Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:130

Regeringens proposition

1982/83:130

om åtgärder för tekoindustrin, m.m.;

beslutad den 3 mars 1983.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

THAGE G PETERSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt propositionen skall tekopolitiken även i fortsättningen baseras på riktmärket om 1978 års produktionsvolym och målet om en svensk mark­nadsandel för tekovaror på hemmamarknaden om 30% eller mer. I propo­sifionen föreslås en omläggning av de stafiiga åtgärdernas inriktning. En väsenfiig ökning föreslås i fråga om de effekfivilelshöjande och marknads-stödjande åtgärderna. Det s.k. äldrestödet trappas ned med början den 1 januari 1984. Åtgärderna föreslås avse en treårsperiod.

Ökningen av de industripolitiska åtgärderna avser främst marknads­föringsåtgärder på såväl exportmarknader som på hemmamarknaden saml fortsatt stöd fiU rafionalisering. För industripolitiska åtgärder under bud­getåret 1983/84 föreslås sammanlagt 82 milj. kr.

I proposifionen föreslås införande av en särskild utbildning för tekoin­dustrin inom arbetsmarknadsutbildningens ram. För detta ändamål före­slås för budgetåret 1983/84 10 milj. kr.

Propositionen innehåller en anmälan om regeringens avsikt att pröva en fortsatt begränsning av lågprisimporten genom bilaterala avtal. Skulle för­handlingarna om sådana överenskommelser inte ge ett tillfredsställande resultat kan en övergång fill ett annat skyddssystem bli aktuell. Förslag lämnas om åtgärder för att minska möjligheterna till kringgående av nu gällande importbegränsningar på tekoomrädet. I detta syfte föreslås en skärpt kontroU främst genom en uppstramning av hemtagningssystemet. För att kommerskollegium och tullverket skall kunna lösa de därmed 1    Riksdagen 1982/83. I samt. Nr 130

 

Prop. 1982/83:130                                                    2

ökade arbetsuppgifterna föreslås för budgetåret 1983/84 ett medelstillskott om sammanlagt drygt 3 milj. kr.

När det gäller försörjningsberedskapen föresläs bl.a. en ökning av de effektivitetshöjande åtgärderna samt att i beredskapsplaneringen skall övervägas möjligheterna till en viss sänkning av den i en krissituation förutsaUa försörjningsstandarden. För försörjningsberedskapspolitiska åt­gärder under budgetåret 1983/84 föreslås ytterligare 16 milj. kr. utöver förslaget i årets budgetproposition.

 

Prop. 1982/83:130                                                                  3

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET                     PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-03

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsråden Peterson, Hellström, Thunborg, Feldl och Lei­jon

Proposition om åtgärder för tekoindustrin, m.m.

Statsråden anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokollen för resp. departement. Statsrådet Peterson anför

1    Inledning

Riksdagen har vid olika tillfällen under senare år beslutat om den statliga lekopolitikens inriktning. Senast skedde detta vären 1982 dä riksdagen beslöt bl.a. omen lagom ursprungsmärkning av kläder (prop. 1981/82:148, NU 50 och 59, rskr 402).

I budgetpropositionen 1983, har regeringen föreslagit riksdagen alt, i avvaktan pä särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1983/84 beräkna till TUlfälligt .sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna eU reservafionsanslag av 300milj. kr. (prop. 1982/83:100 bil. 12 s. 106), lill Branschfrämjande åtgärder för.tekoindustrin ett reservationsanslag av 38 milj. kr. och till Kostnader för ränlebefrielse vid särskUda strukturgaran­lier för textil- och konfektionsindustrierna ett förslagsanslag av 3,5 milj.kr. (prop. 1982/83:100 bil. 14 s. 44 och 48).

Jag anhåller nu att fä ta upp dessa frägor.

Den 29 december 1982 tillsatte jag en särskild arbetsgrupp inom vilken samråd skulle ske mellan företrädare för de anställda och företagen inom tekoindustrin samt företrädare för regeringskansliet. De synpunkter som framförts beträffande den fortsatta tekopolitiken från företrädarna för de anställda och företagen har sammanfattats i en rapport den 1 februari 1983. Jag anhåller aU rapporten får fogas som bUaga l.l till protokollet i detta ärende.

 

Prop. 1982/83:130                                                    4

En översyn av planeringsnormerna för försörjningsberedskapen på te­koområdet har utförts inom den interdepartementala arbetsgruppen. Grup­pen bildades år 1976 för samordning av den verksamhel med anknytning till tekoomrädet som bedrivs inom olika departement.

Överstyrelsen för ekonomiski försvar (ÖEF) har den 15 september 1982 och den 14februari 1983 till regeringen rapporterat om bl.a. tekoindustrins produktionsmöjligheter i en krissituation. Statens industriverk (SIND) har den 1 september 1982 lämnat rapporten (SIND PM 1982:11) TEK082 som innehåller en bedömning av lekoindustrins utveckling under åren 1982-83.

Kommerskollegium och generallullstyrelsen har i en gemensam skrivel­se den 24 januari 1983 till regeringen föreslagil åtgärder för effektivisering av kontrollen av tekoimporten.

Synpunkter och förslag om åtgärder pä tekoområdet har lämnats av bl.a. Beklädnadsarbetarnas förbund, Sveriges textil- och konfektionsindustri­förbund, Textilrådel/Konfektionsindustriföreningen, Textilimportörerna, Marks kommun och representanter för länsmyndigheterna i Älvsborgs län.

2   Branschutvecklingen

Tekoindustrin har sedan länge karakteriserats av en stark tillbakagäng. Antalet sysselsatta, som år 1970 var 67500 personer och år 1975 50400 personer, hade är 1982 minskal till ca 29000 personer. Tekoindustrins andel av den totala induslrisysselsältningen minskade därmed från ca 8% år 1970 tiU ca 3% år 1982.

Inom tekoindustrin fanns år 1975 ca 1000 produktionsenheter. 1 takt med branschens minskning har även antalet arbetsställen minskat. År 1981 utgjordes tekoindustrin av drygt 650 produktionsenheter. Branschen är liksom tidigare starkt smäförelagsdominerad. År 1981 hade endast ca 20 arbetsställen fler än 200 anställda. Vid ca 600 arbetsställen var antalet anställda mindre än 100.

Minskningen sammanhänger i första hand med konfektionsindustrins successivt minskade marknadsandel i Sverige. För textilprodukter har importandelen utvecklats pä följande sätt efter år 1977.

1977    1978     1979    1980    1981     1-3 kvartal 1982

Importandel
i procent av
tillförseln i ton        74        76        77        78        76        78

Beräknat i fasta priser, vilket är mer rättvisande, i stället för i vikt var importandelen under de tre första kvartalen 1982 75%. För kläder har importandelen utvecklats enligl följande.

 

Prop. 1982/83:130

1977    1978    1979    1980    1981     1-3 kvartal 1982

Importandel

i procent av

tillförseln i

fasta priser            71        74        79        81        82        83

Importandelen för kläder kan i verkligheten beräknas vara 3-5 procent­enheter lägre än den statistiskt redovisade uppgiften. Detta sammanhänger med att en viss del av importen reexporteras och således inte tUlförs hemmamarknaden. Industriverket har beräknat denna andel till 4 procent­enheter för är 1980.

Den svenska tekoindustrins nuvarande marknadsandelar på hemma­marknaden kan därför anges till 25 % för textilprodukter och ca 20 % för kläder.

Tekoindustrins utveckling har i ett längre perspektiv varit mer positiv pä exportsidan än på hemmamarknaden. Under de senaste åren har dock exportvolymen minskat pä såväl textil- som konfektionssidan. Den slalis­fiskl registrerade exporten motsvarar ungefär hälften av tekoindustrins produktion. För kläder förekommer även här en viss missvisning i och med att nästan en Qärdedel av exporten utgörs av importerade plagg. Vidare bör observeras atl i exporten ingär i Sverige tillskurna plaggdelar, som förs ur landet för sömnad utomlands.

Efter en viss stabilisering under åren 1979 och 1980 har nedgången inom tekoindustrin fortsatt. Produkfionen minskade med ca 8% mellan åren 1980 och 1981. Tillgängliga uppgifter för år 1982 visar att nedgången fortsatte under de tre första kvartalen i någol högre takt inom konfektions­industrin finkl. trikåindustrin). På texfilsidan var utveckUngen bättre med en ungefär oförändrad produktion under de tre första kvartalen 1982.

I rapporten (SIND PM 1982:11) TEKO 82 har industriverket på regering­ens uppdrag redovisat en bedömning av tekoindustrins utveckling. SIND räknar med en mindre återhämtning mellan åren 1982 och 1983 inom textil-och trikåindustri och att nedgången inom konfekfionsindustrin (exkl. tri­kåindustrin) bUr avsevärt mindre — mellan 3 och 5% — än under de närmast föregående åren. Enligt SIND kan antalet sysselsatta väntas mins­ka med ca 1000 personer mellan åren 1982 och 1983.

3   Nuvarande statliga åtgärder

De totala årliga kostnaderna för de statliga åtgärderna för tekoindustrin har under de senaste budgetåren uppgått fill 400-450 milj.kr.

På det arbetsmarknadspolitiska området finns den kostnadsmässigl helt dominerande stödformen, nämligen det tillfälliga sysselsättningsbidraget för äldre arbetskraft inom tekoindustrin, det s.k. äldrestödet. Åldrestödet

 

Prop. 1982/83:130                                                    6

utgär under innevarande budgetår för arbetskraft i åldern 50-64 år med 28 kr. per limme, dock högst vad som motsvarar 15 % av de totala lönekost­naderna för produklionspersonal. Kostnaderna för äldreslödet beräknas för innevarande budgetår till ca 280 milj. kr.

De försörjningsberedskapspolitiska åtgärderna utgörs främst av de s.k. beredskapslänen som den 1 juli 1982 ersatte tidigare gällande läneformer. Innebörden av beredskapslånen är att staten genom ÖEF köper bered-skapsljänster, främst upprätthållande av sädan produktionskapacitet som är oundgänglig av försörjningsberedskapsskäl. För att erhålla beredskaps­lån skall företag normalt vidta åtgärder som på sikt minskar kostnaderna för atl utföra beredskapstjänsten. Beredskapslånen kan med hänsyn härtill hänföras till effektiviielsfrämjande åtgärder.

De industripoUtiska åtgärderna för tekoindustrin beslår av främst slöd till marknadsföringsåtgärder på såväl export- som hemmamarknaderna och stöd tiU införande av ny teknik, bl.a. genom län lill rationaliseringsin­vesteringar. I åtgärderna ingär även bidrag till konsultundersökningar och visst utbildningsslöd. Vidare stöds forskning och utveckling på tekoområ­det.

4   Föredragandens överväganden 4.1 Inriktningen av tekopolitiken

Den f.n. dominerande statliga åtgärden för lekoindustrin - äldreslödet - infördes år 1977 som en tillfällig insats i en akut situation där ulslagning­en inom tekoindustrin riskerade atl bli av en omfattning som inte var socialt acceptabel. Denna insats har givetvis haft stor betydelse när det gäller att mildra tillbakagången inom branschen men har inte förmått att på ett avgörande sätt förändra de långsiktiga utvecklingstendenserna. De svenska tekovarornas marknadsandel på hemmamarknaden har gått tillba­ka, produktionen har, trots en något mer positiv utveckling på exportmark­nadema, minskat och sysselsältningsminskningen har varit avsevärd.

Det finns mot denna bakgrund nu skäl att ompröva tekopolitiken, som hittills främst haft karaktären av en generell subvenlionspolilik gentemot företagen. De statliga åtgärderna måste i större utsträckning än hiuills syfta till att åstadkomma positiva förändringar i branschen genom att stimulera företagen alt vidta åtgärder som stärker konkurrenskraften. Åt­gärderna bör i högre grad än hittills inriktas på det som är utvecklingsbart så att en på sikt livskraftig industri skapas.

För att en sådan politik skall vara framgångsrik måste den bygga på en långsiktig planering av de statliga åtgärderna. Dessa bör därför läggas fast för en längre tidsperiod.

Jag avser efter samråd med chefema för försvars- och arbetsmarknads­departementen samt utrikeshandelsministern att i del följande lägga fram förslag till en omläggning av tekopolifiken enligt de huvudlinjer somjag här harangett.

 

Prop. 1982/83:130                                                                  7

4.2 Mål och riktmärken för tekopolitiken

Riksdagen har vid olika tiUfällen behandlat frågor rörande mål och riktmärken för den statliga tekopolitiken. De ambitioner som därvid kom­mit till uttryck grundas enligt uttalanden i propositioner och ulskottsbetän-kanden på bl.a. försörjningsberedskaps-, regional- och sysselsältningspoli­tiska motiv.

När det gäller försörjningsberedskapen beslöt riksdagen år 1977 om fömtsättningar för beredskapsplaneringen avseende försörjningsuthål­lighet och försörjningsstandard (prop. 1977/78:42, FöU 5, rskr 81). Sedan år 1981 gäller vidare på försörjningsberedskapsområdet att ett upprätthål­lande av den produktionskapacitet i fråga om olika tekovaror som enligt gällande planeringsnormer erfordras av försörjningsberedskapsskäl skall betraktas som ett riktmärke för den fortsatta försörjningsberedskapspoliti­ken (prop. 1980/81:100 bU. 14, NU 47, rskr 279).

Mot bakgrund av den översyn av planeringsnormerna på beklädnadsom­rådet, som har genomförts inom den interdepartementala tekoarbetsgrup­pen, kommer chefen för försvarsdepartementet senare idag bl.a. att anföra att en viss sänkning av den på tekoomrädel f.n. förutsatta försörjningsstan­darden bör vara möjlig och vidare att statsmakternas ställningstagande på detta område bör formuleras pä ett mer övergripande sätt.

1 samband med behandlingen hösten 1978 av regeringens förslag om medelstilldelning till Statsföretag AB uttalade riksdagen sig för atl en övergripande plan för de statliga insatserna på tekoområdet borde läggas fram och syfta till att dåvarande produktionsvolym skulle bibehållas (prop. 1978/79:43 bil 1, NU 16, rskr 122).

Riksdagen beslöt vären 1981 atl ett upprätthållande av 1978 års produk­tionsvolym bör utgöra ett riktmärke för den fortsatta tekopolitiken (prop. 1980/81:100 bil. 14, NU 47, rskr 279). Produktionsvolymen var år 1982 ca 15% lägre än år 1978.

Näringsulskoltel uttalade i betänkandet NU 1978/79:48 alt ett långsiktigt mål för den statliga lekopolitiken bör vara alt svensk tekoindustri skaU vara för 30% eller mer av den totala fiUförseln av tekovaror. Någon formell låsning på denna nivå bör dock enligt utskottet inte komma i fråga.

Tekopolitiken bör även fortsältningsvis baseras på riktmärket om 1978 års produktionsvolym och målet om en svensk marknadsandel pä hemma­marknaden om 30 % eller mer. Varken riktmärket om 1978 års produk­tionsvolym eller målet om 30% självförsörjning är f.n. uppfyllt. Total inhemsk produktion motsvarar dock mer än 30% av den inhemska tillför­seln. Den inriktning av åtgärderna för tekoindustrin somjag och cheferna för försvars-och arbetsmarknadsdepartementen samt utrikeshandelsminis­tern nu kommer att föreslå bör tillsammans med den år 1982 vidtagna devalveringen enligt min mening skapa förutsättningar för en förbättrad konkurrenskraft inom branschen på sikt och därmed för en ökning av

 

Prop. 1982/83:130                                                    8

produktionsvolymen och en förbättring av självförsörjningsgraden med sikte på 30% målet.

Jag har här redovisat de särskilda mäl och riktmärken som gäller för den statliga tekopolitikens inriktning. Jag vill betona aU tekoindustrin även måste ses i ett vidare industripolitiskt perspektiv där målet är atl bran­schen genom bl.a. omställningar stärker sin konkurrenskraft och därmed främjar sysselsättningen på lång sikt.

4.3 De statliga åtgärdernas inriktning och omfattning

I årets finansplan angavs som ett led i ett sammanhållet program för aU dra ned subventionerna till näringslivet vissa riktlinjer för utformningen av det statliga stödet till tekoindustrin. Enligt dessa bör eU långsiktigt beslut fattas beträffande de statliga insatserna, tyngdpunkten i stödet bör under en övergångsperiod förskjutas frän generellt stöd till mer selektivt stöd och målet bör vara en gradvis neddragning av det totala stödets omfaUning.

Behovet av fortsatt stöd lUl lekoindustrin måste bedömas mot bakgrund av den förbättring av konkurrenskraften som devalveringen hösten 1982 ger. Den svenska tekoindustrin arbetar i slor utsträckning med importera­de råvaror och halvfabrikat när det gäller fiber, garn och väv. Trots den kostnadsökning som devalveringen innebär i dessa avseenden är det en rimlig bedömning att den totala effekten blir en avsevärd förbättring av tekoindustrins konkurrenskraft på såväl export- som hemmamarknaden.

Den omläggning av tekopolitiken somjag nu efter samråd med chefema för försvars- och arbetsmarknadsdepartementen samt utrikeshandelsmi­nistern lägger fram förslag om syftar främst till att stärka tekobranschens konkurtenskraft på sikt. Detta är enligt min mening den enda möjliga vägen för att öka produktionsvolymen och höja marknadsandelen på hem­mamarknaden. Alternativet att med ökade statliga subventioner inom ra­men för arbetsmarknadspolitiken åstadkomma den åsyftade tillväxten inom branschen skulle innebära risker för att branschen på lång sikt blir beroende av statligt stöd, vilket från såväl statsfinansiella som andra utgångspunkter är en ohållbar utveckling.

Jag förordar att de statliga åtgärderna till stöd för tekoindustrin ges en annan profil genom en kraftig satsning pä effektivitetsfrämjande och mark-nadsstödjande åtgärder och en neddragning av äldrestödet. Jag förordar vidare att åtgärderna läggs fast för en treårsperiod omfattande budgetåren 1983/84-85/86. Devalveringen och övergängen till en mer offensiv stöd-profil bör tillsammans göra det möjligt att inleda en gradvis neddragning av det totala stödet lill tekoindustrin under treårsperioden utan att deUa äventyrar möjligheterna för branschen aU utvecklas i riktning mot ökad produktionsvolym och höjd marknadsandel på hemmamarknaden.

Det statliga åtgärderna för tekoindustrin m.m. under innevarande bud­getär samt enligt förslagen under budgetåren 1983/84, 1984/85 och 1985/86 framgår av följande tabell (milj. kr.).

 

Prop. 1982/83:130

1982/83      1983/84      1984/85      1985/86

Åtgärder riktade Ull tekoindustrin

Effektivitetsfrämjande och marknadsstödjande åtgärder

Industripolitiska

åtgärder                                  56,5'      82

Försörjningsbered-                                        \ 175      \ 175

skapspolitiska åt­
gärder                                    67,5       78

Särskilt stöd till
utbildning inom teko­
industrin                                              10         10         10

Summa                                 124        170        185       185

Övriga åtgärder med direkt inriktning på tekoindustrin

Äldrestöd                               277        247        192       166

Försörjningsbered­
skapspolitiska åt­
gärder                                     4

Summa                                    405       417        377       351

Andel effektivitets­
främjande och marknads-
stödjande åtgärder                     30%      41%      49%      53%

Övriga åtgärder

Särskilda åtgärder för

tekokommuner                           15

Förstärkning av import­
kontrollen                                                3           3           3

Totalt                                       420       420        380       354

' Inkl. 15 milj.kr. som beviljats på tilläggsbudget III för budgetåret 1981/82 men i sin helhet utnyttjas under budgetåret 1982/83.  Beräknat

Anm. Statens stöd till FoU ingår ej i tabellen

På det industripoUtiska området, som jag strax återkommer fill utförii­gare, föreslår jag ökade insatser under treårsperioden.

De försörjningsberedskapspolitiska åtgärderna är genom sin konstruk­tion också att hänföra till effekfivitetsfrämjande åtgärder. Chefen för för­svarsdepartementet kommer senare i dag att redovisa sina förslag om ökade försörjningsberedskapspolitiska åtgärder.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag att före­slå au äldrestödet utgår enligt nu gällande regler under första hätften av budgetåret 1983/84 och aU det fr.o.m den I januari 1984 minskas till högst 10% av lönekostnaderna för produktionspersonal. För budgetåren 1984/85 och 1985/86 föreslås att äldrestödet bibehålls och att procenttaket sätts till 8 och 7 % resp. budgetär.

Från Beklädnadsarbetarnas förbunds sida har föreslagits att eU stöd

 

Prop. 1982/83:130                                                   10

införs för anställning av långtidsarbetslösa, yngre personer för upplärning inom företagen. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag att föreslå att ett särskilt stöd till utbildning inom tekoindustrin införs. Utbildningen föresläs inriktad pä nyanställda inom tekoindustrin.

Utrikeshandelsministern kommer senare i dag att redogöra för inrikt­ningen av handelspolitiken på lekoområdet, innebärande en fortsättning av systemet med bilaterala begränsningsavtal med lågprisländer inom ramen för del förlängda multifiberavtalet.

Från olika häll har krav riktats pä en förstärkt kontroll av tekoimporten. Bl.a. har framhåUits aU det s.k. hemtagningssystemet, som innebär att flertalet importörer fär ta hem varorna efter en anmälan vid gränsorten utan föregående förtullning, skulle medföra stora risker för att gällande importbegränsningar kringgås. Utrikeshandelsministern kommer senare i dag atl anmäla åtgärder som syftar lill en skärpt kontroll av importbegräns­ningarna främst genom en uppstramning av hemtagningssystemet och före­slå en viss resursförstärkning av kommerskollegium med anledning härav.

Chefen för finansdepartementet kommer senare i dag all föreslå en resursförstärkning vad gäller tullverket med anledning av förslaget om skärpt importkontroll.

Det föreslagna åtgärdsprogrammet bör tillsammans med devalveringen enligt min bedömning ge förutsättningar för en allmänt förbättrad konkur­renssituation och en positiv utveckling inom tekoindustrin. Ställning till de stafiiga tekoåtgärdernas inriktning och omfattning för tiden efter den tre­årsperiod som nu omfattas av förslagen får tas senare och självfallet vara beroende av utvecklingen inom branschen. Jag vill i delta sammanhang understryka vikten av att tekopolifiken även i fortsättningen utformas så att flera budgetår omfattas av förslagen för att ge underlag för förelagen att vidta långsiktiga åtgärder.

5   Hemställan

Statsrådet Peterson anför:

Jag hemställer att regeringen i en proposition

dels föreslår riksdagen atl godkänna vad jag har förordat om ändrad inriktning och omfattning av de statliga åtgärderna för tekoindustrin,

dels förlägger riksdagen vad jag och statsråden Hellström, Thunborg, Feldl och Leijon har anfört för den åtgärd eller det ändamål som de har hemställt om.

6   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar atl genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar alt de anföranden och förslag som redovisas i un­derprotokoUen skall bifogas proposifionen som bilagorna 1-5.

 

Prop. 1982/83:130                                                   11

Bilaga I

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-03

Föredragande: statsrådet Peterson

Anmälan till proposition om åtgärder för tekoindustrin, m.m

1    Inledning

De industripolitiska åtgärderna för tekoindustrin består i första hand av s.k. branschfrämjande åtgärder, vilka innefattar exportfrämjande åtgärder, utbildningsstöd, bidrag till konsultundersökningar i omställningsfrämjande syfte och stöd till kollektiva marknadsföringsåtgärder pä hemmamarkna­den, av statliga lånegarantier — s.k. särskilda strukturgaranlier med viss möjlighet lill räntebefrielse — och av lån till ralionaliseringsinvesteringar inom konfekfionsindustrin. Åtgärdema administreras av statens industri­verk (SIND).

Inom ramen för industripolitiken stöds också forskning och utveckling på tekoomrädet genom styrelsen för teknisk utveckling (STU). Ett inslag i de branschfrämjande åtgärderna vid SIND är i detta sammanhang stöd till att sprida information om forskning och utveckling och till atl ny teknik införs, vilket kan ske genom bidrag till konsultinsatser och tidigare nämnda lån till rationaliseringsinvesteringar.

Den största delen av branschprogrammet vid SIND är inriktad på att stimulera företagens marknadsföringsansträngningar. De exportfrämjande åtgärderna, införda år 1970, är av stor betydelse för tekoföretagen. En krympande marknadsandel på hemmamarknaden och vissa framgångar -under påverkan av branschprogrammel - på exportsidan har lett lill att exportens andel av tillverkningen ökat och numera utgör omkring hälften av produktionen. Den svenska tekoindustrins största exportmarknader är Norge, Finland, Danmark, Västtyskland och Storbritannien.

En annan betydelsefull del i branschprogrammet är det år 1977 införda stödet till marknadsföring av svenska lekovaror på hemmamarknaden. Detta slöd har kommit att spela en allt slörre roll när det gäller att få till stånd ett samarbete mellan tekoförelagen, hittills främst inom konfektions­industrin, och handeln. Genom sin inriktning på enbart kollektiva projekt har stödet även sfimulerat till en ökad samverkan mellan tekoföretagen när

 

Prop. 1982/83:130                                                   12

det gäller marknadsföringen. Som ett led i branschprogrammets aktiviteter vad gäller hemmmarknaden genomförde SIND år 1981 en utredning för att kartlägga distributionsvägarna för tekovaror på hemmamarknaden och belysa de svenska tekoföretagens möjligheter alt bättre nå ut pä den svenska marknaden. Huvudresultaten har tidigare redovisats för riksdagen (prop. 1981/82:100 bil. 17 s.37).

Inom ramen för branschprogrammel kan också stöd ges i produktut­vecklings- och designfrågor. Detta kan ske i form av dels utbildningsinsat­ser och hjälp för alt anlita konsulter i dessa frågor, dels slöd lill Svenska moderädet, som uppdelat på dam-, herr- samt barn- och tonårsmode syftar till att fortlöpande informera industrin och handeln om utvecklingen pä modeomrädet.

Ytteriigare en viktig del i SIND:s aktiviteter på tekoområdet utgörs av stödet lill att ny teknik införs. Detta sker genom konsultinsatser men framför allt genom de är 1976 införda lånen lill rationaliseringsinvestering­ar inom konfektionsindustrin. Investeringsstödet har kommit att få en bred inriktning genom att del i slor utsträckning utgår till branschens många mindre företag.

Som jag nämnt lämnar staten slöd till forskning och utveckling (FoU) inom tekoområdet. FoU inom tekoområdet bedrivs i huvudsak vid textil-forskningsinstitutet i Göteborg (TEFO). Del statliga stödet till FoU inom textiltekniska områden kanaliseras via STU, som sedan år 1968 lämnar stöd till TEFO. STU och Intressenlföreningen Svensk Textilforskning har tecknat ett treårigt ramavtal som sträcker sig fram t.o.m. budgelårel 1984/85.

TEFO har ca 40 anställda och en årsomslutning på ca 10 milj. kr. Verksamheten vid TEFO är kvantitativt minskande genom naturliga per­sonalavgångar och anställningsstopp. Under senare år har planeringen och styrningen av verksamheten genomgått vissa förändringar.

Tekobranschens strukturomvandling, som påbörjades på 1950-talet, har efter hand förändrat inriktningen av arbetet vid TEFO. STU har låtit utvärdera verksamheten vid detta branschforskningsinstitut. Denna utvär­dering har visat bl.a. att institutets f.n. mest efterfrågade kompetens ligger inom området textila materials egenskaper och karakterisering saml prov­ning. Här planerar TEFO ökade insatser inför nästa treårsperiod.

Utöver stödet till TEFO har STU under de två senaste budgetåren beviljat stöd till ett 40-tal forsknings- och utvecklingsprojekt inom tekoom­rådet. Tyngdpunkten ligger på produktionsteknisk utveckling. Området arbetskläder har varit föremål för särskilda STU-insatser med nya och nu marknadsförda produkter som följd. Stöd har även utgält lill projekt som ska ge nya textila produkter för användning i industriell produktion.

Insatser på FoU-området är av stor betydelse för att pä läng sikt öka konkurrenskraften inom tekobranschen. Treärsprogrammet för STU:s to­tala verksamhet utlöper budgetåret 1983/84. Jag avser atl i samband med

 

Prop. 1982/83:130                                                   13

beredningen av STU:s kommande treårsprogram även pröva behovet av FoU-insatser inom tekoområdet både vad avser verksamheten vid TEFO och STU:s egen verksamhet.

Jag vill vidare nämna att en särskild ram om ca 4 milj. kr. ingående i till STU anvisade medel avsattes budgetåret 1976/77 för stöd tUl teknisk utveckling inom konfeklionsindustrin (prop. 1975/76:206 bil. 1 s. 16, NU 70, rskr 415). En särskild styrgmpp med representanter för STU, SIND, forskningen samt branschens företag och anställda har lett denna verksam­het, som har pågått till helt nyligen. Enligt vad jag erfarit diskuteras f.n. formerna för en fortsatt verksamhet inriktad pä den tekniska utvecklingen inom konfektionsindustrin. Betydelsefull för denna verksamhets inriktning i fortsättningen blir därvid bevakningen av den internationella tekniska utvecklingen på området, som nu startats av STU med hjälp av de teknisk­vetenskapliga attachéerna inom EG, USA och Kanada samt Japan.

2   Föredragandens överväganden

2.1 Industripolitiska åtgärder

I samband med att branschfrämjande åtgärder infördes för tekoindustrin år 1970 angavs att verksamheten fick ses som ett näringspolifiskt experi­ment och att resultaten skuUe bli av stort intresse frän allmän näringspoli­tisk synpunkt (prop. 1970:41 s. 37). Vid flera tillfäUen har uppföljningar och utvärderingar gjorts, främst genom SIND:s försorg. Den senaste ge­nomfördes är 1982 av riksrevisionsverkel (RRV) på regeringens uppdrag. Erfarenheterna av åtgärdema är som helhet goda. Visserligen är det i praktiken inte möjligl att precisera effekten av åtgärderna pä branschens konkurrenskraft och utveckUng. Allt tyder emellertid pä att åtgärderna i förhållande till de resurser som avsatts har gett goda effekter. Detta styrks också av de bedömningar som vid olika tillfällen lämnats av de anställdas och branschens organisationer.

Jag har tidigare redovisat förslag till omläggning av tekopolitiken innebä­rande en markant ökning av de effektivitetsfrämjande och marknadsstöd­jande åtgärderna och en successiv minskning av äldrestödet under en treårsperiod. I fråga om de industripolitiska åtgärderna förordar jag atl avsevärda satsningar görs pä främst marknadsförings- och investeringsom­rådena med följande inriktning.

För budgetåret 1982/83 har - under anslaget Branschfrämjande åtgärder - beräknats 38 milj. kr. för branschfrämjande ålgärder för tekoindustrin (prop. 1981/82:100 bil. 17, NU 50 och 59, rskr 402). För verksamheten under innevarande budgetår kan även utnyttjas 5 milj. kr., som anvisades på tilläggsbudget budgetåret 1981/82 men inte hann utnyttjas detta budget­år (prop. 1981/82:148 bil. 3, NU 50 och 59, rskr 402).

SIND har i sin anslagsframställning för budgetåret 1983/84 föreslagit ett treårigt program med en betydande resursförstärkning av de branschfräm­jande åtgärderna för tekoindustrin. SIND föreslår för de tre budgetåren

 

Prop. 1982/83:130                                                   14

1983/84, 1984/85 och 1985/86 att 80, 90 resp. 100 milj. kr. beräknas för deUa ändamål.

SIND har i skrivelse den 28 oktober 1982 fill regeringen hemställt om att ytterligare 11 milj. kr. anvisas för branschfrämjande åtgärder för tekoin­dustrin under budgetåret 1982/83. SIND har upprepat sin hemstäUan i skrivelse den 2 febmari 1983.

Intresset för exportprogrammet vid SIND har successivt vuxit samtidigt som projekten ökal i storlek. Det är enligt min mening viktigt atl den stärkta konkurrenskraft som devalveringen innebär utnyttjas av företagen till nya inbrytningar på exportmarknaderna. Samtidigt innebär dock deval­veringen ökade kostnader för företagen när det gäller marknadsföringsåt­gärder utomlands. Även för SIND innebär devalveringen ökade kostnader för dessa ålgärder. Jag förordar att de exportfrämjande åtgärderna ökas under en treårsperiod.

Åven i fräga om stödet tUl marknadsföring av svenska tekoprodukter på hemmamarknaden har intresset från tekoföretagens sida ökal avsevärt. Jag bedömer alt ökade resurser till branschprogrammel på detta område bör kunna ge goda effekter i form av ökad slagkraft för den svenska tekoindu­strin på hemmamarknaden. Härvid är det enligt min mening angeläget att ett fortsatt och fördjupat samarbete mellan tekoindustrin och handeln sfimuleras. Genom att tekopoliliken nu läggs fast för en treårsperiod ökar möjligheterna lill en mer långsiktig planering av detta samarbete. Jag förordar en kraftig resursförstärkning på detta område under den kom­mande treårsperioden.

Enligt min bedömning är tekoföretagens ansträngningar i fråga om pro­duktutveckling och design av stor betydelse för branschens framtida kon­kurrenskraft. Ett stärkt branschprogram för tekoindustrin i enlighet med vad jag föreslår bör inrymma resurser för en fortsatt utveckling av slödel på detta område.

För branschprogrammet för tekoindustrin beräknar jag 60,5 milj. kr. för budgetåret 1983/84.

För kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för tex­til- och konfektionsinduslrierna har under innevarande budgetår anvisats 3,5 milj. kr. Beslutsramen för behovsprövad ränlebefrielse är under inne­varande budgetår 2,5 milj. kr. Garantiramen uppgår under detta budgetår fill 259,5 milj. kr. Av ramen var 38,4 milj. kr. beslutsmässigt odisponerat vid ingången av innevarande budgetår.

Jag har i årets budgetproposition redovisat huvudresullalen av den över­syn av de branschfrämjande åtgärderna m.m. som RRV gjort på regering­ens uppdrag (prop. 1982/83:100 bil. 14 s. 36-38). I frågan om möjliga besparingar har RRV ansett att de särskilda struklurgaranlierna och den härtill kopplade räntebefrielsen skulle kunna avvecklas. Vid remissbe­handlingen har nästan samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan instämt i eller inte motsatt sig att denna stödform avvecklas. Några remiss-

 

Prop. 1982/83:130                                                                 15

instanser har dock ansett räntesubvention eller motsvarande stöd viktigt även i fortsättningen.

Jag förordar att verksamheten med särskilda strukturgaranlier för te­koindustrin fortsätter under budgetåret 1983/84 ulan höjning av garantira­men. Regeringen bör alltså inhämta riksdagens bemyndigande alt inom en ram av 259,5milj. kr., inkl. redan gjorda ålaganden, under budgetåret 1983/84 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med särskilda strukturgarantier för lekoindustrin. Jag förordar dock alt möjligheten att bevilja räntebefrielse slopas fr.o.m. budgetåret 1983/84. För att täcka kostnader för räntebefrielse som beviljas t.o.m. innevarande budgetår bör anslaget föras upp med 1,5 milj. kr. under budgetåret 1983/84.

För verksamhet under innevarande budgetår med lån till ralionalise­ringsinvesteringar inom konfektionsindustrin fanns vid ingången av bud­getåret 13,9milj. kr. som anvisats tidigare men inte disponerats.

Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin kan läm­nas för sådan produktionsutrustning som påtagligt höjer effektiviteten inom arbetsintensiv produktion av i första hand plagg men även av andra konfektionerade tekoprodukter. Det är enligt min mening angeläget all en fortsatt förbättring av eff'ekliviteten inom denna tillverkning stimuleras. Jag förordar därför en fortsatt verksamhet med rationaliseringslån.

Beklädnadsarbetarnas förbund har föreslagit atl slöd i någon form bör införas till företag som överför tillverkning i utlandet till Sverige. Jag finner det också angeläget att stimulera hemtagning av utlandstillverkning. En lämplig form för sådant stöd är rationaliseringslänen. Dessa kan ges fill bl.a. sådana investeringar som långsiktigt ökar den totala produktionska­paciteten inom branschen om de avser tillverkningsområden där konkur-renssituafionen och marknadsutvecklingen kan bedömas pä sikt ge utrym­me för en ökad inhemsk lönsam produktion (prop. 1975/76:206 bil.l s. 15, NU 70, rskr 415).

Jag beräknar anslagsbehovet för ralionaliseringslånen till 20 milj. kr. under budgetåret 1983/84. Jag har härvid räknat in del behov som kan uppstå för investeringar i samband med att tiUverkning utomlands förs över till Sverige.

Sammanfattningsvis innebär mina förslag till industripoliliska åtgärder för tekoindustrin följande (milj. kr.).

Anvisat          Förslag

1982/83        1983/84

43'

60,5

3.5

1.5

10-

20

56,5

82

Branschfrämjande åtgärder

Räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier

Rationaliseringslån till konfektionsindustrin

Summa

' Inkl. 5 milj.kr. som beviljats pä tilläggsbudget 111 för budgetåret 1981/82. - Tilläggsbudget 111 för budgetåret 1981/82.

 

Prop. 1982/83:130                                                             16

2.2 Övriga frågor

Förslag har framförts att frågan om prissättningen av tekovaror i detalj­handeln skall aktualiseras. Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har kun­nat konstatera att generella kostnadspålägg i procent inte leder fill kost­nadsmässigl motiverade priser inom detaljhandlen. Förhandlingar mellan SPK och handeln har emellertid inte lett fill några resultat. Från Bekläd­nadsarbetarnas förbund har anförts att frågan bör tas upp av regeringen och att en lösning kan vara ett gradvis införande av en tvingande lagstift­ning.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet vill jag i denna fräga anföra följande. Stödet till marknadsföring av svenska tekoprodukter på hemmamarknaden inom ramen för branschprogrammet vid SIND har un­der senare år fått allt större betydelse och fått till följd ett sfigande intresse för samarbete mellan tekoindustrin och handeln. Ett betydelsefullt steg i denna utveckling var den distributionsutredning avseende tekovaror som SIND presenterade år 1981 och som jag tidigare berört. Enligt vad jag erfarit kommer, som en uppföljning av denna utredning, ett projekt att genomföras med stöd av SIND i syfte att se över leverans- och betalnings­villkoren på tekoområdet. Jag anser att resultaten av den positiva utveck­ling som på olika sätt är i gång när det gäller samarbetet mellan tekoföreta­gen och handeln bör avvaktas. Jag är därför inte beredd att nu föreslå att frågan om lagsfiftning av prissättningsmetoderna på tekoomrädet aktuali­seras.

Förslag har framförts om en ökad samordning av de statliga åtgärderna på tekoområdet. I den arbetsgmpp som tillsatts för samråd inför arbetet med propositionen om tekoindustrin har företrädarna för de anställda och företagen föreslagit att SIND ges en samordnande funktion på myndighets­planet, varvid särskilt samordningen mellan industriverket och ÖEF bör observeras.

Från Beklädnadsarbetarnas förbunds sida har föreslagits inrättandet av en särskild grupp med uppgift att överväga behovet av saneringsåtgärder inom krisdrabbade företag i branschen. I gruppen skuUe ingå representan­ter för myndigheter, de anställda och företagen under ledning av SIND. Gruppen skulle enligt förslaget sammanträda regelbundet och följa utveck­lingen inom branschen med särskild inriktning på krisdrabbade företag. Enligt min mening bör en gmpp med denna uppgift inrättas vid SIND på försök under perioden 1983/84—1985/86. Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga. Genom förslaget tillgodoses tUl viss del önskemålet om att ge SIND en ökad samordnande roll.

Beklädnadsarbetamas förbund har föreslagit att ett utredningsarbete genomförs avseende hur tekoindustrins framtida struktur påverkas av ny teknik och av ändrade distribufionsformer inom handeln. SIND lämnar i september varje år en bedömning av den kommande utvecklingen inom tekoindustrin på uppdrag av regeringen. Enligt min mening bör ett utred-

 

Prop. 1982/83:130                                                   17

ningsarbete med föreslagen inriktning lämpligen ske i anslutning till indu­striverkets arbete med dessa septemberrapporter. Jag avser atl återkomma till regeringen med förslag i frägan.

3   Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om industripolitiska ålgärder m. m. för tekoindustrin.

4   Anslagsfrågor för budgetåret 1983/84

Jag övergår nu fill att ta upp vissa anslagsfrågor för budgetåret 1983/84.

1 budgetpropositionen 1983 har jag, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, föreslagit att anslagen B 8. Branschfrämjande åtgärder för tekoin­dustrin och Bil. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgaran­tier för textil- och konfektionsindustrierna tas upp med oförändrade be­lopp. Jag avser nu att redovisa förslag till medelstilldelning under bl.a. dessa anslag med utgångspunkt i vad jag har anfört i det föregående.

B 8. Branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin

NyU anslag (förslag 56189000)

För branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin under innevarande budgetår har 38 milj. kr. beräknats under anslaget Branschfrämjande åtgär­der. Medlen för insatserna för tekoindustrin bör fr.o.m. budgetåret 1983/84 föras upp på ett nytt anslag; benämnt Branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin. Medel som har avsatts för tekoindustrin under anslaget Branschfrämjande åtgärder och som inte har utnyttjats under innevarande budgetår bör föras över tiU detta nya anslag.

Jag har nyss föreslagit ökade branschfrämjande åtgärder för tekoindu­strin och därvid beräknat 60,5 milj. kr. för detta ändamål under budgetåret 1983/84. För administrations- och genomförandekostnader vid SIND för åtgärdema för tekoindustrin har 4311000 kr. räknats in vid beräkningen av anslaget B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader, somjag nyligen har lagt fram förslag om (prop. 1982/83:113 s. 65). Dessa medel skall således inte tas upp här. Jag förordar att för Branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin anvisas 56189000 kr. för budgetåret 1983/84.

De ökade industripolitiska åtgärder för tekoindustrin som jag föreslår innebär att ytterligare medel kommer att behövas för administrafions- och genomförandekostnader vid SIND. Jag avser att senare återkomma till 2   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 130

 

Prop. 1982/83:130                                                   18

regeringen med förslag av innebörd att sådana kostnader får täckas frän detta anslag.

Med hänvisning till vad jag har anfört i fråga om branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin hemstäUer jag att regeringen föreslår riksdagen att tiU Branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservafionsanslag av 56189000 kr.

B 11. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för tex­fil- och konfektionsindustrierna

 

1981/82 Utgift

4507901

1982/83 Anslag

3500000

1983/84 Förslag

1500000

Med hänvisning till vad jag nyss har anfört om verksamheten med särskilda strukturgaranfier för tekoindustrin under budgetåret 1983/84 hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.  bemyndiga regeringen att under budgetåret 1983/84 ikläda slaten förpliktelse i form av särskilda strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna, som inberäknat tidigare utställda garan­tier innebär åtaganden om högst 259500000 kr.,

2.  till Kostnader för räntebefrielse vid särskUda strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1983/84 un­der tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 500000kr.

B 24. Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin

1981/82 Utgift    12290070       Reservafion 26482929

1982/83 Anslag            -

1983/83 Förslag  20000000

Med hänvisning till vad jag nyss har anfört i fråga om lån till rationalise­ringsinvesteringar inom konfektionsindustnn hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfeklionsindu­strin för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 20000000 kr.

 

Prop. 1982/83:130                                                                 19

Bilaga 2

Utdrag
UTRIKESDEPARTEMENTET                      PROTOKOLL

Handelsavdelningen                              vid regeringssammanträde

1983-03-03

Föredragande: statsrådet Hellslröm

Anmälan till proposition om åtgärder för tekoindustrin, m.m.

Chefen för induslridepartementet har i sitt anförande presenterat rege­ringens förslag om åtgärder för tekoindustrin, m.m. Jag kommer i det följande att behandla dels frågan om handelspolitiska åtgärder, dels den om kontroll av importbegränsningar.

HandelspoUtiska åtgärder

Multifiberavtalet (MFA) ersatte år 1974 GATT:s bomullstextilavtal som internationellt regelverk för handeln med tekoprodukter. Det anger under vilka omständigheter och på vilket sätt importrestriktioner får införas och utgör därmed en ram för bilaterala begränsningsarrangemang.

I multifiberavtalet finns en s.k. nordisk klausul. Den innebär att särskild hänsyn skall tas till länder med smä marknader, en exceptionellt hög importnivå och en motsvarande låg inhemsk produktion, i syfte atl undvi­ka skada på dessa länders nödvändiga minimiproduktion (minimum viable production, MVP) av textilier.

Del ursprungliga multifiberavtalet löpte ul med utgången av år 1977 och har därefter förlängts i två omgångar, senast i december är 1981, då man inom GATT:s textilkommitté enades om en förlängning (MFA III) för perioden den 1 januari 1982 — den 31 juli 1986. De nordiska länderna har i MFA III uppnått en viss förstärkning av MVP-klausulen. Varje avvikelse från det egentliga MFA:s regler kräver emellertid exportlandets medgivan­de.

Sverige anslöt sig i augusti 1982 till MFA III och avgav i samband därmed en reservation med innebörden att svenska regeringen förväntade sig att Sveriges ställning som MVP-land skulle beaktas i kommande bilate­rala avtal och att anslutningen lill MFA III således fömtsalte att tillfreds­ställande bilaterala avtal kan träffas.

Som ett alternativ till Sveriges nuvarande begränsningssystem med bila­terala avtal under MFA har frän skilda håll föreslagils etl globalkontingent-syslem med stöd av artikel XIX i GATT-avtalet. Kommerskollegium fick med anledning härav våren 1982 i uppdrag att fördjupa redan företagna

 

Prop. 1982/83:130                                                   20

studier om globala begränsningsarrangemang pä tekoomrädet, särskilt med avseende på skyddseffekterna och de handelspolitiska konsekvenserna.

Kollegiet framhåller i sin utredning, som blev klar i november 1982, atl ett globalkontingentsyslem omfattande samtliga länder utom EG, EFTA och Spanien inte skulle leda till någon volymmässig nedskärning i förhäl­lande till nuvarande importnivå. Detta beror på att kontingenternas storiek inte kan fastställas godtyckligt ulan måste baseras på en representativ referensperiod enligl inlernalionellt vedertagna regler. Pä grund av ska­dekriterierna i artikel XIX skulle det också bli svårt alt motivera en så bred varumässig omfattning som den nuvarande. Däremot skulle etl tak sättas för framlida imporlökning av de varor som täcks av systemet. Kollegiet pekar på risken att det geografiskt utökade skyddet inte skulle fä någon slörre effekt på den svenska tekoindustrin utan i stället leda till en omför­delning mellan exportländerna. Enligt kollegiet skulle importen från EG, EFTA och Spanien kunna öka samlidigt som inom globalsystemel en ökande andel av importen skulle kunna gå till de mest konkurrenskraftiga länderna på de mindre utvecklade och mindre effektiva exportländernas bekostnad. Slutligen skulle ett globalkonfingentsystem medföra uppenbara risker för motåtgärder och krav på kompensation från de drabbade länder­nas sida.

Kommerskollegium konstaterar sammanfattningsvis att ett globalsystem skulle kunna motiveras endast om ett sådant leder lill bättre skydd åt svensk tekoindustri än nuvarande syslem under MFA. Under rådande omsländigheter synes emellertid enligt kollegiet den förbättrade skyddsef­fekten av ett globalsystem vara högst osäker, samtidigt som en övergång till ett sådant system skulle innebära att Sverige riskerade alt få betala ett handelspolitiskt pris som inte slår i rimlig proportion till det eventuellt förbättrade skyddet. Kollegiet upprepar därför sin tidigare framförda upp­fattning att ett globalkonfingentsystem inte bör införas.

Som framgått av det nyss nämnda skulle svensk tekoindustri i nuvaran­de läge inte få ett bättre skydd genom ett globalsyslem. Sverige har, om än med reservation, anslutit sig till MFA och bör därför enligt min mening i första hand pröva möjligheterna att inom dess ram begränsa lågprisimpor­ten genom omförhandling av gällande bilaterala avtal allteftersom dessa löper ut. Enligt min uppfattning skulle det vara en fördel för svensk tekoindustri att vela vad som gäller för importen av begränsningsvaror under en längre period. Förutsättningarna att sluta avtal med längre löplid än hitfills kommer därför att undersökas. För att inte begränsa handlings­friheten kommer emellertid uppsägningsklausuler att begäras i sådana nya, långsiktiga avtal.

Som etl motiv för att lämna det bilaterala begränsningssystemel har anförts atl delta tillåter stora importökningar från länder utanför systemet innan åtgärder vidtas från svensk sida. För atl i framtiden undvika sädana situationer anser jag det angeläget att en skärpt övervakning kommer till

 

Prop. 1982/83:130                                                                 21

stånd. Kommerskollegium har i importlicenssystemel ett effektivt medel för bevakning av importutvecklingen och kan på ett tidigt stadium upp­märksamma departementet på ökningar av importen från länder med vilka Sverige inte har slufil begränsningsavtal.

Jag vill dock understryka att en fömtsättning för att stå kvar i MFA är alt del samlade resuliatet av inledda och kommande förhandlingar bedöms som tillfredsställande. Skulle detta inte bli fallet kan etl fortsatt svenskt deltagande i MFA behöva tas under omprövning, vilket skulle innebära att vi mäste överväga ett annat skyddssystem, i första hand globalkontin­genter. En sådan prövning måste givetvis ske i ljuset av vilket skydd elt allernativt system skulle ge svensk tekoindustri jämfört med bilaterala avtal.

Kontroll av importbegränsningar

Del har från olika håll krävts en förstärkt kontroll av tekoimporten. Man har därvid särskiU vänt sig mot det s.k. hemtagningssystemet. Delta inne­bär att flertalet importörer får ta hem varorna efter en anmälan vid gränsor­ten och sedan använda dem i sin rörelse utan föregående förtullning, om fillämpUga särskilda importvillkor är uppfyllda. Det har framhållits att hemtagningssystemet medför stora risker för att gällande importreglering­ar kringgås. I regeringens proposition 1981/82:148 om ålgärder för tekoin­dustrin m.m. finns intagen en närmare beskrivning av hemtagningssyste­met och därmed sammanhängande kontrollproblem. Emellertid har på senare tid särskilda insatser gjorts för att effektivisera kontrollen i syfte att motverka försök att kringgå gällande importregleringar.

Såväl kommerskollegium som generaltullstyrelsen har prioriterat kon-troUfrägorna högt. Kollegiet har sålunda ägnat granskningen av de upp­gifter om varors ursprung som lämnas i licensansökningar stor uppmärk­samhet och styrelsen har på olika sätt skärpt kontrollen av varuinförseln, framför allt genom intensifierad godskonlroU och granskning av affärskor­respondens och andra handlingar hos importörerna. Åven andra ålgärder har vidtagits. Bland dessa kan särskilt nämnas inrättandet av en samord­ningsgrupp för tekokontrollen inom generaltullstyrelsen. Gruppen skall bl.a. tillgodose de särskilda informations-, samarbets- och samordningsbe­hov som finns på detta kontrollområde. Dessa behov hänger bl.a. samman med atl den brottsliga verksamhel som utmynnar i kringgående av regle­ringarna ofta inleds i utlandet. Gruppen samarbetar med myndigheter i och utom Sverige och med organisationer som representerar företag och an­ställda för att utveckla och effektivisera kontrollarbetet. En uppgift för gruppen är att söka spåra förändringar i varuströmmar m.m. som kan antyda var det finns speciella "riskområden". Kollegiet har i samma syfte intensifierat uppföljningen av impprtlicensstatistiken.

Kommerskollegium och generaltullslyrelsen har i skrivelse till regering­en redovisat de åtgärder som myndigheterna har vidtagit och kan vidta för

 

Prop. 1982/83:130                                                                 22

att minska möjligheterna att kringgå importbegränsningarna. Kollegiet har för sin del genomfört en rad åtgärder när det gäller att ,eff'ektivisera och strama upp licensproceduren samt öka kontrollen på tekoområdet. Bland dessa kan nämnas striktare licensdirektiv för att förhindra missbruk av importlicenser, liksom ökade direktkontakter med organ och myndigheter i exportlandet för att påtala avvikelser mellan exportdokument och faktisk import. Generaltullstyrelsen å sin sida har tagit initiativ tUl en diskussion i EFTA rörande förenklad form av kontroll av.varas ursprung, vilken skulle kunna öka antalet kontroller utan att nämnvärt påverka arbetsinsatserna. Överväganden pågår om hur användandet av datorer och överförande av uppgifter mellan de båda myndigheterna skall kunna förstärka kontrollen. Det bör i detta sammanhang erinras om den nyligen genomförda komplet­teringen av 54 a § tullagen (SFS 1982:1009, prop. 1981/82:227, SkU 4, rskr 10) som ger rätt till överföring frän tuUverket till kommerskollegium av uppgifter som rör import eller export av varor.

Generaltullslyrelsen och kommerskollegium har härutöver i sin skrivel­se föreslagit vissa ytterligare åtgärder som bedöms viktiga när del gäller efterievnaden av importbegränsningarna på tekoområdet. Myndigheternas förslag lar i första hand sikte på del s.k. förfogandeförbudet inom ramen för hemtagningssystemet. Licensbelagda varor som las hem ligger under s.k. förfogandeförbud enligt lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselregleradc varor, m.m. Förfogandeförbudel innebär atl varan skall förvaras i oförändrat skick till dess tullmyndighet meddelat atl hinder för vidare förfogande över den inle föreligger eller - enligl kommerskollegiets föreskrifter (KFS 1981:6) om importlicenssystemel -lill dess att importlicens erhållits. Det har vid stickprovskontroller som tullmyndighet har utfört emellertid visat sig att förfogandeförbudel över­träds i mycket stor omfattning. Nyligen gjorda undersökningar av ett begränsat antal importtransaktioner tyder på att överträdelserna uppgår till inemot 40 % av de fall då licens saknas vid hemtagningstillfället. Det har gjorts gällande alt överträdelserna i stor ulslräckning är alt beteckna som ordningsförseelser, eftersom det i de flesta fall visat sig att förutsättningar funnits för att få licens. Åven vid en sådan bedömning av överträdelserna anser myndigheterna de rådande förhållandena vara helt otillfredsställan­de. Åsidosättandet av förfogandeförbudel medför stora ölägenheter för kontrollmyndigheterna, samtidigt som respekten för regleringarna urhol­kas. Kontroll av att en vara överensstämmer med en sedermera beviljad importlicens kan inte göras, något som ju är syftet med förfogandeförbu­det. I vissa andra fall har det visat sig alt kvoten är förbrukad när licensan­sökan behandlas. Genom att varorna skingras försvåras förundersökningar angående ifrågasatt varusmuggling. Möjlighelerna till beslag och varuför­verkande i vissa smugglingsfall minskas eller omöjliggörs dessutom. Slufii­gen innebär överträdelserna av förfogandeförbudet att vissa importörer tillskansar sig en orättmätig konkurrensfördel i förhållande till dem som

 

Prop. 1982/83:130                                                   23

följer gällande bestämmelser. Generaltullstyrelsen och kommerskollegium anser därför att en uppstramning av hemtagningssystemel är nödvändig, när det gäller licensbelagda tekovaror. Myndigheterna anser att en sådan uppstramning bör kunna ske med en måttlig ökning av samhällets kontroll-resurser, under det atl elt fullständigt slopande av hemtagningssystemet -något som föreslagits i olika sammanhang - inte skulle ge tillräckliga fördelar från kontrollsynpunkt för att motivera det kraftiga ingrepp i varu­irafiken och det resurskrävande merarbete för myndigheterna som delta skulle förorsaka.

Enligt myndigheternas förslag bör en uppstramning av hemtagningssys­temet ges formen av ett åläggande för hemlagaren att för sändningar som innehåller lekovaror pä hemtagningsanmälan - utöver den redan nu erfor­deriiga uppgiften om i vad mån vamsändningen är underkastad bestämmel­ser om importlicenser eller ej — i förekommande fall lämna uppgift om importlicensnummer och var licensen förvaras. Detta skulle gälla samtliga licenser pä tekoomrädet, således även s.k. övervakningslicenser. Författ­ningsmässiga förulsättningar av innehåll att importören inte får förfoga över sändningar som innehåller licensbelagda lekovaror förtän uppgifterna har lämnats bör enligt myndigheternas mening skapas. Om uppgifterna inte lämnas måste anmälan till hemtagning avvisas och sändningen tills vidare förvaras (eventuellt efter transitering) på tullupplag, tullager eller i frihamn eller åtemlföras .

För egen del vill jag efter samråd med chefen för finansdepartementet anföra följande.

Hemtagningssystemet har påtagliga fördelar för såväl myndigheter som importörer. Det är etl arbetsbesparande, smidigt och resurssnålt system. Den kritik som har riktats mol det har i första hand tagit sikte pä de risker som finns för all imporlregleringarna kringgås.

Generaltullstyrelsen och kommerskollegium har visat att det finns grund för en sådan kritik. Jag ansluter mig därför till myndigheternas uppfattning all en reform av hemtagningssystemel är nödvändig men i likhet med myndigheterna vill jag inte föreslå ett fullständigt slopande av systemet. Jag förordar dock att man prövar den av myndigheterna föreslagna upp-stramningen av systemet. Härigenom kan man skapa förutsättningar för en kontroll av att förfogandeförbudet i fråga om licensbelagda varor verkligen iakttas.

Företrädare för importhandeln har för mig framhållit atl en uppstram­ning av hemtagningssystemel av det slag jag nu förordar kommer att innebära olägenheter för vissa importörer. Jag finner dock att anpassning­en av de administrativa rutinerna inle går längre än vad som ofrånkomligen krävs för att gällande regleringar skall fungera på det sätt som har avsetts.

När det gäller sädana tekovaror, som är underkastade begränsning eller övervakning som administreras från svensk sida, har importören möjlighet att till kollegiet inkomma med en komplett licensansökan i så god fid att

 

Prop, 1982/83:130                                                                 24

importlicens i normalfallet kan föreligga vid tidpunkten för anmälan till hemtagning. Då det gäller varor som är begränsade i exportlandet kan däremot en komplett ansökan inges försl sedan erforderligt exportdoku­ment erhållits från leverantörslandet. Då dessa dokument ofta utfärdas i samband med alt leveransen äger rum kan licensansökan i många fall inte ges in förrän i nära anslutning lill atl varorna anländer lill Sverige. Efter­som den normala behandlingstiden för licensansökningar uppgår till mellan sex och tio arbetsdagar blir följden att sådana leveranser kommer att få läggas på tullupplag enbart pä grund av de adminislrativa rutiner som sammanhänger med exporlregleringarna.

Genom att anpassa dokumenthanteringen till de nya förhållandena bör importörerna i fiertalet fall kunna komma till rätta med olägenheterna. Den författningsreglering som kan behövas för reformen bör därför inte sättas i krafl förtån den 1 januari 1984. I en del fall torde man dock fä räkna med att hemtagning inte kan ske direkt ulan att varorna först mäste läggas pä tullupplag i avvaktan pä att licens utfärdas. Detta kan t.ex. vara fallet när varorna ankommer med flyg eller när samlastade leveranser till flera im­portörer eller från flera exportörer innehåller licensbelagda varor. Den sistnämnda leveransmetoden synes öka i omfattning, vilket enligt min mening från kontrollsynpunkl bör särskilt uppriiärksammas.

Det är angeläget, att tullverkels och kommerskollegiels handläggning blir snabb och smidig sä atl den reguljära handeln inte störs mer än nödvändigt av den nya ordningen. Detta kräver viss förstärkning av myn­digheternas resurser.

Jag anser det också vara angeläget att godskontrollen förstärks utöver vad som erfordras för att genomföra själva uppstramningen av systemet. De avtal om begränsning av importen som regeringen förhandlar fram med vissa länder får inte äventyras genom bristande resurser på kontrollsidan.

Chefen för finansdepartementet kommer senare i dag atl ta upp frågan om resursbehov och resursförstärkningar för tullverket.

När det gäller kommerskollegiet behövs en resursförstärkning för att inte det föreslagna systemet skall få negativa effekter för behandlingsti­derna för licensärenden. Detta gäller i synnerhet för exportbegränsnings-varorna. Jag föreslår därför en resursförstärkning motsvarande en licens­handläggare. Ytterligare resurser, motsvarande en tjänst, borde också tillföras kollegiets Ucensseklion för alt ökade kontrollåtgärder skall kunna genomföras. Denna resursförstärkning erfordras för alt kollegiet skall kun­na fullgöra de utökade arbetsuppgifter som förordas för förbäUrad teko­kontroll. Då en sådan förstärkning inte ryms inom tillgänglig resursram föreslär jag etl medelstillskolt motsvarande 272 000 kr. för helt år.

Jag vill nämna ytterligare några åtgärder som är ägnade att effektivisera kontrollen.

Generaltullstyrelsen har tidigare föreslagit att sanktionssyslemet när det gäller överträdelser av näringspolifiska importbegränsningar kompletteras

 

Prop. 1982/83:130                                                                25

med en avgift motsvarande 20 % av importvärdel som skall las ul i administraliv ordning. Chefen för finansdeparteriientet kommer senare i dag alt la upp denna fråga.

Det slag av samarbetsavtal på tullområdet som Sverige har med de nordiska länderna och Västtyskland har visat sig utgöra ett värdefullt stöd i genomförandet av tekokontrollen. Kommerskollegium och generaltullstyr­elsen har mot den bakgrunden föreslagit att ytterligare sådana avtal kom­mer till stånd. Jag kan redan nu anmäla alt kontakt har tagits med Frankri­ke och jag överväger även andra initiativ.

Jag har nyligen vid samtal med EG-kommissionen gett uttryck för värt intresse att fördjupa samarbetet med EG på tekokontrollområdet. Detta möttes med en positiv reaktion. Frägan kommer att följas upp genom kontakter pä expertplanel.

Några förfatlningsföreskrifter med s.k. allmänna ursprungsregler finns f n. inte. Delta har i flera sammanhang upplevts som en brist, särskilt när det gäller tillämpningen av bestämmelserna om importreglering av teko­varor. Inom regeringskansliet pågår ett arbete med att utarbeta sådana regler.Jag räknar med atl senare i år kunna lägga fram förslag lill en förordning om varas ursprung i vissa fall.

Avslutningsvis vill jag erinra om atl lagen (1982:736) om ursprungs­märkning av kläder träder i kraft den IjuU 1983 (prop. 1981/82:148, NU 59, rskr 402). De bestämmelser om ursprungsmärkning som regeringen utfär­dat i anslutning härtill (SFS 1982:910) innebär bl.a. att kläder skall vara märkta när de saluhålls till förbrukare inom landei. 1 enlighet med vad riksdagen uttalat vid behandlingen av nyssnämnda proposition har en arbetsgmpp inom regeringskansliet fått i uppdrag att undersöka förutsätt­ningama att senare komplettera systemet med krav pä ursprungsmärkning vid införsel tiU landet (s.k. gränsmodell).

Med hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemställer jag aU regeringen föreslår riksdagen

att till KommerskoUegium för budgetåret 1983/84 under tredje hu­vudtiteln anvisa ett i förhåUande till prop. 1982/83:100 bil. 5 punkt E 1. med 272 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 30 539 000 kr.

 

 

 

Prop. 1982/83:130                                                            27

Bilaga 3

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET             PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-03

Föredragande: statsrådet Thunborg

Anmälan till proposition om åtgärder för tekoindustrin, m.m.

1   Inledning

Beklädnadsomrädet är etl av de områden där det är särskilt viktigt alt kunna upprätthålla en försörjning i en krissituation. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av den successiva minskningen av lekoindustrins produk­tionskapacitet har riksdagen vid olika lillfällen under de senasie tio åren beslutat om mål och åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoomrädet.

Besluten har avsett bl.a. grunderna för beräkningar av det krislida behovet av tekovaror eller vad som brukar kallas planeringsnormerna. Riksdagen har också tagit ställning till den produktionskapacitet som bör upprätthällas av försörjningsberedskapsskäl. 1 prop. 1981/82:148 om åtgär­der för lekoindustrin förordade dåvarande chefen för handelsdepartemen­tet att planeringsnormerna skulle ses över. Riksdagen hade ingen erinran mot delta. (NU 1981/82:50, rskr 402).

Översynen har utförts av en arbetsgrupp inom den interdepartementala tekoarbetsgmppen'). Underlag för arbetet har lämnats av överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). Arbetsgruppen har redovisat sitt arbete i en promemoria. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 3:1.

2   Föredragandens överväganden

2.1 Nu gällande planeringsnormer

De viktigaste planeringsnormerna avser följande

— FörsörJningsuthåUighet eller den tid för vilken en försörjningsbered­skap skall upprätthållas

1) Den interdepartementala tekoarbetsgruppen bildades år 1976 för sam­ordning av den verksamhet med anknytning till tekoomrädet som bedrivs inom olika departement.

 

Prop. 1982/83:130                                                                 28

-      Försörjningsslandard med vilket avses den minimistandard som skall kunna uppräUhållas i en kris

-      Kristida utrikeshandel eller krisimport och, i viss ulslräckning, kris-export

-      KommersieU lagring

Enligl eu riksdagsbeslut hösten 1977 (prop. 1977/78:42, FöU 5, rskr 81) skall försörjningsuthåUigheten uppgå till ca tre är.

Mot bakgrund av atl beklädnadsvaror oftast kan belraktas som varaktiga konsumentvaror har man i beredskapsplaneringen för personer i åldrarna 15-70 år valt atl uttrycka försörjningsstandarden i fråga om de flesta slag av kläder som ett visst minimiinnehav som skall kunna upprätthållas i en krissituation. Riksdagen tog i det tidigare nämnda riksdagsbeslutet hösten 1977 ställning till sammansättningen av delta minimiinnehav, den s.k. krisgarderoben. Den ser ut på följande sätt:

Plagg                                          Män               Kvinnor

Ytterplagg                                    2                    2

(överrockar, kappor, jackor)

Plagg över midjan                       4                    3

(kostymer, kavajer och tröjor resp. dräkter, tröjor och jumprar)

Plagg under midjan                     4                   6

(kostymer, udda långbyxor, resp. dräkter, kjolar, klänningar, långbyxor)

För de plagg som inte ingär i krisgarderoben har i planeringen standar­den uUryckis som elt flöde motsvarande fillförsel/lilldelning/inköp. Vissa av dessa klädesplagg är nämligen av förbrukningskaraktär varför en inne­havsstandard inte bedömts som lämplig. En flödesslandard har även vaUs i fräga om skydds- och överdragskläder samt för barns och äldre personers behov av beklädnadsartiklar.

Vissa tekovaror används för tekniska ändamål. Det kristida behovet av sådana varor har bedömts med utgångspunkt från antaganden om bl.a. krislida produktionsnivå i industribranscher som livsmedel pch massa/pap­per. Krisbehovet av teknisk textil är betydande och avser lill största delen produkter spm inte framställs inom landet. Elt visst behov av tekovaror finns även inom försvarsmakten och sjukvården. I förhållande till det totala behovet av tekovaror är dock dessa behov av mindre betydelse.

Krisiinporten förutsätts enligt prop. 1978/79:145 om åtgärder för tekoin­dustrin uppgå till 25 % av den genomsnittliga importen åren 1974- 1976. För krisexporten räknar man i planeringen med en kvantitet motsvarande 20% av exporten under samma tidsperiod.

Vid behovsberäkningarna har 50% av de kommersiella lagren betraktats som en fillgång.

 

Prop. 1982/83:130                                                                 29

Av de planeringsnormer som jag här har redogjort för har riksdagen uttryckligen tagit slällning till krisgarderobens sammansättning och de antaganden som skall användas vid bedömningen av den kristida importen, dvs. de normer som kan sägas ha den största betydelsen vid bedömningen av den inhemska produktion som erfordras i en krissituation. Övriga planeringsnormer har antingen anmälts i propositioner eller bestämts av ÖEF inom ramen för dess beredskapsplanering.

Riksdagen har våren 1981 fattat beslul om del behov av produktionska­pacitet som kan beräknas med ledning av givna planeringsnormer. Enligt beslutet skall etl upprätthällande av den produktionskapacitet i fråga om olika tekovaror som enligt gällande planeringsnormer erfordras av försörj­ningsberedskapsskäl betraktas som ett riktmärke för den fortsatta försörj-ningsberedskapspplitiken (prop. 1980/81:100 bil. 14, NU 47, rskr 1279).

2.2 Produktionskapacitet i en kris. Beredskapsläget.

ÖEF lämnar i mars och september varje år rapporter om den produktion som under en treårig kris bedöms vara möjlig med den befintliga tekoin­dustrin. Avgörande för resukaten av dessa bedömningar är i vilken män en ökning av skiftgången kan tänkas ske i en krissituation. 1 de kapacitelsbe-dömningar som gjordes av ÖEF i början av 1970-lalel antogs att övergång till treskiftsdrift skulle vara möjlig i flertalet delbranscher under etl tredje krisår. Dessa anlaganden har sedan dess nedjusterats, senast i ÖEF:s rapport den 15 september 1982. Med ett par undantag bedömer ÖEF nu alt endast en ökning till tvåskiftsdrift är möjlig. Anledningen är enligl ÖEF främst svårigheten att utbilda det ökade behovet av kvalificerad arbets­kraft.

Sammanställningar avseende behov av och möjlig produktion av teko­varor i en kris uttrycker beredskapsläget på området. I följande tabell redovisas beredskapsläget med utgångspunkt från tekoindustrins nuvaran­de produktionskapacitet enligt ÖEF:s rapport den 14 februari 1983 och enligt nu gällande planeringsnormer för behovsberäkningar. Alternativ 1 grundas pä den skiftgångsökning som hittills bedömts möjlig, medan alter­nativ 2 avser ÖEF:s nya mer pessimistiska bedömning. Beredskapsläget uttrycks i tabellen som möjlig produktion i procent av behov av produk­tion.

Varuområde                                Alt 1              Alt 2

100

79

92

78

80

70

152

123

159

152

103

61

112

93

Tung konfektion Lätt konfektion Strumpor, strumpbyxor Egentlig väv Trikåväv (svenskt gam) Kam- och kardgarn Bomullsgam

 

Prop. 1982/83:130                                                                 30

Av tabellen framgår att enligt ÖEF:s nya bedömning skulle beredskaps­läget vara helt tillfredsställande endast i fräga om väv.

Under begränsade perioder bör det emellertid enUgt ÖEF:s uppfattning vara möjligt att öka produktionen inom de flesta delbranscher genom aU öka arbetstiden. Bristen i produktionskapacitet för ullgarn skulle därige­nom delvis kunna uppvägas. För att helt uppväga bristen skulle man enligt ÖEF behöva öka arbetsfiden för framställning av ullgarn till i genomsnitt ca 60 timmar per vecka och skift under en treårig kris.

Jag vill här framhålla att ÖEF:s behovsberäkningar baseras på uppgifter om människors innehav av kläder enligt en undersökning från år 1976. 1 samband med sin översyn av planeringsnormerna lät arbetsgruppen genom statistiska centralbyrån genomföra en ny undersökning vären 1982. Resul­tatet av denna undersökning, som tyder på vissa mindre förändringar av klädinnehavet, har legat till gmnd för arbetsgmppens beräkningar.

2.3 Ställningstagande beträlTande planeringsnormerna

TiU grund för sina överväganden rörande planeringsnormerna har ar­betsgmppen låtit utföra ett antal beräkningar med olika antaganden om försörjningsstandard och krisfida utrikeshandel.

Arbetsgmppens slutsatser är i sammanfattning följande.

-      En jämförelse mellan planeringsnormerna för de olika oundgängliga försörjningsområdena (livsmedel, beklädnad, värme samt hälso- och sjuk­vård) visar dels att normerna inte är enhefiiga, dels att det inte synes självklart att det finns en överambilion på beklädnadsområdet. En särskild studie rörande dessa frågor är önskvärd.

-      En väsentlig sänkning av försörjningsstandarden i fråga om kläder ingående i krisgarderoben kan medföra problem med att genomföra en ransonering med generell tilldelning.

-      Riksdagen bör ta ställning till frågan om försörjningsstandarden på beklädnadsområdet i en mer allmän form än tidigare.

-      Jämfört med den fredslida totala utrikeshandeln är den f.n. antagna krisimporten inte stor. Å andra sidan kan hävdas att krisimporten förut­sätts tillgodose en betydande del av den jämfört med normala förhållanden kraftigt nedskurna krislida tillförseln av lekovaror.

-      En gmndsyn bör utarbetas om möjligheterna fill kristida import på alla de oundgängliga försörjningsområdena. Statsmakterna bör ta ställning till en sådan grundsyn och inte till antaganden rörande enskilda försöij-ningsområden.

Arbetsgruppen har i sin promemoria framhållit alt del föreligger en viss brist pä enhetlighet i de förutsättningar som bestämmer omfattning och inriktning av de konkreta beredskapsåtgärdema på de oundgängliga för­sörjningsområdena livsmedel, beklädnad, värme samt hälso- och sjukvård. En sådan oenhetlighet i planeringsnormerna är enligt min mening naturlig

 

Prop. 1982/83:130                                                   31

när det gäller försörjningsstandarden. Däremot är det angeläget att det finns en för dessa försörjningsområden gemensam grundsyn i fråga om försörjningsuthålligheten och den kristida utrikeshandelns omfattning.

Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag hur en sädan grundsyn skaU utarbetas. Jag vill dock ange några utgångspunkter som i avvaktan härpå skall gälla för den fortsatta planeringen av försörjningsbe­redskapen på tekoområdet.

Jag har i det föregående redogjort för den försörjningsstandard som enligt riksdagens beslut skall kunna upprätthällas på tekoomrädet i en krissituation. Riksdagens ställningstagande avser primärt endasi en del av det totala behovet av tekovaror, nämligen den del som motsvaras av krisgarderoben.

Genomsnilfiigl sett har befolkningen en stor mängd kläder i sina hem. Den beräkningsmetod som används vid bedömning av krisbehovet av sådana kläder som ingår i krisgarderoben innebär att hänsyn tas till denna tillgång och att tilldelning skall ges till den del av befolkningen i åldern 15-70 år vars innehav av kläder sjunkit under miniminivån. Detta innebär från ransoneringssynpunkt sett att en helt selektiv tiUdelning skulle vara ge­nomförbar. Eftersom detta i praktiken inte torde vara möjligt gäller som restriktion i planeringen att högst 25% av befolkningen i åldem 15-70 år skall erhåUa selektiv tiUdelriing av resp. vamgrupp. Särskilda ransone­ringstekniska tillägg görs då så erfordras för att fillgodose denna restrik­tion, dvs. att åstadkomma en generell filldelning. Detta inträffar då normen enligt krisgarderoben är hög i förhåUande till normalinnehavet och många människor således behöver filldelning. Om normen däremot är relativt sett "låg" klarar sig nästan alla människor med de plagg de äger. Det beräkna­de selektiva behovet blir då mycket lågt och den generella tilldelningen noU.

Den f.n. gällande krisgarderoben innebär atl en generell tilldelning med ett plagg blir aktuell för plagg över midjan och, ifråga om män, ett plagg under midjan. När det gäller ytterplagg och för kvinnor plagg under midjan är tillgången på kläder i hemmen så god att det med gällande krisgarderob inte blir fråga om någon generell tilldelning.

Jag vill betona att alla människor måste räkna med en väsentlig sänkning av den personliga standarden på många områden i en krissituation. Detta gäller inte minst i fråga om beklädnadsvaror där det blir nödvändigt bäde att slita kläderna längre och att så småningom klara sig med ett mindre antal plagg. Det stora innehavet av kläder vid början av en kris innebär emellertid att den faktiska standarden endast successivt sjunker till en låg nivå.

Som framgått av det föregående uttrycks försörjningsstandarden för krisgarderobsplagg som ett innehav. När det gäller dessa kläder går det emellertid inte att helt bortse från tillförselns storlek eller annorlunda uttryckt inköpsmöjligheterna. Här aktualiseras frågan om avvägning mel­lan olika gruppers behov. Den i planeringen förutsatta tillförseln av här

 

Prop. 1982/83:130                                                   32

aktuella plagg till barn i åldern 4-14 är och till äldre, vilken framgår av arbetsgruppens promemoria, kan således förefalla hög jämfört med den tilldelning som enligt vad jag nyss nämnde skulle bli aktuell för personer i åldern 15-70 år ("krisgarderobskategorin"). Åven när det gäller vissa andra slag av kläder som t.ex. skydds- och överdragskläder förefaller tilldelningen vara relativt högt beräknad.

Enligt min mening bör en viss sänkning av den f.n. förutsatta försörj­ningsstandarden vara möjlig. Mot bakgrund av vad jag här anfört kan i det sammanhanget vissa omprioriteringar aktualiseras i den tänkta tilldelning­en av kläder till olika grupper inom civilbefolkningen. En utgångspunkt bör vara att en ransonering med en viss minsta generell tilldelning av lämpligl indelade grupper av kläder skall kunna genomföras. Det får ankomma på den för beredskapsplaneringen på området ansvariga myndigheten ÖEF att med ledning av de allmänna riktlinjer jag här har redovisat precisera vilken försörjningsslandard som bör gälla på tekoomrädet.

Jag vill här aktualisera den av arbetsgmppen i promemorian väckta frågan om formen för riksdagens ställningslagande till försörjningsstandar­den. Enligt min uppfattning innebär riksdagens beslul om krisgarderoben en alltför detaljerad styrning av beredskapsplaneringen. Dessutom avser krisgarderoben endast en del av civilbefolkningens behov. Jag anser därför att statsmakternas stäUningstagande på detta område bör formuleras på etl mer övergripande sätt och avser återkomma till regeringen i frågan när ÖEF har lämnat förslag beträffande försörjningsstandarden på tekoområ­det.

Översynen av planeringsnormerna bör avse bl.a. vilka antaganden spm kan göras om den kristida utrikeshandelns omfattning. Somjag har nämnt i det föregående skall krisimporten enligt riksdagsbeslut år 1979 beräknas uppgå lill 25% av importen åren 1974- 1976. Med hänsyn till att importens struktur fortlöpande förändras förordarjag att ÖEF successivt bör kunna ändra basåret för beräkningarna så att anpassning kan ske till aktueUt produktsortiment. Någon ändring av antaganden om krisimportens omfatt­ning bör dock t.v. inte ske.

Jag har tidigare kort redogjort för ÖEF:s rapporter i september 1982 och februari 1983 om tekoindustrins produktionskapacitet under en treårig kris. Av naluriiga skäl mäste de bedömningar det här är fråga om vara av mycket osäker natur. Särskilt svårt är atl uppskatta vilken ökning av industrins skiftgäng som är möjlig i kristid. Denna fråga sammanhänger bl.a. med möjligheterna att i en sädan situation rekrytera och utbilda personal. Under den senaste 10-årsperioden har ÖEF:s antaganden i detta avseende förändrats i pessimistisk riktning, vilket medfört alt en allt slörre "levande" tekoindustri erfordras av försöijningsberedskapsskäl.

Med hänsyn till frågans avgörande betydelse för bedömningen av bered­skapsläget avser jag återkomma med förslag till regeringen om att särskilda resurser avsätts till ÖEF för att genomföra en studie omfattande en kart-

 

Prop. 1982/83:130                                                                 33

läggning av de hinder som föreligger för ökning av skiftgången i en krissi­tuation. Förslag bör lämnas om hur dessa hinder i möjlig utsträckning bör kunna undanröjas genpm åtgärder inpm ramen för beredskapsplaneringen. Studien bör främst avse den grundtextila industrin inkl. trikåindustrin och skall, mot bakgrund av de erfarenheter som erhålls under arbetets gång, läggas tiU gmnd för de löpande bedömningar som görs av den produktion av tekovaror som är möjlig under en treårig kris. Härutöver bör inom ramen för studien utarbetas metoder som gör det möjligt för ÖEF att lättare följa produktionsskapacitetens utveckling inom tekoindustrin.

2.4 Åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet

Genom beslut av riksdagen våren 1982 (prop: 1981/82:102 bil. 3, FöU 18, rskr 374) ersattes den 1 juli 1982 den tidigare omfattande floran av försörj­ningsberedskapspolitiska stödåtgärder med en låne- och en garantiform, benämnda beredskapslån resp. beredskapsgaranti. Närmare bestämmelser har meddelats av regeringen i förordningen (1982:517) om beredskapslån och beredskapsgaranli.

Systemet med beredskapslån innebär att ÖEF i princip inte längre stödjer företag utan köper beredskapstjänster som t.ex. upprätthållande av produktionskapacitet, utvecklande av substitut etc. I samband med alt beredskapslån lämnas för upprätthållande av produktionskapacitet kräver ÖEF regelmässigt att förelaget i fråga genomför åtgärder som kan medföra att pä sikt ytterligare lån inte behöver lämnas. Eftersom sådana åtaganden utgör villkor för att lån skall erhållas kan beredskapslänen hänföras till kategorin offensiva åtgärder.

Beredskapslån är normah ränte- och amorteringsfria och kan gälla för en period på 1-15 år. Lånen skrivs normalt av med lika årliga belopp om låntagande företag uppfyller sina åtaganden.

Eftersom beredskapslän kan innebära utbetalningar under flera är har riksdagen beviljat en särskild bemyndiganderam. Denna uppgår för inne­varande budgetår till 200 milj. kr. vilket belopp även innefattar beredskaps­lån som lämnas inom andra program än beklädnad. Ytteriigare 200milj. kr. har i budgetpropositionen begärts för budgetåret 1983/84. I stället för beredskapslån eller i kombination med beredskaplån kan beredskapsga­ranti lämnas. Villkoren för garantin överensstämmer i stort med vad som gäller för andra statliga garantier. För beredskapsgarantier finns en ram på 125 milj. kr.

Jag har i det föregående redogjort för beredskapsläget med de förutsätt­ningar som f.n. gäller för bedömning av det krisfida behovel av lekovaror och lekoindustrins produktionskapacitet. Jag har vidare föreslagit att vissa studier bör genomföras vilka kan komma att påverka dessa bedömningar. Med hänsyn härtill vill jag inte nu redovisa några preciserade slutsatser om beredskapssläget. Det står emellertid klart att det inom vissa sektorer finns 3   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 130

 

Prop. 1982/83:130                                                   34

risk för att en tillfredsställande försöijning inte kan tryggas såvida inte särskilda åtgärder vidtas.

När det gäller inriktningen av beredskapsåtgärderna på tekoområdet vill jag erinra om uttalandena av 1978 års försvarskommitté och i prop. 1981/82:148 om åtgärder för tekoindustrin m.m. Enligt dessa uttalanden är det särskiU angeläget att behovet av produktionskapacitet tryggas på det grundtextila området samt vad som erfordras för sjukvårdens och försvars­maktens särskilda behov.

Mot bakgmnd av vad jag här har anfört förordar jag att regeringen hos riksdagen hemställer att utöver de medel som föreslagits i årets budgetpro­position ytterligare 16 milj. kr. anvisas för beredskapslän inom program­met Beklädnad m.m. samt att bemyndiganderamen utökas méd 120 milj. kr. utöver vad som tagit upp i årets budgetproposifion, dvs. totalt 320 milj. kr.

2.5 Försörjningsberedskapen på läderskoområdet

Riksdagen beslöt våren 1977 om planeringsnormer för försörjningsbe­redskapen på läderskoområdet (prop. 1976/77:85, FöU 11, rskr 238). För försörjningsuthåUigheten/krislängden beslöts om samma fidsperiod som i det föregående redovisats för tekoområdet, dvs. en kris om totalt tre år. I fråga om försörjningsstandarden innebar riksdagsbeslutet att en krisgar­derob om ett par grövre skor skaU kunna upprätthållas. Vidare uttalade riksdagen att en årlig produktion av ca 2 milj. par läderskor bör säkerstäl­las. Strävan borde dock vara att upprätthåUa en produktion på 2,5mUj. par per år. Föredragande statsrådet framhöll därvid att i vilken utsträckning en produktion om 2,5milj. par skall kunna upprätthållas i stor utsträckning beror bl.a. på de statsfinansieUa kostnader detta kan medföra.

Genom beslut av riksdagen våren 1981 (prop. 1980/81:100 bU. 14,NU47, rskr 1279) skall ett upprätthållande av en årlig läderskoproduktion om 2— 2,5 milj. par utgöra ett riktmärke för den fortsatta försörjningsberedskaps­politiken pä läderskoområdet.

För försörjningsstandarden på läderskoområdet gäller följande.

—Barn får ett par grövre skor varje år.

—Vuxna får ett par totalt under treårsperioden.

—Vuxna som har mycket lågt innehav får ytterligare ett par (beräkning på basis att ett lägsta innehav = krisgarderoben skaU säkerstäUas).

På tekoområdet är det av ÖEF redovisade produkfionsbehovet av oUka produkter väsentligen härlett från planeringsnormema. Somjag har nämnt i det föregående har emellertid vissa tiUägg gjorts av ransoneringstekniska skäl. När det gäUer skor är kopplingen mellan planeringsnormer och krav på produktionskapacitet mer indirekt. I prop. 1976/77:85 om åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet gjordes således inget uttalande om krisimportens nivå.

 

Prop. 1982/83:130                                                   35

Föredragande statsrådets förordande att en årlig produktion om ca 2 milj. par borde säkerställas, innebar dock indirekt att en krisimport förutsattes om ca 25% av den fredstida normalimporten.

Om hänsyn tas tiU befolkningens nuvarande innehav av skor enligt genomförda enkäter, erfordras för nu gäUande normer för krisgarderoben saml en krisimport motsvarande 25% av 1974-1976 års import, en ärlig produktion om ca 1,8milj. par. Produktionen år 1982 kan beräknas ha uppgått tiU ca 2,0milj. par.

Enligt min uppfattning är det inom beklädnadssektorn särskilt viktigt att trygga en krisfida försörjning av skor. Jag vill därför framhålla att nägon väsentlig sänkning av försötjningsstandarden på detta område inte bör komma i fråga. I likhet med vad jag förordat ifråga om tekovaror anser jag emellertid att statsmakternas ställningstagande på detta område bör formu­leras pä ett mer övergripande sätt. I avvaktan på den översyn av plane­ringsnormerna för de oundgängliga försörjningsområdena, som jag har förordat i det föregående, vill jag emellerfid inte föreslå nägon ändring av det nu gällande produktionsmålet.

Den studie avseende den kristida produktionskapaciteten pä tekoomrä­det somjag tidigare har föreslagit, bör även omfatta skosektorn.

3   Hemställan

Med hänvisning tiU vad jag har anfört hemstäUer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de allmänna rikfiinjer för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena somjag har förordat.

4   Anslagsfrågor för budgetåret 1983/84 FJÄRDE HUVUDTITELN H. Ekonomiskt försvar

H.3 Beredskapslagring och industriella åtgärder.

Regeringen har i prop. 1982/83:100 bU. 6 (s. 229) under denna mbrik föreslagit riksdagen bl.a. att bemyndiga regeringen att under budgetåret 1983/84 medge avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under flera år inom en kostnadsram av 200 mUj. kr. samt att för budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag av 285,08 milj. kr.

 

Prop. 1982/83:130                                                   36

Med hänvisning tUl vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.   bemyndiga regeringen att under budgetåret 1983/84 inom en kost­nadsram av 120000000 kr. - utöver i prop. 1982/83:100 bU. 6 föreslagna 200000000 kr. - medge avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,

2.   till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1983/84 utöver i prop. 1982/83:100 bil. 6 föreslaget reservations­anslag anvisa ytterligare 16000000 kr.

 

Prop. 1982/83:130                                                            37

Underbilaga 3:1

Översyn av planeringsnormerna för försörjnings­beredskapen på teko-området

Promemoria utarbetad av en arbetsgrupp inom den interdepartementala tekoarbetsgruppen

1    Bakgrund

1978 års försvarskommitté uttalade i sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981:14) Totalförsvaret 1982/87 bl.a. följande.

Inom beklädnadsprogrammet bör beredskapsåtgärderna enligt kommit­téns mening inriktas så att nödvändiga behov i en krissituation i huvudsak kan tillgodoses genom inhemsk produktion.

För försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet har statsmakterna vidare angett detaljerade anvisningar avseende bl.a. importantaganden och normer för den s.k. krisgarderoben. Vid sina överväganden har kommittén funnit att dessa normer, ställda i relation fill de övriga överlevnadsbeho­ven, ger uttryck för en högre ambition än inom andra motsvarande för-sörjningsornräden. Försvarskommittén anser att balans bör råda i fråga om ambitionerna för primärbehoven och föreslär därför att planeringsnor­mema för beklädnadsprogrammet bör ses över.

Kommittén anser det vara särskilt angeläget atl behovet av produktions­kapacitet tryggas beträffande viskosfiber, bomullsgarn, kam- och kard­garn, väv, läderskor samt vad som erfordras för sjukvårdens och försvars­makternas särskilda behov. För att prioriterad verksamhet skall kunna upprätthållas i erforderiig omfattning anser försvarskommittén också att vissa medel måste avdelas för försöriningsberedskapsstöd till dessa och vissa andra delbranscher.

I prop. 1981/82:148 om åtgärder för tekoindustrin m.m. förordade han­delsministern att en översyn skulle ske av planeringsnormema. Han utta­lade därvid bl.a. följande.

Vid översynen och de avvägningar som därvid aktualiseras i förhållande till ambifionerna på andra försörjningsområden, bör beaktas vad jag tidi­gare i dag har uttalat om behovet av att försöijningsförmågan i första hand skall säkerställas på försörjningsområden som är centrala för individens överlevnad och samhällets funktion. Beklädnad utgör ett sådant område. Med hänsyn härtill bör målet för försörjningsuthälligheten inte sänkas. Däremot är det rimligt att överväga förändringar av andra normer främst normen avseende den försörjningsstandard som bör kunna upprätthållas i en krissituation.

Jag avser låta genomföra en översyn av planeringsnormerna, varvid i första hand försörjningsstandarden kommer atl ses över. Resultatet av

 

Prop. 1982/83:130                                                   38

översynen bör föreligga i sådan tid att hänsyn härtill kan tas i 1983 års budgetproposition.

Riksdagen hade ingen erinran mot dessa uttalanden (NU 1981/82:50,

rskr 402).

Arbetet med översynen av planeringsnormerna har utförts av en arbets­grupp inom den interdepartementala tekoarbetsgmppen. Underiag för ar­betet har lämnats från beklädnadsbyrån inom överstyrelsen för ekono­miskt försvar (ÖEF). Datorkörningar av en beräkningsmodell för bekläd­nadsområdet har utförts av ÖEF:s OA-grupp.

2   Nu gällande mål/planeringsnormer för försörjningsberedskapen på tekoområdet

Riksdagen har vid olika tillfällen under de senaste fio åren beslutat om fömtsättningar som skall gälla vid bedömning av behovet av beklädnads­varor i en krissituation. Dessa förutsättningar har ibland benämnts mäl, ibland planeringsförutsättningar. Som ett gemensamt begrepp kommer i det följande att användas termen planeringsnormer.

De planeringsnormer som behandlas är

— Försörjningsuthållighet dvs. den tid för vilken en försörjningsbered­skap skall upprätthållas. Bestämmande är här vilka slag av krisscenarios man räknar med.

— Försörjningsstandard med vUket avses den minimistandard som skall kunna upprätthållas under en kris.

— Omfattningen av den kristida utrikeshandeln

— Möjligheterna till minskning av de kommersieUa lagren.

Riksdagen har även tagit särskild ställning fill det med ledning av plane­ringsnormerna framräknade behovet av produktionskapacitet. Enligt be­slut av riksdagen skall ett upprätthåUande av den produktionskapacitet i fråga om olika tekovaror som enligt gällande planeringsnormer erfordras av försörjningsberedskapsskäl betraktas som ett riktmärke för den fortsat­ta försörjningsberedskapspolitiken (prop. 1980/81:100 bU. 14, NU 47, rskr 1279).

2.1 Försörjningsuthållighet

Det första beslutet om mer omfattande åtgärder för försörjningsbered­skapen på beklädnadsomrädet togs av riksdagen år 1972 (prop. 1972:127, FöU 25, rskr 325). Preliminär ställning togs då bl.a. tiU den försörjnings­uthållighet som bör eftersträvas. Föredragande departementschefen utta­lade således

 

Prop. 1982/83:130                                                   39

",att man tiUs vidare bör räkna med att försörjningen med beklädnads­varor skall kunna upprätthåUas under en så lång avspärrningstid att en inte obetydlig produktion inom landet är nödvändig för en tillfredsställande beredskap" (prop. 1972:127 s. 39).

ÖEF, som på myndighetsnivå ansvarar för handläggningen av ärenden rörande försörjningsberedskapen på bl.a. beklädnadsomrädet, utgick i sin planering fr.o.m. år 1973 från fömtsättningen om en treårig avspärrning.

Riksdagen tog hösten 1977 mer preciserad ställning till planeringsnor­merna på tekoområdet. I fråga om försörjningsuthälligheten uttalades

"att denna t.v. skall bestämmas med utgångspunkt i en avspärrningssi­tuation på ca ett år följd av en efterkristid av ungefär den längd som har studerats i försöken med långsiktsplanering inom det ekonomiska försva­ret" (prop. 1977/78:42 s. 49).

Uttalandet innebär en försörjningsuthåUighet om ca tre år. Den tänkta krissituationen är en partieU avspärrning med krig i vår omvärld. Sverige omfattas inte av några krigshandlingar.

Ibland brukar man i försöijningsberedskapssammanhang skilja mellan begreppen försörjningsuthållighet och krislängd. Det brukar därvid hävdas att för de viktigaste försörjningsområdena kan ingen bestämd gräns sättas för försörjningsuthålligheten utan denna skall i princip vara oändlig. Be­greppet krislängd skulle reserveras för den tidsperiod som läggs till gmnd för den praktiska planeringen och dimensioneringen av de konkreta bered­skapsåtgärderna. Begreppet krislängd kommer att användas i det följande.

2.2 Civilbefolkningens försörjningsstandard

Beklädnadsvaror är varaktiga konsumentvaror som inte förbrukas ome­delbart vid användandet. Detta innebär en skillnad mot t.ex. livsmedels-och energiområdena, där standarden kan relateras till förbrukning och i praktiken t.o.m. till inköp/försäljning.

Mot denna bakgrund har strävan varit att så långt möjligt uttrycka försörjningsstandarden på beklädnadsområdet i termer av ett individuellt minimiinnehav av olika beklädnadsvaror vilket inte bör underskridas i en krissituation. Riksdagen beslöt i det tidigare nämnda riksdagsbeslutet hös­ten 1977 om sammansättningen av detta individuella minimiinnehav, den s.k. krisgarderoben.

Krisgarderoben omfattar i princip alla slag av kläder utom lättare plagg som skjortor, blusar, underkläder, strumpor, mössor etc. för personer i åldern 15-70 år. Tunna kläder utan värmande egenskaper ingår inte.

 

Prop. 1982/83:130                                                            40

Krisgarderobens sammansättning. Personer i åldern 15—70 år

Plagg                                  Män               Kvinnor

Ytterplagg                          2                   2

(överrockar, kappor,

jackor)

Plagg över midjan               4                   3

(kostymer, kavajer och tröjor resp. dräkter, tröjor och jumprar)

Plagg under midjan            4                   6

(kostymer, udda långbyxor, resp. dräkter, kjolar, klänningar, långbyxor)

Det bör betonas att krisgarderoben innebär en innehavsstandard mot­svarande ett minimum som skall kunna upprätthållas. 1 en krissituation avses därför, i den utsträckning delta är möjligt, fiUdelning i första hand ske tiU personer vars innehav underskridil detta minimum.

I fråga om plagg som inte ingår i krisgarderoben - lättare plagg som skjortor, blusar, underkläder, stmmpor, mössor etc. - dvs. dels kläder med begränsad hållbarhet, dels diverse "småplagg" - har det inte be­dömts meningsfullt aU uttrycka standarden som ett innehav. I stället har valts att formulera den i termer av tUlförsdltUlddning, dvs. som ett flöde motsvarande inköp/försäljning.

Åven för sädana yrkeskläder som skydds- och överdragskläder uttrycks försörjningsstandard i form av tillförsel/filldelning.

Barns behov av kläder bestäms mer av atl deras kläder blir urvuxna än av att de slits ut. Det är därför naturligt att standarden uttrycks som tillförsel. För att ange äldre personers krisbehov av kläder har det i planeringen också bedömts lämpligt att använda alternativet med en tillför­selstandard.

För de plagg- och personalkategorier som här redogjorts för gäller i planeringen följande antaganden om uUförsel/tilldelning i en krissituation.

Beräknat tillförselbehov kläder exkl. plagg ingående i krisgarderoben

Tillförsel

Lättare plagg för personer i åldem     15-60 % av normal konsumtion

15-70 år = plagg som ej ingår i kris­garderoben (skjortor, underkläder, mössor strumpor etc.)

Skydds- och överdragskläder     90 % av normal konsumtion

Plagg för barn (personer yngre än 15 är)      50-100% av normal konsumtion

Plagg för personer äldre än 70 år       Under en treårig kris tilldelning av

ett ytterplagg, två plagg över midjan och två (för kvinnor tre) plagg under midjan.

I fråga om hemtextilier har räknats med ett jämfört med normala förhål­landen starkt nedskuret tillförselbehov.

 

Prop. 1982/83:130                                                            41

2.3 Försörjningsstandard/tillförselbehov i övrigt

En väsentlig del av den fredstida textilförbrukningen utgörs av s.k. teknisk textil. Det rör sig här om varor som utgör insalsvaror i andra industribrarischer än tekoindustrin eller som slutligt används i skilda tek­niska sammanhang. I beredskapsplaneringen har del kristida behovet av teknisk textil beräknats med utgångspunkt i bedömningar bl.a. av i vilken utsträckning olika industribranschers verksamhet skall fortgå i kristid.

Försvarsmakten har anmält vissa behov som skall tillgodoses i en krissi­tuation. I fråga om sjukvårdens behov räknas med en jämfört med normala förhållanden något nedskuren förbrukning.

2.4 Kristida utrikeshandel

I planeringen förutsälts krisimport och krisexport minska kraftigt i inled­ningen av en kris och nä en mycket låg nivå i slutet av år 1. Under de tvä därpå följande efterkrisåren sker en successiv återgång till i stort normala förhållanden.

Enligt uttalande i prop. 1978/79:145 skall krisimporten förutsättas uppgå fill 25% av den genomsnittliga importen åren 1974-1976. 1 planeringen räknas vidare med en krisexport som motsvarar 20% av exporten under samma period.

Det bör observeras att den del av utrikeshandeln som över huvud taget "uppmärksammas" i planeringen är den som är av intresse i en krissitua­tion, dvs. i huvudsak kläder, teknisk textil samt väv, garn och fiber. Stora varugrupper som t.ex. hemtexfil beaktas nästan inte alls. Eftersom kläder och andra "beredskapsintressanta" produkter utgör en större andel av fredsimporten än av fredsexporten innebär detta att en relativt större andel av den totala tekoimportens 10 miljarder kr. utgör bas för beräkningarna än den totala tekoexportens 3 miljarder kr.

I fråga om de varuslag som således är av intresse måste i beredskaps­planeringen göras vissa korrigeringar. En viss del av den normala fredstida utrikeshandeln med kläder och andra för försörjningen väsentliga teko­varor avser nämligen ett sortiment som har endast obetydligt värde i en krissituation. Det rör sig bl.a. om modebetonade varor utan värmande egenskaper. Handel med sådana varor kan också förväntas minska väsent­ligt i en skärpt internationell situation. Mol denna bakgmnd har i plane­ringen gjorts en "sortimentsmässig korrigering" av den normala fredstida importen och exporten. Korrigeringen innebär att i beräkningarna i genom­snitt omkring 35% av importen pch 20% av exporten har skurits bort. I den nuvarande planeringen tas alltså egentligen endast hänsyn till (0,25.0,65) ca 16% av importen resp. (0,2.0,8) 16% av exporten av de "beredskapsin­tressanta" produkterna . Som nämnts ovan beaktas i allt väsentligt inte övrig utrikeshandel pä tekoomrädet.

 

Prop. 1982/83:130                                                                 42

2.5      Minskning av kommersiella lagren

Inom tekoindustrin, partihandeln och detaljhandeln finns lager av så­dana tekovaror som är av intresse för försöijningen i en krissituation. Man kan emellertid inte betrakta dessa lager i sin helhet som en försöijnihgs-mässig tillgång. För att verksamheten inom industrin och handeln skall kunna fortgå krävs nämligen vissa minimilager. I planeringen har man schablonmässigt räknat med 50% av de fredstida kommersiella lagren som en tillgång.

2.6      Nuvarande beredskapsläge

Inom ÖEF utvecklades under mitten av 1970-talet en datormodell i vilken bl.a. tillförsel- och produktionsbehov av tekovaror kan beräknas.

Modellen tar hänsyn tiU befintliga garderobstillgångar hos civilbefolk­ningen och andra fillgångar som nettokrisimport och minskning av de kommersiella lagren. Med ledning härav beräknas behovet av inhemsk produktion under en treårig kris.

I rapporter om beredskapsläget på tekoområdet som ÖEF lämnar till regeringen två gånger om året jämförs det beräknade produktionsbehovet med vad svensk tekoindustri skulle kunna framställa under samma tid fömtsatt en viss ökning av skiftgången. Enligt de senaste rapporterna i september 1982 och februari 1983 har beredskapsläget väsentligt försäm­rats. Anledningen är främst att ÖEF nu är mer pessimistisk tiU möjligheter­na att öka skiftgängen i en krissituation.

1 följande tabell redovisas beredskapsläget enligt ÖEF:s rapport i febru­ari 1983 som möjlig produktion i procent av behov av produktion.

Möjlig produktion/behov av produktion under en treårig kris (%)

Alt. 1 grundas pä den skiftgångsökning som hittills bedömts möjlig. Alt. 2 grundas på en ny, mer pessimistisk bedömning av ÖEF.

Varuområde                       Alt I               Alt 2

 

Tung konfektion'

100

79

Lätt konfektion

92

78

Strumpor, strumpbyxor

80

■    70

Egentlig väv

152

123

Trikåväv (svenskt gam)

159

152

Kam- och kardgarn

103

61

Bomullsgam

112

93

' Plagg ingående i krisgarderoben, barns och äldre personers behov av plagg mot­svarande krisgarderoben, skydds- och överdragskläder samt försvarsmaktens be­hov av värmande plagg.  Främst skjortor, blusar och underkläder

Vamområdet//feer ingår inte i ÖEF:s rapporter. Svenska Rayon AB:s produktionskapacitet i fråga om rayonfiber täcker emellertid krisbehovet

 

Prop. 1982/83:130                                                   43

för inblandning i bomulls-, ull- och syntetgarn, enligt nu gällande plane­ringsnormer.

Tabellen visar att enligt ÖEF:s nya bedömning är kapacitetsläget helt tillfredsställande endasi i fråga om väv. Skillnaden mellan behov av pro­duktion och möjlig produktion är särskilt stor när det gäller kam- och kardgarn.

Under begränsade perioder bör det enligt ÖEF:s uppfattning vara möj­ligt att öka produktionen inom de flesta delbranscher genom att öka arbets­tiden. Brislen i produktionskapacitet för kam- och kardgarn skulle därige­nom kunna delvis uppvägas. För atl helt uppväga brislen skuUe man behöva öka arbetstiden till i genomsnitt ca 60 timmar per vecka och skift under en treårig kris.

3   Planeringsnormer för de primära försörjningsområdena

Enligt 1977 och 1982 års tolalförsvarsbeslut skall en prioritering ske av oundgängliga behov inom försörjningsområdena livsmedel, beklädnad, värme, hälso- och sjukvård (de s.k. primära överlevnadsområdena) samt härför erforderliga stödfunktioner.

Som ovan nämnts uttalade 1978 års försvarskommitté atl planeringsnor­merna på beklädnadsområdet är ambitiösare än på övriga primära försörj­ningsområden.

För att få klarhet i graden och arten av denna överambifion har arbets­gruppen gjort en sammanställning av gällande planeringsnormer pä samtli­ga primära försörjningsområden. Det har därvid visat sig att för vissa försörjningsområden saknas en av statsmaklerna beslutad inriktning eller är denna i vissa avseenden endast mycket allmänt formulerad.

Strävan har därför varit att klarlägga vilka antaganden som i praktiken används vid dimensionering av konkreta beredskapsåtgärder som bered­skapslagring och köp av beredskapstjänster från företag (t.ex. avseende upprätthållande av försörjningsberedskapsviklig produklionskapadtet).

De planeringsnormer som redovisas i det följande har således olika "status" i den meningen att de är bestämda på olika nivåer i beslutshierar­kin.

 

Prop. 1982/83:130

44

Planeringsnormer för de prioriterade försörjningsområdena

Försöriningsomräde  Försörjningsstandard      Krislängd

Kristida utrikeshandel

 

Livsmedel

Beklädnad

Kriskost motsvarande 2900 kcal per person och dag (=fredskon-sumtion men med annan sammansättning)

Krisgarderob m.m. se pp. 2.2 och 2.3

"Lång försörjningsförmåga" (efter ett omställningsskede på 3 år)

3 är

Successiv minskning till O under krisens 6 första månader

Import 25% av normal­importen (visst sortiment) åren 1974-1976. Export 20% av normalexporten (visst sortiment) samma år

 

Värme

Hälso- och sjuk­vård

I lokaler där männi­skor vistas 18° på dagen och 16° på natten

"Varje människa skall ges den vård som tillståndet kräver så långt möjlighetema medger"

En kombination av olika fall

-    Avspärrning på ca 1 år

-    Angreppsfasen i ett krigsfall

-    Fredskris av ospecificerad längd (lEA-åtagande om lagring för 90-dagars förbrukning av olja)

Ingen egentlig precisering av det övergripande målet, dock beslut om beredskapslagring av läkemedel motsvarande 12 mån total avspärrning samt prioritering av behoven i ett krigsfall.

25% av normal fredsimport I stort sett ingen export 1 stort sen O

Inga särskilda antaganden

Inga särskilda antaganden (se dock kolumnen Krislängd)

Anm. I det ekonomiska försvarets programplan 1983/84-1987/88 anmäls vissa ut­gångspunkter som använts för planeringen i andra fall än de då regeringen redan angett utgångspunkter för planeringen. Bl.a. förutsätts beredskapslagring ske om de kommersiella lagren under en omställningsperiod inte kan tillgodose de oundgäng­liga behoven. För det första krisåret beräknas importen till ca 20% av den fredstida, medan importen för efterföljande år antas utebli. Inga antaganden görs om krisex­port. Statsmaktema har inte tagit ställning till detta förslag.

Sammanställningen föranleder enligt arbetsgruppen två slutsatser.

För del första är planeringsnormerna på de prioriterade försörjningsom­rådena inte enhetliga.

För det ändra synes det inte självklart att det för planeringsnormerna sammantaget skulle föreligga en överambition på beklädnadsområdet. Man bör emellertid hålla i minnet att krisgarderoben innebär en minimi­standard för innehav. Det stora flertalet människor har vid inledningen av en kris ett innehav som klart överstiger detta minimum. Man startar således med en fredsstandard som under loppet av en kris successivt i takt med förslitningen övergår till en miniminivå som därefter i princip skall tryggas. På andra områden — som livsmedel och värme - där försörjnings­standarden uttrycks som (svarar mot) ett flöde, blir det däremot fråga om att mer eller mindre direkt övergå fill en reducerad nivå.

 

Prop. 1982/83:130                                                             45

4   Behovsberäkningar

Som nämnts i det föregående har ÖEF sedan mitten av 1970-talet pä beklädnadsområdet utnyttjat en datormodell för att med utgångspunkt från givna planeringsnormer beräkna behovet av tillförsel- och produktionsbe­hov samt beredskapslagring.

Modellen kan sägas ha tvä delar.

I den ena delen beräknas civilbejölkningens titlförsetbehov av sådana beklädnadsvaror som ingår i krisgarderoben. Utgångspunkten är härvid

-     Antal plagg i krisgarderoben

-     Fakfiskt innehav enligl genomförda s.k. garderobsinventeringar

-     Antaganden om livslängden/hållbarheten hos kläder.

På uppdrag av arbetsgruppen genomförde SCB vären 1982 i enkätform en garderobsinventering i 1000 hushåll. Genomsnittligt var innehavet föl­jande för krisgarderobsplaggen.

Plagg (benämning i enkät)          Genomsnittligt innehav för personer i

åldern 15-70 år
Män               Kvinnor

-     Värmande eller vindtäta ytter-                   4        4 plagg ("ytterplagg")

-     Kavajer, dräktöverdelar och

grövre tröjor ("plagg över midjan")       5      5

-                                              Långbyxor, klänningar och kjolar      6          10
("plagg under midjan")

I underbilaga 3:1:1 redovisas vissa närmare uppgifter om garderobs­inventeringens resultat.

När det gäller kläders "livslängd"/hållbarhet här ÖEF gjort bedömning­ar med utgångspunkt från dels en enkät genomförd år 1976, i vilken frågor ställdes bl.a. om bedömd livslängd hos kläder, dels särskilda beräkningar med ledning av tillförselstatistik och uppgifter om innehav enligt enkäten.

Förenklat uttryckt tillgår behovsberäkningarna så att tilldelning först tankes ske till den del av befolkningen som enligt garderobsinventeringen har ett innehav som är mindre än krisgarderoben. Allteftersom tiden går sliter andra delar av befolkningen successivt ner sitt innehav till krisgar­derobens nivå. Dessa grupper fömlsälls då erhålla filldelning.

Självfallet är det inte möjligt att konstmera ett så selektivt ransonerings­syslem som modellen förutsätter. I praktiken kan elt inslag av generell filldelning inte undvikas. I behovsberäkningarna har ÖEF därför förutsau att högst 25% av befolkningen skall erhålla selekfiv tilldelning av viss varugrupp. Därför görs i vissa fall ransoneringstekniskt motiverade tillägg.

Åven om en ransonering har förbereUs innan en kris har inträffat är det inte möjligt att omedelbart låta den träda i. tillämpning. Skälet är att reglerings- och ransoneringsmyndigheter samt handeln behöver viss förbe-

 

Prop. 1982/83:130                                                                 46

redelse- och anpassningstid. F.n. förutsätts att en ransonering kan påbör­jas 3-6 månader efter beslut och att förbrukningen/inköpen under denna period uppgår till 50-75% av det normala. Denna åtstramning av konsum­fionen åstadkoms genom vissa regleringar i handelsledet som snabbt kan sättas i tillämpning.

I beräkningsmodellens andra del beräknas med utgångspunkt från ett givet tillförselbehov för civilbefolkning, försvarsmakt, teknisk texfil etc. den produktionskapacUet och beredskapslagring som behövs sedan hän­syn tagits tiU fillgångar som nettoimport och minskning av de kommersieUa lagren.

Datormodellens beräkning sker i produktstrukturer för flera föräd­lingsled (plagg, väv, garn) och för eU stort antal olika varuslag (ca 400).

5   Variation av planeringsnormer

Som har nämnts i det föregående uttalade föredragande statsrådet i prop. 1981/82:148 om åtgärder för tekoindustrin m.m. aU målet för för-söijningsuthålUgheten (krislängden) på beklädnadsomrädet inte skulle sän­kas.

I den variation av planeringsnormerna som arbetsgruppen låtit utföra ingär därför ingen ändring av krislängden. Inte heUer har gjorts någon justering av gällande antaganden om möjlig minskning av de kommersiella lagren. Skälet är aU rimliga ändringar av dessa antaganden (50% minskning fömtsätts f.n.) skulle ha endast obetydlig inverkan på beräkningsresulta­tet.

Beräkningar har utförts på basis av tre alternativ för försörjningsslan­dard och tre alternativ för krisfida utrikeshandel. Av de nio kombinationer av normer som således erhålls svarar en mot nuvarande planeringsnormer medan åtta utgör sänkningar av ambitionsnivån.

Följande antaganden har använts för försörjningsstandard och krisfida utrikeshandel.

Försörj ningsstandard

Krisgarderoben (personer i åldrarna 15—70 år)

 

 

Alt 1

(nuvarande norm) Män          Kvinnor

Alt 2 Män

Kvinnor

Alt 3 Män

Kvinnor

Ytterplagg

2

2

1,5'

1,5'

1

1

Plagg över midjan            •

4

3

3

2

2

2

Plagg under midjan

4

6

3

4

2

3

' Halva plagg svarar mot viss försöfiningsmässig ambitionsnivå som givetvis inte utgör något konkret ransoneringsaltemativ.

 

Prop. 1982/83:130                                                   47

Civilbefolkningens övriga behov

Inom ÖEF:s beklädnadsbyrå har för andra kläder än de som ingär i krisgarderoben bedömts vilket behov som i stort kan sägas "svara mol" de tvä nedskärningsaltemativen för krisgarderobsplaggen. Det rör sig här om skydds-och överdragskläder samt vissa underkläder och barnplagg. Jäm­fört med alternativ 1 uppgår nedskärningarna i altemativ 2 till ca 10% och i alternafiv 3 till ca 25%.

Övriga behov

Övriga behov av tekovaror är bestämda utanför beklädnadsprogrammel och omfattas därför inte av översynen. Dessa behov har därför inle vari­erats.

Kristida utrikeshandel

I planeringen fömtsätts f.n. en krisimporl och krisexport som motsvarar 25 resp. 20% av genomsnittet för åren 1974-1976. Sedan dessa år har utrikeshandeln ökat. Samtidigt har produktsortimentet förändrats.

Det har från ÖEF framhållits att hänsyn bör tas till den successiva förändringen i produktsortimentet. Inom ÖEF vill man därför i bered­skapsplaneringen numera utgä frän 1979 års utrikeshandelssortiment.

Arbetsgruppen delar ÖEF:s uppfattning att en viss successiv anpassning fill förändringen av stmkturen hos den normala fredsmässiga utrikeshan­deln är motiverad. Med 1979 års utrikeshandel som bas ger en korrigering av de ovan nämnda procentandelarna för krisimport och krisexport frän 25 resp. 20% till 20 resp. 15% ingen förändring av den kristida utrikeshan­delns omfattning.

Beräkningar har utförts för följande tre alternativ

Krisimport och krisexport (% av 1979 års kvantiteter)

ÄiTl            Äitl             Äitl

(nuvarande norm)

Krisimport              20%           30%           40%

Krisexport              15%           20%           30%

Som nämnts i det föregående uttrycker procenttalen inte relafionen mellan krisfida utrikeshandel och total fredsutrikeshandel. De avser i stället ett "smalare" och mer krisanpassat produktsortiment.

Övrigt

Som nämnts ovan måste man i bötjan av en kris, innan etl ransonerings­system har trätt i kraft, räkna med en period med enbart generell tilldel­ning.

 

Prop. 1982/83:130                                                   48

I hittillsvarande planering har ÖEF fömtsatt att denna period är 6 månader och att förbrukningen då uppgår till 75% av den normala. ÖEF bedömer emellertid att det med det nya ransoneringssystem, som f.n. utarbetas inom verket, kan bli möjligt att nedbringa tiden till ca tre måna­der och att genom regleringar i handelsledet begränsa tillförseln under denna fid tiU 50% av den normala.

I de beräkningar som arbetsgmppen låtit utföra har förutsatts att elt nytt ransoneringssystem har utvecklats.

6   Resultat

I följande diagram redovisas utfallet av de datorkörningar som genom­förts med utgångspunkt från ovan beskrivna alternativ för försörjnings­standard och krisimport (krisexport). För åskådlighetens skull sker redo­visningen av de nio alternativen i form av kurvor.

Varje enskild kurva ulvisar sambandet mellan krisimport och behov av produktion under en treårig kris förutsatt en given försörjningsstandard. Var och en av kurvorna svarar mot ett av de tre alternativen för försöij-ningsstandard. Hänsyn har tagits till resultatet av den år 1982 genomförda undersökningen av befolkningens innehav av kläder.

I diagrammen har lagts in ÖEF:s bedömning av möjlig produktion under en treårig kris enligt rapporten i februari 1983. Alternativ 1 utgår från tidigare antaganden om möjlig ökning av sktftgången och alternativ 2 från ÖEF:s nya mer pessimistiska bedömning. Uppgifterna är för vardera fallet uttryckt som ett intervall.

 

Prop. 1982/83:130

49

Behov av produktion för olika nedskärningsalt. samt möjlig produktion enligt ÖEF (3 års kris)

Tung konfektion'

60--

50 ---

40 --

30 --

20 --

10--5 --

Behov av prod. (milj. plagg)

Möjlig produktion alt. 1

Möjlig produktion alt. 2

Försörjningsstandard alt. 1 Försörjningsstandard alt. 2 Försörjningsstandard alt. 3

10 %

20

30

40 %

50 %

_\Krisimport (%av 1979)

' Plagg ingående i krisgarderoben, bams och äldre personers behov av plagg mot­svarande krisgarderoben, skydds- och överdragskläder samt försvarsmaktens be­hov av värmande plagg.

4   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 130

 

Prop. 1982/83:130

50

Lätt konfektion*

Behov av prod.

(milj.   plagg)

100 --

 

50 --

Möjlig produktion alt. 1

---  — —■) Möjlig produktion

_     _    _j  alt.  2

Försörjningsstandard alt. 1 Försörjningsstandard alt. 2 Försörjningsstandard alt.  3

10

10 %        20 %

' Främst skjortor, blusar och underkläder.

30 %

40 %

50 %

Krisimport 'C5iav 1979)

 

Prop. 1982/83:130

51

Strumpor, strumpbyxor

Behov av prod.

(milj. ' A st.)

200 --

150 -■

J

Möjlig produktion alt. 1

Möjlig produktion alt. 2

 

100 ■-

Försörjningsstandard alt. 1 Försörjningsstandard alt. 2 Försörjningsstandard alt. 3

50 .-

10 ■•

10 %

20 %

30 %

40 %

50 %

_ Krisimport {%av 1979)

 

Prop. 1982/83:130

52

Egentlig väv

Behov av prod.  5 (mnj. m')

200--

150--

_■.       Möjlig produktion

-i alt. 1

-1         Möjlig produktion

■J        alt. 2

100 --

Försörjningsstandard alt. 1 Försörjningsstandard alt. 2 Försörjningsstandard alt. 3

50 --

10

10 X            20 %            30 X

40 X

50 t

■v Krisimport ■ (X av 1979)

 

prod.

Trikåväv (svenskt gam) Behov av     *

„2 -

(milj. m )

100 i---


--- •---- "> Möjlig produktion

:____ Jalt.  1

__  fMöjlig produktion

- alt.  2

 

50--

Försörjningsstandard alt. 1 Försörjningsstandard alt. 2 Försörjningsstandard alt. 3

 

10-

5

10 %

20 X

30 %

40 X

50 X

Krisimport -7 (X av 1979)

 

Prop. 1982/83:130

53

Kam- och kardgarn

Behov av prod. (ton)

40 000-

Möjlig produktion alt. 1

 

30 000-■

Försörjnings­standard alt. 1

Försörjnings­standard alt. 2 Försörjnings­standard alt. 3

Möjlig produktion alt. 2 .

20 000 •■

10 000--

S OOO-

10 X      20 X

30

40 X

50 X

Krisimport ->  (Xav 1979)

Bomullsgam

Behov av prod. (ton) /.

40 000--

30 000-■

--]

Möjlig produktion alt. 1

-- \ Möjlig produktion

alt. 2

20 000-■

Försörjningsstandard alt. 1 Försörjningsstandard alt. 2 Försörjningsstandard alt. 3

10 000--

5 000 ■-

10

20

30

40

50

• Kris import ■(Xav 1979)

 

Prop. 1982/83:130

54

7    Arbetsgruppens överväganden

7.1 Beredskapsläget under förutsättning av att planeringsnormerna ändras

De resultat som redovisas i avsnitt 6 föranleder följande allmänna kom­mentarer vad gäller förhällandet mellan behov av produktion och möjlig produktion (beredskapsläget).Möjlig produktion avser ÖEF:s nya mer pes­simistiska bedömning.

Varuområde

Beredskapsläge Nu gällande plane­ringsnormer

Reviderade planeringsnormer

 

Kläder - Tung konfektion

Lätt konfektion

-       Strumpor,
strumpbyxor

Väv

-     Egentlig väv

-     Trikåväv

Garn

-       Kam- och
kardgarn

Bomullsgarn

Underkapacitet Tillräcklig kapacitet.

Det bör framhållas att begreppet tung konfektion inrymmer delområden där brist kän föreligga. Om produktions­apparatens flexibilitet inte är tillräcklig får behoven tillgodoses genom "nästbästa" alternativ.

Beroende på antagen försörjnings-standard krävs en krisimport som uppgår till 30-40 % av den normala importen för att behoven skall klaras.

Tillräcklig kapacitet.

Överkapacitet Överkapacitet

Överkapacitet Överkapacitet

Underkapacitet

Behoven tillgodoses endast vid kardgarnkapacitetsantaganden om lägsta försöriningsstandard och största krisimport.

Tillräcklig kapacitet

Sammanfattningsvis skulle med de mer restrikfiva planeringsnormer som arbetsgmppen har prövat, beredskapsläget vara tillfredsställande för väv och tung konfektion. Situationen är mer problematisk för lätt konfek­tion, samt kam- och kardgarn.

7.2 Försörjningsstandard

När det gäller möjligheten att sänka försörjningsstandarden bör erinras om att för den väsentliga del av behovet som avser plagg i krisgarderoben är standarden uttryckt som ett minimiinnehav. Åven om det m.h.t. dessa kläders karaktär är ganska självklart att standarden bör uttryckas pä detta sätt, är det ändå inte möjligt att helt bortse från det förhållandet att de

 

Prop. 1982/83:130

55

flesta människor i standardbegreppel (ocksä för denna typ av plagg) lägger in möjligheten att med vissa tidsmellanrum införskaffa nya plagg.

I följande tabell redovisas fillförselbehovet (1000-lal plagg) av kläder hörande lill "tung konfektion", dvs. krisgarderobsplagg både för den grupp för vilken försörjningsstandarden uttrycks som minimiinnehav (15-70 år) och övriga behovskategorier.

 

Försörinings-

Försvars-

Överdrags

- Tre första

Personer i

i åldem

 

 

S:a

standard

makten

kläder

månaderna 0-3

4-14

15-70

Äldre

 

 

 

 

 

 

 

 

än 70

 

Alt 1

500

10500

3 800

4800

22500

15 800

4 600

62500

(= nuvarande

 

 

 

 

 

 

 

 

norm)

 

 

 

 

 

 

 

 

Alt 2

500

9200

3 800

4600

20800

5 800

4000

48700

Ah3

500

7 900

3 800

4400

19200

3 200

3400

42400

Del framgår av tabellen att minskningen av krisgarderoben har mycket stor effekt pä tUlförselbehovet för den personkategori som berörs härav, dvs. personer i åldern 15-70 år. Således medger alternativ 1 (= nuvarande planeringsnormer) en tilldelning som motsvarar i genomsnitt ca 2,8 plagg under nästan tre års kris (här bortses från fiUförseln under de inledande tre månaderna). I alternativen 2 och 3 sjunker denna siffra till ca 1 resp. ca 0,5 plagg. Alternativ 3 innebär att endasi människor med etl på något vis dokumenterat behov kan få tilldelning. I detta alternativ och troligen ocksä i alternativ 2 skulle det således inle bli frägan om nägon generell filldelning.

Fördelningen av tillförseln av tung konfektion som den redovisas i tabellen ovan avspeglar en avvägning mellan olika befolkningsgruppers behov som självfallet kan diskuteras. Således innebär alternativ 1 en betydande "tillförselmässig" prioritering av barn och ungdom (samt äldre personer) men, vilket är viktigt att framhålla, inte en motsvarande priorite­ring av den egenfiiga försörjningsstandarden (med den definition av denna som används). I nedskärningsalternafiven 2 och 3 accentueras skillnaden i beräknad tillförsel per capita mellan personer i åldern 15-70 år å ena sidan och övriga personkategorier å den andra. Det kan vara tveksamt om så stora skiUnader är acceptabla.

Framställningen har hittills behandlat försötjningsstandarden i fråga om vad som benämns tung konfektion. I detta sammanhang motsvarar begrep­pet tung konfektion huvuddelen av klädsortimentet, dvs. alla kläder utom skjortor, blusar, underkläder och strumpor etc. För dessa senare grupper, här benämnda lätt konfektion resp. strumpor/strumpbyxor innebär de två nedskärningsalternativen en försörjningsstandard som för flertalet plagg är ca 10 resp. ca 25% lägre än i alternativ 1. För dessa slag av kläder uppkommer inte sådana ransoneringslekniska problem som för plagg ingå­ende i krisgarderoben.

 

Prop. 1982/83:130                                                            56

7.3      Krisimport (kristida utrikeshandel)

Mot bakgrund av de förutsättningar som har redovisats i det föregående innebär antaganden om en större kristida utrikeshandel beräkningsmässigt alt behovel av inhemsk produktionskapacitet för alt tillgodose det beräk­nade fillförselbehovet minskar. Skälet är att neltokrisimporlen alltid förut­sätts vara positiv och kvantitativt sett ökar för ökande kristida utrikeshan­del. För enkelhetens skull används i det följande enbart termen krisimport för den tillgång som den kristida utrikeshandeln utgör i beräkningarna.

De förutsättningar som i beredskapsplaneringen görs om krisimport inverkar på de konkreta beredskapsåtgärdernas omfattning. Det kommer alltid att råda osäkerhet om dessa anlaganden kan förverkligas i ett kris-läge. Man rör sig därför här med en risk som innebär att den ambition som man satt upp för försörjningen pä tekoområdet kanske inte kan realiseras i en krissituation.

Redan de antaganden som i nuvarande planering gäller för krisimporten innebär att denna täcker ca 45% av det totala tillförselbehovet av bekläd­nadsvaror uttryckt i garnvikt. Krisimporten i de olika förädlingsleden garn, väv och kläder har härvid omräknats till garnvikt och summerats (se underbilaga 3:1:2).

De av arbetsgruppen undersökta alternativen innebär jämfört med nuva­rande planeringsnormer sänkt försörjningsslandard och större krisimport. Den andel av krisbehoven som skulle tillgodoses genom krisimport blir därför i dessa fall större än 45%.

7.4      Sammanfattande slutsatser

Arbetsgruppens översyn av planeringsnormerna för försörjningsbered­skapen på beklädnadsområdet har avsett civilbefolkningens försörjnings­standard i en krissituation och omfattningen av den kristida importen.

De minskningsalternafiv som har prövats i fråga om försörjningsstan­darden har främst gällt krisgarderoben. Det redan med nu gällande plane­ringsnormer låga tillförselbehovet av dessa plagg sjunker i de två redovi­sade minskningsalternativen till så låga nivåer att någon generell tilldelning knappast blir möjlig. TUldelning skulle i stället fä bU selekfiv, vUket tek­niskt medför svåra problem. Om man m.a.o. accepterar en låg innehavs­standard för den vuxna befolkningen i slutet av en kris är de befintliga garderobstillgångarna så stora alt den generella filldelningen till denna grupp personer under tre års tid inskränks till en obetydlighet eller lill noll.

Här aktualiseras ocksä avvägningsfrågor gentemot övriga prioriterade försörjningsområden. Som nämnts ovan har arbetsgmppen vid jämförelse mellan dessa försöijningsområden inte kunnat dra några slutsatser om över- eller underambition vad gäller nuvarande planeringsnormer på be­klädnadsomrädet. En särskild studie rörande dessa frägor skulle enligt arbetsgruppen vara önskvärd. Syftet med en sådan studie skulle kunna vara att pröva om det är möjligt att uttrycka planeringsnormerna för de

 

Prop. 1982/83:130                                                                 57

olika prioriterade försörjningsområdena mer likformigt än vad som nu gäller.

Arbetsgmppen viU avslutningsvis ta upp den principiella frågan om formen för statsmakternas beslut om planeringsnormer.

Hittills har riksdagen tagit detaljerad ställning till den kristida försötj­ningsstandarden för en del av civilbefolkningen och därvid enbart för vissa plagg som i och för sig är de "viktigaste" (krisgarderobsplaggen). Den ansvariga myndigheten, ÖEF, bör enligt arbetsgruppen få möjlighet att göra vissa justeringar i fråga om den försörjningsstandard som bör gälla för olika befolkningsgrupper allt eftersom erfarenheter erhålls under plane­ringen. Det bör enligt arbetsgmppens uppfattning vara tUl fyllest att riksda­gen mer aUmänt än hittills tar ställning till vilken ambition som bör gälla för försörjningsstandarden på beklädnadsområdet i en kris men ändock mer preciserat än vad som hittills gjorts på andra områden.

Antaganden om krisimportens omfattning handlar i stor utsträckning om vilka risker man är beredd att ta vid dimensioneringen av beredskapsåtgär­derna. Enligt arbetsgruppens mening bör det råda överensstämmelse mel­lan de antaganden som görs i detta avseende för de olika prioriterade försörjningsområdena. Överensstämmelse behöver inte innebära att ned­skärningen i förhållande tUl fredsimporten blir densamma i procent. Det väsentliga är att det finns en övergripande gmndsyn i denna fråga som kan appliceras på planeringen inom de olika försörjningsområdena.

Arbetsgmppen anser att det är den gemensamma grundsynen och inte antaganden för enskilda försörjningsområden som statsmakterna bör ta ställning till.

Mot bakgmnd härav förordar arbetsgruppen, att en gmndsyn i fråga om krisimporten utarbetas.

5   Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 130

 

Prop. 1982/83:130

58

UnderbUaga 3:1:1

Vissa uppgifter om den vuxna befolkningens (15—70 år) innehav av kläder enligt statistiska centralbyråns garderobsenkät våren 1982

Plagg i krisgarderoben

 

Vara

Andel av befolkningen med visst innehav (%) Män                                                            Kvinnor 0        1        2        3        4       5        >5     0        1

2

3

4

5        >5

Ytterplagg Plagg över midjan Plagg under midjan

0,2 1,5 0,8

4,8     18,7   25,7   <-50,6-

2,1       5,7    7,9   13,4   15,3   54,4

0,6       1,2    8,2   13,3   21,8   54,3

0,0    4,4 3,4     3,7 0,2     0,8

13,9 10,8 0,0

24,3 13,9 1,1

«- 57,4 - 18,2   50,0 4,6    4,6   89,0

Vissa övriga kläder

Vara

 

Andel av befolkningen med visst innehav (%) Män                                                  Kvinnor 12        3        4        5-10 >10   1        2

3

4

5

5-10 >10

Skjortor, blusar Tröjor, jumprar Underkläder för vinterbruk Övriga underkläder Strumpor, sockor

2,7       1,7     3,2     3,8   37,9   41,8 2,1     11,8   12,6   13,7   46,9   12,8 7,5     18,5   15,2   18,8   31,2     8,9 0,8      0,8     1,9    4,5   36,7   65,3 0,8      0,0    0,0     1,2    4,2   93,8

1,8     1,1

1,2     7,3

16,5   23,0

0,6     1,2

4,8    4,7

3,3 6,4

16,4 1,1

10,8

8,2 7,8

12,2 1,8

10,6

10,5 17,8 13,0 5,0 10,1

32,2   42,9

31.0         28,5
13,9    5,0
14,7   75,6

62.1  -

 

Prop. 1982/83:130

59

UnderbUaga 3:1:2

Tekovaror under en treårig kris. Tillförselbehov, krisimport och minskning av kommersiella lager enligt nu gällande planerings­normer uttryckta i ton garn

I följande tabell är samtliga behov och fillgångar i oUka förädlingsled då det gäller kard-, kam- och bomullsgarn omräknade till garn i ett enhetligt s. k. krisgarnnummer (enhetlig finlek), anpassat fill den svenska spinnings-industrins produktionsmöjligheter. Angivna kvantiteter uttrycker däremot inle vikten för de enskilda behovs- och tillförselkategorierna. (T.ex. kan behovet av arbetskläder inte jämföras med behovet av hemtextil.)

Hänsyn har inte tagits till varor som förbmkas redan i fiberform (vadd, non woven etc).

 

 

 

Kardgarn

Kamgam

Bomullsgarn

Ändlöst

konstgjort

beklädnad

Ändlöst

konstgjort

tekniskt

Övrigt tekniskt

TILLFÖRSELBEHÖV

 

 

 

 

 

 

Civilbefolkningen

-    0-14 år

-  15-70 år

-  Äldre än 70 år
Arbetskläder
Hemtextil
Sjukvården
Försvarsmakten
Teknisk textil

11100

33 300

5 100

200

900 1200

6100 7 100 1 100

7700 20400

3    300
7000
1800

4    800
1400
1900

2000 6900 1000

100

5900

600 18 300

Krisexport

2800

400

1300

800

 

 

Summa

54600

14700

49600

10800

5900

18900

 

 

Summa beklädnad 129700 och viss teknisk textil

 

 

TILLGÅNGAR

 

 

 

 

 

 

Krisimport Minskning av kommersiella lager

20700 2500

11700 2300

20200 4400

6600 1000

1900

2 300

Summa

23 200

14000

24600

7 600

1900

2 300

 

 

Summa 69400 varav krisimport 59200

 

 

 

Krisimport/tillförselbehov (beklädnad och viss teknisk textil)

59200

--------- > = 46%

 

 

 

129700

 

 

 

Prop. 1982/83:130                                                   61

Bilaga 4

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET                 PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-03

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition om åtgärder för tekoindustrin, m.m.

Chefen för industridepartementet har i sitt anförande presenterat rege­ringens förslag om åtgärder för tekoindustrin, m.m. och utrikeshandels-ministem har tagit upp frågan om åtgärder för att förbättra kontroUen av tekoimporten och föreslagit bl.a. en uppstramning av det s.k. hemtagnings­systemet för licensbelagda tekovaror. I anslutning därtUl tar jag nu upp behovet av resursförstärkningar för tullverket samt frågan om en administ­rafiv straffavgift vid överträdelser av importregleringarna på tekoområdet.

Årligen kommer ca 165 000 sändningar med tekovaror in i landet. Av dessa är ca 125 000 föremål för s. k. hemtagning, som innebär att importö­rerna får ta hem varorna efter en anmälan. Det är av väsentlig betydelse att de nya uppgifter om importlicensnummer och om var licensen förvaras som skaU lämnas i hemtagningsanmälan vid import av tekovaror ägnas fillräcklig uppmärksamhet och stickprov görs för att kontrollera om de lämnade uppgifterna är korrekta. När uppgifter saknas eller är oriktiga måste varorna transiteras eller läggas upp på tuUupplag, vilket kräver ökade arbetsinsatser och ökad godsexpediering. Även den godskonlroU som görs genom öppning av kollin och besiktning av tekovarorna måste ökas bl.a. för att det skall kunna fastställas om lämnade uppgifter är riktiga. När tulldeklarationen sedan granskas måste det kontrolleras att de uppgifter som har lämnats i hemtagningsanmälan för godset i fråga är riktiga.

TuUverkets ökade arbetsuppgifter faller på såväl bevakningstjänstemän som på kontorspersonal och handläggare (tulltaxeringsutbildade tjänste­män). De ökade arbetsuppgifterna för den sistnämnda personalkategorin måste — med hänsyn till den långa utbildningstiden för tulltaxeringstjänste-män - tills vidare täckas genom ytterligare prioritering. När det gäller bevakningstjänstemän och kontorspersonal är det däremot nödvändigt att på förhållandevis kort tid åstadkomma en personalförstärkning. General­tullstyrelsen har räknat med alt 15 bevaknings-/ kontorstjänstemän erford­ras för att ge stöd åt de föreslagna skärpta reglerna när det gäller import av tekovaror. Jag delar styrelsens uppfattning på denna punkt.

 

Prop. 1982/83:130                                                   62

Jag har dock erfarit att generaltullstyrelsen vid utformandet av sitt förslag om en personalförslärkning har utgått från den allmänna kontroll-nivå som i dag finns när det gäller godskontrollen. Med hänsyn till den betydelse som jag tillmäter kontrollen av att licenssystemet efterlevs på tekoområdet - särskilt mot bakgrund av utvecklingen under senare tid -finner jag det emellertid angeläget att godskontrollen ytterligare förstärks utöver de åtgärder som blir nödvändiga till följd av de ändrade bestämmel­serna.

Jag förordar att tullverket tillförs ett medelstillskolt om 3 milj. kr. för budgetåret 1983/84 för importkontrollen av tekovaror.

Överträdelser av införselförbud är straffbelagda enligt varusmugglings-lagen (1960:418) om gärningen har skett med uppsåt eller av grov oaktsam­het. Om åtal kommer till stånd och den misstänkte fälls för gärningen torde påföljden i regel bli dagsböter.

Generaltullslyrelsen har tidigare föreslagit en komplettering av sank­tionssystemet. Förslagel innebär bl.a. alt en avgifi motsvarande 20 pro­cent av importvärdet skall tas ut i administrativ ordning vid överträdelser av importregleringar. Vid remissbehandlingen biträdde kommerskollegiet förslaget och var inte främmande för atl avgiften i vissa fall eller pä vissa områden, t.ex. tekoområdet, skulle sättas högre än styrelsen föreslagit. En sådan särskild sanktion ansågs som etl allt mer nödvändigt komplement till straffbestämmelserna i vamsmuggUngslagen. Detta förhållande skulle kvarstå även efter en ändring av reglerna om hemtagning. Förslaget borde enligt myndigheterna genomföras snarast möjligt.

Generaltullstyrelsens förslag om en ny sanktionsavgifi övervägs f. n. inom regeringskansliet. Jag är därför inte beredd att i detta sammanhang föreslå att en sädan avgift införs.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

atl lill Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1983/84 un­der sjunde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till prop. 1982/83:100 bil. 9 punkt D 3 med 3 000000 kr. förhöjt förslagsan­slag av 663 379000 kr.

 

Prop. 1982/83:130                                                   63

BUaga5

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-03

Föredragande: statsrådet Leijon

Anmälan till proposition om åtgärder för tekoindustrin, m.m.

1   Sysselsättningsutvecklingen inom tekoindustrin

Under åren 1977 och 1978 minskade både sysselsättningen och produk­tionsvolymen kraftigt inom tekoindustrin. Antalet årsanställda minskade under dessa är med 10000 personer och produktionsvolymen sjönk med 25%. Under år 1981 uppgick antalet anställda till 31 600 personer. Minsk­ningen i sysselsättningen fortsatte även under år 1982 med ca 8%. Syssel­sättningen inom branschen uppgår nu fill ca 29000 årsanställda. Enligt statens industriverks (SIND) bedömning kommer antalet årsanställda att fortsätta minska under år 1983 med ca 3%. Beträffande produkfionsut-vecklingen gör SIND bedömningen att det kommer att ske en viss mindre återhämtning under år 1983 inom textil- och trikåindustrin och att nedgång­en inom konfektionsindustrin blir mindre än de föregående åren.

Arbetslösheten bland beklädnadsarbetarnas kassamedlemmar har under hela året 1982 legat på en hög nivå. I procent räknat har arbetslösheten pendlat mellan 5,0 och 7,3%. Det totala antalet arbetslösa kassamedlem­mar i samfiiga industrikassor har under motsvarande period pendlat mellan 3,2 och 4,5%. Den arbetslöshet som har uppmätts under hösten 1982 är den högsta under den senaste femårsperioden. Detta gäller både bekläd­nadskassan och den totala arbetslösheten inom industrikassorna.

Enligt konjunkturinsfitutets konjunkturbarometer i december 1982 var sysselsättningen inom tekoindustrin i stort sett oförändrad under det fjärde kvartalet. Utvecklingen av antalet anstäUda under första kvartalet 1983 väntas bli negativ. Inom samtliga branscher förväntar man sig att antalet anställda skall minska.

2   Tillfälligt sysselsättningsbidrag för tekoindustrin

Det tiUfäUiga sysselsättningsbidraget inom textil- och konfektionsindu­strin - det s.k. äldrestödet - infördes år 1977.

 

Prop. 1982/83:130                                                   64

I prop. 1976/77:105 (AU 30, rskr 306) föreslog den dåvarande arbets­marknadsministern att ett tillfälligt sysselsättningsbidrag för tekoindustrin skulle införas. Bidraget skulle inriktas på att hålla tillbaka ulslagningen av hela företag, eller delar av företag, med hög andel äldre arbetskraft. Syftet uttrycktes som att i dåvarande konjunkturläge hälla tillbaka den ökning i driftinskränkningarna som annars skulle vara oundviklig. Avsikten var inte att på sikt försöka förhindra de nödvändiga strukturella omställningarna.

Äldrestödet utgår f.n. med 28 kr. per timme för arbetstagare som har fyllt 50 är men inte 65 år och som sysselsätts i tillverkningsarbete. Det sammanlagda bidraget får dock inle överstiga 15% av det bidragsunderlag som beräknas på företagels totala lönekostnader för anställda som syssel­sätts med tillverkningsarbete.

Äldrestödet har medfört en viss stabilisering av tekoindustrin. Takten i sysselsältningsminskningen avtog under år 1979 och utvecklingen av pro­duktionsvolymen blev gynnsammare. Som jag tidigare visat är dock ut­vecklingen inom branschen fortfarande negativ, samtidigt som en förbätt­ring av den allmänna sysselsättningssituationen inte kan förväntas förrän under våren 1984. Min uppfattning är att äldrestödet f.n. spelar en viktig roll för lekoindustrin och att branschen mot bakgrund härav i god lid bör få besked om förändringar i stödnivån.

Utvecklingen av tekoindustrin till en långsiktigt konkurrenskraftig bransch kan dock, enligl min mening, inte ske utan att avsevärda stmktu­rella förändringar kommer till stånd. Chefen för industridepartementet har tidigare i dag redovisat förslag om kraftigt ökade åtgärder för att effektivi­sera och stärka branschen. Mot bakgrund av den i höstas genomförda devalveringen som obestridligt ger branschen fördelar samt de kraftigt ökade offensiva åtgärderna föreslår jag att en nedtrappning av äldrestödet inleds den 1 januari 1984. Detta innebär att äldrestödet bör utgå på samma villkor som gäller för innevarande budgetår under hösten 1983.

Jag angav i budgetpropositionen (prop. 1982/83:100, bil. 12) att äldreslö­det dä beräknades uppgå lill 290 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Enligt senare gjorda beräkningar stannar den totala bidragsnivån på ca 280 milj. kr. Mot den bakgrunden beräknar jag utfallet för äldreslödet för innevaran­de budgetår till 277 milj. kr. Jag har då tagit hänsyn tiU alt Svenska Rayon inte längre erhåller äldrestöd.

Som jag tidigare nämnt förordar jag att nedtrappningen av äldrestödet inleds den 1 januari 1984. Bidragsbeloppets maximala storlek bör då mins­kas från att utgöra 15% av företagets totala lönekostnader för anställda som sysselsätts med tillverkningsarbete till 10%. Nedtrappningen bör sedan fortsätta pä motsvarande sätt så att ifrågavarande procenttal mins­kas fiU 8% budgetåret 1984/85 och 7% budgetåret 1985/86. Förslaget innebär att det sammanlagda bidragsbeloppet beräknas minska till 247 milj. kr. budgetåret 1983/84, 192 milj. kr. budgetåret 1984/85, och till 166 milj. kr. budgetåret 1985/86.

 

Prop. 1982/83:130                                                   65

Vid en sådan relativt snabb neddragning av äldreslödet som jag här har förordat är det enligt min mening angeläget att regeringen följer utveckling­en inom branschen. Utöver de ökade industripolitiska ätgärderna som chefen för industridepartementet tidigare i dag har redogjort för är också självfallet arbetsmarknadsmyndigheterna beredda att, inom ramen för sina resurser, sätta in de åtgärder som krävs för att underlätta de problem som kan uppstå vid nedtrappningen av äldrestödet. Den övervägande delen av de anställda i tekoindustrin är kvinnor. Del är angeläget att sådana åtgär­der kan sättas in som kan underlätta för dessa att erhålla nya arbeten. Den särskilda utbildning som jag nu kommer att föreslå är en sådan åtgärd som bör kunna underlätta omställningen.

3   Utbildning inom tekoindustrin

Från både branschorganisationema inom tekoindustrin och de fackliga organisationerna har framförts önskemål om en utbildning direkt anpassad för tekobranschens behov. Ålderssammansättningen inom branschen är sådan att avgångarna genom pensionering är större än inom industrin i genomsnitt. Dessutom är branschen tiU viss del högt speciahserad vilket vid nyanställning ofta innebär krav på utbildning på nya moment och/eUer maskiner.

Mot den bakgmnden har jag senare för avsikt att föreslå regeringen att arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) ges i uppdrag att planera en särskild ut­bildning inom arbetsmarknadsutbildningens ram för tekoindustrin. Jag kommer i mitt förslag i stort sett att utgå från de regler och mtiner som gäller för bristyrkesutbildning. Det finns två motiv för bristyrkesutbild­ning, nämligen dels att förse arbetsmarknaden med yrkesutbildad arbets­kraft som behövs inom särskilda bristområden, dels att göra det möjligt för personer som har arbete att förbättra sin ställning på arbetsmarknaden. I bristyrkesutbildning har även den som inte är eller löper risk att bli arbets­lös rätt att delta. Detta innebär att den som har stadigvarande arbete kan beviljas bristyrkesutbildning. Mitt förslag avser dock endast personer som nyanställs inom tekoindustrin och som alltså skall erbjudas att genomgå utbildning enligt ovan angivna regler. Vidare innebär mitt förslag att för att genomgå utbUdningen skall personen fast anställas hos det aktuella företa­get. Under sådan utbildning som anordnas på det aktuella företaget utgår utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) fill delta­gama. Enligt de regler som gäller för bristyrkesutbildning skall en läroplan finnas som upprättas av skolöverstyrelsen. Min avsikt är vidare att föreslå regeringen att AMS får i uppdrag att tillsammans med berörda centrala parter se över behovet av nya ramläroplaner för sådan utbildning som jag skisserat ovan. Läroplanerna bör därefter kunna modifieras lokalt. Till dess att ramläroplaner tagits fram får kursstyrelserna besluta om proviso­riska läroplaner.

 

Prop. 1982/83:130                                                   66

Det är svårt att ange exakt vilken omfattning den föreslagna utbUdningen kommer att få. Nettorekryteringen inom tekoindustrin uppgår tiU ca 2 000 personer/år i genomsnitt. Min bedömning är att den föreslagna utbildning­en under nästa budgetär kan utnyttjas vid ca en femtedel av dessa rekryte­ringar. Jag beräknar alltså att 350 personer kan genomgå utbildningen budgetåret 1983/84. Kostnaden för delta beräknar jag till 10 milj. kr., varav 7 milj. kr. i kurskostnader och 3 milj. kr. i utbildningsbidrag.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.       godkänna vad jag har anfört om nedtrappningen av det tillfälliga
sysselsättningsbidraget för äldre arbetskraft inom textil- och kon­
fektionsindustrin

2.   till Arbetsmarknadsutbildning under tionde huvudtiteln för bud­getåret 1983/84 utöver i prop. 1982/83:100 bU. 12 upptagna medel anvisa ytterligare 7000000 kr.

3.   till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag un­der tionde huvudtiteln för budgetåret 1983/84 utöver i prop. 1982/83:100 bU. 12 upptagna medel, anvisa ytteriigare 30000Ö0 kr.

4.   till Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsin­dustrierna under fionde huvudtiteln för budgetåret 1983/84 anvisa ett reservafionsanslag av 247000000 kr.

 

Prop. 1982/83:130                                                   67

Bilaga 1:1 1983-02-01

Sammanfattning av synpunkter som framförts i arbets­gruppen för frågor rörande tekoindustrin

Chefen för industridepartementet liUsalte i december 1982 en arbets­grupp för frågor rörande tekoindustrin. I arbetsgruppen, i vilken har ingått företrädare' för de anställda och företagen inom tekoindustrin och för regeringskansliet, har samråd skett som en förberedelse inför arbetet med den proposition om tekoindustrin som regeringen avser att lägga fram i vår. Ordförande i arbetsgruppen har varit statssekreteraren i induslride­partementet, Bert Ekström.

Vid genomgången av de olika mål- och älgärdesområdena på tekoområ­det har från företrädarna för de anställda och företagen i huvudsak följande synpunkter framförts beträffande den fortsatta tekopolitiken.

I fråga om försörjningsberedskapsmåien har arbetsgruppen informerats om resuUaten av den översyn av normerna för försörjningsberedskapen, som gjorts av den interdepartementala lekoarbetsgruppen. Från företrä­darna för de anställda och företagen betonas dessa frågeställningars grund­läggande betydelse när det gäller fortsatt slöd till tekoindustrin.

Företrädare för de anställda och företagen anser att för tekopolitiken skall de tidigare fastlagda målen om 1978 års produkfionsvolym och om att svensk tekoindustri på sikt skall svara för 30% eller mer av den totala tillförseln av lekovaror gälla. Härvid bör i ett första steg nedgången inom branschen bringas att upphöra. I ett andra steg bör 1978 års produktions­volym nås.

Industripolitiskt bör målsättningen vara att öka branschens konkurrens­kraft genom åtgärder som utvecklar branschen genom att främja företa­gens effektivitet och marknadsföringsinsatser.

De statliga åtgärderna för tekoindustrin skall läggas fast för minst en treårsperiod. Vidare anser man att en mllande, långsiktig planering bör tillämpas för de statliga åtgärdema.

Företrädare för de anstäUda anser att stödprofilen bör ändras i riktning mot en ökad andel effekfivilelshöjande åtgärder. Beklädnadsarbetarnas förbund och SALF anser att äldrestödet tills vidare bör behållas pä oför­ändrad nivå per timme. Enligt SIF:s uppfattning har äldrestödet flera från industripoliliska utgångspunkter negativa effekter och bör således succes-

' I arbetsgruppen har de anställda och företagen företrätts av ombudsman Rune Claesson, ombudsman Leif Hoffstedt, civilekonom Christian Horney, andre för­bundssekreterare Christina Högmark, utredningssekreterare Christer Jansson, di­rektör Hasse Samuelsson och direktör Sven Älvebom.

 

Prop. 1982/83:130                                                   68

si vt avskaffas, samfidigt som detta stöd ersätts med kraftfulla effektivitets­höjande åtgärder.

Företrädama för företagen anser ett genereUt stöd - äldrestöd - vara en gmndfömtsättning för positiva resultat av övriga åtgärder. Äldrestödet bör därför göra helt konkurrensneulralt och räknas upp i takt med inflationen. Mot denna gmnd anses det dock väsentligt att fortsätta med effektivitets­höjande åtgärder.

Enighet råder om att inom de effekfivilelshöjande åtgärderna särskilt prioritera dels åtgärder för att främja företagens marknadsföringsansträng­ningar, dels åtgärder som främjar införandet av ny teknik. Det första slaget av åtgärder bör avse såyäl export- som hemmamarknader, även omfat­tande ett ökat samarbete med handeln. Det senare slaget av åtgärder bör utgöras av stöd tiU forskning och utveckling, till att kunskap om ny teknik sprids samt till investeringar.

Enighet råder om att statens industriverk bör få en samordnande funk­tion gentemot andra myndigheter, varvid särskilt samordningen mellan industriverket och överstyrelsen för ekonomiskt försvar bör observeras.

Vidare är företrädarna för de anställda och företagen eniga om att handelspolitiken bör läggas om så att nuvarande bUaterala begränsningsav­tal gentemot lågprisländerna ersätts av globalkvotering av tekoimport med undantag för EG och EFTA. Enighet råder också om att de förslag tiU effekfivare importkontroll av tekovaror som generaltullstyrelsen och kom­merskollegium i dagarna lagt fram, bör genomföras, liksom att utredningen om urspmngsmärkning vid gränsen bör påskyndas.

Bland andra frågor som tagits upp kan nämnas frågan om utbildningen inom tekoindustrin, beträffande vilken företrädarna för de anställda och företagen är eniga om att förstärkande åtgärder snabbt behöver vidtas.

För att bryta den nedåtgående trenden bör statens industriverk inom branschprogrammets ram ges ökade möjligheter tiU insatser för att där så erfordras underlätta ägar- och generationsskiften i företag.

 

Prop. 1982/83:130                                                            69

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåU ......................      1

Industriministerns anförande om tekopoliliken och de

statliga åtgärdernas inriktning och omfattning   ........      3

1   Inledning ........................................................      3

2   BranschutveckUngen..........................................      4

3   Nuvarande statliga åtgärder................................      5

4   Föredragandens överväganden ............................      6

 

4.1    Inriktningen av tekopolitiken ...........................      6

4.2    Mål ocb riktmärken för tekopolitiken .................      7

4.3    De statliga åtgärdernas inriktning och omfattning .... 8

 

5   Hemställan   ....................................................    10

6   Beslut.............................................................    10

Bilaga 1. Industriministerns anförande  .................... .. 11

1   Inledning ........................................................ .. 11

2   Föredragandens överväganden ........................... .. 13

 

2.1    Industripolitiska åtgärder  .............................. .. 13

2.2    Övriga frågor...............................................    16

 

3   Hemställan   ....................................................    17

4   Anslagsfrågor för budgetåret 1983/84................... .. 17

Bilaga 2. Utrikeshandelsministerns anförande.............    19

Bilaga 3. Försvarsministerns anförande .................... .. 27

1   Inledning ........................................................ .. 27

2   Föredragandens överväganden  .......................... .. 27

 

2.1    Nu gällande planeringsnormer ......................... .. 27

2.2    Produktionskapacitet i en kris. Beredskapsläget..    29

2.3    Ställningstagande beträffande planeringsnormerna            30

2.4    Åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet                  33

2.5    Försörjningsberedskapen på läderskoområdet  ... .. 34

 

3   HemstäUan   ................................................... .. 35

4   Anslagsfrågor för budgetåret 1983/84................... .. 35

Underbilaga 3:1 Översyn av planeringsnormerna för försöijnings-

beredskapen på teko-området  ........................... .. 37

Bilaga 4. Finansministerns anförande ...................... .. 61

Bilaga 5. Arbetsmarknadsministerns anförande   ........    63

1   Sysselsättningsutvecklingen inom tekoindustrin ......    63

2   Tillfälligt sysselsättningsbidrag för tekoindustrin...... .. 63

3   Utbildning inom tekoindustrin............................... .. 65

Bilaga 1.1 Sammanfattning av synpunkter som framförts i arbets­
gmppen för frågor rörande tekoindustrin................ .. 67

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983