Prop. 1982/83:135

Regeringens proposition

1982/83:135

om jordbrukets kapitalförsörjning;

beslutad den 17 mars 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att etl prioriteringssystem, som utgår från de för jordbmkel, skogsbruket och trädgårdsnäringen mest angelägna lånebehoven, skall tillämpas vid landshypoleksföreningarnas kreditgivning. Vidare föreslås att Sveriges allmänna hypoteksbanks rätt enligt landshypoteksla-gen att ensam låna upp medel mot obligationer för utlåning mol säkerhet i jordegendom avskaffas. Med stöd av den kredilpolitiska regleringen skall hypoteksbanken för den kreditgivning som främjar jordbrukssektorns långsikfiga utveckling kunna låna upp medel mot prioriterade obligafioner. De förslagna ändringarna föreslås träda i krafl den 1 januari 1984.

1 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 135

Jordegendoms belåningsvärde får ej tUl mer än en fjärdedel bestå av värdet av sådan del av egendomen som användes för annat ändamål än som anges i 40 § 1 eller 2.

Belåningsvärde får ej omfatta

1. övervärde som egendom kan ha på gmnd av att till egendomen hör mark som kan användas för annat ändamål än som avses i 40 §,

2. värdet av maskin och annan utmstning, som hör tiU egendomen enligl 4 § lagen (1966:453) om vad som är fast egendom.

Fast egendoms belåningsvärde får ej tiU mer än en Qärdedel bestå av värdet av sådan del av egendomen som används för annat ändamål än som anges i 40 § 1 eUer 2.

Belåningsvärde får ej omfatta

1. övervärde som egendom kan ha på gmnd av att tiU egendomen hör mark som kan användas för annat ändamål än som avses i 40 §,

2. värdet av maskin och annan utmstning, som hör fill egendomen enligt 2 kap. 3 § Jordabalken.

Prop. 1982/83:135 5

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§' Riksbanken anger

1. den fidpunkt då likviditetskrav skall vara uppfyUt (beräkningsfid-punkt),

2. dét procenttal som skall gälla för likviditetskravet,

3. vilka tillgångar som får räknas som likvida medel,

4. vilka skulder som skall avdragas från summan av tillgångama enUgt 3,

5. i vad mån undantag från förbindelserna får göras.

Som Ukvida medel skall alltid Som likvida medel skall allfid

räknas dels skattkammarväxlar, räknas

obligationer och andra förbindelser /. skattkammarväxlar, obliga-

som utfårdats av staten, dels obli- tioner och andra förbindelser som
gationer som utfårdats av Sveriges utfärdats av staten,
allmänna hypoteksbank och dels 2. obligafioner som utfårdats av
sådana obligationer som utfårdats Sveriges allmänna hypoteksbank
av Konungariket Sveriges stadshy- och som avser kredUgivning tiU
potekskassa. Svenska bostadskre- främjande av Jordbrukets, skogs-
ditkassan eUer kreditaktiebolag och brukets och trädgårdsnäringens
som avser kreditgivning för nypro- långsiktiga utveckling,
duktion av bostäder eller, i den mån 3. sådana obligationer som utfar-
statligt bostadslån utgår, för annat dals av Konungariket Sveriges
byggande. stadshypotekskassa. Svenska bo-

stadskreditkassan eller kreditaktiebolag och som avser kreditgivning för nyproduktion av bostäder eller, i den mån statligt bostadslån utgår, för annat byggande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.1 fråga om sådana av Sveriges allmänna hypoteksbank utgivna obligationer som har utfärdats dessförinnan och obligationer som utfårdas i utbyte mot sådana obligationer gäller 9 § andra stycket fortfarande i sin äldre lydelse.

Senaste lydelse 1979: 1055.

Prop. 1982/83:135 6

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-02-10

Närvarande: statsminislem Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om jordbrukets kapitalförsörjning

1 Inledning

I de betänkanden om jordbmk, skogsbmk och trädgårdsnäring som lagts fram under 1970-talets senare del (SOU 1977:17 Översyn av jordbmkspoli-tiken, SOU 1978:6 Skog för framtid och SOU 1978: 51 Svensk trädgårdsnäring) har frågan om näringarnas finansiering inte behandlats. Inte heller kapitalmarknadsutredningen (SOU 1978:11 Kapitalmarknaden i svensk ekonomi) har närmare tagit upp frägan om jordbmkets kapitalförsörjning.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 7 juni 1979 tiUkallade chefen för dåvarande ekonomidepartementel en kommitté' med uppgift att se över jordbmkets kapitalförsörjning. Kommittén avlämnade i december 1981 betänkandet (Ds E 1981:14) Jordbmkets kapitalförsörjning. Betänkandet har remissbehandlats.

TilKprotokoUet i detta ärende bör foga-s dels en sammanfattning av betänkandet jämte en reservafion som bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2, dels én förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bUaga 3.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Jordbrukspolitiken bör syfta till att trygga vårt lands livsmedelsförsörjning. Detta bör ske genom en långsiktig och planerad hushållning med de

' Generaldirektören Ingvar Widén, ordförande, direktören Helge Arvidsson, vice riksbankschefen Kurt Eklöf, civilekonomen Lars Hillbom och överdirektören Lars Lindberger.

Prop. 1982/83:135 7

naturresurser som utnyttjas i jordbmkel. En rationellt bedriven jordbmksproduktion är en av fömtsättningarna för att garantera konsumenterna livsmedel fill rimliga priser och samfidigt uppnå inkomstmålet för de i jordbmkel verksamma. En fortsatt rationaUsering av jordbruksnäringen är därför nödvändig. Rationaliseringen bör liksom hittills syfta till att bygga upp och vidmakthåUa effekfiva jofdbmksföretag.

För att främja jordbmkets rationalisering gör staten olika insatser. Bland annat ulgår finansieringsstöd. Finansieringsstödet, som reformerades i samband med 1977 års jordbmkspolifiska beslut (prop. 1977/78:19, JoU 10, rskr 103), utgår i form av slallig länegaranfi, län med uppskjuten ränta samt slatsbidrag. Lånegaranti kan bl. a. lämnas för yttre och inre rationalisering, vid nyetablering och för anskaffning av inventarier och rörelsekapital. Bidrag utgår i huvudsak i norra Sverige.

En betydande del av jordbmkets behov av finansiering tillgodoses emellertid utan stafiigt stöd. Krediter lämnas sålunda i stor utsträckning av banker och landshypoleksföreningar. Bankerna lämnar framför allt sedvanliga rörelsekrediter och krediter för investeringar. En stor del av dessa krediter avser förskott på hypotekslån. Bland bankerna intar föreningsbankerna en särställning. Dessa har enligt lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen till huvudsakligt ändamål att tillgodose jordbrukets kreditbehov.

Den största delen av jordbrukels långfristiga krediter lämnas genom
landshypoteksorganisationen. Denna består av Sveriges allmänna hypo
teksbank och tio regionala landshypoleksföreningar. Verksamheten regle
ras i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om
landshypoleksföreningar. Hypoteksbanken anskaffar medel genom upplå
ning på kapitalmarknaden. Detta sker genom att hypoteksbanken ger ut
obligationer. Inget annat kredifinstitut än hypoteksbanken har rätt att låna
upp medel mot obligationer för utlåning mot säkerhet i jordbmksfastig-
heter. Hypoteksbanken har således monopol på att utge sådana obliga
tioner. Sedan den 1 januari 1983 får hypoteksbanken också låna upp medel
mot reverser. De medel hypoteksbanken anskaffar lånas i sin tur ut till
jordbmkel av landshypoteksföreningaraa. ■____

Med dessa långfristiga krediter finansieras till stor del köp av jordbmks-fastigheter samt ny- eller ombyggnad av ekonomibyggnader. Lån lämnas ocksä för bl. a. köp av tUlskottsmark, utlösen av delägare i dödsbo, driftskrediter och kreditsanering.

Ramarna för hypoteksbankens upplåning har vidgats kraffigt under 1970-talet och landshypoleksföreningarnas ufiåning har kunnat öka i motsvarande mån. Trots detta har kön av lånesökande hos föreningarna vuxit. Under början av 1970-talet uppgick sålunda hypoteksbankens emissionsram till ca 200 milj. kr. År 1979 uppgick den fill 1050 milj. kr. och är 1982 fill 1 500 milj. kr. Lånekön uppgick är 1982 till ca 6000 milj. kr. Med oförändrad medelstilldelning medför delta en väntelid för lån på i genomsnitt ca fyra år.

Prop. 1982/83:135 8

Efterfrågan på långfristiga krediter inom jordbruket är alltså betydUgt större än tillgången. En viktig orsak lill detta har varit möjligheten atl få krediter på förmånliga villkor. Därtill kommer bl. a. att en stor del av det kapital som frigörs vid försäljning av jordbruksfastigheter inte återplaceras inom lantbmket. Därigenom sker ett forfiöpande utflöde av kapital från jordbmkssektorn. Nettokapitalinflödet fill jordbruket är således väsentligt mindre än inflödet av länga krediter.

Ett viktigt och samtidigl svårlöst problem är därför hur finansieringsfrågorna i samband med förvärv av jordbmksfastigheter skall lösas utan att det uppstår ett alltför slort utflöde av lösgjort kapital. Man måste därvid ha i minnet att villkoren för finansieringen av förvärv också kan spela en roll för prisbildningen på jordbmksfastigheter.

Av betydelse i sammanhanget är också den roll som räntekostnaderna har för det kapitalintensiva jordbmkel. En skillnad i räntekostnad finns meUan hypotekslån och lån på marknadsmässiga viUkor. Särskilt för nyetablerade jordbmkare har det ränteläge som har rått under de senaste åren skapat likviditetssvårigheter. Inom ramen för jordbmksprisreglering-en har därför skapats särskilda stödformer, etableringsstöd och tillfålligt räntestöd, för att reducera räntekostnaderna för jordbmkare som nyetablerat sig efter den 30 juni 1982 resp. under åren 1975-1980 startat ett jordbmksföretag eller under samma fid har gjort större investeringar i fast egendom som är avsedd för jordbmksdriften.

Utredningen har undersökt utvecklingstendenserna och redogjort för problemen inom jordbmkel och trädgårdsnäringen. Man har därvid särskilt analyserat dessa näringars kapitalbehov och finansiering. Utredningen har lagt tonvikten på det egentliga jordbmkets situation. Många jordbmk drivs dock i kombination med skogsbmk och bildar en finansiell enhet. Med jordbmk avser utredningen därför fömtom egenfiiga jordbmk också sådana kombinerade jord- och skogsbmk samt skogsfastigheter som ägs och förvaltas av fysiska personer.

Mot bakgmnd av sin analys anser utredningen att inriktningen på hypo-teksföreningarnas kreditgivning bör vara sådan att näringarnas långsiktiga utveckling främjas. Kreditgivningen bör därför utgå från de gällande jordbmkspolifiska målsättningarna. Vid knapphet på kapital bör ett prioriteringssystem tillämpas. Därvid skail förvärvslän för finansiering av ägarskiften pä fasfigheter, investeringslån för finansiering av långsiktiga investeringar i anläggningstillgångar och garanlilån som avser långfristiga kapitalbehov prioriteras.

För att det föreslagna prioriteringssystemet skall få avsedd effekt och för alt åstadkomma balans i hypoteksföreningarnas kreditgivning föreslår utredningen vidare att den lånekö som finns avvecklas genom särskilda obligationsemissioner.

Hypoteksbankens rätt alt ensam låna upp medel på obligationsmarknaden för utlåning mol säkerhet i viss jordegendom bör enligt utredningens

Prop. 1982/83:135 9

mening bestå. Utredningen är dock inte enig på denna punkt. En ledamot har reserverat sig och anser att hypoteksbankens obligationsmonopol bör avskaffas.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag att landshy-poteksföreningamas kreditgivning i första hand bör inriktas på långfristiga kredUer och att man därvid bör utgå från de jordbmkspolifiska målsättningarna. De flesta remissinstanserna delar vidare utredningens uppfattning att ett prioriteringssystem bör införas för att landshypoteksförening-arna skall få bättre möjlighet att tillgodose de mest angelägna kreditändamålen. En rad remissinstanser har emellertid ocksä uttalat sig för att hypoteksbankens obligationsmonopol avskaffas.

Vad gäller aweckUngen av lånekön tillstyrker bl.a. hypoteksbanken och Sveriges föreningsbankers förbund utredningens förslag att detta sker genom riktade obligationsemissioner. Flera remissinstanser, däribland riksbanksfuUmäkfige och Svenska bankföreningen,.är dock starkt kritiska mot detta förslag.

Enligl min mening utgör utredningens överväganden och förslag en god grund för ställningstaganden i fråga om åtgärder för jordbrukets finansiering. De särskilda finansieringsproblem som rör skogsbmk i kombination med jordbmk och dylikt har dock inte behandlats närmare och jag är därför inte beredd att här ta upp dessa. Jag, som i detta ärende har samrått med chefen för jordbmksdepartemenlet, anser atl den överskottsefterfrågan på långfristigt kapital som uppkommit inom jordbmkssektorn bör i högre grad än utredningen föreslagit behandlas med åtgärder som påverkar både efterfråge- och utbudssidan av marknaden. Somjag nyss nämnde har hypoteksbanken nyligen fått rätt atl också låna upp medel mot reverser (prop. 1982/ 83:56, FiU 24, rskr 122, SFS 1982:1257). Jag kommer senare att återkomma fiU denna förändring.

Innan jag övergår fill att presentera mina förslag rörande jordbrukets kapitalförsörjning finns det anledning att erinra om att chefen för jordbmksdepartemenlet med stöd av regeringens bemyndigande den 9 december 1982 tUlsatte en kommitté (Jo 1983:01) med uppdrag att utreda utformningen av livsmedelspolitiken. Enligt direktiven (Dir. 1982:103) finns det inte någon anledning att nu göra nägon översyn av de allmänna principema för jordbmkets rationalisering. Kommittén skall enligt direkfiven i avvaktan på regeringens ställningstagande till förslagen i nu föreliggande betänkande inte ta upp frågor om jordbmkets kapitalförsörjning om 3e inte aktualiseras i samband med andra frägor som kommittén behandlar. Del bör också nämnas att kommittén skall utvärdera låneformen lån med uppskjuten ränta liksom de inom jordbmksprisregleringen införda stödfor-, merna, etableringsstöd och tillfäUigt räntestöd.

1 detta sammanhang kan framhållas att rådande överskottssituation inom jordbmkel har lett fram till ett behov att temporärt hindra investeringar inom animalieproduktionen. Mol denna bakgmnd avser chefen för

Prop. 1982/83:135 10

jordbruksdepartementet enligt vad jag har inhämtat att inom kort föreslå regeringen atl lägga fram ett förslag till lag om förbud under viss tid mol nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och Qäderfä. Lagen är avsedd att gälla intill utgången av juni 1984 och skaU ses som en provisorisk åtgärd i avvaktan på de förslag som den livsmedelspolitiska kommittén lägger fram. Förslagen skall i denna del läggas fram med förtur. Dessa investeringsbegränsande åtgärder i fråga om animalieproduktionen är emellertid inte av sådan art alt de bör hindra den nu aktuella översynen av landshypoteksinstitutionens verksamhet. Även om investeringsnivån i framtiden inle blir så hög, är en fortsatt rationalisering av jordbruksnäringen somjag inledningsvis anförde nödvändig. Delta förutsätter bl. a. tiUgång pä långfristigt kapital. Det är också angeläget att nu göra det möjligt för trädgårdsnäringen alt i större utsträckning än f.n. kunna få tillgång till sådant kapital.

2.2 Landshypoteksorganisationens kreditgivning m. m.

Enligt 32 § landshypolekslagen skall föreningarna lämna dels långfrisfiga lån fill fast ränta mot säkerhet i jordegendom, dels andra lån för jordbmks-och skogsbmksändamål, för vilkas fulla betalning staten ansvarar (garantilån). Den jordegendom en förening får belåna skall enligt 40 § landshypolekslagen utgöra en självständig produktionsenhet och huvudsakligen användas för jordbmk med binäringar, skogsbmk eller visst slags trädgårds-bmk. Med jordegendom avses som regel en fasfighet taxerad som jord-bmksfastighet. Lånesökande som uppfyllt dessa villkor har beviljats hypotekslån utan någon mer ingående prövning i övrigt av det aktuella kapitalbehovet. Kravet på att den belånade jordegendomen skaU utgöra en självständig produktionsenhet som huvudsakligen används för jordbmk eller de angivna binäringarna har däremot inneburit atl föreningarna sökt undvika alt lämna hypotekslån till s. k. fritidsjordbmk. Inte heUer erhåller fastigheter som är taxerade som jordbmksfaslighet men vilkas främsta tillgång utgörs av bostadshus hypotekslån.

Hypoteksföreningarna erhåller medel för sin utlåning från allmänna hypoteksbanken som enligt lagen har ensam rätt atl ge ut.obligationer för utlåning mot säkerhet i jordegendom. Hypoteksbankens obligafioner är prioriterade enligt 9 § lagen (1974:922) om kredilpolitiska medel.

Som utredningen visat har efterfrågan på långfristiga krediter varit stor inom jordbmkel. Utredningen hävdar att detta till stor del sammanhänger med en höjd investeringsbenägenhet i jordbmkssektorn under 1970-talel. Som en bidragande orsak anges att det varit naturligt för jordbmkare som haft bottenlånemöjligheter eller möjlighet att erhålla statlig lånegaranti, all rikta sin krediteflerfrågan mot hypoteksföreningarna. Hypoteksföreningarnas långfristiga krediter ges nämligen till fördelaktigare villkor än de kort- och medelfristiga krediter som lämnas från andra institut. Dessutom

Prop. 1982/83:135 11

har utrymmet för bottenlån ökal genom den snabba värdestegringen på jordbmksfastigheter. Resultatet har blivit att lånekön i hypoteksföreningarna vuxit snabbt. Enligt utredningen uppgår kön till ca 6 miljarder kr. trots att hypoteksföreningarnas kreditgivning ökat frän knappt 200 milj. kr. 1970 till drygt 1 400 milj. kr. 1980.

Enligt utredningens mening är det angelägel att hypoteksföreningarnas långfristiga långivning baseras på samma gmndsyn som finns i den statliga jordbmkspoUtiken. Ett uttryck för denna gmndsyn finns i rikfiinjerna för den statliga lånegaranfigivningen. Utredningen anser emellertid inte att kreditinstituten skall göra någon jordbrukspoUfisk prövning av kreditansökningarna. Hänsynstagandet lill målen för jordbmkspoUtiken bör ändå skrivas in i landshypolekslagen. Enligt utredningen bör det ske genom att där anges att långivningen skall ges en sådan inriktning att den långsikliga utvecklingen av jordbmkel, skogsbruket och trädgårdsnäringen främjas. Vidare föreslår utredningen att ett krav för belåning skall vara att produktionen på den aktuella fastigheten har en omfattning som är av betydelse från sysselsättnings- och försörjningssynpunkt.

För att vid kapitalknapphet kunna tillgodose de mest angelägna kreditbehoven skall enligt utredningens förslag ell prioriteringssystem för hypoteksföreningarnas kreditgivning införas. Den övergripande bestämmelsen om detta bör enligt utredningen tas in i landshypolekslagen. Ansvaret för utformningen av ett arbetssätt och etl prioritetssyslem som på sikt åstadkommer balans meUan hypoteksföreningarnas kreditgivning och ufiånings-kapaciteten, åvilar hypoteksorganisationen. Utredningen anser att förvärvslån, investeringslån och garantilån i första hand bör beviljas. Med förvärvslån avser utredningen sådana lån för finansiering av faslighets-överlåtelse som söks i samband med lagfartsansökningen. Förvärvslån skall också kunna lämnas för lösen av sådant lån från säljaren som fillkommit i samband med överlåtelsen. Investeringslån är enligt utredningen avsedda för finansiering av investeringar i markanläggningar, byggnader och byggnadsinventarier. De skall sökas innan investeringen påbörjas och bör inte överstiga kostnaden för investeringen. De garantilån som enligt utredningen främst bör placeras i landshypoteksförening är sådana som vad gäller kapitalbehovels art uppfyller kraven för sådana förvärvs- och investeringslån som nyss nämnts. Dessutom bör också större garantilån med lång amorteringslid avsedda för basfinansiering av maskinpark och stamdjursbesättning ocksä placeras hos landshypoteksförening. Om det vid beviljandet av etl garanlilån fömtsätts atl en del av kapitalbehovet skall tillgodoses med investeringslån eller förvärvslån bör dessa enligt utredningen kunna beviljas efter en enkel prövning och efter samråd mellan hypoleksförening och lantbmksnämnd. Om väntetiden för utbetalning av hypotekslån skuUe tendera att överstiga 12 månader bör prioriteringen skärpas sä atl i första hand investeringslån och garantilån avseende investeringar beviljas. Beräknas väntetiden överstiga 18 månader bör nya lån beviljas endast i undantagsfall.

Prop. 1982/83:135 12

Utredningen har vidare anfört att den inte ser nägra principiella motiv för det obligafionsmonopol som fillkom då hypoteksbanken bildades. Enligl utredningen finns det dock i dagsläget endast begränsade fördelar med att fiera insfitut bygger upp en verksamhet nära sammanfallande med landshypoteksorganisationen för långfristig finansiering av jordbmk och trädgårdsnäring med medel frän obligationsmarknaden. På denna punkt har en ledamot av utredningen reserverat sig och vill att obligationsmonopolet avskaffas.

Vad avser inriktningen av landshypoleksföreningarnas kreditgivning framhåller hypoteksbanken i sitt remissyttrande att det är naturligt att kreditgivningen baseras på samma gmndsyn som finns i den stafiiga jordbmkspoUtiken, inte minst vid värderingen av egendomen. Om inle produktionsinriktningen på denna är anpassad till de jordbrukspolitiska målsättningarna har den givetvis ett begränsat värde som belåningsobjekt. Den gäUande föreskriften i 40 § landshypolekslagen om atl den belånade fastigheten skall utgöra en självständig produktionsenhet är därför, enligt hypoteksbanken, tillräcklig. Om inte produktionen där är av betydelse för jordbmkarens försörjning eller sysselsättning kan den nämligen inte sägas utgöra självständig produktionsenhet. Hypoteksbanken delar uppfattningen att någon jordbmkspolitisk bedömning av kreditansökningama inte skall ankomma på hypoteksföreningama. Bankinspektionen intar samma hållning och menar att en övervakning av lagens tUlämpning i ifrågavarande avseende skulle införa ett element i tillsynen som skuUe ändra karaktären av denna.

Flertalet remissinstanser har uttalat sig för att etl prioriteringssystem i enlighet med utredningens förslag införs. De invändningar som har framförts mot detta hänför sig framför allt till svårigheten att i prakfiken hålla isär olika typer av investeringsbehov. Bland de remissinstanser som fillstyrker ett prioriteringssystem är fullmäktige i riksbanken, som i sitt remissyttrande framhåller att knappheten på kapital skall tvinga fram en noggrannare prövning av låneärendena - enbart uppfyllandet av formella kriterier får inte utgöra gmnd för lånebevillning. Hypoteksbanken och Sveriges föreningsbankers förbund avstyrker förslaget med hänvisning tUl de praktiska svårigheterna att utforma ett prioriteringssystem och till ekonomiska skäl som talar för att inte stänga ute lantbmkare som kan förete bottenlåneutrymme för lån t.ex. fill maskininvesteringar.

Vad gäller frågan om hypoteksbankens obligationsmonopol är remissinstansema uppdelade i tvä läger, de som vill ha kvar monopolet och de som vill avskaffa det. Hypoteksbanken, vars uppfattning delas av Sveriges föreningsbankers förbund poängterar hypoteksorganisationens kooperativa karaktär och frånvaron av vinstintresse i verksamheten. Detta medför en lägre kostnad för låntagarna. Man kan inte se någon fördel från kostnadssynpunkt i att flera institut konkurrerar med varandra inom den begränsade ram för upplåningen som riksbanken fastställer. Riksbanksfullmäktige

Prop. 1982/83:135 13

tillhör liksom Svenska bankföreningen, PK-banken och Svenska sparbanksföreningen det andra lägret och anför en rad skäl för att monopolet i vart fall delvis avskaffas. Fullmäktige, som bl. a. pekar på vad som gäller i fråga om stadshypoteksrörelsens utlåning, anser att hypoteksbankens ensamrätt bör behållas för den upplåning som sker mot prioriterade obligationer men inte för oprioriterade obligationer. En bibehåUen ensamrätt motiveras med den noggrannare prövning som krävs om utlåningen skaU följa de snävare kriterier som prioriteringssystemet uppställer. Vad beträffar oprioriterade lån pekar man på att en låntagare inte bör vara hänvisad tiU ett enda låneinsfitut. Hypoteksinsfitutionen har svårt alt ensam tillgodose de diversifierade kreditbehov som jordbmkel har i dag.

För egen del får jag anföra följande. Jag delar utredningens uppfattning att det är angeläget att hypoteksföreningarnas långfristiga långivning i princip baseras på samma grundsyn som finns i den statliga lånegaranfigivningen. Som utredningen framhållit och flertalet remissinstanser instämt i är det emeUertid inte lämpligt att man i landshypolekslagen ålägger hypoteksföreningarna atl göra en jordbmkspolitisk prövning av kreditansökningama. En sådan bestämmelse skulle kunna medföra problem vid den övervakning av lagens tUlämpning som åligger bankinspektionen. Denna lag reglerar den organisatoriska uppbyggnaden av landshypoteksinstitu-fionen och innehåller formella regler för verksamhetens bedrivande. Mot denna bakgmnd anser jag inte att det i landshypolekslagen bör föras in den bestämmelse om att kreditgivningen skall främja jordbmkets långsiktiga utveckling som utredningen föreslagU. I stället bör det i lagen endast anges att hypoteksföreningarna skall lämna långfristiga lån för jordbruks-, skogs-bmks- och trädgårdsändamål.

En förbättrad överensstämmelse mellan hypoteksföreningarnas kreditgivning och de jordbrukspolitiska målen kan likväl uppnås genom ett ökat samråd mellan hypoteksorganisationen och andra organ på jordbrukets område. Jag återkommer i avsnitt 2.5.2 fill denna fråga. Dessutom kommer de jordbrukspolitiska målen alt beaktas i samband med att riksbanken ger tillstånd till emission av prioriterade obligafioner. Även denna fråga återkommer jag till senare.

Jag anser att frågan om prioriteringssyslemet och obligationsmonopolet måste övervägas mer fömlsättningslöst än vad utredningen enligt sina direktiv haft möjlighet att göra.

Flera remissinstanser har förordat atl obligalionsmonopolet avskaffas. Bland dessa finns som tidigare framgått riksbanksfuUmäktige, bankföreningen och sparbanksföreningen. Hypoteksbanken, som anser att dess obligafionsmonopol bör bestå, pekar på att bankens ensamställning som förmedlare av långa lån fill lantbruket inneburit stora fördelar bl. a. genom låga hanteringskostnader. Jag delar emellertid utredningens uppfattning att det är svårt att numera se några principiella skäl för hypoteksbankens obligationsmonopol. Det är önskvärt med en skärpt konkurrens vid den

Prop. 1982/83:135 14

långfristiga kreditgivningen till jordbrukssektorn. För de länesökande är det en fördel om de kan få sina projekt prövade av flera kreditbedömare som är oberoende av varandra. Mol denna bakgrund bör hypoteksbankens obligationsmonopol enligt min mening avskaffas.

Som jag tidigare nämnt syftar utredningens förslag om ett prioriterings-system till att vid kapitalknapphet säkerställa atl de mest angelägna kreditbehoven i första hand tillgodoses. Mot bakgmnd av statens omfattande upplåningsbehov under överskådlig tid måste man enligt min mening räkna med atl hypoleksbankens möjligheter att finansiera sig genom upplåning mot prioriterade obligationer i framliden blir begränsade. Det är i en sådan situation inte möjligt att skapa balans mellan tillgång och efterfrågan på långfristigt länekapilal enbart genom ett sådant prioriteringssystem för hypoteksföreningarnas kreditgivning som utredningen föreslagit. För att jordbrukels efterfrågan på långfristigt lånekapital skall kunna tillgodoses i rimlig omfattning är det därför viktigt att hypoteksinstitutionen har möjlighet att ställa oprioriterad upplåning tiU jordbrukssektorns förfogande. NyUgen har hypoteksbanken fått rätt all låna upp medel mol revers. Hypoteksbankens möjligheter atl pä den oprioriterade marknaden dra tiU sig långfristigt kapital bör enligt min mening förbättras genom att hypoteksbanken fär förutom de prioriterade obligationerna också emittera andra obligationer som är oprioriterade enligt den kreditpolitiska lagstiftningen. Hypoteksbanken och andra kreditinstitut kommer således atl ha likvärdiga möjligheter att på den oprioriterade marknaden emittera obligationer för utlåning mot säkerhet i jordbrukssektom. Balansen meUan tillgång och efterfrågan på långfristigt lånekapital inom sektorn bör därigenom kunna förbättras. Den oprioriterade upplåningen kommer visserligen att bli nägol dyrare än den prioriterade. För etablerade jordbrukare med totalt sett förhållandevis låga kapitalkostnader torde ränteskiUnaden dock sannolikt spela en relativi liten roU. Det väsentliga för dem är atl de utan alltför läng väntetid kan få tiUgång till långfristig finansiering på rimliga villkor.

Mot bakgmnd av rådande överskottsproduktion inom jordbruket kan det självfallet ifrågasättas, om inte jordbrukets finansiering i sin helhet borde ske genom oprioriterad upplåning. Möjligheten till prioriterad upplåning kan nämligen tänkas medföra att investeringarna i jordbmkel blir alltför stora. Om finansieringen i stället sker på den oprioriterade marknaden skulle däremot investeringsprojekten inom jordbrukssektorn komma att avvägas med hänsyn till rådande marknadsränta på samma sätt som gäller exempelvis för industrin. Det borde teoretiskt leda till alt investeringarna fördelades mellan olika sektorer av näringslivet på effektivast möjliga sätt. Som utredningen framhåller har det ränteläge som rått under senare år medfört mycket stora skUlnader i produktionskostnader mellan å ena sidan nyetablerade jordbmkare och jordbrukare som gjort stora investeringar i rationella anläggningar och ä andra sidan etablerade jordbrukare som har en låg eUer relativt låg skuldsättning. För att främja rationaUse-

Prop. 1982/83:135 15

ringen inom jordbmkel, i vilken slaten medverkar med oUka typer av åtgärder, behövs del tillgång till långfristigt kapital. Del är också från samhäUets synpunkt angeläget att åtgärder av långsiktig karaktär såsom investeringar i anläggningstUlgångar och fastighetsförvärv genomförs på ett sådant sätt att de överensstämmer med vad som är jordbrukspolitiskt önskvärt. En fuUständig övergäng till oprioriterad finansiering skuUe kunna leda till att samhällsekonomiskt motiverade investeringar inom jordbmkssektorn ej kom tiU stånd. Även i en situation där överskottsproduktion inom jordbrukssektorn gör det nödvändigt att begränsa den totala investeringsvolymen i näringen, kan det därför vara rimligt att långsiktiga investeringar inom sektorn finansieras genom prioriterad upplåning.

Frågan om prioritering av oUka sektorers upplåningsbehov på kreditmarknaden behandlas i kredilpolitiska utredningens slutbetänkande En effektivare kreditpolifik (SOU 1982:52) som f.n. remissbehandlas. Vilka förändringar i den kredilpolitiska lagstiftningen som utredningens förslag kan komma att medföra kommer att prövas efter avslutad remissbehandling. I mina överväganden om jordbmkssektorns upplåning mot prioriterade obligationer har jag utgålt från gällande lagsttftning.

Det kan inte bli fråga om att obligationer för jordbruksfinansiering som emitteras av andra institut än hypoteksbanken skall kunna bli prioriterade enligt den kreditpolitiska lagsfiftningen. Hypoteksbanken bör därför liksom hittUls ha möjlighel att emittera prioriterade obligafioner inom den ram som riksbanken finner rimlig med hänsyn till övergripande kreditpolitiska överväganden. De medel som på delta sätt ställs tiU hypoteksbankens förfogande bör enhgt min mening användas för de mest angelägna långsikliga finansieringsbehoven inom jordbrukssektorn. För att markera detta bör det i lagen om kreditpoUtiska medel anges att obligationer utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank för kreditgivning som främjar jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens långsikliga utveckling är prioriterade.

En förutsättning för den prioriterade upplåningen bör vara att det finns etl prioriteringssystem för hypoteksföreningarnas kreditgivning. Utredningens förslag till prioriteringssystem vid knapphet pä kapital utgör enligt min mening en god bedömningsgrund för vilka kreditbehov som bör tUlgodoses med medel som hypoteksbanken anskaffat genom emission av prioriterade obligationer. Utredningen anger som prioriterade ändamål i första hjnd investeringslån, dvs. lån till långsiktiga investeringar i markanläggningar, byggnader och byggnadsinventarier med eller utan stafiig garanti, och i andra hand om väntetiden tenderar att bli alltför lång förvärvslån, dvs. lån för finansiering av förvärv av jordbruksfastigheter, och övriga mer långfristiga kapitalbehov för vilka statlig länegaranti stäUs. Del bör enligt min mening över huvud inte förekomma att hypoteksföreningarna - om de inte har möjlighet att tUlgodose jordbrukets behov av investeringslån i nu angiven mening — ställer medel som lånals upp mot prioriterade obliga-

Prop. 1982/83:135 16

tioner till förfogande för andra ändamål inom jordbmkssektorn. Jag vill understryka att vUka kreditändamål som bör tillgodoses med hjälp av prioriterad upplåning inte kan fastslås en gång för alla. Vilka ändamål som i framtiden bör tillgodoses måste bestämmas med beaktande av de jord-bmkspolitiska mål som då gäller.

Ansvaret för den praktiska utformningen av elt prioriteringssystem och lämpliga rutiner i samband med detta kommer med den här förordade ordningen att vila på hypoteksorganisationen. Det fär ankomma på riksbanken att efter samråd med lantbruksstyrelsen se fill att det tillämpade prioriteringssystemet står i sådan överensstämmelse med gällande jord-bmkspolitiska målsättningar all emissionslillslånd för prioriterade obligafioner kan medges. Hypoteksbanken bör därför överlägga med riksbanken om den närmare utformningen av prioriteringssystemet. Genom hypoteksbankens försorg bör vidare riksbanken i möjligaste mån hållas underrättad om hur hypoteksföreningarna i sin kreditgivning tilllämpar prioriterings-grunderna och eventuella problem i samband därmed.

Jag delar utredningens uppfattning att ocksä ansvaret för att på sikt åstadkomma balans mellan hypoteksföreningarnas kreditgivning och utlåningskapaciteten, åvilar hypoteksorganisationen. Jag vill därför inte föreslä några närmare riktlinjer för hur lång väntetiden för prioriterade hypotekslån bör vara. Jag delar dock i princip utredningens uppfattning att väntefiderna bör minskas och att hypoteksföreningarna därför i vissa situafioner kan tvingas avslå nya kreditansökningar för att undvika att väntetiderna för prioriterade lån blir alltför långa trots att kreditgivningeri begränsats till det mest angelägna området, investeringslånen.

När det gäller de medel som lånats upp mot oprioriterade obligafioner och kapitalmarknadsreverser behövs det inte ett detaljerat prioriteringssystem vid kreditgivningen. Medel som lånas ut tiU gällande marknadsränta bör i princip ej reserveras för vissa ändamål. Det är vidare uppenbart att ett priorileringssystem som omfattade de medel som erhållits genom den oprioriterade upplåningen skulle medföra atl hypoteksbanken ej fick möjlighet att konkurrera med andra kreditgivare på lika villkor. SärskUt uppenbar blir konkurrensnackdelen vid en jämförelse med andra institut som i framtiden kan komma att finansiera sin utlåning till jordbmkel med medel som anskaffats genom upplåning mot obligationer eller kapitalmarknadsreverser på den oprioriterade kapitalmarknaden. Elt prioriteringssystem bör alltså inte införas för hypoteksföreningamas utlåning av medel som anskaffats genom oprioriterad upplåning. Däremot bör självfallet gälla atl hypoteksföreningarna över huvud endast skall ge långfristiga krediter för jordbruks-, skogsbmks- och trädgårdsändamål. Som utredningen föreslagit bör landshypolekslagen modifieras nägol så att detta klart framgår av lagstiftningen. Den oprioriterade kreditgivningen kan efter de genomförda ändringarna avse dels sådana prioriterade ändamål som ej kan tillgodoses inom ramen för hypoteksbankens upplåningsutrymme på den prioriterade

Prop. 1982/83:135 17

obligationsmarknaden, dels vissa oprioriterade långfristiga kreditbehov inom jordbmkssektorn. Exempel pä sådana oprioriterade ändamål är långsiktiga investeringar i maskiner och redskap eller omsättningstillgångar och insatser i ekonomiska föreningar.

Enligt min mening är del angeläget atl det pä en annan punkt tydligare än f. n. klargörs i lagen att kreditgivningen bör inriktas pä jordbruksföretag som inte bara vid lånefiltfällel är en självständig jordbmksenhet utan även på sikt är utvecklingsbara. Elt mindre jordbruk kan visserligen på gmnd av låga kapitalkostnader och ringa investeringar ge nuvarande bmkare en tiltfredsslällande inkomst och därför betraktas som en självständig produktionsenhet. Ett sådant jordbruk kan dock i många fall inte bära sådana investeringar att det på sikt kan beslå som en självständig produktionsenhet. Utredningen har föreslagil att man vid sidan av kravet på självständig produktionsenhet skall uppställa ett krav på att produktionen på fastigheten skaU ha en omfattning som är "av betydelse från sysselsättnings- och försörjningssynpunkt". Jag delar visserligen hypoleksbankens mening att ett sådant tiUägg inte innebär nägon ytterligare avgränsning - har produktionen på fastigheten inte någon betydelse för bmkarens försörjning eller sysselsättning kan fastigheten inte räknas som en självständig produktionsenhet. I linje med utredningens förslag ligger emellertid att fastigheten för att vara belåningsbar inte bara f. n. skall vara utan också pä längre sikt skall kunna förväntas bestå som självständig produktionsenhet. Elt sådant krav ansluter dessutom Ull gällande bedömningsgrunder för det statliga finansieringsstödet tUl jordbruket. Jag förordar atl ett tiUägg av denna innebörd tas in i 40 § landshypolekslagen.

2.3 Avvecklingen av nuvarande lånekö

Som jag fidigare nämnt uppgår lönekön i hypoteksföreningarna lill ca 6 miljarder kr., vilket kan jämföras med hypoteksbankens nuvarande emissionsram på ca 1,5 miljarder kr. per är. Den genomsnittliga kötiden uppgår således till ca 4 år. Av kön avser knappt hälften förvärvslån och drygi en tredjedel investeringslän. Återstoden avser driflskrediter m. m.

Kötiden bör enligt utredningen begränsas tiU 12—18 månader. Den nuvarande lånekön bör därför snabbt avvecklas. Utredningen har föreslagit att del skall ske genom särskUda obligationsemissioner riktade fill bankerna.

Bland remissinstanserna tiUstyrker hypoteksbanken och LRF förslaget om särskilda obligationsemissioner. LO och sladshypotekskassan är tveksamma till om kapitalmarknaden förmår svälja ett sådant tillskott av prioriterade obligationer. Säväl bankföreningen som sparbanksföreningen avvisar förslagel och framhåller atl kötiderna kan förkortas genom att nya insfitut ges möjlighet att medverka i jordbrukets finansiering. Riksbanksfullmäktige understryker alt köproblemet bl.a. sammanhänger med att räntan på hypoteksföreningarnas krediter är låg. Så snart räntan för en viss 2 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 135

Prop. 1982/83:135 18

typ av krediter ligger under marknadsräntan riktar sig kreditefterfrågan specieUt starkt mot just. denna kredittyp. Enligt fullmäktiges mening kan ändamålsenligheten i atl hålla lägre ränta för jordbruket än industrin ifrågasättas. Industrins investeringar är ju lika angelägna som jordbrukets. Fullmäktige anser vidare atl utredningens förslag när det gäller avvecklingen av lånekön inte är genomförbart. Redan nu går 3/4 av de större placerarnas nettoplaceringar till prioriterade ändamål. I stäUet måste jordbrukets finansiering, i likhet med finansieringen av ombyggnader och ägarbyten på bostadsområdet, i ökad utsträckning ske utan anUtande av prioriterade krediter. Erfarenheten har visat att det är möjligt för bosladsinstilulen alt anskaffa mycket stora belopp pä den icke prioriterade marknaden. Den årliga upplåningen där har uppgått tiU ca 5 miljarder kr., vilket kan jämföras med kön i hypoteksföreningarna på ca 6 mUjarder kr.

För egen del får jag anföra följande. Genom atl såväl hypoteksorganisa-fionen som andra insfitut enligt mitt förslag kommer atl kunna erbjuda jordbmkel oprioriterade krediter bör det i framtiden i princip inle föreligga någon brist på långfristiga krediter lill jordbruket och därmed heller ingen kö för sådana krediter. För de prioriterade krediterna där räntan håUs under marknadsräntan kommer dock sannolikt en efterfrågan som är större än tiUgången atl råda också i framliden. Del kan därför komma att visa sig svårt all utan särskilda åtgärder begränsa kötiden för sådana krediter tUl de av utredningen förordade 12 tUl 18 månaderna. Jag anser dock att det bl. a. med hänsyn till statens omfattande upplåningsbehov inle är någon framkomlig väg att kötiden för prioriterade krediter nedbringas genom särskilda emissioner av prioriterade obligationer. Jag delar aUtså riksbanksfullmäktiges uppfattning att utredningens förslag om särskilda obligationsemissioner inte är genomförbart. Del måste därför ankomma på hypoteksorganisationen att med hjälp av det inom institutionen tillämpade prioriteringssystemet så snabbt som möjligt skapa balans mellan tillgäng och efterfrågan på prioriterade krediter. Lsamma mån som tillgången på oprioriterade krediter ökar bör del enligt min mening bli lättare att åstadkomma en sådan balans. Efterfrågan på prioriterade krediter kan minska genom att mänga jordbrukare väljer atl relativt snabbt få tillgång till en oprioriterad långfristig kredit i stället för att en längre lid stå i kö för en något billigare prioriterad kredit.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört kan jag inte förorda att lånekön avvecklas genom särskilda obligationsemissioner.

2.4 Finansiering i samband med ägarskiften m. m.

Ett överlagande av en jordbruksfastighet medför ofta ett slort lånebehov • för förvärvaren. Sålunda sker nästan hälften av hypoteksbankens upplåning för att finansiera fastighetsöverlåtelser. Della behov kan inle helt tillgodoses genom hypotekslån mot pantbrev och eventuell lånegaranti.

Prop. 1982/83:135 19

Bankernas kreditgivning är därför av stor betydelse i dessa faU. Överlåtelserna medför ett betydande kapitalutflöde frän jordbmkssektorn. Ett system motsvarande det som sedan nägra år tiUbaka finns på villamarknaden, där köparen erhåller nya bottenlån i proportion liU de medel som säljaren lämnar som inlåning till bank eller placerar mol revers hos annat kreditgivande institut, har därför diskuterats också för jordbrukssektorn.

Utredningen har i betänkande diskuterat olika modeller att binda likvida medel som frigörs vid en fastighetsöverlåtelse fill jordbmkssektorn. En av dessa bygger på att säljaren ligger kvar med krediter tiU köparen mot revers (säljarrevers) i avvaktan på slutlig finansiering. Ett sådant syslem förekommer för övrigt redan i dag när det gäller jordbmksfastigheter. Etl alternativ är atl kreditgivaren som viUkor för sin medverkan till finansieringen kräver "inlåning" från säljaren. Detta sker redan nu i det fall en bank medverkar tiU finansieringen och skulle kunna införas också när en hypoleksförening stär för kreditgivningen. Kapitaluiflödet skulle ocksä kunna bromsas genom alt hypotekslån för fastighetsförvärv inte beviljas förrän efter viss lid eller genom att hypotekslånet inte motsvarar hela lånebehovet.

Utredningen har funnit att samtliga dessa metoder i och för sig skulle vkunna användas för att bromsa ulströmningen av kapUal från jordbrukssektorn. Emellertid har utredningen inte ansett att del f. n. är motiverat att för hypoteksföreningarna föreskriva att elt system med "inlåning" skall tillämpas i samband med finansiering av fastighetsöverlåtelser. Landshypoteksorganisationen bör dock vara oförhindrad atl på egen hand införa elt sådant system om så skulle behövas.

Hypoteksbanken har anslutit sig tiU utredningens uppfattning. Av de övriga remissinstanser som närmare övervägt de av utredningen diskuterade metoderna för att binda överlåtelselikvider till jordbmkel anser bankinspektionen att det kan vara lämpligt att kapital som lösgjorts vid fastighetsöverlåtelser i möjlig omfattning bevaras åt jordbruksnäringen genom placering i hypoleksbankens reverser. Riksbanksfullmäktige framhåller att om köpeskillingen fill en del eriäggs i form av revers tillgången på långfristigt kapital vidgas samtidigt som likviditet binds upp. Föreningsbankernas förbund pekar på de negativa erfarenheter av säljarreverser som finns på villamarknaden. Konsekvenserna av ett system med säljarreverser inom jordbrukssektom är inte fillräckligl analyserat för atl definifiv ställning skall kunna tas till etl sådant system.

För egen del fär jag anföra följande. I avsnitt 2.2 har jag föreslagit alt hypoteksbankens upplåning skall ske dels mot obligationer, som ulgör prioriterade placeringar enligt den kredilpolitiska lagstiftningen, dels mot andra obligationer eller mot revers. De medel som ställs till hypoteksbankens förfogande genom prioriterade obligationer skall användas för de mest angelägna, långsiktiga finansieringsbehoven inom jordbrukssektorn. Knappheten på kapital kan i många fall medföra alt det inte finns utrymme för landshypoteksföreningarna att lämna prioriterade lån för fastighets-

Prop. 1982/83:135 20

överlåtelser. Föreningen kan då i stället finansiera förvärvet med medel som hypoteksbanken lånar upp mot oprioriterade obligationer eller kapitalmarknadsreverser eller genom att överlälaren av jordbruksfastigheten förvärvar en av hypoteksbanken utfärdad revers. En fördel med del sista alternativet är att demedel som frigörs genom överlåtelsen i stor utsträckning kommer att stanna Rvar inom jordbmkssektorn varigenom sektorns upplåningsbehov på den organiserade kapitalmarknaden begränsas. Vidare kommer dessa förvärv alt finansieras pä marknadsmässiga villkor. Därmed minskar också risken för att priserna pä jordbruksfastigheter skall drivas upp på grund av aUtför gynnsamma finansieringsvillkor. Samtidigl vill jag dock betona alt JDriskontroUregeln i jordförvärvslagen (1979:230) är avsedd att motverka sådana effekter.

Den föreslagna uppdelningen av hypoteksbankens upplåning i en prioriterad och en opriorilerad del gör det nödvändigt för hypoteksbanken att aktivt verka för atl dess upplåning av oprioriterade medel blir tillräckligt stor för att tillgodose behoven. Jag anser därför inle alt det finns någon anledning atl föreslå några särskilda bestämmelser om skyldighet för hypoteksbanken att tUlse att säljaren placerar visst belopp i hypoteksbankens reverser i samband med finansiering av fastighetsöverlåtelser.

Det system jag förordar ansluter också nära till det som i dag lillämpas av bankerna när dessa villkorar sin del av finansieringen av en överiätelse med en inlåning från säljaren. Hypoteksorganisationens oprioriterade långivning till fastighetsöverlåtelser kommer att ske i konkurrens med bankerna. Detta bör enligt min mening leda fill alt hypoteksföreningarnas långivning blir fiexiblare och anpassas till den särskilda situationen i de olika överlåtelsefaUen.

2.5 Analys, samråd m. m.

2.5.7 Statistiskt underlag

. Det är angeläget att finansieringsbehovet inom jordbrukssektorn kartläggs och analyseras. För della behövs uppgifter om jordbrukels skuldsättning, omfattningen av kreditgivningen till oUka ändamål och från olika institut samt den regionala fördelningen av krediter och kreditbehov.

Den enda uppskattning av den totala skuldsättningen inom jordbrukssektorn som görs i dag finns i statistiska centralbyråns (SCB:s) deklarationsundersökning. I denna redovisas dock inte skuldernas fördelning på olika kreditgivare eller efter lånevillkor. Förutom deklarationsundersökningen utför SCB en jordbruksekonomisk undersökning. Ur denna kan man fä fram uppgifter om bl.a. hur skulderna fördelar sig på olika brukarkategorier och vilka ändamål de avser. Uppgifter beträffande långivningens omfattning och fördelning på olika kreditgivare finns i kredit-marknadsslatistiken. I denna statistik är det å andra sidan svårl att entydigt definiera och urskilja låntagarna, dvs. jordbruks- och Irädgärdsföretagen. Storleken av lånegarantierna framgår av lanlbruksslyrelsens statistik över garanlilån.

Prop. 1982/83:135 21

Utredningen har funnit att det saknas en god statistisk bas för beskrivningen av jordbmkets finansiella struktur. Den naturliga statistiska basen för en sådan beskrivning är SCB:s deklaralionsundersökning. Eftersom deklarationsundersökningen inte ger en fullständig bild av jordbmkets skuldstruktur har utredningen föreslagit att deklaralionsundersökningen vissa år även bör omfatta en sådan analys. Denna bör göras så alt skuldsättningens storlek och utveckling beskrivs med en fördelning på långivare, låneform och räntevillkor. Remissinstanserna har lUlslyrkl förslaget.

För egen del får jag anföra följande. Jag delar utredningens uppfattning alt det är av vikl atl fillräckligt underlag finns för analyser av jordbrukets kapitalbehov och skuldsättning. Behovet av ytterligare statistik för detta ändamål fillgodoses emellertid under är 1983 genom SCB:s undersökning av jordbrukarnas tillgångar och skulder. SCB planerar all ungefär vart femte år göra en sådan specialstudie i anslutning fill deklarationsundersökningen.

2.5.2 Samråd

Lantbmksstyrelsens lånegaranfinämnd är ett organ för samråd mellan lantbmksstyrelsen, hypoteksorganisationen. Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund och Svenska sparbanksföreningen. 1 nämnden behandlas f.n. främst kredittekniska frågor rörande enhetliga ränte- och amorteringsvillkor, värderingsprinciper etc. för de lån med eller utan stafiig garanfi som kreditinstituten förskotterar i avvaktan på avlyft från hypoteksinsfituten.

Utredningen har föreslagit att lånegaranUnämnden utökas med representanter för även LRF och Trädgårdsnäringens riksförbund och att den utnyttjas för samråd i alla frågor som rör jordbmkets och trädgårdsnäringens finansiering. Vidare föreslås att samråd äger rum mellan hypoteksföreningarna och lanlbmksnämnderna.

Remissinslanserna har så gott som genomgående tiUslyrkt förslaget. FuUmäktige i riksbanken har dock ifrågasatt om ett samrådsorgan behövs om hypoteksbankens obligationsmonopol upphävs. RRV har å sin sida ifrågasatt om ett samrådsorgan ensamt är tillräckligt för att påverka atl prioriteringar och kreditgivning sker i linje med de jordbmkspoliliska målen.

För egen del får jag anföra följande. Det av mig i avsnitt 2.2 förordade prioriteringssystemet bygger på att landshypoleksföreningarnas kreditgivning skall utgä från de jordbmkspolifiska målen. Övriga kreditinsfitut får möjlighet att i ökad omfattning medverka i jordbmkets finansiering genom oprioriterad kreditgivning. Det är därför väsentligt att det finns ett fomm där man med utgångspunkt i det av mig förordade prioriteringssystemet kan diskutera kreditgivningens inriktning. Jag anser i likhet med utredningen att en utökad iänegarantinämnd är ett lämpligt forum för

Prop. 1982/83:135 22

sådana överläggningar. Det kan ocksä finnas behov av samråd om kreditgivningens inriktning mellan hypoteksföreningarna och lantbruksnämnderna. Det får ankomma på lantbmksstyrelsen och hypoteksbanken att i samarbete med de lokala organisationerna finna de närmare formerna för detta samråd.

2.5.3 Analys och information

Utredningen har lagil upp vissa frågor om analys av och information rörande jordbmkets kapitalförsörjning. Dessa frågor får behandlas i annat sammanhang.

2.6 Belåningsgraden hos trädgårdsföretag

Hittills har rått en principiell skillnad i behandlingen av jordbmksföretag och trädgärdsföretag i kredithänseende. Trädgårdsnäringens möjligheter alt erhålla långfrisfig finansiering med bottenlån hos hypoteksinstilul har varit begränsad till större företag med odling på öppen jord, vilket uteslutit bl.a. växthusföretag. Belåningsgraden, dvs. den andel av det äsatta belåningsvärdet som angett övre gränsen för bottenlånels storlek, har dessutom varit 50% mol 75% för jordbmksföretag (40 § 2 jämförd med 44 § landshypolekslagen).

Utredningen har ansett att nuvarande särbehandling av trädgärdsföretag inle är ändamålsenlig och har föreslagit ändringar i lagstiftningen som likställer jordbmksföretag och trädgårdsföretag i nu nämnda hänseenden. Skillnader i respekfive fastigheters långsiktiga värde bör återspeglas i belåningsvärderingen och inte i belåningsgraden.

Hypoteksbanken har inte någon erinran mot förslaget. Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF) är tillfreds med alt Irädgärdsföretagen föreslås bli delaktiga av hypotekslån på samma villkor som jordbruksförelag och anser samtidigt bl.a. atl del är ytterst angeläget atl tillräckliga medel snarast ställs till hypoteksföreningarnas förfogande med möjlighet för trädgårds-företagen till bättre låneplacering än f. n. Bankinspektionen har inle nägon erinran mot förslaget och pekar på betydelsen av tillföriilliga värderingar som beaktar de mer långsikfiga fömtsättningarna för lönsam drift.

Ävenjag ansluter mig till utredningens förslag. Jag föreslär därför att 40 och 44 §§ landshypolekslagen ändras i enlighet med vad utredningen här föreslagit.

2.7 Ikraftträdande

Utredningen har ansett att låneansökningar som kommer in efter del att utredningens förslag presenterats kan behandlas enligt de nuvarande reglerna men med dét förbehållet att omprövning av krediten kan komma att ske enligt de nya riktlinjerna. För de ansökningar som kommit in innan

Prop. 1982/83:135 / 23

utredningens förslag presenterats skulle däremot de nuvarande reglerna tillämpas utan undantag.

För egen del anser jag att del nya systemet i princip bör tillämpas fr. o .m. närmaste helårsskifte, dvs. fr. o. m. den 1 januari 1984. Har hypoteksbanken anskaffat medel genom emission av obligationer eller annan upplåning som skett före nämnda datum, bör medlen fä lånas ut enligl de nuvarande reglerna. Emitteras obligafioner efter den I januari 1984 bör det nya prioriteringssystemet gälla för utlåningen av de därigenom upplänade medlen. I dessa hänseenden torde det inte behövas några särskilda övergångsbestämmelser i lagen (1974:922) om kredilpolitiska medel. Däremot behövs det sådana såvitt gäller frägan i vilken omfattning obligationer som utfärdats före den 1 januari 1984 får räknas som likvida medel vid beräkning av likviditetskrav för bankerna. Obligationer som utfårdats av hypoteksbanken innan ändringen trätt i kraft bör fortfarande räknas som likvida medel, även om de upplånade medlen delvis använts för ändamål som är oprioriterade enligt de nya reglerna. Likaså bör vid konvertering efter ikraftträdandet de nya obligafioner som ersätter obligationer som härrör från fiden före ikraftträdandet få räknas som likvida medel. Jag fömtsätter dock atl de nya obligationerna endast avser att ersätta de äldre. De får inle innefatta någon upplåning utöver det inlösta lånebeloppet. Jag föreslår att övergångsbestämmelser av denna innebörd införs.

Ändringen i 40 § landshypolekslagen kräver en övergångsregel. I mitt förslag har upptagits en sådan. De övergångsbestämmelser som behövs i övrigt behandlas i specialmofiveringen.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoleksföreningar,

2. lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.
Lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om tandshypoteksföreningar

Terminologin i landshypolekslagen har i viss mån anpassats till jordabalkens terminologi. Bl.a. har ordet "jordegendom" bytts ul mot termen "fast egendom". Denna term kan avse en eller flera fastigheter. Säkerheten för hypotekslån består i många fall av panträtt i flera fastigheter som gemensamt bildar en brukningsenhet.

En av utredningen föreslagen ändring som saknar motsvarighet i departementsförslagei avser 46 § i lagen. Av denna paragraf framgår att villkoren

Prop. 1982/83:135 \ 24

för de lån som en förening lämnar skall vara desamma som gäller för föreningens motsvarande lån hos banken. Utredningen anser det naturiigt atl vUlkoren för föreningamas ufiåning, främst vad gäller amorteringstiden, anpassas tUl lånesökandens situation och det aktuella kapitalbehovet. Pä gmnd härav har utredningen föreslagit att lagrummet ändras sä atl de genomsnittliga viUkoren för föreningarnas utlåning skaU överensstämma med villkoren för föreningarnas upplåning hos banken.

Hypoteksbanken har avstyrkt förslagel. Banken har därvid aiifört, att föreningama redan i dag har möjlighet alt för varje enskilt bottenlån välja bland de olika amorteringslånetypersom av banken ställts till föreningarnas förfogande. Det är föreningarnas samlade utlåning som skall stå i överensstämmelse med obligationslånens amorteringsplaner. Vid behov vidtar banken erforderliga anpassningar i amorteringsvillkoren för de bol-tenlånetyper som tillhandahålls. Utredningens förslag fordrar en mycket avancerad redovisningsteknik hos föreningarna utan att medföra några fördelar genom större flexibUitet i ufiåningen. Inle heller sladshypotekskassan anser att den föreslagna lagändringen bör genomföras. Sladshypotekskassan påpekar att hypoteksbanken kan variera villkoren för sin ufiåning fill föreningarna så att villkoren i genomsnitt motsvarar de viUkor som gäller för upplåningen.

För egen del får jag anföra följande. Som framgår av hypoteksbankens remissyttrande är det föreningamas samlade utlåning som skall stå i överensstämmelse med obligafionslänens amorteringsplaner. Utredningens förslag alt föreningama skulle fördela sina ulläningsmedel mellan lånta-.garna pä villkor som i genomsnitt motsvarar de vUlkor som gäller för föreningarnas lån hos banken skulle medföra att den direkta kopplingen mellan föreningarnas utlåning och föreningarnas län hos banken skulle upphöra. Vid sådant förhållande och då det föreslagna systemet skulle bli besvärligt att tillämpa utan att medföra avsedda fördelar delar jag hypoteksbankens och stadshypotekskassans uppfattning att förslaget inte bör genomföras. Jag lägger därför inte fram något förslag lill ändring av 46§.

Inte heller lägger jag såsom utredningen förordat fram något förslag om visst minsta lånebelopp.

32 §

I paragrafen anges ändamålet med landshypoleksföreningarnas verksamhel. Föreningamas huvuduppgift enligt paragrafens nuvarande lydelse är sålunda att lämna dels långfrisfiga lån till fasl ränta mot säkerhet i jordegendom dels garanfilån för jordbmks- och skogsbruksändamål.

Enligt förslaget skall landshypoleksföreningarnas lån över lag vara långfristiga län och avse jordbmks-, skogsbmks- och trädgärdsändamål. Kravet på att lån alltid skall lämnas fill fasl ränla har slopats. Det kan i vissa fall finnas skäl justera räntesatsen. I princip bör dock gälla att ifrågavarande långfristiga utlåning sker mot fast ränta. För andra lån än garantilån skall som tidigare ställas säkerhet i form av panträtt i fast egendom (inleck-ningssäkerhet). Paragrafen har ändrats i enlighet med det sagda.

Prop. 1982/83:135 25

40 §

I denna paragraf anges vilka jordegendomar en förening fär belåna. För att vara belåningsbar skall jordegendom utgöra en självständig produkfionsenhet och huvudsakligen användas för jordbmk med binäringar eller skogsbmk eller för sådan trädgårdsskötsel, specialodling eller annan därmed jämförlig produkfion, som drivs i slörre omfattning på öppen jord och som självständig näring.

Av avsnitt 2.2 framgår att kreditgivningen enligt förslaget skall inriktas på jordbruksföretag som inte bara vid lånetillfället är en självständig jordbmksenhet utan även på sikt är utvecklingsbara. Frågan om ett jordbmksföretag är utvecklingsbart får gmndas på en bedömning av förhållandena vid lånelillfället. Vidare skall enligt vad jag föreslagit i avsnitt 2.6 långivningen till trädgårdsnäringen inte längre vara begränsad till störte företag med odling på öppen jord. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

41 §

Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse fär endast den som innehar jordegendom med äganderätt eller fideikommissrätt erhålla lån hos landshypoteksförening. Undantagna från bestämmelsen är dock vissa sambmksföreningar och andelsladugärdsföretag under fömtsättning att sammanslutningen fömtom på egen fast egendom ocksä bedriver verksamhet på jordområden som arrenderas av medlemmarna. Av 47 § första stycket framgår vidare att lån får beviljas endast mot inteckning för fordran i jordegendom som lånesökanden innehar med äganderätt eller fideikommissrätt. Enligt andra stycket i 47 § får dock som säkerhet för län tUl sambmksförening eller andelsladugärdsföretag godtas gemensam inteckning i egendom, varav en del ägs av sammanslutningen och återstoden av medlemmarna i sammanslutningen. Beträffande lån med statlig lånegaranti framgår av 58 § första stycket att lånesökande som erhållit sådan garanti kan beviljas lån även om han inte äger jordegendom som avses i 40§. j Enligt 22 kap. 2§ andra stycket jordabalken fär ansökan om inteckning avse flera fasfigheter endast om dessa är i samma ägares hand. En ansökan om gemensam inteckning kan sålunda enligt jordabalken inte beviljas i fastigheter som ägs dels av en sambmksförening eller ett andelsladugärdsföretag, dels av medlemmarna. Däremot är dessa fasfighetsägare givetvis oförhindrade alt alltjämt pantsätta äldre inteckningshandlingar. Sådana inteckningshandlingar torde dock vara ovanliga. Mot bakgmnd av det sagda anser jag alt tillräckliga skäl inte föreligger att i landshypolekslagen ha regler om lån mot inteckningssäkerhet i fasfigheter som ägs dels av en sambmksförening eller ett andelsladugärdsföretag, dels av medlemmarna i sammanslutningen. 41 § andra och tredje styckena samt 47 § andra stycket bör därför utgä.

43 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om jordegendoms belånings värde. Enligt andra stycket 2 får belåningsvärdet ej omfatta värdet av maskin och

Prop. 1982/83:135 26

annan utrusining, som hör lill egendomen enligt 4§ lagen (1966:453) om vad som är fast egendom. Det sistnämnda lagrummet motsvaras numera av 2 kap. 3 § jordabalken.

44 §

I avsnitt 2.6 föreslås atl belåningsvärdet för trädgärdsföretag skall vara lika stort som för jordbruksföretag, dvs. höjas från nuvarande 50% lill 75%. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

47 § Se vid 41 §.

Övergångsbestämmelser

De ändringar jag föreslagit i 40 § innebär, som framgått av avsnitt 2.2 och specialmotiveringen, bl.a. att kreditgivningen bör inriktas på jordbmksföretag som inle bara vid lånelillfället är en självständig jordbmksenhet ulan även på sikt är utvecklingsbara. Detta för med sig alt vissa jordbruksföretag som enligt nuvarande bestämmelser får belånas inte kommer att kunna belånas efter det att den nya bestämmelsen trätt i krafl. Så är fallet med jordbruk som på sikt inte är en självständig produktionsenhet. För alt en förening inte skall behöva säga upp ett redan beviljat lån i egendom som inte längre får belånas enligt den nya bestämmelsen eller avslå en låneansökan belräffande sådan egendom som kommit in före ikraftträdandet men inte kunnat avgöras dessförinnan bör 40 § gälla i sin äldre lydelse om län beviljats eller ansökan om lån kommit in före ikraftträdandet. Jag föreslår en övergångsbestämmelse av denna innebörd.

Övergångsproblem beträffande 41 och 47 §§ se vid 41 §.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

Ändringen i 9 § andra stycket betingas av att enligt förslaget vissa fömtsättningar skall gälla för atl obligafioner som utges av hypoteksbanken skall vara prioriterade - dvs. aUtid räknas som likvida medel - enligl den kreditpolitiska lagstiftningen. Förslaget har närmare behandlats i avsnitt 2.2. Lagmmmel har jämkats redaktioneUt.

Rörande övergångsbestämmelser se avsnitt 2.7.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen lill

1. lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoleksföreningar,

2. lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1982/83:135 27

Bilaga I

Sammanfattning av betänkandet (Ds E 1981:14) Jordbrukets kapitalförsörjning

Under senare hälften av 1970-lalet har flera utredningar' presenterats, som berör jordbmk, skogsbruk och trädgårdsnäring. Näringarnas finansieringsfrågor behandlas ej närmare i dessa utredningar eller i kapitalmarknadsulredningen.

Utvecklingen under senare hälften av 1970-talet har aktualiserat en kompletterande utredning om jordbrukets kapitalförsörjning.

Då många jordbruk drivs i kombination med skogsbruk och bildar en finansiell enhet tillsammans med skogsbmket, behandlar utredningen jordbruk, jordbruk som drivs i kombination med skogsbruk saml skogsfastigheler som ägs och förvaltas av fysiska personer. Tonvikten i utredningen är dock lagd på det egentliga jordbrukets situation.

Jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket

Inomjordbmket finns ca 120 000 företag med merän 2 ha åker. Sammanlagt bmkas vid dessa företag ca 2,9 miljoner ha åker och 4,5 miljoner ha skog. Till detta kommer ca 6 miljoner ha skog som ägs av fysiska personer och dödsbon och inte drivs i kombination med det egentliga jordbruket. Inom trädgårdsnäringen finns ca 2000 företag med produktion i växthus. Frilandsodling förekommer vid ca 4000 företag och drivs ofta på jordbruksfastigheter.

UtveckUngstendenser och problem inom jordbruket och trädgårdsnäringen.

Utvecklingen i jordbruket och trädgårdsnäringen under 1970-talet hänger samman med den i samhället i stort. Tre grunddrag finns. Företagen inom näringarna är kapitalintensiva och därför har de ekonomiska villkoren påverkats av de under senare är genomförda räntehöjningarna. De höjda energikostnaderna har påverkat fömtsättningarna, i synnerhet för trädgårdsnäringens företag. Ett tidigare uppdämt investeringsbehov i kombinafion med vissa investeringsfrämjande åtgärder har medfört en hög investeringsnivå under 1970-talet inom vissa delar av jordbmkel. Investeringarna har därefter minskat som följd av bl.a. den högre räntenivån och lönsamhetsproblem framför allt i animalieproduktionen.

' SOU 1977:17 Översyn av jordbrukspolitiken SOU 1978:6 Skog för framtid SOU 1978:51 Svensk trädgårdsnäring

SOU 1978:11 Kapitalmarknaden i svensk ekonomi

Prop. 1982/83:135 28

Statligt finansieringsstöd tUl Jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket

Utgångspunkten för jordbmkspoUtiken är att landets naluriiga resurser för jordbruksproduktion skall utnyttjas och att familjejordbruket skall vara den dominerande formen. Viktiga mål för politiken är att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som jämförbara gmpper uppnår, samt att tillgodose konsumenternas krav på säker fillgång till livsmedel av hög kvalitet fill rimliga priser.

Det statliga finansieringsstödet är ett viktigt medel för jordbrukspolitikens genomförande. Stödet har formen av lånegarantier, statsbidrag och lån med uppskjuten ränta. Målsättningen är att skapa och bibehålla utvecklade jordbmksföretag med en på kort och lång sikt effektiv produktion. Även för trädgårdsnäringen och skogsbruket finns etl stafiigt finansieringsstöd.

Strukturen i Jordbrukets skuldsättning

Utredningen har med utgångspunkt från fillgänglig statistik beräknat stmkturen i jordbmkets skuldsättning. Beräkningsresultatet framgår av sammanställningen nedan.

		Miljarder kr. 1975	1978	1979
Hypoteksföreningarna Bankema		3,8 7,5	5,9 10,6	7,0 11,5
Kreditmarknaden totalt		11,3	16,5	18.5
Leverantörskrediter Släktlån Andra krediter (inkl. res	tpost)	1,5 2,0 3,8	2,4 3,1 6,1	2,7 3,5 6,8
Övriga krediter totalt		7,3	11,6	13,0
Skulder totalt		18,6	28,1	31,5
Därav jordbruk, skogsbruk drivet i kombination med jordbruk samt skogsfastigheler ägda av fysiska personer och dödsbon		17,1	26,0	29,2

Mätt med år 1975 som bas har hypoteksföreningarna och leverantörerna (i vilken grupp också ingår bl.a. slakterier) ökat sin andel av krediterna. Bankernas krediter fill jordbmkel har ej ökat i samma takt som jordbmkets totala skulder. Materialet tyder dock inte på att jordbmkets genomsnitfiiga finansiella stmktur nämnvärt förändrats under 1970-talets senare hälft.

Jordbrukets och trädgårdsnäringens kapitalbehov och finansiering

En särskild projektgmpp har åt utredningen utfört en finansieringsanalys av jordbruket. Genom sammanställning av material från olika källor har en beskrivning av jordbmkets investeringar och finansiering gjorts för 1977

Prop. 1982/83:135 29

och 1978. Med samma uppställning och metod har en prognos utarbetats. Prognosen avser ett normalår under 1980-talet. För 1977 och 1978 är beräkningarna gjorda i löpande priser. Prognosen är framräknad i 1980 års prisnivå.

Under 1970-talet har investeringarna legat på en hög nivå. Etl uppdämt investeringsbehov i mjölkproduktionen samt, som en följd av bl. a. livsmedelssubventionerna, en ökad efterfrågan på animalieprodukler har bidragit härtill. Maskininvesteringarna har, bl.a. som följd av ändrade skattemässiga avskrivningsregler och vissa generella investeringsfrämjande åtgärder, legat högt. Inflafionen har medfört etl ökat behov av rörelsekapital.

Beräkningarna i prognosavsniltet är osäkra. En god lönsamhet ger en hög självfinansiering men ökar ocksä investeringsviljan. En svag lönsamhet har troligtvis omvänd effekt. Förskjutningarna mellan åren kan under prognosperioden bli stora. Den nu aktuella situationen indikerar en låg investeringsnivå under de närmaste åren.

Med utgångspunkt från flera antaganden har utredningen för etl normalår under 1980-talet bedömt behovet av kort- och medelfristiga krediter tiU ca 3,6 miljarder kr. bmtto. Bedömningen lyder pä att det årliga kreditbehovet för finansiering av långsiktiga investeringar och fastighetsförvärv uppgår tUl ca 1,6 miljarder kr. brutto.

För trädgårdsnäringen har på motsvarande sätt bedömts finnas ett årligt kreditbehov pä ca 210 miljoner kr., varav ca 150 miljoner kr. avser långsiktiga investeringar.

Svensk kreditmarknad

Utredningen har i sin beskrivning av den svenska kredUmarknaden utgått från jordbmkets, skogsbmkets och trädgårdsnäringens situation. Av materialet framgår alt näringarna främst riktat sin efterfrågan på krediter mot hypoteksföreningarna och föreningsbankerna.

Den stora investeringsvolymen i jordbruket under 1970-talel och de begränsade utlåningsresurserna i hypoteksföreningarna har gjort att en slor andel av de långfristiga krediterna interimistiskt placerats hos bankerna. I samband med begränsningar i bankernas kreditgivning har man sökt få alla krediter säkerställda med bottenpantbrev i jordbruksfastigheter slutligt placerade i hypoleksförening. Detta har lett fiU att efterfrågan på hypotekslån ökat kraftigt.

Sveriges aUmänna hypoteksbank och landshypoteksföreningarna

Sveriges allmänna hypoteksbank anskaffar, genom obligationsförsäljning,medel för hypoteksföreningarnas utlåning tiU jordbmkel. Hypoteksföreningarna har en stor betydelse för jordbmkets finansiering och svarar för ca 22% av dess totala skulder. År 1970 uppgick föreningarnas nyutlåning tUl 172 miljoner kr. och har därefter successivt ökal till 1415 miljoner kr. 1980. Trots ökningen har som följd av begränsningar i utlåningskapaci-

Prop. 1982/83:135 30

telen och tillämpade prioriteringsregler vid kreditbeviljningen, en kö av låneansökningar och beviljade ej utbetalda lån på storleksordningen 6 miljarder kr. uppstått.

Med nuvarande bedömningskriterier kan föreningarna i princip lämna krediter till alla kapitalbehov som avser jordbruk och skogsbruk samt i viss utsträckning även till trädgårdsnäringen under förutsättning att gällande villkor om säkerhet är uppfyllda.

Vissa speciellafrågor av belydelse för Jordbrukets och trädgårdsnäringens finansiering

Utredningen har beskrivit och analyserat det statliga garantilånesysle-met från främst kreditteknisk synpunkt. Garantilånen uppgår till ca 10% av de totala skulderna i jordbruket. Hypoteksföreningarnas andel av ga-ranfilånen har ökat från ca 20% 1950, ca 32% 1970 fill över 40% 1980. Dä kreditrestriktioner rått har det i flera fall varit svårt att placera garantilånen lill bästa möjliga räntevillkor.

Lantbmksnämndernas kapitalbehov i samband med köp av jordbruksfastigheter i rationaliseringssyfte finansieras genom jordfonden. Fonden har ökat från 277 miljoner kr. 1971 lill 367 miljoner kr. 1980 men trots ökningen har likviditeten tidvis varit ansträngd. En orsak till detta har bl. a. varit att köparna av jordfondens fastigheter ej kunnat erhålla finansiering av sina förvärv som följd av kreditrestriktioner.

Prisutvecklingen på jordbruksfastigheter har legal över den i samhället allmänna prisutvecklingen under huvuddelen av 1970-lalet. Investeringskostnaderna för bl.a. ekonomibyggnader har stigit. Detta har medfört problem vid nyetableringar och genomförande av större investeringar.

Under hela 1970-talet har tillgången på långfristigt, lånat kapital varit begränsat. Hypoteksföreningarnas lånevillkor har skärpts och den allmänna räntenivån höjts. Villkoren för jordbrukets finansiering torde i ringa grad ha bidragit lill prisstegringen på jordbruksfastigheter. Effekterna av låneformen län med uppskjuten ränta, kan ännu ej utläsas vad gäller prisbildningen på jordbruksfastigheter.

Prisstegringen har f. n. avstannat och elt statligt system för kontroU av köpeskillingen vid faslighetsförsäljning har införts.

En del av kapitalbehovet inom jordbruket och trädgårdsnäringen avser förvärv av fasligheter och rörelser. Dessa förvärv innebär atl medel tillförs den säljande parten från bl.a. kreditmarknaden. I sammanhanget kan noteras att flertalet överlåtelser av jordbruksfastigheter är s.k. släktförvärv, vilka sker till lägre pris än de på marknaden normala. Detta innebär en bindning och överföring av kapital inom sektom.

Utredningen har funnit att inte sällan en stor del av det hos säljaren disponibla kapitalet binds som inlåning i köparens bank som följd av villkor från banken i samband med kreditgivningen.

För alt belysa de regionala skillnaderna har huvuddelen av det stalls-

Prop. 1982/83:135 31

tiska materialet fördelats på södra och mellersta Sverige resp. norra Sverige. Några avgörande skillnader har ej noterats. Hypoteksföreningarnas verksamhel fördelas på tio regioner. En viss skillnad i lånekö och väntelid finns som följd av nuvarande system för fördelning av hypoteksbankens utläningsresurser mellan föreningarna.

Ätgärdsförslag

Utredningen har beskrivit utvecklingen av jordbmkets finansiering under 1970-talet. Det slalisfiska underlaget för en sädan beskrivning är osäkert varför utredningen föreslär att den av statistiska centralbyrån genomförda deklarationsundersökningen vissa år skall omfatta strukturen i jordbrukets skuldsättning. Avsikten är att därigenom erhålla ett bällre underlag för överväganden som rör jordbrukets finansiering.

Utredningen föreslår vidare atl lantbmksstyrelsen skall följa utvecklingen av jordbmkets och trädgårdsnäringens kapital- och kreditbehov och utföra erforderliga analyser. För samråd i frågor som rör jordbrukets och trädgårdsnäringens finansiering mellan företrädare för näringarna, kreditmarknaden och lantbruksslyrelsen bör styrelsens nuvarande lånegaranti-nämnd användas. Nämnden föreslås utökad med representanter för Lantbmkarnas riksförbund och Trädgårdsnäringens riksförbund. Samråd i finansieringsfrågor bör vidare ske mellan hypoteksföreningarna och berörda lantbruksnämnder.

Hypoteksföreningarna har stor betydelse för näringarnas finansiering. Inriktningen i kredilgivriingen bör därför vara sådan att näringarnas långsiktiga utveckling främjas och bör således utgå från de gällande jordbrukspolitiska målsättningarna. Föreningarnas långfristiga krediter bör utnyttjas för de långsiktiga kapitalbehoven. Amorteringstiderna bör anpassas till kapitalbehovets art och lånesökande företags situation.

Om kapitalknapphet uppstår som följd av obalans mellan hypoteksorganisationens ufiåningsresurser och krediteflerfrågan, bör ett prioriterings-system införas så att väntetider över 12 månader normalt inte uppstår. Det av utredningen förordade prioriteringssyslemet utgår från att låneansökan skall lämnas i direkt anslutning till atl kapitalbehovet uppstår och atl ansökan snarast skall behandlas av hypoteksföreningen som beslutar om en lånerätt. I prioriteringssystemet skall ingå en budgetering av till vilket belopp som lånerält totalt kan beviljas i en förening utan att kö över 12 månader uppstår.

Vid kreditgivning skall prioriteras:

• Förvärvslän för finansiering av ägarskiften på fastigheter.

• Investeringslån för finansiering av långsiktiga investeringar i anläggningstillgångar.

• Garantilån som avser mer långfristiga kapitalbehov.

För att åstadkomma en balans i hypoteksföreningarnas kreditgivning och för alt det föreslagna prioriteringssyslemet skall få avsedd effekt.

Prop. 1982/83:135 32

föreslås att nuvarande kö avvecklas. Detta bör ske - efter överenskommelse mellan riksbanken, hypoteksorganisationen och berörda banker -genom särskilda obligationsemissioner.

Utredningen anser att deff. n. ej är motiverat atl i hypoteksorganisationen införa etl syslem med inlåning i samband med kreditgivningen liknande det som förekommer för äldre villafasfigheter. Organisationen bör dock vara oförhindrad att införa ett sådant system om det skulle visa sig motiverat.

Utredningen ser det naturligt att basen för jordbrukets och trädgårdsnäringens kapitalförsörjning breddas genom ett slörre utnyttjande av de banker som idag har en liten andel av sin förelagskreditgivning inom dessa näringar. Även de företagsfinansierande mellanhandsinslilulen kan för de slörre och specialiserade företagen erbjuda en ändamålsenlig finansiering.

Utredningen ser inga motiv för hypoteksbankens nuvarande ensamrätt att finansiera jordegendom med medel erhållna genom obligationsutgivning. Det finns dock i dagsläget endast begränsade fördelar med att flera institut bygger upp en verksamhel för finansiering av näringarnas förelag hknande hypoteksorganisationen med medel från obligationsmarknaden.

För att förbättra informationen vad gäller näringarnas finansiering föreslår utredningen atl lantbruksstyrelsen, som ett led i sin rådgivning, utarbetar en skrift som redovisar de olika finansieringsalternativen.

Den marknads- och projektprövning som normall sker vid förelagskreditgivning måste vad gäller jordbrukskrediter också ta hänsyn till produktionsbalans och de jordbmkspoliliska målsättningarna. Utredningen föreslår därför att statens jordbruksnämnd ärligen presenterar en bedömning av marknadsförutsättningarna för olika produktionsgrenar inom jordbrukssektorn.

Reservation

Reservation av Kurt Eklöf ang. hypoteksbankens ensamrätt att på obligationsmarknaden låna upp medel för finansiering av jordegendom

Alltsedan sitt bildande har hypoteksbanken haft "ensamrätt atl mot obligationer låna upp medel för utlåning mot säkerhet i jordegendom ..."

Utredningens majoritet ser inte några principiella motiv för denna ensamrätt men vUl ändå inte föreslå atl den avskaffas; i dagsläget ser den inga fördelar med att flera institut bygger upp en långfristig finansiering av jordbruks- och trädgårdsnäring med medel från obligationsmarknaden.

Utredningen betonar också att ensamrätten ej hindrar bostadsinstituten att medverka vid finansieringen av bostäder på jordbruksfastighet och att företagsfinansierande mellanhandsinstitut kan medverka i finansiering av jordbmksföretag eftersom de ej erhåller medel från obligationsmarknaden.

Prop. 1982/83:135 33

Jag anser däremot att ensamrätten bör avskaffas. För det första - och detta är ett principiellt argument - därför att del bör fordras starka skäl för att upprätthålla en monopolställning av det slaget och utredningen hävdar inte att sådana skäl finns.

För det andra därför att ensamrätten tvärtemot vad utredningens majoritet tror kan hindra den önskvärda utvecklingen mot att andra kreditinstitut engagerar sig i jordbmkets finansiering. Som ett led i utveckUngen mot en bredare kapitalmarknad kommer företagsfinansierande mellanhandsinstitut och jordbmksinstitut ställas inför valet att finansiera sig genom försäljning av obligationer eller reverser, både tUl storplacerare och en bredare aUmänhet. Det vore helt irrationellt om utvecklingen pä detta område skuUe påverkas av ett förbud att utnyttja obligationsupplåning för kreditgivning mot säkerhet i jordegendom.

3 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 135

Kan flera föreningars lånebehov ej på en gång tillgodoses fullt ut, skall banken fördela tillgängliga lånemedel mellan föreningarna. Fråga om fördelning av länemedel skall dock avgöras på delägarsammankomst, om frägan behandlas av förstärkt styrelse och därvid minst en tredjedel av de röstberättigade begärt del. Sammankomstens beslutfår avse fördelning av lånemedel under högst ett kalenderår.

Om de beräknade tillgängliga lånemedlen ej räcker för att tillgodose efterfrågan på lån, skatt vid behandling av låneansökningar etl prioriteringssystem tillämpas. Detta system skall utformas av banken och gälla lika för samtliga hypoleksföreningar och vara så uppbyggt att de för Jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen mest angelägna lånebehoven kan tillgodoses.

Kan flera föreningars länebehov likväl inte på en gång tillgodoses fullt ul, skall banken fördela tillgängliga medel mellan föreningarna.

Fråga om prioriteringssystem och fördelning av lånemedel skall avgöras av delägarsammankomst, om frägan har behandlats av den förstärkta styrelsen och därvid minsl en tredjedel av de röstberättigade begärt det.

Prop. 1982/83:135 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rar (garantUån) samt att driva an- sådan inriktning att den långsiktiga
nan verksamhet som stär i samband utveckUngen av Jordbruket, skogs-
därmed. bruket och trädgårdsnäringen

främjas.

40 §

Förening får belåna jordegen- Lån får lämnas mot säkerhet i

dom, som utgör en självständig pro- fastighet, som utgör en självständig

duktionsenhet och huvudsakligen produktionsenhet och huvudsakli-

användes gen användes

1. för jordbmk med binäringar el- I. för jordbruk med binäringar el
ler skogsbmk, eller ler skogsbruk, eller

2. för sådan trädgårdsskötsel, 2. för trädgårdsskötsel, special-
specialodling eller annan därmed odUng och annan därmed jämförlig
jämförlig produktion, som drives i produktion.

större omfattning på öppen jord Den på fastigheten drivna pro-
och som självständig näring. duktionen skall ha en omfattning

som är av betydelse från sysselsättnings- och försörjningssynpunkt.

44 §
Lån får beviljas till högst 75 % av Lån får beviljas till högsl 75 % av

beläningsvärdet eller vid belåning belåningsvärdet. av Jordegendom som avses i 40 § 2 tiU högst 50% av belåningsvärdet.

46 §

Förening skall lämna lån på sam- En förenings utlåning skall be-
ma villkor som gäller för förening- träffande ränta, amortering och
ens motsvarande län hos banken. därmed jämförliga villkor i genom-

snitt motsvara de villkor som gäller för föreningens län hos banken.

58 §
Lånesökande som erhållit statlig Lån får lämnas mot slallig låne-

lånegaranti kan beviljas tån även garanti även om låntagaren ej äger om han ej äger jordegendom som fastighet som avses i 40 §. avses i 40 §.

I stället för 42-44, 47 och 48 §§ gäller vad den statliga myndigheten föreskriver om garantiläns storlek och om skyldighet att ställa och underställa säkerhet för länet.

Övergår egendom, som avses med garanlilån, till ny ägare eller brukare gäller utöver 53 § att länet fär övertagas av den nye ägaren eller brukaren endast om den statliga myndigheten medgivit, alt lånegarantin skall avse den nye ägarens eller brukarens förpliktelser.

Denna lag träder i krafl den 1 juli 1983.

Prop. 1982/83:135 36

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds E 1981:14) Jordbrukets kapitalförsörjning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av bankinspektionen, lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens jordbruksnämnd, fuUmäktige i Sveriges riksbank, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska bankföreningen gemensamt med Post- och Kreditbanken, PK-banken, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund gemensamt med Folksam, AB Industrikredit, Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sparbankemas intecknings AB (SPINTAB), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges lantbruksuniversitetet', Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Trädgårdsnäringens riksförbund.

Dessutom har yttrande inkommit från riksrevisionsverkel (RRV).

Lantbmksstyrelsen har bifogat yttranden från lantbruksnämnderna i Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län. Skogsstyrelsen har bifogat yttranden från skogsvårdsstyrelsen i Kalmar, Älvsborgs och Västernorrlands län. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har utan egen kommentar i allt väsentligt anslutit sig tiU de synpunkter som redovisas i LRF:s yttrande.

1 Allmänna synpunkter

Skogsstyrelsen anser att utredningen ofullständigt behandlat lanlbmks-företagens kapitalförsörjningsfrågor genom att analysen ensidigt inriktats på det egentliga jordbruket, trots att många lantbmksföretag drivs som kombinerade jordbmks- och skogsbmksföretag. LO menar att utredningen inte kunnat ta upp de väsenfiiga problemen för jordbmkets kapitalförsörjning, eftersom man haft till uppgift att arbeta inom ramen för gällande jordbrukspolitik. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam hävdar kravet på marknadsmässig förräntning av försäkringsspararnas medel. Sveriges lanlbmksuniversitel anser det vara en brist att utredningen inte tagit upp frågan om vad som från jordbrukspolitisk och samhällsekonomisk synpunkt är en rimlig investeringsaktivUel.

' Sveriges lantbruksuniversitet har som sitt yttrande överlämnat ett av professorerna Bo Andersson och Olof Bolin, institutionen för ekonomi och statistik, utarbetat yttrande.

Prop. 1982/83:135 37

1.1 Skogsstyrelsen

Utredningens huvudinriktning har varit att behandla kapitalförsörjningsfrågorna med utgångspunkt frän det egentliga jordbmkets situation. Då många företag med kombinafionen jordbmk-skogsbmk utgör en finansiell enhet kan inte kapitalförsörjningsfrägorna för jordbmksdelen respekfive ' skogsbmksdelen behandlas var för sig, vUket innebär att utredningen omfattar även det privata skogsbmkets kapitalbehov och finansiering. TUl jordbmk har utredningen ocksä hänfört den del av skogsbmket som ägs av fysiska personer och dödsbon och som inte drivs i kombination med egentligt jordbmk.

Utredningen har gjort en omfattande analys av skuldsättning, finansierings- och kreditfrågor m.fl. frågor som är gemensamma för jord- och skogsbmket. Dessutom har utredningen belyst utvecklingstendenser och problem, kapitalbehov, lönsamhetsutveckUng, Ukviditet, skuldsättnings-stmktur m. fl. frågor med stark tonvikt pä det egenfiiga jordbmkel. Skogsbmkets behov av kapital för investeringar, skogsbmkets roll som likviditetsreserv och skogsbmkets betydelse för skuldsättningsstmktur och lånevillkor m. m. har däremot inte behandlats. Skogsstyrelsen anser att detta innebär en ofullständig behandling av lantbmksföretagens kapilalförsöij-ningsfrågor.

I föreliggande remissvar behandlas i huvudsak frågor som har betydelse för skogsbmket. Specifika jordbmksfrågor och trädgårdsnäringens kapitalförsörjningsproblem behandlas däremot inte eftersom dessa frågor ligger utanför skogsstyrelsens kompetensområde.

Skogens roll för lantbruksföretagets kapitalförsörjning

I detta avsnitt vill skogsstyrelsen peka på problem sorn sammanhänger med skogens roll vid likviditetssvårigheter och i samband ed ägarbyten. Dessa frågor berörs inte alls av utredningen.

Den växande skogen utgör etl producerande kapital och fungerar samtidigt som ett lager som när som helst kan omsättas i pengar. För jordbmka-re/skogsägare med brist på medel för nödvändiga utgifter och/eller brist på kapital för angelägna investeringar i jordbmkel kan det vara frestande atl avverka hårdare än vad som är förenligt med målet om en hög och varaktig avkastning från skogsbmket. Samtidigt föreligger risk för att nödvändiga investeringar i skogsvård och markanläggningar i skogsbmket får stå tiUbaka för behövliga investeringar i företagets jordbmksdel. Främsta anledningen till detta torde vara skogsbmksinvesteringamas långsiktiga karaktär. Konkurtensen meUan jord- och skog ökar givetvis om begränsade medel står till förfogande. Brister i jordbrukets kapitalförsörjning tenderar således att i särskilt hög grad gå ut över skogsbmksdelen i de kombinerade företagen.

När det gäller högt skuldsatta jordbmkares likviditetsproblem finns det

Prop. 1982/83:135 38

särskilt stor risk för ett felaktigt utnyttjande av skogsbruksdelen i företagel. I sin analys med förslag till åtgärder för denna gmpp av jordbmkare tar lantbruksstyrelsen upp frägan om dispens från avverkningsbestämmelserna i skogsvårdslagen. "Engångsuttag" ur skogen (eventuellt efter beviljad dispens) anges som en tänkbar lösning i flertalet fall oavsett likviditetssvårigheternas omfattning och skuldsättningens stmktur.

Skogstillgångarna spelar ofta en betydande roll för att tillgodose en del av kapitalbehovet vid ägarbyten och tillköp. Möjlighelerna till skogsavdrag torde bidra till att öka intresset för skogsultag för atl finansiera en del av köpeskillingen. Utformningen av avdragsreglerna, i synnerhet när det gäller nyetableringsfallen, kan leda till önskemål om stora s.k. "engångsuttag" ur skogen. I detta sammanhang har ransoneringsreglerna i skogsvårdslagens 14 § kommit att få en avgörande belydelse. Det nuvarande räntelägel och förhållandet atl prisnivån på fastigheter inte har anpassats i tillräcklig utsträckning lill lönsamhetsutvecklingen innebär ofta finansierings- och likviditetsproblem vid nyetablering och tillköp. Mol denna bakgrund har enskilda skogsägare, företag och organisationer framfört önskemål om en generösare tillämpning av reglerna i 14 §. Bl.a. har Södra Skogsägarna i brev till skogsstyrelsen daterat den 4 mars 1982 framfört önskemål om en utökning av undantagen från bestämmelserna om jämn avverkning enligt ovannämnda paragraf i syfte atl underlätta för enskilda aktiva jord- och skogsbmkare att tillköpa skogsmark altemalivt att etablera sig som skogsbmkare.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning finns del inle skäl atl, på grund av mer eller mindre tillfälliga finansierings- och lönsamhetsproblem, utöka undantagen från bestämmelserna i skogsvårdslägen om jämn avverkning. Del kan också konstateras att de nu gällande föreskrifterna till 14 § skogsvårdslagen ofta ger möjlighet fill relativt stora koncentrerade skogsuttag vid ägarbyten. Det naturliga är att ytterligare kapitalbehov tillgodoses med län i erforderlig omfattning. Det är därför synnerligen angelägel all lanlbru-kare vid etablering eller tillskoltsförvärv erbjuds möjligheter att låna upp långfristigt kapital fill en fast och låg ränta. När det gäller nyetablering på rena skogsbmksföretag bör dessutom reglerna för del statliga stödet ändras så alt stallig lånegaranti kan erhållas även i dessa fall.

Mot bakgmnd av vad som ovan sagts framstår det som angeläget atl lantbmksföretagens finansieringsmöjligheter förbättras, vilket tillsammans med en anpassning av prisnivån på jordbruksfastigheter och lämpligt utformade skatteregler skulle befrämja etl jämnare utnyttjande av skogsresurserna.

Utvecklingstendenser och problem inom Jordbruket

Rationaliseringsverksamheten inom jordbruket och skogsbmket, kostnadsutvecklingen och den snabba prisökningen på jordbruksfastigheter har medfört att näringen har blivit allt mer kapitalinlensiv. Sålunda har bygg-

Prop. 1982/83:135 39

nåds- och maskinkostnaderna tre- till fyrdubblats och priset på fastigheter mer än tredubblats under 1970-talet. Jordbrukets andel av de totala bmt-toinvesleringarnä var år 1979 nästan dubbelt så stor (4,1 %) som näringens andel av det totala produktionsvärdet (2,3%). Skogsbrukels andel av de totala bruttoinvesteringarna var samma år 1,2% och andelen av det totala produktionsvärdet 2,0%. Fram lill 1985 förutser utredningen en viss relativ ökning av skogsbrukets investeringar. Skogsstyrelsen ulgår ifrån alt denna uppfattning är baserad på långtidsutredningens (LU) allernativ 2. Skogsstyrelsen anser det däremot som ytterst önskvärt alt utvecklingen styrs i den riktning som anges i LUs alternativ 1. För skogsnäringens del innebär det behov av kraftigt ökade investeringar i skogsbmket.

De snabba prisökningarna har medfört alt etablerade jordbrukare har haft en snabb tillväxt av det egna kapitalet medan nystartade har fått ökade finansieringssvårigheter. Den höga räntenivån har också inneburit en kraftig försämring av lönsamheten i företag med stor skuldsättning. Utredningen påpekar att jordbmksnäringen får viss kompensafion för räntekostnaderna men att räntekompensationen blir fördelad i förhållande till produktionens omfattning, vilket kan innebära under- resp. överkompensation beroende på kostnaden för kapitalet i resp. förelag. Skogsstyrelsen vill fästa uppmärksamheten på atl jordbmksföretag med stor andel främmande kapital bundet i skog drabbas särskilt hårt av stigande räntekostnader eftersom den delen av företaget inte generar produkter som tillför företagel kompensation via jordbruksprisregleringen.

Utvecklingstendenser i skogsbmket och skogsbmkets roll när det gäller lönsamhetsutvecklingen i kombinerade förelag har inte behandlats av utredningen. Undersökningar som ligger nägra år fillbaka i tiden har dock visat (Lars Lönnstedi) alt lönsamheten i kombinerade företag förbättras med ökande skogsareal. Hur den bilden kan ha förändrats bl. a. på gmnd av stegrade kapitalkostnader borde vara av intresse inte minst mol bakgrund av att skogsbruksdelen i de kombinerade förelagen relativt sett har minskat under 1970-talet.

Jordbrukets skuldsättning, kapitalbehov och finansiering

Trots det växande kapUalbehovet har jordbruket en relafivt låg skuldsättning med minsl 117 miljarder i fillgångar och endast 26 miljarder i skulder (1978). Mätt med företagsekonomiska termer innebär detta en mycket hög soliditet för näringen som helhet. Endast omkring en tiondel av jordbruksföretagen hade år 1979 en skuldsättning på 0,5 milj. kr. eller mera.

Utredningen har belyst jordbruksföretagens skuldsättning bl.a. mot bakgmnd av en storleksgruppsindelning av åkerarealen och med hänsyn till brukarekategori. Enligt skogsstyrelsens mening borde det vara av lika stort intresse atl kunna redovisa skuldsättningen mot bakgmnd av skogs-bmksdelens storlek och andel i de redovisade företagen.

Prop. 1982/83:135 40

Utredningen belyser vidare kapitalbehovets fördelning och självfinansieringsgraden. Självfinansieringsgraden var år 1977, 44% och 1978, 42%. Utredningens prognos för perioden 1980-1985 innebär en fortsalt sjunkande självfinansieringsgrad.

Utredningen visar att av självfinansieringen kommer huvuddelen från överskott i jordbmkel inkl. skogsbmket. Hur stor del av delta som skogsbmket svarar för framgår inte. Det vore önskvärt om man i den föreslagna utvidgningen av deklarationsundersökningen kunde ta med även en analys av skogsbmkets roll beträffande skuldsättning och självfinansiering.

Utredningen redovisar bedömningar av kapitalbehovet för investeringar i markanläggningar, byggnader, maskiner och redskap samt omsättnings-fillgångar inkl. djur m. m. Behovet av investeringar i skogsbmket diskuteras däremot inte. Det finns därför risk för att utredningen har underskattat det totala investeringsbehovet. Skogsstyrelsen vill därför framhåUa alt om skogsbruket skaU nå upp fiU de skogspolitiska rikfiinjema så behövs det stora investeringar i skogsvård. Beräkningar har visat att närmare 900 milj. kr. behöver investeras årligen i skogsvård under 1980-talet. Till detta kommer dessutom mer än en miljard kr. för att la igen eftersläpningar i ungskogs- och lövröjningar. Om enbart manuell röjning tillåts i framtiden kommer detta belopp att bli ännu större. De nämnda investeringsbeloppen avser skogsbmket i sin helhet - drygt hälften torde falla på den del av skogsbmket som utredningen omfattar. Om dessa satsningar på skogsvård inte motsvaras av lika stora intäktsökningar kommer resultatet alt bli en lägre självfinansieringsgrad och ökat kreditbehov.

1.2 LO

De väsenfiiga problemen för jordbmkets kapitalförsörjning härrör ur de jordbmkspolifiska målsättningama. Beslutet att landets naturliga resurser för jordbmksproduktion skall utnyttjas och att jordbmkare i alla delar av landet skaU uppnå en ekonomisk och social standard som är likvärdig med jämförbara gmppers leder till ett etableringstryck av överoptimistiska jordbmkare som vill bli egna företagare och fill ett produktionstryck från redan etablerade för att klara en ekonomisk situation som blev besvärligare än väntat och för att utnyttja en befintlig, ofta övermekaniserad produktionsapparat där de marginella produktionskostnadema blir mycket låga. Förbättrade kreditvillkor för jordbmkare resulterar därför främst i höjda fastighetsvärden och överskottsproduktion som jordbmkarna och konsumenterna måste lyfta ut fill världsmarknaden fill stora kostnader.

Eftersom utredningen om jordbmkets kapitalförsörjning haft fill uppgift att arbeta inom ramen för gällande jordbmkspolitik har den inte kunnat ta upp dessa problern. Den har i stället sysslat med margineUa kreditadministrativa frågor. LO är tveksam om möjligheten att så snabbt som föreslagits avveckla hypoleksbankens lånekö. Även med det föreslagna utbytet mot

Prop. 1982/83:135 41

obUgationer i bankema skulle det kunna bli en alltför stark påfrestning på kapitalmarknaden. I övrigt har LO ingenting att invända mot utredningens till sin innebörd mycket begränsade förslag.

1.3 Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam

Riksförbundet och Folksam har inga synpunkter på sådana frågor som hypoteksföreningarnas interna fördelning av krediter. Som företrädare för försäkringssparama måste riksförbundet och Folksam emellertid vända sig mot de uttalanden om principerna för jordbmkets och trädgårdsnäringarnas kapitalförsörjning som utredningen gör på sid. 213-214. Riksförbundet och Folksam har i olika sammanhang framhållit att det ej kan accepteras att försäkringsspararnas av försäkringsbolagen förvaltade medel genom samhällets styrning alltmer tvingas in på utlåning till sektorer av kapitalmarknaden där samhället av subventionsskäl icke tillåter marknadsmässiga villkor. En subventionering av räntan för vissa gmpper av låntagare måste ske med generella medel så att alla gmpper i samhället får bära kostnaden för subventionerna. Försäkringsbolagen måste för försäkringsspararnas räkning kräva en så god förtäntning av sparmedlen som möjligt.

För att försäkringsbolagen skall kunna placera i hypoteksbankens obligationer mäste därför ränta och övriga villkor vara marknadsmässiga.

1.4 Sveriges allmänna hypoteksbank

Sveriges allmänna hypoteksbank har ensamrätt att låna upp medel genom obligafionslån för utlåning mot säkerhet i lantbmksegendomar. Banken lånar ut de upplånade medlen tUl hypoteksföreningarna som i sin tur lånar ut dem på motsvarande villkor med tillägg av ett förvaltningsbidrag somj varierar meUan 0,1 och 0,25 procent av lånebeloppet. Enligt den lag som reglerar verksamheten, lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar (hypoleksbankslagen), har hypoteksföreningama till ändamål att envar inom sitt verksamhetsområde lämna dels långfristiga lån tUl fast ränta mot säkerhet i jordegendom, som utgör en självständig produktionsenhet och huvudsakligen används för jordbmk med binäringar eller för sådan trädgårdsskötsel, specialodling eller annan därmed jämförlig produkfion, som drivs i större omfattning på öppen jord och som självständig näring.

Under senare år har en serie omständigheter inträffat som har förändrat de villkor under vilka landshypoteksorganisationens verksamhet bedrivs.

Räntan har höjts kraftigt från 7,75% 1975 tUl 14% 1981. Därefter har räntan sänkts och är f. n. 13,2%.

Amorteringsvillkoren har successivt skärpts. För obligationslån som utgavs under första hälften av 1970-talet gällde att de amorterades med

Prop. 1982/83:135 42

cirka 20% under lånets 20-åriga löptid. Nu aktueUt obligationslån skall amorteras med 46,25% under samma tid.

För lån som lämnades ut i början av 1970-talet var räntan bunden i 20 år. Nu gäller att räntan ändras vart femte år, då den anpassas lill den aktuella obligationsräntan.

Trots de successivt försämrade lånevillkoren har efterfrågan på lån ökat markant. Även ullåningskapacitelen har höjts, men inte alls i den utsträckning som skulle ha erfordrats för all tillgodose efterfrågan. Därigenom har en kö av låneansökningar bildats hos föreningarna. Den 1 januari 1982 uppgick kön till 5,9 Mdr kr.

Kösituationen hos hypoteksföreningarna har lett till att lånesökandena har nödgats att ta tillfälliga län hos andra banker i avvaktan på att lånen hos föreningarna kan betalas ul. En myckel stor del av föreningarnas utlåning går nu till andra banker för avlyft av lån som dessa fillfälligl har lämnat.

Lånesökandena måste - för att fä ställa sig i kön - lämna uppgifter om de ändamål lill vilka länen skall användas. Därigenom prövas alt ansökan avser lånebehov för jordbruksändamål. Kösituationen har medfört att föreningarna har blivit allt reslrikfivare vid sin prövning.

Statistik över lånens ändamålsfördelning lämnas ärligen lill Riksbanken i samband med Riksbankens prövning av emissionsrältens storlek. Ur denna statistik kan nämnas att av de lån som lämnades ut 1981 avsåg 42,5% förvärv avjordbmksfastighet eller tillskottsmark, 39,2% ny- eller ombyggnad av ekonomibyggnader, 2,6% dikning eller andra markarbeten och 10,2% driftskrediter. Resterande 5,5% avsäg övriga ändamål, främst kreditsanering och ny- eller ombyggnad av bostadshus pä jordbmksfastigheter. En betydande del av ansökningsstocken avser lån till nyetablerade jordbrukare.

Lån, som efter prövning av bl.a. ändamålen har beviljats, betalas i princip ut i köordnirtg. En viss prioritering förekommer dock i vissa speciellt angelägna fall, då en förtur kan bedömas leda till en avsevärt förbättrad situation för en hårt pressad lantbrukare.

Mot bakgrund av de problem som lantbmket och även landshypoteksinstitutionen har ställts inför under senare år vill banken uttala sin tillfredsställelse över att utredningen har kommit till stånd och att den föredömligt snabbt har avgivit sitt betänkande med dess värdefulla beskrivning av kapitalförsörjningssituationen inom lantbruket. Banken kan dock inte på alla punkter dela utredningens slutsatser av materialet och ifrågasätter, om utredningens förslag i alla delar är ägnade att förbättra lantbrukets kapitalförsörjningssituation.

Prop. 1982/83:135 43

1.5 LRF

Lantbmkets långfristiga kapitalförsörjning har alltsedan mitten på 1970-talet blivit elt allt mer framträdande problem. Lantbruket har till följd av en omfattande rationalisering blivit alltmer kapitalintensivl vilket medfört en ökad efterfrågan på kapital. Denna utveckling sammanhänger med de jordbrukspolitiska riktlinjerna där effektiviseringsprocessen och inkomstmålsättningen är nära sammankopplad.

Under 1960-talet var investeringsnivån låg till följd av atl lantbrukets framtid betraktades som osäker. Jordbrukspolitikens inriktning var atl genom strukturrationalisering och maskininvesteringar sänka arbetsvolymen inom lantbmket. Behovet av investeringar i produktionsbyggnader var därför slort under 1970-talel öch lönsamhetsförbätlringar möjliggjorde också att investeringar kom till stånd. Investeringarna i lantbruket uppgick är 1968 till endasi 2,5 procent jämfört med 5 procent i mitten av 1970-lalet mätt som en andel av de totala bruttoinvesteringarna i det svenska samhällel. Investeringarna har lett fill ökad effektivitet och ell önskvärt utnyttjande av de areella resurserna.

Vid ett normalt familjejordbmk har kapitalbehovet tredubblats under 1970-lalet vilket bl.a. beror på omställningen frän arbetsintensiv till kapitalintensiv driftsinriktning.

Lantbmkets långfristiga upplåning skall i huvudsak tillgodoses genom Hypoleksbankens obligationsutgivning. Emellertid har emissionsgränsen inle anpassats i tillräcklig grad lill lantbrukets efterfrågan. I början på 1970-talet var lånekön ca 170 milj kr. Nu uppgår denna till ca 6 miljarder kr med en väntetid för den länesökande upp till fyra är.

De senaste årens allmänna ekonomiska utveckling samt den därav betingade pris- och kostnadsutvecklingen inom lantbmket har lett till stora ekonomiska påfrestningar för många lantbruksföretag. För jordbrukare med stor skuldsättning har de kraftiga räntehöjningarna under senare år lett lill svårbemästrade likviditetsproblem.

Med anledning av akuta likviditelssvårigheler i vissa företag med hög skuldbelastning beslutade regeringen 1980 om ett fillfälligl räntestöd. Detta finansieras kollektivt av jordbrukarna och avräknas från de medel som jordbmkel filiförs vid prisförhandlingarna. Syftet med ränteslödet är att reducera räntekostnaderna där nyetablering skelt eller störte investeringar utförts under perioden 1975-1980.

Företagsuppbyggnad som överensstämmer med de jordbrukspolitiska riktlinjerna har allvarligt försvårats under senare år. Vid nyetablering på ett normalt familjejordbmk är kravet på eget kapital enligt den s. k. Hjelmgruppen (Ds Jo 1981:10) av slorieksordningen I milj kr. En förutsättning är att inget krav ställs pä en förräntning av del egna kapitalet. Det är av avgörande betydelse för lantbrukets.utveckling att försörjningen med lång-

Prop. 1982/83:135 44

fristigt kapital tryggas och att låneviUkoren anpassas till lantbrukets fömtsättningar.

LRF har genom elt flertal framställningar och uppvaktningar uppmärksammat Riksbanken och Regeringen på lantbmkets kapitalfrågor. Den föreliggande utredningen har enligt direktiven till uppgift att utarbeta riktlinjer för lantbmkets långsikfiga kreditbehov. Som LRF framhåUit i sitt remissyttrande över kapitalmarknadsutredningen har lantbmkets kapitalfrågor varken behandlats i denna utredning eUer i 1972 års jordbmksulred-ning. Enligt LRF:s uppfattning har detta bidragit fill obalansen mellan jordbmkspolifik och kreditmarknadspolitik. I enlighet med riksdagsbeslutet 1967 och 1977 skall långsiktiga investeringar i lantbruket understödjas för att de jordbrukspolitiska målen skall uppnås. Dessa måste få en långsikfig finansiering om ej likviditetsproblem skall uppstå i företaget.

Lantbrukets kapitalförsörjning och kapitalanskaffning

Med utgångspunkt från åren 1977 och 1978 gör utredningen en bedömning av lantbmkets kapitalbehov och dess finansiering under ett normalår under 1980-talet. Utredningen konstaterar att lantbmket i sin helhet har en hög soliditet men stora variationer föreligger mellan olika bmkarkatego-rier. Större eller mindre kapitalbehov har uppstått beroende på etable-ringsfidpunkt och hur investeringar genomförts. Lantbmkets kapitalbehov har som utredningen framhåller starkt påverkals av inflationen. Delta har medfört stigande investeringskostnader och en ökad kapitalbindning i omsättningstillgångar.

Utredningen har i sin analys gmpperat kapitalbehovet efter investeringarnas varaktighet och finansieringsform. Denna indelning av kapitalbehovet får betydelse för utredningens beräkning av lantbmkets framtida kapitalbehov. Med hänsyn taget fill självfinansiering och det egna kapital som nytilllrädda bmkare medför har utredningen framräknat ett årligt behov av långfristigt kapital elt normalår under 1980-talet till ca 1,6 miljarder kr. LRF är väl medvetet om de svårigheter som föreligger alt bedöma utvecklingen och de framfida kapitalbehoven, inte minst med hänsyn till de brister som föreligger i statistiskt underlag. Utredningen har också i ett flertal sammanhang framhållit osäkerheten i prognosen och att denna inte kan vara ett underlag för att fastställa lantbmkets behov av långfristigt kapital. Utredningens bedömning måste dock enligt LRF:s uppfattning anses ha en vägledande betydelse. Bedömningen av investeringamas varaktighet kommer att ha betydelse för föreslagna riktlinjer för finansieringen av ett lantbmksföretag. Enligt utredningen är investeringarna i maskiner, insatser i ekonomiska föreningar, anläggnings- och omsättningstiU-gångar i samband med bmkarbyte samt den ökande kapitalbindningen i den löpande verksamheten i huvudsak av kort- och medelfristigt kapital. Denna bedömning har självfaUet stor betydelse för lantbmkets framtida kapitalbehov. Utredningens analys av kapitaltillförseln åren 1977 och 1978

Prop. 1982/83:135 45

visar på den bristande överensstämmelsen mellan tillgång och efterfrågan. De långfristiga kapitalbehoven var ca 1600 milj kr medan hypoteksorganisationens genomsnittliga lånegivning endasi var 820 milj kr.

LRF instämmer i utredningens uppfattning att kapitalbehovets karaktär bör vara utgångspunkten för lantbrukels kapitalanskaffning. Emellertid bör här understrykas att investeringar vid ett nyetablerat företag i sin helhet i regel är ett anläggningskapital av långfristig natur. Maskinpark, djurkapital samt rörelsekapital måste i regel ske med en långfristig finansiering. De nyetablerade företagamas möjligheter tiU en amortering i snabbare takt är som regel ytterst begränsade.

Utredningens bedömning av självfinansieringen inom lantbmket omfattar dels löpande driftsöverskott och dels tillförsel från andra förvärvskällor. För att åstadkomma en självfinansieringsgrad i enlighet med utredningens bedömning krävs att en väsentlig andel kapital genereras från andra förvärvskällor.

Utredningen framhåUer vad gäller lantbrukets framtida kapitalbehov att den rådande obalansen mellan konsumtion och produktion försvårar fömtsättningarna för prognosen. För att åstadkomma en förbättrad balans har vid jordbmkets prisförhandlingar överenskommits om produktionsbegrän-sande och konsumtionsslimulerande medel. Lantbrukets långfristiga kapitalförsörjning bör emellertid i detta sammanhang ses mot bakgrund av de kontinuerligt återkommande behoven av nyinvesteringar i produktionsanläggningar och nyetableringen inom lantbruket.

Prindperför lantbrukets kapitalförsörjning

Utredningen har i ett särskilt avsnitt behandlat principer för styming av det långfristiga kapitalel till jordbruket och trädgårdsnäringen. Utredningen framhåller atl det från samhällets synpunkt är angeläget att åtgärder av långsiktig karaktär såsom fastighetsförvärv och investeringar i anläggningstillgångar bör överensstämma med vad som är jordbmkspolitiskt önskvärt. Den långfristiga utlåningen bör enligt utredningen baseras på samma grundsyn som finns i den statliga stödgivningen.

LRF vUl här understryka att kapitalbehovet vid utvecklade eller utvecklingsbara artendeföretag tillgodoses efter samma gmnder som vid bmkar-ägda enheter. Garantilån pä arrendefastigheter bör få samma prioriteringsgrad i systemet som förvärvslån.

Enligt LRF:s uppfattning har utredningen ej i tillräcklig grad utvecklat principerna för den långfristiga kapitalförsörjningen för att sammanhangen med de jordbrukspolitiska riktlinjema skall kunna förslås. Varje kreditansökan av garantUån som lanlbmksnämnden beviljat måste fömtsättas överensstämma med en jordbrukspoUfisk gmndsyn. Övrig ufiåning vid landshypoteksföreningarna sker mot botteninteckning och en ändamålsprövning. Utredningen framhåller vidare atl knappheten på långfristigt kapital innebär att en prioritering även måste komma tiU stånd inom

Prop. 1982/83:135 46

sektorn. Enligt LRF:s uppfattning har utredningen inte utgålt från de grundläggande problemen med bristen pä långfristigt kapital inom lantbruket. I stället har utredningen sökt finna vägar för att begränsa lantbrukels efterfrågan på långfristigt kapital. Den nuvarande lånekön vid landshypoteksföreningarna är ett uttryck för kapitalförsörjningsbehov som inle blivit tillgodosedda. LRF finner del därför beklagligt alt de grundläggande problemen inte fått tillfredsställande behandling för den framtida situationen på lantbrukets kreditmarknad. Enligt direktiven har utredningen haft till uppgift att kartlägga olika regioners behov av kapital. Då investeringsbehoven varierar i olika delar av landet inom lantbruket efleriyser LRF en sådan kartläggning.

1.6 Sveriges lantbruksuniversitet

En övergripande synpunkt är atl utredningen lill övervägande del är rent deskriptiv, nästan ingenjörsmässigt mekanisk i sitt angreppssätt. Risken med delta är atl den "urtavla" man beskriver lätt förväxlas med "urver--ket". Man ger sålunda ingen förklaring lill hur kapitalförhållandena utvecklas, varför kapitalbehov uppstår, hur de tillgodoses och hur växelverkan mellan kapitalbehov och finansieringsmöjligheter m.fl. andra faktorer kan uppkomma. Många av de åtgärder utredningen föreslår kan därför komma att "kapiialiseras" i form av ett stegrat kapitalbehov i framtiden. En mer ekonomiskt inriktad förklaringsmodell kunde därvidlag ha utgjort elt värdefullt bidrag.

Vidare saknar studien ett längre tidsperspektiv och förlorar därför delvis dynamiken i kapitalförhållandena i sektorn. Som exempel kan anföras atl soliditeten i elt längre perspektiv (där fastigheterna värderats till "marknadsvärden") inte har sjunkit, snarare stigit. Den starka betoningen av åren 1977 och 1978 begränsar därför analysen påtagligt.

En ytterligare aspekt är alt man i studien ej utvärderar den kapitalsituation man beskriver. Man tar ej slällning till vad som ur jordbrukspolitisk och samhällsekonomisk synpunkt är en rimlig investeringsaktivitet. Möjligheten finns att delar av kapitalbehoven ej är motiverade ur produktionssynpunkt utan är att hänföra till skattemässiga överväganden, tillgången pä "billiga" finansieringsmedel eller är "kapilaliserad" jordbrukspolitik, etc. Det hade m. a. o. varit en styrka om analysen skett i jämförelse med någon form av noUalternativ, t.ex. en optimal investeringsaktivitet.

En central faktor vid värdering av investeringar är det förräntningskrav som uppställs för investerat kapital. Detta förräntningskrav avgör om en investering i t.ex. ladugård kan bedömas vara lönsam eller ej. Det ger vidare vägledning om vilken prisnivå på fastigheten som kan vara skälig. I utredningen konstateras i detta sammanhang att prisnivån på såväl investeringar i byggnader som fastigheter varit stigande under 1970-lalel. Efter 1974 har samtidigt förräntningen - enligt utredningens material - varit sjunkande.

Prop. 1982/83:135. 47

Det hade varit värdefullt att i utredningen belysa hypotesen att de som investerar i lantbruk "får den förräntning de kräver", med hänsyn till den kunskap om framliden de har vid investeringstillfället. Marknaden sköter då kapitalförsörjningen genom att, bland dem som söker sig in i näringen, välja ut dem som har lägst förräntningskrav och/eller god tillgång på eget kapital. Samtidigt blir förräntningen endast den som krävs för att uppnå balans på marknaden. Genom att i en sådan situation ställa finansiella fonder med goda kreditvillkor till sektorns förfogande påverkar man marknaden på olika sätt. En sädan påverkan borde ha belysts mer grundligt i utredningen.

En särskild del av ovanstående frågeställning är 1970-lalets snabba prisstegring på jordbruksfastigheter. Utredningen borde närmare ha analyserat varför prisutvecklingen på jordbruksfastigheter varit snabbare än den allmänna prisutvecklingen. Här har etl stort kapitalbehov uppstått, som kanske ej tUl aUa delar är produktionsekonomiskl motiverat.

I direktiven lUl utredningen fastslås att "en karlläggning av hur kreditbehovet fördelar sig på krediter med olika löptid framstår med hänsyn till del begränsade utrymmet på kapitalmarknaden som angelägen". Vi bedömer den analys utredningen gjort av denna fråga som otillräcklig. Det hade varit angeläget att närmare belysa hur olika finansieringsalternativ kan underlätta företagens finansiella situation. Som exempel kan vi peka på att även total formell amorteringsfrihet i många fall är otillräcklig vid nyetablering eller nyinvestering. Sålunda skulle fullständig amorteringsfrihet föga hjälpt de högt skuldsatta jordbrukarna i utredningens exempel enligt sid. 65 resp. 67. Den formella amorteringstiden för olika typer av lån är således endast en delaspekt på de finansieringsproblem nyetablerade och nyinvesterande företag upplevt under senare år.

Det hade varit utomordentligt värdefullt om utredningen uppmärksammat den indirekt förkortade amorteringstid som följer med hög infialion och den därav föranledda höga räntenivån. Med nuvarande lånekonstruktioner ger detta utomordentligt snabb återbetalning av ursprungligen upptagna lån - räknat i reala termer. Del faktum atl inflationsersättningen för länets försämrade realvärde eriäggs i form av en högre ränla ger mycket stora likviditetspåfrestningar för investeringar med lång återvinningstid (mark, markanläggningar, byggnader etc). För jordbrukets vidkommande är dessa investeringar av stor omfattning och dessa frågor hade därför varit värda ökad uppmärksamhet. Möjligheterna och effekterna av att införa paritetslän, halvreala län eller indexlän för vissa investeringar med läng varaktighet borde ha belysts.

Utredningen redovisar alt en omfattande investeringsverksamhet ägt rum i jordbruket under 1970-talet. Väsentligt större än under 1960-talel. Dessa investeringar har de facto finansierats. I absolut bemärkelse har därför inte någon brist pä finansiellt kapital förelegat. För nyupptagna lån har vidare ränteskillnaden mellan långa lån (i bemärkelsen hypotekslån)

Prop. 1982/83:135 48

och banklån vid en given fidpunkt varit obetydlig och med omväxlande inbördes läge. Över fiden har dock det allmänna ränteläget utvecklats på sådant sätt de senaste 30 åren att bunden ränta alltid varit att föredra framför rörlig. Detta har skapat en strävan bland jordbrukare mot bunden ränta (= hypotekslån). Således har man i stor utsträckning önskat utnyttja tillkommet utrymme för faslighelsinleckningar för en överflyttning av lån från banker till hypoteksföreningarna vid sidan av finansiering av nya investeringar. Detta som en "garanti" mot framtida stigande räntor. Detta har bidragit till att skapa den stora efterfrågan på hypotekslån som manifesteras i den långa lånekön.

Det bör observeras att denna fördel med bundna räntor föreligger endast om det allmänna ränteläget stiger. Är detta sjunkande är bundna lån givetvis en nackdel. De risker i form av höga realräntor som kan följa med en lägre inflationstakt i samhället borde ha analyserats. Den nu höga hypotekslåneräntan kan ge betydande problem för nystartade lantbrukare om statsmaktemas inflationsbekämpning blir framgångsrik. Här kunde det vidare ha varit av intresse att närmare undersöka de effekter som ett införande av "korgräntor" (dvs. alla låntagare betalar samma ränla baserad på ett vägt medeltal av räntan pä utelöpande obligationer) skulle fått. Detta system tillämpas i USA av motsvarigheten till landshypoteksföreningarna. Detta ger en viss följsamhet i låneräntan och fördelar för- och nackdelar med varierande ränta på skilda obligationsserier bland samtliga låntagare oavsett när de råkade "stå på tur" i lånekön.

Avslutningsvis vill vi även notera att vi inte har något atl erinra mot det av utredningen föreslagna prioriteringssystemet vad avser nyetablering m. m. I dessa situationer torde en ordnad finansiering vara särskilt betydelsefull för en stabil utveckling av företagen. Vi vill dock här peka på vad som sagts ovan angående inflationens effekter för företag med hög skuldsättning, samt att det inte är självklart att bunden ränta är att föredra framför rörlig vid en övergång från hög till lägre inflationstakt i samhället.

1.7 Sveriges föreningsbankers förbund

Föreningsbanksrörelsen har genom sin nära anknytning till svenskt jordbmk kunnat följa näringens kapitalförsörjning under 1900-talet. Föreningsbankema har genom erfarenheter, vunna dels genom egen kreditgivning till jordbmkel och dels som förmedlande länk mellan jordbmkaren och hypoteksföreningarna kunnat skönja huvudsakligen två utvecklingslinjer; dels att näringen blivit påtagligt mer kapitalintensiv och mindre arbetsintensiv (maskin- och andra investeringar har ersatt arbetskraft), dels att näringen menligt påverkats av bristen på långfristigt kapital under de senaste åren.

Dessa erfarenheter har styrt föreningsbankernas agerande i olika sammanhang. Föreningsbankerna har gång på gång sökt påverka regering, riksdag, riksbank och myndigheter för att säkerställa jordbmkets kort- och

Prop. 1982/83:135 49

långfristiga kapitalbehov. Föreningsbankerna kan givetvis inte påverka det förhållandet atl svenskt jordbruk blivit mer kapUalintensivt. Men det understryker vikten av tillräcklig tillgäng tiU medel och väl anpassade viUkor för jordbrukets kort-, medel- och långfristiga finansiering. Enligt förbundets uppfattning fungerar uppdelningen på kapitalmarknaden i huvudsak väl - huvudsakligen kortfristig finansiering sker i bankerna; den långa finansieringen i hypoteksföreningarna och den medetfrisfiga kan ske i båda typerna av institut. Förslag som syftar liU att mbba denna ändamålsenliga uppdelning har avvisats av förbundet, senast i yttrande över förslag tUl långfristig jordbruksfinansiering i det sparbanksägda bolaget. Förbundet fömtsätter alt bankerna också fortsättningsvis skall tillgodose jordbrukets kortfristiga lånebehov, bl.a. driftskrediter. Bankerna är genom sin uppbyggnad och genom den flexibla service som kan erbjudas, bäst lämpade att handha denna kreditgivning.

Förbundet anser atl det i dagsläget är fiUfredssläUande söijt för jordbrukets kortfristiga finansiering. Denna har i stort setl fungerat någorlunda väl även om det från fid fiU annan varit svårt att omedelbart tillgodose alla kreditbehov på gmnd av kreditrestriktioner. Dessa problem har dock kunnat lösas, och jordbmkel torde här få acceptera att konkurrera om utrymmet på den marknaden. Däremot har den på senare år ständiga bristen på långfristigt kapital (dvs. hypoteksföreningarnas utlåningskapad-let) inneburit aUvarliga olägenheter för jordbmkel. Nyetablering har förhindrats eller försvårats, nödvändiga gmndläggande investeringar har måst skjutas på framtiden. Dessutom har detta medfört atl vissa av de långfristiga investeringarna fått finansieras med kortfristigt kapital. Detta har lett fiU en felaktig kreditstmktur i många jordbruk. Alt ersätta långfristigt kapital med kortfristigt kan medföra allvarliga likviditelspåfrestningar och sämre lönsamhet, som i värsta faU slår ul det enskilda jordbmkel. Detta är inte acceptabelt. Tillgången tiU hypoteksföreningarnas långfristiga krediter måste SäkerstäUas.

1.8 Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF)

TRF instämmer i utredningens synpunkt att det för närvarande är svårt atl uppskatta trädgårdsnäringens årliga kapitalbehov. Pä grund av ny dyrbarare teknik, miljökrav när del gäller bl.a. rökgasrening, åldersfördelningen bland näringens yrkesutövare m. m. tror vi att av utredningen angivet lånebehov är beräknat i lägsta laget. Inneliggande investeringsansökningar och bedömning av det uppdämda investeringsbehovet ger ytterligare belägg för detta ulan alt vi kan ange en säkrare bedömning än den redovisade.

Som ovan nämnts arbetar trädgårdsnäringen i de flesta andra länder under mer skyddade förhållanden än vad som är fallet i Sverige. Dessutom har man som regel tillgång till exportmarknader som är helt stängda för svensk trädgårdsodling eftersom vi saknar de stödformer som möjliggör 4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 135

Prop. 1982/83:135 50

export. Detta är så myckel viktigare som trädgårdsnäringen i dessa länder också fillhör de bäst prioriterade när det gäller län och finansiering.

Vi vill från TRF också peka på betydelsen av att företag inom plantskolesektorn och anläggnings- och markberedningssektorn också fär möjligheter till lån på motsvarande sätt som övriga förelag inom trädgårdsnäringen.

2 Prioriteringssystemet

Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag att jordbrukets långfristiga investeringsbehov i första hand skaU tillgodoses med långfrisfiga lån. Sålunda menar t.ex. riksbanksfullmäktige att enbart ett uppfyllande av formella kriterier inte fär utgöra grund för lånebeviUningen medan å andra sidan hypoteksbanken och Sveriges föreningsbankers förbund avstyrker förslaget med hänvisning tiU de praktiska svärighetema att utforma ett prioriteringssystem saml att ekonomiska skäl talar för alt inte utestänga lantbmkare som kan förete bottenläneutrymme från lån för t. ex. maskininvesteringar.

2.1 Lantbruksstyrelsen

Ålgärdsförslagen är främst inriktade på hypoteksföreningarna och deras verksamhel. Utredningen önskar att hypoteksorganisationen inför ett prioriteringssystem med utgångspunkt från de jordbmkspoliliska målsättningarna varigenom vissa kategorier lånesökande, som inte kan beviljas stafiigt rationaliseringsstöd, ej heller skulle beviljas hypotekslån vid bristande ullåningskapacitet. Vidare skulle förvärvslån, investeringslån och garantilän priorileras före andra låneändamål, vid skärpt prioritering endast de tvä sistnämnda. Utredningen föreslår även en författningsändring för att trädgärdsföretag, som driver odling i växthus, skall kunna erhålla lån hos hypoleksförening mol pantbrev i företagets fastighet.

Den nuvarande länekön föreslås bli avvecklad genom särskilda obligationsemissioner varefter väntetiden för utbetalning av hypotekslån skuUe hällas vid 12-18 månader genom nämnda prioritering. Denna bör enligl utredningen styras centraU av hypoteksbanken i stället för att som nu varje hypoleksförening har sin egen kö.

Lantbruksstyrelsen tiUstyrker utredningens förslag. Avveckling av hy-potekslånekön framstår efter de sista årens förhållanden som särskiU angelägel, dels för att garantera låntagaren en fast och från början känd räntesals under åtminstone de fem första åren efter ett förvärv eller slörre investering, dels för att undvika interimistiska lån lill höga räntesatser eller med kursrisker som vid utlandslån. För att därefter hålla väntetiden rimlig torde - om den långa räntan framstår som förmånlig i förhållande till diskontot - krävas prioritering bland låneändamälen enligt utredningens

Prop. 1982/83:135 51

förslag även om vissa detaljer i del föreslagna priorileringssystemel enligl lantbruksnämndernas bUagda yttranden kan diskuteras. Hypoteksorganisationens ensamrätt på obligationsmarknaden har nämndema likaså delade meningar om.

2.2 Skogsstyrelsen

Utredningen föreslår alt ett priorileringssystem införs för att underlätta fortsatt slmkturrafionalisering och omsättning av jordbmksfastigheter saml för alt underlätta den långfristiga finansieringen av de arealbundna näringarnas långfristiga investeringar. Enligt skogsstyrelsens mening bör förslaget genomföras och föranleda de ändringar och tillägg lill 23 § i författningen (1970:65) som utredningen föreslår. Även de övriga föreslagna ändringarna i författningen tillstyrks. Skogsstyrelsen vUl dock ändra formuleringen, sid. 223, fjärde stycket sista meningen. "Kreditgivningen skall ges en sådan inriktning alt näringarnas långsiktiga utveckling främjas och utgå från gäUande jordbmkspoliliska målsättningar". Enligt skogsstyrelsens mening bör kreditgivningen jämväl utgå ifrån gällande skogspolitiska målsättningar.

2.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Utredningens kanske mest betydelsefulla förslag gäller att i lag införa en föreskrift om ell prioriteringssystem för hypoteksföreningarnas utlåning. Knappheten på lånemedel skall tvinga fram en noggrannare prövning av låneärendena; enbart uppfyllandet av formella kriterier får inle utgöra grund för lånebevillning. Riksbanken har tidigare vid fastställande av ramar för hypoteksbankens obligationsemissioner framhäilit som angelägel att ett prioriteringssystem av detta slag tUlämpas och rekommenderat hypoteksbanken att i första hand tUlgodose de mest angelägna kreditbehoven. Enligt fullmäktiges mening är det en fördel atl prioriteringssyslemet kodifieras i lag. FuUmäktige tillstyrker således den föreslagna lagändring-

2.4 Svenska bankföreningen

Utredningen har föreslagit en prioritering i hypoteksföreningarnas kreditgivning genom att skärpa ändamålsprövningen. Del är inte självklart, säger utredningen, att samfiiga typer av kapUalbehov för jordbruk och skogsbmk vid kapitalknapphel skall tUlgodoses med hypotekslån. Bankföreningen delar denna uppfattning. Länga krediter bör givelvis endast lämnas för långfristiga finansieringsbehov och detta förefaller inom jordbrukssektorn ej alllid vara fallet idag. Även om det i praktiken ofta kan vara svårt att bedöma kreditbehovet, synes del angeläget atl för här

Prop. 1982/83:135 52

aktuella krediter ej i första hand se till säkerhetsutrymmel, utan hårdare pröva ändamålet med krediterna. Som ell led i försöken atl förkorta kötiderna för hypolekslånen, tillslyrker bankföreningen atl lån endasi undanlagsvis beviljas för belopp understigande 100000 kronor. Mindre krediter bör bankerna svara för.

2.5 Sveriges föreningsbankers förbund

. Utredningen har förtjänstfullt analyserat de negativa effekterna av bristen på långfristigt kapital och vad den därigenom uppkomna lånekön medfört. Av detta drar emellertid utredningen slutsatsen, atl efterfrågan pä dessa kredUer måste begränsas. Utredningen föreslår ett priorileringssystem, vars utformning överiåles pä hypoteksorganisationen all utarbeta. Förbundet kan här inte dela utredningens synsätt. Det måste vara bättre alt som utgångspunkt ha den motsatta filosofin, nämligen atl söka fillgodose kreditbehoven. Inga definitiva synpunkter ges heller för att vägleda hypoteksorganisationen vid utformningen av det föreslagna prioriteringssystemet. Atl utforma systemet torde i praktikpn bli omöjligt om inte i dag oacceptabla konsekvenser skall bli legio. Förbundet vill här bara som exempel peka på situationen för nyetablerade lantbrukare.

Förbundet delar i princip utredningens uppfattning atl jordbruk skall vara en självständig brukningsenhet och av belydelse från bl. a. sysselsättningssynpunkt för att vara kvalificerad för en hypotekskredit. Det är naturligtvis inle meningen att med prioriterade medel stödja rena spekula-lionsinvesieringar i jordbmk. Enligt förbundets uppfattning förekommer det inte heller i dag i någon nämnvärd utsträckning.

2.6 Sveriges allmänna hypoteksbank

Om kötiden pä del ena eller andra sättet kan bringas ned till 12 månader och om därefter låneeflerfrägan skulle överstiga tillgången på länemedel, ankommer del enligt utredningen på hypoteksbanken atl utforma ett priorileringssystem som förhindrar alt köliden förlängs. Systemet skall utformas så att angelägenheten hos olika lånebehov graderas, varefter ansökningar med lägre angelägenhetsgrad skall avslås sä atl kötiden för beviljade ansökningar inte vid nägon tid överstiger 12 månader. Att fastställa och formulera allmänna kriterier för denna angelägenhetsgradering blir en mycket svår eller nästintill omöjUg uppgift.

Utredningen ger vissa synpunkter pä vilka lånebehov som skall anses angelägnare än andra. Man fastslår att långsikliga investeringar skall finansieras med långfristiga lån, under del att mellansiktiga och kortsiktiga investeringar skall finansieras med mellanfristiga och kortfristiga lån. Med långsiktiga investeringar avser utredningen fastighelsförvärv och investe-

Prop. 1982/83:135 53

ringar i byggnader och byggnadslillbehör. Enligt bankens mening är denna uppdelning i lång-, mellan- och kortsiktiga investeringar inle meningsfull. Alla investeringar som en lantbrukare gör för sin rörelse är långsikfiga, om de är ägnade att möjliggöra eller förbättra förutsättningarna att långsikfigt driva lantbruket. En lantbrukare kan t. ex. i sin rörelse vara beroende av fillgångar i form av jordbruksmark, ekonomibyggnader, djurbesättning, maskinpark, driftskapital och bostadshus. Saknas nägon av dessa tillgångar kan han inle driva sin rörelse. Investering i sådana tillgångar kan därför aldrig betecknas som kortsikligare eller långsiktigare än den rörelse i vilken de arbetar. En helt annan sak är att vissa skattemässigt betingade avskrivningsaspekler kan anläggas i sammanhanget. Detta påverkar dock inte själva finansieringsfrågan. Enligl bankens mening bör således etl priorileringssystem inte formuleras med utgångspunkt från den enskilda investeringens slörre eller mindre långsiklighet.

Alt anknyta prioriteringssystemet till typ av investering är i och för sig möjligl. Banken skulle t. ex. kunna föreskriva alt föreningarna fär lämna lån fill förvärv av fastighet och till investering i byggnader men inle till investering i maskiner och djur och inte till driflskapital. Sådana föreskrifter ger emellertid inte resultat som ler sig önskvärda. Finansiering av de enligl utredningens uppfattning kortsiktiga investeringarna, t. ex. maskiner och djurbesättningar, föreslås i fortsättningen ske via bank. Jordbmkaren ser emellertid ofta sitt investeringsbehov i ett större sammanhang, dvs. han ansöker om hypotekslån för fillgodoseende av flera ändamål, varav maskininvesleringen kanske utgör bara en mindre del. Behovet av denna investering är för den skull inte mindre angeläget än övriga behov. Ekonomiska och praktiska skäl talar här för att hypotekslånet bör kunna omfatta även maskin- och djurinvesteringar. Ännu angelägnare framstår möjligheten till sådan finansiering i tider av kapitalknapphet. Den situationen får givelvis inle uppkomma att jordbrukaren saknar möjlighet att förvärva nödvändiga jordbruksmaskiner fill följd av att bankerna inte har några pengar att låna ut. Hårda kreditrestriktioner mot bankerna skulle likväl kunna tänkas få denna konsekvens. Enligt hypoteksbankens mening saknas sålunda bärande skäl för att utestänga lanlbmkaren från att erhålla hypotekslån vid finansieringen av t.ex. djurbesättning och maskinpark, när han har bottenlånesäkerhet att erbjuda. Banken vill också erinra om att utredningen beträffande vissa garantilån fömtsatt (s. 222), att basfinansiering av maskiner och djur bör placeras i hypoleksförening. Den som har boltenlåneutrymme att tillgå bör inte behandlas principiellt annoriunda.

Om tilldelningen av länemedel blir sä knapp att den inte täcker behovet för både förvärv och investering i byggnader och byggnadstillbehör, bör enligt utredningen endasi lån för byggnadsinvesteringar beviljas medan däremot förvärvslån skall avslås. För dem som förvärvar elt jordbmk och som inte disponerar över elt myckel slort eget kapital är det av avgörande belydelse att finansieringen lill så slor del som möjligl kan ske med länga

Prop. 1982/83:135 54

lån med lägsta ränta. För dessa ofta unga jordbmkare skulle ett lånestopp från hypoteksföreningarna starkt försvåra fastighetsförvärv. Banken anser sig därför inte rimUgen kunna utfärda sådana föreskrifter.

Mot bakgmnd av Riksbankens ofta återkommande krav atl de prioriterade lånemedlen skall användas efter behovsprövning kan en möjlighet att lösa prioriteringsfrägan vara atl bankens styrelse erhåller en i lagen inskriven rätt alt bestämma alt viss del av. den för hypoteksbanken årligen fastställda obligationslimiten skall användas för särskilt angelägna behov. I fräga om denna del skulle föreningarna äga rätt att etablera samråd med lantbruksnämnderna i fräga om medlens användning. Föreningarna skulle dock, liksom hitfills, själva besluta i låneärendena. En liknande modeU användes med i huvudsak gott resultat under 1981 såvitt gäller den extra obligationsemission på 200 Mkr som Riksbanken för det året beviljade hypoteksbanken.

Om nägol slags prioriteringssystem skall fastslällas av hypoteksbanken, kan del eventuellt övervägas att införa en korresponderande bestämmelse i del avsnitt i hypoleksbankslagen som behandlar hypoteksföreningarnas länerörelse. Lånebesluten fattas ju av föreningarna och inte av banken.

2.7 LRF

Utredningen har med hänsyn fill den kapkalknapphet som kan förekomma även i framtiden vid landshypoteksföreningarna föreslagU ett priorileringssystem för att undvika längre väntetid än tolv månader. Prioritering vid kreditgivningen innebär en skärpning av kriterierna. Utredningen framhåller alt det inle är självklart att samtliga typer av kapUalbehov vid kapitalknapphet skall tUlgodoses med hypotekslån. Om därför väntetiden överstiger tolv månader bör enligt utredningen i första hand investeringslån och garantilån avseende investeringar beviljas. Om väntetiden trots skärpningen skulle överstiga 18 månader bör enligt utredningen endast nya län beviljas i undantagsfall.

Förvärvslån bUr endast beviljade enligt utredningens förslag om lånekön understiger tolv månader. Enligt LRFs uppfattning är gränsen för en prioritering enligt utredningens förslag snäv och helt beroende på hypoteksbankens årliga emissionsrätt. Utredningens förslag kan medföra alt investeringar och nyetableringar mäste uppskjutas på obestämd tid. Tankegängen i utredningens förslag är att endast en lånekö skall finnas. När denna lånekö är uppfylld hänvisas lånesökande antingen fiU annan finan-sering eUer till att uppskjuta investeringen. LRF avvisar därför utredningens förslag både vad gäller atl begränsa lånekön till elt visst antal månader och vad gäller ändmålsprioriteringen.

Prop. 1982/83:135 55

2.8 RRV

Utredningens förslag syftar lill att åstadkomma balans mellan tillgång och efterfrågan på långfristigt kapital för jordbmkets behov. Vid kapitalknapphet skall krediterna fördelas efter elt prioriteringssystem så att väntetider över 12 månader normall inte uppstår. Riksrevisionsverkel (RRV) delar uppfattningen att både en sådan balans och kortare väntefider än i dag är önskvärda. RRV kan dock inte bedöma de kreditpolitiska följderna av den föreslagna insatsen för alt avveckla hypoteksföreningarnas nuvarande lånekö, eftersom utredningen inte prövat jordbrukets kapitalbehov gentemot behoven inom andra näringar. Enligt RRVs uppfattning kan det finnas anledning överväga att under en övergångsperiod ha olika köer för lån beviljade enligt de nuvarande och enligt de nya reglerna. Då skulle del nya prioriteringssyslemet kunna införas omedelbart, samlidigt som jordbmkets därigenom ökade anspräk pä långfristigt kapital kunde fördelas över en längre period.

Gmnden för prioriteringssystemet framgår av 32 § lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar. RRV har inget atl invända mot förslaget lill ändrad lydelse av denna paragraf. Utredningen anför i sin motivering att kreditgivningen skall utgå från gällande jordbmkspoliliska målsättningar. Enligt RRVs uppfattning är behovet av atl ta sådana hänsyn uttryckt i ändamålsparagrafens föreskrift att långivningen skaU främja den långsiktiga utvecklingen av jordbmkel, skogsbmket och trädgårdsnäringen. RRV utgår emellertid från alt den även innebär att motsvarande hänsyn bör tas fill statsmakternas riktlinjer för de två andra näringarna, i den mån dessa är berörda.

3 De jordbrukspolitiska målsättningarna

Bankinspektionen är kritisk fill att det i lag införs bestämmelser som uttrycker jordbmkspoliliska värderingar. Hypoteksbanken delar utredningens uppfattning atl den långfristiga kreditgivningen skall baseras på samma grundsyn som finns i den stafiiga jordbmkspolifiken samt atl kre-ditinsfituten inte skall göra en jordbrukspoUfisk prövning av kreditansökningarna. Sladshypotekskassan ifrågasätter om inle de föreslagna lagändringarna vad gäller bl. a. de jordbmkspolifiska målsättningarna skulle kunna undvaras. RRV ställer sig positivt fiU att de jordbmkspoliliska målen beaktas vid kreditgivningen.

3.1 Bankinspektionen

Ett prioriteringssystem föresläs alltså som skall balansera ulläningska-pacUeten meUan hypoteksföreningama med målet att väntetiden för lån

Prop. 1982/83:135 56

skall begränsas till högst 12 månader. I första hand skall därvid investeringslån och garantilån komma i fråga. Föreskrtft härom föreslås i 23 § lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar. Vidare skaU enligt föreslagna tillägg till 32 och 40 §§ samma lag dels långivningen ha sädan inriktning att den långsikliga utvecklingen av jordbmkel, skogsbmket och trädgårdsnäringen främjas i överensstämmelse med gällande jordbmkspolifiska målsättningar, dels produktionen på belånad fastighet ha en omfattning som är av belydelse från sysselsättnings- och försörjningssynpunkt. De föreslagna bestämmelserna har alltså en både jordbmks- och sysselsättningspolitisk innebörd. Särskilda uppgifter läggs därmed på landshypoteksinstitutionen, som — vid sidan av bedömningen av säkerhetens beskaffenhet och låntagarens förmåga att infria kredit samt en allmän prövning av ändamålet med lånet - enligl lag skall göra värderingar av nyssnämnt slag. Inspekfionen konstaterar alt instUutionen med detta får lagfästa uppgifter som avviker frän annan reglering av kreditinstitut under inspektionens fillsyn.

Inspektionen måste fråga sig om det är möjligl för institutionen att på ett fillfredsställande sätt i kreditprövningen väga in alla de olikartade värderingar som det här är fräga om. Redan av det skälet måste inspekfionen stäUa sig tveksam fill att regler i ämnet införes i lag. Denna tveksamhet förstärks av att det i så fall enligt de principer som normalt gäller för fillsynen över kredilinslilulen skulle ankomma på inspekfionen att kontrollera efterlevnaden av dessa regler.

Frågan inställer sig alltså i vad mån bankinspekfionens tillsyn skall omfatta även tillämpningen av de här föreslagna, särskilda bestämmelserna, vilka bl.a. innefattar jordbmkspoliliska värderingar. Inspektionen måste avstyrka atl det skall ankomma på inspektionen att övervaka lagens tillämpning i nämnda avseenden. Det vore alt införa elt element i fillsynen som skulle ändra karaktären av denna. Enligl inspektionens uppfattning torde del fä ankomma pä allmänna hypoteksbanken och dess styrelse att följa hur de här ifrågavarande bestämmelserna iakttas av hypoteksföreningarna och vidta de åtgärder som kan påkallas. För genomförande av en sädan ordning bör emellertid de ifrågavarande bestämmelserna inte införas i lagen utan få karaktären av allmänna riktlinjer frän statsmaklerna.

3.2 Sveriges allmänna hypoteksbank

23 § hypoleksbankslagen innehåller de gmndläggande bestämmelserna om ändamålet med hypoteksföreningamas verksamhet. Enligt bestämmelserna har hypoleksförening, som fidigare nämnts, fill ändamål atl inom sitt verksamhetsområde dels lämna långfristiga lån till fast ränla mot säkerhet i jordegendom, dels garantilån för jordbruks- och skogsbmksändamål. Utredningen föreslår vissa principiellt myckel viktiga ändringar i paragrafen.

Ett sådant förslag är att paragrafen inte skall innehålla någon bestämmel-

Prop. 1982/83:135 57

se om säkerheten för lån som förening lämnar. Gmnden för hypoteksföreningamas verksamhet har, alltsedan de bildades omkring millen av 1800-talet, varit att lånen säkerställts med bästa panträtt i den svenska jorden. Del är detta som har möjliggjort atl obligafionerna har kunnat emitteras på kapitalmarknaden till lägsta ränta, i prindp samma ränta som för statens obligationer. Mot denna bakgmnd anser banken att de grundläggande bestämmelsema om säkerhet för lånen bör kvarstå i ändamålsparagrafen.

Vidare föreslär utredningen att föreskriften att lånen skall lämnas till fast ränta skall utgå. Detta ändringsförslag har inte kommenterats eller motiverats av utredningen. Banken anser atl den föreslagna ändringen inle bör genomföras utan atl frågan har utretts närmare.

Förslaget innebär den ändringen i 32 § att det uttryckligen anges att hypoteksföreningarnas län - säväl bottenlän som garantilån - skall avse jordbmks-, skogsbmks- och trädgårdsändamål. Detta överensstämmer med den praxis som har utbildats hos föreningarna, som endast lämnar lån som motsvaras av ett dokumenterat lånebehov inom dessa rörelser. Banken har därför inte nägon erinran mot att det uttryckligen föreskrivs att lånen skall avse sagda ändamål.

När del gäller garanfilån föreUgger ofta önskemål från läneansökandena och från lantbruksnämnderna att hypoteksföreningarna skall lämna län som inte direkt avser jordbmks-, skogsbruks- eller trädgärdsändamål. Det gäller t. ex. lagerhuslån, lån till rennäringen och lån inom ramen för reglerna om skärgårds- och glesbygdsstöd. Det kan vara tveksamt om garantilångivning i dessa fall kan sägas slå i sådant samband med långivning för jordbmksändamäl att den är förenlig med föreningarnas ändamålsbestämmelse. Det skulle ha varit värdefullt, om utredningen hade givit sina synpunkter pä hur dessa låneansökningar skall behandlas.

Vad angår de jordbmkspoliliska målsättningarna framhåller utredningen alt de kredUinstitul som tillhandahåller långfristigt kapital inte skall göra en jordbmkspolifisk prövning av kreditansökningarna. Hypoteksbanken delar denna uppfattning och anser att hypoteksföreningarnas kredilprövning-ar, liksom hitfills, bör vara obundna av direkta jordbmkspolifiska styrningar. Utredningen fömtsätter dock att den långfristiga kreditgivningen skall baseras på samma gmndsyn som finns i den stafiiga jordbmkspoUtiken. Detta är enligt bankens mening naturligt inte minsl vid värderingen av egendomen. En egendom med en produkfionsinriktning som inte är anpassad fill de jordbmkspoliliska målsättningarna har givetvis ett begränsat värde. Banken har inte någon erinran mol att det i 32 § sägs atl långivningen skaU ges en sädan inriktning att den långsikfiga utvecklingen av jordbmkel, skogsbmket och trädgårdsnäringen främjas.

Enligt 40 § får förening belåna jordegendom, som utgör en självständig produktionsenhet och huvudsakligen används för jordbruk med binäringar eller skogsbmk eller för viss trädgårdsskötsel. Bestämmelsen innebär att

Prop. 1982/83:135 58

hobby- eller fritidsjordbmk inte är belåningsbara i hypoleksförening. Den innebär också alt fasligheter som är taxerade som lantbmk men vilkas främsta tillgång utgörs av bostadshuset inte kan erhålla hypotekslån. Detta är regler som hypoteksföreningarna strikt fillämpar. Om den på fastigheten drivna produktionen inte är av betydelse för bmkarens försörjning eller sysselsättning kan fastigheten inte anses utgöra en självständig produktionsenhet som huvudsakligen används för produktionen i fråga. Därför anser banken atl det föreslagna andra stycket i paragrafen är obehövligt.

3.3 Sladshypotekskassan

Utredningen föreslår ändringar i landshypolekslagen med det syftet alt vissa nu gällande jordbmkspoliliska mål skall beaktas. Man för också in i lagen föreskrifter om priorileringssystem. Det kan enligt styrelsens mening ifrågasättas om inte vissa av de av utredningen föreslagna ändringarna kan undvaras eftersom landshypoteksinstitutionen liksom andra kredUinstitul fär fömtsättas följa föreskrifter och riktlinjer som utfärdas i vederbörlig ordning av riksbanken eller annan myndighet. Del av utredningen använda uttrycket "lånerätt" synes också missvisande och onödigt såvitt gäller reguljär kreditgivning.

3.4 RRV

Utredningen har endast kortfattat behandlat hur de jordbrukspolifiska riktlinjerna skall påverka kreditgivningen och prioriteringssyslemet. RRV har i samband med en förvaltningsrevision av lanlbmksverkets insatser för lantbmkets rationalisering pekat på behovet av att konkrefisera dessa riktUnjer. I sin revisionsrapport (RRV dnr 1980:681) föreslår RRV bl. a. att lantbruksslyrelsen med jämna mellanmm skall göra en bedömning av hur de statliga insatserna bör användas för att främja en önskvärd utveckling inom näringen. En sådan systematiserad bedömning bör enligt RRVs uppfattning vara värdefull även som gmnd för det av utredningen föreslagna informationsutbytet i lantbmksstyrelsens Iänegarantinämnd.

Utredningen uppehåller sig främst vid hur prioriteringssyslemet och kreditgivningen skall tUlgodose de enskUda jordbmksföretagens behov. Den jordbmkspoliliska gmndsyn som präglar de statliga rikfiinjema och på vilken även kreditgivningen fömtsätts baserad innefattar emellertid även bedömningar av hur näringen i slort bör utvecklas, t ex att den har en viktig regionalpolitisk roll, att man bör eftersträva balans mellan produkfion och konsumtion inom landet och atl överkapacitet bör inriktas på spannmålsproduktion. RRV ifrågasätter om det nämnda informationsutbytet i låne-

Prop. 1982/83:135 59

garanfinämnden och den föreslagna årliga informationen frän statens jordbmksnämnd om olika produkfionsgrenars marknadsfömtsättningar är tillräckliga för att påverka prioriteringarna och kreditgivningen i dessa avseenden. Enligt RRVs mening bör även dessa mål beaktas tex vid hypoteksbankens fördelning av medel mellan föreningarna.

4 Samrådsorgan samt utökad analys och information

De remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker att lantbmksstyrelsens s.k. lånegarantinämnd utnyttjas som samrådsorgan mellan myndigheter, jord- och skogsnäringarna samt kreditmarknadsorganisationerna. Man tillslyrker också alt nämnden utökas med representanter för LRF och Trädgårdsnäringens riksförbund. Riksbanksfullmäktige menar för sin del alt etl samrådsorgan inle behövs för del fall att del s. k. obligationsmonopolet skuUe upphävas. RRV ifrågasätter om ett samrådsorgan ensamt är fillräckligt för att påverka atl prioriteringar och kreditgivning sker i linje med de jordbmkspoliliska målen.

Utredningens förslag alt utöka stafistiska centralbyråns deklarationsundersökning för jordbrukare till att omfatta även jordbmkets skuldslmktur tUlstyrks av remissinstanserna.

Lantbmksstyrelsen är positivt inställd till atl styrelsen föreslås utarbeta information kring finansieringsformer och finanseringsalternativ.

Det finns heller inte någon erinran från remissinstanserna mol att statens jordbruksnämnd årligen presenterar en bedömning av marknadsförutsättningarna för olika produktionsgrenar. Nägon ny resursinsats säger sig jordbmksnämnden dock inte kunna sälta in f. n. för detta ändamål.

4.1 Bankinspektionen

Utredningen föreslår en vidgad analysverksamhet i fråga om skuld-stmkturen samt kapital- och kreditbehovet inom jordbruket samt en förstärkning av formerna för samråd i finansieringsfrågor mellan lantbmksstyrelsen, kreditorganen och jordbmkets organisalioner.

Med den förbättrade planering som dessa förslag syftar till bör jordbmkets finansieringsbehov kunna lösas med mindre tidsutdräkt och i former som bättre ansluter fill de enskUda behoven. Inspektionen har från synpunkter som inspekfionen främst har alt anlägga inte något att erinra mot nämnda förslag, vilka fömtsälts ej medföra kostnadsökningar, liksom ej heller mot den prioriteringsordning som förordas inom landshypoteksinsli-tutionen när det gäller tillgodoseendet av oUka kreditbehov. Bankinspekfionen tolkar förslaget så atl hypoteksinstitufionen inte längre skall bestämma prioritet efter den ordning i vilken lånesökande anmält sig utan individuellt pröva lånebehovet i varje särskilt fall. Atl hypoteksinstitufio-

Prop. 1982/83:135 60

nens ledning på så säll fär slöd i sina strävanden atl ändra principerna för kreditgivning i angiven riktning hälsar inspektionen med tillfredsställelse.

4.2 Lantbruksstyrelsen

Bland ålgärdsförslagen ingår ocksä utökad analys av ifrågavarande problem samt utökad information. Utredningen föreslär atl den s.k. deklarationsundersökningen vissa är även bör omfatta en analys av jordbrukets skuldstruktur samt att lantbruksstyrelsen följer utvecklingen av jordbmkets kapital- och kreditbehov och utför erforderliga analyser. För samråd mellan lantbruksstyrelsen och kreditmarknaden finns den s. k. lånegarantinämnden som bör utökas med representanter för Lantbmkamas Riksförbund och Trädgårdsnäringens Riksförbund för atl göra även näringarna företrädda.

Beträffande informationen föreslås att lantbruksstyrelsen skall utarbeta en informationsskrift om jordbrukets och trädgårdsnäringens finansiering samt att statens jordbruksnämnd åriigen skall presentera en bedömning av marknadsförutsättningarna för olika produktionsgrenar.

Lantbmksstyrelsen har ingen erinran mot de framlagda förslagen. Beträffande föreslagen analys via deklarationsundersökningen synes dock viss reservation behöva göras vad gäller lantbruksnämndernas medverkan, vilket framgår av bUagt yttrande från lanlbmksnämnden i Västernorrlands län. Även vad gäller lantbmksstyrelsens insatser på föreslagna områden innebär vidtagna personalinskränkningar vissa begränsningar.

4.3 Skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen biträder utredningens förslag beträffande en utvidgning av deklarationsundersökningen vissa år och förslaget om ökade insatser från lantbmksstyrelsen för att följa de arealbundna näringarnas kapital-och kreditbehov samt förslaget om utökat samråd i lånegaranfinämnden.

4.4 Fullmäktige i Sveriges riksbank

I utredningen diskuteras organisatoriska former för analys av jordbmkets finansieringsfrågor med syftet att främja jordbmkets kreditförsörjning. Samråd skall ske mellan företrädare för jordbruks- pch trädgårdsnäringen, kreditmarknaden och lantbruksstyrelsen. Lantbmksstyrelsens lånegarantinämnd, utökad med representanter för Lantbmkarnas riksförbund och Trädgårdsnäringens riksförbund, skall utgöra den centrala instansen i detta samråd.

Förordat samrådsorgan har stora likheter med det organ som handhar frågor rörande den prioriterade bostadsfinansieringen - delegationen för bostadsfinansiering. Anledningen till att denna kontinuerligt arbetande

Prop. 1982/83:135 61

delegation tiUsaltes och elt komplicerat styrsystem för bostadsfinansieringen infördes var att finansieringen av det av riksdagen årligen fastställda, kraftigt subventionerade bostadsbyggandet skulle säkras. Situationen är inle densamma för jordbmkel. Sä länge jordbrukels investeringar inte regleras av staten och kommunerna på samma sätt som sker i fråga otii bostadsbyggandet är det inte möjligt att ha etl styrsystem för jordbmkets finansiering som liknar det som nu finns för bostadsfinansieringen och nägon anledning att införa en reglering av jordbrukets investeringar av samma slag som finns för bosladsinvesteringarna föreligger inte.

Om nuvarande alltför snäva former för jordbmkets långfristiga finansiering bibehåUs, skulle ifrågavarande samrådsorgan likväl kunna få en uppgift. Den skulle kunna bli en utrednings- och påtryckningsgmpp för fortgående ingripanden i jordbrukels finansieringsfrågor. I det följande skall emellertid visas atl nuvarande snäva former för jordbrukets långfristiga finansiering mäste ändras. Denna finansiering mäste fä en bredare bas, både institufioneUt och i fråga om tillgång tUl olika marknader. Den kan inte vara knuten till en enda insfitufion med den prioriterade obligafionsmarknaden som enda finansieringskälla, om den skall kunna fungera liUfredsslällande. Fär jordbmkel denna bredare bas för sin finansiering bortfaller behovet av ifrågavarande organ.

4.5 Svenska sparbanksföreningen

Utredningen har gjort en förtjänstfull kartläggning av kreditförhållandena inom lantbmket och trots avsaknaden av relevant statistik lyckats ge en god bild av skuldsättningen inom lantbruksnäringen och omfattningen av krediterna hos olika kreditgivare.

Fortfarande kvarstår emellertid fiera frågetecken och oklarheter, men dessa är inte så stora att de enligt vår mening påverkar analysen av problemen inom jordbmkets kapitalförsörjning.

Det bör bli en uppgift för det samrådsorgan, som utredningen föreslår, atl medverka till att ta fram etl riktigt statistiskt underlag angående kreditgivningen tiU de enskilda lantbrukarna.

Sparbanksföreningen tillstyrker utredningens förslag om att komplettera garanfilånenämnden inom Lantbruksstyrelsen med deUagande från LRF och TRF.

4.6 Sveriges föreningsbankers förbund (SFF)

Förbundet vill kommentera utredningens beräkningar av behovet av långfristigt kapital i jordbmkel. Förbundet är väl medvetet om att det är mycket svårt att få säkert siaiistiski underlag för sådana beräkningar. Här, liksom i andra sektorer av näringsUvet och på kapitalmarknaden, kan man

Prop. 1982/83:135 62

inte långt i förväg fastställa investeringsbehoven. Den bästa mätaren på behovet är därför ansökningarna lill hypoteket. Dessa uppgår i dag till nägot mellan 1,5-2 Mdr årligen. Förbundet vill därför föreslå atl detta bildar utgångspunkt för Sveriges Allmänna Hypoteksbanks emissionsrält. SFF vill avslutningsvis påpeka atl elt grundproblem som utredningen inle behandlat — helt i enlighel med direktiven — är lantbrukets inkomstsida. Sambandet mellan denna och betalningsförmågan för kapitalkostnader har följaktligen inle alls beaktats. På längre sikt torde ett sådant beaktande om möjligheterna att öka lantbrukets inkomster vara helt nödvändigt om opriorileral kapUal skall dominera i finansieringen av det svenska lantbruket.

4.7 LRF

Utredningen föreslår atl Statens jordbruksnämnd ärligen skall presentera en bedömning av marknadsförutsättningarna för olika produktionsgrenar. Marknadsutsikterna skaU utgöra underlag för bedömningen av olika investeringsallernativ. LRF har ingen invändning mot atl kreditgivarna fär tUlgång fill etl sådant underlag. Varje läneansökan motsvaras av elt kapitalbehov som när det gäller investeringar även sammanhänger med ett enskilt lantbruksförelags långsiktiga utveckUng. Genom lantbruksstyrelsens lånegarantinämnd, vUken av utredningen föreslås utökad med representant från Lantbrukamas riksförbund och Trädgårdsnäringarnas riksförbund, kan övergripande frågor som har betydelse för investeringsakfiviteten inom lantbmket och trädgårdsnäringen behandlas. För all begränsa fillfälliga överskott har vid jordbmkets prisförhandlingar överenskommits om produktionsbegränsade styrmedel.

En försvårande omständighet för utredningen har varit tUlgången på statistiskt underlag. Utredningen föreslår mot bakgrund av dessa erfarenheter atl deklarationsundersökningarna vissa år skall omfatta lantbrukets skuldstruktur. LRF finner att sådana undersökningar kan ha ett stort värde för att följa lantbmkets utveckling och som ett underlag för att vid behov vidtaga åtgärder för alt förbättra kapitalförsörjningen.

LRF tUlstyrker utredningens förslag att lantbmksstyrelsen inom ramen för rådgivningsverksamheten utarbetar en informationsskrift om jordbruket och trädgårdsnäringens finansiering. Denna skrift bör inte enbart innehålla en redogörelse om långivarna och deras villkor utan ocksä belysa de ekonomiska sammanhangen vid en företagsuppbyggnad. Informationsskriften bör också belysa möjligheterna tUl en mer successiv företagsuppbyggnad och andra åtgärder för att minska den enskilda lantbmkarens risktagande. LRF fömtsätter att berörda organisationer får möjlighet alt

medverka vid informationsskriftens utformning.

Prop. 1982/83:135 63

4.8 Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF)

Utredningen har föreslagit alt man i fortsättningen skall analysera jordbrukets och trädgårdsnäringens skuldslmktur med vissa intervaller. För att konfinuerligl följa näringarnas kreditbehov i den s. k. lånegaranfinämnden kommer denna att utökas med representanter för LRF och TRF. TRF är posifiv tiU detta förslag men viU också betona vikten av alt samråd sker med näringens representanter vid överläggningar meUan hypoteksföreningarna och lantbmksnämndema på länsnivå.

TRF tillstyrker också utredningens förslag om atl en informationsskrift utarbetas av lantbruksstyrelsen.

4.9 RRV

Utredningen har endast kortfattat behandlat hur de jordbmkspolifiska rikfiinjerna skaU påverka kreditgivningen och prioriteringssystemet. RRV har i samband med en förvaltningsrevision av lanlbmksverkets insatser för lantbmkets rationalisering pekat på behovet av att konkretisera dessa rikfiinjer. I sin revisionsrapport (RRV dnr 1980:681) föreslär RRV bl. a. att lantbmksstyrelsen med jämna mellanmm skall göra en bedömning av hur de statliga insatserna bör användas för alt främja en önskvärd utveckling inom näringen. En sådan systematiserad bedömning bör enligt RRVs uppfattning vara värdefull även som gmnd för det av utredningen föreslagna informationsutbytet i lantbruksstyrelsens Iänegarantinämnd.

Utredningen uppehåller sig främst vid hur prioriteringssyslemet och kreditgivningen skaU tUlgodose de enskilda jordbruksföretagens behov. Den jordbrukspolifiska gmndsyn som präglar de statliga rikfiinjerna och på vilken även kreditgivningen fömtsätts baserad innefattar emellertid även bedömningar av hur näringen i stort bör utvecklas, t. ex. att den har en vikfig regionalpoUfisk roll, att man bör eftersträva balans mellan produktion och konsumtion inom landet och att överkapacitet bör inriktas på spannmålsproduktion. RRV ifrågasätter om det nämnda informationsutbytet i lånegarantinämnden och den föreslagna årliga informationen från statens jordbmksnämnd om olika produktionsgrenars marknadsfömtsättningar är tUlräckliga för att påverka prioriteringarna och kreditgivningen i dessa avseenden. Enligt RRVs mening bör även dessa mål beaktas t. ex. vid hypoteksbankens fördelning av medel mellan föreningarna.

4.10 Statens Jordbruksnämnd

/. Analys av jordbrukarnas skuldsättning

I anslutning tiU de prisöverläggningar som jordbruksnämnden varje halvår för med konsumentdelegationen och Lantbmkarnas förhandlingsdelega-

Prop. 1982/83:135 64

tion används slatistik över jordbrukarnas skuldsättning för olika ändamål. I den s.k. normkalkylen som omfattar jordbrukssektorns intäkter och kostnader används uppgifter om jordbrukets räntekostnader som erhålls frän SCBs deklaralionsundersökning. I del index vars utfall ligger till grund för koslnadskompensationen till jordbmkel (produktionsmedelspris-index, PM-index) används uppgifter om läneskuldemas fördelning på olika kategorier av lån. För varje lånekalegori hämtas uppgifter in om låneräntans storlek. Stafistik rörande jordbrukets skuldsättning används av jordbmksnämnden också i andra sammanhang som t. ex. tiUfäUiga utredningar och analyser.

Jordbruksnämnden är medveten om alt brister föreligger i statistiken över jordbmkets skuldslmktur och anser det värdefullt om statistiken i detta avseende förbättras. Nämden är därför positiv tiU utredningens förslag om att deklaralionsundersökningen vissa är även omfattar en analys av jordbrukets skuldslmktur.

2. Bedömningar av marknadsförutsättningar

Vid prisöverläggningarna presenterar jordbruksnämnden varje halvår marknadsöversikter för jordbrukets olika produktionsgrenar. Detta kan delvis utgöra det underlag som utredningen föreslår att jordbmksnämnden årligen skall presentera som en bedömning av marknadsförutsättningar i olika produkfionsgrenar. Nämnden har intet alt invända mot alt detta material sprids lill en bredare krets av användare.

Jordbruksnämndens marknadsöversikter belyser främst den historiska utvecklingen med en utblick för de närmaste åren. Mer långsiktiga marknadsbedömningar är svårare att göra med hänsyn till rådande förhållanden inom jordbruket både intemationellt och inom landet. Såväl den internationella utvecklingen som den inom Sverige påverkar marknadsförhållandena. För bedömningar av den internationella utvecklingen använder jordbruksnämnden de analyser som görs inom oUka inlernalionella organ. Inom Sverige är avsättningen av jordbruksprodukter relativt stabilt. Den påverkas dock givelvis av statsmakternas beslut och den allmänna ekonomiska utvecklingen.

Nämnden kan för närvarande inte helt överblicka vilken utformning och omfattning det önskade informationsmaterialet kan komma att få eller i vad mån detta arbete kommer att ligga utanför nämndens nuvarande arbetsområde. Någon ny resursinsats för störte arbeten kan emellertid nämnden ej nu avdela, särskiU mot bakgrund av de sparmål som de statliga verken nu avkrävs.

Prop. 1982/83:135 65

5 Hypoteksbankens obligationsmonopol

De flesta av remissinstanserna anser att obligationsmonopolet bör avskaffas. Hypoteksbanken och Sveriges föreningsbankers förbund anser dock att del bör bibehållas. Sålunda kan det t. ex. enligt RRVs uppfattning vara motiverat att närmare pröva frågan om hypoteksbankens obligationsmonopol med syfte att begränsa regleringen av kreditmarknaden till vad som är ändamålsenligt.

5.1 Bankinspektionen

Enligt utredningen är det naturligt att basen för jordbmkets kapitalförsörjning breddas genom ökat utnyttjande av bankerna och mellanhandsin-sfiluten. Inspektionen delar den uppfattningen och konstaterar alt den nämnda basen breddas ytterligare genom Sparbankernas Jordbmkskredit-aktiebolag som kommer att inrättas pä gmnd av nyligen fattat regeringsbeslut. Det bör här noteras att det ifrågavarande kreditaktiebolaget inte skall finansiera sin utlåning till jordbmkare med obligationsupplåning.

5.2 Skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen anser atl det dessutom bör övervägas ytterligare om hypoteksbankens monopolställning när det gäller obligationsupplåning för kreditgivning mot säkerhet i jordegendom bör bestå. Ett avskaffande av ensamrätten bör kunna leda till ett bredare engagemang i jordbmkets finansieringsfrågor.

5.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Jordbrukets kreditbehov är i dag mycket diversifierat. Del innefattar allt från korta rörelsekrediter fill långfristiga investeringslån, och till detta kommer finansiering av fastighetsöverlåtelse. Sammantaget är det fråga om en omfattande, variafionsrik kreditgivning. Hypoteksrörelsen har svårt atl ensam tUlgodose denna.

Enligt fullmäktiges mening bör lösningen på problemet om jordbrukets långfristiga finansiering inte sökas i en kraftig utökning av hypoteksbankens emissioner av prioriterade obligationer, inte ens i en ensartad expansion av hypoteksbankens totala kreditanskaffning. En kreditmarknad bör inte vara ordnad så att en låntagare inom en näring är hänvisad till endast ett långivande institut för tUlgodoseende av sitt behov av längre kredit. Det bör aUmänt vara så att en låntagare skall ha mer än ett institut att välja på. Får han avslag på sin låneansökan i ett institut skall han kunna gå till etl annat med samma utlåningsmöjligheter och där få sitt låneärende prövat.

Enligt fullmäktiges mening är det ytterligt betydelsefullt för jordbmkets 5 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 135

Prop. 1982/83:135 66

del att få tiU stånd en ordning som den här skisserade. För att åstadkomma ett sådant bredare kreditutbud på lika villkor för jordbmkel måste hypoteksbankens ensamrätt tUl obligalionsutgivning mot säkerhet i jordbruks fastighet avskaffas. Lika angelägel som det var i en sedan länge gängen tid att bilda ett specifikt institut för jordbrukets finansiering, lika angeläget är det i dag att ge utrymme för flera långivare som kan ge jordbmkel långa och medeUånga krediter.

Skäl har här anförts för avskaffandet av obligationsmonopolet. Sådana har också anförts 1 en reservation tiU utredningen, i vilka fullmäkfige instämmer. FuUmäktige viU dock slå fast atl även om obligafionsmonopo-let avskaffas skaU alltjämt Allmänna hypoteksbanken behålla ensamrätten att ge ut prioriterade obligationer. Detta är nödvändigt om man skall få en noggrannare prövning av låneansökningarna efter de strängare kriterier som angetts böra gälla för erhållandet av prioriterade lån. Vad som bör ske är att utöka finansieringskällorna.

Det är numera nära nog överflödigt atl ge beskrivningar pä ökningen av det statliga lånebehovet; dess enorma tillväxl är allmänt känd. Detta lånebehov ställer stora krav på prioriteringssystemet. Det prioriterade bostadsbyggandets kreditefterfrågan växer långsammare men är alltjämt stor. De prioriterade krediterna till jordbmkel har ökat snabbt under senare år. Prioriteringssystemet har totalt fått en belastning som är störte än det kan bära utan ogynnsamma effekter.

5.4 Svenska bankföreningen

Hypoteksbankens upplåning sker genom obligalionsutgivning. Banken har ända sedan den bUdades år 1861 ensamrätt att mot obligafioner låna upp medel för ufiåning mot säkerhet i jordbruksegendom. Denna ensamrätt innebär starka begränsningar i andra hypoteks- och mellanhandsinstituts möjligheter alt medverka i jordbmkets finansiering.

Utredningen har prövat frågan om ensamrätten och funnit, att det numera inte finns några principiella skäl för denna. Enligt utredningen finns det dock i dagsläget endast begränsade fördelar med alt flera institut bygger upp en verksamhet sammanfaUande med landshypoteksorganisationen. Mol denna uppfattning har en av ledamöterna, Kurt Eklöf, reserverat sig. Han anser att ensamrätten bör avskaffas. Dels bör det fordras starka skäl för att upprätthålla en monopolställning av delta slag och utredningen har ej funnit att sådana skäl finns. Dels framhåller Eklöf atl ensamrätten - i motsats tiU vad utredningens majoritet enligt honom tycks tro - kan hindra den önskvärda utvecklingen mol att andra kreditinslitut engagerar sig mer i jordbrukets finansiering.

Bankföreningen delar reservantens syn i denna fråga. Utredningen har konstaterat, alt jordbmkel har koncentrerat sin krediteflerfrågan till hypoteksföreningarna och föreningsbankerna, trots att åtskilliga jordbmksföre-

Prop. 1982/83:135 67

tag har en sådan storlek och produktionsinriktning att de borde ha möjlighet att finansiera sina investeringar också i mer förelagsinriklade insfitut. Bankföreningen finner det angeläget, av de skäl som reservanten anför, att hypoteksbankens monopolställning upphör och att av bankema ägda fastighetsfinansierade insfitut ges rätt till obligationsupplåning för utlåning mot säkerhet i jordbmksfastigheter.

5.5 Svenska sparbanksföreningen

Det svåraste problemet utgör bristen på långfristigt kapital och förekomsten av en kö för hypotekslån. Problemen med den långfristiga kapitalförsörjningen kan inte enbart hänföras till att emissionsutrymmet för lant-bmksobligationer varit otillräckligt.

Det beror enligl vår mening ocksä på bristande konkurrens pä denna sektor. Förekomsten av köer och brist på långfristiga krediter borde ha lett till att tillgängliga resurser prioriterades för ändamål på det sätt utredningen nu föreslår och att utveckUngen inom hypoteksorganisationen hade gått mot en mera flexibel kreditgivning.

En sädan utveckling har inte skett pä egel initiativ inom hypoteksorganisationen utan föresläs nu av utredningen, vilket vi anser vara posUivt. De påtalade missförhållandena kunde emellertid ha undvikits genom en effektiv konkurrens mellan flera olika kreditinstitut, sä som förhållandet är på bostads-, kommun- och energisektorema.

För atl förhindra en fortsatt negafiv utveckling av lantbrukels kapitalmarknad bör statsmakterna ta inifiafiv för alt åstadkomma en fullständig konkurrens och Sparbanksföreningen vill därför instämma i den reservation, som avgetts av Riksbankens representant Kurt Eklöf.

5.6 SPINTAB

Utredningen har på elt förtjänstfullt sätt kartlagt jordbrukets kapitalstruktur och kapitalbehov. Förhållandel med en lång kö och en ökande skuldsättning hos leverantörer och andra kreditgivare utanför den reguljära kreditmarknaden anser vi är ett resultat av den monopolsituation som råder för den långfrisfiga kreditgivningen.

En ökad konkurtens på denna marknad skulle ge produktutveckling och bättre hushållning med knappa resurser samt, inte minst viktigt, att låntagaren ges möjUghel atl få sin ansökan prövad av fler kreditgivare.

Sparbankernas Inleckningsaktiebolag ansluter sig till och vill understryka de synpunkter som framgår av Svenska Sparbanksföreningens yttrande.

Prop. 1982/83:135 68

5.7 Sveriges föreningsbankers förbund

Utredningen föreslär inte att SAHs obligationsmonopol avskaffas men konstaterar samlidigt, att det i dag egenfiigen saknas skäl atl bibehålla det. Förbundet anser att utredningens förslag att inte förändra obligationsmonopolet är välmotiverat. SAHs ensamrätt att emittera obligationer mot säkerhet i jordbruksfastigheter har varit av stort värde för lantbruket. Hypoteksföreningarna har lyckats administrera verksamheten fill en mycket låg kostnad. Förbundet kan inte finna atl det ur administrafiv synpunkt skulle vara effektivare att ensamrätten upphävdes. Marknaden är dessutom alltför begränsad för att det skall vara mofiverat atl sprida emissionstillstånden lill flera. Inga påvisbara fördelar finns i att dela upp detta.

5.8 AB Industrikredit

Enligl utredningens uppfattning föreligger ett stort behov av kort- och medelfristigt kapital inom jordbmkssektorn. Vi anser del naturligt att jordbmkssektorn i konkurrens med andra förelag söker finna en del av detta kapital utanför de traditionella formerna för jordbruksfinansieringen. Vi vill här framhålla AB Induslrikredits möjligheter att svara för en anpassad och ändamålsenlig finansiering för vissa typer av företag och projekt. AB Induslrikredit har under senare år i mindre omfattning beviljat lån till företag med viss anknytning lill jordbruksnäringen, exempelvis svin-, höns- och kyckUnguppfödning, äggkläckningsanläggningar och spannmålshandel. Sädana företag har under senare år blivit alltmer kapitalintensiva. Investeringar i t. ex. rafionella byggnader och maskinell utrustning har tUl sin karaktär och nivå aUtmer närmat sig industriföretagens silualion. De traditionella kreditgivarna inom jordbrukssektorn har haft svårighet att fylla kapitalbehovet för dessa investeringar. Mot denna bakgrund har vi funnit del naturligt att efter sedvanlig projektbedömning medverka med kreditgivning fill sådana företag. Vi bedömer att det finns ett fortsatt och ökat finansieringsbehov inom detta område, i vilket AB Industrikredit kan utgöra en komplettering till de traditionella finansieringsvägarna.

Mot bakgrund av vad som nyss sagts har vi förståelse för "Reservafion av Kurt Eklöf angäende Hypoteksbankens ensamrätt att på obligationsmarknaden läna upp medel för finansiering av jordegendom". En sädan ensamrätt hindrar naturligtvis en utveckling mol att andra kreditinsfitut engagerar sig i jordbmkets långfristiga finansiering.

5.9 Sveriges allmänna hypoteksbank

Hypoteksbanken har ensamrätt att mot obligationer låna upp medel för utlåning mot säkerhet i jordegendom som avses i 40 § hypoleksbankslagen. I utredningens direktiv framhöll departementschefen att denna spedalise-

Prop. 1982/83:135 69

ring har ett värde och atl den bör bestå. Utredningen föreslår inte heller att bankens ensamrätt upphävs. I en reservation framhåller emellertid ledamoten i utredningen, vice riksbankschefen Kurt Eklöf, att ensamrätten bör avskaffas. Därför anser sig banken ha anledning att något uppehålla sig vid denna fråga.

Hypoteksinstitutionen är en kooperativ rörelse, som drivs utan vinstintresse. Medlemmar och delägare i hypoteksföreningarna är låntagarna, som vid föreningsstämma har var sin röst. Hypoteksföreningarna äger hypoteksbanken. Insfitutionens ensamställning som förmedlare av långa lån till lantbruket har inneburit stora fördelar för lantbmket. Den har möjliggjort för insfilutionen att till mycket låga hanteringskostnader förse lantbrtiket med långfristigt kapital till lägsta möjliga ränta. En konkurrens mellan flera olika låneförmedlare på denna begränsade sektor skulle ofelbart ha lett till högre hanteringskostnader totalt sett. Ända fram till början av 1970-talet kunde föreningama i allt väsentligt tUlgodose lantbmkets efterfrågan på långfristigt kapUal. Till följd av Riksbankens restrikfiva poUtik när det gäller fastställande av hypoteksbankens årliga ram för obUgationsutgivning har dock möjligheterna att tillgodose jordbmkama med långfristigt kapital minskat och läneköerna i motsvarande mån vuxit. Banken kan inte inse att lantbmkets kapitatförsörjningssituation skulle förbättras, om det utrymme på obligationsmarknaden som Riksbanken avsätter för lantbmket, delades mellan flera obligafionsemitterande insfitut. Däremot skulle låntagarnas kostnader för lånen stiga.

Riksbankschefen Lars Wohlin har i anförande vid Sveriges Föreningsbankers Förbunds årsstämma den 4 maj 1982 framhållit att han anser att hypoteksbanken bör behålla ensamrätten att ge ut prioriterade obligationer. Hypoteksbankens obligationer är jämställda med de prioriterade obligationerna enligt den särskilda lagstiftningen om kreditpolifiska medel. Enligt riksbankschefen ger ensamrätten möjligheter för statsmaktema att utöva kontroll av den viktiga funktion, som prioritering utgör för jordbruket att hålla räntekostnaderna på lägsta möjliga nivå och därmed begränsa prisstegringama på jordbmksprodukter. En annan fråga, som ej behöver vara kopplad till hypoteksbankens ensamrätt att ge ut prioriterade obligationer, är den vidgning av bankens upp- och ufiåningsrätl genom reversupplåning, som riksbankschefen anser bör ligga utanför den prioriterade sektorn.

I ett nyligen avgjort ärende beträffande frägan om ett nystartat kreditak-fiebolags rätt att ge ut obligationer för att finansiera långfristiga krediter till lantbmket har regeringen beslutat (regeringsbeslut 1982-04-01, Dnr 844/81) att de medel som bolaget lånat upp mol obligationer inte får lånas ut på ett sätt som strider mot hypoteksbankens ensamrätt att mot obligafioner låna upp medel för utlåning mot säkerhet i jordegendom.

Så gott som all hypoteksföreningamas utlåning, inberäknal garanfilån, sker mot säkerhet i jordbmkarens fasta egendom. Eftersom nu ifrågava-

Prop. 1982/83:135 70

rande slag av kreditaktiebolag inte skulle låna ut medel, som lånals upp mot obligafioner, mot annan säkerhet än bottensäkerhet i fasl egendom, innebär regeringsbeslutet i praktiken atl sådana medel inle får av kreditaktiebolaget lånas ut som direklkredit tiU jordbmkarna. För sådan kreditgivning kan endasi medel komma i fråga som anskaffats på annat sätt, exempelvis genom reversupplåning.

Regeringens nu återgivna beslut får anses vara av prejudicerande betydelse och därmed vara tillämpligl på samfiiga kreditaktiebolag vilkas utlåning är inriktad på jordbruket. Med hänsyn till den uppfattning som regeringen sålunda gett uttryck ät och fill vad i övrigt anförts ovan i fråga om hypoteksbankens ensamutgivningsrätt anser banken inle att skäl föreligger att ändra de sedan länge gällande reglerna om denna rätt.

5.10 LRF

Utredningen har översiktligt behandlat lantbmkets kreditmarknad och dess beroendeförhållande tUl kapitalmarknaden.

Hypoteksorganisationen har fått en allt störte roll för lantbmkets kreditförsörjning samtidigt som kortfristiga krediter ökat. Till följd av lantbmkets behov av kapital och hypoteksorganisationens begränsade ufiånings-kapacitet har förekomsten av utlandslån och utlåning från spedalinsfitut ökat t. ex. Agrofinans och Industrikredit.

Kreditgivningen till lantbmket från specialinstituten beskrivs av utredningen som en komplettering fill hypoteksorganisationens basfinansiering. LRF vill här framhålla betydelsen av ejt allsidigt kreditutbud som kan tillgodose lantbmkets skiftande behov.

Utredningen säger att en breddning av basen för kapitalförsörjningen är önskvärd. Ändamålsenlig finansiering börkunna erbjudas till slörre och specialiserade lantbmksföretag genom; dé företagsfinansierande mellanhandsinslilulen. Storskaliga investeringar i animalieproduktionen kan förhindra familjelantbrukens utveckling och motverka ambitionema att åstadkomma en balans mellan konsumtion och produkfion inom lantbmksnä-ringen. De produktionsbalansproblem som råder inom lantbmket bör beaktas vid en kreditgivning från mellanhandsinstituten även om kortsiktiga företagsekonomiska förutsättningar föreligger för investeringen ifråga. Flera exempel finns på hur på detta sätt finansierade investeringar motverkat de övergripande jordbmkspolifiska målen.

Lantbmket bör enligt utredningen kunna konkurrera om det kort- och medelfristiga kapitalet på samma vUlkor som de övriga företagen. LRF har uppfattningen att nya förbättrade kredilformer kan utvecklas som fillgodoser lantbmksföretagens behov av en ändamålsenlig finansiering. Villkoren för kapitalförsörjningen inom lantbruket är inte i fillräckligt grad anpassad för lantbmkets behov. Den s. k. Hjelmska översynen av frågor rörande jordbmkets prisreglering (Ds Jo 1980:10) konstaterar att den eko-

Prop. 1982/83:135 71

nomiska tillväxten i etl lantbmksföretag går långsammare nu än under första hälften av 1970-talet. Slutsatsen är enligt denna utredning att det tar längre tid innan ett företag med begränsat eget kapital får förutsättningar att bära företagets samfiiga kostnader. Dessa påpekanden belyser väl den nuvarande situationen och nödvändigheten av alt utgå från lantbmkets behov och förulsättningar. Utredningen har inte i fillräcklig grad beaktat finansieringsproblemen vid nyetablering.

Lantbrukets långfristiga kapitalförsörjning

Utredningens förslag åsyftar dels hanteringen av kreditansökningar och dels hur nuvarande lånekö till landshypoteksföreningarna skaU avvecklas. Förslagen innebär ändringar i lagen om Sveriges Allmänna Hypoteksbank och landshypoteksföreningarna. Utredningen har funnk att en detaljreglering av hypoteksorganisationens arbelsfäU inte är meningsfull. En förändring av Hypoteksbankens ensamrätt att utge obligationer mot säkerhet i jordegendom är inte nu aktuell varför inte flera institut bör få bedriva samma verksamhet. LRF viU i detta sammanhang framhåUa det stora värde som ligger i den lokalkännedom som finns inom hypoteksorganisa-fionen som ytterst värdefull för kreditgivningens ändamålsenlighet. Ett stort värde ligger i hypoteksorganisationens låga administrativa kostnader. LRF finner att utredningen inte i fillräcklig grad klargjort de fördelar som föreligger med nuvarande hypoteksorganisation. LRF vill även understryka värdet av att bostadsfinansieringsinsfitulen medverkar i finansieringen av bostadsfastigheter och bostäder på fastigheter som taxeras som jordbmksfaslighet.

Utredningen fastslår att hypoteksföreningarnas framtida verksamhet skall behålla sin karaktär av hypoteksinsfitut och att Hypoteksbanken skall ha som huvuduppgift att svara för ufiåning och försäljning av obligationer samt svara för prioriteringar i föreningarnas kreditgivning vid kapitalknapphel. Ändamålsbestämmelsen för Hypoteksbankens kreditgivning föreslås ändras sä att föreningarnas huvuduppgift blir att lämna lån för långfristiga kapitalbehov i jordbmkel, skogsbmket och trädgårdsnäringen. Den föreslagna ändringen utgör i sak enligt LRF:s uppfattning ingen förändring utan är en anpassning till hypoteksorganisafionens nuvarande verksamhet.

5.11 RRV

Utredningen berör frågor om hypoteksbankens ensamrätt att mot obligationer låna upp medel för utlåning mot säkerhet i jordegendom. Utredningen ser numera inga principiella motiv för denna ensamrätt, även om utredningens majoritet i dagsläget bedömer fördelarna med flera institut som begränsade. Några skäl för att bibehåUa ensamrätten anförs dock inte.

Prop. 1982/83:135 72

Enligt RRVs uppfattning kan det vara motiverat att närmare pröva frågan, bl.a. i syfte att begränsa regleringen av kreditmarknaden lill vad som är ändamålsenligt.

6 Avveckling av lånekön

Utredningens förslag att avveckla lånekön till hypoteksinsfituten genom särskilda obligationsemissioner som är riktade till bankema tillstyrks av bl. a. hypoteksbanken och Sveriges föreningsbankers förbund. Riksbanksfullmäktige, liksom bl. a. bankföreningen gemensamt med Post- och Kreditbanken, PK-banken avstyrker dock det förslaget. LO och sladshypotekskassan ställer sig tveksamma.

6.1 Skogsstyrelsen

Utredningen föreslår vidare att nuvarande lånekö hos hypoteksföreningarna avvecklas genom särskilda obligationsemissioner. Skogsstyrelsen instämmer i detta och anser att det är nödvändigt att tillgodose jordbmkets-och skogsbmkets kapitalbehov om det skall vara möjligt att uppnå samhällets ambitioner att underlätta de areella näringarnas rationalisering. Vid prioritering av det tillgängliga långfristiga kapitalets användning bör därför de areella näringama ha en hög prioritet.

6.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Det finns skäl att ytterligare något beröra det köproblem hypoteksbanken har haft. Problemet hänger samman med såväl räntan på lånen och obligationerna som låheobjektens värdebeständighet och således höga grad av riskfrihet.

Så snart rärttan för en viss typ av krediter ligger under marknadsräntan riktar sig krediteflerfrågan speciellt starkt mot just denna kredittyp; en förskjutning av kreditefterfrågan sker från oprioriterade lån med högre ränta till de prioriterade med lägre. Obligationema med den lägre räntan kan inte säljas utan tvångsåtgärder. Sådana har införts. Genom ett regleringssystem appUcerat på banker och kapitalmarknadsinstitut tvingar riksbanken fram efterfrågan på dessa obligationer. Detta kan emeUertid inte ske till obegränsade volymer. Utbudet på prioriterade krediter bUr således knappt. Efterfrågan på prioriterade lån kommer därigenom att överstiga utbudet. En överskottsefterfrågan uppkommer och kö bildas.

För industrin uppkommer inte samma slag av problem. Räntan på industriobligationer hålls nämligen inte under marknadsräntan utan är marknadsmässigl bestämd. Någon kö för industriobligationer finns knappast längre. Priset är emellertid att industrin får betala nägol mer i ränta än

Prop. 1982/83:135 73

låntagarna hos hypoteksföreningama. Ändamålsenligheten i att hålla en lägre ränla för jordbruket än för industrin kan naturiigtvis ifrågasättas. Industrins investeringar är ju lika angelägna som jordbrukets.

Det är emellertid inle enbart ränteskUlnaden som förklarar frånvaron av kö för industrifinansieringen. Industrins möjligheter att erbjuda säkerheter för sina lån är sämre än jordbmkets. Inflationen utgör här en betydelsefull faktor. För industrin skapar den främst osäkerhet. För jordbruket innebär den vanligen en säker ökning av värdet pä fastigheterna och därmed en förbättring av kreditvärdigheten. Även inflationen förulan utvecklas värdet på industrins belåningsbara tillgångar dock betydligt mera obestämt än jordbrukets, vilket återverkar på lånemöjligheterna.

Medan jordbmkel sålunda med ganska stor lätthet kan presentera säkerheter för lån i en utsträckning som innebär en riklig finansiering av investeringsbehovet är upplåningssituationen betydligt sämre för industrin. Industrin arbetar dessutom allmänt med slörre risk än jordbruket och svårigheten att anskaffa erforderligt riskkapital har varit en ständigt återkommande fråga. I den utsträckning industrin inte kunnat låna har detta inte berott på någon kö-situafion utan på riskproblem.

De föreliggande förhållandena har bidragit till att investeringar inom jordbmkel underlättats medan investeringar inom industrin många gånger fått genomföras under stora finansiella svårigheter. Köbildning hos hypoteksbanken och frånvaro av köbildning för industrin utgör således inte någol mått på de båda näringarnas relativa svårigheter att finansiera en investeringsexpansion.

Utredningen har observerat dessa problem och noterar att resultatet blivit alltför stora investeringar inom jordbruket i förhållande till den avkastning investeringarna genererar. Här tillkommer det inledningsvis berörda problemet med kreditbedömningen. Till jordbmkel har lån lämnats under fömtsättning att vissa viktiga formella kriterier varit fyllda, främst ett lillräckligt högt taxeringsvärde påjordbmksfastigheten. Bakom ett industrilån ligger normalt en noggrant genomarbetad analys av företagets ekonomiska situation. För ett sådant lån görs kalkyler över investeringens lönsamhet. Denna olikartade behandling i kreditgivningen har utan tvivel medverkat till skevheten i investeringsutvecklingen.

Den stora efterfrågan på krediter hos hypoteksbanken kan ha betingats av ytterligare en faktor. Inomjordbmket föreligger särskilt stora svårigheter att separera företagsdelen frän hushållsdelen. Ettjordbmkshushåll har liksom andra hushåll tidvis behov av lån. Normalt har hushåll inte någon möjlighet att erhålla prioriterade krediter utöver de som avser bostadsbyggandet. Detta skall naturligtvis inte heller jördbmkshushällel ha. Eftersom svårigheter föreligger att skilja jordbmksnäringens och jordbmkshushål-lets kreditbehov åt är det viktigt att hypoteksbanken har möjligheter att -när den så anser finna skäl därtill - kunna utnyttja andra finansieringskällor än den prioriterade obligationsmarknaden.

Prop. 1982/83:135 74

Ovan har påvisats några faktorer som medverkar till alt en lånekö bildats hos hypoteksbanken. Utredningen har ägnat stor uppmärksamhet ål delta köproblem och föreslår alt det skall lösas genom särskilda emissioner av prioriterade obligationer. Eftersom kön är stor skulle mycket stora sådana erfordras. Innebörden är alt kapitalmarknaden i form av prioriterade placeringar skall tillgodose den ansvällning av kreditefterfrågan som uppkommit hos hypoteksbanken på sätt som beskrivits ovan.

Fullmäktige anser all utredningens förslag inte är genomförbart. Det måste göras helt klart atl försäkringsbolagens och allmänna pensionsfondens placeringskapacitet redan i dag är tagen i anspråk i myckel stor utsträckning för prioriterade placeringar. Under senare tid har även bankerna i snabb takt tvingats öka sina prioriterade placeringar. För alla större placerargmpper går nu ca 3/4 av deras netloplaceringar i svenska kronor fill prioriterade ändamål. En kraftig ökning av emissionerna av prioriterade obligationer för jordbmkssektorn innebär att utrymmet för statens långa upplåning minskar. I stället måste slaten täcka motsvarande ökning på kapitalmarknaden utanför försäkringsbolag och AP-fond. Detta tenderar att driva upp låneräntorna och tränga undan andra låntagare.

Flera slag av åtgärder mäste tillgripas parallellt för alt lösa köproblemet hos hypoteksbanken. Jordbmkets finansiering måste, i likhet med finansieringen av ombyggnader och ägarbyten på bostadsområdet, i ökad utsträckning ske utan anlitande av prioriterade krediter. Erfarenheten har visat atl det är möjligt för bostadsinstituten att anskaffa mycket stora belopp pä den icke prioriterade marknaden. Under 1980 uppgick deras sålunda anskaffade medel till 4,2 miljarder kronor och 1981 lill 5,3 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas att kön inom hypoteksrörelsen f. n. uppgår tiU 6 miljarder kronor. Det kan vidare förtjäna nämnas att överlåtelser av bostadsfastigheter allfid ansetts skola finansieras med icke prioriterade krediter. Samma regel bör i stor utsträckning kunna följas ocksä i fråga om överlåtelser av jordbruksfastigheter.

Ovannämnda oprioriterade bostadsfinansiering ombesörjs av ett tiotal bostadsinsfitut. Detta skapar underlag för konkurrens i denna kreditgivning och leder tiU en tUlfredsställande storlek på volymerna. Genom att för jordbmkets finansiering bilda ytteriigare något eller nägra institut skulle den prioriterade marknaden med stor sannolikhet komma atl utnyttjas för jordbmkets kreditgivning i högre grad än som nu sker och ganska stora volymer kunna lånas upp. Denna marknad skuUe utnyttjas i ökad utsträckning samtidigt som endast mycket angelägna ändamål skulle få tiUgång till prioriterade krediter. Härigenom skulle volymen av sädana krediter hållas nere. Genom en starkt återhållsam prioriterad kreditgivning inomjordbmket och en växande oprioriterad kan köproblemet för jordbmksfinansie-ringen lösas.

Prop. 1982/83:135 75

6.3 LO

Eftersom utredningen om jordbmkets kapitalförsörjning haft lill uppgift att arbeta inom ramen för gällande jordbmkspolitik har den inte kunnat ta upp dessa problem. Den har i stället sysslat med marginella kreditadministrativa frägor. LO är tveksam om möjligheten att så snabbt som föreslagils avveckla hypoteksbankens lånekö. Även med det föreslagna utbytet mot obligationer i bankema skulle det kunna bli en alltför stark påfrestning på kapitalmarknaden. I övrigt har LO ingenting att invända mot utredningens till sin innebörd mycket begränsade förslag.

6.4 Svenska bankföreningen

Jordbrukets totala skulder uppgick 1980 till drygt 30 miljarder kronor. Därav svarade hypoteksföreningarna för närmare 8,4 miljarder medan bankerna bidrog med krediter pä nästan 12 miljarder kronor. Härav bestod större delen, drygt 9 miljarder, av utlåning mot pantbrev inom 75 procent av belåningsvärdet i jordbmksfastigheter samt jordbmksgarantilån. Av bankernas totala kreditgivning till jordbmkel avsåg uppskattningsvis hälften län i väntan pä avlyft till hypoleksförening.

Denna avlyflskö uppgick i slutet av 1980 till drygt 6,3 miljarder kronor, vilket med utgångspunkt från gällande emissionsramar motsvarande en väntefid på cirka 4 år. Utredningen finner det av flera skäl angeläget, atl denna avlyflskö snabbt reduceras sä att väntetiden kan minskas till ungefär ett är. Eftersom huvuddelen av lånekön utgörs av lån som interimistiskt är finansierade i bank, borde reduceringen ske genom särskilda obligationsemissioner fill bankema. Utredningen förordar att en sådan åtgärd genomförs efter överenskommelse mellan riksbanken, hypoteksbanken och berörda banker.

Bankföreningen vill bestämt avvisa en sådan tanke. Visserligen har bankerna f. n. i stor utsträckning låst sina utlåningsresurser till jordbrukssektom i amorteringsfria, förskotterade bottenlän, medan bankernas naturliga roll är att svara för rörelsekapital och viss medelfristig finansiering. Ännu sämre vore det emellerfid att tvinga på bankerna ytterligare obligationer utöver de högst betydande volymer stats- och bostadsobligationer bankerna ändå tvingas köpa. Afförsbankerna finner dessutom ingen anledning att härigenom ge just jordbmkssektorn sådan långfristig finansiering fiU icke marknadsmässig ränta, särskilt som jordbruket genomsnittligt sett har en relafivt låg skuldsättningsgrad.

Dén långa avlyftskön har för övrigt minskat under det senaste året. Härtill har bidragit att hypoteksbankens obligationsemissioner kraftigt ökat - från 417 Mkr 1975,918 Mkr 1978 fill 1,4 och 1,6 miljarder kronor de senaste två åren. Årets ram uppgår till 1,5 miljarder. Dessutom har kreditefterfrågan från jordbmkssektorn klart minskat under senare tid. Samman-

Prop. 1982/83:135 76

taget har delta resulterat i att lånekön, som i slutet av 1980 uppgick fill mer än 6,3 miljarder, nu reducerats till ca 5,9 miljarder kronor, vilket också innebär en kortare väntetid. Denna utveckling kan väntas fortsätta under de närmaste åren även om emissionsramarna behålls på nuvarande nivå.

Bankföreningen har ovan föreslagit, att även andra fastighetsfinansie-rande institut än Sveriges Allmänna Hypoteksbank ges rätt atl lämna lån mot pantbrev i jordbruksfastighet. Genom att ställa sig i dessa insfituts köer skulle jordbrukarna få kortare väntetider för avlyft. Differensen mellan barikräntan och obligationsräntan har ju därtill sjunkit under det senaste året, vilket medfört att olägenheterna att vänta på avlyft f. n. också är mindre.

6.5 Svenska sparbanksföreningen

Vi tror att elt slopande av monopolet och därmed följande konkurrens öch produktutveckling skulle på relativi kort tid avskaffa den aktueUa kön och åstadkomma den av utredningen önskade situationen att ingen lantbrukare skulle behöva vänta längre än ett år på att få sin långfrisfiga finansiering ordnad.

Etl införande av konkurtens på delta område kan kombineras med särskilda emissioner av obUgationer från konkurrerande hypoteksinsfitut. Eftersom det ligger i varje bankgmpps intresse att tillgodose sina kunders behov av ändamålsenliga krediter, skulle ett slopande av monopolet i kombination med särskUda emissioner med all säkerhet snabbare leda till en avveckling av nuvarande kö för hypotekslån än det förslag som utredningen ger.

Sammanfattningsvis vill Sparbanksföreningen framhålla att utredningens förslag på detta område i alltför stor utsträckning tar sikte på interna förhållanden i hypoteksorganisationen i stället för en förutsättningslös prövning av de orsaker som ligger bakom nuvarande problem.

1 själva verket utgör utredningens analys jämte påpekanden om hypoteksföreningarnas sätt alt arbeia, och förslag till hur de borde arbeta, en stark indirekt kritik av hypoteksorganisationen.

Vi vill också påpeka all den jämförelse som utredningen gör med 1972 års specialemission på bostadssektorn, dä lån i sparbanken byttes mot län i SPINTAB (Sparbankernas Intecknings AB), inte är fullständig.

1972 gällde del att byta ul 40- lill 100-äriga bostadslån i sparbankerna. I dag gäller den interimisfiska långivningen i väntan på avlyft lill hypotekslån i princip 5-åriga lån i bankerna.

6.6 Sveriges allmänna hypoteksbank

För närvarande finns en kö av låneansökningar hos hypoteksföreningarna på ett sammanlagt belopp av ca.6000 Mkr. 1982 har banken fått

Prop. 1982/83:135 77

fillstånd att emittera obligationer för 1 500 Mkr. Med oförändrad medels-fiUdelning under de närmaste åren är därför kötiden för de senaste låneansökningarna i kön cirka 4 år. Utredningen anser att en kö av beviljade, ej utbetalda lån motsvarande en väntelid upp fill 12 månader är acceptabel och föreslår atl banken skaU ges tUlstånd till särskilda obligationsemissioner, riktade till banker, och därigenom erhåUna medel för avveckling av kön. Banken anser.att detta är en prakfiskt framkomlig väg för att få bort den nuvarande kösituafionen och vUl understryka det angelägna i alt detta förslag förverkligas. Det är dock önskvärt atl de särskilda emissionerna får ske under en så fiUtagen tidsrymd att avvecklingen av kön kan ske med föreningarnas nuvarande personella resurser.

Skulle de föreslagna särskilda emissionerna inte komma till stånd, leder utredningens förslag tiU att det prioriteringssystem som hypoteksbanken har att utarbeta mäste få den innebörden att föreningarna skall avslå alla låneansökningar tiU dess kön nedbringats till en köfid på 12 månader. En sådan ordning kan inte vara lämplig. Att ompröva och eventuellt avslå redan behandlade och godkända låneansökningar i kön är inte möjligt. Det kan för övrigt ifrågasättas, om det är lämpligt att fastställa viss maximistor-lek på kön. Detta måste få den effekten atl vissa låneansökningar kan komma att avslås med hänvisning Ull att kön är fullbelagd även då låneansökan avser ett myckel angeläget behov. Del kan inte vara lämpligl att avslå sådana ansökningar, i synnerhet inte i det fall lånesökanden accepterar väntetiden och kan ordna en tillfällig finansiering i väntan pä länels utbetalning. Atl kön har uppkommit och fått den aktuella längden beror främst på Riksbankens restriktiva linje när det gäller fastställande ay den årliga emissionsramen.

6.7 Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa

Utredningen föreslår att.hypoteksbankens nuvarande lånekö på cirka 6 miljarder kr. skall avvecklas snabbt genom att särskilda obligationer emitteras. Enligt kassastyrelsens mening synes det emellertid tveksamt om en sä stor ökning av hypoteksbankens emissionsvolym kan placeras pä marknaden på det sätt som utredningen antyder. Styrelsen vill här peka på de erfarenheter som vunnits angående avvecklingen av låneköerna avseende bostadsinsfilulens oprioriterade långivning.

6.8 LRF

Utredningen föreslår speciella åtgärder för atl avveckla lånekön. Del föreslagna prioriteringssyslemet förutsätter som LRF tolkar utredningen alt den nuvarande lånekön avvecklas snabbi. Lånekön kan enligt utredningen inte avvecklas utan särskilda åtgärder. Utredningen föreslår därför att läneansökningar som är interimistiskt finansierade i banker placeras i

Prop. 1982/83:135 78

hypoteksföreningarna.'För della ändamål skall enligl förslagel en eller flera särskilda obligationsemissioner utgå där bankerna köper obligationer utöver de normala förvärven i samma avlyftstakt. Enligt LRFs uppfattning är det föreslagna förfarandet nödvändigt för att bringa balans på lantbrukets kreditmarknad. De särskilda obligationsemissionerna mäste emellertid enligt LRFs uppfattning vara likartade med hypoteksbankens normala obligationsutgivning.

6.9 Sveriges föreningsbankers förbund

Bristen på långfristigt kapital har skapat långa köer i hypoteksföreningarna; för närvarande uppgår kön enligt uppgift fill ca 6 Mdr. Utredningen föreslår här att kön avvecklas genom atl medge Sveriges Allmänna Hypoteksbank extra emissionsfiUständ. Detta tillstyrker förbundet, som dock inte utesluter att kön helt eller delvis kan avvecklas genom annan finansiering. Vid avveckling är det nödvändigt att tillse två saker. För det första, och viktigaste, måste de krediter som ges till prioriterade ändamål i nuvarande kö ha samma villkor som övrig kreditgivning i hypoteksföreningarna; detta eftersom krediterna tillgodoser likartade ändamål oavsett utbetalningstidpunkten. För det andra måste avvecklingen av kön i sådant fall ske med hänsyn tagen till förskollerande instituts planerings- och likviditetssituation. Det viktiga är emellertid att jordbmkel erhåller liUräckligt utrymme på kapitalmarknaden så att del, i likhet med t. ex. bostadssektorn, kan fungera fillfredsställande även ur denna synpunkt.

7 Medel upplånade mot revers

Remissinstanserna fillstyrker överlag atl hypoteksorganisationen ges formell rätt att låna upp medel mot revers. Sveriges föreningsbankers förbund vill dock för sin del inte kommentera förslaget innan frågan analyserats närmare. Hypoteksbanken delar utredningens uppfattning att hypoleksinsliiuten inte bör åläggas en upplåning mot revers i samband med fastighetsöveriåtelser. Riksbanksfullmäktige anser - i motsats tiU utredningen - att fastighetsöverlätelser skall finansieras i huvudsak med icke räntesubventionerade län och att reversen kommer till användning i ökad utsträckning i sådana sammanhang.

7.1 Bankinspektionen

Vad gäller landshypoteksinslitutionen anser inspektionen att dess resurser bör förstärkas genom möjlighet fill upplåning i andra former än genom obligationer, t. ex. genom kapitalmarknadsreverser, vilket bör för-

Prop. 1982/83:135 79

anleda ändring av 18 § i lagen för institutionen (jfr särskild framställning från Sveriges aUmänna hypoteksbank och inspektionens yttrande 1982.12.18 däröver). Inspektionen anser nämligen att det i samband med den oprioriterade utlåning som det här är fråga om kan vara lämpligt att lösgjort kapital vid fastighetsöverlåtelser i möjlig omfattning bevaras åt jordbruksnäringen genom placering i hypoteksbankens reverser. Det kan alltid finnas ett berättigat mofiv för atl på det sättet öka kapitaltillflödet till lantbmkssektorn.

7.2 Skogsstyrelsen

Utredningen visar att prisutvecklingen på jordbruksfastigheter har stagnerat under 1979 och 1980 och har flera förklaringar tiU detta. Utredningen påpekar dock alt "jordbmksfastigheternas höga marknadsvärde i förhållande till deras omedelbara avkastningsvärde har medfört att kapitalbehovet inte i sin helhet kan finansieras med främmande kapital". Påpekandet fåster uppmärksamheten på att den nuvarande prisnivån på jordbruksfastigheter är högre än vad som är motiverat med hänsyn till avkastningen. För alt klara finansieringen och uppnå tillräckligt Ukviditelsöverskotl efter nyetablering krävs i nuläget relativt stor andel eget kapital.

Lantbmksstyrelsen har aviserat att man inom kort kommer att gä ut med nya anvisningar för prisprövning vid jordförvärvstillständ. De nya reglerna innebär att pristaket för lantbmksfastigheter sänks med 10%, men det uppges att det egenfiigen finns mofiv för en betydligt större sänkning. Orsaken fill sänkningen är den försämrade lönsamheten.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning finns det flera skäl fill att eftersträva en prisnivå som är anpassad fill avkastningsförmågan. Elt viktigt skäl är del minskade behovet av kapital vid ägarbyten.

7.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

För att minska belastningen pä prioriteringssystemet har i fråga om finansieringen av det statliga länebehovet nya former utarbetats — emission av statsskuldväxlar till storplacerare och inrättandet av obligationsfonder för kanalisering av hushållssparande fill staten — och i fråga om bostadsfinansieringen pågår arbete på en reformering. Ändringar mäste även komma till slånd i fräga om jordbrukels finansiering. En utveckling är härvid redan pä gång. Allmänna hypoteksbanken har hos regeringen hemstäUt om en lagändring som ger banken rätt att medelst revers anskaffa lånemedel. Fullmäktige har tillstyrkt denna utvidgning av bankens upplåningsformer, inte minst med tanke på reversinstmmentets användbarhet vid fastighetsöverlåtelser.

Finansieringen av fastighetsöverlåtelser ingår som en betydande del i

Prop. 1982/83:135 80

hypoteksbankens verksamhet. Uppemot hälften av hypoteksbankens upplåning har under senare tid använts för atl finansiera sådana överlåtelser. Det finns skäl poängtera atl fullmäktige har en annan syn än utredningen på finansieringen av fastighetsöverlåtelser. Utredningen anser atl sådana överlåtelser i främsta rummet bör finansieras medelst prioriterade obligationslån. Fullmäktige saknar i utredningen ett principiellt resonemang varför fastighetsöveriåtelser skall finansieras med subventionerade prioriterade krediter, Enligt fuUmäktige bör fastighetsöveriåtelser finansieras i huvudsak med icke räntesubventionerade lån för att imdvika atl priserna pä jordbruksfastigheter drivs upp och att del därigenom sker en omotiverad förmögenhetsomfördelning mellan spararna och ägare av jordbmksfastigheter. Riksbanken har i linje med detta fill hypoteksbanken framfört önskemålet atl reversen i ökad utsträckning kommer till användning i sådana sammanhang. Genom alt köpeskillingen fill en del eriäggs i form av en revers vidgas fillgången pä långfristigi kapital samtidigt som likviditet binds upp.

7.4 Svenska bankföreningen

I anslutning till sitt förslag om ett prioriteringssystem föreslär utredningen, att lånesökandes bankförbindelse i samband med att ansökan förmedlas, förbinder sig att medverka med erforderiiga obligationsköp för utbetalning av lånen. Bankföreningen avstyrker bestämt detta förslag, som skulle kunna resultera i att i varje fall affärsbankerna helt drog sig ur denna sektor.

Däremot förordar bankföreningen att landshypoteksorganisationen ej enbart skall vara hänvisad till obligalionsutgivning för sin finansiering, utan även bör ha rätt lill reversupplåning.

7.5 Sveriges föreningsbankers förbund

Det kan sägas ligga något logiskt i utredningens synpunkter när det gäller systemet med säljarreverser vid generations- och ägarskiften, Tanken bakom detta är ju att pengar skall stanna kvar inom jordbriiket och inte försvinna ut till andra sektorer. Förbundet måste emellertid peka på de negativa erfarenlieter av säljarreverser som finns på villamarknaden. Någon gång rnåste dock även säljarreverser växlas ut mot pengar, Att föredra är därför reguljär finansiering i jordbruksföretag redan från början, något som ju är regel på alla andra områden. System med säljarreverser medför konsekvenser som utredningen inte analyserat, varför förbundet inte kommenterar detta ytterligare. Förbundet utgär från att sådana analyser görs innan någon definitiy ställnings tas.

Prop. 1982/83:135 81

7.6 Sveriges allmänna hypoteksbank

Banken delar utredningens uppfattning att det för närvarande inte är motiverat att för hypoteksföreningarna införa elt syslem med inlåning i anslutning tUl finansieringar av en fastighetsöverlåtelse, men atl hypoteksorganisationen bör vara oförhindrad att införa elt sådant system, om det skulle visa sig vara motiverat. Även om banken anser att denna möjlighel i vissa situationer skulle kunna vara av värde för jordbruket, ställer sig banken tveksam lill om en sådan upplåningsform genereUt sett skulle medföra en förbättrad kapitalförsörjningssituation för lantbmkama. Skälen för denna tveksamhet har banken utförligt redovisat i en nyligen till regeringen avlämnad framställning om ändring i 1970 års lag, vilken framställning syftade till att medge banken legala föriitsättningar att utnyttja den ram för reversupplåning som Riksbanken medgivh för 1982. Bland de anförda skälen för denna tveksamhet kan nämnas dyrare krediter och lånehantering samt administrativa problem. Svårigheter belräffande möjligheterna att balansera upplåning och utlåning mot varandra skulle också uppkomma.

7.7 LRF

Utredningen har inte funnit anledning alt för närvarande införa ett system för säljarreverser för lantbrukets kreditmarknad. Enligt LRFs uppfattning har denna fråga belydelse för att begränsa kapitalflödet från näringen. Utredningen har övervägt möjligheten att minska kapitaluiflödet genom en förlängd väntetid för kredilansökningar som avser konvertering av säljarreverser. Frågan om att differentiera väntetiderna bör enligt LRFs uppfattning ytterUgare analyseras. Möjlighet för innehavare av säljarreverser att köpa Hypoteksbankens obligationer kan ha fiera fördelar gentemot etl system med differentierade väntetider.

8 Övriga synpunkter på utredningens förslag

8.1 Belåningsgraden

8.1.1 Bankinspektionen

Nuvarande begränsning av långivningen intill 50 % av belåningsvärdet när det är fråga om jordegendom avsedd för trädgårdsnäring föreslås slopad. Belåning skall kunna ske intill 75 % såsom betr fasfighet använd för jordbruk. Det finns enligl inspektionens uppfattning inget att erinra häremot. Graden av belåning bör alltså i högre grad bestämmas av belåningsvärden, som är realistiska med hänsyn till fömtsättningarna i de enskilda fallen. Inspektionen vill understryka den genom denna lagändring 6 Riksdagen 1982183. 1 samt. Nr 135

Prop. 1982/83:135 82

ökade betydelsen av tillförliUiga värderingar som beaktar de mera långsiktiga förutsättningarna för lönsam drift pä fastigheter av detta slag.

8. 1 .2 Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF)

Trädgårdsnäringen har under en följd av år dragits med ekonomiska svårigheter. Ökade kapitalkostnader på gmnd av ökat investeringsbehov och hög räntenivå har varit en mycket starkt bidragande orsak till de svära förhållandena. TRF hälsar därför med fillfredsställelse att näringen i fortsättningen skall kunna bli delaktig av hypotekslån på samma villkor som annan areell näring. På grund av den allvarliga situation som föreligger är det ytterligt angelägel alt tillräckliga medel snarast stäUs fill hypoteksföre ningarnas förfogande så att trädgårdsföretagen får möjlighet till en fördelaktigare läneplacering än vad som är fallet i dag och att lånekön snabbt avvecklas. TRF kan inte heller acceptera att länekön framledes kommer att vara 12—18 månader för hypotekslån. Den svenska trädgårdsnäringen har en väsenfiigl annorlunda konkurrenssituation än jordbruket. Eftersom det svenska tullskyddet är mycket lågt och trädgårdsnäringen i andra länder inklusive EG, Norge och Finland har ungefår samma importskydd och exportstöd, som jordbruket har både i Sverige och de förut nämnda länderna, utsätts den svenska trädgårdsnäringen för elt utomordentligt hårt konkurrenstryck från andra länder. Detta innebär att trädgårdsnäringen för att kunna hävda sig mäste vara mycket lyhörd för förändringar i teknik, odlingsmetoder och produktionsinriktning. Detta medför också att trädgårdsnäringen är i stort behov av snabba anpassningar lill nya förhållanden. De senare årens förändringar i växthusodlingen visar exempel på delta. Inte bara övergängen till ny uppvärmningsteknik utan ocksä utvecklingen mot rullbord, ny effektivare utnyttjandegrad av växthusen m. m. är exempel på detta och understryker vikten av att det finns lånefrisfigt kapital till näringens förfogande. Detta är också viktigt ur konkurrenssynpunkt gentemot andra länders produktion. I många länder lämnas förmånliga investeringslän till trädgårdsföretag och detta skärper naturligtvis ytterligare konkurrenssituationen för de svenska företagarna.

8.2 Övrigt

I övrigt har framförts vissa detaljsynpunkter, närmast från hypoteksbanken, på utredningens förslag till ändringar i hypoleksbankslagen. LRF och RRV lar upp frågan om de yngre jordbrukarnas finansieringsproblem. Vidare föreslär LRF årliga överläggningar om hypoteksbankens emissionsrätt för obligationsutgivning.

8.2.1 Sveriges allmänna hypoteksbank

Banken har inte någon erinran mot att dét i 32 § sägs att långivningen skall ges en sådan inriktning att den långsiktiga utvecklingen av jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen främjas.

Prop. 1982/83:135 83

Om 32 § erhåller den av utredningen föreslagna lydelsen, erfordras en kompletterande'bestämmelse som reglerar föreningarnas rätt alt lämna garantilän. I annat fall framgår denna rätt endast genom den specieUa undantagsbestämmelsen i 58 §.

I 40 och 58 §§ har ordet jordegendom bytts ul mol ordet fastighet. I många fall består säkerheten för hypotekslån av panträtt i flera fastigheter som gemensamt bildar en bmkningsenhet. I dessa fall är ordet jordegendom mer adekvat än faslighet. Om en ändring anses nödvändig, vilket hypoteksbanken inte anser, bör "jordegendom" ersättas av "fast egendom". I sä faU bör utbytet göras pä alla ställen i lagen där ordet jordegendom förekommer.

I 40 och 44 §§ föreslås ett par ändringar som vidgar föreningarnas möjligheter att lämna lån till trädgärdsföretag. Banken har inte några erinringar mot dessa ändringsförslag.

Utredningen föreslår en viss ändring av 46 § hypoleksbankslagen. Ändringsförslaget ger banken anledning att närmare redogöra för hur bankens och föreningarnas upplåning och utlåning koordineras.

Mellan bankens obligationsemissioner och föreningarnas utlåning måste finnas reciprocitel beträffande obligationslånens och de av föreningarna utlämnade lånens löpfid, ränta och amortering samt lånevillkor i övrigt. I samband med att ett nytt obligationslån emitteras sänder banken ul meddelande till föreningarna om de utläningsviUkor som skall gälla, varvid ett antal olika amorteringslänetyper ställs tiU föreningarnas förfogande. För närvarande tillhandahålls 15-, 20- och 25-åriga amorteringslänetyper för bottenlän samt lånelyper för garantilän med amorteringstider upp till 35 år. Amorteringsplanen för 25-äriga bottenlån överensstämmer väl med obligationslänets amorteringsplan. För att reciprociteten i fråga om amorteringsvillkor mellan obligationslånet och föreningarnas utlåning skall upprätthållas fordras att föreningarnas utlåning sammantaget i genomsnitt amorteras efter en 25-ärig plan. 30- och 35-åriga garantilån måste därför kompenseras med län med kortare amorteringstid än 25 år.

Enligt rådande regler har föreningarna fullständig frihet all för varje bottenlån välja bland de amorteringstyper som tillhandahålls. Banken bevakar att föreningarnas samlade utlåning slår i överensstämmelse med obligafionslänens amorteringsplaner och gör vid behov erforderlig anpassning i amorteringsvillkoren för tillhandahållna bottenlånetyper. Föreningarna rapporterar till banken vilka län som har lämnats ut och villkoren för dessa och ikläder sig motsvarande förbindelse gentemot banken. Pä sä sätt upprätthålls lagens föreskrift alt föreningarna skall lämna lån på samma villkor som gäller för föreningens motsvarande län hos banken. Från redovisnings- och revisionssynpunkt är systemet mycket ändamålsenligt samtidigl som det ger föreningarna största möjliga frihet vid bestämmande av lånevillkoren i det enskilda fallet. Enligt förslagel till ändring skall denna direkta koppling mellan föreningarnas utlåning och föreningarnas lån hos banken upphöra. Utredningen tänker sig att föreningarna skall fördela sina utlåningsmedel mellan låntagarna på villkor som beträffande

Prop. 1982/83:135 84

ränta, amortering och därmed jämförliga villkor i genomsnitt motsvarar de villkor som gäller för föreningarnas lån hos banken. Ett sådant system skulle fordra en mycket avancerad redovisningsteknik hos föreningarna utan att det medförde några fördelar i form av större flexibilitet i utlåningen. På grund av det anförda avstyrker banken förslaget lUl ändring av 46 §.

Utan att framlägga några förslag till ändringar i hypoleksbankslagen framför utredningen vissa synpunkter pä verksamheten med förslag till ändrade rufiner.

En sådan synpunkt är att ett gemensamt kösystem för läneansökningarna hos föreningarna skall hanteras av banken. Detta innebär enligt bankens mening endasi en kostnadskrävande administration av verksamheten och bör inte genomföras. En annan tanke är atl föreningarna endast i undantagsfall skall lämna lån på belopp som understiger lOOOOO kronor. Banken anser att de enskilda föreningarna och deras styrelser, som är bäst skickade att bedöma de enskilda låneärendena, även i fortsättningen bör pröva denna typ av lånefrågor.

8.2.2 Konungariket Sveriges sladshypotekskassa
Utredningens förslag lill ändring av 46 § landshypolekslagen synes byg
ga på en missuppfattning rörande bankens och föreningarnas befogen
heter. Lån från hypoteksbanken liU hypoleksförening mäste alltid lånas ut
från föreningen pä samma villkor. En annan sak är att hypoteksbanken kan
variera sina utlåningsvillkor till föreningarna så att villkoren i genomsnitt
motsvarar de villkor som gäller för upplåningen. Den föreslagna lagänd
ringen synes alltså inte böra genomföras.

Såvitt gäller investeringar i bostadshus på jordbruksfastigheter framhåller utredningen att finansieringen skall ske hos landshypoteksföreningarna beträffande självständiga jordbmksfastigheter och hos bosladsinstilulen beträffande övriga jordbmksfastigheter. Med anledning härav vill styrelsen framhålla att det många gånger kan vara svårt atl avgöra huruvida jordbruksfastigheter är självständiga eller ej. Erfarenhetsmässigt kan också problem uppkomma såvitt rör finansieringen av nyproducerade eller ombyggda bostadshus på självständiga jordbruksfastigheter om bostäderna inte har anknytning till jorbruksrörelsen. Ett särskilt problem i sammanhanget är det förhåUandet all landshypoteksinstitutionens kreditgivning avseende prioriterade lån lill bostäder enligt uppgift inle beaktas vid de årliga överläggningarna angående bostadslångivningen.

8.2.3 RRV

I direktiven anges yngre jordbrukares finansieringsproblem i samband med förvärv av jordbruksfastigheter som en orsak att utreda näringens kapitalförsörjning. Utredningen konstaterar i sin sammanfattande analys alt enskilda jordbrukare inte alllid kompenseras för sina räntekostnader, trots att näringen som helhet genom jordbruksprisregleringen erhåller

Prop. 1982/83:135 85

kompensation för dessa. Räntekompensationen fördelas, liksom kompensationen i övrigt, i förhällande till produktionens omfattning och inte i förhållande till företagets kostnader för de insatta resurserna. Olägenheterna med detta förhållande har förstärkts av de senare årens ökade och ojämnt fördelade kapitalkostnader. Om ersättningen i ökad utsträckning nådde dem som ådragit sig kostnaderna - t.ex. genom att det selektiva räntestödet inom prisregleringen byggdes ut på den generella kompensationens bekostnad - skulle detta minska de nyetablerade bmkarnas problem. Det skulle ur kostnads- och fördelningssynpunkt vara effektivare än att söka nå samma resultat genom att öka utbudet av långfristigt kapital till näringen i dess helhet. RRV anser det därför angeläget atl frågan om formerna för fördelningen av räntekompensationen till jordbruket övervägs.

8.2.4 LRF

Under 1970-talet har lantbmkets skuldvolym ökat från 10 miljarder kr. år 1970 till ca 32 miljoner kr. 1981. Denna skuldökning kan härledas såväl fill lantbmkets starka behov av investeringar som inflationen. Samtidigt har räntekostnaderna för lånat kapital ökat väsentligt både fill följd av skuldvolymökningen och den förändrade allmänna räntenivån. Av lantbmkets totala kostnader har räntekostnadsandelen ökat från 8,5 procent 1974 till ca 13 procent 1980. Kapitalkoslnademas tillväxt har avgörande betydelse för mänga lantbmkares ekonomi.

Lantbmkets ekonomiska situation medför alt åtgärder är nödvändiga för att dels sanera lantbmksföretag med en ofördelaktig lånestmktur och dels underiätta en sund företagsekonomisk utveckling.

LRF finner det anmärkningsvärt att lantbrukets ekonomiska situation inte föranlett utredningen alt överväga åtgärder vad gäller enskilda lantbmkares kapitalkostnader. Under senare hälften av 1970-talet har amorte-ringsviUkoren ändrats för en snabbare äterbetalningstakt. Utredningen har angivit att stor flexibilitet bör tillämpas vid återbetalningen av hypolekslånen. Enligt LRF:s uppfattning kan endasi en utökning av obligationslånens löptid möjliggöra en förbättrad flexibilitet vid återbetalningen. En mera anpassad äterbetalningstakt bör enligt LRF:s uppfattning utgå frän investeringarnas varaktighet. Det är av särskild betydelse att relationen mellan avskrivningstid och amorteringstakt uppmärksammas mera vid kreditgivningen. Vid nyetablering fär lanlbmkaren investera i ett markkapital som inte avskrivs. Amorteringen måste ske med beskattade överskottsmedel och utgör en allvariig likviditetsbelastning särskilt under den tid då företaget byggs upp. Enligt LRF:s uppfattning bör en utökad lånetid och en lägre amorteringstakt förbättra situationen. Emellertid är svårigheterna av den omfattningen att nya kreditformer måste övervägas som sänker eller omfördelar kapitalkostnaderna. LRF har den uppfattningen att förbättrade kreditformer som beaktar lantbmksföretagens speciella behov

Prop. 1982/83:135 86

bör kunna tas fram. LRF är berett att på alla sätt engagera sig i detta arbete. Etl förslag i denna riktning kan fömtsätta ändring av banklagen.

Övriga åtgärdsförslag och synpimkter

Den huvudsakliga frågan är enligt LRF:s uppfattning hur lantbruket i fortsättningen skall få en långfristig kapitalförsörjning tryggad. Detta bör ses mot bakgrund av lantbmkets ekonomiska situation och de speciella förutsättningar som föreligger för näringen. Utredningen har inte kunnat precisera önskvärd långfristig kreditvolym ulan har valt att redovisa en prognos som betingas av stor osäkerhet. Utredningen föreslär istället åtgärder som stärker möjligheten att prioritera kapital till vissa ändamål. Som en följd av utredningens ställningstaganden riskerar lantbmkets långfristiga kapitalbehov att i ökad utsträckning hänvisas till medelfristigt kapital. För att åstadkomma en bättre samordning mellan penningpolitiken och jordbrukspolitiken vill LRF föreslä ärliga överläggningar om Hypoleksbankens emissionsrätt för obligationsutgivning. Vid överläggningarna bör LRF och lantbruksstyrelsen delta. Hypoteksbankens styrelse bör vid delta tillfälle lämna förslag fill hur stor del av utlåningsvolymen som bör avsättas för särskill prioriterade ändamål.

8.2.5 Skogsstyrelsen

Utredningen framhåller att det från kapitalmarknadssynpunkt är önskvärt med en kortare amorteringstid för garantilån. Utredningen anser att när det gäller garantilån till investeringar i byggnader och markanläggningar bör en kortare amorteringslid vara möjlig med hänsyn fill förbättrade skattemässiga avskrivningsregler. Utredningen är mera tveksam till kortare anrorteringstid för jordförvärvslän och för lån till yttre rafionalisering "eftersom ett fastighetsförvärv inte medför samma skattemässiga avskrivningsmöjligheter som exempelvis en byggnadsinvestering". Skogsstyrelsen vill i delta sammanhang peka pä de gällande skogsavdragsreglerna. I de fall då dessa regler kan utnyttjas vid s.k. rationaliseringsförvärv är avdragsreglerna dessutom särskill gynnsamma. Vid tillköp av skog borde amorteringstiden i det enskilda fallet kunna anpassas med hänsyn lill dessa avdragsmöjligheler.

Utredningen anser vidare att den amorteringsfria tiden för garanfilån i många fall borde vara kortare än vad som nu normall fillämpas. Maximalt amorteringsfri lid i kombination med annuitetsprincipen innebär att låntagaren amorterar mycket litet på ett längfrisfigt hypotekslån under den första 10-årsperioden. Utredningen anser att i vissa fall borde amorteringarna börja tidigare och även vara större under den första 10-årsperioden än vad som nu är fallet. Skogsstyrelsen biträder den uppfattningen och vill återigen peka på reglerna för skogsavdrag som i rationaliseringsfallen medger en snabb nedskrivning av anskaffningsvärdet för skog under de första fem åren under förutsättning att delta är möjligt med hänsyn fill

Bilaga 4

De remitterade

lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar,

dels att 20 § skall upphöra att gälla,

dels att i 19 § orden "av inteckning" skall bytas ul mot "i form av panträtt",

dels atl i 36, 42, 52, 53, 54 och 58 §§ ordet "jordegendom" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "fast egendom" i motsvarande form,

dels att 32, 40, 41, 43, 44, 47 och 48 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1982/83:135 89

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lån får lämnas tiU sambruksförening även om föreningen ej äger cmnan fast egendom än de ekonomibyggnader Jämte tillhörande tomtmark som behövs för verksamheten. En förutsättning är dock att verksamheten dessutom drives på jordområden som föreningen arrenderar av sina medlemmar. Sålunda ägd och arrenderad egendom skall vid belåning anses som Jordegendom.

Andra stycket äger motsvarande tiUämpning på andelsladugårds-företag som är organiserat som ekonomisk förening eller handelsbolag.

43 §

Jordegendoms belåningsvärde Fast egendoms belåningsvärde
får ej till mer än en fjärdedel bestå får ej till mer än en Ijärdedel bestå
av värdet av sådan del av egendo- av värdet av sådan del av egendo
men som användes för annat ända- men som används för annat ända
mål än som anges i 40 § 1 eller 2. mål än som anges i 40 § 1 eller 2.

Belåningsvärde får ej omfatta Belåningsvärde får ej omfatta

1. övervärde som egendom kan 1. övervärde som egendom kan ha på grund av all till egendomen ha på grund av atl lill egendomen hör mark som kan användas för an- hör mark som kan amvändas för annat ändamål än som avses i 40 §, nat ändamål än som avses i 40 §,

2. värdet av maskin och annan 2. värdet av maskin och annan utmstning, som hör till egendomen utrustning, som hör till egendomen enligt 4 § lagen (1966:453) om vad enligt 2 kap. 3 § Jordabalken.

som är fast egendom.

44 §

Lån får beviljas till högst 75 % av Lån får beviljas till högst 75% av

belåningsvärdet eller vid belåning belåningsvärdet. av Jordegendom som avses 140 § 2 till högst 50%> av belåningsvärdet,

47 §

Lån fär med de undantag som Lån får beviljas endast mot in-

anges i andra stycket beviljas en- teckningssäkerhet i fast egendom dast mot inteckning för fordran i som lånesökanden innehar med jordegendom som länesökanden in- äganderätt eller fideikommissrätt. nehar med äganderätt eller fideikommissrätt.

Som säkerhet för lån till sambruksföreningfår godtagas gemensam inteckning i egendom, varav en del äges av föreningen och återstoden av föreningsmedlemmarna.

Inteckning skall lyda pä minst det belopp, till vilket lån beviljas, och ligga inom det värde, till vilket lån enligt 44 § högst får beviljas.

Tillhandahåller länesökanden ej inteckning med bästa förmånsrätt, får lån beviljas endast under förutsättning alt lån, som lämnats mot säkerhet av inteckning med bättre förmånsrätt, är ordnat på betryggande sätt och att även sådan inteckning pantsättes för lån som föreningen beviljar.

Inteckning som avser annat än fordran och som ej har avsevärd betydelse för egendomens värde, får stå kvar med bättre förmånsrätt än inteckning för lån från förening ulan att lånebeloppet nedsättes.

Pantbrev skall lyda på minsl det belopp, fill vilket lån beviljas. Inteckningen skall ligga inom del värde, till vilket lån enligt 44 § högst får beviljas.

Tillhandahåller lånesökanden ej pantbrev med bästa förmånsrätt, får lån beviljas endast under förutsättning att lån, som lämnats mot inteckningssäkerhet med bättre förmänsrätt, är ordnat pä betryggande sätt och att även detta pantbrev pantsätts för lån som föreningen beviljar.

Inskrivning som avser annat än fordran och som ej har avsevärd betydelse för egendomens värde, får stå kvar med bättre förmånsrätt än inteckning för lån från förening ulan alt lånebeloppet nedsätts.

Prop. 1982/83:135 91

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§' Riksbanken anger

1. den tidpunkt då likviditetskrav skall vara uppfyllt (beräkningstid-punki),

2. det procenttal som skall gälla för likviditetskravet,

3. vilka tillgångar som får räknas som likvida medel,

4. vilka skulder som skall avdragas frän summan av fillgångarna enligt 3,

5. i vad mån undantag från förbindelserna får göras.

Som likvida medel skall alltid Som likvida medel skall alllid

räknas dels skattkammarväxlar, räknas

obligationer och andra förbindelser /. skattkammarväxlar, obliga-

som utfärdats av staten, dels obli- tioner och andra förbindelser som
gationer som utfärdats av Sveriges utfårdats av staten,
allmänna hypoteksbank och dels 2. obligationer som utfärdats av

sådana obligationer som utfärdats Sveriges allmänna hypoteksbank
av Konungariket Sveriges stadshy- och som avser kredUgivning ull
potekskassa. Svenska bostadskre- fråihjande av jordbrukets, skogs-
ditkassan eller kredilakfiebolag och brukets och trädgårdsnäringens
som avser kreditgivning för nypro- långsiktiga utveckling,
duktion av bostäder eller, iden mån 3. Sädana obligationer som ut-
stalligt bostadslån utgår, för annat färdats av Konungariket Sveriges
byggande. stadshypotekskassa. Svenska bo-

stadskreditkassan eller kreditaktiebolag och som avser kreditgivning för nyproduktion av bosläder eller, i den män statligt bostadslän utgår, för annat byggande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.1 fråga om sådana av Sveriges allmänna hypoteksbank utgivna obligationer som har utfärdats dessförinnan och obligationer som utfördas i utbyte mot sådana obligationer gäller 9 § andra stycket fortfarande i sin äldre lydelse.

Senaste lydelse 1979: 1055.

Prop. 1982/83:135 92

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-03-08

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson. regeringsrådet Delin, jusfitierådet Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 10 februari 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för finansdepartementet Feldl beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoleksföreningar,

2. lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.
Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Magnus

Lundeberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om tandshypoteksföreningar

Del remitterade förslaget innefattar vissa smärre ändringar i lagen, fill stor del av formell natur. Lagen framstår med hänsyn både till sin disposition och till utformningen av vissa enskilda regler som inte helt tillfredsställande och skulle i och för sig behöva bli föremål för en mera allmän översyn. Med hänsyn till det begränsade syftet med det remitterade förslaget får det emellertid godtas alt så inte skelt i detta lagstiftningsärende.

41 och 47 §§

Innehållet av 47 § torde delvis framgå redan av 41 § i dennas lydelse enligl remissen. Lagrådet föreslår all 47 § ulgår och att 41 § formuleras enligt följande: "Lån får beviljas endast den som innehar fasl egendom med äganderätt eller fideikommissräll och endasi mot inteckningssäkerhel i egendomen."

Övergångsbestämmelserna

Godtas förslagel att 47 § utgår bör punkt 3 i övergångsbestämmelserna lämpligen formuleras så: Gemensam inteckning, som avses i 47 § andra stycket i lagens äldre lydelse, fär fortfarande godtas som säkerhet för län i fall som anges i detta stycke.

Lagen om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel

Lagrådet lämnar förslagel utan erinran.

Prop. 1982/83:135 93

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-17

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström.

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om jordbrukets kapitalförsörjning

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över

1. lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoleksföreningar,

2. lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag godtar vad lagrådet har anfört om de föreslagna lagändringarna. Vidare förordar jag att några ändringar av främst redaktionell art görs i förslagel till ändring i landshypolekslagen.

När det gäUer gränsen mellan prioriterad och opriorilerad finansiering inom jordbmkel vill jag på en punkt göra etl tillägg till vad jag anfört i lagrådsremissen (avsnitt 2.2). Som exempel på oprioriterade ändamål har jag där angett bl. a. långsiktiga investeringar i maskiner och redskap. Även om sädana investeringar i normalfallet bör finansieras med opriorilerade medel kan del dock i vissa fall vara lämpligt att finansieringen sker med prioriterade medel. Jag tänker dä pä sådana större och särskilt långsiktiga investeringar i maskiner och redskap som utgör en del av ett större investeringsprojekt som i övrigt kan finansieras med prioriterade medel.

2 Hemställan

Med hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 10 februari 1983.

Prop. 1982/83:135 95

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Lagförslag ........................................................................ 2

1..................................................................................... Lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteks
bank och om landshypoleksföreningar ........................ 2

2 Lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel 5

Utdrag av regeringsprotokoll den 10 februari 1983 ....... 6

1 Inledning ....................................................................... ..... 6

2 Allmän motivering ........................................................ 6

2.1 Allmänna utgångspunkter ........................................ 6

2.2 Landshypoteksorganisationens kreditgivning m.m... 10

2.3 Avvecklingen av nuvarande lånekö ........................ 17

2.4 Finansiering i samband med ägarskiften m.m........... ... 18

2.5 Analys, samråd m.m.................................................. 20

2.5.1 Statistiskt underiag ........................................ ... 20

2.5.2 Samråd .................................... .................. 21

2.5.3 Analys och information ................................... ... 22

2.6 Belåningsgraden hos trädgårdsföretag ................. 22

2.7 Ikraftträdande ....... .......................................... 22

3 Upprättade lagförslag .................................................. 23

4 Specialmotivering ........................................................ 23

4.1 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar _____________________ _ 23

4.2 Förslagel lill lag om ändring i lagen (1974:922) om kredilpolitiska medel 26

5 Hemställan .................................................................. 26

6 Beslut .......................................................................... 26

BUaga 1 Sammanfattning av betänkandet (Ds E 1981:14) Jordbm
kets kapitalförsörjning ................................. 27

Ledamoten Eklöfs reservation ...................... 32

Bilaga 2 Utredningens lagförslag ............................. 34

BUaga 3 Sammanställning av remissyttrandena ..... 36

Bilaga 4 De remitterade lagförslagen ..................... 88

1 Förslag lill lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar 88

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolifiska medel 91

Utdrag av lagrådets protokoll den 8 mars 1983 ............. ... 92

Utdrag av regeringsprotokoll den 17 mars 1983 ............. ... 93

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983