr. Förränt-ningen av statligt och kommunalt kapital uppgår därmed till ca 83%.

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     47 Tabell 19. Luftfartsverkets driftbudget för budgetåren 1981/82 - 1983/84, milj.kr.

	1981/82		1982/83		1983/84
	Drift-	Utfall	Drift-	Beräk-	Beräk-
	budget		budget	ning	ning
Rörelseintäkter	738,0	751,1	850,1	827,1	934,0
Rörelsekostnader	-567,6	-591,2	-635,3	-632,3	-685,6
Rörelseresultat före av-
skrivningar	170,4	159,9	214,8	194,8	248,4
Avskrivningar	-79,0	-86,9	-87,0	-87,0	-93,0
Rörelseresultat	91,4	73,0	127,8	107,8	155,4
Kommunala skatter	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1	-0,1
Årets överskott	91,3	72,9	127,7	107,7	155,3
Överskott i procent av i
medeltal disponerat stats-
kapital	7,0	5,5	9,9	8,3	10,7
Inleverans	77,6	66,3	110,5	96,0	142,2
Därav:
Av föregående års resultat	11,3	11,3	17,9	17,9	29,6
Av årets resultat	66,3	55,0	92,6	78,1	112,6

Tabell 20. Luftfartsverkets intäkter, milj.kr.

	1981/82		1982/83		1983/84
	Drift-	Utfall	Drift-	Beräk-	Beräk-
	budget		budget	ning	ning
Trafikintäkter
Landningsavgifter	141,2	140,1	154,0	153,7	176,3
Passageraravgifter	138,2	130,5	144,0	141,0	166,7
Terminaltjänstavgifter	51,6	49,6	54,1	52,4	55,9
Hangar och parkering	3,9	3,1	4,4	4,4	5,1
Undervägsavgifter	147,3	137,9	149,2	149,2	165,0
Summa trafikintäkter	482,2	461,2	505,7	500,7	569,0
Övriga intäkter	179,1	195,5	206,0	202,0	226,6
Ersättning för flygtrafik-
tjänst m.m.	63,0	74,6	84,8	84,8	64,6
Luftfartsinspektionens av-
gifter	11,6	13,2	13,7	13,7	15,4
Finansiella och extraordi-
nära intäkter	2,1	6,6	2.9	10,9	4,0
Effekt av planerade taxe-
höjningar	-	-	37,0'	15,0	54,4'
Summa övriga intäkter	255,8	289,9	344,4	326,4	365,0
Intäkter totalt	738,0	751,1	850,1	827,1	934,0

' Motsvarar taxehöjning på genomsnitdigt 10,0% från 1982-11-01.  Motsvarar taxehöjning på genomsnittligt 10,6% från 1983-04-01. ' Motsvarar taxehöjning på genomsnittligt 14,5% från 1983-11-01.

Prop. 1982/83:150

48

Tabell 21. Luftfartsverkets kostnader, milj.kr.

	1981/82		1982/83		1983/84
	Drift-	Utfall	Drift-	Beräk-	Beräk-
	budget		budget	ning	ning
Personalkostnader
Löner	243,7	247,4	262,2	267,2	279,7
Sociala kostnader	80,4	77,4	86,1	84,1	95,1
Div. personalomkostnader	22,3	24,6	28,1	27,5	28,5
Avgår: Ersättning från för-
säkringskassan	-7,8	-7,6	-8.3	-8,3	-9,1
Summa personalkostnader	338,6	341,8	368,1	370,5	394,2
Sakkoslnader
Materialkostnader	40,1	42,7	63,3	61,2	69,6
Tjänster ål utomstående	73.5	74.2	63,4	63,8	61,5
Adm, kostnader	4,3	5,2	5,4	8,6	9,8
Ersättning till andra myn-
digheter m.m.	72,7	77.7	80,8	81,9	83,9
Summa sakkostnader	190,6	199,8	212,9	215,5	224,8
Kommunala räntor'	34,6	27,0	51,6	43,6	58,7
Avskrivningar	79,0	86,9	87,0	87.0	93,0
Finansiella och extraordi-
nära kostnader	3,9	22,7	2,8	2,8	8,0
Kostnader totalt	646,7	678,7	722,4	719,4	778,7

' Reducerad till faktisk/beräknad måluppfyllelse.

RRV ansluter sig till luftfartsverkets beräkning. Inkomsterna på titeln luftfartsverkets inlevererade överskott beräknas till 96000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 142200000 kr. för budgetåret 1983/84.

2115 Förenade fabriksverkens inlevererade överskott

Förenade fabriksverken har i skrivelse till RRV beräknat inleveransen av överskott under budgetåren 1982/83 och 1983/84 till 53,7 milj.kr. resp. 57,9 milj.kr. Det innebär en minskning med 0,9 milj.kr. resp. 10,9 milj.kr. i förhållande till budgetpropositionen.

Utdrag ur förenade fabriksverkens skrivelse:

Utfallet för 1982 har beräknats med utgångspunkt från värt preliminära årsbokslut.

Beräkningen för 1983 bygger pä vår budget och 1984 på vår operativa längsiktsplan.

Beträffande budgeten 1983 har inte någon ny prognos gjorts. Detta görs i första kvartalsbokslutet under april.

' Följande ändring mot fastställd driftstat är gjord. Inleveranskravet är minskat med 8,1 milj.kr. till 58,2 milj.kr. på grund av kompletteringsskrivelse till regeringen frän FFV av 1983-02-15. Denna skrivelse har ännu ej behandlats. Vidare har intäkterna justerats ner på grund av att Underhällssektorns timpriser ej godkänts av FM V. En justering av marginalerna blir då följden.

Bokslutsdispositionerna 16,8 milj.kr. kommer att täcka överavskrivningar så att samtliga kalkylmässiga avskrivningar därmed kan täckas.

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     49

Tabell 22. Förenade fabriksverkens driftstat för åren 1982-1984, miy.kr.

	1982		1983		1984
	Drift-	Utfall	Drift-	Beräk-	Beräk-
	stat		stat	ning	ning
Rörelseintäkter	1517,7	1 578,8	1917,7	1907,7	1 946,5
Rörelsekostnader	-1321,5	-1412,0	-1754,2	1 763,5	-1 770,9
Rörelseresultat före av-
skrivningar	196,2	166,8	163,5	144,2	175,6
Avskrivningar enligt plan	-38,8	-46,1	-47,7	-47,7	-51,6
Rörelseresultat efter av-
skrivningar	157,4	120,7	115,8	96,5	124,0
Finansiella intäkter och
kostnader	-20,0	2,4	-12,0	-12,0	-5,0
Resuhat efter finansiella
intäkter och kostnader	137,4	123,1	103,8	84,5	119,0
Extraordinära intäkter och
kostnader	-8,5	-17,8	-8,5	-8,5	-8,5
Resultat före bokslutsdis-
positioner och skatt	128,9	105,3	95,3	76,0	110,5
Bokslutsdispositioner	-70,1	-50,8	-28,0	-16,8	-40,2
Resultat före skatt	58,8	54,5	67,3	59,2	70,3
Skatt	-1,0	-0,8	-1,0	-1,0	-1,0
Årets resultat	57,8	53,7	66,3	58,2	69,3
Resultat i procent av i me-
deltal disponerat statskapi-
tal	10,75	10,75-12 49,1	-    12-13	12-13	13
Inleverans	48,8		61,2	56,7	66,5
Därav: Av föregående års
resultat	8,8	8,7	13,5	13,3	14,5
Av årets resultat	40,0	40,4	47,7	43,4	52,0
Avskrivningar på statska-
pitalet	53,0	50,5	60,2	60,2	63,9
Därav:
Avskrivningar enligt plan	38,8	37,2	43,1	43,1	47,0
Avskrivningar utöver plan	14,2	13,3	17,1	17,1	16,9

Tabell 23. Förenade fabriksverkens rörelseintäkter per rörelsegren, milj.kr.

Sektor	1982		1983		1984
	Driftstat	Utfall	Drift-stat	Beräkning	Beräkning
Försvarsmateriel Underhåll Övrigt Summa FFV	661,9 850,8 5,0 1517,7	673,0 899,8 6,0 1578,8	763,8 1 147,9 6,0 1917,7	763,8 1 137,9 6,0 1907,7	791,3 1 148,7 6,5 1946,5

RRV ansluter sig till förenade fabriksverkens beräkning. Inkomsterna på titeln förenade fabriksverkens inlevererade överskott beräknas till 53700000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 57900000 kr. för budgetåret 1983/84.

4   Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 150. Bilaga 1.4

Prop. 1982/83:150 50

2116 Statens vattenfallsverks inlevererade överskott

Statens vattenfallsverk har i skrivelse till RRV beräknat inleveransen av överskott under budgetåren 1982/83 och 1983/84 till 1913,7 milj.kr. resp 2260,0 milj.kr. Det innebär ingen förändring i förhållande till budgetpropositionen.

Utdrag ur statens vattenfallsverks skrivelse:

Kraftverksrörelsen

Budgetåret 1982/83

Vattenfalls beräkningar i driftstaten för 1982/83 grundades på vissa antaganden beträffande prisnivån, belastnings- och kraftbalansutvecklingen m.m. Dessa fömtsättningar har till vissa delar förändrats. De betydelsefullaste förändringarna sammanhänger med devalveringen av den svenska kronan som genomfördes i oktober 1982 samt införandet av skatt på viss elektrisk kraft fr.o.m. 1983. I den reviderade inkomstberäkningen har fömtsatts att det allmänna prisstoppet upphör den I april 1983. Förändringar jämfört med den fastställda driftstaten redovisas i det följande.

Elförsäljningen beräknas minska med 0,3 TWh. Minskningen hänför sig till fast engrosförsäljning och till egen detaljförsäljning. Den minskade försäljningsvolymen beror i huvudsak på den milda vintern.

Vattenfalls nettoförbrukning (egen kraftproduktion plus inköpt kraft minus försåld rillfällig kraft) beräknas minska med 0,4 TWh som en följd av den lägre belastningen.

Vattenkraftproduktionen och den egna kärnkraftproduktionen väntas bli lägre än i driftstaten. Inköpt kraft från Forsmarks Kraftgrupp AB (FKA) beräknas däremot bli något högre än i drtftstaten trots en längre revisionstid p.g.a. problem med sprickbildningar i visst stålmaterial. Det tillfälliga kraftutbytet beräknas uppvisa en minskad nettoförsäljning (försäljning minus inköp) med 1,7 TWh. Vattenmagasinet var vid budgetårets ingång 10450GWh och beräknas vid dess slut bli I3 200GWh, vilket är 500GWh högre än i driftstaten.

Totalt beräknas rörelseintäkterna öka med 71 milj.kr. jämfört med fastställd driftstat. Intäkterna från fast engrosförsäljning beräknas öka med 62 milj.kr., trots en volymminskning (-33 milj.kr.), beroende på högre index-och energipristillägg (95 milj.kr.). Detaljförsäljningen väntas minska med 5 milj.kr. Den tillfälliga kraftförsäljningen minskar med 19 milj.kr. medan transiteringsintäkterna beräknas öka med 25 milj.kr. bl.a. genom en höjning av indextilläggen. Intäkterna från värmeförsäljningen beräknas öka med 8 milj.kr.

Kostnaderna för egen produktion beräknas öka med 304 milj.kr. varav 210 milj.kr. beror på den från och med l983 införda skatten på äldre vattenkraft. Resterande ökning på 94 milj.kr. beror dels på ökade bränslekostnader som en följd av devalveringen, deis på en retroaktiv uppräkning av avsättningen för framtida kostnader för kärnkraften för produktion t.o.m. 1981.

Kostnaderna för främmande produktion (inköp av fast och tillfällig kraft) beräknas öka med 405 milj.kr. Inköpskostnaderna från FKA beräknas öka med 247 milj.kr., i huvudsak beroende på kursförändringar på utländska lån, som en följd av devalveringen. Högre kraftavgifter för att möjliggöra

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     51

en extra avskrivning inom Fyriskraft AB har fördyrat kraftinköpen därifrån med 40 milj.kr. De tillfälliga kraftinköpen beräknas öka med 104 milj.kr. beroende på väsentligt större volym.

Övriga kostnader har minskats med 39 milj.kr. beroende på att hittills nedlagda kostnader för Kol-Hälsa-Miljöprojektet och Gastransiteringspro-jektet har överförts som fordran på statsverket.

Totah beräknas rörelsens kostnader öka med 670 milj.kr. Detta innebär ett rörelseresultat före avskrivningar på 2635 milj.kr., en försämring med 599 milj.kr. jämfört med den fastställda driftsstaten.

De kalkylmässiga avskrivningarna har i resultatsammanställningen delats upp i avskrivningar enligt plan (avskrivning på historiska anskaffningskostnader) och avskrivningar utöver plan (skillnad mellan kalkylmässiga och planenliga avskrivningar).

De kalkylmässiga avskrivningarna (avskrivningar beräknade på nyanskaffningskostnader) har blivit 220 milj.kr. lägre än det i driftstaten upptagna preliminära beloppet. Avskrivningarna har beräknats i enlighet med det fr.o.m. budgetåret 1981/82 införda nya avskrivningssystemet för verkets anläggningar.

Resultatet efter kalkylmässiga avskrivningar uppvisar en försämring med 379 milj.kr. jämfört med driftstaten.

Finansiella intäkter beräknas öka med 54 milj.kr. främst beroende på ökade ränteintäkter från riksgäldskontoret där verket placerar överskott av likvida medel. Finansiella kostnader väntas öka med 12 milj.kr. i huvudsak beroende pä ökade räntekostnader till Svensk Kärnbränsleförsörjning AB. Extraordinära intäkter beräknas öka med 40 milj.kr. främst beroende på erhållna investeringsavdrag för maskiner och inventarier. Extraordinära kostnader väntas överensstämma med driftstaten.

Det kraftigt försämrade resultatet väntas innebära lägre kommunalskatt med 75 milj.kr. jämfört med driftstaten.

På grund av de lägre avskrivningarna och därav följande lägre självfinansieringsgrad och störte disponerat statskapital har erforderlig ränta på disponerat kapital för att uppnå avkastningskravet blivit något högre än i driftstaten. Räntan har beräknats till I 720 milj.kr., vilket motsvarar fastställt avkastningskrav för budgetåret, 12%. Arets resultat uppgår i den nya beräkningen tiU 1456 milj.kr., vilket understiger statens avkastningskrav med 264 milj.kr.

För att uppnå avkastningskravet har i tabell 24 en upplösning gjorts av disponibla medel och del av lagerreserven. Alternativt kan avskrivningar utöver plan minskas med ett belopp, som motsvarar vattenkraftskaitens del av det uppkomna underskottet. I samband med årsbokslutet för budgetåret 1982/83 avser verket att i särskild skrivelse till regeringen lämna förslag till hur ett eventuellt underskott skall täckas för att avkastningskravet skall uppnås.

Budgetåret 1983/84

Beräkningarna bygger pä en inom verket upprättad intern budget, som utgår ifrån normalärstillrinning till de vattenkraftproducerande älvarna, bedömd tillgänglighet för kärnkraft samt en belastningsökning med ca 7%. Hänsyn har tagits till bedömda effekter av devalveringen. Beräkningarna har skett i prisnivå K=810 och baserats på ett oljepris på ca 10 öre/kWh och ett kärnbränslepris på drygt 4 öre/kWh.

Prop. 1982/83:150 52

Utgående från dessa förutsättningar utvisar beräkningama ett resultat på 2000 milj.kr., vilket motsvarar bedömt avkastningskrav för budgetåret, 13 % på disponerat statskapital.

Kanalrörelsen

Kanalrörelsen beräknades i driftstaten för innevarande budgetår ge en ränta på disponerat statskapital pä 1,3 milj.kr. I de nya beräkningarna har trafikintäkterna sänkts något, vilket dock har kompenserats med ökade intäkter frän arbeten åt utomstående. På motsvarande sätt har kostnaderna ändrats. Sammantaget ger dock de nya beräkningarna ett oförändrat resultat mot driftstaten.

Beräknat resultat och beräknad inleverans

Nedan angiven inleverans för budgetåret 1982/83 överstiger det redovisade resultatet med 194 milj.kr. eftersom inleveransen avser ränta på totalt disponerat statskapital, dvs. också ränta på kapital bundet i anläggningar under uppförande. Denna ränta finansieras genom anslag. För budgetåret 1983/84 beräknas inleveransen överstiga resultatet med 260 milj. kr.

Beräknat Beräknad

resultat inleverans

1982/83 1720 1914

1983/84 2000 2260

Det bör framhållas att den allmänna ekonomiska utvecklingen, olje- och uranpriser, kärnkraftblockens drifttillgänglighet, vattentillrinning och belastningsutveckling är faktorer som starkt påverkar det ekonomiska resultatet och gör beräkningarna osäkra.

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     53

Tabell 24. Statens vattenfallsverks driftstat för budgetåren 1981/82 -1983/84, milj.kr.

	1981/82		1982/83		1983/84
	Drift-	Utfall	Drift-	Beräk-	Beräk-
	stat		stat	ning	ning
Kraftverksrörelsen
Rörelsens intäkter	8597,7	9227,3	9488,7	9559,9	10514
Rörelsens kostnader	-5684,1	-6704,1	-6254,4	-6924,5	-6970
Rörelseresultatföre av-
skrivningar	2913,6	2 523,2	3 234,3	2635,4	3544
Avskrivningar enligt plan	-690,0	-703,3	-720,0	-720,0	-760
Rörelseresultat efter av-
skrivningar	2223,6	1819,9	2514,3	1915,4	2784
Finansiella intäkter	479,9	581,8	463,9	517,6	433
Finansiella kostnader	-56,6	-56,0	-107,3	-119,9	-92
Extraordinära intäkter	172,4	306,3	176,9	217,2	132
Extraordinära kostnader	-24,6	-25,4	-25,2	-25,3	-26
Resultatföre bokslutsdis-
positioner	2794,7	2626,6	3022,6	2505,0	3231
Bokslutsdispositioner	-1009,0	-948,3	-1094,3	-610,0	-1031
Resultat före skatt	1785,7	1 678,3	1 928,3	1 895,0	2200
Kommunalskatt	-330,0	-250,0	-250,0	-175,0	-200
Ränta på disponerat stats-
kapital	1455,7	1428,3	1 678,3	1 720,0	2000
Ränta på disponerat stats-
kapital i % av i medeltal
disponerat kapital	10,75	10,75	12,0	12,0	13
Kraftverks- och kanalrö-
relsen
Inleverans
Därav:
Från föregående år	500,8	500,9	450,0	453,7	500,0
Av årets ränta på
disp. statskapital
för anl. i drift	1 005,7	974,6	1 192,0	1 220,0	1 500,0
Av årets ränta på
disp. statskapital
för anl. under uppf	158,3	190,4	260,0	240,0	260,0
Egna avskrivningsmedel	1 800,2	1 530,4	2341,2'	2121,2'	1 895,2
Därav:
Avskrivningar enligt	'
plan	690,2	703,5	720,2	720,2	760,2
Avskrivningar utöver
plan	1110,0	826,9	1 185,0	965,0	1 135,0

' Här ingår extra avskrivning med 436 milj.kr. motsvarande tidigare erhållen ersättning för kämkraftsförseningen, som enligt regeringsbeslut 1982-01-21 skall inbetalas till statsverket med samtidig nedskrivning av statskapitalet. Beloppet redovisas inte över resultaträkningen.

Prop. 1982/83:150

54

Tabell 25. Driflstat för kraftverksrörelsen, milj.kr.

1981/82

Driftstat

Utfall

1982/83

Driftstat

Beräkning

1983/84

Beräkning

-214,1 -15,0	-221,1 -28,9	-193,3 -84,1	-193,3 -60.8	—
-122,4	-162,4	-158,7	-139,0	-
-14,6 -44,0	-13,1 -80,6	-14,8 -18,3	-14,8 -18,3	_
-410,1	-506,1	-469,2	-426,2	-478
5684,1	-6704,1	-6254,4	-6924,5	-6 970

-255,0 -1 138,6 (-429,8)

-267,3 (-138.8)

-0,4 -1661,3

-1809,5 -1638,3

-408,9 -293,3

-2218,4 -1931,6    -2 336,9

-379,2 -453,4      -457,4

-35,2 -34,2        -34,2

-3819,7    -4294,1    -4218,8    -4931,9       -5045

-1454,3    -1903,9    -1566,4    -1566,4       -1447

Rörelsens intäkter Elförsäljning m.m. Fast kraftförsäljning

Engrosförsäljning

Detaljförsäljning Tillfällig kraft Transitering Engångsavgifter Fjärrvärme

Summa elförsäljning m.m.

Arbeten åt utomstående Övriga rörelseintäkter

Summa rörelsens intäkter

Rörelsens kostnader Produktions- och distributionskostnader Egen produktion Vattenkraft Kärnkraft (varav bränsle) Annan värmekraft (varav bränsle) Övriga produktionsanläggningar

Summa

Främmande produktion Fast kraft Tillfällig kraft

Summa

Distribution Fastighetsskötsel Summa produktions -och distributionskostnader

Arbeten åt utomstående Förstudier, administrations-, utvecklings- och försäljningskostnader Administrations- och försäljningskostnad Förstudier

Forskning, utveckling, demonstration (FUD) Kris- och beredskapskostnader Övriga omkostnader

Summa

Summa rörelsens kostnader

5514,5

703,0

443,5

398,0

30,0

5518,6 802,4

474,5

420,2

27,9

7089,0      7243,6

1454,3 54,4

1903,9 79,8

8597,7      9 227,3

-248,5 -1 111,8 (-437,6)

-271,3 (-135,5)

-0,4 -1632,0

-1 499,0

-262,3

-1761,3

- 396,4 -30,0

6036,0

851,0

530,6

410,0

32,0

12.0

7871,6

1 566,4 50,7

9488,7

-329,0 -1 170,5 (-494,5)

-300,0 (-162,6)

-0,1 -1799,6

6098,0

846,0

511.8

435,0

32,0

20.0

9001

7942,8

447 66

1 566.4 50,7

9559,9        10514

-541.0 -1243,7 (-574,7)

-318,6 (-181,2)

-0,1 -2103,4

-1 940,0 -396,9

Bilaga 1.4   Rik«revisionsverkets reviderade inkomstberäkning     55

1981/82

Driftstat

Utfall

1982/83

Driftstat

Beräkning

1983/84

Beräkning

Rörelseresultat före avskrivningar

Avskrivningar enligt plan Rörelseresidtal efter avskrivningar Finansiella intäkter Utdelning på aktier i dotterbolag

Utdelning på aktier och andelar i andra företag Räntor från dotterbolag Övriga finansiella intäkter Kursvinster

Summa

Finansiella kostnader Ränta på rörlig kredit Övriga räntekostnader

Summa

Extraordinära intäkter Realisationsvinster Bidrag från utomstående i samband med Investeringsverksamhet Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer

Investeringsavdrag Övrigt

Summa

Extraordinära kostnader Nedskrivning motsvarande erhållna bidrag från utomstående avseende investeringsverksamheten Övrigt

Summa

Resultat före bokslutsdispositioner och skatt Bokslutsdispositioner Återföring av internt fördelad ränta Skillnad mellan pensionskostnad och pensionsutbetalning Avskrivningar utöver plan'

Avsättning till disponibla medel

Återföring av disponibla medel

Förändring av lagerreserv

Summa

3 544 -760

2784

2913,6      2523,2      3234,3      2635,4 -690,0      -703,3      -720,0      -720,0

223,6

1819,9      2514,3       1915,4

11,6

11,9

11,9

433

-92

11,9

0,1 354,4	2,5 338,9	2,5 367,6	2,5 369,1
113,8	226,9 1,6	81,9	134,1
479,9	581,8	463,9	517,6
-20,0 -36,6	-0,7 -55,3	-107,3	-119,9
-56,6	-56,0	-107,3	-119,9

61,5

24,6

25,2

25,2

20,0

147,8

151,7

157,0 22,0 13,0

187,5 12,2 25,1

306,3

172,4

132

176,9 217,2

-24,6        -20,0 -25,2 -25,2

-5,4           - -0,1

-24,6        -25,4 -25,2 -25,3           -26

2794,7      2626,6 3022,6 2505,0         3 231

-1-83,0        -1-68,4 -1-68,3 4-68,3           -f82

-H8,0	+9,7	+2,4	+22,4	+22
1 110,0	-879,9	-1 185,0	-965,0	-1135
-	-146,5	-	-	-
~	—	—	+ 146,5 + 117,8	—
1009,0	-948,3	-1094,3	-610,0	-1031

Prop. 1982/83:150

56

	1981/82		1982/83		1983/84
	Driftstat	Utfall	Driftstat	Beräkning	Beräkning
Resultatföre skatt Kommunalskatt Ränta på disponerat statskapital Totah disponerat statskapital vid årets slut	1 785,7 -330,0 1455,7	1 678,3 -250,0 1428,3 15 700	1 928,3 -250,0 1 678,3	1 895,0 -175,0 1 720,0 16 700	2200 -200 2000 18250

' Inkl. engångsavskrivningar motsvarande     intäktsbokförda engångsavgifter

-30.0

-27,9

-32,0

-32,0

-35

Tabell 26. Driftstat för kanalrörelsen, miy.kr.

	1981/82	1982/83		1983/84
	Drift-        Utfall	Drift-	Beräk	;-      Beräkning
	stat	stat	nmg
Rörelsens intäkter
Ersättning för viss
kanaUrafik	28,1	28,1	28,9	28,9	32,3
Övriga trafikintäkter	5,2	5,8	6,9	6,4	7,2
Arbeten åt utomstående	-	0,4	-	0,7	0,2
Övriga rörelseintäkter	0,9	1,3	1.2.	1,2	1,3
Summa rörelsens intäkter	34,2	35,6	37,0	37,2	41,0
Rörelsens kostnader
Drift och underhåll	-29,3	-29,8	-30,5	-30,0	-33,5
Arbeten åt utomstående	-	-0,4	-	-0,7	-0,2
Administrativa kostnader	-4,4	-4,8	-5,0	-5,0	-5,6
Summa rörelsens kostnader	-33,7        -	-35,0	-35,5        -	-35,7	-39,3
Rörelseresultat före av-
skrivningar	0,5	0,6	1,5	1,5	1,7
Avskrivningar	-0,2	-0,2	-0,2	-0,2	-0,2
Rörelseresultat efter av-
skrivningar	0,3	0,4	1,3	1,3	1,5
Bokslutsdisposhioner	-	-0,1	-	-	-
Kommunalskatt	—	-	—	—	—
Ränta på disponerat stats-
kapital	0,3	0,3	1,3	1,3	1,5

RRV ansluter sig till statens vattenfallsverks beräkning. Inkomsterna på titeln statens vattenfallsverks inlevererade överskott beräknas till 1913700000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 2260000000 kr. för budgetåret 1983/84.

2117 Domänverkets inlevererade överskott

Domänverket har i skrivelse till RRV beräknat inleveransen av överskott under budgetåren 1982/83 och 1983/84 till 87,2 milj.kr. resp. 40 milj.kr. Det innebär en ökning med 0,2 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     57

en minskning med 14 milj.kr. för budgetåret 1983/84 i förhållande till budgetpropositionen. Av inleveransen under budgetåret 1982/83 hänför sig 20 milj.kr till är 1981 (industridepartementet 1981-12-22). Inleveransen i övrigt under budgetåret 1982/83 utgörs av 30% av årsvinsten för år 1982 (37 milj.kr.) och den fasta delen (30 milj.kr.) för år 1983. Under budgetåret 1983/84 består inleveransen av 30% av årsvinsten för är 1983 (10 milj.kr.) och den fasta delen (30 milj.kr.) för år 1984.

Utdrag ur domänverkets skrivelse:

I tabell 28 har beräkningen för 1983 ändrats till följd av i december gjorda bedömningar utifrån höstens budgetarbete. Resultatet efter skatt beräknas nu fill 33 milj.kr. Till följd härav har inleverans för 1983/84 justerats ned.

Tabell 27. Domänverkets investeringar, milj.kr.

1982

1983

1984

Aktier

Maskiner och inventarier

Mark, byggnader och

markanläggningar

Summa

3 149

140 292

112

127 239

112

129 241

För 1983 bedöms nu investeringarna uppgå till 239 milj,kr. jämfört med 264 milj.kr. i tidigare beräkningar.

Tabell 28. Domänverkets driftstat för åren 1981-1984, milj.kr.

	1981		1982		1983	1984
	Beräkn.	Utfall	Beräkn.	Beräkn.	Beräkn.	Beräkn.
	okt.81		dec.81	okt.82
Rörelseintäkter	1656	1662	1727	1785	1810	1809
Rörelsekostnader	-1357	-1353	-1463	-1506	-1600	-1517
Rörelseresultat före avskrivningar	299	309	264	279	210	292
Räkenskapsenliga avskrivningar	-109	-106	-121	-125	-134	-152
Rörelseresultat efter avskrivningar	190	203	143	154	76	140
Finansiella intäkter och kostnader	19	28	-17	9	-6	-9
Resultatföre bokslutsdispositioner och
skatt	209	231	126	163	70	131
Bokslutsdispositioner	-6	-17	-1	-5	-3	-7
Resultat före skatt	203	214	125	158	67	124
Skatt	-36	-34	-36	-34	-34	-34
Årets resultat	167	180	89	124	33	90
Resultat i procent av
i medeltal disponerat
statskapital	17,7	18,1	9.4	11,5	2,8	7,5
Inleverans	81	81	80	84	87	40

RRV ansluter sig till domänverkets beräkning. Inkomsterna på titeln domänverkets inlevererade överskott beräknas till 87200000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 40000000 kr. för budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83:150 58

2131 Riksbankens inlevererade överskott

I budgetpropositionen beräknades inkomsterna pä titeln till 2000 milj. kr. för vart och ett av budgetåren 1982/83 och 1983/84.

Riksbankens nettovinst för 1982, som nu föreligger, uppgick till 6949 milj.kr. Fullmäktige i riksbanken har föreslagit riksdagen att 4000 milj. kr. av riksbankens överskott skall inlevereras till statsverket för budgetåret 1982/83. För budgetåret 1983/84 har riksbanken schablonmässigt uppskattat det inlevererade överskottet till samma belopp, 4000 milj.kr.

RRV ansluter sig till riksbankens beräkning. Inkomsterna på fiteln riksbankens inlevererade överskott beräknas till 4000000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 4000000000 kr. för budgetåret 1983/84.

2141 Myntverkets inlevererade överskott

I budgetpropositionen beräknades inkomsterna på fiteln till 190 milj. kr. för budgetåret 1982/83 och rill 144 milj.kr. för budgetåret 1983/84.

I skrivelse till RRV meddelar myntverket att utväxlingen av 5-kronors-mynt skett planenligt men att efterfrågan på övriga bmksmynt minskat markant. Detta innebär att antalet tillverkade bruksmynt beräknas minska. Inkomstminskningen avseende bmksmynten för budgetåret 1982/83 beräknar myntverket kunna täcka genom överskott från prägling av ett minnesmynt i valören 200 kr. Myntverket beräknar nu inkomsterna fill 190 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och 128 milj.kr. för budgetåret 1983/84.

RRV ansluter sig till myntverkets beräkning. Inkomsterna på titeln myntverkets inlevererade överskott beräknas till 190000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 128000000 kr. för budgetåret 1983/84.

2151 Tipsmedel

AB Tipstjänst beräknar inkomsterna på titeln tipsmedel till 854.8 milj. kr. för budgetåret 1982/83 och till 937,0 milj.kr. för budgetåret 1983/84. Jämfört med budgetpropositionen är det en ökning av inkomsterna med 15 milj.kr. för budgetåret 1983/84. Ökningen beror på att AB Tipstjänst räknar med en högre ärlig tillväxttakt.

RRV ansluter sig till AB Tipstjänsts beräkning. Inkomsterna på titeln tipsmedel beräknas till 854797000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 937000000 kr. för budgetåret 1983/84.

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     59

2152 Lotterimedel

Svenska Peiininglotteriet AB har i skrivelse till RRV beräknat inleveransen för budgetåret 1982/83 till 384,8 milj.kr. och för budgetåret 1983/84 till 396,4 milj.kr. Det innebären ökning med 11,5 milj.kr. och 13,9 milj.kr. för resp. budgetår i förhållande till budgetpropositionen. Uppräkningen beror på ökad försäljning.

RRV ansluter sig till Svenska Penninglotteriet ABs beräkning. Inkomsterna på titeln lotterimedel beräknas till 384818000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 396363000 kr. för budgetåret 1983/84.

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning

I budgetpropositionen beräknades inkomsterna pä titeln till 201,3 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och rill 180,4 milj.kr. för budgetåret 1983/84.

Byggnadsstyrelsen beräknar nu överskottet till 142,9 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och till 204,7 milj.kr. för budgetåret 1983/84. Nedräkningen för budgetåret 1982/83 förklaras av att hyreskostnadsutvecklingen på inhyr-ningen har gått snabbare än beräknat och att driftkostnaderna, framför allt energikostnaderna, ökat kraftigt. Uppräkningen för budgetåret 1983/84 beror på att extraordinära intäkter beräknas öka.

RRV ansluter sig till byggnadsstyrelsens beräkning. Inkomsterna på titeln överskott av byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning beräknas till 142871 000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 204730000 kr. för budgetåret 1983/84.

2300 Ränteinkomster

2351 Räntor på energisparlän

Inkomsterna redovisas av bostadsstyrelsen. Till följd av den minskning av utlåningen till energisparlän som konstaterats under hösten 1982 har bostadsstyrelsen reviderat ned ränteinkomsterna för budgetåren 1982/83 och 1983/84. Bostadsstyrelsen beräknar nu inkomsterna till 375,0 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och till 415,0 milj.kr. för budgetåret 1983/84.

RRV ansluter sig till bostadsstyrelsens beräkning. Inkomsterna på titeln räntor på energisparlän beräknas till 375000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 415000000 kr. för budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83:150 60

2500 Offentligrättsliga avgifter

2535   Avgifter för statliga kreditgarantier

Staten lämnar skilda slag av garantier för lån som tas upp av privata och statliga företag samt av organisationer och enskilda personer. De senaste budgetåren har den statliga kreditgarantigivningen ökat i omfattning. I finansplanen 1983 (prop. 1982/83:100) sägs ang. statliga kreditgarantier bl.a. att det i normalfallet bör utgå en avgift för att täcka de administrativa kostnaderna samt de kostnader som uppstår för staten om garantierna måste infrias. Hittills har endast i vissa fall en avgift tagits ut. Denna avgift har pä skilda sätt redovisats mot statsbudgeten. Med hänsyn till den omfattning den statliga kreditgarantigivningen har och den framtida utvidgningen av avgiftsuppbörden föresläs att en ny inkomsttitel införs på statsbudgeten.

RRV föreslår att en ny inkomsttitel benämnd avgifter för statliga kreditgarantier införs fr.o.m. budgetåret 1983/84. Inkomsterna beräknas uppgå till lOOOOOOOO kr. för budgetåret 1983/84.

2536   Lotteriavgifter

Fr.o.m. den 1 januari 1983 utgår en särskild avgift för lotteri- och spelverksamhet (SFS 1982:1011). I samband med att denna avgift infördes slopades expeditionsavgiften och stämpelskatten som fidigare utgick för denna verksamhet. Avgiften skall täcka de kostnader som tillståndsmyndigheterna har för att pröva ansökningar och för att utöva tillsyn över lotterier och spel.

RRV föreslår av denna anledning att en ny inkomsttitel benämnd lotteriavgifter införs fr.o.m. budgetåret 1983/84 och att den formellt förs upp med 1000 kr.

2600 Försäljningsinkomster

2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet

I budgetpropositionen föreslås ändrad finansieringsform för uppdragsverksamheten vid riksantikvarieämbetet fr.o.m. budgetåret 1983/84. Uppdragsverksamheten skall enligt förslaget redovisas över ett I 000-kronors-anslag. Detta innebär att inkomsterna i stället för att levereras in på titeln används i den löpande verksamheten.

För att successivt täcka in det underskott som under tidigare år uppkom-

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     61

mit i verksamheten, skall riksantikvarieämbetet leverera in motsvarande medel pä titeln. Enligt riksantikvarieämbetets beräkningar kommer återbetalning av underskottet att göras med 300000 kr. per budgetår.

RRV ansluter sig till riksantikvarieämbetets beräkning. Inkomsterna pä titeln inkomster vid riksantikvarieämbetet beräknas till 300000 kr. för budgetåret 1983/84.

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

I budgetpropositionen beräknades inleveranserna på titeln till 1050,0 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och rill 767,5 milj.kr. för budgetåret 1983/84.

Enligt riksdagens beslut den 1 december 1982 skall vissa statliga fonder upplösas och de medel som dä frigörs skall tillföras denna inkomsttitel. Beslutet avser bl.a. följande fonder: folkpensioneringsfonden, allmänna familjepensionsfonden och civila tjänstepensionsfonden. Den budgetförstärkande effekten uppskattas till 1 100 milj.kr. I budgetpropositionen uppskattades inkomsterna pä titeln till följd av avvecklingen till 700,0 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och till 400,0 milj. kr. för budgetåret 1983/84. Efter samråd med de fondförvaltande myndigheterna görs nu den bedömningen att avvecklingen till största delen kan vara avslutad redan under innevarande budgetär varför dessa inkomster nu uppskattas till 1 000,0 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och till 100,0 milj.kr. för budgetåret 1983/84.

Arbetslöshetsfonden och arbetsmarknadsutbildningsfonden löstes upp vid utgången av budgetåret 1980/81 (SFS 1981:552). I samband med detta beräknades att eftersläpande utgifter för arbetsmarknadsutbildningsfonden skulle komma att medföra ett ytterligare medelsbehov när samtliga utgifter hade debiterats (prop. 1980/81:145). 600,0 milj.kr. av arbetslöshetsfondens behållning överfördes därför till anslaget arbetsmarknadsutbildning. Av dessa medel har 309,2 milj.kr. använts. Återstående del 290,8 milj.kr. skall inlevereras under innevarande budgetär.

RRV beräknar inkomsterna pä titeln övriga inkomster av statens verksamhet till 1645000000 kr. för budgetåret 1982/83 och fill 468000000 kr. för budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83:150 62

4200 Åtei'betalning av bostadslån m.m.

4212 Återbetalning av lån till bostadsbyggande

Inkomsterna redovisas av bostadsstyrelsen. Fr.o.m. den 1 januari 1983 gäller att en extra amortering med 15000 kr. skall inbetalas i samband med överlåtelse av statligt belånade egnahem (SFS 1982:640). Bostadsstyrelsen beräknar nu inkomsterna till 1 350,0 milj.kr. för budgetåret 1982/83 och till I 700,0 milj.kr. för budgetåret 1983/84.

RRV ansluter sig till bostadsstyrelsens beräkning. Inkomsterna pä titeln återbetalning av lån till bostadsbyggande beräknas till 1 350000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 1 700000000 kr. för budgetåret 1983/84.

5000 Kalkylmässiga inkomster

De kalkylmässiga inkomsterna består av avskrivningar och statliga pensionsavgifter, netto.

5100 Avskrivningar

Med avskrivning menas den beräknade värdeminskningen för ett kapitalobjekt under en viss period. Värdeminskningen kan bero på fysisk förslitning, teknisk utveckling m.m. De avskrivningar som redovisas på dessa inkomsttitlar avser avskrivningar på affärsverkens och myndigheternas statskapital.

5110 Affärsverkens avskrivningar

För affärsverken sker avskrivningar på tillgångarnas återanskaffnings-värde utom för luftfartsverket vars avskrivningar görs pä tillgångarnas anskaffningsvärde.

I skrivelse till RRV har förenade fabriksverken, luftfartsverket, postverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och televerket lämnat uppgifter om sina avskrivningar. De beräknade inkomsterna på titlarna för budgetåren 1982/83 och 1983/84 framgår av tabell 29.

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     63 Tabell 29. Affärsverkens avskrivningar budgetåren 1982/83 och 1983/84, tusental kr.

	1982/83		1983/84
	Enligt	Ökning (-f)	Enligt	Ökning ( + )
	RRVs	minskning (-	-)RRVs	minskning (-)
	marsbe-	jämfört med	marsbe-	jämfört med
	räkning	budgetprop.	räkning	budgetprop.
5111 Postverkets av-
skrivningar	75000	-	395 000	-
5112 Televerkets av-
skrivningar	1568 100	-900	1829600	-9400
5113 Statens järnvägars
avskrivningar	1044000	-	890000	—
5114 Luftfartsverkets
avskrivningar	62500	-	67000	-1-2200
5115 Förenade fabriksver-
kens avskrivningar	56000	-	62000	+ 500
5116 Statens vattenfalls-
verks avskrivningar	2121200	-1-40300	1 895 200	-1-200
Summa	4926800	+39400	5138800	-6500

Avskrivningarna för affärsverken beräknas uppgå till 5 138,8 milj.kr. under budgetåret 1983/84. Det är 6,5 milj.kr. mindre än enligt budgetpropositionen. Affärsverkens beräkningar av inleverans av överskott och avskrivningar redovisas under inkomsttitelgrupp 2110 Affärsverkens inlevererade överskott.

RRV ansluter sig till affärsverkens beräkningar. Inkomsterna av affärsverkens avskrivningar beräknas till 4926800000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 5 138800000 kr. för budgetåret 1983/84.

5200 Statliga pensionsavgifter, netto

5211 Statliga pensionsavgifter, netto

Vid beräkning av titelns inkomster och utgifter för innevarande budgetår och det nästkommande har uppgifter inhämtats från riksförsäkringsverket och statens löne- och pensionsverk. Den allmänna löneavgiften beräknas belasta inkomstfiteln med 218 milj.kr. budgetåret 1982/83 och med 455 milj.kr. budgetåret 1983/84. RRV har i sina beräkningar antagit att lönekostnadspålägget under budgetåret 1983/84 är oförändrat 39%.

RRV beräknar inkomsterna på titeln statliga pensionsavgifter, netto till I 195000000 kr. för budgetåret 1982/83 och till 1 031 000000 kr. för budgetåret 1983/84.

Prop. 1982/83:150 64
Tabellförteckning

Sid.

1 Statsbudgetens inkomster fördelade på huvudgrupper budgetåren 1981/82, 1982/83 och 1983/84 5

2 Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomstsida budgetåren 1981/82-1983/84 6

3 Jämförelse mellan inkomster enligt budgetpropositionen och RRVs marsberäkning för budgetåren 1982/83 och 1983/84 7

4 Utfallet av taxeringarna till statlig inkomstskatt för verksamhetsåren 1976-1981 (taxeringsåren I977-I982) 21

5 Taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt för A-längdens skattskyldiga avseende 1981 års inkomster 24

6 Statligt och kommunalt taxerad inkomst, fyllnadsinbetalningar och forsknings- och utvecklingsavdrag, fördelat på företagsstorlek verksamhetsåren 1981 och 1982 27

7 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse 30

8 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse 31

9 Folkpensionsavgift 32

10 Beräkning av sjukförsäkringsavgiftens andel av sjukförsäkringens kostnader 33

11 Inkomster och utgifter under inkomsttiteln sjukförsäkringsavgift, netto 34

12 Barnomsorgsavgift 35

13 Övriga socialavgifter, netto 35

14 Allmän löneavgift 36

15 Postverkets resultaträkning för budgetåren 1981/82-1983/84 41

16 Postverkets rörelseintäkter och rörelsekostnader 42

17 Televerkets driftstat för budgetåren 1981/82-1983/84 43

18 Statens järnvägars driftstat för budgetåren 1981 /82-1983/84 45

19 Luftfartsverkets driftbudget för budgetåren 1981/82-1983/84 47

20 Luftfartsverkets intäkter 47

21 Luftfartsverkets kostnader 48

22 Förenade fabriksverkens driftstat för åren 1982-1984 49

23 Förenade fabriksverkens rörelseintäkter per rörelsegren 49

24 Statens vattenfallsverks driftstat för budgetåren 1981/82-1983/84 53

25 Driftstat för kraftverksrörelsen 54

26 Driftstat för kanalrörelsen 56

27 Domänverkets investeringar 57

28 Domänverkets driftstat för åren 1981-1984 57

29 Affärsverkens avskrivningar budgetåren 1982/83 och 1983/84 63

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     65

Bilaga 1 Inkomster på statsbudgeten budgetåren 1982/83 och 1983/84 resp. kalenderåren 1982 - 1984. Tusental kronor

STATENS TOTALA INKOMSTER

1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1110 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1111 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

1120 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1121 Juridiska personers skatt pä inkomst, realisationsvinst och rörelse

1130 Ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1131 Ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillningsskatt

1144 Lotterivinstskatt

1200 Lagstadgade socialavgifter:

1211   Folkpensionsavgift

1221   Sjukförsäkringsavgift, netto

1231   Barnomsorgsavgift

1241   Vuxenutbildningsavgift

1251   Övriga socialavgifter, netto

1261 Bidrag till förvaltningskostnader för arbetsskadeförsäkringen

1271   Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet

1281   Allmän löneavgift

1300 Skatt på egendom:

1310 Skatt på fast egendom:

1311 Skogs vårdsavgifter

1312 Hyreshusavgift

1320 Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322          Juridiska personers förmögen
hetsskatt

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt

1332 Gåvoskatt

1340     Övrig skatt på egendom:

1341     Stämpelskatt

1400 Skatt på varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter:

1411 Mervärdeskatt

1420 1430 Skatt på specifika varor:

1421 Bensinskatt

5    Riksdagen 1982183. I saml. Nr 150. Bilaga 1.4

Budgetår		Kalenderår
1982/83 Prognos	1983/84 Prognos	1982 Prel utfall	1983 Prognos	1984 Prognos
188192882	205793477	171582083	200715827	207143694
156706102	173236902	144350558	166983903	174642603
36630900	38964000	35674049	38619524	37169000
26341000	28356000	27921479	25 787000	26578000
26341000	28356000	27921479	25787000	26578000
6 962000	7181000	4328392	8699000	7128000
6962000	7181000	4328 392	8699000	7128000
2500000	2500000	2635983	3277482	2500000
2500 000 827900 48000	2500000 927000 49000	2635983 78S194 51 172	3 211 Sl 856042 48726	2500000 963 000 50000
31900 3000 745000	10000 3000 865000	20921 2794 713 307	31900 1360 774056	10000 3000 900000
35776100 26636000 -997000 6576000 717000 61000	46402900 30481000 1787000 7127000 778000 -129000	32917828 24341211 6304903 693 208 -11190	40013046 29000024 6825 528 744806 -238044	47734000 31340000 7 326000 801000 -114000

54 300

57200

52822

55 345

58500

72 800	78700	70811	76041	80500
2656000	6223000	-	5447000	6416000
3243600	3607501	2961655	3354205	3678101
228000	274001	55046	228000	274001
228000	274000 1	55046	228000	274000 1
740000	814000	717027	740000	814000
718000	799000	702216	718000	799000
22000	15 000	14811	22000	15 000
725000	790000	654989	76/ 788	825000
625000	680000	558317	668626	710000
100000	110000	96672	93162	115000
1550600	/ 729500	1534593	1624417	/ 765 100
1550600	1729500	1534 593	1624417	1 765 100
81055502	84262501	72797026	84997128	86061502
45800000	49200000	41300343	48610000	51000000
45 800000	49200000	41300 343	48610000	51000000
28647500	28208500	25200038	29 708069	28090501
6695000	6480000	5636374	6444444	6480000

Prop. 1982/83:150

66

1422 Särskilda varuskatter

1423 Försäljningsskatt pä motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt pä malt-och läskedrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift pä svavelhalligt bränsle

1431 Särskild beredskapsavgift för oljeprodukter

1432 Kassettskatt

1433 Skatt på videobandspelare

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1435 Särskild avgift mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol:

1441 AB Vin-& Spritcentralens inlevererade överskott

1442 Systembolaget ABs inlevererade överskott

1450 Skatt på tjänster:

1451 Reseskatt

1452 Skatt på annonser och reklam

1453 Totalisatormedel

1454 Skatt på spel

1460 Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt

1470 Skatt på import:

1471 Tullmedel

1480 Övriga skatter på varor och tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2000  Inkomster av statens verksamhet:

2100  Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

2111 Postverkets inlevererade överskott

2112 Televerkets inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott

2115 Förenade fabriksverkens inlevererade överskott

2116 Statens vattenfallsverks inlevererade överskott

2117 Domänverkets inlevererade överskoll

2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:

2121 Statens vägverks inlevererade överskott

Budgetår		Kalenderår
1982/83	1983/84	1982	1983	1984
Prognos	Prognos	Prel utfall	Prognos	Prognos
677000	702000	662690	704622	718000
560000	590000	615215	584436	562000
3 330000	3 520000	3 144012	3481948	3 505 000
4950000	5 100000	4 775 914	5 108017	5 125 000
1 230000	1260000	1 183 860	1253 286	1 265 000
1094000	1 153000	1039661	1 124 265	1 147000
8270000	7910000	7 378 353	9168 538	7940000
3000	1500	4957	1918	1500
1430000	325 000	758457	834 640	162001
27000	80000	545	66455	80000
1500	90000	-	54 500	90000
375000	935000	-	843 000	954000
5 000	62000	-	38000	61000
290000	285000	232131	290000	285000
185000	185000	139724	185 000	185000
105000	100000	92407	105000	100000
798000	874000	773335	808041	905 000
148000	148000	165 107	129044	148000
291000	331000	274 926	306884	351000
280000	310000	259188	289342	319000
79000	85000	74114	82771	87000
3 920000	3 990000	3846 936	3 908000	4021000
2240000	2270000	2161345	2 256000	2285000
1 680000	1720000	1685 591	1652000	1736000
1600000	1705000	1444240	1673016	1760000
1600000	1 705 000	1 444 240	1673 016	1760000

21760473	22441468	18275816	23080888	22192 545
8043388	8626725	5602 258	8516545	8832748
2478500	3026400	2145637	2890590	3207100
81500	100000	86468	79996	105 000
246400	286300	208 317	258920	295 300
-	140000	-	-	185000
96000	142200	84152	107 720	155 300
53700	57900	50317	97100	66500
1913 700	2 260000	1619004	2 259654	2 360000
87 200	40000	97 379	87200	40000
135273	138962	119 928	182056	139250
29222	30962	31274	60 184	31750

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     67

Budgetår

Kalenderår

1982/83 Prognos

1983/84 Prognos

1982 Prel utfall

1983 1984

Prognos      Prognos

83 821

38051

4000000

4000000

159727

159727

1284172

894 797

389375

144889

144889 1448

2122 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning

2130 Riksbankens inlevererade överskott:

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2140 Myntverkets inlevererade överskott:

2141 Myntverkets inlevererade överskott

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200

2210 2211 2212 2213 2214 2215

2300

2310, 2320 2311 2312

2313

2314 2315

2316

2317 2318

2319

2321 2322

2323

2330 2331

2332

Överskott av statens fastighetsförvaltning:

Överskott av civil fastighetsförvaltning:

Överskott av kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning Överskott av Karolinska sjukhusets fastighetsförvaltning Överskott av Akademiska sjukhusets fastighetsförvaltning Överskott av byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning Överskott av generaltullstyrelsens fastighetsförvaltning Ränteinkomster:

Räntor på näringslån: Räntor pä lokaliseringslån Ränteinkomster på jordbrukets lagerhuslån

Ränteinkomster pä statens avdikningslän

Ränteinkomster pä fiskerilån Ränteinkomster på fiskberedningslän

Ränteinkomster pä vattenkraftslån

Ränteinkomster på luftfartslån Ränteinkomster pä statens lån till den mindre skeppsfarten Ränteinkomster på kraftlednings-lån

Ränteinkomster på skogsväglän Räntor på övriga näringslän. Kammarkollegiet Räntor på övriga näringslån. Lantbruksstyrelsen Räntor på bostadslån: Ränteinkomster pä egnahemslån Ränteinkomster pä län för bostadsbyggande

68 000

38051

4000000

4000000

190000

190000

1239615

854797

384818

144889

144889 1448

142871

570 10156295

417930 330000

505 2 500

421

226 2101

18868

4 70

60599

2636 7230496

2

7 230000

65000

43000

4000000

4000000

128000

128000

1333363

937000

396363

205819

205819 500

204730

589 11198422

448819 290000

420 2500

927

217 2001

16980

4 55

133 143

2572

7980619

I

7980000

53 487

35 167

2000000

2000000

146377

146377

1190316

809693

380623

317141

317141

408

25 954

3 591

286606

582 9371658

436892 338653

1898 2937

351

273 2159

14 369

7 76

73 407

2761 6 780193

2

6779540

64 500

43000

4000000

4000000

116000

116000

1370398

969000

401 398

205819

205819 500

142871

204 730

570 589

10760331    10766391

631198 480000

462267 280000

925 1767

723

188 2100

24414

4 70

117 250

3 757

7604 760

->

365 2 500

1371

211 2001

16 069

3 55

157023

2669

7598599

1

7 604 120     7 598 000

Prop. 1982/83:150

68

Budgetår

Kalenderår

1982/83 Prognos

1983/84 Prognos

1982 Prel utfall

1983 1984

Prognos      Prognos

270

310

900

736

700

6 700 30800 56058

700

8400 36353 60980

1085 800  1256000

164 35010	328 35008	322 43542	328 30667	328 33208
10	8	18	10	8
35000	35000	43 524	30657	33 200
375000 375000	415000 415000	333214 333214	395082 395082	413000 413000
146441	75266	127652	156 799	26 710
105000	40000	9(S511	107487	-
3 732	2042	3490	5581	-
439	228	468	629	-
11663	6286	10572	17492	-
25 530	26630	22477	25 533	26630
11 626051	80 782365	68 437379	11 626 051	80 782365
626051	782 365	437 379	626051	782 365
'325367	1461345	1212 786	1315 774	1450242

2333 Ränteinkomster pä lån för bo-stadsförsörining för mindre bemedlade barnrika familjer 330 290 329

2334 Räntor pä övriga bostadslän, Bostadsstyrelsen

2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster pä statens lån för universitetsstudier

2342 Ränteinkomster pä allmänna studielån

2343 Räntor på övriga studielån, Kammarkollegiet

2350     Räntor på energisparlän:

2351     Räntor på energisparlän

2360          Räntor på medel avsatta till pen
sioner:

2361 Ränteinkomster på medel avsatta till folkpensionering

2362 Ränteinkomster på medel avsatta till civila tjänstepensioner

2363 Ränteinkomster på medel avsatta till militära pensioner

2364 Ränteinkomster på medel avsatta till allmänna familjepensioner     ,

2365 Ränteinkomster på medel avsalta vid statens pensionsanstalt

2366 Ränteinkomster på medel avsatta till pensioner för vissa av riksdagens verk

2370 Räntor på beredskapslagring:

2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar

2380,

2390     Övriga ränteinkomster:

720

778

840

708	938	336	977	1024
20000	14000	26667	17000	12000
105317	83000	112252	93 772	74000
160	160	250	160	160
10500	11500	10018	10842	11900
162	—	268	54	-

2381 Ränteinkomster på län till personal inom utrikesförvaltningen m.m.

2382 Ränteinkomster på län till personal inom biständsförvaltningen m.m.

2383 Ränteinkomster pä statens bosättningslån

2384 Ränteinkomster på län för kommunala markförvärv

2385 Ränteinkomster på lån för studentkårlokaler

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler

2387 Ränteinkomster på krediter till utlandet

2388 Ränteinkomster pä mark för naturskydd - - -

2389 Ränteinkomster på län för inventarier i vissa specialbostäder 700 700 3 375

2391     Ränteinkomster på markförvärv

för jordbrukets rationalisering - 6700 6700 6802

2392                                                 Räntor på intressemedel 35800 30800 33689
2394 Övriga ränteinkomster                             58800             56 707             93 376
2396  Ränleinkomsler på del av bygg
nadsstyrelsen förvaltade kapitalet        1085 800         1256000           924975

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     69

Budgetår

Kalenderår

1982/83 Prognos

1983/84 Prognos

1982 Prel utfall

1983 1984

Prognos      Prognos

116094

116094 116094

1054457

361900

1400

45 879

32

281400 3 500 6800

2200

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

2500 Offentligrättsiiga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter

2512 Vattendomstolsavgifter

2513 Avgift för statlig kontroll av läkemedel

2514 Elevavgifter vid styrelsen för vårdartjänst

2515 Avgifter vid trafiksäkerhetsverket

2516 Körkortsavgifter

2517 Avgifter för registrering av motorfordon

2518 Fyravgifter, farledsvaruavgifter

2519 Skeppsmätningsavgifter

2521 Fartygsinspektionsavgifter

2522 Avgifter för granskning av biograffilm

2523 Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendet

2524

2525

2526 2527

2528 2529

2531

2532 2533 2534

2535

2536

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminalvården

2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium

2613 Inkomster vid Karohnska sjukhuset

2614 Inkomster vid statens värdanstalter för alkoholmissbrukare

2615 Inkomster vid arbetarskyddsstyrelsen

2616 Försäljning av sjökort

2617 Lotsavgifter

2618 Inkomster vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet

Avgifter vid statens jordbruksnämnd

Avgifter för växtskyddsinspek-tion

Avgifter vid köttbesiktning Avgifter för statskontroll av krigs-materieltillverkning Avgifter vid bergsstaten Avgifter vid patent- och registreringsväsendet

Avgifter för registrering i förenings m.fl. register Exekutionsavgifter Avgifter vid statens planverk Vissa avgifter för registrering av körkort och motorfordon Avgifter för statliga kreditgarantier Lotteriavgifter

114984

114 984 114984

1202567

378500

150

48 200

32

116152 114772

116152 114772

116152 114772

1117942 1265689

371434 386400

336 100

121 764

121 764 121764

1130882

329797

48500 48

50300 32

1         106

84501

46

16391

306000 3500 6820

2497

295499 3945 6960

2373

306000 3 500 6820

2567

118425 265 089

2         838
5868

1733

900	900	820	878	900
2413	2546	2265	2411	2752
7500	7900	7110	7723	8000
29600	30600	28897	31596	31300
375	420	479	336	420
6700	6700	6968	7823	6700
110351	101451	115608	104584	101811
21000	22000	22461	22286	22000
75000	78800	71275	86017	80800
507	550	645	503	50286
97000	105000	48560	74690	105000
-	100000 1	-	50000	100000 1
259350	263950	294856	287466	271125
115000	125000	101591	129726	129500
9200	10100	7002	8884	11000
-	-	941	-	-
150	-	455	42	-
8500	10350	7339	9819	10725
7600	5 700	9734	5 378	5700
49000	57000	45513	53513	57000
-	-	54128	-	-
23000	300	18983	21618	1300

Prop. 1982/83:150

70

	Budgetår		Kalenderår
	1982/83	1983/84	1982	1983	1984
	Prognos	Prognos	Prel utfall	Prognos	Prognos
2621   Inkomster vid lantbruksnämn-
derna	6400	6000	6872	6049	6000
2622  Inkomster vid statens livsmedels-
verk	1500	1500	1873	1438	1500
2623  Inkomster vid statens veterinär-
medicinska anstalt	-	-	7621	-	-
2624 Inkomster av uppbörd av felpar-
keringsavgifter	39000	48000	32804	50999	48400
2625   Utförsäljning av beredskapslager	-	-	-	-	-
2700 Böter m.m.:	341000	361001	315040	348216	368001
2711   Restavgifter	171000	190000	153440	182724	195000
2712  Bötesmedel	170000	171000	161 600	165492	173000
2713  Vattenföroreningsavgift	-	1	- .	-	1

1645000

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

3000  Inkomster av försåld egendom

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.:

3110 Affärsverkens inkomster av försålda fasligheter och maskiner:

3111 Postverkets inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3112 Televerkets inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3114 Luftfartsverkets inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3115 Förenade fabriksverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3116 Statens vattenfallsverks inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3117 Domänverkets inkomster av försålda fastigheter och maskiner

3120 Civila myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:

3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner

3122 Statens vägverks inkomster av försålda byggnader och maskiner

3123 Sjöfartsverkets inkomster av försålda byggnader och maskiner

3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner

3126 Generaltullstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner

3130 Försvarets myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:

3131 Försvarets myndigheters- inkomster av försålda byggnader och maskiner

468000

1122217

368000

1789347

1645000	468000	1 122217	1789347	368000
58519	54004	59458	77886	51803
43419	38904	40115	62737	36703
36693 1	31001 1	33165 1455	50348 1	31001 1
1000	1000	3 156	1500	1000
20000	20000	_	40000	20000

692

10000

15000

28 554

10000

692 8155

12389

6 726

7903

5 702

6 950

300	400	84	466	400
3426	5 153	5 439	8461	4152
900	50	1661	162	50
200	100	66	200	100
1000	1000	-300	1000	1000

1200

900

2100

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     71

Budgetår

Kalenderår

1982/83 Prognos

1983/84 Prognos

1982 Prel utfall

1983 1984

Prognos      Prognos

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211   Övriga inkomster av markförsäljning

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311   Inkomster av statens gruvegendom

4000  Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliseringslän

4120 Återbetalning av jordbrukslån:

4121 Återbetalning av jordbrukets lagerhuslån

4122 Återbetalning av statens avdikningslän

4123 Återbetalning av fiskerilån

4124 Återbetalning av fiskberednings-lån

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

4131 Återbetalning av vattenkraftslån

4132 Återbetalning av luftfartslän

4133 Återbetalning av statens län till den mindre skeppsfarten

4134 Återbetalning av kraftledningslån

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga näringslån. Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga näringslän. Lantbruksstyrelsen

4200  Återbetalning av bostadslän m.m.:

4211 Återbetalning av lån till egnahem

4212 Återbetalning av län för bostadsbyggande

4213 Återbetalning av lån för bostads-försörining för mindre bemedlade bamrika familjer

4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Bostadsstyrelsen

4300  Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlän:

4411   Återbetalning av energisparlän

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511 Återbetalning av lån till personal inom utrikesförvaltningen m.m.

4512 Återbetalning av lån till personal inom biständsförvaltningen m.m.

100	100	4341	149	100
100	100	4341	149	100
15000	15000	15002	15000	15000
15000	15000	15002	15 000	15000
2930321	3268757	2815380	3159526	3366545
346333 295000 295000 12407	284575 235000 235000 12 702	361381 302062 302062 16 766	331214 285046 285046 9250	265759 215000 215000 13676
-	-	22	-	-
1300 10000	1 100 9500	1584 13938	2400 5314	950 9500
1 107	2102	1222	1536	3 226
38926 204 2457	36873 218 2 107	42553 232 1879	36918 142 2457	37083 222 2107
18003 18 65	17139 20 90	17286 28 119	18534 19 75	16625 20 85
16679	15799	18693	14051	16524
1500	1500	4316	1640	1500
1350756 30	1700660 10	1261261 27	1552967 30	1750640 10

1350000

1258808

1 553 905

1750000

1700000

650

761

697

630

726

-	-	1665	-1665	-
735060	810460	692734	777877	879557
60	60	134	61	57
33 000	30000	37841	31720	29500
702000	780400	654 759	746096	850000
150000	170000	128455	162606	180000
150000	170000	128455	162606	180000
348172	303062	371549	334862	290589
5000	6000	4426	5 661	6500
5446	7218	2730	. 7223	7883

Prop. 1982/83:150

72

Budgetär

Kalenderår

1982/83 Prognos

1983/84 Prognos

1982 Prel utfall

1983 Prognos

1984 Prognos

4513 Återbetalning av lån för kommunala markförvärv

4514 Återbetalning av lån för student-kärlokaler

4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag

4517 Återbetalning av u-landslån

4518 Återbetalning av krediter till utlandet

4519 Återbetalning av statens bosättningslån

4521   Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

5000 Kalkylmässiga inkomster:

5100 Avskrivningar:

5110 Affärsverkens avskrivningar:

5111 Postverkets avskrivningar

5112 Televerkets avskrivningar

5113 Statens järnvägars avskrivningar

5114 Luftfartsverkets avskrivningar

5115 Förenade fabriksverkens avskrivningar

5116 Statens vattenfallsverks avskrivningar

5120 Avskrivningar på civila fastigheter:

5121 Avskrivningar pä civila fastigheter

5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader:

5131 Uppdragsmyndighetersm.fi. kpmplementkostnader

5140 Övriga avskrivningar:

5141 Statens vägverks avskrivningar

5142 Sjöfartsverkets avskrivningar

5143 Avskrivningar på ADB-utrustning

5144 Avskrivningar på förrädsanlägg-ningar för ekonomiskt försvar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto

5211   Statliga pensionsavgifter, netto

172247	142000	157150	157149	129500
900	200	944	180	200
4925	5425	4499	5 301	5 675
15000 7000	16000 7000	15202 6909	16539 7 328	16500 7000
7172	7200	6914	7213	7 200
50000	40000	62552	44 000	40000
1800	1800	7331	1800	1800
25000 53682	20000 50219	34057 68835	20860 61608	20000 48 331
6737467	6792346	6080871	7413624	6890198
5542467 4926800 75000 1 568100 1044000 62 500	5761346 5138800 395000 1 829600 890000 67000	4950718 4409885 367326 1521849 973 119 65 727	6037876 5379894 74855 2057039 888 379 62500	5954198 5322500 395 000 1920800 952 500 67000
56000	62000	45846	56000	62000
2121200	1895 200	1436018	2241121	1 925 200
201 742	219405	204223	201 742	219405
201742	219405	204223	201742	219405
43840	47002	50395	46180	47904
43 840 370085 165 396 75000 99000	47002 356139 140450 91000 94000	50 395 286215 142469 51341 91343	46180 410060 177459 102912 99000	47904 364389 144 700 95000 94000
30689	30689	1062	30689	30689
1195000 1 195000	1031000 1031000	1130153 1 130153	1375748 1 375 748	936000 936000

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     73

Bilaga 2

Beräkning rörande utfallet av statsbudgetens inkomstsida för budgetåret 1982/83

1982/83

1000 Skatter:

1100 Skatt pä inkomst, realisatioiisvtrist och rörelse:

1110

Fysiska persoriers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1111

Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

1120 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1121 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

1130 Ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1131 Ofördelbara skatter pä inkomst, realisationsvinst och rörelse

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillningsskatt

1144 Lotterivinstskatt

1200

1211 1221 1231 1241 1251 1261

1271

Lagstadgade socialavgifter:

Folkpensionsavgift Sjukförsäkringsavgift, netto Bamomsorgsavgift Vuxenutbildningsavgift Övriga socialavgifter, netto Bidrag till förvaltningskostnader för arbetsskadeförsäkringen

Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet Allmän löneavgift

1281

1300  SkaU pä egendom:

1310 Skatt på fast egendom:

1311 Skogsvårdsavgifter

1320 Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt

1332 Gåvoskatt

1340 Övrig skatt på egendom:

1341 Stämpelskatt

1400 Skatt på varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter:

1411 Mervärdeskatt 1420,

1430 Skatt på specifika varor:

1421 Bensinskatt

1422 Särskilda varuskatter

1 statsbud-	Beräknat
geten be-	utfall
räknat be-
lopp
Tusental	Tusental
kr.	kr.
150993310	156 706102
33851000	36630900
25171000	26341000
25 171000	26341000
6 875000	6962000
68750ÖO	6 962 000
1000000	2500000
1000000	2500 000
805000	827900
450OO	48000
22000	31900
3000	3000
735 000	745000
36201100	35776100
26972000	26636000
-742000	-997000
6504000	6576000
707000	717000
-16000	61000

53 100

54300

72000	72800
2651000	2656000
3298200	3243600
348000	228000
348000	228000
941000	740000
926000	718000
15000	22000
600000	725000
520000	625000
80000	100000
1409200	1550600
1409200	1550600
77643010	81055502
43500000	45800000
43 500000	45800000
27491000	28647500
6590000	6695000
599000	677000

Prop. 1982/83:150

74

1982/83

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt pä malt-och läskedrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhalligt bränsle

1431 Särskild beredskapsavgift för oljeprodukter

1432 KassettskaU

1433     Skatt på videobandspelare
1434. Skatt pä viss elektrisk kraft

1435 Särskild avgift för åtgärder mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol:

1441 AB Vin- & Spritcentralens inlevererade överskott

1442 Systembolaget ABs inlevererade överskott

1450 Skatt på tjänster:

1451 Reseskatt

1452 Skatt pä annonser och reklam

1453 Totalisatormedel

1454 Skatt pä spel

1460 Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskall

1470 Skatt på import:

1471 Tullmedel

1480 Övriga skatter på varor och tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2000 Inkomster av statens verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

2111 Postverkets inlevererade överskott

2112 Televerkels inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott  ■

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott

2115 Förenade fabriksverkens inlevererade överskott

2116 Statens vattenfallsverks inlevererade överskoll

2117 Domänverkels inlevererade överskott

2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:

2121 Statens vägverks inlevererade överskott

2122 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning

2130 Riksbankens inlevererade överskott:

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2140 Myntverkets inlevererade överskott:

2141 Myntverkets inlevererade överskott

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:

2210 Överskott av civil fastighetsförvaltning:

2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning

1 statsbud-	Beräknat
geten be-	utfall
räknat be-
lopp
Tusental	Tusental
kr.	kr.
549500	560000
2940000	3 330000
4 335000	4950000
1 150000	1230000
1 033 000	1094000
8710000	8 270000
1500	3 000
1503000	1430000
80000	27000
-	1500
-	375000
-	5000
200000	290000
140000	185 000
60000	105000
782000	798000
159000	148000
285000	291000
260000	280000
78000	79000
4085000	3920000
2 385000	2240000
1 700000	1 680000
1585000	1600000
1585000	1600000
10	2
10	2
18285345	21760473
6046936	8043388
2484201	2478500
85000	81500
240600 1	246400
115000	96000
54600	53 700
1932000	1913 700
57000	87 200
157900	135273
27000	29222
93400	68000
37 500	38051
2000000	4000000
2000000	4000000
206000	190000
206000	190000
/198835	1239615
795 100	854797
403 735	384818
302005	144889
302005	144889

1435

1448

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     75

1982/83

1 statsbud-	Beräknat
geten be-	utfall
räknat be-
lopp
Tusental	Tusental
kr.	kr.

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning

2215 Överskott av generaltullstyrelsens fastighetsförvaltning

2300  Ränteinkomster:

2310,

2320     Räntor på näringslån:

2311 Räntor pä lokaliseringslån

2312 Ränteinkomster på jordbrukets lagerhuslån

2313 Ränteinkomster pä statens avdikningslän

2314 Ränteinkomster på fiskerilån

2315 Ränteinkomster på fiskberedningslän

2316 Ränteinkomster pä vattenkraftslån

2317 Ränteinkomster på luflfartslän

2318 Ränteinkomster pä statens län till den mindre skeppsfarten

2319 Ränteinkomster på kraflledningslän

2321 Ränteinkomster på skogsväglän

2322 Räntor på övriga näringslån. Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån. Lantbruksstyrelsen

2330 Räntor på bostadslån:

2331 Ränteinkomster på egnahemslån

2332 Ränteinkomster pä lån för bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster pä lån för bostadsförsörining för mindre bemedlade barnrika familjer

2334 Räntor på övriga bostadslån. Bostadsstyrelsen

2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster pä statens lån för universitetsstudier

2342 Ränteinkomster på allmänna studielån

2343 Räntor pä övriga studielån. Kammarkollegiet

2350 Räntor på energisparlän:

2351 Räntor på energisparlän

2360 Räntor på medel avsatta till pensioner:

2361 Ränteinkomster på medel avsatta till folkpensionering

2362 Ränteinkomster på medel avsatta till civila tjänstepensioner

2363 Ränteinkomster på medel avsalta till militära pensioner

2364 Ränteinkomster på medel avsatta till allmänna familjepensioner

2365 Ränteinkomster pä medel avsatta vid statens pen-sionsanstall

2366 Ränteinkomster pä medel avsatta till pensioner för vissa av riksdagens verk

2370 Räntor på beredskapslagring:

2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar

Övriga ränleinkomsler:

Ränteinkomster pä län till personal inom utrikesförvaltningen m.m.

Ränteinkomster på lån till personal inom biståndsförvaltningen m.m.

2380, 2390 2381

2382

142871

300000

570	570
9854042	10156 295
392881 310000	417930 330000
550 2500 421 226 2001	505 All 226 2 101
13 758 4 61330 2091 7025673	18 868 4 70 60599 2636 7230496
7025000	7 230000
343 330 36845	330 164 35010
45 36800	10 35000
424000 424000 144 928	375 000 375 000 146441
108000	105 000
3319	3 732
409	439
10466	11663
22660	25 530
74 573 900	11 626051
573900	626051
1255815	1325367
760	720
330	708

Prop. 1982/83:150

76

1982/83

2383    Ränteinkomster på statens bosättningslän

2384         Ränteinkomster pä lån för kommunala markför
värv

2385    Ränteinkomster på län för sludenlkäriokaler

2386         Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslo
kaler

2387 Ränteinkomster pä krediter till utlandet

2388 Ränteinkomster på mark för naturskydd

2389         Ränteinkomster pä län för inventarier i vissa spe
cialbostäder

2391         Ränteinkomster pä markförvärv för jordbrukets ra
tionalisering

2392    Räntor på intressemedel
2394 Övriga ränteinkomster

2396  Ränteinkomster pä det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalel

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

2500 Offentligrättsiiga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter

2512 Vattendomstolsavgifter

2513 Avgift för statlig kontroll av läkemedel

2514 Elevavgifter vid styrelsen för vårdartjänst

2518 Fyravgifter, farledsvaruavgifter

2519 Skeppsmätningsavgifter

2521 Fartygsinspektionsavgifter

2522 Avgifter för granskning av biograffilm

2523 Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendet

2524 Avgifter vid statens jordbruksnämnd

2525 Avgifter för växlskyddsinspektion

2526 Avgifter vid köttbesiktning

2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverk-ning

2528 Avgifter vid bergsstaten

2529 Avgifter vid patent- och regislreringsväsendet

2531 Avgifter för registrering i förenings m.fl. register

2532 Exekutionsavgifter

2533 Avgifter vid statens planverk

2534 Vissa avgifter för registrering av körkort och motorfordon

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminalvården

2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium

2614 Inkomster vid statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare

2615 Inkomster vid arbetarskyddsstyrelsen

2616 Försäljning av sjökort

2617 Lotsavgifter

2619  Inkomster vid riksantikvarieämbetet

2621 Inkomster vid lantbruksnämnderna

2622 Inkomster vid statens livsmedelsverk

2623    Inkomster vid statens veterinärmedicinska anstalt

2624    Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter

2625    Utförsäljning av beredskapslager

1 statsbud-	Beräknat
geten be-	ulfall
räknat be-
lopp
Tusental	Tusental
kr.	kr.
18000		20000
85 500		105317
-		160
11700		10500
162		162

185

700

10500	6700
20800	35 800
56878	58800
1050000	1085 800
93534	116094
93534	116094
93 534	116094
1053095	1054457
345 300	361900
150	1400
45 879	45 879
64	32
309600	281400
3 250	3 500
8 380	6 800
1500	2 200
900	900
2895	2413
9000	7500
30300	29600
775	375
6700	6700
104995	110351
17000	21000
68900	75000
507	507
97000	97000
254233	259350
110000	115000
8500	9200
220	150
7512	8500
9500	7 600
40000	49000
16000	23000
5600	6400
1250	1500
11950	—
43 700	39000

Bilaga 1.4   Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     77

1982/83

1 statsbudgeten beräknat belopp Tusental kr.

Beräknat utfall

Tusental kr.

2700 Böter m.m.: 331500 341000

2711 Restavgifter 171000 171000

2712 Bötesmedel 160500 170000

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet: 350000 1645000

2811   Övriga inkomster av statens verksamhet 350000 1645000

3000  Inkomster av försåld egendom: 72153 58519

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner

m.m.: 40553 43419

3110     Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter

och maskiner: 33503 36693

3111     Postverkets inkomster av försålda fastigheter och

maskiner 1 1

3112     Televerkets inkomster av försålda fastigheter och

maskiner 1000 1000

3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maskiner 15000 20000

3114 Luftfartsverkets inkomster av försålda fastigheter

och maskiner 1 -

3115     Förenade fabriksverkens inkomster av försålda

fastigheter och maskiner 7 500 692

3116 Statens vallenfallsverks inkomster av försålda fastigheter och maskiner 10000 15 000

3117 Domänverkets inkomster av försålda fastigheter

och maskiner 1 -

3120 Civila myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 3 650 6 726

3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda

byggnader och maskiner 1000 300

3122     Statens vägverks inkomster av försålda byggnader

och maskiner 1500 3426

3123     Sjöfartsverkets inkomster av försålda byggnader

och maskiner 50 900

3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m. 100 200

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner 1000 1000

3126 Generallullstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner - 900

3130     Försvarels myndigheters inkomster av försålda

byggnader och maskiner: 3 400 —

3131     Försvarets myndigheters inkomster av försålda

byggnader och maskiner 3 400 -

13600	100
13600	100
18000	15000
18000	15000
2946570	2930321
299210	346333
240000	295000
240000	295000
13956	12407

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211  Övriga inkomster av markförsäljning

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311   Inkomster av statens gruvegendom

4000 Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliseringslån

1300

4112 Återbetalning av Jordbrukslån:

4113 Återbetalning av jordbrukets lagerhuslån -

4114 Återbetalning av statens avdikningslän 1350

Prop. 1982/83:150

78

1982/83

4123 Återbetalning av fiskerilån

4124 Återbetalning av fiskberedningslän

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

4131 Återbetalning av vatlenkraftslån

4132 Återbetalning av luflfartslän

4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten

4134 Återbetalning av kraftledningslån

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga näringslän, Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga näringslan. Lantbruksstyrelsen

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:

4211 Återbetalning av lån till egnahem

4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4213 Återbetalning av län för bostadsförsörining för mindre bemedlade barnrika familjer

4214 Återbetalning av övriga bostadslän, Bostadsslyrel-sen

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens län för universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielän

4313 Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlän:

4411 Återbetalning av energisparlän

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511 Återbetalning av län till personal inom utrikesförvaltningen m.m.

4512 Återbetalning av län till personal inom biståndsförvaltningen m.m.

4513 Återbetalning av lån för kommunala markförvärv

4514 Återbetalning av län för studentkårlokaler

4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag

4517 Återbetalning av u-landslån

4518 Återbetalning av krediter till utlandet

4519 Återbetalning av statens bosättningslän

4521 Återbetalning av län för inventarier i vissa special-
bosläder

4525 Återbetalning av län för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

5000 Kalkylmässiga inkomster:

5100 Avskrivningar:

5110 Affärsverkens avskrivningar:

5111 Postverkets avskrivningar

5112 Televerkets avskrivningar

5113 Statens järnvägars avskrivningar

5114 Luftfartsverkets avskrivningar

5115 Förenade fabriksverkens avskrivningar

5116 Statens vattenfallsverks avskrivningar

5120 Avskrivningar på civila fastigheter:

5121 Avskrivningar pä civila fastigheter

1 statsbud-	Beräknat
geten be-	utfall
räknat be-
lopp
Tusental	Tusental
kr.	kr.
11500	10000
1 106	1 107
45254	38926
201	204
1956	2457
18476	18003
18	18
-	65
23 093	16679
1510	1500
1540000	1350756
-	30
1539300	1350000
700	726
673650	735060
650	60
38000	33 000
635000	702000
134500	150000
134 500	150000
299 210	348 172
4 800	5 000
3 650	5 446
150000	172 247
90	900
4 750	4925
10000	15000
5000	7000
7172	7172
50000	50000
1850	1800
25000	25000
36898	53 682
7239915	6737467
5904915	5542467
5321300	4 926800
375000	75000
1 468 100	1 568 100
1016000	1044000
70200	62 500
56000	56000
2 336000	2 121200
200240	201 742
200240	201 742

Bilaga 1.4    Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning     79

1982/83

1 statsbud-	Beräknat
geten be-	Ulfall
räknat be-
lopp
Tusental	Tusental
kr.	kr.

5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader:

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplemenlkost-nader

5140 Övriga avskrivningar:

5141 Statens vägverks avskrivningar

5142 Sjöfartsverkets avskrivningar

5143 Avskrivningar på ADB-utrustning

5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för ekonomiskt försvar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto 5211   Statliga pensionsavgifter, netto

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER

56461

43840

56461	43 840
326 914	370085
141 152	165 396
84 700	75 000
100000	99000
1062	30689
1335 000	1195000
1335000	1 195 000
9537293	188192882

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 1.5

Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1982/83

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.5 1

Bilaga 1.5

RIKSREVISIONSVERKET 1983-03-30

TILL REGERINGEN

Reviderad beräkning över utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1982/83

Riksrevisionsverket (RRV) lämnar härmed en reviderad beräkning över utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1982/83.

I beräkningama ingår begärda anslag på tilläggsbudget I-III (prop. 1982/83:25, 50, 55, 68, 101, 120, 125, 147). Vidare ingår regeringens beslut om utnyttjande av finansfullmakten (budgetdepartementet 1982-08-26, 1982-09-09, 1982-09-16, 1982-10-21, finansdepartementet 1982-12-16). Sammanlagt uppgår de medtagna anslagen på tilläggsbudget till 21664 milj.kr. Besluten att utnyttja finansfullmakten gäller 2 326 milj.kr.

I statsbudgeten anvisades 6000 milj.kr. för beräknat rillkommande utgiftsbehov, netto. Beloppet var avsett för tilläggsbudgetar särskilt för åtgärder inom arbetsmarknads- och industripolitiken. I denna beräkning har hänsyn tagits till utgifter på tilläggsbudget I-III enligt ovan angivna propositioner och till beslut om att utnyttja finansfullmakten. Därför ingår i beräkningen av utgifterna inte något belopp för beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. För att undvika dubbelräkning har anvisade medel reducerats med det i statsbudgeten anvisade beloppet för beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

Statsbudgetens inkomster beräknas uppgå till 188193 milj.kr. för budgetåret 1982/83 vilket är 8656 milj.kr. mer än beräkningen i statsbudgeten. Utgiftema beräknas uppgå till 279992 milj.kr. Det beräknade utfallet för statsbudgetens utgifter blir 6701 milj.kr. större än vad som anvisats i statsbudgeteri (inkl. tilläggsbudget I-III och finansfullmakt men exkl. beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto). Statsbudgetens underskott för budgetåret 1982/83 blir därmed 91799 milj.kr. vilket är 1955 milj.kr. mindre än beräkningen i statsbudgeten (inkl. tilläggsbudget, finansfullmakt, exkl. beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto). I bilaga 1 redovisas statsbudgetens inkomster och utgifter fördelade på inkomsttyp och huvudtitlar.

1    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.5

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.5

TabeU 1. Sutsbudgeten för budgetåret 1982/83 (mi.kr.)

Inkomster	Statsbudget	Beräknat	Differens
		utfall	beräknat ulfall och statsbudget
Skatter	150993	156706	-h5713
Inkomster av statens verksamhet	18285	21760	-1-3475
Inkomster av försåld egendom	72	58	-     14
Återbetalning av lån	2947	2931	-     16
Kalkylmässiga inkomster	7240	6738	-  502
Summa	179537	188193	-1-8656
-
Utgifter	Anvisat	Beräknat	Differens
	t.o.m.	utfall	beräknat
	tilläggs		utfall och
	budget III		anvisat
Förslags- och obetecknade anslag	201 262	211010	-1-9748
Reservationsanslag	70829	67333	-3496
Rörliga krediter (-H = ökad
disposition, - = minskad
disposition)	-1-  1200	-(- 1649	-h  449
Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto	-	-	-
Summa	273291	279992	-1-6701
STATSBUDGETENS SALDO
(inkomster-utgifter)	-93754	-91799	-1-1955

Inkomster

Det beräknade utfallet för inkomsterna i förhållande till beräkningen i statsbudgeten framgår av bilaga2. Inkomsterna beräknas bli 8656 milj.kr. större än beräkningen i statsbudgeten. De största förändringarna hänför sig till följande inkomsthuvudgmpper.

Tabell 2. DifTerens beräknat utfall och statsbudget (mitj.kr.)

Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse (1100)

Lagstadgade socialavgifter (1200)

Skatt på varor och tjänster (1400)

Rörelseöverskott (2100)

Överskott av statens fastighetsförvaltning (2200)

Ränteinkomster (2300)

Övriga inkomster av statens verksamhet (2800)

Återbetalning av bostadslån m.m. (4200)

Avskrivningar (5100)

Övriga

Summa

+2780

- 425 -1-3412 -1-1997

- 157 -I- 302 -1-1295

- 189

- 362 -I-      3

-f8656

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.5 3

Antaganden om utvecklingen av den totala lönesumman i statsbudgeten och denna beräkning framgår nedan.

Tabell 3. Lönesummans utveckling åren 1981-	-1983
Procentuell		förändring från föregående år
1981		1982	1983
Statsbudget                                            8,2 Beräkning över utfallet budgetåret 1982/83                              8,0		5,7 ,6,6	5,7 6,7

Inkomstema inom inkomsthuvudgruppen skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse beräknas bli 2780 milj.kr. större än beräkningen i statsbudgeten. Det beror bl.a. på att inkomstema på titeln fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse beräknas uppgå till 26341 milj.kr. under budgetåret 1982/83 vilket är 1170 milj.kr. mer än i statsbudgeten. Den preliminära B-skatten beräknas bli 941 milj. kr. större än vad som beräknades i statsbudgeten. I statsbudgeten togs inkomsttiteln ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse upp med 1000 milj.kr. Utfallet för budgetåret 1981/82 blev 2662 milj.kr. I slutet av budgetåret 1982/83 beräknas de ofördelbara skatterna uppgå till 2500 milj.kr.

De lagstadgade socialavgiftema beräknas bli 425 mHj.kr. mindre än i statsbudgeten. Inkomstema på titeln folkpensionsavgift beräknas uppgå till 26636 milj.kr. vilket är 336 milj.kr. mindre än i statsbudgeten. Nedräkningen beror i huvudsak på riksdagens beslut att sänka avgiftsuttaget för år 1983 med 0,5 procentenheter till 9,45 procent (prop. 1982/83:55, SfU 1982/83:13, rskr 1982/83:101). Samridigt höjdes sjukförsäkringsavgiften med 0,5 procentenheter för att täcka ökade kostnader till följd av beslutet att inte införa karensdagar i sjukförsäkringen.

Skatt på varor och tjänster beräknas uppgå till 3412 milj.kr. mer än beräkningen i statsbudgeten. Av detta belopp hänför sig 2300 milj.kr. till mervärdeskatten. Skattesatsen för mervärdeskatt höjdes den 1 januari 1983 från 17,7 procent till 19,0 procent av beskattningsvärdet, försäljningspris inkl. mervärdeskatt (SFS 1982:1184). Till följd av skattehöjningen beräknas inkomsterna öka med ca 1500 milj.kr. under budgetåret 1982/83. Inkomsterna av skatt på sprit beräknas uppgå till 4950 milj.kr. vilket är 615 milj.kr. mer än beräkningen i statsbudgeten. Ökningen beror främst på att försäljningen av spritdrycker varit större än beräknat. I förhållande till statsbudgeten har tobaksskatten räknats upp med 390 milj.kr. till 3330 milj.kr. Uppräkningen beror dels på att utfallet hittills under budgetåret varit större än beräknat, dels på höjningen av tobaksskatten fr.o.m. den 1 februari 1983 (SFS 1983:23). Den I januari 1983 infördes skatt på viss elektrisk kraft (SFS 1982:1201). Inkomsterna av denna skatt beräknas bli 375 milj. kr. under budgetåret 1982/83. Energiskatten beräknas uppgå till

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.5 4

8270 milj.kr. vilket är 440 milj.kr. lägre än i statsbudgeten. Minskningen beror främst på minskad förbrukning av eldningsolja.

Inkomsterna av rörelseöverskott beräknas bli I 997 milj. kr. större än i statsbudgeten. Det beror på att riksbankens inlevererade överskott under budgetåret 1982/83 justerats upp från 2000 milj.kr. rill 4000 milj.kr. Av riksbankens nettovinst för år 1982 på 6949 milj.kr. inlevereras således 4000 milj.kr. till statsverket (Redog. 1982/83:14). Överskottet av statens fastighetsförvaltning beräknas nu uppgå till 143 milj.kr. mot 300 milj.kr. i statsbudgeten. Nedräkningen beror bl.a. på att hyrorna för inhyrda lokaler stigit snabbare än beräknat och på högre driftkostnader framför allt energikostnader.

Ränteinkomsterna beräknas bh 302 milj.kr. större än i statsbudgeten. Av ökningen hänför sig 205 milj.kr. Ull titeln ränteinkomster på lån för bostadsbyggande. Återbetalningarna av bostadslån m.m. beräknas däremot bli 189 milj.kr. lägre än beräkningen i statsbudgeten.

I statsbudgeten togs titeln övriga inkomster i statens verksamhet upp med 350 milj.kr. Dessa inkomster beräknas nu uppgå till 1645 milj.kr. Av inkomstökningen hänför sig 1000 milj.kr. till beslutet att vissa statliga fonder skall avvecklas och medlen överföras till statsbudgeten (prop. 1981/82:213, FiU 1982/83:11, rskr 1982/83:31). Den Ijuli 1981 överfördes 600 milj.kr. till anslaget arbetsmarknadsutbildning i samband med att arbetslöshetsfonden och arbetsmarknadsutbildningsfonden löstes upp. Återstående medel per den 30juni 1982 skall enligt regleringsbrevet för budgetåret 1982/83 överföras tili inkomsttiteln övriga inkomster i statens verk samhet. Det återstående beloppet uppgår till 291 milj.kr.

Inkomsterna inom huvudgruppen avskrivningar beräknas bli 362 milj.kr. lägre än beräkningen i statsbudgeten. Postverkets avskrivningar togs i statsbudgeten upp med 375 milj.kr. för budgetåret 1982/83. Den extra avskrivningen på 300 milj. kr. bokfördes i slutet av budgetåret 1981/82. Postverkets avskrivningar beräknas nu uppgå till 75 milj.kr. under budgetåret 1982/83. Statens vattenfallsverks avskrivningar beräknas uppgå till 2121 milj.kr. vilket är 215 milj.kr. mindre än i statsbudgeten. I förhållande till beräkningen i budgetpropositionen 1983 är det en ökning med 40 milj.kr.

Förslags- och obetecknade anslag

Utgiftema på förslags- och obetecknade anslag beräknas uppgå till 211010 milj.kr. (bilaga3). Utgiftema på dessa anslag blir då 9748 milj.kr. större än beräkningen i statsbudgeten (inkl. tilläggsbudget I-III och beslut att utnyttja finansfullmakten samt exkl. beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto). De största differenserna mellan beräknat utfall och statsbudget anges nedan.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.5

Tabell 4. Differens beräknat utfall och statsbudget (milj.kr.)

Anslag	Ökning (-I-)
	Minskning (-)
Försvarsdepartementet	-  359
Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader	-1-   274
Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.	-  800
Studiehjälp m.m.	+   172
Studiemedel m.m.	-1-  552
Folkpensioner	-1-   150
Bidragsförskott	H-   176
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område	+  284
Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet	-(-   151
Bidrag till driften av grundskolor m.m.	-  228
Särskilda kostnader för oljelagring	-1-  300
Räntor på statsskulden m.m.	+8400
Övriga	+  676
Summa	+9748

Utgifterna under försvarshuvudtiteln beräknas till 19503 milj.kr. vilket är 359 milj.kr. mindre än vad som anges i statsbudgeten. Minskningen beror dels på att kompensationen för prisstegringar blir mindre än beräknat, dels på övemtnyttjande budgetåret 1981/82. Förvaltningskostnaderna för den lokala polisorganisationen har räknats upp med 274 milj.kr. till 3920 milj.kr. Uppräkningen beror bl.a. på att lönekostnaderna för polisorganisationen blir större än vad som anvisas i statsbudgeten.

I statsbudgeten för budgetåret 1982/83 anvisas 1000 milj. kr. för täckning av merkostnader för löner och pensioner. Utgifterna på anslaget beräknas till 200 milj.kr. under budgetåret 1982/83. Detta belopp är avsett att täcka merkostnader för löner på reservationsanslagen, bl.a. inom universitets-och högskoleområdet.

Utfallet för anslaget studiehjälp m.m. beräknas bli 1145 milj.kr. budgetåret 1982/83. Det är 172 milj.kr. högre än i statsbudgeten. Detta beror dels på att elevantalet inom gymnasieskolan blir högre än vad som tidigare beräknats, dels på att studiebidraget och det förlängda barnbidraget ökat med 300 kr. om året fr.o.m. år 1983 (prop. 1982/83:55, SfU 1982/83:13, rskr 1982/83:101). Utgiftema från anslaget studiemedel har räknats upp med 552 milj.kr. rill 3 664 milj.kr. Uppräkningen beror dels på ökat antal studerande vid universitet och högskolor, dels på att 300 kr. läggs till basbeloppet för år 1983 vid beräkningen av studiemedel (prop. 1982/83:55, SfU 1982/83:13, rskr 1982/83:101). Tilläggsbeloppet rill basbeloppet påverkar även anslaget folkpensioner. Jämfört med statsbudgeten för budgetåret 1982/83 har utgifterna räknats upp med 150 milj.kr. till 37770 milj.kr.

Kostnaderna för bidragsförskott beräknas uppgå till 1152 milj.kr. budgetåret 1982/83. Det är 176 milj.kr. mer än vad som anges i statsbudgeten. Ökningen beror bl.a. på att antalet bidragsberättigade barn underskattats i statsbudgeten. I statsbudgeten för budgetåret 1982/83 anvisas 3 308 milj.kr. för prisreglerande åtgärder på jordbmkets område. Anslagsbelastningen

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.5 6

har räknats upp med 284 milj.kr. till 3592 milj.kr. Det beror på att den prishöjande effekten på baslivsmedel av mervärdeskattehöjningen fr.o.m. Ijanuari 1983 kompenseras med höjda subvenrioner (prop. 1982/83:55, JoU 1982/83:21, rskr 1982/83:102). Utgiftema för bidragsverksamheten inom ramen för det regionalpoliUska stödet beräknas öka med 151 milj.kr. Ull 470 milj.kr. I statsbudgeten underskattades kostnaderna för lokaliseringsbidrag, avskrivningslån och sysselsättningsstöd.

I statsbudgeten för budgetåret 1982/83 anvisas 12365 milj.kr. för bidrag till driften av grundskolor m.m. Anslagsbelastningen har räknats ned med 228 milj.kr. rill 12137 milj.kr. Det beror främst på att kostnaderna för slutregleringen för budgetåret 1981/82 blev lägre än beräknat. I statsbudgeten för budgetåret 1982/83 anvisas 1178 milj.kr under anslaget beredskapslagring och industriella åtgärder. Medlen skall användas för inköp av högst 950000 m' råolja. För att täcka eventuella merkostnader står anslaget särskilda kostnader för oljelagring till förfogande. Anslaget tas upp i statsbudgeten med ett formellt belopp av 1000 kr. Anslagsbelastningen beräknas nu öka till 300 milj.kr. Det beror på att priserna på råolja ökat p.g.a. devalveringen av den svenska kronan (1982-10-08) och stigande dollarkurs.

Räntorna på statsskulden beräknas uppgå till 47200 milj. kr. under budgetåret 1982/83. Det är 8400 milj.kr. mer än beräkningen i statsbudgeten. Ökningen beror bl.a. på devalveringen av den svenska kronan och ett högre budgetunderskott än vad som anges i statsbudgeten.

Reservationsanslag

Anslagsbehållningama beräknas uppgå till 21 172 milj.kr. vid budgetårets slut (bilaga4). Det är en ökning med 1496 milj.kr. jämfört med behållningarna vid böljan av budgetåret. De största förändringarna av anslagsbehållningama anges nedan.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.5

Tabell 5. Förändringar av anslagsbehållningar (milj. kr.)

Anslag

Ökning (+) Minskning (-)

Bidrag till internationella biståndsprogram + 187

Bilateralt utvecklingssamarbete + 320

Drift av statliga vägar + 189

Byggande av statliga vägar + 289

Särskilda väginvesteringar + 248

Teleanläggningar - 162
Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets

verksamhetsområde + 270

Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag - 162

Sysselsättningsskapande åtgärder + 256
Lån till Norrbottens läns landsting för vissa

investeringar (1980/81) - 150

Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m.     - 200

Program för utökad prospektering m.m. + 240

Stöd till utbyggnad av distributionsanläggningar för Qärrvärme    + 200
Stöd till åtgärder i samband med upphandling inom

energiområdet + 595

Kapitaltillskott till Svenska Varv AB + 350

Kapitaltillskott till Zenit Shipping AB +1000
Tillskott av medel till Svenska Varv AB för nedläggning av

Öresundsvarvet AB (1981/82) - 336
Kapitaltillskott till Statsföretag AB (1981/82) - 300
Lån till SSAB Svenskt Stål AB (1981/82) - 150
Bidrag till Svenska Varv AB för vissa utvecklings
kostnader (1980/81) - 440
Avskrivningslån till varvsindustrin (1980/81) - 397
Övriga - 351

Summa +1496

De största förändringarna av anslagsbehållningarna hänför sig till utrikes-, kommunikations-, utbildnings-, arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementen.

Utrikesdepartementets anslagsbehållningar beräknas öka med 497 milj.kr. till 4476 milj.kr. vid budgetårets slut. Av ökningen hänför sig 187 milj.kr. till anslaget bidrag till internationella biståndsprogram och 320 milj.kr. till anslaget bilateralt utveckhngssamarbete. För det sistnämnda anslaget beror ökningen främst på lägre kreditgivning till andra länder än programländer i jämförelse med vad som anvisas i statsbudgeten.

Kommunikationsdepartementets anslagsbehållningar beräknas öka med 1040 milj.kr. till 4423 milj.kr. vid budgetårets slut. I statsbudgeten för budgetåret 1982/83 anvisas 3 171 milj.kr. för drift av statliga vägar. Regeringen föreslår att ytterligare 25 milj.kr. anvisas i tilläggsbudget III (prop. 1982/83:120). Förbmkningen beräknas nu till 3007 milj.kr. varvid behållningen på anslaget ökar med 189 milj. kr. För byggande av statliga vägar anvisas 900 milj.kr. i statsbudgeten. Med stöd av finansfullmakten har regeringen anvisat ytterligare 917 milj.kr. för ändamålet. Anslagsbelastningen beräknas bli 1528 milj.kr. Detta innebär att anslagsbehlllningen ökar med 289 mjlj.kr. rill 1078 milj.kr. Riksdagen har i tilläggsbudget I

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.5 8

anvisat 268 milj.kr. för särskilda väginvesteringar (prop. 1982/83:50, TU 1982/83:6, rskr 1982/83:110). Av beloppet beräknas 20 milj.kr. betalas ut under budgetåret. Därmed blir anslagsbehållningen 248 milj.kr. vid budgetårets slut. För anslaget teleanläggningar anvisas 1438 milj.kr. i statsbudgeten och 48 milj.kr. med stöd av finansfullmakten. Vid ingången av budgetåret var reservationsmedelsbehållningen 166 milj.kr. Anslagsbehållningen vid budgetårets slut beräknas till 4 milj.kr.

Utbildningsdepartementets anslagsbehållningar beräknas uppgå till 664 milj.kr. vid budgetårets slut. Det innebär en ökning med 192 milj.kr. För anslaget byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde anvisas 195 milj.kr. i statsbudgeten. Med stöd av finansfullmakten och i tilläggsbudget I (prop. 1982/83:50, UbU 1982/83:12, rskr 1982/83:109) anvisas ytterligare 180 milj.kr. resp. 153 milj.kr. Anslagsbelastningen beräknas bli 258 milj.kr. Detta innebär att anslagsbehållningen ökar med 270 milj.kr. till 323 milj.kr.

Arbetsmarknadsdepartementets anslagsbehållningar beräknas minska med 255 milj.kr. till 3055 milj.kr. vid slutet av budgetåret 1982/83. Behållningen på anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag beräknas minska med 162 milj.kr. Det beror på den höga arbetslösheten. För budgetåret 1982/83 har riksdagen anvisat 3449 milj.kr. för sysselsättningsskapande åtgärder. Regeringen har med stöd av finansfullmakten anvisat ytteriigare 430 milj.kr. och dämtöver har riksdagen anvisat ytterligare 1950 milj.kr. i tilläggsbudget I (prop. 1982/83:50, AU 1982/83:13, rskr 1982/83:107). Anslagsförbmkningen beräknas till 5573 milj. kr. Därmed ökar anslagsbehållningen med 256 milj.kr. till 2 327 milj.kr. vid budgetårets slut. I statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisades 500 milj.kr. för lån till Norrbottens läns landsting för vissa investeringar. Vid ingången av budgetåret 1982/83 var reservationsmedelsbehållningen 225 milj.kr. Utbetalningarna beräknas till 150 milj. kr. Reservarionsmedelsbehållningen minskar med samma belopp.

Bostadsdepartementets anslagsbehållningar beräknas uppgå till 932 milj.kr. vid budgetårets slut. Det innebär en minskning med 227 milj.kr. Av detta belopp hänför sig 200 milj.kr. till vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m.

Industridepartementets behållningar beräknas öka med 243 milj.kr. till 6356 milj.kr. Riksdagen har i rilläggsbudget I för budgetåret 1982/83 anvisat 300 milj.kr. för program för utökad prospektering, 300 milj.kr. för stöd till utbyggnad av distriburionsanläggningar för fjärrvärme och 700 milj. kr. för stöd för åtgärder i samband med upphandling inom energiområdet. Utbetalningama under 1982/83 beräknas sammanlagt uppgå till 265 milj.kr. Det innebär att anslagsbehållningarna uppgår till 1035 milj.kr. vid budgetårets slut. I prop. 1982/83:147 om vissa varvsfrågor m.m. föreslår regeringen att 1850 milj.kr. .anvisas på tilläggsbudget III för kapitaltillskott till Svenska Varv AB. Vidare föreslår regeringen att 3000 milj.kr. anvisas för

Prop, 1982/83:150   Bilaga 1.5 9

kapitaltillskott till Zenit Shipping AB. Utgiftema från de båda anslagen beräknas till 1500 milj.kr. resp. 2000 milj.kr. för budgetåret 1982/83. Vid budgetårets slut skulle därmed anslagsbehållningarna uppgå till 350 milj. kr. resp. 1000 milj.kr. I statsbudgeten för budgetåret 1981/82 anvisades 672 milj. kr. som tillskott av medel till Svenska Varv AB för nedläggning av Öresundsvarvet AB. Utbetalningama uppgick till 336 milj.kr. under budgetåret 1981/82. Det återstående beloppet 336 milj. kr. betalades ut i juli 1982.1 rilläggsbudget III för budgetåret 1981/82 anvisades 300 milj.kr. som kapitaltillskott till Statsföretag AB för att stärka företagets likviditet. Beloppet har betalats ut under budgetåret 1982/83. Behållningarna pä anslagen bidrag rill Svenska Varv AB för vissa utvecklingskostnader och avskrivningslån till varvsindustrin beräknas minska med sammanlagt 837 milj.kr.

Rörliga krediter

Beräknad disposition av rörliga krediter redovisas i bilaga 5. I statsbudgeten beräknades dispositionen av rörliga krediter öka med I 200 milj.kr. Det utestående beloppet på rörliga krediter beräknas nu uppgå till 3 827 milj.kr. vid budgetårets slut. Det är en ökning med 1649 milj.kr.

Det utestående beloppet vid budgetårets slut på televerkets rörliga kredit för abonnentutmstningar beräknas bli 1129 milj.kr. Det är en ökning med 579 milj.kr. Vid början av budgetåret var det utestående beloppet på statens järnvägars rörliga kredit 138 milj.kr. Det utestående beloppet vid budgetårets slut beräknas till 400 milj.kr. dvs. en ökning med 262 milj.kr. För att utjämna tillfälliga variationer i inbetalningar till lönegarantifonden och utbetalningar av lönegarantier har kammarkollegiet tillgång till en röriig kredit om 200 milj.kr. Vid budgetårets ingång utnyttjades 45 milj.kr. av krediten. Det utestående beloppet vid budgetårets slut beräknas till 190 milj.kr. Ökningen beror på att antalet företag som försätts i konkurs ökat jämfört med tidigare år. Vid budgetårets slut beräknar EKN-Exportkredit-nämnden utnyttja 965 milj.kr. av den rörliga krediten för förluster på exportkreditgarantier. Vid budgetårets ingång var den utestående krediten 365 milj.kr. De kraftigt ökade förlusterna beror bl.a. på garantigivningen på Polen.

Beslut

Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Berggren i närvaro av avdelningschefen Sanell, revisionsdirektören Danielsson, byrådirektören Hansson, föredragande, och förste revisorn Unander.

G Rune Berggren

Jörgen Hansson

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.5

10

Bilaga 1

Statsbudgeten för budgetåret 1982/83 (milj.kr.)

Inkomster

Statsbudget

Beräknat utfall

Differens beräknat utfall-och statsbudget

1000 Skatter

2000 Inkomster av statens verksamhet

3000 Inkomster av försåld egendom

4000 Återbetalning av lån

-5000 Kalkylmässiga inkomster

150993 18285

72 2947 7240

156706

21760

58

2931

6738

+ 5713 +3475

- 14

- 16

-   502

Summa inkomster	179537	188193	+8656
Underskott	93754	91799	-1955
SUMMA	273291	279992	+6701
Utgifter	Anvisat	Beräknat	Differens be-
		utfall	räknat utfall och anvisat
Utgiftsanslag
I          Kungl hov- och slottsstatema	25	25	-
11        Justitiedepartementet	7887	8212	+   325
111       Utrikesdepartementet	7089	6634	-  455
IV       Försvarsdepartementet	20044	19685	-   359
V         Socialdepartementet	64940	65175	+  235
VI       Kommunikationsdepartementet	14990	13911	-1079
VII      Ekonomidepartementet	452	476	+    24
VIII     Budgetdepartementet •	12817	12014	-  803
IX       Utbildningsdepartementet	32656	33 162	+   506
X        Jordbruksdepartementet	6349	6635	+  286
XI       Handelsdepartementet	3 236	3 651	+  415
XII      Arbetsmarknadsdepartementet	16 889	17 282	+   393
XIII    Bostadsdepartementet	19213	19497	+   284
XIV    Industridepartementet	21 199	21213	+     14
XV      Kommundepartementet	2987	3 028	+    41
XVI    Riksdagen och dess verk m.m.	517	523	+      6
XVII   Räntor på statsskulden m.m.	38800	47 200	+ 8400
XVIII Oförutsedda utgifter	1	20	+     19
Summa	270091	278343	+8252
Beräknad övrig medelsförbrukning
I          Minskning av anslagsbehållningar	2000	-	-2000
11         Ändrad disposition av rörliga krediter	+ 1200	+ 1649	+  449
Summa	3200	+ 1649	-1551
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto	-	-	-
Summa	273291	279992	+6701

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.5

Bilaga 2

Beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1982/83 (milj.kr.)

Inkomster		Statsbudget	Beräknat	Differens be-
			utfall	räknat utfall och statsbudget
1111	Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och
	rörelse	25 171	26341	+ 1 170
1121	Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och
	rörelse	6875	6962	+    87
1131	Ofördelbara skatter på inkomst,
	realisationsvinst och rörelse	1000	2500	+ 1500
1211	Folkpensionsavgift	26972	26636	-   336
1221	Sjukförsäkringsavgift, netto	-742	-997	-   255
1231	Barnomsorgsavgift	6504	6576	+    72
1251	Övriga socialavgifter, netto	-   16	61	+    77
1311	Skogsvårdsavgifter	348	228	-   120
1321	Fysiska personers förmögenhetsskatt	926	718	-   208
1331	Arvsskatt	520	625	+   105
1341	Stämpelskatt	1409	1551	+   142
1411	Mervärdeskatt	43 500	45 800	+2 300
1421	Bensinskatt	6590	6695	+   105
1422	Särskilda varuskatter	599	677	+    78
1424	Tobaksskatt	2940	3 330	+   390
1425	Skatt på spritdrycker	4335	4950	+  615
1426	Skatt på vin	1 150	1230	+    80
1427	Skatt på malt- och läskedrycker	1033	1094	+    61
1428	Energiskatt	8710	8 270	-  440
1431	Särskild avgift för oljeprodukter	1503	1430	-    73
1432	Kassettskatt	80	27	-    53
1434	Skatt på viss elektrisk kraft		375	+   375
1441	AB Vin- & Spritcentralens inlevererade överskott	140	185	+    45
1442	Systembolaget ABs inlevererade överskott	60	105	+    45
1461	Fordonsskatt	2 385	2240	-   145
2117	Domänverkets inlevererade överskott	57	87	+    30
2131	Riksbankens inlevererade överskott	2000	4000	+2000
2151	Tipsmedel	795	855	+    60
2214	Överskott av byggnadsstyrelsens
	fastighetsförvaltning	300	143	-   157
2332	Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande	7025	7 230	+  205
2351	Räntor pä energispariån	424	375	-    49
2371	Räntor på beredskapslagring och förråds-
	anläggningar	574	626	+    52
2396	Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen
	förvaltade kapitalet	1050	1086	+    36
2811	Övriga inkomster av statens verksamhet	350	1645	+ 1295
4111	Återbetalning av lokaliseringslån	240	295	+    55
4212	Återbetalning av lån för bostadsbyggande	1539	1350	-   189
4313	Återbetalning av studiemedel	635	702	+    67
5111	Postverkets avskrivningar	375	75	-   300
5112	Televerkets avskrivningar	1468	1568	+   100
5116	Statens vattenfallsverks avskrivningar	2336	2121	-  215
5144	Avskrivningar på förrådsanläggningar
	för ekonomiskt försvar	1	31	+    30
5211	Statliga pensionsavgifter, netto	1335	1195	-   140
	Övriga	17041	17 200	+   159
	Summa	179537	188193	+8656

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.5

12

Bilaga 3

Förslags- och obetecknade anslag under budgetåret 1982/83 (milj.kr.)

Utgift	er			Anvisat	Beräknat utfall	Differens beräknat utfall
						ocl	1 anvisat
11	B	4	Lokala polisorganisationen:
			Förvaltningskostnader	3 646	3920	+	274
	E	2	Kriminalvårdsanstalter	1128	1180	+	52
	F	1	Rättshjälpskostnader	170	232	+	62
IV			Försvarsdepartementet	19862	19503	-	359
v	B B	5 6	Folkpensioner Bidrag till kommunala bostads-	37 620	37770	+	150
			tillägg till folkpension	1050	1 111	+	61
	B	8	Bidrag till sjukförsäkringen	3455	3 325	-	130
	C	3	Bidrag till föräldraförsäk-
			ringen	725	675	-	50
	C	4	Bidragsförskott	976	1152	+	176
	G	2	Bidrag till kommunala under-
			visningssjukhus	945	1005	+	60
	I	5	Bidrag till driften av hem
			för vård eller boende	285	214	—	71
VIII	D	2	Skatteutjämningsbidrag till
			kommunema m.m.	10300	10225	—	75
	G	12	Täckning av merkostnader för
			löner och pensioner m.m.	1000	200	-	800
IX	D	11	Bidrag till driften av
			grundskolor m.m.	12 365	12137	—	228
	D	18	Bidrag till driften av gym-
			nasieskolor	3 738	3 795	+	57
	D	25	Bidrag till byggnadsarbeten
			inom skolväsendet m.m.	123	165	+	42
	F	4	Bidrag till kommunal vuxen-
			utbildning m.m.	698	755	+	57
	F	7	Bidrag till driften av folk-
			högskolor m.m.	371	429	+	58
	G	3	Studiehjälp	973	1 145	+	172
	G	4	Studiemedel m.m.	3112	3 664	+	552
X	C	3	Prisreglerande åtgärder på
			jordbrukets område	3 308	3592	+	284
	D	6	Bidrag till skogsvård m.m.	295	260	—	35
XI	F F	2 4	Drift av beredskapslager Särskilda kostnader för olje-	444	553	+	109
			lagring	0	300	+	300
XII	D	2	Åtgärder för flyktingar	113	250	+	137
XIII	B	4	Räntebidrag m.m.	9000	9060	+	60
	B	5	Eftergift av hyresföriustlån	100	66	-	34
XIV	B	16	Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom
			AB Svensk Exportkredit	1490	1529	+	39
	C	1	Regionalpolitiskt stöd:
			Bidragsverksamhet	319	470	+	151
	C	6	Ersättning för nedsättning
			av socialavgifter	80	20	-	60
	E	7	Ersättning för försenad
			idrifttagning av kärnreaktorer	355	485	+	130
XVII			Räntor på statsskulden m.m.	38800	47200	+ 8400
			Övriga	44416	44623	+	207
			Summa	201262	211010	+9 748

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.5 13

Bilaga 4 Beräknade förändringar av anslagsbehållningar på reservationsanslag under budgetåret 1982/83 (milj.kr.)

Utgifter				Reservation	Reservation	Ök	ning(+)
				1982-07-01	1983-06-30	Minskning (-		-)
II	B	10	Byggnadsarbeten för polis-
			väsendet	67	126	+	59
III	C	1	Bidrag till internationella
			biståndsprogram	2206	2 393	+	187
	C	2	Bilateralt utvecklingssam-
			arbete	1705	2025	+	320
VI	B	2	Drift av statliga vägar	1332	1521	+	189
	B	3	Byggande av statliga vägar	789	1078	+	289
	B	5	Bidrag till byggande av
			kommunala vägar och gator	237	199	-	38
	B	11	Särskilda väginvesteringar	-	248	+	248
	B	12	Åtgärder mot eftersatt väg-
			underhåll	—	75	+	75
	1980/81
	B	10	Byggande av mellanriksvägen
			Kiruna-Narvik	32	-	-	32
	D	1	Statens järnvägar	193	284	+	91
	D	5	Särskilda investeringar vid
			statens jämvägar	-	83	+	83
	D		Särskilda järnvägsinveste-
			ringar m.m. i Norrbotten	—	44	+	44
	E	4	Sjöfartsmateriel m.m.	57	15	-	42
	F	1	Flygplatser m.m.	121	154	+	33
	G	4	Särskilda investeringar för
			postverket	-	110	+	110
	H	1	Teleanläggningar	166	4	-	162
	H	2	Särskilda investeringar i
			teleanläggningar	-	130	+	130
	1	19	Åtgärder för att främja investeringar och utvecklings-
			arbete i kollektivtrafiken	-	35	+	35
	1979/80
	IC	3	Särskilda investeringar i järnvägsanläggningar i Norr-
			bottens län	106	47	-	59
VIII	E	2	Byggnadsarbeten för statlig
			förvaltning	64	31	—	33
IX	F	8	Lån till byggnadsarbeten vid
			folkhögskolor	34	3	-	31
	G	5	Vuxenstudiestöd m.m.	174	114	-	60
	1	1	Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksam-
			hetsområde	53	323	+	270
XI	F	3	Beredskapslagring och indu-
			striella åtgärder	149	184	+	35
XII	B B	2 3	Arbetsmarknadsutbildning Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildnings-	582	447		135
			bidrag	231	69	-	162
	B	4	Sysselsättningsskapande åt-
			gärder	2071	2327	+	256
	B	11	Särskilda sysselsättningsskapande åtgärder i Norr-
			bottens län	-	50	+	50

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.5 14

Utgifter Reservation Reservation Ökning (+)

1982-07-01 1983-06-30 Minskning (-)

1980/81

-	150
-	100
-	200
+	45
+	42
-	65
+	100
+	35
+	70
+	240
-	134
+	200
+	595
-	92
-	90
+	87
+	350
+ 1000
+	62
-	336
—	150

B   12 Län till Norrbottens läns
landsting för vissa investe
ringar 225 75

C     3 Särskilda åtgärder för arbets
anpassning och sysselsättning 120 20

XIII   B   17 Vissa energibesparande åtgär-

der inom bostadsbeståndet m.m. 955 755

B   19 Åtgärder i bostadsområden med

stor andel outhyrda lägenheter - 45

XIV   B     3 Bidrag till regionala utveck-

lingsfonder m.m. 9 51

1978/79

B   25  Bidrag till fartygsexport

till utvecklingsländer 125 60

C     2 Regionalpolitiskt stöd:

Lokaliseringslån 1813 1913

C     3 Regionalpolitiskt stöd:

Regionala utvecklingsinsatser 109 144

C     5 Åtgärder för ökad syssel
sättning i Norrbottens län - 70

D    8 Program för utökad prospek
tering m.m. - 240

E   11  Statens vattenfallsverk:

Kraftstationer m.m. 464 330

E   14 Stöd till utbyggnad av

distributionsanläggningar

för fjärrvärme - 200

E   15 Stöd till åtgärder i samband

med upphandling inom energi
området - 595

1980/81

E    6 Energibesparande åtgärder inom

näringslivet m.m. 235 143

1980/81

F   21   Län till Saab-Scania AB 90

G Län till SSAB Svenskt Stål AB

för rekonstruktionsändamål - 87

G Kapitaltillskott ull Svenska

Varv AB - 350

G Kapitaltillskott till Zenit

Shipping AB - 1000

G Finansiering av stirling-

motorutveckling - 62

1981/82

G    8 Tillskott av medel till

Svenska Varv AB för nedlägg
ning av Öresundsvarvet 336 -

1981/82

G   15 Lån till SSAB Svenskt Stål AB 150

1981/82

G   19 Kapitaltillskott till

Statsföretag AB 300 - -  300

1980/81

G    7 Medelstillskott till Svenska

VarvAB 73 31 -    42

1980/81

G     8 Bidrag till Svenska Varv AB

för vissa utvecklingskostnader 440 - -  440

1980/81

G   10 Medelstillskott för Kariskrona
varvet AB 57 20 -    37

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.5 15

Utgifter	Reservation	Reservation	Ökning ( + )
	1982-07-01	1983-06-30	Minskning (-)
1980/81
G   12 Avskrivningslän till varvs-
industrin m.m.	491	94	-   397
1980/81
G   15 Lån till SSAB Svenskt Stål
AB för strukturändamäl	146	114	-    32
1980/81
C   20 Tillskott av medel till
Kariskronavarvet AB för
sysselsättningsfrämjande
åtgärder	94	17	-    77   ■
Övriga	3 075	2637	-  438
Summa	19676	21172	+ 1496

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.5

16

Bilaga 5

Beräknad disposition av rörliga krediter

Utestående	Beräknat	Beräknad
belopp	utestående	förändring
1982-06-30	belopp 1983-06-30	1982/83

2178

Televerket

Televerket, Abonnentutruslningar

Statens järnvägar

Luftfartsverket

Statens jordbmksnämnd

Kammarkollegiet

Förluster på exportkreditgarantier

Övriga

Summa

743	690	-    53
550	1 129	+  579
138	400	+   262
—	40	+    40
111	172	+    61
45	190	+   145
365	965	+  600
226	241	+    15

3827

+ 1649

Norstedts Tryckeri, Stockhoirn 1983

Bilaga 1.6

Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1983/84

Prop. 1982/83:150

Bilaga 1.6    Speciflkation av statsbudgetens inkomster

Bilaga 1.6

Speciflkation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1983/84 1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1110 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse: 1111 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

28356000000   28856000000

1120 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse: 1121 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse

1130 Ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse: 1131 Ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillningsskatt

1144 Lotterivinstskatt

7181000000      7181000000

2500000000     2500000000

49000000

10000000

3000000

865000000

927000000    39464000000

1200 Lagstadgade socialavgifter:

1211 Folkpensionsavgift

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

1231 Barnomsorgsavgift

1241 Vuxenutbildningsavgift

1251 Övriga socialavgifter, netto

1261 Bidrag till förvaltningskostnader

för arbetsskadeförsäkringen 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter rill arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet 1281 Allmän löneavgift

30750000000

1 900000000

7165000000

781000000

-120000000

57200000

78700000 6250000000

46 861900 000   46 861900 000

I    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.6

Prop. 1982/83:150

1300 Skatt på egendom:

1310 Skatt på fast egendom:

1311 Skogsvårdsavgifter

1312 Hyreshusavgift

1320 Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt

1332 Gåvoskatt

1340 Övrig skatt på egendom: 1341 Stämpelskatt

1400 Skatt på varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter: 1411 Mervärdeskatt

1420, 1430 Skatt på specifika varor:

1421 Bensinskatt

1422 Särskilda varuskatter

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på malt- och läskedrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhalligt bränsle

1431 Särskild avgift för oljeprodukter

1432 Kassettskatt

1433 Skatt på vidoeobandspelare

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1435 Särskild avgift mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol:

1441 AB Vin- & Spritcentralens inlevererade överskott

1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott

1450 Skatt på tjänster:

1451 Reseskatt

1452 Skatt på annonser och reklam

1453 Totalisatormedel

1454 Skatt på spel

274000000

1000        274001000

799000000 15000000        814000000

680000000

110000000   790000000

1729 500 000 1729 500 000     3 607 501000

49 lOOOOOOOO 49lOOOOOOOO

6480000000 702000000

590000000 3820000000 5950000000 1460000000 1253000000 7910000000

1500000 325000000

80000000

90000000 935000000

62000000 29658500000

185000000

lOOOOOOOO        285000000

148000000

331000000

310000000

85000000

874000000

Prop. 1982/83:150

1460 Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt

1470 Skatt på import: 1471 Tullmedel

1480 Övriga skatter på varor och tjänster: 1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2270000000

1720000000     3990000000

1705 000000      1705000000

1000

1000    85612501000

Summa Skatter    175545902000

2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

2111 Postverkets inlevererade överskott

2112 Televerkets inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott

2115 Förenade fabriksverkens inlevererade överskott

2116 Statens Vattenfallsverks inlevererade överskott

2117 Domänverkets inlevererade överskott

2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:

2121 Statens Vägverks inlevererade överskott

2122 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning

2130 Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Riksbankens inlevererade överskott

2140 Myntverkets inlevererade överskott: 2141 Myntverkets inlevererade överskott

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

lOOOOOOOO 286300000 140000000 142200000

57900000 2260000000

40000000     3026400000

30962000
65000000
43000000 138962000

4000000000      4000000000

128000000        128000000

937000000

396363000      1333363000      8626725000

ti    Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.6

Prop. 1982/83:150

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:

2210 Överskott av civil fastighetsförvaltning:

500000 204730000

589000   205819000

290000000

2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning

2215 Överskott av generaltullstyrelsens fastighetsförvaltning

2300 Ränteinkomster:

2310, 2320 Räntor på näringslån:

420000 2500000

927000

2311 Räntor på lokaliseringslån

2312 Ränteinkomster på jordbrukets lagerhuslån

2313 Ränteinkomster på statens av-dikningslån

2314 Ränteinkomster på fiskerilån

2315 Ränteinkomster på fiskbered-ningslån

2316 Ränteinkomster på vattenkrafts-

lån	217000
2317 Ränteinkomster på luftfartslån	2001000
2318 Ränteinkomster på statens lån
för den mindre skeppsfarten	16980000
2319 Ränteinkomster på kraftled-
ningslån	4000
2321 Ränteinkomster på skogsväglån	55000
2322 Räntor på övriga näringslån,
Kammarkollegiet	133143000
2323 Räntor på övriga näringslån,
Lantbruksstyrelsen	2572000        448819000
2330 Räntor på bostadslån:
2331 Ränteinkomster på egnahems-
lån	1000
2332 Ränteinkomster pä lån för bo-
stadsbyggande	7980000000
2333 Ränteinkomster på lån för bo-
stadsförsöijning för mindre be-
medlade barnrika familjer	290000
2334 Räntor på övriga bostadslån.
Bostadsstyrelsen	328000      7980619000
2340 Räntor på studielån:
2341 Ränteinkomster på statens lån
för universitetsstudier	8000
2342 Ränteinkomster på allmänna
studielån	35000000
2343 Räntor på övriga studielån.
Kammarkollegiet	35008000

205819000

Prop. 1982/83:150

2350 Räntor på energispariån:

415000000        415000000

2351 Räntor på energispariån

2360 Räntor på medel avsatta till pensioner:

40000000

2042000

228000

6286000

26630000

80000 75266000

2361 Ränteinkomster på medel avsatta till folkpensionering

2362 Ränteinkomster på medel avsatta till civila tjänstepensioner

2363 Ränteinkomster på medel avsatta till militära pensioner

2364 Ränteinkomster på medel avsatta till allmänna familjepensioner

2365 Ränteinkomster på medel avsatta vid statens pensionsanstalt

2366 Ränteinkomster på medel avsatta till pensioner för vissa av riksdagens verk

2370 Räntor på beredskapslagring: 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar

782365000        782365000

2380, 2390 Övriga ränteinkomster:
2381 Ränteinkomster på lån till per-
sonal inom utrikesförvaltningen
m.m.	840000
2382 Ränteinkomster på lån till per-
sonal inom biståndsförvaltning-
en m.m.	938000
2383 Ränteinkomster på statens bo-
sättningslån	14000000
2384 Ränteinkomster på lån för kom-
munala markförvärv	83000000
2385 Ränteinkomster på lån för stu-
dentkårlokaler	160000
2386 Ränteinkomster på lån för all-
männa samlingslokaler	11500000
2387 Ränteinkomster på krediter rill
utlandet	-
2388 Ränteinkomster på mark för na-
turskydd	-
2389 Ränteinkomster på lån för in-
ventarier i vissa specialbostäder	700000
2391 Ränteinkomster på markförvärv
för jordbrukets rarionalisering	6700000
2392 Räntor på intressemedel	30800000
2394 Övriga ränteinkomster	56707000
2396 Ränteinkomster på det av
byggnadsstyrelsen förvalta-
de kapitalet	1256000000      1461345000

Prop. 1982/83:150

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

114984000

114984000

Offentligrättsliga avgifter:
2511 Expeditionsavgifter	378500000
2512 Vattendomstolsavgifter	150000
2513 Avgift för statlig kontroll av lä-
kemedel	48200000
2514 Elevavgifter vid styrelsen för
vårdartjänst	32000
2518 Fyravgifter, fariedsvaruavgifter	306000000
2519 Skeppsmätningsavgifter	3 500000
2521 Fartygsinspektionsavgifter	6820000
2522 Avgifter för granskning av bio-
graffilm	2497000
2523 Avgifter för särskild prövning
och fyllnadsprövning inom skol-
väsendet	900000
2524 Avgifter vid statens jordbruks-
nämnd	2546000
2525 Avgifter för växlskyddsinspek-
tion	7900000
2526 Avgifter vid köttbesiktning	30600000
2527 Avgifter för statskontroll av
krigsmateriel till verkning	420000
2528 Avgifter vid bergsstaten	6700000
2529 Avgifter vid patent- och regi-
streringsväsendet	101451000
2531 Avgifter för registrering i före-
nings m.fl. register	22000000
2532 Exekutionsavgifter	78800000
2533 Avgifter vid statens planverk	550000
2534 Vissa avgifter för registrering
av körkort och motorfordon	105000000
2535 Avgifter för statliga garantier	lOOOOOOOO
2536 Lotteriavgifter	1000      1202567000

114984000

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminalvården 125000000

2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium 10100000

2614 Inkomster vid statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare -

2615 Inkomster vid arbetarskyddsstyrelsen 10350000

2616 Försäljning av sjökort 5700000

2617                                                  Lotsavgifter 57000000
2619 Inkomster vid riksantikvarie
ämbetet 300000

2621 Inkomster vid lantbruksnämn
derna 6000000

Prop. 1982/83:150

2622 Inkomster vid statens livsme-
delsverk	1 500000
2623 Inkomster vid statens veterinär-
medicinska anstalt	-
2624 Inkomster av uppbörd av fel-
parkeringsavgifter	48000000
2625 Utförsäljning av beredskaps-
lager	-	263950000	263950000
Böter m.m.:
2711 Restavgifter	190000000
2712 Bötesmedel	171000000
2713 Vattenföroreningsavgift	1000	361001000	361001000

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

468000000

468000000

468000000

Summa Inkomster av statens verksamhet   22 441468 000

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.:

3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner:

3111 Postverkets inkomster av försålda fastigheter och maskiner 1000

3112 Televerkets inkomster av försålda fastigheter och maskiner 1000000

3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maskiner 20000000

3114 Luftfartsverkets inkomster av försålda fastigheter och maskiner -

3115 Förenade fabriksverkens inkomster av försålda fastigheter

och maskiner -

3116        Statens vattenfallsverks in
komster av försålda fastigheter

och maskiner 10000000

3117                                      Domänverkets inkomster av
försålda fastigheter och maski
ner ________

3120 Civila myndigheters inkomster av
försålda byggnader och maskiner:
3121 Kriminalvårdsstyrelsens in
komster av försålda byggnader
och maskiner 400000

31001000

15000000

Prop. 1982/83:150

3122 Statens Vägverks inkomster av försålda byggnader och maskiner

3123 Sjöfartsverkets inkomster av försålda byggnader och maskiner

3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m. m.

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner

3126 Generaltullstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner

3130 Försvarets myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 3131 Försvarets myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av markförsäljning

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruvegen-

dom

5153000

50000 100 000

1000000

1200000 7903000

100000

100000

15000000

38904000

100000

15000000

Summa Inkomster av försåld egendom   54004000

4000 Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliseringslån

235000000

235000000

4120 Återbetalning av jordbrukslån:
4121 Återbetalning av jordbrukets la-
gerhuslån	-
4122 Återbetalning av statens avdik-
ningslän	1100 000
4123 Återbetalning av fiskerilån	9500000
4124 Återbetalning av fiskbered-
ningslån	2102000	12 702000

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

4131 Återbetalning av vattenkrafts-lån 218000

4132 Återbetalning av luftfartslån 2107000

4133 Återbetalning av statens lån för

den mindre skeppsfarten 17 139000

Prop. 1982/83:150

810460000

810460000

20000
90000
15799000
1500000
50000000	86873000	334575000
lOOOO
1700000000
650000
________	1 700660000	1700660000

4134 Återbetalning av kraftledningslån

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga näringslån, Lantbruksstyrelsen

■   4138 Återbetalning av ridigare infriade statliga garantier

4200 Återbetalning av bostadslån m. m.:

4211 Återbetalning av lån till egnahem

4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer

4214 Återbetalning av övriga bostadslån. Bostadsstyrelsen

4300 Återbetalning av studielån:

60000

30000000 780400000

4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energispariån:

170000000   170000000        170000000

4411 Återbetalning av energispariån 4500 Återbetalning av övriga lån:

6000000

4511 Återbetalning av lån till personal inom utrikesförvaltningen m. m.

4512 Återbetalning av lån till personal inom biståndsförvaltningen

in. m.	7218000
4513 Återbetalning av lån för kom-
munala markförvärv	142000000
4514 Återbetalning av lån för stu-
dentkåriokaler	200000
4515 Återbetalning av lån för all-
inänna samlingslokaler	5425000
4516 Återbetalning av utgivna
startlån och bidrag	16000000
4517 Återbetalning av u-landslån	7000000
4518 Återbetalning av krediter till
utlandet	7200000
4519 Återbetalning av statens bosätt-
ningslån	40000000
4521 Återbetalning av lån för inven-
tarier i vissa specialbostäder	1800000

Prop. 1982/83:150

10

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

20000000 50219000

303062 000

303062000

Summa Återbetalning av lån   3318757000

5000 Kalkylmässiga inkomster: 5100 Avskrivningar:

5110 Affärsverkens avskrivningar:

5111 Postverkets avskrivningar

5112 Televerkets avskrivningar

5113 Statens järnvägars avskrivningar

5114 Luftfartsverkets avskrivningar

5115 Förenade fabriksverkens avskrivningar

5116 Statens Vattenfallsverks avskrivningar

5120 Avskrivningar på civila fastigheter: 5121 Avskrivningar på civila fastigheter

5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader:

5131 Uppdragsmyndighetersm.fi. komplementkostnader

5140 Övriga avskrivningar:

5141 Statens Vägverks avskrivningar

5142 Sjöfartsverkets avskrivningar

5143 Avskrivningar på ADB-utrustning

5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för ekonomiskt försvar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto

(Pensionsmedel inkl. Bidrag till kostnader för polis-, domstols- och uppbördsväsendet m.m.) 5211 Statliga pensionsavgifter, netto (Pensionsmedel inkl. Bidrag till kostnader för polis-, domstols-och uppbördsväsendet m. m.)

395000000

1829600000

890000000

67000000

62000000

1895 200000     5138800000

219405000

219405000

47002000

47002000

140450000 91000000

94000000

30689000

356139000      5761346000

1031000000      1031000000      1031000000

Summa Kalkylmässiga inkomster   6792346000 STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER    208152477000

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 1.7

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret 1983/84

Prop. 1982/83:150

Bilaga 1.7

Bilaga 1.7 Anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen

Speciflkation av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret 1983/84

1 OOO-tal kr.

Huvudtitel, anslag	Beräknat	Slutligt förslag eller beslut		Förändring
	belopp i
	budget-	Propositio-	Anslags-	Ökning     (+)
	proposi-	nens eller	belopp	Minsk-
	tionen	skrivelsens		ning          (-)
		nummer
///. Utrikesdepartementet			-----    .    .
Vissa förvaltningskostnader för utrikeshandel och
exportfrämjande m. m., förslagsanslag	16015	110	-	-	16015
U trikesförvaltningen, förslagsanslag	759204	110	771 668	-1-	12464
Kommerskollegium, förslagsanslag	30267	130	30539	-1-	272
Nordiska ministerrådets allmänna budget, förslags	-
anslag	59200	169	70040	-1-	10840
Summa	864686		872247	-1-	7561
IV. Försvarsdepartementet
Beredskapslagring och industriella åtgärder, reser
vationsanslag	285080	130	301080	-1-	16000
Summa	285080		301 080	+	16000
V. Socialdepartementet
Bidrag till kommunala undervisningssjukhus, för-
slagsanslag	945000	123	1090000	-t-	145000
Statlig kontroll av läkemedel, förslagsanslag	39688	122	40188	-1-	500
Summa	984688		1130188	-1-	145500

110

90, 150 130

38868

10811000

663 379

11511247

- 9828

-t- 211000

-H  3000

-I- 204172

129

3220

2500

646830

-I-    45100

VII. Finansdepartementet

Finansdepartementet, förslagsanslag 46696

Skatteutjämningsbidrag till kommunema m. m.,
förslagsanslag 10600000

Tullverket: Förvaltningskostnader, förslagsanslag     660 379

Summa    11307 075

VIII. Utbildningsdepartementet

Bidrag till hälso- och sjukvård för studerande, för
slagsanslag 5720

35 100 31602 6783	164 108 108	46700 33424 4961	-1--1-	11600 1822 1822
172688 335429 14407	120 120 120	176688 344429 17407	-1-+	4000 9000 3000
1	120	20001	-¥	20000

Nordiska ministerrådets kulturbudget, förslagsanslag

Bidrag till Nordiska museet, förslagsanslag

Bidrag till vissa museer

Samhällsvetenskapliga fakulteterna, reservationsanslag

Tekniska fakulteterna, reservationsanslag

Kiruna geofysiska institut, reservationsanslag   •

Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, reservationsanslag

Summa       601730

Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.7

Prop. 1982/83:150

Ökning      (+)
Minsk
ning (-)

Huvudtitel, anslag

Beräknat belopp i budget-. propositionen

Slutligt förslag eller beslut    Förändring

Propositio-     Anslags-nens eller       belopp skrivelsens nummer

- ■	120	9000	-1-	9000
93031 93031	120	99731 108731	-1--1-	6700 15700
31247	110	35546	+	4299
23991 3717	113 113 113	46021 10000	+ -1-	22030 10000 3717
-	120  .	200000	+	200000
38000	130	. 56189	-1-	18189
3500	130	1500	-	2000
348000 120000	130 168 147	20000 574200 135000	-1--1--1-	20000 226200 15000

IX. Jordbruksdepartementet

4000	162	6000	+	2000
900	162	900		0
3 838000	162	3838000		0
46000 115962 295000 50000 27056	145 145 145 145 145	44700 125962 300000 50000 28656	+ -1-	1300 10000 5000 0 1600
1 2590 5020 4384529	171 120 120	25000 3040 6970 4429228	-1-+ -1--1-	24999 450 1950 44699
300000 1911592	130 120, 130, 147	247000 1931342	-f-	53000 19750
2313650 1230082	130 120, 147	2316650 1 261 082	-t--1-	3000 31000
461 345 6216669	120 120, 147	309000 465 145 6530219	-t--1--1-	309000 3 800 313 550

Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m., förslagsanslag

Främjande av trädgårdsnäringen, reservationsanslag

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, förslagsanslag

Skogsvårdsstyrelsema: Investeringar, reservationsanslag Myndighetsuppgifter, förslagsanslag

Bidrag till skogsvård m. m., förslagsanslag

Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag

Skogsstyrelsen, förslagsanslag

Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag

Främjande av rennäringen, reservationsanslag

Bidrag till fiskevård m. m., reservationsanslag

Summa

X. Arbetsmarknadsdepartementet
Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och

konfektionsindustrierna, reservationsanslag Arbetsmarknadsutbildning, reservationsanslag Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag, förslagsanslag Arbetsmarknadsservice, förslagsanslag Medel för särskilda insatser för övertalighet inom Luossavaara-Kiimnavaara AB (LKAB), reservationsanslag Yrkesinriktad rehabilitering, reservationsanslag

Summa

XI. Bostadsdepartementet

Bidrag till inventering och besiktning m. m. av bostadshus i Norrbottens län, reservationsanslag

Lantmäteriet: Landskapsinformation, reservationsanslag

Summa

XII. Industridepartementet

Industridepartementet, förslagsanslag

Statens industriverk: Förvaltningskostnader, förslagsanslag Statsbidrag till nedläggningshotade företag Utredningar m. m., reservationsanslag

Särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län, reservationsanslag

Branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin, reservationsanslag

Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för textil- och konfektions-industrierna, förslagsanslag

Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin, reservationsanslag

Bidrag till Tele-X-projektet, förslagsanslag

Räntestöd till varvsindustrin, förslagsanslag

Prop. 1982/83:150

Huvudtitel, anslag

Beräknat belopp i budgetpropositionen

Slutligt förslag eller beslut    Förändring

Propositio- Anslags- Ökning

nens eller belopp Minsk-

skrivelsens ning

nummer

(+) (-)

147

Avskrivningslån till svensk varvsindustri,

reservationsanslag Förlusttäckning till följd av statliga garantier till

svensk varvsindustri och beställare av fartyg,

förslagsanslag Infriande av förlusttäckningsgarariti, för Zenit

Shipping AB, reservationsanslag Kostnader för statsstödd exportkreditgivning

avseende export av fartyg m. m., förslagsanslag Kostnader för skuldebrev till Svenska Varv AB,

förslagsanslag

Summa

XIII. Civildepartementet Civildepartementet, förslagsanslag

Summa

480000

107000 1 155455

M099 11099

465000

-I-  465000

147	50000	+	50000
147	30000	+	30000
147	350000	-	130000
147	125000	+	18000
	2098456	+	943001
110	24789	+	13690
	24789	+	13690

1800

125272 127072

XIV. Riksdagen och dess verk Riksdagen:

Riksdagsutskottens studieresor utom Sverige,

förslagsanslag

Förvaltningskostnader, förslagsanslag

Summa

XV. Räntor på statsskulden, m. m.

Räntor på statsskulden, m.m., förslagsanslag 56500000

Summa 56500000

Summa förändringar på statsbudgeten 82531114

KU 27 Förs. 17

150

550 1200

2350       + 126472        -I-

128822	+      1750
55400000	-1 100000
55400000	-1100000
83181837	-1- 650723

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

Bilaga 1.8

Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1983/84 sedan budgetpropositionen

Prop. 1982/83:150

Bilaga 1.8 Förändringar i förslaget till statsbudget

Bilaga 1.8

FÖRÄNDRINGAR I FORSLAGET TILL STATSBUDGET FÖR BUDGETÅRET 1983/84 SEDAN BUDGETPROPOSITIONEN

1    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.8

Prop. 1982/83:150 2

Statsbudgeten för budgetåret 1983/84

Inkomster

Budget- Senare Summa

propositionen       ändringar 10OO-tal

1 OOO-tal kr. 1 OOO-tal kr. kr.

Inkomster

Skatter

Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetalning av lån Kalkylmässiga inkomster

Summa

Underskott

Summa

173 666702	-1-1879200	175 545902
20903983	-H 537485	22441468
51004	+      3000	54004
2 889178	+  429579	3318757
6629796	-(-   162 550	6792 346
204140663	4-4011814	208152477
-90227900	-   361091	-89866809
294368563	-1-3650723	298019286

Prop. 1982/83:150 3

Bilaga 1.8 Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret 1983/84

Utgifter

Budgetpropositionen 10OO-tal kr.

Senare ändringar 10OO-tal kr.

Summa 1 OOO-tal kr.

Utgiftsanslag

Kungl. hov- och slottsstaterna

Justitiedepartementet

Utrikesdepartementet

Försvarsdepartementet

Socialdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Finansdepartementet

Utbildningsdepartementet

Jordbruksdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet

Bostadsdepartementet

Industridepartementet

Civildepartementet

Riksdagen och dess verk m. m.

Räntor på statsskulden m. m.

Oförutsedda utgifter

Beräknad övrig medelsförbrukning

Minskning av anslagsbehållningar Ökad disposition av rörliga krediter

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

	27977		-	27977
	7958402		-	7 958402
	7874494	-1-	7561	7882055
	22075514	-1-	16000	22091514
	70027622	-1-	145 500	70 173 122
	14118352		-	14 118352
	13 256664	+	204172	13460836
	34263238	+	45 100	34 308 338
	6887589	-(-	44699	6932 288
	15424486	+	313550	15 738036
	22067947	-H	15 700	22083647
	10743473	-1-	943001	11686474
	6150579	+	13 690	6164269
	491 226	+	1750	492976
	56500000	-1	1 100000	55400000
	1000		-	1000
Summa	287 868563	-t-	650723	288519286
	2000000	-1-1000000		3000000
	1500000		-	1500000
Summa	3 500000	+ 1000000		4500000
	3000000	-1-2000000		5000000
Summa	294368563	-1-3650723		298019286

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

^Lagförslag

Bilaga 1.9

Prop. 1982/83:150 BUaga 1.9   Lagförslag

Bilaga 1.9

1    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 6§ lagen (1961:394) om tobaksskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Registrerad skall till riksskatte- En redovisningsperiod omfattar

verket avlämna deklaration för var- en kalendermånad. Den som är re-

je kalendermånad, varunder skatt- gistrerad som skattskyldig skall till

skyldighet inträtt. riksskatteverket lämna en deklara
tion för varje redovisningsperiod.

Deklaration skall insändas inom Deklarationen skall ha kommit in
en månad efter varje beskattnings- till riksskatteverket senast den tju-
periods  utgång.   Riksskatteverket gofemte i månaden efter redovis-
äger medgiva att deklaration må ningsperioden.
insändas senare än nu sagts; dock
inom tre månader efter utgången
av den beskattningsperiod deklara
tionen avser.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984.

Äldre bestämmelser om deklarationstider gäller fortfarande i fråga om redovisningsperioder som börjar före den I januari 1984.

' Lagen omtryckt 1975:141.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:141.

1    Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 150. Bilaga 1.9

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.9   Lagförslag

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt

Härigenom föreskrivs att 9 och 12 { skall ha nedan angivna lydelse.

lagen (1977:306) om dryckesskatt

Föreslagen lydelse

Skattskyldighet för partihandels-bolaget inträder när spritdrycker och vin levereras till det i lagen (1977:293) om handel med drycker angivna detaljhandelsbolaget.

Nuvarande lydelse

9 §

Skattskyldighet för partihandelsbolaget vid omsättning av spritdrycker och vin inträder när betalning erhålles från det i lagen (1977:293) om handel med drycker angivna detaljhandelsbolaget.

Skattskyldighet för tillverkare och registrerad importör vid omsättning av malt- och läskedrycker inträder när skattepliktig dryck levereras till köpare eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning eller, vid avregistrering, finnes i lager.

12 §

Skattskyldig enligt 4 § skall utan anmaning lämna deklaration avseende drycker för vilka skattskyldighet har inträtt. Deklaration skall lämnas för varje kalendermånad och inges till riksskatteverket senast femte dagen i andra månaden efter utgången av den månad deklarationen avser.

En redovisningsperiod omfattar en kalendermånad. Den som är skattskyldig enligt 4 § skall //// riksskatteverket lämna en deklaration för varje redovisningsperiod. Deklaration skall ha kommit in till riksskatteverket senast den tjugofemte i månaden efter redovisningsperioden.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984.

Äldre bestämmelser om redovisningsperioder och deklarationstider gäller fortfarande i fråga om redovisningsperioder som böljar före den I januari 1984.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.9   Lagförslag 3

3   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att 5 och 14 §§ samt bilaga I till lagen (1957:262) om allmän energiskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 f

Energiskatt   utgår   på   bensin. Energiskatt   utgår   på   bensin,

utom   i   fall   som   avses   i   andra utom   i   fall   som   avses   i   andra

stycket, med 34 öre per liter och på stycket, med 46 öre per liter och på

gasol med 53 öre per liter. gasol med 65 öre per liter.

För bensin, som används för framställning av stadsgas, skall skatten utgå med 1,6 öre per Uter. I fråga om energiskatt på sådan bensin skall i övrigt gälla vad i denna lag stadgas om andra bränslen än bensin och gasol.

14 §3
Skatten utgår med 3 öre per Skatten utgår med 4,2 öre per
kilowattimme för elektrisk kraft kilou'attimme för elektrisk kraft
som förbrukas i kommuner som som förbrukas i kommuner som
anges i bilaga 2 Ull denna lag. I öv- anges i bilaga 2 till denna lag och
rigt utgår skatten för elektrisk kraft med 5,2 öre per kilowattimme i öv-
med 4 öre per kilowattimme, utom i riga fall. I fråga om sådan kraft som
fråga om sådan kraft som förbrukas förbrukas i industriell verksamhet
i industriell verksamhet, då skatten utgår dock skatten med 3 öre per
utgår med 3 öre per kilowattimme kilowattimme för den del av för
för den del av förbrukningen under brukningen under ett år som över
ett år som överstiger 40000 stiger 40000 kilowattimmar,
kilowattimmar.

Bilaga 1 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt'*

Nuvarande lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxe-	Bränsle	Skattesats
nummer
ur 27.01	Stenkol	12 kr. för ton
ur 27.01	Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande fasta bränslen, framställda
	av stenkol	6 kr. för ton
ur 27.02	Brunkolsbriketter	6 kr. för ton
ur 27.04	Koks och koksbriketter	14 kr. för ton
ur 27.04	Koksstybb	6 kr. för ton
ur 27.10	Fotogen med tillsats som möjliggör drift
	av snabbgående dieselmotor	253 kr. för m'
ur 27.10	Motorbrännoljor, eldningsoljor och
	bunkeroljor	291 kr. för m'

Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

' Lagen omtryckt 1975:272.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:272.

 Senaste lydelse 1981:431.

' Senaste lydelse 1981:344.

" Senaste lydelse 1982:450.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.9   Lagförslag

Föreslagen lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas

Tulltaxe-   Bränsle Skattesats

nummer

ur 27.01    Stenkol   ......................................... 12 kr. för ton

ur 27.01     Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter och liknande

fasta bränslen, framställda av stenkol                       6 kr. för ton

ur 27.02    Brunkolsbriketter   .......................... .. 6 kr. för ton

ur 27.04    Koks och koksbriketter   ................. 14 kr. för ton

ur 27.04    Koksstybb    ................................... .. 6 kr. för ton

ur 27.10    Fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabb
gående dieselmotor   .......................... 411 kr. för m'

ur 27.10    Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor   ... 4/7 kr. för m'

Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans fakturerade volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering annorledes än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Denna lag träder i kraft den I juh 1983.

Den nya skattesatsen för elektrisk kraft tillämpas för energiförbrukningen efter ikraftträdandet. Om mätaravläsning görs under tiden den 22 juni-den 6 juli 1983 gäller den nya skattesatsen för tiden efter mätaravläsningen. Görs inte mätaravläsning eller görs den i endast begränsad omfattning, tillämpas den nya skattesatsen för energiförbrukningen från och med den 1 juli 1983, varvid skatten beräknas efter skälig grund. Som mätaravläsning godtas även avläsning som enligt tillämpade rutiner görs av förbrukaren.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.9   Lagförslag 5

4   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1961:372) om bensinskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Skatt utgår med 1 krona 37 öre per liter, om annat inte sägs i andra eller tredje stycket.

För metanol, etanol och högre alkoholer utgår skatten med 43 öre per liter. Ingår sådan alkohol i en blandning som avses i I § första stycket a) eller b) utgår skatten för den inblandade alkoholen med 43 öre per liter och med 1 krona 37 öre per liter för blandningen i övrigt.

För gasol utgår skatten med 33 öre per liter.

Skatt utgår med 1 krona 55 öre per liter, om annat inte sägs i andra eller tredje stycket.

För metanol, etanol och högre alkoholer utgår skatten med 46 öre per liter. Ingår sådan alkohol i en blandning som avses i I § första stycket a) eller b) utgår skatten för den inblandade alkoholen med 46 öre per liter och med 1 krona 55 öre per liter för blandningen i övrigt.

För gasol utgår skatten med 36 öre per liter.

Skatten beräknas efter varans fakturerade volym. I denna skall dock inte inräknas smöijolja som har rillsatts bensin för motordrift. Kan skatten inte beräknas på sådant sätt eller sker faktureringen inte enligt vedertagna grunder, får beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

' Lagen omtryckt 1975:274.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:274.

 Senaste lydelse 1983:118.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.9   Lagförslag 6

5   Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Härigenom föreskrivs att bilagorna I och 2 till vägtrafikskattelagen (1973:601)' skall ha nedan angivna lydelse.

Bilaga 1 till vägtraflkskattelagen (1973:601)

Nuvarande lydelse

Fordonsskatt
Fordonsslag	Skatte vikt,	Skatt, kronor
	kilogram
		grund-	tilläggsbelopp
		belopp	för varie helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
A Motorcyklar
1 Tvåhjulig motorcykel	0-      75	75	0
utan sidvagn	76-	100	0
2 Annan motorcykel	0-	150	0
B Personbilar	0-    900	280	0
	901-	355	75
C Bussar
1 Buss som är inrättad	0-  1600	280	0
för drift endast med	1601- 3000	309	29
bensin eller gasol	3 001-	715	0
2 Annan buss	0-  1600	280	0
	1601- 3000	309	29
	3001- 7000	715	11
	7001-10000	1 155	28
	10001-30000	1995	49
	30001-	11795	0
D Lastbilar
1 Lastbil som är inrättad	0-  1600	280	0
för drift endast med	1601- 3 000	309	29
bensin eller gasol	3001-	715	0
2 Annan lastbil
2.1 med anordning för
påhängsvagn
med två hjulaxlar	0-  1600	280	0
	1601- 3000	309	29
	3001- 7000	715	16
	7001-10000	1355	47
	10001-15000	2 765	84
	15001-	6965	113

' Lagen omtryckt 1979:280.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:869.

 Senaste lydelse 1980:679.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.9    Lagförslag

Fordonsslag	Skattevikt,	Skatt, kronor
	kilogram
		grund-	tilläggsbelopp
		belopp	för varie helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
med tre eller flera
hjulaxlar	0-  1600	280	0
	1601- 3000	309	29
	3001- 8000	715	13
	8001-12000	1365	35
	12001-18000	2765	70
	18001-27000	6965	86
	27001-	14705	0
2.2 utan anordning för
påhängsvagn
med två hjulaxlar	0-  1600	280	0
	1601- 3000	309	29
	3001- 6000	715	5
	6001-10000	865	19
	10001-14000	1625	57
	14001-17000	3905	104
	17001-	7025	136
med tre eller flera
hjulaxlar	0-  1600	280	0
	1601- 3000	309	29
	3 001- 6000	714	3
	6001-11000	804	9
	11001-15000	1254	45
	15001-18000	3054	80
	18001-27000	5454	103
	27001-	14724	0
E Traktorer och
motorredskap
1 Trafiktraktor och regi-	0-  1300	300	0
strerat motorredskap	1301- 3000	345	45
som inrättats för drift	3001- 7000	1 140	75
med annat drivmedel	7001-	4200	135
än brännolja
2 Trafiktraktor och	0-  1300	465	0
registrerat motorredskap	1301- 3000	540	75
som inrättats för drift	3001- 7000	1815	120
med brännolja	7001-	6615	215
3 Traktor klass II	0- 2500	120	0
	2501-	180	0

F Släpvagnar

1 Släpvagnar med skattevikt högst 3 000 kilogram

påhängsvagn	0- 1000 1001- 3000	180 205	0 25
annan släpvagn	0-  1000 1001- 3000	120 137	0 17
2 Släpvagnar med skattevikt över 3000 kilogram, som dragés uteslutande av bensin- eller gasoldrivet motorfordon

' Dragés släpvagn även av kilometerskattepliktigt fordon utgår skatt enligt 3. Dragés släpvagn även av trafiktraktor eller registrerat motorredskap utgår skatt enligt 4.

Prop. 1982/83:150    Bilaga 1.9    Lagförslag

Fordonsslag	Skattevikt,	Skatt, kronor
	kilogram
		grund-	tilläggsbelopp
		belopp	för varie helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
2.1 påhängsvagnar
med en hjulaxel	3001-	693	13
med två eller flera	3001-13000	690	10
hjulaxlar	13001-	1680	0
2.2 andra .släpvagnar
med en hjulaxel	3001-	469	9
med tvä hjulaxlar	3001-13000	467	7
	13001-	1 160	0
med tre eller flera	3001-13000	465	5
hjulaxlar	13001-	960	0
3 Kilometerskatte-
pliktiga släpvagnar
3.1 påhängsvagnar
med en hjulaxel	3001- 6000	315	25
	6001- 8000	1065	37
	8001-	1805	57
med två eller flera	3001- 8000	309	19
hjulaxlar	8001-10000	1259	30
	10001-14000	1859	50
	14001-19000	3 859	65
	19001-	7109	0
3.2 andra släpvagnar
med en hjulaxel	3001- 5000	215	20
	5001- 8000	615	22
	8001-	1275	41
med två hjulaxlar	3001- 8000	207	13
	8001-11000	857	21
	11001-14000	1487	33
	14001-17000	2477	41
	17001-	3 707	56
med tre eller flera	3001-11000	204	9
hjulaxlar	11001-17000	924	17
	17001-25000	1944	30
	25001-32000	4344	48
	32001-	7704	0
4 Släpvagnar med skatte-
vikt över 3 000 kilogram.
som dragés av trafik-
traktor eller registrerat
motorredskap
4.1 påhängsvagnar
med en hjulaxel	3001- 6000	1020	60
	6001-	2820	103
med två eller	3001- 8000	1010	51
flera	8001-11000	3560	129
hjulaxlar	11001-20000	7430	163
	20001-	22100	5

Dragés släpvagn även av kilometerskattepliktigt fordon utgår skatt enligt 3.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.9   Lagförslag

Fordonsslag	Skatte vikt.	Skatt, kronor
	kilogram
		grund-	tilläggsbelopp
		belopp	för varie helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
4.2 andra släpvagnar
med en hjulaxel	3001- 8000	690	51
	8001-	3240	113
med två hjulaxlar	3001- 8000	670	29
	8001-11000	2120	76
	11001-17000	4400	193
	17001-	15980	197
med tre eller	3001- 8000	665	25
flera	8001-11000	1915	24
hjulaxlar	11001-14000	2635	54
	14001-20000	4255	91
	20001-25000	9715	112
	25001-30000	15315	156
	30001-35000	23115	90
	35001-	27615	5

Föreslagen lydelse
Fordonsskatt
Fordonsslag	Skattevikt,	Skatt, kronor
	kilogram
		grund-	tilläggsbelopp
		belopp	för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
A Motorcyklar
1 Tvåhjulig motorcykel	0-      75	75	0
utan sidvagn	76-	100	0
2 Annan motorcykel	0-	150	0
B Personbilar	0-    900	280	0
	901-	355	75
C Bussar
1 Buss som är inrättad	0- 1600	280	0
för drift endast med	1601- 3000	309	29
bensin eller gasol	3001-	715	0
2 Annan buss	0-  1600	280	0
	1601- 3000	309	29
	3001- 7000	715	11
	7001-10000	1155	28
	10001-30000	1995	49
	30001-	11795	0

Prop. 1982/83:150   Bilaga	1.9   Lagförslag		10
Fordonsslag	Skattevikt,	Skatt, kronor
	kilogram
		grund-	tilläggsbelopp
		belopp	för varie helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
D Lastbilar
1 Lastbil som är inrättad	0-  1600	280	0
för drift endast med	1601- 3 000	309	29
bensin eller gasol	3001-	715	0
2 Annan lastbil
2.1 med anordning för
påhängsvagn
med två hjulaxlar	0-  1600	280	0
	1601- 3000	309	29
	3001- 7000	715	16
	7001-10000	1355	47
	10001-15000	2765	84
	iSQOi-	6965	1(3
med tre eller flera
hjulaxlar	0- 1600	280	0
	1601- 3000	309	29
	3001- 8000	715	13
	8001-12000	1365	35
	12001-18000	2765	70
	18001-27 000	6965	86
	27001-	14705	0
2.2 utan anordning för
påhängsvagn
med två hjulaxlar	0-  1600	280	0
	1601- 3000	309	29
	3001- 6000	715	5
	6001-10000	865	19
	10001-14000	1625	57
	14001-17000	3905	104
	17001-	7025	136
med tre eller flera
hjulaxlar	0-  1600	280	0
	1601- 3000	309	29
	3001- 6000	714	3
	6001-11000	804	9
	11001-15 000	1254	45
	15 001-18000	3054	80
	18 001-27 000	5454	103
	27001-	14724	0
E Traktorer och
motorredskap
1 Trafiktraktor och regi-	0-  1300	300	0
strerat motorredskap	1301- 3 000	345	45
som inrättats för drift	3 001- 7000	1140	75
med annat drivmedel	7001-	4200	135
än brännolja
2 Trafiktraktor och	0-  1300	500	0
registrerat motorredskap	1301- 3000	585	81
som inrättats för drift	3001- 7000	1972	130
med brännolja	7001-	7172	235
3 Traktor klass II	0- 2500	120	0
	2501-	180	0

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.9   Lagförslag

11

Fordonsslag	Skattevikt,	Skatt, kronor
	kilogram
		grund-	tilläggsbelopp
		belopp	för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
F Släpvagnar
1 S/äpvagnar med skatte-
vikt högst 3 000 kilogram
påhängsvagn	0- 1000	180	0
	1001- 3000	205	25
annan släpvagn	0- 1000	120	0
	1001- 3000	137	17

2       Släpvagnar med skatte
vikt över 3 000 kilogram,
som dragés uteslutande av
bensin- eller gasoldrivet
motorfordon

2.1  påhängsvagnar
med en hjulaxel

med två eller flera hjulaxlar

2.2  andra släpvagnar
med en hjulaxel

med två hjulaxlar

med tre eller flera hjulaxlar

3       Kilometerskatte-
pliktjga släpvagnar

3.1 påhängsvagnar med en hjulaxel

med två eller flera hjulaxlar

3.2 andra släpvagnar med en hjulaxel

med två hjulaxlar

med tre eller flera hjulaxlar

693

13

3001-

3001-13000 13001-	690 1680	10 0
3001-	469	9
3001-13000 13001-	467 1160	7 0
3001-13000 13001-	465 960	5 0

3001-	- 6000	315	25
6001-	- 8000	1065	37
8001-		1805	57
3001-	- 8000	309	19
8001-	-10000	1259	30
10001-	-14000	1859	50
14001-	-19000	3 859	65
19001-		7109	0
3001-	- 5000	215	20
5001-	- 8000	615	22
8001-		1275	41
3001-	- 8000	207	13
8001-	-11000	857	21
IIOOI-	-14000	1487	33
14001-	-17000	2477	41
17001-		3707	56
3001-	-11000	204	9
11001-	-17000	924	17
17001-	-25000	1944	30
25001-	-32000	4344	48
32001-		7704	0

' Dragés släpvagn även av kilometerskattepliktigt fordon utgår skatt enligt 3. Dragés släpvagn även av trafiktraktor eller registrerat motorredskap utgår skatt enligt 4.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.9   Lagförslag

12

Fordonsslag	Skattevikt,	Skatt, kronor
	kilogram
		grund-	tilläggsbelopp
		belopp	för varie helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
4 Släpvagnar med skatte-
vikt över 3 000 kilogram.
som dragés av trafik-
traktor eller registrerat
motorredskap
4.1 påhängsvagnar
med en hjulaxel	3001- 6000	1085	65
	6001-	3035	105
med två eller	3001- 8000	1075	55
flera	8001-11000	3825	140
hjulaxlar	11001-20000	8025	180
	20001-	24225	5
4.2 andra släpvagnar
med en hjulaxel	3001- 8000	735	58
	8001-11000	3635	113
med tvä hjulaxlar	3001- 8000	710	30
	8001-11000	2210	90
	11001-17000	4 910	230
	17001-	18710	200
med tre eller	3001- 8000	705	27
flera	8001-11000	2055	22
hjulaxlar	11001-14000	2 715	59
	14001-20000	4485	103
	20001-25000	10635	123
	25001-30000	16 785	176
	30001-35000	25585	98
	35001-	30485	5

Dragés släpvagn även av kilometerskattepliktigt fordon utgår skatt enligt 3.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.9   Lagförslag

13

BUaga 2 till vägtrafikskattelagen (1973:601)

Nuvarande lydelse Kilometerskatt

Fordonsslag	Skattevikt, kilogram	Skatt, öre	: för 10 kilometer
		grundbelopp	tilläggsbelopp för varie helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
1 Personbil	0-    900 901-	100 108.5	0 8,5
2 Buss	0-  1600 1601-	119 119,3	0 0,3
3 Lastbil	0-  1600 1601-	119 120	0 1,03
4 Släpvagnar med skattevikt över 3000 kilogram som dragés av kilometerskattepliktigt fordon
med en hjulaxel	3001-	62	0,55   -
med två hjulaxlar	3001-11000 11001-	61 97,8	0,46 0,85
med tre eller flera hjulaxlar	3001-11000 11001-	59 87,8	0,36 0,68

Är kilometerskattepliktig bil inte inrättad för drift med brännolja utgår skatt med 80 procent av angivna belopp.

Senaste lydelse 1982:994.

Prop. 1982/83:150   Bilaga 1.9   Lagförslag

14

Föreslagen lydelse Kilometerskatt
Fordonsslag	Skattevikt, kilogram	Skatt, öre	: för 10 kilometer
		grundbelopp	tilläggsbelopp för varie helt hundratal
			kilogram över den
			lägsta vikten i klassen
1 Personbil	0-    900	117	0
	901-	127	'0
2 Buss	0-  1600	138	0
	1601-	138,3	0,30
3 Lastbil	0-  1600	138	0
	1601-	139,1	1.12

4 Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram som dragés av kilometerskattepliktigt fordon

med en hjulaxel

med två hjulaxlar

med tre eller flera hjulaxlar

3001-

11000

3001-11001-

3001-11000 11001-

72

71 113,4

69 102,6

0,64

0,53 0,98

0,42 0,78

Är kilometerskattepliktig bil inte inrättad för drift med brännolja utgår skatt med 80 procent av angivna belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1983.

Prop. 1982/83:150    BUaga 1.9    Lagförslag

15

6    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:338) om vägtraflkskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket

Härigenom föreskrivs att bilaga 2 till lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket skall ha nedan angivna lydelse.

Bilaga 2 till lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket'

Nuvarande lydelse Kilometerskatt

Fordonsslag

Total vikt, kilogram

Skatt, kronor för 10 kilometer

1. Brännoljedriven lastbil

2. Brännoljedriven buss

3. Släpvagn kopplad till eller avsedd att kopplas till brännoljedriven lastbit eller brännoljedriven buss

0-	-10000	1,70
10001-	-15000	2,40
15001-	-20000	2,90
20001-	-	3,40
0-	-10000	1,30
10001-	-15000	1.55
15001-	-20000	1.70
20001-	-	1.85
10001-	-15000	0.50
15001-	-20000	0.75
20001-		1,05

Föreslagen lydelse Kilometerskatt

Fordonsslag

Totalvikt, kilogram

Skatt, kronor för 10 kilometer

1. Brännoljedriven lastbil

2. Brännoljedriven buss

3. Släpvagn kopplad till eller avsedd att kopplas till brännoljedriven lastbil eller brännoljedriven buss

0-	-10000	1,95
10001-	-15000	2,70
15001-	-20000	3.20
20001-		3,70
0-	-10000	1.50
10001-	-15000	1,75
15001-	-20000	1,90
20001-		2,05
10001-	-15000	0,70
15001-	-20000	1,00
20001-		1,35

Denna lag träder i kraft den I september 1983.

De äldre bestämmelserna tillämpas dock fortfarande vid beskattning av fordon som har införts till landet före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1980:680.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

_tn

"**''«"-'ee.

_'g

_»in

Prop. 1982/83:150    Innehållsförteckning

Innehållsförteckning

Bilaga 1    Reviderad finansplan

1 Andra steget   ............................................................. ....... 1

2 Det internationella läget   ........................................... ..... 12

3 Den svenska ekonomins läge    .................................. 15

4 Utsikterna för 1983    .................................................. 19

4.1 Försörjnings- och bytesbalansen   ......................... 19

4.2 Sysselsättningen   ................................................. 21

4.3 Finanspolitiken och kreditmarknaden    .................. 23

5 Sveriges ekonomi 1984 och 1985     ........................... 26

6 Inriktningen av den ekonomiska politiken    ....    ........ 31

6.1 Politik för full sysselsättning    ............................... 31

6.2 Kamp mot inflationen    .......................................... 35

6.3 Fördelningspolitiken    ........................................... 44

7 Reviderat budgetförslag   ............................................ 47

7.1 Inledning    ............................................................. 47

7.2 Utvecklingen under 1970-talet   ............................. 47

7.3 Det aktuella budgetläget   ..................................... ..... 48

7.4 1983 års långtidsbudget   ..................................... ..... 51

7.5 BudgetpoliUken    .................................................. ..... 61

8 Kommunsektorn    ....................................................... 76

Särskilda frågor

1 Kortare kredittider för vissa punktskatter m. m............ 79

2 Skatterna på energi m. m............................................. 86

3 Utnyttjande av finansfullmakten, m. m......................... 89

4 Vissa taxe- och avgiftsfrågor   ..................................... 91

5 Statliga kreditgarantier m. m........................................ 93

6 Rationalisering och kostnadsbesparingar inom regeringskansliet

m.m.............................................................................. 96

7 Statsbudgeten budgetåren 1982/83 och 1983/84    .. ..... 98

7.1 Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1982/83   .. 98

7.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter budgetåret 1983/84   .. 99 Hemställan              108

Bilaga 2   Sysselsättningsskapande åtgärder inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Bilaga 3   Sysselsättningsskapande åtgärder inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde, m. m.

Bilaga 4   Sysselsättningsskapande åtgärder inom bostadsdepartementets verksamhetsområde

Underbilagor

Bilaga 1.1     Reviderad nationalbudget 1983 Bilaga 1.2     Svensk ekonomi 1984 och 1985

Prop. 1982/83:150    Innehållsförteckning 2

Bilaga 1.3     Långtidsbudget för perioden 1983/84-1987/88

Bilaga 1.4 Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1983/84

Bilaga 1.5 Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1982/83

Bilaga 1.6 Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1983/84

Bilaga 1.7 Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret 1983/84

Bilaga 1.8 Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1983/84 sedan budgetpropositionen

Bilaga 1.9     Lagförslag

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983