Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:143

Regeringens proposition

1982/83:143

om ändrad indelning av försvarsmaktens personal, m. m.;

beslutad den 17 mars 1983.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemstäUan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

CURT BOSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås atl den nuvarande indelningen av försvarsmak­tens personal i militär, civilmilitär och civil personal ändras så att det i fortsättningen bara kommer atl finnas militär och civil personal i organisa­tionen. De som ingår i krigsorganisationen (de väpnade styrkoma) kommer därvid uteslutande att utgöras av militär personal. Utmönstringen av be­greppet civilmilitär personal föranleder formella ändringar i vissa lagar.

I propositionen tas också upp frågor om ökad allmänmUitär utbildning av viss frivUlig personal m. fl. i försvarsmaktens krigsorganisation.

Den nya befälsordningen inom försvarsmakten innebär alt vissa begrepp i bl. a. brottsbalken bör ändras. Propositionen innehåller förslag om delta.

1    Riksdagen 1982183. I saml. Nr 143


 


Prop. 1982/83:143                                                               2

1    Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 21 kap. 20 § brottsbalken skall ha nedan an­givna lydelse.


Nuvarande lydelse


21 kap. 20 §'

Föreslagen lydelse


 


Krigsmän är enligl denna balk de vilka såsom regementsofftcerare, kompaniofficerare, plutonsoffice­rare, gruppchefer, reservofficerare eller meniga är ansläUda vid för­svarsmakten, kvinnor som genom­går utbildning för att fä anställning som officerare vid försvarsmakten, värnpliktiga som ej fått tiUstånd till vapenfri tjänst samt hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, samtliga un­der den lid de i sådan egenskap är tjänstgöringsskyldiga. Krigsmän är också, i den män regeringen med hänsyn liU behovet av befälsföring och övriga tjänstgöringsförhållan­den så förordnar, de som eljest är anställda vid försvarsmakten eller förbundit sig atl såsom friviUiga fullgöra krigstjänst, under den tid de i sådan egenskap är Ijänstgö-ringsskyldiga. Om nägon åtnjuter ledighet som ej är begränsad till kortare lid än två månader, anses han icke tjänslgöringsskyldig. När-mjue beslämmelser om vad som avses med försvarsmakten medde­las av regeringen.


Krigsmän är enligt denna balk de vilka som yrkesofficerare, reservof­ficerare eller meniga är anställda vid försvarsmakten, kvinnor som genomgår utbUdning för atl fä an­ställning som officerare vid för­svarsmakten, värnpliktiga som ej fått lillständ tUl vapenfri tjänst samt hemvärnsmän och hemvärnsrek-ryler, samtliga under den fid de i sådan egenskap är tjänstgörings­skyldiga. Krigsmän är också, i den män regeringen med hänsyn tiU be­hovet av befälsföring och övriga tjänstgöringsförhållanden så för­ordnar, de som eljest är anställda vid försvarsmakten eller förbundit sig att säsom frivilliga fullgöra krigstjänst, under den lid de i sädan egenskap är tjänstgöringsskyldiga. Om någon åtnjuter ledighet som ej är begränsad fill kortare lid än tvä månader, anses han icke tjänstgö­ringsskyldig. Närmare beslämmel­ser om vad som avses med för­svarsmakten meddelas av regering-


De som avses i första stycket skaU, förutom under lid dä tjänstgörings­skyldighet föreligger, anses såsom krigsmän då de i anslutning fill sädan tid vårdas på miUlärsjukhus, då de är intagna i militärhäkte samt då de inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten eUer eljest offentli­gen uppträder i militär Ijänsledräkl ävensom såvill angår fullgörandet av dem åliggande anmälningsskyldighet eUer annan särskild tjänsteplikt.

Krigsman, som har befälsräll över annan krigsman, är dennes förman. Krigsman, över vilken annan krigsman har befälsräll, är underlydande i förhållande till denne.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983.

' Senaste lydelse 1980: 1022.


 


Prop. 1982/83:143                                                              3

2   Förslag till

Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)

Härigenom föreskrivs atl 12, 13, 16, 17, 24 och 66 §§ militära rältegångs­lagen (1948:472) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

12§' Bestraffningsrätt i disciplinmål tillkommer nedannämnda befattningsha­vare, envar över den personal som står under hans befål, nämligen

1.  chefen för försvarsstaben, mi-    1. cheferna för försvarsstabens lilärbefälhavare och chef för mili- operationsledning och planerings-tärområdesslab samt chefen för ledning, mililärbefälhavare och Gotlands militärkommando;                chef för mUilärområdesslab;

2.  chefen för armén, chefen för arméstaben, rikshemvämschefen och försvarsområdesbefälhavare;

3.  chefen för marinen, chefen för     3. chefen för marinen, chefen för marinstaben, chefen för kustflol-     marinslaben, chefen för kustflot­tan, chef för örlogsbas, chef för     tan, chef för örlogsbas oc/i chef för kuslartUleriförsvar och chefen för     kustartUleriförsvar; sjövärnskåren;

4.  chefen för flygvapnet, chefen för flygstaben och chefen för första flygeskadern; samt

5.  den som innehar befäl över nu nämnda befattningshavare.

13 §
Befogenhet som i I2§ sägs lill-
   Befogenhet som i 12§ sägs tiU­
kommer ock, även om det ej följer
kommer ock, även om del ej följer
redan av nämnda paragraf, följande
   redan av nämnda paragraf, följande
befattningshavare där de äro av
   befattningshavare där de har lägst
lägst överstelöjtnants eller kom-
   överstelöjtnants eller kommendör-
mendörkaptens grad eller tJäns-
   kaptens tjänstegrad, nämligen
lektass, nämligen

1.    garnisonschef, cheferna för 1. garnisonschef och chef för
försvarsmaktens centrala förvalt-
   myndighet enligt försvarsmaktens
ningsmyndigheter,    gemensamma
     indelning i fred;

institutioner och gemensamma ut­bildningsanstalter, chef för tyg-, tygverkstads- eller intendenturför-valtning inom militärområde och militärkommando samt chef för an­stalt som lyder under central för­valtningsmyndighet;

2.    personalkårchef och chef för
förband enligt försvarsmaktens in­
delning i fred;

' Senaste lydelse 1968:330. Senaste lydelse 1976:512.


 


Prop. 1982/83:143

Föreslagen lydelse

2.    chef för luflförsvarssektor,
chef för marint bevakningsområde
samt chef för fartygsförband, fartyg
eUer örlogsdepå;

3.   chef för kommendering som ej tiUhör visst förband inom försvars­makten och chef för avdelning av förband som är varaktigt förlagd på annan ort än förbandet; saml

4.   i de faU regeringen bestämmer annan befattningshavare vid för­svarsmakten.

Har befattningshavare som avses i första stycket 1 - 4 lägre tjänste­grad än överstelöjtnant eller kom­mendörkapten, må försvarsgrens­chefen uppdraga åt annan befatt­ningshavare av lägst sådan grad alt, utan hinder av alt denne icke äger befälsräll över den personal varom är fräga, utöva bestraffningsrätt över personalen. Skulle detta med hänsyn tiU tjänstgöringsförhållan­dena medföra avsevärd olägenhet och har den lägre befattningshava­ren majors eller örlogskaptens tjänstegrad, må bestraffningsrätten anförtros åt honom, om del finnes lämpligen kunne ske.

Nuvarande lydelse

3.    chef för luflförsvarssektor,
chef för marint bevakningsomräde
samt chef för fartygsförband, fartyg
eller örlogsdepå;

4.   chef för kommendering som ej fillhör visst förband inom försvars­makten och chef för avdelning av förband som är varaktigt förlagd på annan ort än förbandet; saml

5.   i de fall regeringen bestämmer annan befattningshavare vid för­svarsmakten.

Har befattningshavare som avses i första stycket I — 5 lägre grad el­ler tjänsteklass än överstelöjtnant eller kommendörkapten, mä för­svarsgrenschefen uppdraga ät an­nan befattningshavare av lägst sä­dan grad eller tjänsteklass alt, utan hinder av att denne icke äger be­fälsrätt över den personal varom är fråga, utöva bestraffningsrätt över personalen. SkuUe detta med hän­syn till tjänstgöringsförhållandena medföra avsevärd olägenhet och har den lägre befattningshavaren majors eller örlogskaplens grad el­ler tjänsteklass, må bestraffnings­rätten anförtros ät honom, om det finnes lämpligen kunna ske.

Befogenhet som avses i andra stycket tillkommer överbefälhavaren i fråga om befattningshavare över vilken försvarsgrenschef icke har befäls­rätt.

16§' Vad i rättegångsbalken är stadgal om jäv mot domare skall i tillämpliga delar gälla i fråga om beslraffningsberättigad befattningshavare.

Är chef å fartyg, som befinner sig i främmande farvatten, av jäv hind­rad att utöva honom tillkommande bestraffningsrätt och finnes ej där högre beslraffningsberättigad chef må bestraffningsrätten i stället ut­övas av närmast lägre å fartyget tjänstgörande förman där denne är av minst örlogskaplens grad eller tjänsteklass.

Är chef å fartyg, som befinner sig i främmande farvatten, av jäv hind­rad att utöva honom tillkommande bestraffningsrätt och finnes ej där högre beslraffningsberättigad chef må bestraffningsrätten i stället ut­övas av närmast lägre å fartyget tjänstgörande förman där denne är av minst örlogskaptens tjänste­grad.

' Senaste lydelse 1972:363.


 


Prop. 1982/83:143


\ir

Nuvarande lydelse

Regeringen äger, i den män för­hållandena därtill föranleda, för­ordna att befattningshavare som har lägst/änriÄ:5 grad eller tjänsté-klass skall under beredskapsliU­slånd och dä riket är i krig äga be­straffningsrätt i disciplinmål över underlydande personal, ändå atl så­dan rätt icke eljest tillkommer ho­nom.


Föreslagen lydelse

Regeringen äger, i den män för­hållandena därtill föranleda, för­ordna atl befattningshavare som har lägst kaptens tjänstegrad skall under beredskapstillstånd och då ri­ket är i krig äga bestraffningsrätt i disciplinmål över underlydande personal, ändå att sådan rätt icke eljest tUlkommer honom.


ske kan.

Förhöret hålles av bestraffnings-berättigad befattningshavare eller den han i aUmänhet eller för visst fall förordnal. Sådant förordnande bör i första hand lämnas åt batal­jonschef eller den söm har motsva­rande befattning. Förhörsledaren skall i varje fall ha högre tjänste­grad än den med vilken förhöret hålles och lägst kompanichefs eUer likställd befattning.

24 §" Militärförhör skall äga mm så snart Förhöret hålles av bestraffnings-berättigad befattningshavare eller den han i allmänhet eller för visst fall förordnal. Sådant förordnande bör i första hand lämnas ål batal­jonschef eller den som har motsva­rande befattning. Förhörsledaren skall i vaije fall hava högre grad eller tjänsteklass än den med vilken förhöret håUes och lägst kompani­chefs eller UkstäUd befattning.


Vid förhöret skall den misstänkte få tillfaUe alt förklara sig; i övrigt skall iakttagas vad som erfordras för utredning av brottets beskaffenhet och prövning av frågan om påföljd för brottet. Där så ske kan, bör någon av den misstänktes förmän eller med honom jämställda närvara vid förhöret.

Över förhöret skall föras protokoll. Den som häller förhöret är ansvarig för protokollets riktighet.

Närmare bestämmelser om militärförhör meddelas av regeringen.

66 §" Rätt atl ålägga tillrättavisning enligt 17 § lagen om disciplinstraff för krigsmän tiUkommer de befattningshavare som äga bestraffningsrätt i dis­ciplinmål, envar i fråga om den personal över vilken han har sådan rätt.

TiUrätlavisningsrätl mot underly­dande tillkommer även den som, ulan all äga bestraffningsrätt i disci­plinmål, innehar ovan i 13 § första stycket omförmäld befattning och har lägst kaptens tjänstegrad, så ock chef för bataljon eller däremot svarande avdelning.

TUlrättavisningsrätt mot underly­dande tiUkommer även den som, utan att äga bestraffningsrätt i disci­plinmål, innehar ovan i 13 § första stycket omförmäld befallning och har lägst fänriks grad eller tjänste­klass, så ock chef för bataljon eller däremot svarande avdelning.

■* Senaste lydelse 1975:671.


 


Prop, 1982/83:143


Nuvarande lydelse

Såvitt angår underlydande som innehar högst furirs tjänstegrad el­ler tjänsteklass må tUlrättavisning ock åläggas av chef för kompani el­ler däremot svarande avdelning, chef för utbildningsanstalt, sekond å fartyg vars chef innehar lägst kommendörkaptens grad och i de fall regeringen bestämmer annan befattningshavare vid försvarsmak-len. Vad i detta stycke stadgas skall icke äga tillämpning å hemvämel.


Föreslagen lydelse

Såvitt angår underlydande som innehar högsl furirs tjånstegrad må lilhättavisning ock åläggas av chef för kompani eller däremot svarande avdelning, chef för ulbUdningsan-stall, sekond ä fartyg vars chef in­nehar lägst kommendörkaptens grad och i de fall regeringen be­stämmer annan befattningshavare vid försvarsmakten. Vad i detta stycke stadgas skall icke äga tiUämpning å hemvärnet.


Denna lag träder i krafl den 1 juni 1983.

3   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs atl 1 kap. 6§ och 4 kap. 2§ lagen (1976:600) om offentlig anställning' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lyddse


Föreslagen lydelse


I kap. 6§


Lagen gäller inte arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete.


Lagen  gäller  inte   arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete.


 


4 kap.


Om svenskt medborgarskap som villkor för innehav eller utövande av slallig tjänst gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller annan lag. Vidare gäller alt endast svensk medborgare får inneha eller utöva militär eller civilmiUtär tjänst eller tjänst som åklagare eller polis­man. Regeringen äger i övrigt före­skriva eller för särskilt fall besluta att endasi svensk medborgare fär inneha eller utöva


Om svenskt medborgarskap som villkor för innehav eller utövande av statlig tjänst gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller annan lag. Vidare gäller att endasi svensk medborgare fär inneha eUer utöva militär tjänst eller tjänst som åklagare eller polisman. Regeringen äger i övrigt föreskriva eller för sär­skill fall besluta alt endasi svensk medborgare får inneha eller utöva


1.  tjänst i regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,

2.  slallig tjänst med vilken kan vara förenad myndighetsutövning eUer

' Lagen omtryckt 1982:100.


 


Prop. 1982/83:143                                                               7

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

handläggning av frågor vilka rör förhållandet till annan stat eller meUan-folklig organisation,

3. statlig tjänst som kan medföra kännedom om förhållande, som är av belydelse för rikets säkerhet eller som rör betydelsefullt, allmänt eller enskilt ekonomiskt intresse.

Om andra särskUda villkor för innehav eller utövande av tjänst än sådana, som anges i första stycket eller som avser pensionsålder eller viss lägsta levnadsålder, gäller vad som är föreskrivet i lag eller annan författ­ning.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983.

4   Förslag till

Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom föreskrivs atl 6§ och 27 § I mom. värnpliktslagen (1941:967) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

6§' Vämpliklig skall uttagas för utbildning

a)  vid försvarsgren eller vid truppslag eller vapenslag inom försvarsgren,

b)  i särskild tjänst eller till särskild tjänstgöring,

c)  till befattning eller gmpp av befattningar samt

d)      vid förband eUer utbildningsanstalt.

Befattning för  menig,   grupp-. Värnpliktig    som    uttagils    för

plutons- eller kompanibefäl avser, grundutbildning till befattning för

om ej annat följer av bestämmel- menig fördelas pä någon av kalego-

serna i denna paragraf eller av 27 § rierna G, F och E eller placeras i

/ mom., miUtär, civilmiUtär eller ci- bevaknings- eller depåtjänst.
vU personal. Värnpliktig som utta-
gUs för gmndutbildning fill befatt­
ning för menig fördelas på någon av
kategorierna G, F och E eller pla­
ceras i bevaknings- eUer depåtjänsl.

Uttagning för utbildning till mili-  Uttagning för utbildning lill be­
far befattning för kompanibefäl vid
fattning för kompanibefäl enligt
marinen eller flygvapnet får icke
27§ I mom. A andra -fiärde styck-
ske utan den värnpliktiges medgi-
ena får icke ske utan den värnplik-
vande. För uttagning för annan be-
tiges medgivande. För uttagning för
fattning fordras medgivande av den
annan befattning fordras medgivan-
vämpliktige endast om uttagningen
de av den värnpUkfige endasi om
ändras efter inskrivningen och den
uttagningen ändras efter inskriv­
ändrade uttagningen medför atl ti-
ningen och den ändrade uttagning-
den   för   gmndutbildningen   för-
en medför att tiden för grundutbild-

' Senaste lydelse 1982:470.


 


Prop. 1982/83:143                                                                  8

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

länges. Ändrad uttagning från ut-          ningen förlänges: Om den värnplik-

bildning till militär befattning till   tige före ändringen är uttagen för

utbildning för civilmilitär eller civil utbildning till särskild befattning

befattning eller från utbildning tiU          enligt 27§ I mom. A femte stycket

civilmilitär eller civil befattning till eller genom ändringen tas ut för

militär befattning får dock ske utan       utbildning   tiU   sådan   befattning

den värnpliktiges medgivande.     fordras inte hans medgivande.

För ändrad uttagning efter avslutad gmndutbildning fordras ej medgi­vande av den vämpliktige.

Vämpliklig skall såvitt möjligt uttagas för den utbildning för vilken han kan anses bäst lämpad. I den mån det kan ske skall hänsyn tagas till den värnpliktiges önskemål. Vämpliklig bör ej uttagas för utbildning till befatt­ning, för vilken fordras längre gmndutbildning än ell år, om han visar atl detta medför särskilt svåra olägenheter för honom eller för nära anhörig lill honom som är beroende av hans arbete.

27 § I. De värnpliktigas utbildningstid

Vämpliktsutbildningen utgöres av gmndutbildning och repetitionsul­bildning. Repefitionsutbildningen kan utgöras av krigsförbandsövningar, särskilda övningar, fackövningar, särskilda fackövningar och mobilise­ringsövningar.

A. Värnpliktig, som uttagits för        A. Värnpliktig, som uttagits för utbildning //// militär befattning vid     utbildning vid armén, skall fullgöra armén, skall fullgöra gmndutbild-     gmndutbildning som omfattar för ning som omfattar för

1.      menig kategori G eller F minst 220 och högst 245 dagar,

2.  menig kategori E minsl 290 och högsl 315 dagar eller, i särskilt kvalificerad befattning, minst 325 och högst 350 dagar,

3.  gmppbefäl minsl 290 och högsl 315 dagar,

4.  plutonsbefäl minst 325 och högsl 360 dagar eller, i särskill kvalificerad befattning, minst 395 och högst 450 dagar,

5.    kompanibefäl samma tid som för plulonsbefäl saml ytterligare 90
dagar.

Vämpliklig, som uttagits för ul-    Värnpliktig, som uttagits för ut-

bildning till militär befattning vid     bildning vid flottan, skall fullgöra flottan, skall fullgöra gmndutbild-     gmndutbildning som omfattar för ning som omfattar för

1.  menig kategori G minst 285 och högst 310 dagar,

2.  menig kategori F minst 325 och högst 350 dagar,

3.  menig kategori E minsl 415 och högst 440 dagar,

4.  gmppbefäl minst 325 och högsl 350 dagar,

5.  plulonsbefäl minst 380 och högst 440 dagar eller, om den värnpliktige har avlagt sjökaptens- eUer sjöingenjörsexamen, minst 325 och högst 350 dagar,

6.  kompanibefal samma tid som för plulonsbefäl samt ytterligare 90 dagar.

-Senaste lydelse 1982:470.


 


Prop. 1982/83:143                                                    9

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Värnpliktig, som uttagils för ul-     Värnpliktig, som uttagils för ut-

bildning tiU militär befattning vid bildning vid kustartilleriet, skall
kuslartiUeriel, skall fullgöra gmnd- fullgöra gmndulbUdning som om-
utbildning som omfaltar för
      fattar för

1.  menig kategori G eUer F minsl 225 och högst 250 dagar,

2.  menig kategori E minst 290 och högsl 315 dagar,

3.  gmppbefäl minsl 290 och högst 315 dagar,

4.  plutonsbefäl minst 380 och högst 405 dagar eller, i stabstjänstbefatl-ning, minst 320 och högsl 345 dagar,

5.   kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl saml ytteriigare 90
dagar.

Vämpliklig, som uttagits för ul- Värnpliktig, som uttagits för ut­
bUdning /(// miUtär befattning vid bildning vid flygvapnet, skall full­
flygvapnet, skall fullgöra grundut- göra gmndutbildning som omfaltar
bildning som omfattar för
        för

1.     menig kategori G eller F minst 225 och högst 250 dagar,

2.  menig kategori E minsl 325 och högsl 350 dagar,

3.  gmppbefäl minst 325 och högst 350 dagar eller, i särskild befattning i underhåUs- eller underrättelsetjänst, minst 260 och högst 300 dagar,

4.  plulonsbefäl minst 335 och högst 360 dagar,

5.  kompanibefäl samma tid som för plutonsbefäl saml ytteriigare 90 dagar.

Värnpliktig, som uttagits för ut-   Värnpliktig, som uttagils för ut-

bildning till civilmilitär befattning, bildning till någon av följande sår-
skall fullgöra grundulbildning som skilda befattningar, skall fullgöra
omfattar för
                         gmndutbildning som omfattar för

1.     apotekare minst 200 och högst 225 dagar,

2.  läkare minst 200 och högsl 225 dagar,

3.  läkarassistent minsl 230 och högst 255 dagar,

4.  personalvårdsassistenl minst 320 och högst 345 dagar,

5.  tekniker vid armén och kustartUleriet minst 320 och högst 345 dagar,

6.  systemtekniker vid flygvapnet minst 340 och högst 365 dagar,

7.  meteorolog minst 340 och högst 365 dagar.

Värnpliktig, som uttagils fill bevaknings- eller depåtjänst, skall fullgöra gmndutbildning som omfattar vid

1.  armén minst 220 och högst 245 dagar,

2.  flottan minst 285 och högst 310 dagar,

3.  kustartilleriet minst 220 och högst 245 dagar,

4.  flygvapnet minsl 310 och högst 335 dagar.

B. Vämpliklig skall fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.

Krigsförbandsövning skaU vid armén och marinen omfatta för värnplik­tig i befattning för

1.  menig högst 21 eUer, i befattning för menig pä stamstridsfartyg vid flottan eller i särskUt kvalificerad befattning för menig, högst 25 dagar,

2.  gmppbefäl högst 25 eller, i befattning för gmppbefäl på stamstridsfar­tyg vid flottan, högsl 32 dagar,

3.  plutons- eller kompanibefäl högsl 32 dagar.

Krigsförbandsövning skall vid flygvapnet omfatta för värnpliktig i be­fattning för


 


Prop. 1982/83:143                                                   10

1.  menig högst 15 dagar,

2.  gmppbefäl högst 15 eller, i särskilt kvalificerad befattning för gmpp­befäl, högst 22 dagar,

3.  plutons- eller kompanibefäl högsl 22 dagar.

För värnplikfig vid flottan i befattning för menig på sådant hjälpfartyg som det krävs speciella åtgärder för att rusta får krigsförbandsövningen utsträckas att omfatta högst 25 dagar. För värnpliktig vid flottan i befatt­ning som menig radiosignalisl eller, pä stamstridsfartyg, i annan kvalifi­cerad befattning, liksom för värnpliktig i befattning för menig pä sådant stamstridsfartyg som det krävs speciella ålgärder för all msta får krigsför­bandsövningen utsträckas till att omfatta högst 32 dagar.

För värnplikfig i befattning som kompanichef eller kompanikvartermäs­tare eller i motsvarande befattning eller med uppgift som materielredogö-rare kan tiden för krigsförbandsövningen utsträckas liU atl omfatta högst tvä dagar utöver den lid den värnpliktige eljest skall tjänstgöra.

Tiden för en krigsförbandsövning får tagas i anspråk för en fackövning. En krigsförbandsövning för vämpliklig i befattning på stamstridsfartyg vid flottan får uppdelas i högst fyra delövningar.

C. Värnpliktig i befattning för plutons- eller kompanibefäl samt värnplik­tig i särskilt kvalificerad befattning för menig eller gmppbefäl kan åläggas att fullgöra högsl fem särskilda övningar.

Särskild övning skall omfatta högst elva dagar vid armén och marinen samt högst fyra dagar vid flygvapnet.

Vämplikfig, som vid förband skall fullgöra uppgift av särskild betydelse för genomförande av förbandets mobilisering eller som är krigsplacerad vid förband, vars mobilisering är avsedd att kunna genomföras pä avsevärt kortare lid än som gäller för huvuddelen av försvarsmaktens förband, kan åläggas att fullgöra högst fem mobiUseringsövningar om sammanlagt högst älta dagar.

Tiden för särskild övning fär tagas i anspräk för särskild fackövning.

Vid flygvapnet får särskild övning uppdelas i två delövningar, om den vämpUkfige medger det.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983.

5   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:613) och handläggningen av vissa

regeringsärenden

Härigenom föreskrivs att lagen (1974:613) om handläggningen av vissa regeringsärenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Regeringsärende får handläggas i  Regeringsärende får handläggas i

den ordning som anges i 7 kap. 3§ den ordning som anges i 7 kap. 3§
andrap//nA7en regeringsformen, om andra meningen regeringsformen,
ärendet angår
                      om ärendet angår

1. föreskrifter rörande försvarsmaktens mobilisering.


 


Prop. 1982/83:143                                                   II

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2.    kommendering och placering 2. kommendering och placering av militär och civilmilitär personal,        av militär personal,

3.    tjänsfiedighet för militär och 3. tjänstledighet för militär perso-civ(/»i//(/är personal, nal,

 

4.  värnpUktigas och reservpersonals inkallelse och tjänstgöring,

5.  tillträde till militära skyddsföremål,

6.  svenska örlogsbesök i ufiandet saml svenska militära transport- och övningsflygningar fill ullandel,

7.  fiUträde lill svenskt territorium av annan stats örlogsfartyg, militära svävare eller militära luftfartyg samt av fartyg, svävare eller luftfartyg som äges eUer bmkas av annan slal och nyttjas för annat än enbart affärsdrift,

8.  försvarsmaktens deltagande vid officiella ceremonier och i allmännyt­tig verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1983.


 


Prop. 1982/83:143                                                   12

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET
             PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1983-03-17

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström

Föredragande: statsrådet Boström

Proposition om ändrad  indelning av försvarsmaktens personal, m.m.

1 Ändrad kategoriindelning m. m.

1.1 Inledning

1.1.1 Civilmilitärutredningen

Regeringen bemyndigade i juni 1978 chefen för försvarsdepartementet alt tillkalla en särskild utredare' för atl utreda frågan om kalegoritillhö­righel, rekrytering och utbUdning för viss civilmilitär personal m. m. Utre­daren arbetade under benämningen civilmilitämtredningen (CMU).

CMU lämnade i oktober 1982 sitt betänkande (SOU 1982:48) Försvars­maktens personalkategorier. CMU:s sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av riksdagens om­budsmän, överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, försvarets sjuk­vårdsstyrelse, försvarets materielverk, försvarels forskningsanstaU, för­svarets radioanstalt, vämpliktsverket, försvarets rationaUseringsinstilut, försvarets skolnämnd, folkrättskommittén, socialstyrelsen, postverket, luftfartsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska Röda Korset, Central­förbundet för befälsutbildning. Hemvärnets centrala förtroendenämnd. Riksförbundet Sveriges Lottakårer, Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksför­bund, Flygfällsingenjörsföreningarnas förbundsstyrelse. Centralorganisa­tionen SACO/SR, TCO:s statstjänstemannasekfion och Landsorganisa­tionen i Sverige.

' Konteramiral Dag Ärvas.


 


Prop. 1982/83:143                                                   13

En sammanställning av remissyttrandena i de delar som berörs av försla­gen i denna proposition bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2.

1.1.2 Nuvarande personalindelning

Försvarsmaktens personal består f. n. av tre personalkategorier, nämli­gen militär, civilmiUtär och civU personal.

Till den militära personalen hänförs de som har militära tjänster vid förband, staber och andra myndigheter inom försvarsmakten. Dit räknas också personal med militära tjänster på reservstat samt personal med ijänstegrader i försvarsmaktens reserver, dvs. huvuddelen av försvars­maktens reservpersonal. Värnpliktiga lUlhör den militära personalen när de är under gmndutbildning och därefter när de har krigsplacerats i militä­ra befattningar. Andra gmpper som ingår i den mUUära personalen är hemvärnspersonal och viss krigsfrivillig personal.

Den civilmilitära personalen beslår av personal, som innehar civilmiU-tära tjänster vid försvarsmaktens myndigheter. Denna personalkategori omfaltar dessutom pä motsvarande sätt som den mUitära personalen per­sonal på reservslat, reservpersonal, värnpliktig personal, krigsfrivilUg per­sonal m. fl.

TUl den civila personalen räknas de civila tjänstemännen, dvs. de som innehar eller uppehåUer civila tjänster eller arvodestjänster vid försvars­maktens myndigheter. Dit räknas vidare bl.a. vissa värnpliktiga i krigsor­ganisationen saml en del krigsfrivUliga.

Till gmnd för indelningen i de olika personalkategorierna ligger de upp­gifter som resp. personalgrupp har i försvarsmaktens freds- och krigsor­ganisation. De som till övervägande del arbetar med sådant som mer eller mindre duekt har samband med slridsverksamheten tUlhör sålunda van­ligtvis den mUitära personalen. Personal med uteslutande administrativa uppgifter inom t. ex. fredsorganisafionens kontorsservice hänförs däremot regelmässigt tUl den civila personalen.

Som framgår av benämningen har de befattningshavare som räknas till den dvUmililära personalen en meUanslällning meUan den militära resp. dvUa personalen. Som t. ex. anställda eller värnpUktiga har de aUlså upp­gifter med bäde militära och civila inslag. Det kännetecknande för den civilmilitära personalen kan dessutom sägas vara alt den har en spedalist-roU, som inte sällan kräver en fackmässig utbildning av dvUt slag.

Dén anställda dvilmiUtära personalen delas in i huvudgmpperna teknisk personal, medicinalpersonal och övrig personal. I den sistnämnda gmppen ingär meteorologer, trafikledare och polispersonal. Till värnpliktig civilmi­litär personal hör de värnpliktiga som i krigsorganisationen placerats i befattningar för bl. a. teknisk personal, medicinalpersonal, meteorologper-sonal, trafikledarpersonal och personalvårdsassislenter. Den civUmilitära personalen omfattar dessutom friviUig kvinnlig s. k. A-personal, dvs. kon-traktsbunden personal.


 


Prop. 1982/83:143                                                   14

I samband med beslutet om en ny befälsordning för försvarsmakten (prop. 1977/78:24, FöU 10, rskr 179) har beslutats om överförande av vissa grupper anställd personal från den civilmilitära fill den miUtära personalen. Arméingenjörer, mästare och tekniker inom armén, mariningenjörer linje G (gymnasieingenjörer) samt mästare, tekniker och flolfiljpoliser vid flyg­vapnet berörs av della.

Den redovisade kategoriindelningen av försvarsmaktens personal har betydelse främst för frågor om befälsrätt och tjänsteställning enligt det nu gällande Ijänslereglementet för försvarsmakten. Försvarsmaktens indel­ning i personalkårer bygger ocksä på en älskUlnad mellan den militära och dvUmUilära personalen.

Indelningen är följaktligen inte gmndläggande för t.ex. folkrättsliga överväganden. När det gäller straffrättsliga bedömningar är det vanligtvis ställningen av krigsman i brottsbalkens mening som är avgörande. Vid tUlämpningen av den arbetsrätlsliga lagstiftningen är det som regel gräns­dragningen mellan dem som är ansläUda inom försvarsmakten och övriga grupper som är av intresse.

1.1.3 Vissa begrepp inom folkrätten

ProtokoU I tUl Genéve-konvenfionema 1949 innehåller definitioner av begreppen väpnade styrkor och kombattanter saml av civila och civilbe­folkningen (artiklarna 43 och 50).

TUl en stridande parts väpnade styrkor räknas alla organiserade väpnade styrkor, gmpper och enheter under förutsättning dels alt enheten i fråga slår under befäl av någon som inför behörig myndighet ansvarar för sina underlydandes uppförande, dels all enheten är underkastad ett internt disciplinärt syslem som bl. a. säkerställer alt folkrättens regler i väpnade konflikter iakttas. Med utgångspunkt i denna definition av väpnade styrkor faststäUs därefter att personer som ingår i en stridande parts väpnade styrkor skall betraktas som kombattanter. Vidare anges att en person, som inle tillhör någon av de personalkategorier som avses i denna definifion eller i tredje Genéve-konventionen art. 4 A 1, 2, 3 och 6, skaU betraktas som civU. Civilbefolkningen omfaltar alla civila personer.

Enligt konventionerna och lilläggsprotokollen lUl dessa gäller vidare följande regler.

Kombattanter får, inom gränsema för krigets lar och bruk, bära vapen samt använda vapen tiU självförsvar och för atl nedkämpa fienden. Mot­ståndaren äger rätt atl bmka våld mot dem. Om de tas lill fånga får motståndaren inte ställa dem till ansvar för att de har använt vapen. De skall behandlas enligl de regler som gäller för behandling av krigsfångar och får inte utsättas för repressalier.

Sjukvårdspersonal och själavårdspersonal inom de väpnade styrkorna har rätt all bära vapen och använda dem för självförsvar eller för försvar av de sjuka och särade som värdas av dem. Motståndaren får inte bmka


 


Prop. 1982/83:143                                                   15

våld mot sjukvårdspersonal eller själavärdspersonal. Om personalen faller i fiendens händer får motståndaren, under vissa förutsättningar, kvarhålla den för atl utnyttja den i värden av särade och sjuka krigsfångar tillhörande samma sida. Den fär dock inte göras fill krigsfångar. Sjukvärds- och själavårdspersonal skall bära armbindel med särskiU kännetecken och identitetskort som utvisar dess ställning som skyddad personal.

Civilbefolkningen får understödja den militära organisationen men får inte bruka våld mot fienden. Motståndaren får inle bmka våld mol civUbe-folkningen och får heller inte - med visst undantag - ta civila som krigs­fångar. Inom civilbefolkningen kan i sin tur finnas viss personal som har skydd som bekräftas av särskilt identitetskort. Den nyssnämnda undan-tagsgmppen inom civilbefolkningen omfaltar civila som åtföljer stridskraf­terna ulan atl direkt tillhöra dem. Sädana civila personer får inte bära militär uniform och bör inle bära vapen. De skall ha erhållit bemyndi­gande, i form av särskilt identitetskort, av de stridskrafter som de åtföljer. Motståndaren får inle bruka våld mol civil person som åtföljer stridskraf­tema men får ta honom som krigsfånge.

1.2 Föredragandens överväganden

7.2./ Ändrad kategoriindelning

Som CMU har framhållit kräver folkrätten att all personal som ingår i vår mUitära krigsorganisation (de väpnade styrkorna) i krig benämns mili­tär personal. CMU betonar dock, att det inte är nödvändigt att ocksä under fred ändra den gmndläggande kategoriindelningen men att praktiska skäl talar för att man har samma kategoribegrepp i såväl krigs- som fredsorgani­sationen i krig och i fred.

Som har berörts inledningsvis har den nuvarande kategorUndelningen av försvarsmaktens personal i huvudsak en intem administrafiv funkfion. En persons tillhörighet till den ena eller andra kategorin kan därför sägas sakna betydelse i andra sammanhang än när del gäUer interna förhåUanden som befälsräll, personalkårtillhörighet, tjänsteställning osv. Jag anser dock att del är en klar fördel om kategoriindelningen i den militära krigsor­ganisationen görs pä ett sådant sätt att den står i samklang med folkrätten. Jag delar därför CMU:s uppfattning atl del i krigsorganisationen inte bör ingå personal som betecknas som civil.

Jag har vidare den uppfattningen, som ocksä redovisades i propositionen 1977/78:24 om en ny befälsordning för försvarsmakten, alt del på allt yrkesbefäl inom försvarsmakten måste ställas särskilda krav i fråga om att lösa huvuduppgiftema att vara chef, fackman och utbildare. Också mot denna bakgmnd finner jag att den nuvarande indelningen i militär, civilmi­litär och civil personal i krigsorganisationen inte längre är ändamålsenlig. Jag delar alltså CMU:s slutsals, att all personal som ingår i den militära krigsorganisationen bör benämnas militär personal.


 


Prop. 1982/83:143                                                   16

Jag har också samma uppfattning som CMU atl det bör råda begrepps-mässig överensstämmelse mellan krigs- resp. fredsorganisationens perso­nalindelning. Jag håller även med CMU om atl del saknas anledning att inordna de civila tjänstemännen i försvarsmaktens fredsorganisation under beteckningeii mUitär personal. Till skillnad från CMU anser jag emellertid att de civila tjänstemännen bör behålla sin status som civil personal även när de deltar i tillämpningsövningar i krigsorganisationen. Vissa detaljstu­dier belräffande hithörande frägor utförs f. n. av folkrätlskommiltén.

CMU har föreslagit en ytteriigare indelning av den militära personalen i huvudgmpperna militär allmänljänslpersonal och militär fackljänstper-sonal. Enligt CMU:s synsätt utgör dessa grupper skilda "befälsrättskate­gorier". Den föreslagna indelningen är således befingad av olika behov av befälsrätt och befälsskyldighet. CMU fömtsätter att föreskrtfler bör med­delas som begränsar facktjänslpersonalens rätt och skyldighet alt la befäl över allmänljänslpersonal.

Regler om befälsrätt finns f. n. i ijänslereglementet för försvarsmakten (TjRF), som är en regeringsförfattning. Jag kommer under våren 1983 att föreslå regeringen nya bestämmelser för försvarsmaktens personal, vUka är avsedda alt ersätta TjRF. Etl genomgående drag i de nya bestämmelser­na är atl regeringen endasi ger vissa gmndläggande föreskrifter, medan del överlämnas åt niyndigheterna att mera i detalj meddela de närmare före­skrifter för verksamheten som är nödvändiga, I fråga om befälsrätten innehåller de nya föreskriftema endast ett fåtal bestämmelser, varvid några principiella skiUnader i olika personalkategoriers rätt och skyldighet att ta befäl inle har föreskrivits.

Utgångspunkten för befälsrätten är chefsskapet. Del innebär att rätten och skyldigheten atl utöva befäl på ett naturligt sätt är avgränsad tUl den verksamhel som en viss chef leder. Några speciella regler om befälsrällen för vissa personalkategorier behövs därför normalt inte. Det finns dock enstaka situafioner då det kan framstå som mindre lämpligt alt en chef med utpräglad specialistkompetens men med begränsad allmänmUitär kompe­tens för befäl över aUmäntjänslpersonal. Enligt de principer som ligger lill grund för de nya regeringsbeslämmelserna om befälsräll bör överbefälha­varen kunna meddela de beslämmelser som behövs i sådana fall så att befälsrällen får en lämplig avgränsning.

Utmönstringen av begreppet civilmilitär personal föranleder formella ändringar i militära rältegångslagen (1948:472), lagen (1976:600) om of­fentlig anställning, värnpliktslagen (1941:967) och lagen (1974:613) om handläggningen av vissa regeringsärenden. Jag återkommer lill detta i det följande.

Den ändrade kategoriindelningen bör gälla fr.o.m. den 1 juni 1983, då den nya befälsordningen för försvarsmakten skall vara genomförd i sin helhet.


 


Prop. 1982/83:143                                                   17

1.2.2 Behovet av allmänmUitär utbildning

CMU konstaterar att inom krigsorganisationen flertalet av den frivilliga A- och B-personalen samt åtskiUiga av den nuvarande civila personalen f n. inle fyller kraven pä allmänmililärt kunnande. Militär och civilmilitär yrkes-, reserv- och värnpliktig personal kan däremot enligt CMU förväntas ha den allmänna militära kompetens som krävs.

CMU belyser olika organisatoriska åtgärder som i och för sig kunde vara ägnade all säkerställa alt all personal inom den militära krigsorganisa­tionen har tillräcklig förmåga lUl självskydd, självförsvar samt-i före­kommande fall - förmåga att delta i försvar av egen arbetsplats och all leda sådant försvar.

En lösning skulle enligt CMU kunna vara atl skära ned den militära krigsorganisationen så att denna kommer att omfatta endasi den personal som f n. har den allmänmililära utbildning som krävs. Utredningen anser inte att delta är en framkomlig väg. Inle heller är del enligl utredningen genomförbart atl i en i övrigt oförändrad krigsorganisation byta ut icke vapenulbildad civil personal mot t. ex. värnpliktiga i personalreserven.

Den organisatoriska väg som återstår atl pröva enligt CMU:s bedömning är att "avsöndra" sådan personal som saknar självförsvarsförmåga och - i folkrättslig bemärkelse - beteckna den som åtföljande de väpnade styr­korna.

CMU kommer fram till atl det endast är en begränsad gmpp - fältartis­terna - som på detta sätt kan föras över från den miUtära personalen lill den civila. I fråga om övriga grupper föreligger enligl CMU:s mening inle fömtsättningar för alt beteckna dem som "åtföljande". CMU föreslår alt del skall uppdras ät överbefälhavaren atl pröva det lämpliga i atl ta bort de f n. civila fältartisterna ur personaltabeUema på del sätt som har angetts.

CMU pekar i sammanhanget också på att det i dagens militära krigsor­ganisation ingår enheter vilkas förstahandsuppgift är fackmässig, icke stridsinriktad verksamhet som stöd för den övriga militära organisationen. Inom vissa sådana enheter i krigsorganisationen ingår uteslutande eller nästan uteslutande personal med civil kalegoritillhörighel. Som exempel nämner CMU vissa centrala ämbetsverk och verkstadsenheler.

CMU anser det lämpligt att överbefälhavaren överväger om sådana enheter kan föras bort från den militära krigsorganisationen. Enheterna och deras personal skulle härigenom ingå i den civila delen av totalför­svaret med folkrättslig ställning för personalen som civila utan sammankoppling med ålföljande-begreppet.

CMU ställer som krav pä personalen i den militära krigsorganisationen att den bör ha fått viss försvarsupplysning och utbildning i folkrättens regler. Den bör enligt CMU vidare ha fått utbildning i självskydd, dvs. skydd mot vapenverkan och andra stridsmedel av olika slag, och i självför­svar med eldhandvapen. Kombattanter bör-menar CMU- ha sådan 2    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 143


 


Prop. 1982/83:143                                                   18

utbildning alt de kan delta i försvar av egen verksamhet eller arbetsplats m. m. Utöver detta krävs det, enligt CMU, av all befälspersonal särskild utbildning i folkrätt och gmndläggande förmåga alt leda försvar av arbets­platsen osv. I fråga om konvenlionsskyddad sjuk värds- och själavårdsper­sonal anser CMU att den bör kunna försvara personal under dess värd.

När del gäller fältartislernas kategorifillhörighet har remissinstanserna redovisat skilda uppfattningar. Folkrätlskommiltén instämmer i CMU:s uppfattning atl artisterna bör betecknas som "åtföljande" i folkrältslig mening, dvs. att de bör anses som civila. Överbefälhavaren och Central­förbundet för befälsutbildning å andra sidan menar atl fällartislerna bör tillhöra den militära personalen.

Fällartislerna redovisas f. n. i personaltabellerna för militärområdessta­berna men fullgör sina uppgifter vid olika militära förband varvid deras arbetsplatser ständigt växlar. Pä grund av detta och med hänsyn också fill alt fällartislerna tas i anspräk inom övriga delar av totalförsvaret kan det finnas skäl alt folkrättsligt betrakta dem som "åtföljande". Det ankommer dock pä överbefälhavaren alt meddela närmare föreskrifter om personalta­bellerna inom försvarsmakten. Därmed ligger det också pä honom att avgöra lUI vilken folkrättslig personalkategori en viss gmpp bör hänföras. Det bör framhållas att tillämpningen av de folkrätlsliga reglema om en persons kategoritillhörighel ytterst kan sägas bli en fråga för en eventuell motståndare. Från svensk sida måste man emeUertid i sä fall gentemot denne kunna hävda en klar ståndpunkt.

Remissinslanserna är genomgående positiva till förslaget om en översyn av försvarsmaktens krigsorganisation i syfte atl från denna föra bort vissa myndigheter m. m. med enbart fackmässiga stöduppgifter. Jag har i princip samma uppfattning i denna fräga. Jag anser dock atl de förslag i denna fråga som folkrättskommittén f. n. överväger bör avvaktas innan slufiig ställning tas till frågan om en översyn av den militära krigsorganisafionen.

I likhet med flertalet remissinslanser har jag den uppfattningen atl del är nödvändigt alt personalen i försvarsmaktens krigsorganisation har en ut­bildning som svarar mot de krav som följer med befattningen.

När det först gäller behovet av kunskaper i folkrätt vill jag hänvisa till att det i folkrätlskommilléns uppdrag ingår alt närmare kartlägga utbildnings­behovet inom detta område och lämna förslag lill de åtgärder som bör vidtas.

I fråga om behovel av utbildning i självskydd delar jag CMU:s uppfatt­ning. I den mån det finns brister i personalens förmåga att skydda sig mol verkan av stridsmedel av oUka slag bör utbUdningen i dessa avseenden kompletteras.

Beträffande behovel av utbildning i övrigt, dvs. främst i självförsvar och befälsföring, finns del anledning alt framhålla att planläggningen hittills har byggt på atl verksamhet vid staber m.m. som utförs under medverkan av personal utan gmndläggande militämtbildning skall skyddas av särskill


 


Prop. 1982/83:143                                                   19

avdelad personal. Till detta kommer att detta slags verksamhel - med hänsyn till verksamhetens natur-ofta kringgärdas med andra särskilda skyddsåtgärder i form av fortifikatoriska anläggningar m. m. Delta gör atl personalens behov av utbildning i självförsvar med eldhandvapen i åtskilli­ga av de fall som berörs av CMU:s förslag är begränsat. Mol bakgmnd också av de bedömda kostnadernaanser jag det därför inte befogal atl f. n. föreslå bestämmelser om obligatorisk vapenutbildning av all personal inom försvarsmaktens krigsorgansation.

I de fall där det på gmnd av verksamhetens art finns ell särskill behov av utbildning i vapenljänst bör del enligl min mening vara möjligl all på frivillig väg bibringa personalen den förmåga som krävs. De aUmänmilitära kunskaperna hos en person bör också kunna beaktas vid krigsplaceringen av honom eller henne.

Det bör ankomma på överbefälhavaren eller försvarsgrenschefen att svara för genomförandet av ifrågavarande utbildning. Det framstår därvid som mest ändamålsenligt att utbUdningen genomförs inom myndigheternas ordinarie personalutvecklingsprogram.

Nägra remissinstanser tar upp frågan om den rättsliga gmnden för ian­språktagande av personal i försvarsmaktens krigsorganisation. Värnplikts­verket menar sålunda att bestämmelserna inom della område är svårbe­gripliga för den enskilde och att de därför behöver renodlas och förenklas. Arbetsmarknadsstyrelsen pekar på alt allmänna Ijänslepliklslagen (1959:83) kanske inte kan utnyttjas för försvarsmaktens personalförsörj­ning i krig, om vapenljänst är en nödvändig del av så mänga arbetsuppgif­ter som CMU har gjort gällande.

CMU:s kartläggning av lagstiftningen om försvarsmaktens personalför­sörjning visar ocksä enligt min mening all reglerna behöver ses över och anpassas till det moderna totalförsvarets behov. Jag avser att i annan ordning återkomma till regeringen i denna fråga.

1.2.3 Rekrytering och utbildning av värnpliktiga läkare, fast anställd in­genjörspersonal m.fl.

Till den civilmUitära värnpliktiga personalen räknas f.n. värnplikfiga läkare, läkarassistenter (tandläkare), apotekare och personalvårdsassis­lenter. Dessa värnpliktiga grundrekryleras normalt fill försvarsmakten, vilket innebär atl de redan vid inskrivningen las ut för utbildning fill vederbörande civilmilitära befattning i krigsorganisationen. Under gmnd­utbildningen fillhör de dock den miUtära personalen.

Enligl CMU:s förslag skall personal fill de angivna befattningarna i fortsättningen rekryteras genom s. k. överföring. De berörda värnpUktiga skall sålunda genomgå gmndutbildning i vanlig ordning för t. ex. en militär befattning i vedertagen mening. När de har inhämtat en för befattningen som läkare, läkarassistent osv. lämplig civil yrkeskompetens skaU de -efter en viss kompletterande fackutbildning - föras över fill den befatt­ningen.


 


Prop. 1982/83:143                                                   20

CMU lämnar också förslag om rekrytering och utbildning av de fast anställda högskoleingenjörerna inom försvarsmakten. Utredningen föror­dar alt huvuddelen av denna personal gmndrekryteras medan en mindre del rekryteras bland yrkesofficerare i annan tjänst som fält lämplig vidare­utbildning.

De förslag frän CMU somjag har redovisat i detta avsnitt kräver enligt min bedömning ytterligare överväganden innan de kan läggas lill gmnd för ändrade föreskrifter. Jag avser därför att återkomma med förslag till rege­ringen i dessa frägor när det underlag soni CMU har lagt fram har komplet­terats i vissa avseenden.

2   Den nya befälsordningen

År 1973 fattade statsmakterna beslut om en ny och för det mUitära försvarel enhetlig befälsordning (prop. 1973:128, FöU 23, rskr 309). I propositionen angav den dåvarande försvarsministern som en princip för den nya befälsordningen alt yrkesbefälel i fortsättningen borde ses som en enda gmpp med gemensam identitet. Del fasl anställda befälet skulle alltså enligl beslutet inte längre indelas i regementsofficerare, kompanioffice­rare, plulonsofficerare och gmppchefer ulan i stället gemensamt benämnas yrkesofficerare.

Pä grundval av propositionen 1977/78:24 om en ny befälsordning för det militära försvaret beslutade riksdagen därefter alt den nya befalsordningen skulle börja införas under programplaneperioden 1978/79— 1982/83 (FöU 1977/78:10, rskr 179).

Övergången till den nya befälsordningen har under tiden efter det sist­nämnda riksdagsbeslutet skelt successivt och i allt väsentligt enligt den plan som har legat fill gmnd för arbetet. Det slutliga steget är avsett att las den 1 juni 1983, dä benämningar pä personalgmpper osv. skall vara anpas­sade lill den nya ordningen.

Avvecklingen av de skilda befälsgmpperna för yrkespersonal för med sig behov av ändringar av formell natur i vissa författningar. Uppräkningen i 21 kap. 20 § brottsbalken av vilka som är krigsmän bör således anpassas till benämningarna i den nya befälsordningen.

Enligt den nya befälsordningen är fänrik den lägsta Ijänstegraden för yrkesofficerarna. Mot denna bakgmnd bör den som enligl 17 § mUitära rältegångslagen (1948:472) skall kunna ges särskild bestraffningsrätt i dis­ciplinmål under beredskapstillstånd och krig och som enligt 66 § samma lag har tillrättavisningsrätt ha lägst kaptens tjånstegrad.

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juni 1983.


 


Prop. 1982/83:143                                                            21

3   Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom försvarsdepartementet upprättats förslag till

1.  lag om ändring i brottsbalken,

2.  lag om ändring i militära rältegångslagen (1948:472),

3.  lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

4.  lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

5.  lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av vissa rege­ringsärenden.

Förslagen under I och 2 har upprättats i samråd med chefen för justilie­departementet. Förslagel under 3 har upprättats i samråd med chefen för civildepartementet.

Förslagen tiU lagändringar är uteslutande av formell nalur. Jag har därför inte bedömt det erforderligt att inhämta lagrådets yttrande över förslagen.

4   Specialmotivering

4.1      Lag om ändring i brottsbalken

Ändringen är föranledd av atl de nuvarande fyra befälsgrupperna för den fast anställda personalen slås samman till en grupp, i fortsättningen be­nämnd yrkesofficerare. Denna grupp kommer således i fortsättningen atl omfatta samtliga vid försvarsmakten fast anställda personer med tjänste­grader, dvs. ocksä de som f. n. hänförs lill den civilmilitära personalen.

4.2      Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)

12       §

Befattningen chef för försvarsstaben motsvaras numera av tvä befatt­ningar, nämligen chefen för försvarsstabens operationsledning och chefen för stabens planeringsledning. Punkt 1 i paragrafen har anpassats till delta. För det fall atl personal i försvarsstaben stär under båda de nämnda befattningshavarnas befäl kan regeringen med stöd av 15 § uppdra ät en av dessa atl ensam utöva bestraffningsrätten.

Efter en nyligen genomförd ändring i försvarsmaktens fredsorganisalion har Gollands militärkommando inte längre en nivåmässig särstäUning i organisationen. Chefen för militärkommandot är myndighetschef inom försvarsmakten. Hans bestraffningsrätt i disciplinmål omfattas därför av

13   §, varför han strukits ur uppräkningen i 12 §.
Bestraffningsrätten för chefen för sjövärnskåren har tagils bort med

anledning av atl kåren, som var en del av marinen, upphörde år 1981.

3    Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 143


 


Prop. 1982/83:143                                                   22

13 §

Uppräkningen i denna paragraf av vilka befattningshavare som har be­straffningsrätt i disciplinmål har anpassats fill den indelning av försvars-maklen i fred som gäller fr. o. m. den 1 juni 1983.

Den ändrade lydelsen för med sig all cheferna för vissa skolor inom försvarsgrenarna filläggs bestraffningsrätt i disciplinmål. Dessa skolor är som regel lokaliserade tillsammans med en annan myndighet, vars chef ocksä har befälsräll över eleverna vid skolan. Jag avser atl i annat sam­manhang föreslå regeringen all med stöd av I5§ första stycket meddela bestämmelser som klargör vilken chef som skall utöva bestraffningsrätten i sådana fall.

En annan ändring i sak i paragrafen rör personalkårcheferna, som genom regeringsbestämmelser som träder i kraft den I juni 1983, får sä ändrade uppgifter atl del inte längre är motiverat atl de har bestraffningsrätt i disciplinmål.

F.n. har befäl som fillhör den militära personalen ijänstegrader som löjtnant, kapten, major osv. Den civilmilitära personalen har tjänsleklasser med samma benämningar som Ijänslegraderna. Enligt Ijänslereglementet för försvarsmakten (kap. 3 mom 6) är den som innehar Ijänsleklass veder­like tiU den som innehar motsvarande ijänslegrad.

1 och med alt begreppet civilmilitär personal utmönstras upphör behovel av indelningen i tjänsleklasser. Paragraferna har ändrats i enlighet med delta.

16, 17, 24, och 66 §§

Paragraferna har ändrats formellt med anledning av alt kategorin civilmi­litär personal inte längre ingår i försvarsmakten. Se vidare specialmotive­ringen fill 13 §.

I 17 och 66 §§ har lägsta nivån för utövande av bestraffningsrätt under beredskapsliUslånd och krig resp. tillrältavisningsrält höjts lill kaptens Ijänslegrad. Ändringen får ses mot bakgmnd av alt fänrik är den lägsta yrkesofficersgraden i den nya befälsordningen.

4.3 Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Efter särskilt samråd med chefen för civildepartemenlel har ett par formella ändringar gjorts i lagen (1976:600) om offentlig anställning (om­tryckt 1982:100).

/ kap. 6§

I paragrafen har slmkils vad som där sägs om all lagen inle gäller arbetstagare som har anvisats "skyddat arbete". Sådant arbete förekom­mer nämligen numera bara inom ramen för stiftelsen Samhällsföretags verksamhet (jfr lagen 1979:47 om regionala stiftelser för skyddat arbete.


 


Prop. 1982/83:143                                                                23

ändrad senast 1979: 1137) och de som berörs av den verksamheten är anställda hos de regionala stiftelserna. För dessa arbetstagare behövs därför - utöver vad som följer av 1 kap. 1 § - inte längre anges något särskill undantag.

4 kap. 2§

I första stycket andra meningen har ordet "civilmilitär" utgått. Del är alt märka att särskilda krav på svenskt medborgarskap även kan ställas på försvarsmaktens civila personal, men då med slöd av tredje meningen i stycket (jfr t.ex. förordningen, 1975:608, om krav på svenskt medborgar­skap för tillträde till vissa statliga tjänster).

4.4 Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

I konsekvens med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 1.2) förordas alt värnpliktiga i fortsättningen uteslutande hänförs fill kategorin militär personal. Paragrafen har anpassats till detta.

27§

Ändringarna i denna paragraf är också föranledda av alt samtliga värn­pliktiga i fortsättningen kommer atl tillhöra den militära personalen.

CMU föreslär ändrade principer för rekrytering och utbildning av de värnpliktiga läkarna och vissa andra gmpper som f. n. hör till den dvilmiU­tära värnpliktiga personalen.

Somjag har anfört i den allmänna motiveringen är jag ännu inte beredd atl ta ställning till förslaget. Bestämmelserna i 27§ 1 mom. A värnpliklsla­gen (1941:967) om gmndutbildningen av dessa gmpper bör därför kvarstå oförändrade i sak t. v. Ändringen i momentets femte stycke är därför endast av formell natur.

4.5 Lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av vissa rege­ringsärenden

I lagen har begreppet civilmilitär personal tagils bort.

5   Hemställan

Jag hemställer all regeringen

dels föreslår riksdagen att antaga förslagen fill

1.      lag om ändring i brottsbalken,

2.  lag om ändring i militära rältegångslagen (1948:472),

3.  lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning.


 


Prop. 1982/83:143                                                   24

4.  lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

5.  lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av vissa regeringsärenden,

dels föreslär riksdagen att godkänna grunderna för den ändrade indelning av försvarsmaktens personal somjag har förordat,

dels bereder riksdagen tillfälle atl ta del av vad jag i det föregående har anfört om behovet av allmänmUitär utbildning samt om rekry­tering och utbildning av värnpliktiga läkare, fast anställd ingen­jörspersonal m.fl.

6    Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de ålgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.


 


Prop. 1982/83:143


25 BUaga I


Sammanfattning

Utredningsdirektiven m. m. (kap. 1)

Försvarsmaktens personal indelas f. n. i militär, civilmilitär och civil personal. Dessa kategorier finns i såväl krigs- som fredsorganisationen och såväl under krig och beredskapstillstånd som i fred.

Direktiven anger alt utredaren skall pröva tre skilda alternativ för kalegorislruktur för försvarsmaktens personal. Två av dessa innebär en struktur med endast två kategorier - militär och civil personal. Den civilmilitära kategorin måste härvid avvecklas. Ett alternativ innebär att den civUmilitära kategorin skulle komma att behållas men med ev. reducerat antal personalgrupper inom kategorin.

Ett viktigt åläggande för utredaren är att klarlägga de folkrättsliga synpunkterna i fråga om tillhörighet till personalkategori.

Utredaren har också att studera frågor om rekrytering och utbildning för dels försvarets civilmilitära högskoleingenjörer, dels värnpliktig s. k. medi­cinalpersonal' (utom veterinärer).

För högskoleingenjörerna skall särskilt studeras möjligheterna till rekry­tering genom vidareutbildning av officerare i teknisk tjänst.

För värnpliktig "medicinal"-personal skall utredas möjlighelerna att införa motsvarande utbildningssystem som redan gäller för värnplikfiga veterinärer, dvs. inom ramen för repetitionsövningsskyldigheten vidareut­bildning av värnplikfiga som har grundutbildals i annan ordning.

Utredaren har slutligen också att i förekommande fall överväga behovet av ändringar av nuvarande personalkårer och kårlillhörighet för berörda F>ersonalgrupper.

I anslutning till direktiven orienterar utredningen i kapitlet om utrednings­arbetets uppläggning och inriktning.


Beskrivningar av utgångsläget m, m. (kap. 2-6)

Utredningen lämnar i kapitel 2 en översikt över försvarsmaktens personal i såväl krigs- som fredsorganisationen med tyngdpunkt på gällande indelning i kategorierna militär, civilmilitär och civil. CMU konstaterar att personalin­delningen i krigsorganisationen huvudsakligen grundas på behovel av befälsföring m. m. i denna organisation. De tre personalkategorierna kan därför karakteriseras som "befälsrätlskategorier", en beteckning som CMU


' Begreppet medicinal­personal har sedermera ersatts med begreppet "hälso- och sjukvårds­personal" (prop. 1978/ 79:220, SoU 1979/80:16, rskr 1979/80:130).


 


Prop. 1982/83:143                                                                26

använder i sin fortsatta redovisning och i sina överväganden och förslag.

Personalkategoriernas sammansättning (rekrytering) och gmnderna för att ta personalen i anspråk i krigsorganisationen redovisas Uksom krigsbe-fatlningarnas principiella fördelning på kompetensnivåer och - för civilmi­litär och civil personal - även verksamhetsområden. I kapitel 3 lämnas uppgifter om indelningen i personalkategorier i vissa andra länder.

Som underlag främst för utredningens överväganden om rekrytering och utbildning av de f. n. civilmilitära högskoleingenjörerna redovisar CMU i kapitel 4 huvuddragen av den nya befälsordningen och mera detaljerat hur yrkesofficerare i teknisk tjänst inom samtliga försvarsgrenar rekryteras Och utbildas.

I kapitel 5 beskrivs gällande tjänsteställningssystem och bestämmelser om befälsrätt m. m. samt de förslag till förändringar av befälsrättsbestämmel­serna som förts fram av Ijänstereglementsutredningen resp. överbefälhava­ren. Vidare redovisas innebörden av begreppet krigsman saml utredningens egna allmänna synpunkter i fråga om befälsräll och befälsskyldighet. Bestämmelsema härom bör enligl CMU vara entydiga, naturliga och logiska samt för den enskilde i krigsorganiserat förband vara desamma i fredstid, under beredskapstillslånd och i krig.

Målsättningen för totalförsvaret (kap. 6) understryker särskilt betydelsen av stor uthållighet. CMU finner att förbanden skall kunna dels lösa primärt avsedda uppgifter i försvaret, dels - då den organisationsbeslämmande materielen förbmkats - kunna åtminstone genomföra försvarsstrid, dels slutligen kunna övergå till fria kriget. Utredningen framhåller vidare det modema krigets karaktär av ytkrig som för vårt land innebär att alla militära förband måste ingå som delar i ytförsvaret.

Utredningen drar av det redovisade följande slutsatser rörande minimi­krav på den militära krigsorganisationens personal i den mån den inte genom stadganden i folkrätten åtnjuter särskilt skydd.

     All personal måste kunna skydda sig själv och ge kamrater första hjälp.

     All personal måste med vapen kunna försvara sig själv och delta i försvar av egen grupperings- och arbetsplats.

D   Allt befäl måste kunna leda sådant försvar.

Folkrätten (kap. 7)

CMU har efter samråd med folkrättskommittén (FRK) dragit följande slutsatser av de folkrätlsliga reglerna, främst den tredje Genéve-konventio­nen (Krigsfångekonventionen) och lilläggsprotokoUel till Genéve-konven-tionerna rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter (Protokoll I).

Definitionerna i Protokoll I ger bl. a. vid handen att det inle är möjligt att använda kategoribegreppet civil för någon del av personalen inom den militära krigsorganisafionen. Denna preciseras av CMU som den organisa­tion som finns upptagen i "Personallabeller behov (P-iabeller behov)". All personal som ingår i denna (de väpnade styrkorna) måste benämnas militär. De är vidare alla, med undantag för sjukvårds- och själavårdspersonal, enligt


 


Prop. 1982/83:143                                                                27

folkrättens regler kombattanter, dvs. personer som har rätt att med vapen delta i strid.

CMU konstaterar atl folkrätten ger kombattanterna rätt att bära vapen och bruka våld mot motståndaren. Kombattant har dock inte skyldighet alt vara beväpnad och vapenulbildad eller att bruka våld mot motståndaren. Men vare sig kombattant är beväpnad eller obeväpnad skall han/hon ha kunskap om vissa folkrättsliga regler.

Vidare konstateras att folkrätten ger sjukvårds- och själavårdspersonalen rätt att bära och utnyttja vapen lill självförsvar samt till försvar av sjuka och sårade som är i deras vård, delta trots att såväl sjukvårds- och själavårds­personalen som de som är i deras vård har särskilt skydd mot våldshand­lingar.

CMU finner det vara naturligt att kombattanterna - dvs. de personer som folkrättsligt är tillåtna mål för motståndarens våldshandlingar - bör vara beväpnade och utbildade för åtminstone självförsvar. Eftersom folkrätten ger sjukvårds- och själavårdspersonal rätt atl bära och bruka vapen bör enligt CMU även denna personal ges eller i vissa fall erbjudas förutsättningar härför.

Civila personer som åtföljer de väpnade styrkorna intar en meUanslällning mellan personalen i dessa och civilbefolkningen, soni de folkrättsligt ulgör del av. CMU redovisar närmare innebörden av begreppet "åtföljande" samt föreslår att personal som behriyndigas åtfölja våra stridskrafter inte får bära eller bruka vapen.

Principöverväganden rörande personalkategorier (kap. 8)

CMU slår inledningsvis fast att under krig måste all personal som ingår i vår militära krigsorganisation (de väpnade styrkorna) benämnas militär. Som "arbetsnamn" för de nuvarande kategorierna använder CMU övergångsvis M 1, M 2 och M 3 i stället för - i nu nämnd ordning - militär, civilmilitär och civil personal.

Något tvång att också i fredsorganisationén ändra kategoribegreppen föreligger inte. CMU anser dock alt man av praktiska skäl bör ha samma kategoribegrepp i såväl krigs- som fredsorganisationén. Att i samband härmed allmänt inordna försvarets civila tjänstemän under beteckningen militär personal eller "arbetsnamnet" M 3 i fredsorganisationen är däremot inle aktuellt.

CMU konstaterar att indelningen av en stats miUtära personal i kategorier med utgångspunkt i skilda gruppers olika befälskompetens och allmänmili­tära förmåga är en internt nationell fråga.

Utredningen begränsar sina överväganden rörande kategorislrukturen till att avse förhållandena under ett krigs inledningsskede, dvs. den fas under vilken vår krigsorganisation skall kunna verka med största möjliga krafl. CMU konstaterar härvid atl den miUtära krigsorganisationen även framdeles måste ta i anspråk civila tjänstemän inom och utom försvarsmakten samt friviUig kvinnlig personal. Detta är grupper på vilkas medlemmar generellt inte kan ställas samma krav på militär förmåga som hos dagens militära eller


 


Prop. 1982/83:143                                                                 28

civilmilitära personal.

Kategorislrukturen bör, framhåller CMU, vara utformad att svara dels mot gällande folkrätt, dels mol målsättningen för det militära försvarel och den organisation som skapats för detta. CMU utvecklar dessa krav närmare enligt följande.

All personal som ingår i vår militära krigsorganisation måste benämnas militär. All personal bör ha förmåga till självskydd. All kombattant-personal bör ha förmåga till självförsvar med eldhandvapen och förmåga att della i försvar av egen verksamhet/arbetsplats/uppehållsplals eller motsvarande. All särskilt konvenlionsskyddad sjukvårds- och själavårdspersonal bör som regel ha förmåga till självförsvar med eldhandvapen och förmåga att försvara personal som är under dess vård eller, i särskilda fall', erbjudas möjlighel alt uppnå denna.

All befälspersonal måste kunna verka som befäl enligt folkrättens regler.

All befälspersonal bland kombattanterna bör ha förmåga att leda underlydande vid försvar av egen verksamhet/arbetsplats/uppehållsplats eller motsvarande.

Kategorislrukturen bör vidare                              <

D   präglas av största möjliga enkelhet och tydlighet P   vara så uiformad alt den av alla berörda uppfattas som naturlig och

logisk □   för den enskilde i krigsorganiserat förband vara densamma i fredstid, under beredskapstillstånd och då riket är i krig.

Utredningens överväganden leder fram till en principmodell för kategori-strukturen med två personalkategorier-M 1 ochM 3-i krigsorganisationen. Båda personalkategorierna betecknas som militär personal och båda är "befälsrättskategorier".

"Befälsrätlskalegorin" M 1 bör i princip ha den fullständiga befälsrätt som den nuvarande militära kategorin har.

"Befälsrätlskalegorin" M 3 bör ha begränsad befälsrätt som innebär atl befälsperson inom kategorin kan ta befäl över annan personal inom egel fack (yrkesfack, yrkesgren eller specialljänslgren) med till denna knuten eller begränsad allmänmUitär verksamhel, främst bevakning och försvar av egen arbetsplats.

Befäl inom båda kategorierna föreslås få tjänstegrader.

CMU räknar i principmodellen med följande preliminära fördelning i slorl av krigsorganisationens personal på de två "befälsrätlskategorierna".


Ml

D f. n. militär personal med undantag för sådan värnpliktig sjukvårdsper-s

n f. n. civilmilitär personal som i den nya befälsordningen blir militär personal

Ll   de civilmilitära högskoleingenjörerna.


' De särskilda fall som avses är dels frivillig A-och B-personal i sjuk­vårdstjänst dels civil personal som social­styrelsen ställer till för­svarsmaktens för­fogande.


 


Prop. 1982/83:143                                                   29

M3

D f. n. militär värnpliktig sjukvårdspersonal som gått genom målinriktad grundutbildning för befattningar i renodlad hälso- och sjukvårdstjänst

D   f. n. civilmilitär personal i hälso- och sjukvårdstjänst

o   f. n. civilmilitär meteorologpersonal

a   f. n. civilmilitär personalvårdspersonal

D huvuddelen av den f. n. civilmilitära värnpUktiga personalen i teknisk tjänst

□   f. n. civilmilitär frivillig A-personal samt

D   huvuddelen av f. n. civil personal.

Efter redovisning av indelningen i kategorier och rekryteringen av dessa i principmodellen överväger CMU de nya kategoriernas benämning. Utred­ningen förordar och använder fortsättningsvis benämningarna

för kategorin M 1 militär allmäntjänstpersonal (MA) och för kategorin M 3 militär facktjånstpersonal (MF).

Principmodellen - militär personal med kategorierna militär allmäntjänst­personal (MA) och militär facktjänstpersonal (MF) - bör vara giltig för såväl krigs- som fredsorganisationen och vad gäller krigsorganisationen i såväl krig som fred. Undantag från detta bör göras endast för en bestämd gmpp, försvarsmaktens civila tjänstemän. Dessa bör vid tjänstgöring inom fredsor-ganisafionen inte betecknas som mUitär personal. De bör därvid inte heller bU underkastade de för krigsmän gällande reglema och påföljderna i straffrättsligt hänseende utan i fredsorganisationen inta samma ställning som övriga civila tjänstemän i statlig tjänst. CMU anser att det däremot ter sig rimligt och lämpligt att de, då de inom fredsorganisationen som elever deltar i utbildning avseende krigsorganisationen, bör vara militär personal.

Även alla övriga i dag civilmiUtära och civila gmpper som ingår i fredsorganisationén bör, då de är under utbildning för krigsorganisationen, vara militär personal. Detta bör gälla under tid då de som elever deltar i utbildningsverksamhet anordnad,av militär myndighet för krigsorganisafio­nens behov.

CMU föreslår också vissa ändringar av befälsrättsföreskrifterna i tjänste­reglementet för försvarsmakten samt - för att åstadkomma ökad tydlighet -atl begreppet krigsman framdeles i straff- och disciplinrättsUga sammanhang ersätts av begreppet militär personal.

Principöverväganden rörande organisation och utbildning (kap. 9)

De minimikrav (enligt kap. 8) som bör ställas på all personal inom den militära krigsorganisationen gäller förmåga till självskydd och självförsvar, förmåga att della i försvar och i förekommande fall befälsförmåga.

Vid en jämförelse mellan den fakliska förmågan hos personal som f: n. ingår i krigsorganisation och de angivna kraven finner CMU ätt flertalet av den frivilliga A- och B-personalen samt åtskilliga av den civila personalen 4   Riksdagen 1982183. I saml. Nr 143


 


Prop. 1982/83:143                                                   30

inte fyller dessa krav på mUitärt kunnande.

Att all personal i krigsorganisationen har erforderlig kompetens synes kunna säkerstäUas antingen genom organisatoriska förändringar eller genom att aktueU personal ges erforderlig utbildning i fredstid. Även en kombina­fion av sådana åtgärder är tänkbar.

CMU anger följande organisatoriska åtgärder som tänkbara D  nedskäming av den militära krigsorganisationen med det anlal personer som saknar självförsvarsförmåga e. d.

    utbyte av dem som saknar självförsvarsförmåga m. m. mot värnpliktiga som ingår i personalreserven eller

    "avsöndring" av dem som saknar självförsvarsförmåga m. m. från den militära krigsorganisationen varvid de med bibehållna fackuppgifter betecknas som åtföljande de väpnade styrkoma.

Utredningen finner att de två förstnämnda åtgärderna inte kan förordas. Om den sistnämnda åtgärden, "avsöndring", skall kunna vidtas bör vissa fömtsättningar vara för handen. Bl. a. bör - från folkrättslig synpunkt -aktuell personals uppgifter vid eller inom ett militärt förband vara av tillfällig och inte av stadigvarande art. CMU finner emellertid att med få undantag alla uppgifter inom krigsorganisationen måste anses ha stadigvarande karaktär. "Avsöndring" torde därför komma att strida mot folkrättens mening och bör inte tillgripas.

CMU anser dock att de f. n. civila fältartisterna skulle kunna avsöndras och betecknas som civila som åtföljer stridskraftema samt föreslår att det uppdras åt överbefälhavaren att pröva det lämphga häri.

Det skulle vidare vara av värde att ÖB övervägde dét lämpliga i att ur den P-tabellsatta militära krigsorganisationen ta bort vissa centrala ämbetsverk eller delar därav och vissa verkstadsenheter. Sädana enheter och deras personal borde härvid få civil ställning ulan sammankoppling med ålföljan­de-begreppet.

Att all aktuell personal kan ges (åläggas) erforderlig utbildning i fredstid fömtsätter, enligt utredningen, att den också har skyldighet att ingå i krigsorganisationen. CMU granskar därför under rubriken "Juridiska" vägar de rättsliga förutsättningama för att inom försvarsmaktens krigsorga­nisation i såväl krig som fred dels ta i anspräk aktuella personalgmpper, dels kunna ålägga dem utbildning och övning. Här aktuell personal är

□  friviUig A- och B-personal

D  försvarsmaktens civila tjänstemän samt

a f. n. dvil personal som tillförs försvarsmakten från civila myndigheter och organ.

Eftersom krigsfrivillig civil personal i vissa fall kan sakna vapenutbildning och självförsvarsförmåga granskas även denna gmpp.

Utredningen konstaterar att det redan nu i flertalet fall föreligger tillräcklig gmnd för att dels ta aktuell personal i anspråk i krigsorganisatio­nen, dels ålägga personalen att bära och bruka vapen, dels slutligen också ålägga personalen den utbildning och övning som behövs för att den skall kunna lösa sina krigsuppgifter. Vad gäller personal som ställs till förfogande av civila myndigheter och organ synes dock gmnden - utom vad beträffar


 


Prop. 1982/83:143                                                   31

ianspråktagande av sjukvårdspersonal - vara osäker. CMU föreslår följande

åtgärder för att bl. a. säkersläUa atl all berörd personal kan ges erforderlig

utbildning och övning för sina krigsuppgifter.

a Orientering om ovillkorlig skyldighet alt ingå i den militära krigsorgani­sationen skall ges nu anställda och de som framdeles anställs som civila tjänstemän vid försvarsmakten resp. som civU flygtrafikledningspersonal vid luftfartsverket.

a Orientering om den enskilde kombattantens skyldighet att gå genom utbildning i bruk av eldhandvapen, försvar av arbetsplats osv. bör ges all nu avtalsbunden A- och B-personal samt aUa icke vapenutbildade som nu är i tjänst som civila tjänstemän inom försvarsmakten eller som flygtrafikledningspersonal inom luftfartsverket.

a Motsvarande orientering bör vid antagningstillfället ges all personal som framdeles avtalsbinds resp. anställs för uppgifter enUgt föregående punkt.

Q Bestämmelser bör tillkomma om skyldighet för luftfartsverkets flygtra­fikledningspersonal att i erforderlig omfattning gå genom dels viss vapenulbildning, dels repetifionsutbUdning. Motsvarande bestämmelser bör även tillkomma för krigsfrivillig personal.

Q Bestämmelser bör tillkomma om utbildningspUkt i fredstid för den civUa hälso- och sjukvårdspersonal som ställs till förfogande för den militära krigsorganisationen. Föreskriftema bör möjUggöra självskyddsutbild­ning, vid behov befälsutbildning och repefifionsutbildning. Utbildning med eldhandvapen till självförsvarsförmåga fömtsätts vara friviUig för denna konventionsskyddade personal Uksom för motsvarande A- och B-personal i sjukvårdstjänst.

CMU anger närmare den aUmänmilitära utbildning som kan vara aktuell alt ge skilda gmpper av personal vilka inte till alla delar uppfyller de krav som utredningen funnit bör ställas på personalen inom den militära krigsorgani­safionen. Efter jämförelse med den nu försöksvis bedrivna driftvärnsutbild-ningen för kvinnor föreslår CMU att erforderlig grundutbildning som minimum skall omfatta

D för icke vapenutbildad menig, kombattant 120 timmar eller tre veckor, under en försöksperiod dock 80 fimmar eller två veckor

    för menig, konvenlionsskyddad personal 40 timmar eUer en vecka

    för befälspersonal, kombattant 40 timmar eller en vecka fömtsatt alt den enskilde redan har förmåga till självskydd och självförsvar samt

D  för konventionsskyddat befäl högst ca 20 timmar.

Skyldighet att fuUgöra repetitionsutbildning om högst tio dagar för menig och högst 16 dagar för befäl per fyraårsperiod föreslås tillkomma för dels personal som stäUs till försvarsmaktens förfogande, dels krigsfrivillig personal. Försvarsmaktens civila tjänstemän föreslås få motsvarande repe­tition genom att tjänstgöra i egna krigsbefattningar eller i form av kortare övningar.


 


Prop. 1982/83:143                                                                 32

Detaljöverväganden i kategorifrågorna (kap. 10-14, p. 1-2)

En mera detaljerad redovisning för vissa personalgruppers nuvarande förhållanden lämnas enUgl följande

kapitel 10 civil personal (utom B-personal)

kapitel 11 A- och B-personal

kapitel 12 civilmilitära värnplikfiga

kapitel 13 civUmUitär fast anstäUd personal (utom högskoleingenjörer)

kapitel 14 civilmilitära fast anställda högskoleingenjörer.

Efter delaljöverväganden föreslår CMU i resp. kapitel följande fördelning av berörd personal till kategorier.

Till militär allmäntjänstpersonal (MA) bör hänföras a   chef för drivmedelslropp inom krigsorganiserad basbataljon vid flygvap­net (kap. 10)

□   arméns och marinens fast anställda högskoleingenjörer (kap. 14).

Till militär facktjänstpersonal (MF) bör hänföras

D   F. n. civil personal. Huvuddelen av försvarets civUa tjänstemän behåller

dock sin ställning under sitt "vardagliga" arbete i fredsorganisationen.

Försvarsmaktens fasl anställda apotekare, hälsovårdskonsulenter och

instmktionssköterskor föreslås dock bli MF även i fredsorganisationen

(kap. 10) D   frivillig A-personal och hemvämets B-personal (kap. 11)

□   aU f. n. civUmilitär värnpliktig personal (kap. 12)

D   fast anställda läkare, veterinärer, landläkare, meteorologer och reserv-officerare (f. n. mUitära) på marklinjen i flygtrafiktjänst (kap. 13)

□   flygvapnets fast anställda högskoleingenjörer (kap. 14).

Till civil personal som åtföljer stridskrafterna bör hänföras B-personal som las i anspråk vid mobiliseringsplatser och måltidsstationer (kap. 11).

Detaljöverväganden i utbildningsfrågorna (kap. 10-11 och 13, p. 3)

För försvarsmaktens civila tjänstemän (Z-personal) bör utbildningen delas upp och passas in med hänsyn till arbetsbelastningen i övrigt på de skilda arbetsplatserna. För f. n. civil personal som ställs till försvarsmaktens förfogande (Å-personal) bör den genomföras i form av sammanhållna kurser om en till två veckors längd.

CMU föreslår vidare (kap. 10) inom vilka tidrymder efter anställningstid-punkt (för Z-personal) resp. krigsplaceringstidpunkt (för Å-personal) som erforderlig utbildning skall vara genomförd.

Vad gäller A- och B-personalens utbildning (kap. 11) begränsar CMU sig fill vissa detaljsynpunkter och förslag.

Icke värnpliktsutbildade - män och kvinnor - som anställs som försvars­läkare, försvarsveterinär eller försvarstandläkare bör enligl CMU:s förslag


 


Prop. 1982/83:143                                                   33

(kap. 13) gå genom den i kapitel 9 föreslagna gmndutbildningen i självskydd och självförsvar saml befälsutbildning. Vad gäller utbildningen av meteoro­loger och flygledare föreslår utredningen (kap. 13) inte några föränd­ringar.

Rekrytering och utbildning av värnpliktig civilmilitär personal (kap. 12, p. 12.3)

Värnpliktiga läkare, läkarassistenter (landläkare), apotekare och personal­vårdsassistenter rekryteras f. n. såväl genom grundutbildning som genom vidareutbildning av värnpUktiga som har gmndutbildals i annan ordning.

CMU konstaterar att etl renodlat vidareutbildningssystem kan beräknas väl täcka krigsorganisationens behov av nyssnämnda värnplikfiga. Det är också överlägset nuvarande gmndutbildning eftersom det ger befattningsha­vare med bättre förutsättningar atl lösa uppgifterna i krigsorganisationen. Del drar emellertid - utom för personalvårdsassislenter - högre kostnader än grundutbildning. Utredningen finner vidareutbildnings/överföringssyste­mets fördelar vara så stora att merkoslnadema ler sig motiverade. CMU föreslår därför alt värnpliktiga läkare, läkarassistenter (tandläkare), apote­kare och personalvårdsassistenter rekryteras Uteslutande genom vidareut­bildning och överföring av värnpliktiga som har gått genom gmndutbildning i annan ordning. Detta fömtsätter ändringar av värnpliktslagen och värn-pliktsutbildningsförordningen.

Vämpliktiga tekniker och meteorologer bör enligt utredningens förslag alltjämt grundrekryleras och grundutbildas.

Rekrytering och utbildning av civilmiUtära fast anställda högskoleingenjörer (kap. 14, p. 14.3)

För rekrytering av de f. n. civilmilitära högskoleingenjörerna överväger utredningen dels vidareutbildning av yrkesofficerare (bl. a. i teknisk tjänst), dels grundrekrytering (direktrekrytering) av civilingenjörer. De senare förutsätts efter gmndutbildning som vämpliktiga följa en särskild utbild­ningsväg till högskoleingenjörsbefattningarna. Huvuddelen av dessa är på nivå bataljonschef (motsv.) i krigsorganisafionen. Vissa befattningar kräver relativt ung personal.

I vidareutbildningsvägen till högskoleingenjör bör studierna vid teknisk högskola ske i en följd och mellan genomgången av krigshögskolans högre kurs (KHS HK) och militärhögskolans allmänna kurs (MHS AK).

Vid grundrekrytering av militära högskoleingenjörer bör utbildningen så långl det är erforderiigt och möjligt samordnas med utbildningen av övriga yrkesofficerare i teknisk tjänst.

Vid sina överväganden har CMU i fråga om kostnader vid såväl grundulbildning som vidareutbildning utgålt från de ekonomiska villkor som f. n. gäller. Härvid konstaterar utredningen att främst kostnadsskäl - vid marinen även behovel av mariningenjörer i relativt låga åldrar - talar för att


 


Prop. 1982/83:143                                                   34

rekryteringen av militära högskoleingenjörer inom alla tre försvarsgrenarna huvudsakligen bör ske genom gmndrekrytering. Vidareutbildning av yrkes­officerare till militära högskoleingenjörer bör ses som en viktig möjlighel att i enskilda fall ta till vara särskilt intresse, speciellt kunnande och speciell erfarenhet hos yrkesofficerare.

CMU redovisar i kapitlet detaljerade förslag till utbildningsgångar för gmndrekryterade militära högskoleingenjörer inom samtliga tre försvarsgre­nar. Utbildningen anpassas i tillämpliga delar till utbildningen enligl den nya befälsordningen.

Personalkårfrågor (kap. 15)

I kapitel 15 redovisar CMU dels nuvarande personalkårer och kårtillhörig­het, dels av personalkalegoriutredningen framlagda förslag fill ändringar av dessa förhållanden för de personalgmpper som berörs av utredningen.

Utredningen begränsar sina förslag i kårfrågoma till att gälla de grupper som jämlikt direkfiven berörs av utredningsuppdraget. Med utgångspunkt häri konstaterar CMU att dess ställningstaganden i kapitlen 10-14 inte föranleder något förslag till ulökning av nuvarande antal personalkårer. Vad gäller kårtillhörighet föreslår utredningen atl försvarstandläkare, försvars-apotekare, hälsovårdskonsulenter och instmktionssköterskor - alla grupper som har föreslagits hänförda till "befälsrättskategorin" militär facktjänstper­sonal (MF) - inordnas i försvarets medicinalkår.

CMU refererar även i sammanhanget aktuella delar av överbefälhavarens i juni 1982 framlagda förslag i personalkårfrågorna inom försvarsmakten. Utredningen ansluter sig till dessa förslag i de delar som hänger samman med utredningens uppdrag. CMU konstaterar att dess förslag inte ändrar förutsättningarna eller möjlighetema att genomföra de av ÖB föreslagna förändringarna i fråga om kårindelning och kårtillhörighet.

Övergången till föreslagen ordning (kap. 16)

Den föreslagna ordningen i fråga om kategoriindelning och kategoritillhö­righet bör träda i kraft så snart som möjligt och oavsett om föreslagen utbildning resp. erforderlig kompletteringsutbildning har hunnit genomfö­ras. Information om den nya ordningen måste ges all personal inom krigsorganisationen t. ex. i anslutning till undervisning i folkrätt i samband med repetitionsutbildning.

Nu krigsplacerad personal som inte uppfyller föreslagna minimikrav bör inom en bestämd tidsperiod - lämpligen tio år - ges erforderlig minimikom-petens. För att begränsa kostnaderna för utbildning föreslås att viss personal i högre ålderslägen medges valfrihet att gå genom erforderlig utbildning som i övrigt skall vara obligatorisk.


 


Prop. 1982/83:143                                                   35

Kostnader (kap. 17)

Merkostnaderna för de av CMU föreslagna ätgärderna beräknas under de första tio åren (övergångsperioden) totalt uppgå till ca 6,4 milj. kr. per år varav ca 2,5 milj. kr. utgör övergångskostnader och ca 3,9 milj. kr. fortvarighetskostnader. Kostnadema kommer därefter att vara ca 3,9 milj. kr. per år.


 


Prop. 1982/83:143                                                   36

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena

1 Ändrad kategoriindelning m. m.

Ingen remissinstans har något att erinra mot förslaget atl kategorin civUmilitär personal utmönstras begreppsmässigt.

I fråga om personalens närmare indelning har det under remissbehand­lingen redovisats olika meningar. Överbefälhavaren (ÖB) delar således inle CMU:s uppfattning att den nuvarande civilmiUtära personalen på aktiv stat bör delas i skilda befälsrätlskategorier. Han förordar i stället att hela den civilmiUtära personalen på aktiv slal förs till gruppen yrkesoffi­cerare. Detta medför enligl ÖB all samtliga på aktiv slal anställda militära högskoleingenjörer, meleorologer, läkare, veterinärer, tandläkare och apotekare blir allmäntjänstpersonal. ÖB hävdar atl de undantag i fråga om den fullständiga befälsrällen som i vissa lägen kan behöva regleras mellan gmpper av militär personal bör kunna lösas med stöd av tjänsteföreskrifter som faststäUs i annan ordning.

Även försvarets sjukvårdsstyrelse har invändningar mot CMU:s förslag om en indelning av den militära personalen i allmäntjänstpersonal och facktjänstpersonal. Sjukvårdsstyrelsen menar atl del inte är möjligt att definiera och urskilja personal som kan tUldelas och ta befäl över annan personal oavsett försvarsgren, vapengren, truppslag osv. Utredningens förslag konserverar, enligt sjukvårdsstyrelsens uppfattning, den nuvaran­de olyckliga uppdelningen av den militära personalen i tvä kategorier.

Sjukvårdsstyrelsen vänder sig också mot förslaget att de nuvarande civUanställda tjänstemännen skaU hänföras fill den civila personalen i fredsorganisafionen men utgöra militär personal vid tjänstgöring i krigsor­ganisationen. Sjukvårdsstyrelsen hävdar atl denna personal bör ha militär status även vid fredstjänstgöring. Personalen i fråga bör dock enligl sjuk­vårdsstyrelsen kunna undantas frän uniformsplikl och ansvar som krigs­män enligl brottsbalken när det inle är fråga om tillämpad utbildning eller tjänstgöring i krigsorganisationen.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) menar atl CMU:s förslag innebär en "mUilarisering" av försvarsmaktens hela krigsorganisation. Förslagen på­verkar, enligt AMS, den strävan mot integrering och samordnat utnyttjan­de av militära och dvUa tjänster och andra resurser som riksdagen önskar. AMS anser alt CMU i mycket liten utsträckning har behandlat dessa . konsekvenser.

Värnpliktsverkel (VPV) delar CMU:s principöverväganden om personal­kategorierna men ifrågasätter om inte befälsrätten kan regleras i annan ordning än genom föreslagen kategoriindelning.


 


Prop. 1982/83:143                                                   37

Försvarets materielverk (FMV) och Försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) förklarar sig inte ha någol att erinra mot den indelning av den militära personalen som CMU föreslår. Försvarets forskningsanstaU (FOA) redovisar samma uppfattning.

SACOISR anför atl del är rimligl att personalen på gmnd av rekryte­ringsgångar och allmänmUitär utbildning delas in i olika kategorier med avseende på befälsrällen.

Också LO häller med CMU om atl den militära personalen bör delas upp på tvä kategorier, militär allmäntjänstpersonal och militär facktjänstper­sonal.

Försvarets radioanstaU (FRA) anför att den del av anstaltens personal som f. n. är dvU bör hänföras fiU militär personal endast vid tjänstgöring i krigsbefattning i krigsorganiserat förband. Vid deltagande i annan utbild­ning som lärare eller elev bör - enligt FRA - den civila FRA-personalen behälla sin dvUa status enligt nu tillämpad praxis.

2 Behovet av allmänmilitär utbildning m. m.

Försvarets civilförvaltning (FCF) tillslyrker förslaget att överbefälha­varen bör ges ett uppdrag att närmare utreda gmnderna för de cenirala ämbetsverkens inplacering i krigsorganisafionen.

Folkrättskommittén (FRK) delar också CMU:s uppfattning alt vissa cenirala ämbetsverk m. m. bör föras över till totalförsvarets civila delar i krigsorganisationen. Kommittén förklarar sig dock ha för avsikt all yllerli­gare behandla denna fråga i sitt kommande betänkande.

Även LO tillstyrker all möjlighelerna övervägs att föra bort vissa cen­trala ämbetsverk m.m. ur den s.k. p-tabellsalla miUtära krigsorganisa­tionen.

FOA anför för sin del att anstaltens nuvarande status i krig som p-tabellmyndighel torde vara en fömtsältning för att FOA skall kunna lösa de krigsuppgifter som nu ålagts anstalten.

VPV anser del lämpligt all överbefälhavaren gör den av CMU föreslagna översynen tillsammans med den utredning som f. n. ser över verksamheten hos myndigheterna inom det militära försvarets huvudprogram 5.

ÖB har en annan uppfattning än CMU i fråga om faltartisternas kategori­fillhörighet. Han anser sålunda atl dessa bör fillhöra den militära persona­len. Samma inställning redovisas av Centralförbundet för Befälsutbildning (CFB).

FRK pekar på alt fällartislerna f. n. upptas i personaltabeller för milo-slaber. Detta medför enligl kommitténs mening, atl de får status som kombattanter. FRK anser detta vara olämpligt och biträder därför CMU:s förslag, som innebär atl fällartislerna folkrättsligt kan betraktas som åtföl­jande.

ÖB anför i fråga om den allmänmilitära utbildningen all del är angelägel


 


Prop. 1982/83:143                                                   38

att fömtsättningarna att lanspråkta personal i krigsorganisationen och ålägga t. ex. civil personal utbildning i vapenbmk, självförsvar och själv­skydd fär en helhetsbedömning. Beträffande den frivilliga A- och B-perso­nalen bör den enskUdes uppfattning fillmälas stor betydelse vid ett slutiigt ställningstagande till vapenutbildning m.m. Inle minsl rekryteringsfrågor­na i vid bemärkelse talar enligl ÖB för delta. Han är därför inle beredd atl för A- och B-personalen förorda en obligatorisk utbildning enligt CMU:s förslag.

ÖB biträder förslaget all den civila personalen m. fl. som i krigsorganisa­tionen hänförs till militär facktjänstpersonal skall ges viss utbildning i självskydd, försvar av egen arbetsplats m.m. ÖB framhåUer dock att förslaget innebär en slor ambitionsökning och atl kostnaderna enligl hans bedömning blir betydligt större än vad CMU har fömtsatt. ÖB anser därför att det är rimligt att utbildningsfrågorna blir föremål för försvarsgrensvisa försök under programplaneperioden 1983 - 1988.

FCF instämmer i CMU:s konstaterande all civil personal som tjänstgör i fred inom försvarsmakten genom sin anställning fär anses skyldig att ingå och tjänstgöra i den militära krigsorganisationen och därvid bära och bruka etdhandvapen. FCF delar ocksä CMU:s uppfattning att gmnden för atl i krigsorganisationen lanspråkta viss personal vid myndigheter utanför för­svarsmakten är oklar. FCF anser atl regeringen snarast bör vidta ålgärder för att undanröja denna oklarhet. Utbildning i folkrättens regler m. m kan enligt FCF ges inom ramen för den civila personalens ordinarie utveck­lingsprogram. Allmän militär utbildning bör enligl FCF ges endasi i ett läge då den av personalen uppfattas som mera motiverad och därmed ger en bättre utbildningseffekl. FCF föreslår därför att allmänmilitär utbildning av civila anordnas först vid en mer påtaglig skärpning av beredskapen.

Postverket hävdar alt CMU inte har berört de merkostnader som uppen­bariigen måste bli följden av ökad allmänmilitär utbildning av den militära fackljänstpersonalen.

AMS pekar på alt ianspråktagande av personal enligt ijänslepliklslagen inte fär avse vapenljänst vid försvarsmakten. Lagen torde därför, enligt AMS, inle längre kunna utnyttjas för alt förse staber, förband m. m. med personal, om denna får status som kombattanter. AMS menar atl CMU:s förslag därför kan få besvärande konsekvenser. AMS anser vidare atl den föreslagna vapenulbildningen innebär en mycket kraftig och dyrbar ambi-lionshöjning som sannolikt blir besvärande för rekryteringen. Den innebär, enligt AMS uppfattning, också en alltför stark betoning av vapenutbildning i förhållande till fackutbildningen. En fortsatt frivillig vapenutbildning bör vara tiUräcklig, menar AMS.

FRA föreslär alt all civil personal vid FRA åläggs obligatorisk skyddsul-bildning motsvarande civilförsvarsutbildning. Den civila personalen vid FRA med tjänslgöringsplikt som värnpliktiga bör, enligt FRA, åläggas obligatorisk vapen- och stridsutbildning för att bibehålla förmågan all


 


Prop. 1982/83:143                                                   39

använda vapen. Personalen i övrigt vid FRA bör försöksvis ges frivillig vapenulbildning.

Svenska röda korset framhåller - med hänvisning till tillämpningen av och respekten för röda kors-röda halvmånesymbolen - atl rödakorsper-sonalen inle bör beväpnas eller vapenulbildas, inte ens på frivillig gmnd.

FMV anför alt utbildning av huvuddelen av de civila tjänstemän som ingår i verkets krigsorganisation kommer atl medföra sädana kostnader och resursinsatser i övrigt, främst produktionsbortfall, som FMV i det rådande ekonomiska läget inte kan bära.

FOA pekar pä atl CMU:s förslag om utbildningen innebär slörre krav än vad som gäller f. n. FOA fömtsätter atl omfattningen av utbildningsinsat­serna anpassas till förekommande behov och givna resurser.

VPV menar att personal i försvarsmaktens krigsorganisafion f n. ian­språktas med stöd av ett flertal, i mänga fall för den enskilde, svårförståe­liga lagar och förordningar. VPV anser alt författningsslödet bör renodlas och förenklas för de olika personalgrupperna.

Luftfartsverket har ingen erinran mot förslagen om ökad utbildning. Verkel hävdar dock att denna fär som trolig konsekvens atl den nuvarande organisafionen måste utökas personalmässigl. En annan konsekvens blir, enligt luftfartsverket, att personer som av olika skäl inle vill bära vapen inle kan komma i fråga för t. ex. befattningar som flygledare eller flygledar-assistenter i verket.

FRK biträder CMU:s ställningstagande att undervisning i folkrättens regler är ett villkor för all befalspersonal. Kommittén framhåller att dessa frågor kommer alt belysas ytterligare i kommitténs kommande betänkan­de.

FRK berör också sjukvårds- och själavårdspersonalens rätt att bära vapen. Kommittén anför alt nya folkrättsliga regler om sjukvården i krig och den ökande integrationen av denna gör att bärandet av vapen kan diskuteras även när det gäller den militära sjukvårdspersonalen. I allt fall — hävdar kommittén - torde det vara svårt att finna rimliga mofiv för själa-värdspersonalens beväpning. Kommittén meddelar i remissyttrandet atl man har beslutat alt ta upp frågan om sjukvårds- och själavärdspersona-lens beväpning lill prövning.

LO redovisar en uppfattning som avviker från CMU:s utgångspunkter för förslagen om skyldigheten atl ingå i krigsorganisationen, bära vapen osv. Den personal som anställs i civil tjänst i försvarsmaktens fredsorgani­sation är enligl LO:s mening anställd på samma vUlkor som övriga offent­ligt anställda. Ianspråktagande i krigsorganisationen och åläggande av vapenutbildning m. m. är därför inte möjliga, hävdar LO.

SACO/SR pekar på alt de yllerligare utbildningsbehov som utredaren föreslår för med sig atl försvarels fredsorganisation mäste tillföras de personella resurser som är motiverade av det utökade utbildningsbehovet.

Riksförbundet Sveriges Lottakårer (SLK) biträder CMU:s uppfattning


 


Prop. 1982/83:143                                                   40

atl det är naturligt att kombattanter, som är folkrättsligt fillätna mäl för motståndarens våldshandlingar, bör vara beväpnade och utbildade för självförsvar och försvar av egen arbetsplats.

Sveriges Kvinnliga Bilkårers Riksförbund (SKBR) anför att den föreslag­na utbildningen för alt ge personalen kompetens all försvara sig själv, della i försvar av egen arbetsplats m. m. är en rätfighet som saknats hittills. SKBR lar upp frågan om den ökade utbildningens belydelse för rekryte­ringen till bilkårema. Faktorer av avgörande betydelse enligt SKBR är möjligheterna att få tjänstledigt, ersättning för barntillsyn och ekonomisk ersättning i övrigt. Medlemmar som känner motstånd mot att bruka vapen kan enligl SKBR:s mening beredas utbildning för verksamhet inom den civila delen av totalförsvaret.

Socialstyrelsen anför i frågan om personalens beväpning att styrelsen för sin del är benägen atl föreslä alt den militära hälso- och sjukvårdspersona­len i likhet med den civila görs helt obeväpnad. Genom detta bortfaller enligt socialstyrelsen vissa ulbildningskrav vilka kan bli svåra att uppfyUa särskUt avseende den civUa kvinnliga personal som ställs fill förfogande av socialstyrelsen.


 


Prop. 1982/83:143                                                           41

InnehåU

Propositionen  .................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll........................     1

Lagförslag.......................................................... ... 2

ProtokoU från regeringssammanlräde 1983-03-17   ....   12

1 Ändrad kategoriindelning m. m............................. .. 12

1.1................................................................. Inledning                     12

1.1.1   CivilmUilämtredningen    .......................... .. 12

1.1.2   Nuvarande personalindelning  ................... .. 13

1.1.3   Vissa begrepp inom folkrätten   ................ .. 14

1.2................................................................. Föredragandens överväganden                     15

1.2.1   Ändrad kategoriindelning   ....................... .. 15

1.2.2   Behovet av aUmänmilitär utbildning   ......... .. 17

1.2.3   Rekrytering och utbildning av värnpliktiga läkare, fast anställd ingenjörspersonal m. fl             19

 

2   Den nya befälsordningen  .................................. .. 20

3   Upprättade lagförslag ........................................   21

4   Specialmofivering  ............................................   21

 

4.1    Lag om ändring

4.2    Lag om ändring

4.3    Lag om ändring

4.4    Lag om ändring

4.5    Lag om ändring

i brottsbalken ............................ .. 21

militära rältegångslagen (1948:472)   21

i lagen (1976:600) om offentlig anställning ...  22

i värnpliklslagen (1941:967)   ........ .. 23

1 lagen (1974:613) om handläggningen av vissa

regeringsärenden   ................................. ."__ _ 23

5   Hemställan  .....................................................   23

6   Beslut   ..........................................................   24

Bilagor

1   Sammanfattning av civilmililärutredningens förslag ..     25

2   Sammanslällning av remissyttrandena   .................     36

Norstedts Tryclceri, Stockholm 1983