Prop. 1982/83:137
Regeringens proposition
1982/83:137
om radiotidningar m. m.
beslutad den 17 mars 1983.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar OLOF PALME
BENGT GÖRANSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
Enligt förslaget skaU lagen om radiotaltidningar ändras så att innehållet i dagsfidningar kan spridas till synskadade genom mndradiosändning oberoende av om tidningarna läses upp eller om nägon annan metod används vid sändningen av innehåUet. Med förslaget följer vissa ändringar i rättegångsbalken, sekretesslagen och lagen om ansvarighet för laltidningar. Den föreslagna lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.
Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 137
Prop. 1982/83:137 2
1 Förslag till
Lag om ändring i radiolagen (1966:755)
Härigenom föreskrivs att 5 § radiolagen (1966:755)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5f
De företag som regeringen bestämmer (programföretag) ha rätt att sända radioprogram i mndradiosändning från sändare här i landet.
Varje programföretag avgör ensamt vilka radioprogram som skola förekomma i mndradiosändning som företaget anordnar. Härvid skall programföretaget iakttaga bestämmelserna i 6 § och 7 § andra stycket.
Radioprogram i mndradiosändning som har upptagits trådlöst på centralantennanläggning får utan särskilt tillstånd sändas vidare tiU mottagare inom fastighet som är ansluten till anläggningen.
Om rätt att sända program i vissa lokala mndradiosändningar finns särskilda föreskrifter i närradiolagen (1982:459).
Om
rätt att sända radiotaltid- Om rätt att sända radiotidningar
ningar finns föreskrifter i lagen finns föreskrifter i/age« (798/.-JOS)
(1981:508) om radiotaltidningar. om radiotidningar.
Denna lag träder i kraft den I juli 1983.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotaltidningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:508) om radiotaltidningar dels att i 2, 3, 6 och 7 §§ ordet "radiotaltidning" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "radiotidning" i motsvarande form, dels att lagens mbrik samt 1 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag om radiotaltidningar Lag om radiotidningar
l§
I denna lag förstås med radiotal- I denna lag förstås med radio
tidning en för synskadade avsedd, i tidning en för synskadade avsedd, i
mndradiosändning uppläst version mndradiosändning sänd version av
av en sådan allmän nyhetstidning en sådan allmän nyhetstidning som
som trycks och som har dagspress- trycks och som har dagspresska-
karaktär (förlagan). raktär (förlagan).
1 denna lag förstås med mndradiosändning detsamma som i radiolagen (1966:755).
' Lagen omtryckt 1972:240. Senaste lydelse 1982:458.
Prop. 1982/83:137
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§'
Radiotaltidningen skall helt eller delvis återge texten i förlagan. Högst hälften av sändningstiden vid ett sändningstillfälle fär användas för annonsmaterial ur förlagan. Sändning av annönsmaterial får dock endast ske om ljudet är förvrängt eller innehållet kodat.
Utöver material som förekommer i förlagan får radiotaltidningen endast innehålla uppgifter om hur materialet i sändningen disponerats.
Radiotidningen skall helt eller delvis återge texten i förlagan. Sändning av annönsmaterial får endast ske om ljudet är förvrängt eller innehållet kodat. Om en radiotidning inte återger all redaktionell text iförlagan, får högst hälften av sändningstiden vid ett sändningstillfälle användas för annonsmaterial.
Utöver material som förekommer i förlagan får radiotidningen endast innehålla uppgifter om hur materialet i sändningen disponerats.
Denna lag träder i kraft den I juli 1983.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet fiir taltidningar
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:521) om ansvarighet för taltidningar
dels att i 2-7, 9-11 och 14 §§ orden "taltidning", "radiotalfidning" och "kassettaltidning" i olika böjningsformer skaU bytas ut mot "radio- eller kassettidning", "radiotidning" respekfive "kassetfidning" i motsvarande form,
dels att lagens mbrik samt 1, 8, 12 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Lag om ansvarighet för taltidningar
Denna lag gäller yttrandefriheten i sådana radiotaltidningar, söm avses i lagen (1981:508) om radiotaltidningar, och sådana kassettal-tidningar som anges i andra stycket.
Med kassettaltidning förstås i denna lag en för synskadade avsedd, uppläst version av en periodisk skrift som ges ut här i landet (förlagan), under förutsättning att
' Senaste lydelse 1982:520. 11 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 137
l§
Föreslagen lydelse
Lag om ansvarighet för radio- och kassettidningar
Denna lag gäller yttrandefriheten i sådana radiotidningar, som avses i lagen (1981:508) om radiotidningar, pch sådana kassettidningar som anges i andra stycket.
Med kassettidning förstås i denna lag en för synskadade avsedd version av en periodisk skrift som ges ut här i landet (föriagan), under förutsättning att ägaren av den pe-
Prop. 1982/83:137
Nuvarande lydelse ägaren av den periodiska skriften sprider eller låter sprida denna version i form av ljudinspelning på kassettband. Lagen tillämpas på en kassettaltidning endast i den utsträckning denna innehåller material ur förlagan samt uppgifter om hur detta material har disponerats vid uppläsningen. Bestämmelsema i 4 § och 13 § första stycket tillämpas dock även på annat material i kas-settaltidningen. |
Föreslagen lydelse
riodiska skriften sprider eller låter sprida denna version i form av kassettband eller annan sådan upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på något annat sätt uppfattas endast med ett tekniskt hjälpmedel. Lagen tUlämpas på en kassettidning endast i den utsträckning denna innehåller material ur föriagan samt uppgifter om hur detta material har disponerats. Bestämmelserna i 4§ och 13 § första stycket fillämpas dock även på annat material i kassettidningen.
I frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.
8§
Frågor som rör missbruk av yttrandefriheten i en taltidning skall bedömas efter samma grunder som enligt 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen gäller för bedömningen av missbmk av tryckfriheten.
Den som är ansvarig enligt 5 eller 7 § för en taltidning skaU anses ha haft kännedom om innehållet i taltidningen och ha medgett att denna sändes i radio eller spreds i form av kassettband.
Frågor som rör missbmk av yttrandefriheten i en radio- eller kassettidning skall bedömas efter samma grunder som enligt 1 kap. 4§ tryckfrihetsförordningen gäller för bedömningen av missbmk av tryckfriheten.
Den som är ansvarig enligt 5 eller 7 § för en radio- eller kassettidning skall anses ha haft kännedom om innehållet i denna tidning och ha medgett att denna sändes i radio eller spreds i form av kasettband eller annan upptagning.
I2§
Myndigheter och andra allmänna organ får inte efterforska den som är författare eller annan upphovsman till innehållet i en taltidning eller den som har framställt en tal-tidning i vidare mån än som krävs för ett åtal eller annat ingripande som inte strider mot denna lag. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den tystnadsplikt som är föreskriven i 11 §.
Myndigheter och andra allmänna organ får inte efterforska den som är författare eller annan upphovsman till innehållet i en radio- eller kassettidning eller den som har framställt en sådan tidning i vidare mån än som krävs för ett ätal eller annat ingripande som inte strider mot denna lag. Får efterforskning förekomma, skaU därvid beaktas den tystnadsplikt som är föreskriven i II §.
13§
Ägaren till en periodisk skrift som utgör förtaga till en radiotaltidning skall se tUl att varje sänd-
Ägaren till en periodisk skrift som utgör förlaga till en radiotidning skall se till att varje sändning
Prop. 1982/83:137
Nuvarande lydelse
ning av radiotaltidningen spelas in och att inspelningen bevaras minst sex månader frän sändningen. Ägaren till en periodisk skrift som utgör förlaga till en kassettaltidning skall bevara ett exemplar av varje nummer av kassettaltidningen minst sex månader från den dag då numret lämnades ut för spridning.
Rätt att kostnadsfritt ta del av en sådan inspelning och få en utskrift av vad som har yttrats i taltidningen har
1. justitiekanslem,
2. en enskild som anser att ett
yttrandefrihetsbrott mot honom har
begåtts i taltidningen eller att han
har lidit skada på gmnd av ett ytt
randefrihetsbrott i taltidningen, om
det inte är uppenbart att han inte
berörs av innehåUet i denna på ett
sådant sätt att han kan vara målsä
gande.
Föreslagen lydelse
av radiotidningen spelas in och att inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen. Ägaren till en periodisk skrift som utgör förlaga till en kassettidning skall bevara ett exemplar av vaije nummer av kassettidningen minst sex månader från den dag då numret lämnades ut för spridning. Ägaren skall också se till att en sådan upptagning av en radio- eller kassettidning kan avläsas, avlyssnas eller uppfattas på något annat sätt.
Rätt att kostnadsfritt ta del av en sådan upptagning och få en utskrift av vad som har yttrats i radio- eller kassettidningen har
1. justitiekanslem,
2. en enskild som anser att ett
yttrandefrihetsbrott mot honom har
begåtts i radio- eller kassettidning
en eller att han har lidit skada på
grund av ett yttrandefrihetsbrott i
denna tidning, om det inte är up
penbart att han inte berörs av inne
hållet i denna på ett sådant sätt att
han kan vara målsägande.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om radiofidningar som har sänts och kassettidningar som har lämnats ut för spridning före nämnda tidpunkt.
4 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att i 36 kap. 5 och 8 §§ samt 49 kap. 4 § rättegångsbalken' ordet "taltidningar" skall bytas uf mot "radio- och kassettidningar".
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
Senaste lydelse av 36 kap. 5 § 1982:522. 36 kap. 8 § 1982:522. 49 kap. 4 § 1982:522.
Prop, 1982/83:137 6
5 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att i 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' ordet "taltidningar" skall bytas ut mol "radio- och kassettidningar".
Denna lag träder i kraft den 1 jufi 1983.
Lagen omtryckt 1982: 1106.
Prop. 1982/83:137 7
Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1983-02-23
Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Dahl, R. Carisson, Holmberg, HeUström, Thunborg
Föredragande: Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Hjelm-Wallén
Lagrådsremiss om radiotidningar
1 Inledning
Tidningen Göteborgs-Posten (GP) har i maj 1982 hemställt att regeringen vidtar åtgärder för att möjliggöra mndradiosändning av punktskriftstidning för synskadade.
I mina överväganden av hithörande frågor har jag samrått med taltidningskommittén (U 1982:05).
2 Nuvarande förhållanden
2.1 Dagstidningar för synskadade
Sedan mitten av 1970-talet har synskadades organisationer, främst genom Synskadades riksförbund (SRF), aktivt verkat för att dagsfidningar-nas nyhets- och opinionsförmedling skall göras fillgänglig för synskadade.
1 regeringens proposition (1976/77:87) om insatser för handikappades kulturella verksamhet framhöll föredraganden att det är angeläget att samhället gör det lättare för synskadade att ta del av det allmänna informafionsutbudet. 1 enlighet med denna strävan har en försöksverksamhet med laltidningsutgivning hos tre dagstidningsföretag fått statliga bidrag ur allmänna arvsfonden. Försöksverksamheten har utvärderats på regeringens uppdrag och förslag avseende en vidareutveckling av verksamheten lades fram i betänkandet (Ds U 1982:2) Dagstidningar för synskadade. Med utgångspunkt i dessa förslag beslöt riksdagen våren 1982 dels att 10 milj. kr. skulle anslås för stöd fill taltidningar, dels att en kommitté skulle tillsättas för att pröva ansökningar och fördela bidrag från anslaget samt
Prop. 1982/83:137 8
bedriva ett ytterligare utrednings- och utvecklingsarbete rörande slöd fill talfidningar(prop. 1981/82:129, KU 1981/82:31, rskr 1981/82:409). Denna kommitté, taltidningskommittén (U 1982:05), har därefter tillkallats med stöd av regeringens bemyndigande den 17 juni 1982.
2.2 Rätten att sända radiotaltidningar
De gmndläggande reglema om mndradio återfinns i radiolagen (1966:755). Radiolagen innehåUer bl.a. regler om vem som har rätt att sända radioprogram i mndradiosändning och regler om hur denna rätt skall utövas. Lagen inleds med definitioner av vissa begrepp såsom radioprogram och mndradiosändning. Med radiolagens definitioner blir radiodistribution av en för synskadade avsedd version av en dagstidning en mndradiosändning av ett radioprogram (se närmare härom i prop. 1980/81:166 s.
5 0.
Enligt 5 § radiolagen har de företag som regeringen bestämmer (programföretag) rätt att sända radioprogram i mndradiosändning från sändare här i landet. I 6 § föreskrivs att rätten att sända radioprogram skall utövas opartiskt och sakligt och med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i mndradion. Vidare föreskrivs att programföretag i programverksamheten skall hävda det demokratiska statsskickets gmndidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Härtill anges vissa föreskrifter som får intas i avtal mellan regeringen och programföretagen och utgöra villkor för sändningsrätten. Sädan föreskrift är bl. a. skyldighet att sända beriktigande och genmäle samt förbud mot kommersiell reklam. 1 7§ återfinns bl. a. en bestämmelse om programgranskning av radionämnden.
Sändningar av dagstidningar kan emellertid inte ske med stöd av radiolagen annat än i begränsad omfattning. De krav på opartiskhet och saklighet som radiolagen uppställer kan inte upprätthållas vid sändning av en tidnings innehåll, eftersom motsvarande krav inte gäller vid framställning av tidningen. För att göra det möjligt att sända dagstidningar i radio antog riksdagen år 1981 lagen (1981:508) om radiotaltidningar. Lagen föreskriver undantag från radiolagens krav på opartiskhet och saklighet och innehåller även andra avvikelser från radiolagen.
1 lagen om radiotalfidningar förstås med radiotaltidning "en för synskadade avsedd, i mndradiosändning uppläst version av en sådan allmän nyhetsfidning som trycks och som har dagspresskaraktär (föriagan)". Radiotaltidningar får inte sändas utan medgivande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd ätt sända en radiotaltidning ges till ägaren av förlagan. Tillstånd får meddelas endast om förlagan utkommer minst en gång i veckan och om förlagan — såvida inte särskilda skäl föranleder annat - under det senaste året haft en upplaga som genomsnittligt överstiger tvåtusen exemplar per utgivningstillfalle. Radiotaltid-
Prop. 1982/83:137 9
ningen skall helt eller delvis återge texten i förlagan. Högst hälften av sändningstiden vid ett sändningsfillfalle får användas för annonsmaterial ur förlagan. Sändning av annonsmaterial får dock endast ske om ljudet är förvrängt eller innehållet kodat. Utöver material som förekommer i föriagan får radiotaltidningen endast innehålla uppgifter om hur materialet i sändningen disponeras. Tillståndet att sända en radiotaltidning får endast förenas med villkor avseende sändningstid samt placeringen, frekvensen och effekten hos sändaren. För radiotaUidningar gäller inte 6 och 7 §§ radiolagen. Sändningstillständet kan återkallas om den som fått det bryter mot lagen om radiotaltidningar eller mot villkor för tillståndet. Slutligen finns bestämmelser om att den som bryter mot villkor för tillståndet skall dömas fill böter.
2.3 Ansvarighetsfrågor
Sedan länge regleras de frågor som gäller ansvaret för tryckta skrifter i tryckfrihetsförordningen (TF, omtryckt 1982:941). TF innehåller särskilda bestämmelser om ansvaret för periodiska skrifter, dvs. bl. a. sådana dagstidningar vilkas innehåll får återges i form av radiotalfidningar (se närmare härom i t. ex. prop. 1981/82:164 s. 11 f).
För att det skydd som TF sålunda ger den tryckta förlagan inte skall urholkas därför att denna återges i form av en radiotaltidning antog riksdagen är 1981 lagen (1981:509) om ansvarighet för radiotalfidningar. Denna lag innebar — något förenklat uttryckt — att de regler som gällde för den tryckta förlagan skulle tillämpas också i fråga om en radiotaltidning.
Genom lagen (1982:521) om ansvarighet för talfidningar, som fr.o.m. den I juli 1982 ersatte I98I års lag, utvidgades detta skydd tUl att omfatta också kassettaltidningar. Dessa skiljer sig från radiotaltidningar genom att de sprids i form av färdiginspelade kassettband och alltså inte sänds i radio. I fråga om det närmare innehåUet i 1982 års lag hänvisar jag till prop. 1981/82:164.
3 Bakgrund
Inläsning av tidningsmaterial på bandkassetter är den metod som har använts mest för att förmedla dagsfidningar till synskadade. Det finns också andra metoder. Vissa synskadade läser t. ex. punktskrift. Med datateknik kan tidningsmaterial överföras till punktskrift. Denna möjlighet har bl.a. utvecklats och prövats i ett försök i Göteborg.
I samarbete med Chalmers tekniska högskola m.fl. utarbetade GP år 1979 en särskild teknik för att förmedla tidningens innehåll till ett begränsat antal synskadade. Metoden bygger på företagets nya sättningsteknik, som innebär att all textmassa lagras för fotosättning i tidningens sätteridator.
Prop. 1982/83:137 10
I försöket rensades den lagrade texten frän-all sättningsteknisk information. En mikrodator kopplad till sätteridatom styrde läsningen av tidningstext från ett magnetband och styrde också en automafisk uppringare. Via telenätet överfördes informationen till mottagarens telefon. Den överförda informationen lagrades hos mollagaren på en datakassettbandspelare. En ' mikrodator styrde avläsningen. Texten presenterades för den synskadade på en punktskriftsterminal. Terminalen hade en enkelradsdisplay för punktskrift utmstad med olika enklare sökfunktioner.
Försöket visade att datoriserad sättningsteknik med viss utbyggnad kan utnyttjas för direktöverföring av tidningstext tUl punktskrift. Metoden innebär att hela tidningen med undantag av bilder och grafiskt material kan överföras till synskadade utan särskilda urval och nedkortningar.
GP planerar nu i samarbete med Chalmers tekniska högskola och SRF ett projekt för att vidareutveckla metoder för överföring av textmassa från tidningamas sätteridatorer tUl enskilda synskadade. Rensning av sättningsinformation skall nu göras i en mikrodator ansluten till tidningens dator och inte i själva sätteridatom som tidigare. På sä sätt kan systemet bli mindre beroende av olika fidningars utmstning. Överföring av textmassan hem till synskadade planeras ske i digitalt kodad form på frekvensmodu-lerad ultrakortvåg över P 1-nätel, när ordinarie sändningar slutat för dagen. Detta gör det tekniskt möjligt att snabbt överföra hela tidningen till ett stort antal läsare. Avläsningen hos mottagaren sker på en punktskriflster-minal kopplad tiU ett elektroniskt skivminne.
För radiotaltidningar gäller att det mest omfattande och tidsödande momentet är sammanställningen av materialet, dvs. redigering och inläsning. I GP:s försöksprojekt är avläsningen det mest arbetskrävande momentet. På senare år har snabbare metoder utvecklats i både utsändnings-och mottagarledet. Med datateknik kan man nu på olika sätt överföra text lill s. k. syntetiskt tal. Genom att göra en elektronisk modell av talorganet med inprogrammering av samtliga Ijiid och Ijudkombinalioner i ett språk kan man via elt nätverk av olika program omvandla text till tal.
Systemet kan innebära etl stort steg framåt belräffande möjligheterna att fillgodose handikappades informations- och kommunikationsbehov. Det är numera möjligt att omvandla all textinformation i dataform fill syntetiskt tal. Apparater av skiftande kvalitet har utvecklats. Nyligen har en avdelning inom slalsföretagsgmppen presenterat en prototyp till en s. k. talande dator som fungerar bra och är lätt att uppfatta.
De närmast ansvariga för forskningen pä området har i sammanhanget visat intresse för den datoriserade punklskriftsteknik som bl.a. har utvecklats i Göteborgsprojekten. Denna metod anses kunna få stor genomslagskraft om den kombineras med enheter för mottagning av syntetiskt tal. Ett sådant system kan sannolikt vara praktiskt genomförbart inom en nära framtid.
I det projekterade punktskriftsförsöket och i talsyntestekniken är själva
Prop. 1982/83:137 11
överföringsledet detsamma. I båda fallen är det fråga om s.k. digital överföring, dvs. informationen gmpperas i ettor öch nollor i olika datoriserade system och överförs i digitalt kodad form till mottagaren. Om överföringen kan ske via mndradiosändning skapas tekniska möjligheter att på ett enkelt sätt sända en tidning till flera synskadade samtidigt.
4 Föredragandens överväganden
Dagsfidningamas betydelse i samhäUslivet gmndar sig på medborgarnas behov av information, orientering och opinionsbildning. Synskadade är f.n. i det närmaste utestängda från dagstidningar. Det är angeläget att synskadades tillgång till den breda information och de mångsidiga opinionsyttringar som erbjuds av dagsfidningar förbättras.
Samfidigt som vissa steg i sådan riktning har tagits har den tekniska utvecklingen gått snabbt. Möjligheterna att överföra tryckt information till sådana medieformer som kan utnyttjas av synskadade är i dag avsevärt bättre än bara för några år sedan. Intill nyligen har det naturliga tillvägagångssättet varit att läsa in information pä band och distribuera dessa till synskadade. Genom att mndradion år 1981 öppnades för upplästa versioner av dagsfidningar skapades bättre möjligheter för en effektiv och relativt billig distribution och spridning av innehållet i dagstidningar till synskadade.
För egen del anser jag att del är viktigt att statsmakterna bidrar till att skapa möjligheter för att förbättra synskadades tillgång till informafion. De beslut av regering och riksdag som har lett till alt upplästa versioner av dagstidningar under vissa förutsättningar får distribueras över FM-nätet återspeglar denna strävan. Från samma utgångspunkt är det enligt min mening naturligt att radiosändning fär användas även för andra metoder atl överföra dagstidningar till synskadade.
Jag fömtsätter atl taltidningskommittén inom ramen för sitt utredningsuppdrag följer utvecklingen på området. Jag utgår från alt de upphovsrättsliga frågor som kan uppkomma i sammanhanget löses mellan berörda parter. De berörs därför inte vidare i det följande.
Lagen om radiotaltidningar avser som jag tidigare har nämnt endast upplästa versioner av dagstidningar. För mndradiosändning av en tidning i digitalt kodad form krävs emellertid samma avvikelser från radiolagens regler som för mndradiosändning av en uppläst version av tidningen. Lagen om radiotaltidningar bör därför ändras så att reglerna gäller för sändningar av dagstidningar oberoende av om de läses upp eller om någon annan metod används vid sändningen av innehållet. Benämningen radiotaltidning bör ersättas med ordet radiotidning.
Det finns dock en gmndläggande skillnad mellan en radiotaltidning och en dagstidning som överförs pä annat sätt, t. ex. med den datateknik som
Prop. 1982/83:137 12
jag tidigare har redogjort för. En radiotaltidning är en redigerad och nedkortad version av en förlaga. I de datatekniska projekten beräknas hela fidningen med undantag av visst grafiskt material, bilder, serier o. d. kunna överföras till synskadade. Detta innebär alt t.ex. frägan om andelen annonser i en sändning kan behöva prövas utifrån delvis andra fömtsättningar.
Enligt gällande lag får en radiotaltidning innehålla annonser motsvarande högst hälften av sändningstiden vid ett sändningsfillfäUe. Denna möjlighet att sända reklam i etern har införts med hänsyn fill uttryckliga önskemål från synskadade om fillgång till dagstidningars annonsmaterial. För att förhindra att andra än synskadade skall ta del av informationen föreskriver lagen att ljudet skall vara förvrängt eller innehållet kodat, vilket kräver särskild mottagarapparatur.
Synskadades krav på tillgång till dagstidningarnas annonser påverkas inte av hur eller i vilken form materialet överförs. Därför bör samma grundläggande princip om att annonser får sändas gälla oavsett vilken teknik som används vid sändningen av innehållet i tidningen.
När det gäller frågan om andelen annonser av den totala materialmängden vill jag anföra följande. Huvudtanken bakom statsmakternas åtgärder på taltidningsområdet är att synskadade skall få tUlgång till dagstidningarnas nyhetsförmedling och opinionsbildning för atl bli bättre delaktiga i samhällslivet. Radiotaltidningar omfattar av prakfiska skäl en myckel begränsad del av den tryckta förlagans information, vanligen ca 5-10%. Den gräns som statsmaktema har satt för mängden annonser i en radiotaltidning.kan bl.a. ses som ett uttryck för ambitionen att en försvarlig del av den relativi sett begränsade information som ryms i en radiotaltidning skall återge förlagans nyhets- och opinionsförmedling.
Med andra former av överföring av dagstidningar förhåller det sig annorlunda. Datatekniken medger t.ex. överföring av all text i en tidning. Den största fördelen är just alt ingen redaktionell bearbetning av materialet behövs, vilket f. ö. skulle fördyra och komplicera tekniken. Synskadade kan alltså få tUlgång fiU i det närmaste samma tidning som seende. Detta innebär ett stort steg mot ökad jämställdhet mellan synskadade och seende. Vidare innebär det att särskilda åtgärder för atl slå vakt om tidningens nyhets- och opinionsförmedling inle behövs. Av dessa skäl bör enligt min mening någon bestämd gräns för annonsinnehållet i sädana sändningar inte förekomma.
Det bör i sammanhanget påpekas att för datatekniska former av överföring gäller att hela metoden bygger på digitalisering av informationen. Tekniken som sådan innebär en högre krypteringsgrad än vad som har föreskrivits för annonser i lagen om radiotalfidningar. Tekniken kräver en mottagarapparatur som är högt specialiserad. Dessa faktorer borgar enligt min mening för en strikt begränsning av mottagningen till den avsedda gruppen, dvs. synskadade med specialapparatur. Möjligheterna för utom-
Prop. 1982/83:137 13
stående att ta del av sändningarna torde vara i det närmaste obefintliga.
Rätten att överföra annonsmaterial i en dagsfidning utan någon volymminskning bör emellertid inskränkas till sådana former för överföring som omfattar förlagans hela redaktionella lextinnehåll. Regeln om högst 50% annonser bör kvarstå i fråga om överförda tidningar som omfattar endast en begränsad del av förlagans redaktionella text. Även om en uppläst radiotidning normalt endast återger ca 5 - 10% av förlagan bör enligl min mening begränsningsvillkoret för annonsdelen gälla för alla versioner som är särskilt redigerade, dvs. även sådana som kan innehålla mer än 10% av förlagans totala material. På så sätt säkerställs atl en omfattande annonsåtergivning endast kan ske i fråga om överförda tidningar som återger förlagans hela redaktionella textinnehåll.
Jag föreslår därför att regeln om 50% annonser skall gälla för versioner av dagstidningar som inte innehåUer all redakfionell text i föriagan. Till den redaktionella texten räknas då inte bilder, eller lUl bilder hörande särskilda mbriker och bildtexer, och inte heller grafiskt material eller material som kan karaktäriseras såsom grafisk utsmyckning (ramar, pilar, etc). I före-kommade fall skall detta vUlkor prövas genom en jämförelse av textinnehållet i den överförda versionen och den tryckta förlagan. Med denna bestämmelse blir en nära nog fullständig överföring av en tidnings redaktionella textinnehåU en fömtsättning för rätten att få sända tidningens annönsmaterial utan andra begränsningar än dem som bestäms av överföringsmetodens tekniska möjligheter.
För särskilt redigerade versioner bör alltjämt gälla att andelen 50% annonser skaU mätas såsom hälften av den totala sändningstiden vid varje sändningsfillfalle. Jag vUl framhålla att denna bestämmelse fömtsätter att samma överföringshastighet används genom hela sändningen. Det fmns tekniska möjligheter att variera överföringshastigheten i en sändning. Genom att sända olika typer av material olika snabbt kan man renl tekniskt variera informationsutbudet inom ramen för en och samma sändning. Gällande bestämmelser lämnar inget utrymme för etl sådant utnyttjande av sändningsfiden vid ett sändningstillfälle.
Efter samråd med chefen för justitiedepartementet får jag vidare anföra följande beträffande de frågor som rör ansvarigheten för de versioner av dagstidningar som är avsedda för synskadade.
De ändringar somjag har förordat beträffande lagen om radiotaltidningar bör medföra vissa följdändringar i lagen om ansvarighet för taltidningar. I första hand bör uttrycket radiotaltidning ersättas med ordet radiotidning. I konsekvens härmed bör begreppet kassettaltidning bytas ut mot kassetttidning. Någon lämplig gemensam beteckning på dessa två tidningstyper finns knappast. Begreppet taltidning, som nu avser bäde radiotaltidningar och kassettaltidningar, bör därför utgå och lagen ges mbriken lag om ansvarighet för radio- och kassetfidningar. Motsvarande ändring bör göras på de ställen i lagen där ordet laltidning förekommer.
Prop. 1982/83:137 14
I sammanhanget vill jag föreslå två mindre ändringar av saklig natur. Det kan tänkas bli aktueUt att innehållet i dagsfidningar. sprids i form av kassettband eller andra liknande tekniska upptagningar som innehåller annat än ljudinspelningar, t.ex. upptagningar på datormedium som hos mottagaren av kassetten e. d. kan omvandlas till hörbar form eller på annat sätt så att innehållet kan uppfattas av en synskadad. Därför bör det i bestämningen av del nya begreppet kassetfidning inte bara ingå alt det skall vara fråga om en uppläsning som sprids i form av en ljudinspelning pä kassettband. Även andra sädana upptagningar som kan uppfattas endast med nägol tekniskt hjälpmedel bör alltså utgöra en kassetfidning, om övriga villkor i lagen är uppfyllda.
Ägaren av den periodiska skrift som är förlaga till en radio- eller kassetttidning är f. n. skyldig att bevara en inspelning av radiotaltidningen eller ett exemplar av kassettidningen. Syftet med denna skyldighet är att man i efterhand skall kunna ta del av fidningens innehåll. Om som nu förordas datorteknik skall kunna användas vid spridningen av innehållet i en radio-eller kassettidning, bör den periodiska skriftens ägare vara skyldig att också se fill att radio- eller kassettidningen kan läsas, avlyssnas eller uppfattas på något annat sätt. Ägaren skaU således ha fillgång till t.ex. program för att få en utskrift av datorlagrad information samt den tekniska utmstning som krävs för utskriften.
Eftersom lagen om ansvarighet för taltidningar föreslås få ändrad mbrik, bör följdändringar göras i de paragrafer i rättegångsbalken och sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1982:1106) där det finns hänvisningar tiU lagen.
5 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i radiolagen (1966:755),
2. lagom ändringi lagen (1981:508) om radiotaUidningar,
3. lag om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för talfidningar,
4. lag om ändring i rättegångsbalken och
5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Lagförslagen 3-5 har upprättats i samråd med chefen för jusfitiedepartementet. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga'.
6 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.
' Bilagan har uteslutits här då den är likalydande med de förslag som är fogade till propositionen.
Prop. 1982/83:137 15
7 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop. 1982/83:137 16
Utdrag
Lagrådet protokoll
vid sammanträde 1983-03-08
Närvarande: f.d. jusfitierådet Petrén, jusfitierådet Rydin, regeringsrådet Brink.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 23 febmari 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet Hjelm-Wallén beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i radiolagen (1966:755),
2. lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotaltidningar,
3. lag om ändring i lagen (1982:521) om ansvarighet för talfidningar,
4. lag om ändring i rättegångsbalken,
5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Britt-Marie Blanck. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1982/83:137 17
Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1983-03-17
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström
Föredragande: statsrådet Göransson
Proposition om radiotidningar m. m.
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslagen till
1. lag om ändring i radiolagen (1966:755),
2. lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotaltidningar,
3. lag om ändring i lagen (1981:521) om ansvarighet för taltidningar,
4. lag om ändring i rättegångsbalken och
5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet har ingen erinran mot de i remissen föreslagna ändringarna.
För egen del får jag anföra följande. De nu föreliggande förslagen innebär endast atl reglema för distribution i etern av dagsfidningar för synskadade utvidgas till att gälla även för andra överföringsmetoder än direkt uppläsning ur förlagan. Försök med distribution av radiotidningar i annan än uppläst form kan härigenom komma till stånd. Detta kan bl.a. ge ett bredare underlag för taltidningskommitténs (U 1982:05) överväganden och bedömningar av frågor angående dagstidningsförsörjningen för synskadade. Lagförslagen är ytterligare ett steg i statens strävan att förbättra synskadades fillgång fill innehållet i dagstidningar.
I lagförslagen ersätts benämningen radiotaltidning med radiotidning och benämningen kassettaltidning med kassettidning för att benämningarna skall få den förordade vidare innebörden. 1 konsekvens med dessa ändringar bör de av riksdagen godkända riktlinjerna för det statliga stödet till taltidningar (prop. 1981/82:129, KU 1981/82:31, rskr 1981/82:409) ändras i motsvarande utsträckning. Om detta förslag godtas avser jag att föreslå regeringen att taltidningskommitténs uppdrag att fördela bidrag till dagstidningar för synskadade utvidgas till att omfatta alla former av radio- och kassettidningar i enlighet med de nu föreslagna definitionerna. ' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 23 februari 1983.
Prop. 1982/83:137 18
Jag hemställer att regeringen föreslår nksdagen att dels anta de av lagrådet granskade förslagen, dels godkänna de av mig förordade ändringarna i riktlinjerna för stafiigt stöd fill laltidningar.
Regenngen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1982/83:137 19
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll........................ 1
Lagförslag ......................................................... ... 2
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 23 febmari 1983 7
1 Inledning ........................................................ 7
2 Nuvarande förhåUanden .................................. ... 7
3 Bakgmnd ...................................................... 9
4 Föredragandens överväganden ........................... . 11
5 Upprättade lagförslag ....................................... . 14
6 Hemställan ..................................................... . 14
7 Beslut .......................................................... . 15
Utdrag av lagrådets protokoll den 8 mars 1983 ....... . 16
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1983 ... 17
Noistedts Tryckeri, Stockholm 1983